Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa vid tågolycka skadade personer

1936-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:144, Angående ersättning till vissa vid tågolycka skadade personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa vid tågolycka skadade personer; given

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I skrivelse den 5 februari 1936 har järnvägsstyrelsen hemställt örn bemyndigande

att av trafikmedel utgiva skälig ersättning till tre vid en tågolycka

skadade personer.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 144.

562 96

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

I skrivelsen Ilar järnvägsstyrelsen anfört:

Den 3 december 1935, då tåg nr 2556 befann sig i en skärning omkring

300 meter söder örn Östrands hållplats å linjen Skönvik—Timrå, observerades

plötsligt, att den vänstra slänten av skärningen rasat och blockerat

spåret. Bromsarna tillsattes därvid omedelbart, men på grund av det korta

avståndet mellan tåget och platsen för raset kunde tåget icke stoppas i tid

utan fortsatte genom den höga kompakta lermassan, och, innan tåget hunnit

passera genom densamma, inträffade ett nytt ras med påföljd, bland annat,

att loket urspårade och tåget rycktes av på två ställen.

Vid de häftiga stötar, för vilka tåget under dessa förhållanden blev utsatt,

skadades tre passagerare. Dessa hava framställt ersättningsanspråk

mot statens järnvägar för sålunda lidna kroppsskador, vilka, såvitt nu kan

bedömas, äro av lindrig art, och de ersättningsbelopp, varom här kan

bliva fråga —- två av passagerarna hava ännu icke preciserat sina anspråk —

torde därför ock vara jämförelsevis mycket obetydliga.

Då emellertid det inträffade tågmissödet icke kan läggas statens järnvägars

förvaltning eller personal till last utan måste anses helt förorsakat

av en naturkatastrof, föreligger icke någon laglig skyldighet för statens järnvägar

att utgiva skadestånd i anledning av olyckshändelsen.

Med hänsyn till det egenartade i själva händelsens förlopp och då det

här endast torde röra sig örn en mycket ringa kostnad, synes det dock styrelsen

lämpligt, att ersättning av statsmedel i förevarande fall må utgå.

Under åberopande av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt

örn bemyndigande att av trafikmedel till de vid ifrågavarande tågolycka skadade

personerna utgiva skälig ersättning enligt de grunder, som angivas i

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift.

I avgivet utlåtande den 26 februari 1936 har statskontoret anfört:

Statskontoret vill erinra örn att 1919 års riksdag (skrivelse nr 82) medgav,

att järnvägsstyrelsen med anledning av den s. k. Getåolyckan linge, i

den omfattning styrelsen prövade skäligt och enligt de i statsrådsprotokollet

över civilärenden den 24 januari 1919 angivna grunder, av trafikmedel

utgiva ersättning bland annat till vid järnvägsolyckan skadade personer.

Riksdagen uttalade i samband därmed, att den omständigheten att av olyckan

drabbade personer eventuellt ägde utbekomma ersättning från riksförsäkringsanstalten

eller annan försäkringsinrättning enligt riksdagens mening icke

borde föranleda, att dessa uteslötes från rätten att, efter tagen hänsyn till

den ersättning, som dem sålunda tillkomme, erhålla gottgörelse från järnvägsstyrelsen

i samma omfattning som övriga avsedda personer.

Under hänvisning härtill vill statskontoret icke göra någon erinran mot

att gottgörelse av trafikmedel beredes de i förevarande framställning avsedda

personerna i enlighet med de av järnvägsstyrelsen angivna grunderna, därvid

ämbetsverket dock förutsätter att sådan gottgörelse icke skall utgå i den

mån vederbörande till följd av olycksfalls- eller annan försäkring undfår ersättning

för vid olyckan ådragna skador.

Då ifrågavarande tågolycka icke orsakats av vållande från statens järnvägars

förvaltning eller personal utan måste anses föranledd av en naturkatastrof,

föreligger för statens järnvägar icke någon laglig skyldighet att ersätta

de skador, som vid olyckan åsamkats tre å tåget medföljande passagerare.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen och statskontoret i ärendet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

anfört vill jag dock icke motsätta mig, att ersättning av statens järnvägars

trafikmedel beredes de skadade. Beloppens storlek torde böra bestämmas

efter de grunder, som angivas i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet

för skada i följd av järnvägs drift, därvid emellertid, såsom ock statskontoret

förutsatt, hänsyn bör tagas till huruvida och i vad mån de skadade på

grund av olycksfalls- eller annan försäkring undfå ersättning för vid olyckan

ådragna skador.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva

att till tre vid tågolycka den 3 december 1935 å linjen

Skönvik—Timrå skadade personer må av statens järnvägars

trafikmedel utgivas ersättning enligt de grunder, som här angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till vissa vid tågolycka skadade personer. a1 i texten
  2. SU 1936:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till vissa vid tågolycka skadade personer. s. 1 i texten