Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till åtgärder för Mälarens reglering

1936-03-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:157, Angående bidrag till åtgärder för Mälarens reglering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till

åtgärder för Mälarens reglering; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Närmast med anledning av Mälarens ovanligt höga vattenstånd våren 1924

tillsattes med Kungl. Maj:ts godkännande den 6 juni samma år en särskild

kommission, Mälarens regleringskommission, med uppgift att utarbeta plan

för Mälarens reglering och vad därmed ägde samband. Det förslag i sådant

avseende, som kommissionen i utlåtande till Kungl. Majit den 27 november

1925 framlade, avsåg en sänkning av högvattenståndet från + 5.45 till + 4.7,

en höjning av lågvattenståndet från + 3.64 till + 4.0 samt fastläggande av

ett normalvattenstånd på samma höjd som det förutvarande medelvattenståndet

eller + 4.2, allt räknat från slusströskeln i Stockholm. Förslaget innefattade

i fråga örn erforderliga byggnadsarbeten dels dammanläggningar

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 157—158. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

i Stora Norrström, Stallkanalen och Södertälje kanal, dels rensningar i Norrströms

båda grenar, dels ock tappningsanordningar i slussen vid Karl Johans

torg. Utom genom dessa avlopp skulle i viss utsträckning tappning äga rum

även genom Hammarbyslussen. Kommissionen beräknade båtnaden av regleringen

till 4.8 miljoner kronor och kostnaden till 1.8 miljoner kronor, vilken

kostnad skulle fördelas sålunda:

Båtnad

Kostnadens

storlek i för-

Kostnad

hållande till

båtnaden

%

Jordbruket...................................

1,760,000

700,000

40

Stockholms stad..............................

1,700,000

700,000

41

Övriga stader m. fl...........................

430,000

100,000

24

Industrier....................................

350,000

100,000

29

Ägare av hus och tomtmark..................

180,000

75,000

42

Ägare av strömfall...........................

2,000

1,000

50

Staten .......................................

340,000

124,000

36

Summa kronor

4,752,000

1,800,000

Av den i förenämnda sammanställning upptagna båtnaden för staten,

340,000 kronor, beräknades 170,000 kronor motsvara kostnaderna för muddringsarbeten

i Södertälje kanal och djupfarleden i Mälaren, vilka arbeten,

därest regleringen ej komme till stånd, ansågos framdeles behöva utföras

för att anläggningarna skulle motsvara sitt ändamål. Vidare avsågs ett belopp

av 6,000 kronor motsvara båtnad för ångkraftstationen i Västerås. Ett

flertal av statens fastigheter särskilt i Stockholm beräknades tillföras fördelar

genom minskade kostnader för grundförstärkningar m. m. till belopp

av 40,000 kronor. Slutligen antogs, att genom den förbättring, som till följd

av lågvattenståndets höjning skulle följa beträffande av vissa städer underhållna

farleder i åar, skulle inbesparas statsbidrag till fördjupningar och

rensningar till ett belopp av 126,000 kronor.

I beloppet 340,000 kronor medräknades ej den båtnad, som skulle tillföras

staten såsom ägare av jordbruksfastigheter omkring Mälaren. Sistnämnda

båtnad ingick i det för jordbruksägare överhuvud upptagna båtnadsbeloppet

1,760,000 kronor.

Regleringen skulle enligt Mälarkommissionens förslag genomföras såsom

ett tvångsregleringsföretag, grundat på ansökan av mark- och strömfallsägare

med anslutning av staten, städer och andra kommuner, vilka skulle

förbinda sig att mot delaktighet i företaget lämna vissa anslag till regleringens

utförande. Statens insats skulle för tillfället bestå i att förskjuta

kostnaden för en förhandlingskommission, som borde tillsättas för att åstadkomma

den erforderliga anslutningen samt åvägabringa nyssberörda åtaganden

av städer m. fl.

Med anledning av kommissionens förslag avlät Kungl. Majit proposition,

nr 196, till 1926 års riksdag med framställning örn ett anslag å 50,000 kro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

3

nor till förutnämnda förhandlingskommissions verksamhet. Propositionen

bifölls av riksdagen (skr. nr 280).

Den 29 juni 1926 uppdrog Kungl. Majit åt en delegation av tre personer,

Mälardelegationen, att på grundval av kommissionens förslag upptaga förhandlingar

med intressenterna i det tilltänkta regleringsföretaget samt att

till Kungl. Majit inkomma med fullständig plan för företagets genomförande.

Den sålunda tillsatta delegationen upptog till undersökning huruvida —

i olikhet mot vad som förutsatts i propositionen — regleringen skulle utan

tvangsanslutning av jordägarna kunna komma till stånd genom samverkan

mellan Stockholms stad och staten med frivilliga bidrag av övriga av företaget

berörda städer samt jord- och markägare. Mälardelegationen beräknade,

att genom undvikande av den vidlyftiga procedur, som en tvångsanslutning

skulle medföra, en väsentlig besparing kunde göras, vilken jämte

vissa inskränkningar i regleringsföretaget skulle medföra en sänkning av

den beräknade kostnaden från 1.8 till 1.4 miljoner kronor.

Sedan Mälardelegationen anmält, att överenskommelse med Stockholms

stad icke kunnat träffas, har Kungl. Majit den 24 oktober 1930 beslutat,

att delegationens verksamhet skulle upphöra. Emellertid ledde delegationens

arbete såtillvida till resultat, att Stockholms stad i samband med byggandet

av Riksbron i Stockholm beslöt vidtagande därstädes av rensningar

och anordningar i övrigt, som vörö erforderliga för en dammanläggning under

bron vid en eventuell framtida reglering av Mälaren. På grund härav

har vid utförandet av nämnda bro träffats sådana anstalter, att en rörlig,

helt under vatten belägen dammanordning kan inläggas.

År 1935 har i syfte att främja regleringens förverkligande bildats Mälarens

regleringsförening, enligt uppgift omfattande jord- och markägare samt

representanter för Mälarstäderna och andra intressenter för företaget. I

skrivelse till Kungl. Majit den 27 januari 1936 har föreningen anfört bland

annat följande.

Under de år, som förflutit sedan Mälarkommissisonen framlade sitt förslag,

hade olägenheterna av Mälarens exceptionella hög- och lågvattenstånd

alltjämt gjort sig gällande. Från jordägarna hade klagomålen över de

av högvattnet föranledda översvämningarna fortfarande gjort sig hörda, de

låga vattenstånden hade verkat störande på skeppsfarten, och den av dem

förorsakade uppströmmen hade i tilltagande grad ansetts utgöra en för Stockholms

stad allvarlig sanitär olägenhet.

Men även förutsättningarna för genomförandet av en reglering av sjön

hade under dessa år förändrats. I samband med slussområdets omdaning

hade nämligen den gamla avloppskanalen (Polhemsslussen) slopats och den

förutvarande slussen omdanats till avtappningskanal, varjämte anlagts en

ny trafiksluss, som även i viss utsträckning torde kunna tagas i anspråk för

tappningsändamål. Härigenom hade en betydande ökning av tappningsmöjligheterna

vid Karl Johans torg erhållits. Medan den gamla avloppskanalen

kunde avbörda en vattenmängd av 58 kubikmeter i sekunden vid ett vattenstånd

av + 4.7 i Mälaren och + 3.7 i Saltsjön, kunde genom den nya avtappningskanalen

vid samma vattenstånd avbördas omkring 120 kubikmeter och

genom den nya slussen omkring 142 kubikmeter eller tillsammans omkring

262 kubikmeter i sekunden. De fordringar på ökade tappningsmöjligheter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-57.

vid Karl Johans torg, som i tidigare regleringsförslag framförts, hade sålunda

genom dessa Stockholms stads åtgärder tillgodosetts.

Med anledning härav hade Stockholms stads hamnstyrelse ansett sig böra

ägna frågan örn åtgärder för Mälarens reglering förnyad uppmärksamhet.

Det hade nämligen synts styrelsen, som om de ändamål, en reglering vore

avsedd att fylla, i allt väsentligt kunde tillgodoses genom betydligt enklare

anordningar än vad tidigare ifrågasatts. Hamnstyrelsen hade ock sökt samverka

med andra intressenter för Mälarens reglering. Hamnstyrelsens nu

föreliggande regleringsförslag innebure, att tappning skulle äga rum genom

Stora Norrström, Stallkanalen, den nu anordnade tappningskanalen och den

nya slussen vid Karl Johans torg samt kulverten vid Hammarbyleden, medan

Hammarbyslussen och Södertälje kanal eventuellt skulle kunna tillgripas

vid exceptionellt höga flöden.

De av Mälarkommissionen ifrågasatta rensningarna i Norrströms båda grenar

ovanför och under Norrbro vöre numera mindre behövliga till följd av

de omtalade ökade tappningsmöjligheterna vid Karl Johans torg. Detta vore

av så mycket större värde, som rensningar under Norrbro för närvarande

knappast kunde utföras, enär brons grunder vore alltför svaga för att medgiva

ett sådant arbete för rimliga kostnader. Först i samband med en eventuell

ombyggnad av bron kunde nämnda rensningsarbeten verkställas. Den

av kommissionen ifrågasatta dammen i Stallkanalen behövde icke heller

nu komma till stånd. Av den nu verkställda utredningen franninge nämligen,

att även utan en sådan damm lågvattenstånden på tillfredsställande sätt

kunde hållas uppe. Härjämte hade utredningen givit vid handen, att jämväl

dammen i Södertälje kanal kunde tillsvidare undvaras.

De arbeten, som vore behövliga, inskränkte sig alltså till inläggandet av

den rörliga dammanordningen under Riksbron.

Kostnaderna härför och för regleringens genomförande hade av hamnstyrelsen

beräknats till:

Dammanläggning, inberäknat förberedande anordningar . . kronor 416,000

Kapitaliserade drift- och underhållskostnader ............ » 72,000

Förnyelsekostnader, nuvärde .......................... » 43,000

Skadestånd och rättegångskostnader, uppskattade ........ »___69,000

Summa kronor 600,000.

Beträffande de resultat, som en på angivet sätt genomförd reglering skulle

medföra, har föreningen anfört:

Med tillämpning av vissa av hamnstyrelsen angivna principer för vattnets

avtappning hade för åren 1900—1934 de vattenstånd i Mälaren beräknats,

som skulle varit rådande, om regleringen då varit genomförd. Det högsta

vattenståndet under nyssnämnda period, som uppgått till + 5.45, hade kunnat

sänkas till + 4.98. Under de 35 åren hade högre vattenstånd än + 4.7

varit rådande 20 gånger med en varaktighet av sammanlagt 694 dagar. Örn

regleringen varit genomförd, hade under denna tid högre vattenstånd än

+ 4.7 endast behövt förekomma 3 gånger under sammanlagt 100 dagar. Även

i övrigt skulle vattenstånden kunnat sänkas så, att under flertalet år ett normalvattenstånd

på cirka -)- 4.10 skulle kunnat hållas under sommarmanaderna.

Vidare hade lågvattenståndet i allmänhet kunnat höjas till + 4.0.

Den till Mälaren inrinnande, för Stockholms vattenverk skadliga uppsjön

skulle därvid på ett tillfredsställande sätt kunna begränsas.

Vidare anför föreningen följande.

Enär till följd av de nu ökade tappningsmöjligheterna vid Karl Johans

torg regleringen kunde med i huvudsak samma fördelaktiga resultat för de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

olika intressena genomföras för en så väsentligt mycket lägre kostnad cirka

Va av den förut beräknade), syntes det vara skäl att, för att i möjligaste mån

förenkla ärendet och undvika de stora utredningskostnaderna för skada och

nytta å mark, avstå från jordbruksintressets bidrag till kostnaderna och låta

dessa helt bestridas av staten och staden, förslagsvis med hälften vardera.

Mälarkommissionen räknade med ett bidrag från staten av 124,000 kronor.

Härtill skulle komma på staten belöpande kostnadsandel för båtnaden

för statens jordbruksegendomar samt statens utgifter lör odlingsbidrag och

odlingslån, inalles mer än 0.5 miljoner kronor. Därest staten bidroge med

hälften av kostnaderna för den nu planerade billigare regleringen, skulle statens

utgifter för företaget ändock bliva mycket lägre än enligt Mälarkommissionens

förslag. För att nå det åsyftade önskemålet att undvika utgifter

för beräknande av skada å mark erfordrades emellertid, att i största

möjliga utsträckning godvilliga uppgörelser kunde erhållas med markägarna.

Därest staten och staden påtoge sig kostnaderna för regleringsföretagets genomförande

till fördel jämväl för markägarna, syntes dessa å sin sida böra i

så måtto underlätta företaget, att de i så stor utsträckning som möjligt avgåve

förklaring av innehåll, att de, mot det att de befriades fran skyldighet

att deltaga i kostnaderna för företaget, medgåve dettas genomförande antingen

utan ersättning eller, därest respektive markägare erhölle enbart eller

övervägande skada av företaget, mot en viss skälig ersättning.

Det skulle bliva en av föreningens huvuduppgifter att införskaffa dessa

medgivanden, varför torde erfordras sammanträden med strandägare, föredrag

angående regleringen och dess verkningar, undersökning angående regleringens

inverkan på de särskilda strandfastigheterna och besök hos dessas

ägare för erhållande av underskrifter å medgivandena. Andra uppgifter

skulle vara att bevaka medlemmarnas intressen vid regleringsförslagets utarbetande,

vid frågans fortsatta behandling och vid vattendomstolen samt att

insamla förbindelser örn eventuella frivilliga bidrag från Mälarstäderna, jordoch

markägare samt industrier. Mälardelegationen hade insamlat en del preliminära

utfästelser örn bidrag.

Ehuru man syntes kunna förutsätta, att de av föreningens medlemmar,

som komme att syssla med insamlandet av nyssnämnda förbindelser från

jordbrukarna, i allmänhet skulle utföra sitt arbete av intresse för saken och

ulan ersättning, torde dock kostnader, bland annat för juridiska och tekniska

medhjälpare samt resor, uppstå, som föreningen, vars inkomster endast

bestode i mycket lågt satta medlemsavgifter, ej kunde bestrida ur egen

kassa. Då man ej visste i huru stor utsträckning arbetet komme att utföras

utan ersättning, kunde det erforderliga bidragets storlek endast uppskattningsvis

angivas till omkring 50,000 kronor. Innan föreningen erhölle visshet

om, att medel för dess verksamhet stöde till buds, kunde föreningen icke

på allvar sätta i gång sitt arbete, vilket borde föregå ansökan örn tillstånd

till regleringen. Regleringens utförande vore därför beroende av, huruvida

och när föreningen kunde erhålla erforderliga medel för sin verksamhet.

Skäl syntes föreligga, att medel härtill ansloges av staten och Stockholms

stad, vilken representerade det största enskilda intresset i regleringen. Av

det anslag örn 50,000 kronor, som tidigare beviljades, hade endast cirka

15,000 kronor förbrukats.

På grund av vad sålunda anförts har föreningen hemställt, att för bestridande

av förenämnda kostnader erhålla bidrag av statsmedel med tjugufemtusen

kronor på villkor, att Stockholms stad för samma ändamål bidroge

med lika stort belopp. Föreningen har förklarat sig beredd att, därest stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

makterna och staden skulle önska att närmare kontrollera föreningens arbete

och medlens användning, ställa sig till efterrättelse vad bidragsgivarna ansätt^

lämpligt att i sådant avseende förordna. Emellertid har föreningen

anhållit, att kontrollen måtte så anordnas, att medlen kunde utan dröjsmål

disponeras av föreningen allteftersom de bleve behövliga för arbetets utförande.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 7 februari 1936 avstyrkt

föreningens hemställan samt anfört:

Lantbruksstyrelsen måste ifrågasätta riktigheten och lämpligheten av den

utav föreningen framförda tanken, att jordägarna skulle helt fritagas från

varje deltagande i kostnaden för den ifrågasatta regleringen av Mälaren. Ett

överflyttande av jordbrukets andel i regleringskostnaden på annan intressent

i företaget eller på staten tedde sig enligt lantbruksstyrelsens uppfattning i

särskilt hög grad opåkallat med hänsyn till de betydande ekonomiska fördelar,

vilka jordbruket syntes kunna påräkna genom regleringen. Mälarkommissionen

hade såsom förut nämnts uppskattat den av regleringen uppkommande

värdeökningen för jordbruket till ett belopp av 1,760,000 kronor. Denna

preliminära båtnadskalkyl ävensom kommissionens därpå grundade beräkning

av jordbrukets delaktighet med omkring 40 procent i företagets kostnader

torde, enär den nu framlagda regleringsplanen syntes i stort sett överensstämma

med den av kommissionen upprättade, få anses fortfarande äga

giltighet. Jordbrukets kostnadsandel skulle sålunda numera, då regleringen

ansåges kunna genomföras för en sammanlagd kostnad av 600,000 kronor,

jämförelse med den påräknade båtnaden relativt obetydligt belopp. Vid nu

angivna förhållande syntes tillräckligt skäl knappast föreligga för att jordbruket

skulle befrias från deltagande i sagda kostnad. Även om, såsom regleringsföreningen

syntes vilja förutsätta, annan av regleringen berörd part

skulle finnas villig påtaga sig viss del av ifrågavarande kostnad, kunde lantbruksstyrelsen

för sin del icke tillråda av föreningen i nämnda syfte ifrågasatt

medverkan från statens sida. En dylik medverkan skulle självfallet kunna

tå vittgående konsekvenser. Framhållas finge jämväl, att någon garanti

icke förelåge för att de jordägare, som lede skada av regleringen, skulle komina

att i den utsträckning, föreningen syntes vilja förutsätta, avstå från sin

rätt till ersättning härför.

Även till den genom föreliggande framställning nu aktuella frågan om

statsbidrag till bestridande av kostnaderna för de underhandlingar m. m.,

vilka regleringsföreningen tagit till uppgift, måste lantbruksstyrelsen av principiella

skäl ställa sig mycket tveksam. När, såvitt av framställningen syntes

framgå, regleringsfrågan numera till följd av ändrade tappningsförutsättningar

m. m. kommit i sådant läge, att regleringen uppenbarligen komme

att medföra betydande ekonomisk vinst för därav berörda olika intressen,

syntes det rimligt, att dessa själva bestrede kostnaderna för de utredningar

m. m., som ännu kunde erfordras för regleringsplanens realiserande. Framhållas

finge jämväl, att av föreningen icke företetts någon som helst motivering

i fråga örn det sökta beloppets storlek. Lantbruksstyrelsen kunde sålunda

för sin del icke tillstyrka, att, utöver vad hittills redan skett, statens

medel ånyo toges i anspråk för det nu angivna syftemålet.

I fx-åga om formen för ett eventuellt realiserande av regleringsplanen ville

lantbruksstyrelsen slutligen uttala den uppfattningen, att i betraktande av

de påtagliga ekonomiska fördelar, vilka genom regleringen komme att i stor

»infattning beredas därav berörda intressen av olika slag, förutsättningar

bliva begränsad till allenast

4U x ouu,uuu

240,000

kronor eller ett vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

7

borde finnas för att företaget skulle kunna komma till stånd i den ordning,

som angåves i vattenlagen, varvid samtliga de intressen, vilka skulle hava

fördel av regleringen, även skulle hava att bestrida på dem ankommande delar

av på företaget belöpande kostnader.

Med anledning av lantbruksstyrelsens uttalanden har föreningen i skrivelse

den 18 februari 1936 anfört följande.

Under de förhandlingar, som Mälardelegationen fört med Stockholms stad

hade klarlagts, att med de olika möjligheter, som vattenlagen erbjöde, en

samverkan mellan staten och staden, såsom ägare till Mälarens utlopp i Södertälje

respektive i Stockholm, skulle giva de största möjligheterna att genomföra

företaget. Även skulle oavsett byggnadsutgifterna den minsta kostnaden

uppstå, örn företaget formellt genomfördes enligt vattenlagens kap. 5

såsom ett farledsmål. Det förslag, som Stockholms hamnstyrelse nu framlagt,

anslöte sig alltså till Mälardelegationens, ehuru det beträffande byggnadsanordningarna

och regleringsresultaten ej vore så fullständigt och därför ej

heller gåve fullt så stor båtnad som Mälarkommissionens respektive Mälardelegationens.

Å andra sidan vore kostnaderna betydligt lägre, varvid byggnadskostnaderna

minskats speciellt genom att Stallkanalen finge förbliva ett

fritt utlopp utan damm.

Orsaken varför Mälardelegationen avbrutit sitt arbete hade varit, att förhandlingarna

med Stockholms stad om erforderligt bidrag strandat. Då

Stockholms stad, som representerade det största enskilda intresset och som

behärskade Mälarens utlopp, nu tagit initiativet och kommit med ett erbjudande,

hade otvivelaktigt frågan kommit i ett gynnsammare läge.

Det hade synts föreningen vara av största intresse för strandägarna att

detta initiativ fullföljdes och föreningen hade satt såsom sin huvuduppgift

att söka insamla de förbindelser från strandägarna, som erfordrades för att

underlätta företagets genomförande vid vattendomstolen. Att föreningens

egna medel ej bleve tillräckliga härtill torde vara uppenbart, då dess medlemsantal

i förhållande till samtliga strandägares av naturliga skäl vore ringa.

Ett bifall till föreningens framställning om statsbidrag innebure icke något

fastlåsande av statens bidrag till 50 procent av kostnaderna för regleringen

eller överhuvud taget någon förbindelse för staten att bidraga till densamma,

ej heller mötte något hinder att av strandägarna upptaga utfästelse om frivilliga

bidrag, något som tvärtom borde eftersträvas. Att staten överhuvud

taget lämnade bidrag måste emellertid anses motiverat, eftersom staten själv

vore intressent i företaget, icke endast såsom ägare av kronodomäner och

byggnader vid Mälarstränderna utan även såsom ägare av Södertälje kanal

och såsom representant för den allmänna sjöfarten på Mälaren.

Då lantbruksstyrelsen ivrade för att förslaget genomfördes såsom ett vattenregleringsföretag

med tvångsanslutning och att jordbruket självt skulle betala

sin andel, borde ihågkommas, att i enlighet med de vid 1925 års riksdag

praktiskt sett godtagna principerna för ett dylikt fall halva lantbrukets kostnadsbelopp

skulle betalas av staten såsom odlingsbidrag och resten förskotteras

av staten såsom odlingslån. Härtill skulle komma statens andel för egen

jord. I verkligheten bleve det staten, som betalade större delen av jordbrukets

bidrag. Då därtill komme, att merkostnaden vid tvångsanslutning bleve större

än odlingslånet, vore det uppenbart, att det vore dålig ekonomi för staten

att söka en dylik lösning av regleringsfrågan, bortsett från att det knappast

syntes möjligt att förmå 50 procent av jordägarna att ställa sig såsom sökande

lill ett dylikt företag, som skulle medföra tvångsanslutning av övriga jordägare

men frivillighet i fråga örn bidrag från den numera största intressenten,

Stockholms stad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

Departementschefen.

Statskontoret har i remissyttrande den 28 februari 1936 anfört:

Statskontoret delade i princip de av lantbruksstyrelsen uttalade betänkligheterna

mot att jordbruksintresset skulle fritagas från deltagandet i kostnaderna

för den ifrågasatta regleringen av Mälaren, vilka kostnader i stället

skulle övertagas av staten och Stockholms stad. Å andra sidan kunde ämbetsverket

icke bortse ifrån att det av Stockholms hamnstyrelse nu föreslagna

och av Mälarens regleringsförening förordade enklare sättet för regleringens

genomförande genom frivilliga överenskommelser ägde bestämda företräden

framför den längre vägen med tvångsanslutning enligt vattenlagen, i det att

därigenom dels företagets igångsättande och slutförande skulle i hög grad påskyndas,

dels ock betydande, delvis improduktiva förrättningskostnader bleve

överflödiga och bortfölle.

Med hänsyn till nu nämnda praktiska fördelar ville statskontoret icke motsätta

sig statens medverkan till företaget i den form som föreslagits. En förutsättning

härför syntes dock böra vara, att det sörjdes för att med detta förfaringssätt

statens totala kostnader icke bleve större än om regleringen med

bidrag från övriga intressenter genomfördes av strandägarna i den i vattenlagen

för företag med tvångsanslutning föreskrivna ordningen, då staten ej

blott skulle hava att i egenskap av jordägare vid Mälaren samt för Södertälje

kanal och farlederna på Mälaren m. m. svara för vissa kostnader utan även

bleve förpliktad att utgiva odlingsbidrag till enskilda i regleringen deltagande

jordbruksintressenter. Det torde böra ankomma på föreningen att vid sina

förhandlingar med strandägare och övriga intressenter införskaffa bindande

utfästelser om bidrag till regleringen i den omfattning som erfordrades för

att nu angivna betingelse för statens deltagande bleve uppfylld. Med hänsyn

till de stora ekonomiska fördelar, som strandägarna kunde påräkna,

därest regleringen komme till stånd, förefölle det statskontoret, att nu antydda

väg borde vara framkomlig.

I anslutning härtill har statskontoret uttalat, att, därest den uppfattning,

åt vilken statskontoret sålunda givit uttryck, godtoges, ämbetsverket intet hade

att erinra emot att staten lämnade bidrag till kostnaderna för de undersökningar

och förhandlingar, som enligt den gjorda framställningen skulle upptagas

av föreningen. Statskontoret har emellertid ifrågasatt, om icke detta

bidrag borde kunna begränsas till förslagsvis 15,000 kronor eller högst 20,000

kronor. Bidraget syntes enligt statskontorets mening kunna utgå från det

under nionde huvudtiteln uppförda avdikningsanslaget, vartill riksdagens

medgivande självfallet erfordrades.

Av propositionen nr 196 till 1926 års riksdag inhämtas, att behovet av en

reglering av vattenståndet i Mälaren gjort sig gällande sedan mycket lång

tid tilllbaka. Från att hava varit huvudsakligen ett jordbrukarintresse torde

frågan numera anses äga avsevärd betydelse jämväl ur andra viktiga synpunkter.

Sålunda är det angeläget för sjöfarten såväl att vattenståndet hindras

stiga för högt med hänsyn till kajer och bryggor som även att lågvattenståndet

hindras sjunka så att hamnar och farleder Wiva för grunda. Därjämte

äger Stockholms stad intresse av att uppström från Saltsjön med därav

följande olägenheter i görligaste mån förhindras.

Då statsmakterna år 1926 ansågo sig böra medverka till ett företag i angivet

syfte genom att lämna bidrag till en förhandlingskommission med upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 157.

9

drag att verkställa vissa förberedande arbeten, förutsattes, att anordningen

skulle få form av ett vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet. Det av

Mälarens regleringsförening nu förordade, av Stockholms stads hamnstyrelse

uppgjorda förslaget avser, att företaget skulle genomföras såsom ett farledsmål

enligt 5 kap. vattenlagen. Kostnaderna härför hava beräknats till

600.000 kronor mot den år 1926 enligt då föreslagen anordning beräknade

kostnaden 1,800,000 kronor. Någon förnyad uppskattning av båtnadsbeloppet

har ej skett. Av vad i ärendet förekommit synes framgå, att Mälarkommissionens

beräkningar härutinnan, slutande å ett belopp av i runt tal

4.800.000 kronor, alltjämt i huvudsak torde kunna tillmätas giltighet.

Det synes otvivelaktigt, att den utväg, som av föreningen förordas, erbjuder

vissa bestämda fördelar framför den tidigare ifrågasatta. Sålunda torde

förfarandet kunna enligt förslaget väsentligt förenklas jämfört med vad som

gäller beträffande vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet. Vidare torde

förrättningskostnaderna bliva lägre. Ur såväl praktisk som ekonomisk

sypunkt synes sålunda den nu föreslagna regleringsformen vara att föredraga.

Statskontoret har också givit sin anslutning till densamma. För egen del

finner jag goda skäl tala för att på sätt föreningen föreslagit en närmare utredning

igångsättes i syfte att på denna väg nå fram till ett tillfredsställande

resultat. Utredningen bör såsom föreningen anfört avse att åstadkomma

preliminära uppgörelser med de av företaget berörda markägarna, anskaffa

frivilliga bidrag till företagets genomförande från städer, industriföretag och

andra intresserade samt i övrigt främja uppnåendet av det åsyftade målet.

En förutsättning för att den nu förordade anordningen skall kunna komma

till stånd torde vara, att bidrag till de med utredningen förenade kostnaderna

lämnas av allmänna medel. Det torde nämligen ej vara möjligt att

erhålla härför erforderligt belopp från de av det ifrågasatta företaget berörda

enskilda intressenterna. Att verkställa en tillförlitlig beräkning rörande kostnaderna

för utredningen möter givetvis, såsom föreningen framhållit, svårigheter.

Det av föreningen äskade totala bidragsbeloppet är av samma storlek

som det av statsmakterna år 1926 för liknande ändamål beviljade anslaget,

vilket emellertid på grund av mellankommande omständigheter allenast

till en mindre del tagits i anspråk. Under den av föreningen angivna förutsättningen,

att Stockholms stad bidrager med hälften av det nu såsom erforderligt

ansedda beloppet, vill jag ej motsätta mig, att den återstående hälften

må utgå av statsmedel. Statsbidraget, vilket sålunda skulle fastställas till

högst 25,000 kronor, torde på sätt statskontoret framhållit kunna bestridas

från statens avdikningsanslag. Jag förutsätter emellertid härvid, att beloppet

ej inräknas i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande

äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för anslagets användning.

Till frågan örn statens deltagande i det blivande företaget torde slutlig ställning

ej böra tagas nu. På en punkt torde dock vara nödvändigt att principbeslut

fattas i förevarande sammanhang. Föreningens förslag innebär, att de

av företaget berörda markägarna med undantag av staten och Stockholms

Bihang lill riksdagens rirotokoll WIIG. 1 sand. Nr 157—158. ii

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 157.

stad skulle befrias från andra kostnader för företaget än sådana som de ville

frivilligt åtaga sig. Skola uppgörelser kunna träffas med markägarna och

tvångsreglering sålunda undvikas, lärer det vara nödvändigt, att möjlighet

finnes att tillförsäkra markägarna nu angivna förmån. Såsom ett skäl för

att staten ikläder sig viss del av de kostnader, vilka eljest skolat drabba de

enskilda intressenterna, må även åberopas, att, om företaget genomfördes såsom

torrläggningsföretag, bidrag till sagda kostnader skulle komma att utgå

från statens avdikningsanslag. Genom den nu ifrågasatta ordningen inbesparas

denna utgift. I likhet med statskontoret tillstyrker jag därför, att vid

förhandlingarna med markägarna må förutsättas, att de sistnämnda icke

skola behöva svara för några med företaget förenade kostnader. De, vilka

driva berörda förhandlingar, böra givetvis låta sig angeläget vara, att söka

av markägarna i gengäld erhålla medgivande till företagets genomförande på

billigast möjliga villkor. Statskontorets förslag angående utfästelse från

intressenterna att dessa skulle, därest statens totala kostnader komme att överstiga

kostnaderna för en tvångsreglering enligt vattenlagen, svara för skillnaden,

anser jag mig ej kunna biträda, bland annat av det skäl, att fastställandet

av sistberörda kostnader torde möta sådana svårigheter, att betydelsen av

dylika utfästelser skulle bliva ganska ringa.

På resultatet av utredningens arbete får slutligt bero, huruvida staten skall

lämna sin medverkan till företaget, ävensom, därest så finnes böra ske, i vilken

omfattning dylik medverkan skall äga rum. De avtal, som på grundval

av förutnämnda förhandlingar med intressenterna kunna komma till stånd,

böra alltså få formen av utfästelser från deras sida på de villkor, som nyss

tillstyrkts, men icke göras för staten under alla omständigheter bindande.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest Stockholms stad på

föreslaget sätt jämte staten bidrager till utredningskostnaderna, i samförstånd

med staden närmare besluta angående den form, vari utredningen skall

bedrivas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till åtgärder för Mälarens reglering må från statens avdikningsanslag

anvisas ett statsbidrag av högst 25,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till åtgärder för Mälarens reglering. a1 i texten
  2. JoU 1936:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till åtgärder för Mälarens reglering. s. 7 i texten