Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fångvården m. m

1936-02-28 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:156, Angående anslag till fångvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till fångvården

m. m.; given Stockholms slott den 28 februari

1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

dels till Avlöningar till befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen för budgetåret

1936/1937 beräknats ett förslagsanslag av 204,600 kronor, dels till Avlöningar

till befattningshavare å fångvårdsstaten för nämnda budgetår beräknats

ett förslagsanslag av 2,716,000 kronor, dels slutligen till Fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten: Omkostnader för samma budgetår beräknats

ett förslagsanslag av 1,202,300 kronor. Sedan den i statsverkspropositionen

omnämnda utredningen angående nedläggande av vissa kronohäkten numera

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 156. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

avslutats, torde frågan om dessa tre anslag få upptagas till förnyad behandling.

I sammanhang därmed torde jämväl få anmälas vissa närstående

frågor.

Innan redogörelse lämnas för resultatet av den verkställda utredningen rörande

sagda kronohäkten synes det lämpligt att något beröra det allmänna

spörsmålet örn fångvårdens anstaltsbehov och dettas

tillgodoseende under den närmaste framtiden.

De statliga fångvårdsanstalterna uppgå för närvarande till ett antal av

34 och äro spridda över hela landet. Med undantag för centralfängelserna

i Malmö och å Härlanda äro de uppförda i mitten av 1800-talet. Samtliga

anstalter äro anpassade för det system som då ansågs normgivande för fångbehandlingen

d. v. s. cellsystemet. Endast vid centralfängelserna å Långholmen,

i Malmö och å Härlanda samt vid ett fåtal andra fängelser finnas

anordnade särskilda verkstadslokaler. Övriga fängelser sakna egentliga verkstäder

med moderna tekniska anordningar. De tomter, varå fängelserna äro

uppförda, äro på de flesta håll allt för små för att fängelserna skola kunna

utvidgas, vartill kommer att flera av fängelserna, som tidigare legat ganska

isolerade, blivit kringbyggda av de växande städerna. Härigenom har den

isolering som är nödvändig för ett fängelse blivit bruten. Under årens lopp

ha visserligen en del ändrings- och förbättringsarbeten i fängelserna vidtagits,

men på grund av fängelsernas ålderdomliga byggnadssätt har det varit

omöjligt att åstadkomma ens sådana lokala anordningar, som erfordras för

den fångbehandling gällande verkställighetslag föreskriver. Än mindre har

det varit möjligt att genomföra en sådan differentiering i fångbehandlingen

som en modern fångvård anses kräva. Att åtskilliga fångar utan fara för

rymning skulle kunna förvaras under friare former, är en synpunkt som ej

kunnat vinna beaktande i större omfattning. En lämplig uppdelning av fångarna

i olika kategorier och grupper kan ej heller åstadkommas. Det låter

sig sålunda icke göra att effektivt åtskilja häktade, bötesförvandlings-, fängelse-

och straffångar, ehuru en sådan uppdelning är föreskriven i verkställighetslagen.

Ej heller kunna förstagångsförbrytare hållas åtskilda från återfallsförbrytare.

Enligt nu rådande uppfattning om fångbehandlingen bör en fortsatt utjämning

ske av den förut strängt genomförda skillnaden mellan straff i enrum

och i gemensamhet; det anses med andra ord lämpligt med ett s. k. modifierat

cellsystem, där behandling i cell och behandling i gemensamhet

komma till användning jämsides. Åsiktsförskjutningen har för övrigt kommit

till uttryck i den ändring i gällande verkställighetslag som antogs av

1934 års riksdag.

Vissa av straffängelserna och kronohäktena äro till följd av låg beläggning

i hög grad oekonomiska, vilket vid flera tillfällen varit föremål för

uppmärksamhet både från statsmyndigheternas sida och vid de utredningar

som härutinnan verkställts.

Den nya lagstiftningen på straffrättens område har påkallat inrättande av

specialanstalter för fångvården. När genom lagarna örn förvaring och internering

av förminskat tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare infördes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

3

specialbehandling för dessa kategorier, löstes det erforderliga lokalbehovet på

det sätt att äldre fångvårdsanstalter apterades till förvarings- och interneringsanstalter.

Det var från början klart att detta var ett provisorium som icke

för någon längre tid kunde fungera tillfredsställande. Under de år som gått

Sedan förvarings- och interneringsanstalterna togos i bruk har det också visat

sig, att de ej fylla de fordringar som måste uppställas på dylika anstalter.

Visserligen har förvaringsanstalten i Norrköping under senare år utvidgats,

men härigenom lia bristerna ej blivit tillfredsställande avhjälpta. Denna anstalt

är ej heller tillräcklig, varför en del av klientelet måst provisoriskt överflyttas

till kronohäktet i Ystad. Framför allt saknas vid ifrågavarande anstalter

möjlighet att genomföra en verklig differentiering med gradvis ökad

rörelsefrihet inom anstalterna, och dessa förfoga dessutom icke över några

sådana områden, som lämna tillgång till friluftsarbete under former vilka

kunna förbereda de förvarade och internerade för utskrivning. Sistnämnda

brist har visat sig allt mer kännbar ju längre tid förvaringen eller interneringen

varat.

För närvarande finnas inom fångvården särskilda sinnessjukavdelningar

vid centralfängelserna å Långholmen, å Härlanda, i Malmö, i Härnösand och

i Växjö, straffängelset i Jönköping samt kronohäktena i Ystad och Västervik.

Fångvårdens sinnessjukavdelningar utgöras med undantag för den vid Långholmsfängelset

av gamla fångvårdsanstalter, byggda efter cellsystemet och

nödtorftigt apterade för sitt nya ändamål. I fråga örn lokaler, tillfällen till arbete

och rörelse i det fria tåla dessa sinnessjukavdelningar icke jämförelse med

statens sinnessjukhus. Sinnessjukavdelningarnas belägenhet inom straffanstalter

medför, att de där intagna bliva underkastade frihetsinskränkningar

som verka irriterande på dem och även på andra sätt äro till men för

sjukvården. Ur ekonomisk och organisatorisk synpunkt samt jämväl med

hänsyn till vården skulle det vara lämpligt om sinnessjukavdelningarna

koncentrerades.

Slutligen är att anföra att genom lagen om ungdomsfängelse i lagstiftningen

införts en särbehandling för unga brottslingar över 18 år, vilken särbehandling

kräver inrättandet av en ny anstalt.

Ur ekonomisk och administrativ synpunkt är det givetvis önskvärt att

fångbehandlingen koncentreras till ett mindre antal anstalter. Den ifrågasatta

nedläggningen av kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm

och Uddevalla utgör ett led i strävandena för en sådan koncentrering. Utredning

torde snarast böra verkställas angående möjligheten att nedlägga

jämväl andra fångvårdsanstalter än de nyssnämnda. Vissa förberedande

undersökningar i sådan riktning ha för övrigt redan blivit anställda.

Av det förut anförda torde emellertid framgå, att det för närvarande föreligger

ett stort behov av att få gamla och omoderna fångvårdsanstalter ersatta

med nya anstalter, som kunna möjliggöra en mera tidsenlig och effektiv

fångbehandling än som med nuvarande bristfälliga lokala anordningar kan

åstadkommas. Nybyggnadsbehovets omfaltning nödvändiggör upprättandet

av en plan som kan genomföras successivt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 156.

Det behov som först måste tillgodoses följer av den nya lagstiftningen

angående ungdomsfängelse. Senare i dag torde jag få återkomma till frågan

om anordnande av en anstalt för män som ådömts ungdomsfängelse, därom

särskild proposition torde böra avlåtas till riksdagen. Enligt det förslag som

föreligger skulle den nya anstalten förläggas till Skenäs kungsgård i Östra

Husby socken, Östergötlands län. Det är avsett att de särskilda mottagningsoch

isoleringsavdelningar som erfordras för den nya anstalten skola kunna

förläggas till någon av de närbelägna fångvårdsanstalterna. Därvid har i

första rummet ansetts böra ifrågakomma centralfängelset i Norrköping, vilket

dock ej kan komma till användning för detta ändamål förrän ny vårdanstalt

inrättats för förminskat tillräkneliga förbrytare. Å Norrköpingsanstalten

skulle då kunna mottagas även andra ungdomliga förbrytare än sådana som

ådömts ungdomsfängelse, varigenom straffängelserna i Uppsala och Gävle

skulle frigöras från ungdomliga förbrytare och kunna nedläggas eller tagas

i anspråk för annat fångvårdsändamål.

Såsom ett andra led i nybyggnadsplanen torde böra följa anordnandet

av en ny förvarings- och interneringsanstalt samt i samband därmed

en ny sinnessjukanstalt för fångvården. Då klientelet på förvaringsanstalten

och klientelet på interneringsanstalten förete flera likheter samt

det ur administrativ och organisatorisk synpunkt skulle vara fördelaktigt

att sammanföra dessa båda grupper till en gemensam anstalt — om ock

med särskilda avdelningar — torde möjligheten av en sådan åtgärd böra

undersökas. Det synes antagligt att i anslutning till denna anstalt jämväl

skall kunna förläggas det nya sinnessjukhus, som erfordras såsom ersättning

för de till vanliga fängelsebyggnader förlagda sinnessjukavdelningarna vid

fångvården. Till detta nya sinnessjukhus skulle för observation eller vård

hänvisas straffriförklarade samt sinnessjuka och abnorma fångar, varjämte

det borde fungera såsom undersökningsinstitution för tilltalade. Frågan

om anordnandet av en anstalt sådan som den nu angivna är redan föremål

för behandling. Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för att bland annat

verkställa utredning rörande frågan örn revision av förvarings- och interneringslagarna,

har nämligen Kungl. Majit genom beslut den 25 oktober

1935 uppdragit åt fångvårdsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga verkställa

förberedande utredning angående anordnandet och lämpliga förläggningen

av en anstalt avsedd att ersätta de nuvarande anstalterna för förvarade

och internerade ävensom angående möjligheten att i anslutning till en sadan

anstalt inrätta en sinnessjukavdelning för fångvården.

Såsom ett tredje led i nybyggnadsplanen återstår sedan uppförandet av

ett eller eventuellt två nya centralfängelser. Denna fråga tarvar uppenbarligen

särskild och ingående utredning, innan något uttalande kan göras angående

sättet och tidpunkten för dess lösande.

1. Nedläggande av vissa kronohäkten. Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande

den 7 juni 1935 Ira ledamoten av riksdagens första kammare borgmästaren

G. A. Björkman samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

C. R. Jansson och G. Strindlund tillkallats att såsom sakkuninga inom justi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

5

tiedepartementet biträda vid utredning angående nedläggande av vissa fångvårdsanstalten

Åt Björkman har uppdragits att i egenskap av ordförande

leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga lia verkställt utredning angående

nedläggande av kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och

Uddevalla. Därvid lia de sakkunniga på ort och ställe förhandlat med representanter

för städerna och de tingshusbyggnadsskyldige angående häktenas

nedläggande och träffat vissa preliminära uppgörelser därom. Den

19 december 1935 lia de sakkunniga avlämnat berättelse rörande den verkställda

utredningen. Yttranden lia sedermera infordrats från de städer och

domsagor som beröras av nedläggandet.

Redan under år 1920 hade fångvårdsstyrelsen på grund av den ringa fångbeläggningen

vid kronohäktena i Karlshamn och Ängelholm föreslagit nedläggande

av dessa häkten. På grund av motstånd från de lokala myndigheternas

sida ledde emellertid förslaget ej till något resultat.

Nedläggande av nämnda kronohäkten samt de i Norrtälje och Uddevalla

föreslogs sedermera i det av landshövdingen Sven Hagströmer utarbetade,

den 16 juli 1931 avgivna betänkandet med »Riktlinjer för vinnande av viss

koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet» (statens off. utredn.

1931: 16).

Även organisationsnämnden uttalade sig i sin den 11 oktober 1931 avgivna

utredning med förslag angående fångvårdens framtida ordnande för nedläggande

av dessa kronohäkten. Nämnden anförde därvid, att dessa anstalter

hade synnerligen ringa betydelse för fångvården och numera så gott som

uteslutande användes för förvaring av rannsaknings- och bötesfångar. Ur

fångbehandlingens synpunkt åberopades dessutom, att så små anstalter som

dessa i allmänhet icke kunde komma till verklig effektiv användning. Möjligheterna

att bereda fångarna tillgång till nyttigt och produktivt arbete vore

mycket beskurna; någon verkstadsdrift kunde av naturliga skäl icke ifrågakomma.

Fångarna finge därför huvudsakligen sysselsättas med handräckningsgöromål

och tillfälliga småarbeten. Antalet befattningshavare vore i

förhållande till fångantalet oproportionerligt stort, något som svårligen kunde

undvikas vid småanstalter, vilka för sin drift krävde visst antal bevakningsman,

oavsett det antal fångar som där förvarades. Kostnaderna bleve därför

för fånge och dag avsevärt högre vid dessa kronohäkten än vid fångvårdsanstalterna

i allmänhet. Enligt gjorda beräkningar vore kostnaderna

för häktenas drift så stora, att ett nedläggande av dem skulle, oavsett att

utgifterna för fångtransporter skulle komma att genom nedläggandet avsevärt

ökas, medföra en minskning av fångvårdens totalkostnader med ej

mindre än omkring 50,000 kronor för år.

Fångvårdsstyrelsen förklarade i yttrande över organisationsnämndens förslag,

alt den icke hade något att erinra mot nedläggandet av de fyra häktena.

Styrelsen anmärkte emellertid att, innan detta kunde äga rum, de krav vederbörande

rättsägare kunde framställa i anledning av de föreslagna åtgärderna

måste undersökas.

över organisationsnämndens förslag inhämtades yttranden även från vederbörande

länsstyrelser. Länsstyrelsen i Stockholms län hade ej något att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

erinra mot nedläggandet av kronohäktet i Norrtälje under antagande att

organisationsnämndens ekonomiska kalkyler visade sig riktiga och att ett

nedläggande av häktet således komme att bereda statsverket ekonomisk

vinst. Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg att, med hänsyn till kronohäktets

i Karlshamn ytterst ringa beläggning och som följd därav synnerligen stora

dagskostnad i drift, bibehållande av häktet ej längre kunde anses försvarbart.

I fråga om kronohäktets i Ängelholm nedläggande uttalade länsstyrelsen

i Kristianstads län, att vissa svårigheter därigenom skulle uppstå samt

att, om med hänsyn till det allmännas intresse ett nedläggande likväl ansåges

böra komma till stånd, sådana åtgärder borde vidtagas att rannsakningarna

kunde hållas å respektive tingsställen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län avstyrkte indragning av kronohäktet i Uddevalla, enär en sådan åtgärd

skulle medföra olägenheter för länet ej minst på grund av att befintliga

härads- och stadshäkten i länet ej vore ägnade att mottaga den funktion

som rannsakningshäkte, vilken nu utövades av kronohäktet. En indragning

skulle, enligt vad länsstyrelsen uttalade, framtvinga byggande av nya häkteslokaler

i länet.

Det torde vara erforderligt för bedömande av spörsmålet örn häktenas

nedläggande att en kortfattad redogörelse lämnas för vart och ett av ifrågavarande

kronohäkten.

Kronohäktet i Norrtälje. Detta häkte uppfördes i slutet av

1850-talet för en kostnad av omkring 45,000 kronor. Staden och de tingshusbyggnadsskyldige

i Lyhundra härad samt Bro, Vätö, Frötuna och Länna

skeppslag ha enligt en av Kungl. Majit genom beslut den 23 februari 1858

fastställd överenskommelse vid uppförandet lämnat 3,669 riksdaler banko

såsom bidrag för att i kronohäktet inrymdes tingslokal med arkivrum. Enligt

samma överenskommelse skulle staden upplåta för kronohäktet erforderlig

tomt, varjämte staden och de tingshusbyggnadsskyldige skulle ansvara

för häktets framtida underhåll enligt viss beräkningsgrund.

Efter det under år 1910 i Norrtälje uppförts ett tingshus för Mellersta

Roslags domsaga samt de tingshusbyggnadsskyldige därefter förlagt sin tingslokal

och sitt arkiv till tingshuset, ha de tingshusbyggnadsskyldige till fångvårdsstyrelsen

uthyrt tingslokalen, arkivrummet samt två andra rum i kronohäktet

mot en årlig hyra av 320 kronor samt mot befrielse för de tingshusbyggnadsskyldige

att erlägga bidrag till underhåll av häktet men med rätt

för domsagan att hålla rannsakningar i kronohäktet.

Kronohäktesbyggnaden är uppförd av sten i två våningar och har 13 celler

för fångförvar samt inrymmer därjämte, förutom tingslokal, två bostadslägenheter

för personal, den ena om fyra rum och kök samt den andra örn

ett rum. Tomtens areal är 2,923 kvm, därav staden upplåtit till kronan

1,563.5 kvm. övriga delen av tomten har kronan förvärvat från enskilda

personer. Kronan har erhållit laga fasta och lagfart å hela tomten. Fastighetens

taxeringsvärde är 50,000 kronor.

Kronohäktet är rannsakningshäkte för staden samt Mellersta Roslags och

Norra Roslags domsagor. I häktets tingslokal hållas rannsakningar med häk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. ''I

tade, som skola rannsakas inför rådhusrätten och Mellersta Roslags domsagas

häradsrätt.

Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning

må meddelas, att medeltalet fångar per dag var under åren 1931—1934 7

samt 1935 (t. o. m. den 1 september) 5. Högsta beläggningen var år 1933

17, 1934 15 samt 1935 (t. o. m. den 1 september) 11. Antalet rannsakningar

har varit år 1932 3, 1933 6, 1934 7 samt 1935 (t. o. m. den 1 september)

2.

Enligt det förslag till överenskommelse, som av de sakkunniga uppgjorts

angående häktets nedläggande och som underställts stadsfullmäktige i Norrtälje

samt de tingshusbyggnadsskyldige i Mellersta Roslags domsaga för godkännande,

skulle den överenskommelse, som fastställts genom Kungl. Maj:ts

brev den 23 februari 1858, från och med den 1 juli 1936 till alla delar upphöra

att gälla. Från och med sistnämnda dag skulle staden och de tingshusbyggnadsskyldige

svara för dem enligt lag och författning åvilande skyldighet

att hålla stads- respektive häradshäkte. Staden skulle förplikta sig

att från och med den 1 juli 1936 i avseende å häktade personer, som skulle

rannsakas inför Mellersta Roslags domsagas häradsrätt, kostnadsfritt upplåta

lokaler för de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med rannsakningarna,

för vilket ändamål i stadens rådhus nu befintliga arrestlokaler

finge användas. Mellan rannsakningarna skulle häktade personer från

staden och domsagan förvaras i den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen

ägde bestämma. Kronohäktestomten med byggnader skulle överlåtas till

staden från och med den 1 juli 1936 med full äganderätt utan ersättning.

Staden skulle den 1 juli 1936 till de tingshusbyggnadsskyldige såsom ersättning

för deras andel i kronohäktet betala ett belopp av 5,400 kronor, varjämte

det kontrakt, som ingåtts mellan fångvårdsstyrelsen och de tingshusbyggnadsskyldige

om förhyrande av tingslokalen i kronohäktet m. m., skulle

till alla delar upphöra att gälla.

Stadsfullmäktige i Norrtälje och de tingshusbyggnadskgldige i Mellersta

Roslags domsaga lia sedermera godkänt förslaget till överenskommelse om

kronohäktets nedläggande.

Kronohäktet i Karlsham n. Nämnda häkte tillkom i början av

1850-talet och kostade i uppförande omkring 35,000 kronor. Enligt en av

Kungl. Maj:t den 17 juli 1850 fastställd överenskommelse skulle staden

lämna såväl tomt till fängelsebyggnaden som även rum i rådhuset för domstolssessioner,

för fängelseföreståndaren och för vad i övrigt för fängelsets

administration erfordrades, samt Rräkne härads tingshusbyggnadsskyldige

årligen till underhåll av fängelsebyggnaden betala en riksdaler banko för

mantal, mot det att staden och Bräkne härad frikallades från vidare skyldighet

att bygga och underhålla fängelse. Det nya fängelset skulle ej blott

utgöra fängelse för Karlshamns stad och Bräkne härad utan även tjäna lill

förvaringsrum för de fångar som underginge rannsakning inför Listers häradsrätt.

Bräkne härads bidrag utgår numera med 285 kronor per år.

Kronohäktet, som är beläget å stadens mark å rådhusets gård, är upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

fört av sten i tre våningar. I detsamma finnas 25 celler för fångförvar

samt en lägenhet om ett rum. En särskild mindre byggnad innehåller kök.

Fängelsebyggnaderna äro åsätta ett taxeringsvärde av 25,000 kronor.

Någon tingslokal finnes ej i kronohäktet utan rannsakningar med häktade

från Bräkne och Listers härad hållas — mot viss ersättning till staden — i

rådhusets sessionssal.

Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning

må anföras, att medeltalet fångar per dag var under åren 1931—1934 2

och 1935 (t. o. m. den 1 september) 3 samt högsta beläggningen år 1933

10, 1934 6 och 1935 (t. o. m. den 1 september) likaledes 6. Antalet rannsakningar

var år 1931 14, 1932 7, 1933 9, 1934 15 och 1935 (t. o. m. den 1

september) 12.

De sakkunnigas förslag till överenskommelse, som underställts stadsfullmäktige

i Karlshamn och de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne och Listers

härad, innehåller bland annat följande: De överenskommelser angående

anordnande av gemensamt häkte, vilka fastställts genom brev den 17 juli

1850 skulle från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla i vad Kungl.

Majit och kronan åtagit sig att hålla kronohäkte i staden. Såväl staden som

de tingshusbyggnadsskyldige skulle från och med sistnämnda dag svara för

dem enligt lag och författningar åliggande skyldighet att hålla stads- respektive

liäradshäkte. Staden förpliktade sig att i avseende å häktade personer,

som skulle rannsakas inför Bräkne och Listers häradsrätter upplåta rannsakningslokal

i rådhuset ävensom lokaler för de häktades förvaring i omedelbart

sammanhang med rannsakningarna. Såsom ersättning härför skulle

staden årligen äga uppbära den ersättning som för nu nämnda ändamål hittills

av de tingshusbyggnadsskyldige utbetalats till fångvården. Mellan rannsakningarna

skulle från och med den 1 juli 1936 häktade personer från

staden och häradena förvaras i den fångvårdsanstalt fångvårdsstyrelsen ägde

bestämma. Kronohäktesbyggnaden skulle överlåtas till staden med full

äganderätt utan ersättning.

Stadsfullmäktige i Karlshamn ha utan meningsskiljaktighet beslutat godkänna

förslaget till överenskommelse.

De tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne härad ha ej direkt motsatt sig nedläggandet

men ansett att, då staden erhölle kronohäktesbyggnaden till vars

underhåll de tingshusbyggnadsskyldige årligen bidragit med 285 kronor,

det vore med billighet överensstämmande, att de tingshusbyggnadsskyldige

befriades från att utgiva ersättning till staden med samma belopp.

De tingshusbyggnadsskyldige i Listers hårad ha genom tingshusstyrelsen

yrkat att bliva befriade från skyldighet att till staden erlägga hyra för användandet

av rådhusrättens sessionssal för rannsakningar.

Kronohäktet i Ängelholm. Detta häkte är det äldsta av de nu

ifrågavarande kronohäktena samt uppfördes redan på 1830-talet och drog då

i byggnadskostnader omkring 8,500 kronor. Enligt en den 14 juli 1835 av

Kungl. Majit fastställd överenskommelse upplät staden kostnadsfritt tomt,

mot det att staden framdeles ej ålades någon kostnad och onus för fångvård.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

9

Häktesbyggnaden är uppförd av sten i två våningar. Kronan har ej lagfart

å tomten. Häktet har plats för 11 fångar samt inrymmer en bostadslägenhet

om tre rum och kök. Byggnaden har åsatts ett taxeringsvärde av

20,000 kronor. Stadens och häradenas rannsakningsfångar förvaras å häktet

men rannsakas icke därstädes. Stadens häktade rannsakas å rådhuset

och tingslagens å respektive tingsställen.

Hur ringa häktet kommit till användning framgår därav att medeltalet

fångar per dag var under åren 1931—1935 (sistnämnda år t. o. m. den

1 september) 1. Högsta beläggningen har varit år 1933 6, 1934 3 och 1935

(t. o. m. den 1 september) 3.

Det förslag till överenskommelse örn häktets nedläggande, som upprättats

av de sakkunniga och underställts staden ävensom de tingshusbyggnadsskyldige

i Norra och Södra Åsbo samt Bjäre härad innehåller bland annat

följande: Den överenskommelse angående anordnande av kronohäkte, som

fastställts genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1835, skulle från och med den

1 juli 1936 till alla delar upphöra att gälla. Såväl staden som de tingshusbyggnadsskyldige

skulle från och med sistnämnda dag svara för dem enligt

lag och författning åliggande skyldighet att hålla stads- respektive häradshäkte.

Staden skulle åtaga sig att från och med den 1 juli 1936 i avseende

å häktade personer, som skulle rannsakas inför Södra Åsbo och Bjäre häradsrätt,

kostnadsfritt upplåta lokaler för de häktades förvaring i omedelbart

samband med rannsakningarna, för vilket ändamål de i rådhuset nu

befintliga arrestlokalerna finge användas. Mellan rannsakningarna skulle

häktade personer från staden och Södra Åsbo och Bjäre härad förvaras i

den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen ägde bestämma. Kronohäktesbyggnaden

skulle från och med den 1 juli 1936 överlåtas till staden med full

äganderätt utan ersättning.

Stadsfullmäktige i Ängelholm ha enhälligt godkänt förslaget till överenskommelse.

De tingshusbgggnadsskgldige i Norra Åsbo härad ha förklarat att, då för

de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med rannsakningarna erforderliga

lokaler funnes i häradshäktet i Klippan, de tingshusbyggnadsskyldige

saknade anledning till vidare yttrande beträffande det föreliggande förslaget.

De tingshusbgggnadsskgldige i Södra Åsbo och Bjäre härad ha, under

anförande att nedläggande av kronohäktet skulle ur flera synpunkter innebära

en försämring av rättsvården, uttalat att Kungl. Majit måtte låta med

indragning av kronohäktet tills vidare anstå.

Kronohäktet i Uddevall a. Ifrågavarande häkte uppfördes i början

av 1860-talet för en kostnad av omkring 80,000 kronor. Enligt en av

Kungl. Majit den 10 juli 1861 fastställd överenskommelse skulle staden

Uddevalla till inköp av tomt lämna ett bidrag av 500 kronor samt årligen

erlägga 135 kronor till häktets underhåll. De tingshusbyggnadsskyldige i

Sunnervikens domsaga, Orusts och Tjörns domsaga samt Nordre, Fräkne

och Torpe härad av nuvarande Inlands domsaga skulle bidraga till häktets

uppförande med cirka 7,800 kronor samt, med undantag dock för Torpe hä
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

råd, lämna visst årligt bidrag till häktets underhåll, mot det att de tingshusbvggnadsskyldige

befriades från att hålla häradshäkten.

Kronohäktesbyggnaden, som är uppförd av sten i tre våningar, har 25 celler

för fångförvar samt inrymmer två bostadslägenheter för personal, den

ena örn tre rum och kök samt den andra om ett rum. I ett likaledes av sten

uppfört uthus finnes tvättstuga m. m. Tomtens areal är omkring 2,860

kvadratmeter. Kronan har erhållit laga fasta å tomten. Anstalten är åsatt

ett taxeringsvärde av 75,000 kronor.

Häktet är rannsakningshäkte samt tingstad i brottmål för Uddevalla rådhusrätt

ävensom för Sunnervikens, Orusts och Tjörns samt Inlands norra

tingslags häradsrätter. Å häktet bruka vidare förvaras häktade, som skola

rannsakas inför rådhusrätten i Strömstad och Norrvikens domsagas häradsrätt.

Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning

må anföras, att medeltalet fångar i häktet per dag var under åren 1931—

1934 9 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 7. Högsta beläggningen var år

1933 21, 1934 15 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 11. Antal rannsakningar

var år 1933 20, 1934 14 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 21.

Det förslag till överenskommelse som utarbetats av de sakkunniga samt

underställts staden, Sunnervikens domsagas, Orusts och Tjörns domsagas

samt Inlands norra tingslags tingshusbyggnadsskyldige till godkännande innehåller

i huvudsak följande: Den överenskommelse angående anordnande

av kronohäkte i Uddevalla, som ursprungligen fastställts genom Kungl. Maj:ts

brev den 10 juli 1861, skulle från och med den 1 juli 1936 till alla delar upphöra

att gälla. Såväl staden som de tingshusbyggnadsskyldige skulle från

och med sistnämnda dag svara för dem enligt lag och författningar åliggande

skyldighet att hålla stads- respektive häradshäkte. Staden förpliktade sig

att från och med den 1 juli 1936 i avseende å häktade personer, som skulle

rannsakas inför ovannämnda domsagors häradsrätter, upplåta rannsakningslokal

ävensom lokal för de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med

rannsakningarna, för vilket sistnämnda ändamål i stadens rådhus nu befintliga

arrestlokaler finge användas. Den avgift för underhåll av kronohäktet,

som de tingshusbyggnadsskyldige nu utgåve till fångvården, skulle från och

med den 1 juli 1936 i stället erläggas till staden såsom ersättning för stadens

åtagande. Mellan rannsakningarna skulle häktade personer från staden och

ifrågavarande domsagor förvaras i den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen

ägde bestämma. Kronohäktestomten med därå uppförda byggnader

skulle från och med den 1 juli 1936 med full äganderätt utan ersättning överlämnas

till staden.

Stadsfullmäktige i Uddevalla ha godkänt förslaget men genom sin drätselkammare

uttalat att häktet helst borde bibehållas.

De tingshusbgggnadsskgldige i Sunnervikens domsaga ha uttalat, att de

ansåge att kronohäktet borde bibehållas, men att, om det skulle nedläggas,

detta icke finge på något sätt medföra ökade kostnader för de tingshusbyggnadsskyldige

eller för de kommuner som tillhörde domsagan.

De tingshusbyggnadsskyldige i Orusts och Tjörns domsaga lia uttalat sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Målås proposition nr 156.

11

på enahanda sätt som de tingshusbyggnadsskyldige i nyssnämnda domsaga.

De tingshusbgggnadsskyldige i Inlands norra tingslag ha godkänt förslaget

till överenskommelse, under villkor att de tingshusbyggnadsskyldige icke ålades

gälda kostnaden för annat eller till högre belopp än dem hittills ålegat.

Fångvårdsstyrelsen har i infordrat yttrande över de sakkunnigas förslag

uttalat, att styrelsen redan tidigare tillstyrkt nedläggandet av kronohäktena,

samt att styrelsen alltjämt hade den uppfattning att de borde nedläggas. De

uppgjorda förslagen till överenskommelser hade ej givit anledning till erinringar.

De sakkunniga ha i sin utredning även framlagt en redogörelse för de

ekonomiska verkningarna av kronohäktenas nedläggande vid beräknandet av

anslag för fångvården.

Ifrågavarande fyra kronohäkten ha otvivelaktigt numera icke någon som Departementshelst

betydelse för den egentliga fångvården. Att de bibehållits så länge som chefen
skett

torde huvudsakligen ha berott därpå att de tillgodosett det lokala behovet

av rannsakningshäkten, varjämte beträffande kronohäktena i Norrtälje

och Uddevalla tillkommer att de inrymma lokaler för hållande av rannsakningar.

Ett par av häktena ha även på senare tid använts för avtjänande av

bötesförvandlingsstraff, men med de goda kommunikationer som nu finnas

kunna bötesfångar transporteras till andra fångvårdsanstalter utan att därigenom

någon större ökning i transportkostnaderna uppkommer. Kostnaderna

för häktenas drift äro i allt fall i förhållande till fångantalet så stora, att de

något ökade utgifter för fångtransporter och för rättegångsbiträdens resor,

som kunna uppkomma vid häktenas nedläggande, icke kunna motivera häktenas

bibehållande. Häktenas nedläggande på de villkor som föreslagits av de

sakkunniga medför ej annan rubbning i nu bestående förhållanden beträffande

rannsakningars hållande än att respektive städer ■— i stället för staten —- tillhandahålla arrestlokaler och i visst fall, där kronohäkte även inrymt rannsakningslokal,

sådan lokal. Jag anser mig alltså med hänsyn till den utredning

som förebragts böra förorda häktenas nedläggande enligt de sakkunnigas

förslag från och med den 1 juli 1936. Beträffande den föreslagna överlåtelsen

av kronohäktena — i förekommande fall med tillhörande tomt —

till städerna må framhållas, att samtliga häkten äro gamla och enligt vad

de sakkunniga meddelat knappast värda rivningskostnaden. På grund av

häktenas speciella byggnadssätt kunna de enligt vad som framgått vid de

sakkunnigas förhandlingar med de lokala myndigheterna knappast användas

för annat ändamål. I likhet med de sakkunniga finner jag således, att

alla skäl tala för att staten till förmån för städerna avstår sin äganderätt till

ifrågavarande kronohäkten. Genom att bliva befriad från skyldigheten att

hålla häktena kommer staten att göra en årlig besparing, som kapitaliserad

betydligt överstiger värdet av häktena. De reservationer beträffande nedläggandet,

som framkommit från vissa tingshusbyggnadsskyldige, torde icke

kunna tillmätas någon betydelse vid det förhållandet att, såvitt angår ifrågavarande

tingshusbyggnadsskyldige, nedläggandet ej medför någon ökad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition nr 156.

tunga eller någon olägenhet som kan av dem åberopas. Vad särskilt angår

de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne och Listers härad torde böra framhållas,

att staden Karlshamn enligt de sakkunnigas, av staden godkända förslag

till överenskommelse förbundit sig gentemot tingslagen att upplåta rannsakningslokal

i rådshuset och lokaler för de häktades förvaring i omedelbart

sammanhang med rannsakningarna utan annan ersättning än den som för

underhåll av dessa lokaler nu från de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne

härad utbetalas till fångvården.

Till frågan om nedläggandets inverkan på anslagen till avlöningar vid

fångvårdsstaten och till fångvårdens omkostnader återkommer jag senare.

Såsom skall framgå av vad jag därvid kommer att anföra uppkommer genom

häktenas nedläggande en besparing som uppskattas till omkring 44,000

kronor.

Under åberopande av det sagda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn,

Ängelholm och Uddevalla må, i sammanhang med häktenas

nedläggande såsom fångvårdsanstalter i enlighet med det av

särskilda sakkunniga framlagda förslaget, från och med den

1 juli 1936 överlåtas, ett vart häkte till den stad i vilken häktet

är beläget.

2. Avlöningar till befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag.

Förevarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med ett

belopp av 196,100 kronor. I enlighet med beslut av 1935 års riksdag har

Kungl. Majit den 15 juni samma år dels fastställt personalförteckning för

fångvårdsstyrelsen, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1935/

1936, dels ock fastställt följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen, att tilllämpas

tills vidare från och med samma budgetår:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .... kronor 156,800

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis......... » 10,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit............................................... » 7,200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m................. kronor 15,900

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.. » 600 » 16,500

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjän
stemän,

förslagsvis................................... » 5,000

Summa kronor 196,100.

Beträffande den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, har Kungl. Majit likaledes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

13

den 15 juni 1935 förordnat, att densamma skulle tills vidare från och med

budgetåret 1935/1936 disponeras på följande sätt:

Arvoden till två fullmäktige å 500 kronor.....................kronor 1,000

Arvode till en biträdande arkitekt............................ » 5,000

Arvode till en biträdande läkare.............................. » 1,200

Summa kronor 7,200.

I skrivelse den 13 september 1935, däri fångvårdsstyrelsen framlagt sina

anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937, har styrelsen anfört att styrelsen

ansåge sig böra föreslå höjningar av anslagsposterna 3, 4 och 5 i avlöningsstaten

för fångvårdsstyrelsen.

Beträffande anslagsposten 3 till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, anför styrelsen att hos styrelsen sedan lång tid tillbaka

varit anställt ett biträde i hälsovårdsärenden. Denne biträdande läkare hade

huvudsakligen företrätt fackområdena kroppssjukvård och allmän hygien.

Under styrelsens förvaltningsområde folie emellertid i ganska stor utsträckning

vård och behandling av sinnessjuka och psykiskt abnorma personer

(häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet vore föremål för undersökning, samt sinnessjuka

och sinnesoroliga fångar, straffriförklarade och förminskat tillräkneliga).

För tillgodoseende av dessa personers vård och för handläggning

av det stora antal framställningar, som till styrelsen inkomme från ifrågavarande

mer eller mindre psykiskt sjuka personer, hade för styrelsen behovet

att kunna rådföra sig med en särskilt på detta specialområde sakkunnig

läkare framstått såsom alltmera trängande. Med hänsyn härtill har styrelsen

föreslagit, att för beredande av arvode å 1,200 kronor åt en inom det

psykiatriska området särskilt förfaren läkare ifrågavarande anslagspost måtte

höjas från 7,200 kronor till 8,400 kronor.

Med avseende å anslagsposten 4 till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

anför styrelsen, att det visat sig icke vara möjligt att vare sig hos

styrelsen anställa icke-ordinarie personal, varom nu vore fråga, i den utsträckning

arbetets omfattning inom olika avdelningar av styrelsen erfordrade eller

att i önskvärd utsträckning i och för arbetets kontinuitet bereda extra ordinarie

anställning åt hos styrelsen tjänstgörande extra tjänstemän. Styrelsen

har för den skull funnit sig böra föreslå en höjning av anslagsposten i fråga

med 5,000 kronor eller till 21,500 kronor, varav 20,800 kronor borde upptagas

för grundavlöningar m. m. och förslagsvis 700 kronor för avlöningsförhöjningar

m. m.

Styrelsen framhåller vidare att anslagsposten 5 särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, innefattande medel till provisoriskt

dyrortstillägg, bör — under förutsättning att de ändrade grunder för dylikt

tilläggs utgående som fastställts genom kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 407)

komma att gälla även under budgetåret 1936/1937 — ökas med i runt tal

3,500 kronor till 8,500 kronor, förslagsvis upptaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departements
chefen.

Medicinalstyrelsen har den 22 oktober 1935 avgivit infordrat utlåtande

över styrelsens framställning om arvode åt ett psykiatriskt biträde och har

därvid tillstyrkt bifall till framställningen.

Vidkommande fångvårdsstyrelsens framställning örn anvisande av medel

till arvode åt särskilt psykiatriskt biträde hos styrelsen må erinras, att styrelsen

äger möjlighet att inhämta yttrande från de vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

anställda läkarna samt, om så skulle anses erforderligt, jämväl

från medicinalstyrelsen. Med hänsyn till den sakkunskap som sålunda står

styrelsen till buds vid behandlingen av frågor rörande psykiskt defekta

fångar finner jag mig icke kunna tillstyrka styrelsens ifrågavarande framställning.

Däremot synas skäl föreligga att tillmötesgå styrelsens framställning om

ökade medel för avlönande av icke-ordinarie personal. Enligt vad jag inhämtat

har nämligen antalet ärenden avsevärt ökat å styrelsens samtliga avdelningar.

Om — såsom antagligt är — ett nu föreliggande förslag om inrättande

av ett centralt fångregister genomföres, kommer detta att medföra

ytterligare arbete för styrelsen. Att behov av ökat biträde av icke-ordinarie

personal föreligger för styrelsen torde alltså vara obestridligt. Mot det belopp

styrelsen äskat för tillgodoseende av detta behov, 5,000 kronor, synes icke

vara något att erinra. Av detta belopp torde 4,600 kronor böra tillföras delposten

till grundavlöningar och återstoden eller 400 kronor delposten till avlöningsförhöjningar

m. m. Den förra delposten skulle i följd härav upptagas

med 20,500 kronor och den senare med 1,000 kronor.

Till följd av ändrade grunder för provisoriskt dyrortstillägg bör slutligen

på sätt fångvårdsstyrelsen framhållit anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän höjas. Höjningen torde kunna

bestämmas till det av styrelsen föreslagna beloppet 3,500 kronor, och bör

alltså anslagsposten upptagas till 8,500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts skulle anslagsposten till Avlöningar

till övrig ick e-o rdinarie personal höjas från 16,500 kronor med

5,000 kronor till 21,500 kronor och anslagsposten till Särskilda löneförmåner

till ordinarie och ick e-o rdinarie tjänstemän från

5,000 kronor med 3,500 kronor till 8,500 kronor, medan övriga anslagsposter

å fångvårdsstyrelsens avlöningsstat skulle upptagas med oförändrade belopp.

Fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag skulle således ökas från 196,100 kronor

med (5,000+3,500) sammanlagt 8,500 kronor till 204,600 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis............................kronor 156,800

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 156.

15

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, för
slagsvis

..............................kronor 10,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da

av Kungl. Majit................... » 7,200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.. kronor 20,500

b) Avlöningsförhöjningar m.

m., förslagsvis........ » _1,000 » 21,500

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... » 8,500

Summa kronor 204,600;

dels ock till Avlöningar till befattningshavare

hos fångvårdsstyrelsen för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 204,600.

3. Avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten, förslagsanslag.

Detta anslag är i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppfört med 2,692,000

kronor. Kungl. Majit har genom beslut den 15 juni 1935 i enlighet med riksdagens

beslut fastställt följande personalförteckning för fångvårdsstaten, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1935/1936.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Centralfängelset å Långholmen.

1 direktör av lia klass.............................................B 27

1 förste pastor och Överlärare.......................................B 26

1 pastor och förste lärare...........................................B 24

1 kamrerare.......................................................B 22

3 assistenter av lia klass...........................................B 20

2 assistenter av 2:a klass...........................................B 18

Centralfängelset i Malmö.

1 direktör av 2:a klass.............................................B 26

1 pastor och förste lärare...........................................B 24

2 assistenter av 2:a klass...........................................B 18

Centralfängelset å Härlanda.

1 direktör av 2:a klass.............................................B 26

1 pastor och förste lärare...........................................B 24

2 assistenter av 2:a klass..........................................B 18

Centralfängelset i Mariestad.

1 direktör av 2:a klass............................................. B 26

1 assistent av 2:a klass.............................................B 18

1 assistent av 3:e klass............................................B 16

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Centralfängelset i Härnösand.

1 direktör av 2: a klass.............................................B 26

1 pastor och förste lärare...........................................B 24

2 assistenter av 2:a klass..........................................B 18

Centralfängelset i Växjö.

1 direktör av 3:e klass.............................................B 24

1 pastor och förste lärare...........................................B 24

2 assistenter av 4:e klass...........................................B 12

Centralfängelset i Norrköping jämte den därmed förenade vårdanstalten för förminskat

tillräkneliga förbrytare.

1 direktör av 3:e klass.............................................B 24

1 assistent av 3:e klass.............................................B 16

Straffängelset i Uppsala.

1 direktör av 3:e klass.............................................B 24

2 assistenter av 3:e klass...........................................B 16

Straffängelserna i Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg,

Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och Gävle.

11 direktörer av 3:e klass...........................................B 24

10 assistenter av 3:e klass..........................................B 16

Kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad, Sundsvall, Östersund, Umeå

och Luleå.

8 kronohäktesföreståndare av l:a klass.....:.........................B 16

Kronohäktena i Norrtälje, Visby, Karlshamn, Varberg, Uddevalla, Hudiksvall och

Haparanda.

7 kronohäktesföreståndare av 2:a klass.............................. B 15

Bevakningspersonal.

12 uppsyningsmän................................................B 10

6 yrkesmästare av l:a klass.......................................B 10

45 överkonstaplar.................................................B 8

29 yrkesmästare av 2:a klass.......................................B 8

402 vaktkonstap^.................................................B 6

4 första vaktfruar................................................B 6

36 vaktfruar......................................................B 1.

Kungl. Majit har vidare genom samma brev den 15 juni 1935 i enlighet med

riksdagens beslut fastställt följande avlöningsstat för fårgvårdsstaten, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1935/1936:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Avlönin gustat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 2,203,100

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgöringspenningar eller

motsvarande......................... kronor 1,200

Avlöningsstat.

Lön eller

mot- svarande

Tjänstgö- ringspen- ningar eller

motsvarande

Summa

1 kokerska.......

400

200

600

1 kokerska.......

400

200

600

Anm. För envar av an- givna två kokerskor kan

lönen efter 5 år höjas med

50 kronor och efter 10 år

med ytterligare 50 kronor

Summa kronor

—

—

1,200

b)Ålderstillägg, förslagsvis................ kronor 200 » 1,400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis................................... » 154,200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grund avlöningar m. m., förslagsvis .. . kronor 247,300

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.

............................... _»__62,900 » 310,200

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.............................. »_23,100

Summa kronor 2,692,000.

Härjämte har Kungl. Maj:t i brevet den 15 juni 1935 meddelat bestämmelser

angående dispositionen av den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten

å 154,200 kronor till arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl.

Maj:t. Enligt vad som därvid bestämts skall av nämnda belopp disponeras

till arvoden till läkare, predikanter och tillsyningsman vid fångvårdsanstalterna

tillhopa 109,768 kronor — därav 76,144 kronor till läkare, 30,060 kronor

till predikanter och 3,564 kronor till tillsyningsman — till arvoden åt vikarier

för läkare vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning förslagsvis

600 kronor samt till diverse andra arvoden och ersättningar tillhopa 43,800

kronor. I sistnämnda belopp ingå bland annat följande poster, nämligen

under f) ersättning åt fängelseläkare för undersökning av sinnesbeskaffenheten

hos för brott eller lösdriveri tilltalad person1 samt kostnad för renskriv
1

Sådan ersättning utgår enligt Kungl. Majas brev den 12 december 1919 och den 6 juni

1990 med 70 kronor för varje enligt vederbörligt uppdrag slutförd undersökning. Ersättning

utgår dock ej till läkaren å centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 156.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

ning av utlåtande däröver, förslagsvis 19,300 kronor, samt under j) ersättning

för orgelspelning och sångundervisning, högst 13,500 kronor.

I avseende å den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinaric

personal upptagna delposten till grundavlöningar m. m. har Kungl. Maj:t

genom brevet den 15 juni 1935 förklarat att — med tillämpning tills vidare

under budgetåret 1935/1936 — vid fångvårdsanstalterna må vara anställda

högst följande antal extra ordinarie befattningshavare, nämligen:

1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen), 4 assistenter

av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 uppsyningsman eller yrkesmästare av

lia klass, 14 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 67 vaktkonstaplar,

1 första vaktfru, 11 vaktfruar samt 1 skrivbiträde (vid centralfängelset

i Norrköping).

Slutligen må erinras, att Kungl. Maj:t genom särskilt beslut den 15 juni

1935 dels tillåtit, att vid centralfängelset å Härlanda finge tills vidare under

budgetåret 1935/1936 anställas ett biträde åt sinnessjukläkaren därstädes med

ett arvode av 2,000 kronor, dels ock bestämt, att sistnämnda arvode skulle

utgå av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t. Genom sistnämnda beslut har Kungl. Maj :t vidare medgivit dels

att vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen finge, i ändamål

att avdelningen skulle kunna tagas i bruk i full omfattning, tills vidare

under budgetåret 1935/1936 — utöver för det dåvarande anställd personal

— anställas ytterligare följande icke-ordinarie personal, nämligen 1 överkonstapel,

1 Översköterska (= första vaktfru), 6 vaktkonstap^, 1 kontorsbiträde

och 3 skrivbiträden, dels ock att tills vidare under budgetåret 1935/1936

finge — utöver det antal icke-ordinarie överkonstaplar eller yrkesmästare av

2:a klass, som styrelsen medgivits anställa — vid den till centralfängelset i

Norrköping förlagda vårdanstalten för förminskat tillräkneliga förbrytare anställas

ytterligare 1 icke-ordinarie yrkesmästare av 2:a klass. Beträffande

avlöningar till de befattninghavare, som sålunda skulle få anställas vid nämnda

sinnessjukavdelning och vårdanstalt, föreskrev Kungl. Maj:t, att de skulle

utgå av den å avlöningsstaten för fångvårdsstaten för budgetåret 1935/1936

uppförda anlagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Vid beräknandet för budgetåret 1936/1937 av anslaget till avlöningar till

befattningshavare å fångvårdsstaten är att beakta dels de ändringar i avseende

å de olika anslagsposterna som föranledas av bifall till förslaget om

nedläggande av vissa kronohäkten, dels ock de framställningar som gjorts av

fångvårdsstyrelsen i styrelsens omförmälda skrivelse av den 13 september

1935 med anslagsäskanden till 1936 års riksdag.

Nedläggandet av krono häktena i Norrtälje, Karlshamn,

Ängelholm och Uddevalla kommer såsom förut omnämnts

att öva inverkan vid bestämmandet av anslaget till avlöningar till

befattningshavare å fångvårdsstaten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 19

För nämnda kronohäkten utgå för närvarande följande avlöningar och

ersättningar.1

Kronohäktet i Norrtälje (ortsgrupp C)

1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (4,932—129).....kr. 4,803

2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,640—102)............... » 5,538

1 kokerska med tjänstgöring tillika i bevakningstjänst, arvode » 1,158

1 läkare, arvode........................................ » 264

1 predikant, arvode..................................... » 360

1 tillsyningsman, arvode................................. » 252

orgelspelningsersättning.................................. » 100

vikarie för kokerskan vid viss tillfällig ledighet........ c:a » 300 12,775

Kronohäktet i Karlshamn (ortsgrupp C)

1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (4,932—129).....kr. 4,803

2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,640—102)............... » 5,538

1 kokerska med tjänstgöring tillika i bevakningstjänst, arvode » 1,338

1 läkare, arvode........................................ » 264

1 predikant, arvode.................................... » 360

1 tillsyningsman, arvode................................. » 252

orgelspelningsersättning.................................. » 100

vikarie för kokerskan vid viss tillfällig ledighet........ c:a » 300 12,955

Kronohäktet i Ängelholm (ortsgrupp C)

1 vaktkonstapel, lönegrad B 6, med vikariatsersättning som

uppsyningsman (2,820 + 182—51).......................kr. 2,951

1 kvinnligt biträde, arvode............................... » 300

1 läkare, arvode........................................ » 264

1 predikant, arvode..................................... » 360

1 tillsyningsman, arvode................................. » 252

vikarie för vaktkonstapeln vid viss tjänstefrihet........ c:a » 300 4,427

Kronohäktet i Uddevalla (ortsgrupp D)

1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (5,118—129)......kr. 4,989

1 överkonstapel lönegrad B 8 (3,276—63) (tjänsten uppehälles

av en icke-ordinarie överkonstapel)..................... » 3,213

2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,880—102)............... » 5,778

1 vaktfru » Bl (2,112—36)................ » 2,076

1 läkare, arvode........................................ » 360

1 predikant, arvode..................................... » 480

1 tillsyningsman, arvode................................. » 348

orgelspelningsersättning.................................. » 100

vikarie för vaktfrun vid viss tillfällig ledighet......... c:a » 300 17,644

Summa kronor 47,801.

1 Avlöningarna ha beräknats efter högsta löneklass i vederbörande lönegrad och med hänsyn

till den ortsgrupp vari befattningshavarna äro placerade. Pensionsavdrag lia frändragits; dyrtidstillägg

och provisoriskt dyrortstillägg lia icke medräknats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

De sakkunniga framhålla, att föreståndarbefattningarna vid kronohäktena

i Norrtälje, Karlshamn och Uddevalla äro vakanta och uppehållas på förordnande.

Vid kronohäktet i Ängelholm finnes ingen föreståndarbefattning,

utan är en icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst förlagd dit. Denna ickeordinarie

uppsyningsmanstjänst har på förordnande uppehållits av en ordinarie

vaktkonstapel med uppsyningsmans befogenhet samt med vikariatsersättning

såsom icke-ordinarie uppsyningsman. Då överkonstapelstjänsten vid

kronohäktet i Uddevalla under år 1934 blivit ledig, överflyttades den till annan

anstalt, och en ordinarie vaktkonstapel från annan fångvårdsanstalt

förordnades att uppehålla en till kronohäktet i stället förlagd icke-ordinarie

överkonstapelsbefattning. Samtliga nu berörda tjänster eller sålunda tre

ordinarie kronohäktesföreståndarbefattningar av 2:a klass, en icke-ordinarie

uppsyningsmansbefattning och en icke-ordinarie överkonstapelsbefattning

kunde, enligt vad de sakkunniga uttalat, om de ej erfordrades vid annan fångvårdsanstalt,

såsom vakanta indragas. De sju vaktkonstapelsbefattningarna

samt en vaktfrutjänst i Uddevalla vore däremot besatta med ordinarie innehavare

och kunde därför ej utan vidare indragas.

Efter en redogörelse för den vid fångkolonien vid Singeshult inrättade uppsyningsmanstjänsten

—• vilkens nuvarande innehavare, Carl Johan Emil Lindén,

uppbär avlöning enligt 10:e lönegraden i avlöningsreglementet jämte ett

personligt lönetillägg å 500 kronor — anföra de sakkunniga, att det syntes

de sakkunniga lämpligt att överflytta en av de genom nu ifrågavarande

kronohäktens nedläggande frigjord kronohäktesföreståndarbefattning av 2:a

klass till fångkolonien å Singeshult. De åligganden, som ankomme på koloniens

ledare, vore enligt de sakkunniga i viss mån jämförliga med en kronoliäktesföreståndares,

varjämte en uppfattning av nämnda uppsyningsmansbefattning

till kronohäktesföreståndartjänst skulle öka utsikterna att, när ledighet

uppstode efter Lindén, för tjänsten kunna förvärva lika väl kvalificerad

och lämplig person.

Den ordinarie uppsyningsmanstjänsten vid Singeshult borde enligt de

sakkunniga överföras till centralfängelset å Långholmen. Innehavaren skulle

placeras såsom förrådsförvaltare vid huvudförrådet, en befattning som sedan

länge varit önskvärd vid ifrågavarande fängelse.

Den till kronohäktet i Uddevalla förlagda icke-ordinarie överkonstapelsbefattningen

borde enligt de sakkunniga bibehållas, då den befunnits erforderlig

vid någon av fångvårdens sinnessjukavdelningar eller vid fångkolonien å

Singeshult.

De sakkunniga anföra vidare, att efter nedläggande av ifrågavarande kronohäkten

de förut omnämnda sju ordinarie vaktkonstapelsbefattningarna visserligen

skulle bliva disponibla, men att tre av dessa måste anses erforderliga

på grund av den ökning av bevakningspersonalen, som efter kronohäktenas

nedläggande bleve erforderlig vid andra fångvårdsanstalten Med avseende å

de övriga fyra vaktkonstapelsbefattningarna vore, med hänsyn till att befordringsförhållandena

inom fångvården för närvarande vore ogynnsamma,

ur personal- och rekryteringssynpunkt välgrundat att bibehålla även dessa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

21

fyra ordinarie vaktkonstapelstjänster och i stället låta indragningen drabba

icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster.

Vaktfrutjänsten vid kronohäktet i Uddevalla bör enligt de sakkunnigas mening

ej indragas utan i stället överflyttas till centralfängelset i Växjö, eventuellt

till centralfängelset å Långholmen.

Slutligen framhålla de sakkunniga att efter nedläggandet av nu ifrågavarande

kronohäkten alla för dem avsedda arvodesbefattningar kunna indragas.

Ett nedläggande av kronohäktena samt överflyttande på sätt föreslagits av

vissa där placerade befattningar till andra fångvårdsanstalter skulle sålunda

kunna medföra indragning av följande tjänster och arvoden m. m.:

2 kronohäktesföreståndartjänster av 2:a klass.................c:a kr. 9.8001

1 icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst........................ » » 3,100

4 icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster....................... » » 10,000

2 kokerskebefattningar...................................... » » 2,500

1 biträdesbefattning (kvinnlig)............................... » » 300

4 läkararvoden............................................. » 1,152

4 predikantarvoden......................................... » 1,560

4 tillsyningsmansarvoden.................................... » 1,104

orgelspelningsersättning..................................... » 300

vikarier vid tillfällig ledighet................................c:a » 1,200

Summa besparing kronor 31,016.

Fångvårdsstyrelsen har i yttrande över de sakkunnigas förslag i fråga örn

personalen vid ifrågavarande kronohäkten anslutit sig till förslaget samt tilllika

beträffande överflyttandet av en kronohäktesföreståndarbefattning till

fångkolonien å Singeshult hemställt, att benämningen kronohäktesföreståndare

måtte utbytas mot föreståndare, då överflyttningen i fråga ej avsåges

innebära att fångkolonien skulle erhålla karaktären av kronohäkte.

I skrivelsen den 13 september 1935 med anslag säskanden

för nästkommande budgetår har fångvårdsstyrelsen

vidkommande anslaget till avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten

till en början berört en väckt fråga om höjning av löneställningen

för vissa kvinnliga befattningshavare. I en till Kungl. Majit ställd, till fångvårdsstyrelsen

överlämnad skrift hade Fredrika Bremer Förbundet framställt

vissa reformkrav avseende fångvårdsarbetet vid det huvudsakligen för

kvinnor avsedda centralfängelset i Växjö. Framställningen avsåge förutom

annat höjning av lönerna för kvinnliga befattningshavare vid nämnda centralfängelse.

Styrelsen har därom uttalat, att styrelsen visserligen funnit de

skäl som anförts för en höjning av nämnda befattningshavares löneställning

beaktansvärda, men att detta spörsmål syntes vara av beskaffenhet att böra

1 Singeshult är A-ort och Karlshamn B-ort, varigenom överflyttning av föreståndarbefattningen

i sistnämnda stad till Singeshult skulle medföra en besparing på 5146 kronor per år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departe
mentschefen.

upptagas i sammanhang med pågående utredning rörande fångvårdens framtida

organisation. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig icke böra nu

ingå på frågan.

I detta sammanhang får jag tillika anmäla, att kanslern för rikets universitet

med skrivelse den 1 november 1935 överlämnat och till bifall förordat en

av Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium gjord framställning

att den med lärarbefattningen i psykiatri vid institutet förenade läkartjänsten

vid sinnessjukavdelningen å centralfängelset å Långholmen måtte

uppföras å ordinarie stat.

I fråga om anslaget till avlöningar till befattningshavare vid fångvårdsstaten

har fångvårdsstyrelsen ej ifrågasatt någon ändring av anslagsposten

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Såsom tidigare

framhållits kan emellertid vid bifall till förslaget örn nedläggande av kronoliäktena

i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och Uddevalla vissa ordinarie

befattningar i fångvårdsstaten indragas. I likhet med de sakkunniga och

fångvårdsstyrelsen finner jag det välbetänkt att ledaren för kolonien å Singeshult

beredes en bättre tjänsteställning. Då genom nedläggandet av nämnda

kronohäkten tre kronohäklesföreståndarbefattningar av 2:a klass bliva frigjorda,

synes därför en av dessa tjänster böra överflyttas till fångkolonien

under den ändrade benämningen föreståndare. De två andra kronohäktesföreståndarbefattningarna

av 2:a klass kunna däremot indragas. Vad angår

de genom nedläggandet frigjorda övriga ordinarie befattningarna finner jag

de skäl som av de sakkunniga åberopats för sitt förslag angående tjänsternas

bibehållande och placering övertygande, varför jag anser mig kunna

tillstyrka dessa befattningars bibehållande å ordinarie stat.

Enär sinnessjukläkarens å Långholmen avlöningsförmåner blivit reglerade

så sent som vid föregående års riksdag (se statsverksprop. andra huvudtiteln

sid. 83 c. f.), anser jag mig ej nu kunna föreslå någon förändrad löneställning

för denne befattningshavare.

Nu förevarande anslagspost skulle vid bifall till mitt förslag kunna nedsättas

med belopp, motsvarande lön till två kronohäktesföreståndare av 2:a

klass eller med 9,800 kronor. Anslagsposten skulle sålunda kunna för

budgetåret 1936/1937 upptagas med 2,193,300 kronor.

Anslagsposten till Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

avseende ersättning till två kokerskor, torde för budgetåret

1936/1937 upptagas med oförändrat belopp, 1,400 kronor.

I fråga om den tredje posten å fångvårdsstatens avlöningsstat Arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

nu upptagen till 154,200 kronor, påkallas för budgetåret 1936/1937 ändringar

på grund av nedläggandet av de fyra kronohäktena. Dessutom har fångvårdsstyrelsen

i sin skrivelse med anslagsäskanden påyrkat ändringar beträffande

denna post.

Nedläggandet av kronohäktena skulle enligt de sakkunnigas förslag med
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

23

föra nedsättning av anslagsposten med ett belopp av 8,116 kronor motsvarande

följande för närvarande utgående arvoden nämligen till två kokerskor

2,500 kronor, till ett biträde 300 kronor, till fyra läkare 1,152 kronor,

till fyra predikanter 1,560 kronor och till fyra tillsyningsmän 1,104 kronor

ävensom ersättning för orgelspelning 300 kronor och ersättning till vikarier

vid tillfällig ledighet 1,200 kronor.

I sin berörda skrivelse har fångvårdsstyrelsen hemställt örn ökning av vissa

under denna anslagspost beräknade arvoden och ersättningar, i vilket avseende

fångvårdsstyrelsen anfört följande:

Till fängelseläkaren för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen

hade av Kungl. Majit bestämts ett arvode av 5,904 kronor för år. Ifrågavarande

arvode hade under ett tiotal år utgått med sagda belopp. Den

nuvarande innehavaren av befattningen hade till styrelsen gjort upprepade

framställningar örn beredande åt honom av förbättrade avlöningsförmåner.

Ifrågavarande läkare hade att utan medicinskt utbildat biträde ansvara för

kroppssjukvården vid fängelset beträffande där intagna fångar, dock med

undantag av dem som förvarades å sinnessjukavdelningen. Under de senaste

åren hade antalet fångar, som fängelseläkaren personligen undersökt, enligt

vederbörlig uppgift uppgått till cirka 6,700 om året. Därutöver hade

förekommit konsultationer med läkaren per telefon. Han förestode fängelsets

kroppssjukhus med särskild tuberkulosavdelning, omfattande tillhopa 50

platser. Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen, som i viss män

användes såsom centralsjukhus för fångvården, vore större delen av året

fullbelagt. Denne läkare hade därjämte att bestrida sjukvård för därtill berättigad

befattningshavare vid fängelset jämväl i hans hem. Antalet dylika

befattningshavare uppginge till cirka 200. Läkaren ålåge tillika att övervaka

den allmänna hygienen inom fängelset.

Med hänsyn till det arbete och det ansvar, som påvilade denne läkare,

syntes det styrelsen skäligt att hans arvode, nu 5,904 kronor, höjdes till

7,200 kronor. Detta skulle medföra en kostnadsökning av 1,296 kronor.

Till vikariatsarvoden till läkarna vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning

under dem beviljad tjänstfrihet, för envar högst 24 dagar

för helt kalenderår, vore för närvarande beräknat ett belopp av 600 kronor.

Vid beräkningen av sagda belopp hade förutsatts, att ledigheterna för sinnessjukläkarna

skulle så ordnas att kostnader för vikarier såvitt möjligt undvekes.

Då det emellertid ansåges nödigt att vid ledighet för en var av ifrågavarande

läkare vikarie förordnades med ersättning, beräknad efter det för

befattningen bestämda årsarvodet, försloge icke det för sagda ändamål upptagna

beloppet. Vid sådant förhållande samt då även fängelsets kroppssjukläkare

med hänsyn till hans omfattande och påfrestande åligganden torde

böra i likhet med sinnessjukläkarna beredas kostnadsfri ledighet under högst

24 dagar, syntes för budgetåret 1936/1937 för omhandlade ändamål erfordras

ett belopp av förslagsvis 2,100 kronor.

Styrelsen har vidare erinrat örn förut omförmälda beslut av den 15 juni

1935, varigenom Kungl. Majit tillåtit, att vid centralfängelset å Härlanda

finge tills vidare under budgetåret 1935/1936 anställas ett biträde åt sinnessjukläkaren

därstädes med ett arvode av 2,000 kronor per år, att utgå av

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit. Då styrelsen förutsatte, att ifrågavarande biträde skulle bibehållas

jämväl under budgetåret 1936/1937, hade styrelsen vid beräkningen av nu

ifrågavarande anslagspost tagit hänsyn härtill.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Styrelsen framhåller, att de av styrelsen sålunda föreslagna kostnadsökningarna

(1,296 + 1,500 + 2,000) uppginge till sammanlagt 4,796 kronor

samt anför därefter följande:

Vid beräkningen av nämnda anslagspost vore emellertid att uppmärksamma,

hurusom Kungl. Majit genom beslut den 15 juni 1935 medgivit anställande

under budgetåret 1935/1936 av viss icke-ordinarie personal vid centralfängelsets

å Långholmen sinnessjukavdelning, däribland tre skrivbiträden,

med avlöning från anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Då styrelsen utginge från att befattningarna i fråga, vilkas innehavare

skulle bland annat verkställa renskrivning av rättspsykiatriska utlåtanden,

vore behövliga jämväl under följande budgetår, hade styrelsen tagit hänsyn

härtill vid beräknande av anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal. I följd härav borde en minskning med förslagsvis 4,000 kronor

kunna ske av den under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, upptagna specialposten f) ersättning åt fängelseläkare

för undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för brott eller lösdriveri

tilltalad person samt kostnad för renskrivning av utlåtande däröver.

Den för budgetåret 1935/1936 med 154,200 kronor uppförda anslagsposten

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle alltså

enligt styrelsens sålunda framlagda förslag för budgetåret 1936/1937 å ena

sidan ökas med 4,796 kronor och å andra sidan minskas med 4,000 kronor.

Anslagsposten skulle således böra beräknas till i avrundat tal 155,000 kronor.

Departe
mentschefen.

Vidkommande först den av fångvårdsstyrelsen föreslagna höjningen av

arvodet till läkaren för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen,

finner jag i likhet med fångvårdsstyrelsen att på grund av det ansvarsfulla

och mycket tidskrävande arbete som åvilar denne läkare en höjning av det

nuvarande årsarvodet 5,904 kronor med 1,296 kronor till 7,200 kronor är

fullt befogad. Sistnämnda belopp motsvarar vad som redan utgår till envar

av de båda biträdande läkarna å sinnessjukavdelningen vid samma centralfängelse.

De skäl som föranlett beviljandet av ett arvode å 2,000 kronor till ett biträde

åt sinnessjukläkaren vid centralfängelset å Härlanda göra sig alltjämt

gällande. Antalet undersökningsfall vid detta fängelse är otvivelaktigt så

stort, att arbetet icke rimligen kan påläggas en läkare ensam. Under förevarande

anslagspost bör därför, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, för

nästkommande budgetår beräknas 2,000 kronor.

Mot styrelsens framställningar och beräkningar i övrigt har jag icke något

att erinra.

Vid nedläggande av de fyra förut omnämnda kronohäktena kan emellertid

anslagsposten nedsättas med i runt tal 8,100 kronor, mot vilken sänkning

fångvårdsstyrelsen ej haft något att erinra.

På grund av vad sålunda anförts skulle anslagsposten till Arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

för nästa budgetår beräknas på följande sätt. Till följd av nedläggandet av

kronohäktena skulle anslaget minskas med 8,100 kronor. Å andra sidan in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

25

nefatta fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden på denna punkt dels en ökning

med 4,796 kronor och dels en minskning med 4,000 kronor, innebärande en

ökning med 796 kronor eller i runt tal 800 kronor. Minskas nyssnämnda

belopp 8,100 kronor med 800 kronor, erhålles en summa av 7,300 kronor,

med vilken summa anslagsposten skulle nedsättas. Anslagsposten skulle till

följd härav för nästa budgetår upptagas med (154,200 — 7,300) 146,900

kronor.

Jag övergår härefter till anslagsposten Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal.

Innan jag ingår på granskning av förevarande anslagspost tillåter jag mig

att anmäla uppkommen fråga angående beredande av möjlighet för ickeordinarie

assistenter vid fångvårdsstaten att för sin utbildning tjänstgöra i

fångvårdsstyrelsen. I brevet den 15 juni 1935, varigenom bestämmelser

meddelades angående bland annat dispositionen av nu förevarande anslagspost,

förklarade Kungl. Maj:t att vid fångvårdsanstalterna finge vara anställda

bland andra högst fyra assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort.

I skrivelse den 2 november 1935 har fångvårdsstyrelsen anfört, att för rekryteringen

av tjänstemän i högre grader inom fångvården det vore av största

vikt att personer, som för sådant ändamål antoges, redan såsom icke-ordinarie

befattningshavare finge inblick i de olika grenarna av det mångskiftande arbetet

inom fångvården. För sådant ändamål borde de unga befattningshavarna

få tjänstgöra icke blott vid fångvårdsstaten utan även inom fångvårdsstyrelsen,

där lämplig utbildning i administrativt hänseende kunde bibringas

vederbörande. För att möjliggöra någon tids tjänstgöring inom styrelsen för

berörda befattningshavare, hemställde styrelsen att Kungl. Majit måtte förklara

hinder ej möta mot att innehavare av icke-ordinarie assistentbefattning

vid fångvårdsstaten finge, med bibehållande av sådan befattning, för utbildning

tidvis tjänstgöra hos styrelsen.

Efter hörande av statskontoret medgav Kungl. Majit genom beslut den 20

december 1935 i anledning av berörda framställning, att innehavare av ickeordinarie

assistenttjänst av 3:e klass vid fångvårdsstaten finge tillsvidare

under innevarande budgetår, med bibehållande av sådan befattning, av fångvårdsstyrelsen

förordnas att för erhållande av fortsatt utbildning tjänstgöra

hos styrelsen för en tid av högst tre månader och i den omfattning styrelsen

bestämde.

Då den föreslagna anordningen synes lämplig, torde den även för framtiden

böra tillämpas med den tidsbegränsning beträffande varje förordnande

som angivits i Kungl. Majlis beslut.

De sakkunniga rörande nedläggande av vissa kronohäkte]! lia föreslagit,

att en icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst (vid kronohäktet i Ängelholm)

och fyra icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster skola indragas. Detta skulle

medföra nedsättning av anslagsposten avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal

med belopp motsvarande lönen för nämnda uppsyningsmanstjänst,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departe
mentschefen.

3,100 kronor, samt lönerna för de fyra icke-ordinarie vaktkonstapelstjänsterna,

10,000 kronor, eller med tillhopa 13,100 kronor. Uppdelat på de båda

delposterna skulle nedsättningen medföra att posten till grundavlöningar

m. m. sänktes från 247,300 kronor med 12,600 kronor till 234,700 kronor

och posten till avlöningsförhöjningar m. m. nedsattes från 62,900 kronor med

500 kronor till 62,400 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har beträffande förevarande anslagspost i skrivelsen

den 13 september 1935 erinrat om Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda

beslut den 15 juni 1935, varigenom Kungl. Maj:t medgivit, dels att vid centralfängelsets

å Långholmen sinnessjukavdelning finge för att avdelningen

skulle kunna tagas i bruk i full omfattning anställas, tills vidare under budgetåret

1935/1936 -— utöver förut anställd personal — följande ytterligare

personal, nämligen en överkonstapel, en Översköterska (= första vaktfru),

sex vaktkonstap^, ett kontorsbiträde och tre skrivbiträden, dels ock att tills

vidare under budgetåret 1935/1936 finge — utöver det antal icke-ordinarie

överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass som styrelsen medgivits anställa

— vid den till centralfängelset i Norrköping förlagda vårdanstalten för

förminskat tillräkneliga förbrytare anställas ytterligare en icke-ordinarie

yrkesmästare av 2:a klass. Avlöningarna till samtliga dessa befattningshavare

skulle enligt Kungl. Maj :ts beslut utgå av förevarande anslagspost. Styrelsen

anför vidare:

Då även framgent förelåge bestämt behov av samtliga nu omförmälda befattningshavare,

borde enligt styrelsens uppfattning vid avvägande av storleken

av ifrågavarande anslagspost hänsyn tagas till kostnaderna för dessa befattningshavares

avlöning. Med iakttagande härav torde posten Grundavlöningar

m. m. -— för budgetåret 1935/1936 bestämd till förslagsvis 247,300 kronor

— böra för budgetåret 1936/1937 höjas med förslagsvis 28,800 kronor

till förslagsvis 276,100 kronor. Posten avlöningsförhöjningar m. m. -— för budgetåret

1935/1936 bestämd till förslagsvis 62,900 kronor — syntes böra för

budgetåret 1936/1937 höjas med beräkningsvis 1,500 kronor till förslagsvis

64,400 kronor. Anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

skulle sålunda enligt styrelsens förslag höjas från nu 310,200 kronor till

340,500 kronor.

Mot de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen tillstyrkta förslag om sänkning

av vissa under förevarande anslagspost beräknade medel på grund av nedläggande

av de fyra kronohäktena bär jag icke något att erinra. Såsom

fångvårdsstyrelsen framhållit torde det vara nödvändigt att de befattningshavare,

med vilka jämlikt Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 15 juni 1935

personalen vid centralfängelserna å Långholmen och i Norrköping blivit förstärkt,

tills vidare bibehållas. Detta skulle medföra, att grundavlöningsposten

skulle ökas från 247,300 kronor med (28,800 — 12,600) 16,200

kronor till 263,500 kronor och delposten till avlöningsförhöjningar från

62,900 kronor med (1,500 — 500) 1,000 kronor till 63,900 kronor. Anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle alltså uppföras

med (263,500 + 63,900) 327,400 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

27

Vad slutligen angår anslagsposten Särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, nu å 23,100

kronor, framhåller fångvårdsstyrelsen i skrivelsen den 13 september 1935 att

i denna anslagspost inräknats provisoriskt dyrortstillägg med 22,000 kronor.

Med hänsyn till förut omförmälda ändrade bestämmelser angående dylikt

tillägg har styrelsen föreslagit, att anslagsposten för budgetåret 1936/1937

måtte bestämmas till förslagsvis 45,000 kronor, varemot något icke torde

vara att erinra.

Ett bifall till förslaget örn indragning av vissa kronohäkten föranleder den

ändringen i personalförteckningen för fångvårdsstaten, att antalet kronohäktesföreståndare

av 2:a klass nedsättes från sju till fyra samt att för fångkolonien

å Singeshult uppföres en föreståndarebefattning i lönegrad B 15.

Anslagsposterna i avlöningsstaten för fångvårdsstaten skulle, enligt vad i

det föregående anförts, för budgetåret 1936/1937 uppföras med följande belopp:

till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat 2,193,300 kronor, till avlöningar

till tjänstemän å övergångsstat 1,400 kronor, till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 146,900 kronor, till avlöningar

till övrig icke- ordinarie personal 327,400 kronor samt till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän 45,000 kronor. Anslaget

till avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten skulle således uppföras

med 2,714,000 kronor eller med 2,000 kronor mindre än det belopp som

beräknats i statsverkspropositionen.

Jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten:
Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Centralfängelset å Långholmen.

1 direktör av lia klass..............................B 27

1 förste pastor och Överlärare.......................B 26

1 pastor och förste lärare...........................B 24

1 kamrerare........................................B 22

3 assistenter av lia klass............................B 20

2 assistenter av 2:a klass............................B 18

Centralfängelset i Malmö.

1 direktör av 2:a klass..............................B 26

1 pastor och förste lärare...........................B 24

2 assistenter av 2:a klass............................B 18

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Befattning Lönegrad

Centralfängelset å Härlanda.

1 direktör av 2:a klass..............................B 26

1 pastor och förste lärare...........................B 24

2 assistenter av 2:a klass............................B 18

Centralfängelset i Mariestad.

1 direktör av 2:a klass..............................B 26

1 assistent av 2:a klass.............................B 18

1 assistent av 3:e klass.............................B 16

Centralfängelset i Härnösand.

1 direktör av 2:a klass..............................B 26

1 pastor och förste lärare...........................B 24

2 assistenter av 2:a klass............................B 18

Centralfängelset i Växjö.

1 direktör av 3:e klass..............................B 24

1 pastor och förste lärare...........................B 24

2 assistenter av 4:e klass............................B 12

Centralfängelset i Norrköping jämte den därmed förenade vårdanstalten

för förminskat tillräkneliga förbrytare.

1 direktör av 3:e klass..............................B 24

1 assistent av 3:e klass.............................B 16

Straffängelset i Uppsala.

1 direktör av 3:e klass..............................B 24

2 assistenter av 3:e klass............................B 16

Straffängelserna i Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona,

Kristianstad, Vänersborg, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och

Gävle.

11 direktörer av 3:e klass...........................B 24

10 assistenter av 3:e klass...........................B 16

Kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad, Sundsvall,

Östersund, Umeå och Luleå.

8 kronohäktesföreståndare av l:a klass...............B 16

Kronohäktena i Visby, Varberg, Hudiksvall och Haparanda.

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass..........■.....B 15

Fångkolonien å Singeshult.

1 föreståndare......................................B 15

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 29

Befattning Lönegrad

Bevakningspersonal.

12 uppsyningsmän.................................B 10

6 yrkesmästare av l:a klass .......................B 10

45 överkonstaplar..................................B 8

29 yrkesmästare av 2:a klass.......................B 8

402 vaktkonstaplar.................................B 6

4 första vaktfruar................................B 6

36 vaktfruar......................................B 1;

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis...........................kronor 2,193,300

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgöringspen
ningar

eller motsvarande kronor 1,200

Avlöningsstat.

Lön

eller mot- svarande

Tjänstgö- ringspen- ningar eller

motsvarande

Summa

1 kokerska..............

400

200

600

1 kokerska..............

400

200

600

Anm. För envar av an- givna två kokerskor kan

lönen efter 5 år höjas med

50 kronor och efter 10 år

med ytterligare 50 kronor.

Summa

—

—

1,200

b) Ålderstillägg, förslagsvis kronor 200 » 1,400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da

av Kungl. Majit, förslagsvis......... » 146,900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m., förslagsvis .... kronor 263,500

b) Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis .... » 63,900 » 327,400

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. » 45,000

Summa kronor 2,714,000;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

dels ock till Avlöningar till befattningshavare

å fångvårdsstaten för budgetåret 1936/

1937 anvisa ett förslagsanslag av........

kronor 2,714,000.

4. Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten: Omkostnader, förslagsanslag.

Detta anslag är i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptaget med 1,215,000

kronor. Genom beslut den 15 juni 1935 har Kungl. Majit fastställt omkostnadsstat

för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, alt tillämpas tillsvidare

under budgetåret 1935/1936.

Förut omförmälda sakkunniga ha anfört att efter nedläggande av kronoliäktena

i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och Uddevalla besparingar kunna

göras på utgiftsposter, som beröra dessa häkten, till belopp av sammanlagt

12,700 kronor, varjämte vissa andra besparingar kunna vinnas genom den

koncentration som nedläggandet medför. Sistnämnda besparingar kunde,

enligt vad de sakkunniga uttalat, beräknas till omkring 1,300 kronor. En

sammanlagd besparing på omkring 14,000 kronor skulle således uppkomma.

Genom kronohäktenas nedläggande komme emellertid de på förevarande anslag

belöpande transportkostnaderna för rannsakningsfångar till och från

rannsakningsplatserna samt för bötesfångar att ökas, men denna ökning syntes

ej böra beräknas högre än till 1,000 kronor för år. Det vore härvid att

märka, att i vissa fall städerna skulle betala transporter av sina rannsakningsfångar.

Anslaget till omkostnader borde således kunna nedsättas från

1,215,000 kronor nied 13,000 kronor till 1,202,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 13 september 1935 med anslagsäskanden

till 1936 års riksdag framhållit att, då den av Kungl. Majit den 15

juni 1935 fastställda omkostnadsstaten, som innebure en väsentlig omläggning

i jämförelse med omkostnadsstaterna för föregående budgetår, varit 1 tillämpning

allenast från den 1 juli 1935, styrelsen saknade möjlighet att närmare

bedöma verkningarna av densamma. Med hänsyn härtill har styrelsen föreslagit,

att förslagsanslaget Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten: Omkostnader

för budgetåret 1936/1937 upptages med oförändrat belopp 1,215,000

kronor.

På grund av vad sålunda anförts torde ingen annan ändring vara att vidtaga

beträffande förevarande anslag för budgetåret 1936/1937 än att detsamma

med hänsyn till nedläggande av de fyra kronohäktena sänkes från 1,215,000

kronor med 13,000 kronor till 1,202,000 kronor. Detta belopp understiger

med 300 kronor det i statsverkspropositionen beräknade beloppet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

5. Ersättande av visst förskott för fångvårdens övertagande av Singeshult.

Genom beslut den 3 maj 1918 bemyndigade Kungl. Majit fångvårdsstyrelsen

att vid Singeshult försöksvis anordna en arbetskoloni för straffångar, och an
-

tili Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten:

Omkostnader för budgetåret 1936/

1937 anvisa ett förslagsanslag av........

kronor 1,202,000.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

31

visades för ändamålet visst belopp att bestridas från förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll. Till jordinköp för fångkolonien vid Skageshult

samt för vissa ombyggnadsarbeten därstädes anvisade 1919 års lagtima riksdag

på tilläggsstat för samma år visst anslag.

Efter framställning av Kungl. Majit i en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition,

nr 219, medgav riksdagen dels att till uppförande vid fångkolonien

å Singeshult av en logementsbyggnad och en byggnad inrymmande bostad för

uppsyningsman m. m. ett belopp av högst 60,000 kronor finge efter Kungl.

Maj :ts prövning av fångvårdsstyrelsen av tillgängliga medel tills vidare förskotteras

för att sedermera återbetalas av den från jordbruket vid kolonien

inflytande avkastning eller köpeskillingar för områden, vilka kunde komma

att från de till kolonien hörande fastigheter för försäljning avskiljas, dels

ock att till dess återbetalning skett medlen i fångvårdsstyrelsens huvudbok redovisades

å konto »Förskott för fångvårdens övertagande av Singeshult».

Därefter hemställde Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag

(andra huvudtiteln s. 86) örn särskilt anslag för inköp av vissa fastigheter

för fångkolonien, därvid framhölls att, enär tidigare medgivna förskott

då ännu ej blivit ersatta samt dessa ej heller, så vitt då kunde bedömas, torde

förrän efter åtskilliga år kunna ersättas, det syntes lämpligast att särskilt anslag

för ändamålet beviljades. Skulle i framtiden en försäljning av det till

inköp ifrågasatta området komma i fråga, kunde statsverket i varje fall bliva

gottgjort för utgiften. Även detta förslag vann riksdagens bifall.

Å nu förevarande förskottskonto har i fångvårdsstyrelsens huvudbok för

budgetåret 1934/1935 utbalanserats ett belopp av 51,046 kronor 93 öre.

Statens organisationsnämnd har i sitt den 11 oktober 1933 avgivna betänkande

angående fångvårdens framtida ordnande föreslagit, bland annat, att

erforderligt belopp anvisades för avskrivning av — förutom ett lämnat förskott

för anordnande av ett jordbruksfängelse vid centralfängelset i Mariestad

— förskotten för inrättandet av fångkolonien å Singeshult.

I underdånig skrivelse den 12 september 1934 angående anslagsäskanden

till 1935 års riksdag bar fångvårdsstyrelsen föreslagit, att för täckande av det

å förskottskontot kvarstående beloppet 51,046 kronor 93 öre anslag äskades

för budgetåret 1935/1936.

Riksräkenskapsverket har, sedan Kungl. Majit genom remiss den 6 juni

1935 anbefallt ämbetsverket att avgiva förslag örn avskrivning av ifrågavarande

förskott, i utlåtande den 21 juni 1935 anfört, att något nämnvärt överskott

av jordbruksdriften vid Singeshult ej syntes tillsvidare vara att påräkna,

vadan förskottet icke torde kunna amorteras på sätt Kungl. Majit från början

avsett. Ämbetsverket hade tidigare i likhet med fångvårdsstyrelsen tillstyrkt,

att anslag äskades för avskrivning av förskott, varav nu ifrågavarande belopp

utgjorde en rest. Kungl. Majit hade emellertid ej biträtt de i ärendet föreliggande

förslagen. Därest anslag icke ansåges böra äskas av riksdagen, syntes

avskrivning kunna ske därigenom att beloppet såsom avseende förlust å jordbruksdriften

vid upprättande av bokslutet för budgetåret 1934/1935 avfördes

å inkomsttitel »överskott för fångvårdens arbetsdrift».

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departements
chefen.

Såsom riksräkenskapsverket framhållit torde nämnvärt överskott av jordbruksdriften

vid Singeshult ej kunna förväntas. De tidigare planerade åtgärderna

att genom upparbetande av särskilda brukningsdelar och genom försäljning

av dessa förvärva inkomster ha ej kunnat genomföras, varför ej heller

härigenom några medel torde kunna inflyta till förskottens täckande.

Då det nu gäller att finna en annan utväg för täckande av förskotten i fråga,

synes det icke erforderligt att för ändamålet äskas särskilt anslag. I stället

torde förskotten böra avföras å inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».

Som emellertid vid förskottens beviljande uttryckligen förutsatts, att dessa

skulle återbetalas av avkastningen vid kolonien eller av köpeskillingar för därifrån

avskilda områden, synes mig riksdagens medgivande böra inhämtas för

vidtagande av sådan åtgärd.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att ännu ej ersatta förskott för fångvårdens övertagande av

fångkolonien å Singeshult eller 51,046 kronor 93 öre må vid

upprättande av bokslut för budgetåret 1935/1936 avföras å

den i riksstaten för samma budgetår under uppbörd i statens

verksamhet uppförda inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».

Vad föredragande departementschefen under förenämnda

punkter, med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361"99

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående anslag till fångvården m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1936:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvården m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten