Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1936-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:145, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar V enner ström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 145. (isa se

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majas proposition nr 145.

I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas

under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom

med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn önskan

att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till vederbörande

regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har därefter

att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till försvarsdepartementet den 18 november 1935 inkommen skrift

har Nils Ture Herbert Rundqvist i Bäve socken hos Kungl. Maj:t gjort

framställning örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundqvist den 23 januari 1916

erhållit fast anställning vid flottans station i Karlskrona såsom torpedeldare;

att han under olika tidsperioder år 1916 vårdats för ledgångsreumatism; att

han vid kassationsmönstring den 6 mars 1917 erhållit avsked på grund av

nämnda sjukdom; att Rundqvist, i anledning av en den 6 mars 1921 till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 145.

chefen för Karlskrona örlogsstation gjord hänvändelse för erhållande av

uppgift, huruvida ersättning kunde beredas Rundqvist för ifrågavarande

sjukdom, genom en den 12 i sistnämnda månad dagtecknad skrivelse meddelats.

bland annat, att ersättning enligt förenämnda förordning den 18 juni

1909 icke kunde utgå, enär tiden för ansökan enligt nämnda förordning vore

försutten, samt att fatalietiden endast genom särskilt riksdagsbeslut kunde

förnyas; att Rundqvist efter erhållet avsked vid olika tillfällen vårdats för

ledgångsreumatism; samt att han enligt ett den 3 december 1935 av legitimerade

läkaren G. Brändstedt utfärdat intyg upprepade gånger, senast

den 7 oktober—den 3 november 1935, behandlats för reumatisk regnbågshinneinflammation

i bägge ögonen, vilken sjukdom visat sig recidivera påfallande

ofta.

BiksförsäJcringsanstalten har i utlåtande den 3 februari 1936 anfört, bland

annat, att då nu förevarande framställning ingivits, sedan mera än tio år

förflutit efter hänvändelsen till flottans station i Karlskrona, måste enligt

bestämmelserna i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och

örn kallelse å okända borgenärer Rundqvist anses hava förlorat sin talan i

fråga örn rätt till ersättning i förevarande fall. För den händelse Kungl.

Majit emellertid skulle finna skäligt, att Rundqvist utan hinder därav, att

framställning örn ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning

jämlikt grunderna för omförmälda förordning, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till de sjukdomar, ledgångsreumatism

och dubbelsidig reumatisk regnbågshinneinflammation, varav

han numera enligt införskaffade läkarintyg lede, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Härvid hade riksförsäkringsanstalten

efter inhämtade yttranden från sin överläkare, professorn A. Troell, ävensom

från biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, funnit ifrågavarande

sjukdomar hava ådragits under sådana förhållanden, att ersättning

enligt berörda förordning, därest framställning härom gjorts inom därför

föreskriven tid, skulle hava tillerkänts Rundqvist.

Marinförvaltningen, som avgivit utlåtande den 27 februari 1936, har anfört,

att, på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande i ärendet,

Rundqvist syntes hava bort tillerkännas ersättning enligt förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

därest han gjort framställning örn sådan förmån inom den

tid, som stadgades i 12 § samma förordning, sådant lagrummet lydde enligt

förordningen den 4 juni 1920. Emellertid hade tidigare i liknande fall riksdagen,

exempelvis jämlikt dess skrivelse nr 140 år 1934 (prop. nr 63 punkt

1), medgivit, att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter ersättning

i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas utan hinder

av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. Vidare syntes det kunna ifrågasättas,

örn icke i här föreliggande fall särskild undersökning enligt § 11

förordningen den 18 juni 1909 bort äga rum. Någon dylik undersökning

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departementschefen
-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

torde icke hava blivit verkställd. På grund av vad sålunda anförts hemställde

marinförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till llundqvist finge — utan hinder därav, att framställning örn

ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid — från och med den

1 januari 1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den

18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Rundqvist icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda

omständigheter förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser

medgivits. Så har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena

givit vid handen, att undersökning, varom förmäles i 11 § av

förordningen, bort äga rum. I förevarande fall har ifrågasatts, huruvida

icke omständigheterna bort giva anledning till dylik undersökning. På

grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Rundqvist

ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning

enligt bestämmelserna i förutnämnda förordning kunnat tillerkännas honom,

därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att

han får komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna

grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1936.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Nils Ture Herbert Rundqvist må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 21 juni 1935 inkommen skrift gjorde

Hugo Ragnar Tjäderqvist i Ronneby framställning örn ersättning i anledning

av lungsjukdom, ådragen under militärtjänstgöring. Enär berörda

framställning inkommit till riksförsäkringsanstalten först sedan mer än tio

år förflutit från det lungsjukdomen yppades och Tjäderqvist vid sådant förhållande

jämlikt bestämmelserna i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig

preskription och om kallelse å okända borgenärer måste anses hava förlorat

sin talan mot anstalten i fråga örn rätt till ersättning, fann anstalten enligt

beslut den 8 oktober 1935 sig icke kunna upptaga framställningen till

prövning.

Hos Kungl. Majit har Tjäderqvist i en till försvarsdepartementet den 25

januari inkommen skrift gjort framställning i syfte att, utan hinder av att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 145.

hans framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid,

komma i åtnjutande av ersättning i anledning av den honom under militärtjänstgöringen

ådragna sjukdomen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Tjäderqvist antagits till volontär

vid Göta ingenjörkårs förutvarande fästningskompani i Karlskrona den 1

januari 1920; att han sedermera antagits till sjukvårdsbeställningsman vid

kompaniet; att han under denna sin tjänstgöring den 18 mars 1922 insjuknat

och därefter under tiden från och med den 22 mars till och med den 15

maj 1922 vårdats å flottans sjukhus i Karlskrona för vänstersidig lungsäcksinflammation;

att han den 31 oktober 1923 erhållit avsked från sin befattning

vid Göta ingenjörkår; att han den 1 december 1923 antagits vid förutvarande

Karlskrona grenadjärregemente; att han vid sistnämnda regementes

upplösning med utgången av år 1927 övergått till Kronobergs regementes

detachement i Karlskrona; att han erhållit avsked från anställningen vid

sistnämnda regemente från och med den 21 juni 1931; att han efter den

militära tjänstgöringens upphörande innehaft anställning såsom vaktmästare

vid Oskarhamns lasarett; samt att han vid undersökning å Målilla sanatorium

den 27 november 1934 befunnits lida av en dubbelsidig lungtuberkulos.

Riksförsäkrings anstalten har i utlåtande den 1 februari 1936 anfört, bland

annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Tjäderqvist

utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom vederbörlig

tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18

juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit

till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten prövat

ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad i ärendet förekommit,

hade riksförsäkringsanstalten med stöd av yttrande, som avgivits

av biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, funnit omförmälda

lungsjukdom hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava

tillerkänt Tjäderqvist ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande

den 13 februari 1936 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Tjäderqvist finge — utan hinder av att anspråk på ersättning

för ifrågavarande skada icke framställts inom behörig tid — från och

med den 21 juni 1935 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förenämnda förordning

den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

I anslutning till vad myndigheterna anfört finner jag mig böra tillstyrka,

att Tjäderqvist får komma i åtnjutande av ersättning för ifrågavarande lungsjukdom.

Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1936.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majas proposition nr 145.

att till Hugo Hagnar Tjäderqvist må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och nied den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

3:o.

I en till försvarsdepartementet den 19 december 1935 inkommen skrift

har Karl Erik Göte Karlsson, Högtomta, Kisa, hos Kungl. Majit anhållit

att få komma i åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom, som

han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1927, dels med ett belopp av

100 kronor för månad, avseende ersättning för av sjukdomen föranlett framtida

men, dels ock med 4,000 kronor, utgörande ersättning för lidanden och

kostnader i anledning av sjukdomen under åren 1928—1935.

Sedermera har Karlsson i en den 29 januari 1936 dagtecknad skrift inkommit

med påminnelser i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid Livgrenadjärregementet med första tjänstgöring och första

repetitionsövning under år 1926 samt andra repetitionsövning under tiden

den 11 september—den 5 oktober 1927; att han vid inryckning till fullgörande

av tredje repetitionsövning den 10 september 1928 på grund av lungsjukdom

befunnits oduglig till krigstjänst, varför han omedelbart hemförlovats

och den 16 februari 1929 frikallats från värnpliktens fullgörande; att

Karlsson under förenämnda tjänstgöringsperioder varit sjukskriven endast

under tiden från och med den 16 till och med den 22 september 1926 för

halsfluss; att han under senare delen av repetitionsövningen år 1927 skulle

hava ådragit sig förkylning, för vilken han emellertid icke sjukanmält sig;

att han efter utryckningen från sistnämnda repetitionsövning fortfarande

varit förkyld; att han den 9 oktober 1927 konstaterats lida av knölros; att

han under åren 1928 och 1929 vårdats för såväl vänstersidig som högersidig

lungsäcksinflammation; samt att han sedermera vårdats för höfttuberkulos.

Bilcsförsäkring sanstalten har i utlåtande den 28 februari 1936 anfört, bland

annat, följande.

Karlsson hade i förevarande fall gjort framställning örn ersättning jämlikt

förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Berörda förordning, som trätt i kraft

den 1 januari 1928, vore emellertid icke tillämplig beträffande sjukdom, som

yppats före sistnämnda dag. Enligt inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstaltens

biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, vore den hos Karlsson

i oktober månad 1927 konstaterade knölrosen att anse som första symtom

på de sjukdomar, varav Karlsson sedermera lidit. Då Karlssons sjukdom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr'' 145.

sålunda måste anses yppad före den 1 januari 1928, borde hans ersättningsanspråk

bedömas enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Jämlikt 12 §

sistnämnda förordning med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920 vore rätt till ersättning förverkad,

därest ej ifråga örn värnpliktig framställning örn ersättning i anledning av

skada gjordes inom 3 år, från det tjänstgöringen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades. Med stöd av ovan berörda stadgande

skulle riksförsäkringsanstalten, därest Karlsson gjort framställning örn ersättning

hos anstalten, hava förklarat sig icke kunna till prövning upptaga

framställningen ifråga. För den händelse Kungl. Maj:t emellertid skulle

finna skäligt att Karlsson, utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna

för förordningen av den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, hade riksförsäkringsanstalten

i anledning av nu förevarande framställning prövat ärendet i sistnämnda hänseende

Därvid hade riksförsäkringsanstalten i likhet med överläkaren A.

Gullbring, funnit Karlssons militärtjänstgöring skäligen kunna antagas hava

bidragit till Karlssons ovan omförmälda sjukdomar, vid vilket förhållande

anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Karlsson ersättning jämlikt förordningen den 18

juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att DepartementsKungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att till Karl Erik Göte Karlsson må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Vad departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I). Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1936:22 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 4 i texten