Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge—Spångakärrens torrläggningsföretag i Örebro lån

1936-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:154, Angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge—Spångakärrens torrläggningsföretag i Örebro lån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till Hidinge—Spångakärrens torrläggningsföretag

i Örebro lån; given Stockholms slott den 6 mars

1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet för jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 11 november 1921 anvisade Kungl. Majit till torrläggning av viss mark

— de s. k. Hidinge—Spångakärren — tillhörande Hesselkulla m. fl. hemman i

Vintrosa, Hidinge och Knista socknar av Örebro län dels statsbidrag från allmänna

avdikningsanslaget med 277,380 kronor och dels lån från odlingslånefonden

med 554,770 kronor samt faststiillde arbetsplan för företaget. Genom

beslut den 15 februari 1923 medgav lantbruksstyrelsen viss ändring i arbetsplanen,

i samband varmed de till företaget beviljade statsunderstöden minskades,

statsbidraget till 266,180 kronor och lånet till 532,360 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 154.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Den 11 juli 1924 beviljade Kungl. Majit till företaget för täckande av vid

detsamma uppkommen merkostnad ytterligare lån från odlingslånefonden

med 33,610 kronor.

Vidare har Kungl. Majit till nytillkomna sökandes andelar i företaget beviljat

dels den 19 december 1924 statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 600 kronor och lån från odlingslånefonden med 1,760 kronor, dels

ock den 25 november 1927 statsbidrag från statens avdikningsanslag med

1,630 kronor och lån från statens avdikningslånefond med 2,110 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 29 maj 1929, nr 224, anmält sitt bifall till

Kungl. Maj:ts i proposition den 15 februari 1929, nr 169, därom framlagda

förslag, har Kungl. Maj:t genom beslut den 27 juni 1929 till företaget beviljat

ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag med 300,000 kronor och

därvid, bland annat, anbefallt statskontoret att av nämnda statsbidrag till

odlingslånefonden, såsom inbetalning å till företaget från fonden tidigare

beviljade lån, överföra följande belopp, tillhopa 120,370 kronor, nämligen

86,680 kronor å lånet av den 11 november 1921, hela lånet av den 11 juli

1924 å 33,610 kronor samt 80 kronor å lånet av den 19 december 1924, ävensom

att å fondens fordran avskriva kapitaliserade räntor å nämnda belopp,

120,370 kronor, med 11,380 kronor 52 öre.

Slutligen har Kungl. Majit den 4 november 1932 till två delägare i företaget,

vilka icke ägde del i tidigare beviljade låne- och bidragsbelopp, beviljat

bidrag från statens avdikningsanslag med 1,450 kronor och lån från statens

avdikningslånefond med 1,460 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 21 april 1933 medgivit uppskov

under tre år med erläggande av en var av de annuiteter, som från och

med år 1933 förfölle till betalning å lånet av den 11 november 1921, samt

räntefrihet under uppskovstiden å oguldna kapitalskulden å samma lån ävensom

anstånd till år 1934 med under år 1931 och till år 1935 med under år 1932

förfallna oguldna annuitetsandelar å lånet.

Vidare har Kungl. Maj :t dels genom beslut den 22 juni 1934 medgivit uppskov

under tre år med erläggande av en var av de annuiteter, som från och med år

1933 förfallit eller förfölle till betalning å lånet av den 19 december 1924 ävensom

räntefrihet under uppskovstiden å oguldna kapitalskulden å samma lån,

dels ock genom beslut den 30 augusti 1935 medgivit beträffande vissa i företaget

ingående fastigheter uppskov under ytterligare ett år med erläggande av en

var av de annuiteter, som från och med år 1933 förfallit eller förfölle till betalning

å lånet av den 11 november 1921, samt räntefrihet under uppskovstiden

å oguldna kapitalskulden ävensom ytterligare anstånd till år 1936 med

erläggande av under år 1932 för samma fastigheter förfallna, oguldna annuitetsandelar

å nämnda lån.

Delägarna i torrläggningsföretaget hava nu i en till Kungl. Maj :t ställd, till

länsstyrelsen i Örebro län den 18 september 1935 inkommen skrivelse — under

åberopande av, bland annat, en av lantbruksingenjören Gösta Kindblom

åren 1933—1935 verkställd utredning angående företaget —■ hemställt, dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

3

att förberörda lån måtte nedskrivas till belopp, motsvarande 70 procent av

den utav Kindblom vid utredningen beräknade båtnaden genom torrläggningen,

285,536 kronor 55 öre, eller till 199,875 kronor 59 öre, dels att för samtliga

låntagare, vilka hade att erlägga annuitet å lånen, annuiteten från och

med år 1936 måtte beräknas å de sålunda nedskrivna lånen, dels ock att

Kungl. Majit ville anvisa medel till bestridande av kostnaderna för den av

Kindblom verkställda utredningen med 1,614 kronor.

Länsstyrelsen har den 24 september 1935 inkommit till jordbruksdepartementet

med förenämnda skrivelse, åtföljd av länsstyrelsens yttrande däröver.

över framställningen hava efter remiss utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen

den 18 januari 1936 och av statskontoret den 15 februari 1936.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid en av lantbruksingenjören

Axel Palm åren 1917—1919 hållen syneförrättning enligt lagen den 20

juni 1879 om dikning m. m.

Företaget omfattar:

Åker .................................................... 225.358 hektar

Äng och odlingsmark..................................... 630.7 5 o »

Annan duglig mark....................................... 94.oso »

Summa 950.188 hektar.

Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den

12 oktober 1925.

Kostnaderna för företaget beräknades vid arbetsplanens fastställande år

1921 till 948,899 kronor 67 öre men nedsattes i samband med den år 1923

medgivna ändringen i arbetsplanen samt beviljandet år 1924 av ytterligare

lån till företaget till 919,189 kronor 67 öre. Den verkliga kostnaden har enligt

av arbetsstyrelsen för företaget år 1928 företedda räkenskaper uppgått till

sammanlagt 923,382 kronor 61 öre. Emellertid hava intressenterna, enligt

vad jämväl framgår av nämnda räkenskaper, haft att intill år 1928 vidkännas

ytterligare kostnader för företaget å sammanlagt 86,577 kronor 39 öre

i form av ränta å på privat väg anskaffade lånemedel för arbetets bedrivande

i väntan på att statsunderstöd skulle beviljas. Fördelade å den areal, företaget

omfattar, utgöra kostnaderna sålunda över 1,000 kronor för hektar.

Den genom torrläggningen uppkommande markförbättringen beräknades

år 1921 — efter det synemännen i samband med sökandet av statsunderstödet

förklarat, att den vid syneförrättningen uppskattade båtnaden borde höjas

med 10 procent — till omkring 840,000 kronor.

Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande sammanlagt be
-

viljat:

i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet ......... kronor 569,860: —

i lån .......................................... » 450,930: —

i form av ränteavskrivning ...................... » 11,380: 52

Summa kronor 1,032,170

52.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 56 procent av

företagets samtliga kostnader.

De beviljade odlings- och avdikningslånen motsvara i genomsnittt ett belopp

av omkring 475 kronor för hektar. Annuiteterna å lånen utgöra genomsnittligt

cirka 31 kronor för hektar.

Länsstyrelsen i Örebro län har genom utslag den 1 oktober 1929 och den

6 mars 1933 fastställt fördelningen av förenämnda, åren 1921, 1924 (den 19

december) och 1927 beviljade lån. Enligt utslaget skall 1921 års lån amorteras

under åren 1929—1954, 1924 års lån under åren 1932—1957 och 1927

års lån under åren 1935—1960. Ordningen för återbetalningen av 1932 års

lån har ännu icke fastställts av länsstyrelsen.

Företaget finnes upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål

varande torrläggningsföretag, som intagits i lantbruksstyrelsen till Kungl.

Majit den 24 januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom bilaga

A fogats till Kungl. Majits den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna proposition,

nr 144, angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.

Delägarna i torrläggningsföretaget hava anfört i huvudsak följande.

Redan erläggandet av den första annuiteten år 1929 hade visat sig oöverkomligt

för åtskilliga delägare, vilkas fastigheter till följd därav måst exekutivt

försäljas och därvid inropats av statskontoret; dittills hade 9 fastigheter

inom företaget på dylikt sätt övergått i statskontorets ägo. Andra delägare

kunde med anlitande av alla sina ekonomiska tillgångar något år erlägga

fastställd annuitet, men uppenbart vore, att dessa annuiteter inom en

mycket nära framtid skulle leda till ekonomisk ruin.

Med anledning av att den ekonomiska situationen i anledning av företaget

för många delägare vore med nuvarande avdikningslån fullkomligt hopplös

och lånebördan för övriga delägare vore synnerligen betungande, såge delägarna

sig nödsakade att anhålla om ytterligare statsbidrag för nedskrivning

av lånen.

Länsstgrelsen i örebro län har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande.

Det ifrågavarande torrläggningsföretaget hade igångsatts med det då fungerande

odlingsrådets medverkan å en tid, då det för höjande av landets livsmedelsproduktion

vore av den allra största betydelse, att den till odling lämpliga

marken i möjligaste mån utnyttjades.

Kostnaderna för företagets genomförande hade blivit onormalt höga i förhållande

till båtnaden, vilken vore beräknad efter de under kristiden rådande

höga livsmedelspriserna. Redan vid första annuitetens erläggande år 1929

visade det sig också, att flera delägare i företaget icke förmådde betala sina

annuiteter.

Då för varje år svårigheterna för delägarna att erlägga annuiteterna ökades,

lät länsstyrelsen år 1932 verkställa en ingående utredning angående förutsättningarna

för företagets ekonomiska bärighet. Av denna utredning framginge,

bland annat, att beträffande icke mindre än 55 av de i företaget deltagande

fastigheterna värdet av då (år 1932) återstående annuiteter överstege

taxeringsvärdet å fastigheterna och att samma värde i vissa fall med nära

fem gånger överstege taxeringsvärdet. Därtill komme, att flera av fastighe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

5

terna, förutom av annuiteterna å odlingslånet, betungades av egnahemslån,

nyodlingslån och dylikt.

Med hänsyn till att den vid den ursprungliga syneförrättningen beräknade

båtnaden av företaget på grund av de vid tiden för densamma rådande förhållanden

och måhända jämväl av andra skäl beräknats alltför hög, vöre en

helt ny uppskattning av en var delägare tillkommande båtnad av företaget

ägnad att bäst bidraga till rättvisa och nödig lindring i de för delägarna rådande

ekonomiska svårigheter. Det vore en sådan ny uppskattning, verkställd

av sakkunniga personer, som nu förelåge och som av sökandena åberopades

till stöd för ansökningen om nedskrivning av lånen.

Av Kungl. Majit givna anstånd med annuiteternas erläggande hade givetvis

varit till en utomordentlig hjälp för de många i trångmål varande låntagarna.

Är 1936 skulle emellertid annuitetsbetalningarna åter taga sin början. För

flera låntagare vore annuiteten så stor, att erläggandet av en enda överstege

förmågan. Att från ekonomisk undergång rädda dessa strävsamma människor,

vilka under kraftig medverkan av det allmänna och i förlitande på dess

auktoritet dragits in i ett olyckligt företag, syntes länsstyrelsen i hög grad

vara ett statsintresse. Även från synpunkten av statens ekonomiska intresse

torde en nedskrivning av lånen i den utsträckning, som ansökningen avsåge,

icke kunna betraktas såsom ofördelaktig. Medgåves den begärda nedskrivningen,

vore det att antaga, att låntagarna, möjligen på något undantag när,

skulle för framtiden kunna erlägga sina annuiteter och därmed bibehållas

vid sina fastigheter. I motsatt fall torde staten icke undgå att nödgas övertaga

många av de i företaget ingående fastigheterna, vilka i statens hand

skulle komma att representera ett skäligen obetydligt värde. Den nu föreliggande

utredningen framvisade den verkliga båtnad, som genom företagt kommit

de olika låntagarna till del. Ett bifall till delägarnas på allsidig och sakkunnig

utredning grundade ansökning syntes länsstyrelsen erbjuda en rättvis

och tillika effektiv avveckling av den föreliggande frågan.

Länsstyrelsen ville därför på det kraftigaste tillstyrka, att Kungl. Majit

täcktes vidtaga de åtgärder, som för ett bifall till ansökningen funnes erforderliga.

I sin ansökning hade delägarna i företaget jämväl anhållit, att Kungl.

Majit ville anvisa medel till bestridande av kostnaderna för den i ärendet

företedda utredningen. Med hänsyn till ärendets säregna art och de omfattande

arbeten, som för denna utredning måst utföras, funne länsstyrelsen

ansökningen även i denna del befogad och ville sålunda biträda densamma.

Lantbruksstyrelsen — som innan styrelsen avgivit utlåtande i ärendet infordrat

viss ytterligare utredning från lantbruksingenjören Kindblom, i anledning

varav Kindblom till styrelsen inkommit med ett den 7 januari 1936

dagtecknat yttrande — har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

I fråga örn båtnaden av företaget framginge av de till framställningen fogade

utredningarna, bland annat, att densamma i relativt stor utsträckning

icke kunnat utvinnas lill följd av i utredningarna närmare relaterade förhållanden,

vilka inverkat på möjligheterna alt utnyttja vissa i företaget ingående

markområden.

Sålunda hade inom betydande delar av de områden, varå efter företagets

utförande nyodling varit avsedd att ske och i viss utsträckning jämväl kommit

till stånd, uppträtt en i trakten tidigare okänd växtsjukdom, som funnits

såväl praktiskt taget omöjliggöra odling av brödspannmål som även

avsevärt nedsätta möjligheterna för foderväxtodling. Enligt till föreliggande

utredning fogade yttranden från tjänstemän hos svenska mosskulturför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

enmoen vore arten av denna marksjukdom, vilken benämndes slumkornssjuka

och företrädesvis uppträdde å torvjord, ännu föga känd av fackmännen,

och något effektivt medel för dess bekämpande hade icke kunnat anvisas.

De av sjukdomen orsakade skadorna hade tillika med vissa i övrigt

påvisade, oförutsedda odlingssvårigheter ansetts betinga en nedsättning av

den i 1921 års arbetsplan för företaget beräknade båtnaden å ifrågavarande

marker från omkring 276,970 kronor till omkring 57,500 kronor eller med

i runt tal 219,470 kronor. Vidare hade beträffande ett i företaget ingående

markområde, benämnt Östalöten, viss reducering av den vid arbetsplanens

fastställande beräknade båtnaden av företaget funnits böra vidtagas med

hänsyn till att torrläggningen av området på grund av i utredningen närmare

angivna omständigheter icke blivit av den effekt, som i arbetsplanen

beräknats. Av denna anledning hade båtnaden för sagda markområde reducerats

från omkring 72,520 kronor till omkring 24,260 kronor eller med

i runt tal 48,260 kronor.

Vid nu omnämnda båtnadsreduceringar hade emellertid enligt vad framginge

av föreliggande utredningar hänsyn tagits jämväl till den allmänna

nedgång i jordbrukskonjunkturer och jordvärden, som inträffat efter det

arbetsplanen för företaget fastställdes år 1921. Med avseende därå finge

framhållas, att av sistberörda omständigheter framkallad båtnadsminskning

i nu förevarande sammanhang, då fråga vore örn ytterligare understödjande

av företaget med statsmedel, icke torde böra tagas i betraktande. Det skulle

nämligen leda till konsekvenser, som svårligen kunde överblickas, därest

bistånd från statens sida skulle kunna påkallas för täckande av ekonomiska

förluster, vilka till följd av inträffad konjunkturförsämring drabbat intressenter

i torrläggningsföretag. Ersättning av detta slag torde icke heller

liava hittills utgått i något av de fall, då ytterligare statsunderstöd i efterhand

beviljats till under kristiden utförda torrläggningsarbeten.

Med hänsyn därtill syntes beträffande nu ifrågavarande båtnadsreducering

å sammanlagt (219,470 + 48,260 =) 267.730 kronor den del därav böra

frånräknas, som hade samband med den inträffade konjunkturförsämringen.

Sagda andel torde med ledning av i utredningarna lämnade uppgifter kunna

uppskattas till ett belopp av sammanlagt omkring 210,000 kronor. Efter

avdrag av sistnämnda belopp skulle sålunda den enbart av slumkornssjukans

skadegörelse ävensom försvårade odlingsmöjligheter samt delvis otillfredsställande

torrläggning betingade båtnadsminskningen motsvara ett värde av

(267,730—210,000 = ) 57,730 kronor.

Därutöver hade emellertid en ytterligare skärpning i företagets svåra ekonomiska

läge föranletts därav, att vissa fastigheter blivit med tillämpning av

båtnadsvärdena enligt 1921 års uppskattning påförda oproportionerligt höga

andelar för hektar av de till företaget beviljade lånen. I föreliggande utredningar

hade därför lantbruksingenjören i de fall, då sagda andelar överstigit

350 å 500 kronor för hektar, beroende på jordartens beskaffenhet m. m.,

föreslagit en begränsning av desamma till nämnda belopp.

Uppenbarligen måste genom den reducering av företagets reella nytta, som

blivit en följd av här omnämnda förhållanden, stora svårigheter hava uppstått

för större delen av intressenterna i fråga örn återbetalningen av de till

företaget utlämnade statslånen. Dessa hade, enligt vad förut nämnts, utgått

med ett belopp av sammanlagt 450,930 kronor och torde för närvarande

efter inbetalningen av förfallna annuiteter representera en kapitalskuld av

omkring 448,900 kronor. Annuiteterna å de olika lånen torde kunna beräknas

till sammanlagt i genomsnitt 34 kronor för hektar, därvid bortsetts från

sådana markområden, vilka enligt vad nu konstaterats icke kunde åsättas

något värde. Med hänsyn till storleken av denna skuldbörda ävensom till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 1Ö4.

7

de alldeles särskilda förhållanden, som dels varit förknippade med företagets

tillkomst och dels i stor utsträckning försvårat eller omöjliggjort utvinnandet

av den påräknade båtnaden, torde för slutlig sanering av företagets

ekonomi ett ytterligare ingripande från statens sida få anses försvarligt.

I sådant avseende hade lantbruksingenjören i sin utredning av den 7 januari

1936 föreslagit nedskrivning av den nuvarande låneskulden till i runt

tal 257,000 kronor eller med omkring 191,000 kronor.

Vid bedömandet av frågan örn ett ytterligare understödjande av företaget

från statens sida torde emellertid såsom förut framhållits hänsyn icke kunna

tagas till den försämring i företagets ekonomiska läge, som uppstått till följd

av sedan arbetsplanens fastställande inträffad nedgång i jordbrukskonjunkturer,

jordvärden och dylikt. Därjämte borde framhållas, att vissa uti ifrågavarande

statslån delaktiga fastigheter, nämligen Hidinge l13, l20, l24, l25,

27, 32", 32r’, 529 och 532, under senare år på grund av ägarnas insolvens

inköpts av statskontoret för tryggande av statens fordran. Enär den på sagda

fastigheter vilande låneskulden, vilken torde hava uppgått till sammanlagt

i runt tal 24,700 kronor, sålunda finge anses hava numera avskrivits, borde

i berörda avseende hänsyn icke heller tagas till ifrågavarande fastigheter.

Dessas andel i den av slumkornssjuka m. m. föranledda båtnadsminskningen

å 57,730 kronor utgjorde i runt tal 1,950 kronor.

Ehuru vissa betänkligheter måste anses föreligga i fråga örn den prejudicerande

betydelsen av att staten på sätt här ifrågasatts från den enskilde i

viss utsträckning avlyfte den företagarrisk, som i likhet med vad förhållandet

torde vara med företag i allmänhet närmast torde påvila företagaren ensam,

syntes i betraktande av med nu föreliggande företag sammanhängande säregna

omständigheter en viss ytterligare ekonomisk hjälp från statens sida

kunna anses försvarlig.

Omfattningen av en sådan ytterligare hjälp syntes böra avvägas på sådant

sätt, att med frånräkning av den båtnadsminskning å 1,950 kronor, som drabbat

de av statskontoret inköpta fastigheterna, kompensation bereddes för en

till följd av förut angivna orsaker uppkommen båtnadsminskning å sammanlagt

(57,730—1,950 = ) 55,780 kronor. Därjämte syntes, på sätt i utredningarna

föreslagits, en nedsättning böra vidtagas av den låneskuld, som åvilade

vissa i särskilt hög grad lånebelastade fastigheter. Förstnämnda kompensation

syntes böra ske genom nedskrivning med motsvarande belopp av företagets

skuld till avdikningslånefonden. Beträffande för sistberörda särskilt

lånebelastade fastigheter ifrågasatt lånereducering hade densamma, under

iakttagande av att lånets storlek, beroende på omständigheterna i de olika

fallen, begränsats till 350 å 500 kronor för hektar, i föreliggande utredningar

beräknats till i runt tal 56,630 kronor. Därav komine på av statskontoret inköpta

fastigheter ett belopp av i runt tal 4,100 kronor. Efter frånräkning av

sistnämnda belopp skulle nu ifrågasatt begränsning av låneskulden betinga

en nedskrivning med (56,630—4,100 = ) 52,530 kronor av den ifrågavarande

fastigheter åvilande låneskulden.

Nedskrivning av till företaget beviljade lån torde sålunda böra medgivas

med sammanlagt (55,780 + 52,530 =) 108,310 kronor, varigenom den nuvarande

kapitalskulden å sagda lån skulle komma alt minskas till i ruut tal

(448,900 — 108,310 =) 340,590 kronor eller — därest för av statskontoret inköpta

fastigheter avskrivet lån å 24,700 kronor medräknades — lill i runt tal

315,890 kronor. För ändamålet erforderligt belopp torde höra anvisas ur statens

avdikningsanslag.

Med inräkning av tidigare lill företaget beviljade statsbidrag å 569,860

kronor skulle, för den händelse nu ifrågasatt ytterligare statsbidrag bleve

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 1Ö4.

anvisat, företaget komma i åtnjutande av dylikt bidrag till ett belopp av

sammanlagt (569,860+108,310 = ) 678,170 kronor. Företagets samtliga kostnader,

uppgående till i runt tal 1,010,000 kronor, komme sålunda att till

ungefär två tredjedelar täckas av statsbidrag, varjämte återstående tredjedelen

av kostnaderna kunde bestridas med anlitande av statslånen. Med avseende

därå finge jämväl framhållas, att, örn man bortsåge från de efter år

1929 till betalning förfallna annuiteterna å dessa senare, intressenterna dittills

icke haft några som helst eller i varje fall endast obetydliga direkta utgifter

för företaget. Vid nu angivna förhållanden torde, för den händelse

önskvärd lättnad i företagets ekonomiska läge åvägabragtes på sätt lantbruksstyrelsen

här velat föreslå, någon ytterligare mellankomst från statens sida

i samma syfte icke vidare böra sättas i fråga.

I den mån här föreslagna nedskrivning av lånen vidtoges, torde det bliva

nödvändigt att verkställa ny fördelning på låntagarna av den därefter återstående

låneskulden.

I vad ansökningen avsåge beräkning av låneannuiteterna från och med

år 1936 å allenast de belopp, vartill lånen kunde komma att nedskrivas, finge

lantbruksstyrelsen med hänsyn till i detta fall föreliggande omständigheter

tillstyrka bifall till ansökningen.

Däremot funne styrelsen för sin del skäl icke föreligga, varför sökandena

skulle tillerkännas ersättning av statsmedel för deras kostnader med anledning

av den föreliggande ansökningen och därtill hörande utredningar m. m.

Nämnda kostnader torde det enligt lantbruksstyrelsen uppfattning böra ankomma

på sökandena att själva bestrida.

Lantbruksstyrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Majit ville dels föreslå

riksdagen medgiva, att till företaget måtte från statens avdikningsanslag

ytterligare anvisas statsbidrag med högst 108,310 kronor att användas för

nedskrivning med motsvarande belopp av till företaget från odlingslånefonden

och statens avdikningslånefond beviljade lån, dels ock föreskriva, att vad

av sagda lån efter dylik nedskrivning komme att återstå skulle på delägarna

i företaget fördelas i enlighet med vad nu föreliggande utredningar

i sådant avseende innehölle.

Lantbruksingenjören Kindbloms yttrande den 7 januari 1936 innehåller

angående den ifrågasatta nedskrivningen av lånen till visst maximibelopp

för hektar jord följande.

Lån belöpande å »oberörd» mark d. v. s. mark, för vilken särskild anledning

till nedskrivning icke ansetts föreligga, hade begränsats för hektar till

högst 500 kronor för lerjordar och kärrtorvjordar i bättre läge, 450 kronor

för kärrtorvjordar i något sämre läge och 400 kronor för avlägset från fastighetens

åbyggnader belägen kärrtorvjord ävensom i några få fall med hänsyn

till områdets mindre lämpliga brukningsform till 350 kronor.

Lån till 500, 450, 400 och 350 kronor för hektar motsvarade vid 6 procents

annuitet, d. v. s. vid 26 års amortering enligt gällande grunder, en årsavgift

för hektar av respektive 30, 27, 24 och 21 kronor. Bibehölles nuvarande

amorteringsplan med återstående 22 år för amortering, komme annuiteten

att utgöra omkring 6.7 procent, vadan årsavgiften för hektar bleve större än

nyss beräknades.

Statskontoret har — i anledning av vad i ärendet blivit upplyst örn delägarnas

i företaget svåra ekonomiska läge och med hänsyn jämväl till de örn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

9

ständigheter, under vilka företaget igångsattes, och de opåräknat stora kostnaderna

därför ävensom till den båtnadsminskning, som drabbat vissa i företaget

ingående marker — icke velat göra erinran mot att i enlighet med lantbruksstyrelsen

förslag riksdagens medgivande utverkades till att ytterligare

statsbidrag från statens avdikningsanslag å 108,310 kronor beviljades företaget

för nedskrivning av lånen från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.

I anslutning därtill har statskontoret framhållit, att det torde

ankomma på Kungl. Majit att efter lantbruksstyrelsen hörande fastställa

fördelningen å de i företaget ingående fastigheterna av det ytterligare statsbidrag,

som sålunda kunde komma att beviljas. Beträffande framställningen

om ersättning av statsmedel för bestridande av kostnaderna för den i ärendet

förebragta utredningen har statskontoret i likhet med lantbruksstyrelsen

ansett, att sökandena borde själva svara för nämnda kostnader.

Av utredningen torde framgå, att båtnaden av ifrågavarande torrläggningsföretag

blivit avsevärt mindre än vad vid företagets påbörjande beräknats. Denna

båtnadsminskning lärer, såsom i ärendet framhållits, bero dels på den allmänna

nedgång i jordbrukskonjunkturer och jordvärden, som inträffat efter

det arbetsplanen för företaget år 1921 fastställdes, dels ock därpå att vissa av

företaget berörda marker drabbats av slumkornssjuka och andra oförutsedda

odlingsvårigheter. Till den del båtnadsminskningen hänför sig till

sistberörda omständigheter torde med hänsyn till det tryckta ekonomiska

läge, vari åtskilliga delägare till följd av torrläggningsföretaget befinna sig,

staten böra av billighetsskäl träda hjälpande emellan. Såsom lantbruksstyrelsen

funnit torde den del av båtnadsminskningen, som är att hänföra

enbart till omständigheter av nu ifrågavarande art, kunna skattas till i runt tal

57,730 kronor, därav för fastigheter, som numera blivit å exekutiv auktion

av statskontoret inropade, 1,950 kronor. Båtnadsminskningen för övriga

fastigheter utgör således i runt tal 55,780 kronor, med vilket belopp lånen

följaktligen torde böra nedskrivas. Vad därefter angår den båtnadsminskning,

som beror på den allmänna nedgången i jordbrukskonjunkturer och

jordvärden, delar jag lantbruksstyrelsen uppfattning angående det principiellt

betänkliga i att av statsmedel lämna delägarna ersättning för sådan

minskning. Emellertid torde i förevarande fall, såsom lantbruksstyrelsen

även framhållit, speciella omständigheter få anses föreligga, vilka göra en

viss ytterligare ekonomisk hjälp från statens sida försvarlig. Denna hjälp

torde, i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, böra givas i den formen

att för de i särskilt hög grad skuldbelastade fastigheterna lånesumman reduceras

till belopp, motsvarande 350 å 500 kronor för hektar, allt efter jordens

beskaffenhet och läge. Den lånenedskrivning, som för sådant ändamål erfordras,

uppgår enligt lantbruksstyrelsens utlåtande till i runt tal 56,630

kronor. Av nämnda summa belöper 4,100 kronor på de av statskontoret

inropade fastigheterna och återstående 52,530 kronor på övriga fastigheter

inom företaget. Sammanlagda beloppet av det statsbidrag, som nu torde

böra lämnas till företaget för ifrågavarande ändamål, uppgår alltså till

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 154.

Departements
chefen.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

108,310 kronor. För beloppets utlämnande fordras riksdagens medgivande.

Beloppet torde böra utgå ur statens avdikningsanslag och bör icke inräknas

i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst

år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för anslagets användning. Såsom

statskontoret uttalat torde det ankomma på Kungl. Majit att efter lantbruksstyrelsens

hörande fastställa fördelningen av bidraget å de i företaget ingående

fastigheterna. Annuiteterna å lånen torde böra från och med år 1936

beräknas å de belopp, vartill lånen komma att nedskrivas.

Vad slutligen angår kostnaderna för de utredningar, som föranletts av

ifrågavarande framställning, anser jag skäl tala för, att desamma bestridas

av statsmedel. Även detta belopp, 1,614 kronor, torde under enahanda förutsättning

som statsbidraget få utgå ur avdikningsanslaget. Sammanlagda

medelanvisningen från detta anslag skulle alltså uppgå till 109,924 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till nedskrivning av de till torrläggning av Hidinge—

Spångakärren i örebro län den 11 november 1921 och den

19 december 1924 från odlingslånefonden samt den 25 november

1927 och den 4 november 1932 från statens avdikningslånefond

beviljade lån ävensom till gäldande av vissa

med utredning rörande företaget förenade kostnader må från

statens avdikningsanslag anvisas ett statsbidrag av 109,924

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

8G6555.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge—Spångakärrens torrläggningsföretag i Örebro lä a1 i texten
  2. JoU 1936:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge—Spångakårrens torrläggningsföretag i örebro län jämte i ämne s. 1 i texten