Angående förhöjd ersättning till A. F. H. Persson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring
1936-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:155, Angående förhöjd ersättning till A. F. H. Persson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
1
Nr 155.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd
ersättning till A. F. H. Persson i anledning
av skada, ådragen under militärtjänstgöring; given
Stockholms slott den 6 mars 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning har
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 155.
552 se
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, sid. 1) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Vidare föreskrives i 14 § nämnda förordning, att därest, sedan ersättning
blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de förhållanden,
vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren
må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i förordningen
sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må dock
ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn jämkningen
väckes.
Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1
värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.
I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 5 november 1935, har
August Fredrik Harry Persson, Ryhof, Forserum, gjort framställning i
syfte att han, som på grund av skada, ådragen under militärtjänstgöring, åtnjöte
en mot en nedsättning av arbetsförmågan med 66I 2/3 procent svarande livränta,
måtte komma i åtnjutande av en mot arbetsförmågans fullständiga
förlust svarande livränta.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som innehaft fast anställning
vid förutvarande Skånska husarregementet från och med den 1
december 1910 till och med den 21 mars 1912, den 28 maj 1911 till följd av
olycksfall under tjänstgöring ådragit sig brott å en halskota med åtföljande
fullständig förlamning av nedre delen av bålen och båda benen; att riksförsäkringsanstalten
genom särskilda beslut jämlikt bestämmelserna i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 tillerkänt Persson livränta från och
med den 22 mars 1912; att livräntan, som för tiden från och med sistnämnda
dag till och med den 31 mars 1915 utgått med 450 kronor för år, motsvarande
förlust av arbetsförmågan, samt från och med den 1 april 1915 till
och med den 31 mars 1916 med 300 kronor för år, motsvarande en nedsättning
i arbetsförmågen med 662/s procent, genom slutligt beslut av anstalten
den 17 mars 1916 bestämts att för Perssons återstående livstid utgå
med sistnämnda belopp, därå i överensstämmelse med härom meddelade
föreskrifter utgått förhöjning, för tiden efter den 30 juni 1923 med 100 procent;
att Persson i en den 18 oktober 1935 dagtecknad, till riksförsäkringsanstalten
den 21 i samma månad inkommen skrift — under åberopande av
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
läkarintyg, utvisande att Persson vore att anse som fullständigt arbetsoförmögen
anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd livränta; samt att riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 29 oktober 1935 förklarat sig icke
kunna till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen, enär framställning
därom icke inkommit till anstalten inom den i 14 § forén ämnda
förordning den 18 juni 1909 föreskrivna tid.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 21 februari 1936 anfört, bland
annat, att anstalten för utrönande av Perssons arbetsförmåga och hälsotillstånd
dels låtit verkställa utredning genom vederbörande landsfiskal, dels föranstaltat
örn Perssons undersökning å centrallasarettet i Jönköping, dels ock
i ärendet inhämtat särskilda yttranden från sin överläkare professorn A.
Troell och biträdande läkaren docenten J. P. Strömbeck. "Vid granskning
av vad sålunda förekommit hade riksförsäkringsanstalten funnit styrkt, att
Perssons hälsotillstånd under åren alltmera försämrats och att han åtminstone
från och med tiden för sin förenämnda framställning örn förhöjd ersättning
den 18 oktober 1935 och tillsvidare måste anses fullständigt arbetsoförmögen.
Därest riksförsäkringsanstalten utan förenämnt laga hinder
kunnat upptaga frågan om förhöjd ersättning åt Persson, skulle denne för
tiden från och med den 18 oktober 1935 och tillsvidare hava tillerkänts en
årlig livränta med 450 kronor jämte 100 procents förhöjning därå, motsvarande
förlust av arbetsförmågan.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Persson enligt förordningen den
18 juni 1909 icke är berättigad erhålla förhöjd livränta. Fråga örn jämkning
i ersättning enligt nämnda förordning i de fall, där ersättningen blivit
slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två år från beslutets dag. Beträffande
Persson blev ersättningen slutligt bestämd den 17 mars 1916.
Fråga örn jämkning i ersättningen väcktes först i oktober månad 1935.
För Persson medförde den i anledning av olycksfallet åsamkade sjukdomen
till en början fullständig arbetsoförmåga. Efter någon tid inträdde en förbättring
i sjukdomstillståndet, varför den Persson genom riksförsäkringsanstalten
s slutliga beslut i ärendet tillerkända livräntan kom att svara mot en
nedsättning i arbetsförmågan med 662/s procent. Perssons hälsotillstånd
har emellertid sedermera försämrats därhän, att han måste anses fullständigt
arbetsoförmögen. Med hänsyn härtill finner jag med billighet överensstämmande
att Persson, utan avseende därå att frågan örn jämkning blivit för
sent väckt, må komma i åtnjutande av en mot den fullständiga arbetsoförmågan
svarande livränta. Förhöjningen torde böra utgå från och med den
21 oktober 1935.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till August Fredrik Harry Persson må — utan hinder
därav att framställning örn jämkning i tidigare beslutad ersättning
icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förord
-
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 155.
ningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från oell med den
21 oktober 1935 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den förhöjda ersättning, vartill han eljest skulle
varit berättigad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
T). Nilsson.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1936:22 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 6 i texten