Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad

1936-02-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:137, Angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av

avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd

i Stockholms stad; given Stockholms slott

den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 25 februari 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan

att Överståthållarämbetet till Stockholms stadsfullmäktige avgivit förslag till

omläggning av uppbördsväsendet i staden, gjort framställning i syfte att,

därest för skatteuppbörden efter berörda omläggning kommer att anlitas

postgiro, enahanda beräkningsgrunder beträffande avgifterna för inbetalade

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 137.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majis proposition nr 137.

belopp skola få tillämpas som vid uppbörden av kronoskatt på landsbygden.

För närvarande sker skatteuppbörden i Stockholm genom särskilda uppbördskontor

utan särskild kostnad för skattebetalaren. Denne äger dock på

egen bekostnad insätta skattebeloppet på vederbörligt postgirokonto. Enligt

överståthållarämbetets nyssnämnda förslag skulle skatteuppbörden ske genom

affärsbankerna och genom postverket över postgiro. Bankerna skulle

för sitt därmed förenade arbete erhålla ersättning av staden med 5 öre för

varje inbetalning, om denna ägde rum mellan kl. 9.30 f. m. och kl. 2 e. m.

respektive, sommartid, kl. 1 e. m. men med 15 öre för varje inbetalning, som

komme att ske kl. 6—8 å kvällarna, då ett 10-tal bankkontor under de tre

sista dagarna av uppbördsterminerna skulle hållas öppna för ändamålet. Vid

inbetalning av skatten över postgiro skulle däremot skattebetalaren själv erlägga

vanlig avgift, utgörande 10 öre för högst 5 kronor, 15 öre för belopp

överstigande 5 men ej 50 kronor samt 20 öre för högre belopp. Sistnämnda

avgifter har Överståthållarämbetet ansett av ekonomiska skäl icke kunna erläggas

av staden.

Förenämnda beräkningsgrunder för ersättning till postverket för kronoskatteuppbörden

å landsbygden innebära, att postverket såsom ersättning för

mottagning i form av skattepostanvisningar och redovisning av uppbördsmedlen

erhåller ett belopp per inbetalad skattepost, som motsvarar avgiften för

medelbeloppet av samtliga å hela landsbygden inbetalade skatteposter, med

avdrag av 5 öre. Den sålunda beräknade ersättningen betalas av statsverket

med anlitande av det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till postavgifter

för tjänstebrev och dylika försändelser.

Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse till en början anfört:

Ett ordnande av skatteuppbörden på sätt av Överståthållarämbetet föreslagits

skulle för den skattebetalande allmänheten innebära, att den skulle

nödgas erlägga avgift vid användning av det ena av de till buds stående

uppbördsorganen (postverket), medan däremot det andra organet (bankerna)

skulle stå till förfogande kostnadsfritt. Då kommunerna i landet ordna sin

skatteuppbörd till att ske över postverket (postgirot) — vilket blir alltmera

vanligt — sker detta numera oftast så, att kommunerna åtaga sig att erlägga

de därför utgående postavgifterna. Att Överståthållarämbetet ändock icke

vid avgivandet av nämnda förslag ansåg sig kunna föreslå, att Stockholms

stad skulle åtaga sig att bestrida kostnaden för de skattelikvider, som komme

att göras genom postverket, betingades uteslutande av kostnadsskäl. Aven

örn en eventuell skatteuppbörd genom postverket naturligt nog ordnades till

att ske över postgirot, det billigaste postala betalningssättet, komme postavgifterna

att uppgå tili icke oväsentligt högre belopp än den av bankerna betingade

ersättningen. Antalet skatteposter i Stockholm har beräknats utgöra

i runt tal 840,000. Därest samtliga dessa inbetaltes genom postverket och medelavgiften

per post, lågt beräknat, antoges utgöra 15 öre, skulle staden hava

att vidkännas en sammanlagd portokostnad av 126,000 kronor, vilket belopp

väsentligt överstege den vid anlitande av bankerna uppkommande totalkostnaden.

Vid de överläggningar under hand i ämnet, som under senaste tiden ägt

rum mellan representanter för Överståthållarämbetet och generalpoststyrelsen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

3

har det emellertid framstått såsom ett önskemål, att sådana dispositioner

kunde träffas, som för staden möjliggjorde att hänvisa allmänheten till skattebetalning

genom postverket på samma villkor som genom bankerna. De små

skattebetalarna — arbetare, mindre löntagare i allmän och enskild tjänst

m. fl. — hava i regel icke någon beröring nied affärsbankerna eller deras avdelningskontor

men desto mera nied posten. Sina sparpenningar insätta de

vanligen i postsparbanken och för många av deni är postsparbanksboken

* hushållsbok», vilket ofta föranleder besök på posten för insättning och uttagning

av medel, t. ex. just i och för skattebetalning. Det är att antaga, att

särskilt dessa kategorier av skattskyldiga, därest de allmänna uppbördslokalerna

avskaffas, helst skulle önska att få erlägga skatten å posten, sorn de

äro vana alt besöka och som tillgodoser deras övriga hehov av penningförmedling.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden vore det givetvis önskvärt

att kunna ordna på sådant sätt att även skatteinbetalning genom posten

kunde få ske kostnadsfritt för de skattskyldiga.

Även ur annan synpunkt vore det fördelaktigt, örn genom beredande avpersonlig

avgiftsbefrielse åtminstone de mindre skattebetalarna dirigerades till

postverket. Dessa torde nämligen i regel icke vara i tillfälle att erlägga

skatten å annan tid än efter arbetets slut för dagen, d. v. s. under kvällstimmarna.

I den mån de — för undgående av särskild avgift — skulle i större

omfattning anlita bankkontoren för sina skattelikvider, komme besöksfrekvensen

vid det mindre antal bankkontor, som då skulle hållas öppna, sannolikt

att bliva besvärande stor. I vilket fall som helst är det tydligt, att skattebetalningen

sker för alla parter bäst och snabbast, om den kan fördelas på

största möjliga antal inbetalningsställen. Härtill kommer att postverket har

öppet även å tider, då bankkontoren äro stängda.

Till förestående mera allmänna skäl för skattebetalning genom postverket

kommer ännu ett av mera speciell karaktär. De skattebetalare, som hittills

anlitat postverket för skattebetalningen — vilket i de flesta fall skett genom

kontant inbetalning å postanstalt till vederbörande uppbördsmyndighets postgirokonto

— hava haft att själva utskriva för postgiroinbetalning avsedd

blankett (inbetalningskort). För skatleuppbördsmyndigheterna är det emellertid

angeläget, att blanketter komma till användning, som kunnat särskilt

anpassas för det avsedda ändamålet, och helst sådana blanketter, som utlämnats

av skattemyndigheterna själva och varå dessa haft tillfälle att angiva

belopp, debetsedels nummer etc., allt till förekommande av att skattebetalare

därom lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter. Den tillämnade omläggningen

av skatteuppbördsförfarandet i Stockholm kommer även att avse sättet

för utskrivandet av de debetsedlar, varom här är fråga, samt dessas distribution

till allmänheten m. m. 1 samband med ändring av debetsedlarnas

uppställning och utseende skulle till debetsedlarna fogas inbetalningsblanketter,

å vilka skattebelopp m. m. angivits i samband med debetsedlarnas utskrivande.

Dessa blanketter torde icke kunna bringas (ill full överensstämmelse

med postverkets vanliga blanketter till inbetalningskort. Postverket skulle

därför, därest generalpoststyrelsen funne sig böra godkänna några specialblanketter

för nu ifrågavarande ändamål, sannolikt nödgas arbeta med bctalningshandlingar,

som mer eller mindre avveke från den vanliga typen, vilket

med den standardisering och förenkling, sorn äro nödvändiga för det omfattande

och brådskande arbetet å postgirokontoret och postanstalterna, självfallet

mäste vara mindre lämpligt. Olägenheterna med särskild blankett

skulle emellertid väsentligen minskas, örn densamma komme lill sådan mera

allmän användning, som kunde väntas bliva en följd av att skatteinbetalning

jämväl till postverket finge ske avgiftsfritt. Postverket kunde nämligen då

bättre rusta sig för en eventuellt erforderlig specialbehandling av skatteblanketterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 137.

Såsom av det anförda framginge, fortsätter generalpoststyrelsen, skulle det

både för de skattskyldiga och för postverket vara fördelaktigt, om skatteuppbörden

genom postverket kunde ordnas på samma villkor för de skattskyldiga

som skatteinbetalningen genom bankerna, således utan att särskild avgift

behövde upptagas av de skattskyldiga. Enligt vad från överståthållarämbetets

sida meddelats, skulle detta också låta sig göra, därest postens inbetalningsavgifter

kunde i någon mån reduceras så att de icke allt för mycket

överstege de avgifter, bankerna betingat sig. Härom anför styrelsen vidare:

Vid de undersökningar, som i anledning härav vidtagits, tiar generalpoststyrelsen

kommit till den uppfattningen, att det under vissa i det följande närmare

angivna omständigheter kunde anses befogat att för nu omhandlade

likvider medgiva sådan modifiering i de vanliga avgiftsgrunderna, som på sin

tid vidtagits beträffande kronoskatteuppbörden å landsbygden, vilken uppbörd

alltsedan 1918 ombesörjes av postverket. Berörda skatteuppbörd förmedlas

av postverkets organ för postanvisningsrörelsen och skattebeloppen

erläggas med användning av s. k. skattepostanvisningar. Vid postkontoren

i samtliga residensstäder finnas under uppbördsstämmorna anordnade särskilda

s. k. skatteavdelningar, vilka handhava redovisningen till länsstyrelsen

av influtna kronoskattemedel. Ersättningen till postverket för mottagandet

och redovisningen av uppbördsmedlen i fråga utgår emellertid icke med vanlig

postanvisningsavgift utan beräknas på följande sätt. Det totala influtna

skattebeloppet delas med antalet skattepostanvisningar, varigenom erhålles

medelbeloppet per anvisning. Den avgift, sagda medelbelopp skulle draga

jämlikt de vanliga avgiftsbestämmelserna, minskas med 5 öre och ersättningen

till postverket beräknas för samtliga skattepostanvisningar efter denna reducerade

postanvisningsavgift.

Den reducering av postanvisningsavgiften, som sålunda medgivits beträffande

kronoskattepostanvisningar — och vilken jämväl innebär en stor förenkling

vid avgiftens beräknande — har motiverats med hänsyn till det mindre

betungande arbete skattepostanvisningarna förorsaka postverket i jämförelse

med andra postanvisningar. Medan postanvisningar i allmänhet utbetalas

styckevis av postanstalterna, vilket täger stor del av kassatjänstemännens

tid i anspråk, sammanföras skattepostanvisningarna länsvis till skatteavdelningen

i residensstaden, som verkställer utbetalningen i samlad summa medelst

beloppets insättande i riksbanken för vederbörande länsstyrelses räkning.

Denna koncentrering av utbetalningsförfarandet medför viss förenkling

av arbetet.

Vad skatteuppbörden i Stockholm beträffar skulle denna, som förut nämnts,

icke ske med anlitande av postanvisningsrörelsen utan över postgirot. Skattelikvidernas

slutbehandling och beloppens redovisning och tillhandahållande

åt uppbördsmyndigheterna bomme därigenom att helt centraliseras (till postgirokontoret).

Förutom den förenkling med avseende å de influtna skattemedlens

remittering och redovisning, som följer av postgiroförfarandet som

sådant, skulle emellertid beträffande denna uppbörd, för så vitt densamma

bleve av tillräckligt stor omfattning, vinnas arbetsbesparing även i samband

med själva inbetalningen å postanstalterna. Genom förekomsten å en och

samma ort av skatteinbetalning i så stor skala, som det här kunde bliva

fråga örn. skulle nämligen rörelsen få en utpräglad karaktär av stordrift, vilket

skulle erbjuda möjlighet för postverket att genom maskinella och liknande

anordningar rationalisera arbetet och nedbringa omkostnaderna. Härtill kommer

att, enär inbetalningen praktiskt taget i sin helhet komme att ske å den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 5

ort, där poslgirokontoret är beläget, all befordran av inbetalningskort m. m.

skulle bortfalla.

För belysande av uppbördens omfattning må nämnas att antalet skatteinbetalningsposter

i Stockholm, cirka 840,000, i det närmaste motsvarar en

tredjedel av antalet kronoskatteinbetalningar å landsbygden. Av uppbörden

i Stockholm har hittills endast en mindre del, omkring 10 °/o, inbetalats genom

postverket. Såsom i det föregående omnämnts har vid dylik inbetalning

den skattskyldige haft att själv utskriva inbetalningskort (eller girokort)

till vederbörande uppbördsmyndighet å beloppet samt att vid inbetalning

å postanstalt erlägga stadgad avgift. Efter omläggningen av uppbördsförfarandet

skulle vid respektive debetsedlar komma att fogas inbetalningsblanketter

med ifyllda skattebelopp m. m., vilka kunde användas även vid inbettalning

å posten. Denna förenkling i förening med kostnadsfri inbetalning

kan förväntas få till följd att en väsentlig del av uppbörden komme att förmedlas

av postverket.

För den händelse, fortsätter generalpoststyrelsen, att Stockholms stad

åtoge sig att bekosta skatteinbetalningen genom postverket samt postens

andel i uppbörden till följd därav skulle bliva av den omfattning, att rörelnen

i fråga kunde genom vidtagandet av särskilda anordningar förbilligas,

ansåge styrelsen det skäligt, att för denna skatteuppbörd medgåves samma

reducering av avgiften som, enligt vad förut sagts, skett beträffande kronoskatteuppbörden

å landsbygden. För nedsättning av avgiften skulle således,

anför styrelsen, erfordras dels en mera allmän anslutning från de skattskyldigas

sida till denna betalningsform dels ock att rörelsen kunde av postverket

ekonomiseras. Då det icke vore möjligt att i förväg bilda sig en bestämd

uppfattning om dessa förhållanden, syntes det lämpligast, att reducering

av avgiften medgåves endast under villkor att nyssnämnda förutsättningar

visades vara för handen. Om riksdagens beslut i ämnet gåves

denna innebörd, säger styrelsen, syntes böra överlåtas åt Kungl. Majit — eller

åt styrelsen — att med ledning av den uppkommande trafikens storlek

och övriga omständigheter avgöra, huruvida reduceringen skulle tillämpas

eller icke. I praktiken syntes böra förfaras så, att reduceringen från början

medgåves försöksvis och att därefter någon tids erfarenhet avvaktades

rörande verkningarna av det nya uppbördssystemet. Visade det sig därvid,

att skatteförmedlingen genom postverket bleve av så stor omfattning,

att erforderlig kompensation för portonedsättningen kunde ernås genom

en förbilligad drift och att nedsättningen sålunda vore förenlig med postverkets

ekonomiska intressen, borde densamma bibehållas. I motsatt fall .skulle

försöksanordningen upphöra.

Med åberopande av det anförda bar generalpoststyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att — därest skatteuppbörden

i Stockholm komme att ske med anlitande av postgirorörelsen under sådana

former, alt Stockholms stad skulle hava att erlägga postavgifterna för medelst

inbetalningskort erlagda skattebelopp — ersättningen i fråga må, örn så anses

förenligt med postverkets ekonomiska intressen, beräknas efter vanlig inbetalningsavgift,

minskad med ö öre. varvid envar inbetalning anses lyda å

samtliga inbetalningars medelbelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

*'' Kungl. Majis proposition nr 137.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Överståthållarämbetet avkostnadsskäl

ansett sig icke kunna föreslå Stockholms stadsfullmäktige, att

staden skall bestrida kostnaden för skatteuppbörd över postgiro. Skattebetalarna

skulle alltså, därest överståthållarämbetets förslag angående skatteuppbörden

i Stockholm genomföres, vid anlitande av postgiro för skatteinbetalningen

nödgas erlägga den för sådan inbetalning stadgade avgiften,

varierande mellan 10 och 20 öre alltefter skattebeloppets storlek.

I syfte att möjliggöra för skattebetalarna att, liksom vid inbetalning genom

affärsbankerna, utan särskild kostnad erlägga skatt över postgiro har generalpoststyrelsen

nu föreslagit sådan nedsättning av avgifterna för ifrågavarande

inbetalningar, att Stockholms stad skulle kunna påtaga sig att

betala även kostnaden för skatteuppbörden genom postverket. Styrelsens

förevarande förslag avser icke, att ersättningen till postverket skulle nedbringas

till den av affärsbankerna godtagna ersättningen av i regel 5 öre per inbetalat

belopp. Styrelsen har ansett sig böra stanna vid att föreslå, att ersättningen

i fråga, i anslutning till vad som gäller vid kronoskatteuppbörden

å landsbygden, skulle för varje skattepost uppgå till den vanliga avgiften

för en inbetalning, som motsvarar medeltalet av de inbetalade skatteposterna,

med avdrag av 5 öre. Om exempelvis medeltalet av uppburna skattebelopp

överstiger 50 kronor, skulle staden till postverket erlägga en ersättning av

(20—5) 15 öre per skattepost. Styrelsen har förutsatt, att avgiftsminskningen

skulle till en början vidtagas försöksvis och bibehållas endast örn den

för postverket visade sig ekonomiskt motiverad.

Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört och då styrelsens förslag

från statens synpunkt torde vara godtagbart, vill jag för min del biträda

detsamma. Enär det nya uppbördsförfarandet, därest beslut härom fattas,

förutsatts skola vinna tillämpning redan instundande höst och stadsfullmäktige

i Stockholm, för fattande av beslut i fråga om stadens åtaganden beträffande

uppbördskostnadernas bestridande, torde böra äga möjlighet att

bedöma storleken av den ersättning, som vid anlitande av postgiro för skatteuppbörd

skall utgå till postverket, torde av årets riksdag böra utverkas

bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta örn tillämpning av den av generalpoststyrelsen

föreslagna avgiftsnedsättningen. Lika med generalpoststyrelsen

förutsätter jag, att berörda nedsättning skall bibehållas endast örn

den befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit besluta att, därest Stockholms

stad åtager sig att erlägga de med anlitande av postgiro för

skatteuppbörd i staden förbundna avgifterna, dessa avgifter

skola tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorledes

förordnar, utgå i enlighet med i det föregående angivna

grunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

7

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol. \ a1 i texten
  2. BevU 1936:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad. s. 1 i texten