Sök i Ratio Lex

Angående förhöjd ersättning till A. F. H. Persson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

1936-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:155, Angående förhöjd ersättning till A. F. H. Persson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd

ersättning till A. F. H. Persson i anledning

av skada, ådragen under militärtjänstgöring; given

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning har

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 155.

552 se

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, sid. 1) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 14 § nämnda förordning, att därest, sedan ersättning

blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de förhållanden,

vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren

må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i förordningen

sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må dock

ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn jämkningen

väckes.

Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1

värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 5 november 1935, har

August Fredrik Harry Persson, Ryhof, Forserum, gjort framställning i

syfte att han, som på grund av skada, ådragen under militärtjänstgöring, åtnjöte

en mot en nedsättning av arbetsförmågan med 66I 2/3 procent svarande livränta,

måtte komma i åtnjutande av en mot arbetsförmågans fullständiga

förlust svarande livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som innehaft fast anställning

vid förutvarande Skånska husarregementet från och med den 1

december 1910 till och med den 21 mars 1912, den 28 maj 1911 till följd av

olycksfall under tjänstgöring ådragit sig brott å en halskota med åtföljande

fullständig förlamning av nedre delen av bålen och båda benen; att riksförsäkringsanstalten

genom särskilda beslut jämlikt bestämmelserna i förenämnda

förordning den 18 juni 1909 tillerkänt Persson livränta från och

med den 22 mars 1912; att livräntan, som för tiden från och med sistnämnda

dag till och med den 31 mars 1915 utgått med 450 kronor för år, motsvarande

förlust av arbetsförmågan, samt från och med den 1 april 1915 till

och med den 31 mars 1916 med 300 kronor för år, motsvarande en nedsättning

i arbetsförmågen med 662/s procent, genom slutligt beslut av anstalten

den 17 mars 1916 bestämts att för Perssons återstående livstid utgå

med sistnämnda belopp, därå i överensstämmelse med härom meddelade

föreskrifter utgått förhöjning, för tiden efter den 30 juni 1923 med 100 procent;

att Persson i en den 18 oktober 1935 dagtecknad, till riksförsäkringsanstalten

den 21 i samma månad inkommen skrift — under åberopande av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

läkarintyg, utvisande att Persson vore att anse som fullständigt arbetsoförmögen

anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd livränta; samt att riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 29 oktober 1935 förklarat sig icke

kunna till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen, enär framställning

därom icke inkommit till anstalten inom den i 14 § forén ämnda

förordning den 18 juni 1909 föreskrivna tid.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 21 februari 1936 anfört, bland

annat, att anstalten för utrönande av Perssons arbetsförmåga och hälsotillstånd

dels låtit verkställa utredning genom vederbörande landsfiskal, dels föranstaltat

örn Perssons undersökning å centrallasarettet i Jönköping, dels ock

i ärendet inhämtat särskilda yttranden från sin överläkare professorn A.

Troell och biträdande läkaren docenten J. P. Strömbeck. "Vid granskning

av vad sålunda förekommit hade riksförsäkringsanstalten funnit styrkt, att

Perssons hälsotillstånd under åren alltmera försämrats och att han åtminstone

från och med tiden för sin förenämnda framställning örn förhöjd ersättning

den 18 oktober 1935 och tillsvidare måste anses fullständigt arbetsoförmögen.

Därest riksförsäkringsanstalten utan förenämnt laga hinder

kunnat upptaga frågan om förhöjd ersättning åt Persson, skulle denne för

tiden från och med den 18 oktober 1935 och tillsvidare hava tillerkänts en

årlig livränta med 450 kronor jämte 100 procents förhöjning därå, motsvarande

förlust av arbetsförmågan.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Persson enligt förordningen den

18 juni 1909 icke är berättigad erhålla förhöjd livränta. Fråga örn jämkning

i ersättning enligt nämnda förordning i de fall, där ersättningen blivit

slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två år från beslutets dag. Beträffande

Persson blev ersättningen slutligt bestämd den 17 mars 1916.

Fråga örn jämkning i ersättningen väcktes först i oktober månad 1935.

För Persson medförde den i anledning av olycksfallet åsamkade sjukdomen

till en början fullständig arbetsoförmåga. Efter någon tid inträdde en förbättring

i sjukdomstillståndet, varför den Persson genom riksförsäkringsanstalten

s slutliga beslut i ärendet tillerkända livräntan kom att svara mot en

nedsättning i arbetsförmågan med 662/s procent. Perssons hälsotillstånd

har emellertid sedermera försämrats därhän, att han måste anses fullständigt

arbetsoförmögen. Med hänsyn härtill finner jag med billighet överensstämmande

att Persson, utan avseende därå att frågan örn jämkning blivit för

sent väckt, må komma i åtnjutande av en mot den fullständiga arbetsoförmågan

svarande livränta. Förhöjningen torde böra utgå från och med den

21 oktober 1935.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till August Fredrik Harry Persson må — utan hinder

därav att framställning örn jämkning i tidigare beslutad ersättning

icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förord
-

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 155.

ningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från oell med den

21 oktober 1935 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den förhöjda ersättning, vartill han eljest skulle

varit berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

T). Nilsson.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1936:22 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 6 i texten