Sök i Ratio Lex

Angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m

1936-03-06 · 237 sidor, varav 226 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 226 av 237 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:167, Angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten

på jordbrukets område m. m.; given Stockholms

slolt den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Inledning.

Såsom framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt

26, har frågan angående omläggning av försöksväsendet på jordbrukets

område varit föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet. Sedan

ärendets beredning nu avslutats, torde jag få underställa detsamma Kungl.

Maj:ts prövning.

I skrivelse den 1 juni 1926, nr 264, anhöll riksdagen med anledning av

motionen II: 200 örn utredning, på vad sätt inom landet odlade rotfrukt sRihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

stammar kunde underkastas officiell prövning angående deras odlingsoch

fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare

vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter. Därvid uttalade riksdagen, att

denna fråga borde kunna tagas i övervägande vid den fortsatta beredningen

av spörsmålet om ordnandet av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets

område.

Sedermera har, närmast i anledning av uppkommet förslag om växtpatologisk

och entomologisk forsknings- och försöksanstalt inom Malmöhus län,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i

skrivelse den 3 mars 1930 bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten

av att en allsidig utredning verkställdes rörande det lämpligaste förhållandet

— såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen

av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga

och de statsunderstödda institutionerna inom jordbruksförsöksverksamheten

samt gjort framställning i sådant avseende.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 november 1930, återgiven

i Kungl. Maj:ts proposition nr 5/1931, framhållit, att en allmän utredning

borde företagas angående försöksverksamheten på vallodlingens område

för utrönande dels vilken försöksverksamhet på området, som kunde

under de närmaste åren ur jordbrukets synpunkt befinnas önskvärd och

nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde föranledas,

dels ock hur denna försöksverksamhet skulle kunna på ett rationellt

sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma

till stånd genom samarbete dem emellan. I avgivet yttrande härom har styrelsen

för centralanstalten instämt med lantbruksstyrelsen samt erinrat om

sina tidigare gjorda, mera vidsträckta framställningar i ämnet.

I utlåtande nr 30 till 1931 års riksdag angående anslag till betes- och

vallföreningen uttalade jordbruksutskottet nödvändigheten av en fullt

klarläggande, allsidig utredning rörande hela försöksverksamheten på jordbruksområdet,

vilken verksamhet för närvarande vore splittrad på flera,

olika myndigheter och institutioner, och rörande lämpligaste sättet för dess

fortsatta bedrivande.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1931 beträffande

försöksverksamheten på växtodlingens område anfört, hurusom i

vissa trakter jordbrukare sammanslutit sig till s. k. försöksrmgar för utförande

av gödslingsförsök. Under framhållande av den stora betydelsen

för jordbruket av dylika försök uttalas önskvärdheten av ett understödjande

från statens sida av denna verksamhet och hemställes i anslutning

härtill om anvisande av särskilt anslag för ifrågavarande ändamål.

Beträffande försöksverksamheten inom trädgårdsodlingen har

centralanstaltens styrelse begärt, att utredning måtte verkställas angående

försöks- och förädlingsverksamhelen på fruktodlingens område. Med anledning

av en framställning från styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut

om anslag till upprättande av en avdelning för försöksverksamhet,

omfattande frukt- och bärodling, har vidare lantbruksstyrelsen i utlåtande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

3

den 4 november 1931 hemställt örn en allsidig utredning angående behovet

och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet.

Stockholms gartnersällskap, Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och

Sveriges pomologiska förening m. fl. hava i särskilda skrivelser gjort framställningar

i enahanda syfte.

Vidare erinras, att i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet anfört, att han, sedan riksdagen fattat beslut

i då förevarande fråga angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande m. m., ämnade upptaga spörsmålet om den lokala försöksverksamhetens

anordning och statens förhållande därtill till allsidig prövning.

Med hänvisning till berörda framställningar och yttranden anförde chefen

för jordbruksdepartementet den 18 december 1931 till statsrådsprotokollet i

huvudsak följande:

Försöksverksamheten på växtodlingens område vore starkt splittrad. Den

bedrevs för närvarande dels genom vissa statens organ, dels genom några

med statsmedel understödda enskilda organisationer. Till den förra kategorien

hörde avdelningen för jordbruk vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, statens båda fasta försöksgårdar — Lanna i Skaraborgs

län och Offer i Västernorrlands län — statens centrala frökontrollanstalt

samt Alnarps trädgårdsskola. Till den statsunderstödda försöksverksamheten

vore att hänföra svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och

vallföreningen, Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten

i Luleå samt till viss del jordbrukstekniska föreningen. Även hushållningssällskapen

bedreve försöksverksamhet på växtodlingens område. På grund

härav vore åvägabringandet av större planmässighet samt genomförandet av

mera enhetliga och rationella grunder för verksamhetens fortsatta bedrivande

ett påtagligt önskemål.

En större enhetlighet i organisationen borde alltså genomföras, vilket dock

ej behövde hindra, att försöksverksamheten finge utveckla sig med hänsynstagande

till på olika orter och inom skilda grenar speciella behov. Strävan

måste likväl gå ut på att inom lägsta möjliga anslagsram utvinna fördelaktigaste

resultat, och borde därvid försöksverksamheten främst inriktas på

sådana arbetsuppgifter, som inom en icke alltför lång tid kunde bliva det

praktiska jordbruket ävensom trädgårdsodlingen till gagn. Försöksverksamheten

borde även så organiseras, att dubbelarbete i möjligaste mån undvekes,

samt att försöksresultaten komme landets jordbrukare till del på ett för

dem lättillgängligt sätt. Dessa frågor skulle alltså göras till föremål för en

ingående, allsidig utredning, och denna skulle även utsträckas att omfatta

frågan om den allmänna organisationen av de enskilda institutioner, vilka

berördes av utredningen. Särskild uppmärksamhet borde därvid ägnas

frågan örn en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska

betes- och vallföreningen och dessas ställning till staten. Med hänsyn bland

annat till den, i samband med lantbruksliögskolans inrättande, förestående

ombildningen av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

syntes tidpunkten vara inne för en dylik utrednings igångsättande.

Departementschefen hemställde slutligen örn Kungl. Maj:ts bemyndigande

att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning angående en

mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens

område.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Sedan Kungl. Maj:t samma dag lämnat departementschefen det begärda

bemyndigandet, tillkallade denne enligt beslut den 7 januari 1932 såsom utredningsmän

föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt professorn

B. O. H. Witte, vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap,

godsägaren O. A. Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges

utsädesförening, fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och t. f. föreståndaren vid

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin,

ävensom, i vad utredningen avsåg trädgårdsodlingen, trädgårdsavdelningens

föreståndare vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid

Alnarp, C. G. V. Dahl, varjämte åt Witte uppdrogs att såsom ordförande leda

utredningsmännens förhandlingar.

Utredningsmännen avgåvo den 16 december 1933 betänkande med utredning

och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på våxtoch

trädgårdsodlingens område (stat. off. utr. 1934:4).

Sedan utredningsmännen i betänkandet angivit utredningens uppgifter,

framlägges resultatet av densamma under tre huvudavdelningar: Försöksverksamheten

på jordbruksområdet, försöksverksamheten på trädgårdsområdet

samt försöks- och forskningsverksamheten på växtpatologiens område.

I den förstnämnda huvudavdelningen lämnas till en början en allmän

historik över jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land. Utredningsmännen

övergå därefter till en närmare redogörelse för den verksamhet,

som bedrivits av svenska mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå, svenska betes- och vallföreningen samt centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet. I samband med redogörelsen

för centralanstaltens verksamhet behandlas jämväl utvecklingen av anstaltens

i samarbete med hushållningssällskapen bedrivna lokala försök, omfattande

dels gödslingsförsök, dels även andra växtodlingsförsök. Efter redogörelse

för samarbetet melan statlig och statsunderstödd försöksverksamhet

samt för sådana framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet,

vilka remitterats eller ingivits till utredningsmännen sammanfatta dessa i

särskilt kapitel sina slutsatser rörande behovet och vikten av en utsträckt

försöksverksamhet på växtodlingens område. Därefter framställas huvudprinciperna

för åstadkommande av en enhetlig organisation av jordbruksförsöksverksamheten.

Sedan frågor om fristående, statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer

diskuterats, föreslå utredningsmännen, att omförmälda föreningar,

som jämte upplysnings- och konsultationsverksamhet bedriva försöksverksamhet

på växtodlingens område, inorganiseras i den statliga försöksverksamheten,

samt att denna handhaves av en till Ultuna förlagd

central anstalt, statens lantbruksförsöksanstalt, i vilken skulle inorganiseras

icke blott den försöksverksamhet, som bedrives för jordbruk och husdjursskötsel,

utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens

verksamhet. Till denna lantbruksförsöksanstalt bör enligt utredningsmännens

mening anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte föreslås,

att i intimt samband med lantbruksförsöksanstalten och försöksgårdar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

5

na den statsunderstödda lokala försöksverksamheten organiseras. För åvägabringande

av närmare samarbete mellan de personer, som företräda försöksverksamheten,

föreslås inrättande av lokala försöksnämnder och centrala

försöksråd. Högsta ledningen av den statliga försöksverksamheten såväl

på jordbruksområdet som på trädgårdsområdet avses skola utövas av en

särskild styrelse.

Beträffande lantbruksförsöksanstaltens inre organisation föreslå utredningsmännen,

att anstalten uppdelas på tre avdelningar, nämligen en administrations-

och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning samt en husdjursavdelning.

Föreståndaren för den förstnämnda avdelningen föreslås

skola fungera som hela anstaltens chef i överdirektörs löneställning. I fortsättningen

av betänkandet lämnas närmare förslag rörande organisationen

av statlig försöksverksamhet genom fasta försöksgårdar, fasta försöksstationer

och fasta försöksfält samt rörande organisationen av den lokala försöksverksamheten.

Den del av betänkandet, som rör försöksverksamheten på trädgårdsområdet,

inledes med en historisk översikt över denna försöksverksamhets utveckling

i vårt land. På motsvarande sätt som i föregående avdelning skett

vid behandlingen av försöksverksamheten på jordbruksområdet, redogöres

därefter för de framställningar rörande trädgårdsförsöksverksamheten, vilka

remitterats till utredningsmännen, samt för behovet och vikten av en rationellt

ordnad försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Vidare behandlas

huvudprinciper för åstadkommande av sådan organisation, varjämte förslag

framlägges till inrättande vid Alnarp av en försöksanstalt, vilken benämnes

statens trädgårdsförsöksanstalt, till anordnande av fasta trädgårdsförsöksstationer

samt fasta försöksträdgårdar och lokala försök. Lokalt

samarbete föreslås anordnas genom inrättande av distriktsnämnder. För

planläggning av hela landets försöksverksamhet på nu ifrågavarande område

föreslås inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Härjämte förutsättes,

att samarbete organiseras med annan statlig försöksverksamhet. Såsom redan

angivits hava utredningsmännen förordat gemensam styrelse för statens

lantbruksförsöksanstalt och statens trädgårdsförsöksanstalt.

De i betänkandet ingående avdelningarna rörande försöksverksamheten

på jordbruksområdet och trädgårdsområdet innehålla särskilda planer för

genomförande av de föreslagna organisationerna. Vidare ingå i avdelningarna

redogörelser över organisationen i Danmark, Norge och Finland av

försöksverksamheten på berörda områden. Beträffande dessa redogörelser

hänvisas till betänkandet.

Den tredje huvudavdelningen i betänkandet avser, såsom nämnts, försöksoch

forskningsverksamheten på växtpatologiens område. Denna fråga torde

emellertid i det följande böra lämnas å sido.

Utredningsmännen hava slutligen föreslagit föranstaltande av en specialutredning

rörande husdjursförsöksverksamhetens inre organisation.

över utredningsmännens betänkande hava infordrade yttranden avgivits

av statskontoret, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

vattningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för statens växtskyddsanstalt,

styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitutet vid Alnarp, styrelsen för svenska mosskulturföreningen,

styrelsen för svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska

anstalten, Sveriges utsädesförening, W. Weibull aktiebolag, Sveriges

pomologiska förening, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund

samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

I flertalet av yttrandena har förordats en närmare samverkan mellan den

föreslagna lantbruksförsöksanstalten och lantbrukshögskolan.

Beträffande frågan örn införlivande med lantbruksförsöksanstalten av den

verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen och av svenska

betes- och vallföreningen, liksom beträffande sättet härför, hava meningarna

starkt skiftat. Under det att förslaget från vissa håll i stort sett ej föranlett

erinran, har i andra yttranden påyrkats, att föreningarna — och särskilt betesoch

vallföreningen — borde bibehållas såsom självständiga organ med nuvarande

arbetsuppgifter, varjämte i ett yttrande, lantbruksstyrelsen, förordats

förnyad utredning avseende möjligheten att sammanslå föreningarna. I vissa

yttranden, där erinran ej framställts emot överflyttande till den statliga försöksanstalten

av föreningarnas arbetsuppgifter, har framhållits, att det eller

de organ, som komme att handhava föreningarnas försöksuppgifter, borde intaga

en mera fristående ställning inom anstalten än den föreslagna. Enligt

några yttranden, avgivna av lantbrukshögskolans lärarråd samt, alternativt,

av betes- och vallföreningen ävensom av mosskulturföreningens styrelse, har

förordats ett inordnande av föreningarnas verksamhet i särskilda institutioner

under lantbrukshögskolan. En närmare redogörelse för dessa yttranden torde

jag framdeles få lämna.

Då med hänsyn till anförda omständigheter fortsatt utredning syntes mig

böra ske beträffande frågor örn dels sambandet mellan lantbruksförsöksverksamheten

och lantbrukshögskolan, dels särskiljande av å ena sidan upplysnings-

och propagandaverksamheten samt å andra sidan den egentliga forsknings-

och försöksverksamheten på betes- och vallodlingens samt mossodlingens

områden samt föreningsväsendets bibehållande för förstnämnda slag

av verksamhet, dels anordnandet av husdjursförsöksverksamheten, begärde

och erhöll jag den 25 januari 1935 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

en utredningsman för att enligt grunder, som anförts till statsrådsprotokollet

för sagda dag, verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å nu berörda

frågor. Utredningsmannen skulle äga att allteftersom de olika frågorna upptoges

till prövning överlägga med sakkunniga personer på respektive områden,

vilka finge tillkallas av chefen för jordbruksdepartementet. I anledning härav

tillkallades samma dag dåvarande statssekreteraren, numera landshövdingen

C. Mannerfelt att verkställa ifrågavarande utredning. Sedermera utsågos av

mig den 19 februari 1935 följande sakkunniga att med utredningsmannen deltaga

i överläggningar rörande frågan örn försöksverksamheten på husdjurs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

7

området, nämligen professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet E. H. Edin, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, föreståndaren för lantbruksskolan

i Bollerup, direktören T. Å. Hovgård, professorn vid lantbrukshögskolan K.

I. Johansson somt disponenten O. V. E. Risberg, Hasselfors. Vidare tillkallade

jag den 29 april 1935 följande sakkunniga för att med utredningsmannen

överlägga i avseende å frågan örn upplysnings- och försöksverksamheten på

betes- och vall- samt mossodlingsområdena, nämligen dels förenämnda Gustafsson

och Risberg, dels därjämte föreståndaren för svenska betes- och

vallföreningen dr. phil. A. Elofson, professorn vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin samt föreståndaren för

svenska mosskulturföreningen, fil. lic. G. A. Rappe.

Utredningsmannen avlämnade härefter dels med skrivelse den 13 juni 1935

betänkande angående husdjursförsökverksamhetens organisation (stat. off.

utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935 promemoria angående

upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena

ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten

i övrigt. Nämnda promemoria föreligger ej i officiellt tryck.

Betänkandet inledes med en översikt rörande lantbruksförsöksfrågans allmänna

läge. Därefter lämnas redogörelse över den nuvarande försöksverksamheten

på husdjursområdet. I efterföljande avdelningar avhandlas husdjursförsöksverksamhetens

framtida organisation, därvid utredningsmannen företrädesvis

diskuterar frågan ur synpunkten av försöksverksamhetens samband

med lantbrukshögskolan. Han uppställer olika alternativ för lösning av frågan

allteftersom försöksverksamheten tänkes — med egna befattningshavare och

institutioner — i princip åtskild från högskolan men samarbetande med denna

i viss utsträckning, alternativ I, eller försöksverksamheten och undervisningsverksamheten

sammanföras inom gemensamma institutioner, alternativ

II, eller slutligen försöksverksamheten anordnas helt fristående från undervisningen,

alternativ III. Vidare lämnas i betänkandet utredning angående

årliga kostnader vid genomförandet av olika alternativ samt vissa ungefärliga

beräkningar å lokalbehov. Efter framhållande av de skilda alternativens föroch

nackdelar och efter anmälan örn de olika meningar, som vid jämförelse

mellan alternativen framkommit under hållna överläggningar med de sakkunniga,

hemställer utredningsmannen, att åtgärder måtte vidtagas för omorganisationens

genomförande enligt alternativ I. Såsom bilagor till betänkandet

hava fogats dels av arkitekten C. N. Gramén utförda preliminära kostnadsberäkningar

för vissa byggnadsprojekt avseende husdjursförsöksverksamheten

vid Ultuna, dels redogörelse för iakttagelser vid en av utredningsmannen

jämte vissa av de tillkallade sakkunniga i mars 1935 företagen resa

till Danmark för studier rörande ifrågavarande försöksverksamhet. Beträffande

dessa bilagor hänvisas till betänkandet.

över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvalt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen

för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för

veterinärhögskolan, hushållningssällskapens ombud, styrelsen för institutet

för husdjursförädling, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges allmänna

lantbrukssällskap, avelsföreningen för svensk röd och vit boskap, avelsföreningen

för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för röd, kullig svensk

lantras, avelsföreningen för fjällras, svenska svinavelsföreningen, svenska

fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening och Sveriges kaninavelsföreningars

riksförbund.

Promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch

vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen

av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt innehåller i de första

kapitlen redogörelser för svenska mosskulturföreningens, svenska betes- och

vallföreningens samt centralanstaltens jordbruksavdelnings nuvarande organisation

och verksamhet, kortfattat referat av föregående utredning om jordbruksförsöksverksamhetens

organisation och av inkomna remissyttranden i

anledning av nu berörda utredning m. m. Därefter ingår utredningsmannen

på frågan örn bibehållande av föreningar med uppgifter inom betes- och vällsand

mossodlingsområdena och föreslår, att föreningarna kvarbliva med i stort

sett samma uppgifter som för närvarande, men att de beredas ökade anslag

samt möjligheter att vid statliga försöksgårdar få försök utförda. Vidare föreslås,

att centralanstaltens jordbruksavdelning ombildas till en institution för

jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan med uppgift att handhava försöksverksamheten

inom de områden, som ej företrädas av föreningarna samt att

utöva ledning av arbetet å de statliga försöksgårdarna ävensom av hushållningssällskapens

lokala försök. Utredningsmannen förordar inrättande av ett

jordbruksförsöksråd samt understryker önkvärdheten därav, att system av

fasta försöksgårdar snarast möjligt måtte komma till stånd och den lokala

försöksverksamheten i övrigt understödjas på i huvudsak det sätt, som föreslagits

av de år 1931 tillkallade utredningsmännen.

I anledning av promemorian hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

styrelsen för lantbrukshögskolan, hushållningssällskapens ombud,

styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betesoch

vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten samt Sveriges

allmänna lantbrukssällskap. Härjämte har W. Weibull aktiebolag och

Weibullsholms växtförädlingsanstalt avgivit ett yttrande i anledning av promemorian

samt Västerbottens läns hushållningssällskap inkommit med en

skrivelse i fråga, som beröres i promemorian.

Jag återkommer i det följande till de utredningar, som verkställts av såväl

de år 1931 tillkallade utredningsmännen som den år 1935 tillkallade utredningsmannen

ävensom till de i anledning av utredningarna avgivna yttrandena.

Därvid benämnas för korthetens skull de förstnämnda utredningsmännen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167• 9

1931 års utredningsmän, den sistnämnde 1935 års utredningsman.

Ytterligare anmäles, att länsstyrelsen i Värmlands län den 9 oktober 1935

till departementet överlämnat en av yttranden åtföljd skrivelse från Sunne

församlings boställsstyrelse, däri till staten hembjudes ett för anläggande av

försöksgård i Värmland såsom lämpligt ansett jordområde, beläget

å kyrkoherdebostället 1/2 mantal Sunne Prästgård nr 1 i Sunne socken.

Sedermera har länsstyrelsen med särskild skrivelse överlämnat ett över ifrågavarande

område av vederbörande boställsnämnd upprättat värderingsinstrument.

Vidare må meddelas, att styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i en

genom lantbruksstyrelsen överlämnad, den 3 september 1935 till departementet

inkommen skrivelse hemställt örn ett anslag å 70,000 kronor till uppförande

av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell

utrustning och nötkreatur vid den under nämnda anstalts ledning ställda

försöksgården vid Alträsk inom Överluleå socken av Norrbottens

län.

Slutligen upptages i detta sammanhang en från Sveriges rävuppfödares

riksförbund, förening u. p. a., den 27 september 1935 till departementet inkommen

skrift, däri föreningen hemställt örn åtgärd i samband med blivande

omorganisation av försöksväsendet på husdjursområdet för anläggande av en

försöksgård för rävuppfödning.

Även till sistnämnda tre framställningar torde jag få återkomma i det följande.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande

avseende framträtt, kommer jag att upptaga dem till skärskådande

under följande huvudavdelningar:

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala fältförsök.

5. Befattningshavare och administration.

6. Lokaler och utrustning.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom

löner).

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga försöksorganen.

9. övergången till den föreslagna organisationen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

Nuvarande

anordning.

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

a. Försöksverksamheten på växtodlingens område.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten för växtodling utövas av

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, närmast genom

dess jordbruksavdelning. Centralanstalten, som upprättades 1907, bestod då

av fem avdelningar, representerande jordbruk, husdjursskötsel, lantbrukskemi,

lantbruksbotanik och lantbruksentomologi. År 1912 tillkom ytterligare

en avdelning för lantbruksbakteriologi. I samband med Kungl. Maj:ts och

riksdagens beslut år 1931 om inrättande vid Ultuna av en lantbrukshögskola

har centralanstaltens organisation förändrats på det sätt, att dess avdelningar

för lantbrukskemi, lantbruksbotanik och lantbruksbakteriologi inordnats i

lantbrukshögskolan, den botaniska avdelningen dock med undantag för dess

växtpatologiska sektion. Denna jämte den entomologiska avdelningen har

enligt berörda beslut sammanförts till en särskild organisation, statens växtskyddsanstalt,

förlagd till Experimentalfältet, under egen styrelse och med

självständig förvaltning även i övrigt. Beslutet avser vidare särskiljande från

avdelningen för husdjursskötsel av dennas underavdelning för mejeriförsök

och sistnämnda försöksavdelnings samordnande med den högre mejeriundervisningen

vid Alnarp. Återstoden av centralanstalten i den form densamma

ägde vid tiden för 1931 års beslut eller sålunda anstaltens jordbruksavdelning

och dess avdelning för husdjursskötsel med förut angivet undantag skall

enligt beslutet förläggas till Ultuna. Härvid torde närmast hava avsetts, att

dessa avdelningar såsom ingående i en särskild anstalt skulle sidoordnas med

den till samma plats förlagda lantbrukshögskolan.

Beträffande verkställigheten av beslutade anordningar må erinras, att utbrytningen

av vissa delar av centralanstalten för bildande av statens växtskyddsanstalt

blivit genomförd. Vidare har numera med lantbrukshögskolan

helt införlivats centralanstaltens avdelning för bakteriologi. Den beslutade

överflyttningen av viss del av botaniska avdelningen har i avvaktan på uppförandet

vid Ultuna av institutionsbyggnad för växtfysiologi ej ännu kunnat

ske, ehuru undervisningen i hithörande ämne vid högskolan likväl bedrives

i avsedd utsträckning. Likaså har den kemiska avdelningen ännu ej i sin

helhet flyttats från Experimentalfältet. Den del därav, som erfordras för

tillhandahållande av analyser för de vid Experimentalfältet fortfarande befintliga

jordbruks- och husdjursavdelningarnas verksamhet, har ej heller lokalt

kunnat lösas från sambandet med de avdelningar, vilkas behov den sålunda

tillgodoser. Från avdelningen för husdjursskötsel har ännu ej avskilts den

för förläggning till Alnarp beslutade underavdelningen för mejeriförsök. De

lokaler, som möjliggöra försöksavdelningens emottagande vid Alnarp, äro

emellertid under byggnad.

Ehuru centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i samband

med omorganisationen av den högre lantbruksundervisningen fått sina arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

11

uppgifter avsevärt förändrade och beskurna gäller för anstalten alltjämt i

tillämpliga delar den 18 juni 1926 av Kungl. Majit fastställd instruktion.

Enligt instruktionen bär centralanstalten till uppgift att genom i olika delar

av landet anordnade systematiska försök och genom vetenskapliga undersökningar

utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga praktiska frågor,

att genom uppvisningar åskådliggöra vid försöksverksamheten erhållna resultat

samt att, i den mån lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och

anvisningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde. För uppgiftens

fullgörande bör centralanstalten stå i livlig förbindelse ej blott med

övriga för lantbruket och dess binäringar verksamma vetenskapliga anstalter

utan även med undervisningsanstalterna, hushållningssällskapen och lantbrukets

praktiska utövare. Rätt att framställa förslag angående frågor, som

synas vara av beskaffenhet att böra företagas till utredning vid centralanstalten,

tillkommer särskilt lantbruksakademien och dess förvaltningskommitté,

hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott samt inom landet befintliga,

från centralanstalten fristående lantbruksvetenskapliga anstalter. För

rådplägning i frågor om försöksverksamheten äger centralanstaltens styrelse

att till styrelsens sammanträden inbjuda ombud från hushållningssällskapen

ävensom andra, vilkas deltagande i dylika överläggningar styrelsen finner

önskvärt. Styrelsen består av lantbruksakademiens preses och sekreterare

samt fem för två år särskilt utsedda ledamöter, av vilka tre förordnas av

Kungl. Majit och två väljas av akademien.

I instruktionen, som vidare innehåller en uppräkning av försöksavdelningarna,

angives beträffande avdelningen för jordbruk och växtodling, att dess

underavdelning för jordbruk har till uppgift att verkställa undersökningar

och utredningar rörande jordens bearbetning, torrläggning, bevattning och

gödsling m. m., samt att underavdelningen för växtodling har att verkställa

undersökningar och utredningar rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde

och odling samt angående ogräsens bekämpande. Varje avdelning vid

centralanstalten förestås av en avdelningsföreståndare med titel professor.

Vissa underavdelningar förestås av överassisstenter. Vid avdelningen för jordbruk

och växtodling är anställd en Överassistent.

För vinnande av enhet och samverkan mellan centralanstaltens olika avdelningar

bilda lantbruksakademiens sekreterare samt centralanstaltens avdelningsföreståndare

och överassistenter en nämnd, vilken bland annat har

att uppgöra arbetsprogram för verksamheten, varjämte nämnden beredes

tillfälle att till styrelsen avgiva yttrande angående frågor, som beröra centralanstalten

i dess helhet, samt frågor, vilka avse planläggningen och organisationen

av de enskilda avdelningarnas verksamhet. Härlörutom har nämnden

att i övrigt avgiva av styrelsen infordrade yttranden, men ock att självmant

påkalla styrelsens uppmärksamhet å frågor, som beröra centralanstaltens

verksamhet. Vidare bör nämnden hava sin uppmärksamhet fäst på ernåendet

av planmässighet i hela den försöksverksamhet, som på jordbruksområdet

utövas inom riket, och skall därför, innan förslag till arbetsprogram uppgöres,

anmoda landets hushållningssällskap samt andra för anstaltens försöksverksamhet

intresserade institutioner att avgiva förslag i fråga örn sistnämnda

verksamhet. Sedan arbetsprogram blivit uppgjort, av styrelsen prövat och

av Kungl. Majit fastställt, utarbetas av avdelningarnas och underavdelningarnas

föreståndare planer för de lokala försökens utförande. Över planerna

för de till avdelningen för jordbruk och växtodling hörande lokala fältförsöken

skola de lokala försöksledarna vid ett allmänt möte, som årligen hålles i Slockholm,

beredas tillfälle vilia sig. Slutligen ina anföras, att nämnden samti
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

digt med uppgörande av förslag till arbetsprogram jämväl har att avgiva yttrande

över inkomna förslag till arbetsplan för försöksverksamheten vid andra

lantbruksvetenskapliga anstalter.

Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut åren 1928 och 1930 hava upprättats

två försöksgårdar, Lanna Borregården i Saleby socken av Skaraborgs

län samt Offers gård i Boteå socken av Västernorrlands län, vilka direkt inordnats

i anstaltens verksamhet. I Kungl. Maj:ts brev den 8 februari 1929

beträffande Lanna försöksgård och den 19 december 1930 beträffande Offers

försöksgård föreskrives, bland annat, att vid försöksgårdarna skola i första

hand verkställas sådana närmast för ortens jordbruksförhållanden avpassade

försök rörande jordens bearbetning samt gödsling, torrläggning och annan

jordförbättring m. m. ävensom rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde

och odling samt ogräsens bekämpande, för vilka fordringarna på tillförlitlighet

och skärpa måste ställas särskilt höga och vilka sålunda böra i

detalj övervakas av sakkunnig försöksledare, varförutom, i den utsträckning

styrelsen finner lämpligt, undersökningar böra ske på husdjursskötselns område

samt rörande olika jordbrukstekniska hjälpmedels lämplighet och arbetseffekten

vid jordbruksdrift m. fl. grenar av jordbruksforskningen, att

centralanstaltens styrelse årligen skall fastställa försöksplan för verksamheten

och hava högsta uppsikt över försöksgårdarna samt, med biträde särskilt av

anstaltens avdelningar för jordbruk och för husdjursskötsel, ansvara för arbetet

vid gårdarna, att vid uppgörande av försöksplaner samt vid verksamhetens

bedrivande i övrigt samarbete bör åvägabringas med jordbrukare och

intresserade i de trakter, där försöksgårdarna äro belägna, att försöksgårdarnas

räkenskaper skola föras särskilt för sig och på sådant sätt, att överblick

över gårdarnas ekonomiska ställning vid varje tidpunkt kan erhållas, samt

att de för försöksgårdarnas skötsel erforderliga särskilda tjänstemännen,

föreståndare och assistent, skola tillsättas och entledigas av centralanstaltens

styrelse, som jämväl skall äga att för dem utfärda instruktioner. I berörda

brev förordnas vidare, att i det förslag till inkomst- och utgiftsstat för centralanstaltens

verksamhet, som årligen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning,

skola intagas inkomst- och utgiftsstater jämväl för försöksgårdarna.

Enligt instruktioner den 30 april 1929 för föreståndare och assistent vid

Lanna försöksgård och den 24 mars 1931 för motsvarande befattningshavare

vid Offers försöksgård utövar föreståndaren den närmaste ledningen av försöksgårdens

verksamhet och ansvarar inför centralanstaltens styrelse för att

ifrågavarande verksamhet bedrives i enlighet med fastställd försöksplan,

driftsplan och stat samt styrelsens i avseende på försöksgården fattade och

honom meddelade beslut. I instruktionerna angives, att försöksverksamheten

vid försöksgård närmast skall ingå såsom ett led i den av centralanstaltens

avdelning för jordbruk bedrivna verksamheten, men att därjämte i den utsträckning,

styrelsen kan finna lämpligt, andra avdelningar vid centralanstalten

skola beredas tillfälle att vid försöksgården utföra eller få utförda

försök, hörande till respektive avdelningars verksamhetsområden, varförutom

jämväl försöksuppgifter av annan art må kunna upptagas till behandling.

Årligt förslag till plan för försöksverksamheten vid gården skall av föreståndaren

uppgöras i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare vid cen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

13

tralanstalten. Vid försöksplanens uppgörande skall, i den utsträckning styrelsen

finner lämpligt, lokala organisationer beredas tillfälle avgiva förslag.

Efter överenskommelse med vederbörande avdelningsföreståndare vid centralanstalten

skall försöksgårdsföreståndaren utarbeta för offentliggörande

avsedda meddelanden över gjorda iakttagelser och vunna resultat vid undersökningar

och försök å försöksgården. Föreståndaren har vidare att tillse,

att jordbruksdriften vid försöksgården skötes på ett rationellt sätt med tillbörligt

beaktande av kravet på bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften.

Förslag till driftsplan för gården under nästföljande år skall av

föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndarna för centralanstaltens avdelningar

för jordbruk och för husdjursskötsel. Det åligger föreståndaren att

draga försorg om, att byggnader, hägnader, vägar och diken, tillhörande försöksgården,

hållas i gott stånd. Vidare skall föreståndaren handhava försöksgårdens

ekonomi i enlighet med fastställd stat, verkställa för försöksgården

ifrågakommande inköp och försäljningar samt månatligen till styrelsen ingiva

med vederbörliga verifikationer bestyrkt redovisning över försöksgårdens inkomster

och utgifter. Föreståndaren ansvarar för, att fullständiga räkenskaper

över försöksgårdens ekonomi föras i enlighet med av styrelsen fastställda

grunder.

Assistent vid försöksgård har till åliggande att efter föreståndarens anvisningar

deltaga i de dagliga arbetena vid försöksgården, därvid hans verksamhet

i främsta rummet bör avse den egentliga försökverksamheten, och att

under föreståndarens frånvaro samt under tid då denne åtnjuter ledighet,

utan att annan person i hans ställe förordnats, utan särskild ersättning uppehålla

föreståndarens åligganden.

Beträffande anordningen av den i samarbete mellan centralanstaltens jordbruksavdelning

och hushållningssällskapen bedrivna lokala försöksverksamheten

liksom beträffande försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor

hänvisas till 1931 års utredningsmäns betänkande.

I den av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställda avlöningsstaten för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet beräknas avlöningar

till följande ordinarie befattningar vid jordbruksavdelningen, nämligen 1 avdelningsföreståndare

(lönegrad B 30), 1 Överassistent (B 26) och 1 vaktmästare

(B 7). De i staten härför upptagna lönebeloppen uppgå till sammanlagt

(11,520 + 9,690 + 3,429 —) 24,639 kronor. För närvarande är överassistentbefattningen

vakant och uppehälles på förordnande.

Av vid centralanstalten anställda 6 assistenter med av Kungl. Maj :t bestämt

arvode är en placerad på jordbruksavdelningen, med ett årsarvode av 6,300

kronor.

Ur den i centralanstaltens lönestat ingående anslagsposten till övriga ickeordinarie

befattningshavare avlönas vid jordbruksavdelningen 2 extra assistenter

och ett laboratoriebiträde. En assistent åtnjuter ett årsarvode av 4,320

kronor, en assistent har arvodet 2,700 kronor och laboratoriebiträdet 1,500

kronor. Det i staten för berörda assistenter och biträden beräknade lönebeloppet

utgör alltså sammanlagt 8,520 kronor.

Ur tillgängliga donationsmedel skall enligt särskild av Kungl. Majit fastställd

inkomst- och utgiftsstat 8,400 kronor utgå till avlöningar av assistenter,

3,600 kronor till avlöning av skrivbiträde och kassörska samt 7,700 lero
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

nor till avlöning av tillfällig hjälp för olika arbeten med de lokala gödslings*

försöken.

De i centralanstaltens stater ingående totala lönebeloppen för befattningshavare

å jordbruksavdelningen uppgå alltså till (24,639 + 6,300 + 8,520 +

19,700 =) 59,159 kronor.

För budgetåret 1935/1936 utgår ur anslaget till omkostnader för centralanstalten

samt ur särskilda uppbördsmedel ett belopp av sammanlagt 35,400

kronor till omkostnader vid centralanstaltens jordbruksavdelning, vilket belopp

enligt av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställd omkostnadsstat skall

disponeras på i huvudsak följande sätt:

a) expenser:

vid institutionens båda underavdelningar .... kronor 5,750

vid den fasta försöksstationen å Experimentalfältet

.............................. s 1,300 kronor

b) förbrukningsmaterial vid den fasta försöksstationen å

Experimentalfältet.................................. »

c) försökskostnader vid densamma...................... »

d) hästars underhåll och rekrytering vid densamma........ »

e) arbetskostnader vid densamma........................ »

f) utgifter vid övriga fasta försöksstationer................ »

g) försökskostnader vid lokala fältförsök (9,500 å underav
delningen

lör växtodling, 2,000 å underavdelningen för

för jordens bearbetning etc.).......................... »

Summa kronor 35,400.

Ur anslagsposten till försökskostnader vid lokala fältförsök utgår ersättning

till försöksvärdar för lokala sortförsök, vilken upptager största delen av

denna utgiftspost.

Av en å centralanstaltens omkostnadsstat under rubriken allmänna utgifter

upptagen anslagspost till reseersättningar avse 4,000 kronor tjänstemän vid

jordbruksavdelningen, varjämte en under samma rubrik upptagen anslagspost

för publikationstryck till belopp av omkring 2,500 kronor torde kunna

beräknas hänföra sig till denna avdelnings publikationer, utom årsredogörelsen

för gödslingsförsöken.

Av förenämnda donationsmedel utgå 11,200 kronor till omkostnader vid

jordbruksavdelningen, varav 3,000 kronor till resekostnader för assistenternas

besök vid lokala gödslingsförsök och 5,500 kronor till tryckande av årsberättelse

över dessa.

Jordbruksavdelningens sammanlagda omkostnader uppgå alltså till cirka

(35,400 + 6,500 + 11,200 =) 53,100 kronor, varav emellertid omkring 12,000

kronor äro att hänföra till kostnader för lokala fältförsök.

Av de för nuvarande budgetår fastställda staterna för de under centralanstaltens

förvaltning stående fasta försöksgårdarna inhämtas beträffande

Lanna försöksgård att i avlöningar utgå 21,750 kronor, därav till fö
-

7,050

1,500

3,850

1.500

7.500

2.500

11,500

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

15

reståndaren arvode å 6,300 kronor och till assistent 5,000 kronor jämte dyrtidstillägg

samt i avlöningar till jordbrukspersonal m. m. 9,350 kronor. Omkostnaderna

äro upptagna till 11,150 kronor. Då gårdens inkomster av växtodling

och kreaturskötsel jämte hyresintäkter beräknats till 10,900 kronor

uppstår ett driftsunderskott att täckas av statsmedel av 22,000 kronor.

För Offers försöksgård hava avlöningarna upptagits till 23,900

kronor, därav 6,756 kronor i arvode till föreståndaren och 5,000 kronor till

assistenten jämte dyrtidstillägg. Till jordbrukspersonal m. m. beräknas 11,100

kronor. Omkostnaderna angivas ävenledes till 11,100 kronor. Försöksgårdens

inkomster av växtodling och kreatursskötsel jämte hyresavkastningen uppgår

till 11,000 kronor. Driftsunderskottet har sålunda beräknats till 24,000 kronor,

för vars gäldande anslag anvisats å riksstaten.

Enligt Kungl. Maj:ts den 16 december 1932 utfärdade stadgar för lantbrukshögskolan

har denna till uppgift att genom vetenskaplig forskning

främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande

undervisning i för lantbruket viktiga ämnen. Till högskolan hör Ultuna

lantegendom. Den forskningsverksamhet vid högskolan, som närmast

sammanhänger med centralanstaltens försöksverksamhet, bedrives vid institutionerna

för agronomisk hydroteknik, för allmän jordbrukslära och för

växtodlingslära. Åtskilliga av de i undervisningen ingående övningarna förutsätta

fältförsök.

I Kungl. Maj:ts brev till lantbrukshögskolans styrelse den 20 juli 1934

angående ändrade föreskrifter rörande förvaltningen av Ultuna lantegendom

m. m. har bland högskolestyrelsens åligganden angivits, att styrelsen

skall meddela föreskrifter om egendomens användning för undervisningsoch

försöksändamål. Beslutanderätten i dylika frågor äger dock styrelsen

överlåta å en på föreskrivet sätt sammansatt nämnd.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöksverksamhet

på växtodlingens område av svenska mosskulturföreningen, svenska

betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Angående

dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års

utredningsmäns betänkande. Här må beträffande deras organisation och

huvudsakliga uppgifter m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande

stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25

juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell

mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen

i mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att

a) såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant

kontrollerade försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma,

b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga

undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om

torvmarkerna och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar

mosskultur och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 167 ■

broschyrer, möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga

sätt sprida kunskap om bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande

för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och

upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens

styrelse består av sju för tre år utsedda ledamöter, för vilka finnas

sex suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver

tre ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, försöksjord m. m. I föreningens ägo finnas: 1)

Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för

kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, örn 109 hektar,

vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr örn 18

hektar. Tillhopa utgöras dessa gårdar av 72 hektar dåligt förmultnad torvjord,

17 hektar djup kärrjord, 5 hektar grund kärrjord och mullrik sand,

33 hektar sandjord och skogsmark. Av denna areal äro 62.6 hektar uppodlade.

Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdriften, vissa

sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen i Jämtland

vid Gisselås station, 9 mil norr om Östersund, omfattande cirka 100

hektar myrjord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med nödiga

byggnader för driften. Till inköp och utrustning av denna gård har staten

mot inteckning beviljat ett ränte- och amorteringsfritt lån på 120,000 kronor,

motsvarande egendomens värde. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö

aktiebolag tillhöriga gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder om

Umeå, omfattande cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å

denna egendom har bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra

försök.

Personal. Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av:

en föreståndare, som har att övervaka och leda hela verksamheten; en botanist

och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska

jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska

analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande

av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-,

upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök;

1 kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla

i Jönköping. Vidare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för

Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd

av år varit statsanslag. Detta har under de senare åren årligen uppgått för

huvudanstalten med Flahult till 95,000 kronor samt för Gisselås till cirka

15,000 kronor. För budgetåret 1935/1936 har riksdagen till understöd åt föreningen

anvisat ett enda anslag till belopp av 110,000 kronor. I övrigt hava

av landsting och hushållningssällskap under budgetåret 1933/1934 utgått anslag

med 6,650 kronor till huvudanstalten med Flahult och 1,200 kronor till

Gisselås. Gåvor hava under samma år utgjort 4,240 kronor till huvudanstalten

med Flahult och 2,246 kronor (konstgödsel) till Gisselås. Övriga inkomster

uppgå för huvudanstalten med Flahult till cirka 4,000 kronor. Härtill

kommer nettot från den egentliga jordbruksdriften på försöksgårdarna, som

emellertid ej kan till sin storlek exakt uppskattas. Omslutningen uppgick

budgetåret 1933/1934 för huvudanstalten med Flahult till cirka 137,000 kro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

17

lior och för Gisselås till nära 28,000 kronor. Lönekontot uppgår för huvudanstalten

med Flahult till cirka 64,000 kronor och för Gisselås till 6,105

kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsberättelse utgjorde medlemsantalet

den 30 juni 1934 757, därav 48 utländska.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens stadgar

har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning

av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre metoder för

deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt mindre skall

behöva tagas i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande frågor

och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och erfarenheter, att

härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att överhuvud taget

verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags fodervall. Beträffande

styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser som nyss

angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen upphör med

sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande av allmänna

medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande ledningar och andra

för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda anläggningar övergå

i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas, uppdrages åt lantbruksakademien

att förvalta föreningens återstående tillgångar.

Institution, försöksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad

vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt

har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrenderar

den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta

om 21.5 hektar, vilken är avsedd för försök och driftsekonomiska beräkningar

m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives huvudsakligen

på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar (Boda

i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten avser

två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 före
ståndare

med uppgift att leda och övervaka hela verksamheten; 1 försöksledare,

som har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för

den botaniska analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka

dels handhava konsultationsärendcn, dels biträda vid försöksverksamheten

m. m.; 2 assistenter; 1 skrivbiträde; 1 vaktmästare och 1 extra biträde.

Betes- och vallföreningens huvudsakliga inkomstkälla är statsanslag. Detta

har under föreningens tillvaro starkt stegrats, kulminerade 1932 med 87,000

kronor till huvudverksamheten, och utgjorde för vart och ett av budgetåren

1933/1934 och 1934/1935 73,500 kronor. För vissa specialuppgifter, nämligen

anordnandet av beteskontroll på förenämnda två gårdar och kultiveringsförsök

i Norrland, har ett särskilt statsanslag å 15,000 kronor beviljats. För

budgetåret 1935/1936 har riksdagen till bidrag åt föreningen anvisat ett enda

anslag till belopp av 89,400 kronor. Föreningens inkomster utöver statsbidraget

under sistförflutna budgetåret uppgingo till något över 20,000 kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsskrift har medlemsantalet

Hilwi ig till riksdagens protokoll 19IIG. 1 sami. Nr 167. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

vid nämnda års ingång utgjort 1,150, därav 27 utländska. Det må här anmärkas,

att de rådsökande hos betes- och vallföreningen i stor utsträckning

själva få bekosta de begärda förrättningarna.

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå bildades genom beslut av Norrbottens

läns hushållningssällskap och landsting år 1892, under förutsättning

att statsbidrag lämnades för anstalten. Sådant har sedermera beviljats från

och med år 1895. Lantbruksstyrelsen, som av Kungl. Maj:t bemyndigats

meddela närmare föreskrifter rörande anstaltens styrelse och verksamhet,

utfärdade den 24 januari 1895 reglemente för anstalten. Enligt detta skall

anstalten hava till ändamål dels att såsom kemisk station främja utvecklingen

av jordbruk och näringar genom meddelande av upplysningar och råd

samt medelst undersökning av handelsvaror och andra ämnen, vilka för dessa

hanteringar äro av betydelse, dels att såsom praktisk försöksanstalt genom odling

och förädling av sädesslag och foderväxter söka utröna vilka av dessa

som äro för övre Norrland mest passande samt, i den mån befintliga tillgångar

sådant medgiva, låta verkställa försök med artificiella gödslingsämnen

för utrönande vilka slag av dylika ämnen bäst lämpa sig för övre Norrland,

särskilt för Norrbottens läns moss- och myrmarker, dels ock såsom vetenskaplig

växtbiologisk anstalt undersöka växternas liv och livsyttringar med

hänsyn till de inom nämnda landsdel förhandenvarande livsbetingelserna.

Anstalten står under uppsikt av en styrelse bestående av minst tre ledamöter,

vilka utses för den tid och i den ordning, som bestämmes av Norrbottens

läns landsting och hushållningssällskap. Enligt reglementet åligger det landstinget

och hushållningssällskapet att bekosta och underhålla dels erforderliga

laboratorier, nämligen ett kemiskt och ett botaniskt med utrustning dels

ock för anstaltens verksamhet erforderligt försöksfält.

Institution, försöksjorcl m. m. Anstaltens laboratoriiAn och övriga lokaler

äro inrymda i hushållningssällskapets fastighet i Luleå. Anstaltens fasta försöksverksamhet

är förlagd till Sunderbyns försöksgård i Nederluleå socken

och Alträsks försöksgård, belägen å Alträsks kronopark inom Överluleå socken,

till de fasta försöksstationerna vid Gran i Piteå socken och Matarengi

i Övertorneå socken samt i mindre omfattning till Hagalunds försöksfält vid

Luleå. Sunderbyns försöksgård, vilken åstadkommits genom enskilda donationer,

innehåller i areal omkring 24 hektar, varav omkring 20 hektar äro

odlade och omkring 3 hektar röjda för odling. Jordarten på försöksgården

utgöres av lerblandad sandjord av något växlande mullhalt samt grund myrjord.

Försöksgården är väl bebyggd. Ekonomibyggnaderna äro delvis nyuppförda.

Alträsks försöksgård innehåller i areal 55.5 hektar. Jorden består

av myrmark. Gårdens bebyggelse är för närvarande mindre tillfredsställande.

För skördens förvaring finnas visserligen nödiga utrymmen i

fyra större foderlador, men bostadshus och husdjursstallar äro otillräckliga.

Såsom förut angivits har anstaltsstyrelsen gjort framställning örn anslag till

uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad vid försöksgården

samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur för gårdens behov.

Personal. Anstaltens personal utgöres av en föreståndare, som det åligger

att ansvara för alla arbeten, som utföras vid anstalten, tre assistenter, därav

en vid kemiska laboratoriet och en försöksassistent, en förman vid Sunder
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 19

byns försöksgård och en förman vid Alträsks försöksgård samt en vaktmästare.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som alltsedan dess första verksamhetstid

erhållit anslag av staten samt av landstinget och hushållningssällskapet

i Norrbottens län har enligt Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1935 till uppehållande

av anstaltens verksamhet under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 beviljats

statsbidrag med 27,800 kronor under villkor, bland annat, att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas till anstaltens

underhåll under sagda tid med sammanlagt minst 16,680 kronor.

Härjämte har till driftkostnader under samma tid för försöksgården vid

Alträsk i statsbidrag anvisats ett belopp av 8,700 kronor. Enligt berättelse

över anstaltens verksamhet för år 1934 har anstalten under sagda år erhållit

i anslag av landstinget 8,000 kronor och av hushållningssällskapet 9,388

kronor, varjämte anstalten i form av fri konstgödsel tillförts 1,944 kronor,

därav 856 kronor för Alträsks försöksgård, samt i ränta å fondmedel 1,225

kronor. Avlöningarna för året utgöra 29,056 kronor, därav för Alträsk

2,908 kronor.

Den av Sveriges utsädesförening bedrivna försökverksamheten avser alstrande

av nya sorter samt stammar av utsäde och frö med bättre egenskaper

än redan befintligt. Sålunda alstrade sorter, som befinnas värda att utföras

i handeln, förökas av föreningen till en mindre kvantitet, vilken därefter

överlämnas till ett bolag, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som i sin

tur fabriksmässigt utövar verksamhet med förädling av utsäde och till allmänheten

försäljer de sålunda erhållna produkterna. Föreningens verksamhet,

som förutom växtförädling även innefattar frökontroll, bedrives dels

vid huvudanstalten i Svalöv, dels vid ett antal filialer i olika delar av landet.

Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av sju ledamöter,

av vilka ordförande och fyra ledamöter utses av Kungl. Majit. Förhållandet

emellan föreningen och utsädesaktiebolaget regleras genom ett den

10 januari 1933 ingånget och den 5 maj 1933 av Kungl. Majit godkänt avtal.

Föreningen har från och med budgetåret 1933/1934 åtnjutit ett årligt

statsbidrag för sin verksamhet av 224,000 kronor.

Växtförädlingsverksamhet utövas jämväl i stor omfattning av W. Weibull

aktiebolag. Karakteristiskt för verksamheten vid detta bolag är att såväl själva

växtförädlingsarbetet som ock det affärsmässiga exploaterandet av de förädlade

varorna bedrives av en och samma organisation, därvid dock i räkenskapshänseende

förädlingsverksamheten är skild från den merkantila verksamheten.

För understödjande av den praktiskt vetenskapliga verksamheten

å Weibullsholm har årligen från och med budgetåret 1933/1934, lämnats ett

statsbidrag å 65,000 kronor.

Kontroll av utsädesvaror genom direkt undersökning av den färdiga varan

utövas av statens centrala frökontrollanstalt samt av lokala med statsmedel

understödda frökontrollanstalter. Därjämte tillkommer det statens centrala

frökontrollanstalt att, då så erfordras, genom odlingsförsök utröna utsädesvarornas

beskaffenhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1931 års ut- I redogörelse över hittillsvarande samarbete mellan statlig och statsunderredningsmån.

stödd försöksverksamhet omnämna 1931 års utredningsmän, att samarbetet

mellan centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet och övriga lantbruksvetenskapliga

anstalter organisatoriskt sett ofta visat sig vara mindre tillfredsställande

och att det samarbete, som kommit till stånd nästan uteslutande berott på

vederbörande försöksmäns personliga initiativ. Utredningsmännen hava härom

vidare anfört följande.

Den uppgift, centralanstalten enligt sina stadgar hade, nämligen att granska

andra lantbruksvetenskapliga anstalters försöksplaner, hade intill allra

senaste tid bedrivits på sådant sätt, att granskningen endast utförts medelst

skriftväxling utan att giva respektive intressenter tillfälle till personlig diskussion.

Denna anordning hade emellertid visat sig ej vara tillfyllest. Såväl

från statsmakterna som från enskilda hade framkommit krav på ett

bättre samarbete institutionerna emellan i fråga om forsknings- och försöksarbetet

på jordbruksområdet. Särskilt hade framhållits, hurusom genom

bristande samarbete s. k. dubbelarbete utfördes i statlig och statsunderstödd

försöksverksamhet.

Med anledning av berörda förhållanden sammanträdde i Stockholm hösten

1931 på inbjudan av centralanstaltens nämnd representanter för de

statliga och statsunderstödda försöksinstitutionerna på jordbruksområdet.

Då församlingen av de därvid närvarande ansetts såsom en utvidgning av

centralanstaltens nämnd, hade den erhållit benämningen »förstärkta nämnden».

Denna »förstärkta nämnd» hade, förutom vid detta tillfälle, sammanträtt

tvenne gånger under år 1932 och en gång under år 1933, och den kunde

numera, så länge hittillsvarande organisation av försöksväsendet vore rådande,

anses såsom en minst en gång om året sammanträdande institution.

Vid de hållna sammanträdena hade följande institutioner varit representerade:

centralanstalten med dess olika avdelningar och de statliga försöksgårdarna,

mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening, betes- och vallföreningen

och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Vid nämndsammanträdena hade prövats möjligheten att gemensamt utarbeta

en generalplan för all försöksverksamhet på jordbruksområdet. Man

hade vidare sökt fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna,

varvid samtidigt angivits var samarbete dem emellan ägde rum eller kunde

komma att äga rum. Vid dessa förhandlingar hade försöken behandlats

gruppvis genom fördelning på försöksgrenar berörande gödsling, växtförädling,

sortprövning, vallväxtfröodling, entomologi och växtpatologi. I vissa

fall hade kommittéer utsetts för att närmare utreda möjligheterna för samarbete

inom ett visst arbetsområde. Således hade tillsatts en kommitté för

vallväxtförsök samt en kommitté för utarbetande av gemensamma analysmetoder

inom försöksväsendet. »Förstärkta nämnden» hade även ingående

diskuterat möjligheten av att ställa de olika försöksgrupperna under en bestämd

ledning. Bland annat hade därvid framhållits, att centralanstalten

borde vara medelpunkten för all försöksverksamhet på jordbruksområdet,

och att den därför antingen själv borde taga hand om respektive försöks ledning

eller utse någon av specialinstitutionerna såsom sin ställföreträdare,

vilken då skulle ansvara för genomförandet av ifrågavarande försöksuppgift.

Då emellertid ordet ledning stött på viss opposition, hade man beslutat,

att frågan skulle ordnas genom att kommittéer allt efter behov bildades för

grupper av försök på sådant sätt, att alla intressen bleve behörigen repre
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

21

senterade. Såsom ordförande i respektive kommittéer skulle den försöksman

fungera, vilken representerade den specialinstitution, som ifrågavarande

försöksuppgift närmast gällde.

Även örn tillkomsten av »förstärkta nämnden» kunde anses såsom ett

framsteg i fråga om samarbete mellan landets olika försöksinstitutioner, kunde

det icke jävas, att en dylik organisationsform vore byggd på väl lösa grunder,

då det gällde att samla alla inom försöksväsendet arbetande krafter till

gemensamt och enhetligt arbete. Ur anslagsteknisk synpunkt stötte en sådan

form för samarbete jämväl på stora svårigheter, då det endast ytterst

sällan kunde tänkas inträffa, att en försöksinstitution med sitt begränsade

anslag utförde försök för annan institutions räkning. Det läte sig väl knappast

heller göra, att en institution ställde en del av sitt anslag till annan institutions

förfogande för försöks genomförande.

En svaghet hos denna organisationsform för samarbete vore också, att de

förslag till dylikt, som diskuterats vid nämndens sammanträden, ej alltid i

önskvärd grad på förhand dryftats och planlagts av de försöksmän, som i

landets skilda delar närmast skulle omhänderhava de försöksuppgifter, vilka

skulle bliva föremål för samarbete.

Utredningsmännens förut omnämnda redogörelse för sådana framställningar

rörande jordbruksförsöksverksamhet, som

remitterats eller ingivits till dem, avse dels den av 1926 års riksdag begärda

utredningen på vad sätt inom landet odlade rotfruktsstammar kunde underkastas

officiell prövning angående deras odlings- och fodervärde samt rörande

eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö

för rotfrukter, dels en av svenska lantmannaskolornas lärarförening hos utredningsmännen

gjord framställning om övervägande av anordning, varigenom

lantmannaskolornas jordbruk i väsentligt större utsträckning än hittills

kunde tagas i anspråk för utförandet av statlig försöksverksamhet, dels

lantbruksstyrelsens i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1931 väckta

förslag om statsunderstöd till den förädlingsverksamhet, som bedrives av

de s. k. försöksringarna, dels ett av styrelsen för svenska mosskulturföreningen

i skrivelse den 26 november 1932 framfört förslag örn anordnande av

fast försöksgård på Gotland, dels en genom Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott till utredningsmännen överlämnad skrivelse den

26 maj 1932 av jordbrukskonsulenten H. Lundevall, däri denne föreslagit

att hushållningssällskapens lokala sortförsök borde efter hand nedläggas och

ersättas med ett större antal demonstrationsförsök hos jordbrukarungdomens

förbundsavdelningar i landet. Beträffande dessa framställningar och

deras behandling hänvisas till utredningsmännens betänkande.

I sitt sammanfattande uttalande örn behovet och vikten av en utsträckt

försöksverksamhet på växtodlingens område hava utredningsmännen i huvudsak

anfört följande.

Innan någon officiell försöksverksamhet funnes, hade jordbrukaren varit

hänvisad till att själv ^experimentera allt, som rörde jordbruksdriften.

Faktiskt hade också såväl under 1700-talet som .senare funnits en del intresserade

jordbrukare, vilka utförde växtodlingsexperiment av olika slag. Då

emellertid jordbrukaren i regel ej besutte den försökstekniska skolning, som

erfordrades för att genomföra fullt klanderfria försök, och då för övrigt en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

privat jordbruksdrift svårligen kunde ekonomiskt bära en mer omfattande

försöksverksamhet, hade man alltmera kommit till insikt om att det borde

vara det allmänna, som handhade denna verksamhet. På det allmännas

lott folie därvid även att söka på bästa sätt sprida de erhållna resultaten ut

i praktiken, ty försöksverksamhet och upplysningsverksamhet måste gå

hand i hand, för att försöksverksamheten skulle bliva jordbruket till verkligt

gagn. Det vore också ett synnerligen omfattande program, som försöksverksamheten

i vårt land måste hava, ty det gällde att under vitt skiftande

klimat- och jordmånsförhållanden söka utreda alla de spörsmål av olika art,

vilka berörde icke blott växtodling utan även husdjursskötsel.

För jordbrukaren vore det ju av största vikt att få upplysning örn, huru

han mest ekonomiskt skulle gödsla olika grödor på olika jordar, vilka sorter

och stammar han under olika förhållanden skulle odla, huru han skulle

anlägga betesvallar, vilken teknik han skulle använda vid odlingar av olika

slag, huru han bäst skulle bekämpa ogräset på sina åkrar, vilka foderstater,

som i olika fall vore ändamålsenligast och oändligt mycket annat. Man

torde med fullt fog kunna säga, att jordbrukets ekonomi ytterst vilade på,

att jordbrukaren på rätt sätt använde sig av försöksverksamhetens rön och

erfarenheter. I vårt land hade visserligen sedan lång tid tillbaka en hel

mängd olika försök blivit utförda och onekligen hade vårt jordbruk därav

dragit stor nytta, men det återstode ännu mycket att göra. För övrigt uppdöke

alltjämt nya problem och nya spörsmål, och sådana bomme också i

framtiden att allt fortfarande uppstå. I detta samband kunde, bland annat,

omnämnas, hurusom försöksverksamheten för närvarande mer och mer

börjat sysselsätta sig med de för jordbruksprodukternas värde och avsättning

så betydelsefulla kvalitetsproblemen. Man förstode av det här anförda,

att det för jordbruket vore av största ekonomiska betydelse att hava tillgång

till ett väl utvecklat, enhetligt organiserat och i aktuella frågor snabbt

verkande försöksväsen, vars resultat effektivt spredes i för varje jordbrukare

lättbegriplig form.

I samband härmed hänvisade utredningsmännen till följande uttalande i

en av särskilt tillkallade utredningsmän den 29 april 1933 till chefen för

jordbruksdepartementet avgiven promemoria med vissa synpunkter beträffande

statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran.

Det måste enligt utredningsmännens uppfattning anses som ett intresse

av grundläggande vikt för vårt jordbruk, att dess försöksväsen erhölle en

ändamålsenlig organisation och utrustades med de möjligheter i skilda hänseenden,

som erfordrades för att detsamma skulle kunna nöjaktigt fylla sin

uppgift. Utan ett tidsenligt ordnat och på jordbrukets aktuella problem

och arbetsuppgifter inriktat försöksväsen bomme den praktiskt-vetenskapliga

grund att i fundamentala delar saknas, å vilken jordbrukets

yrkesundervisning och jordbruksarbetet måste byggas för att bliva i verklig

mening fruktbärande. — Utredningsmännen ansåge vidare, att försöksverksamheten

på grund av dess delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga

allmänna intressen, densamma avsåge att tillgodose, vore att räkna såsom ett

av de främsta områden, å vilka det allmänna borde kraftigt ingripa för jordbrukets

befrämjande. Det syntes härvid böra framhållas, att liknande

forsknings- och försöksarbete, avseende andra näringars intressen, i stor

utsträckning utfördes på det allmännas bekostnad, samt att dylik medverkan

av staten i särskild grad erfordrades beträffande jordbruket, inom

vilket förutsättningarna att organisera och bekosta en egen försöksverk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

23

samhet i brist på allmänna kapitalstarka sammanslutningar vore särdeles

begränsade. Det kunde också anses vara endast tack vare det allmännas

bistånd, som jordbrukets försöksväsen kunnat uppnå sin hittillsvarande utveckling.

— Utredningsmännen ville även framhålla, att försöksverksamheten,

på de områden, där den hittills bedrivits, givit resultat av stort värde

som vägledning för jordbrukets utövare. Å andra sidan vore utredningsmännen

emellertid av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet icke

i allo fyllde måttet för nutida krav utan måste utvidgas och fördjupas för att

kunna motsvara föreliggande behov. Nämnas kunde här, att man i vissa

andra med Sverige jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, offrat

jämförelsevis mera än vi på förevarande område. Det torde kunna förväntas,

att den pågående utredningen rörande försöksverksamhetens organisation

i sinom tid komme att närmare klargöra, på vilka vägar nyssberörda

önskemål skulle kunna förverkligas. Att ökade allmänna anslag komme att

bliva erforderliga för ändamålet torde vara att förutse, och utredningsmännen

ville här hava uttalat, att jordbrukets behov av en mera omfattande och

bättre ordnad försöksverksamhet borde anses väl motivera en dylik ökning.

I detta sammanhang kunde jämväl erinras om vikten av att försöksverksamhetens

resultat i vidsträcktare grad bringades till jordbrukarnas kännedom,

då detta tydligen vore en förutsättning för resultatens praktiska nyttiggörande.

Utredningsmännen anföra vidare siffror till bedömande i vilken utsträckning

de nordiska länderna, Sverige, Danmark, Norge och Finland, med statsmedel

bekosta försöksverksamhet på växtodlingens område och komma därvid

till det resultat, att av dessa länder Sverige såväl i förhållande till åkerarealens

omfattning som jordbrukets intensitetsgrad offrat minst för sin försöksverksamhet.

De uttala därvid, att Sveriges skiftande klimat- och jordmånsförhållanden

borde nödvändiggöra en betydligt mera omfattande försöksverksamhet,

samt att behovet därav särskilt framträdde vid en jämförelse

med Danmark, där jordbruksförhållandena angåves vara betydligt mera ensartade.

I flertalet yttranden vitsordas behovet av omorganisation på ifrågavarande Yttranden.

område till vinnande av enhetlighet och effektivitet i försöksverksamhetens

anordning. Icke i något yttrande bestrides förhandenvaron av detta behov.

Det torde vara ställt utom varje tvivel, att ett välordnat försöksväsen är Departement;.

av den allra största betydelse för jordbruksnäringen. Det är därför av vikt, cJie1^natt

verksamheten så organiseras och bedrives, att bästa möjliga resultat vinnes

inom den kostnadsram, som kan tillmätas för ändamålet, samt att detta

resultat på ändamålsenligt sätt bringas till intresserades kännedom för omsättning

i den praktiska jordbruksdriften. Vad i nu förevarande sammanhang

närmast angår försöksverksamheten på växtodlingens område, torde,

enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, denna verksamhet, sådan

den för närvarande utövas i vårt land, lida av en viss brist på enhetlighet

och planmässighet. En rationalisering synes vara av behovet. Ehuru frågan

örn omorganisation av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

var föremål för behandling vid 1931 års riksdag i samband med

den högre lantbruksundervisningens ordnande, var det naturligt, alt i det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

X uvarande

anordning.

sammanhanget intresset för försöksverksamheten fick träda tillbaka för undervisningsfrågorna.

Den förflyttning, som därvid i princip beslöts av centralanstaltens

försöksavdelningar för jordbruk och husdjursskötsel till Ultuna,

har ännu ej blivit genomförd. I stort sett torde detta dröjsmål emellertid

hava varit till övervägande fördel. De utredningar, som under tiden

hunnit slutföras, hava på ett otvetydigt sätt visat behovet av en allsidig belysning

av de med försöksverksamheten i landet sammanhängande frågorna,

innan kostnader nedläggas för ordnande av viss del av verksamheten. Men

om sålunda det uppskov, som uppstått med anordnandet vid Ultuna av centralanstaltens

nyssnämnda båda försöksavdelningar, varit till nytta för vinnande

av klarare insikt i avseende å försöksväsendets planläggning, har i

avvaktan på utredningens resultat och de beslut, som på grundval av utredningen

må komma att fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten

icke kunnat undvikas, helt naturligt föranledd av den före

omdaningen försiktiga medelstilldelningen och nödvändigheten för de aa

den väntade omorganisationen berörda institutionerna att sparsamt igångsätta

initiativ, som kräva bättre resurser än de förefintliga. Då möjligheter

nu föreligga att överblicka spörsmålet i hela dess vidd, synes tidpunkten

inne att söka vinna en lösning, som mera bestående tillgodoser de krav, vilka

skäligen här kunna uppställas. Vid den omorganisation, som sålunda nu

torde böra övervägas, måste givetvis frågan örn växtodlingsförsökens lämpligaste

ordnande bliva föremål för ingående prövning.

b. Försöksverksamheten på husdjursskötselns område.

På motsvarande sätt, som angivits vid redogörelsen för den nuvarande

anordningen av växtodlingsförsöken, utövas ledningen av den statliga verksamheten

för husdjursförsök av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

närmast genom anstaltens husdjursavdelning. Om centralanstaltens

organisation och allmänna uppgifter samt dess förändring i samband

med 1931 års beslut angående den högre lantbruksundervisningen m. m.

har upplysning lämnats i nämnda redogörelse. Här må emellertid anmärkas,

att enligt gällande instruktion för centralanstalten dess avdelning för husdjursskötsel

har till uppgift att verkställa undersökningar och utredningar

rörande husdjurens avel, utfodring och vård. Avdelningen har under sin hittillsvarande

verksamhet upptagit till behandling en mängd olika problem

inom husdjursskötselns område, därvid huvuddelen avsett utfodringsfrågor.

Närmare redogörelse för avdelningens nuvarande uppgifter, såsom konserveringsförsök,

betesförsök, svinstamkontroll, hönsförsök, försök med kaniner

och undersökningar angående sambandet mellan utfodring och vissa kvalitetsegenskaper

hos smör, lämnas i 1935 års utredningsmans tryckta betänkande.

I avlöningsstaten för centralanstalten beräknas avlöningar till följande ordinarie

befattningar vid avdelningen för husdjursskötsel, nämligen 1 avdelningsföreståndare

(lönegrad B 30), 1 laborator (B 26) och en vaktmästare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

25

(B 7). De i staten härför upptagna beloppen uppgå till sammanlagt (11,520

+ 9,690 + 3,429 =) 24,639 kronor. Av centralanstaltens assistenter med av

riksdagen bestämt årsarvode äro 2 placerade på husdjursavdelningen. Årsarvodet

är 6,300 kronor, vartill för den ene kommer ett personligt arvodestillägg

av 276 kronor för år. För ifrågavarande båda assistenter beräknas i

staten alltså tillhopa 12,876 kronor. Å arvodena utgår dyrtidstillägg.

Av i centralanstaltens stat ingående anslagspost till övrig icke-ordinarie

personal avlönas tre vid husdjursavdelningen anställda extra assistenter.

Dessa åtnjuta vardera arvoden av 4,320 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg.

Det i staten för dessa tre assistenter beräknade beloppet utgör alltså 12,960

kronor.

De totala lönebeloppen för befattningshavare å husdjursavdelningen utgöra

således (24,639 + 12,876 + 12,960 =) 50,475 kronor.

Beträffande omkostnaderna för husdjursavdelningen finnas för dessas täckande

enligt staten för innevarande budgetår tillgängliga 18,600 kronor.

Härvid må märkas, att inkomster av avdelningens ladugård vid Experimentalfältet

i staten beräknats till 4,000 kronor, och att sålunda nettoutgifterna

enligt omkostnadsstaten för husdjursavdelningens del stanna vid 14,600 kronor.

För innevarande budgetår disponeras sagda belopp 18,600 kronor på

följande sätt:

1. Expenser:

Bränsle och lyse, förslagsvis ............ kronor 900

Övriga expenser, högst ................ » 3,300 kronor 4,200

2. Övriga utgifter:

a. Förbrukningsmaterial .............. » 900

b. Försökskostnader .................. » 5,500

c. Kreaturens underhåll .............. » 8,000 » 14,400

Summa kronor 18,600.

Ur anslagsposten för försökskostnader utgå, bland annat, vissa arvoden åt

assistenter på försöksgårdar. Av posten för kreaturens underhåll har jämväl

bestritts avlöning med 3,005 kronor för år till en ladugårdsföreståndare.

Denne åtnjuter dessutom dyrtidstillägg å avlöningen, fri bostad och fritt lyse

samt vissa andra naturaförmåner. Vidare må anföras att av den i omkostnadsstaten

ingående posten till reseersättningar ett belopp av 1,500 kronor

beräknas för husdjursavdelningens befattningshavare.

Sedan 1920 har riksdagen vid sidan av det ordinarie anslaget till centralanstalten

anvisat ett särskilt anslag för anordnande av avkast ning sbedömning

rörande avelssvin. Anslaget har sedan budgetåret 1933/1934 uppförts med

25,000 kronor. Ifrågavarande avkastningsbedömning, svinstamkontroll, som

är förlagd till Åstorp och Hallsberg, sysselsätter en assistent vid var och en

av de båda kontrollstationerna samt för materialets bearbetning viss personal

å Experimentalfältet. Det anslagna beloppet 25,000 kronor disponeras på

följande sätt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Försöksstationen vid

Åstorp Hallsberg

Extra assistent .................................... 4,570 4,320

Lokalhyra, inkl. expeditionslokaler .................. 2,500 2,300

Arbetsomkostnader ................................ 1,050 1,000

Resekostnader .................................... 1,300 800

Resultatens bearbetning samt semesterkostnader ...... 1,000 1,000

Tryckningskostnader och skrivmateriel .............. 350 350

Grisfrakter ...................................... 1,000 1,000

Slaktkostnader .................................... 350 300

Veterinär och medicin.............................. 200 200

Inventariers underhåll .............................. 300 250

Diverse omkostnader .............................. 480 380

Summa kronor 13,100 11,900.

Medelsåtgången för centralanstaltens husdjursavdelning blir alltså sammanlagt

(50,475 + 18,600 + 1,500 + 25,000 =) 95,575 kronor.

Härjämte må omnämnas dels att husdjursavdelningen plägat disponera

vissa medelsbelopp, som av Kungl. Majit genom särskilda beslut ställts till

avdelningens förfogande av särskilda för Kungl. Majit tillgängliga anslag

under sistförflutna budgetår uppgående till 13,750 kronor, därav omkring

11,000 kronor beräknats avse avlöningar åt arbetsbiträden, dels att

avdelningen åtnjutit bidrag ur den av lantbruksakademien förvaltade »A. R.

Separators fond».

Husdjursavdelningens lokaler äro förlagda till stora institutionsbyggnaden

vid Experimentalfältet, där avdelningen förfogar över följande utrymmen:

1 rum för föreståndare .................................. 33'' 6 m2 golvyta

1 » » laboratorn.................................... 15-2 » »

3 » » assistenter (kontorsarbete)...................... 85'' 9 » »

1 » » handbibliotek................................. 18" 9 » »

4 mindre laboratorierum................................. 42’8 » »

1 skrivrum............................................. 15''2 » »

1 förrådsrum ........................................... 27''o » »

Summa 238‘6 m2 golvyta.

Därtill komma

1 försöksstall........................................... 250'' o m2 golvyta

1 förrådsrum............................................ 50 o » »

För den forsknings- och undervisningsverksamhet, som utövas vid lantbrukshögskolan,

finnas å husdjurslinjen tre institutioner, var och en med en

professor som föreståndare, nämligen för husdjurens anatomi och fysiologi,

för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel.

Föreståndaren för institutionen för husdjurens anatomi biträdes av en amanuens

och ett laboratoriebiträde, föreståndaren för institutionen för avelsoch

raslära av en amanuens samt föreståndaren för utfodringsinstitutionen

av en assistent. I planen för lantbrukshögskolans verksamhet ingår att sär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

27

skilt å institutionerna för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens

utfodring och skötsel försök skola utföras. För ifrågavarande försöksverksamhet

har i viss utsträckning nötkreatursbesättningen vid den till högskoland

hörande Ultuna egendom tagits i anspråk.

Bland de försöksanstalter, som arbeta på husdjursområdet, tillkom 1928

genom donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en ny, nämligen institutet

för husdjursförädling. Donationen utgjordes av 500,000 kronor för

engångskostnader och 130,000 kronor i årsanslag till driftkostnader. Tillsvidare

skulle årsanslaget utgå under en tid av 10 år för att senare fortsätta,

om institutet vid utgången av denna tidsfrist hävdat sin plats i vår husdjursavel

och dess arbete lovade att giva framtida resultat. Institutets styrelse är

sålunda sammansatt, att av dess ledamöter utses två av Kungl. Majit, däribland

ordföranden, en av lantbruksakademien, en av styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet och en av hushållningssällskapens

ombuds förvaltningsutskott. Institutets arbeten ledas av två avdelningsföreståndare,

varav den ene är chef för verksamheten i dess helhet

samt speciellt föreståndare för fjäderfäavdelningen. Den andre är föreståndare

för svinavdelningen. Arbetet med nötkreatur ledes av båda tillsammans.

För laboratoriet finnes en laborator, som även handhar utfodringsförsök med

nötkreatur. För de praktiska arbetena svarar en assistent för vardera svinoch

fjäderfäavdelningarna. På kronoegendomen Bergshamra strax utanför

Stockholm är sedan 1929 uppförd institutets institutionsbyggnad med laboratorier

och arbetslokaler för bearbetning av siffermaterial från försöken

m. m. Vidare äger institutet försöksgården Wiad i Grödinge socken, fyra

mil söder örn Stockholm. Å försöksgården, vars areal är cirka 350 tunnland

åker och 500 tunnland skog, finnas dels en äldre ladugård för nötkreatur

m. m., dels ett nyuppfört svinhus, dels en större anläggning för fjäderfä.

Dessutom har institutet fasta försök med nötkreatur vid Klagstorp i Västergötland

och Bollerup i Skåne. Institutets uppgifter äro i huvudsak att insamla

avkastningssiffror, härstamningsuppgifter o. d. samt bearbeta dessa till

det allmänna avelsarbetets tjänst, att utföra mera vetenskapliga djurförsök

för att därigenom söka belysa olika problem, vilkas lösande är av vikt för

avelsfrågorna, samt att genom direkta praktiska avelsexperiment söka framställa

förbättrade avelsdjur till direkt avsalu till lantmännen.

Slutligen må nämnas, dels att svenska fjäderfäavelsföreningen vid Nykvarn

i Södermanland bedriver avkastningskontroll (värpningskontroll) beträffande

höns, dels att svinstamkontroll genom vissa skånska slakteriers m. fl. försorg

äger rum i Skåne.

1931 års utredningsmän hava med hänsyn till sitt uppdrag icke ingått på wiji års

närmare prövning av frågan om organisationen av försöksverksamheten på

, o 77^0172''*

husdjursområdet, men hava cj kunnat undgå att taga viss hänsyn därtill vid

utarbetandet av förslag till institutionsbyggnad m. m. för den av dem föreslagna

lantbruksförsöksanstalten. Emellertid hava utredningsmännen framhållit

behovet av en särskild utredning beträffande lantbruksförsöksanstaltens

s. 28 Kontrollera mot PDF

7935 års utredningsman.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

verksamhet i fråga om husdjursskötsel!! jämte därmed sammanhängande försöksfrågor.

Den av mig enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1935 tillkallade

utredningsmannen har i sitt den 13 januari 1935 avgivna betänkande

anfört i huvudsak följande angående behovet av husdjursverksamhetens reformering.

Inom vårt jordbruk spelade husdjursskötseln en betydande roll. Av åkerns

produkter användes huvuddelen till kreatursfoder, och lantbrukets saluproduktion

omfattade till större delen animalier. Redan ladugårdsskötsel^ stora

omfattning och betydelse motiverade ett noggrant aktgivande på frågan att

få landets kreatursskötsel bedriven efter i ekonomiskt hänseende möjligast

riktiga och rationella principer. För det praktiska jordbruket måste därför

ett på viktiga problem inriktat forsknings- och försöksväsende på husdjursområdet

vara till synnerligen stor nytta och vägledning. De förekommande

problemen om uppfödning, utfodring och övrig skötsel av djur av skilda slag

vore därjämte synnerligen skiftande och ej sällan komplicerade. Med hänsyn

bland annat till de ganska invecklade och svårbedömliga djurfysiologiska

spörsmål, som här mötte, ställde husdjursförsöksverksamheten höga krav på

kvalifikationer hos dem, som skulle leda försöken och därav draga slutsatser,

samt krävde tillgång till stora resurser i fråga om försöksdjur och andra

hjälpmedel. I betraktande av de olika livsbetingelserna och brukningsändamålen

hos skilda djurslag (mjölkkor, svin, höns m. m.) erfordrades även en

långt driven specialisering hos försöksmännen på husdjursområdet. På samma

gång som husdjursförsöksverksamheten hade särskilt stor betydelse för

vårt jordbruk, hade den sålunda också ett kanske mera svårbearbetat arbetsfält

än övrig försöksverksamhet på jordbruksområdet. Den torde därför

vara förtjänt av synnerlig uppmärksamhet och omvårdnad från det allmännas

sida.

Att förhållandena på området för närvarande ej vore tillfredsställande torde

vara ostridigt. Erinras kunde, att i den skrivelse den 1 juni 1934, vari styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet begärde

utredning rörande den statliga liusdjursförsöksverksamhetens organisation,

sagda styrelse särskilt betonade, att centralanstaltens husdjursavdelnings

resurser för utförande av erforderliga försök vore otillräckliga. Styrelsen

framhölle, att verksamheten särskilt under de senaste åren varit i hög

grad beroende av tillfälliga anslagsmedel från såväl staten som enskilda, en

anordning, som i längden bleve ohållbar, enär på detta sätt ej kunde uppbyggas

en fast och tillfredsställande försöksorganisation. Följden bleve, enligt

styrelsens mening, att verksamheten icke kunde utgöra ett så värdefullt

stöd för den praktiska husdjursskötseln, som denna vore i behov av och som

eljest vore möjligt. Det kunde ock erinras, att flera av de myndigheter och

korporationer, som yttrat sig över det av särskilda utredningsmän den 16 december

1933 avgivna betänkande i lanbruksförsöksfrågan, understrukit behovet

av att den jämväl av utredningsmännen föreslagna specialutredningen

rörande liusdjursförsöksverksamhetens organisation snarast måtte komma till

stånd. Även enligt vad som utrönts vid den nu förevarande utredningen vore

det tydligt, att den nuvarande statliga försöksverksamheten på husdjursområdet

vore i behov av reformering. Centralanstaltens husdjursavdelning vore

nära nog i total avsaknad av egna försöksresurser. De stallar och djur, som

funnes vid Experimentalfältet med dess ytterst små möjligheter att driva

jordbruk och ladugårdsskötsel, vore ur försökssynpunkt praktiskt taget vär
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

29

delösa och i allt fall alldeles otillräckliga. För utförande av praktiska försök

med djur eller beträffande betes- eller slåttergräs tillgodogörande vore

avdelningen därför hänvisad att söka få försöken utförda hos enskilda djurägare

eller jordbrukare här och var ute i landet. Frånsett andra härav förorsakade

stora olägenheter måste detta medföra en försvårad och fördyrad

ledning av det egentliga försöksarbetet. Vidare syntes arbetskrafterna vara

så otillräckliga, att specialisering ej kunnat genomföras i tillräcklig utsträckning.

Överhuvud taget torde avdelningen ej äga den organisation, de arbetskrafter

och de försöksresurser, som erfordrades för att den skulle kunna tillräckligt

tillgodose det praktiska jordbrukets behov av vägledning på området.

Behovet av omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötsel

område har lämnats obestritt i samtliga över betänkandet avgivna yttranden.

Jag har tidigare uttalat min anslutning till uppfattningen att en omorgani-’

sation av vårt lands försöksväsen i dess helhet är påkallad. Då den av staten

bedrivna försöksverksamheten omfattar även försök med husdjur, följer sålunda

redan härav, att jämväl denna gren av verksamheten bör ur de synpunkter,

varom nu är fråga, upptagas till behandling. Det nära samband,

som råder mellan försöksverksamheten på växtodlingens och på husdjursskötselns

områden, synes för övrigt medföra, att den ena avdelningens organisationsspörsmål

icke kan lämpligen lösas utan sammanhang med den

andras.

c. Försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Sedan ett antal år bedrives vid Alnarps trädgårdar försök med renodling

och förädling samt fröodling av köksväxter. Å riksstaten för innevarande

budgetår är uppfört ett förslagsanslag av 18,000 kronor för detta ändamål.

Beloppet disponeras av styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp enligt av Kungl. Majit för försöksverksamheten fastställd

stat. Däri ingående belopp för avlöningar hava fastställts av riksdagen. I

staten äro avlöningarna upptagna till 23,940 kronor. För omkostnader äro

beräknade 11,100 kronor. Då särskilda uppbördsmedel för försäljning av

köksväxter och jordbruksprodukter m. m. upptagits till 17,040 kronor återstår

den nettoutgift 18,000 kronor, vilken täckes av statsanslaget.

Vidare utgår till Sveriges pomologiska förening sedan en

följd av år anslag. För budgetåret 1934/1935 utgjorde anslaget 10,000 kronor.

Därjämte har ett av riksdagen till befrämjande av avsättningen av svensk

frukt anvisat särskilt reservationsanslag av Kungl. Majit ställts till föreningens

förfogande. Detta anslag uppgick för budgetåret 1934/1935 till 4,000 kronor.

Vid 1935 års riksdag hava båda anslagen enligt de nya grunderna för riksstatens

uppställning sammanförts lill ett anslag, benämnt »Bidrag till Sveriges

pomologiska förening». Det nya anslaget är i riksstaten för innevarande

budgetår uppfört med eli belopp av 14,000 kronor.

Utöver nämnda anslag har staten för närvarande ej utgifter för den egentliga

försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Yttranden.

DapartemenU
chefen.

Nuvarande

anordning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

Till 1931 års utredningsmän hava remitterats följande framställningar

rörande trädgårdsförsöksverksamheten. I skrivelse den 24 augusti

1931 hava Stockholms gartnersällskap, Stockholms

trädgårdsodlareförbund, Sveriges kondition erande

trädgårdsmästares förbund, Stockholms handelsträdgårdsmästareförening

och Mälaröarnas trädgårdsodlare

fö rening med instämmande från ett flertal sammanslutningar på

trädgårdsodlingens område hos Kungl. Majit anhållit örn en allsidig utredning

för ett enhetligt ordnande av försöksverksamheten på trädgårdsskötselns

område.

I sin skrivelse den 18 oktober 1931 hava Malmöhus läns trädgårdsodlareförening

och Skånska trädgårdsföreningen

samt 17 andra skånska trädgårdsmannasammanslutninga

r anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en utredning

rörande organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsodlingens

område och därvid framhållit, att huvudstationen och därmed den viktigaste

delen av försöksverksamheten på nämnda område borde förläggas

till Alnarp, enär dels dylik verksamhet bedrivits därstädes sedan 15 år,

dels den högre trädgårdsundervisningen komme att förläggas dit. Vidare

framhålles, att erforderlig försöksverksamhet i landets olika delar borde

handhavas av lokala trädgårdsförsöksstationer, ställda under huvudanstaltens

vid Alnarp ledning. Slutligen uttalas vikten av ordnad upplysningsverksamhet

och därav, att ett * driftsråd» för trädgårdsförsöksverksamheten upprättades.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

har i skrivelse den 20 oktober 1931 anfört, att Alnarp hade av olika anledningar

de allra bästa förutsättningar för att tjänstgöra som central anstalt

för hela landets trädgårdsförsök. Styrelsen ansåge, att en väl utrustad

fruktodlingsavdelning måste upprättas vid Alnarp, den redan befintliga köksväxtavdelningen

borde bibehållas samt försök i växthus och drivbänkar möjliggöras.

Lantbruksstyrelsen, som i skrivelse den 4 november 1931 yttrat

sig över institutsstyrelsens framställning, har funnit det vara angeläget, att

försöksverksamhet på frukt- och bärodlingens område snarast organiserades

under statlig ledning, och föreslagit, att Kungl. Majit måtte föranstalta om

verkställande av en allsidig utredning rörande behovet och organisationen

av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet.

Styrelsen för Sveriges pomologiska förening har i skrivelse

den 5 november 1931 till Kungl. Majit inkommit med en framställning i

enahanda syfte som institutsstyrelsen.

Efter redogörelse för innehållet i dessa framställningar anföra 1931 års

utredningsmän, att desamma enligt utredningsmännens mening klart och tydligt

gåve vid handen, att vida kretsar av vårt lands trädgårdsmän ansåge

det vara av behovet påkallat, att en ordnad statlig organisation av försöksverksamheten

på trädgårdsområdet snarast komme till stånd. Utredningsmännen

framhålla, att i praktiskt taget alla kulturländer numera försök

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

31

bedreves på trädgårdsodlingens olika områden, och att i vissa av dem mycket

stora kostnader nedlades på rent vetenskaplig utredning av de för träd

gårdsodlingen viktigaste spörsmålen. Vidare anföra utredningsmännen:

De rön, som därvid gjordes, prövades genom praktiska försök i större

skala. Då man nu visste, att så mycket arbete lades ned på denna verksamhet

vid olika anstalter i skilda länder, skulle man möjligen kunna tänka

sig, att svenska trädgårdsodlare blott hade att tillgodogöra sig de resultat,

som efter hand bleve kända, och att det därför vore mindre nödvändigt att

upprätta en svensk försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Det hade emellertid

ofta visat sig, att de nya metoder, som framgått ur utländsk försöksverksamhet

på detta område, icke utan vidare kunnat tillämpas i Sverige, och

det vore därför lätt att förstå betydelsen av att de utländska försökens viktigaste

resultat kontrollerades inom landet, innan de förordades för svenska

trädgårdsodlare. De säregna naturförhållanden, under vilka de senare hade

att arbeta, gjorde ofta helt andra problem aktuella än dem, som i sydligare

och i klimathänseende lyckligare lottade länder påkallade försöksorganisationernas

intresse. Man kunde för övrigt blott erinra sig, att det stora flertalet

av de kulturformer, som odlades i våra trädgårdar, icke vore uppdragna

inom landet utan hade framkommit i sydligare länder. De egenskaper, som

gjort, att de tagits upp till odling, framträdde kanske ej lika tydligt i vårt

klimat som längre söderut. Därför borde en var nyare trädgårdsväxtsort,

det kunde nu vara en köksväxt-, en frukt- eller en bärsort, först prövas noggrant

under svenska förhållanden och jämföras med äldre, goda sorter av

svensk eller utländsk härkomst, innan den förordades till allmän odling hos

oss. Detta vore en av anledningarna till att en svensk försöksverksamhet

icke ens skulle kunna ersättas av försöksresultat från våra närmaste grannländer.

Uppfattningen om den inhemska försöksverksamhetens betydelse hade

också efter hand blivit allt mera erkänd av såväl yrkesodlare som innehavare

av husbehovsträdgårdar. Därom vittnade ej minst de i det föregående relaterade

framställningar, som gjorts från olika sällskap och föreningar rörande

ordnandet av en rationell försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att frågan örn trädgårdsförsökens

ordnande ytterligare aktualiserats genom tillkomsten av anstalt vid Alnarp

för högre undervisning i, bland annat, trädgårdsskötsel. En sådan undervisning

borde enligt utredningsmännens mening framför allt grundas på resultaten

av de försök på trädgårdsodlingens område, som utfördes såväl inom

som utom landet. Utredningsmännen funne det därför följdriktigt att frågan

örn försöksverksamhetens organisation löstes med hänsyn till de krav, som

ställdes på ifrågavarande försöksverksamhet såsom ett viktigt grundlag för

den högre trädgårdsundervisningen.

Beträffande produktionen inom landet av frukt, bär och köksväxter hava

utredningsmännen anfört, alt denna under de senare decennierna tagit sådan

omfattning och bedrivits under sådana former, att den kunde sägas hava fått

en större nationalekonomisk betydelse än tillförne. De framhålla vidare:

Visserligen saknades ännu tillförlitliga statistiska uppgifter örn storleken

av denna produktion, men så mycket vore dock känt genom jordbruksräkningen

av år 1927, att antalet fruktträd då uppgått till omkring l.b miljoner

och att den areal, som användes lill frukt- och grönsaksodling, omfattade

c:a 40,000 hektar. På de allra sista åren hade en inängd nya fruktodlingar an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

lagts, i synnerhet i Skåne. Sattes produktionen av frukt till genomsnittligt 10

kg per träd och år, komrne man sålunda till en årsproduktion av 75 miljoner

kg, en siffra som antagligen vore för hög, dock ej därför att träden i vårt

klimat icke skulle kunna giva en genomsnittsskörd av 10 kg per år, utan

snarare därför, att blott en ringa del av de svenska fruktodlingarna sköttes

på ett fullt rationellt sätt. Det vore ett känt faktum, att intresset för en

mera rationell fruktodling och kännedom om de metoder, som en sådan

krävde, till mycket väsentlig del härledde sig från de resultat, som erhållits i

den av Sveriges pomologiska förening igångsatta försöksverksamheten rörande

fruktodling. Denna omständighet talade mycket kraftigt för en fortsättning

och utvidgning av fruktodlingsförsöken, ty utan tvivel vore dessa

ett ytterst verksamt medel för att egga odlarna till bättre vård av fruktträdgårdarna.

Härigenom skulle produktionen hastigt ökas med miljontals kg

frukt per år och behovet av importfrukt minskas, bland annat, emedan man

icke längre behövde räkna med så ofta återkommande år med mer eller

mindre felslagna fruktskördar. Av stor betydelse vore vidare, att den skördade

fruktens kvalitet och hållbarhet i väsentlig grad befordrades genom rationell

odling, och det vore just av denna anledning av särskild vikt, att landets

fruktodlare finge se resultaten av förbättrade odlingsmetoder.

I stort sett rådde enahanda förhållanden inom köksväxtodlingen. Visserligen

hade den redan igångsatta försöksverksamheten medfört påtagliga resultat,

och samarbetet mellan denna och statens centrala frökontrollanstalt,

hade, bland annat, föranlett mycket viktiga framsteg i fråga om det numera

använda odlingsmaterialet. Dock krävdes det ett stort och målmedvetet arbete,

innan flertalet av landets köksväxtodlare hade insett nödvändigheten

av att allmännare tillämpa rationella odlingsmetoder och använda de för

våra förhållanden lämpligaste kulturformerna.

Av naturliga skäl vore de odlare, som bedreve köksväxt- och blomsterodling

under glas, mindre beroende av en inom landet lokalt bedriven försöksverksamhet

än de nyss nämnda kategorierna av trädgårdsodlare. De förstnämnda

vore nämligen ofta utbildade till verkliga specialister inom sitt fack

och ägde, innan de började större, egna odlingar, en lång praktik inom sitt

speciella gebit, ofta förvärvad genom arbete i andra länder. Under sådana

förhållanden vore av intresse att påpeka, att just dylika specialodlare vid

upprepade tillfällen på det allra kraftigaste uttalat sig för önskvärdheten

av att de grenar av trädgårdsodling, åt vilka de ägnade sig, finge stödet av

en inom landet bedriven försöksverksamhet. Tyvärr saknades pålitliga uppgifter

örn den produktion av trädgårdsalster, som det i detta fall gällde, men

man kunde ej betvivla, att denna vore högst betydande, och att den förtjänade

uppmärksammas. Endast om den hölles uppe på en hög nivå, kunde

den taga upp konkurrensen med andra länders odlingar och utestänga eller

åtminstone minska en import av blommor och grönsaker, som uppginge till

betydande värden.

I de yttranden, som avgivits över 1931 års utredningsmäns betänkande, i

vad detta avser trädgårdsförsöksverksamhetens organisation, har behovet av

sådan organisation icke från något håll ifrågasatts. Centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet har anfört, att

trädgårdsodlingen i vårt land under senare tid avsevärt ökat i omfattning,

och att den fått en alltjämt ökad betydelse för folknäringen. Vid sådant förhållande

syntes det vara motiverat, att statsmakterna skänkte denna näringsgren

stor uppmärksamhet och vid behov vidtoge sådana åtgärder, som kunde

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

33

vara ägnade att verksamt stärka dess ställning. I sådant hänseende syntes

en tillräckligt omfattande, välordnad försöksverksamhet vara särskilt betydelsefull.

Allteftersom den praktiska trädgårdsskötseln upptoge nya och

mera krävande odlingar och kulturer, ställdes den också inför ständigt nya

problem av produktionsteknisk art. I många fall kunde dessa icke lösas

utan hjälp av en på vetenskaplig grund vilande, effektiv försöksverksamhet.

Styrelsen tillstyrkte alltså, att åtgärder nu vidtoges för åstadkommande av

erforderliga hjälpmedel i sådant avseende. Den omständigheten, att trädgårdsförsöksverksamheten

hittills haft mycket blygsam omfattning, syntes

enligt styrelsens mening motivera, att jämförelsevis långtgående åtgärder nu

vidtoges i syfte, att verksamheten kunde på ett mera tillfredsställande sätt

tillgodose trädgårdsodlingens behov av sådant stöd.

Någon försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område bedrives, såsom Dzpwtemtn

framgår av det anförda, icke för närvarande i större omfattning i vårt land. che,en‘

Trädgårdsförsöken stå ej heller i sådant nära samband med växtodlingens

och husdjursskötsel^ försöksväsen, att en omorganisation av detta sistnämnda

måste föra med sig, att jämväl trädgårdsförsöksverksamheten blir

föremål för översyn. Ehuru tveksamhet kan råda huru härutinnan lämpligen

bör förfaras, har jag emellertid funnit mig böra förorda, att, då nu försöksverksamheten

för den egentliga jordbruksnäringen i hela dess vidd kommer

under behandling, även frågan örn trädgårdsförsöksverksamhetens framtida

ordnande upptages till prövning. Såsom av utredningsmännen framhållits,

har under de senare decennierna produktionen inom landet av frukt, bär,

köksväxter och andra trädgårdsprodukter tagit en avsevärt större omfattning

än tidigare. Denna ökade produktion har likväl ej kunnat hålla jämna

steg med den alltjämt ökade konsumtionen av sådana varor. Även om alltjämt

en stor del av vårt behov av frukt och grönsaker m. m. till följd av

rådande odlingsförhållanden måste importeras, torde en rationellare bedriven

inhemsk trädgårdsodling med därav följande såväl kvantitativt som kvalitativt

förbättrad avkastning kunna medföra betydande fördelar för landet.

Härför torde emellertid krävas vidgade kunskaper hos trädgårdsodlare om

odlingens förutsättningar och behov. För undervisningen i trädgårdsskötsel

är sörjt genom Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt genom

statsunderstödda lägre trädgårdsskolor. I motsats till vad som gäller

inom den egentliga jordbruksnäringen, förefinnes däremot ej jämte undervisningsverksamheten

någon statlig anstalt inom trädgårdsodlingens område,

som har till huvudsaklig uppgift att bedriva försöksverksamhet för metodiskt

lösande av praktiska odlingsuppgifter. Med hänsyn till trädgårdsodlingens

stora och växande betydelse synes det vara av vikt, att även denna odlingsgren

beredes stödet av en genom statlig anstalt bedriven försöksverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1931 års

utredningsmän.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

a. Växtodlingen.

1931 års utredningsmän hava betonat, att vid uppgörandet av förslag till

närmare ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten

borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma

en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på

bästa sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av

enhetlighet och planmässighet, och att dubbelarbete i möjligaste mån borde

undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna

synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med

nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av

försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna,

då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels

i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det

vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande

av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation.

vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja

med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska

stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer utvecklat

sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant

sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex.

svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilkas

verksamhet nu till största delen bekostades av statsmedel, och vilka för sin

existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde

i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet

vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär.

Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner

varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det

dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet

kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den

hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet

söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom

skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars

ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas.

Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete

för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes-

och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden

på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet,

som gällde betenas utnyttjande, och som till övervägande del vore en

utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen, utan helt naturligt

också centralanstaltens husdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen.

I sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen

intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis

med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund

av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen

till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och mosskulturföreningen

hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att lösa,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

35

ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, vars försöksverksamhet mer och

mer koncentrerats till dess försöksgårdar, hade genom fastmarksförsöksgården

vid Sunderbyn starka beröringspunkter med centralanstaltens jordbruksavdelning

och genom torvjordsförsöksgården Alträsk beröringspunkter

med mosskulturföreningen. Då vidare större delen av åkerarealen i Norrbotten

användes till fodervallar, funnes även helt naturligt ett starkt fackligt

föreningsband mellan kemisk-växtbiologiska anstalten och betes- och vallföreningen.

I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna hava utredningsmännen

diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna

ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga

försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak

följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets

hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan

de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående.

Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att

möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan,

då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden

på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen

förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina

viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens

husdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till

betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och

måste intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En

omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i

hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation

av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar

ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med

statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna

och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty

härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet.

På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att

man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den

effektivitet och planmässighet i fråga om försöksversamheten, som från skilda

håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för

en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen

lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till denna

fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning

skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves av de

båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande organisationen

i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större enhetlighet

inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna

vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak

följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika

halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och

på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga

inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare

kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt

med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava

större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella

försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som

redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande

föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra

eller i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell

organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens

som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom

redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore

mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man

kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet

skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor,

som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen,

och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att

syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem,

enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste

kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns

område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande

föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att

de olika organisationernas resurser ifråga om försöksgårdar, laboratorier,

bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat

sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation

varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att

den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande

av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens

lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke

blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för

jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och

betes- och vallföreningens verksamhet. Vidare har föreslagits, att till försöksanstalten

skulle anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte

i intimt samband med försöksanstalten och försöksgårdarna den

statsunderstödda lokala fältförsöksverksamheten borde

organiseras. I försöksgårdssystemet borde enligt utredningsmännens mening

ingå kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå tillhörande försöksgårdar.

Utredningsmännen hava ifrågastt, huruvida ej i samband med den föreslagna

omorganisationen av landets försöksväsen statens växtskydd sanstalt

och Sveriges utsädesförening borde inordnas i den

statliga försöksverksamheten. Då emellertid nämnda anstalt och förening

ansetts var för sig representera väl avgränsade verksamhetsområden, hava

utredningsmännen ansett, att ifrågasatt anordning för närvarande icke vore

behövlig.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

37

I fråga om formen för svenska mosskulturf öreningens

och svenska betes- och vallföreningens inordnande

i den statliga försöksverksamheten hava utredningsmännen

i huvudsak anfört följande.

För att besvara denna fråga måste man närmare skärskåda de försöks- och

forskningsuppgifter, som utfördes av de nämnda institutionerna. I fråga

om mosskulturföreningen avsåge dessa uppgifter huvudsakligast torvjordarnas

brukning, dränering, kalkning, gödsling och växtodling; med andra ord

samma försöksuppgifter, som i fråga om övriga jordslag och delvis även i

fråga om torvjordarna åvilade centralanstaltens jordbruksavdelning. Vad åter

anginge betes- och vallföreningen, så kunde sådana försöksuppgifter som

vallars anläggning, fröblandningar, gödsling m. m. sägas falla under nämnda

jordbruksavdelnings verksamhetsområde, under det att försöksspörsmål rörande

vallarnas utnyttjande måste betraktas som en utfodringsfråga, fallande

inom husdjusavdelningens arbetsområde. Såväl mosskulturföreningens som

betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet borde alltså utan

större svårighet kunna inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, i vilken

centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle utgöra grundstommen.

I fråga åter om den omfattande och betydelsefulla upplysningsverksamhet,

som bedrivits av nämnda institutioners kulturingenjörer respektive

beteskonsulenter, kunde med rätta ifrågasättas om ej numera en del av

denna verksamhet, den rent konsulterande, skulle i rätt stor utsträckning kunna

överlåtas på landets hushållningssällskap.

Utredningsmännens förslag till inrättandet av en statens lantbruksförsöksanstalt

innebär en väsentlig utvidgning av tidigare förslag i ämnet.

Utredningsmännen hava härom anfört i huvudsak följande.

Enligt det förslag till försöksanstalt, som framlagts vid 1931 års riksdag i

propositionen nr 143 angående den högre lantbruksundervisningens ordnande

m. m., skulle denna anstalts verksamhet omfatta två avdelningar, den ena för

jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök. Den lantbruksförsöksanstalt,

till vilken utredningsmännen nu framlade förslag, borde förutom en

jordbruks- och en husdjursavdelning även omfatta en administrations- och

upplysningsavdelning. En sådan utökning av avdelningarnas antal torde

utan allt tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade

verksamhet, som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrationsoch

upplysningsavdelningen skulle därvid omhänderhava administrationen ej

blott av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårdar,

försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda

lokala försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på

denna avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning,

att det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de

belastades härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering

och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av

försöksanstaltens publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på

detta sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet

samlad på en hand, i stället för att, såsom nu skedde, dessa

angelägenheter fördelats på ett flertal institutioner och därigenom gjort intrång

på deras fackliga arbete.

Vid uppgörandet av denna plan till organisation av lantbruksförsöksanstalten

hade utredningsmännen ingående dryftat, huruvida det icke skulle

vara lämpligt att inrätta en särskild avdelning för betes- och vallpro
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden i

anledning av

1931 års utredningsmäns

betänkande.

Hemen. Vid de diskussioner, som förts härom, hade nämligen ofta framhållits

nödvändigheten av, att inom den blivande lantbrnksförsöksorganisationen

möjligheter bereddes för en speciell och central handläggning av dessa

problem, ungefär på samma sätt som skedde inom nuvarande betes- och vallföreningen.

Lantbruksförsöksanstalten skulle i sådant fall uppdelas på avdelningar

för administration och upplysning, för jordbruk, för betes- och

vallodling samt för husdjursskötsel. Vid närmare prövning av en sådan organisationsplan

hade det emellertid visat sig, att den på intet sätt kunde anses

rationell. Indelningsgrunden skulle nämligen då bliva sådan, att de olika

avdelningarnas arbetsuppgifter ovillkorligen komme att alltför mycket gripa

in i varandra. Ur denna synpunkt och särskilt med tanke på att undanröja

alla möjligheter till konflikter avdelningarna emellan och undvika dubbelarbete

ansåge utredningsmännen det lämpligast, att lantbruksförsöksanstalten,

förutom upplysnings- och administrationsavdelningen, endast komme

att bestå av en jordbruks- och en husdjursavdelning.

Mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet

föresloges alltså uppdelad på lantbruksförsöksanstaltens

olika fackavdelningar. Nämnda föreningars upplysningsverksamhet överlätes

delvis på hushållningssällskapens konsulenter, delvis på lantbruksförsöksanstalten

samt delvis på personal vid vissa försöksgårdar.

Till lantbruksförsöksanstalten måste vidare ovillkorligen höra ett driftslaboratorium

såväl för kemisk som för botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen

föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades

ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose

hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta

fall innebure utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att

för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom

allt arbete komme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit

en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt

själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Beträffande förläggningen av lantbruksförsöksanstalten

hava utredningsmännen förordat Ultuna och såsom skäl härför åberopat

behovet av en intim kontakt emellan den vid högskolan bedrivna vetenskapliga

forskningen samt den praktiska försöksverksamheten, tillgången vid

Ultuna på jord och husdjur för försöksverksamheten samt grannskapet till

svenska betes- och vallföreningens institution och till en vid Ultuna förlagd

filial till Sveriges utsädesförening.

Inkomna yttranden, i vad de beröra omfattningen av den statliga

försöksverksamheten, hava i stor utsträckning uppehållit sig

vid frågan, huruvida den verksamhet, som bedrivits av svenska mosskulturföreningen,

svenska betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå borde bibehållas hos nämnda organisationer, eller huruvida

och till vilka delar den borde införlivas med den statliga verksamheten.

I de yttranden, där överförande till statlig organisation av särskilt föreningarnas

uppgifter förordats, har stundom närmare angivits den form, i vilken

överförandet till central statlig verksamhet ansetts böra ske. Dylika detaljspörsmål

komma att behandlas i en följande avdelning. Här lämnas i denna

del blott en redogörelse för den principiella inställningen till frågan,

huruvida föreningarnas uppgifter böra helt eller delvis upptagas av en cen
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

39

träl statlig anstalt, eller huruvida föreningarna böra kvarstå såsom statsunderstödda

organ med i stort sett nuvarande verksamhet.

Föreningsverksamhetens övertagande av statlig anstalt

har i huvudsak förordats av lantbruksakademien, med tvekan dock

beträffande svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbrukshögskolans lärarråd,

styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och

vallföreningen i ett alternativ (alternativ II), Jönköpings, Kronobergs läns,

Kalmar läns norra och södra samt Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och

Västernorrlands län beträffande båda ifrågavarande föreningar samt Östergötlands

län beträffande svenska mosskulturföreningen.

Föreningsformens bibehållande har förordats av lantbruksstyrelsen,

som därjämte framhållit behovet av utredning angående möjligheten

att sammanslå föreningarna, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, svenska betes- och vallföreningen i ett alternativ (alternativ

I), kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, Sveriges utsädesförening

beträffande svenska betes- och vallföreningen samt följande hushållningssällskap,

nämligen i Örebro län beträffande båda föreningarna samt i Göteborgs

och Bohus län och i Östergötlands län, beträffande svenska betesoch

vallföreningen. Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap

hava föreslagit, att organisationen av hela den statliga försöksverksamheten

måtte uppdragas åt svenska betes- och vallföreningen.

Yttranden till förmån för k e m i s k-v ä x t b i o 1 o g i s k a anstaltens

i Luleå bibehållande vid sin verksamhet hava avgivits av lantbruksstyrelsen,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

kemisk-växtbiologiska anstaltens styrelse, Sveriges utsädesförening

samt Norrbottens läns hushållningssällskap.

Vad särskilt angår frågan om upplysnings- och konsultationsverksamhetens

ordnande hava givetvis de, som tillstyrkt föreningarnas

eller endera föreningens fortbestånd, ansett, att ifrågavarande verksamhet

bäst tillgodosåges i föreningsformen. Vissa av dem, som yttrat sig

i berörda fråga, hava förmenat, att den, som skulle bedriva upplysningsarbete,

borde hava omedelbar tillgång till och medarbete för åstadkommandet

av det försöksmaterial, på vilket upplysningsverksamheten grundades. Direkta

uttalanden härom hava gjorts av lantbruksstyrelsen, styrelsen för

svenska mosskulturföreningen och för svenska betes- och vallföreningen samt

hushållningsällskapen i Uppsala, Östergötlands, Blekinge och Hallands

län.

Förslaget, att hushållningssällskapens konsulenter skulle

delvis övertaga föreningarnas upplysningsverksamhet,

har förordats av Jönköpings läns hushållningssällskap. Styrelsen för svenska

mosskulturföreningen har anslutit sig till förslaget, i vad det anginge

uppodlade torvmarker, men har ansett att rådgivning rörande nyodling borde

tillkomma kulturingenjörer, knutna till den centrala statliga institutio
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

nen. Utan att direkt avstyrka förslaget i denna del hava styrelsen för Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt hushållningssällskapen

i Uppsala, Södermanlands, Skaraborgs län m. fl. anfört, att förslaget bomme

att medföra krav på ökat antal konsulenter hos hushållningssällskapen.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har påkallat undersökning, i vad mån det

vore möjligt för hushållningssällkapen att utan avsevärd ökning av särskilt

utbildade arbetskrafter övertaga föreningarnas ifrågavarande verksamhet.

Mot utredningsmännens förslag till fasta försöksgårdar och till

organisationen av lokal försöksverksamhet hava i stort

sett principiella invändningar ej förekommit.

Ur inkomna yttranden må här återgivas följande.

Statskontoret har ansett, att betänkandet icke gåve tillräcklig vägledning

vid bedömandet av frågan örn den lämpligaste organisationsformen

för ernående av det i direktiven för utredningen angivna syftemålet.

Det synes statskontoret, att även andra utvägar än den föreslagna bort av

utredningsmännen närmare undersökas. Det förefölle statskontoret icke uteslutet,

att en tillfredsställande organisation skulle kunna erhållas, därest såsom

av utredningsmännen antytts, en för landets hela försöksverksamhet gemensam

styrelse finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan de olika

institutionerna. De skäl, som i betänkandet anförts emot en sammanslagning

av mosskulturföreningen samt betes- och vallföreningen, funne statskontoret

icke heller tillräckligt vägande. Otvivelaktigt skulle genom en dy

lik sammanslagning åtskilligt dubbelarbete undvikas, och en icke oväsentlig

kostnadsbesparing åstadkommas. Statskontoret funne ytterligare utredning

i ämnet erforderlig och kunde således icke tillstyrka, att föreliggande förslag,

vars genomförande skulle komma att medföra högst betydande kostnader,

lades till grund för en framställning till riksdagen i frågan.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de för utredningsmännen givna

direktiven näppeligen gåve anledning till ett så långt gående omdaningsförslag,

som sträckte sig jämväl utöver den egentliga forsknings- och försöksverksamhetens

gränser och skulle medföra en total omdaning av de former, som

hittills med i huvudsak mycket gott resultat inom vårt land tillämpats på

förevarande område. Ej heller syntes i betänkandet hava förebragts någon

verklig utredning, som gåve ett övertygande stöd för behovet av och lämpligheten

uti en så långt gående omdaning. Innan lantbruksstyrelsen överginge

till en närmare granskning av förslaget och dess olika detaljer, funne

sig styrelsen böra framlägga sina principiella synpunkter.

Vissa delar av försöksverksamheten på jordbrukets område hade, på grund

av att initiativet tagits från enskilt håll, kommit att utövas av enskilda organisationer,

vilka för sin verksamhets bedrivande behövt och erhållit statsbidrag.

Denna försöksverksamhet, som till en början närmast torde hava varit

att anse såsom en rent praktisk sådan, avsedd att bilda ett underlag för

den upplysnings- och propagandaverksamhet, som varit ändamålet med organisationernas

bildande, hade senare ökats. Så torde hava varit fallet i

fråga örn både mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen och i viss

mån jämväl i fråga om kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. I viss om
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

41

fattning, särskilt på betes- och vallväxtodlingens område, torde med skäl

kunna ifrågasättas, om de tre nämnda institutionerna icke kommit att arbeta

inom i ej ringa grad sammanfallande områden. Samtidigt hade den rent

statliga försöksverksamhet, som bedreves av centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet utvecklats och kommit att omfatta jämväl förberörda

områden.

Den till synes starka splittring, som blivit en följd av de former, under vilka

verksamheten kommit till stånd, hade emellertid åtminstone under den första

banbrytande tiden inneburit vissa fördelar. Det torde således icke kunna

förnekas, att den intima kontakt med det praktiska livet, som följt med

verksamheten hos de fristående, av praktikens män bildade och ledda organisationerna

varit i hög grad fruktbärande för försöksverksamheten och bidragit

att leda denna in på rätt spår. Det skulle således icke hava varit

mycket att invända mot den bestående ordningen, därest ett verkligt intimt

samarbete, grundat på en effektiv central ledning, kommit till stånd på området

såväl mellan de fristående institutionerna inbördes som framför allt

emellan dessa och den rent statliga verksamheten, så att den såväl ekonomiskt

som i övrigt mera krävande och betydelsefulla forskningsverksamheten

kunnat läggas efter enhetliga grunder och ett så långt möjligt effektivt

utnyttjande av till buds stående försöksmedel — särskilt fasta försöksgårdar

— och ekonomiska resurser kunnat komma till stånd. På detta område syntes

det lantbruksstyrelsen, som om vissa brister förefunnes.

Ytterligare en olägenhet av det nu rådande systemet syntes lantbruksstyrelsen

ligga däruti, att intresset hos dem, som ledde försöksverksamheten,

splittrades mellan den egentliga försöksverksamheten samt upplysnings- och

propagandaverksamheten. Dä den senare verksamheten måste anses vara

de fristående organisationernas huvuduppgift, kunde det icke undvikas, att

den förra finge komma i andra hand. Det läge också i hela denna anordning

att vid valet av befattningshavare, det vill säga organisationernas arbetande

organ, i första hand måste tillses, att dessa lämpade sig för upplysnings-

och propagandaverksamheten.

Lantbruksstyrelsen ville för sin del ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare

att i högre grad än förslaget syntes göra, söka på det beståendes grund

åstadkomma den rationalisering av försöksverksamheten, som direktiven

avsåge.

Utredningsmännens förslag syntes gå i helt motsatt riktning mot de principer,

som från det allmännas sida gjorts gällande i fråga om lantmännens

rent ekonomiska intressen, då dessa ansetts böra i huvudsak tillgodoses genom

lantmännen själva och dessas organisationer. Det allmännas medverkan

hade så vitt möjligt ansetts böra avse att lämna hjälp till självhjälp.

Här åter syntes meningen vara att mer eller mindre avkoppla ett redan konstaterat

och värdefullt befunnet intresse från lantmännens sida.

Lantbruksstvrelsens syn på denna fråga påverkades i första hand av styrelsens

tveksamhet inför en anordning, som överlämnade den ekonomiskt

så viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten med den härtill hörande

planläggningen för de enskilda lantmännens räkning till ett enda organ,

som skulle hava sitt intresse inriktat pä alla de mångfaldiga uppgifter,

varmed försöksverksamheten på jordbrukets område arbetade. Utredningsmännen

hade sökt komma ifrån denna fråga genom att förklara, att upplysnings-

och propagandaverksamheten borde ankomma på hushållningssällskapen

och dessas konsulenter.

En sådan anordning komme dock att medföra mycket betydande årliga

kostnader. Någon utredning på denna punkt hade lantbruksstyrelsen icke

kunnat finna föreligga från utredningsmännens sida.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Att utredningsmännen själva stått tveksamma inför frågan örn överlämnande

av upplysningsverksamheten på speciellt mosskulturens och vallväxtodlingens

områden åt hushållningssällskapen, framginge av deras förslag

örn anställande hos den avdelning av lantbruksförsöksanstalten, som skulle

hava bland annat upplysningsverksamheten örn hand, av speciella sakkunniga,

en på vardera området. Denna anordning kunde emellertid knappast

tillfredsställande ersätta den nuvarande ordningen med ett flertal specialister

anställda hos de enskilda föreningarna. Det syntes därför kunna ifrågasättas,

örn icke under dessa förhållanden ett bibehållande i princip av den nuvarande

formen för upplysnings- och propagandaverksamheten på respektive

betes- och vallodlingens och mossodlingens område vore ändamålsenligast

och bäst lämpat att tillgodose det praktiska jordbrukets intressen.

Att den centrala statliga forskningsanstalten på jordbruksområdet måste

syssla med alla direkta lantbruksproblem och hava ledningen av all statligt

understödd forskningsverksamhet på området, huru denna än vore organiserad,

syntes jämväl lantbruksstyrelsen vara den första förutsättningen för

ernående av önskvärd planmässighet. Vad som i första hand kunde vara av

betydelse för forskningen, vore försöksverksamheten vid försöksgårdar och

fasta försöksfält. Den ur upplysningssynpunkt så betydelsefulla lokala försöksverksamheten

hade, för så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, en mera

sekundär betydelse för forskningen. Att så jämväl enligt utredningsmännens

mening vore förhållandet, syntes framgå därav, att den lokala försöksverksamheten

på jordbrukets område i allmänhet taget föreslagits böra handhavas

av hushållningssällskapen och de s. k. försöksringarna. Mindre effektiv

torde denna lokala verksamhet icke bliva, i den mån den handhades av lantmännens

specialorganisationer på området.

Den fasta försöksverksamheten, vars huvudsyfte måste anses vara forskningen.

läge givetvis annorlunda till. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen,

som örn denna fråga, i vad anginge de fria organisationerna, skulle kunna

lösas efter tvenne olika linjer, nämligen antingen genom att försöksgårdarna

och de fasta försöksfälten överfördes till den centrala försöksanstalten, eller

genom att dessa visserligen formellt bibehölles i organisationernas hand, men

att verksamheten här skedde efter av den centrala anstalten och respektive

organisationer gemensamt utarbetad plan, samt att försökens resultat till

huvudsaklig dei bearbetades av den centrala anstalten gemensamt med av

denna anstalt enligt samma plan i egen regi bedrivna försök. Med en sådan

anordning torde av sig självt följa, att de enskilda för söksorganisationernas

försöksverksamhet måste underställas den centrala försöksanstaltens ledning

och uppsikt.

Lantbruksstyrelsen ansåge för sin del den senare lösningen av frågan vara

att föredraga. Denna innebure det minsta intrånget i fråga örn de befintliga

organisationerna och syntes, på samma gång som de torde innebära möjlighet

till önskvärd planmässighet och därmed följande effektivitet, innebära

vissa fördelar av reellt värde. Om försöksgårdarna på så sätt i viss mån komme

att drivas för den centrala forskningsverksamhetens räkning, komme deras

ställning att med hänsyn till själva försöksverksamheten i stort sett bliva

densamma som övriga försöksgårdars och fasta försöksfälts. Givna fördelar

syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att försökens handhavande komme

att ligga i händerna på speciella fackmän, och att vid planernas uppgörande

dessa fackmän, som samtidigt stöde i direkt förbindelse med den jordbrukande

allmänheten, komme att effektivt kunna medverka. Det nödvändiga

samarbetet mellan hela försöksverksamheten och upplysningsverksamheten

skulle på så vis på ett tillfredsställande sätt kunna komma till stånd.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

43

Den nödvändiga planmässigheten i försöksverksamheten med bibehållande

av enskilda organisationer med upplysnings- och propagandaverksamhet såsom

huvudsyfte, syntes sålunda, i vad som avsåge förhållandet till den statliga

verksamheten, icke vara omöjligt att åstadkomma. I varje fall syntes

ett framgående efter denna linje vara förtjänt av närmare utredning.

Det återstode emellertid att se till, i vad mån tillfredsställande planmässighet

och effektivitet kunde åstadkommas de fristående organisationerna

emellan.

Som redan nämnts arbetade på det område, där bristande planmässighet

och samarbete i försöksverksamhet i första hand torde kunna ifrågasättas,

eller i fråga om odlingen av betes- och vallväxter följande fristående organisationer:

svenska betes- och vallföreningen, svenska mosskulturföreningen,

Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Ett planmässigt och effektivt utnyttjande av dessa organisationers resurser

torde, därest de skulle fortfara med sin verksamhet, nied nödvändighet

kräva ordnande av ett rationellt samarbete icke blott med den centrala forsknings-

och försöksverksamheten utan jämväl organisationerna emellan. Det

skulle ju kunna tyckas, att enklaste formen för ordnandet av ett sådant

samarbete vore dessa fristående organisationers sammanförande till en enda.

Emellertid torde en sådan åtgärd knappast kunna komma till stånd. Särskilt

syntes det böra vara uteslutet, att utsädesföreningen, vars arbete endast

på ett mindre område berörde betes- och vallväxtodlingen, skulle på ett

lämpligt sätt kunna anslutas till en samorganisation. Det förhållandet, att

kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå dels på sitt program hade andra

frågor, dels verkade inom ett lokalt begränsat område med säregna förhållanden

och speciella uppgifter, dels ock vore en organisation av annan

form än föreningarna gjorde, att lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam inför

möjligheten eller lämpligheten av att införliva denna i en gemensam fristående

organisation på området. Att däremot denna anstalts verksamhet

borde stå i nära kontakt med verksamheten på förevarande område inom

övriga delar av landet syntes lantbruksstyrelsen vara klart. Styrelsen ville

i detta avseende erinra, att förhållandena inom Norrbottens län och i vissa

andra delar av Norrland torde vara varandra så närstående, att detta motiverade

ett sådant samarbete.

Annorlunda läge saken till i fråga om svenska betes- och vallföreningen

och svenska mosskulturföreningen. Av vad som redan anförts framginge,

att dessa båda organisationer i stor utsträckning arbetade på samma område.

Flera gånger hade också fråga om deras sammanförande till en organisation

förts på tal. Någon mera uttömmande utredning på denna punkt, som givetvis

endast kunnat ske i intimt samarbete med de båda föreningarnas respektive

ledningar, syntes icke hava kommit till stånd. Snarare syntes det

styrelsen, som örn utredningsmännen ansett den egentliga forsknings- och

försöksverksamheten mest planmässigt och effektivt skulle kunna ordnas genom

att den helt överfördes i statens egen hand, och att de för vinnande av

detta mål ansett den, enligt lantbruksstyrelsen förmenande, ur jordbrukets

synpunkt minst lika viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten få

träda tillbaka. Utredningsmännen konstaterade emellertid, att jämväl enligt

deras förmenande en sammanslagning av de båda föreningarna skulle

medföra en viss rationalisering av de arbeten, som nu bedreves av båda föreningarna

och att härmed någon besparing för statsverket skulle kunna

åstadkommas, men framlade ingen närmare utredning i fråga örn vilka fördelar,

som skulle följa med en sammanslagning. Ekonomisk utredning i fråga

om sammanslagningens inverkan på verksamhetens omkostnader och där
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

med på behovet av tillskott av statsmedel saknades också. Likaledes saknades

närmare undersökning angående förutsättningarna för och möjligheterna

av att genomföra en sådan sammanslagning, vilken dock måste förutsätta

långt gående medverkan från föreningarna själva. Såväl i fråga om resekostnader

som med hänsyn till de konsulterande specialisternas effektiva

utnyttjande, syntes, som örn en hel del stöde att vinna genom en sammanslagning

av föreningarnas verksamhet. Lantbruksstyrelsen ville erinra, att

omkostnaderna för här ifrågavarande befattningshavare och deras verksamhet

upptoge en synnerligen betydande del av de båda föreningarnas budget.

Att jämväl i fråga om det administrativa arbetet icke föraktliga fördelar

skulle kunna ernås genom att behov bomme atl föreligga endast av en föreståndare

och en styrelse samt att gemensamma institutionslokaler skulle

komma till användning, syntes likaledes antagligt. Det syntes lantbruksstyrelsen

vidare, som örn den av styrelsen ifrågasatta anordningen lättare skulle

kunna organisatoriskt genomföras än den av utredningsmännen föreslagna.

Berörda förhållanden borde enligt lantbruksstyrelsens mening göras till

föremål för en uttömmande undersökning innan ställningstagande kunde ske

till ifrågavarande spörsmål.

Lantbruksakademien har ansett sig böra utgå från grunderna för

det av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslutet om lantbrukshögskolans

upprättande och har under sådan förutsättning funnit det framlagda organisationsförslaget

vara förtjänstfullt och kunna i väsentliga delar förordas.

Av den föreliggande utredningen framginge, att försöksverksamheten på

växt- och trädgårdsodlingens område skulle efter omorganisationen kräva

icke oväsentligt större anslag av statsmedel än förut. Akademien hyste emellertid

den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet måste betecknas såsom

en av statsmakternas allra viktigaste åtgärder till jordbruksnäringens

främjande, och från denna synpunkt torde de angivna kostnaderna vara

rimliga. Akademien ville därför tillstyrka att ifrågavarande försöksverksamhet

erhölle den omfattning, som kunde rymmas inom den sålunda av utredningsmännen

beräknade kostnadsramen.

Beträffande frågan om statens övertagande av mosskulturföreningens och

betes- och vallföreningens verksamhet ansåge akademien detta icke oundgängligen

nödvändigt för åstadkommande av erforderlig effektivitet i samarbetet.

I vissa fall torde den mera fria föreningsformen erbjuda försöksverksamheten

icke oväsentliga fördelar särskilt under en tid, då verksamheten

vore relativt ny. Mosskulturföreningens verksamhet torde emellertid

numera hava nått det utvecklingsstadiet, att de fortsatta försöksuppgifterna

på ifrågavarande område lämpligen borde övertagas av staten. Betes- och

vallföreningen vore en betydligt yngre organisation, och starka motiv syntes

kunna anföras till förmån för att denna förening tills vidare finge fortsätta

sin verksamhet, eventuellt i något modifierad form. Akademien ansåge, att

betesproblemens speciella karaktär motiverade, att verksamheten på detta

område — därest den överhuvud taget borde inkorporeras med lantbruksförsöksanstalten

— organiserades som en med jordbruksavdelningen sidoordnad

avdelning.

Styrelsen för centralanstalten för för söksväsendet

på jordbruksområdet har funnit, att utredningsmännens olika förslag

erhållit mindre räckvidd än som kunde anses önskvärt och att åtskilliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Kit
-

te

problem, som trängde till sin lösning alltjämt kvarstode outredda. Styrelsen

har vidare anfört i huvudsak följande.

Ett sammanförande i viss utsträckning av försöksinstitutionerna på växtodlingens

område till större enheter torde vara ur ekonomiska synpunkter

välbetänkt. Styrelsen ansåge därvid icke, att vad utredningsmännen benämnde

oekonomiskt dubbelarbete spelade nämnvärd roll. Kemisk-växtbiologiska

anstalten, mosskulturföreningen, och betes- och vallföreningen hade

tämligen väl avgränsande uppgifter. Viktigare torde vara, att genom sammanförande

av på olika områden specialiserade arbetskrafter och gemensamt

utnyttjande av försöksgårdar, laboratorieutrustning och andra materiella resurser

effektiviteten i arbetet kunde väntas bliva ökad.

Vad anginge frågan om statsunderstödd eller statlig form för försöksverksamheten

förefölle det, som örn föreningen lättare än en rent statlig institution

skulle kunna åstadkomma ett fruktbärande samarbete med för verksamheten

intresserade representanter för den praktiska jordbruksnäringen, särskilt

i sådana fall, då samarbetet vore förenat med ekonomisk uppoffring

från jordbrukarens sida. Å andra sidan syntes den statliga formen för försöksverksamheten

vara ägnad att i högre grad tillgodose kravet på stabilitet i

försöksarbetet, vilket bleve av ökad betydelse i samma mån som försöksverksamheten

utvecklades och de föreliggande försöksproblemen bleve allt mer

svårlösta och tidskrävande. Det vore en allmän erfarenhet, att de särskilda

företräden som föreningsformen för försöksverksamheten kunde innebära,

närmast gjorde sig gällande under verksamhetens första skede för att senare

bliva mindre påtagliga.

Beträffande frågan örn mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens,

samt kemisk-växtbiologiska anstaltens framtida ställning ansåge styrelsen,

att utredningsmännen i viss mån överskattat de organisatoriska svårigheterna

vid ett blandat system med statliga och statsunderstödda försöksanstalter. Redan

nu ägde centralanstalten rätt att få försök utförda vid de statsunderstödda

försöksgårdarna Alträsk och Gisselås och samarbetet på detta område borde

kunna ytterligare utvidgas. Styrelsen framhölle, att den statliga formen

för försöksverksamheten, icke minst på grund av den ökade trygghet den

gåve för verksamhetens konsekventa fullföljande på längre sikt, när de ekonomiska

förutsättningarna härför vore för handen, i stort sett torde innebära

ökade förutsättningar att uppnå gott resultat av de gjorda insatserna.

Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att utvecklingen inom jordbruksförsöksverksamheten

borde gå i den riktningen, att staten direkt omhändertoge

den huvudsakliga delen av sagda verksamhet.

I likhet med utredningsmännen ansåge styrelsen, att en sammanslagning av

mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen icke kunde väntas medföra

några avsevärda fördelar.

Styrelsen funne starka skäl tala för att mosskulturföreningens verksamhet

till huvudsaklig del nu övertoges av staten. Mosskulturföreningen hade redan

hunnit verka under en avsevärd tidrymd, och den kunde anses hava i

stort sett hunnit avsluta deli del av verksamheten, som innebure propaganda

för torvmarkernas utnyttjande. Botes- och vallföreningen vore däremot en

betydligt yngre organisation, som ännu knappast kunde anses hava hunnit

över det grundläggande stadiet. I den utsträckning föreningens uppgifter

avsåge anläggandet och tillgodogörandet av permanenta betesmarker, kunde

verksamheten sägas vara relativt viii avgränsad i förhållande till annan försöksverksamhet

på jordbruksområdet. Då därtill leonline, att den jämförelsevis

intensiva beteskulturen tämligen nyligen vunnit insteg i landet och efter

allt att döma hade framtiden för sig, finge försöks- och upplysaingsverksam
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

heten på detta område en viss särställning genom de starka motiv till ökad

inriktning på betesdrift, som för landets jordbruk otvivelaktigt förelåge.

Om sålunda åtskilliga skäl syntes tala för att betes- och vallföreningen tills

vidare bibehölles såsom fristående försöksinstitution, vore det å andra sidan

ofrånkomligt, att föreningen, när den började komma över det mera utpräglade

propagandastadiet för att i större utsträckning inrikta sina krafter på

verklig försöksverksamhet, i fortsättningen måste alltmer i sitt arbete tangera

den verksamhet, som åvilade statliga försöksinstitutioner. Till väsentlig del

torde svårigheterna kunna undgås, om föreningens verksamhetsområde bleve

begränsad till anläggning och utnyttjande av betesmarker, såväl på odlad

jord som i övrigt, under det att försöksproblemen avseende de i växtföljd ingående

vallarna behandlades av statsinstitution. Det förefölle dock styrelsen,

som örn den rationellaste lösningen av frågan sannolikt vore, att staten

själv toge hand örn jämväl betes- och vallföreningens verksamhet. Vid en

sammanslagning av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten

på betes- och vallområdet kunde effektiviteten i arbetet förväntas bliva ökad.

med ty åtföljande möjlighet till kostnadsbesparing. Styrelsen funne sig därför,

ehuru nied tvekan, böra tillstyrka, att betes- och vallföreningens huvudsakliga

verksamhet övertoges av staten.

Vad slutligen anginge kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå syntes det

vara lämpligt, att ifrågavarande försöksverksamhet ställdes under statlig

kontroll.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört

:

Örn hushållningssällskapens konsulenter i en framtid skulle komma att

övertaga en del av mosskulturföreningens konsulterande verksamhet och då

närmast den del, hälften å två tredjedelar, som berörde redan odlade marker,

måste detta givetvis förutsätta, att de blivande konsulenterna erhölle nödig

utbildning. Detta torde endast kunna ske vid lantbrukshögskolan, där sålunda

undervisning i mosskultur måste komma att meddelas. Huru utredningsmännen

tänkt sig denna utbildning skola ordnas, framginge icke av

deras betänkande. En undervisning i mosskultur vid högskolan syntes även

ur andra synpunkter komma att erfordras, bland annat vid de kurser, som

de blivande lantbruksingenjörerna skulle genomgå vid högskolan, och vidare

måste man ju också tänka sig, att de tjänstemän, som skulle vara anställda

vid en eventuell lantbruksförsöksanstalts underavdelning för mosskultur och

kulturteknik skulle behöva utbildning vid en högre läroanstalt. Med hänsyn

till den stora betydelse torvmarkerna hade för vårt lands jordbruk, torde

det för övrigt kunna anses lämpligt, att även tjänstemän på flera andra platser

inom jordbruket ägde någon insikt i själva grunden för mosskultur.

Om man sålunda måste förutsätta, att undervisning i mosskultur måste

komma att meddelas vid högskolan, så krävdes härför givetvis en institution

jämte till denna knutna nödiga lärarekrafter. Utvecklingen skulle sålunda,

örn utredningsmännens förslag realiserades, komma att leda därhän, att man

även vid högskolan skulle få en institution för mosskultur, och därmed vore

man återigen framme vid den dualism, vars undanröjande utgjort målet för

utredningsmännens strävanden.

Den konsulterande verksamheten kunde måhända anses ligga utanför högskolans

ram, men örn densamma delvis omlades, så att den i större utsträckning

komme att bestå av markundersökningar på oodlade myrar, kontrollverksamhet

m. m., medan däremot hushållningssällskapen övertoge konsultationen

på redan odlade torvmarker, så syntes det dock lämpligast att konsulenterna

knötes till institutionen för mosskultur. De borde nämligen enligt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

47

styrelsens mening hava ständig tillgång till och stå i kontakt med vetenskaplik

sakkunskap på området liksom ock möjligheter till vetenskaplig undersökning

av material, som insamlades under arbetet.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen,

som i ett alternativ (alternativ I) förordat föreningsformens bibehållande, har

med hänsyn till detta alternativ anfört i huvudsak följande.

Den uppgift, svenska betes- och vallföreningen erhållit, innebure bland

annat att skaffa ökad tillämpning av en i verkligheten ännu föga utbredd kulturgren,

en omständighet, som ställde väsentligt andra krav än om det gällde

endast försöksverksamhet, vilken visserligen inginge som en kompletterande

och nödvändig del av arbetet.

Kraven på en mera ekonomisk foderproduktion nödvändiggjorde, att hithörande

arbetsuppgifter fortfarande måste sammanhållas och ledas av en tillräckligt

stark, självständig och av ovidkommande intressen oberoende institution.

En tidsenlig sådan funnes hos svenska betes- och vallföreningen.

Det kunde knappast vara förenligt med det allmännas intresse ett en dylik

verksamhet gjordes så beroende, som hittills varit fallet, av möjligheten att

erhålla enskilt understöd.

Det vore icke tänkbart att betes- och vallkulturens intressen bleve tidsenligt

tillgodosedda genom den av utredningsmännen föreslagna anordningen.

Detta skulle kanske varit fallet, örn arbetsuppgifterna inskränkt sig till utförande

av vissa försök. En med de nuvarande kraven på detta arbete

oförenlig inskränkning och splittring i stället för en förbättrad koncentration,

skulle emellertid bliva följden av förslagets genomförande.

Under den förutsättningen att föreningens framställningar vunne beaktande

och det av styrelsen påvisade nödvändiga behovet för verksamhetens

upprätthållande kunde bliva tillgodosett, ansåge styrelsen, att institutionen

för betes- och vallkultur fortfarande borde bibehållas hos föreningen, och att

arbetet väsentligen borde bedrivas under de former och på de villkor, som

för närvarande tillämpades. Föreningen borde sålunda fortfarande ansvara

för försöksverksamheten på betes- och vallkulturens område och utföra sådana

försök med slåtter- och betesvallar, som vore erforderliga för tillgodoseende

av föreningens arbetsuppgifter. Med avseende på försökens genomförande

borde givetvis ingen skillnad få förefinnas emellan den direkt statliga

försöksverksamheten och de av en statsundersödd förening för det allmännas

räkning uppburna, enär i båda fallen uppgifterna vore desamma,

nämligen att direkt och indirekt gagna jordbruket. Möjlighet borde därför

även föreligga för föreningen att, så långt förhållandena medgåve, få sina

försök utförda vid statens försöksgårdar och försöksstationer.

Behövliga kemiska analyser på material från föreningens försök, kontrollgårdar

o. s. v. borde för dennas räkning kunna utföras vid ett vid lantbrukshögskolan

anordnat driftslaboratorium, även örn arbete för den speciella

forskningsverksamheten måste bedrivas åtminstone till största delen inom

vederbörande institution.

Styrelsen ansåge vidare, att svenska betes- och vallföreningen borde söka

åstadkomma ett intimt samarbete med lantbrukshögskolan.

Föreningsformen underlättade i stor utsträckning upprätthållandet av kontakten

med den jordbrukande allmänheten och utnyttjandet av vissa tor en

rent .statlig institution näppeligen tillgängliga resurser. Därigenom torde

siven realiserandet siv en del arbetsuppgifter, bland andra försöken ute hos

landets jordbrukare, underlättas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 1(77 ■

Styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i

Luleå har ansett, att den av utredningsmännen förebragta utredningen

icke motiverade en så radikal omändring av försöksverksamhetens organisation,

som föreslagits. Vad kemisk-växtbiologiska anstalten anginge syntes

det styrelsen i alla avseenden lyckligast om denna anstalts nuvarande organisation

bibehölles.

Styrelsen ställde sig tvivlande till värdet av ett helt förstatligande av ett

arbetsområde, som på grund av de synnerligen stora olikheterna i landets

skilda delar med avseende på klimat, jordmån, jordbruksdelarnas storlek

m. m. måste planläggas och utföras under högst skiftande förhållanden. Med

en stark centralisation följde också gärna en tendens till överorganisation och

byråkratisering.

I utredningen hade helt naturligt stort utrymme ägnats åt utformningen av

den centrala försöksinstitutionen. Det förefölle dock styrelsen som om de

perifera delarna av landels 1’örsöksväsen i rätt hög grad blivit lidande på det

intresse, som utredningsmännen ägnat huvudinstitutionen. Växtodlingens

problem löstes dock ej enbart med en aldrig så väl utrustad central försöksanstalt.

Ej heller torde den mest allsidigt sammansatta centralledning kunna

fullt behärska de mångfaldiga, olika, ofta starkt lokalbetonade försöksfrågorna.

Det vore dock av största vikt i ett land sådant som vårt, att den i

periferien belägna försöksverksamheten hade tillräckliga resurser till förfogande

samt tillräcklig frihet för att med ledning av lokal erfarenhet komma

till rätta med sina specialproblem. Det syntes styrelsen mest rationellt, att

man hellre byggde ut vad som redan funnes än skapade nya försöksgårdar

med ofullständiga resurser. Helt naturligt tarvades härför samarbete såväl

mellan den centrala och lokala försöksledningen som mellan försöksmännen

inom närstående klimatområden, och styrelsen vore fullt medveten om behovet

av ett intimare samarbete i detta avseende.

Enligt styrelsen för Sveriges utsädesförening syntes

utredningsmännen på ett allt för ensidigt sätt hava strävat efter att tillgodose

framfört krav på enhetlighet i försöksverksamhetens organisation.

Det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida en genom svenska mosskulturföreningens,

svenska betes- och vallföreningens samt kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Luleå inordnande under lantbruksförsöksanstalten åstadkommen

enhetlighet och centralisation verkligen kunde bliva till gagn för

vårt lands jordbruk. Det syntes, som örn utredningsmännen överskattat svårigheterna

för ett ordnat samarbete mellan en statsunderstödd förening och

en statlig försöksorganisation. Den planmässighet i försöksverksamheten,

som åsyftades, kunde enligt vad erfarenheten visat otvivelaktigt åstadkommas

genom ett av statsmakterna reglerat samarbete mellan tvenne

organisationer lika väl som mellan olika avdelningar inom en statlig anstalt.

Beträffande frågan om betes- och vall föreningens inordnande i den statliga

försöksverksamheten syntes förslaget i denna del innebära ett underskattande

av det enskilda initiativets betydelse och värde. Det enskilda, från

landets jordbrukare utgående initiativet borde alltjämt beredas möjligheter

att göra sig gällande. Styrelsen förordade sålunda, att betes- och vallföreningen

bibehölles som en institution med skyldighet att — såsom villkor

för statsunderstöd — enligt av statsmakterna fastställda grunder samarbeta

med andra statliga och statsunderstödda försöksorganisationer på jordbrukets

område. Som skäl mot det framförda förslaget kunde också anföras,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

49

att den verksamhet, som föreningen hittills omliänderhaft, skulle bliva alltför

knappt och bristfälligt företrädd i den nya lantbruksförsöksanstalten.

Vad sålunda anförts angående svenska betes- och vallföreningen gällde i

tillämpliga delar även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Som ytterligare

skäl för dennas bibehållande som en fristående statsunderstödd anstalt

kunde anföras, att dess lokalt begränsade verksamhetsområde med hänsyn

till de naturliga förutsättningarna för jordbruket väsentligt skillde sig från

vårt land i övrigt. Därest kemisk-växtbiologiska anstalten, såsom styrelsen

»''ille förorda, bibehölles som en fristående, statsunderstödd anstalt, borde

självfallet samarbetet mellan denna och andra på jordbruksförsöksområdet

verksamma organisationer regleras på ett ändamålsenligt sätt. Föreskrifter

härom kunde meddelas som villkor för statsunderstödets åtnjutande.

Den av landshövdingen Mannerfelt under 1935 verkställda utredningen

omfattar bland annat frågan om bibehållande enbart för upplysnings-

och propagandaverksamhet av svenska

mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt huruvida

ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten

principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående

undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på

lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning,

att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande

och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades

till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på

jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska

jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för

och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av

en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk

betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande

av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande

av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan

försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde

drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant

specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde

samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för

införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket

hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen

sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta

upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade

bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar,

kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund

för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. ''Praktiska

rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor.

Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska

och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså alt förse upplysningsverksamheten

med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda

föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 4

1935 års

utredningsman.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet

med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela

hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande

helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften,

måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt.

Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet

och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera

grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana

demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material

för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore

emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes

vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten.

I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den

konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna

hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter

skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt

medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad,

närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig

och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta

dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de

aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet.

En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva

efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras,

att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en

större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom

att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja

varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve

vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en

från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens

områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare

föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan

mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och

den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna

något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle

berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor,

som befunnes aktuella och i behov av utredning. Detta organ skulle på detta

sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del

av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle

en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas.

Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch

vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av

jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, om alla hithörande verksamhetsgrenar

odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett

även ifråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och

försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i

fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen

inriktats på utrönande, huruvida dessa organ

lämpligen borde utgöra avdelningar inom en statlig

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

51

jordbr u ksförsöksanstalt eller om de enskilda föreningarna

borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning

har utredningsmannen anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande

sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen,

att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan att man

förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme att uppväga olägenheterna.

Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med

det praktiska jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande

av deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet

på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle

antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av

förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande

specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av

statliga försöksgårdar. försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete

mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde rum, vore

säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom

den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd.

Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål

om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses

därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid

de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna,

enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för

onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök

av liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men

detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare

och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen

bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan örn

en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening,

att föreningarna borde behållas såsom två självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet

syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga

torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning över huvud

taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar, samt möjligheter

för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet av

ökade möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning

att handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete

mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har

synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större

organisationsändringar. Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående försöksuppgifternas

fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid

anfört följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en

särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksupp
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

gifter inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle

åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret

för undersökningar rörande foderproduktionen på valiar och betesmarker,

med huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord. Svenska

mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena

jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten

å dylika jordar.

Ifråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen

finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter

torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök,

försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på

jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtodlingsförsök

i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök

med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta

vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under

plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen,

som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens

sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning

av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen

på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på

i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande

försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen

eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken

med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien

hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge

nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrytning, röjning, torrläggning,

jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap

i jordbearbctningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena

jordar med andra än betes- och vallväxter planlades av mosskulturföreningen

och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa

försök borde i första hand tillkomma mosskulturförennigen, jordbruksförsöksinstitutionen

dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen

jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan

olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen.

—■ Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt

planlägga försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få

utföra sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan

institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att

det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget att bedriva sin upplysnings-

och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att

de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat.

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skäl

talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk då det gällde

att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas

till åker eller bete.

Ledningen av hushållningssällskapens lokala fältförsök borde odelad kvarstå

hos jordbruksförsöksinstitutionen, som vid uppgörande av standardplanerna

och utförande av analyser för dessa försök emellertid borde utnyttja

föreningarnas sakkunskap.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

53

Beträffande de till föreningarna hörande försöksgårdarnas

ställning har utredningsmannen övervägt huruvida de borde

kvarstanna hos föreningarna eller överföras till den statliga organisationen.

Han har härom anfört följande.

Flahult och Lilla Sunnersta läge i omedelbar närhet av respektive föreningars

huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vore

alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa båda gårdar syntes därför

böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgård.

Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därå odlas huvudsakligen

betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komme alltså,

enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad

ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföreningen.

Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes

icke något av värde vara att vinna. Gisselås försöksgård föresloges alltså

skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. •—• Självfallet torde de av betesoch

vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten

vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda böra kvarbliva hos

föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet

har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han

ansett det vara av vikt att deras anslag av statsmedel fixerades för

viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek bär utredningsmannen

anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående

ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet

göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar

vara erforderliga. Frågan om det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna

borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra,

innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från

vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen

i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning

hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar

syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka

30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen

med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas,

bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket

fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles,

torde — så vitt nu kunde bedömas —- för föreningarnas del ej

erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad

av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden

torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig

reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada

i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till

omkring 15,000 kronor.

I avgivna yttranden i anledning av utredningsmannens förslag örn föreningarnas

fortbestånd hava olika meningar funnit uttryck. Sålunda har lantbruksakademien,

som tidigare, örn ock med tvekan beträffande svenska betesoch

vallföreningen, uttalat sig för upptagande i statlig försöksanstalt av för
-

Ytlranden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

eningarnas verksamhet, nu biträtt utredningsmannens förslag, likaså hava

styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och

vallföreningen, enligt ett alternativ (alternativ I), samt hushållningssällskapens

ombud och Sveriges allmänna lantbrukssällskap i huvudsak förordat

förslaget. Båda föreningarna hava såsom villkor för föreningsformens bibehållande

angivit att de erhölle rikligare anslag av staten. Styrelsen för

svenska mosskulturföreningen har därvid uttryckligen angivit att utredningsmannens

förslag i detta hänseende icke tillfredsställde föreningens anspråk.

Lantbruksstyrelsen, som tidigare påyrkat sammanslående av föreningarna

har även nu förordat en dylik organisationsförändring. Jämväl hushållningssällskapens

ombud samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap ifrågasätta alternativt

en sådan anordning som den av lantbruksstyrelsen förordade.

Överflyttande av föreningarnas verksamhet till statligt organ har tillstyrkts

av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, av

lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, av en reservant i svenska mosskulturföreningens

styrelse samt av styrelsen för svenska beles- och vallföreningen

enligt ett alternativ (alternativ II). Statskontoret har uttalat, att i

allt fall föreningarna borde knytas fastare till den statliga verksamheten, och

att den statliga kontrollen över dem borde stärkas.

Ur de inkomna yttrandena må återgivas följande.

Lantbruksakademien har anfört, att det synts en stor del av

akademiens ledamöter tveksamt, örn vad i den nya utredningen framkommit

bort giva akademien anledning frångå sin tidigare mening att staten borde

övertaga svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens

verksamhet. Då akademien nu funnit sig kunna godtaga vad i promemorian

föreslagits i förevarande hänseende, skedde det under förutsättning

att anordningar vidtoges för upprätthållande av ett effektivt samarbete mellan

föreningarnas verksamhet och den statliga verksamheten. Akademien har

vidare uttalat, att, därest ifrågavarande organisationsproblem löstes på sätt

akademien tidigare förordat, hinder ej borde möta för föreningarna att bestå

såsom organ för bedrivande av upplysningsverksamhet, var för sig eller

gemensamt. Härvid har akademien anmärkt, att utredningsmannens promemoria

ej lämnade material för bedömande huru en sådan verksamhet skulle

anordnas.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet har icke kunnat finna annat än att utredningsmannen

överskattat föreningsformens värde inom de områden det här

gällde.

I själva verket vore en effektiv upplysningsverksamhet av behovet påkallad

inom alla grenar av jordbrukets försöksverksamhet och således icke blott

beträffande betes- och vallkultur samt mosskultur. Att den nuvarande centralanstalten

för jordbruksförsök icke haft något egentligt organ för omhänderhavande

av dylik upplysningsverksamhet måste betraktas såsom en brist,

som vid en omorganisation av försöksverksamheten borde avhjälpas. En

dylik upplysningsverksamhet kunde emellertid endast till mindre del rikta

sig direkt till jordbrukets utövare. De båda föreningar, varom här vore frå
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

55

ga, hade kanske till väsentlig del sökt sig fram på den vägen, men frågan

huruvida de med deras relativt ringa medlemsantal hade lyckats att på

detta sätt ernå någon bred kontakt med det praktiska jordbruket finge här

lämnas öppen. I varje fall vore det uppenbart, att försöksverksamhetens

resultat till vida övervägande del måste komma jordbrukarna till godo genom

förmedling av hushållningssällskapens tjänstemän och lärarna vid de

lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Detta måste i framtiden gälla även

beträffande mossförsöken samt betes- och vallförsöken. Utredningsmannens

uppfattning att den statliga organisationsformen skulle försvåra den nödvändiga

växelverkan mellan jordbruket och dess försöksverksamhet, så att den

senare förlorade i aktualitet, torde erfarenheten jäva.

Styrelsen för lantbruk shögskolan har anfört, att enligt

styrelsens uppfattning vore ett sammanförande på samma hand av försöksoch

upplysningsverksamhet i hithörande frågor av synnerligen stor betydelse,

dels för försöksresultatens bekantgörande för jordbrukets idkare, dels för

vinnande av önskvärt utbyte emellan försöksmännen och de praktiska jordbrukarna.

En sådan verksamhet för upplysning och propaganda, som allenast avsåge

spridande av kännedom om andras rön ägde ej samma drivkraft som om

verksamheten förutsatte egna med intresse följda försök. Härmed avsåges

ej att en upplysningsverksamhet grundad på andrahandskunskap vore av

ringa värde. Tvärtom torde en sådan verksamhet, som toge sikte på spridande

av kunskap om försöks- och jordbruksforskningens resultat genom

kurser, demonstrationer, populära tidskrifter och dylikt kunna tillföra praktikens

män nyttiga kunskaper.

Den samlade försöks- och upplysningsverksamheten skulle om föreningarna

sammansloges kunna ombesörjas av den därigenom bildade nya föreningen,

under förutsättning att denna erhölle tillräckliga anslag för den nödiga

personaluppsättningen och materiella utrustningen. I längden syntes dock

denna möjlighet alltför oviss. Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att

försöksverksamhetens rationalisering bäst uppnåddes på det sätt, att de

försöksuppgifter, som nu handhades av betes- och vallföreningen samt

av mosskulturföreningen, förstatligades. Det vore också styrelsens mening,

att den på egna försök grundade upplysnings- och propagandaverksamhet,

som hittills bedrivits av föreningarna jämväl borde övertagas

och utvecklas av det statliga försöksorganet, som sålunda borde utrustas

även för denna uppgift. Härmed vöre ej sagt, att icke föreningen syntes

böra åtminstone under någon tid bestå och därunder erhålla i förhållande

till dess begränsade verksamhet avpassat statsunderstöd. Styrelsen ville i

detta sammanhang påpeka, att det statsorgan som övertoge betes- och vallföreningens

huvuduppgifter, torde få på sin lott att ägna ett särskilt intresse

åt skogsbetesfrågan och åt utbildning av dugliga förrättningsmän för genomförande

av betesregleringar enligt lagen om ägofred, en uppgift som med tiden

torde bli av än större vikt än för närvarande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att behovet

av större enhetlighet, såvitt anginge föreningarnas verksamhet, icke föranletts

därav, att arbetsuppgifterna under föreningarnas ledning vanryktats, utan av

behovet att de inom jordbrukets försöks- och upplysningsarbete verksamma

krafterna bleve på ett mera ekonomiskt och för praktiken fruktbärande sätt

utnyttjade. Lärarrådet anför vidare:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Den nu rådande splittringen borde ersättas av en fast organiserad samverkan.

Splittringen skulle emellertid enligt lärarrådets mening icke blott

komma att kvarstå utan rent av förvärras, då enligt förslaget föreningarna

skulle beredas ökade arbetsmöjligheter. Utredningsmannen hade sökt råda

bot härför genom att bestämt avgränsa de olika institutionernas verksamhetsområden

från varandra och föreskriva former för samarbetet dem emellan.

Mot de sålunda skisserade formerna för samarbetet mellan de formellt fristående

organisationerna kunde framför allt den anmärkningen riktas, att

den för en viss organisation ansvariga ledningen icke komme att äga den

fulla bestämmanderätten över de egna resurserna i fråga om t. ex. försöksverksamhetens

art och omfattning. Det vore lärarrådets förvissning, att, om

utredningsmannens förslag i fråga örn föreningarna skulle komma att förverkligas,

det icke skulle dröja länge, förrän det återigen skulle komma att

framställas önskemål om en mera rationell organisation av försöksverksamheten.

Som ett stöd för bibehållandet av föreningarna hade även åberopats

uppgiften, att medelst upplysning och propaganda verka för införandet av

rationella driftsmetoder, vilken uppgift enligt utredningsmannen tydligen bäst

tillgodosågcs, örn arbetet bedreves under föreningsformen. Det borde därför

framhållas, att även inom jordbrukets övriga grenar en dylik upplysningsverksamhet

vore nödvändig. Inom alla grenar av jordbruket, alltså även på

föreningarnas arbetsområden, torde emellertid denna verksamhet väl kunna

anförtros en statlig anstalt. Då det understundom framhölles, alt det statliga

försöksorganet hittills icke kunnat bedriva propaganda och upplysning

på samma effektiva sätt som föreningarna, så borde man komma ihåg, att

den statliga försöksanstalten icke haff vare sig personal eller medel härför.

Lärarrådet vill emellertid betona, att den direkta upplysningsverksamheten

ute hos jordbrukarna, t. ex. konsultation, lämpligast handhades av hushållningssällskapens

konsulenter, och att dessa borde på jordbrukets alla områden

tjäna som förmedlande länkar mellan försöksinstitutionerna och jordbrukarna.

En uppdelning av föreningarnas arbetsuppgifter på så sätt, att föreningsformen

bibehölles för upplysning och propaganda, medan försöksverksamheten

på de båda föreningarnas arbetsområden införlivades med den av staten

direkt bedrivna övriga försöksverksamheten på jordbruksområdet, innebure

enligt lärarrådets mening en mera rationell lösning än den av utredningsmannen

föreslagna. De därmed förknippade olägenheter, som av utredningsmannen

framhävts, syntes kunna undvikas genom att från föreningarnas

verksamhet avskilja även vissa andra arbetsuppgifter än forskning och

försök.

Vad särskilt anginge verksamheten på betes- och vallområdet erinrade lärarrådet

örn styrelsens för svenska betes- och vallföreningen yttrande i anledning

av 1931 års utredningsmäns betänkande. Lärarrådet biträdde nämnda

styrelses i ett alternativ (alternativ II) framställda förordande av inorganisation

i lantbrukshögskolan av föreningens verksamhet.

En inkorporering i den statliga verksamheten av en väsentlig del av föreningarnas

arbetsuppgifter borde enligt lärarrådets mening icke innebära,

att föreningarna upphörde. Det torde tvärtom kunna vara av stort värde, örn

de levde kvar såsom ideella föreningar, anordnade kurser ute i bygderna och

exkursioner till sevärda områden, eventuellt utgåve populära tidskrifter eller

årsböcker o. s. v., varigenom de skulle kunna bilda värdefulla förbindelselänkar

mellan högskolan och jordbrukets utövare. Vad särskilt mosskulturföreningen

anginge, torde den möjligen under ett par övergångsår kunna väntas

bliva sysselsatt med att utföra konsulterande verksamhet, till dess hushåll
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

57

ningssällskapens konsulenter vid särskilda av högskolan anordnade kurser

hunnit förvärva erforderlig kompetens på mosskulturområdet i de fall, där

sådan icke redan förefunnes. Dylika kurser torde böra anordnas snarast

möjligt.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört,

att huvudbetingelsen för ett effektivt arbete inom föreningens verksamhetsområde

vore, att för uppgiftens fyllande erhölles tillräckliga medel. Örn

detta icke kunde ske på annat sätt än i samband med arbetsuppgiftens förstatligande,

ansåge styrelsen det såsom sin skyldighet att i sakens intresse

förorda förstatligande. Det hade visat sig omöjligt, att inom nuvarande kostnadsram

utföra arbete i påkallad omfattning. Beträffande följande områden

av föreningens verksamhet krävdes enligt styrelsens mening anslagshöjningar:

1) Försöksresultat från föreningens försöksgårdar Flahult, Gisselås och

Sörbyn hade samlats i föreningens arkiv utan att komma till kännedom för

den allmänhet, vars betjänande vore föreningens ändamål. De medel, som

stöde till förfogande för tryckning, hade icke på långt när varit tillräckliga för

den rikliga produktion av försöksberättelser, organisationen kunnat framskapa.

Föreningens tidskrift skulle härför behöva erhålla nära dubbelt så

stort omfång, som den nu hade. Styrelsen hade icke ansett det riktigt att

till stor del inställa försöksverksamheten och endast driva det fåtal försök,

till vilkas offentliggörande funnes medel. Styrelsen hade år ifrån år hoppats

på, att statsmakterna skulle vinna förståelse för det förhållandet, att ett

visst slöseri med statsmedel bleve följden av, att anslag gåves till försöksgårdar

och tjänstemän, men icke till framläggande för offentligheten av verksamhetens

resultat. Tidskriften borde för medlemmarnas skull innehålla

även allmänt praktiska uppsatser samt föreningsmeddelanden, vilka toge ett

bestämt utrymme i anspråk. Försöksberättelserna måste göras ganska omfattande,

för att allt av värde verkligen skulle komma fram. Härigenom

bleve tryckningskostnaderna större än för mer ofullständiga berättelser. För

att ernå en snabb och fullständig bearbetning av försöken, till deras publicering

utan tidsutdräkt, erfordrades dessutom medel för tillfällig hjälp med

rent mekaniska uträkningar. Den moderna försöksmatematikens tillämpning

erfordrade avsevärt mycket mera sådant räknearbete, än vad tidigare försöksbearbetningar

krävde.

Det vore emellertid icke endast fråga om försöksberättelserna. Även en del

broschyrer hade tidigare av tjänstemännen författats för att spridas bland

det ofantligt stora antal mossodlare, med vilka dessa årligen komme i beröring.

Sådana broschyrer, som alltid varit av populärt slag, hade dessvärre

under de senaste åren på grund av anslagens inskränkning icke längre kunnat

tryckas, och den del av föreningens upplysningsverksamhet, som broschyrernas

utdelning representerade, hade alltså måst inställas. För att olägenheterna

av anförda inskränkningar skulle kunna upphöra, erfordrades en

årlig anslagsökning av minst 5,000 kronor till tryckningskostnader och 2,000

kronor för tillfällig hjälp med bearbetning av försök.

2) Föreningens norrländska försöksgård hade tidigare erhållit ett årligt

statsanslag av 17,000 kronor (numera sänkt till 15,000 kronor) och erhölle

alltjämt ett anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap av 1,200 kronor.

Örn gården för ifrågavarande verksamhet finge disponera dessa 17,000 kronor

i sin helhet, skulle detta vara tillräckligt. Nu skulle emellertid enligt

statsmakternas beslut huvudanstalten i Jönköping av anslaget årligen erhålla

4,500 kronor till ränta och amortering av den skuld, som föreningen iklätt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

sig för försöksgårdens iordningställande. Härigenom tillfördes huvudanstalten

4,500 kronor, vilka densamma omöjligt kunde undvara med nuvarande

anslag i övrigt. Men resultatet bleve, att den norrländska försöksgården icke

kunde hållas uppe på den nivå, som vore nödvändigt för en försöksgård. För

nu berörda ändamål erfordrades en årlig kostnadsökning av 6,500 kronor.

3) Flahults försöksgård hade ett årligt anslag av 11,000 kronor jämte 500

kronor från Jönköpings läns hushållningssällskap. Vid gården vore för närvarande

en inspektor anställd, vilken vid tillträdet av platsen saknade agronomisk

utbildning. Om ett år inträdde inspektoren i pensionsåldern, och

det gällde då att anställa en lämplig person till hans efterträdare. Det syntes

styrelsen självskrivet, att till en så viktig post som denna borde anställas

en kvalificerad person med agronomisk utbildning och med samma avlöning

som föreståndaren för Gisselås och som föreningens tre kulturingenjörer.

Dessutom måste medel finnas för avlöning av en billig sommarassistent.

Till dessa ändamål erfordras en höjning av anslaget till försöksgården

med 6,000 kronor, varigenom båda försöksgårdarna komme att erhålla lika

statsanslag med 17,000 kronor vardera. I jämförelse med de statliga försöksgårdarnas

22,000 kronor syntes det styrelsen, som om det begärda beloppet

skulle vara blygsamt tilltaget. De statliga försöksgårdarna vore icke

större och hade icke mer omfattande försöksverksamhet än föreningens försöksgårdar.

För här angivet ändamål erfordrades en årlig anslagsökning av

6.000 kronor.

4) Det läge i sakens natur, att en verksamhet, som den av mosskulturföreningen

bedrivna, måste föra med sig avsevärda resekostnader. De tre

kulturingenjörernas konsulterande uppgift krävde omfattande resor. Föreståndaren

och botanisten måste resa mellan försöksplatserna och den förre

måste därjämte besöka sammanträden och möten med andra försöksledare,

mosskurser, m. m. Vidare skulle styrelsens resor ersättas. Främst gällde

dock, att kulturingenjörerna fullt kunde utnyttjas endast örn deras reseanslag

vore så tilltagna, att de icke behövde underlåta att besöka rekvirenter,

som tiden skulle medge dem att betjäna. Slutligen hade den botanisten och

torvgeologen åvilande skyldigheten att verkställa torvgeologiska undersökningar

under de senaste åren endast i högst begränsad utsträckning kunnat

fullgöras, emedan inga reseanslag härtill kunnat erhållas. De torvgeologiska

undersökningar, som de senare åren gjorts, hade måst förläggas helt och hållet

till försöksgårdarna. Det vore emellertid påtagligen av stor vikt för föreningens

verksamhet, att vidgade erfarenhetsrön kunde vinnas även från

andra torvmarkstyper än dem, som representerades av försöksgårdarna. För

nu angivna ändamål erfordrades en anslagsökning av 5,000 kronor årligen.

5) Anslaget till det kemiska laboratoriet utgjorde t. o. m. 1933 cirka 16,500

kronor (häri inräknade 1,000 kronor för diverse förbrukningsartiklar och

1.000 kronor för vaktmästarens arbete), men vore nu endast 11,300 kronor.

Samtidigt med detta minskade anslag hade analysarbetenas omfattning ökats,

dels genom ökat antal förrättningar för kulturingenjörerna och därigenom

ökat antal jordprov till analys på laboratoriet, dels genom försöksarbetets

fortskridande utveckling. Det syntes styrelsen, som örn det tidigare anslaget

till kemiska laboratoriet 16,500 kronor åter borde beviljas. Detta innebure,

utöver nuvarande kostnader, en ökning av anslaget med cirka 5,000 kronor

årligen.

6) Föreningen hade ett hundratal fasta försöksvärdar i huvudsak småbrukare,

spridda över hela landet. I samarbete med dessa och med Sveriges allmänna

lantbrukssällskaps driftsbyrå planerade styrelsen genomförande av

en ekonomisk kontroll över mossodlingen hos dessa försöksvärdar, till ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

59

redande av den viktiga frågan angående moss- och myrodlingens räntabilitet

i jämförelse med fastmarksodlingen. Vidare avsåges att utreda möjligheterna

för drivande av jordbruk med endast vallodling, en jordbrukstyp, vilken

särskilt i Norrland vore förhärskande och vilken hade störst intresse för myrodlaren,

som här knappast med fördel kunde driva något annat än vallkultur.

En del rena valljordbruk i Norrland och i Småland hade redan preliminärt

anmält sig härför.

Genom samarbetet med lantbrukssällskapets driftsbyrå, kunde nämnda

ekonomiska kontroll genomföras betydligt billigare, än om föreningen ensam

skulle bära kostnaderna därför. Föreståndaren för föreningens ekonomiska

byrå behövde sålunda endast erhålla avlöning för det merarbete vid

boksluten, som uppkomme i samband med den ekonomiska kontrollen, och

för den tid, som av honom och hans hjälpkrafter toges i anspråk för de

ekonomiska bearbetningar av materialet som erfordrades. Föreningen saknade

emellertid medel för detta arbetes utveckling. Med en anslagsökning

av förslagsvis 3,000 kronor skulle man på detta synnerligen viktiga område

kunna åstadkomma åtskilligt av värde.

7) Föreningen hade icke till sin föreståndare kunnat utbetala den lön, som

han enligt lantbruksstyrelsens lönereglering borde komma i åtnjutande av.

Härtill erfordrades en anslagsökning av cirka 3,300 kronor.

8) Föreningens kulturingenjörer åtnjöte en grundlön, som med 1,000 kronor

understege den av svenska betes- och vallföreningens konsulenter uppburna.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att kulturingenjörerna borde

komma i samma lönegrad som de sistnämnda, då ingen som helst anledning

förelåge till upprätthållande av den bestående skillnaden. I samband med

sådan lönereglering för kulturingenjörerna torde en motsvarande höjning av

lönen till föreningens botanist böra ske. Till dessa ändamål erfordrades en

anslagsökning av cirka 5,000 kronor.

9) För effektivt utnyttjande av vegetationsgården i Jönköping kunde nu

utgående anslag av 1,000 kronor omöjligen räcka. Föreningen hade därför

tidigare måst underlåta omläggningen av försöken i den utsträckning som

erfordrades. Genom enskilda gåvor hade det lyckats att under sist förflutna

år återställa effektiviteten av verksamheten inom viss del av vegetationsgården.

Då sådana gåvor icke kunde påräknas i fortsättningen, erfordrades för

ändamålet en anslagsökning av 1,500 kronor årligen.

10) Sedan några år tillbaka hade föreningen använt en ny form för utövande

av sin upplysningsverksamhet. Densamma innebure, att föreningens

tjänstemän, ofta i samarbete med länens skogsvårdsstyrelser, och alltid under

medverkan av representanter för hushållningssällskapens förvaltningsutskott

anordnade s. k. mosskurser på olika platser i landet. Dessa kurser hade

tillvunnit sig ett mycket stort intresse och vunnit mycket stor tillslutning från

ortsbefolkningen. Det vore därför föreningens önskemål, att verksamheten i

fråga skulle kunna utvecklas avsevärt, något som emellertid icke vore möjligt

utan en viss ökning av anslaget, förslagsvis med 1,700 kronor.

11) Utanför försöksgårdarna bedreve föreningen en icke oväsentlig försöks-

och dcmonstrationsverksamhet hos enskilda jordbrukare. Hit hörde

dels Mo & Domsjö aktiebolag på egendomen Sörbyn i Västerbottens län, dels

det 100-tal övriga försöksvärdar, i huvudsak småbrukare, som förut omnämnts.

En utökning av denna försöksverksamhet ansåge styrelsen skulle

vara till avgjort gagn. Detta kunde emellertid icke ske utan skälig ersättning

till försöksvärdarna, som för närvarande icke erhölle någon som helst

sådan. Genom anslag av förslagsvis 1,000 kronor till försöksarbetet vid Sör
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj-.ts proposition nr 167-

byn och 2,000 kronor till de lokala försöksfälten skulle en icke oväsentlig

utvidgning av denna verksamhet kunna ske.

Svenska mosskulturföreningen vore sålunda i behov av en årlig anslagsökning

av sammanlagt 47,000 kronor. Av utredningsmannen föreslagen

anslagsökning med 20,000 kronor vore alltså icke tillräcklig för täckandet

av föreningens behov.

Förutom uppräknade behov av ökade årsanslag erfordrades för föreningens

fortbestånd och sunda utveckling anslag till täckande av följande

engångskostnader.

1) Föreningens institutionsbyggnad tarvade en grundlig renovering, varvid

de utrymmen, som nu foges i anspråk för museum, borde vinterbonas

och omändras till arbetsrum. Härigenom frigjordes för laboratoriet erforderliga

utrymmen, varjämte tjänstemännen finge möjlighet att arbeta

i egna arbetsrum.

2) För inhysande av museet samt till ersättande av den fallfärdiga försöksladan

i Jönköping borde uppföras en mindre byggnad utan eldstad på

plats där försöksladan nu vore belägen.

3) Till Flahult borde inköpas kärrmarken Svartekärr, som nu arrenderades

av föreningen från Norrahammars bruk. Samtidigt borde förvärvas

ett skogsområde, lagom stort för att förse försöksgården med husbehovsvirke.

Detta och det nedan för Gisselås föreslagna jordförvärvet skulle i

händelse av förstatligande bliva en nödvändighet. Det syntes styrelsen ändamålsenligt,

att båda förvärven komme till stånd, även om föreningen såsom

sådan skulle fortsätta verksamheten.

4) Till Flahults försöksgård behövde anläggas en väg av sådan beskaffenhet,

att bilar året runt kunde framgå''på densamma. Gårdens byggnader

krävde en grundlig reparation. De sist gångna årens minskade anslag hade

gjort, att byggnadsunderhållet måst åsidosättas, och byggnadernas iordningställande

krävde därför nu en större engångsutgift.

5) Till Gisselås försöksgård borde inköpas det skogsskifte och det odlade

jordområde, varpå föreståndaren hade sin bostad, ävensom dennes bostadshus.

Skogsskiftet om cirka 60 hektar vore beläget längs hela mvrodlingen

och hade inköpts av gårdens föreståndare endast för att bereda försöksgården

möjlighet att i omedelbart grannskap hava tillgång till husbehovsvirke.

Den odlade marken användes av föreningen till försöksändamål. Föreståndarens

bostad lämpade sig synnerligen väl att tillhöra gården, som eljest icke

hade mer än två bostadshus med plats för fyra familjer. Föreståndaren vöre

beredd att sälja skogsskiftet och boningshuset till ett för köparen gynnsamt

pris.

6) Till Gisselås borde anskaffas en lassvåg och en hötork, båda nödvändiga

för försöksarbetet. Båda dessa hjälpmedel funnes redan på Flahult. Vid

gården borde dessutom vidtagas en del förändringar av ekonomibyggnaderna

för möjliggörande av hållandet av ett betydligt större antal djur. Det vore

nämligen icke möjligt att i längden basera gårdens ekonomi på höförsäljning

i den omfattning, som nu ägde rum. Under goda år vore det nu

omöjligt att avsätta höet, och lagringsutrymmen saknades för dess förvaring

från det ena året till det andra. Dessutom erfordrades för lagringen kapital

att täcka utgifterna med det år, då hö ej kunde säljas, och sådant kapital

disponerades icke av föreningen. Medel erfordrades därför till inköpande

av så stort djurantal, att åtminstone 2/3 av det producerade höet kunde

omsättas på gården, samt till anordnande av utrymmen för djuren inom

de byggnader som funnes. Gödselstad måste i så fall anläggas utanför ladugårdsbyggnaden.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

61

7) Slutligen förutsatte styrelsen, att Gisselås skuld till statsverket avskreves,

och att det möjliggjordes för Gisselås, att bliva fri från sin skuld till huvudanstalten

genom att motsvarande del av huvudanstaltens skuld ersattes genom

statsverkets försorg.

Därest anförda anslagsbehov bleve tillgodosedda ansåge mosskulturföreningens

styrelse starka skäl tala för bevarande av föreningsformen.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har

i huvudsak vidhållit den uppfattning i hithörande spörsmål, som kommit till

uttryck i styrelsens tidigare återgivna yttrande i anledning av 1931 års utredningsmäns

betänkande. Ur styrelsens yttrande över 1935 års utredningsmans

promemoria må här anföras följande.

Då det visat sig, att gynnsammare resultat kunde erhållas än måhända av

någon annan odlingsgren under nuvarande förhållanden genom utökad tilllämpning

av rationell betes- och vallkultur, men att dessa resultat likväl

i hög grad vore beroende på, huruvida lämpliga metoder härvid komme till

användning eller icke, och då framgången för denna odling i stort främst

sammanhängde med de lokala rådgivarnas inställning, vore det givetvis

av största vikt, att den sakligt ledande institutionen vore tillräckligt rustad

för sina uppdrag, icke minst i vad det gällde möjligheten att tillhandahålla

sakliga uppgifter och anordna lämplig undervisning för på området verksamma

funktionärer av olika kategorier.

Bland föreliggande arbetsuppgifter kunde nämnas åstadkommande av behövlig

kännedom örn vallväxterna och deras odling enbart och i blandningar,

nykultivering av olika marktyper, valläggningen under olika betingelser,

principerna för betes- och slåttervallars ekonomiska utnyttjande genom olika

skörde- och bärgningsmetoder, fållindelningen, betes- och slåttervallarnas

relativa värde för anskaffande av även vinterfoder samt icke minst den

omfattande och svårlösta skogsbetesfrågans tidsenliga ordnande. Genom en

praktisk inställd forsknings- och försöksvei''ksamhet skulle dessa uppgifter

klarläggas. Det borde då bemärkas, att området ifråga icke tidigare varit

föremål för dylik verksamhet. Då det gällde växtodlingen i övrigt, av vete,

rotfrukter o. s. v., förelåge till stöd härför omfattande erfarenheter och

försöksresultat sedan långa tider tillbaka. Så vore icke förhållandet beträffande

betes- och vallkulturen. Därtill komme av samma skäl att upplysningsarbetet

på sistnämnda område bleve mera trängande än då det

gällde den övriga växtodlingen. Varje förman i lantbruket eller jordbrukare

kände sålunda till spannmåls- eller rotfruktsodling o. s. v. Gällde det åter

att anlägga betesvall, saknades i allmänhet icke bara praktisk erfarenhet

utan även forsknings- och försöksresultat att lägga till grund för en effektiv

upplysningsverksamhet härom, och i all synnerhet förelåge stor brist på

upplysande material i vad det gällde skogsbetets rationella avveckling. Det

hade ännu icke varit möjligt att genomföra en enda tillfredsställande undersökning

rörande exempelvis vad skilda typer av skogsbete avkastade

eller vilken ekonomisk roll, med avseende på såväl djuren som skogskulturen,

dylik betesgång spelade. Härför erfordrades, att medel bleve tillgängliga

för bekostande av själva arbetet, samt att en skogssakkunnig person anställdes

hos föreningen, vilken helt finge ägna sig åt frågor berörande avröjningen

och värdebestämningen av förekommande skogsbestånd vid betesförbättringar,

markboniteten och markens lämplighet för skogsproduktion

eller betesgång o. s. v. Denne skulle även stå skogsvårdsstyrelser och hus
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

hållningssällskap till tjänst i speciella fall samt bidraga till sådan undervisning,

för vilken kunskap även på skogsområdet vöre nödvändig.

Beträffande föreningens upplysningsverksamhet ville styrelsen erinra, att

denna ingalunda vore avsedd eller kunde tänkas bli tillräcklig för att tillgodose

den stora jordbrukande allmänhetens direkta behov. Härför måste

hushållningssällskapens konsulenter utbildas, och för dessa, såväl som för

lärare och rådgivare av olika kategorier, holle föreningen årligen instruktionskurser,

där grunderna för arbetsområdet såväl som nyare rön och erfarenheter

meddelades. Icke mindre än 626 personer hade besökt dessa

kurser, därav 164 med agronomisk och 30 med jägmästare- eller forstmästarexamen.

Föreningen hade sålunda att ombesörja utbildningen av dem, som

skulle förmedla forsknings- och försöksverksamhetens resultat till den jordbrukande

allmänheten. Detta innebure en högre undervisning på området.

Dylik verksamhet kunde på tillbörligt sätt utövas endast av ett organ, som

hade sig anförtrodd härför erforderlig försöksverksamhet, och vad utredningsmannen

härom anfört överensstämde helt med den erfarenhet, som

genom mångårig verksamhet vunnits hos svenska betes- och valllöreningen.

Även om det sålunda måste bliva en huvuduppgift för den institution, som

hade till ändamål att leda den sakliga utvecklingen på betes- och vallkulturens

område, att själv lägga grunden för sin verksamhet, stöde hithörande arbetsuppgifter

i så nära samband med andra självständigt arbetande försöksgrenar,

såsom växtodlingen, husdjursförsöken, mosskulturen och markläran

i övrigt samt även och i vissa avseenden särskilt med hushållningssällskapen

och landets skogsvårdsstyrelser, att samarbete med dessa vore nödvändigt.

Ävenledes vore behövligt att följa den mycket livliga verksamhet, som bedreves

i utlandet, på hithörande område. Det gällde sålunda för den här

avsedda institutionen, att sammanföra egna och på annat håll vunna resultat

och erfarenheter. Ävenledes vöre nödvändigt, att äga kännedom örn lönsamheten

av olika grenar inom lanthushållningen för att därigenom kunna bedöma

vilka verkliga brister, som behövde avhjälpas, samt att under verksamheten

stå i tillräcklig kontakt med praktiken, något som främst skedde genom föreningens

konsulentverksamhet.

För att fylla dessa uppgifter vore det emellertid nödvändigt, att föreningen

erhölle däremot svarande ekonomiskt understöd. För verksamheten under

budgetåret 1936/1937 vore ett understöd av allmänna medel av sammanlagt

106,000 kronor minimum. Styrelsen kunde icke heller underlåta att i detta

sammanhang framhålla nödvändigheten av högre anslag för framtiden. Andra

omfattande arbetsuppgifter förelåge nämligen, varibland kunde nämnas

också mera ortligt betonade sådana. Särskilt behövdes en bättre lokal försöksverksamhet

inom områden med olika förutsättningar i produktivt avseende.

Till den lokala verksamhet, som behövde sammanhållas från föreningens

sida, hörde även att i samarbete med hushållningssällskapen anordna

Hera demonstrationsfält. Erfarenheten visade nämligen, att dessa kunde

vara till mycket god hjälp också genom den avkastningskontroll, varigenom

mången gång värdefull material för undervisningen erhölles.

Vidare behövde föreningens personal utökas. Detta erfordrades för analysverksamheten,

försöksmaterialets bearbetande — dylikt kvarlåge sedan flera

år obearbetat — samt för det egentliga byråarbetet, som på grund av föreningens

rådgivande verksamhet måste utvidgas. _

Större försöksmöjligheter än hittills, vore ofrånkomliga. Dessa hade hilvi

nödtorftigt tillgodosedda tack vare gynnsamma privata förbindelser, ett förhållande,

som visserligen icke varit tillfredsställande och som ingalunda

kunde påräknas för verksamhetens fortsättande. Medel mäste salunda an
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

63

skaffas för upprätthållande av arbetet vid föreningens försöksgård, Lilla

Sunnersta. Där avsåges sådan försöksverksamhet, vilken alltför mycket skulle

inkräkta på den ekonomiska driften vid ett vanligt jordbruk. Härtill komme

även vissa speciella försök och undersökningar att anordnas, vilka fordrade

ständigt övervakande eller att arbetets detaljer fortlöpande utfördes av sakkunniga

assistenter. Men vidare torde bliva nödvändigt, att få ett försöksfält

på lerjord vid Ultuna (intill 0 hektar), på svämjorden vid Kungsängen

(intill 8 hektar) och på sandjorden vid Ultuna (omkring 1 hektar). Försök

i mindre skala för prövning i tillhörande skiften av olika insåningsmetoder,

slåttertider och gödslingar hade hittills förekommit och måste även i fortsättningen

beräknas.

För det fortsatta arbetet syntes oundgängligt att svenska betes- och vallföreningen

för sin verksamhet erhölle möjlighet till ordnad lokal försöksverksamhet

under tillsyn och närmaste ledning av särskilt anställda assistenter.

Försöksgård vore sålunda önskvärd i södra Sverige, i den intensivt drivna

jordbruksbygden, för att här klarlägga, huru betes- och vallkulturen borde

bedrivas vid stor tillgång på halm, rotfrukter och fabriksavfall samt vanligen

stora kraftfoderbehov. Denna försöksgård kunde tänkas i närheten av Alnarps

lantbruksinstitut eller Sveriges utsädesförening. Eventuellt kunde ett samarbete

med Alnarps egendom vara möjligt, utan särskild försöksgård, men i varje

fall med anlitande av en fast assistent. Liknande anordning kunde kanske också

tänkas exempelvis vid Bjärka-Säby, även om förhållandena borde motivera

en särskild försöksgård i Östergötland. Att de egenartade betingelserna på

småländska höglandet och i västra Sveriges kustområde väl kunde motivera

mera omfattande och lokalbetonad försöksverksamhet, syntes styrelsen tydligt,

även örn icke allt kunde tänkas bliva tillgodosett på en gång. För Norrlands

vidkommande vore behovet i här berörda avseende synnerligen stort. I Västernorrlands

län funnes en statens försöksgård, Offer, samt Sveriges utsädesförenings

filial, och borde i samband med dessa även betes- och vallkulturens intressen

åtminstone tills vidare här kunna tillgodoses. I Jämtlands län, med

Medstugan såsom försöksfält för tillgodoseende av fjällbygdens behov, vore

dock en verklig betesförsöksgård väl behövlig. Översta Norrlands behov på

området kunde måhända tänkas bliva tillgodosett i samarbete med kemiskväxtbiologiska

anstalten och Sveriges utsädesförenings Norrbottensfilial. För

det vidsträckta området mellan Västernorrlands-Jämtlandsbygden och Norrbotten

borde ovillkorligen en försöks- och demonstrationsgård anordnas, alltså

i Västerbotten, för speciellt betes- och vallkulturens intressen. Med tanke

på de mycket ofta återkommande klagomålen över foderbrist i Norrland, de

stora möjligheterna för foderodling där och i enstaka fall erhållna resultat,

vilka visade vad som kunde åstadkommas, borde Norrlands foderbehov

kunna säkerställas. Även fröodlingen ansåges för detta ändamål böra främjas.

Vid anförda platser vore särskilda assistenter behövliga, örn arbetet

skulle bliva tillförlitligt. Från nämnda försöksgårdar skulle en fruktbärande

upplysningsverksamhet bedrivas.

I frågan örn sammanslående av svenska mosskulturföreningen och

svenska beles- och vallföreningen, har svenska betes- och vallföreningens

styrelse framhållit, att det centrala i denna förenings arbete måste

vara att skaffa kännedom örn torvmarkerna, deras egenskaper och användbarhet

för olika ändamål. En annan uppgift har ansetts vara, att genom

allsidiga växtodlingsförsök bringa klarhet rörande lämpliga växtarter, växtföljder

oell gödslingsbehov på mossjordarna. Denna uppgift tillgodo
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Alaida proposition nr 167■

Departementschefen.

såges till en ganska stor del av det arbete, som betes- och vallkulturens genomförande

krävde. Alldeles likartad med svenska betes- och vallföreningens

uppgift bleve mosskulturföreningens verksamhet för betes- och slåttervallarnas

tillgodogörande, skörde-, bärgnings- och betningsförsök m. m. Vidare anför

styrelsen:

Det torde sålunda kunna anses, att den huvudsakliga delen av det arbete,

som mosskulturföreningen nu bedreve på organogen jord, sammanfölle med

motsvarande arbete hos svenska betes- och vallföreningen. Detta gällde sålunda

försöksverksamheten med vallväxter för vinnande av foder för sommar-

och vinterbehov, kontrollverksamheten, insamlandet samt bearbetandet

av praktiska rön och erfarenheter samt vidare de åtgärder, som erfordrades

för att skogsmark allt mindre skulle behöva tagas i anspråk som betesmark,

vartill komme botanisk-, kemisk-, laboratorie- och biblioteksverksamhet samt

slutligen upplysningsverksamheten särskilt i vad det gällde betes- och vallkulturen.

Större specialisering och ökad möjlighet att få kvalificerad personal

för betydelsefulla arbetsgrenar samt vissa krävande frågor mera ingående behandlade

än då resurserna härför delades på två institutioner borde bliva

följden av en sammanslagning. Vissa besparingar med avseende på resor

m. m. kunde kanske även åstadkommas. Måhända skulle också arbetets

planläggning vinna på ett intimare samarbete mellan de sakkunniga krafterna

inom de båda föreningarna. Från svenska betes- och vallföreningens

sida vöre det intet önskemål att föreningarna sammansloges, men föreningen

ville ej motsätta sig sammanförandet, örn detta ur andra synpunkter ansåges

lämpligt. En särskild överenskommelse finge i så fall träffas mellan föreningarna

i fråga, och de numera svenska mosskulturföreningen tillhöriga

försöksgårdarna, Flahult och Gisselås, liksom svenska betes- och vallföreningens

lörsöksgård borde fortfarande stå den nya organisationen till direkt

förfogande. För den händelse, att den nya föreningens eller organisationens

gemensamma institution förlädes till Ultuna, skulle här krävas, under förutsättning

att en del tjänsterum kunde beredas i den nuvarande institutionsbyggnaden,

att laboratorieverksamheten, den botaniska och i viss mån särskilt

för forskningsverksamheten även den kemiska, förlädes till en nybyggnad,

inrymmande även nödvändigt torkrum för skördeprov, preparerings- och förmalnings-

samt förrådsrum m. m. Därtill erfordrades i så fall bland annat

en större försöksbod för försöksmateiral, frötröskning etc. samt att kärlförsöksgården

utvidgades för vinterförvaring och att behovet av lysimeteranordningar

bleve tillgodosett. I vissa avseenden motsvarade det anförda

sådana behov, som varit behövliga även för svenska betes- och vallföreningens

nuvarande verksamhet, ehuru de ekonomiska förhållandena icke

möjliggjort tillgodoseendet därav. Ftt försöksfält på organogen jord bleve

också erforderligt i närheten av Ultuna och kunde, såvitt nu kunde förutses,

anordnas exempelvis på Bälinge mosse. Skulle en sammanslagning av föreningarna

genomföras, måste behovet av ökad arbetskraft vid den härför erforderliga

institutionen och försöksverksamheten liksom även för upplysningsarbetet

givetvis också tillgodoses. Det borde dock i varje fall kunna förutsättas.

att kostnaderna för den gemensamma verksamheten icke bleve högre,

än om föreningarna på tidsenligt sätt utvecklades var för sig.

De förslag, vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottna i en strävan

att åstadkomma större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare

användning av de medel, vilka ställas i försöksverksamhetens tjänst. Tillika

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

65

torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som

kan erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars

särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande

för utredningsmännen, synes icke finnas anledning till erinran.

Såsom framgår av redogörelsen hava utredningsmännen bland annat undersökt,

i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom

sammanförande till en organisation av de båda var för sig verksamma statsunderstödda

föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska

mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens

växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda

Sveriges utsädesförening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hava utredningsmännen

anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden,

och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i ett statlig

försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kan jag

instämma.

Vad angår frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska

mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då beträffande

försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestå av

mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik är i stor utsträckning

gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända

kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning har emellertid

resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt.

Det är även min uppfattning, att ej mycket därigenom skulle stå att vinna.

För mig framstår som den avgörande frågan huruvida, då nu omorganisation

av försöksverksamheten på växtodlingens område avses, den försöksverksamhet,

som hittills bedrivits av föreningarna, skall fortfarande med understöd

av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida verksamheten bör

införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga må erinras, att bidrag av staten för föreningarnas

verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under

årens gång har föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit

till avsevärda summor. De utgå under innevarande budgetår med 110,000

kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska

betes- och vallföreningen. Av återgivna yttranden från föreningarnas styrelser

framgår, att dessa belopp anses otillräckliga för bestridande av kostnaderna

för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd

av staten kunna förväntas från föreningarnas sida, därest de skola bibehållas

vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens

bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga örn arbetsuppgifterna

beredes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad ställning.

Förslaget innebär, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för un
Hillring

till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

f)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med huvudvikten

lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen

för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten

lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika

jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas

övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen

om uppdelning av arbetsuppgifterna ligger emellertid redan i utredningsmannens

uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att

ett visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande

viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Min uppfattning är också, att angivna förslag skulle vara svårt att genomföra.

Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet,

där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor undersökas, i

längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betes- och mossodlingsspörsmålen.

Men jämväl föreningarna, som skulle syssla med specialuppgifter,

torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och försöksverksamhet

orientera sig inom de allmänna discipliner, i vilka deras verksamhetsområden

ingå. Härtill kommer, att ett sammanförande av tillgångar i personal

och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens allmänna uppgifter

erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing för statsverket.

Nämnas må ytterligare, att den enhetliga ledning och allmänna överblick över

försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande av verksamheten organisatoriskt

sett skulle medföra, ej torde ersättas av föreslaget samarbete mellan

statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare helt visst skulle komma att

på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget örn föreningsforxnens bibehållande torde

hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare

kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra

effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden.

Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks-

och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan,

de till föreningarna anslutna medlemmarna, utgörande omkring 760 inom

mosskulturföreningen samt omkring 1,150 inom betes- och vallföreningen,

skall betydelsen av utredningsmannens berörda skäl icke underskattas. Ett

större antal utövare av jordbruksnäringen torde emellertid särskilt betes- och

vallföreningen hava nått indirekt genom de utbildningskurser, som genom

föreningens medverkan hållits för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap

m. fl. Dessutom torde även den direkta påverkan hava sträckt

sig långt utöver medlemmarnas krets genom spridandet av populära skrifter,

anordnandet av föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning tages till frågan örn föreningarnas bibehållande i deras

nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut

år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående

forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd

med modern instrumentell utrustning. Såsom jag förut erinrat, skola

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

G7

enligt samtidigt fattat beslut till samma plats överflyttas de till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks- och husdjursavdelningarna.

Det är min avsikt att i det följande föreslå utbyggnad

av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande förflyttning. Genom

dessa anordningar beräknas vid Ultuna uppstå en koncentration av krafter

för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga bidrag böra kunna

förväntas till lösande även av spörsmål, som äro av omedelbar betydelse

för produktionen. Man torde ej få bortse från detta nya läge

vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills

vårdats av föreningarna, fortfarande skola med bidrag av statsmedel omhänderhavas

av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förläggas till

Ultuna, synes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis bör

härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter

och andra resurser göres beredd för ändamålet. Om denna anordning,

vilken sålunda av mig nu förordas, blir genomförd, torde därav följa,

att jämväl de till föreningarna anslutna försöksgårdarna böra överföras till

den statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kan

träffas med föreningarna. Däremot ifrågasättes icke nu förvärvande för statens

räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Vad angår de statsunderstödda kurser i beteskultur och ängsskötsel, som

under svenska betes- och vallföreningens medverkan hållits för konsulenter

vid hushållningssällskapen, lärare vid lantbruksskolor m. fl., synes dylik

verksamhet böra i framtiden omhändertagas av lantbrukshögskolan.

1931 års utredningsmän förorda, att jämväl föreningarnas upplysningsoch

konsulterande verksamhet skulle undandragas statsunderstöd. I stället

skulle den allmänna upplysningsverksamheten och till viss del även den rent

konsulterande verksamheten omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan

inom den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande

verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen

i landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna

uppgiften har från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav på

förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens

förslag genomfördes. Vidare har i åtskilliga yttranden framhållits, att även

örn föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ, föreningarna

likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet

och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset

för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare

kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen

i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Jag delar

den meningen, alf upplysning och propaganda meni större framgång kan

spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en statsanstalt. Nu

hava föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan verksamhet

förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven försöksverksamhet.

En dylik åsikt har framförts jämväl av 1935 års utredningsman

opaginerad Kontrollera mot PDF

G8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

samt funnit uttryck i vissa av de avgivna yttrandena. Ehuru det

ej må bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet kan verka

stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten, torde det emellertid

vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer med varandra

äga ett oupplösligt sammanhang. De, vilka driva upplysnings- och propagandaverksamhet,

böra naturligtvis sättas i tillfälle att kontinuerligt få del

av vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll följa försöksverksamheten.

Härför fordras emellertid ej att de själva utöva sådan verksamhet.

Det torde här få erinras, att även nu verksamheten inom föreningarna är genom

befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig grad uppdelad i

försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet. Då jag

tillstyrker, att föreningarna alltjämt må erhålla anslag för den del av deras

nuvarande verksamhet, som avser upplysning och propaganda, utgår jag

alltså från, att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter,

genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp

och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full

utsträckning erhålla det material för sin uppgift, som skäligen må kunna

ifrågakomma. Det bör ihågkommas, att den statliga försöksverksamheten

härvid äger samma intresse som föreningarna, nämligen att, sedan sådana

resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunna anses utgöra en säker

ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen av deras näring, resultaten

snabbt föras ut till därav intresserades kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsättas icke skola vidare driva försöksverksamhet,

ulan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens

försöksanordningar, torde de däremot ej böra sakna möjlighet till

upprätthållande av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De böra

även erhålla medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten,

m. m. För demonstrationsändamål torde jämväl de statliga försöksgårdarna

och försöksfälten böra i viss utsträckning kunna upplåtas till

föreningarnas disposition. Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet

bör förutom genom demonstrationer fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet

i sådan press, som läses av befolkningslager, vilkas upplysande

verksamheten åsyftar, och dylikt. Föreningarna torde även böra beredas tillfälle

att utgiva en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift torde också böra ingå skyddighet

att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För

denna gren av verksamheten torde i tillämpliga delar kunna gälla vad nyss

anförts rörande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten

torde böra utövas genom den fackliga försöksledningen med dess

bundenhet till arbetet vid de centrala försöksanordningarna, torde det bliva

naturligt, att verksamheten närmast kommer att vända sig till konsulenter

och lärare och blott mera indirekt till den breda allmänheten. Det kan givetvis

förväntas, att föreningarna jämte hushållningssällskapen bliva i stånd att

inom sina områden bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den

statliga försöksledningens direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning

behöver tagas i anspråk.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 167.

69

Av 1931 års utredningsmän har föreslagits, att kemisk-växtbiologiska anstalten

i Luleå skulle på sådant sätt inordnas i statens försöksverksamhet,

att dess försöksgårdar inginge i den statliga organisationen, varest anstalten

skulle bibehållas vid sin centrala verksamhet. Med hänsyn till nämnda anstalts

lokalbetonade karaktär anser även jag, att anstaltens centrala verksamhet

bör jämväl i fortsättningen upprätthållas på ungefär samma sätt som

hittills. Men därjämte torde med hänsyn till effektiviteten av anstaltens

verksamhet på ifrågavarande område anstalten böra genom statsunderstöd

beredas möjlighet att behålla dess ursprungliga, genom donation tillkomna

fasta försöksgård Sunderbyn. Däremot bör förutsättas, att den under nämnda

försöksgård lydande Alträsks substation, vars inrättande till största delen

bekostats av statsmedel och vars drift helt och hållet bestrides av statsanslag,

helt underordnas den statliga försöksverksamheten. Genom en dylik anordning

torde i möjligaste grad på en gång tillgodoses såväl förefintliga ortliga

försöksintressen som behovet av införlivande med den statliga verksamheten

av en för övre Norrland viktig försöksgårdstyp.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt här föreslagits, tillägges

en statlig organisation, är det uppenbart, att denna har att planlägga försöksverksamheten

och svara för uppgjorda planers utförande. Intet hinder torde

likväl böra möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen äro inriktade

på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen väcka förslag

om utförande av försök, som anses vara av vikt för produktionen på

jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle av försöksorganisationen

anses vara av avsevärd betydelse och böra komma lill utförande,

torde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna för

försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid kunna yppa sig

att få det föreslagna försöket genomfört. Det är därför min mening, att

ett särskilt belopp årligen bör ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för möjliggörande

i viss utsträckning genom försöksorganisationen av sådana föreslagna

försök, som ansetts äga stor betydelse för produktionen, men som ej

kunna komma till utförande inom ramen för de planlagda försöken. Det

torde kunna förväntas, att särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och

icke minst statsunderstödda sådana begagna sig av den möjlighet, som härigenom

skulle beredas, att få frågor, som uppstå under verksamhetens utövning,

prövade genom metodiska försök. Genom denna anordning böra mosskulturföreningen

och betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose

de behov av ledning för upplysningsverksamheten, som hittills skett

genom de egna försöken.

Beträffande 1931 års utredningsmäns förslag angående utbyggnad av försöksgårdssystemet

må erinras, att de fasta försöksgårdar, som nu tillhöra

staten, tillkommit först under senare åren. Det är uppenbart, att erfarenheten

av deras verksamhet ännu ej kan vara synnerligen stor. Ett statligt

försöksgårdssystem torde därför böra utbyggas successivt och med stor försiktighet.

Vad angår försöksverksamheten vid lantbruksskolor och lantmannaskolor

synes densamma böra stimuleras liksom också den i samverkan

med hushållningssällskap bedrivna lokala försöksverksamheten. Åt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års

utredningsman.

gärder böra vidtagas för effektivisering under den statliga försöksverksamhetens

ledning av försök för fastställande under skilda jordmåns- och klimatförhållanden

av odlingsvärdet av de sorter och stammar, som tillföras landets

växtodling. Jag återkommer till dessa spörsmål i det följande.

b. Husdjursskötseln.

Beträffande frågan örn husd j ursförsök sverksamhetens anordning

har 1935 års utredningsman förutsatt, att verksamheten — i enlighet

med 1931 års riksdagsbeslut — förlädes till Ultuna eller i dess omedelbara

närhet. Den centrala försöksverksamheten borde emellertid enligt utredningsmannens

mening kompletteras med vissa försök i Sydsverige, vilka

borde förläggas till Alnarpsinstitutet. En filialstation för husdjursförsök borde

ordnas vid Alnarps egendom.

Utredningsmannen har framhållit, att erforderliga försöksdjur kunde utgöras

antingen av sådana, som vore i statens ägo och funnes till omedelbar,

fri och bestående disposition, eller också av djur inom besättningar, tillhöriga

enskilda jordbrukare, med vilka försöksorganet träffat uppgörelse om

försöks utförande. I sådant hänseende vore med enskildas besättningar jämförbara

besättningar å sådana statens gårdar, som hade anslagits för vissa

särskilda ändamål, såsom exempelvis Svartsjö. Utredningsmannen anför

vidare härutinnan:

Även om båda utvägarna kunde praktiseras, torde den förstnämnda anordningen

ur försökssynpunkt vara den lämpligaste. Erfarenheten från

både vårt land och andra länder hade visat, att det vore vanskligt att bygga

verksamheten på försök inom enskildas kreatursbesättningar. Varje försök,

som kunde antagas menligt inverka på djuren eller deras avkastning eller

över huvud taget på ladugårdsskötsel^ ekonomi, måste avskräcka en privat

jordbrukare att utlämna sina djur för försöksverksamhet, åtminstone för så

vitt han ej finge full ersättning för intrånget. Försöksverksamheten bleve i

varje fall alltför beroende av försöksvärden och dennes villighet att medverka.

I regel kunde nian ej heller inom enskildas djurstallar påräkna sådana

anordningar för individuell utfodring, fodrets och gödselns uppvägning

m. m., som erfordrades för en noggrann försöksverksamhet. Utfördes försöken

på gårdar, långt avlägsna från centralkontoret, vore det dessutom svårt

att utöva den erforderliga kontrollen över försökens genomförande.

Örn alltså försöksverksamhet inom egna djurstallar i åtskilliga hänseenden

innebure fördelar och i fråga örn vissa uppgifter vore nödvändig, borde det

dittills följda systemet nied försök inom privatbesättningar icke helt

övergivas, då detta medgåve en viss rörlighet och frihet i val av försöksobjekt

och undersökningar angående mera lokalbetonade problem, såsom bristsjukdomar

m. m. Den lämpligaste organisationen syntes därför vara, att försöksinstitutionens

verksamhet i första hand grundades på i statens ägo befintliga

försöksresurser, därvid Ultuna och Alnarp främst borde ifrågakomma.

Men såsom komplettering därtill — i fråga om uppgifter, som sådant

medgåve — borde försök i viss omfattning utföras även å andra därför lämpliga

gårdar.

Husdjursför söksverksamhetens uppgifter torde enligt

utredningsmannens mening i allmänhet få anses bestå i utredning av frågor rö
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

71

rande husdjurens avel samt deras utfodring och vård. Utredningsmannen har

uttalat, att ehuru det ej torde vara möjligt att på förhand i detalj angiva de

problem, vilkas lösning vid varje tid påkallades, vissa allmänna synpunkter

i avseende å nämnda försöksverksamhets uppgifter under den

närmaste framtiden likväl kunde framhållas. Härom har utredningsmannen

i huvudsak anfört följande.

Liksom centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning

vore skild från anstaltens mejeriavdelning och jordbruksavdelning,

borde det även för framtiden finnas en i möjligaste mån klar avgränsning

av husdjursförsöksverksamheten gentemot dels mejeriförsöken

och dels jordbruksförsöken. Beträffande förhållandet till undersökningarna

på mejeriområdet torde saken allmänt kunna uttryckas så, att husdjursförsöksverksamheten

borde omfatta sådana problem, som hänförde sig till mjölkens

produktion, medan frågor om mjölkens tillvaratagande och vidare behandling

folie inom mejeriförsökens område. I förhållande till jordbruksförsöken,

däri särskilt inräknade dylika på betes- och vallområdet, syntes gränslinjen

kunna angivas sålunda, att medan jordbruksförsöken skulle svara för

frågor om växternas — i detta fall särskilt foderväxternas — producerande,

ankomme det på husdjursförsöksverksamheten att omhänderhava frågorna

örn fodrets utnyttjande i kreaturshushållningen direkt genom avbetning eller

efter konservering.

Det vore emellertid uppenbart, att för de olika grenarna gemensamma

gränsområden funnes. Detta gällde framför allt i avseende å förhållandet

mellan husdjursförsöken och försöken på betes- och vallområdet. Men även

gentemot mejeriförsöken funnes gränsproblem, exempelvis frågan örn utfodringens

och ladugårdshygienens inverkan på mjölkens mejeritekniska

egenskaper. Med hänsyn till dylika gränsfall skulle det möjligen framstå såsom

angeläget att än ytterligare precisera skiljelinjen mellan ifrågavarande

områden. I så måtto torde en ytterligare skärpning i angivandet av gränslinjen

mot betesfrågans områden möjligen kunna göras, att till husdjursförsöksverksamhetens

uppgifter borde läggas medverkan vid skördens utförande och

skörderesultatens fastställande i foderenheter ävensom de viktiga frågorna

rörande avbetningens utförande och gräsets konservering. Beträffande sistnämnda

spörsmål vöre man emellertid inne på ett område, som även i hög

grad intresserade de jordbruk stekniska försöken, över huvud

taget vore det svårt och rent av olämpligt att på de uppkommande gränsfallens

område på förhand angiva några riktlinjer, huru arbetet borde utskiftas

mellan de olika i saken intresserade försöksgrenarna, utan borde mellan

dessa städse finnas sådant samarbete och sådan nära kontakt, att man

genom god vilja och praktisk blick i vart särskilt fall kunde bestämma, huru

gränsproblemen borde behandlas. Dessa borde alltså handläggas i samverkan

mellan de berörda avdelningarna.

I avseende å husdjursförsöksverksamhetens avgränsning tarvade vidare

frågan örn förhållandet till det enskilda f ö r s ö k s a r b e t e t p ä h u sdjursavelns

o m råde uppmärksamhet då det genom enskild donation

upprättade institutet i'' ö r li u s d j u r s f ö r ä (Ilin g vore viii tillgodosett

i fråga om djurmaterial, stallar, institutionsbyggnader, personal och

rörelsekapital samt underkastat en även ur allmän synpunkt sett god och

objektiv ledning, torde anledning saknas för den statliga husdjursförsöksverksamhet,

varmed förevarande utredning sysslade, att inlåta sig på vittgående

genetiskt-experimentellt arbete eller alt (iver huvud taget upptaga

sådana problem, med vilka sagda institut vore på ett tillfredsställande sätt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

.sysselsatt, utom i den utsträckning sådan försöksverksamhet vore nödvändig

i samband med lantbrukshögskolans undervisning i avelslära. -— I avseende

å försöksarbetet å avelsområdet kunde vidare övervägas, huruvida svinstam

kontrollen även i fortsättningen borde i huvudsak ske genom

statens försorg. Här vore närmast fråga om att, genom undersökningar å avkomman

efter avelssvin (tillväxt vid lika utfodring, slaktresultat och bedömning

av det erhållna fläsket m. m.) få utrönt olika avelsbesättningars och

avelsdjurs värde, en angelägenhet av stort intresse för dem, som ägde de

av provningarna berörda besättningarna. Då det emellertid vore av stor allmän

betydelse, att ett förstklassigt avelsmaterial å svinhushållningens område

erhölles, då vidare denna stamkontroll borde hava fullt opartisk, objektiv

och officiell karaktär, samt då slutligen djurägarna borde kunna i så

måtto medverka till kontrollens utförande, att de erlade viss deltagaravgift,

så syntes icke tillräcklig anledning föreligga att övergiva systemet med statlig

svinstamkontroll. Emellertid borde, i samband med införande av deltagaravgift,

fordringarna för deltagande skärpas, så att allenast verkliga avelsbesättningar

bleve delaktiga av kontrollen.

Under erinran örn den av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

med anlitande av särskilt statsanslag ledda svinstamkontrollen vid

enskilda tillhöriga svinstallar vid Åstorp i Skåne och Hallsberg i Örebro län

har utredningsmannen övervägt, huruvida ej den statliga försöksverksamheten

själv borde driva ifrågavarande svinskötsel. Han anför i denna del:

De ersättningar, som i olika former lämnades försöksvärdarna, vore ganska

betydande, men å andra sidan vore staten vid nuvarande system fri från

alla risker, något som vore av särskilt värde under dåliga konjunkturer för

svinskötseln. Ehuru utredningsmannen ej nu ville ifrågasätta ett frångående

av det dittills på området tillämpade systemet, finge dock framhållas angelägenheten

av att ledningen för svinstamkontrollen vid ingående av avtal med

försöksvärdarna noga tillsåge, att högre ersättningar ej lämnades, än som

vore oundgängligen nödvändigt.

Såsom i viss mån jämförlig med svinstamkontrollen har av utredningsmannen

upptagits avkastningskontrollen (v ä r p n i n g s kontrollen)

beträffande höns. Han anför härom:

Aven här vore det fråga om att, genom noggranna prov å produktiviteten

hos höns efter olika avelsdjur, få utrönt dessa avelsdjurs värde. Denna kontroll

hade omhändertagits av Sveriges fjäderfäavelsförening, som vid Nykvarn

i Södermanland härför upprättat en kontrollstation. Ehuru några av de skäl,

som nyss anförts till stöd för bibehållandet av statlig svinstamkontroll — särskilt

vikten av att kontrollen skedde opartiskt och objektivt — även kunde

tala för ett förstatligande av värpningskontrollen, torde dock vissa andra vägande

omständigheter motivera, att denna kontroll åtminstone tillsvidare

finge kvarbliva hos Sveriges fjäderfäavelsförening. Denna vore en av staten

understödd och kontrollerad riksorganisation, som — så vitt kunnat utrönas

— med opartiskhet åt alla håll på ett mycket intresserat sätt redan omhändertagit

denna kontroll. Så länge den sköttes tillfredsställande, syntes

tillräckliga skäl ej föreligga för att taga den ifrån föreningen och förstatliga

den. Det vore dock ett önskemål, att kontrollen organiserades i samråd med

institutet för husdjursförädling och lantbrukshögskolans institution för avelsoch

raslära ävensom med ledningen för den statliga försöksverksamheten på

fjäderfäområdet. Föreskrift i dylikt syfte torde böra meddelas i samband med

beviljandet åt föreningen av statsanslag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

73

Ytterligare anför utredningsmannen i detta sammanhang:

Bland annat med hänsyn till den begränsning, som den statliga husdjursförsöksverksamheten

i avseende å avelsfrågor rönte till följd av arbetet inom

institutet för husdjursförädling samt Sveriges fjäderfäavelsförenings värpningskontroll,

torde sagda verksamhets huvuduppgifter komma att omfatta

husdjurens utfodring och skötsel. Här borde givetvis vara

fråga om samtliga de husdjursslag, som direkt hade betydelse för jordbruket,

främst nötkreatur, svin och höns, men även får, getter, hästar, andra fjäderfän

än höns samt slutligen sådana smådjur som kaniner och s. k. pälsdjur.

På området för husdjurens utfodring och skötsel borde försöksverksamheten

i främsta rummet omfatta sådana undersökningar, som innebure eller förutsatte

bestämningar av fodermedlens fodervärde och användbarhet i olika

kombinationer med varandra, eller som avsåge att belysa inverkan av olika

utfodringssystem eller olika hygieniska betingelser.

Utredningsmannen har vidare uppehållit sig vid olika utf odringsprob

1 e m och metodiken vid bestämmandet av betesvallars avkastning särskilt

genom försök med nötkreatur som försöksdjur. Vidare har påpekats, att i

viss anslutning till försöksverksamheten med fjäderfä borde upptagas utfodrings-

och uppfödningsförsök med sådana smådjur som kaniner och

s. k. pälsdjur. Enligt utredningsmannens mening har pälsdjursuppfödningen

för en del lägenhetsägare varit av så stort intresse och även nationalekonomiskt

haft så stor betydelse, att anledning funnes att även på detta område

upptaga en planmässig försöksverksamhet.

I detta samband torde jag få återkomma till den tidigare omförmälda skrivelsen

från Sveriges rävuppfödares riksförbund innefattande framställning

om åtgärd för upprätthållande av försöksgård för rävuppfödning.

Ur denna framställning må här återgivas följande.

Av totala antalet rävuppfödare i landet, som enligt tillgängligt statistiskt

material, kunde skattas till mellan 1,500 och 2,000, vore minst två tredjedelar

jordbrukare och av dessa vore det långt övervägande antalet mindre jordbrukare.

För en stor del av dessa jordbrukare hade rävuppfödningen varit en

binäring av stor ekonomisk betydelse och det vore påtagligt, att rävuppfödningen

räddat många jordbrukare genom de senaste årens svåra jordbrukskris.

För jordbruket överhuvud taget måste det även hava varit av en icke

ringa betydelse att till rävuppfödningen kunna avyttra betydande mängder

slaktavfall och ben, sämre kött samt nödslaktade djur m. m. Härigenom hade

dessa varor, som eljest delvis varit värdelösa, erhållit ett saluvärde, som i sin

mån något bidragit att stärka slaktdjurs- och köttmarknaden. Detta senare

franninge närmare av följande kalkyl.

På grundval av de rapporter, som medlemmar av riksförbundet enligt förbundets

stadgar årligen lämnade, kunde det svenska rävbeståndet av silveroch

blåräv för närvarande beräknas till

Avelsdjur, honor ............................ cirka 24,000 st.

» hanar ................................. 11,000 » 35,000 st.

» ungar ........................................ » 60,000 »

Antal djur 95,000 st.

Medeltalet avelshanar per rävgård utgjorde sålunda mellan 12 och 15. Foderbehovet

för dessa rävar vore cirka 150 kilogram per år för vuxet djur och

cirka 90 kilogram för unge, som pälsades vid 8 å 9 månaders ålder. Den

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

totala foderförbrukningen för landets rävbestånd vore följaktligen minst 10

miljoner kilogram. Härav utgjordes cirka V3 eller cirka 3.5 miljoner av vegetabilier

och 2U eller 6.5 miljoner av animalier. Värdet på slaktavfallet växlade

betydligt i olika delar av landet, men ända upp till 50 öre per kilogram

våm mäste på sina håll betalas. I stort sett konsumerade rävuppfödningen

allt tillgängligt slaktavfall och ett stort antal självdöda djur. För avsättningen

av överloppsströmming på ostkusten spelade rävuppfödningen även en

relativt stor roll. Det totala värdet av foder, som förbrukades av den svenska

rävuppfödningen, torde kunna skattas till minst 2 miljoner kronor.

Rävuppfödningen utökade även arbetsbehovet i landet. Örn man räknade

med, att i medeltal en man åtginge för skötseln av 20 honor med tillhörande

hanar och ungar, bleve arbetsbehovet för 25,000 honor cirka 460,000 dagsverken

för år. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor för dag motsvarades detta

av en arbetsinkomst för rävskötarna av 2,300,000 kronor.

Värdet av innevarande års skinnproduktion kunde beräknas till cirka 7

miljoner kronor, om man utgingc från ett medelpris för skinn av 120 kronor.

Då så gott som hela produktionen ginge på export, bidroge således den

svenska rävuppfödningen att hjälpa upp landets handelsbalans med detta be
lOPP.

0.0

Sedan länge hade organiserande av försöksverksamhet på ifrågavarande

område stått på riksförbundets program. Rävuppfödningen vore en ny verksamhet

och uppfödarna stöde främmande inför en mängd frågor, vilkas lösande

skulle betyda stora ekonomiska vinster. Då de flesta uppfödarna rekryterades

från de bredare lagrell, ställde det sig mycket svårt, för att icke

säga omöjligt för dem, att själva kunna utföra mera krävande teoretiska försök

eller utsätta sina djur för risker. Enda sättet för rävuppfödningen att

komma i åtnjutande av en värdefull försöksverksamhet vore, att en sådan

handhades av någon vetenskaplig institution. All annan husdjursuppfödning

hade kommit i åtnjutande av det allmännas stöd på försöksväsendets område,

även beträffande sådana djur som får, höns och kaniner. Man kunde då

ifrågasätta örn icke rävuppfödningen vore lika berättigad att erhålla ett sådant

stöd. Därest husdjursförsöksverksamheten komme att förläggas till

Ultuna, kunde med små medel en rävgårdsanläggning uppföras i anslutning

till försöksinstitutionen för svin och höns, som enligt uppgift eventuellt skulle

förläggas till det till Ultuna hörande torpet Bäcklösa. En undersökning av

terrängen vid Bäcklösa hade givit vid handen, att goda möjligheter funnes

för uppförandet av en rävgårdsanläggning både omedelbart norr om nuvarande

torpställe samt söder och sydväst därom. Genom att uppföra rävgårdsanläggningen

i anslutning till blivande byggnader för svin och höns, skulle

vissa besparingar vinnas genom att foderberedning kunde utföras i gemensamt

hus för både svin, höns och rävar, varjämte drifts- och försökspersonal

för svin och höns även skulle kunna utnyttjas för rävgärdens skötsel.

För rävuppfödningen i stort skulle genom en sådan anordning icke endast

vinnas värdefulla försöksresultat, utan man skulle därjämte erhålla möjlighet,

att genom kurser och demonstrationer av praktisk art vid försöksgården

på ett enkelt och effektivt sätt levandegöra de teoretiska erfarenheter,

som utvunnits. Denna utbildningssynpunkt torde även vara värd att beakta

vid frågans behandling och denna kunde endast tillgodoses genom en

vid en anstalt bedriven försöksverksamhet. Då rävuppfödningen huvudsakligen

bedreves som binäring till jordbruk, förefölle det naturligt, att dess

försöksverksamhet även organisatoriskt anknötes till jordbrukets övriga husdjursförsöksverksamhet.

Riksförbundet vore villigt att i mån av sin ekonomiska styrka under
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

75

stödja försöksverksamheten. Till att börja med kunde riksförbundet garantera

försöksdjur till anläggningen.

Riksförbundet har vidare anfört, att en dylik anläggning icke behövde

göras stor.

Ett antal av 30 avelshonor med 15 hanar och blivande ungar vore med

säkerhet ett fullt tillfredsställande djurantal. Emellertid behövde anläggningen

ej börja nied denna storlek, utan kunde mycket väl börja med 10 å

15 honor. Kostnaden för en anläggning för 15 honor med tillhörande hanar

och blivande ungar kunde beräknas till 5,000 kronor. Den blivande driften

borde i någon mån kunna finansieras genom skinnförsäljning, men då försöksverksamheten

givetvis kunde få ett menligt inflytande både på antalet

ungar och på skinnkvaliteten, kunde man ej utgå ifrån, att driften helt

skulle täckas genom skinnförsäljning, helst som försöksdriften bleve betydligt

dyrbarare än vanlig ekonomisk drift. Ett driftsunderskott av 2,000

kronor för år torde därför böra beräknas. Det erforderliga utymmet rörde

sig örn cirka ett hektar.

Mot utredningsmannens förordande av förläggning till Ultuna

av den centrala statliga försöksverksamheten har invändning ej framställts

i något av de avgivna yttrandena liksom ej heller mot förslaget om anordnande

av fast försöksverksamhet vid Alnarps egendom

i vidare mån än att avelsföreningen för svensk låglandsboskap, samtidigt

som föreningen uttalat sin tillfredsställelse över att försöksverksamheten

på ifrågavarande område komme att utövas även i Skåne, anfört, att

föreningen helst skulle hava sett att en fristående försöksorganisation förlagts

till Alnarp, där mejeriförsöken skulle få sin medelpunkt.

Emot de försöksuppgifter, som föreslagits skola ingå i verksamheten,

hava i allmänhet ej framställts erinringar. Dock har lantbruksstyrelsen

ansett, att svinstamkontrollen ej borde inordnas bland verksamhetens

fasta uppgifter. Föreståndaren för institutet för husdjursförädling

har i skrivelse, som bifogats yttrandet av institutets styrelse, anfört, att då

svinstamkontrollen huvudsakligen utgjordes av ett fortlöpande rutinarbete,

den borde givas en mera självständig ställning inom försöksverksamhetens

ram. Lantbruksstyrelsen har liksom svenska fåravelsföreningen förmenat,

att fårskötseln ställts i skuggan inom den föreslagna försöksverksamheten.

Avelsföreningen för röd kullig svensk lantras har särskilt betonat behovet

av försöksverksamhet för tillgodoseende av Norrlands intressen på hithörande

område. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap har framhållit

önskvärdheten av, att samarbete åvägabringades mellan den statliga

försöksverksamheten och institutet för husdjursförädling. Sveriges fjäderfäavelsförening

har motsatt sig utredningsmannens förslag, att föreningens

kontrollverksamhet organiserades i samråd med institutet för husdjursförädling,

lantbrukshögskolans institution för avels- och raslära samt ledningen

för den statliga försöksverksamheten på fjäderfäområdet.

Ur de avgivna yttrandena må vidare anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har erinrat, att utredningsmannen angivil

försöksverksamhetens huvuduppgift avse husdjurens utfodring och

Yttranden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

skötsel samt understrukit vad utredningsmannen framhållit örn behovet av

klar avgränsning av denna verksamhet gentemot dels mejeriförsöken, dels

jordbruksförsöken. Däremot hade utredningsmannen enligt lantbruksstyrelsens

mening knappast på ett rationellt sätt sökt draga upp gränserna mellan

verksamheten, i vad den avsåge utfodring och skötsel, å ena sidan, och avelsförsök,

å andra sidan. Lantbruksstyrelsen funne en avgränsning av arbetsområdet

jämväl härutinnan erforderlig. Arbetsområdet, även om det begränsades

till husdjurens utfodring och skötsel, syntes vara så stort samt kräva

så speciell sakkunskap och läggning för uppgiften hos ledaren, att detsamma

knappast syntes böra annat än i nödfall ytterligare utökas. Ytterligare har

lantbruksstyrelsen anfört bland annat:

Hos institutet för husdjursförädling måste den för praktiska försök på

avelns och förärvningens områden erforderliga sakkunskapen och erfarenheten

vara speciellt företrädda. För detta instituts verksamhet torde också

handhavandet av de praktiska försök, som kunde tänkas erforderliga, medföra

icke obetydliga fördelar genom den vidgade erfarenhet, ett sådant handhavande

måste anses medföra. Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen

vara rationellt, att i den mån så ske kunde utnyttja detta

institut, som visserligen kommit till stånd genom enskild donation, men

ställts till det allmännas tjänst i syfte att fylla en brist i den statliga försöksutrustningen

på husdjursskötsel^ område.

Utredningsmannen syntes anse, att t. ex. vissa kontrollförsök (svinstamkontrollen

och avkastningskontrollen beträffande höns) borde hänföras till

husdjursförsökens arbetsområde. Dessa försök vore emellertid närmast att betrakta

såsom officiella kontrollåtgärder av mera administrativ art i fråga om

avelsdjursproduktionen och avelsdjursförsäljningen och härutinnan jämförliga

med kontrollföreningsverksamheten på nötkreatursavelns område. Något

direkt samband med de egentliga husdjursförsöken syntes de icke hava. Att

svinstamkontrollen på sin tid kommit att förläggas till husdjursavdelningen

vid centralanstalten torde närmast hava sammanhängt därmed, att intet annat

organ funnits att tillgå för försökens handhavande. Hade ett institut

för avelsförsök redan då funnits, syntes detta närmast hava bort komma

i fråga för försökens handhavande, då dessa försök krävde speciella kunskaper

på avelns och förärvningens område. Lantbruksstyrelsen ville därför

hemställa, att dessa kontrollförsök icke upptoges bland husdjursavdelningens

egentliga arbetsuppgifter och att vid dess utrustande med arbetspersonal

m. m. hänsyn icke toges till dem, utan att såsom hittills särskilt

anslag anvisades härför. Under sådana förhållanden syntes icke heller frågan

örn dessa försöks ekonomi och eventuell avgift för deltagande i dem

behöva upptagas till prövning i detta sammanhang.

Sveriges fjäderfäavelsförening, som enligt vad nyss

nämnts motsatt sig föreslaget organiserat samarbete med den statliga och

viss annan försöksverksamhet, har härom anfört i huvudsak följande.

Föreningen hade icke något att erinra mot ett samarbete på frivillighetens

väg. Ett sådant samarbete hade även upprätthållits, men föreningen

efterlyste motiveringen till att kontrollens organisation skulle ske i samråd

med institutioner, vilka tidigare icke gjort bekantskap med denna verksamhet,

som vore av speciell art, dels emedan det från olika delar av landet

insända materialet vore synnerligen heterogent, dels emedan den intimt

kombinerats med föreningens ledning av avelsarbetet med höns i landet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167•

77

Såväl motivering som förslag till hur denna organisation i samråd med vissa

institutioner borde ordnas saknades i utredningen. För kontrollens direkta

ledning hade styrelsen tillsatt en värpkontrollkommitté bestående av tre

personer. En av föreningens konsulenter hade det direkta ansvaret för

kontrollens skötsel. Skulle denna kommitté utökas med ytterligare 3—4

personer, skulle en sådan åtgärd dels fördyra kontrollens ledning, dels göra

densamma mera tungrodd, utan att verksamheten skulle i motsvarande grad

kunna vinna något härpå.

Då utredningen icke kunnat påvisa några större olägenheter av värpkontrollens

nuvarande organisation och ledning varken beträffande resultatens

opartiskhet eller deras objektivitet, syntes önskemålet att såsom villkor för

föreningens erhållande av statsanslag uppställdes att värpkontrollen organiserades

i samråd med berörda institutioner vara omotiverat, detta så mycket

mera som arbetet på kontrollstationen vore fullt offentligt samt det stöde

var och en fritt att efter anmälan på föreningens sekretariat få besöka densamma

och taga del av arbetet och kontrollresultaten. Värpkontrollverksamheten

måste tjäna sitt ändamål och kunde icke tagas i anspråk för vetenskapliga

undersökningar och sålunda inrangeras i den allmänna försöksverksamheten.

I anledning av den av Sveriges rävuppfödares riksförbund gjorda framställningen

angående anordnande av statlig försöksverksamhet för rävuppfödning

har styrelsen för centralanstalten i infordrat yttrande

tillstyrkt, att staten i samband med förflyttningen av centralanstaltens

husdjursavdelning till platsen för lantbrukshögskolan vidtoge anordningar

för upptagande av viss försöksverksamhet jämväl beträffande pälsdjur.

Styrelsen utginge därvid ifrån, att det i främsta rummet vore uppfödnings-

och utfodringsfrågor samt i mindre grad rena avelsproblem som intresserade

pälsdjursuppfödare. Därest till en början ifrågavarande försöksverksamhet

skulle komma att begränsas till rävskötseln, torde emellertid

möjlighet senare böra beredas att utsträcka verksamheten till att omfatta

jämväl andra pälsdjur, såsom mink m. fl.

I frågans nuvarande läge hade styrelsen icke haft möjlighet att bedöma

den angivna försöksverksamhetens ekonomiska konsekvenser. Skäl syntes

dock tala för, att inom den i framställningen beräknade kostnadsramen

skulle kunna anordnas en försöksverksamhet beträffande rävskötsel med

till en början nöjaktig omfattning

I en sistberörda yttrande bilagd skrivelse av föreståndaren för

centralanstaltens husdjursavdelning har denne anfört,

bland annat, följande.

Den plats vid Ultuna, som föreslagits för förläggning av höns- och svinstallar,

hade vid en tillsammans med Sveriges rävuppfödares riksförbunds

ledning utförd inspektion visat sig erbjuda fullt tillräcklig tomtplats och

med avseende på terrängens beskaffenhet goda förutsättningar även för uppförande

av rävgårdar. Samarbete kunde vad avelsfrågorna beträffade uppnås

med lantbrukshögskolan. Utfodringsomkostnaderna kunde, även örn

rävfarmen icke finge någon större omfattning, hållas låga, därigenom att

fodrets preparering och utvägning kunde utföras i samma lokaler och av

samma arbetskraft, som användes för svinförsöken.

Genom upprättande av försöksverksamhet även med rävar skulle den

centrala karaktären av den lill Ultuna förlagda försöks- och upplysnings
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departementschefen.

verksamheten än mera förstärkas och de olika institutionernas personaloch

materialresurser även inom detta område effektivt kunna utnyttjas till

allmänhetens tjänst, vilket säkerligen i sin mån skulle bidraga att stärka

kontakten mellan Ultunainstitutionerna och praktikens yrkesutövare.

Då de av riksförbundet lämnade uppgifterna alltigenom syntes vara tillförlitliga

och väl motiverade, ansåge avdelningsföreståndaren att den av

riksförbundet gjorda framställningen om upprättande av statlig försöksverksamhet

på rävskötselns område borde komma till stånd och den framlagda

planen för omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötselns

område kompletteras med förslag om en till Ultuna (Bäcklösa) förlagd

rävgård, för vars anläggning borde utgå ett engångsanslag av 5,000

kronor, under det att det förutsatta driftsunderskottet borde täckas genom

ett årligt anslag av 2,000 kronor.

Med överlämnande i avskrift av en skrivelse från Dalarnas pälsdjuruppfödareförening

har Kopparbergs läns landstings

förvaltningsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt,

att vid husdjursförsöksverksamhetens omorganisation erforderlig hänsyn

foges till Sveriges rävuppfödares riksförbunds framställning.

Slutligen torde få erinras, att enligt redogörelse i årets statsverksproposition

(punkten 63) lantbruksstyrelsen för försöks- och forskningsverksamhet

på fdrskötselns område hemställt örn ett årligt anslag av 11,000

kronor, därav 6,000 kronor avsåge sådan verksamhet vid institutet för husdjursförädling

och 5,000 kronor vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet.

I överensstämmelse med vad jag uttalat beträffande försöksverksamheten

på växtodlingens område, torde ej heller i fråga om husdjursförsöken anledning

finnas att frångå den uppfattning, vartill statsmakterna kommo i samband

med beslutet om den högre lantbruksundervisningens omorganisation,

eller att den centrala statliga försöksverksamheten bör förläggas till Ultuna.

Likaledes biträder jag utredningsmannens mening att en fast försöksverksamhet

på husdjursområdet bör under ledning av den centrala försöksorganisationen

vid Ultuna i viss utsträckning komma till stånd även vid Alnarp.

Såsom tillgångar för husdjursförsöken torde till en del jämväl kunna tjäna

de huvudsakligen för växtodlingsförsök inrättade statliga försöksgårdarna.

Men erforderligt torde vara att även efter utbyggandet av de fasta försöksresurser,

till vilka jag i en annan avdelning torde få återkomma, försök

utföras å djurbesättningar tillhörande enskilda personer i olika delar av

landet.

I fråga om den statliga husdjursförsöksverksamhetens uppgifter anser jag

mig i stort sett kunna biträda utredningsmannens förslag. Verksamheten bör

sålunda huvudsakligen avse utfodringsspörsmål, medan däremot avelsproblem,

med vilka institutet för husdjursförädling är sysselsatt, samt avkastningskontroll

beträffande höns, som med stöd av statsbidrag utövas av

Sveriges fjäderfäavelsförening, i huvudsak icke böra omfattas av verksamheten.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

79

Ett avsteg från uppfattningen att husdjursförsöken böra hava utfodringsfrågor

till föremål innebär utredningsmannens förslag om svinstamkontrollens

inorganiserande i försöksverksamheten. Ehuru nämnda kontroll, avseende

undersökningar å avkomman efter avelssvin för utrönande av olika

avelsbesättningars och avelsdjurs värde, under ett antal år handhafts av

centralanstaltens husdjursavdelning, vars verksamhet i huvudsak torde fortsättas

vid Ultuna, är jag tveksam, huruvida den föreslagna anordningen

kan anses i längden rationell. I avvaktan på närmare undersökning om

lämpligaste sättet för svinstamkontrollens utövande torde denna kontrollverksamhet

icke böra upptagas bland husdjursförsökens bestående uppgifter,

utan torde, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag böra utgå för

berörda ändamål.

Då fråga särskilt väckts om försöksverksamhet på fårskötselns område,

torde det få framhållas, att denna försöksverksamhet i enlighet med det anförda

ligger inom den statliga försöksverksamhetens sfär huvudsakligen såvitt

försöken avse utfodringsfrågor och därmed sammanhängande produktionsekonomiska

spörsmål. Dessa böra följaktligen vinna beaktande vid

planläggningen av husdjursförsöken inom ramen av de medel, som för berörda

försök anvisas.

Det sist sagda torde även gälla beträffande den av Sveriges rävuppfödares

riksförbund gjorda framställningen om anordnande av försök vid Ultuna

med rävar. Dylika försök torde vara av vikt särskilt med hänsyn därtill, att

den för ett stort antal medborgare betydelsefulla näringsgren, som rävuppfödningen

utgör, har allenast en kortvarig utveckling bakom sig, och att

följaktligen endast en förhållandevis liten erfarenhet föreligger som stöd för

verksamheten. Hinder torde sålunda ej böra möta, att jämväl försök med

nu ifrågavarande slag av djur upptagas å den statliga husdjursförsöksverksamhetens

program. Även kaniner och andra s. k. pälsdjur än rävar torde,

såsom 1935 års utredningsman föreslagit, kunna omfattas av verksamheten.

Beträffande möjligheter för intresserade jordbrukare eller jordbrukssammanslutningar

att kunna påkalla försök rörande aktuella problem hänvisas

till vad jag därom yttrat i samband med jordbruksförsöken.

c. Trädgårdsodlingen.

Beträffande försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava

1931 års utredningsmän framhållit, att, i motsats till vad som gällde beträffande

växtodlingsförsöken, möjligheterna att få till stånd en enhetlig organisation

vore i hög grad förenklade därav, att endast två slag av mera permanent

försöksverksamhet på ifrågavarande område förefunnes, nämligen

köksväxtförsöken vid Alnarps trädgårdar och Sveriges pomologiska förenings

fruktodlingsförsök, ävenledes i stort sett förlagda till samma plats. Utredningsmännen

hava därför ansett det ej kunna bliva fråga örn annat än att

på grundval av den redan igångsatta verksamheten bygga upp den organisation,

som enligt utredningsmännens mening borde omfatta all försöksverksamhet

på trädgårdsområdet.

1931 års

utredningsmän.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Utredningsmännen hava förordat, att i första hand behovet av försök på

fruktodlingens och köksväxtodlingens områden tillgodosåges, men de hava

tillika framhållit att även odlingen av prydnadsväxter hade en utomordentligt

stor betydelse inom den svenska hortikulturen, och att dylik odling alltför

väl behövde stödet av en ordnad försöksverksamhet. Med hänsyn till de

stora kostnader, som skulle vara förenade med upprättande av en fullt modern

avdelning för den försöksverksamhet, som i sagda avseende kunde krävas,

har något förslag härutinnan likväl ej framlagts. Utredningsmännen

hava i stället uttalat, att trädgårdsodlarnas intressen i delta avseende skulle

i viss mån kunna främjas med jämförelsevis enkla åtgärder. Sålunda skulle

en del smärre försök kunna utföras vid Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning,

och bland dessa försök finge i främsta rummet nämnas prövning av

nyare arter och sorter av prydnadsväxter under glas. Likaså skulle man

kunna pröva prydnadsbuskar och vissa träd samt en hel del ett- och fleråriga

prydnadsväxter på kalljord.

Utredningsmännen hava övervägt, huruvida trädgårdsförsöksverksamheten

lämpligen borde inordnas i den för jordbruksförsöksverksamheten föreslagna

organisationen. Emellertid hava de kommit till det resultatet, att centralpunkten

för trädgårdsförsöken ovillkorligen borde förläggas till en betydligt

sydligare ort än Ultuna. Såsom förläggningsort för försöksverksamheten

på trädgårdsområdet har föreslagits Alnarp.

Härför hava anförts följande skäl:

1) centralorganet för landets trädgårdsförsöksverksamhet borde om möjligt

förläggas till samma plats som den högre trädgårdsundervisningen;

2) den hittillsvarande statliga försöksverksamheten med köksväxter vore

redan förlagd till Alnarp, varest den förfogade över lämpliga lokaler och

för ändamålet lämpliga jordarealer, vilka i mån av behov kunde utökas med

närbelägna områden;

3) för fruktodlingsförsök funnes lämplig jord i omedelbart grannskap av

trädgårdsinstitutet och det egentliga trädgårdsområdet;

4) lämpligt utgångsmaterial för utläggandet av vissa försök funnes redan

i Alnarps trädgårdars stora och värdefulla samling av växter, och

plantskolorna på platsen kunde användas för uppdragning av vissa fruktträd

och buskar, av vilka ett för jämförande försök behövligt material

endast med avsevärda kostnader och stora svårigheter skulle kunna anskaffas

från annat håll:

5) även om moderna fruktodlingar, lämpliga för mera omfattande försök,

ännu saknades vid Alnarp, funnes dock ett antal träd, som skulle kunna

utnyttjas för vissa iakttagelser och experiment under den tid, som komrne

att förflyta, innan en ny fruktträdgård hunnit växa upp; i de redan

befintliga odlingarna hade försöksverksamhet redan pågått, och på platsen

funnes tränad personal örn också ännu endast i mera tillfällig anställning;

6) klimatet vid Alnarp vore, frånsett de för havsvinden mest utsatta platserna,

fördelaktigt för odling av de flesta slags trädgårdsväxter, och så

gott som alla inom landet förekommande sorter av dylika kunna odlas därstädes;
7)

Alnarp vore beläget i en trakt med högt uppdriven trädgårdsodling,

och yrkesmän och amatörer inom trädgårdsodlingen vore redan vana att

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kunyl. Maj.ts proposition nr 167-

vända sig dit för att erhålla råd och upplysningar eller taga del av pågående

försök;

8) vid Alnarp funnes redan ett ej obetydligt trädgårdsbibliotek, och ett

sådant vore otvivelaktigt ett viktigt stöd för en försöksanstalt.

Beträffande ifrågasatta trädgårdsförsöksstationer hava utredningsmännen

ansett, att det kunde diskuteras, huruvida ej statens försöksgårdar

vore lämpliga som filialer även för trädgårdsförsök. De anföra

härom:

Givetvis borde man, i den mån sådant kunde ske, förlägga vissa typer av

försök till dem, i varje fall sådana, som kunde hava värde genom att för

jordbrukare demonstrera betydelsen av ett rationellt sortval, av nyare odlingsmetoder

o. s. v., men de redan befintliga försöksgårdarna läge icke i

distrikt med någon mera omfattande trädgårdsodling, och detta bomme

knappast att bliva fallet med någon av de försöksgårdar, som föresloges

skola inrättas. På grund därav vore det nödvändigt att upprätta särskilda

fasta trädgårdsförsöksstationer, och borde dessa förläggas till landets viktigaste

trädgårdsodlingsdistrikt. Det syntes utredningsmännen vara tillräckligt,

att 3 dylika stationer tillsvidare inrättades, nämligen en i Stockholmstrakten,

en i närheten av Göteborg och en tredje i Sundsvallstrakten. Var

och en av dessa stationer skulle subordinera under huvudanstalten, men

borde dessutom tjänstgöra som central för viss lokal försöksverksamhet inom

det omgivande distriktet. Dessa försöksstationer bomme alltså inom

trädgårdsförsöksverksamheten att motsvara jordbrukets försöksgårdar.

Vad angår frågan om lokal försöksverksamhet hava utredningsmännen

framhållit följande:

Den lokala försöksverksamhet, som redan tidigare anordnades vid vissa

trädgårds-, folkhög- och lantmannaskolor, seminarier och enskilda trädgårdar,

borde ej blott fortsättas utan även utvidgas. Man kunde visserligen endast

i undantagsfall påräkna, att dylika försök skulle lämna mera värdefulla

resultat till lösande av ett eller annat spörsmål, men de hade utan tvivel

en mycket viktig uppgift att fylla såsom demonstrationsfält, å vilka traktens

trädgårdsodlare kunde få se resultaten av nyare odlingsmetoder eller

lära känna nyare, mera värdefulla sorter av trädgårdsväxter. De likaledes

påbörjade försöken inom vissa försöksringar vore värda all uppmärksamhet,

och i den mån så påfordrades, borde också de ledas av personal från

trädgårdsförsöksanstalten eller försöksstationerna.

Mot utredningsmännens förslag om förläggningsplats för trädgårdsförsö- Yttranden.

bens centrala verksamhet har i angivna yttranden icke någon invändning

framförts. Ej heller har i fråga örn försöksverksamhetens anordning gjorts

någon principiell invändning, i vidare mån än afl styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

anfört, att blomsterodlingen under glas lika

väl som övriga arter av trädgårdsodling vore i behov av ordnad försöksverksamhet,

icke minst med hänsyn till det betydande kapital, som vore investerat

i sådan odling och den stora betydelse densamma ägde för landet.

1 likhet med utredningsmännen anser även jag, att all statlig försöksverk- Departementssamhet

på trädgårdsodlingens område bör ledas genom en till Alnarp för- cheleHlagd

central organisation. I denna verksamhet torde de trädgårdsförsök,

milling till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 1«7. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

som hittills med särskilt statsbidrag utförts vid Alnarp, böra uppgå. Mot

försöksverksamhetens föreslagna uppgifter har jag i princip icke något att

erinra. Dock torde böra framhållas, att på samma sätt som den nu med

statsunderstöd bedrivna försöksverksamheten vid Alnarps trädgårdar jämväl

avser förädling av köksväxter, så synes dylik förädlingsverksamhet böra företagas

även efter genomförandet av den föreslagna organisationen på området,

i den mån så kan ske inom ramen för de för trädgårdsförsöksverksamheten

anvisade medlen. Under samma förutsättning synes även odlingen av prydnadsväxter

böra beredas stöd av försöksverksamheten.

Efter inrättandet av den statliga organisationen på trädgårdsodlingens område

bör — i anslutning till den ståndpunkt, jag intagit beträffande svenska

betes- och vall- samt svenska mosskulturföreningarna — Sveriges pomologiska

förening, som nu utför försöksverksamhet med bidrag av statsmedel,

ej vidare erhålla dylikt understöd för försöksändamål. Föreningen torde

däremot alltjämt böra få åtnjuta statsbidrag till sin allmänna upplysningsverksamhet.

Jag återkommer till frågan härom i en senare avdelning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation.

1931 års Såsom medelpunkt för den centrala statliga försöksverksamheten hava 1931

utrednings- 4rs utredningsmän föreslagit upprättandet av en statens lantbruksmeni.

försöksanstalt. De hava härvid förutsatt en väsentlig utvidgning av

det förslag, som i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag angående den

högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. avsett försöksverksamheten.

Under erinran att enligt sistnämda förslag en omorganiserad centralanstalt

för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle omfatta två avdelningar, den

ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök, hava utredningsmännen

anfört i huvudsak följande.

Den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlade förslag,

borde förutom en jordbruks- och en husdjursavdeln

i n g även omfatta en administrations- och upplysningsavdelning.

En sådan utökning av avdelningarnas antal torde utan allt

tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade verksamhet,

som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrations- och upplysningsavdelningen

skulle därvid omhänderhava administrationen ej blott

av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårddar,

försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda lokala

försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på denna

avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning, att

det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de belastades

härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering

och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av försöksanstaltens

publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på detta

sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet

samlad på en hand, i stället för att såsom nu dessa angelägen
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

83

heter vore fördelade på ett flertal institutioner och därigenom gjorde intrång

på deras fackliga arbete.

Till lantbruksförsöksanstaltens utrustning måste vidare höra ett drift slaboratorium

såväl för kemisk som botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen

föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades

ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose

hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta

fall inneburc utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att

för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom

allt arbete bomme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit

en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt

själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Det hade visserligen vid en tidigare utredning (st. off. utr. 1929: 19)

ifrågasatts, att nyssnämnda analysarbeten åtminstone delvis skulle utföras

på lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Då emellertid detta

i första hand måste vara inriktat på forsknings- och undervisningsuppgifter

och därtill hade att verkställa för högskolans egen försöksverksamhet erforderligt

analysarbete, och då det i föreliggande fall gällde en försöksverksamhet

av vida större omfattning än som förut avsells, ansåge utredningsmännen

en dylik anordning vara varken tillrådlig eller tillfyllest. Denna uppfattning

delades för övrigt av de ledamöter i högskolans styrelse, med vilka utredningsmännen

diskuterat denna fråga. Eftersom det approximativt kunde

beräknas, alt minst 30,000 analyser av olika slag behövde utföras för försöksverksamhetens

räkning, vore det säkerligen icke blott ändamålsenligast utan

även billigast, att försöksverksamheten förfogade över ett eget, för sitt ändamål

avpassat driftslaboratorium.

Såsom chef för lantbruksförsöksanstalten skulle enligt

utredningsmännens förslag fungera föreståndaren för den avsedda administrations-

och upplysningsavdelningen. Denne borde därför vara en försöksman,

som framför allt besutte administrativ skicklighet och hade god organisatorisk

förmåga, och som vore väl ägnad att inåt och utåt tillvarataga anstaltens

intressen. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att det ifråga

om centralanstalten varit en brist i organisationen, att denna anstalt ej

haft en verklig chef, som helt kunnat ägna sig åt densamma. Då den föreslagna

lantbruksförsöksanstalten komme att företräda en verksamhet av betydligt

större proportioner än den förutvarande centralanstalten, torde det

på grund härav vara fullt befogat, att det sörjdes för behörigt chefskap. Utredningsmännen

ansåge, att chefen borde hava överdirektörs tjänsteställning

och härvid jämställas med överdirektören för statens provningsanstalt. Som

sina närmaste män borde chefen hava en sekreterare och en kamrer samt

därjämte kansli- och kontorsbiträden. Vid denna avdelning borde dessutom

anställas dels en specialist på försöksmatematiska och försökstekniska frågor,

dels i och för propagandaverksamhet en betesinspektör och en kulturingenjör,

den sistnämnde specialist i mosskultur.

Beträffande det förut omnämnda driftslaboratoriet hava utredningsmännen

föreslagit, att detta borde sortera direkt under anstaltens chef. För de

arbetsuppgifter, som beröra laboratoriet, lämnas närmare redogörelse i betänkandet.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten ej blott på jordbruksområdet

utan även på trädgårdsområdet har av utredningsmännen föreslagits

skola uppdragas åt en särskild s t y r c 1 s e, sorterande direkt under

Kungl. Hajd. Utredningsmännen hava härutinnan anfört bland annat:

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majda proposition nr 167.

Yttranden.

Utredningsmännen erinrade att i samband med 1931 års beslut angående

den högre lantbruksundervisningens ordnande förutsatts, alt lantbrukshögskolans

styl else skulle vara styrelse jämväl för den omorganiserade centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet efter anstaltens förläggning

till Ultuna. Men då utredningsmännen föresloge tillsättande av en styrelse

för hela landets försöksverksamhet, och då denna komme att hava helt

andra arbetsuppgifter är lantbrukshögskolans styrelse, ansåge utredningsmännen

denna sistnämnda ej lämpad för ett dylikt uppdrag. Som emellertid

centralorganet för jordbruksförsöksverksamheten, lantbruksförsöksanstalten,

föreslagits skola förläggas till samma plats som högskolan, och då alltså

på vissa punkter ett samarbete emellan dessa båda styrelser måste äga runi,

torde det vara tillfyllest, att lantbrukshögskolans rektor vöre ledamot i nämnda

styrelse, liksom beslut redan fattats, att försöksanstaltens chef skulle vara

självskriven ledamot i högskolans styrelse. Anstaltens styrelse, som borde

tillsättas av Kungl. Majit, borde förutom ordföranden bestå av 6 ledamöter,

av vilka lantbruksförsöksanstaltens och trädgårdsförsöksanstaltens chefer

samt lantbrukshögskolans rektor skulle vara självskrivna. Av övriga 3 ledamöter

skulle 2 representera praktiskt jordbruk och 1 praktisk trädgårdsskötsel.

Till ordförande skulle chefen för lantbruksstyrelsen vara självskriven.

De båda försöksanstalternas chefer skulle i sina anstalters angelägenheter

vara föredragande inför styrelsen. Såsom styrelsens sekreterare borde

lantbruksförsöksanstaltens sekreterare tjänstgöra.

Utredningsmännens förslag om anordnande av en försöksanstalt utan annat

än lokalt samband med lantbruksliögskolan har mött gensagor från flertalet

av dem som yttrat sig över betänkandet i denna del. Särskilt synes

enighet hava rått därom alt försöksorganisationen och lantbruksliögskolan

borde underställas en och samma styrelse.

Ur yttrandena i vad de angå forsö k sorganisationens ställning

till lantbruk shögskolan må återgivas följande.

Lant b ruksstyrelse n, som funnit, att förefintligheten av ett nära

samband mellan den högre undervisningen och forskningen knappast kunde

vara diskutabel, har anfört bland annat:

Forskningen utgjorde givetvis underlaget för undervisningen. Det vore således

också klart, att professorer eller andra lärare på det högre stadiet inom

såväl lanthushållningens som trädgårdsskötselns områden måste utrustas med

möjligheter att bedriva självständig forskning inom sina specialområden i den

utsträckning deras tid icke toges i anspråk av huvuduppgiften — undervisningen.

Där undervisningsskyldigheten icke vore alltför omfattande eller

forskningsarbetet icke särskilt vidlyftigt och mångsidigt, torde lämpligen

forskning och undervisning kunna förenas i en och samma hand för så vitt

förutsättning för dessa båda uppgifter förelåge hos vederbörande och denne

utrustades med erforderliga medarbetare.

I fråga om särskilt omfattande och för vår hushållning särskilt viktiga

forskningsområden torde frågan angående undervisning och forskning bäst

och mest praktiskt lösas genom att undervisningens och forskningens huvudintressen

företräddes av skilda personer. I analogi med vad som förut anförts

angående möjligheten och i viss mån skyldigheten för lärare att bedriva

forskning i viss utsträckning borde det givetvis åligga den som hade denna

såsom sin huvuduppgift, att medverka vid undervisningen på de områden,

där hans speciella forskningsarbete gjorde detta ändamålsenligt. En viss be
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kunut. Maj:ts proposition nr 167•

85

gränsad föreläsningsskyldighet och skyldighet att handleda elever i deras arbete,

borde således kunna åligga jämväl den speciella forskaren. En anordning,

som den här skisserade, syntes också möjliggöra ett bättre tillgodogörande

av tillgängliga krafter, då det ingalunda vore säkert, att hos samma person

framstående lärareegenskaper och speciell forskarläggning vore förenade.

Mellan den, som representerade speciellt undervisning eller speciellt forskning,

måste emellertid, örn ett gott resultat skulle kunna ernås, åvägabringas

ett intimt samarbete. Detta samarbete borde givetvis utsträckas till en så

långt möjligt gemensam planläggning av forsknings- och försöksverksamheten.

Vid denna planläggning hade emellertid jämväl andra sina intressen

att bevaka. Lantbruksstyrelsen syftade härvid på angränsande forskningsoch

undervisningsområden, såsom husdjursskötsel i förhållande till växtodlingen

och vice versa, mejeriskötseln i förhållande till husdjursskötsel

m. m. Framför allt syftade styrelsen dock på respektive produktionsområdens

företrädare ute i det praktiska livet, på producenterna och dessas företrädare

i form av organisationer eller på annat sätt. Även med risk att härigenom

synas träda vetenskapens krav på absolut frihet för nära, måste lantbruksstyrelsen

därför hävda produktionens rätt att få vara medbestämmande

vid försökens planläggande.

Det av lantbruksstyrelsen sålunda åberopade kravet på samarbete mellan

den högre undervisningen och en mera fristående forskning, syntes styrelsen

nästan med nödvändighet kräva, att den senare om möjligt erhölle samma

administrativa ledning som den förra. Härigenom syntes jämväl vinnas vissa

sekundära fördelar av ekonomisk och praktisk art. Dessa synpunkter syntes

åtminstone i huvudsak hava varit ledande för de beslut, som statsmakterna

hittills fattat på området.

Lantbruksstyrelen kunde icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen,

att utredningsmännen vid framläggandet av sitt förslag knappast

syntes hava beaktat vare sig anförda principiella synpunkter eller genom

statsmakternas redan fattade beslut föreliggande fakta. En omarbetning av

förslaget jämväl i fråga örn forsknings- och försöksverksamhetens ställning

inbördes och till den högre undervisningen ansåge lantbruksstyrelen sig

redan därför böra ifrågasätta. En sådan omarbetning måste få avsevärd inverkan

på det ekonomiska området, såväl med hänsyn till de årliga kostnaderna

som framför allt med hänsyn till engångskostnaderna på grund

därav att laboratorie- och biblioteksbehovet syntes kunna i betydande grad

inskränkas.

I anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen föreslagit, alt Kungl.

Majit måtte föranstalta örn, att förevarande för jordbruket betydelsefulla

spörsmål, med utnyttjande av utredningsmännens förslag och däröver infordrade

yttranden, gjordes till föremål för den ytterligare utredning, förutan

vilken en effektiv och slutgiltig lösning icke syntes styrelsen kunna vara att

förvänta.

Även 1 a n t b r uksakade lii i e n har ansett eli intimt samarbete mellan

lantbrukshögskolan och lantbruksförsöksanstalten vara en nödvändighet

såväl med hänsyn till försöksuppgifterna som i administrativt hänseende.

Detta utgjorde enligt lantbruksakademiens mening starka motiv för gemensam

styrelse för de till samma plats förlagda undervisnings- och försöksanstalterna.

Styrelse n f ö r c e n l r a 1 a n s t a 1 t e n f ö r f ö r s ö k s v ii sendet

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

på jordbruksområdet har särskilt upptagit till övervägande frågan

huruvida icke försöksverksamheten på växtodlingens område kunde helt inkorporeras

med lantbrukshögskolan och därigenom ställas under vederbörande

högskoleprofessorers direkta ledning. Styrelsen har emellertid funnit sig böra

bestämt avråda från en sådan lösning av ifrågavarande organisationsproblem,

samt anför vidare härutinnan:

Med hänsyn till den praktiska försöksverksamhetens natur och arbetssätt,

innebärande bland annat behov för verksamhetens ledare att företaga talrika

resor till olika delar av landet, syntes ledningen av ifrågavarande verksamhet

icke låta förena sig med omfattande undervisningsskyldighet vid lantbrukshögskolan.

Men ännu viktigare torde vara, att försöksverksamheten

på jordbrukets område med nu förutsatt omfattning finge beräknas bliva så

krävande, att den nödvändigt förutsatte särskilda ledare, som helt kunde ägna

sig åt denna uppgift. Vid nuvarande organisation av lantbrukshögskolan

kunde dess professorer sålunda icke lämpligen omhänderhava ledningen av

den organiserade försöksverksamheten, och förhållandena i detta hänseende

ändrades icke väsentligt, om antalet lärare vid högskolan i ämnena allmän

jordbrukslära och växtodling skulle komma att ökas.

Styreis''en för lantbrukshögskolan har framhållit, att den

föreslagna lantbruksförsöksanstaltens fristående ställning i förhållande till

lantbrukshögskolan starkt framhävts i betänkandet, samt att utredningsmännen

icke närmare ingått på frågan i vilka former ett samarbete mellan

lantbruksförsöksanslalten och lantbrukshögskolan skulle anordnas. Styrelsen

hade åberopat ett av högskolans lärarråd avgivet yttrande, däri lärarrådet

föreslagit i första hand ett fullständigt upptagande i högskolan av den verksamhet,

som enligt utredningsmännen borde utövas av lantbruksförsöksanstalten

och i andra hand vissa förändringar i den av utredningsmännen föreslagna

organisationen, bland annat lantbruksförsöksanstaltens och lantbrukshögskolans

ställande under gemensam styrelse. I anslutning härtill anföres

följande.

De förslag, som av lärarrådet framställts, åsyftande ett enhetligt och därmed

även billigare anordnande av försöksverksamheten, syntes styrelsen

förtjäna det största beaktande. Utredningsmännens betänkande borde alltså

icke läggas till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ämnet. Styrelsen

ansåge sig därför icke heller böra taga slutlig ståndpunkt till lärarrådets

förslag, men ville understryka, att en försöksverksamhet, som skulle

tillföra vårt lands jordbruk de bästa upplysningarna, icke i längden kunde

gagnas av att erhålla en så starkt administrativ karaktär, som utredningsmännen

föreslagit för densamma, utan måste mera ansluta sig till den fria

forskningen. Därtill komme, att under en tid, då anslag till anläggningar

och drift vid både högskola och försöksanstalt säkerligen bleve mycket begränsade,

det syntes oundgängligen nödvändigt, att båda institutionerna i

möjligaste mån samarbetade, så att den sammanlagda effekten av de givna

anslagen bleve den bästa möjliga, även om därvid avvikelse finge ske från

uppfattningar, som dittills ansetts hävdvunna. På grund därav syntes det

styrelsen nödigt, att en ny utredning komme till stånd.

Förslaget att försöksanstaltens chef skulle innehava överdirektörs

ställning har ej rönt gillande enligt något av de avgivna yttrandena. I

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

87

allmänhet har förordats, att någon av försöksorganisationens avdelningsföreståndare

bleve anstaltschef och tilldelades särskilt arvode för det med

chefskapet förenade ökade ansvaret och arbetet.

I avseende å förslaget om inrättande av en administration soch

upplysningsavdelning hava meningarna varit delade bland

dem, som särskilt yttrat sig härom. Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt,

huruvida behovet av sådan avdelning förelåge, och lantbrukshögskolans

lärarråd har bestämt avstyrkt inrättande av sådan avdelning.

Å andra sidan torde lantbruksakademien få anses hava accepterat

avdelningens inrättande, varjämte styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet uttryckligen förordat

anordningen. De, som ej ansett särskild administrations- och upplysningsavdelning

erforderlig, hava framhållit, att upplysningsverksamheten

borde förläggas till vederbörande fackavdelningar, och att den kamerala

verksamheten borde handhavas i samband med högskolans kamrerargöromål.

Av dem, som yttrat sig rörande förslaget örn särskilt driftslaboratorium

för försöksorganisationen, har lantbruk shögskolans lärarråd

förordat gemensamt sådant för undervisning och försöksändamål, under

det att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet ansett att försöksorganisationen borde

utrustas med eget driftslaboratorium.

1935 års utredningsman, som enligt vad förut angivits verkställt specialutredningar

dels angående husdjursförsöksverksamhetens organisation, dels angående,

bland annat, den centrala jordbruksförsöksverksamheten i mera inskränkt

bemärkelse, har såväl i sitt betänkande angående den förstnämnda

försöksverksamhetens organisation som i promemorian angående jordbruksförsöken

ingått på frågan om den statliga försöksorganisationens allmänna

gestaltning. Han har formellt taget behandlat frågorna ur synpunkten allenast

av de specialuppgifter de olika utredningarna omfattat, men härigenom

torde ej i huvudsak hans principiella inställning till de olika verksamhetsgrenarnas

gemensamma organisation hava gått förlorad. Då denna klarast

lärer framgå av betänkandet rörande husdjursförsöken skall jag väsentligen

återgiva huvuddragen av den däri framställda organisationsplanen.

Det torde härvid ej kunna undvikas att framställningen stundom berör speciella

förhållanden inom husdjursförsökens område.

Utredningsmannen, som enligt sitt uppdrag haft att ingå på frågan om

sambandet mellan försöksverksamheten och lantbrulcshögskolan har därvid

funnit nödigt att söka klarlägga dels försöksverksamhetens betydelse för undervisningen

och den därmed sammanhängande forskningen, dels den inverkan

på försöksarbetets effektivitet en anknytning därav till lantbrukshögskolans

verksamhet skulle medföra. Av vad utredningsmannen härom anfört,

delvis återspeglande meningar, som framkommit i samband med tidigare

utredning rörande organisationen av den högre lantbruksundervisningen, må

här anföras följande.

1935 <ira

utredningsman.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Med den specialisering, som studierna vid lantbrukshögskolan nu fått

genom utsträckt studietid och uppdelning å olika linjer, kunde och borde

studenterna inom sina huvudämnen få viss kontakt med praktiskt försöksarbete.

Eleverna å husdjurslinjen för agronomexamen borde därför beredas

möjlighet att få inblick i husdjursförsöksverksamheten, att följa vissa

försöksserier samt att utföra en del enklare experimentellt arbete. För

högsta betyget i agronomexamen i hithörande husdjursämnen torde fordras

viss träning i försöksarbete. — Vid lantbrukshögskolan skulle även beredas

möjlighet för licentiatstudier, och uteslutet vore ej, att i en framtid

disputationsrätt komme att lämnas. Uppenbart torde vara, att studerandena

på högre stadiet behövde utföra självständiga och mera omfattande

undersökningar. Särskilt gjorde detta behov sig gällande, då den studerande

nått därhän, att självständig avhandling i ett tillämpat ämne skulle

utarbetas. Beträffande husdjursämnena torde i dylika fall i regel erfordras,

att den studerande bereddes tillfälle att med anlitande av förefintliga försöksresurser

få utföra de önskade undersökningarna. — Vidare borde tillfälle

finnas för vederbörande professorer och andra vetenskapligt utbildade

befattningshavare vid lantbrukshögskolan att, i den mån tiden och förhållandena

i övrigt det medgåve, utföra experimentell forskning. Därvid

hade man att räkna med behov av att kunna utnyttja försöksresurser å husdjursområdet.

En professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan, som

ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök, torde knappast kunna

fylla sin uppgift. Överhuvud taget torde det vara mycket viktigt och för

undervisningskallet fruktbärande, att lantbrukshögskoians lärare i de tilllämpade

ämnena erhölle möjligast intima kontakt med jordbrukets aktuella

problem, därvid egen medverkan i praktiskt inriktat forskning- och försöksarbete

måste bliva till nytta. Alldeles särskilt inom utfodringsläran, men

även inom avelsläran torde ett dylikt forskningsarbete knappast kunna bedrivas

utan att djurmaterial och andra nödiga resurser funnes till förfogande.

— Lantbrukshögskoians i och för sig berömvärda intresse av att

komma i närmaste kontakt med det praktiska försöksarbetet hade ock starkt

manifesterats.

För försöksverksamheten i egentlig mening ställde sig saken annorlunda.

Försöksmannen måste i möjligaste mån söka koncentrera sina krafter och

tillgängliga resurser på behandlingen av ett begränsat antal för tillfället

aktuella frågor. För hans arbete måste det därför verka i hög grad störande,

örn lian vid sidan av försöksverksamheten skulle meddela omfattande

undervisning. Ej heller kunde han i sådan omfattning engagera sig i problem

av övervägande teoretisk innebörd, att behandlingen av "för jordbruket

betydelsefulla frågor eftersattes, därför att de senare från vetenskaplig synpunkt

måhända voro av föga intresse. Att tillgängliga, kanske knappt tillmätta

försöksresurser och arbetskrafter delvis skulle avkopplas från det

egentliga försöksarbetet för att tjäna utbildningen av studerande eller en

mera teoretiskt betonad forskning måste för försöksmannen betraktas såsom

mindre rationellt. Kunde emellertid den högre lantbruksundervisningens

krav tillgodoses utan att den egentliga försöksverksamheten därav lede intrång

och eftersattes, så syntes även försöksverksamheten hava gagn av en

samverkan med den högre lantbruksundervisningen. Härvid åsyftades närmast

den samling av krafter mot gemensamma mål, som därigenom vunnes,

ävensoin de möjligheter till rikare och bättre försöksresurser, som torde

kunna påräknas för det hela vid en samorganisation, än örn resurserna måste

delas på två institutioner. Sannolikt kunde även försöksverksamheten draga

nytta av kontakten med den studerande ungdomen, bland annat, därige
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

89

norn, att den förra kunde få intresserad medverkan från den senare, en medverkan,

som kanske kunde bliva av betydelse även sedan de studerande lämnat

högskolan och fått anställning som lärare, konsulenter o. d. Då slutmålet

för såväl försöksverksamheten som undervisningen vore att gagna jordbruket

och vidga kunskapen örn dess rätta bedrivande, borde en samverkan dem

emellan, förutsatt att badaderas intressen kunde tillgodoses, verka i hög grad

befrämjande på arbetet.

Då vid nu förevarande utredning blivit klart, att det beträffande husdjursforsöksverksamheten

ej ginge att bortse från frågan örn sambandet mellan

denna verksamhet och lantbrukshögskolans verksamhet på husdjursområdet,

gällde det att redan fran början söka utreda, huru dylik samverkan lämpligen

kunde organiseras. Efter överväganden om olika tänkbara anordningar

härutinnan, hade utredningsmannen stannat för att utforma sina förslag

efter alternativa linjer. Enligt det första alternativet skulle försöksverksamheten

och undervisningen så tillvida hållas isär, att vissa institutioner

och befattningshavare väsentligen skulle syssla med försöksarbetet och

andra med undervisningen, under det att genom särskilda anordningar och

bestämmelser skulle sörjas för samarbete. Det andra alternativet innebure

i huvudsak ett sammanförande av försöks- och undervisningsverksamheten.

Därjämte hade viss uppmärksamhet ägnats åt ett tredje alternativ, enligt vilket

försöksverksamheten skulle vara helt fristående.

I betänkandet har alternativ I betecknats såsom åtskild men samarbetande

försöks- och undervisningsverksamhet, alternativ II såsom samorganiserad

försöks- och undervisningsverksamhet samt alternativ III såsom fristående

försöksverksamhet. Beträffande den närmare redogörelsen för de olika alternativen

torde jag få hänvisa till betänkandet. Här må allenast för orientering

rörande alternativ I lämnas en kort sammanfattning av detta alternativs

innebörd.

Enligt alternativ 1 skulle lantbrukshögskolans nuvarande tre husdjursinstitutioner

bibehållas i huvudsak vid nuvarande organisation och nuvarande

arbetsuppgifter. Särskilt skulle praktiskt taget all undervisning

knytas till dem. Inom lantbrukshögskolan och alltså under dess styrelse

men med relativt lii ställning skulle upprättas en ny (fjärde) husdjursinstitution

benämnd in s tit u tio n e n för hus d jurs försök vi d

la utbruk s h ö g s k o lan. Denna skulle hava att svara för hithörande

försöksverksamhet och skulle för detta ändamål disponera över huvuddelen

av de tillgängliga försöksresurserna, men skulle i det närmaste vara fri från

undervisningsskyIdoghet. Det förutsattes dock, att de ledande befattningshavarna

a försöksinstitutionen skulle giva en kortare föreläsningsserie, en var

cirka 10 timmar årligen, angående försöken samt demonstrera dessa för

lantbrukshögskolans elever. Noggrant borde sörjas för ett gott samarbete

mellan å ena sidan försöksinstitutionen och å andra sidan de mera undervisningsmässigt

betonade husdjursinstitutionerna vid högskolan. De senare borde

tå tillfälle att även bedriva viss försöksverksamhet.

Försöksinstitutionen holde vara skyldig att mottaga och, i samarbete med

vederbörande professorer i undervisningsämnena, i försöksverksamhet handleda

licentiatstuderande. Ett försöksrad och högskolans styrelse borde giva

sådana anvisningar angående försöksresursernas användande, att berättigade

intressen bleve tillgodosedda och slitningar mellan olika institutioner örn möjligt

lörebyggdes. Vidare borde försöksinstitutionen arbeta oberoende av

högskolans lärarråd liksom nu vore fället med den under högskolans .styrelse

lydande Ultuna egendom och lantbruksskola.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

I avseende å kostnaderna för de olika alternativens genomförande hava

årliga lönekostnader frånsett dyrtidstillägg beräknats för alternativ

I till 153,000 kronor, därav 113,000 kronor för den egentliga försöksinstitutionen

för husdjursskötsel och 40,000 kronor för de två vid högskolan nu

verksamma institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring

och skötsel. Vid tillämpning av alternativ II hava sammanlagda lönekostnaderna

för de av organisationen berörda institutionerna beräknats till

147,000 kronor. Lönekostnaderna vid alternativ III hava ej detaljberäknats,

men av utredningsmännen uppskattningsvis angivits bliva ungefär desamma

som vid alternativ I.

Beträffande övriga årskostnader hava sådana ej beräknats för

alternativ III. För alternativen I och II framgå de av följande sammanställning:
-

Kemiska analyser .

Högskolans bibliotek

Försöksråd .......

Omkostnader ......

Alternativ I

8,000

2,000

2,000

55.000

67.000

Alternativ II

8,000

2,000

2,000

53,000

65,000.

Läggas härtill förut angivna beräknade lönekostnader, erhållas i sammanlagda

årskostnader vid alternativ I 220,000 kronor och vid alternativ

II 212,000 kronor.

Engångskostnaderna för genomförande av alternativ I hava av

utredningsmännen beräknats till 800,000 kronor eller i händelse av vissa ifrågasatta

förbättringar vid utförandet av föreslagna nybyggnader till 835,000

kronor. Vid alternativ II har beräknats en minskning i dessa kostnader

med sammanlagt 28,000 kronor. Beträffande ett genomförande av alternativ

III, har blott angivits, att därav syntes följa de förändringar i förhållande

till alternativ I, att å ena sidan beräknad kostnad för en assistentbostad vid

Ultuna bortfölle, medan å andra sidan borde räknas med att förr eller senare

ett nytt svinhus behövde uppföras vid Ultuna för en kostnad av omkring

30,000 kronor.

I fråga om jordbruksförsöken har utredningsmannen ej framlagt olika alternativ,

utan allenast föreslagit en organisation motsvarande den enligt alternativ

I beträffande husdjursförsöken angivna. Några jämförelser i avseende

å kostnader vid olika organisationsformer föreligga därför ej här.

Vad angår försöksresultatens publicering och spridande har utredningsmannen

framhållit följande synpunkter.

Målet för försöksarbetet vore, att de erhållna resultaten bleve vägledande

för jordbrukarna samt omsatta i praktiken. Här torde ej kunna närmare

angivas, huru de med publiceringen av försöksresultaten sammanhängande

frågorna skulle ordnas, utan kunde blott vissa synpunkter framläggas. Det

förutsattes, att de rent vetenskapliga avhandlingarna rörande forskningen

och försöken finge — vid alternativ I och II — inflyta i serien: Lantbrukshögskolans

annaler, inom vilken en underavdelning för husdjursförsök bor
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

91

de uppläggas. Vid sidan därav torde i mera populär form böra utgivas dels

en årsbok över de under året utförda liusdjursförsöken, dels särtryck ur

denna årsbok, dels annat upplysningsmaterial. Årsboken, som borde innehålla

populära redogörelser för samtliga under året avslutade försök ävensom

en översikt rörande de igångvarande försöken, torde böra kostnadsfritt spridas

till lantbruksundervisningsanstalter, hushållningssällskap m. fl. institutioner

ävensom mot en låg avgift (exempelvis 1 krona) tillhandahållas jordbrukare,

som därom anhölle. De olika artiklarna i årsskriften borde författas

av den försöksman, som utarbetat försöksredogörelsen. De kortare och

under årets lopp successivt utgående meddelandena syntes lämpligen böra

spridas till fackpressen — särskilt den som hade stor spridning — samt genom

Tidningarnas Telegrambyrå till landsortspressen. Möjligen kunde högskolans

bibliotekarie medverka därvid.

Utredningsmannen har vidare framhållit behovet av ett centralt kemiskt

driftslaboratorium. Han anför, att såväl enligt atlernativ I som alternativ

II de för försöksverksamheten erforderliga analyserna borde kunna utföras

vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium, under det att i händelse av

genomförande av alternativ III särskilt laboratorium erfordrades.

Lantbrukshögskolans bibliotek har ansetts kunna i huvudsak anlitas ej

blott vid alternativ I och II, utan även vid alternativ lil.

Kamrerargöromålen vid försöksverksamheten hava enligt de båda första

alternativen hänförts till lantbrukshögskolans kamrerarexpedition.

Utredningsmannen har i betänkandet framhållit de olika alternativens

för- och nackdelar, sådana de enligt hans mening framträdde.

Han bär härom i huvudsak anfört följande:

De med alternativ I förenade fördelarna syntes i huvudsak vara

följande. Den vid detta alternativ företagna uppdelningen av verksamheten

torde möjliggöra, att vederbörande befattningshavare kunde ägna sitt huvudsakliga

arbete och sin mesta tid åt en sak, antingen försöksverksamhet

eller undervisning och därmed sammanhängande forskning. Särskilt för försöksmännen

torde en dylik koncentration erbjuda fördelar, och den omständigheten

att försöksmännen i det väsentliga befriades från bestyren med och

omtanke om undervisningen och vad därmed sammanhängde möjliggjorde

för dem att odelat ägna sitt intresse och sin arbetskraft åt försöksarbetet.

Därjämte torde de få bättre tid att hålla sig i kontakt med förhållandena ute

i orterna och med det praktiska jordbruket. En annan fördel med detta

alternativ vore, att försöksresurserna kunde få nyttjas även i undervisningens

tjänst, och att alltså nämnvärd dubblering ej behövde förekomma. Att

en nära samverkan ordnades mellan undervisning och försöksverksamhet

vore ytterligare en beaktansvärd förtjänst hos alternativet. Denna samverkan

borde kunna verka befruktande på såväl undervisningen som försöksarbetet.

— I avseende å alternativets nackdelar finge framhållas risken

för att slitningar uppstode mellan försöksmännen oell lärarna rörande vissa

försöksresursers disposition och rörande forskningsuppgifternas fördelning.

Vidare medförde alternativet, i avseende å uppsättningen av fjäderfän, någon

dubblering av resurserna. Alternativ I vore därför och med hänsyn till en

viss ökning i personalbehovet något dyrare än alternativ II. Slutligen kunde

den omständigheten, att försöksdjuren, då det gällde hästar, idisslare och

svin, i huvudsak skulle disponeras av institutionen för liusdjursförsök, tänkas

verka hämmande på den fria utvecklingen av forskningsarbetet inom institutionerna

för husdjurens utfodring och för avels- och raslära. I den mån

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

sistnämnda institutioner för sina försök finge disponera djurmaterialet, kunde

detta återigen verka hindrande på försöksinstitutionens lösande av sina

arbetsuppgifter.

Vid alternativ II framstode det som en stor fördel, att försöksresurserna

och uppgifterna klart fördelades mellan olika institutioner, så att

slitningar i dylikt hänseende förebyggdes. Även i övrigt kännetecknades alternativet

av reda i organisatoriskt hänseende. Genom att allt arbete, i avseende

å såväl försök som undervisning, delats efter fackliga grunder och uppdragits

åt specialister rörande skilda djurslag, vunnes, att man inom varje

fackområde kunde erhålla tillgång till den högsta sakkunskapen. Befattningshavarna

finge tillfälle att allt mera fördjupa sig inom sitt speciella område.

För eleverna måste det vara till nytta, att undervisningen leddes av

personer, som genom forskningsarbete stöde i omedelbar kontakt med tidens

aktuella försöksproblem och därigenom med det praktiska jordbruket. Försöksresultaten

kunde genom eleverna, sedan de lämnat lantbrukshögskolan,

erhålla vidgad spridning, och i fortsättningen främjades upplysningsverksamheten

rörande försöksarbetet genom att eleverna stått i intimaste kontakt

med försöksmännen. Även då det gällde rekryteringen av försöksverksamhetens

personal, torde samorganisationen av undervisnings- och försöksverksamheten

hava stor betydelse. — Såsom olägenheter med alternativ

II kunde framhållas faran av att det i längden kunde bliva svårt för en

och samma person att intressera sig för och medhinna både undervisning

och ett systematiskt försöksarbete. Båda uppgifterna vore så krävande, att

det icke alltid kunde vara lätt att samla dem i en hand, och detta ej ens örn

ledaren finge till sitt förfogande kvalificerade medarbetare. Som en annan

olägenhet med detta alternativ hade framhållits, att en god och av praktiskt

försöksarbete intresserad försöksman icke alltid vore den lämpligaste att leda

undervisningen, som ju dock vid lantbrukshögskolan måste vara en ytterligt

viktig angelägenhet. Man torde även böra räkna med risken av, att

försöksverksamheten kunde bliva mera teoretiskt betonad och främst inriktad

på rent vetenskapliga problem, samt att försöksarbetet i alltför stor utsträckning

tillrättalädes för att tjäna undervisningen vid lanbrukshögskolan,

så att lösandet av husdjursskötselns aktuella praktiska problem därigenom

i viss mån åsidosattes.

Vid alternativ III framträdde vissa av de fördela r, som enligt vad

nyss sagts vore förenade med det ena eller andra av de övriga alternativen,

nämligen dels att befattningshavarna kunde koncentrera sig på en sak,

och särskilt att försöksmännen kunde odelat ägna sig åt försöksverksamheten,

dels ock att försöksdjuren bestämt fördelades mellan olika intressen, så

att slitningar örn lörsöksresursernas användande förebyggdes och de olika

institutionernas fria utveckling på ett mera betryggande sätt säkerställdes. —

Med detta alternativ vore emellertid förenade avsevärda nackdelar.

Sålunda måste försöksresurserna i viss utsträckning dubbleras, vilket medförde

fördyring och ändock måste leda till, att försöksanstalten liksom lantbrukshögskolan

var för sig ej kunde erhålla så stora resurser, som vid en

samorganisation kunde beträffande varje djurslag tilldelas det hela. Vidare

framstode det såsom planlöst och otillfredsställande, att två närbesläktade

statliga institutioner i viss omfattning sysslade med samma uppgifter, konkurrerade

örn anslag och kanske även i sakfrågor kunde komma i motsatsförhållande

till varandra. Ytterligare en nackdel läge däri, att växelverkan

mellan undervisning och försöksverksamhet och de härav för eleverna och

upplysningsarbetet eljest sannolika fördelarna knappast kunde påräknas vid

detta alternativ.

I detta sammanhand kunde framhållas, att man genom vissa modifikatio
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

93

ner beträffande alternativen 1 och lil torde kunna minska några av de

för dem angivna nackdelarna. Sålunda kunde man tänka sig, att lantbrukshögskolestyrelsen

vid alternativ I —- till förebyggande av slitningar rörande

försöksdjurens användning — verkställde en bestämd delning av resurser

och uppgifter mellan de olika förekommande institutionerna. Likaså kunde

alternativ lil jämkas därhän, att åtminstone i vissa avseenden ett samarbete

ordnades mellan försöksanstalten och högskolan (gemensam styrelse, bibliotek

och i viss mån laboratorium). Vid modifikationer av alternativen I och

III på nu antytt sätt komme dessa två att närma sig varandra.

Efter en redogörelse huru vid överläggningarna med sakkunniga olika meningar

framkommit vid värdesättning av de olika alternativen har utredningsmannen

slutligen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för genomförande

av omorganisationen enligt alternativ I.

Yttrandena över 1935 års utredningsmans förslag, i vad det angår försöksorganisationens

ställning till lantbrukshögskolan, hava hänfört sig i huvudsak

till de i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten uppställda alternativen.

I yttrandena, i den mån dessa inhämtats över såväl betänkandet angående

husdjursförsöksverksamheten som promemorian rörande jordbruksförsöksverksamheten,

har härvid principiellt ej gjorts skillnad mellan organisationen

av de olika slagen av försöksverksamhet. Till förmån för en huvudsaklig

tillämpning av alternativ I i berörda hänseende hava följande av

de över utredningarna hörda uttalat sig nämligen lantbruksstyrelsen, styrelsen

för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för lantbrukshögskolan,

hushållningssällkapens ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

avelsföreningen för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för

fjällras och svenska svinavelsföreningen. Lantbrukshögskolans lärarråd har

beträffande försöksverksamheten på jordbruksområdet förordat förslaget örn

verksamhetens organiserande i en institution vid lantbrukshögskolan samt beträffande

husdjursförsöksverksamheten anslutit sig till alternativ II

med viss modifiering. Statskontoret har funnit naturligt, att intimare samarbete

än tidigare komme till stånd mellan försöks- och undervisningsverksamheten,

men har ej ansell sig kunna bedöma huruvida samarbetet borde

ordnas enligt alternativ I eller II. Svenska fjäderfäavelsföreningen har tillstyrkt

en organisation enligt antingen alternativ 1 eller alternativ II. Avelsföreningen

för svensk röd och vit boskap samt föreståndaren för institutet

för husdjursförädling i ett av styrelsen för nämnda institut överlämnat yttrande

har förordat alternativ lil.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava uttalanden till förmån

för alternativ III gjorts av förvaltningsutskotten i Stockholms läns och

stads, Uppsala, Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Nio förvaltningsutskott, nämligen Östergötlands, Kronobergs, Gotlands,

Älvsborgs läns norra och södra, Värmlands, örebro, Västmanlands och

Västernorrlands läns hushållningsällskap hava förordat alternativ II. Övriga

förvaltningsutskott hava anslutit sig till alternativ I

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsen
-

Y granden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

det på jordbruksområdet hava förordat, att de speciellt för försöksverksamhet

inrättade institutionerna sammanhölies inom en särskild anstalt, sidoordnad

med lantbrukshögskolan, men i intimt samarbete med densamma och

underställd gemensam styrelse med högskolan.

Lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans styrelse, vilka givit sin anslutning

till en organisation av försöksverksamheten huvudsakligen enligt

alternativ I, hava förordat ,att institutionerna för husdjursförsök och för

jordbruksförsök i terminologiskt hänseende skildes från undervisningsinstitutionerna

och erhölle en gemensam benämning, enligt lantbruksstyrelsen

förslag statens jordbruksförsöksanstalt, enligt högskolestyrelsens förslag

lantbruksförsöksanstalten. Högskolestyrelsen har föreslagit, att verksamheten

inom denna anstalt skulle bedrivas genom två huvudavdelningar, av vilka

den ena skulle hava husdjursförsöken, den andra jordbruksförsöken

till föremål.

Ur de avgivna yttrandena må ytterligare anföras följande.

Lantbruksakademien har förutsatt nära kontakt mellan den statliga

försöksverksamheten och lantbrukshögskolan såväl i fackligt som administrativt

hänseende.

Denna kontakt syntes kunna organisatoriskt åvägabringas antingen på det

sättet, att de särskilda grenarna för försöksverksamheten knötes till högskolan

i form av särskilda försöksinstitutioner, eller också i den formen att försöksavdelningarna

sammanfogades till en försöksanstalt, som samordnades med

lantbrukshögskolan under gemensam ledning. Båda dessa vägar syntes framkomliga.

Vid prövning av denna organisationsfråga hade lantbruksakademien

kommit till den uppfattningen, att det ur försöksverksamhetens synpunkt

vore till fördel, att verksamheten sammanhölles inom en särskild anstalt.

Samarbetet mellan olika grenar av försöksverksamheten, vilket för

akademien framstode såsom särskilt betydelsefullt, syntes icke lika effektivt

och i samma utsträckning kunna åvägabringas och upprätthållas, därest de

olika försöksavdelningarna bildade skilda institutioner vid högskolan. Akademien

önskade i detta sammanhang även hävda den ståndpunkten, att

försöksverksamheten icke rimligen borde i betydelse anses underordnad undervisningen.

Båda vore lika beroende av varandra, och båda vore lika viktiga.

Detta förhållande borde enligt akademiens mening komma till uttryck

på det sättet, att vid sidan av lantbrukshögskolan upprättades en särskild

lantbruksförsöksanstalt för handhavande av den praktiskt inriktade försöksverksamheten

på jordbrukets område. Högskolan och försöksanstalten borde

naturligtvis hava gemensam styrelse, och även på andra sätt borde anordningar

vidtagas för åstadkommande av god kontakt och intimt samarbete

mellan dem.

Av vad nu sagts beträffande de allmänna organisatoriska problemen framginge,

att akademien beträffande husdjursförsöksverksamheten närmast förordade

det förslag, som utredningsmannen betecknat såsom alternativ I, men

samtidigt att denna institution inordnades såsom särskild avdelning i försöksanstalten.

I själva verket torde det vara nödvändigt, att husdjursförsöken

organisatoriskt knötes nära samman med växtodlingsförsöken. Inom vårt

jordbruk dominerade foderväxtproduktionen, och dess grödor skulle förädlas

genom husdjursskötsel^ Alla de gemensamma försöksproblem, som på

grund därav uppstode, kunde knappast väntas få en fullt tillfredsställande

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 95

behandling, därest icke försöksavdelningarna stöde i omedelbar kontakt med

varandra.

Nödvändigt vöre emellertid, att anordningar vidtoges för undvikande av

friktion och tvister mellan försöksanstalten och lantbrukshögskolans motsvarande

institutioner med avseende på utnyttjandet av tillgängliga resurser

för forsknings- och försöksverksamhet ävensom för undervisningsverksamheten.

Styrelsen för centralanstalten för forsö k sväsen det

på jordbruksområdet har föreslagit, att försöksverksamheten på

växtodlingens och husdjurskötselns områden organiserades i form av en särskild

försöksanstalt med fem avdelningar, nämligen en administrations- och

upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning, en betes-

och vallavdelning och en husdjursavdelning.

Vad särskilt anginge den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen

ville styrelsen framhålla, att icke minst genom utbyggandet av försöksgårdsorganisationen

och den föreslagna utvidgningen av den lokala fältförsöksverksamheten

de centrala administrativa bestyren nödvändigt måste

bliva ganska omfattande. Åt upplysningsverksamheten måste ävenledes ägnas

mera uppmärksamhet än hittills. Därvid vöre det icke tillräckligt att i

olika former använda sig av det tryckta ordet. Även muntlig undervisning

i form av fortbildningskurser för konsulenter och lärare, instruktionskurser

för medhjälpare inom försöksverksamheten, radioföredrag, demonstrationer

ute i bygderna med tillhörande föredrag m. m. borde förekomma. Vid genomförandet

av denna undervisningsverksamhet borde icke endast tjänstemän

tillhörande upplysningsavdelningen medverka; tvärtom borde försöksmännen

själva liksom också lärarna vid lantbrukshögskolan i största möjliga

utsträckning anlitas härför. Men erfarenheten hade visat, att ett gott resultat

av upplysningsverksamheten inom alla grenar av försöksverksamheten

icke kunde ernås, med mindre upplysningsverksamheten organiserades och

koordinerades. Detta borde vara den kanske viktigaste uppgiften för försöksanstaltens

administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen ansåge

det likväl tänkbart, även att försöksverksamheten organiserades i form av

särskilda försöksinstitutioner knutna tili lantbrukshögskolan, men denna organisationsform

vore behäftad med allvarliga svagheter. Först och främst

torde det vara förenat med betydande svårigheter att på den vägen få till

stånd det intima och fortlöpande samarbete mellan de olika grenarna av

försöksverksamheten, vilket med verksamhetens utveckling bleve alltmera

nödvändigt, i den mån försöksverksamheten gjorde framsteg, bleve de föreliggande

utredningsproblemen alltmer komplicerade, och i själva verket komme

i fortsättningen lösandet av kanske flertalet försöksuppgifter att kräva

samverkan mellan försöksmän och resurser tillhörande olika grenar av verksamheten.

Men det vore väsentligt enklare att organisatoriskt ordna en sådan

samverkan, örn de olika grenarna av försöksverksamheten sammanhölles

i en gemensam anstalt, än om denna skulle vara splittrad på olika försöksinstitutioner.

Det torde vidare vara svårt att med nu berörda organisationsform

få försöksverksamhetens intressen på ett lämpligt sätt företrädda

i styrelsen. Ett framkommet förslag, att en ledamot av styrelsen skulle vara

ordförande i försöksråd jämte arbetsutskott och samtidigt föredragande för

försöksfragor i .styrelsen kunde förefalla ändamålsenligt, men anordningen

torde vid tillämpningen knappast kunna väntas fungera tillfredsställande. I

varje lidi torde det erfordras, alt vederbörande styrelseledamot kunde offra

en betydande tid för ifrågavarande uppdrag, vilket torde förutsätta, att han

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

kompenserades med ett icke alltför blygsamt arvode, och vidare att ett kansli

ställdes till hans förfogande.

Lantbrukshögskolans styrelse, som enligt vad förut angivits

i huvudsak anslutit sig till alternativ I, har vid sitt ställningstagande särskilt

uppehållit sig vid en jämförelse mellan nämnda alternativ och alternativ

II. Styrelsen har härvid anfört i huvudsak följande.

Vid ett förverkligande av den i alternativ II uttryckta organisationsplanen

komme ett mycket vidsträckt arbetsfält att erbjuda sig för de ledande befattningshavarna.

Dessa skulle hava att svara för såväl undervisningen och den

forskningsverksamhet, denna förutsatte, som ock försöksverksamhetens på

mera omedelbart praktiska mål riktade uppgifter. Huru lockande en dylik

syntes av arbetsuppgifter ej sällan kunde te sig för både undervisaren och försöksmannen,

torde det ej kunna bestridas, att därav följde stora vanskligheter.

Undervisning och därtill hörande fri vetenskaplig forskning, å ena sidan,

försöksverksamhet med dess koncentration på särskilda uppgifter, å

den andra, vore var för sig av den vikt, att de måste för ernående av fullödiga

resultat utövas med lika ihärdighet, kunskap och intresse. Därest båda

uppgifterna skulle handhavas av en och samma person, torde ej sällan inträffa,

att hans intresse och begåvning övervägde till förmån för den ena av

uppgifterna och ej försloge för den andra, eller att hans arbetskraft genom

arbetsområdenas utsträckning visade sig otillräcklig för båda. Styrelsen

funne sig med hänsyn härtill ej kunna förorda det såsom alternativ II betecknade

förslaget.

Även enligt alternativ I förutsattes, att de ledande befattningshavarna vid

den föreslagna försöksinstitutionen, nämligen institutionsföreståndaren och

de två laboratorerna handhade undervisningsuppgifter. Dessa inskränkte sig

emellertid till föreläsningsserier å c:a 10 timmar årligen angående försöken

jämte demonstrationer. Den undervisning, som sålunda föresloges att påläggas

dessa befattningshavare, vore ej av den omfattning, att deras huvudsakliga

verksamhet därigenom förrycktes. Ej heller kunde den enligt detta

alternativ erforderliga skyldigheten för ifrågavarande befattningshavare att

i samarbete med vederbörande professorer i undervisningsämnena handleda

licentiatstuderande inverka väsentligt hindrande på försöksverksamheten.

Då behov uppstode för sådana studerande att följa försök, som ej bedreves

vid undervisningsinstitutionerna, stöde det klart för styrelsen, att de studerande

borde beredas tillfälle att utföra dessa försök å vederbörande försöksavdelning.

Styrelsen ansåge sig helt kunna räkna med densamma underställda

befattningshavares lojalitet för en fruktbar samverkan mellan undervisningens

och försöksverksamhetens målsmän till fromma för här avsedda

studerandes vetenskapliga forskning. Ett motsatt förhållande skulle leda till

den dubbeluppsättning av försöksanordningar, som styrelsen ansåge böra

undvikas.

Lantbrukshögskolans lärarråd, som i princip får anses

hava närmast anslutit sig till alternativ II, hävdar den meningen, att någon

markerad gräns emellan forskning och försöksverksamhet icke kunde dragas.

Lärarrådet föreslår därför, att forskningsverksamheten på både husdjursskötsel^

och det egentliga jordbrukets område inorganiseras i högskolan.

Det vore därvid principiellt och organisatoriskt att föredraga, att undervisning

och försöksverksamhet fördelades mellan institutionerna på så
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

97

dant sätt, att inom dessa så långt möjligt samma områden omspändes för

både undervisning och försöksverksamhet. Vidare anföres:

I vad förslaget enligt alternativ I avsåge viss undervisning åt licentiatstuderande

genom försöksinstitutionens ledande krafter och sådana studerandes

mottagande å försöksinstitutionen för forsknings- och försöksarbete, funne

lärarrådet förslaget otillfredsställande. Härigenom skulle nämligen en av

högskolans viktigaste uppgifter till avsevärd del överflyttas på en i förhållande

till högskolan friställd institution, vid vilken lärarrådet ej ägde någon

möjlighet att vid tillsättande av befattningar tillgodose högskolans krav på

kvalifikationer för uppgiftens fullgörande.

Jämfört med alternativ III erbjöde alternativ I en viktig fördel därutinnan,

att ett nära samarbete mellan högskolan och försöksinstitutionen komme till

stånd. Härigenom kunde de vid den praktiska försöksverksamheten framkomna

rönen och erfarenheterna beaktas inom undervisningen, varjämte den

större litteraturkännedom som undervisningen krävde av högskolans lärare,

kunde komma den praktiska försöksverksamheten till godo. Vid realiserandet

av alternativ I hade dessutom studenterna bättre möjligheter att skaffa sig

kännedom örn nämnda försöksverksamhets metoder och resultat.

Hushållningssällskapens ombud hava förmenat, att mellan

alternativ I och alternativ II knappast kunde beräknas föreligga någon principiell

skillnad vid en definitiv utformning, under det att mellan dessa båda

alternativ, å ena sidan, och alternativ III, å den andra, en verklig principiell

olikhet förelåge.

Enligt ombudens mening vore alternativ III behäftat med allvarliga svagheter.

Det hade icke tillräckligt tagits hänsyn till, att försöksverksamhet

måste bedrivas såväl vid högskolan som vid försöksanstalten. Om så ej skedde

kunde det befaras, att undervisningen vid högskolan alltför mycket avlägsnade

sig från de praktiska problem, som vore aktuella för jordbruket och förlorade

kontakten med jordbruksnäringen. Örn försöksverksamheten isolerades

från läroanstalten, kunde ej heller verksamhetens resultat föras ut i det praktiska

jordbrukets tjänst, ty detta måste i stort sett ske genom de tjänstemän

och lärare, som utbildades vid högskolan. Men för att dessa skulle kunna fylla

denna viktiga uppgift, torde det vara nödvändigt, att de under utbildningstiden

själva fått se och deltaga i försöksverksamhet. Det förefölle slutligen

sannolikt, att alternativ lil skulle föranleda väsentligt större sammanlagda

anspråk på anslag med svårare avvägning mellan de båda verksamhetsgrenarna,

varigenom båda i längden skulle bliva lidande.

Föreståndaren för institutet för husd j ursförädling,

som förordat alternativ III, har i huvudsak anfört följande.

Försöksverksamhetens uppgift vore och måste vara av rent praktisk natur:

den skulle tillgodose de praktiska djuruppfödarnas behov av förbättringar i

deras näring. Därför måste målet för försöksverksamheten —- ehuru den givetvis

skulle basera sig på vetenskaplig metodik och ehuru den ofta kunde

komma att utgöra ett arbete på lång sikt —- bliva inriktat på aktuella praktiska

problem. Denna uppgift och detta mål måste helt dominera arbetet inom

försöksverksamheten, och alla frågor örn annat utnyttjande av densamma

måste räknas till andrahandsfrågornas kategori. Eljest förelåge stor risk att

försöksverksamheten icke skulle kunna fylla de krav, som man vore berättigad

alt ställa. Då nu alternativ lil vore det enda av de i betänkandet behandlade

alternativen, som i princip tillgodosåge de leii- framförda synpunkterna,

Milling till riksdagens pr niokall 10116. 1 sand. Nr 167. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

syntes det därmed vara fullt motiverat att endast detta alternativ borde kunna

förordas.

Olika skäl hade emellertid i betänkandet framförts mot att alternativ III

skulle komma till utförande.

Det hade sålunda framhållits, att den fristående karaktären hos försöksverksamheten

skulle innebära att den icke kunde giva lantbrukshögskolan

tillräckligt stor nytta från undervisningens synpunkt. Givetvis utnyttjades försöksverksamheten

för undervisningsändamål mycket effektivare enligt betänkandets

alternativ II. Men detta förhållande hade som konsekvens just en

av alternativets II stora svagheter. Det vore visserligen önskvärt, att de personer,

som vore direkt upptagna av försöksverksamheten, genom ett antal

föreläsningar eller demonstrationer borde delgiva sina kunskaper till de studenter,

som kunde draga nytta därav i sin blivande verksamhet. Detta kunde

också utan olägenhet ske enligt alternativ III och betydde icke någon inskränkning

i försöksverksamhetens fristående ställning eller i dess dominerande

arbetsuppgift, utan innebure i själva verket en fördel, då härigenom

försöksmännen bättre lärde känna vilka av de studerande, som kunde tänkas

vara lämpliga som blivande försöksmän. Det borde heller icke möta några

hinder att de, som hedreve högre och mera självständiga studier vid lantbrukshögskolan,

bereddes tillfälle att få utföra specialundersökningar inom

försöksinstitutionen, liksom redan nu hospitanter mottoges för samma ändamål

vid institutet för liusdjursförädling. Ett ännu större utnyttjande av försöksmännens

krafter och tid -—- såsom föreslagits i alternativ II ■— skulle

däremot innebära en direkt försvagning av deras möjligheter som försöksmän.

Vad som alltså under inga omständigheter borde få förekomma, vore

att de högst kvalificerade försöksmännen tvingades åtaga sig huvudparten

och den mera rutinmässiga delen av undervisningen, ty detta skulle innebära

en allvarlig fara för försöksverksamhetens effektivitet.

En annan av de olägenheter, som enligt betänkandet ansåges vidlåda alternativ

III, vore att det skulle innebära en dubblering av arbetet och arbetsuppgifterna

i det att inom lantbrukshögskolans husdjursavdelningar likartade

frågor skulle kunna komma till behandling. Härtill vore först att anmärka

att de problem, som högskoleprofessorerna komme att bearbeta, antagligen

endast till en mindre del komme att sammanfalla med försöksverksamhetens

frågor. Men därutöver komme att själva talet örn dubbleringar av arbetet

som regel vore missvisande. Då det gällde den mera administrativa delen av

försöksverksamheten kunde naturligtvis dubbleringar av arbetet äga rum,

vilka dock utan tvivel kunde undvikas genom samarbete och överenskommelser.

Däremot kunde en dubblering av det egentliga forsknings- eller försöksarbetet

knappast förekomma. Att likartade eller rent av samma frågor

studerades av olika forskare eller olika institutioner innebure som regel intet

dubbelarbete: den ene angrepe frågorna på sitt sätt och den andre på sitt.

Möjligheten att likartade frågor behandlades av flera personer betydde därför

nästan undantagslöst att dessa frågor finge en allsidigare belysning, varigenom

säkrare resultat kunde dragas av dem.

Slutligen hade mot alternativ III anmärkts att på grund av kostnadsskäl

de försöksresurser, som enligt detta alternativ skulle kunna ställas till försöksmännens

förfogande, skulle bliva avsevärt mindre än enligt de övriga

alternativen. Det vore givet, att försöksresurserna måste göras tillräckligt

stora, och därför kunde denna anmärkning naturligtvis tänkas bliva avgörande.

Men det måste ihågkommas, att försöksresurserna till väsentlig del utgjordes

av engångskostnader. Och då måste man fråga sig örn icke •— när

man betraktade frågan från nationalekonomisk synpunkt och på längre sikt

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

99

— de större kostnaderna i hög grad skulle övervägas av de fördelar den

svenska husdjursskötseln skulle hava, om den statliga försöksverksamheten

på detta område ordnades verkligt effektivt.

Utöver de institutioner, som av utredningsmannen föreslagits skola inordnas

i lantbrukshögskolan har från vissa håll ifrågasatts anordnande av särskilda

institutioner för övertagande av den verksamhet,

som utövas av svenska betes- och vallföreningen

samt mosskulturföreningen. Denna ståndpunkt har intagits av

lantbrukshögskolans lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut ävensom Stockholms stads och läns samt Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Lantbruksakademien samt Östergötlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava förordat särskild

huvudavdelning beträffande betes- och vallfrågor. Styrelsen för svenska

betes- och vallföreningen har betonat, att därest staten övertoge föreningens

verksamhet, denna borde bedrivas antingen genom en med jordbruksavdelning

jämställd avdelning inom en försöksanstalt eller genom en särskild institution

vid lantbrukshögskolan.

Beträffande försöksresultatens publicering har behovet av

en ordnad upplysningsverksamhet på försöksverksamhetens alla områden,

bland annat genom försöksresultatens spridande medelst tryckalster, betonats

i flera av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet

hava utgått från att publicitetsverksamhet skulle ingå i den av dem, på sätt

tidigare nämnts, förordade administrations- och upplysningsavdelningens

uppgifter.

Lantbrukshögskolans styrelse har, under förmälan att högskolans

bibliotekarie vore verksam vid redigeringen av högskolans publikationstryck,

ansett, att bibliotekarien borde medverka vid den arkiv- och

publikationsverksamhet, som av 1931 års utredningsmän föreslagits skola

tilläggas sekreteraren å en administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen

funne det emellertid angeläget att vitsorda behovet av en god organisation

för ifrågavarande ändamål och föreställde sig att i en framtid för

denna verksamhets tillgodoseende kunde bliva erforderligt att anvisa särskild

arbetskraft. Den allmänna upplysningsverksamhet, som borde åligga

den administrativa avdelningen, ansåge styrelsen böra ledas av de fackliga

avdelningarnas föreståndare, vilka borde erhålla härför skickade medhjälpare.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har

anfört, att även örn en del av upplysningsverksamheten kunde och även

borde förläggas till de olika fackavdelningarna, lunnes dock en mera allmän

upplysningsverksamhet, som borde ombesörjas inom särskild administralionsavdelning.

Genom denna avdelning borde exempelvis övervakas, att

försöksresultaten bleve i tid bearbetade och offentliggjorda, samt att de sedan

vid lämpliga tidpunkter i form av flygblad, populära kortfattade tidningsartiklar

och dylikt effektivt spredes till den stora allmänhet, som skulle

hava den ekonomiska nyttan av försöksverksamhetens arbeten och undersökningar.

L a n l b r u k s högskolans I ä rarr å d har anfört, att högskolans

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

publikationsverksamhet lämpligen borde ordnas genom två serier, en för de

vetenskapliga arbetena och en för de populära skrifterna.

Mot det enligt såväl alternativ I som alternativ II framställda förslaget,

att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska analyserna

skulle utföras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium har framställts

erinran allenast av styrelsen för centralanstalten för försöks

väsendet på jordbruksområdet, som härom anfört i huvudsak

följande.

Den åsikten hade uttalats, att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska

analyserna skulle kunna verkställas vid lantbrukshögskolans kemiska

institution. Med hänsyn till de betydligt ökade krav på omfattningen av

analysverksamhet, som försöksverksamheten kunde väntas ställa redan inom

en nära framtid, och som längre fram med säkerhet komme att ytterligare

accentueras, hade styrelsen svårt att förstå, att högskolans kemiska institution,

som icke varit avsedd för en tillnärmelsevis så stor analysbörda, skulle

kunna gå i land med denna uppgift. I detta sammanhang ville styrelsen

framhålla, att den laboratorieutrustning för geologi och torvbiologi, som

övertagandet av mosskulturföreningens verksamhet gjorde erforderlig, lämpligen

torde böra anknytas till det kemiska driftslaboratoriet. Styrelsen skulle

på nu angivna grunder anse det vara välbetänkt, att redan från början ett

särskilt driftslaboratorium inrättades för försöksverksamheten.

Utredningsmännens förslag om de för försöksverksamheten erforderliga

kamrerargöromålens handhavande genom lantbrukshögskolans

kamrerarexpedition har mött gensaga allenast av förut omförmälda

reservant i lantbrukshögskolans styrelse. Enligt hans mening vore den föreslagna

anordningen mindre lämplig, enär den, som vid den ifrågasatta försöksanstalten

skulle handlägga ekonomiska ärenden, borde stå i ständig och

intim kontakt med bokföringen. Därför borde en särskild kamrerare anställas

vid administrationsavdelningen.

Departements- Den anknytning till lantbrukshögskolan, som skulle följa enligt 1931 års

chefen. riksdagsbeslut örn försöksverksamhetens på jordbruks- och husdjursområdena

förläggning till Ultuna, avsågs ej skola bliva av allenast lokal natur. Jämväl

i organisatoriskt hänseende åsyftades ett sammanförande av lantbrukshögskolan

och försöksorganisationen, i det bådas verksamhet, som till stor del

förutsatte gemensamma resurser, skulle sortera under samma styrelse. Det

förslag om särskild styrelse för försöksorganisationen, vilket framlagts av

1931 års utredningsmän, innebär därför ett väsentligt avsteg från förutsättningarna

vid 1931 års riksdag. Den enligt nämnda förslag uppkomna klyftan

mellan lantbrukshögskolan och försöksverksamheten markeras än mer

genom anordnandet av försöksverksamhetens organisation i övrigt som en

sluten administrativ enhet. Denna organisationsform förutsätter helt naturligt

i princip egna tillgångar, även där ett gemensamt begagnande av sådana

till undvikande av kostsamma dubbeluppsättningar synes ligga närmast till

hands. Såsom framgår av återgivna yttranden över förslaget har detta också,

i vad däri förordats skilda styrelser för lantbrukshögskolan och försöks
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

101

organisationen, allmänt mött invändningar, varjämte i flertalet av yttrandena

givits uttryck åt uppfattningen, att en närmare anknytning även i övrigt

mellan högskolan och försöksverksamheten borde komma till stånd.

Sistnämnda uppfattning delas av mig, och detta ej blott därför, att

gemensam ledning och i avsevärd utsträckning gemensamma materiella resurser

för båda ifrågavarande verksamhetsgrenar utan tvivel möjliggöra de

lägsta driftkostnaderna. Jag anser tillika, och framfört allt, att undervisningsverksamheten

och i samband därmed bedriven forskning på lanthushållningens

område samt den på samma område inriktade försöksverksamheten

genom ett närmare sammanförande erhålla bättre förutsättningar att

tillfredsställande fylla sina uppgifter. Det har i åtskilliga av de avgivna

yttrandena särskilt framhållits nyttan ur högskolans och undervisningens

synpunkt av det krafttillskott ett tillförande till högskolan av den praktiska

försöksverksamheten skulle utgöra. Av vad jag redan anfört torde framgå,

att jag tillfullo biträder en sådan mening. Även lantbrukshögskolans verksamhet

torde böra väsentligen vara inriktad på praktiska mål. För dessas

uppnående erfordras emellertid ingående studium av teoretiska discipliner,

vilka bilda grundlag för lösande av praktiska uppgifter. Men är det riktigt,

att teoretisk och praktisk verksamhet komplettera varandra på undervisningens

och den i samband därmed stående forskningens område, bör motsvarande

gälla beträffande den vid högskolan bedrivna forskningen, å ena sidan,

och den på mera omedelbart praktiska uppgifter inriktade försöksverksamheten,

å den andra. Det torde härvid böra ihågkommas, att centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, vars uppgift angivits vara

att genom försök och utredningar lösa praktiska spörsmål, före lantbrukshögskolans

tillkomst i sig inneslöt avdelningar för teoretisk verksamhet inom

kemiens, botanikens och bakteriologiens områden. Dessa avdelningar hava

alltså inrättats emedan de ansetts behövliga för försöksverksamheten. Med

denna erfarenhet för ögonen torde det vara befogat påstå, att liksom en anknytning

till lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på lantbruksområdet

skulle i hög grad gagna högskolans verksamhet, på samma sätt skulle

försöksverksamheten vinna i effektivitet genom en sådan anordning.

Då jag alltså förordar en närmare samverkan mellan lantbrukshögskolan

och försöksverksamheten, måste frågan örn sättet härför övervägas. Härvid

må erinras örn de alternativa förslag, som framställts av 1935 års utredningsman

i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten. Jag torde

därvid få bortse från hans såsom alternativ III betecknade linje, vilken i

princip innebär ett förslag, som jag enligt det anförda funnit oantagbart.

Vid en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan alternativ I och II visar

det sig, att de beräknade såväl engångskostnaderna som sammanlagda årskostnaderna

skulle vid genomförande av alternativ II ställa sig något lägre

än vid en lösning enligt alternativ I. I själva verket äro skillnadsbeloppen

så små, att de vid ett ställningstagande till förslagen knappast kunna anses

giva utslag till förmån för det ena eller det andra alternativet. Härtill kommer

att en dylik jämförelse på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

är möjlig allenast i avseende å organisationen av husdjursförsöksverksamheten,

då alternativa förslag ej utförts beträffande jordbruksförsöksverksamheten.

Det torde emellertid vara befogat utgå från, att en organisation av sistnämnda

försöksverksamhet enligt alternativ II ej heller skulle medföra väsentliga

olikheter ur kostnadssynpunkt i jämförelse med alternativ I.

Med hänsyn till det anförda torde frågan om det inbördes företrädet mellan

alternativen I och II få bedömas huvudsakligen ur synpunkten av alternativens

praktiska lämplighet. Det torde härvid kunna sägas, att den samverkan

mellan högskolan och försöksverksamheten, jag nyss förordat, skulle

mest fullständigt uppnås enligt alternativ II. Men enligt min mening, vilken

jag delar med de flesta av dem, som yttrat sig över de gjorda utredningarna,

skulle detta alternativ föra för långt och innebära stora risker för både undervisning

och försöksverksamhet genom splittring av de ledande befattningshavarnas

uppgifter. Berörda olägenheter skulle undvikas genom tilllämpning

av alternativ I, utan att därför det mera väsentliga av de fördelar,

alternativ II vill vinna, torde behöva gå förlorat.

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag — i huvudsaklig överensstämmelse

med alternativ I av 1935 års utredningsmans förslag — alt såsom centralorgan

för försöksverksamheten inrättas vid lantbrukshögskolan två särskilda

institutioner, underställda högskolans styrelse men med avgränsade

uppgifter, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök. Den

från högskolans övriga institutioner avvikande ställning dessa institutioner

komme att intaga, torde föranleda, att deras utgifter och inkomster böra

regleras i specialstater ungefär på motsvarande sätt, som nu sker beträffande

de till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande

avdelningarna. Något hinder torde ej heller böra möta, att försöksinstitutionernas

särställning utåt markeras genom särskilda från undervisningsväsendets

terminologi avvikande beteckningar, exempelvis »anstalten för

jordbruksförsök» och »anstalten för husdjursförsök». I vissa yttranden

framförda förslag om inrättande härutöver av särskilda institutioner för specialområden

av försöksverksamheten kan jag ej biträda.

I anslutning till vad lantbrukshögskolans styrelse framhållit torde hinder

ej möta, att försöksinstitutionernas ledande befattningshavare under ett

mindre antal timmar årligen vid högskolan föreläsa rörande försöken och

i samband därmed utföra lämpliga demonstrationer av desamma, under förutsättning

att deras egentliga uppgift därigenom ej åsidosättes. Likaledes

synes det naturligt, att lantbrukshögskolans studerande, som bereda sig för

agronomi licentiatexamen, erhålla tillfälle att å försöksavdelningarna under

behörig ledning utföra egna studieuppgifter.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation

behöva frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner.

Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stå under

gemensam ledning av högskolans rektor, blir detta fallet jämväl med cheferna

för för söksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild

administrations- och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. W*5

nom en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna,

såsom i ett senare sammanhang skall närmare angivas, de uppgifter

torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola åvila

sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov,

såsom av driftslaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, torde tillgodoses

i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att

för tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillföras

högskolan.

Anförda synpunkter på försöksverksamhetens allmänna organisation avse

allenast att angiva de yttre linjerna för densamma samt att utgöra en grund

för bestämmande av organisationens behov av arbetskrafter, lokaler och

andra resurser. Åt Kungl. Majit torde böra överlämnas att i samverkan med

lantbrukshögskolans ledning utfärda närmare bestämmelser om försöksverksamhetens

anordning inom ramen av den utav statsmakterna fastställda

huvudplanen.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök.

1931 års utredningsmän, som, enligt vad förut angivits, förordat, att av

dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt skulle innehålla tre avdelningar, nämligen

en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning

och en husdjursavdelning, hava beträffande jordbruksavdelningen förutsatt,

att denna skulle i huvudsak arbeta med samma uppgifter, som förut tillkommit

centralanstaltens jordbruksavdelning. Härjämte har betonats att avdelningen

borde inom sig rymma full kompetens för upptagande av torvjordoch

vallproblem.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation

hava utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa

endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna, eller huruvida

avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd

av en försöksledare. De anföra härom:

Även om den förra organisationsformen förefölle vara den smidigaste,

särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas verksamhetsområden

alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen det dock lämpligast

att välja den senare. Utredningsmännen ansåge nämligen, att alla behöriga

intressen bäst tillgodosåges, örn avdelningen på ett rationellt sätt uppdelades

på underavdelningar, och särskilt ville utredningsmännen framhålla,

att man därigenom torde få de hästa garantier för att de speciella uppgifter,

som förut åvilat mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen, alltjämt

komme att bliva tillgodosedda. Vid förslag örn benämning på respektive

underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat att orden »mosskultur»

och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten sedan decennier

varit van att vända sig till institutioner med dessa namn. För att åstadkomma

en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar föresloge

utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans område, varvid den

ena inriktades på

1931 års

utredningsmän.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes växtodlingsbetonade,

den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning och den

andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hava utredningsmännen föreslagit inrättande av

underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling

och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning

samt för betes- och vallodling. Om de olika underavdelningarnas

närmare uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört

följande.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem,

huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen

skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk

hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning

även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen i

den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta

avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till

underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering

och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att

arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning. Till

denna underavdelning hörde jämväl frågor örn tillämpandet av kemiska metoder

för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen

vore att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen

skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras.

I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när

så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig .vid bearbetning av resultaten

från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga

sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta

med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art

t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning

även i fråga örn försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning.

Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten

övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande

avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika

försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning

av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse

härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val

av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling.

Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska

analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings

försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete

med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det

vore av stor vikt, att denna underavdelning organiserade en ordnad försöksverksamhet

för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter

och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara

att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan

och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige

som i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruks
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 167.

105

området snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den

mån det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde

varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens

försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

En av underavdelningarna skulle förestås av jordbruksavdelningens föreståndare,

de övriga underavdelningarna av var sin förste försöksledare.

I avgivna yttranden över utredningsmännens förslag i nu berörda hänseende

har lämpligheten av angiven indelning i underavdelningar

av jordbruksavdelningen blivit ifrågasatt av, bland andra, lantbruksstyrelsen,

som härom anfört i huvudsak följande.

Vad anginge avdelningen för kulturteknik och mossodling funne lantbruksstyrelsen

denna sammankoppling mindre lycklig. Mossodlingen hörde enligt

lantbruksstyrelsen förmenande så intimt samman med odlingen i allmänhet,

att dess spörsmål lämpligast borde handhavas av dem, som företrädde

den övriga odlingen på skilda områden. Lantbruksstyrelsen ansåge sig vidare

böra ifrågasätta, huruvida en särskild underavdelning för forskningsoch

försöksverksamheten på kulturteknikens område borde upprättas. Deu

förnämsta kraften på detta område syntes lantbruksstyrelsen vara att förvänta

hos den, som företrädde detta ämne vid högskolan och som där måste

bedriva forskning på området. Att under sådana förhållanden upprätta en

avdelning för delta slags forskning under mindre fackkunnig överledning

syntes lantbruksstyrelsen mindre planmässigt. Då detta forskningsområde

icke ens av utredningsmännen ansetts mera omfattande än att det kunde företrädas

av en underavdelning under jordbruksavdelningen, syntes det lantbruksstyrelsen,

som om frågan örn denna forskning bäst och mest rationellt

löstes genom att professorn i ämnet vid högskolan utrustades med erforderliga

arbetskrafter.

Jämväl jordbruksavdelningens uppdelning i övrigt syntes lantbruksstyrelsen

enligt förslaget knappast fullt rationell. Det syntes lantbruksstyrelsen

tveksamt, huruvida en så bestämd schematisk uppdelning av avdelningarna

kunde och borde ske. De olika områdena grepe till synes allt, för mycket

in i varandra, för att detta skulle vara fullt lämpligt. Av stor vikt vore emellertid,

att jordbruksavdelningen utrustades med specialister på de områden,

som tillhörde avdelningen, i sådan omfattning att dess verksamhet kunde

bliva fullt effektiv.

1935 års utredningsman, som förordat svenska mosskulturföreningens

samt svenska betes- och vallföreningens bibehållande vid sin nuvarande

verksamhet, har, efter förutskickande att den av honom föreslagna jordbruksinstitutionen

borde ledas av en befattningshavare i professors ställning

med två förste försöksledare såsom hans närmaste män, beträffande institutionens

organisation anfört i huvudsak följande.

Det förutsattes, att de tre förnämsta befattningarna (tjänsterna såsom föreståndare

och förste försöksledare) komme att innehavas av framstående försöksmän

med olika specialkunskaper. Sålunda torde en böra vara specialist

inom försöksområdet beträffande jordbearbetning och ogräsbekämpning, en

i gödsling och kalkning samt den tredje inom området för växtodling i allmänhet.

-— Utredningen hade ansett sig ej böra föreslå en bestämd uppdelning

av institutionen i underavdelningar. De olika arbetsområdena grepe

in i varandra, och huvudvikten i arbetet måste läggas än på det ena och än

Yttranden.

1935 års

utredningsman.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

på det andra specialområdet. En viss frihet i organisationen vore därför att

föredraga. Detta vöre även påkallat med hänsyn därtill, att ett flertal försök

torde komma att utföras såsom kombinerade försök sålunda, att två

eller flera faktorer samtidigt varierades, t. ex. kombinerade sort- och gödslingsförsök.

— Givetvis borde föreståndaren vara chef för institutionen samt

för de statliga försöksgårdarna, men det förutsattes, att han i avseende å

fackarbetet läte de två första försöksledarna intaga en ganska självständig

ställning.

I frågan om jordbruksförsöksinstitutionens organisation hava de, som yttrat

sig däröver, givetvis varit bundna av sitt ställningstagande till den tidigare avhandlade

frågan om statens övertagande av svenska mosskulturföreningens

och svenska betes- och vallföreningens försöksuppgifter. Härav har blivit en

följd, att allenast i de yttranden, där ett införlivande med den statliga verksamheten

av föreningarnas försöksuppgifter blivit förutsatt, full hänsyn tagits

till de arbetsuppgifter, som böra åvila jordbruksförsöksinstitutionen med

den planläggning av försöksverksamheten, jag förordat.

Lantbruksstyrelsen har gjort följande allmänna uttalande om de

uppgifter, som enligt dess mening borde tillhöra en i föreslagen jordbruksförsöksanstalt

ingående jordbruksavdelning.

Jordbruksavdelningen borde

1) handhava den praktiska försöksverksamheten på växtodlingsområdet

(jordens brukning, gödsling och dränering samt egentlig växtodling) i förekommande

fall och särskilt i fråga om foderväxtodlingen i samarbete med

statligt understödd verksamhet på motsvarande område ävensom med anstaltens

husdjursavdelning;

2) utöva överledningen av den lokala försöksverksamheten och, i den mån

det kunde ske, utnyttja resultaten därav för sin allmänna verksamhet; samt

3) i den mån så påfordrades, handhava kontrollen över odlingsvärdet hos

i marknaden förda nya sorter och stammar av jordbrukets kulturväxter.

I övrigt har i de yttranden, där jordbruksförsöksinstitutionens närmare organisation

blivit berörd, väsentligen avhandlats på vad sätt sammanförande

av olika försöksuppgifter under särskild ledning ansetts

kunna ske.

Styrelsen för centralanstalten för f ör s ö k s v ä s e n d e t på

jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat en försöksanstalt,

innefattande, förutom avdelningar för administration och upplysning

och för husdjursförsök, även en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning

samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit, att jordbruksavdelningen

skulle vara verksam för jordbearbetningsförsök, kulturtekniska

frågor, gödslings- och kalkningsförsök, ogräsbekämpningsfrågor m. m., samt

att växtodlingsavdelningen skulle omfatta sort- och stamförsök, växtföljdsproblem

och försöksfrågor av metodisk art m. m.

Styrelsen har vidare anfört följande rörande det enligt styrelsens mening

erforderliga behovet av uppdelning på olika avdelningar av de egentliga

jordbruksförsöken.

Redan vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten på ifrågavarande

områden torde det vara förenat med betydande svårigheter för en man

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

107

att såsom chef bedöma och leda försöksuppgifterna inom så många och i

vissa fall vitt skilda områden. Härtill komme, att ett införlivande med denna

försöksverksamhet av den nu utav mosskulturföreningen bedrivna försöksverksamheten

på redan odlade mossjordar komme att innebära ytterligare

krav på den centrala ledningen av försöksverksamheten på växtodlingens

område. Styrelsen ville ytterligare framhålla, att inom flera viktiga

områden för sagda försöksverksamhet, såsom beträffande jordens bearbetning

och kanske framför allt i fråga örn sort- och stamförsöken, en icke obetydlig

utvidgning av den nuvarande verksamheten syntes oundgänglig. På

grund härav måste viss specialisering inom ledningen för försöksverksamheten

på nu angivna områden anses erforderlig, och en uppdelning av verksamheten

på två avdelningar, som naturligtvis måste intimt samarbeta, bleve

därigenom starkt motiverad.

Lantbruksakademien har intagit en med centralanstaltens styrelse

i huvudsak överensstämmande ställning till frågan om jordbruksförsökens

handhavande inom särskilda avdelningar av en föreslagen anstalt.

Lantbrukshögskolans styrelse som förordat, att svenska betes-

och vallföreningens samt svenska mosskulturföreningens uppgifter skulle

jämte den verksamhet, som åvilade jordbruksavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, handhavas av den av styrelsen

föreslagna försöksanstaltens jordbruksavdelning, har framhållit, att

denna därigenom finge en betydligt större omfattning än den nuvarande centralanstaltens

jordbruksavdelning och icke längre syntes kunna sammanhållas

under en enda föreståndare. Styrelsen anför vidare:

Det torde för att begränsa de olika försöksledarnas uppgifter till rimlig

omfattning vara önskligt, att avdelningen uppdelades i minst tre underavdelningar

med var sin föreståndare i professors ställning. Av dessa avdelningar

borde en vara avsedd för jordens bearbetning, dikning, gödsling och

kalkning, en för växtföljdsförsök och sortförsök samt kampen mot ogräs

samt slutligen en för betes- och vallkultur. Den sistnämnda avdelningen

skulle givetvis övertaga de arbetsuppgifter, som hittills åvilat betes- och vallföreningen

samt dessutom vallkulturer på organogena jordar. Avdelningen

för växtföljdsförsök m. m. skulle omfatta även odlingen av övriga kulturväxter

å mossjordar, under det att avdelningen för jordbearbetning m. m.

skulle omfatta även mossjordarnas odling och kultivcring. Varje avdelning

finge sålunda förses med specialister även på detta område.

Högskolestyrelsen har vidare erinrat, att den av 1935 års utredningsman

framlagda promemorian rörande jordbruksförsöksverksamhetens organisation

ej såsom 1931 års utredningsmäns betänkande innebölle förslag om

administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen tillägger:

En av orsakerna därtill kunde vara att, med 1935 års utredningsmans

uppfattning att mosskulturföreningen samt botes- och vallföreningen lämpligen

borde fortfarande bestå, mindre behov av en dylik avdelning förelegat

än enligt 1931 års utredningsmäns förslag, däri förordades ett inordnande i

försöksanstaltens jordbruksavdelning av nämnda föreningars uppgifter. Då

styrelsen i huvudsak anslutit sig till det i sistnämnda utredningsmäns betänkande

angivna förslaget örn förstatligande av föreningarnas verksamhet,

funne styrelsen oundgängligt (iverväga, huruvida den ökning i de rent administrativa

göromålen, som skulle uppstå, därest nämnda förslag förverkli
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

gades, kunde bäras utan en särskild avdelning för dessa göromål. Styrelsen

holle före, att förvaltningen av och tillsynen över försöksgårdar och lokala

försöksfält ej kunde åläggas befattningshavare vid högskolan. Dessa

uppgifter, bland vilka i början inginge en viss byggnadsverksamhet, torde

vara så omfattande och maktpåliggande, att en särskild befattningshavare

måste beräknas för deras tillgodoseende. Styrelsen ansåge icke hans löneställning

kunna bestämmas lägre än de fackliga avdelningsförståndarnas.

Han borde tilldelas arbetsbiträde för expeditionsgöromål samt vaktmästarhjälp

och tillfälliga arbetskrafter.

Styrelsen har, i anslutning till det anförda föreslagit, att jordbruksförsöksavdelningen

bleve organiserad på fyra underavdelningar, var och en med de

uppgifter, som förut angivits.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har

anfört, att han ställde sig något tveksam till styrelsens förslag om jordbruksavdelningens

uppdelning, i vad anginge de tre fackavdelningarna, då dessas

verksamhet på så många punkter grepe in i varandra. Huvudsaken vore

emellertid, att organisationen ej bleve så fastlåst, att vid en anhopning av

arbete på en avdelning ej arbetskraft från en annan avdelning tillfälligtvis

skulle kunna dit överflyttas. Det vore vidare viktigt, att vid utformningen

av lantbruksförsöksanstaltens organisation tillbörlig hänsyn toges till den

av svenska mosskulturföreningen bedrivna verksamheten.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att försöksverksamheten

på den agronomiska hydroteknikens område vore av den art,

att den i allmänhet icke kunde utföras på försöksgårdarna. Lämpliga områden

måste i varje särskilt fall utväljas. Både denna omständighet och

det förhållandet, att hydrotekniska försök redan nu utfördes av lantbrukshögskolans

hydrotekniska institution ansåge lärarrådet tala för, att denna

gren av försöksverksamheten vid en eventuellt förestående omorganisation

icke tillfördes jordbruksförsöksinstitutionen, utan åtminstone i huvudsak

finge sortera under högskolans institution för agronomisk hydroteknik.

Departements- De försöksuppgifter, sorn skola åvila institutionen för jordbruksförsök,

thelen. Synas j huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 års utredningsmän

ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna

statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen framhållit,

de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss

mån sträcka sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt min mening

vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök inom underavdelningar,

på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter, som

ställas till förfogande å försöksinstitutionen, böra med större frihet kunna

användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och personliga förutsättningar.

Det är uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare

skola utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava vissa bestämda

huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen bör ej utgöra hinder

för en rationell användning av arbetskrafter, som till äventyrs äro skickade

att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

109

Då förslag i vissa av de avgivna yttrandena framställts, att försöksuppgifter

inom hydroteknikens område borde avskiljas från försöksinstitutionen

och tilläggas lantbrukshögskolans hydrotekniska institution, må erinras,

att, enligt vad jag förut anfört, försöksinstitutionernas arbetsuppgifter principiellt

ej torde böra överföras till undervisningsinstitutionerna. I enlighet

härmed torde ock den försöksverksamhet på hydroteknikens område, som

ej kan anses utgöra sådan forskning, som förutsattes för högskoleundervisningens

behöriga utövande, böra stå under ledning av försöksinstitutionen.

Det må emellertid understrykas, att den föreslagna organisationen av försöksverksamheten

överhuvud taget förutsätter ett nära samarbete mellan

försöksverksamhetens och den högre lantbruksundervisningens målsmän.

Med anledning av vad lantbrukshögskolans styrelse erinrat beträffande

1931 års utredningsmäns förslag om inrättande av en administrations- och

upplysningsavdelning för försöksverksamheten må framhållas att, på sätt

torde framgå av vad jag tidigare anfört, någon särskild avdelning för angivna

ändamål enligt min mening icke erfordras. Till frågan om den förstärkning

av högskolans arbetskrafter, som kan behövas för de göromål vilka

skolat ankomma på en dylik avdelning, liksom till frågan örn behovet av

befattningshavare i övrigt återkommer jag senare.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök.

Såsom i en tidigare avdelning angivits har 1935 års utredningsman föreslagit,

att den statliga verksamheten för husdjursförsök huvudsakligen borde

omfatta husdjurens utfodring och skötsel, samt att samtliga de djurslag, som

hava direkt betydelse för jordbruket, främst nötkreatur, svin och höns, men

även får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns samt slutligen kaniner och

pälsdjur borde vara föremål för iakttagelser inom försöksverksamheten.

Hithörande uppgifter skulle alltså med tillämpning i huvudsak av omförmälda

alternativ I åvila institutionen för husdjursförsök vid lantbrukshögskolan.

Vidare må erinras, att, enligt samma alternativ, lantbrukshögskolans

nuvarande tre husdjursinstitutioner skulle bibehållas vid hittillsvarande organisation

och arbetsuppgifter men beredas vissa resurser för utförande av

självständiga försök, huvudsakligen med fjäderfä, kaniner och andra smådjur,

men ock under vissa förutsättningar med större djur.

Enligt alternativ I har föreslagits att institutionen för husdjursförsök vid

lantbrukshögskolan skulle förestås av en professor, vilken närmast skulle

svara för en av institutionens fackavdelningar, exempelvis den som sysslade

med försök rörande nötkreatur och andra idislare samt hästar, och dit huvuddelen

av institutionens betesförsök — även sådana med kaniner — jämväl

borde förläggas. Vidare borde till försöksinstitutionen knytas ytterligare

två särskilt kvalificerade försöksmän, varav den ene borde förestå institutionens

avdelning för svin och den andre, såsom specialist å höns, dess fjäderfäavdelning.

Dessa båda avdelningsföreståndare — som visserligen skulle

underställas professorn, men dock borde inom sina fackområden få intaga

cn ganska fri och självansvarig ställning — borde hava laborators ställning.

1935 års

utredningsman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Ttlranden.

I de avgivna yttrandena hava erinringar ej framställts mot utredningsmannens

förslag om indelning av institutionen för husdjursförsök å avdelningar

för olika uppgifter. De yttranden, som berört försöksinstitutionens organisation,

hava dock väsentligen avsett förhållandet mellan den verksamhet,

som föreslagits skola åvila försöksinstitutionen, å ena sidan, samt å den andra

lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära samt för husdjurens

utfodring och skötsel. Då dessa yttranden väsentligen komma

i betraktande vid ställningstagande till erforderliga resurser för försöksverksamheten,

komma de att utförligare återgivas i annat sammanhang.

Här må blott ur ifrågavarande yttranden anföras följande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att enligt

förslaget det vore överlämnat åt ett försöksråd att avgöra, huruvida vid högskolans

egna institutioner forsknings- och försöksarbete med andra djur än

fjäderfä, kaniner och övriga smådjur skulle kunna bedrivas. Lärarrådet anför

vidare:

En dylik anordning kunde ej anses tillfredsställande ur högskolans synpunkt,

enär en professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan knappast

torde kunna fylla sin uppgift, örn han ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök.

Motsvarande gällde även för professorn i avels- och raslära.

Lärarrådet ansåge sig därför böra hävda, att vid högskolans egna institutioner

forsknings- och försöksverksamhet för samtliga djurslag skulle kunna

bedrivas oberoende av tillstånd därtill av försöksrådet i varje särskilt fall.

Den anordning, som utredningsmannen tänkt sig, innebure allt för många

1''riktionsmoment och säkerligen icke tillgodoseendet av undervisningens behov.

Med nödvändighet måste därför, örn alternativ I i denna punkt realiserades,

till dessa institutioners direkta förfogande ställas erforderliga resurser

för nämnda verksamhet.

Lärarxådet har vidare anfört, att vid ett genomförande av alternativ I det

vore lämpligt att, i likhet med vad utredningsmannen framhållit, det vid

högskolans egna institutioner bedrivna forsknings- och försöksarbetet begränsades

till mera vetenskapliga undersökningar inom ämnesområdena i

fråga, medan lösandet av olika försöksuppgifter direkt för det praktiska jordbrukets

behov, vilket arbete fordrade ett mångdubbelt större djurmateriel,

förbehölles försöksinstitutionen.

Lantbruksakademien bär instämt i lärarrådets sistnämnda uttalande

angående begränsningen till mera vetenskapliga undersökningar av

undervisningsinstitutionernas forsknings- och försöksuppgifter.

Avelsföreningen för fjäll ras har velat påpeka vikten av att

professorn i avels- och raslära vid lantbrukshögskolan bereddes tillfälle att

utföra erforderliga försök för undervisningens bedrivande.

Styrelsen för svenska betes- och v a 11föreningen

har framhållit behovet av samarbete mellan institutionen för husdjursförsök

och av styrelsen förutsatt institution för betes- och vallkultur. Styrelsen anför,

att det icke kunde vara lämpligt, att den institution, som hade vallodlingen

och därmed sammanhängande frågor till uppgift, också mera ingående

måste sysselsätta sig med sådana problem, som tillhörde utfodringsläran, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

lil

tvärtom. En för arbetets effekt gynnsam fördelning av uppgifterna med väl

ordnat samarbete för de sakkunniga krafternas rätta utnyttjande borde vara

till gagn för det gemensamma målet, något som också borde beaktas vid

fastställandet av de arbetsområden, för vilka de olika institutionerna närmast

borde ansvara.

Institutionen för husdjursförsök torde helt naturligt böra organiseras en- Departementsligt

samma grunder som institutionen för jordbruksförsök. Sålunda bör för- chefensöksverksamheten

ej såsom 1935 års utredningsman föreslagit uppdelas på

olika avdelningar. I stället böra av skäl, som jag angivit beträffande jordbruksförsöksinstitutionens

organisation, även till nu ifrågavarande institution

knytas arbetskrafter, vilka äro särskilt skickade för olika erforderliga

specialuppgifter, men vilka därjämte allt efter behov och personliga förutsättningar

kunna tagas i anspråk för andra uppgifter inom institutionens

verksamhetsområde. Såsom utredningsmannen föreslagit böra främst ifrågakomma

specialister för försök med nötkreatur, höns och svin, men även den

försöksverksamhet, som avser får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns

samt kaniner och pälsdjur, bör vid valet av arbetskrafter ägnas tillbörlig

uppmärksamhet. Det uttalande jag i samband med frågan om organisationen

av institutionen för jordbruksförsök gjort rörande förhållandet mellan försöksverksamhetens

och den högre lantbruksundervisningens målsmän äger

giltighet även i avseende å institutionen för husdjursförsök.

d. Trädgdrdsförsökens allmänna organisation.

För försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava 1931 års

utredningsmän, på sätt tidigare nämnts, förordat inrättande av en till Alnarp

förlagd statens trädgårdsförsöksanstalt. Denna har ansetts

böra organiseras på tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning,

en fruktodlingsavdelning och en köksväxtavdelning. Såsom

förut anförts hava utredningsmännen föreslagit, att trädgårdsförsöksanstalten

skulle sortera under samma styrelse som den av dem för växtodlings-

och husdjursförsöken föreslagna statens lantbruksförsöksanstalt.

Om administrations- och upplysningsavdelningens

uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

Avdelningens verksamhet skulle omfatta ungefär samma arbetsuppgifter

som motsvarande avdelning vid lantbruksförsöksanstalten, d. v. s. administration

av landets hela trädgårdsförsöksverksamhet. redigering av anstaltens

publikationer, försöksberättelser och flygblad, bokföring icke blott för själva

anstalten utan även för försöksstationer och försöksfält, arkivering av försöksresultat,

skötseln av anstaltens bibliotek, upplysning örn vunna resultat

genom deltagande i utställningar m. m. Då det skulle kunna tänkas, att

lantbruksförsöksanstaltens administratitions- och upplysningsavdelning kunde

övertaga en del av dessa uppgifter, ville utredningsmännen häremot anföra,

att detta skulle till övervägande del medföra nackdelar, då de båda anstalterna

bleve belägna på så vitt skilda platser, och då lantbruksförsöksan
-

1931 års

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

stalten ej komme att förfoga över någon befattningshavare med kvalifikationer

i trädgårdsskötsel.

I samband härmed hava de sakkunniga upptagit frågan om chefskapet

vid trädgårdsförsöksanstalten och därvid förordat, att föreståndaren

för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

tjänstgjorde såsom anstaltens chef. De sakkunniga framhålla, att en

dylik anordning syntes mest ändamålsenlig icke blott för att ett önskvärt

samarbete mellan försöks- och undervisningsverksamheten skulle kunna

upprätthållas, utan också för att denne tjänsteman skulle kunna representera

försöksverksamhetens intressen i institutets styrelse, i vilken han vore

självskriven ledamot. Han borde tillika vara föreståndare för administrations-

och upplysningsavdelningen.

Bland föreslagen personal inom administrations- och upplysningsavdelningen

hava utredningsmännen upptagit en sekreterare, vilken jämte andra

åligganden skulle fungera såsom chefens ställföreträdare.

Av de föreslagna fackliga avdelningarna har föreslagits, att

fruktodlingsavdelningen skulle handhava försöksverksamhet rörande fruktträd

och bärbuskar samt köksväxtavdelningen motsvarande uppgift i fråga

om köksväxter. Den sistnämnda avdelningen skulle sålunda fortsätta den

med särskilt statsanslag bedrivna verksamheten vid Alnarps trädgårdar. För

var och en av dessa två avdelningar har beräknats en försöksledare såsom

föreståndare.

I de yttranden, som beröra förslaget om inrättande av en trädgårdsförsöksanstalt

med angiven organisation på tre avdelningar

för olika uppgifter, har erinran häremot ej framställts.

Däremot har förslaget örn gemensam styrelse för trädgårdsförsöksanstalt

och lantbruksförsöksanstalt mött motstånd. Icke någon av dem,

som yttrat sig i denna fråga, har uttryckligen biträtt förslaget. Lantbruksstyrelsen,

lantbruksakademien, styrelsen för

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

samt lantbrukshögskolans lärarråd, hava förordat, att

trädgårdsförsöksanstalten ställdes under gemensam styrelse med Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut. Styrelsen för nämnda institut

har anfört, att frågan om huru ett samarbete mellan institutet och den

föreslagna trädgårdsförsöksanstalten skulle organiseras borde bliva föremål

för ytterligare utredning.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund samt Stockholms läns och stads trädgårdsråd,

i yttrande till lantbruksstyrelsen, hava framhållit olämpligheten

av försöksverksamhetens anknytning till undervisningsverksamhet.

Beträffande frågan om utövande av chefskapet för anstalten hava

meningarna varit delade. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt utredningsmännens

förslag. Styrelsen för centralanstalten för

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 167-

113

försöksväsendet på jordbruksområdet har väl funnit den

föreslagna anordningen lämplig under en övergångstid, men ansett, att den

såsom chef föreslagne föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut med hänsyn till omfattningen av

övriga göromål icke lämpligen borde därjämte fungera såsom chef för den

föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen. Styrelsen har i

stället föreslagit, att den å avdelningen upptagna sekreterarbefattningen omändrades

till befattning som föreståndare för avdelningen. Jämväl lantbruksakademien

har framfört betänkligheter mot förslaget om förenande

hos en och samma person av befattningarna som föreståndare för

trädgårdsavdelningen vid institutet, som chef för trädgårdsförsöksanstalten

och som föreståndare för anstaltens administrations- och upplysningsavdelning.

Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

samt för Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund hava betonat, att chefskapet för

försöksverksamheten icke borde vara förbundet med sysselsättning på annat

verksamhetsområde. Styrelsen för det sistnämnda förbundet har föreslagit,

att en av de föreslagna försöksledarna tilldelades tjänstgöring som anstaltschef

mot särskilt tilläggsarvode.

Betydelsen av ett rationellt ordnande genom anstalten av publikationsverksamheten

har understrukits av styrelsen för Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund samt av Stockholms

läns och stads trädgårdsråd.

Av huvudsakligen samma skäl, som legat till grund för mitt förslag, att Departementsjordbruks-

och husdjursförsöken skola inordnas såsom särskilda institutio- chefenner

i lantbrukshögskolan och därigenom sortera under lantbrukshögskolans

styrelse, förordar jag, att de med förläggning till Alnarp föreslagna trädgårdsförsöken

böra inorganiseras i Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

och sålunda underställas detta instituts styrelse. Med hänsyn

till vid nämnda institut för närvarande rådande förhållanden finner jag

lämpligast, att, tillsvidare, trädgårdsförsöken läggas under institutets trädgårdsavdelning.

Härav följer, att tillsvidare trädgårdsavdelningens föreståndare,

såsom även utredningsmännen med deras organisationsplan föreslagit,

blir chef för försöksverksamheten. Särskild avdelning för administration och

upplysning anser jag icke böra ifrågakomma. Den kamerala verksamhet, som

enligt uredningsmännens förslag skulle åvila denna avdelning, torde böra

fullgöras av institutets kamrerare. Likaledes torde för försöksverksamheten

knappast böra beräknas större biblioteksresurser, än att dessa kunna handhavas

i gemenskap med institutets bibliotek. Publikationsverksamheten bör

besörjas huvudsakligen genom de ledande fackliga befattningshavarna. Å

dessa torde jämväl tillsynen av såväl centrala som lokala försöksanordningar

böra vila. För administrationen bör likväl i någon utsträckning särskild arbetskraft

beräknas.

Någon organisatorisk uppdelning av trädgårdsförsöken på fackliga under
niliang

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 167. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

avdelningar lärer lika litet erfordras som beträffande jordbruks- och husdjursförsöken.

Däremot böra försökens ledare vara specialister särskilt i

avseende å vart och ett av de två huvudområden, försöken omfatta, nämligen

fruktodlingen och köksväxtodlingen.

I likhet med vad jag angivit i samband med förslaget till allmän organisation

av jordbruks- och husdjursförsöken torde det få förutsättas, att närmare

föreskrifter om trädgårdsförsökens anordning lämnas av Kungl. Majit inom

ramen av den huvudplan, som fastställes av statsmakterna.

4. För söksgårdar, försöksstationer och lokala försök.

a. Jordbruksområdet.

1931 års 1931 års utredningsmän hava erinrat, att i ett år 1925 avgivet betänkande

Utremån9S'' (stat- off- utr- 1925:32) föreslagits upprättande av 14 försöksgårdar,

tänkta att förläggas med hänsyn till olikartade jordbruksområden inom

landet. De anföra härom vidare:

Detta förslag avsåge huvudsakligast försöksgårdar på fastmarksjord, och

någon hänsyn foges ej till de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar,

enär dessa föreningar tänktes skola fortsätta sin verksamhet såsom fristående

institutioner. Även om ifrågavarande förslag till ordnandet av landets

försöksgårdsfråga tvivelsutan erbjöde vissa fördelar, ansåge utredningsmännen,

att, då nämnda förslag på grund av statsfinansiella skäl svårligen inom

rimlig tid kunde komma att slutgiltigt genomföras, denna fråga dock borde

kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, dels genom att ett mindre antal

nya försöksgårdar inrättades, dels genom att de statsunderstödda föreningarnas

försöksgårdar inordnades i systemet, dels genom att detta i

mån av behov kompletterades genom anordnande av fasta försöksfält i

första hand på därtill lämpliga lantmanna- och lantbruksskolor (s. k. fasta

försöksstationer).

För nämnda ändamål borde landet indelas i 7 distrikt, vartdera omfattande

ett visst antal hushållningssällskapsområden. Det kunde synas, som örn

det varit lämpligare, att dessa distrikt avgränsades efter s. k. naturliga jordbruksområden,

men en sådan distriktsindelning skulle med all säkerhet stöta

på stora svårigheter icke minst från administrativ och organisatorisk synpunkt.

Utredningsmännen holle före, att ifrågavarande försöksdistrikt borde

hava följande omfattning:

1. Södra försöksdistriktet: Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge

län;

2. Sydöstra försöksdistriktet: Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands

och Gotlands län;

3. Sydvästra försöksdistriktet: Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och

Bohus län;

4. Målar- och Hjälmar o mrådets försöksdistrikt: örebro, Södermanlands

Stockholms, Uppsala och Västmanlands län;

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs

län;

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 115

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt: Västernorrlands och Jämtlands län;

samt

7. övre Norrlands försöksdistrikt: Västerbottens och Norrbottens län.

Såsom ett synnerligen starkt skäl för denna distriktsindelning talade bland

annat den omständigheten, att indelnigen i huvudsak överensstämde såväl

med de s. k. lantbruksmötesdistrikten som med distrikten för Sveriges utsädesförenings

filialorganisation.

I särskild tabell, som finnes intagen i utredningsmännens betänkande, har

lämnats en sammanställning av åkerarealerna och antalet brukningsdelar

inom de föreslagna försöksdistrikten. Av sammanställningen inhämtas, att

åkerarealerna inom de södra, sydöstra och sydvästra samt Målar- och Hjälmarområdets

distrikt äro inbördes relativt jämna, att åkerarealen inom Bergslagsområdet

är väsentligt mindre än inom vart och ett av nämnda distrikt,

samt att de två norrlandsdistrikten innehålla de minsta åkerarealerna. Jämväl

antalet brukningsdelar är minst i norrlandsdistrikten. Målar- och Hjälmardistriktet

intar härutinnan en mellanställning, övriga föreslagna distrikt

äro enligt tabellen inbördes i stort sett jämna med hänsyn till brukningsdelarnas

antal. Utredningsmännen framhålla, att landets fasta försöksverksamhet

borde ordnas så, att genom försöksgårdar, fasta försöksstationer

och fasta försöksfält våra viktigaste klimat- och jordmånstyper bleve företrädda.

I överensstämmelse härmed skulle till buds stående försöksarealer

i första hand representera: inom södra distriktet: ler- och sandjordar; inom

sydöstra distriktet: sand-, torv- och lerjordar; inom sydvästra distriktet: leroch

sandjordar; inom Målar- och Hjälmardistriktet: ler-, sand-, svärn- och

torvjordar; inom Bergslagsdistriktet och inom de båda Norrlandsdistrikten:

mjäl-, sand- och torvjordar. För att erhålla en dylik representativ samling

försöksplatser måste en del nya försöksgårdar inrättas och dessutom större

delen av landets lantmanna- och lantbruksskolor tagas i anspråk såsom försöksstationer

samt därjämte vissa fasta försöksfält anordnas, där behovet

så påkallade.

Utredningsmännen hava härefter skisserat en plan för ordnande

av den fasta försöksverksamheten inom de olika distrikten.

Härvid har särskilt framhållits, att till försöksstationer föreslagna lantbrukseller

lantmannaskolor borde utnyttjas därtill, allenast i den mån de vid

närmare granskning befunnes lämpliga för det avsedda ändamålet. Beträffande

innehållet i berörda plan, där utförliga upplysningar lämnas om de

försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält, som föreslagits skola

ingå i distrikten, samt om de olika försöksändamål ifrågavarande försöksanläggningar

skulle tjäna, torde jag få i huvudsak hänvisa till betänkandet.

Här må emellertid återgivas en sammanfattande uppställning av det försöksgårdssystem,

utredningsmännen föreslagit.

Södra fö rs ö k sdistriktet.

1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera;

2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord.

Sydöstra försöksdistriktet.

3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dungjord);
5.

Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord.

Sydvästra försöksdistriktet.

6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera.

Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera; denna

försöksgård skall jämväl utgöra en husdjursförsöksgård.

Berg slag sområdets försöksdistrikt.

8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera;

9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord.

Nedre Norrlands försöksdistrikt.

10. Offers försöksgård. Västernorrlands län, mjällera;

11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord.

övre Norrlands försöksdistrikt.

12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla;

13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och

mulljord samt torvjord.

Av de angivna försöksgårderna äro, enligt vad utredningsmännen erinrat,

följande i bruk, nämligen statens försöksgårdar Lanna och Offer, mosskulturföreningens

försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska

anstaltens försöksgård Sunderbyn med Alträsk.

Utredningsmännen anföra vidare:

Den vid Ultuna föreslagna försöksgården utgjorde endast en nödvändig

ersättning för centralanstaltens nu vid Experimentalfältet bedrivna försöksverksamhet,

och för övrigt funnes därstädes också betes- och vallföreningens

försöksgård Lilla Sunnersta. Av övriga föreslagna gårdar skulle de vid Roma,

Uddeholm och Kungsgården vara en enklare typ och endast fordra relativt

obetydliga engångskostnader. Det skulle alltså gälla att inrätta 3 nya försöksgårdar

av ungefär samma typ som statens nuvarande, nämligen Råby,

Åsum och Köpetorp, samt en mindre dylik gård, Brattby.

Utredningsmännen hava härjämte framställt följande förslag om komplettering

av de fasta försöksgårdarnas verksamhet inom de olika distrikten.

1. Södra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Vilans lantmannaskola (Malmöhus län), Fridhems lantmannaskola, Svalöv

(Malmöhus län), Bollerups lantbruksskola (Kristianstads län), Önnestads

lantmannaskola (Kristianstads län), Osby lantmannaskola (Kristianstads

län), Katrinebergs lantmannaskola (Hallands län) samt Bräkne-Hoby lantmannaskola

(Blekinge län).

b) Försöksfält.

Vid Norra Vram (Malmöhus län) å styv lera, i mellersta Halland och i

västra Blekinge å sandjord.

2. Sydöstra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Grimslövs lantmannaskola (Kronobergs län), St. Segerstads lantmannaskola

(Jönköpings län), Högsby lantmannaskola (Kalmar län), Bjärka-Säby

lantbruksskola (Östergötlands län), Lunnevads lantmannaskola (Östergötlands

län) samt Hemse lantmannaskola (Gotlands län).

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

117

b) Försöksfält.

Vid Mörbylånga å Öland, å Vadstenaslätten å moränlera, å Vikbolandet å

styv lera samt vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län.

3. Sydvästra försöksdistriktet.

Försöksstationer.

Klagstorps lantbruksskola (Skaraborgs län), Fristads lantmannaskola

(Älvsborgs län), Sätila lantmannaskola (Älvsborgs län) samt Dingle lantmannaskola

(Göteborgs och Bohus län).

4. Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Fellingsbro lantmannaskola (örebro län), Kävesta lantmannaskola (Örebro

län), Ulvhälls lantbruksskola (Södermanlands län), Berga lantbruksskola

(Stockholms län), Tomta lantbruksskola (Västmanlands län) samt Sala

lantmannaskola (Västmanlands län).

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Varpnäs lantbruksskola (Värmlands län), Västra Värmlands lant- och

skogsmannaskola, Kyrkerud (Värmlands län), Vassbo lantbruksskola (Kopparbergs

län) samt Mora lantmannaskola (Kopparbergs län).

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt.

a) Försöksstationer.

Hussborgs lantmannaskola (Västernorrlands län), Nordviks lantbruksskola

(Västernorrlands län), Själevads lantmannaskola (Västernorrlands län) samt

Torsta lantmannaskola (Jämtlands län).

b) Försöksfält.

Vid Medstugan (Jämtlands län).

7. Övre Norrlands försöksdistrikt.

Degerfors lantmannaskola (Västerbottens län), Umeå lantbruksskola (Västerbottens

län), Grans lantmannaskola (Norrbottens län) samt Matarengi

lantmannaskola (Norrbottens län).

Utredningsmännen hava uttalat, att den föreslagna försöksorganisationen

torde, särskilt om den i vissa fall kompletterades med fasta försöksfält, komme

att fylla rätt högt ställda anspråk på möjligheter till fast försöksverksamhet

inom landets samtliga jordbruksområden.

För lösande av vissa lokalbetonade försöksfrågor, såsom t. ex. sortprövning,

växtföljdsfrågor, jämförelse emellan olika slag av gödselmedel m. m.,

erbjödes därjämte möjlighet att vid de inom försöksdistrikten befintliga lantmanna-

och lantbruksskolorna komplettera försöksgårdarnas verksamhet.

Visserligen kunde omständigheter så foga, att ej alla angivna skolor komme

till användning såsom försöksstationer, men utredningsmännen ville dock

framhålla nödvändigheten av, att försöksverksamheten vid skolorna betydligt

utökades och förbättrades. Särskilt finge betonas, att den försöksverksamhet,

som anordnades vid skolorna, borde främst hava till uppgift att framskaffa

fullt tillförlitliga försöksresultat och först i andra hand att tjäna demonstrations-

och undervisningsändamål. Av denna anledning vore det nödvändigt,

att försöksstationerna vid skolorna ställdes under den strängaste

kontroll, vilken borde utövas av närmaste försöksgård.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Under erinran att tidigare ställts till centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet förfogande statsanslag å 8,000 kronor att användas till

fast försöksverksamhet vid lantmanna- och lantbruksskolor, vilket belopp sedermera

sänkts till 6,000 kronor, samt att av anslaget ett antal skolor erhållit

500 kronor vardera med skyldighet att för centralanstaltens räkning och

under dess direkta kontroll utföra upp till fem försök under ett år, hava utredningsmännen

nu föreslagit en i viss mån förändrad anordning i avseende

å organisationen av de till nämnda skolor förlagda försöken. De anföra härom

följande.

Sedan landet indelats i 7 försöksdistrikt, och varje dylikt distrikt erhållit

minst en statlig försöksgård, vore det ur flera synpunkter lämpligast, att

skolornas försöksverksamhet närmast ställdes under försöksgårdarnas ledning

och kontroll. Härigenom borde kontrollen bliva effektivare och kostnaderna

för densamma mindre. Vidare borde ersättningen till skolorna ej

utgå såsom en fast summa per skola utan efter en beräknad kostnad per försök.

Den, som ledde och kontrollerade ifrågavarande försöksverksamhet,

kunde därigenom bättra utnyttja de för ändamålet mest lämpliga skolorna.

Vidare borde ovillkorligen föreskrivas, att skola, som önskade anslag till utförande

av sådana försök, skulle förbinda sig att ej samtidigt för annans

räkning åtaga sig försöks- eller demonstrationsverksamhet, såvida ej särskilt

tillstånd därtill erhållits. Ej heller borde resultaten från de statliga försöken

utan vidare få av skolan direkt publiceras.

I enlighet med förslag, som framförts av svenska lantmannaskolornas lärarförening

hava utredningsmännen ansett det lämpligast, att skolorna själva

finge svara för nödig försöksteknisk utrustning. Likaså har förordats, att

någon av skolans lärarråd, helst läraren i jordbrukslära, fungerade som ledare

för försöksstationens försök. Denne borde vara i sådan egenskap godkänd

av lantbruksförsöksanstalten. Ytterligare anföra utredningsmännen:

Vad anginge anslaget till denna försöksverksamhet, så utginge detta, såsom

tidigare nämnts, för närvarande med 100 kronor per försök. Från förutnämnda

förenings sida hade påyrkats, att anslaget måtte höjas till 200 kronor

per försök. Även om man ej borde lämna samma ersättning för olika

slag av försök, ansåge dock utredningsmännen, att man förslagsvis kunde i

medeltal räkna med 150 kronor per försök såsom skälig ersättning. Anslagen

till försöksstationerna borde från lantbruksförsöksanstalten utbetalas till

respektive skolors styrelser, vilka hade att efter lämpliga grunder fördela anslaget

mellan skolan, markägaren och försöksledaren. Under förutsättning

att c:a 30 skolor utvaldes till försöksstationer och på varje dylik årligen

utlades i medeltal 6 försök, skulle alltså den direkta kostnaden för denna

försöksverksamhet uppgå till c:a 30,000 kronor per år.

Utredningsmännen hava vidare såsom sitt eget upptagit ett förslag i förut

åberopad av särskilda utredningsmän år 1933 avgiven promemoria med

vissa synpunkter beträffande statens understöds- och låneverksamhet för

jordbruksnäringens förkovran, vilket förslag avsåge, att såsom ett led vid

spridanet av kännedom örn försöksresultaten borde ingå jämväl anordnande

av studieresor för jordbrukare till lämpliga försöksgårdar o. s. v. med därtill

knuten demonstration av försöken. Utredningsmännen hava framhållit,

att en sådan anordning vore i hög grad önskvärd, och att den borde kunna

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

119

anses som en lämplig utvidgning av den upplysningsverksamhet, som i form

av mosskurser anordnades av mosskulturföreningen vid dess försöksgårdar

och försöksfält.

I det föregående hava under avdelningen 1 lämnats kortfattade uppgifter

om de försöksgårdar, som äro anslutna till svenska mosskulturföreningen

nämligen Flahults och Gisselås försöksgårdar och de till kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå anslutna Sunderbyn och Alträsk, den sistnämnda

av utredningsmännen rubricerad som substation under Sunderbyn försöksgård.

Utöver de sålunda lämnade uppgifterna må ur utredningsmännens

betänkande anföras följande rörande försöksgårdarna Flahult, Gisselås och

Alträsk, vilka enligt vad jag tidigare anfört torde böra inordnas i den statliga

försöksverksamheten.

Flahults forsö k sgård vore i full drift och försedd med erforderliga

byggnader, inventarier och dylikt, varför i fråga om denna blott gällde

att utreda under vilka villkor mosskulturföreningen vore villig att överlåta

densamma till staten. Flahult vore taxeringsvärderad till 47,100 kronor

men i föreningens räkenskaper upptagen till ett värde av 40,000 kronor.

Gårdens levande inventarier (4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 35 kor, 4 kvigor, 11

kalvar och 26 svin) vore värderade till 14,640 kronor och de döda inventarierna

till 7,662 kronor. De anförda siffrorna hänförde sig till tiden den 30

juni 1933. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, syntes föreningen vara

villig att överlämna gården efter verkställd värdering, men borde ifråga härom

framhållas, att åtminstone i någon utsträckning statsmedel hade använts

vid uppförandet av byggnader och vid inköp av inventarier, vilket vid värdering

borde beaktas. Kostnaderna för gårdens förvärvande torde säkerligen

ej komma att överstiga 70,000 kronor.

I fråga om det tillsammans med Flahult brukade kärrjordsområdet, Svartekärr,

vilket mosskulturföreningen för en tid av 49 år, räknat från den 14

mars 1925, arrenderat av Norrahammars bruk för ett årligt belopp av 600

kronor, erfordrades ju endast, att arrendekontraktet överlätes på staten.

Då det säkerligen torde vara erforderligt, att denna försöksgård kunde

förfoga över någon areal av den för småländska höglandet typiska fastmarksjorden,

torde det böra påpekas, att enligt inhämtade upplysningar

skulle Norrahammars bruk vara villigt att utarrendera viss areal dylik jord

på den närbelägna Flahultsgården; eventuellt kunde måhända försök få utläggas

i nämnda gårds olika skiften.

Gisselås försöksgård, som vore i full drift och väl bebyggd, kun

de lätt förvärvas av staten, enär på gården vilade dels ett ränte- och amorteringsfritt

statslån, som ju i så fall finge avskrivas, dels en skuld till mosskulturföreningen,

som den 30 juni 1933 uppgått till 32,761 kronor 30 öre,

vilken skuld staten redan åtagit sig att betala. Då gården iordningställts

huvudsakligen medelst statsmedel, torde engångskostnaderna för dess övertagande

inskränka sig till betalning av nämnda skuld, vilken den 1 juli

1937 beräknas belöpa sig till omkring 20,000 kronor. Gisselås försöksgård

vore taxeringsvärderad till 50.000 kronor. För den 30 juni 1933 voro de levande

inventarierna (1 häst, 1 tjur, 28 kor, 11 kvigor och 1 kalv) upptagna

till ett värde av 7,950 kronor och de döda till 5,436 kronor.

För denna 1''örsöksgårds ledning och försöksverksamhet erfordrades endast

en föreståndare, under det att eventuellt behov av assistent under sommarmånaderna

kunde tillgodoses från lantbrukslörsöksanstalten.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej försöksgårdens ladugård i fram
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

tiden borde tillbyggas, enär den nuvarande kreatursbesättningen, c:a 40

djur, vore för liten för att kunna omsätta gårdens normala foderproduktion.

Genom en större besättning skulle möjligheterna också ökas att fullfölja

en utsträckt beteskontroll med djur av fjällras.

Det borde vidare påpekas, att på gården ej funnes någon föreståndarbostad,

men att den nuvarande föreståndaren på närbeläget, honom tillhörigt jordområde

uppfört en bostad, som vid eventuellt behov i framtiden möjligen

skulle kunna förvärvas av staten.

Beträffande Alträsks försöksgård må ur betänkandet anföras,

att den taxeringsvärderats till 34,500 kronor. Utredningsmännen, som förutsatt,

att både Sunderbyn och Alträsk överlätes till staten, hava anfört, att

det vid en överlåtelse torde ankomma på staten att ersätta å gårdarna belöpande

skulder, vilka uppginge till ett sammanlagt belopp av 34,668 kronor,

däri dock inräknats ett statslån å 14,000 kronor.

Av det föregående framgår, att utredningsmännens betänkande innefattar

förslag om inrättande av åtta försöksgårdar utöver de i statens, svenska mosskulturföreningens

samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå ägo befintliga.

Av dessa åtta försöksgårdar hava fyra större gårdar, nämligen

Råby i Malmöhus län, Åsum i Kristianstads län och Köpetorp i Östergötlands

län ävensom försöksgård vid Ultuna samt en mindre gård,

Brattby i Västerbottens län, föreslagits att anordnas på stadigvarande sätt,

under det att de tre återstående gårdarna, nämligen de med förläggning till

Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län, ansetts böra erhålla provisorisk

karaktär. Beträffande de avsedda större försöksgårdarna innehåller betänkandet

utförliga detaljförslag. Till dessa liksom till förslaget örn inrättande

av de provisoriska försöksgårdarna torde jag få i huvudsak hänvisa

till betänkandet. Här må dock närmare få återgivas utredningsmännens

förslag, i vad detsamma avser inrättande av försöksgård å den till lantbrukshögskolan

hörande Ultuna egendom.

Ultuna försöksgård borde organiseras icke blott såsom en jordbruksförsöksgård,

utan även såsom en liusdjursförsöksgård, i sistnämnda

avseende närmast avsedd till försök för lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning.

Av denna anledning komme denna gård att erhålla en delvis

annan karaktär än övriga försöksgårdar.

Utredningsmännen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att

det vore nödvändigt, att en till Ultuna förlagd försöksgård helt avskildes

från Ultuna egendom. Försöksgården komme nämligen då ej att göra något

intrång i egendomens jordbruksdrift, vilken i stor utsträckning torde komma

att belastas med såväl lantbrukshögskolans som Sveriges utsädesförenings

filials försöksverksamhet. Föröksgården skulle alltså komma att helt förfoga

över sitt bestämda område, vilket naturligtvis ej behövde hindra annan

institution att efter överenskommelse kunna erhålla rätt att å densamma

utlägga vissa försök.

Utredningsmännen ansåge, att denna försöksgård borde förläggas till de

av Ultuna egendom disponerade Hovstallängarna, som hade en areal av 103

hektar. Av dessa avskildes för de egentliga jordbruksförsöken all öster om

järnvägen belägen jord med en areal av c:a 50 hektar, eventuellt kompletterad

genom inköp av ett mindre skifte styvare lerjord från den invid liggande,

i privat ägo befintliga gården Fyrislund. Förutom nämnda arealer erfor
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

121

drades för anläggande av permanenta betesvallar för husdjursförsök enligt

uppgift en så småningom till c:a 35 å 40 hektar utökad areal, och skulle

ifrågavarande betesdrift kunna förläggas till övriga delen av Hovstallängarna

eller eventuellt också till någon del av Kungsängen.

På lämplig plats av den för jordbruksförsöken avsedda delen av försöksgården

och samtidigt i närheten av betesarealerna borde gården bebyggas.

För jordbruksförsöksverksamheten erfordrades uppförandet av en bostadsbyggnad

för gårdens driftsledare, en arbetarbostad med rum för elever, en

ekonomibyggnad inrymmande stall, försökslada, magasin, redskaps- och maskinrum

samt slutligen ett vagnslider. I ekonomibyggnaden vore visserligen

ej utrymme beräknat för gårdens samtliga grödor, men då vid gården även

måste uppföras för husdjursförsöksverksamheten erforderliga byggnader, så

borde åtminstone höskörden kunna inrymmas i dessa. Då utredningsmännen

förutsatte, att särskild utredning komme att föranstaltas rörande den

inre organisationen av lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning, och i

samband därmed också huru försöksverksamheten på detta område vid

föreliggande försöksgård borde ordnas, ville utredningsmännen ej yttra sig

rörande omfattningen och kostnaderna för de byggnader, som för ifrågavarande

ändamål kunde behöva uppföras. Utredningsmännen ansåge sig dock

redan nu böra framhålla, att en jämförelsevis stor nötkreatursbesättning

vore erforderlig för att tillförlitliga försök såväl i fråga om stallutfodring

som beträffande betesdrift skulle kunna anställas och genomföras. I detta

sammanhang kunde också erinras, att de danska statens egna gårdar, Faurholm

och Trollesminde, å vilka utfodringsförsök med nötkreatur utfördes,

hade besättningar om 230, respektive 150 djur.

Kostnaderna för försöksgårdens inrättande kunde, evad de anginge jord
-

bruksförsök, beräknas till följande belopp:

bostadsbyggnad för driftsledare, kontor m. m............. kronor 22,000

arbetarbostad med elevrum ............................ » 19,000

ekonomibyggnad .................................... » 35,000

vagnslider .......................................... * 2,000

anläggning av vägar m. m............................. » 5,000

Summa kronor 83,000.

I detta sammanhang borde påpekas, att i proposition nr 143 till 1931 års

riksdag upptagits bland andra kostnader vid centralanstaltens förläggning

till Ultuna uppförandet av försökslada och försöksstall till ett sammanlagt

belopp av 55,000 kronor.

Till det nyss beräknade beloppet komme kostnader för inköp av levande

och döda inventarier till ett beräknat belopp av 25,000 kronor, men då

vid centralanstaltens jordbruksavdelning redan funnes en hel del såväl döda

som levande inventarier, torde nämnda belopp kunna sänkas till 15,000

kronor.

Verksamheten vid försöksgården borde ledas direkt från lantbruksförsöksanstalten,

men för den egentliga jordbruksdriften borde anställas en särskild

inspektor.

Driftkostnaderna för försöksgården vid Ultuna komme med all säkerhet

att ställa sig högre iin vid övriga försöksgårdar; försöksverksamheten måste

nämligen därstädes bliva av större omfattning, alldenstund lantbruksförsöksanstaltens

jordbruksavdelning skulle använda denna gård för specialförsök

av olika slag.

För komplettering av försöksverksamheten vid Ultuna jordbruks- och

husdjursförsöksgård torde det vara till fördel, att man fortfarande kunde

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

få disponera över den av betes- och vallföreningen under en tid av 20

år från den 14 mars 1934 för ett årligt belopp av 500 kronor arrenderade,

Uppsala akademi tillhöriga egendomen Sunnersta. Denna gård, som omfattade

c:a 21 hektar åkerjord, varav ungefär halva arealen inlagts till betesvallar,

hade av nyssnämnda förening dränerats och för övrigt iordningställts,

varför densamma nu torde lämpa sig för vissa betesförsök samt i fråga om

den återstående öppna jorden, som utgjordes av styv lerjord, även för en

del andra försök. Övertagandet av denna gård behövde ej medföra några

större kostnader, och driften av densamma kunde ledas direkt från den närbelägna

lantbruksförsöksanstalten.

Ur betänkandet må vidare anföras, att försöksgårdarnas lönestat, då det

föreslagna systemet blivit fullt utbyggt skulle, förutom utgående dyrtidstillägg,

uppgå till 114,426 kronor, vilket belopp beräknats fördela sig på följande

sätt:

a) redan befintliga statens försöksgårder (inklusive Ultuna

försöksgård) ...................................... kronor 30,564

b) redan befintliga statsunderstödda försöksgårder ...... » 29,220

c) föreslagna fasta försöksgårdar ...................... » 39,864

d) föreslagna provisoriska försöksgårdar ................ » 14,778.

Vid uppgörandet av försöksgårdarnas omkostnadsstater

hava utredningsmännen räknat med genomsnittliga driftunderskott av 8,000

—10,000 kronor örn året. Underskottet för Ultuna försöksgård har dock beräknats

högre eller till 16,500 kronor om året. Sammanlagda driftunderskotten

för de föreslagna försöksgårdarna hava upptagits till 117,000 kronor

örn året.

För resor av befattningshavare vid försöksgårdarna hava utredningsmännen

beräknat ett sammanlagt årligt belopp av 9,000 kronor.

Enligt de gjorde beräkningarna skulle alltså årliga kostnaderna för upprätthållande

av ett försöksgårdssystem i den av utredningsmännen föreslag
-

na omfattningen utgöra

för avlöningar åt befattningshavare .................... kronor 114,426

» täckande av driftsunderskott o. d................... » 117,000

» befattningshavarnas resor ........................ » 9,000

Summa kronor 240,426.

Beträffande engångskostnaderna för försöksgårdarnas

inrättande hava utredningsmännen framhållit, att dessa kostnader ej

kunnat exakt beräknas. De anföra i anslutning härtill följande.

Man syntes kunna förvänta, att för inrättandet av försöksgårdarna Råby,

Åsum och Köpetorp torde för uppförande av byggnader, för inköp av levande

och döda inventarier samt eventuellt avträdesersättning till arrendator och

dylikt erfordras ett belopp av 80,000—100,000 kronor till varje gård. Försöksgården

vid Ultuna krävde ungefär samma belopp, men härtill komme

kostnaderna för byggnader, erforderliga för husdjursförsöksverksamheten.

För försöksgården Brattby erfordrades endast inköp av inventarier till ett

belopp av c:a 12,000 kronor. För försöksgårdarna Roma, Uddeholm och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

123

Kungsgården torde knappast erfordras mer än anskaffandet av försöksteknisk

utrustning för ett belopp av c:a 2,000 kronor per gård.

I en av utredningsmännen uppgjord sammanställning hava engångskostnaderna

för försöksgårdarnas inrättande beräknats till sammanlagt 476,000

kronor.

Såsom jag tidigare omförmält har Sunne församlingsbostäUsstgrelse i inkommen

skrivelse hembjudit staten ett jordområde i Sunne socken för anläggande

därstädes av en försöksgård för Värmland. I förslaget

härom, som blivit tillstyrkt av, bland andra, länsstyrelsen i Värmlands län

samt domkapitlet i Karlstads stift, har framhållits att för det av 1931 års

utredningsmän föreslagna Bergslagsområdets försöksdistrikt, dit Värmlands

län hänförts, ej förordats inrättande av stadigvarande försöksgård utan allenast

av två provisoriska försöksgårdar. Boställsstyrelsen anför vidare:

Då boställsstyrelsen till fullo insåge, vilken utomordentlig betydelse en fast

försöksgård skulle komma att få för länets jordbruk, ville boställsstyrelsen

för att underlätta försöksgårdsfrågans lösning erbjuda svenska staten att

av lönebostället 11U mantal Sunne prästgård nr 1 eller Hasselbol i Sunne

socken av Värmlands län inköpa så stor åkerareal, som kunde anses lämplig

till fast försöksgård, förslagsvis 65 hektar, till det lägsta pris, för vilket

de ecklesiastika myndigheterna medgiva försäljning. Arrendekontraktet för

egendomen hade utlöpt 1935 och förnyelsen av detsamma hade skett sålunda,

att staten omedelbart skulle kunna få tillträda egendomen. Det föreslagna

området vore beläget i löneboställets norra del invid Sunne köping

och gränsade i norr till hemmanet Brårud och till Sunne prästgård hörande

mosse, i öster till Södra Borgeby och i väster till sjön Fryken. Jordmånen

utgjordes av lättlera, mjäla, sand- och mulljord, varjämte till egendomen

även hörde vitmosse. Praktiskt taget alla för Värmland karakteristiska jordarter

vore sålunda representerade. Inom Värmland arbetande försöksmän

vore eniga om, att lämpligare egendom för berörda ändamål ej stöde att

uppbringa inom länet.

Beträffande den lokala fältförsöksverksamhetens nuvarande

anordning har i det föregående hänvisats till utredningsmännens betänkande.

Här må dock i korthet erinras, att inom landet förekomma två särskilda

typer av sådan verksamhet nämligen hushållningssällskapens och

försöksringarnas. Den äldsta av dessa försökstyper är hushållningssällskapens

lokala fältförsöksverksamhet, vilken omhänderhaves av sällskapens

tjänstemän och är organiserad i form av ett frivilligt samarbete mellan sällskapen

och nuvarande centralanstalten för jordbruksförsök. Utredningsmännen

anföra härom:

Genom denna försöksverksamhets försorg utfördes till övervägande del allmänna

gödslingsförsök och sortförsök. I försöksplanerna för hushållningssällskapens

fältförsök funnes dock intagna planer för en stor mängd specialförsök

i såväl gödslings- som växtodlingsfrågor.

Den ledande tanken för denna försöksverksamhets organisation vore, att

försöken, speciellt gödslingsförsöken, i första hand skulle lämna resultat till

ledning för den, hos vilken försöken utlades, d. v. s. för försöksvärden. I

andra hand räknades med alt sammanställningar av dylika försöksresultat

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skulle kunna bliva av värde för jordbruket i gemen och alltså gagna även

sådana jordbrukare, hos vilka försök ej varit utlagda.

Utredningsmännen hava anfört, att, med hänsyn till olikhet i försökens

anordning och ändamål, försöksvärden själv bestrede viss del av kostnaderna

för gödslingsförsöken, under det att vid de lokala sortförsöken försöksvärden

erhölle viss ersättning, cirka 30 kronor per försök. Ersättningen utbetalades

av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Beträffande omfattningen av hushållningssällskapens berörda verksamhet

och deras kostnader därför hava utredningsmännen införskaffat uppgifter,

vilka sammanställts i en i betänkandet intagen tabell. Härav inhämtas,

bland annat, att hushållningssällskapens totala kostnader för försöken beräknats

uppgå till något över 100,000 kronor om året, motsvarande en genomsnittlig

kostnad av 39 kronor per försök med växlingar från 20 kronor

i Kalmar läns norra del till 64 kronor i Stockholms län, samt att genomsnittskostnaderna

varierat ej blott med hänsyn till försökens fördelning inom

olika delar av landet utan även efter olika slag av försök.

Utredningsmännen hava beträffande försöksringarnas verksamhet, anfört

följande.

Försöksringarna vore organiserade som föreningar, vilka genom försöksledare

läte utföra försök, huvudsakligen gödslingsförsök hos ringarnas medlemmar.

Dessa erlade viss avgift för den nytta de kunde draga av försöken.

Försöksavgifterna utgjorde i allmänhet 10 kronor per försök. Ringarna erhölle

årliga bidrag av hushållningssällskapen. Bidragen ansåges dock för

små, för att ringarna skulle kunna fortsätta sin gagnande verksamhet. Understöd

av statsmedel för verksamhetens tryggande hade därför ifrågasatts.

Med hänvisning till nu i korthet angivna former för den lokala

försöksverksamhetens utövande hava utredningsmännen anfört,

att man med hänsyn till vårt lands växlande jordbruksförhållanden ej kunde

framhålla en särskild organisationsform såsom den ur alla synpunkter

bästa.

I vissa delar av landet, framför allt i de större jordbruksdistrikten, syntes

det vara lämpligt med försöksringar, i andra, t. ex. i Norrland, Bergslagen

och annorstädes, torde en dylik organisation knappast med fördel kunna

genomföras. Därför borde det lämnas varje hushållningssällskap fritt att

själv avgöra vilken organisationsform, som inom respektive områden vore

den ändamålsenligaste. För att hushållningssällskapen med tillräcklig saklighet

skulle kunna avgöra denna fråga, borde av varje hushållningssällskap

utses en kommitté, där sådan icke förut funnes. En dylik kommitté borde

framlägga förslag om de närmare detaljerna för den lokala försöksverksamhetens

organisation inom sällskapets område, ävensom om i vilken utsträckning

s. k. demonstrationsförsök (beträffande beteskultur, mosskultur, ogräsbekämpning

m. m.) borde anordnas.

Utredningsmännen ingå därefter närmare på förslag om anordnande av

olika lokala försök. De betona därvid vikten av att lokala gödslingsförsök

dels utföras i större utsträckning och dels erhålla en jämnare

fördelning över hela landet, än vad hittills varit fallet. Då man ej kun
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

125

de förständiga hushållningssällskapen att inom ramen av sina dittillsvarande

anslag bekosta ett större antal lokala gödslingsförsök, hade utredningsmännen

tänkt sig, att varje sällskap skulle för varje försök erhålla en ersättning

av förslagsvis 20 kronor, dock med den begränsning att inom varje

hushållningssällskaps område statsbidrag endast lämnades för ett visst maximiantal

försök. Hushållningssällskapen skulle alltså komma att själva få

bidraga med minst halva kostnaden för den lokala gödslingsförsöksverksamheten.

Utredningsmännen hava beräknat antalet gödslingsförsök, för vilka ersättning

borde utgå, till 3,755 eller i runt tal ett försök per 1,000 hektar åkerjord.

De anföra i anslutning härtill:

Till utbetalande av ersättning för dessa försök skulle erfordras ett statsanslag

av c:a 75,000 kronor. Utredningsmännen ville dock framhålla, att,

för att hushållningssällskap skulle kunna erhålla anslag för anordnande

av lokala gödslingsförsök, borde villkoret vara, dels att försöken utfördes efter

av lantbruksförsöksanstalten godkänd plan, dels att försöksverksamheten

vid inspektion av nämnda anstalt eller av försöksgård befunnes vara

handhavd på ett fullt tillfredsställande sätt.

Inom de län, där försöksverksamheten helt eller delvis handhades av försöksringar,

borde varje dylik genom hushållningssällskapets förmedling erhålla

statsbidrag till sådant belopp, som motsvarade verksamhetens omfattning,

dock med det villkor att hushållningssällskap eller landsting eller båda

gemensamt lämnade anslag av samma storlek som statsbidraget. Härigenom

ansåge utredningsmännen, att alla behöriga intressen i fråga om den lokala

gödslingsverksamheten borde bliva tillgodosedda.

I fråga om de lokala gödslingsförsöken borde vidare framhållas, att försöksresultaten

från varje försök skulle insändas till lantbruksförsöksanstaltens

jordbruksavdelning i och för kontrollering och registrering. I de fall, då

så önskades,° skulle nämnda avdelning bearbeta och bedöma dessa resultat,

varefter de återsändas till respektive hushållningssällskap för att tillställas

vederbörande försöksvärd. Lantbruksförsöksanstalten skulle årligen låta

sammanställa försöksresultaten för varje försöksdistrikt samt offentliggöra

desamma på lämpligt sätt. För längre tidrymder, t. ex. för 5-årsperioder,

borde dessutom överskådliga sammanställningar publiceras över de viktigaste

resultaten i fråga om olika jordar, olika grödor m. m. Det torde i detta sammanhang

vara anledning påpeka, att då av den årliga försöksberättelsen

separatupplagor för olika distrikt eller även för ännu mindre områden kunde

tagas, bolde det härigenom bliva överflödigt för respektive hushållningssällskap

att i sina tidskrifter införa redogörelser för ifrågavarande försök.

Utredningsmännen ingå i fortsättningen på frågan örn sättet för anskaffande

av konstgödsel för försöksverksamheten. De anföra

härom följande.

Hittills hade landets konstgödselfirmor ställt avsevärda mängder konstgödsel

till olika försöksinstitutioners förfogande. Enligt från konsortiet Äger,

Chilesaloeter A.-B. och Kalksalpeter 1. G. och vissa försöksorganisationer inhämtade

upplysningar utlämnades sålunda under år 1932 kostnadsfritt konstgödsel

till följande mängder och beräknade belopp:

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

av kvävehaltiga konstgödselmedel .....

» forsforsyrehaltiga » .....

» kalihaltiga » .....

kg

........... 92,847

........... 109,615

........... 69,697

kronor

15,962

8,404

9,300

Summa 272,159

33,666.

Dessa mängder fördelade sig på olika försöksinstitutioner sålunda:

kg

kronor

Centralanstalten och lokala försöken . ..

........... 148,513

18,133

Svenska mosskulturföreningen .........

........... 62,971

7,789

Svenska betes- och vallföreningen .....

........... 41,560

5,101

Kemisk-växtbiologiska anstalten .......

........... 19,115

2,643

Summa 272,159

33,666.

Oaktat de lämnade uppgifterna i vissa fall vore approximativa och sannolikt

något för låga, torde de dock giva en rätt god bild av förhållandena.

Hela denna konstgödselmängd åtginge dock ej enbart till försöksverksamhet;

åtminstone någon del torde även hava använts för jordbruksdriften på de

statsunderstödda försöksinstitutionernas försöksgårdar. Utredningsmännen

holle emellertid före, att om försöksverksamheten utvidgades på sätt, som i

det föregående föreslagits, torde även för direkt försöksverksamhet avsevärt

större mängder än för närvarande vara erforderliga. Det vore ej osannolikt,

att härför skulle krävas en sammanlagd konstgödselmängd av c:a 400,000

kg, vilken kunde beräknas motsvara ett värde av c:a 45,000 kronor.

Även örn konstgödselfirmorna i regel med största beredvillighet kostnadsfritt

ställt erforderliga mängder konstgödsel till såväl statlig som statsunderstödd

försöksverksamhets förfogande, och även om nämnda firmor med säkerhet

vore villiga att också för en avsevärt utökad försöksverksamhet lämna

kostnadsfri konstgödsel, holle dock utredningsmännen före, att det vore

riktigast, att staten inköpte all för försöksverksamhet erforderlig konstgödsel.

Då emellertid ett dylikt förslag måste innebära en rätt avsevärd kostnad för

statsverket, ville utredningsmännen ifrågasätta införandet av en accis på

försåld konstgödsel, om möjligt företrädesvis på importerad vara. En dylik

anordning torde ej vara svår att genomföra. Enligt av centralanstaltens

jordbruksavdelning inhämtade uppgifter skulle den årliga, inhemska förbrukningen

av konstgödsel för närvarande kunna uppskattas till följande un
-

gefärliga mängder:

av kvävehaltiga konstgödselmedel ........ 1,300,000 deciton

» fosforsyrehaltiga » ........ 1,950,000 »

» kalihaltiga » ........ 550,000 »

Summa 3,800,000 deciton.

Om nu en accis infördes av 2 öre på kväve- och kalihaltiga och 1 öre på

fosforsyrehaltiga konstgödselmedel, allt per deciton, skulle på sådant sätt erhållas

ett belopp av c:a 56,000 kronor, vilket mer än väl skulle täcka kostnaderna

för inköp av konstgödsel. Det vore föga troligt, att en dylik åtgärd

skulle behöva stegra konstgödselprisen, ty redan nu torde de firmor, som

försålde konstgödsel, kalkylera med de kostnader, som de åsamkades genom

ifrågavarande och andra bidrag till försöksverksamheten. Höjdes accisen

till respektive 6 och 3 öre per deciton, kunde staten därigenom skaffa en

inkomst av ungefär samma storlek, som det anslag konstgödselförsöksverksamheten

föresloges skola erhålla. Utredningsmännen ville för sin del tillstyrka

en sådan utväg till försöksverksamhetens finansiering, därest statsfinansiella

skäl skulle nödvändiggöra detta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr loi
-

rn

I avseende åde lokala sortförsöken hava utredningsmännen velat

understryka betydelsen därav, att en fullt tillfredsställande organisation

gåves åt den försöksverksamhet, som skulle hava till ändamål att under

skilda jordmåns- och klimatförhållanden fastställa odlingsvärdet av de sorter

och stammar, som tillfördes landets växtodling. De framhålla vidare,

att det från jordbrukets synpunkter vore ett önskemål, att icke någon sort

eller stam finge utföras i marknaden, förr än dess odlingsvärde blivit fastställt

genom officiella försök, samt att växtförädlarna finge anses hava berättigade

anspråk på, att deras förädlingsprodukter bleve underkastade en

allsidig och tillförlitlig bedömning. Utredningsmännen anföra vidare.

Sortprövningsverksamheten inom landet kunde bedrivas efter förenklade

riktlinjer, örn denna verksamhet intimt samarbetade med landets växtförädlingsanstalter,

företrädesvis med Sveriges utsädesförening. Det borde nämligen

uppställas som ett önskemål, att de förädlingsprodukter, som från förädlingsanstalterna

överlämnades till sortprövning, åtföljdes av noggranna,

specificerade uppgifter örn respektive sorters egenskaper. Vidare borde i

första hand Sveriges utsädesförening med dess filialer hava på sin lott att

pröva de utländska sorter, vilka kunde tänkas få betydelse för jordbruket.

De resultat, som härvid uppnåddes, borde snarast bringas till lantbruksförsöksanstaltens

kännedom. Genom en sådan arbetsfördelning besparades anstalten

en hel del onödigt försöks- och analysarbete. Då det emellertid läge

i sakens natur, att marknaden alltjämt komme att tillföras ett stort sortiment

av olika växtslag, bleve det närmast försöksverksamhetens uppgift att fastställa,

vilken eller vilka av dessa sorter, som med största ekonomiska fördel

kunde odlas inom olika områden.

Utredningsmännen hava slutligen framställt följande förslag till sortförsöksverksamhetens

organisation.

I fråga örn försöken med strå- och trindsäd skulle förekomma två olika

storleksklasser, större och mindre försök. De förra skulle omfatta ett större

antal sorter och jämväl sådana, som visserligen vore avsedda att utföras i

praktiken, men ännu ej blivit saluförda; den, som önskade få en sort av sistnämnda

kategori prövad, borde dock framlägga försöksresultat, som visade

att sorten inom distriktet i fråga torde kunna få viss betydelse, ty utan en

dylik inskränkning skulle försöken komma att bliva alltför omfattande, och

växtförädlarna skulle kunna tänkas komma att använda dessa försök i och

för urval bland ett flertal närstående linjer, en sak, som vore förädlarens

egen uppgift att ombesörja.

De större sortförsöken skulle förläggas till fasta försöksgårdar och fasta

försöksstationer, där de kunde göras till föremål för fortlöpande iakttagelser

under hela vegetationsperioden. Innan samtliga försöksgårdar blivit inrättade,

torde dock för nämnda ändamål ett eller annat fast försöksfält få anskaffas.

De mindre sortförsöken skulle däremot endast omfatta ett mycket begränsat

antal av de för vederbörande område viktigaste sorterna, förslagsvis

högst 5; i dessa försök skulle en nyutkommen lovande sort prövas i jämförelse

med en eller ett par av de förutvarande bästa. De mindre sortförsöken

skulle förläggas till lämpliga gårdar och där göras stationära för minst 3 år

i följd. För dessa sistnämnda försök skulle vederbörande försöksvärd liksom

för närvarande åtnjuta ersättning, som förslagsvis kunde sättas till 30

kronor. Antalet dylika försök torde för landet i dess helhet böra uppgå till

c:a 400, vartill alltså skulle åtgå ett statsanslag av 12,000 kronor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

Sort- och stamförsöken med val lbaljväxter och vallgräs borde däremot endast

förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksfält men e.j till enskilda

gårdar, enär dessa försök krävde mera omsorg och för övrigt ofta vöre

till stort hinder i en vanlig jordbruksdrift.

Stamförsöken med rotfruktsväxter borde ombesörjas genom Råby försöksgård

och förläggas dels till denna, dels till en del andra försöksgårdar ävensom

till vissa fasta försöksstationer samt i mån av behov även till en eller

annan lämplig enskild gård.

Resultaten från sortförsöksverksamheten borde ej årligen offentliggöras,

utan först efter det vederbörande sort eller stam ingått i försöken i minst

3 å 4 år.

Beträffande lokala ogräsförsök hava utredningsmännen erinrat,

att för anordnande av sådana försök redan tidigare utgått statsanslag å

4,000 kronor. Med vitsordande av den stora betydelsen av dessa försök hava

utredningsmännen föreslagit, att anslag å nämnda belopp ställdes till den

centrala försöksorganisationens förfogande för angivet ändamål.

Inkomna yttranden, som här komma i betraktande, gruppera sig huvudsakligen

kring frågorna om antal och förläggning av försöksgårdar, fasta

försöksfält och försöksstationer vid skolor för den lägre lantbruksundervisningen

sami de i utredningsmännens betänkande under den lokala försöksverksamheten

rubricerade spörsmålen. I samband med försöksanordningarnas

förläggning har jämväl berörts utredningsmännens förslag om indelning

av landet i försöksdistrikt.

Mot lämpligheten av den föreslagna indelningen i försöksdistrikt

hava vissa anmärkningar framställts av lantbruksstyrelsen och åtskilliga

hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Ur de inkomna yttrandena må anföras följande.

Lanbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida tillräckligt bärande

skäl för den föreslagna indelningen kunde anses föreligga, samt vidare anfört:
Förslagets

lämplighet i fråga örn sättet för indelningens genomförande

kunde jämväl diskuteras.

Särskilt syntes det styrelsen, som om södra och sydöstra distrikten bleve

något heterogent sammansatta. Då lantbruksstyrelsen emellertid icke heller

för egen del vore i tillfälle att avgiva ett förslag till en bestående fast indelning

av landet i förevarande syfte, ville styrelsen inskränka sig till att

framhålla önskvärdheten av att, om också den av utredningsmännen föreslagna

distriktsindelningen foges till utgångspunkt för systemets anordnande,

denna dock icke bundes, utan att möjlighet lämnades till överflyttande

av områden från det ena distriktet till det andra. Önskvärt syntes vara, att

hushållningssällskapens egna synpunkter på frågan om deras anslutning till

visst distrikt bleve så vitt möjligt beaktade.

Styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet

på jordbruksområdet har anfört, att försöksdistrikten i landet

borde bestämmas med hänsyn till försöksgårdarnas antal och belägenhet, så

att varje distrikt finge en försöksgård som centralpunkt.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvalt
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

129

ningsutskott bär ansett, att Blekinge län borde utbrytas ur södra försöksdistriktet

och föras till det sydöstra, då det tillhörde samma jordartsgrupp

som södra och mellersta delen av Kalmar län, vidare att sydöstra försöksdistriktet

borde uppdelas antingen på två distrikt eller så, att lämpliga områden,

exempelvis Östergötland och eventuellt Gotland, hänfördes till annat närliggande

distrikt.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltni n g sutskott hava framhållit,

att utredningsmännen bort i förslaget om landets indelning i försöksdistrikt

taga mera hänsyn till likformigheten i fråga om jordmån och klimat än som

skett. Utskotten anföra härom, att Kronobergs och Jönköpings län torde

beträffande yttre jordbruksbetingelser hava betydligt större likhet med Älvsborgs

och delar av Kristianstads län än med Kalmar, Östergötlands och Gotlands

län.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har funnit det anmärkningsvärt, att länet i fråga örn jordbruksförsök

hänförts till södra distriktet tillsammans med Skåne, men i fråga om

trädgårdsförsök till västra distriktet tillsammans med Göteborgs och

Bohus län.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har påpekat, att sällskapets område, vad jordmån

och klimatiska förhållanden anginge, närmast överensstämde med Kronobergs

och Jönköpings län och därför rätteligen borde höra till samma distrikt

som dessa.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

har med framhållande av de båda nordligaste länens stora ytvidd ifrågasatt

lämpligheten av deras sammanförande i ett försöksdistrikt.

Beträffande försöksgårdarnas, försöksfältens samt

försöksstationernas antal och förläggning hava lantbruksstyrelsen,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid

Alnarp och vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttryckt särskilda

önskemål.

Ur de inkomna yttrandena må härom återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att en utvidgning av den fasta

försöksverksamheten i den omfattning utredningsmännen föreslagit, vöre

önskvärd.

Lantbruksstyrelsen ville sålunda förorda, att planen i detta avseende fullföljdes

i den mån medel för ändamålet kunde ställas till förfogande.

Endast på en punkt ansåge sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta en utvidgning

av utredningsmännens förslag. Detta hade nämligen icke, så vitt

lantbruksstyrelsen kunnat finna, tagit Alnarp i anspråk. Det torde ligga i

sakens natur, att Alnarp för sin undervisningsverksamhet vore i behov av en

viss icke allt för snävt tillmätt försöksverksamhet. Denna verksamhet, som

bedreves på statens egen skolegendom, syntes böra utnyttjas i ett planmässigt

ordnande av den statliga försöksverksamheten. Huruvida försöksverk
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

samheten bär borde få form av mindre, fast försöksgård eller en utvidgad

försöksstation, syntes böra bliva beroende av vidare övervägande.

Vad särskilt anginge försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor,

delade lantbruksstyrelsen utredningsmännens uppfattning, att de

möjligheter till försöksverksamhet, som särskilt lantbruksskolorna men

jämväl vissa lantmannaskolor kunde bereda, borde utnyttjas. Ur undervisningens

synpunkt vore det önskvärt, att skolorna och dessas lärare hölles

i så intim kontakt som möjligt med vad som försigginge på bland annat jordbruksforskningens

och därtill hörande försöksverksamhets område. I allmänhet

torde de skolor, som hade tillgång till lämplig jord, redan nu i någon

form bedriva försök på området.

En naturlig förutsättning för att en försöksverksamhet skulle kunna förläggas

till en skola vore, att denna förfogade över lämplig jord för försöken

antingen i form av eget skoljordbruk eller i skolans omedelbar a närhet för

ändamålet upplåten jord. Försöks anordnande genom skolan med uppoffringar

från dennas sida å annan jord, syntes lantbruksstyrelsen icke lämpligen

böra påfordras. Sådana försök syntes hellre böra få formen av fasta

försöksfält, vid vilkas skötsel eventuellt härför lämplig lärare vid lantmanna
-

skola skulle kunna utnyttjas.

Lantbruksstyrelsen, som alltså principiellt anslote sig till utredningsmannens

förslag om inordnande i viss utsträckning av de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

i deri planerade statliga försöksverksamheten, »mage

sig knappast kunna förutsätta, att detta åtminstone tillsvidare kunde e ler

lämpligen borde ske i så stor utsträckning, som forslaget avsage. Enligt

lantbruksstyrelsens förmenande borde jämväl denna fråga ia utveckla sig

successivt och i den ordning, som omständigheterna möjliggjorde. Att icke

förhållandena på detta område på något sätt bundes och att vid starten stor

försiktighet från ledningens sida tillämpades, syntes lantbruksstyrelsen nödvändigt

jämväl av det skälet, att på den lägre undervisningens område en viss

utveckling, bland annat genom inrättande av nya skolor eliel förflyttande

av redan befintliga sådana, torde vara att förvänta Härigenom kunde förhållandena

ändras så, att lämpliga försöksstationer kunde komma till stand

på ställen varom i planen intet förslag upptagits. Da det givetvis ur iorsökssynpunkt

vore av den allra största betydelse, ali försöksstationer bleve

fasta — varuti lantbruksstyrelsen särskilt såge kravet pa att forsoken kunde

ostört fortgå en avsevärd tid framåt — syntes det nödvändigt, att forhallandena

noga prövades i varje särskilt fall, innan en sådan försöksstation komme

till stånd, och att bindande atval härom upprättades med vederbörande skolstyrelse

och i fråga om lantbruksskola jämväl med vederbörande jordinnehavare.

I sådant avtal borde försöksstationsinnehavarens saval skyldigheter

som rättigheter preciseras.

I senare inkommet yttrande över de av 1935 års utredningsman verkställda

utredningarna har lantbruksstyrelsen kompletterat sina uttalanden rörande

den fasta försöksverksamheten. Styrelsen har härvid understrukit, att Hagan

i vilken ordning och i vilken takt anordnandet av nya försöksgårdar kunde

ske ej syntes böra bliva föremål för övervägande innan den föreslagna jordbruksförsöksanstalten

kommit i gång och förhållandena närmare kunde ö\eiblickas.

I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen jämväl framhållit, att

därest ett utbyggande av försöksorganisationen skedde successivt en distriktsindelning

enligt utredningsmännens förslag knappast torde kunna genomföras

under den närmaste tiden. Lantbruksstyrelsen har vidare ansett sig

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

131

böra ingå på frågan om den föreslagna försöksgården vid Ultuna. Ur styrelsens

yttrande härom må anföras följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att försöksgården borde få just den

förläggning, som föreslagits. På denna punkt syntes det lämpligast, att

högskolans styrelse finge fria händer.

Då 1935 års utredning utginge från att husdjursförsöken skulle på något

sätt kunna kombineras med denna försöksgård, ville lantbruksstyrelsen erinra,

att styrelsen funnit denna gren av försöksverksamheten böra ordnas i

direkt förbindelse med den under Ultuna lydande Kungsängen. Försöksgården

borde därför endast utrustas för drivande av jordbruksförsök och förses

med byggnader för arbetspersonal, häststall samt försökslada. För söksgårdens

foderskörd torde mot skälig ersättning böra överlåtas på Ultuna egendom

för att utnyttjas i ladugården vid Kungsängen. Under sådana förhållanden

syntes de för försöksgårdens utbyggande erforderliga kostnaderna, vilka

av utredningen beräknats till 83,000 kronor, kunna något nedbringas.

Styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp har förslagit anordnande av en fast försöksgård vid

Alnarp. Dylikt förslag har jämväl framförts av styrelsen för centralanstalten

för forsö k sväsendet på jordbruksområdet,

som härutöver anfört i huvudsak följande.

Att som utredningsmännen föreslagit förlägga en försöksgård till Östergötlands

slättbygd funne styrelsen välbetänkt. Ett upprätthållande av försöksverksamheten

vid Flahult funne styrelsen ävenledes vara lämpligt, men

denna verksamhet syntes icke kunna tillgodose hela det småländska höglandets

behov i sådant hänseende, även örn försöksgården utökades med någon

areal fastmarksjord. Styrelsen ville i stället förorda, att en särskild försöksgård

upprättades på urbergsmorän för småländska höglandet, samt att

Flahult finge tjänstgöra som filialstation för denna med — såsom nu — en

inspektor såsom närmaste ledare. Den för Gotland avsedda försöksgården

torde närmast motsvara vad utredningsmännen betecknat såsom fast försöksfält,

ehuru det skulle få en jämförelsevis stor omfattning. Styrelsen hade

intet att erinra mot förslaget i denna del.

Sydvästra försöksdistriktets behov av försöksgårdar skulle tillgodoses genom

den redan upprättade Lanna försöksgård. Styrelsen tillstyrkte detta

förslag.

Inom Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt skulle den centrala försöksverksamheten

anordnas vid Ultuna. Till Närkeslätten skulle förläggas

ett fast försöksfält. Styrelsen ansåge, att Hjälmarområdets jordbruksförhållanden

så skilde sig från Uppsalaslättens, att en särskild försöksgård kunde

vara motiverad. Skulle i stället tills vidare ett fast försöksfält anordnas,

torde detta böra erhålla betydligt större omfattning än vad utredningsmännen

föreslagit.

I nedre Norrlands försöksdistrikt funnes redan en försöksgård för fastmarksjord

vid Offer i Västernorrlands län och en dylik, mosskulturföreningen

tillhörig gård för torvjord vid Gisselås, Jämtlands län. Styrelsen tillstyrkte

utredningsmännens förslag, att dessa försöksgårdar finge bilda centraler

för försöksverksamheten i respektive län, men ansåge, att Gisselås försöksgård

borde kompletteras med ett större försöksfält å fastmarksjord på lämplig

plats i Jämtlands län.

Enär styrelsen icke varit i tillfälle alt taga närmare kännedom örn de av

utredningsmännen föreslagna försöksgårdarna, saknade styrelsen möjlighet

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

att uttala sig över förslagets olika tekniska och ekonomiska detaljer rörande

dessa gårdar. Styrelsen förutsatte också, att innan beslut fattades om upprättandet

av viss försöksgård en särskild specialutredning verkställdes i ämnet.

I fråga om organisationen av den till Ultuna förlagda försöksgården vore

en utväg, att denna gård likställdes med andra försöksgårdar och erhölle

särskild föreståndare. Emellertid syntes avgörande skäl tala för att verksamheten

vid denna försöksgård i stället leddes direkt från lantbruksförsöksanstalten.

Styrelsen hyste nämligen den uppfattningen, att de personer

som skulle hava till uppgift att utöva den fackliga ledningen av hela landets

försöksverksamhet på växtodlingens område, nödvändigt måste äga

tillgång till egna resurser för praktisk försöksverksamhet, ty endast därigenom

kunde de upprätthålla levande kontakt med försöksverksamheten och

föra denna framåt. Men det borde då vara klart utsagt, vem som hade att

bära det närmaste ansvaret för försöksgårdens drift. Om jordbruksförsöken

på sätt styrelsen föreslagit uppdelades på tre avdelningar, nämligen för

jordbruk, växtodling och beteskultur, syntes det vara lämpligast, att var och

en av dem erhölle sitt särskilda område och sina egna resurser för försöksverksamhet.

All erfarenhet från andra länder syntes nämligen bestyrka,

att sammanblandning på detta område vore till nackdel för verksamheten.

Styrelsen ansåge det därför vara nödvändigt, att frågan örn anordnande av

särskilda försöksgårdar vid Ultuna gjordes till föremål för ytterligare utredning,

innan beslut fattades örn åtgärder i ämnet.

Vad anginge frågan örn fasta försöksstationer förutsatte styrelsen, att anordnandet

av försök vid sådana stationer bleve beroende av omständigheterna,

och att omfattningen av dylik försöksverksamhet kunde komma att

växla från tid till annan. Styrelsen ansåge sig därför icke böra ingå på detaljer

i denna del av förslaget, men funne sig kunna tillstyrka det av utredningsmännen

föreslagna årsanslaget till försöksstationer å 30,000 kronor.

Beträffande anordnandet av fasta försöksfält hyste styrelsen den uppfattningen,

att denna form för den statliga försöksverksamheten borde tillmätas

särskild betydelse under en tid, då systemet med statliga försöksgårdar ännu

icke hunnit fullt utbyggas. Men även senare borde dylika försöksfält kunna

utgöra ett värdefullt komplement till försöksgårdarna. Ur dessa synpunkter

förefölle det styrelsen, som örn utredningsmännen beräknat kostnaderna

för anordnandet av fasta försöksfält väl knappa.

Ur övriga yttranden rörande försöksverksamhetens anordnande må i detta

sammanhang anföras följande.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit vikten av, att de inom Målar- och Hjälmarområdet

mycket vanliga gyttjejordarna bleve föremål för fast försöksverksamhet,

och att därför åtminstone ett fast försöksfält inrättades på dylik

jord.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som funnit försöksintressena inom dess område mindre väl tillgodosedda,

har föreslagit fasta försöks anordnande dels i trakten av Gamleby

för lerjordsförsök, dels i Sävedebygden, avseende moränjorden och torvoch

kärrjorden. Skulle lantmannaskolan i Gamleby bliva försedd med skoljordbruk,

har en fast försöksstation ansetts böra anordnas därstädes.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit, att ytterligare en försöksgård borde upprättas och

placeras så, att den på bästa sätt representerade södra och mellersta Kalmar

län samt Blekinge. I stället för den gård, Slakmöre, som utredningsmän
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

133

nen avsett till fast försöksstation och som vore belägen 45 kilometer söder

örn Högsby, har utskottet ansett Emådalen, närmare angivet Högsbyorten,

vara rätta platsen för en dylik station. Vidare har påpekats, att en fast försöksstation

vid Gamleby lantmannaskola skulle hava stor betydelse för den

betydande jordbruksbygden i Gamlebyvikens dalgång.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava föreslagit, att en försöksgård

anlades på den för sydsvenska höglandet särskilt utmärkande jordarten

urbergsrnorän och å en plats med typiskt höglandsklimat. Älvsborgs

läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har uttalat sig för förläggande av en försöksstation till sydsvenska

höglandet.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit, att Alnarp sedan lång tid utgjort och fortfarande

utgör centrum inom jordbruket och jordbruksvetenskapen, varför försöksverksamheten

inom landets sydliga delar om möjligt borde förläggas dit.

Om det efter förnyad undersökning skulle visa sig omöjligt att dit förlägga

skott har föreslagit, att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält

ovillkorligen upprättas där.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har föreslagit att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält

måtte, med hänsyn till den stora klimatskillnaden mellan Halland

och försöksgården vid Lund, förläggas till Halland.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har funnit det betänkligt, att utredningsmännen ansett bergslagsområdets

försöksdistrikt, i vilket Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns

hushållningssällskap inginge, tillgodosett med två provisoriska försöksgårdar,

medan för övriga distrikt föreslagits minst en och för de flesta två fasta

försöksgårdar. Utskottet har ansett, att utredningsmännen icke ägnat

dessa tre län samma uppmärksamhet genom förundersökningar som landet

i övrigt och hemställer, att länets behov beaktas genom upprättandet av en

fast försöksgård. Om man för förläggning av en sådan vill tillgodose alla

tre länens behov, har Fryksdalen förmenats vara bättre exponent för rådande

naturförhållanden än den mera karga Klarälvsdalen, där det av utredningsmännen

föreslagna Uddeholm är beläget.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har gjort gällande, att vissa delar av landet blivit vanlottade vid fördelningen

av försöksgårdar. Därför har utskottet förordat, att utom de av utredningsmännen

föreslagna nya försöksgårdarna ytterligare två försöksgårdar

beräknas, nämligen en i Örebro län och en i Kalmar län.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett, att om den nya organisationen skulle helt kunna fylla

sin uppgift, antalet försöksgårdar borde något ökas, då stora delar av landet

blivit vanlottade vid den föreslagna tilldelningen av försöksgårdar. Det

vöre av vikt, att omorganisationen genomfördes så, att varje viktigare jordbruksområde

bleve delaktigt av direkta försöksresultat, även örn kostnaden

härför något ökades. Utskottet har därför framhållit, att utöver det antal

försöksgårdar, utredningsmännen föreslagit, ytterligare två måtte upprättas.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har anfört, att länet icke blivit tillräckligt tillgodosett genom den

föreslagna försöksverksamheten vid Vassbo lantbruksskola och Mora lantmannaskola,

samt hemställt, att två fasta försöksfält måtte förläggas dit, det

ena inom silurområdet och det andra inom Västerdalarnas sandstensområde.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller, att Gävleborgs läns jordbruk kunde sägas stå på övergången

mellan norrländskt och mellansvenskt jordbruk och därmed ur

många synpunkter hade flera problem att brottas med. Detta anses motivera,

att åtminstone en fast försöksgård inrättades inom länet. Utskottet

föreslår därför, att en fast försöksgård redan från början förlädes till Gävleborgs

län, och att densamma kompletterades med ett fast försöksfält.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller vikten av, att ett fast försöksfält, direkt sorterande

under Offers försöksgård, komme till stånd för innerbygden av länet.

Detta försöksfält skulle särskilt representera sandjord samt den invid marina

gränsen i Ångermanland befintliga, lerfattiga mjunjorden.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har beklagat, att försöksverksamheten syntes få mindre omfattning

vid Brattby än vid övriga statens försöksgårdar i Norrland. Utskottet

har vidare förklarat sig påräkna, att fast försöksstation upprättades vid Anderstorps

blivande lantmanna- och lanthushållsskolas skoljordbruk. Jorden

där vore nämligen typisk för Skellefteådalens stora jordbruksbygd. Därest

också en föreslagen lantmannaskola upprättades i Västerbottens lappmark,

borde även där en fast försöksstation upprättas.

Bjärka-Säby lantbruksskolas styrelse har framhållit, att

lantbruksskolornas huvuduppgift vore att utbilda dugliga arbetsledare inom

jordbruket. För den skull borde försöken vid en lantbruksskola ej givas

större omfattning än som visade sig erforderligt, för att eleverna skulle bliva

insatta i försöksarbetet och för att klarlägga skolegendomens skötsel. Styrelsen

funne därför tveksamt, huruvida lantbruksskolorna skulle anses lämpliga

såsom fasta försöksstationer. Beträffande egendomen Bjärka-Säby ansåge

styrelsen, att den på grund av sin mångsidighet beträffande jordmånsförhållandena

vore särskilt lämpad som skolegendom, men ej som försöksstation.

Klagstorps lantbruksskolas styrelse har ansett, att den, som

bure ansvaret för förvaltningen av skolegendomen respektive skoljordbruk,

dit fast försöksstation förlädes, borde beredas tillräckligt inflytande på planläggningen

av de försök, som skulle utföras vid försöksstationen. Den föreslagna

ersättningen, 150 kronor per försök, kunde icke anses tillräcklig, med

mindre försöksverksamheten bleve till verklig nytta för försöksvärden genom

att avgöra även sådana frågor, vilkas besvarande hade särskild betydelse

för jordbruksdriften vid skolan. Vidare förordade skolstyrelsen, att

fördelningen av ersättningen till försöksstationerna bleve föremål för klara

stadganden.

Nordviks lantbruksskolas styrelse har anfört, att för erhållande

av största enhetlighet vid försökens utförande de lärare, som skulle

fungera såsom försöksledare, borde erhålla någon särskild försöksteknisk

utbildning, t. ex. genom kurs vid försöksgård. Aven denna styrelse har funnit

den föreslagna ersättningen, 150 kronor per försök, för lågt räknad och

ansett 200 kronor per försök vara erforderligt. Då den försökstekniska utrustningen

beräknats medföra en utgift av minst 2,000 kronor, har styrelsen

ansett, att minst sistnämnda summa borde tilldelas varje skola såsom engångsanslag

till försöksteknisk utrustning.

Önnestads lantmannaskolas styrelse har likaledes funnit

150 kronor per försök för litet för att bekosta den försökstekniska utrustningen

och därför föreslagit, att en del av denna utrustning såsom vågar,

säckar för torkning och förvaring av skörden samt tröskverk anskaffades

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

av den centrala ledningen och utlånades till försöksstationen. Vidare borde

förbudet att åtaga sig försök och demonstrationsverksamhet icke gälla demonstrationsförsök,

behövliga för undervisningen eller sådana försök, som

behövdes för skoljordbrukets rätta skötsel eller eventuellt påfordrades av

länets hushållningssällskap.

Vilans lantmannaskolas styrelse har ansett, att plan till lorsöken

borde uppgöras på grundval av var och en av de olika skolornas möjlighet

att utlägga och genomföra visst antal försök. Vidare har skolstyrelsen

beträffande ersättningen till skolorna för försöken framhållit, att denna

borde utgå med visst belopp per parcell och ej per försök, enär de sistnämnda

kunde vara mycket olika till sin storlek och kostbarhet. Efter 150 kronor

per försök med 25 parceller skulle ett belopp av sex. kronor erhallas, vilket

finge anses skäligt, örn behövlig konstgödsel, utsäde, betningsmedel och

dylikt skulle kostnadsfritt ställas till förfogande.

Beträffande den lokala försöksverksamheten behandlas i de

inkomna yttrandena dels sådana försök, som förutsätta samverkan mellan

den statliga försöksorganisationen och hushållningssällskap eller försöksringar

och som avse huvudsakligen gödslingsförsök men även sortförsök och

ogräsförsök, dels den genom fasta försöksanordningar under den statliga

försöksorganisationens direkta ledning bedrivna sortprövningen. I samband

med frågan om gödslingsförsöken har i vissa yttranden upptagits till skärskådande

det av utredningsmännen framställda förslaget om konstgödselaccis.

Lantbruksstyrelsen samt lantbrukslärarförbundets styrelse hava, bland

andra, framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan om den lokala

försöksverksamhetens organisation. Ur dessa yttranden må anföras

följande.

Lantbruksstyrelsen har till en början betonat, att den lokala försöksverksamheten

till sin natur och till sina syften skilde sig från forskningsverksamheten

och den försöksverksamhet, som tjänade till stöd för

forskningen. Styrelsen anför vidare:

Försöken torde, örn också fullt användbara såsom vägledande, icke vara

lämpade såsom underlag för mera vetenskapliga och allmängiltiga slutledningar.

De hade dock stora uppgifter att fylla i upplysningsverksamhetens

tjänst. Sin största betydelse hade emellertid denna försöksverksamhet, särskilt

vad anginge gödslingsförsöken, för respektive jordägare, som i dessa

försök hade en god vägledning för sin egen jordbruksdrift. Sortförsöken

och ogräsförsöken torde hava övervägande betydelse i upplysningsverksamhetens

tjänst. Verksamheten vöre av den vikt, att den förutom ekonomiskt

stöd borde lämnas stöd bestående uti en viss ledning av försöken och hjälp

vid dessas planläggning. De lokala gödslingsförsökens betydelse för den enskilde

jordbrukaren torde emellertid berättiga till att något bidrag lämnades

jämväl från hans sida till täckande av kostnaderna för försöken.

Lantbrukslärarförbundets styrelse har ansett det överflödigt

med en begränsning för varje hushållningssällskaps område av de försök,

för vilka anslag av statsmedel skulle utgå, enär det knappast kunde antagas,

att intresset för försöksverksamheten bland jordbrukarna bleve så

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

stort, att en begränsning av ekonomiska skäl skulle behöva tillgripas. Förbundet

anför vidare:

Anslag till försöksverksamheten från staten och hushållningssällskap torde

endast böra lämnas under villkor, att vederbörande ej mottoge bidrag i någon

form från konstgödselfirmor. Vidare borde såsom villkor för erhållande

av statsbidrag till de lokala försöken uppställas, att vederbörande försöksledare

vore fullt kvalificerad och hans kompetens prövad och godkänd

av lantbruksförsöksanstalten. Dessa försöksledare borde hava en mot deras

utförda arbete svarande inkomst, så att de kunde bibehållas vid sina befattningar.

Likaledes borde de få utarbeta redogörelse över av dem utförda försök,

ty endast den, som deltagit i eller under vars uppsikt allt arbete med

försöken utförts, och som följt deras utveckling under hela vegetationsperioden,

ägde förutsättning att rätt tolka resultaten.

Beträffande gödslingsförsöken hava i yttrandena huvudsakligen

berörts frågor örn storleken av ifrågasatta statsbidrag samt föreslagna antal

understödda försök inom olika hushållningssällskap.

Styrelsen för centralanstalten har ansett de föreslagna statsbidragen

av 20 kronor per försök låga.

Denna uppfattning har delats av förvaltningsutskotten i vissa

hushållningssällskap såsom Kalmar läns norra, Kalmar läns södra,

Skaraborgs läns, Västernorrlands läns och Norrbottens läns hushållningssällskap,

vilka i alllmänhet föreslagit en höjning av bidragen till 30 kronor.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att kostnader för försöken intill föreslagna maximiantal försök helt bestredes

av statsmedel. Förvaltningsutskotten i andra hushållningssällskap, såsom

i Södermanlands län, Kronobergs län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

hava ansett maximiantalet föreslagna gödslingsförsök inom

respektive sällskaps område för lågt.

Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava uttalat, att bidrag

till försöksring borde fastställas till ett visst belopp per försök, oberoende

av om bidrag från hushållningssällskap eller landsting lämnades för ändamålet.

Malmöhus läns för söksringars centralstyrelse har

framhållit att, därest antalet statsunderstödda lokala gödslingsförsök skulle

begränsas, antalet sådana försök för Malmöhus läns vidkommande ej borde

sättas lägre än till 700.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de lokala gödslingsförsökens

betydelse och syfte förmenat, att den begränsning, som av utredningsmännen

blivit ifrågasatt, knappast vöre lämplig att genomföra. Alla jordbrukare

borde på detta område hava samma rätt. Lantbruksstyrelsen

anför vidare:

Verksamheten syntes dock kunna komma att vålla hushållningssällskapen,

med dessas begränsade tillgångar, ekonomiska svårigheter. Det torde därför

böra stå vederbörande hushållningssällskap öppet, att såsom villkor för

försöks anordnande hos viss jordbrukare bestämma en avgift, som helt eller

delvis skulle täcka den kostnad för försöken, som skulle komma på hus
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 137

hållningssällskapets del. Härigenom skulle även rörelsens omfattning kunna

regleras.

I yttrande över 1935 års utredning anför lantbruksstyrelsen beträffande

denna fråga ytterligare:

Mot förslaget att medelsbehovet för understödjande av de lokala gödslingsförsöken

tillsvidare skulle beräknas till 75,000 kronor årligen, hade lantbruksstyrelsen

intet att erinra. Då kraven på bidrag kunde komma att överstiga

detta belopp och den statsunderstödda försöksverksamheten på området

måhända borde underkastas viss begränsning, syntes det lämpligast, att

ifrågavarande verksamhetsgren understöddes under samma former, som

gällde för annan sällskapens verksamhet. Sällskapen syntes således varje

år böra med angivande av det antal försök, som avsåges skola komma till

utförande, göra ansökan om bidrag för ändamålet. Fördelningen av tillgängliga

medel torde därefter böra verkställas av Kungl. Majit, sedan yttrande

i ärendet avgivits av styrelsen för jordbruksförsöksanstalten, det vill säga

lantbrukshögskolans styrelse. Uppdraget att granska dylika framställningar

vore visserligen av administrativ natur, men då för dylik granskning och för

avgivande av förslag till fördelning av anslaget krävdes den speciella fackkunskap,

som anstaltens jordbruksavdelning borde besitta, torde skäl föreligga

för en sådan anordning. Om anslaget skulle fördelas av Kungl. Maj:t

syntes detsamma icke böra inräknas i anslaget till jordbruksförsöksanstalten,

utan upptagas såsom ett särskilt anslag.

I fråga om försöksverksamhetens frigörande från beroendet av gåvor

från konstgödselfirmor synes utredningsmännens förslag därom

icke hava blivit motsagt. Däremot har tveksamhet yppat sig i avseende å

förslaget att införa accis å konstgödselmedel för täckande av

de kostnader för dylika gödselmedels anskaffande, vilka förutsatts skola bestridas

av statsverket. Härjämte hava vissa av dem, som yttrat sig, behandlat

frågan om storleken av en eventuell accis. Ur inkomna yttranden härom

må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att en närmare undersökning

borde göras angående formerna för uttagandet av denna accis och de eventuella

kostnaderna härför samt för kontrollen över accisens rätta erläggande.

Det syntes enligt lantbruksstyrelsens mening icke uteslutet, att de med uttagandet

förenade svårigheterna komme att visa sig så stora i förhållande till

den lilla accis, varom här vore fråga, att det kunde befinnas skäligt att i

stället anvisa särskilda statsmedel för ändamålet.

I sitt yttrande över 1935 års utredning har lantbruksstyrelsen ytterligare

anfört i huvudsak följande.

Skulle avgifter å konstgödselmedel behöva upptagas till täckande av kostnaderna

för försöksverksamhetens förseende med konstgödselmedel, syntes det

lämpligt, att avgifterna utginge med det högre av de ifrågasatta beloppen, eller

0 öre per 100 kilogram kali- och kvävehaltiga gödselmedel och 3 öre per 100

kilogram fosforsyrehaltiga sådana. Nämnda avgifter syntes icke vara så

höga, att de borde behöva medföra någon egentlig förhöjning i prisläget för

konstgödselmedlen, särskilt i betraktande därav att konstgödselproduktionen

och konstgödselhandcln genom dylika avgifters uttagande skulle befrias

från det kostnadsfria tillhandahållandet av gödselmedel för ändamålet. Örn

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ■

också någon obetydlig förhöjning av gödselmedelprisen skulle komma till

stånd, syntes den dock ur jordbrukets synpunkt knappast kunna anses oskäligt

tyngande, örn de genom ifrågavarande avgifter inflytande medlen utnyttjades

till stödjande av den för jordbrukets ekonomi betydelsefulla försöksverksamheten.

Enklast torde upptagandet av dessa avgifter ske, om de uttoges dels vid

import av gödselmedel i form av importavgifter, i vilket fall uppbörden

skedde genom tullverket, dels i fråga om gödselmedel, som producerades inom

landet, i form av accis, som uttoges å tillverkningsorten. Då i Sverige

endast tillverkades fosforsyrehaltiga och kvävehaltiga gödselmedel och tillverkningen

därav vore starkt centraliserad, syntes kostnaden för uppbärande

av och kontroll över accisen icke behöva bliva mera besvärande.

Ett upptagande av ifrågasatta avgifter enligt lantbruksstyrelsens förslag

torde kunna beräknas inbringa minst 150,000 kronor årligen. Avgifterna

borde tillföras en särskild fond, från vilken Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet

att anvisa medel dels till anskaffande av gödselmedel för jordbruksförsöksverksamheten

i allmänhet, dels ock till direkt stödjande av den lokala

gödslingsförsöksverksamheten. Med den utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten,

som väntades bliva en följd av verksamhetens omorganisation,

torde den årliga kostnaden för anskaffande av konstgödselmedel kunna

beräknas uppgå till 45,000 å 50,000 kronor, fördelade på dels den statliga

centrala verksamheten, dels den av statsunderstödda sammanslutningar bedrivna

verksamheten, dels ock den lokala gödslingsförsöksverksamheten. Ansökan

om bidrag för anskaffande av gödselmedel, syntes, om lantbruksstyrelsens

förslag vunne beaktande, böra göras hos Kungl. Maj:t av respektive

försöksorgans ledning. Hushållningssällskapens ansökningar syntes lämpligen

kunna avlåtas i samband med ansökningar om bidrag till de lokala

gödslingsförsöken.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har funnit det motbjudande att belägga en för jordbruket

så oundgängligt förbrukningsartikel som konstgödsel med accis, enär åtgärden

sannolikt komme att föranleda höjning av konstgödselpriserna. Därtill

komme, att upptagandet av den jämförelsevis låga accisen förmodligen skulle

bliva alltför kostsam och besvärlig för att egentligen löna sig.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har anfört, att, därest accis å konstgödsel skulle komma till stånd,

denna borde tilltagas så stor, att inkomsterna därav täckte jämväl utgående

ersättningar för sortförsök till såväl hushållningssällskap som försöksvärdar.

Centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar

har förordat, att accisen utginge med lägst 6 öre per deciton kväve- och kalihaltiga

gödselmedel samt 3 öre per deciton av fosforsyrehaltiga konstgödselmedel.

Beträffande frågan om lokala sortförsök har lantbruksstyrelsen

anfört, att styrelsen icke funne den begränsning av antalet

sorter, vilka skulle få intagas i ett försök, som av utredningsmännen föreslagits,

behövlig eller lämplig. Föreskreves blott såsom villkor för statsbidrags

utgående för sådana försök, att planen för dessa skulle vara godkänd av försöksanstalten,

läge däri tillräcklig garanti för att icke sorter medtoges, om

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vilka man redan på förhand kunde avgöra, att de saknade ortligt intresse.

Vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava

anmärkt, att de beräknade statliga bidragen för försök hos enskilda försöksgårdar

vore för låga, och att antalet föreslagna försök vore för ringa.

Några hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava därjämte anfört, att

antalet av de i försök ingående sorterna begränsats alltför starkt. Styrelsen

för centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet,

som även ansett antalet försök för lågt, har vidare anmärkt,

att, vid sidan av föreslagen ersättning till försöksvärdarna, hushållningssällskapen

och försöksringarna borde erhålla viss ersättning för deras

kostnader för försökens handhavande, förslagsvis 20 kronor för varje försök.

Den av utredningsmännen berörda frågan om sortprövning har i

vissa yttranden ingående behandlats. Redogörelse för innehållet i dessa yttranden

torde emellertid ej behöva lämnas i förevarande sammanhang.

Särskilda erinringar mot föreslagen anordning av lokala ogräsförsök

hava ej framställts i yttrandena.

Behovet av försöksgårdar på olika platser för utförande av sådana efter DepartemenUsärskilda

ortsförhållanden avpassade försök, på vilka fordringarna i avseen- ^fade

å försöksmetodernas tillförlitlighet måste ställas särskilt höga och vilka

därför böra i detalj övervakas av sakkunnig personal, har länge varit erkänt.

Såsom framgår av det föregående hava under åren 1928 och 1930 upprättats

två försöksgårder, Lanna Borregården i Skaraborgs län och Offers

gård i Västernorrlands län, vilka inordnats i den av centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet utövade försöksverksamheten. Jag har

förut i samband med fråga örn statens övertagande av försöksverksamhet,

som nu bedrives av vissa statsunderstödda organisationer, föreslagit införlivande

med statens försöksverksamhet av de svenska mosskulturföreningen

tillhörande försöksgårdarna, nämligen Flahult i Jönköpings län och Gisselås

i Jämtlands län, samt av den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå

hörande Alträsks försöksgård. Såsom jag anfört förutsätter ett övertagande

av dessa tre gårdar avtal därom med deras nuvarande ägare. För åvägabringande

av förslag till sådana avtal torde åtgärder böra vidtagas av lantbrukshögskolans

ledning. Innan dylika förslag föreligga, lära särskilda

kostnader för försöksgårdarnas förvärvande ej böra beräknas. Jämväl

frågan örn anvisande av medel till vissa byggnader samt till maskinell utrustning

och inköp av nötkreatur vid Alträsks försöksgård torde böra upptagas

först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande

av staten.

Örn ifrågasatta avtal komma till stånd, skulle fem redan färdiga försöksgårdar

komma att ingå i den statliga försöksverksamheten samt underställas

lantbrukshögskolan och dess institution för jordbruksförsök. Det synes

härutöver nödvändigt, att försöksverksamhet i motsvarande omfattning, som

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

förekommer vid en försöksgård, bedrives å jordbruksförsöksinstitutionens

förläggningsplats Ultuna. I denna del överensstämmer min mening med utredningsmännens.

Dessa, som förutsatt en från lantbrukshögskolan skild försöksorganisation,

hava emellertid ansett, att de fasta fältanordningarna vid Ultuna

lämpligast skulle åstadkommas genom en från Ultuna avskild försöksgård.

Då enligt den plan, jag förordat, jordbruksförsöken skola handhavas av den

i lantbrukshögskolan ingående institutionen för jordbruksförsök, blir därav

en följd, att den högskolan tillhörande Ultuna egendom kan med dess resurser

ställas direkt till försöksverksamhetens förfogande, utan att någon del av

egendomens areal för beständigt avskiljes till försöksgård. Det torde böra

ankomma på försöksverksamhetens och egendomsdriftens ledning att efter

viss plan bestämma fältförsökens förläggning å egendomen. Därvid torde

böra iakttagas, att olika jordtyper beräknas för försöken efter dessas behov

och efter möjligheterna att vid egendomen tillgodose behoven. Jag finner

det å andra sidan självfallet, att egendomen ej bör onödigtvis splittras i ett

stort antal försöksplatser; ett gott driftsresultat av egendomen torde nämligen

böra eftersträvas, så långt det kan ske utan undanskjutande av försöksverksamhetens

berättigade intressen. Den areal av egendomen, som med den

föreslagna anordningen erfordras för försöken, torde betydligt understiga

försöksgårdarnas för ett normalt skiftesbruk avpassade arealer.

Det torde få förutsättas, att egendomens förvaltning tillhandahåller arbetskraft

och redskap för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig

skötsel, som må kunna ifrågakomma. De skördeprodukter, som återstå,

sedan nödiga prov uttagits för försökens tolkning, böra givetvis tillföras

egendomen. Av bokföringsskäl torde därutöver egendomsförvaltningen böra

tillgodoföras viss ersättning i penningar, så beräknad att denna jämte skördeprodukternas

värde täcker egendomsförvaltningens kostnad för dess medverkan

vid försöken. För fältförsökens speciella skötsel bör beräknas särskild

arbetskraft och inventarieutrustning. Vissa lokalbehov måste jämväl

tillgodoses. Jag torde i senare avdelningar få lämna förslag om medelsanvisning

för nu angivna kostnadsbehov.

Ehuru efter avtal om förvärvande av försöksgårdarna Flahult, Gisselås och

Alträsk antalet försöksgårdar inom landet ej skulle ökas i vidare mån än

genom tillkomsten av den med försöksgård jämställda försöksarealen vid

Ultuna, måste de sålunda föreslagna försöksanordningarna anses medföra en

betydande utbyggnad av den statliga försöksgårdsverksamheten. Jag har

förut, med hänvisning till den korta erfarenhet, som hittills föreligger i avseende

å handhavandet av statliga försöksgårdar, anfört, att en utbyggnad

av försöksgårdssystemet bör ske successivt och med stor försiktighet. Enligt

min mening böra nu ej inrättas försöksgårdar utöver de av mig här föreslagna.

Det torde sedermera få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse

att efter noggrann prövning av behovet av försöksgårdssystemets utvidgning

efter hand framställa förslag därom.

Mot den av utredningsmännen gjorda beräkningen av kostnader för försök

vid de såsom fasta försöksstationer föreslagna lantmanna- och lantbruks
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 •

141

skolorna har jag icke något att erinra liksom ej heller mot det antal försök,

som ansetts böra i medeltal ifrågakomma vid varje försöksstation. Emellertid

torde, såsom framgår av utredningen och vissa däröver avgivna yttranden,

det knappast kunna antagas, att för närvarande så många skolor, som av utredningsmännen

angivits, eller trettio, äro lämpade för handhavande av försöksverksamhet

i den omfattning, de beräknade kostnaderna förutsätta. I

likhet med vad jag anfört beträffande inrättande av försöksgårdar, tolde

jämväl anordnandet av föreslagen försöksverksamhet vid lantmanna- och

lantbruksskolor böra ske successivt och efter noggrann prövning i varje fall

av betingelserna för en resultatrik försöksverksamhet. Jag föreslår därför,

att medel enligt de av utredningsmännen angivna grunderna anvisas för försöksverksamhet

vid omkring femton skolor. Härför skulle erfordras ett till

15,000 kronor avrundat belopp.

Då det av utredningsmännen tänkta systemet av försöksgårdar och försöksstationer

ej tillstyrkes erhålla av dem beräknad omfattning, torde det

böra anstå tillsvidare med indelning av riket i försöksdistrikt.

I likhet med utredningsmännen anser jag, att den av staten kontrollerade

försöksverksamheten bör frigöras från det beroende av enskilda konstgödselfirmor,

som uppstått därigenom, att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel

till kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Det torde böra

ankomma på statsmakterna att genom erforderlig medelsanvisning möjliggöra

av gåvomedel obunden valfrihet vid försökens planläggning för olika

ändamål och för olika orter.

Såsom ett medel att tillföra statsverket inkomster, motsvarande värdet av

den genom gåvor av gödselfirmorna erhållna konstgödseln, hava utredningsmännen

föreslagit införande av accis å konstgödsel. Då det emellertid torde

kunna befaras, att en dylik accis skulle medföra en allmän höjning av priserna

å ifrågavarande gödselmedel samt därigenom i sin mån bidraga till

ökade produktionskostnader för jordbruket, kan jag ej biträda utredningsmännens

förslag i detta hänseende.

Till den lokala försöksverksamheten hava i betänkandet hänförts dels lokala

gödslingsförsök, vilka hittills utan särskilt anslag av statsmedel ombesörjts

av hushållningssällskapen under medverkan av centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet, dels lokala sortförsök, för vilka å

centralanstaltens stat äro anvisade 9,500 kronor, dels slutligen lokala ogräsförsök,

för vilka tidigare varit å riksstaten uppfört ett reservationsanslag, beräknat

efter ett årligt medelsbehov av 4,000 kronor, under det att för närvarande

förutsättes, att erforderlig medelsanvisning kan utgå ur anslaget till befrämjande

i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Enligt min mening hava de lokala försöken visat sig äga ej blott stor betydelse

för de enskilda försöksvärdarna och därigenom indirekt för utbredande

av kännedom om metoderna för vinnande av högre avkastning av den

brukade jorden, utan även värde såsom material för mera allmängiltiga slutsatser

om olika sätt för produktionens höjande inom skilda jordbruksområden.

Det torde därför få anses vara ett viktigt jordbruksintresse, att ifråga
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års

utredningsmän.

varande försöksverksamhet erhåller ett effektivt stöd. Ehuru, vad angår

gödslings- och sortförsök, från åtskilliga håll invänts, att de av utredningsmännen

föreslagna statsbidragen per försök blivit för lågt beräknade, torde

med hänsyn till det intresse de olika försöksvärdarna måste anses äga av

försöken och dessa värdars otvivelaktigt förefintliga villighet att själva vidkännas

uppoffringar för försökens möjliggörande, de föreslagna statsbidragen,

20 kronor för gödslingsförsök och 30 kronor för sortförsök, i genomsnitt

icke få anses för små. Då emellertid försökskostnaderna, enligt vad

yttrandena giva vid handen, variera avsevärt för olika delar av landet samt

härtill kommer, att utredningsmännen i sitt förslag ej torde hava räknat

med den merutgift, som uppstår därigenom, att kostnadsfritt tillhandahållande

av konstgödsel bortfaller, torde nu ej böra fixeras bestämda statsbidrag

per försök. I stället lärer kunna överlämnas åt Kungl. Majit att efter utredning

meddela närmare bestämmelser örn statsbidragens storlek inom bestämd

kostnadsram dels för lokala gödslingsförsök, dels för lokala sortförsök. Då

särskilda statsbidrag för gödslingsförsöken ej tidigare utgått, torde en avsevärd

lättnad i hushållningssällskapens utgiftsbörda för ifrågavarande försök

erhållas, därest till förfogande för denna försöksverksamhet ställes ett

årsanslag av 50,000 kronor. Jag anser mig böra förorda en sålunda begränsad

medelsanvisning för ändamålet. Beträffande sortförsöken biträder jag

utredningsmännens förslag om en årlig anslagsanvisning av 12,000 kronor.

För ogräsförsök torde det av utredningsmännen förordade årsanslaget av

4,000 kronor få anses skäligt.

Vad angår den av utredningsmännen i samband med de lokala sortförsöken

berörda sortprövningen är det uppenbart, att landets jordbruksnäring

har ett starkt behov av, att de för skilda odlingsområden värdefullaste sorterna

och stammarna komma i allmänt bruk inom samma områden. Särskilt genom

den planlagda utvidgningen av de fasta försöksanordningarna torde en

effektivare sortprövning än den hittills verkställda kunna möjliggöras. Denna

prövning ingår helt naturligt i den verksamhet, som ledes av statens centrala

försöksorganisation. Beträffande sortprövningsverksamheten torde liksom

i fråga örn all annan här avsedd försöksverksamhet gälla, att verksamhetens

planläggning och kontroll bör äga rum enligt närmare bestämmelser,

som det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa i samverkan med

sagda organisations ledning.

b. Trådgårdsområdet.

Till de fasta försöksanordningar, som av 1931 års utredningsmän ifråga•

satts för försöksverksamheten på trådgårdsområdet, hänföras i första hand

sådana med förläggning till Alnarp. Utredningsmännen erinra härvid beträffande

fruktodlingen, att ehuru försök avseende sådan odling bedrivits

vid Alnarp, verksamheten ej förfogat över egen areal, utan förlagts

till de delar av ekonomiträdgårdarna, som därtill kunnat upplåtas. Vidare

anföres i huvudsak följande.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

143

För fruktodlingsavdelningen borde anslås visst markområde. Utredningsmännen

hade tänkt sig, att denna avdelnings försök borde förläggas till den

del av det norr och nordväst om parken vid Alnarp befintliga skiftet I, som

vore beläget öster om järnvägen Malmö—Lomma. Det vore naturligtvis

viktigt, att den nya försöksfruktträdgården förlädes i omedelbar närhet

till institutets undervisningslokaler, så att den med fördel även kunde tjäna

som förevisningsfält vid undervisningen i fruktodling vid såväl trädgårdsskolan

som den högre trädgårdskursen. Det vore också viktigt, att den nya

institutionsbyggnaden uppfördes i närheten av trädgårdsavdelningens lokaler,

då, enligt utredningsmännens förslag, föreståndaren för institutets trädgårdsavdelning

även skulle tjänstgöra som chef för trädgårdsförsöksanstalten,

något som svårligen läte sig göra, örn denna anstalts tjänstelokaler

komme att förläggas på längre avstånd från institutet. Genom förläggning

på den föreslagna platsen vunnes även, att vatten- och elektriska ledningar

lätt kunde framdragas till den nya institutionen. Då utredningsmännen

tänkt sig, att produkterna från frukt- och bärodlingsförsöken skulle

kunna försäljas genom institutets trädgårdsavdelning, skulle denna försäljning

i hög grad underlättas, örn försöksträdgården förlädes till nu föreslagen

plats.

Det vöre fördelaktigt, att det för fruktodlingsförsöken avsedda området

från början ej avgränsades, utan att areal i mån av behov ställdes till förfogande.

Man torde dock kunna beräkna, att inom de närmaste 5 å 6 åren

c:a 8 hektar bleve erforderliga för plantering av fruktträd och bärbuskar.

Köksväxtförsöken hava av utredningsmännen föreslagits att förläggas

till den av Alnarps trädgårdars nuvarande avdelning för köksväxter - sök disponerade utgården Mellangård, omfattande 17.5 hektar. Viss utökning

av denna areal har emellertid blivit ifrågasatt. Utredningsmännen

anföra härom i huvudsak:

Den för köksväxtförsök avsedda Mellangården, vilken delvis upptoges av

plantskolor, vore icke tillräcklig för avdelningen för köksväxtförsök. Utredningsmännen

ville därför förorda, att för nämnda ändamål i viss utsträckning

toges i anspråk en Alnarps egendom tillhörig arrendegård, Östergård,

vilken gränsade intill Mellangårdens södra gräns och läge alldeles i närheten

av nämnda gårds byggnader. Det vore icke blott önskvärt utan nödvändigt,

att köksväxtavdelningen efter hand erhölle dispositionsrätten över

hela Östergårds areal örn c:a 15 hektar, enär härigenom arbetena i hög grad

skulle underlättas. Bortre delen av Mellangårds ägor vore nämligen belägna

på betydligt större avstånd än Östergårds ägor från institutionsbyggnaden

räknat, och till denna måste ju alltid skördeprodukterna i och för

undersökning fraktas. Så snart erforderlig areal av Östergård överlämnats

till köksväxtavdelningen, kunde denna avstå dc mest avlägset belägna delarna

av Mellangård till institutets trädskoleavdclning, vilken under alla förhållanden

måste erhålla tillgång till ytterligare arealer för att kunna bedriva

uppdragning av vissa träd och buskar på ett ekonomiskt sätt. En betydande

fördel innebure övertagandet av östergård även i sådant avseende,

att bostadshuset å nämnda gård kunde användas till bostad för avdelningens

trädgårdsmästare, för vilken eljest bostad måste uppföras.

Till de fasta försöksanordningarna hänföras vidare föreslagna fasta försöksstationer

samt försöksträdgårdar i olika delar av landet. Såsom förut

i korthet angivits hava 1931 års utredningsmän ansett, att tillsvidare borde

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

för trädgårdsförsöken inrättas tre fasta försöksstationer, en för

Stockholmstrakten, en för Göteborgstrakten och en för Norrland. Utredningsmännen

framhålla, att de vid val av platser för försöksstationer sökt

finna i statens ägo befintliga smärre egendomar, då därigenom betydande

kontanta utlägg kunde undvikas. Till försöksstation för Göteborgstrakten

föreslås kronoegendomen Lilla Ryr i Lycke socken och för Norrland den staten

tillhöriga gården vid Söråkers trädgårdsskola. Angående beskaffenheten

av dessa egendomar och i övrigt där förefintliga betingelser för försöksverksamhet

torde jag få hänvisa till betänkandet.

Utredningsmännen upplysa vidare, att det icke visat sig möjligt att såsom

försöksstation för Stockholmstrakten föreslå någon statens egendom.

De föreslå i stället, att för ändamålet åtgärder måtte vidtagas för förvärvande

av den Stockholms stad tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken

samt anföra härom vidare:

Egendomen vore belägen omkring 20 kilometer från Stockholm. Dess

sammanlagda areal utgjorde 109.4 hektar, varav blott cirka 25 hektar åkerjord

och 3 hektar tomter och äng. Åkerjorden, som till största delen utgjordes

av godartad, sandblandad lättlera på lerbotten, vore belägen i ett

sammanhängande, mot söder sluttande skifte samt vore väl hävdad och

täckdikad. En fruktträdgård, omfattande c:a 4 hektar vore belägen i den

övre delen av åkerskiftet och visade oförtydbart, att marken vore synnerligen

lämplig för fruktodling. Man hade också anledning att betrakta stora

delar av den lägre liggande jorden som karakteristisk för de jordar, som på

Mälaröarna användes till odling av köksväxter.

Gården vore väl bebyggd med mangårdsbyggnad av timmer under tegeltak

om 8 rum och kök, 3 statbyggnader om tillsammans 5 rum jämte kök, ladugård

med stall och loge, magasin, svinhus, smedja m. m.

Denna gård skulle synnerligen väl lämpa sig till trädgårdsförsöksstation,

och kostnaderna för dess inrättande torde bliva jämförelsevis små, då bostäder

för stationens personal kunde beredas genom reparation och tillbyggnad

av redan befintliga byggnader. Enligt inhämtade upplysningar vöre

det emellertid föga sannolikt, att Stockholms stad vore villig att sälja denna

gård, men däremot syntes staden vara benägen att utbyta den del av egendomen,

c:a 35 å 40 hektar, som skulle erfordras till försöksstation, mot annan

fastighet, som nu befunne sig i statens ägo. Om överenskommelse därom

ej skulle kunna träffas, vore antagligen ej omöjligt att förvärva annan

med Nibbla jämförlig egendom.

Avståndet från Nibbla till Svartsjö kungsgård vore ej större än att vissa

försök, anlagda på den senare platsen, skulle kunna ledas av föreståndaren

för försöksstationen vid Nibbla. Det vore nämligen önskvärt, att parallellserier

av vissa försök anordnades dels vid Nibbla, dels vid Svartsjö, då

den förra platsen med avseende på klimat och jordmån torde överensstämma

med de bästa trädgårdslägena i Mälardalen, medan Svartsjö i nämnda

avseenden snarare företedde likhet med det inre av Uppland, stora

delar av Södermanland o. s. v. Utredningsmännen ansåge det därför

önskvärt, att årligen omkring ett hektar av därtill lämplig åkerjord vid

Svartsjö upplätes till nyssnämnda parallellförsök. Vidare borde tillstånd utverkas

att utföra vissa försök i fruktträdgården vid Svartsjö.

Beträffande lönekostnaderna för de föreslagna försöksstationerna

Nibbla och Lilla Ryr hava utredningsmännen uppgjort följande sammanställning.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla försöksstation (ortsgrupp C):

1 försöksledare (B 24) ..........

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Lilla Ryrs försöksstation (ortsgrupp B):

1 försöksledare (B 24) ............

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Utredningsmännen anföra vidare, att för försöksstationen vid Söråker

avlöning åt personal icke ansetts böra beräknas, då avlöningskostnaderna

tänktes ingå i ett belopp, för vilket Söråkers trädgårdsskola enligt avtal med

skolans styrelse åtoge sig att sköta igångsatta försök.

Beträffande omkostnaderna framhålles i betänkandet att det vore

ytterst svårt att innan driften kommit i gång fastställa dessa för Nibbla och

Lilla Ryr. Utredningsmännen hava emellertid ansett, att ehuru trädgårdsförsök

krävde större arbetskostnader än jordbruksförsök, försöksstationer

för trädgårdsförsök ej borde visa mera betydande driftsunderskott än försöksgårdar

för jordbruksförsök. Med utgångspunkt därifrån hava utredningsmännen

beräknat driftsunderskottet för var och en av sistnämnda försöksstationer

till omkring 11,000 kronor. Härutöver föreslås, att bland

omkostnaderna för dessa försöksstationer upptoges ett belopp av 800 kronor

för resor.

Såsom nyss nämnts hava utredningsmännen avsett, att försöksverksamheten

vid Söråkers försöksstation skulle ombesörjas genom därvarande trädgårdsskola

efter avtal med skolstyrelsen. Årliga kostnaderna hava beräknats

till 6,000 kronor. Därutöver borde för resor beräknas ett årsbelopp av 1,000

kronor.

Årliga utgifterna för de föreslagna tre försöksgårdarna hava alltså beräknas

utgöra:

till löner åt befattningshavare vid Nibbla och Lilla Ryr____ kronor 28,200

» omkostnader (11,800 + 11,800 + 7,000 =) .......... » 30,600

Summa kronor 58,800.

Även engångskostnaderna för försöksstationernas inrättande äro,

enligt vad utredningsmännen framhålla, svåra att annat än approximativt

beräkna. De anföra härom i huvudsak följande.

I fråga om Nibbla, vars förvärvande såsom förut anförts förutsatte byte

medelst annan staten tillhörig fastighet, måste reparation och tillbyggnad av

mangardsbyggnaden verkställas och fruktkällare med kylanordning uppföras.

Vidare måste inköp ske av erforderliga levande och döda inventarier.

Vad anninge Lilla Ryr, fordrades uppförande av en byggnad innehållande

bostad för föreståndaren samt kontors- och laboratorielokaler, vidare ersättning

till arrendatorn för av honom ägda byggnader samt, liksom i föregående

fall, inköp av inventarier m. m. Ifrågavarande kostnader kunde beräknas

på följande sätt:

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

kronor 7,620

» 3,000

_* 3,600 kronor 14,220

kronor 7,380

» 3,000

_* 3,600 , 13,980

Summa kronor 28,200.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla Lilla Ryr

kronor kronor

Byggnadskostnader ................................. 22,000 52,000

Ersättning till arrendator ............................ — 6,000

Inre inventarier .................................... 3,500 3,500

Yttre, levande och döda inventarier .................. 11,000 9,000

Motorspruta ....................................... 1,200 1,200

200 drivbänksfönster ............................... 3,000 3,000

Fruktträd och bärbuskar ............................ 1,500 1,500

Stängsel ............................■ ...... • • 1,500___1,500

Summa kronor 43,700 77,700.

Engångskostnaderna för inrättande av Söråkers försöksstation hava förslagsvis

upptagits till 10,000 kronor.

Totala engångskostnaderna för samtliga föreslagna försöksgårdar

hava sålunda approximativt beräknats till (43,700 + 77,700 + 10,000 =)

131,400 kronor.

Förutom angivna försöksstationer hava utredningsmännen föreslagit anordnande

av fasta försöksträdgårdar samt av lokala försök.

I samband med förslaget örn försöksträdgårdar har erinrats, att,

örn än förläggningsplatserna för trädgårdsförsöksanstalten och försöksstationerna

föreslagits med hänsyn därtill, att den viktigaste delen av landets

trädgårdsodling vore koncentrerad omkring dessa, trädgårdsodling påginge i

ej ringa omfattning även inom andra områden, för vilka på platsen rationellt

bedrivna trädgårdsförsök skulle hava mycket stor ekonomisk betydelse. Utredningsmännen

anföra vidare:

Även om, med hänsyn till de kostnader en utökad försöksverksamhet skulle

medföra för statsverket, skäl tillsvidare ej förefunnes att förorda anläggande

av fasta försöksstationer utöver de föreslagna, måste dock framhållas att

behov av ytterligare en sådan station förelåge, speciellt för fruktodlingsförsök,

med förläggning exempelvis till Östergötland. I anledning härav kunde

ifrågasättas om icke en trädgård för fruktförsök borde förläggas till någon

lämplig statsegendom i Östergötland exempelvis Alvastra Kungsgård. För

anläggandet och skötseln av en sådan fruktträdgård behövde ej anställas

försökspersonal i vanlig mening utan blott en trädgårdsmästare, som under

ledning av en försöksman från trädgårdsförsöksanstalten anlade trädgården

och därefter skötte denna efter givna anvisningar. Kostnaderna för inköp

av inventarier och anläggning samt för skötsel under den tid, som förginge

intill dess träden komme i bördighetsåldern, bleve föga betungande

och skulle dessutom kunna nedbringas, genom att trädgårdsmästaren delvis

sysselsattes med skötseln av vissa bär- och grönsaksodlingar, som gåve

en del inkomster. Sedan fruktträden kommit i bördighetsåldern, torde de

kunna giva så stor avkastning, att odlingen icke borde kräva annat understöd

av statsmedel än trädgårdsmästarens avlöning, och försöksdriften

komme antagligen att vissa år giva ett kontant överskott. Värdet av de i

en sådan trädgård utförda försöken bestode i att man, bland annat, erhölle en

mera pålitlig kännedom om vissa mindre vanliga, men antagligen odlingsvärda

fruktsorters betydelse för odling i trakter med likartade klimatiska förhållanden

som de på försöksplatsen rådande. Åtskilliga andra problem

skulle kunna lösas, och trädgården bleve ett värdefullt demonstrationsfält för

traktens fruktodlare.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

147

Det vöre utan tvivel önskvärt, att även möjligheterna för rationell odling

av vissa trädgårdsväxter på Öland bleve föremål för särskild undersökning,

och att ett, om också blott provisoriskt, försöksfält upprättades på lämplig

plats, exempelvis i trakten av Mörbylånga. Man hade anledning förmoda,

att Öland genom sin solrika om också torra sommar skulle kunna erbjuda

gynnsamma betingelser för odling av dels gurkor och tomater, dels

även tobak, och det vore ej osannolikt, att öns fruktodling skulle kunna

giva en helt annan och värdefullare avkastning genom att rationella metoder

för trädens skötsel prövades och gjordes allmänt kända. I viss mån, åtminstone

vad anginge köksväxtförsök, skulle detta behov kunna tillgodoses i

samband med det fasta försöksfält för jordbruksförsök, som utredningsmännen

i annat sammanhang föreslagit att förläggas till Öland.

I fråga om lokala försök framhålla utredningsmännen, att sådana

jämförelsevis lätt kunde organiseras vid skolor och andra statsunderstödda

eller statliga institutioner av olika slag. De anföra härom vidare:

^ Lokala trädgårdsförsök borde förekomma vid varje statsunderstödd trädgårdsskola,

och det borde i fråga örn dylik skola för åtnjutande av statsbidrag

vara föreskrivet, att skolan efter anvisning av trädgårdsförsöksanstalten och

under dennas ledning vore skyldig att i viss omfattning utföra trädgårdsförsök.

Av lätt insedda skäl vore det nämligen högst önskvärt, att utbildning

av trädgårdsmästare försigginge vid landets trädgårdsskolor under sådana

former, att eleverna finge tillfälle att se efter moderna principer anlagda trädgårdsförsök.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att enklare försök borde kunna förläggas

till folkhögskolor, lantmannaskolor, seminarier och i vissa fall även

privata trädgårdar, där personal funnes, som efter försöksanstaltens anvisning

kunde sköta försöken. Härvid har förutsatts, att försöksvärden icke

samtidigt finge utföra försök för enskild persons eller firmas räkning, samt

att uppgifter om försöksresultat m. m. ställdes till direkt förfogande för försöksanstalten.

Utredningsmännen föreslå, att ersättning för dylika försök

lämnas efter viss av trädgårdsförsöksanstalten uppgjord, för olika landsdelar

anpassad taxa, samt att för ändamålet beräknats anslag med 4,000 kronor om

året.

För vinnande av lokalt samarbete mellan trädgårdsodlarna hava

utredningsmännen föreslagit indelning av landet i försöksdistrikt, till antalet

fyra nämligen:

1. Södra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Malmöhus, Kristianstads,

Blekinge, Kronobergs och Jönköpings län samt Kalmar läns södra del;

2. östra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Kalmar läns norra del samt

Östergötlands, Gotlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och

Västmanlands län;

3. Västra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Hallands, Älvsborgs, Ska
raborgs,

Värmlands, örebro och Kopparbergs län; samt

4. Norra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande hela Norrland.

Utredningsmännen anföra till stöd för den föreslagna distriktsindelningen,

att inom det första distriktet trädgårdsförsöksanstalten och inom vart och

ett av de övriga distrikten en trädgårdsförsöksstation föreslagits skola förläggas.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements

chefen.

I inkomna yttranden över utredningsmännens förslag har detta i vad det

avser förläggningen vid Alnarp av olika försök mött invändning

av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

som huvudsakligen påtalat, att genom försökens förläggning till olika

delar av egendomen behov skulle uppstå av skilda institutionsbyggnader för

försöksanstaltens avdelningar. Vidare hava förvaltningsutskotten inom vissa

hushållningssällskap förordat ökning av försöksstationernas

antal. Sålunda föreslå förvaltningsutskotten i Kronobergs, Värmlands

och örebro läns hushållningssällskap inrättande av försöksstationer i respektive

Urshults socken, Sunnetrakten samt Karlskogatrakten. Alternativt har

förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap föreslagit förläggning

av en försöksstation till Karlskogatrakten i stället för Göteborgstrakten.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs läns hushållningssällskap har funnit det

anmärkningsvärt, att inrättande av försöksstation i de inre delarna av landet

ej föreslagits. Även pomologiska föreningen har framhållit önskvärdheten

av att en försöksstation förlädes till en trakt med mera utpräglat inlandsklimat,

exempelvis till Karlskogatrakten eller plats invid Vänerns norra ände.

Lämpligheten av de föreslagna försöksstationerna

för deras ändamål har ej blivit bestridd. Styrelsen för centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet har dock framhållit, att ytterligare

uppmärksamhet borde ägnas frågan därom, innan särskilda beslut fattades

om upprättande av försöksstationer.

Till förmån för en ökning av antalet försöksgårdar hava

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig och

därvid föreslagit anordnande av sådan trädgård i trakten av Luleå.

Beträffande engångskostnaderna för upprättande av

försöksstationer har lantbruksstyrelsen anfört, att beräknad byggnadskostnad

för Lilla Ryrs försöksstation, 52,000 kronor, syntes för låg och

borde höjas till omkring 70,000 kronor.

Mot utredningsmännens förslag rörande anordnande av lokala försök

hava invändningar ej framställts i vidare mån, än att styrelsen för

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framhållit, att för

verksamheten beräknad kostnad syntes för låg. Styrelsen har vidare anfört,

att den delade utredningsmännens uppfattning, att statsunderstödd trädgårdsskola

borde vara skyldig att efter trädgårdsförsöksanstaltens anvisningar

i viss omfattning utföra trädgårdsförsök. Styrelsen har dock förmenat,

att, i konsekvens med utredningsmännens förslag angående anordnande

av försöksverksamhet vid statsunderstödda lantmanna- och lantbruksskolor,

ersättning borde beräknas även vid trädgårdsskolornas medverkan

vid trädgårdsförsöksverksamheten.

Då en central organisation för försöksverksamhet på trädgårdsområdet av

mig förordats med förläggning till Alnarp, torde det utan vidare vara klart,

att denna organisation bör hava tillgång till fasta försöksanordningar på

fältet vid själva förläggningsplatsen. I anledning av utredningsmännens för
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

149

slag om utmätande av vissa arealer för ändamålet å Alnarp nied underlydande

gårdar anser jag mig här allenast böra uttala, att det torde ankomma

på försöksverksamhetens ledning att efter närmare prövning av betingelserna

för olika försök och nied hänsyn till egendomens användning för

skilda ändamål i detalj lämna föreskrifter om försökens utläggande, därvid

försöksledningens befogenheter dock givetvis begränsas av den medelstilldelning

för olika ändamål, som bestämmes av statsmakterna.

Vad i övrigt angår frågan örn fast försöksverksamhet i olika delar av

landet ävensom annan lokal sådan verksamhet för kompletterande av den

centralt bedrivna försöksverksamheten har inom trädgårdsområdet hittills

allenast i ringa omfattning stadigvarande försök nied understöd av statsmedel

bedrivits på vissa platser. Vid en del trädgårdsskolor och skolor för

lantbruksundervisning m. fl. hava trädgårdsförsök tillika utförts utan att

särskilda medel varit anvisade av staten för ändamålet. Då emellertid nu

frågan om försöksverksamhetens framtida ordnande är föremål för prövning

och en central organisation för denna verksamhet föreslagits, torde

ställning även böra tagas till utredningsmännens förslag örn fasta trädgårdsförsöksstationer,

fasta försöksträdgårdar och lokala trädgårdsförsök.

Beträffande först försöksstationer och försöksträdgårdar inom olika odlingsområden

finner jag nyttan därav oomtvistlig, därest försöken bedrivas

på rationellt sätt. Men vad jag framhållit rörande nödvändigheten att framgå

med försiktighet vid inorganiserande i försöksväsendet av fasta försöksanordningar

inom jordbruksområdet torde äga skärpt giltighet beträffande

trädgårdsförsöken, i fråga om vilka det förslag, som nu framlägges, åsyftar

en nydaning. Förutom de fasta försöksanordningar, som enligt vad jag anfört

torde böra komma till stånd å Alnarp, anser jag därför, att tillsvidare

bör anordnas allenast en försöksstation på trädgårdsområdet. Det synes

mig vara angelägnast, att denna förlägges till Mälardalen. Jag biträder utredningsmännens

förslag örn åtgärder i syfte att förvärva den Stockholms stad

tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken eller annan i samma trakt belägen

med den nämnda i avseende å storlek och lämplighet i huvudsak jämställd

egendom. Det torde få ankomma på försöksverksamhetens ledning

att inkomma med närmare förslag i berörda hänseende. I avvaktan därpå

torde ej för närvarande böra beräknas medel för förvärvande av försöksstation.

Då de av utredningsmännen avsedda fasta försöksanordningarna ej av

mig tillstyrkas erhålla av utredningsmännen beräknad omfattning, torde det,

i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits beträffande jordbruksförsöken,

böra anstå tillsvidare med indelning av riket i trädgårdsdr - söksdistrikt.

Utredningsmännens förslag örn anvisande av 4,000 kronor örn året för

lokala trädgårdsförsök vill jag biträda.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

1931 års

utredningsmän.

5. Befattningshavare och administration.

a. Personalbehov för jordbruksförsöken.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten

har beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts,

att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1

föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare

(B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning,

4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 24). Lönebeloppen för nu

nämnda befattningshavare hava angivits till sammanlagt 86,796 kronor och

beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta löneklassen i respektive lönegrader.

Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna

förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen har, bland

andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten

gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels

året örn anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet

av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hava

utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med

fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp

för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget

till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hava utredningsmännen

beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen

till 20,000 kronor. De hava anfört, att kostnaderna för

extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men

ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen

enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare

än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt

för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

Utredningsmännen hava beräknat, att hittills av kostnaderna för avlöning

åt extra arbetskraft konsortiet Ager m. fl. tillskjutit ett belopp av 20,705

kronor, under det att för ändamålet av statsmedel utgått allenast omkring

2,000 kronor. De hålla nu före, att staten ensam borde svara för de kostnader,

som föranleddes av dess försöksverksamhet.

För den av utredningsmännen till förläggning vid Ultuna föreslagna försöksgården

hava de beräknat behov av en inspektor med årsarvode av 3,600

kronor. Kostnader för annan personal å försöksgården hava ansetts böra

ingå bland omkostnaderna. Härvid har hänvisning skett till de för statens

försöksgårdar Lanna och Offer fastställda staterna, enligt vilka för rättare,

ladugårdsskötare och annan arbetskraft beräknats 9,700 kronor beträffande

Lanna och 9,800 kronor beträffande Offer.

I samband med förslaget om inrättande av nya försöksgårdar hava utredningsmännen

upptagit till skärskådande frågan om avlöning av förestån
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dare och assistenter vid försöksgårdar. De anföra, att även om vissa skäl

kunde åberopas för högre tjänsteställning åt försöksgårdsföreståndare, förändring

därutinnan ej syntes böra föreslås, samt att förste assistent syntes

genomgående böra erhålla samma tjänsteställning som den vid Lanna försöksgård

anställde förste assistenten. I förslag till lönestat för, bland andra,

försöksgårdarna Lanna och Offer hava emellertid utredningsmännen beräknat

löneställningen för föreståndare efter lönegraden B 24 och för assistent

efter lönegraden B 21, allt enligt gällande avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila

statsförvaltningen.

I avgivna yttranden över 1931 års utredningsmäns betänkande, såvitt däri

avses anställning av personal för den föreslagna jordbruksavdelningen, har

det ifrågasatta statsanslaget för anställande av extra arbetskraft ej

rönt gensaga. Beträffande föreslagna ordinarie tjänster hava vissa invändningar

framställts i yttranden av statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat,

att för jordbruksavdelningen beräknats, bland annat, tre förste försöksledare

i lönegrad B 28 såsom föreståndare för tre av avdelningens fyra underavdelningar

samt anfört, att, ehuru nämnden icke med ledning av de i betänk

kandet lämnade uppgifterna rörande verksamheten å berörda underavdelningar

kunde göra något bestämt uttalande, nämnden dock funne det vara

förtjänt av övervägande, huruvida icke ifrågavarande befattningar kunde givas

en lägre lönegrad än den föreslagna. Lönenämnden har därvid framhållit,

att överassistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

åtnjöte lön i lönegrad B 26. Vidare har lönenämnden ingått

på frågan om löneplacering av befattningshavare å de i betänkandet upptagna

försöksgårdarna. Härom anföres:

Å vissa av försöksgårdarna skulle såsom föreståndarens närmaste man

placeras en förste assistent med ordinarie anställning och med placering i

lönegraden B 21. Det kunde enligt lönenämndens mening starkt ifrågasättas,

huruvida dessa tjänster lämpligen borde uppföras å ordinarie stat. Närmast

syntes de med hänsyn till sina arbetsuppgifter kunna jämföras med de

befattningshavare, vilka inom olika verk, exempelvis inom lantbruksstyrelsen,

innehade ställning som förste amanuens eller därmed jämförlig tjänst.

De nämnda befattningshavarna syntes lämpligen böra såsom extra ordinarie

befattningshavare hänföras till 18 :e eller högst 20 :e lönegraden, varigenom

ock en naturlig befordringsgång skulle erhållas till ordinarie befattning såsom

förste assistent vid lantbruksförsöksanstalten.

Slutligen syntes det lönenämnden lämpligt, att de befattningshavare med

arvode enligt stat, som avsetts för försöksgårdarna, inplacerades å löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän.

Statskontoret har tillkiinnagivit samma uppfattning som lönenämnden

beträffande de föreslagna försöksledarnas placering i lönegrad.

Yttranden.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års

utredningsman.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat

inrättande av, bland andra, följande sidoställda avdelningar inom en

lantbruksförsöksanstalt, nämligen en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning

samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit tillskapande av följande

ordinarie tjänster vid var och en av dessa avdelningar, nämligen 1

föreståndare (B 30), 1 försöksledare (B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1

kontorsbiträde (B 4).

I fråga örn avlöning åt befattningshavare vid försöksgårdar har styrelsen

föreslagit, att föreståndare borde placeras i lönegraden B 26 för ordinarie

befattningshavare och assistent i 21 :a lönegraden för icke ordinarie

befattningshavare.

1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den

av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna

försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med

hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna

institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän

ifrågasatta, samt uttalat, att enligt hans mening följande ordinarie

befattningshavare borde finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare

(B 30) i professors ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre

försöksledare (B 24), 4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt

(B 7) samt 3 skriv- och räknebiträden (B 4). Utredningsmannen

har anfört, att den härför erforderliga anslagssumman utgjorde i runt tal

80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva sysselsatta

med de lokala försöken, har av utredningsmannen beräknats ett belopp

av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang har angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens

förslag borde åvila föreståndaren och de två förste försöksledarna.

Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter har

utredningsmannen anfört följande.

Den andre försöksledaren torde böra handhava arbetena med de lokala

gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna torde, under tillsyn

av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en böra syssla huvudsakligen

med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna torde

böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen.

Kassören torde böra syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål

samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie

befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge

till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen har uppskattat jordbruksförsöksinstitutionens totala

lönekostnader till i runt tal 95,000 kronor samt uttalat, att detta belopp

som med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

153

vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning,

i sin helhet borde utgå av statsmedel.

Vissa allmänna synpunkter i avseende å anställning av personal

för försöksverksamheten hava i yttranden över 1935 års utredningsmans

promemoria framförts av lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd.

Lantbruksstyrelsen har sålunda framhållit, att försöksverksamhetens

lyckliga resultat och dess betydelse för jordbruksproduktionen måste

anses sammanhänga med lämpligheten hos deni, som hade att leda och utföra

verksamheten. Styrelsen anför vidare:

Tillskapandet av nya försöksresurser och inrättandet av nya befattningar

på området vöre av jämförelsevis ringa betydelse, om icke lämpliga personliga

krafter funnes att tillgå. Ihågkommas måste också, att utvecklingen av

undervisnings-, forsknings- och försöksverksamheten på lanthushållningens

område under senare tiden gått framåt med stormsteg. Det kunde möjligen

ifrågasättas, om icke tempot redan varit något starkare än som motsvarade

tillgången på för ändamålet utbildade personer. Att nu, innan den nyinrättade

högre undervisningen hunnit skapa nya krafter och dessa vunnit

erfarenhet och ådagalagt lämplighet inom respektive arbetsområden, driva

utvecklingen för hastigt framåt, kunde lätt hämna sig, i det att avsedda resultat

icke nåddes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att

det ställde sig mycket vanskligt för nämnden att bilda sig en bestämd uppfattning

om framkomna lönetekniska spörsmål, enär tillräckliga hållpunkter

saknades för bedömande av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,

som kunde komma att åvila befattningshavarna. Lönenämnden har med

hänvisning därtill ansett sig böra framhålla önskvärdheten därav, att i avvaktan

på närmare erfarenhet rörande den nya organisationen erforderliga

befattningar icke uppfördes å ordinarie stat i nämnvärt större antal, än som

hittills funnits tillgängligt för motsvarande arbetsuppgifter. Även lönenämnden

har betonat angelägenheten av, att vid den nya organisationens genomförande

lediga befattningar bleve tillsatta med ordinarie innehavare allenast

i den mån fullt kvalificerade och tillräckligt prövade arbetskrafter stöde

till förfogande.

Vad angår personalanställningen vid jordbruksar söksinstitution

en har lantbruksstyrelsen ifrågasatt, huruvida det

icke kunde få anstå under den närmaste framtiden med inrättande av 1

förste försöksledare, 1 andre försöksledare och 2 assistenter jämte 1 skrivoch

räknebiträde. En sådan anordning bar emellertid av lantbruksstyrelsen

ansetts böra hava till följd, att det i utredningsmannens promemoria till

15,000 kronor beräknade anslaget till extra arbetskraft höjdes förslagsvis

till 28,000 kronor. Allmänna civilförvaltningens lönell

ä m n d har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke de av utredningsmannen

föreslagna fyra förste assistentbefattningarna å jordbruksinstitutionen

borde tillsvidare inordnas i den nya organisationen som extra

Yttranden.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ordinarie tjänster. Nämnden har därvid erinrat, att de förste assistenter,

som tillkommit vid nyorganiserandet av statens växtskyddsanstalt och av

lantbrukshögskolan, erhållit anställning som extra ordinarie tjänstemän.

Lönenämnden har slutligen anmärkt, att i promemorian förekommande beteckningen

räkne- och skrivbiträde icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen, samt att nämnda beteckning

borde utbytas mot kontorsbiträde.

Beträffande särskilt föreslagen befattningshavare för försöksmatematiska

uppgifter har lantbruks högskolans lärarråd

erinrat, att 1931 års utredningsmän föreslagit en befattningshavare i löneställningen

B 20 för sådana uppgifter samt framhållit, att enligt 1935 års utredningsmans

förslag en försämring skulle inträda i avseende å försöksmatematikerns

ställning. Lärarrådet har ansett, att det vöre lämpligast, örn lantbrukshögskolans

speciallärarbefattning i matematik omändrades till en professur,

vars innehavare vid sidan av undervisningen skulle kunna ägna sig åt

försöksstatistisk forskning och stå övriga institutioners personal till tjänst

med råd och upplysningar i statistiska frågor.

Departements- Varken 1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan motchefen.

svarar fullt i organisatoriskt avseende den institution för jordbruksförsök,

vilken jag i det föregående föreslagit. 1931 års utredningsmäns förslag förutsätter

en i särskild lantbruksförsöksanstalt ingående jordbruksavdelning,

vilken i sin tur uppdelats på tre olika underavdelningar med avgränsade uppgifter,

varje underavdelning med sin föreståndare, under det att jag

räknat med allenast en föreståndare, nämligen för institutionen i dess

helhet. Vidare skulle enligt nämnda utredningsmäns förslag inrättas

en med fackavdelningarna sidoställd administrations- och upplysningsavdelning,

däri vissa för lantbruksförsöksanstalten och sålunda även för dess fackavdelningar

gemensamma befattningshavare tänkas ingå. Detta förslag har

jag ej biträtt. Enligt 1935 års utredningsmans förslag hava inom försöksinstitutionen

arbetskrafter ej beräknats för den av vissa föreningar bedrivna

försöksverksamheten, enär denna enligt hans mening fortfarande borde åvila

föreningarna. Det av mig förordade förslaget förutsätter åter, att föreningarnas

försöksuppgifter handhavas av den statliga försöksverksamhetens organ.

I följd av dessa skiljaktigheter i fråga om planläggning och

organisation av försöksverksamheten torde de olika utredningsmännens beräkningar

icke utan vidare kunna läggas till grund vid bestämmandet av personalbehovet

för den av mig föreslagna institutionen för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens

uppgifter enligt de huvudlinjer, jag förut angivit, torde det stå

klart, att institutionens föreståndare skall innehava lika hög kompetens inom

sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans

nuvarande professorer. Han bör alltså hänföras till lönegraden B 30. Då

Ultuna tillhör ortsgrupp F, beräknas föreståndarens lön, efter minskning

med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp här avrundas

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

155

till 11,300 kronor. Till institutionen torde böra överflyttas såsom dess förste

föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehar

motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän

hava föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av

jordbruksavdelningen skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas

förste försöksledare. Å andra sidan har 1935 års utredningsman med sin

uppfattning om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande

där av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hava i

hans förslag placerats i lönegraden B 26. Efter min mening torde erforderlig

specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter enligt det av

mig förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid densamma av,

förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens jämförlig med

laborators vid lantbrukshögskolan. Dessa böra, i likhet med vad nu gäller

beträffande nämnde laborator samt Överassistent vid centralanstaltens jordbruksavdelning

och i enlighet med 1935 års utredningsmans förslag, hänföras

till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De torde lämpligen

kunna benämnas statsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande ortsgruppen

och efter minskning med pensionsavdrag beräknas avlöningen för varje

befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre föreslagna

statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter, som skola

åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen för deras

anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande har räknats med 2 andre försöksledare,

och 1935 års utredningsman har upptagit 1 andre försöksledare å jordbruksavdelningen

respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda förslagen

skola dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års utredningsman

har angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena

med de lokala gödslingsförsöken. Då jag delar statskontorets och lönenämndens

mening om behovet att iakttaga stor försiktighet vid nyinrättandet av

ordinarie tjänster, kan jag icke för närvarande tillstyrka inrättande av föreslagna

befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften bör

kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste assistent

i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda uppgift har

på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens

jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor. Denne

assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitulionen.

Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande befattningshavarens

tjiinstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen

av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde

alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500

kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman har föreslagits

anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter

syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna

hava ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten

å institutionen. Det torde i detta sammanhang böra erinras, att 1931

års utredningsmän föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden

B 26 för en försöksmatematiker. Liksom jag ej ansett mig kunna

förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som föreslagits

att handhava de lokala gödslingsförsöken, kan jag ej heller förorda ordinarie

anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt

min mening bör jämväl den förste assistent, som torde erfordras för biträde

vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras till 21 :a lönegraden för

extra ordinarie befattningshavare. I samma lönegrad bör placeras sådan

förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende svara

för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste

assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent

förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp

här avrundas till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens

verksamhet, som i jämförelse med 1935 års utredningsmans förslag av

mig förordats, torde det bliva nödigt att anvisa ett avsevärt belopp till avlöning

åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna. Jag tillstyrker,

att medel beräknas för 7 assistenter med en genomsnittlig avlöning

av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för dessa assistenters avlöning

krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver torde erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning

av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras,

då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsättes.

Däremot lärer den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution

otvivelaktigt medför, böra så långt som möjligt besörjas av lägre

kvalificerad personal än den, som erfordras för själva försöksarbetet och

försökens tolkning. För sådan korrespondens lärer i allmänhet ej kunna

beräknas att skriv- och kontorsbiträden kunna användas. Jag vill därför

föreslå, att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen

(B 11) inrättas en ordinarie kansliskrivarbefattning. Årsavlöningen för innehavare

av sådan befattning beräknas, under förutsättning att befattningshavaren

är kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp här avrundas till 3,900

kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden

i lönegraden B 4 har jag icke något annat att invända, än att dessa

befattningshavare böra, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden.

För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor

om året eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kan avrundas

nedåt till 8,050 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

157

Å centralanstaltens jordbruksavdelning finnes för närvarande anställd en

vaktmästare i lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande

vaktmästaren vid avdelningen torde böra överföras, bör avses jämväl

för jordbruksinstitutionen. Årsavlöningen beräknas till 3,303 kronor eller

i runt tal 3,300 kronor.

Jag har tidigare förordat, att areal av Ultuna egendom ställes till förfogande

för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet, och därvid förutsatt,

att egendomens förvaltning tillhandahåller, bland annat, arbetskraft

för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig skötsel, som

må kunna ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel bör däremot beräknas

särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen. Jag föreslår,

att för den närmaste ledningen av arbetet med fältförsöken enligt givna anvisningar

inrättas en befattning som fältassistent med årsarvode av 3,600

kronor. Härutöver torde för specialarbeten å fältet böra beräknas anslag

för tillfälliga arbetskrafter nied förslagsvis 6,000 kronor om året.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att enligt mitt förslag

årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas för ordinarie

befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 + 8,050 +

+ 3,300 =) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare

till (15,900 + 1,500=) 17,400 kronor, för assistenter till

(25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till

(20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 +

+17,400 + 28,800 + 26,000=) 127,100 kronor.

b. Personalbehov för husdjursförsöken.

1935 års utredningsman har i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens

organisation avhandlat frågan om personalbehovet för nämnda och

därmed sammanhängande verksamhet allt efter de olika alternativ, som av

honom uppställts för organisationens anordning. Vid beräkningen av lönekostnaderna

för det av mig i princip förordade alternativet I, innefattande,

bland annat, förslag örn inrättande av en institution vid lantbrukshögskolan

för husdjursförsök, har utredningsmannen anfört, att enligt detta alternativ

institutionen borde förestås av en professor i husdjursförsök (lönegrad B 30),

vilken även borde närmast svara för en av institutionens fackavdelningar,

exempelvis den, där försök handhades rörande nötkreatur och andra Risslare

m. fl., samt att såsom föreståndare för var och en av de övriga av ut

redningsmannen föreslagna fackavdelningarna, den ena för försök med svin,

den andra för försök nied fjäderfä, borde knytas en specialist inom avdelningens

fackområde. Utredningsmannen har föreslagit, att de två sistnämnda

avdelningsföreståndarna borde hava laborators ställning och placeras

i lönegraden B 26. Beträffande dessa tjänster har utredningsmannen särskilt

betonat vikten därav, att de ej tillsattes förr än verkligt kompetenta

krafter för tjänsterna funnes att tillgå. Utredningsmannen har i avseende

å försöksinstitutioncns personalbehov ytterligare anfört följande.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

Å avdelningen för nötkreatur och andra idisslare samt hästar torde såsom

föreståndarens närmaste män böra anställas två ganska kvalificerade

arbetskrafter, varav den ene förslagsvis borde specialisera sig på bearbetning

av problem rörande vinterutfodringen och den andre rörande sommarutfodringen

och betesförsök. Dessa personer torde böra få ställning av förste

assistenter å ordinarie stat med placering i lönegraden B 21. Till avdelningen

torde böra knytas ytterligare en förste assistent i lönegraden B 21,

vilken företrädesvis borde syssla med laboratoriearbeten. Nämnda tre lörste

assistenter borde alltså vara vetenskapligt utbildade. De bleve till stor del

sysselsatta med forskningsarbete i institutionslokalerna. Vidare erfordrades

ett antal försöksassistenter med uppgift närmast att i stallarna utföra de

egentliga bestämningarna och alltså svara för de fortlöpande försökens praktiska

handhavande. Starka skäl talade för, att man såsom dylika försöksassistenter

anställde för uppgiften skolade personer med enklare utbildning

och mindre pretentioner och vilka kunde tänkas i flertalet fall kvarbliva i

mottagen syssla. Här vore det närmast fråga om ett intresserat precisionsarbete

med tillsyn rörande utfodring, mjölkning, vägningar m. m. samt noggrant

förande av anteckningar. Med hänsyn därtill torde ifrågavarande försöksassistenter,

vilka givetvis borde bo på platsen för sitt arbete, kunna sättas

i en lägre löneställning. Skötseln av nötkreaturen och svinen i försöksstallarna

torde böra omhänderhavas av vederbörande egendoms arbetsfolk,

som även borde biträda försöksassistenterna med uppvägningar av foder o. d.

Försöksassistenternas kontanta lön borde kunna växla, alltefter deras kvalifikationer

och ålder, förutvarande anställningsvillkor m. m., men det syntes

rimligt alt räkna med en genomsnittlig lön för dem av ungefär 3,600 kronor.

Högre arvode än 4,300 kronor torde dock ej böra förekomma. Å nötkreatursavdelningen

torde 5 dylika försöksassistenter behöva anställas, nämligen

förslagsvis 1 för försöksladugården vid Ultuna, 1 för försöksarbetet

i den nya nötkreatursladugården vid Kungsängen, 1 för nötkreatursförsöken

vid Alnarp och 2 för försök å andra platser inom landet. Vidare torde böra

finnas en förste vaktmästare (B 7), gemensam för hela husdjursförsöksinstitutionen,

ävensom ett ordinarie skriv- och räknebiträde (B 4) samt vissa

extra arbetskrafter och biträden. För extra personal torde för nötkreatursavdelningen

böra beräknas ett belopp av ungefär 5,000 kronor.

Utredningsmannen, som förutsatt, att svinstamkontrollen skulle som en

bestående uppgift handhavas av institutionen för husdjursförsök, har vidare

föreslagit, att å institutionens avdelning för svin skulle anställas en förste

assistent (B 21) med uppgift, bland annat, att leda nämnda kontroll och i

övrigt medverka i avdelningens försöksarbete. Ytterligare anför utredningsmannen:
Utöver

nu angivna assistenter erfordrades 4 försöksassistenter av tidigare

angiven typ, därav förslagsvis 1 vid svinhuset å Ultuna, 1 vid svinförsöken

i Skåne (vid Alnarp eller Norra Åsum) samt 2 vid de båda stationerna för

svinstamkontrollen. Å denna avdelning borde vidare finnas ett ordinarie

skriv- och räknebiträde (B 4), varjämte för extra personal torde böra beräknas

ett belopp av ungefär 3,500 kronor.

Vid avdelningen för fjäderfä torde böra finnas dels en försöksassistent av

angivna typ (och alltså med praktisk-ekonomisk inriktning) i hönseriet å

Ultuna, dels ock — för ett sammanlagt lönebelopp av ungefär 4,000 kronor —

ett extra skriv- och räknebiträde samt annan extra personal.

Den vid driftsledarkursen vid Alnarp fast anställde ämnesläraren i hus
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

159

djurslära torde böra inför husdjursförsöksinstitutionen vid Ultuna ansvara

för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp. Härför torde denne ämneslärare

böra erhålla ett särskilt arvode av 500 kronor per år räknat.

Utredningsmannen har slutligen uppgjort följande sammanställning av personalbehovet

vid ifrågavarande försöksinstitution, därvid han anmärkt, att

han bortsåge från de egentliga djurskötarna, vilkas avlöning ansetts böra

hänföras till driftkostnaderna.

Lönegrad Lönebelopp

Ordinarie befattningar:

1 föreståndare (professorn i husdjursförsök)____ B 30 10,980

2 laboratorer............................... B 26 18,120

4 förste assistenter .......................... B 21 27,072

1 förste vaktmästare ........................ B 7 2,940

2 räkne- och skrivbiträden.................... B 4 4,968 64 080

Icke-ordinarie befattningar:

10 extra försöksassistenter, arvoden tillhopa............ 36,000

Tilläggsarvode för försöksledaren vid Alnarp............ 500

Extra arbetskraft och biträden........................ 12,420 48 920

Summa kronor 113,000.

Utredningsmannen har anfört att nämnda lönebelopp i jämförelse med

nuvarande lönekostnader för centralanstaltens hus djursavdelning innebure en

ökning med (113,000 — 70,000 =) 43,000 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans förslag rörande personalbehovet hava

i allmänhet ej framställts invändningar i de avgivna yttrandena. Lantbruksstyrelsen

har dock anmärkt, att styrelsen förutsatte, att förslaget i berörda

hänseende vore avsett att utgöra en slutgiltig ram, inom vilken verksamheten

successivt skulle växa ut. I överensstämmelse härmed har styrelsen, uttalat,

att medel till anställande av två laboratorer, förste assistent samt en extra

assistent tillsvidare icke syntes behöva anvisas. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd har i anslutning till dess tidigare återgivna allmänna uttalande

om anställningsformen vid försöksorganisationen anfört, att föreslagna fyra

förste assistenter tillsvidare borde anställas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Statskontoret har funnit föreslagen placering i lönegraden B 26 väl hög för

den befattningshavare, vilken såsom specialist å höns skulle förestå en fjäderfäavdelning.

Beträffande de avsedda husdjursförsöken vid Alnarp har styrelsen

för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ansett sig böra bestämt

avstyrka utredningsmannens förslag att ämnesläraren i husdjurslära

och mjölkhushållning vid institutet skulle utöva tillsyn över de försök, som

komine att utföras vid Alnarp. Såsom skäl härför har anförts, att ämneslärarens

hela tid och arbetsförmåga, foges i anspråk av undervisningen vid

institutet. Styrelsen har föreslagit, att i stället en ordinarie tjänsteman anställdes

vid institutionen för husdjursförsök och odelat ägnade sig åt verksamheten

såsom försöksledare vid Alnarp. Styrelsen har överlämnat en till

Yttranden.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements
chefen.

styrelsen ställd skrivelse från ämnesläraren i nämnda ämne vid institutet J.

Lundbladh, däri denne förklarat, att han icke mot sin vilja kunde eller borde

tvingas att tjänstgöra såsom försöksledare, samt vidare anfört:

Emedan ämnesläraren hade en ganska krävande undervisning och dessutom

måste såväl upprätthålla kontakt med den praktiska husdjursskötsel

som bedriva omfattande litteraturstudier, borde hans tjänst icke förenas med

en försöksledarbefattning. Ur undervisningssynpunkt medförde den i utredningen

föreslagna anordningen icke någon som helst fördel, ty ämnesläraren

kunde utan att taga aktiv del i eller ansvara för försöken med lätthet följa

dessa. Vissa av försöken torde för övrigt bliva av sådan art, att först en

bearbetning av siffermaterialet visade resultatet. Resurser för denna bearbetning

komme enligt utredningens förslag att finnas endast å Ultuna. Först

när bearbetningen skedde, vore försöksledaren säker på utgången av verkställt

försök.

I den avdelning, där försöksverksamhetens allmänna planläggning behandlats,

har jag anfört, att i avvaktan på närmare undersökning om lämpligaste

sättet för svinstamkontrollens utövande denna kontrollverksamhet icke, såsom

föreslagits av 1935 års utredningsman, syntes böra upptagas bland husdjursförsökens

bestående uppgifter, utan att, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag

borde utgå för berörda ändamål. Med hänsyn härtill torde i detta sammanhang

ej behöva beräknas avlöningsmedel för 1 förste assistent och 2

assistenter, som av utredningsmannen föreslagits såsom biträden vid nämnda

kontroll.

Beträffande övriga föreslagna befattningshavare biträder jag utredningsmannens

förslag om anställande för husdjursförsöksinstitutionen på ordinarie

stat av en föreståndare i professors ställning med placering i

lönegraden B 30 och av 2 befattningshavare i lönegraden B 26. Av

dessa bör nuvarande föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet överföras till husdjursförsöksinstitutionen

såsom denna institutions föreståndare. De med placering

i lönegraden B 26 föreslagna befattningshavarna torde i likhet med vad

jag föreslagit beträffande motsvarande befattningshavare vid jordbruksförsöksinstitutionen

lämpligen böra benämnas statsagronomer. I avseende å

närmare bestämmelser om dessa statsagronomers arbetsuppgifter och om

formen för deras anställande torde jämväl böra gälla vad jag förut anfört

rörande motsvarande befattningshavare vid institutionen för jordbruksförsök.

För nu ifrågavarande tre befattningshavare torde beräknas i årsavlöningar

(11,280 + 9,450 + 9,450 =) 30,180 kronor, vilket belopp torde avrundas

till 30,200 kronor.

Av de utav utredningsmannen föreslagna förste assistenterna bör, såsom

jag nyss anfört, den för ledning av svinstamkontrollen avsedda ej här tagas

i beräkning. Enligt min mening bör antalet av de föreslagna förste assistenterna

kunna utan större olägenhet minskas med ytterligare en. Jag föreslår

alltså, att för husdjursförsöksinstitutionen beräknas 2 förste assistenter.

De böra, såsom föreslagits beträffande motsvarande befattningshavare vid in
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

161

stitutionen för jordbruksförsök, placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie

befattningshavare. Vid centralanstaltens avdelning för husdjursförsök nu

anställda 2 assistenter med årsarvoden av 6,576 kronor, respektive 6,300 kronor

böra beredas tillfälle att överföras till husdjursförsöksinstitutionen. Om

så sker, bör, i likhet med vad jag föreslagit beträffande en assistent vid centralanstaltens

jordbruksavdelning, för var och en av dem beräknas avlöningsförhöjning

efter förslagsvis 1,500 kronor om året. Då avlöning, sedan

pensionsavdrag frånräknats, för extra ordinarie tjänsteman i 21 :a lönegraden

med den för Ultuna gällande ortsgrupperingen utgör 5,298 kronor, skulle de

sammanlagda avlöningsbeloppen för nämnda förste assistenter uppgå till

(5,298 + 5,298 + 1,500 + 1,500 =) 13,596 kronor, eller i runt tal 13,600

kronor. , j ! *j$j

Det av utredningsmannen föreslagna antalet assistenter med genomsnittliga

arvoden av 3,600 kronor torde, på sätt nämnts, böra minskas från 10

till 8 genom borträknande från försöksinstitutionens personal av de assistenter,

som närmast avsetts skola handhava den lokala verksamheten med

svinstamkontrollen. Det kunde ifrågasättas, örn ej sagda antal skulle utan

men för försöksverksamheten kunna än ytterligare nedbringas. Att jag ej

anser mig böra föreslå detta sammanhänger med den ståndpunkt, jag intagit

i fråga örn statens övertagande av förut berörda föreningars försöksuppgifter.

Då de försök, vilka nu bedrivas av svenska betes- och vallföreningen,

beröra ej blott jordbruksområdet utan även husdjursområdet, torde

nämligen vid den statliga försöksinstitution, som av mig förordats —

utöver vad utredningsmannen enligt sitt förslag räknat med — erfordras

biträden jämväl för sådana husdjursförsök, som äga samband med försöksverksamheten

på betes- och vallområdet. Jag tillstyrker alltså, att vid husdjursförsöksinstitutionen

må anställas 8 assistenter med årsarvode av i genomsnitt

3,600 kronor. I enlighet härmed torde sålunda böra för dessa

assistenter vid institutionen beräknas 28,800 kronor.

För tillfälliga arbetskrafter, särskilt vid olika gårdar i landet, där försök

anordnas, torde böra beräknas ett årligt belopp av 10,000 kronor.

Förutom facklig personal erfordras även vaktmästare vid försöksinstitutionen

samt kontorsbiträden. I anslutning till utredningsmannens förslag

torde böra anställas en ordinarie vaktmästare i samma lönegrad som den

för vaktmästaren vid institutionen för jordbruksförsök föreslagna eller B 7,

och 2 kontorsbiträden i lönegraden B 4. För avlöning till dessa erfordras, för

vaktmästaren 3,303 kronor och för var och en av kontorsbiträdena 2,685 kronor

eller sålunda för samtliga nu nämnda tre befattningshavare (3,303 +

2,685 + 2,685 =) 8,673 kronor, vilket belopp avrundas till 8,700 kronor.

Utredningsmannen har föreslagit, att den vid Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut anställde ämnesläraren i husdjurslära m. m. borde ansvara

för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp och för därmed förenat

arbete erhålla en särskild ersättning av 500 kronor örn året. Den försöksledning,

som av utredningsmannen angivits, torde kunna inskränka sig till

en allmän tillsyn därå att från försöksinstitutionen lill Alnarp avdelad per
I

ti hany lill riksdagens protokoll 10.30. 1 sami. Nr 107.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års

utredningsmän.

Yttranden.

sonal fullgör sitt uppdrag enligt given instruktion. Ämneslärarens befattning

med försöken borde sålunda ej bliva över hövan betungande för denne

befattningshavare. Emellertid lärer formen för ett eventuellt samarbete mellan

försöksinstitutionen och lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

ej nu behöva prövas. För den särskilda avlöning, som möjligen

kan komma att erfordras för ifrågakommen verksamhet vid Alnarp, torde

emellertid här kunna beräknas angivet belopp 500 kronor.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, som sålunda skulle erfordras

för husdjursförsöksinstitutionen, utvisar, att härför torde beräknas för

ordinarie befattningshavare (30,200 + 8,700 =) 38,900 kronor,

för extra ordinarie befattningshavare 13,600 kronor, för assistenter

28,800 kronor, för ämnesläraren vid Alnarp 500 kronor

och för tillfälliga arbetskrafter 10,000 kronor eller tillhopa

91,800 kronor.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbruks
högskolan.

1931 års utredningsmän hava, såsom förut angivits, vid den av dem föreslagna

fristående lantbruksförsöksanstalten avsett skola för den allmänna

förvaltningen inrättas en särskild administrations- och upplysningsavdelning.

Om de för avdelningen föreslagna befattningshavarna och om de uppgifter,

som enligt utredningsmännens plan skulle åvila desamma hänvisas i huvudsak

till den föregående redogörelsen. Här må emellertid erinras, att

följande ordinarie befattningshavare avsetts skola ingå i avdelningen, nämligen

1 överdirektör och chef (A 2), 1 sekreterare (B 28), 1 försöksmatematiker

(B 26), 1 betesinspektör (B 26), 1 kulturingenjör (B 24), 1 kamrer (B 21),

1 kansliskrivare (B 11), 1 förste vaktmästare (B 7), 1 vaktmästare (B 5) och 1

kontorsbiträde (B 4).

Vidare må erinras, att enligt planen för lantbruksförsöksanstalten skulle

inrättas ett kemiskt driftslaboratorium. För laboratoriet hava utredningsmännen

föreslagit följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator

(B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1 laboratoriebiträde (B 5). För

extra arbetskraft å driftslaboratoriet har av utredningsmännen beräknats ett

belopp av 15,000 kronor örn året.

Avgivna yttranden i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande i

nu förevarande avseende hava väsentligen berört föreslagna befattningars

löneställning. Härvid har, såsom tidigare nämnts, förslaget om anställande

av befattningshavare i löneställningen A 2 icke från något håll mötts av gillande.

I vissa yttranden har föreslagits, att en av anstaltens avdelningsföreståndare

med löneställning B 30 skulle fungera såsom chef mot särskilt

arvode.

Beträffande övriga i förslaget upptagna befattningshavare har allmänna

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

163

civilförvaltningens lönenämnd ansett, att arbetsuppgifterna för sekreteraren

icke motiverade annan löneställning än B 26, samt att betesinspektör och

kulturingenjör syntes båda böra placeras i lönegraden B 24. Styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har likaledes

föreslagit placering i lönegraden B 24 av sistnämnda två befattningshavare.

Till samma lönegrad har styrelsen velat hänföra sekreteraren. Kamrerarens

löneställning har styrelsen föreslagit till B 22. Utöver den av utredningsmännen

föreslagna personalen har centralanstaltens styrelse förordat anställande

å avdelningen av 1 försöksledare i lönegraden B 26 med uppgift att

närmast leda den statsunderstödda lokala gödslings- och sortförsöksverksamheten

samt av 1 maskinist i lönegrad B 8.

Vad angår det föreslagna kemiska driftslaboratoriet har styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet förordat anställande

av följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator (B 26), 1 geolog

och torvbiolog (B 24), 2 förste assistenter (B 21) samt 1 laboratoriebiträde

(B 5).

1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens

organisation som i promemorian rörande vissa frågor inom

jordbruksförsöksverksamhetens område berört de av honom förordade försöksinstitutionernas

behov av kemiska analyser. Han har därvid

förutsatt, att dessa institutioners analyser skulle utföras å lantbrukshögskolans

kemiska laboratorium samt beräknat erforderlig förstärkning av arbetskrafterna

för ändamålet medföra en ökning i lönekostnader för laboratoriet

med sammanlagt 15,000 kronor.

Vid beräkning av lönekostnader i övrigt enligt alternativ I i betänkandet

har utredningsmannen erinrat, att enligt detta alternativ lantbrukshögskolans

institutioner för husdjurens avels- och raslära samt

för husdjurens utfodring och skötsel i huvudsak avsåges

skola bibehållas vid sina tidigare uppgifter, men givas möjlighet att utföra

vissa självständiga försök. För denna försöksverksamhet har utredningsmannen

ansett, att nu nämnda institutioner borde utrustas med något ökade arbetskrafter.

Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

För berörda institutioner borde anställas en extra försöksassistent för hönseriet.

Denne, som jämväl borde omhänderhava hönseriets ekonomiska drift,

torde böra erhålla ett kontant årsarvode av förslagsvis ungefär 2,400 kronor.

Därjämte torde till utfodringsinstitutionen böra knytas ytterligare en

extra försöksassistent, vilken skall hava att biträda vid de försök, som denna

institution utförde med andra djur än höns. För honom torde böra beräknas

ett arvodesbelopp av 3,600 kronor. Vidare syntes det av behovet påkallat,

att amanuensbefattningen å avelsinstitutionen omändrades till en tjänst för

en assistent med ett årsarvode av 3,600 kronor. Denne borde biträda med

förekommande försöks- och undervisningsarbete. Ytterligare torde för extra

personal (skriv- och räknebiträde och annan arbetskraft, särskilt för försöksarbetet)

böra beräknas belopp av 2,720 kronor beträffande avels- och rasläreinstitutionen

samt 2,120 kronor för utfodringsinstitutionen. Personalförteckningen

samt lönekostnaderna vid alternativ 1 torde bliva följande.

1935 års

utredningsman■
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De två institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring

och skötsel:

Lönegrad

1. Avels- och rasläreinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent.............................. 3,600

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig

arbetskraft............................ 2,720

2. Utfodringsinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent .............................. 3,600

1 extra försöksassistent................I

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig !■ 5,720

arbetskraft............................)

3. Gemensamt:

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 extra försöksassistent i hönseriet ..

Lönebelopp

kronor

10,980

6.320 17,300

10,980

9-320 20,300

2,400 2,400

Summa kronor 40,000.

Utredningsmannen har anfört, att dessa kostnader i jämförelse med nuvarande

förhållanden innebure en ökning i avlöningsstaten för sagda båda

institutioner tillhopa med i runt tal (40,000 — 31,860 =) 8,000 kronor, vilket

möjliggjorde en fylligare egen försöks- och forskningsverksamhet vid institutionerna

än den, som för närvarande kunde bedrivas.

I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria

har fråga om förstärkning av administrativa arbetskrafter

vid lantbrukshögskolan i händelse av försöksverksamhetens

inorganiserande i högskolan väckts av högskolans styrelse. Denna

har därvid uttalat, att den väntade ökningen i de kamerala göromålen

skulle kunna bestridas av högskolans kamrerare, under förutsättning att

denne bereddes tillgång till nödig arbetshjälp, lämpligen genom anställning

å kamrerarexpeditionen av ett ordinarie kameralbiträde. Styrelsen

har vidare funnit nödigt, att kamreraren, som nu ej vore ordinarie

tjänsteman, bereddes ordinarie anställning i åtminstone lönegraden B 22.

Beträffande biblioteksgöromålen har högskolestyrelsen åberopat yttrande av

lantbrukshögskolans lärarråd, däri framhållits, att bibliotekets arbetskrafter

vore otillräckliga, samt att en tillfredsställande lösning i avseende å bibliotekets

personalfråga ej kunde erhållas med mindre vid högskolan finge anställas

ordinarie bibliotekarie i lägst lönegraden B 24, 2 biträden, det ena i huvudsak

för registrering och katalogisering och det andra för skötseln av

utlåningsverksamheten samt slutligen 1 biblioteksvaktmästare i lönegraden

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

165

B 7. Högskolestyrelsen har med hänvisning till lärarrådets förslag framhållit,

att, under förutsättning att den av lärarrådet förordade förbättrade organisationen

av biblioteket komme till stånd, medverkan av bibliotekarien

kunde påräknas vid den arkiv- och publikationsverksamhet, som enligt

1931 års utredningsmäns förslag skulle åvila sekreteraren vid administrationsoch

upplysningsavdelningen.

För förvaltningen av och tillsynen öv er försök sgårdar

och försöksfält har lantbrukshögskolans styrelse föreslagit

anställande av befattningshavare i B 30. Denne befattningshavare har

ansetts böra tilldelas såsom arbetsbiträden 1 kansliskrivare (Bil) samt dessutom

vaktmästarhjälp och tillfälliga arbetskrafter.

Beträffande befattningshavarna vid det kemiska driftslaboratoriet

framhåller lärarrådet, att utredningsmannen ej uppdragit riktlinjer

för laboratoriets organisation. Lärarrådet har därför ansett lämpligt

framlägga en detaljerad plan för driftslaboratoriets organisation, upptagande

bland annat personalbehovet. För fastställande av detta behov har lärarrådet

funnit erforderligt att sammanställa olika institutioners analysbehov.

Härom innehåller planen i huvudsak följande.

Institutionen för Jordbrukssförsök.

A. 150 konstgödsel och jordförbättringsmedel (i medeltal 2 bestämningar per

prov).

B. 100 dräneringsvatten och dylikt (nitrat, ammoniak, kali, kalk).

C. 20,000 jordprov (preparering, klassifikation, volym vikt, hygroskopicitet, glödg
ningsförlust,

reaktionstal, elektrisk ledningsförmåga, laktatlöslig

fosforsyra).

D. 1,600 rotfrukter och potatis (endera torrsubstans, socker eller stärkelse).

E. 300 skördeprodukter (totalkväve, aska, fukt, kiselsyra, kalk, fosfor, kali,

magnesia).

F. 50 stallgödsel (fukt, totalkväve, ammoniak, kali, fosforsyra, kol).

Institutionen för husdjursförsök.

G. 600 foder och träck (»fullständig» fodermedelsanalys, omfattande fukt,

aska, råfett, totalkväve, äggvitekväve, smältbart kväve, växttråd).

H. 100 ensilage (som föregående plus reaktionstal, totala flyktiga syror, smör
syra,

mjölksyra).

I. 150 diverse (t. ex. askanalys i foder som E, mineralfoder).

Institutionen för allmän jordhruksiära.

J. 60 stallgödsel (som F.)

K. 60 urin (totalkväve, ammoniakkväve, kali).

L. 50 jordprov (delvis enkla, delvis silikatanalys).

M. 50 konstgödsel (som A.)

N. 60 skördeprodukter (som E).

O. 150 diverse (enkla bestämningar).

Institutionen för växtodlingslära.

P. 100 skördeprodukter (som G).

Q. 50 skördeprodukter (sorn E).

R. 200 diverse (som O).

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Institutionen för utfodringslära.

S. 100 foder och träck (som G).

Institutionen för växtfysiologi.

T. 1,000 skördeprodukter (fukt, aska, kiselsyra, extraktberedning).

U. 1,000 jordprov (fukt, glödgningsförlust, citronsyreextraktion, inaskning,

kiselsyra, extraktberedning).

Vidare framhåller lärarrådet önskvärdheten av en årlig inventering av

den svenska fodermedelsproduktionen. Härför skulle erfordras omkring

1,000 fodermedelsanalyser av samma slag, som de vid G i planen anförda.

Med ledning av anförda analysbehov har lärarrådet uppgjort personallista

för laboratoriet, därvid lärarrådet dock betonat, att den föreslagna personalen

vore tillräcklig endast vid rationell organisation av arbetet och under

förutsättning att befattningshavarna vore skickliga och i avseende å ifrågavarande

slag av analyser väl övade kemister samt att förstklassig utrustning

stöde till förfogande. Lärarrådet har beräknat behov av följande befattningshavare

vid analyslaboratoriet:

1 laborator............................. B 26 (= lantbrukshögskolans labo
rator

i kemi).

1 förste kemist......................... B 24

3 andre kemister........................ B 21 (en övertages från mosskul
turföreningen,

en biträder i

stället för amanuens vid laborationsövningarna

under

c:a tre månader).

1 kontorsbiträde........................................... B 4

2 assistenter, arvode....................................... 4,800 kronor.

2 assistenter, » ....................................... 3,600 »

4 årsanställda tekniska biträden............... arvoden 1,200—1,800 kronor.

12 månadsanställda tekniska biträden........... arvoden c:a 100 kronor per

månad, anställningstid vardera

c:a 4 månader om

året, huvudsakligen för

jordanalyserna.

Beträffande personalbehovet vid lantbrukshögskolans institutioner

för husdjurens avels- och raslära samt husdjurens

utfodring och skötsel har lärarrådet framställt förslag

enligt följande uppställning.

Institutionen för avels- och raslära.

T .. , Löne
Lonegrad

be,opp

Ordinarie befattningshavare:

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent till biträde vid undervisning och försöksarbete. . . 3,600

1 assistent för försök med höns och kaniner................ 2,400

Skriv- och räknebiträde................................... 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 720 8,720

Summa kronor 19,700

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

167

Institutionen för utfodringslära.

Lönegrad

Ordinarie befattningshavare: Deiopp

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent............................................... 3,600

1 extra försöksassistent................................... 3,600

1 skriv- och räknebiträde................................. 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 1,820 11,020

Summa kronor 22,000.

Lönekostnaderna för de två institutionerna skulle alltså bliva tillhopa

(19,700 + 22,000 =) 41,700 kronor, eller 1,700 kronor mer än i utredningsmannens

förslag.

Det behov av arbetskrafter för försöksverksamhetens administration m. m.,

vilket 1931 års utredningsmän velat tillgodose genom inrättande av en särskild

administrations- och upplysningsavdelning, har givetvis ej helt kunnat

undanskjutas i och med det av mig förordade förslaget om försöksverksamhetens

inorganiserande i lantbrukshögskolan. Såsom1 jag tidigare anfört

måste det anses naturligt, att förstärkta arbetskrafter på vissa områden tillföras

högskolan. Då rektor enligt förslaget skulle komma att utöva det administrativa

chefskapet för såväl undervisningsverksamheten som försöksverksamheten

vid högskolan, lärer arbetsbördan å rektorsexpeditionen växa

i så hög grad, att rektor bör erhålla stödet av en ordinarie sekreterare. Denne

torde böra enligt närmare instruktion, som bör fastställas av lantbrukshögskolans

styrelse, bereda och befordra till expeditionen ärenden, som avgöras

av rektor, styrelsen eller annat organ för undervisning eller för försöksverksamhet

vid högskolan. Han bör föra protokollet vid sammanträden

med styrelsen, lärarrådet och vederbörande försöksorganisationer inom högskolan

samt i den utsträckning, hans övriga göromål det medgiver, deltaga

i utskotts- och kommittéarbeten. Sekreteraren torde böra, därest Kungl.

Maj:t ej för särskilt fall medgiver undantag, hava fullgjort de kunskapsprov,

som författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas i domarvärv. Jag

föreslår, att han placeras i lönegraden B 26. Lönen för sekreteraren beräknas

alltså till 9,450 kronor. Vid befattningens tillsättande indrages naturligtvis

den nu befintliga extra befattningen såsom sekreterare hos styrelsen

och lärarrådet, för vilken utgår arvode med 1,800 kronor örn året.

Försöksinstitutionens införlivande med lantbrukshögskolan torde komma

att i hög grad öka kamrerarens vid högskolan ansvar och arbetsbörda ej

blott genom hans uppgift att handhava medelsredovisningen för själva försöksinstitutionerna,

utan även genom hans motsvarande åliggande beträffande

de till jordbruksförsöksverksamheten anknutna försöksgårdarna, vilkas

bokföring torde böra centraliseras till högskolan och dess kamrerarkontor.

Den nuvarande kamreraren avlönas medelst arvode å 6,000 kronor

om året. Jag föreslår nu, att vid högskolan inrättas en kamrerartjänst i lönegraden

B 22, för vilken alltså kan beräknas elt avlöningsbelopp av 7,656

kronor. Det torde jämväl vara erforderligt att för kamrerarkontoret anställa

Departements
chefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. För detta biträde torde beräknas 2,685

kronor.

1931 års utredningsmän hava framhållit som en av de viktigaste uppgifterna

för den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen att

utöva tillsyn och driftkontroll över försöksgårdarna. I åtskilliga av de avgivna

yttrandena har framförts behovet av en högt kvalificerad befattningshavare,

i allmänhet i lönegraden B 30, för handhavande, bland annat, av

denna verksamhet. Med det av mig tillsvidare förutsatta relativt ringa antalet

försöksgårdar torde den tillsyn, varom här är fråga, kunna utövas av

Ultuna egendoms förvaltare, därest denne erhåller nödigt arbetsbiträde. För

detta ändamål föreslår jag, att medel anvisas för anställande av en assistent

med agronomutbildning. Därjämte torde denna assistent böra vara byggnadskunnig.

Han bör nämligen biträda jämväl vid tillsynen av lantbrukshögskolans

byggnader. För assistenten bör beräknas ett arvode av 4,800 kronor

om året. Befattningen torde icke böra tillsättas förr än försöksgårdar

förvärvats i ungefär den av mig förutsatta omfattningen.

Lantbrukshögskolans bibliotek har allt sedan högskolans tillkomst befunnit

sig i stark utveckling. Biblioteket har fått mottaga flera betydande bokdonationer,

vartill kommer att Uppsala universitets bibliotek hos högskolan

deponerat i stort sett all sin utländska jordbrukslitteratur. Genom högskolans

egen vetenskapliga publikationsverksamhet har den erhållit möjlighet

till byten av litteratur med jordbruksvetenskapliga institutioner i olika delar

av världen. Ytterligare sådana möjligheter torde tillkomma efter en förläggning

såsom jag förordat till högskolan av försöksinstitutionerna. Den biblioteksverksamhet,

varom här är fråga, kräver ett avsevärt arbete av en högt

kvalificerad yrkesman, och det torde vara klart, att med det ursprungligen

obetydliga bibliotekets utveckling till ett centralt riksbibliotek för jordbrukslitteratur

det nu utgående anslaget till bibliotekspersonal av 2,500 kronor

icke är tillräckligt, och att, efter försöksinstitutionernas införlivande med högskolan,

ej heller den av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag (nionde huvudtiteln, punkt 27) föreslagna höjningen av

detta anslag till 4,500 kronor kan förslå för ändamålet. Den publikationsverksamhet,

som förutsättes från nämnda försöksinstitutioners sida, bör

givetvis närmast utövas av därtill skickade försöksmän. Det bör emellertid

ihågkommas, att sagda verksamhet icke bör vara avsedd allenast för vetenskapsmän

utan att försöksverksamhetens rön tillika böra i lättillgänglig

form tillhandahållas praktikens män inom lanthushållningen. För dessa

båda ändamål torde i allmänhet icke samma uttrycksmedel kunna komma

till användning. Det torde ankomma på försöksverksamhetens ledning att

härför finna de lämpligaste formerna. Lantbrukshögskolans bibliotekarie,

som enligt det anförda torde böra förmedla utbytet av litteratur mellan högskolan

med dess institutioner, å ena sidan, samt andra in- och utländska

institutioner för forsknings- och försöksverksamhet, å den andra sidan, bör

jämväl ägna ett energiskt arbete åt den publikationsverksamhet, som avser

på försöksverksamhet grundade upplysningar åt jordbrukets praktiska ut
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

169

övare. Materialet till denna verksamhet måste tillhandahållas av fackmännen,

men på bibliotekarien bör ankomma att i samarbete med dem verka

för effektivt offentliggörande i tryck av betydelsefullare försöksresultat och

för tryckalsters ändamålsenliga spridning bland därav intresserade. Det torde

icke kunna påräknas, att en för dessa uppgifter skickad bibliotekarie skall

kunna erhållas, med mindre befattningshavaren beredes en efter arbetets art

och betydelse anpassad löneställning. Jag tillstyrker, att bibliotekarietjänsten

uppföres å ordinarie stat i lönegraden B 24. Härför torde böra beräknas ett

årligt belopp av 8,541 kronor. För erforderliga biblioteksbiträden bör det

i årets statsverksproposition föreslagna beloppet 4,500 kronor bibehållas. Då

den i första hand för rektorsexpeditionen avsedde vaktmästaren i lönegraden

B 7 vid lantbrukshögskolan, vilken, enligt vad jag inhämtat, för närvarande

är verksam även såsom bokbindare vid biblioteket, torde kunna tillsvidare

fylla samma uppgifter som hittills, är jag ej benägen att nu föreslå inrättande

av särskild vaktmästarbefattning för biblioteket.

I likhet med 1935 års utredningsman anser jag, att den för 1''örsöksinstitutionerna

erforderliga kemiska analysverksamheten bör fullgöras vid lantbrukshögskolans

kemiska laboratorium. Detta förslag överensstämmer även

med de grunder för anordningen av denna verksamhet, som innefattas i statsmakternas

beslut år 1931 örn den högre lantbruksundervisningens ordnande

m. m. Såsom tidigare anförts har den del av lantbrukskemiska avdelningen

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som erfordras

för utförande av analyser åt de vid centralanstalten kvarvarande försöksavdelningarna,

fått kvarstanna vid centralanstalten i avvaktan på försöksavdelningarnas

förflyttning. Vid centralanstaltens analyslaboratorium äro för

närvarande sysselsatta 3 assistenter och 1 vaktmästare samt tillfälliga biträden.

Kostnaderna för dessa befattningshavare hava för sistförflutna budgetåret

beräknats till i runt tal 20,000 kronor. Lantbrukshögskolans styrelse har

gång efter annan påpekat behovet för undervisningsinstitutionerna av tillgång

till personal för utförande av driftsanalyser för dessa institutioners forskningsarbete.

Då nu en avsevärt utvidgad försöksverksamhet torde påfordra

förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet, synes i samband därmed undervisningsinstitutionernas

behov ävenledes kunna i någon mån tillgodoses.

Då det torde få förutsättas, att ifrågavarande laboratorieverksamhet ställes

under ledning av kemiska institutionens chef och direkt tillsyn av denna institutions

laborator, och då särskild vaktmästare utöver den vid kemiska institutionen

anställde ej torde böra ifrågakomma, lärer behovet av arbetskrafter

för analysverksamheten bliva tillräckligt beaktat genom anställande av 1 ordinarie

förste kemist i lönegraden B 24, för vilken alltså beräknas årsavlöning

med ett belopp av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 :a lönegraden

för extra ordinarie befattningshavare, beträffande vilken årsavlöningen beräknas

till 5,298 kronor, 1 assistent med arvode av 4,800 kronor samt 1 assistent

med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga arbetsbiträden torde beräknas

förslagsvis 5,000 kronor.

1 det av 1935 års utredningsman förordade alternativet I i betänkandet an
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års

viredningsmän.

gående husdjursförsöksverksamhetens organisation förutsattes viss personalökning

vid lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära

samt husdjurens utfodring och skötsel. Då ett ordnande av husdjursförsöksverksamheten

vid lantbrukshögskolan enligt det förslag, jag i det föregående

framställt, ej bygger på en uppdelning av försöksverksamheten mellan

institutionen för husdjursförsök och undervisningsinstitutionerna för avelsoch

raslära samt för utfodringslära, anser jag de sistnämnda institutionernas

personalbehov ej böra prövas i detta sammanhang. Det torde få ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse att i vanlig ordning framställa de förslag

om undervisningens tillgodoseende, vartill anledning må förefinnas.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, jag föreslagit för rektorsexpeditionen,

biblioteket och kemiska institutionen vid lantbrukshögskolan utvisar

följande beräknade årliga avlöningsbehov, nämligen för ordinarie

befattningshavare (9,450 + 7,656 + 2,685 + 8,541 + 8,541 =) 36,873

kronor, vilket belopp här avrundas till 36,900 kronor, för extra ordinarie

befattningshavare 5,298 kronor, som avrundas till 5,300 kronor,

för assistenter (4,800 + 4,800 + 3,600 =) 13,200 kronor samt för extra

och tillfälliga biträden (4,500 + 5,000 =) 9,500 kronor eller tillhopa

sålunda (36,900 + 5,300 + 13,200 + 9,500 =) 64,900 kronor. Såsom förut

framhållits inbesparas, å andra sidan, belopp motsvarande arvoden till nuvarande

kamrerare och sekreterare vid lantbrukshögskolan, utgörande (6,000

+ 1,800 =) 7,800 kronor, varjämte erinras, att de angivna lönekostnaderna

inkludera avlöningar motsvarande de till assistenter och tillfälliga biträden

vid centralanstaltens driftslaboratorium utgående avlöningarna samt nuvarande

kostnader för lantbrukshögskolans bibliotekspersonal.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken.

1931 års utredningsmän, som enligt vad förut omförmälts förordat inrättande

av en särskild trädgårdsförsöksanstalt, indelad på tre avdelningar,

nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en fruktodlingsavdelning

och en köksväxtavdelning, hava föreslagit som chef för anstalten och

tillika för administrations- och upplysningsavdelningen föreståndaren för

trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

och som föreståndare för var och en av de fackliga avdelningarna en försöksledare.

Som arvode åt anstaltens samt administrations- och upplysningsavdelningens

chef har föreslagits ett belopp av 2,000 kronor.

Såsom biträden å administrations- och upplysningsavdelningen hava av

utredningsmännen beräknats dels en sekreterare (B 24), vilken förutom att,

såsom förut nämnts, tjänstgöra såsom chefens ställföreträdare, borde, bland

annat, redigera anstaltens publikationer, anordna utställningar och bedriva

upplysningsverksamhet, dels en kansliskrivare (B 11), tillika bokförare och

registrator, dels ett kontorsbiträde (B 4). Sammanlagda avlöningsbeloppen

för dessa befattningshavare angivas i betänkandet till 14,774 kronor örn året.

Föreståndarna för fackavdelningarna hava föreslagits till placering i löne
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

171

graden B 26 för ordinarie befattningshavare. Såsom biträde har för varje

avdelning beräknats en ordinarie förste assistent i lönegraden B 21. Avlöningskostnaderna

för var och en av dessa två fackavdelningar hava i betänkandet

angivits till 14,442 kronor.

Såsom extra personal har å trädgårdsförsöksanstaltens omkostnadsstat beräknats

en trädgårdsmästare, en assistent och ett skrivbiträde för varje avdelning.

För dessa befattningshavares avlöning har angivits ett sammanlagt

specificerat belopp av 16,000 kronor.

I avseende å kompetensfordringar för befattningshavare hava sådana ej

angivits för andra än försöksledare. På dem har ansetts böra uppställas

fordran örn avlagd akademisk examen med botanik som huvudämne samt

ingående kännedom om trädgårdsskötsel.

Beträffande biträdesbehovet hava utredningsmännen anfört, att det redan

vid den verksamhet för köksväxtförsök, som bedreves vid Alnarp visat sig

omöjligt för en försöksledare och en assistent att medhinna bearbetning av

försöken. Förste assistent vid fruktodlingsavdelningen har emellertid ej ansetts

behöva anställas förrän tillgång funnes till en något uppvuxen försöksträdgård.

Vad angår de föreslagna försöksstationerna för fruktodlingsförsök må här

erinras, att utredningsmännen såsom personal vid försöksstationerna Nibbla

och Lilla Ryr beräknat 1 föreståndare (B 24), 1 trädgårdsmästare med arvode

av 3,000 kronor samt en assistent med arvode av 3,600 kronor.

Av dem, som yttrat sig över betänkandet i nu förevarande avseende, hava

Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund

samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdmästares

förbund berört kompetensfordringarna för försöksledarna.

Härvid har uttalats, att även om det vore önskvärt, att försöksledarna hade

akademisk examen, det dock vore viktigare, att de besutte praktisk erfarenhet

inom trädgårdsodlingens område. Den sistnämnda styrelsen har särskilt

anfört, att andra försöksteoretiska och försökstekniska meriter än akademisk

examen borde kunna medföra kompetens för sådan befattning.

I avseende å föreslagna befattningshavares löneställning hava erinringar

framställts av statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd

samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund. Ur

dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret har ansett det kunna antagas, att sekreterarbefattningen

vid trädgårdsförsöksanstalten icke komme att bereda sin innehavare

full sysselsättning samt förordat, att sekreterargöromålen i stället anförtroddes

åt annan befattningshavare vid anstalten mot särskilt arvode.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det

föreslagna chefsarvodet vara väl högt, vilket särskilt bleve fallet örn trädgårdsavdelningens

föreståndare jämväl erhöllo uppdrag att vara rektor och

i den egenskapen komme i åtnjutande av särskilt arvode.

Även de föreslagna arvodena för försöksledare och föreståndare för försöksstationen

hava synts lönenämnden höga. Med hänsyn till svårigheten

Yttranden.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167-

att på grundval av föreliggande material bilda sig en bestämd uppfattning

om de krav, som kunde ställas på ifrågavarande befattningshavare, har lönenämnden

emellertid icke ansett sig kunna framställa något bestämt yrkande

i frågan.

Lönenämnden har slutligen ansett det böra tagas under övervägande i vad

mån de såsom arvodestjänster föreslagna befattningarna kunde utbytas mot.

extra ordinarie befattningar.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund har föreslagit, att trädgårdsmästarna skulle upptagas

i fast lönestat samt tillerkännas högre avlöning än enligt förslaget.

Departements- Behovet av arbetskrafter vid den av mig förordade avdelningen för trädchefen.

gårdsförsök torde i icke ringa mån vara beroende av omfattningen av de

fasta anordningar i olika delar av landet, som beräknas för ifrågavarande försök.

Då enligt vad jag föreslagit denna form av försöksverksamhet allenast

med största försiktighet torde böra tillsvidare begagnas, lärer därav följa,

att åtskilligt av utredningsmännen förutsatt arbete för planläggning och ledning

av sådana försök inbesparas.

Liksom utredningsmännen finner jag det nödigt, att för anstalten beräknas

arvode till en chef. Jag biträder ock deras förslag, att såsom chef för

verksamheten tillsvidare fungerar föreståndaren för trädgårdsavdelningen

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. I enlighet med vad

allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat finner jag dock det föreslagna

arvodet väl högt. Jag förslår, att detsamma bestämmes till 1,000

kronor om året. Då trädgårdsavdelningens nuvarande föreståndare, vilken

är född år 1875, inom några få år inträder i pensionsåldern, torde frågan

om chefskapet för verksamheten och i samband därmed stående organisationsförhållanden

böra ånyo prövas. Det torde därvid böra övervägas, huruvida

befattningen som trädgårdsavdelningens föreståndare även i fortsättningen

bör vara knuten till försöksverksamheten eller huruvida denna verksamhet

bör erhålla föreståndare som helt ägnar sin arbetskraft däråt. Såsom

biträden åt försöksavdelningens chef torde få anställas en förste assistent

i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare samt ett ordinarie

kontorsbiträde i lönegraden B 4. På den föreslagna förste assistenten

torde böra ankomma att utföra erforderliga sekreterargöromål. Till avlöningar

torde alltså böra beräknas för förste assistenten 4,554 kronor och för

kontorsbiträdet 2,277 kronor.

Beträffande de med placering i lönegraden B 26 föreslagna försöksledarna

torde man kunna hysa tvekan huruvida personer med kompetens för så

hög lönegradsplacering för närvarande stå till förfogande för ifrågavarande

befattningar. Då jag det oaktat tillstyrker inrättandet av de föreslagna befattningarna

i nämnda lönegrad, sker det i förhoppning att även om befattningarna

ej genast må kunna besättas, likväl framstående försöksmän med

intresse för denna verksamhetsgren inom ej allt för lång tid må kunna påräknas

därför. Av organisatoriska skäl anser jag emellertid att befattningarna

böra uppföras å extra stat. I likhet med motsvarande befattnings
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

173

havare vid lantbrukshögskolans försöksinstitutioner torde de nu ifrågakomna

böra benämnas statsagronomer. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att även beträffande dessa befattningshavare meddela närmare bestämmelser

örn deras uppgifter samt om formen för deras anställande. För statsagronomerna

beräknas här avlöningar med (8,037 + 8,037 =) 16,074 kronor.

Utredningsmännen ifrågasätta tillsvidare anställande av allenast en förste

assistent för den fackliga verksamheten, huvudsakligen för biträde vid köksväxtförsöken.

Jag har icke något att erinra mot, att en sådan befattningshavare

avses för berörda ändamål, men föreslår, att denne i likhet med övriga

ifrågakomna förste assistenter placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie

befattningshavare, för vilket ändamål alltså bör beräknas ett belopp av

4,554 kronor.

I övrigt torde för försöksavdelningen böra beräknas följande extra befattningshavare,

nämligen 2 trädgårdsmästare, 1 assistent och ett skrivbiträde.

Då utredningsmännen för extra personal allenast föreslagit anvisande å omkostnadsstat

av visst ej närmare specificerat belopp, men enligt nu tillämpade

bestämmelser avlöningar icke till någon del må beräknas under omkostnader,

torde styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, under

vilken trädgårdsavdelningen föreslagits skola sortera, böra i samband med

kommande anslagsäskanden lämna närmare förslag örn avlöningar åt ifrågavarande

befattningshavare. Här torde dock för sådant ändamål böra beräknas

ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor.

Sammanfattningsvis skulle sålunda för trädgårdsavdelningens befattningshavare

erfordras för chefsarvode 1,000 kronor, för ordinarie befattningshavare

2,277 kronor, vilket belopp avrundas till 2,300 kronor,

för befattningshavare å extra stat i runt tal 16,000 kronor, för extra

ordinarie befattningshavare (4,554 + 4,554 =) i runt tal 9,100

kronor samt för e x t ra personal 10,000 kronor, eller tillhopa sålunda

(1,000 + 2,300 + 16,000 + 9,100 + 10,000=) 38,400 kronor.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken.

För åvägabringande av samarbete inom försöksverksamheten hava utredningsmännen

föreslagit inrättande av lokala försöksnämnder för jordbruksförsöken

samt centrala försöksråd, ett för jordbruksförsöken och ett för husdjursförsöken.

De lokala försöksnämnderna hava ansetts böra, var och en

med verksamhet inom ett av de föreslagna distrikten för jordbruksförsök,

bestå av försöksgårdsföreståndare, ledare av lokala fältförsök, ledare av lantmanna-

och lantbruksskolornas fasta försöksstationer, föreståndare för Sveriges

utsädesförenings filialstationer samt representant för vart och ett av de

lill distriktet hörande hushållningssällskapen. Utredningsmännen hava föreslagit,

att sådan försöksnämnd skulle äga alt utse ombud för bevakande av

distriktets intressen i det centrala försöksrådet för jordbruksförsök. För

åstadkommande av förbindelse mellan de olika försöksdistrikten och för

främjande av planmässigheten i försöksarbetet bar vidare föreslagits att en

representant för lantbruksförsöksanstalten örn möjligt borde närvara vid

försöksnämndernas sammanträden.

1931 års

utredningsmän.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De centrala försöksråden hava särskilt angivits höra verka för

främjandet av det fackliga samarbetet mellan lantbruksförsöksanstalten, dess

försöksgårdar och de lokala försöksnämnderna samt för upprätthållande av

kontakt med andra i försöksverksamheten intresserade institutioner. Örn

rådens avsedda sammansättning anföra utredningsmännen följande.

I jordbruksförsöksrddet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare,

försöksledare och vissa dess andra tjänstemän, ingå

professorerna i växtodlingslära, jordbrukslära och kulturteknik vid lantbrukshögskolan,

föreståndarna för statens försöksgårdar, chefen för den av

utredningsmännen föreslagna statens trädgårdsförsöksanstalt samt en representant

för var och en av de lokala försöksnämnderna, för lantbruksstyrelsen,

lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt,

Sveriges utsädesförening, Sveriges geologiska undersökning, statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukstekniska föreningen.

I husdjursförsöksrådet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens nyss omnämnda

tjänstemän, ingå professorerna i utfodringslära, avelslära och fysiologi

vid lantbrukshögskolan, föreståndaren för mejeriförsöken och statskonsulenterna

samt en representant för var och en av landets olika avelsföreningar,

för lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, jordbrukstekniska föreningen

och institutet för husdjursförädling.

Såsom sammankallande och ordförande i försöksråden har föreslagits lantbruksförsöksanstaltens

chef.

Om föreslagen styrelse för lantbruksförsöksanstalten och dess avsedda

sammansättning har redogörelse lämnats i en föregående avdelning.

Utredningsmännen hava vidare redogjort för huru nu angivna organ skulle

utöva sin verksamhet. Härom må återgivas följande.

Inom lantbruksförsöksanstalten skulle utarbetas förslag till arbetsplaner

för de olika underavdelningarna av respektive försöksledare i samråd med

vederbörande avdelningsföreståndare. Underavdelningen för gödsling och

kalkning skulle därjämte uppgöra förslag till försöksplaner för den lokala

gödslingsförsöksverksamheten och underavdelningen för allmän växtodling

liknande förslag för den lokala sortförsöksverksamheten. Förslag till arbetsplaner

vid försöksgårdarna skulle utarbetas av respektive försöksgårdsföreståndare

i samråd med lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare

Innan planerna definitivt fastställdes, skulle de föredragas inför de föreslagna

rådgivande organisationerna, nämligen de lokala försöksnämnderna och försöksråden.

Försöksnämnd skulle hava till uppgift dels att främja samarbetet

emellan försöksmännen inom respektive distrikt, dels att yttra sig beträffande

planerna för distriktets såväl fasta som lokala försöksverksamhet och

dels att framkomma med förslag i fråga örn försöksspörsmål som vore aktuella

för distriktet. Försöksråden skulle hava till uppgift att yttra sig över

och preliminärt fastställda planerna för hela landets försöksverksamhet samt

att i sådant syfte låta verkställa erfoderliga utredningar beträffande olika hithörande

spörsmål. Genom sin sammansättning bomme försöksråden att i sig

till gemensamt samarbete förena alla på jordbruksområdets forsknings- och

försöksverksamhet arbetande krafter. Då särskilt jordbruksförsöksrådet

bomme att bestå av ett flertal personer, borde det lämpligen uppdela sig på

sektioner för olika fackfrågor. Det slutliga fastställandet av försöksplanerna

borde ske av styrelsen för statens försöksverksamhet, vilken därvid företrädesvis

hade att taga hänsyn till dessa planers ekonomiska konsekvenser.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

175

Mot förslaget om inrättande av lokala försöksnämnder hava i in- Yttranden.

komna yttranden icke andra invändningar framställts än att styrelsen för

kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå framhållit önskvärdheten av att de

båda nordligaste länens hushållningssällskap måtte beredas tillfälle att insätta

en fylligare representation för det praktiska jordbruket i angivna

nämnder.

Betydelsen av föreslagna centrala försöksråd har vunnit allmänt

erkännande i de inkomna yttrandena. De invändningar, som framställts mot

ifrågavarande organ avse deras sammansättning och uppgifter. Beträffande

försöksradens sammansättning hava Gotlands, Blekinge och Kristianstads

läns hushållningssällskaps förvaltningsutkott framhållit, att hushållningssällskapen,

som enligt förslaget alltjämt skulle handhava en betydande del

av försöksverksamheten, nämligen de lokala försöken, borde bliva representerade

i försöksråden. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har anfört, att de lokala försöksnämnderna borde lämnas befogenhet att utse

vardera två representanter i jordbruksförsöksrådet. Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har däremot invänt, att antalet ledamöter

i försöksråden syntes bliva för stort och ansett, att det borde övervägas

huruvida icke representanterna för exempelvis statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

samt jordhrukstekniska föreningen kunde utgå såsom

ordinarie ledamöter och i stället inkallas såsom sakkunniga vid behandling

av speciella frågor, berörande deras verksamhetsfält. Lantbruksstyrelsen

har anfört, alt styrelsen funnit det av förvaltningsutskottet i Skaraborgs

läns hushållningssällskap gjorda uttalandet beaktansvärt. Lantbruksakademien

och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

hava jämväl påtalat, att försöksråden enligt förslaget komme att erhålla

alltför vid omfattning, och att de därigenom ej lämpade sig såsom organ

för försöksverksamhetens planläggning. I stället har av lantbruksakademien

föreslagits inrättande av ett fåtaligare centralt organ med uppgift närmast

att yttra sig över uppgjorda försöksprogram, innan dessa underställdes

den föreslagna försöksanstaltens styrelse. Ett sådant organ har lantbruksakademien

ansett kunna hildas av dels en särskild nämnd inom försöksanstalten,

vartill jag i det följande återkommer, dels lantbrukshögskolans vederbörande

professorer dels ock representanter för det centrala försöksrådet.

Lantbruksakademien har slutligen uttalat, att utredningsmännen genom de

föreslagna försöksråden väl sökt uppnå att andra försöksorganisationer erhold

inflytande på lantbruksförsöksanstaltens verksamhet, men att man icke

på motsvarande sätt sökt säkerställa lantbruksförsöksanstaltens inflytande

på de andra försöksorganisationernas verksamhet.

Rörande avgivna yttranden över utredningsmännens förslag örn särskild

styrelse för den föreslagna försöksanstalten har redogörelse lämnats i det

föregående. Här ina blott atergivas vissa yttranden, som avse styrelsens sammansättning

eller dess verksamhet. Sålunda har Göteborgs och Bohus läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att chefen för mejeriförsöken

borde vara självskriven ledamot av styrelsen för lantbruksförsöksverksamheten.

Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands och

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1935 år3

utredningsman.

Kopparbergs läns hushållningssällskap hava anfört, att genom hushållningssällskapens

ombud en ledamot borde tillföras styrelsen. Västernorrlands läns

hushållningssällskap har uttalat, att flera representanter för jordbruket borde

ingå i styrelsen, samt att plats där särskilt borde beredas representant för

Norrland. Styrelsen för Torsta lantmannaskola har ansett att fyra jordbrukare

borde ingå i styrelsen, därav en som representant för föreslagna södra

försöksdistriktet, en för sydöstra och sydvästra försöksdistriktet, en för Mälarocli

Hjälmarområdets samt Bergslagsområdets försöksdistrikt och slutligen

en för nedre och övre Norrlands försöksdistrikt. Styrelsen för svenska betesoch

vallföreningen har anfört, att styrelsen för den föreslagna försöksanstalten

icke borde hava till uppgift att granska och fastställa försöksplanen,

enär det knappast kunde tänkas att styrelsen annat än undantagsvis varit i

tillfälle att så grundligt sätta sig in i de sakliga skälen för den ena eller den

andra försöksmetodens riktighet, att någon befogad rättelse i de av specialister

uppgjorda planerna därigenom vore att förvänta.

Såsom komplettering till den föreslagna centrala försöksorganisationen

hava lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet föreslagit inrättande av en särskild nämnd,

bestående av försöksanstaltens chef, samt anstaltens övriga avdelningsföreståndare

och försöksledare och med uppgift huvudsakligen att bereda ärenden,

som avsåge planläggning och organisation av anstaltens verksamhet.

Även 1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten

som i promemorian rörande vissa frågor inom jordbruksförsökens

område upptagit spörsmål om centrala beredande och styrande

organ. Han har i likhet med 1931 års utredningsmän förutsatt särskilda

försöksråd för husdjursförsöken och för jordbruksförsöken. I

betänkandet har husdjursförsöksrådets sammansättning föreslagits

i viss mån olikartat vid vart och ett av de angivna alternativen för

försöksverksamhetens ordnande. Beträffande här avsedda anordningar enligt

alternativen II och III torde få hänvisas till betänkandet. Här må allenast

i huvudsak återgivas utredningsmannens förslag om försöksrådets uppgifter,

och sammansättning under förutsättning av tillämpning utav det förordade

alternativ I.

Vid detta alternativ har husdjursförsöksrådet ansetts böra bestå av de tre

avdelningsföreståndarna å institutionen för husdjursförsök, vidare de båda

professorerna i avels- och raslära och i utfodringslära, förvaltaren av Ultuna

egendom samt tre av Kungl. Majit utsedda representanter för den praktiska

husdjursskötsel. Utredningsmannen tillägger:

Av de sistnämnda borde en vara en ledamot av lantbrukshögskolans styrelse.

De båda övriga borde, för att det skulle markeras att de med fri

ställning gentemot själva högskolan representerade det praktiska jordbruket,

utses av Kungl. Maj:t. För de ledamöter, som sålunda utsåges att företräda

det praktiska jordbruket, torde suppleanter böra finnas. Inom försöksrådet,

sorn vid detta alternativ komme att bestå av nio personer, borde den ledamot,

som jämväl vore medlem av högskolans styrelse, vara rådets ordförande.

Vid försöksplanernas behandling inom lantbrukshögskolans styrelse borde

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

177

föreståndaren för försöksinstitutionen äga rätt närvara och föredraga ärenden

samt — utan rösträtt — deltaga i överläggningarna inför styrelsen.

Försöksrådets förnämsta uppgift har angivits vara att granska försöksplanerna.

Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

Planerna borde upprättas för ett år åt gången. Inom ifrågavarande institutioner

borde av vederbörande befattningshavare utarbetas förslag till dessa

försöksplaner. Sålunda borde för det kommande försöksårets arbete uppgöras

ett program med angivande i stora drag av de försök, som ansåges

böra komma till utförande, samt med uppgift rörande erforderliga försöksresurser

(antalet försöksdjur o. d.) och ungefärliga tiden för de olika försökens

utförande. Det förutsattes, att avdelningsföreståndarna inbördes samarbetade

vid planernas upprättande. De sålunda upprättade förslagen skulle

därefter vid ett ordinarie sammanträde behandlas av försöksrådet, därvid —

såsom nyss antytts — det vore av särskild vikt, att man försökte att i samförstånd

ena sig örn användningen av tillgängliga resurser. Sedan försöksrådet

behandlat förslagen till försöksplaner, skulle rådet underställa veder - hörande styrelse en av rådet uttryckligen tillstyrkt plan, så upprättad att

dess genomförande kunde ske med anlitande av för ändamålet tillgängliga

anslag och försöksresurser och med tillgodoseende av olika av frågan berörda

intressen. Hade inom rådet förekommit skiljaktig mening, skulle denna

delgivas styrelsen. Sedan styrelsen beslutat i frågan, ankomme det på

vederbörande institutioner att ansvara för försökens utförande och materialets

bearbetning. Ytterligare borde det åligga försöksrådet att yttra sig i

viktigare frågor rörande försöksarbetet, bland annat i avseende å publicering

av försöksresultaten. Det borde vara rådet obetaget att till överläggningar

inkalla lämpliga utomstående personer, exempelvis representanter för

institutet för husdjursförädling m. fl. av frågan berörda organisationer. När

vederbörande styrelse eller minst två medlemmar av rådet påkallade dettas

sammankallande för viss frågas handläggning, skulle extra sammanträde

utlysas.

Den omständigheten att ett försöksråd inrättades med förenämnda uppgifter

behövde och borde icke få den verkan, att försöksinstitutionens föreståndares

ledarställning i avseende å försöksarbetet försvagades. Det borde

givetvis vara han, som svarade för arbetets gång å försöksinstitutionen, och

det förutsattes såsom självfallet, att försöksrådet så handhade sin uppgift,

att försöksverksamheten bedreves på det mest rationella och fruktbärande

sättet.

Särskild uppmärksamhet krävde frågan örn försöksrådets ställning gent

emot lärarrådet vid lantbrukshögskolan. Detta avsåge givetvis allenast de

båda första alternativen. Då försöksrådet i allt väsentligt endast vore ett

rådgivande organ, och den slutliga beslutanderätten läge hos styrelsen, torde

man ej behöva räkna med nämnvärda konfliktanledningar mellan de

båda råden. Skulle emellertid anledning finnas antaga, att intressekonflikt

dem emellan förelåge i viss fråga, eller innehölle ett försöksrådets förslag

något, som direkt berörde lärarrådets förhållanden, förutsattes såsom självfallet,

att styrelsen beredde lärarrådet tillfälle yttra sig i saken. I övrigt

torde lärarrådet böra vara befriat från att syssla med de frågor, som direkt

hörde till försöksrådets uppgifter.

Utredningsmannen har vidare anfört, att de ledamöter i försöksrådet, vilka

ej såsom befattningshavare vore knutna till lantbrukshögskolan respektive

försöksanstalten borde för uppdragets fullgörande åtnjuta ersättning

enligt samma grunder som för ersättning åt styrelseledamöter.

milano riksdagens protokoll todd. 1 sand. Nr 167. lii

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

I promemorian har utredningsmannen vad angår jordbruksförsöken understrukit,

att det praktiska jordbruket borde erhålla en fylligare representation

jämväl i det för dessa försök avsedda försöksrådet än 1931 års utredningsmän

föreslagit. Han har vidare med sin inställning till frågan om

bibehållandet av svenska mosskulturföreningen uttalat att han företrädesvis

sett jordbruksförsöksrådets uppgift i ett samarbete för

försöksfrågor mellan jordbruksförsöksinstitutionen och nämnda föreningar.

Vidare anför utredningsmannen:

Försöksrådet skulle hava att granska försöksplanerna och i övrigt verka

för planmässighet och enhetlighet i försöksarbetet. För samarbetet vid försöksplanernas

uppgörande vore det önksvärt, att de olika deltagande försöksinstitutionerna

bleve väl representerade i försöksrådet. Samtidigt vore det

av stor vikt, att det praktiska jordbruket finge en fullödig representation i

rådet. Emellertid finge rådet icke svälla ut till en alltför månghövdad korporation,

vilket skulle fördyra och försvåra dess arbete. Det torde därför

vara lämpligast, att själva försöksrådets verksamhet inskränktes till granskningen

av försöksplanerna och till uppgiften som medlare i tvistiga fall samt

eventuellt till handläggning av frågor om anslagsäskanden. För samarbetet

vid försöksplanernas uppgörande borde då i stället användas kommittéer,

inom vilka borde finnas ett begränsat antal försöksrådsmedlemmar, men till

vilkas arbeten även kunde kallas försöksmän utanför rådet, vilka enligt dettas

mening borde hava inflytande på planernas utformning. Någon bestämd

organisation av dylika kommittéer kunde ej lämpligen föreslås. För löpande

arbeten borde planerna för varje år kunna uppgöras per korrespondens, men

då nya uppgifter skulle upptagas, torde personliga konferenser vara önskvärda.

För vissa särskilt viktiga arbetsuppgifter, där flera institutioner

skulle samarbeta, torde mera permanenta kommittéer, i likhet med den nu

inom centralanstaltens förstärkta nämnd existerande kommittén för vall- och

hetesväxter, vara önskvärd. Det torde få ankomma på försöksrådet att, inom

härför tillgänglig anslagsram, besluta örn dylika kommittéers inrättande

och deras arbeten.

Beträffande jordbruksförsöksrådets sammansättning har utredningsmannen

föreslagit följande.

Tre ledamöter borde företräda det praktiska jordbruket, därav en (rådets

ordförande) borde vara ledamot av lantbrukshögskolans styrelse utsedd av

Kungl. Majit. Även de övriga två ledamöterna borde utses av Kungl. Majit.

I rådet borde vidare sitta: föreståndaren för jordbruksförsöksinstitutionen,

föreståndaren för betes- och vallföreningen, föreståndaren för mosskulturföreningen,

två av föreståndarna för de fasta försöksgårdarna (inkallade i

tur och ordning för två år i sänder) samt en av lantbrukshögskolans professorer

i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära (utsedd av lärarrådet).

Ytterligare torde, för att tillföra försöksrådet förstärkt representation för

forskningsarbetet på växtodlingens områden, böra i försöksrådet inträda föreståndaren

för Sveriges utsädesförening. Försöksrådet skulle alltså bestå av

tio ledamöter. Det förutsattes — såsom redan antytts — att rådet kunde, för

särskilda frågors behandling, i lämplig ordning tillkalla experter, exempelvis

representanter för växtskyddsanstalten och kemisk-växtbiologiska anstalten

i Luleå samt i vissa fall centrala frökontrollanstalten och Sveriges geologiska

undersökning.

Kostnaderna för jordbruksförsöksrådet, däri inbegripna kostnader för tillkallandet

av experter och tillsättandet av i det föregående omnämnda kom
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

179

mittéer, hava av utredningsmannen uppskattats till cirka 4,000 kronor årligen.

Dessa hava huvudsakligen ansetts avse vederbörandes rese- och traktamentskostnader.

Enligt utredningsmannens mening borde försöksrådet sammanträda en

gång under vintern, i god tid för uppgörandet av arbetsplanerna för nästa

arbetsår. För att ömsesidigt samarbete och granskning av försöksplaner

skulle i önskvärd utsträckning kunna genomföras, har föreslagits, att envar

i rådet representerad försöksinstitution borde åläggas att, i god tid före rådets

berörda ordinarie sammanträde, insända arbetsplan för kommande år.

Utredningsmannen har i sitt betänkande föreslagit, att i lantbrukshögskolans

stadgar intagna bestämmelser därom, att föreståndaren för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet skall vara självskriven ledamot

av lantbrukshögskolans styrelse samt att en styrelseledamot

skall representera den utanför högskolan och centralanstalten stående

försöksverksamheten borde utgå. I stället har utredningsmannen föreslagit

sådana regler för styrelsens sammansättning, att förstärkt representation

för det praktiska jordbruket erhölles. Kravet därå har av utredningsmannen

ansetts erhålla ökad styrka, därest försöksverksamheten knötes till

lantbrukshögskolan.

Av dem, som yttrat sig över utredningsmannens förslag angående beredande

organ och styrelse för försöksväsendet, hava lantbruksstyrelsen,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

samt lantbrukshögskolans styrelse angivit vissa för både husdjursförsöken

och jordbruksförsöken gemensamma synpunkter angående föreslagna

försöksråd. Ur nu berörda yttranden må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit att, jämfört med 1931 års

utredningsmäns plan, försöksråden enligt 1935 års utredningsmans förslag

dels begränsats till sin numerär, dels tillämnas mera begränsad befogenhet

samt anfört, alt detta enligt styrelsens uppfattning vore ett steg i rätt riktning.

Styrelsen har emellertid ifrågasatt, örn det ej vore rationellt med än

längre gående begränsningar. Syreisen fortsätter:

Försöksverksamhetens högsta ledning borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande

helt ligga hos styrelsen för den institution, dit verksamheten vore

förlagd. Själva försöksarbetet och dess ledning åter borde i högsta möjliga

grad tillkomma ledaren för vederbörande försöksavdelning. I detta sammanhang

måste hänsyn tagas därtill, att försöksverksamhetens hela resultat

ytterst vore beroende av ledarens kapacitet.

Örn också lantbruksstyrelsen sålunda funne den högsta ledningen av försöksverksamheten

böra utan inskränkning ligga hos vederbörande institutions

styrelse, syntes det styrelsen dock vara ändamålsenligt, att institutionsstyrelsen

åt en mindre delegation inom sig (eventuellt förstärkt från utomstående

håll), förslagsvis å tre personer, överlämnade liandhavandet och

avgörandet av samtliga under institutionen hörande direkta försöksfrågor.

Institutionsstyrelsen vore sammansatt i syfte att ändamålsenligt handhava

ett betydligt större arbetsområde. Att belasta styrelsen såsom sådan med

de med försöksverksamheten förenade detaljfrågorna syntes knappast vara

försvarligt. Ett ändamålsenligt samarbete mellan den under institutionen

stående försöksverksamheten av olika slag torde också bättre främjas ge
-

Yttranden.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

nom en dylik mindre delegation, som hade tillfälle att ägna mera tid och

intresse åt ifrågavarande uppgifter. Självskriven ledamot i delegationen syntes

höra vara den ledamot av institutionsstyrelsen, som enligt vad lantbruksstyrelsen

föresloge borde vara ledamot av och ordförande i försöksrådet.

Ett försöksråd torde emellertid med nödvändighet behövas för att vid försöksverksamhetens

planläggning söka säkerställa den nödiga kontakten mellan

dels den högre undervisningen och i samband därmed bedriven forsknings-

och försöksverksamhet, dels annan försöksverksamhet på området,

dels ock framförallt det praktiska jordbruket och den speciella sakkunskapen

inom detta. Försöksrådet syntes emellertid böra hava endast förslagsställande

och rådgivande befogenhet. Det borde medverka vid försöksplanernas uppgörande

i så måtto, att därvid i första hand upptoges de frågor, som ur

produktionens synpunkt måste tillmätas den största betydelsen, och att samarbete,

där så ske kunde, åstakommes mellan försöksverksamhet av närstående

innebörd ehuru arbetande på olika områden eller under olika ledning.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet har anfört, att ett försöksråd skulle utgöra

en värdefull tillgång för försöksverksamheten, även om utredningsmannen

måhända hade överskattat anordningens betydelse som ledande organ för

försöksverksamheten. Styrelsen har funnit vissa skäl tala för att ett gemensamt

försöksråd inrättades för växtodlings- och husdjursförsöken. I rådet

har ansetts böra ingå tillfredsställande representation icke blott för försöksverksamheten

— även på de områden som icke företrädas av lantbruksförsöksanstalten

— och det praktiska jordbruket, utan även för lantbrukshögskolan

och den lägre lantbruksundervisningen. Styrelsen har vidare understrukit

sitt i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande framförda

förslag att försöksanstaltens avdelningsföreståndare och försöksledare borde

bilda en nämnd med uppgift att främja samverkan i arbetet och att bereda

olika ärenden rörande försöksverksamhetens planläggning och utförande.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att de förslag

till försöksplaner, som förutsatts skola uppgöras av försöksråden tarvade

en noggrann beredning innan de framlades i de sällan sammanträdande

och med hänsyn till antalet ledamöter jämförelsevis stora försöksråden. Styrelsen

anför vidare:

Sådan beredning erfordrades jämväl vid framläggande av förslag till ordningsstadgar

och instruktioner m. m. och särskilt i anslagsfragor, som slutligt

skulle behandlas av Kungl. Maj:t. Det syntes styrelsen lämpligt, att denna

beredning anförtroddes åt en för både husdjursförsöken och jordbruksförsöken

gemensam nämnd, förslagsvis bestående av sju ledamöter, nämligen

en av Kungl. Majit gemensamt för båda försöksråden utsedd ordförande,

de fyra avdelningsföreståndarna inom huvudavdelningen för jordbruksförsök,

föreståndaren för husdjursförsöksaydelningen samt en av styrelsen utsedd

representant för högskolans lärarråd.

Styrelsen har vidare föreslagit, att denna nämnd borde lämnas bemyndigande

att till försöksrådens sammanträden såsom sakkunniga för särskilda

frågors handläggning kalla andra personer än försöksrådens ledamöter.

Örn de olika försöksrådens sammansättning hava lantbruksstyrelsen,

lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

181

mejeri- och trädgårdsinstitut samt styrelsen för Sveriges fjäderfiiavelsförening

yttrat sig. Ur yttrandena, så vitt de avse sammansättningen av huscljursförsöksråden,

må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig i stort sett böra ansluta sig till

utredningsmannens förslag. Dock har styrelsen förmenat, att av befattningshavarna

inom den föreslagna institutionen för husdjursförsök endast föreståndaren

borde vara ledamot av försöksrådet. Vidare har styrelsen ansett,

att lantbruksstyrelsen borde vara representerad i rådet. Styrelsen har därom

anfört i huvudsak följande.

Det av 1931 års utredningsmän avgivna förslaget förutsatte, att särskilda

försöksråd tillskapades för de olika försöksområdena, nämligen husdjursskötsel,

jordbruk, trädgårdsskötsel och mejerihantering. Kärnan i försöksråden

borde därför enligt styrelsens förmenande utgöras av ledarna för den

statliga försöksverksamheten på respektive områden, vidare de inom samma

område verksamma professorerna vid respektive högre undervisningsanstalter

eller representanter för dem samt slutligen, såsom utredningsmannen föreslagit,

vissa av Kungl. Majit utsedda sakkunniga representanter för den

direkta produktionen, av vilka en borde vara medlem av den institutions

styrelse, som respektive försöksverksamhet vore underställd.

Det år 1933 avgivna förslaget förutsatte, att jämväl lantbruksstyrelsen

skulle vara representerad inom de då föreslagna avdelningarna av försöksområdet.

I de nu framlagda förslagen syntes utredningsmannen hava utgått

från, att detta icke vore av behovet påkallat. Då emellertid lantbruksstyrelsen

i och genom sin ställning i den statliga jordbruksadministrationen

torde i särskilt hög grad hava möjlighet att hålla sig underrättad om försöksverksamhetens

omfattning och resultat ävensom örn samma verksamhets

behov av ytterligare utbyggnad och fullkomning, kunde styrelsen icke dela

denna utredningsmannens uppfattning. Det torde också kunna förutsättas,

att lantbruksstyrelsen, vars författningsenliga skyldighet det vore att följa

och övervaka produktionsförhållandena inom olika delar av landet, skulle

kunna genom lämplig representation tillföra försöksråden sakkunskap ifråga

örn försöksbehovet. Lantbruksstyrelsen hade såsom bekant till sitt förfogande

befattningshavare, som företrädde olika verksamhetsgrenar. För styrelsens

egen verksamhet torde det vara av icke ringa betydelse att på detta

sätt få tillfälle att hålla sig i kontakt med vad som skedde på området. Därest,

såsom styrelsen för sin del funne påkallat, styrelsen skulle komma att

representeras i försöksråden, syntes det böra ankomma på styrelsen själv

att utse representanter inom respektive råd.

Lantbruks högskolans styrelse har erinrat, att, enligt utredningsmannens

förslag, lantbrukshögskolans lärarråd skulle vara företrätt i

försöksrådet genom professorerna i de två tillämpade husdjursämnena husdjurens

avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel, under det

att i det av 1931 års utredningsmän avgivna betänkandet föreslagits, att i

försöksrådet jämväl skulle ingå föreståndaren för lantbrukshögskolans institution

för husdjurens anatomi och fysiologi. Styrelsen, som funnit förslaget

därom förtjänt av det största beaktande, anför vidare.

Det hade visat sig icke vara möjligt eller önskvärt att uppdraga en skarp

gräns mellan försöksverksamhet och annan jordhruksvetenskaplig forskning.

Men det måste tillika fasthålla», att den mera teoretiskt betonade

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

forskning, på vilken en praktiskt inriktad försöksverksamhet byggde, alltjämt

måste under denna sistnämnda verksamhets fortgång äga den största

betydelse som livgivande och, icke minst, kontrollerande faktor. Med hänsyn

därtill skulle styrelsen vilja förorda det av 1931 års utredningsmän framförda

förslaget örn insättande i försöksrådet av professorn i husdjurens anatomi

och fysiologi vid högskolan. Emellertid torde väl kunna tänkas, att de

forskningar, som bedreves av föi''eståndaren för högskolans institution för

lantbrukskemi, kunde föra denne i nära förbindelse med försöksverksamheten

på husdjursområdet. Styrelsen ville därför stanna vid förslag, att en av

representanterna vid högskolan för nu nämnda två ämnen av styrelsen efter

förslag av lärarrådet utsåges att inträda som ledamot av försöksrådet.

Än vidare anför högskolestyrelsen:

Grunden till förläggandet till en och samma plats av ett flertal institutioner

för jordbruksforskning hade ofta angivits vara, att därigenom bereddes tillfälle

till en hög grad av samverkan mellan de krafter, som dreve denna forskning.

Det instrument för sådan samverkan, försöksrådet avsåges utgöra, torde

tillika böra tagas i anspråk för gemensamt tillgodogörande av vunna rön

inom utfodringsförsökens samt betes- och vallförsökens områden. Med hänvisning

härtill borde enligt styrelsens mening jämväl föreslagen avdelningsföreståndare

för betes- och vallföreningen ingå som ledamot av husdjursförsöksrådet.

Styrelsen har vidare påpekat, att, därest styrelsens förslag följdes, ifrågavarande

försöksråd, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, skulle bestå

av elva ledamöter, men framhållit, att, då försöksrådet ej torde behöva sammanträda

i sin helhet mer än en gång om året, nämligen vid uppgörande av

försöksplaner, angivna antal ej kunde anses avskräckande stort.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

har framhållit, att styrelsen vore ekonomiskt ansvarig

för driften av Alnarps egendom. Styrelsen har med hänsyn till det intrång

i driften, som genom ifrågasatt försöksverksamhet kunde uppstå, velat förbehålla

sig rätt att utse en ledamot, i det föreslagna liusdjursförsöksrådet.

Styrelsen har i samband härmed jämväl anfört, att styrelsen borde hava rätt

att granska och i sista hand bestämma i vilken omfattning föreliggande försök

skulle genomföras vid Alnarp.

Styrelsen för Sveriges fjäderfäavelsförening har anfört,

att försöksrådets numerär borde ökas, så att däri kunde placeras repre

sentanter även för husdjurskonsulentkåren, avelsföreningarna m. fl.

Ur yttrandena i vad de avse jordbruksförsöksrådens sammansättning må

återgivas följande:

Lantbruksstyrelsen har funnit sig böra göra vissa erinringar mot

utredningsmannens förslag. Styrelsen anmärker sålunda mot förslaget, att

allenast en av lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och

i växtodlingslära skulle erhålla plats i försöksrådet samt framhåller, att båda

dessa professorer syntes företräda så skilda delar av växtodlingsområdet, att

den ene icke kunde företräda den andres fackområde. Båda hava därför

synts styrelsen böra beredas plats i rådet. Styrelsen anför vidare:

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

183

Med lantbruksstyrelsens uppfattning om försöksgårdarnas ställning eller

att dessa skulle vara organ, tillhörande den centrala verksamheten, syntes

det styrelsen knappast nödvändigt, att vissa av deras föreståndare upptoges

i den fasta kärnan av försöksrådet. Det föreslagna förfaringssättet, att två

av dem i viss ordning skulle tillhöra rådet, funne styrelsen för övrigt i hög

grad olämpligt. Skulle dessa föreståndare vara direkt representerade i rådet,

borde detta givetvis ske genom den eller dem, som högskolans styrelse lunne

bäst ägnade att tillföra rådet den största sakkunskapen. Samtliga försöksgårdsföreståndare

måste givetvis medverka vid det utarbetande av försöksplanerna,

som måste ske av den centrala ledningen och på initiativ av jordbruksavdelningens

föreståndare. Vidare syntes, därest, såsom lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen förenades

under en ledning, endast föreståndaren för den nya sammanslutningen

bör vara ledamot av försöksrådet. Huruvida föreståndaren för utsädesföreningen

nödvändigtvis behövde direkt tillhöra rådet, syntes lantbruksstyrelsen

tveksamt. Att hans medverkan i vissa frågor vore nödvändig, läge dock

i öppen dag.

Enligt de allmänna principer, lantbruksstyrelsen redan anfört, borde ledamöterna

i jordbruksförsöksrådet utgöras av 3 utav Kungl. Majit utsedda ledamöter,

representerande det praktiska jordbruket, därav 1 tillhörande lantbrukshögskolans

styrelse, som jämväl skulle vara rådets ordförande, 1 ombud

för lantbruksstyrelsen, jordbruksavdelningens föreståndare, de 2 professorerna

i allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt, såsom representant

för den statligt understödda verksamheten, föreståndaren för en samorganiserad

betes- och vall- samt mosskulturförening. Utöver dessa fasta ledamöter

i rådet, borde det ankomma på dess ordförande att i undantagsfall till

rådets överläggningar kalla annan sakkunnig, där så ansåges av behovet påkallat.

Om jordbruksförsöken organiserades på sålunda föreslaget sätt, bleve försöksverksamheten

likväl enligt styrelsens mening komplicerad. Styrelsen funne

sig därför böra något närmare belysa, huru denna verksamhets planläggning

enligt dess förmenande skulle bedrivas. Jordbruksavdelningens föreståndare

måste inför styrelsen bära det yttersta ansvaret för försöksplanernas

uppgörande. Försöksrådet borde — i likhet med vad som föreslagits ifråga

om husdjursförsöken — dels medverka före planernas uppgörande i syfte

att klarlägga, vilka försöksspörsmål, som i första hand borde upptagas till

behandling, dels senare granska de uppgjorda planerna och däröver till styrelsen

avgiva utlåtande.

Samarbete såväl med representanter för olika institutioner som med försöksgårdarnas

föreståndare erfordrades och måste genomföras, i första hand

vid uppgörandet av själva försöksplanerna. Initiativet till ett sådant samarbete

syntes böra ankomma på den, som bure ansvaret för planernas uppgörande.

övervakandet av att detta samarbete i erforderlig utsträckning komme

till stånd, måste dock åligga högskolans styrelse, eller den delegation inom

denna, som eventuellt fått till uppgift att handhava den fackliga ledningen

av högskolans försöksverksamhet.

Varken i det av utredningsmannen i den av honom avgivna promemorian

framlagda förslaget till försöksgård eller i det ändringsförslag, lantbruksstyrelsen

framfört, förekomme någon representant för hushållningssällskapen.

Trots det stora intresse, hushållningssällskapen måste anses hava av försöksverksamheten

på lanthushållningens område, syntes det dock knappast erforderligt

all betunga försöksrådsinstitutionen med fasta representanter för

hushållningssällskapen. Skulle en sådan representation tillföra rådet ökad

sakkunskap beträffande förhållandena i orterna, torde den icke kunna in
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skrankas till ett eller annat ombud för sällskapen. Det borde emellertid givetvis

stå samtliga sällskap öppet att till försöksrådet framföra sina synpunkter

och särskilda önskemål ifråga örn försöksspörsmål och dessas upptagande

i försöksplanerna.

Lantbrukshögskolans styrelse har till en början erinrat, att enligt

dess förslag rörande husdjursförsöksrådets sammansättning samtliga befattningshavare

i ledande ställning ansetts böra ingå i detta råd. I likhet

härmed har högskolestyrelsen ansett, att samtliga av styrelsen förutsatta

avdelningsföreståndare å huvudavdelningen för jordbruksförsök borde upptagas

såsom ledamöter av försöksrådet för dessa försök. Styrelsen anför vidare:
Vad

särskilt anginge den föreslagne föreståndaren för den administrativa

avdelningen, kunde, då denne avsåges komma att förestå den med förläggning

till Ultuna föreslagna försöksgården, möjligen ifrågasättas att begränsa

antalet representanter för försöksgårdarna till två, inberäknat sistnämnde

avdelningsföreståndare. Då det emellertid torde var av betydelse för försöksgårdsföreståndarna

att alternerande få deltaga i försöksrådets arbete,

hade styrelsen stannat vid förslag om insättande i försöksrådet av föreståndaren

för administrationsavdelningen, utan att därav horde följa inskränkning i

antalet representanter för andra föreståndare för försöksgårdar.

I anledning av föreslagen placering i försöksrådet av vissa föreståndare för

lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner har styrelsen anfört, att det

syntes naturligt, att både föreståndarna för institutionerna för allmän jordbrukslära

och för växtodlingslära bereddes plats i försöksrådet. Vidare

anför styrelsen i huvudsak följande.

Då den centrala försöksverksamhet, som i vårt land komme att bedrivas

på hydroteknikens område, väsentligen torde vara knuten till lantbrukshögskolans

institution i nämnda ämne, borde detta ämnes representant likaledes

tillhöra försöksrådet. På motsvarande grunder, som anförts rörande organisationen

av husdjursförsöksrådet, föresloge styrelsen, att jordbruksförsöksrådet

bereddes tillgång till representant för den vid lantbrukshögskolan bedrivna

grundläggande forskningen på hithörande område. Analogivis förordades

alltså, att styrelsen efter lärarrådets förslag utsåge en av föreståndarna

för institutionerna för systematisk botanik och ärftlighetslära, för

växtfysiologi eller för marklära till ledamot av försöksrådet. Styrelsens förslag

beträffande sammansättningen av försöksrådet för husdjursförsök avsåge

bland annat att åvägabringa förbindelse mellan utfodringsförsök samt

betes- och vallförsök genom insättande i detta försöksråd av föreståndaren

för betes- och vallförsöken. Nu föresloges ett reciprokt tillvägagångssätt genom

tilldelande av plats i jordbruksförsöksrådet av föreståndaren för huvudavdelningen

för husdjursförsök. Därjämte borde Ultuna egendoms förvaltare

ingå i försöksrådet.

Godkändes styrelsens förslag, skulle jordbruksförsöksrådet komma att bestå

av, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, tre av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöter, föreståndarna för de fyra föreslagna underavdelningarna

inom lantbruksförsöksanstaltens huvudavdelning för jordbruksförsök, föreståndaren

för anstaltens huvudavdelning för husdjursförsök, två representanter

för föreståndarna för försöksgårdar, lantbrukshögskolans professorer

i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och agronomisk hydroteknik

samt en representant för något av följande grundläggande ämnen vid

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

185

högskolan, nämligen systematisk botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi

eller marklära, ävensom Ultuna egendoms förvaltare samt slutligen föreståndaren

för Sveriges utsädesförening. Härigenom skulle det av utredningsmannen

till tio föreslagna antalet ledamöter i försöksrådet ökas till sexton. Då

detta försöksråd beräknades för motsvarande uppgifter, som förut angivits

beträffande försöksrådet för husdjursförsök, sammanträda i sin helhet blott

en gång om året, kunde det föreslagna antalet ledamöter ej behöva betraktas

såsom alltför stort. Till jämförelse kunde nämnas, att lärarrådets ledamöter,

som sammanträdde en å två gånger i månaden, bestode av högskolans

tolv professorer såsom ordinarie ledamöter, samt att därutöver enligt föreskrift

i högskolans stadgar speciallärare eller laborator ägde deltaga i lärarrådets

överläggningar och beslut i frågor rörande hans läroämne.

Lantbruks högskolans lärarråd har ansett, att det för samarbetet

mellan de olika grenarna av försöksverksamheten vore lämpligast,

om båda råden sammansloges till ett. Lärarrådet anför vidare:

Av försöksrådets ledamöter borde fem utses av Kungl. Majit. En av dessa

borde samtidigt vara medlem av högskolans styrelse och fungera som ordförande

i rådet. Vidare borde i försöksrådet ingå högskolans professorer i

jordbruksförsök, husdjursförsök, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbruksekonomi,

mosskultur, betes- och vallkultur, agronomisk hydroteknik,

husdjurens avels- och raslära, utfodringslära, Ultuna egendoms förvaltare

och samtliga försöksgårdsföreståndare. Detta råd borde inom sig utse två

arbetsutskott, ett för jordbruksförsöken, ett för husdjursförsöken. Rådets

ordförande borde även vara ordförande i båda arbetsutskotten och i högskolans

styrelse vara föredragande rörande försöksärendena.

Rådet skulle handlägga alla frågor rörande försöksverksamheten, men i administrativt

avseende, såsom vid tillsättandet av tjänstemän m. m. borde alla

de nya institutionerna sortera under lärarrådet, där följaktligen samtliga

institutionsföreståndare skulle äga säte och stämma.

Liksom hittills borde årligen hållas en konferens med hushållningssällskapens

representanter och övriga för försöksverksamheten intresserade parter.

Representanter för kemi, marklära, förädlingsverksamhet, växtskydd m. m.

torde böra inkallas till rådets sammanträden, då så befunnes erforderligt för

behandlingen av speciella försöksuppgifter. För den händelse utredningsmannens

förslag skulle komma att förverkligas i sina huvuddrag, borde lantbruksliögskolan

i varje fall bliva fylligare representerad i rådet. I stället för

endast en professor borde professorerna i allmän jordbrukslära, växtodlingslära

och agronomisk hydroteknik vara ledamöter av rådet.

Beträffande försöksverksamhetens styrelse hava yttranden i anledning

av utredningsmannens förslag rörande dithörande huvudfrågor huvudsakligen

återgivits i tidigare sammanhang. Vissa särskilda spörsmål hava

emellertid upptagits i yttranden av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet samt av lantbrukshögskolans styrelse.

Ur dessa yttranden må anföras följande.

Styrelsen för centralanstalten för för sök sväsendet på

jordbruksområdet har ifrågasatt, huruvida icke med hänsyn till styrelsens

vidgade funktioner dess numerär borde något utökas för möjliggörande

av ökad representation för det praktiska jordbruket liksom också för

den lägre lantbruksundervisningen.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements
chefen.

Lantbruk shögskolans styrelse har med hänsyn till utredningsmannens

förslag örn fylligare representation inom lantbrukshögskolans styrelse

av det praktiska jordbrukets målsmän erinrat, att den enligt styrelsens

förslag gemensamme ordföranden för såväl husdjursförsöksrådet som jordbruksförsöksrådet

skulle fungera som ordförande jämväl i den av styrelsen

föreslagna beredningsnämnden. Det har synts styrelsen lämpligt, att denne

ordförande inträdde såsom ledamot i den för högskolan och försöksavdelningarna

avsedda gemensamma styrelsen. Styrelsen anför vidare:

Antalet ledamöter i denna styrelse skulle därigenom, om det nuvarande

antalet ledamöter i högskolans styrelse bibehölles och ökades med beredningsnämndens

ordförande bliva åtta. Såsom föredragande i styrelsen, en

var för sitt område, borde inträda för huvudavdelningen för husdjursförsök

dennas föreståndare samt för huvudavdelningen för jordbruksförsöken tili

föredragande i samtliga huvudavdelningen tillhörande ärenden avsedd avdelningsföreståndare.

Med hänsyn till det föreslagna relativt stora antalet

ledamöter i styrelsen syntes dessa föredragande ej böra beredas rösträtt i

styrelsen, men väl kunna till styrelsens protokoll anteckna särskilda meningar

i anledning av styrelsens beslut.

Då det av 1931 års utredningsmän väckta förslaget om landets indelning

i försöksdistrikt, på skäl jag förut angivit, ansetts icke böra tillsvidare komma

i betraktande, torde därav följa, att de till den föreslagna distriktsorganisationen

enligt utredningsmännens plan knutna lokala försöksnämnderna

ej heller nu inrättas.

De centrala försöksråden torde däremot böra komma till stånd och vara

verksamma för utarbetande av definitiva förslag till årsplaner för försöksverksamheten.

Fastställandet av försöksplaner bör ske av lantbrukshögskolans

styrelse. Såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman

hava förutsatt särskilda försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken.

I vissa av de avgivna yttrandena däremot hava framställts förslag

om gemensamt försöksråd. Ehuru även jag anser, att försökens planläggning

bör ske med nödig hänsyn till båda slagen av försöksverksamhet, i

den mån försöksområdena beröra varandra, torde ett sådant ändamål kunna

uppnås även med särskilda på lämpligt sätt sammansatta försöksråd. Med

hänsyn till den särskilda sakkunskap, som bör vara företrädd i de olika fallen,

förordar jag därför inrättande av dels ett försöksråd för jordbruksförsök,

dels ett för husdjursförsök.

I jordbruksförsöksrådet torde böra ingå såsom självskrivna ledamöter

lantbrukshögskolans rektor, som är föredragande ledamot av högskolans

styrelse, föreståndarna för de båda försöksinstitutionerna vid högskolan, de

tre vid institutionen för jordbruksförsök verksamma statsagronomerna, lantbrukshögskolans

professorer i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära

och agronomisk hydroteknik samt Ultuna egendoms förvaltare. Vidare

torde böra av Kungl. Majit utses tre ledamöter, därav två företrädande det

praktiska jordbruket och en växtförädlingsverksamheten. Lantbrukshögskolans

styrelse torde böra utse en ledamot av styrelsen att, förutom rektor,

vara ledamot av försöksrådet. En representant för något av ämnena systematisk

botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi och marklära bör yt
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

187

terligare utses av lantbrukshögskolans lärarråd. För vinnande av nödig

kontinuitet i jordbruksförsöksrådets arbete torde lantbrukshögskolans rektor

böra vara rådets ordförande. I den mån särskilda sakkunniga erfordras

på någon punkt vid försöksplanernas beredande, torde det böra ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse att, efter framställning av en försöksnämnd,

vars inrättande jag ämnar föreslå, inkalla sådana. Härigenom

torde exempelvis försöksgårdsföreståndare på given anledning kunna anmodas

tillstädeskomma vid försöksrådssammanträden. Enligt mitt förslag

skulle sålunda försöksrådet, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga,

bestå av sammanlagt femton ledamöter. Då rådet, på sätt framhållits i yttrandena,

kan beräknas sammanträda å Ultuna allenast vid ett tillfälle årligen

samt det övervägande antalet av de föreslagna ledamöterna därav har

sin verksamhet på sammanträdesorten, torde för ledamöternas resor uppkommande

kostnader, vilka böra ersättas efter samma grunder, som gälla

för styrelseledamöternas resor, icke bliva särskilt betungande för statsverket.

Husdjursförsöksrådet torde böra bestå av lantbrukshögskolans rektor såsom

ordförande samt därutöver såsom självskrivna ledamöter, den av lantbrukshögskolans

styrelse valda ledamoten av jordbruksförsöksrådet, de båda

försöksinstitutionernas föreståndare, de två vid husdjursförsöksinstitutionen

verksamma statsagronomerna ävensom lantbrukshögskolans professorer

i ämnena husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel

samt husdjurens anatomi och fysiologi ävensom Ultuna egendoms förvaltare.

Vidare torde böra av Kungl. Maj:t utses tre ledamöter av försöksrådet,

därav två såsom representanter för det praktiska jordbruket samt en

för förädlingsverksamheten på husdjursområdet. Även husdjursförsöksrådet

bör beredas tillgång till särskilda sakkunniga i mån av behov. Om ledamöternas

resekostnader torde gälla vad jag i motsvarande avseende anfört

rörande jordbruksförsöksrådet.

Vad angår lantbrukshögskolans styrelse består denna enligt gällande bestämmelser

av sju ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t ordförande och

ytterligare tre ledamöter. Bland dessa böra finnas representanter för Uppsala

universitet, för den försöksverksamhet på jordbruksområdet, som bedrives

utanför högskolan och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

samt för det praktiska jordbruket. Självskrivna ledamöter

äro högskolans rektor, chefen för lantbruksstyrelsen och förutsatt föreståndare

för nämnda centralanstalt. Då den vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten

i och med genomförandet av förslaget om denna verksamhets

inordnande i lantbrukshögskolan kommer att upphöra, bör därav

följa att, såsom 1935 års utredningsman påpekat, representant för nämnda

anstalt icke vidare beräknas i högskolestyrelsen. Ej heller lärer i fortsättningen

principiellt kunna anses föreligga behov av särskild representant

för försöksverksamhet utanför högskolan. Därest högskolestyrelsen bibehålies

vid nuvarande numerär, skulle sålunda kunna tänkas antingen att

förstärkning ägde rum av representationen av verksamhetsområden, som

redan äro företrädda inom styrelsen, eller ock att nya verksamhetsområden

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års

utredningsmän.

bleve representerade. Jag förordar, att högskolestyrelsen bibehålies vid

nuvarande numerär, och att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att med hänsyn

till framträdande intressen utse representanter även för andra verksamhetsgrenar

än universitetsundervisningen och jordbruket.

Såsom jag anfört torde försöksrådens egentliga verksamhet böra bestå i

uppgörandet av förslag till försöksplaner. Dessas beredande torde i första

hand böra ankomma på försöksinstitutionernas föreståndare. För vinnande

av allsidigare belysning vid denna beredning samt för handläggande av

försöksfrågor av löpande natur, beredning av anslagsäskanden för försöksverksamheten

och dylikt torde emellertid vid högskolan böra förefinnas en

nämnd för försöksfrågor. I denna för försöksverksamheten gemensamma

nämnd, vars ordförande bör vara lantbrukshögskolans rektor, torde därutöver

böra såsom ledamöter ingå den av lantbrukshögskolans stvrelse utsedde

ledamoten av försöksråden, försöksinstitutionernas föreståndare, föreståndarna

för lantbrukshögskolans institutioner för allmän jordbrukslära,

för växtodlingslära samt för husdjurens utfodring och skötsel ävensom

Ultuna egendoms förvaltare. Försöksinstitutionernas föreståndare böra ingå

såsom ledamöter av lärarrådet. Detta bör handlägga även sådana personalfrågor,

som beröra försöksinstitutionerna.

/. Beredande organ samt styrelse för trådgårdsförsöken.

För tillgodoseende av trädgårdsodlingen inom skilda delar av landet med

försök, anpassade efter olika odlingsförhållanden hava 1931 års utredningsmän,

såsom förut angivits, föreslagit indelning av landet i fyra trädgårdsdistrikt.

De hava förutsatt, att inom varje sådant distrikt bleve inrättad en

lokal trädgårdsförsöksnämnd med närmaste uppgift att planlägga

trädgårdsförsöksverksamheten i distriktet. Vidare har för främjande av

samarbetet inom den statliga försöksverksamheten, för gemensamma försöksplaners

genomförande samt för organiserande av samarbete mellan trädgårdsförsöksverksamhet

och annan närstående försöks- och forskningsverksamhet

föreslagits inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Såsom tidigare

nämnts har föreslagits, att högsta ledningen av trädgårdsförsöksverksamheten

skulle utövas av styrelsen för statens försöksverksamhet. Härvid har

förordats att trädgårdsförsöksanstaltens chef samt en praktisk trädgårdsodlare

skulle ingå som ledamöter av styrelsen.

Beträffande de lokala trädgårdsförsöksnämndernas organisation

hava utredningsmännen anfört, att, ehuru distrikten vore mycket

omfattande, det dock syntes lämpligt, att sådana nämnder inrättades i

likhet med vad som föreslagits rörande försöksdistrikten inom jordbruksområdet.

Utredningsmännen framhålla vidare:

Distriktsnämnd borde vara sammansatt av den inom distriktet belägna

trädgårdsförsöksstationens eller, beträffande södra distriktet, huvudanstaltens

tjänstemän, lärare vid trädgårdsskolor, hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter,

föreståndare för respektive distrikts jordbruksförsöksgårdar

m. fl. Varje nämnd skulle sammanträda vid lämpligt tillfälle, minst

en gång årligen, helst på den inom distriktet befintliga försöksstationen

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

189

(i södra distriktet på huvudanstalten) för att taga del av av vunna resultat och

diskutera spörsmålen om sådana försök, som syntes äga större intresse för distriktets

trädgårdsodling. Inbjudan till sammanträde borde utfärdas inom första

distriktet av chefen för trädgårdsförsöksanstalten, inom övriga distrikt av

vederbörande försöksstations föreståndare. Distriktsnämnd skulle äga att utse

ett ombud med uppgift att vid sammanträde med föreslaget trädgårdsförsöksråd

bevaka distriktets intressen. Distriktsombud borde uppbära ersättning för

resa till försöksrådets möte högst en gång årligen. För att åstadkomma förbindelse

mellan de olika distrikten borde en representant för huvudanstalten

deltaga i varje försöksnämnds sammanträde.

Beträffande trädgårdsförsöksrådets organisation hava

utredningsmännen anfört, att i detta råd borde ingå chefen för trädgårdsförsöksanstalten,

ordinarie ämneslärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

föreståndarna för de fasta trädgårdsförsöksstationerna, representanter

för lantbruksförsöksanstalten, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt samt

ombud för trädgårdsdistriktsnämnderna. Därjämte borde vissa trädgårdsmannasammanslutningar,

omfattande hela landet, erhålla rätt att låta sig

representeras inom försöksrådet. Till underlättande av försöksrådets arbete

torde detta vid behov kunna uppdelas på sektioner, t. ex. för fruktodlingsförsök,

för köksväxtförsök, för växthusförsök m. m. Särskild reseersättning

till försöksrådets sammanträde borde utgå endast till distriktsombuden.

Försöksrådets viktigaste uppgift borde vara att årligen upprätta förslag till

försöksplaner, varjämte rådet borde äga befogenhet att behandla även andra

frågor, som syntes vara av betydelse för försöksverksamhetens upprätthållande

och utveckling. Av särskild vikt torde därvid vara att främja och organisera

samarbetet med andra institutioner. Om utredningsmännens plan för

åvägabringande av sådant samarbete får jag hänvisa till betänkandet.

Enligt förslaget skulle såsom förut nämnts ledningen av trädgårdsförsöksverksam

heten handhavas av styrelsen för statens

försöksverksamhet. I denna styrelse har chefen för trädgårdsförsöksverksamheten

föreslagits skola ingå såsom självskriven ledamot och föredragande i

fråga om alla trädgårdsförsöksanstaltens arbetsområde berörande ärenden.

Mot inrättande av ett trädgårdsförsöksråd hava invändningar

ej framställts i de yttranden, som avgivits i anledning av 1931 års utredningsmäns

betänkande. Beträffande den föreslagna sammansättningen

av trädgårdsförsöksrådet hava ej andra erinringar

gjorts mot förslaget än att Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen

för Sveriges bandelsträdgårdsmästareförbund samt styrelsen för Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund framhållit, att de riksorganisationer

inom trädgårdsodlingen, som kunde anses företräda producenterna borde

bliva representerade i försöksrådet.

De yttranden, sorn avsett utredningsmännens förslag angående styrelse

för försöksverksa m b e t e n, hava i huvudsak återgivits i det föregående.

Här må blott anföras, att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet hållit före, att särskilda åtgärder syntes böra

vidtagas för stärkande av styrelsens sakkunskap på ifrågavarande område.

Yttranden.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Departementschefen.

1931 års utredningsmän.

I anslutning till den ståndpunkt jag intagit beträffande jordbruks- och

husdjursförsöken kan jag, då, på sätt förut angivits, jag icke ansett mig kunna

biträda den av 1931 års utredningsmän föreslagna indelningen av landet i

trädgårdsförsöksdistrikt, ej heller förorda inrättandet av lokala trädgårdsförsöksnämnder,

vilka förutsätta en sådan distriktsindelning.

Liksom för försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns

områden är det min uppfattning, att ett försöksråd för trädgårdsförsöksverksamheten

har en nyttig uppgift att fylla. Jag förordar därför inrättandet av

ett sådant försöksråd med i huvudsak de uppgifter, som angivits av utredningsmännen.

I försöksrådet torde böra såsom självskrivna ledamöter ingå

rektor för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut såsom försöksrådets

ordförande, den av mig föreslagna försöksavdelningens föreståndare

samt vidare de vid försöksavdelningen verksamma två statsagronomerna.

Ytterligare tre ledamöter i trädgårdsförsöksrådet torde böra utses av Kungl.

Maj:t. Dessa torde böra företräda olika intressen inom trädgårdsodlingen

och växtförädlingen. Någon särskild försöksnämnd i likhet med den för

jordbruks- och husdjursförsöken föreslagna synes ej erforderlig med hänsyn

till den för trädgårdsförsöken avsedda organisationen.

På styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut torde det,

enligt angiven planläggning av trädgårdsförsöksverksamheten, böra ankomma

att fastställa försöksplaner och även i övrigt utöva beslutande myndighet

inom nämnda verksamhetsområde. På grund av de nya uppgifter, som tillföras

institutets styrelse, torde det bliva nödvändigt att utöka där förefintlig

sakkunskap inom trädgårdsodlingen. Institutsstyrelsen består för närvarande

av fem utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Därjämte äro föreståndarna

för institutets undervisningsavdelningar självskrivna ledamöter av styrelsen

vid behandling av ärenden, som beröra respektive föreståndares avdelningar.

Enligt min mening bör antalet av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter av

institutets styrelse ökas till sex för beredande av möjlighet att tillgodose de

ytterligare anspråk på styrelsens sakkunskap inom trädgårdsodlingens område,

som den föreslagna anordningen lärer ställa.

6. Lokaler och utrustning.

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök.

1931 års utredningsmän hava erinrat, att enligt propositionen nr 143 till

1931 års riksdag byggnadskostnaderna m. m. för anordnande vid Ultuna av

omorganiserad centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet be
-

räknats till följande belopp:

Institutionsbvggnad....................................... kronor 278,000

Bostadsbyggnad för en vaktmästare........................ » 12,000

Försökslada............................................... * 15,000

Försöksstall............................................... » 40,000

Försöksanläggning med betongparceller...................... » 25,000

Yttre ledningar, vägarbeten m. m................... » 25,000

Summa kronor 395,000.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

191

Vad särskilt angår lokalutrymmet i den därvid föreslagna institutionsbyggnaden

har detta beräknats på följande sätt:

Golvyta ma

Lokaler för jordbruksavdelningen................................... 225

» » husdj ursavdelningen.................................... 205

Gemensamma lokaler:

kemiskt driftslaboratorium.................................. 275

botaniskt » 60

bibliotek, fotografirum..................................... 95

verkstads-, pann- och kölrum............................... ISO

vaktmästarbostad ......................................... 60 670

Summa m2 1,100.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att försöksanläggningen med

betongparceller avsett en med nät inhägnad vegetationsgård å 600 m2, ett

växthus med en golvyta av 100 m2 och ett enkelt förrådshus likaledes med en

golvyta av 100 m2. De anföra vidare:

Då det nu gällde, att söka beräkna kostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens

inrättande, kunde man i detta sammanhang bortse från kostnaderna

för försöksstall och försökslada, enär dessa kostnader komme att behandlas

i samband med den till Ultuna förlagda försöksgården. Beräkningarna

skulle alltså avse institutionsbyggnad, vegetationsgård och bostadsbyggnad

för vaktmästare.

Enär den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen framlagt

förslag, skulle företräda en betydligt större försöksverksamhet och organiseras

efter i viss mån andra linjer, än vad som förut ifrågasatts, krävde densamma,

även om betes- och vallföreningens nuvarande byggnad skulle kunna

tagas i anspråk av staten, en betydligt större institutionsbyggnad än den för

den ombildade centralanstalten föreslagna, samt av samma anledning också

en större vegetationsgård och bostadsbyggnad för två vaktmästare.

Utredningsmännen, som låtit genom arkitekten A. V. Fagerström uppgöra

ritningar och kostnadsförslag till institutionsbyggnad för den av dem föreslagna

försöksanstalten, avsedd för samtliga däri enligt förslaget ingående

avdelningar, hava såsom förläggningsplats för byggnaden förordat åsen omedelbart

norr om svenska betes- och vallföreningens institutionsbyggnad vid

Ultuna. Anstaltsbyggnaden har föreslagits skola med fasad mot öster uppföras

i tre våningar med källarvåning på en basyta av 15.6 X 48 m.

Om byggnadens avsedda disposition lämnas av utredningsmännen upplysningar

enligt följande schema.

a. Källarvåningen: botaniskt laboratorium, vitaminlaboratorium, rum för

torrsubstansbestämningar i rotfrukter, arkiv för försöksrapporter,

fotografirum, lager- och förrådsrum, verkstadsrum, pann- och kölrum

m. m.;

b. bottenvåningen: kemiska driftslaboratorier;

c. våningen 1 tr. upp: tjänsterum för administrations- och upplysnings
avdelningens

samt för jordbruksavdelningens befattningshavare;

d. våningen 2 tr. upp: tjänsterum för husdjursavdelningens befattnings
havare,

samlingssal, bibliotek, rum för »Meddelanden», blankettförråd,

lunchrum m. m.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Enligt beräkning har den effektiva golvytan i den föreslagna institutionsbyggnaden

avsetts att disponeras på ungefär följande sätt:

Tjänsterum: Golvyta m2

administrations- och upplysningsavdelningen.................. 210

jordbruksavdelningen....................................... 250

husdj ursavdelningen........................................ 160 620

Laboratorier:

kemiska................................................... 570

botaniskt................................................. 50 620

Bibliotek, sessionsrum, arkiv o. d................................... 240

Diverse:

lager- och förrådsrum...................................... 185

verkstads-, pann- och kölrum............................... 120

lunch- och kapprum samt toaletter.......................... 115 420

Summa m2 1,900.

För institutionsbyggnadens uppförande hava beräknats följande kostnader

Byggnadskostnader (inklusive målning)..................... kronor 370,500

Värme, ventilation, lågtrycksånga..............kronor 80,000

Vatten och avlopp, sanitära installationer m. m. » 40,000

Destillationsanläggning........................ » 5,000

Vattenavhärdningsfilter....................... » 3,000 » 128,000

Elektrisk installation (inklusive kabel)........... » 55,000

Fast inredning: skåp, hyllor, laboratoriebord................. » 40,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter............ » 60,000

Summa kronor 653,000.

Till dessa egentliga byggnadskostnader hava dessutom angivits komma

följande kostnader för yttre ledningar inklusive schakt och återfyllning m. m.,

nämligen:

Gashuvudledning........................................... kronor 5,500

Omläggning delvis av befintlig kallvattenledning.............. » 2,200

Avloppsledning med rensbrunn.............................. » 3,000

Planering m. m. omkring byggnaden.................. » 5,800

Summa kronor 16,500.

Utredningsmännen anföra vidare:

Vegetationsgården hade enligt tidigare förslag beräknats kräva en kostnad

av 25,000 kronor. Ehuru densamma nu ansetts böra göras större, ansåges

dock kostnaden härför, bland annat, genom rådande materialkostnader

(t. ex. på cement) vid tiden för utredningen, ej behöva ökas mer än till 32,000

kronor.

Vaktmästarbostaden, som borde innehålla 2 lägenheter om 2 rum och kök,

skulle uppförd av trä betinga en till 25,000 kronor beräknad kostnad.

Härtill komme vissa kostnader för anskaffning av apparater, särskilt för

kemiska laboratoriet, samt andra inventarier, varvid beräknades, att en del

av dessa kunde förvärvas från de institutioner, som skulle ingå i den nya

anstalten. För nämnda ändamål ävensom för förflyttning av inventarier från

Experimentalfältet torde erfordras ett belopp av 50,000 kronor.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition nr 167. 193

Engångskostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande på Ultuna

hava alltså ansetts kunna beräknas till följande belopp:

Institutionsbyggnaden..................................... kronor 653,500

Yttre ledningar, planering m. m............................ » 16,500

Vegetationsgård med lysimeteranläggning1.................... » 32,000

Bostadsbyggnad för vaktmästare........................... » 25,000

Inventarier............................................... » 50,000

Summa kronor 777,000.

Utredningsmännen framhålla, att de ej närmare berört frågan om dispositionen

av svenska betes- och vallföreningens till stor del med anvisade lotterimedel

uppförda institutionsbyggnad och detta närmast av den anledningen,

att detta spörsmål i viss mån vore beroende av den särskilda utredning rörande

husdjursavdelningens inre organisation, som utredningsmännen ifrågasatt.

De tillägga:

Skulle det därvid visa sig, att denna avdelnings verksamhet behövde utökas,

kunde avdelningen ej inrymmas i den institutionsbyggnad, till vilken

utredningsmännen i det föregående framlagt förslag. Ifrågavarande avdelning

borde i så fall överföras till betes- och vallföreningens institutionsbyggnad,

i vilken utredningsmännen tänkt sig, att dessutom bostäder skulle beredas

för anstaltens chef och en vaktmästare. I nyssnämnda byggnad torde

nämligen, bortsett från sagda bostadslägenheter, garage, pann- och kölrum,

tvättstuga m. m., finnas lokaler med en effektiv golvyta av minst 350 m2.

Vid en dylik disposition av denna byggnad bleve visserligen en del utrymmen

disponibla i den föreslagna institutionsbyggnaden, men dessa kunde användas

dels till bostäder för de båda vaktmästarna, i vilket fall särskild bostadsbyggnad

för dessa ej torde behöva uppföras, dels till hospitantrum för elever

vid lantbrukshögskolan.

Slutligen hava utredningsmännen påpekat, att, genom förflyttningen av

centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och

husdjursavdelningar, av dem vid Experimentalfältet disponerade byggnader

bleve lediga. De anföra härom i huvudsak följande.

Den byggnad, vari bland annat husdjursavdelningen vöre inrymd, tillhörde

delvis lantbruksakademien och komme måhända att återgå till denna.

Vad åter beträffade jordbruksavdelningens nuvarande institutionsbyggnad

ville utredningsmännen ifrågasätta, om ej densamma ävensom en del uthus

skulle kunna upplåtas till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,

vilken institution för utredningsmännen uppgivit sig vara i stort behov av

att erhålla lämpligare lokaler och bättre arbetsmöjligheter, än vad som för

närvarande vore fallet. I fråga om de åkerarealer vid Experimentalfältet,

som disponerades av förutnämnda jordbruksavdelning, torde dessa kunna

överlåtas dels till statens växtskyddsanstalt, dels till lantbruksakademiens

trädgårdsavdelning, dels vid eventuellt behov i framtiden i någon utsträckning

lill statens centrala frökontrollanstalt.

Utredningsmännen hava, såsom närmare angivits i annat sammanhang,

för inrättande av försöksgård vid Ultuna beräknat byggnadskostnadcr med

sammanlagt 83,000 kronor samt kostnader för levande och döda inventarier

till 15,000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

1935 års

utredningsman.

Över 1931 års utredningsmäns betänkande, så vitt däri beröres lokaler och

utrustning för försöksverksamheten, hava yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen

samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att ritningar till föreslagen institutionsbyggnad

endast förelåge som skisser, vilka icke slutgiltigt genomstuderats.

Byggnadsstyrelsen har emellertid förutsatt, att styrelsen komme

i tillfälle att medverka vid ett eventuellt utarbetande av fullständiga ritningar

och därför ansett sig icke behöva närmare uttala sig örn förslagets

detaljer utom i visst avseende, som här torde sakna intresse att beröra. Mot

de beräknade kostnaderna för institutionsbyggnaden, liksom för den föreslagna

bostadsbyggnaden för vaktmästare bar byggnadsstyrelsen icke haft

något att erinra.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet har framhållit, att, därest svenska betes- och

vallföreningens verksamhet skulle inordnas i den statliga försöksorganisationen,

det torde vara lämpligt, att föreningens institutionsbyggnad foges i

anspråk därför, samt att en utredning rörande husdjursförsökens organisation

kunde komma att resultera i ökade krav på institutionsutrymmen för

denna gren av försöksverksamheten.

1935 års utredningsman har i sitt betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens

organisation framhållit, att det mötte betydande svårigheter

att som ett isolerat problem behandla frågan örn de för husdjursförsöksverksamheten

erforderliga lokalerna. Lösningen av nämnda fråga vore enligt hans

mening i hög grad beroende av vissa andra lokalfrågor, vilka i sin tur sammanhängde

antingen med spörsmålet om växtförsökens organisation eller

med vissa lantbrukshögskolan direkt berörande byggnadsfrågor. Med hänsyn

bland annat till de fördelar, som anordnandet av större byggnader för

flera institutioner torde, även i ekonomiskt hänseende, innebära framför ett

system med ett flertal mindre byggnader, syntes hithörande olika byggnadsfrågor

knappast kunna lösas annat än i anslutning till försöksfrågekomplexet

i dess helhet.

Utredningsmannen framhåller i anslutning härtill, att allenast vissa vägledande

synpunkter på husdjursförsöksverksamhetens lokalfråga kunde av

honom framföras. Han har därvid ansett sig böra utgå från, att de i lantbrukshögskolans

nya institutionsbyggnads västra del i andra våningen befintliga

lokalerna för högskolans institutioner för husdjurens avels- och

raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel även i fortsättningen

finge disponeras för liknande ändamål. Vidare anför han, att inom lantbrukshögskolan

fråga torde föreligga, att dessa institutioners utrymmen

skulle utvidgas därigenom, att de i sagda flygel förlagda kårlokalerna, vilka

ansåges för små, skulle flyttas till högskolans restaurantbyggnad, vilken

då behövde utvidgas och omändras. I utredningsmannens förslag räknas

emellertid ej med dylik eventuell ändring.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 167.

195

Utredningsmannen angiver, huru under nämnd förutsättning lokaler i

lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnad må kunna beredas för husdjursinstitutionerna

enligt de olika av honom framställda alternativen. Härom

torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet. Beträffande den förordade

tillämpningen av alternativ I må emellertid nämnas, att nya lokaler

ansetts erforderliga för den föreslagna institutionen för husdjursförsök.

Med hänvisning till tidigare återgiven personalförteckning för nämnda försöksinstitution

har utredningsmannen angivit följande ungefärliga beräkningar

angående behovet av institutionslokaler enligt sistnämnda alternativ.

Golvyta m2

1 rum för föreståndaren (professorn) ........................ 27.5

2 lika stora rum för två laboratorer .......................... 45.0

4 rum för fyra förste assistenter .............................. 80.0

2 arbetsrum för övrig personal å nötkreatursavdelningen (därav ett

större och ett mindre rum) .................................. 50.0

1 arbetsrum för övrig personal beträffande svinförsöken ........ 30.0

1 arbetsrum för fjäderfäförsöken ............................ 20.0

1 kansli- och registreringsrum .............................. 20.0

1 samlingsrum för försöksrådet och rymmande handbibliotek .... 40.0

4 laboratorierum (därav ett Kjeldahlsrum) .................... 80.0

2 rum för hospiterande elever .............................. 30.0

1 vaktrum ................................................. 17.5

1 prepareringsrum m. m..................................... 20.0

Summa 460.0.

Ytterligare anför utredningsmannen följande.

Utöver angivna lokalutrymmen tillkomme behov av korridorer, trappor,

kapprum, toiletter, tvättrum och andra dylika utrymmen ävensom — lämpligen

i källarvåningen — lagerrum för fodermedel och annat material. Särskilt

örn lokalerna skulle inrymmas i egen byggnad, tillkomme vidare utrymmen

för bränsle, pannrum m. m.

Hela institutionen syntes alltså kunna inrymmas exempelvis i en tvåvåningsbyggnad,

ungefär 25 meter lång och 13 å 14 meter bred, eller ock

i ungefär en våning i en institutionsbyggnad av den storlek, som föreslagits

i 1931 års utredningsmäns betänkande, i vilket senare fall dock förutsattes,

att även vissa delar av källarvåningen finge utnyttjas för husdjursförsöksverksamheten.

Beträffande frågan örn förläggningen av de nya lokalerna kunna enligt

utredningsmannens åsikt olika förslag diskuteras. Han anför härom i huvudsak:
Man

kunde tänka sig, att för husdjurs- och växtodlingsförsökens gemensamma

behov nyuppfördes en institutionsbyggnad, belägen antingen ungefär

på den plats, som föreslagits i 1931 års utredningsmäns betänkande, d.

v. s. rätt nära svenska betes- och vallföreningens institution, eller ock utefter

den nya vägen från landsvägen Uppsala—Flottsund fram till Ultuna,

t. ex. på dess norra sida strax väster om därvarande spårvägshållplats.

Möjligen kunde även diskuteras en sammanbyggnad av lantbrukshögskolans

nya institutionsbyggnads västra flygel med den gamla elevbyggnaden. Jämväl

bade undersökts möjligheten att förlägga en institution för husdjurs
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försök eller för utfodringslära i närheten av ladugården vid Ultuna, exempelvis

på platsen för det gamla, av lantbruksinstitutet tidigare disponerade häststallet.

Efter besök vid Ultuna hade utredningsmannen dock stannat för

att såsom den mest lämpliga platsen för en husdjursinstitution av här avsett

slag förorda en tomt antingen å norra sidan av nyssnämnda nya väg och

helst nära spårvägslinjen eller också omedelbart sydost om korsningen mellan

sagda nya väg och spårvägslinjen. Detta läge vore centralt i förhållande

till såväl lantbrukshögskolans institutioner som försöksladugården vid Ultuna

och de vid Bäcklösa ifrågasatta nya svin- och hönshusen, varjämte läget

ur allmän byggnads- och planeringssynpunkt förefölle tilltalande.

Utredningsmannens förslag avser jämväl uppförande av vissa nya bostadslägenheter,

nämligen:

Vid Ultuna:

1 lägenhet örn 2 rum och kök för föreslagen vaktmästare, 2 lägenheter

för två försöksassistenter, därav en för försöksinstitutionen och en för institutionen

för husdjurens utfodring och skötsel, samt slutligen 1 lägenhet

för en ladugårdsförman.

Vid Bäcklösa:

2 lägenheter för två försöksassistenter, 1 lägenhet för svinskötare och 1

lägenhet för en arbetsförman i hönseriet.

Vid Kungsängen:

1 lägenhet för en försöksassistent och 1 lägenhet för en förman.

Lägenheterna hava ansetts böra innehålla för gifta försöksassistenter 3

rum och kök och för gifta arbetsförmän 2 rum och kök.

Slutligen har utredningsmannen framhållit, att, därest Norra Åsums kronoegendom

skulle bliva tagen i anspråk för försöksverksamhet, där torde böra

uppföras en bostadslägenhet för en försöksassistent.

Här må anföras följande av utredningsmannen angivna uppskattade engångskostnader

vid tillämpning av alternativ I rörande

husdjursförsöken:

Ny- och ombyggnadsarbeten:

1. Institutionsbyggnad vid Ultuna med diverse anläggningar

och planeringar.................................. kronor 250,000

2. Bostadshus vid Ultuna, Bäcklösa och Kungsängen för 5 för
söksassistenter

(varje lägenhet örn 3 rum och kök) samt

4 förmän eller vaktmästare (varje lägenhet örn 2 rum och

kök)............................................. » 92,000

3. Ny ladugård vid Kungsängen (under Ultuna) ......... » 182,000

4. Svinhus vid Bäcklösa (under Ultuna)................. » 65,000

5. Försöksanläggning för höns vid Bäcklösa (under Ultuna) » 74,000

6. Kaninhus vid Ultuna ............................... » 5,000

7. Omändring i ungdjursladugården vid Ultuna........... » 15,000

8. Omändring av ladugården vid Alnarp ................ » 6,000

9. För brunnar, planering, elektrifiering m. fl. behov vid

ovannämnda stallar............................... » 25,000

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 197

Anskaffning av inventarier m. m.:

10. Inventarier m. m. till institutionsbyggnaden vid Ultuna kronor 30,000

11. Inköp av svin...................................... » 5,000

12. Inköp av fjäderfän................................. » 3,000

13. Diverse döda inventarier för nötkreaturs- och svinförsöken » 16,000

14. Döda inventarier för hönseriet vid Bäcklösa........... » 19,000

15. Rörelsekapital för hönseriet.......................... » 5,000

16. Oförutsedda behov i samband med anskaffandet av före
stående

försöksresurser............................ » 8,000

Summa kronor 800,000.

Beträffande tillkomsten av dessa beräkningar har utredningsmannen anfört,

att vissa skisser med kostnadsberäkningar utförts av arkitekten L. N.

Gramén till de ifrågasatta nya uthusbyggnaderna vid Ultuna, Bäcklösa och

Kungsängen. Av arkitekten Gramén utförda kostnadsberäkningar finnas intagna

i en till 1935 års utredningsmans betänkande hörande bilaga, till vilken

torde få hänvisas. Utredningsmannen anför härutöver följande om kostnadsbeloppens

framräknande.

Vid de av arkitekten Gramén utförda beräkningarna hade förutsatts, att

allt material inköptes samt att allt arbete utfördes med särskild arbetskraft,

avlönad enligt de för Uppsala gällande avtalsvillkoren. Förnekas kunde ej,

att de sålunda framräknade kostnadsbeloppen förefölle höga. Det vore emellertid

möjligt, att vid blivande entreprenad ett förbilligande kunde ske, vilket

givetvis borde eftersträvas. Sålunda borde Ultuna egendom kunna bidraga

med en del körslor och möjligen även grundgrävning samt med tillhandahållande

i viss utsträckning av byggnadsmaterial, främst virke. Beträffande

Ultuna egendoms möjlighet att tillhandahålla virke kunde anmärkas,

att det syntes vara ett önskemål, att till egendomen från domänfonden

måtte helt överföras den till gården gränsande kronoparken Lilla Djurgården,

varifrån Ultuna nu hade rätt att erhålla viss avverkning. För det nu

och framdeles förekommande behovet av virke vore detta av stort gagn.

Utredningsmannen upptoge emellertid, för säkerhets skull, de av arkitekten

Gramén framräknade kostnadsbeloppen. Beträffande den föreslagna ladugården

vid Kungsängen anmärktes, alt därest ladugården utfördes med betongbjälklag

kostnaderna för densamma ökades med omkring 25,000 kronor,

samt att vid anbringande av åskledare å nötkreaturs- och svinhusen kostnaderna

därigenom ökades med omkring 10,000 kronor.

Vad anginge anläggandet av betesvallar på Ultuna samt eventuell konstgjord

bevattning av betesmark vid Alnarp torde kostnaderna därför skäligen

böra bestridas av vederbörande egendom.

För ominredningen av den del av ladugården vid Alnarp, som skulle användas

till försök, hade utredningsmannen, i samråd med förvaltaren av

Alnarps egendom, gjort ett överslag rörande kostnaderna. Motsvarande gällde

i avseende å de till uppförande avsedda bostadshusen.

De angivna kostnadsuppgifterna för eventuella institutionslokaler samt

dessas inredning m. m. vöre grovt approximativa, enär det med hänsyn till

utredningsmannens begränsade uppdrag ej synts vara möjligt att närmare

klarlägga dithörande, med andra byggnadsfrågor nära sammanhängande

spörsmål. Det upptagna kostnadsbeloppet vore alltså en grov uppskattning,

gjord genom jämförelse i avseende å rymdinnehåll med kostnaderna för

andra institutioner vid Ultuna.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

Rörande de i övrigt upptagna kostnadsbeloppen borde här blott nämnas,

att rörelsekapitalet för hönseriet tänkts vara ett engångsbelopp för inköp

vid starten av foder, diverse material m. m. Det förutsattes, att detta belopp

finge avskrivas. Framdeles eventuellt uppkommande vinster å driften

vid hönseriet torde givetvis böra redovisas till statsverket.

I den av 1935 års utredningsman avgivna promemorian rörande vissa frågår

i samband med jordbruksförsöksverksamhetens organisation har beträffande

lokaler och utrustning för jordbruksförsöken allenast

påpekats, dels att det finge förutsättas, att såväl den föreslagna jordbruksförsöksinstilutionen

som befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan i allmän

jordbrukslära och växtodlingslära erhölle tillräckliga möjligheter att direkt

utföra försök vid Ultuna egendomskomplex, dels att, om det av utredningsmannen

framförda förslaget i avseende å jordbruksförsökens organisation

genomfördes, den för jordbruksförsöksinstitutionen erforderliga institutionsbyggnaden

kunde göras väsentligt mindre än vad av 1931 års utredningsmän

beräknats.

De i 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria berörda frågorna

om lokaler och utrustning för försöksverksamheten hava föranlett yttranden

av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen samt lantbrukshögskolans

styrelse och lärarråd. Ur dessa yttranden må återgivas

följande.

Lantbruksstyrelsen har funnit, att utredningen i byggnadsfrågan,

så vitt anginge lokaler för den centrala verksamheten vid ifrågavarande försök

vore så otillfredsställande, att den knappast utan vidare kunde läggas

till grund för ett ställningstagande från statsmakternas sida, åtminstone icke

till fragan i dess helhet. Icke ens frågan örn lokaler för husdjursavdelningen

har synts lantbruksstyrelsen tillräckligt klarlagd. Styrelsen anför vidare:

Någon övertygande motivering för uppförande av särskild byggnad för

husdjursavdelningen hade enligt lanlbruksstyrelsens mening icke anförts. Det

syntes antagligt, att vid ett sammanförande av de båda avdelningarna för

husdjursförsök och jordbruksförsök icke obetydliga fördelar i ekonomiskt

hänseende stöde att vinna. Vissa lokaler skulle nämligen kunna gemensamt

utnyttjas och värmeanordningar m. m. skulle, om de sammanfördes i en

större anläggning, bliva avsevärt billigare, än om de fördelades på två mindre

sådana.

De framlagda beräkningarna rörande lokaler och kostnader för den föreslagna

byggnaden för husdjursavdelningen syntes vara i hög grad preliminära.

De syntes emellertid medgiva en viss prutmån. Lantbruksstyrelsen,

som i brist av mera utarbetade förslag icke kunde företaga någon detaljgranskning

av byggnadsplanen, inskränkte sig därför till det alllmänna uttalandet,

att, även om en särskild byggnad skulle uppföras för husdjursavdelningen,

denna knappast syntes med nödvändighet behöva få den omfattning

eller medföra de kostnader, som ifrågasatts.

Mot utredningsmannens förslag örn uppförande av en särskild försöksladugård

vid Kungsängen och örn inredning av den s. k. ungdjursladugården

vid Ultuna för försöksändamål, ville lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida

det icke vore mest rationellt, att den praktiska försöksavdelningen

tillförsäkrades dispositionsrätten ur försökssynpunkt över ladugården och be
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

199

sättningen vid Kungsängen, och att motsvarande dispositionsrätt över ladugård

och besättning vid Ultuna förbehölles de båda andra försöksinstitutionerna.

En sådan anordning skulle emellertid givetvis icke utesluta, vare sig

att den praktiska försöksavdelningen efter överenskommelse nied de båda

andra finge för sina ändamål utnyttja besättningen vid Ultuna, i den mån

denna icke behövde tagas i anspråk för försök i undervisningssyfte, eller att

i undantagsfall något djur flyttades från den ena ladugården till den andra,

där så för utfyllande av en försöksgrupp befunnes nödvändigt.

Förslaget örn anordnande av särskilda försöksbesättningar för svin och

fjäderfä vid Bäcklösa funne lantbruksstyrelsen ändamålsenligt, men styrelsen

ville ifrågasätta, huruvida icke dispositionsrätten över dessa försöksanläggningar

borde förbehållas den praktiska försöksverksamheten och utbyggas

efter dess behov. Till Bäcklösa borde jämväl förläggas försöksavdelningens

byggnad för försök med kaniner. Därigenom skulle nämnda avdelnings

verksamhet på lämpligt sätt koncentreras, och avdelningen komma i tillfälle

att på bästa sätt utnyttja sina arbetskrafter. Vidare skulle varje anledning

till slitning mellan olika försöksorgan därigenom undanröjas. En sådan anordning

som den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta, skulle emellertid medföra,

att institutionernas för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och

skötsel vid behov av försöksresurser i fråga örn smådjur måste på annat sätt

tillgodoses. Detta bleve emellertid en fråga vars utredning finge anses ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse.

Beträffande kostnaderna för ladugård och svinhus ansåge lantbruksstyrelsen,

att utöver de i kostnadstablån upptagna borde beräknas av utredningsmannen

angivna belopp för byggande av ladugården vid Kungsängen

med betongbjälkar omkring 25,000 kronor, och för anbringande av åskledare

å ladugård och svinhus omkring 10,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen anför vidare rörande beräknade kostnader för byggnader

och inventarier i huvudsak följande.

Med den kännedom, lantbruksstyrelsen ägde angående byggnadskostnaderna

för andra ladugårdar, måste styrelsen, ehuru fullt medveten örn att

en speciellt för försöksändamål anpassad ladugård krävde annan utrustning

än en vanlig modern bruksladugård och därför ökade anläggningskostnader,

finna en kostnad för ladugården vid Kungsängen (inklusive betongtak) av

mera än 200,000 kronor allt för hög. Genom lämpliga anordningar horde

denna kostnad, utan att ladugårdens verkliga värde för sitt ändamål därigenom

i avsevärd grad nedsattes, kunna i hög grad nedbringas. Vad lantbruksstyrelsen

här anfört gällde jämväl i fråga om de föreslagna nybyggena av

svinhus och hönseri vid Bäcklösa.

Hela byggnadsfrågan syntes därför kräva förnyad utredning. Därest skäl

skulle föreligga för ett omedelbart ställningstagande till försöksverksamhetens

organisation, syntes det emellertid icke vara nödvändigt att avvakta förnyad

bvggnadsutredning. Ståndpunkt torde nämligen i likhet med vad förut

i liknande fall skett redan nu kunna fattas beträffande behovet av byggnaderna.

Utredning, varom nyss nämnts, avsågc endast deras utförande och

slutliga kostnad. Slutgiltig utredning borde dock föreligga, innan statsmakterna

toge ställning till behovet av de belopp, som skulle slutligen anvisas

för ändamålet.

Vad lantbruksstyrelsen anfört angående de för försöksutrustningen avsedda

byggnaderna gällde jämväl rörande förslaget till kostnader för anskaffande

av inventarier lii. lii. till ett beräknat belopp av sammanlagt 4.3,000 kronor

eller, örn rörelsekapitalet och vissa oförutsedda utgifter (5,000 + 8,000=)

13,000 kronor medräknades, 56,000 kronor. Någon utredning, varpå dessa

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

beräkningar grundade sig, förekomme icke heller. Underlag för ett närmare

bedömande av beloppens skälighet saknades därför.

Det torde emellertid icke vara uteslutet, att jämväl här beloppen vore räknade

något i överkant. Givet vore att, därest hönseriet vid Bäcklösa såsom

lantbruksstyrelsen ifrågasatt anpassades efter endast den praktiska försöksavdelningens

behov, det för inventarier beräknade beloppet, vilket avsåge

ett för samtliga försöksorgans behov anpassat hönseri, kunde betydligt nedskrivas,

antagligen till cirka hälften.

Av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen funne

de av utredningsmannen uppskattade engångskostnaderna av 800,000 kronor

för husdjursförsöksorganen höga, men att styrelsen i det skick, vari utredningen

för närvarande förelåge, icke kunde angiva det belopp, vartill nämnda

kostnader vid ett slutgiltigt ställningstagande till frågan skäligen borde

beräknas.

Byggnadsstyrelsen har erinrat, att det av utredningsmannen i betänkandet

angående husdjursförsöksverksamhetens organisation förordade

alternativ I innehölle vissa byggnadsplan^ men att dessa vore allenast löst

skisserade och grovt approximativt kostnadsberäknade. Styrelsen anför

vidare:

Utredningsmannen hade utgått ifrån, att de i lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnads

västra del i byggnadens andra våning befintliga lokalerna

för högskolans nuvarande institutioner för avels- och raslära och för utfodringslära

även i fortsättningen finge disponeras för liknande ändamål. Under

denna förutsättning hade vid Ultuna beräknats en ny institutionsbyggnad för

liusdjurslära för en kostnad av 250,000 kronor. Byggnadsstyrelsen hade intet

att erinra mot denna kostnadssumma för uppförandet av en byggnad av

den här avsedda storleken med 25 X 14 meters planmått i två våningar med

inredd källare och laboratorieinredning av mindre omfattning, dock under

förutsättning att byggnaden förlädes intill redan befintliga institutionsbvggnader

och på sådant sätt, att befintligt ledningssystem kunde tjäna även denna

byggnad.

Däremot torde de till 92,000 kronor angivna byggnadskostnaderna för bostadshus

för fem försöksassistenter örn vartdera tre rum och kök samt för

fyra förmän och vaktmästare om vartdera två rum och kök vara för låga, då

de motsvarade en byggnadskostnad av icke fullt 3,000 kronor för eldstad.

Dessa kostnader borde höjas till åtminstone 144,000 kronor, motsvarande

4,500 kronor för eldstad.

Till grund för kostnadsuppgifterna för uthusbyggnaderna vid Ultuna,

Kungsängen och Bäcklösa läge skissförslag, varav styrelsen beretts tillfälle

taga del. De upptoge ny ladugård vid Kungsängen för 182,000 kronor, svinhus

vid Bäcklösa för 65,000 kronor, hönshus därstädes för 74,000 kronor

samt omändring av ungdjursladugården vid Ultuna för 15,000 kronor. Dessa

kostnadssiffror syntes byggnadsstyrelsen antagliga. Dock förelåge icke uppgifter

om utrustning.

Rörande de övriga i betänkandet upptagna byggnadsföretagen, som avsåge

uppförande av kaninhus vid Ultuna för 5,000 kronor, omändring av ladugården

vid Alnarp för 6,000 kronor samt brunnar, planeringar m. m. för

25,000 kronor, kunde byggnadsstyrelsen i avsaknad av varje utredning icke

göra annat uttalande, än att kostnaderna för dessa byggnadsföretag måste

betraktas såsom för låga.

De i betänkandet till 714,000 kronor beräknade sammanlagda byggnadskostnaderna

vore enligt byggnadsstyrelsens mening för låga. Därest vid den

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

201

fortsatta behandlingen av frågan örn försöksverksamhetens organisation det

skisserade lokalprogrammet för institutioner och inredning skulle följas, borde

enligt styrelsens mening byggnadskostnaderna beräknas till minst 825,000

kronor.

Domänstyrelsen, vars yttrande inhämtats i anledning av den av utredningsmannen

i samband med vissa beräkningar angående anskaffande av

byggnadsvirke vid Ultuna egendom framförda frågan om överförande till Ultuna

från domänverket av kronoparken Lilla Djurgården, har anfört, att då

hinder icke torde möta för lantbrukshögskolan att, till täckande av ett tillfälligt

större behov av virke, i förskott erhålla utsyning på en gång av virkesavkastningen

för flera år, i den mån en dylik åtgärd vore förenligt med

en god skogsvård, styrelsen ej funnit tillräckliga skäl föreligga för överflyttande

av kronoparken^ förvaltning från domänverket till lantbrukshögskolan.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att det vore

erforderligt för högskolans institutioner i ämnena husdjurens avels- och raslära

samt i husdjurens utfodring och skötsel att för sina försök i viss utsträckning

erhålla tillgång, förutom till smådjur, även till större djur och att

behovet därav borde beaktas i blivande byggnadsplan.

Lantbruks högskolans lärarråd, som i nu avhandlade frågor

yttrat sig dels rörande husdjursförsöken, dels rörande jordbruksförsöken, har

i avseende å husdjursförsöken ansett av vikt, att, inom ramen av de av utredningsmannen

beräknade kostnaderna, de för den praktiska försöksverksamheten

erforderliga försöksresurserna en gång för alla avgränsades från

dem, som vore nödiga för undervisningsinstitutionernas försöksverksamhet.

Lärarrådet anför vidare:

För lantbrukshögskolans institution för utfodringslära borde en mindre

försöksbyggnad, inrymmande samtliga djurslag, uppföras å en central plats

i omedelbar närhet av ladugård och loge vid Ultuna egendom. Denna byggnad

syntes förslagsvis böra hava utrymme för 2 hästar, 10 kor, 2 kvigor, 2

kalvar, 2 modersuggor, 10 gödsvin, 5 får och 100 höns, varjämte ett mindre

utrymme för kaniner och andra smådjur borde finnas. Vid planeringen borde

extra utrymmen beräknas för kontrollarbetets utförande, varjämte möjligheter

borde finnas att till försöksbyggnaden framdeles knyta en mindre respirationsanläggning.

Byggandet av en dylik syntes sålunda ej nu böra ske, enär

detta borde föregås av särskild, av utredningsmannen föreslagen utredning.

Berörda försöksstall borde, med undantag för hönseriet, ställas under Ultuna

egendoms förvaltning, enär det borde ingå i gårdens drift. Egendomens foder

utnyttjades därvid, och de erhållna produkterna överlämnades lill egendomen.

De till försöksstallet från egendomen överflyttade djuren borde i

regel av institutionen kunna disponeras enligt föreståndarens önskan, därvid

även utbyte av djur med egendomen borde möjliggöras. En särskild

djurskötare borde av egendomen hållas för detta försöksstall. Allt försöksarbete

i övrigt beräknades kunna utföras med hjälp av den försökspersonal,

som enligt alternativ I föreslagits.

Antingen helt skild från nämnda försöksstall eller sammanbyggd med detta,

men som en självständig avdelning därav, borde uppföras en mindre byggnad

för lantbrukshögskolans institution flir avels- och raslära, inrymmande

omkring 200 höns och 200 kaniner samt foder- och vägningsrum. Därmed

bleve den i utredningsmannens förslag upptagna byggnaden å Bäcklösa, som

skulle rymma 500 höns, överflödig.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Utredning

inom departementet.

Lärarrådets yttrande i avseende å lokaler och utrustning för jordbruksförsöken

har väsentligen avsett frågor om anordnande av vegetationsgård vid Ultuna

samt örn utrustning för det kemiska analyslaboratoriet. Beträffande vegetationsgården

har anförts, att sådan erfordrades för, jämte jordbruksförsöksinstitutionen,

följande nu befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan, nämligen

institutionerna för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbrukskemi,

marklära och mikrobiologi, ävensom för de av lärarrådet föreslagna institutionerna

för betes- och vallkultur samt mosskultur. Anläggningen har ansetts böra

bestå av en preparationshall, i vilken alla arbeten med gödseluppvägning, jordblandning,

preparering och sortering av skörden m. m. skulle kunna utföras,

vidare en ifrån denna utgående glastäckt hall och slutligen utanför den sistnämnda

en näthall. Kostnaderna för en vegetationsgård har av lärarrådet

ansetts avsevärt överstiga den av 1931 års utredningsmän beräknade. Lärarrådet

angiver, att en preliminär uppskattning givit till resultat, att för vegetationshallens

ordnande med plats för omkring 6,000 vegetationskärl skulle

erfordras omkring 50,000 kronor.

Beträffande analyslaboratoriet har lärarrådet beräknat ett behov av 30,000

kronor för laboratoriets utrustning.

Vid ärendets beredning inom jordbruksdepartementet har befunnits, att vid

inordnande i lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på jordbrukets

och husdjursskötselns områden den byggnadsplan, som av 1931 års utredningsmän

framlagts för av dem föreslagen fristående försöksanstalt ej kunde

utan förändringar och kompletteringar tillämpas, helst som utredningsmännens

undersökningar enligt deras uppdrag i huvudsak varit begränsade till

frågor berörande försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens områden.

Då jämväl de uppdrag, som lämnats 1935 års utredningsman, varit

begränsade till specialuppgifter, har en sammanhängande byggnadsplan för

de till inorganiserande i lantbrukshögskolan nu förordade institutionerna

för jordbruksförsök och för liusdjursförsök ej heller lämnats av denne utredningsman.

Härtill kommer att vissa andra kostnadsbelopp för byggnader,

enligt vad som framgår av avgivna betänkanden, angivits utan att

vara beräknade av fackman.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har jag ansett nödigt att genom

anlitande av arkitekt erhålla tillförlitliga skisser och kostnadsberäkningar

för följande lokaler, nämligen byggnad för institutionerna för jordbruks- och

liusdjursförsök, vegetationsgård, lada med loge för jordbruksförsöken, bostäder

för 2 vaktmästare vid försöksinstitutionerna, bostäder för 4 försöksassistenter,

därav 1 vid Ultuna, 1 vid Kungsängen och 2 vid Bäcklösa samt

bostad för 1 fältassistent ävensom bostäder för viss arbets- eller elevpersonal.

På min anmodan hava förslag jämte skisser och kostnadsberäkningar i ämnet

utarbetats av arkitekten G. Holmdahl. Jag torde här få angiva det väsentliga

i desamma.

Förslag till institutionsbyggnad för husdjurs- och jordbruksförsök föreligger

i två alternativ. Olikheten i dessa har framkommit genom olika mark
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

förhållanden vid två möjliga förläggningar. I alternativ I tankes

institutionsbyggnaden förläggas i sluttande terräng väster om lantbrukshögskolans

förutvarande kemiska institution och i alternativ II i närheten

av och norr om svenska betes- och vallföreningens institution vid Ultuna.

Förläggningen enligt alternativ I förutsätter flyttning till annan plats

av bostadsbyggnad, förläggningen enligt alternativ II flyttning av en stolplada.

Institutionsbyggnaden, som föreslås skola uppföras av sten under plåttak,

tänkes hava rektangulär planform av 48 meters längd och 14 meters

bredd och vara uppförd i två våningar mellan jordvåning och låg vind.

Lokalerna äro enligt planen ordnade på båda sidor om en genom byggnaden

gående mittkorridor. Rumsdjupén på båda sidor örn korridoren är 5 meter

och avståndet mellan fönstrens mittaxlar 3.3 meter. Våningshöjden mellan

golv och tak i jordvåningen är 2.9 meter och för två överliggande våningar

3.4 meter. Höjden i vindsvåningens mittkorridor är 2.2 meter. Byggnaden

är planlagd med en centralt belägen huvudentré, tillgänglig från en tvåarmad

yttertrappa. Lokaluppdelningen mellan försöksavdelningarna är vertikal

med gränsytorna nära byggnadens tvärgående mittaxel. Kommunikationen

mellan våningarna inom de båda sinsemellan avskilda försöksavdelningarna

förmedlas genom innertrappor från jordvåningen till vinden. För båda avdelningarna

gemensamma lokaler äro förlagda till jordvåningens centrala

del. För laboratorierna behövliga fläktar äro avsedda att förläggas i vindsutrymmena.

Byggnadens utrymmen enligt planen redovisas i följande uppställning.

Institutionen för husdjursförsök. Golvareal

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

2 » » 2 statsagronomer............................ 46 »

2 » »2 förste assistenter........................... 35 »

2 » » laborationer................................. 58 »

1 » » avrykning................................... 15 »

1 » » vågar....................................... 11 »

3 » » botaniskt laboratorium, prover och preparering . 46 »

2 » » hospitanter och extra personal................ 32 »

1 » » kanslipersonal............................... 22 »

1 » » personal vid nötkreatursförsök................ 29 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » tidskrifter (tillsammans med avdeln. för jordbruksförsök)

.................................... 27 »

1 » » laborationer i fysiologi.............. 32 »

1 » » förråd...................................... 34 »

1 » » arkiv....................................... 18 »

1 » » g!as........................................ 14 » 465 ma

Institutionen för jordbruksförsök.

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

3 » »3 statsagronomer............................ 86 »

2 » » 2 förste assistenter........................... 42 »

6 » » assistenter m. fl.............................. 84 »

3 » » extra personal............................... 68 »

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Golvareal

1 rum för 1 kansliskrivare.............................. 22 m2

1 » » personal.................................... 15 »

1 » » personal vid lokala gödslingsförsök............. 22 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » kärlanalys................................... 35 »

1 » » vågar....................................... 12 »

1 » » botanisk analys.............................. 38 »

1 » » spannmål................................... 29 »

2 » » jordprover och uppackning................... 40 »

1 » » arkiv........................................ 15 » 554 m2

Lokaler gemensamma för institutionerna för husdjurs- och jordbruksförsök.

Golvareal

Pannrum.............................................. 32 m2

Bränslerum............................................ 30 »

Pumprum............................................. 10 »

Verkstadsrum......................................... 22 »

Fotografirum.......................................... 13 »

Transformatorrum..................................... 14 »

Varmkammare......................................... 12 » 133 m2

Summa golvarealer 1,152 m2.

I nämnda golvarealer äro ej inräknade ytor för entréer, kapprum, toaletter,

korridorer och trappor.

Vegetationsgården är avsedd att bestå av tre olikartade intill varandra fogade

byggnadskroppar nämligen: a) långsträckt hall och två större rum, allt

av trä under plåttak, där arbetena för växthusen såsom jord- och gödselberedning

samt skörden utföras, b) kallväxthus av glas och järn, näthallar

av järntråd och cementplaner invid och i förbindelse med nämnda hallar, där

vegetationsförsök utföras i kärl uppställda på vagnar, samt c) pann- och transformatorcentral

invid hallens ena kortsida. Sistnämnda byggnadsdel utföres

av brandsäkert material och innehåller dels pann- och cisternanläggning

för uppvärmning och destillering av bevattningsvatten, dels elektrisk transformator

för elektrisk belysning såväl av denna byggnad som av en angränsande

lada. Golven i samtliga lokaler utgöras av betong och stålslipad cement.

Ytorna av byggnadens olika delar framgå av följande uppställning.

Golvareal

Arbetshall............................................. 120 m2

1 rum för jordberedning................................ 26 »

1 » » gödselberedning.............................. 26 »

Rum för ångpanna och transformator................... 27 »

Kallväxthus........................................... 280 »

Näthallar............................................. 840 »

Cementplaner.......................................... 280 » 1,599 m2

Summa golvarealer 1,599 m*.

Minskas vardera av kallväxthusen, näthallarna och cementplanerna till hälften,

bliva totala golvarealerna (1,599 m2 — 700 m2 =) 899 m2.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

205

Ladan med tillhörande loge är avsedd att utföras av stolpvirke och bräder

med planmåtten 12 meter X 25 meter, i två bottnar över jordvåningen och

med en längsgående genomfart i mellan-botten. Jordvåningens ena halva

utnyttjas som skjul för maskiner och redskap och den andra indelas i 3 rum

för spannmålsprover, tröskning och konstgödsel, under vilket sistnämnda rum

utföres källare för rotfrukter. Ladans båda bottnar över jordvåningen utnyttjas

som magasin för otröskad försöksskörd.

Bostäder vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent samt arbets- eller

elevpersonal, beräknade att utföras i 2 byggnader, den ena avsedd för försöksassistenten

och innehållande tre rum och kök, den andra för fältassistenten

jämte arbets- eller elevpersonal innehållande en lägenhet om två rum

och kök samt tre enkelrum. Byggnaderna äro planerade att utföras på grundmurar

och källarmurar av betong. Bostaden örn tre rum och kök avses innehålla

en golvareal av 75 m2, bostaden örn två rum och kök en golvareal av

60 m2, enkelrummen sammanlagt 50 m2.

Bostäder för tvä vaktmästare vid försöksinstitutionerna äro avsedda att förläggas

vid Ultuna i en byggnad, varje bostadslägenhet innehållande 2 rum

och kök om 60 m2 sammanlagd golvareal.

Bostäder vid Kungsängen för 1 försöksassistent samt vid Bäcklösa för 2

försöksassistenter äro avsedda att utföras med tre rum och kök för assistenten

vid Kungsängen samt vid Bäcklösa med tre rum och kök för en assistent,

ett enkelrum för 1 assistent samt två rum för elev- och arbetspersonal. Bostäderna

om tre rum och kök äro planerade att innehålla motsvarande golvyta

som den för försöksassistenten vid Ultuna angivna, enkelrummet för en

assistent 25 m2 och de två rummen för arbetspersonal sammanlagt 30 m2.

De beräknade kostnaderna för nu angivna byggnader utom inredning framgå

av följande uppställning.

1. Byggnaden för försöksinstitutionerna:

Enligt alternativ I................................... kronor 423,000

» » II......................kronor 421,000

2. Vegetationshallen;

b) » 2,500 » .......................... » 71,000

3. Lada med loge........................................ » 24,000

4. Byggnader vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent

samt arbetspersonal ävensom utvändiga för byggnaderna

gemensamma ledningar (25,000 + 30,700 + 5,400 =).... » 61,100

5. Byggnad för försöksinstitutionernas vaktmästare.......... » 37,000

6. Omläggning av utvändig huvudavloppsledning från förut
varande

elevbyggnaden till Fyrisån.................... » 5,000

7. Byggnad vid Kungsängen för 1 försöksassistent.......... » 29,300

8. Byggnad vid Bäcklösa för 2 försöksassistenter samt arbets
personal

........................................ » 40,100

Summa kronor 690,500.

För fast och lös inredning av byggnaden för försöksinstitutionerna har

beräknats en kostnad av 50,000 kronor.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Departementschefen.

1 infordrat yttrande tiar byggnadsstyrelsen lämnat förslagen och

beräkningarna utan anmärkning.

Det torde vara uppenbart, att det förslag till försöksverksamhetens rationella

organiserande, som av mig i det föregående tillstyrkts, förutsätter avsevärt

ökade byggnadskostnader, jämförda med dem, som beräknats för försöksverksamhet

i propositionen till 1931 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande m. m. Denna kostnadsökning hänför sig

ej blott till byggnader för det egentliga försöksarbetet utan även till bostadsbyggnader

för personal, som på grund av tjänstgöringens art måste bo på

platsen. Till denna personal höra vissa assistenter samt arbetspersonal för

husdjursförsöken, fältassistent och viss arbetspersonal för jordbrukförsöken

samt försöksinstitutionernas vaktmästare. Beträffande de genom departementets

direkta försorg utarbetade byggnadsförslag^! och kostnadsberäkningarna

må anföras följande.

Institutionsbyggnaden är tämligen noga avpassad efter de uppgifter, som

av mig föreslagits skola åvila institutionerna och efter den för dessa nu beräknade

personalen. Den föreslagna ramen medgiver sålunda icke någon

avsevärd utökning av denna personal, i den mån densamma är bunden vid

institutionsarbete. Å andra sidan torde förslaget få anses så väl tillgodose

förefintliga behov av institutionspersonal och resurser för dennas utnyttjande,

att befogade anspråk på personalökning eller dylikt, som icke må kunna

fyllas inom den föreslagna byggnadens omfång, kunna anses relativt avlägsna.

Jag anser mig icke böra framställa erinran mot byggnadsplanen eller

kostnadsberäkningen och förordar sålunda, i det jag ansluter mig till det såsom

alternativ I betecknade förslaget, att för byggnadsarbeten vid institutionsbyggnaden

avses ett belopp av 423,000 kronor, samt att till fast och lös

inredning för byggnaden beräknas 50,000 kronor. Ehuru kostnadsberäkningen

för byggnaden i enlighet med nämnda alternativ I uppgjorts med hänsyn

till viss tänkt byggnadsplats vid Ultuna, torde det likväl få ankomma på

Kungl. Majit att i samband med byggnadens utförande, inom tillmätt kostnadsram,

definitivt bestämma byggnadsplatsen.

Mot förslaget om uppförande av en lada med loge för försöksarealen för

jordbruksförsök vid Ultuna till en beräknad kostnad av 24,000 kronor har

jag icke något att erinra.

Kostnaden för den i 1931 års utredningsmäns betänkande föreslagna vegetationsgården

jämte lysimeteranläggning har av utredningsmännen uppskattats

till 32,000 kronor. Vid den inom departementet föranstaltade utredningen

har anordnande av vegetationsgård utan lysimeteranläggning kostnadsberäknats

till 86,000 kronor. Denna anordning lärer vara tillräcklig för

omkring 5,000 vegetationskärl. Vid en anläggning för halva detta kärlantal har

beräknats en kostnad av 71,000 kronor. I dessa belopp äro inräknade kostnader

för erforderliga vagnar för kärlens uppställning, men ej kostnader för

anskaffning av kärl. Det är min uppfattning, att försöken genom vegetationskärl

böra ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Emellertid torde för närvarande

behovet av sådana försök kunna tillgodoses med den mindre av de

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

ifrågasatta anläggningarna. Även med en anläggning av denna storlek synes

jämväl lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner beredas tillfredsställande

utrymme för sina kärlförsök. Frågan örn anordnande vid Ultuna av

lysimeteranläggning torde icke nu behöva aktualiseras. Jag föreslår alltså, att

för anläggning av vegetationsgård beräknas ett belopp av 71,000 kronor.

Bostäderna för försöksassistenterna vid husdjursförsöken äro avsedda för

tre gifta befattningshavare och en ogift. Härvid hava beräknats för de gifta

befattningshavarna lägenheter örn tre rum och kök i enlighet med 1035 års

utredningsmans förslag och för en ogift assistent ett större enkelrum, under

det att bostad för gift fältassistent upptagits till två rum och kök. Det är att

märka, att assistenterna lör husdjurslörsök enligt planen för deras verksamhet

behöva tillgång till arbetsplats i de egna bostadslägenheterna för antecknings-

och rapportarbeten, medan så icke behöver vara fallet beträffande

fältassistenten, vars verksamhet väsentligen avser arbetsledning. För försöksinstitutionernas

vaktmästare hava såsom förut anförts beräknats två bostadslägenheter

om två rum och kök i en för dem gemensam byggnad. Kostnaderna

för ifrågasatta byggnader åt assistenter och vaktmästare enligt de

inom departementet gjorda beräkningarna förefalla onekligen höga med tanke

på dessa byggnaders små bostadsinnehåll. I betraktande av de anspråk på

bostadsstandard, som numera i allmänhet ställas även på bostäder för lägre

befattningshavare i statens tjänst, torde kostnaderna dock ej kunna avsevärt

nedskäras. En besparing av omkring 10,000 kronor torde emellertid kunna

uppnås genom sammanförande i en byggnad av det i förslaget med förläggning

vid Ultuna angivna bostadshuset för fältassistent och arbets- eller elevpersonal

samt bostadshuset för försöksassistent. Med upptagande av kostnaderna

för denna byggnad till 50,000 kronor får jag alltså föreslå, att till

byggnader för assistenter jämte viss arbetspersonal samt för försöksinstitutionernas

vaktmästare beräknas (50,000 + 29,300 + 40,100 + 37,000 +

5,000 =) 161,400 kronor.

Såsom 1935 års utredningsman anmärkt torde för arbetsförman i hönseriet

vid Bäcklösa kunna avses där befintligt bostadshus. Ät en ogift svinskötare

vid Bäcklösa kan enligt arkitekten Holmdahls förslag bostad beredas

i ett av enkelrummen för arbetspersonal i den planerade nya byggnaden.

Då särskild försöksassistent enligt det föregående ej beräknas för institutionen

för husdjurens utfodring och skötsel vid lantbrukshögskolan, förfaller

1935 års utredningsmans förslag om anordnande av bostad för sådan assistent.

Ej heller lära bostäder för ladugårdsförmän vid Ultuna och Kungsängen

behöva beräknas i detta sammanhang, då enligt vad jag föreslagit de

arbetsuppgifter, som avsetts skola påvila dessa förmän, böra fullgöras genom

egendomsförvaltningens driftspersonal. Utredningsmannens förslag örn eventuellt

uppförande av bostad för försöksassistent vid Norra Åsums kronoegendom

torde jämväl förfalla, då frågan örn denna egendoms användning såsom

försöksgård enligt vad jag anfört icke nu synes böra prövas.

Jag förordar vidare, alt medel beräknas enligt förslag i 1935 års utredningsmans

betänkande för ny ladugård vid Kungsängen, svinhus vid Bäcklösa,

försöksanläggning för höns vid Bäcklösa, kaninhus vid Ultuna, örn
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ändring av ungdjursladugården vid Ultuna, omändring av ladugården vid

Alnarp samt för behov av brunnar, planering, elektrifiering m. m. vid olika

stallar med sammanlagt 372,000 kronor. Jag förutsätter, att för belopp,

som må anvisas till uppförande av byggnader vid Ultunakomplexet, anordningar

kunna vidtagas jämväl för den försöksverksamhet avseende rävar

och andra pälsdjur, som enligt vad jag förordat torde kunna omfattas av

husdjursförsöksverksamheten.

För anskaffande av inventarier till den föreslagna försöksgården vid Ultuna

har av 1931 års utredningsmän beräknats ett belopp av 15,000 kronor.

Då däri torde ingå anslag dels för levande inventarier, dels för viss materiel,

som torde kunna tillhandahållas av Ultuna egendoms förvaltning, finner jag

ett belopp för utrustning vid jordbruksinstitutionens fältförsök å Ultuna av

10.000 kronor böra räcka för komplettering av den vid Experimentalfältet

förefintliga materielen för sådana försök.

1 1935 års utredningsmans betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens

organisation har för anskaffning av inventarier m. m. föreslagits anvisande

av ett belopp av 86,000 kronor. Sedan ett däri ingående belopp av

30.000 kronor för inventarier till institutionsbyggnaden vid Ultuna fråndragits,

återstår en av mig i det föregående ej beräknad inventariekostnad av

56.000 kronor. Då i detta belopp torde ingå kostnader för inredning av försöksstallar,

lärer anmärkning mot beräkningen ej böra framställas. Jag föreslår

alltså, att för angivna ändamål avses 56,000 kronor.

Det torde ej vara uteslutet, att komplettering erfordras för institutionen för

jordbruksförsök av den utrustning, som till institutionen må överföras från

Experimentalfältet. Då särskild utredning härom ej nu föreligger, lärer det

få bero på prövning av senare framställning, huruvida särskilda medel för

utrustning vid institutionen böra anvisas utöver förut omförmälda belopp för

inredning av institutionslokalerna samt materiel för fältförsöken vid Ultuna.

Sammanfattningsvis torde sålunda för närvarande böra för byggnader samt

inventarier och utrustning vid den statliga försöksverksamheten på jordbruks-

och husdjursområdet beräknas följande engångskostnader, nämligen

för byggnader (423,000 -f- 24,000 + 71,000 + 161,400 + 372,000 =)

1,051,400 kronor, samt

för inventarier och utrustning (50,000 + 10,000 -j- 56,000 =) 116,000

kronor.

De resurser, som i enlighet med vad här föreslagits må ställas till förfogande

för försöksverksamheten, avse givetvis i första hand försöksinstitutionernas

behov. Det torde emellertid böra understrykas, att det ligger i den

föreslagna organisationens natur, att resurserna efter prövning av försöksverksamhetens

och högskoleundervisningens ledning kunna användas jämväl

för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är en nödvändig förutsättning

för berörda undervisning.

Det må slutligen framhållas, att här ifrågakomna förslag till byggnadsarbeten

allenast äro att betrakta som preliminära, och att vid deras slutliga

utformande jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167- b. Centrala administrationen, bibliotek m. m.

209

1931 års utredningsmän hava, såsom angivits i samband med frågan om

lokalbehov för jordbruksförsöks- och liusdjursförsöksinstitutionerna, i deras

förslag till institutionsbyggnad för statens lantbruksförsöksanstalt beräknat

utrymmen, bland annat, för administrations- och upplysningsavdelningens

befattningshavare samt för bibliotek, sammanträdesrum m. m.

1935 års utredningsman har ej ansett sig böra ingå på frågan örn de behov

av lokaler och utrustning, hans förslag skulle medföra för lantbrukshögskolans

centrala administration m. m.

Då det av 1931 års utredningsmän framlagda förslaget till lokaler för nu

angivna ändamål uppenbarligen ej kan begagnas vid den av mig förordade

organisationen av försöksverksamheten i anknytning till lantbrukshögskolan,

har inom departementet med biträde av arkitekten Holmdahl verkställts

en utredning angående lokalbehovet. Härvid hava ifrågasatts utvidgade

lokaler för den i administrationsbyggnaden belägna rektorsexpeditionen,

större utrymme för sammanträdesrum vid högskolan än det förefintliga

samt nya biblioteksutrymmen. Vidare har upptagits till övervägande

fråga om beredande av bostäder åt lantbrukshögskolans vaktmästare.

Lantbrukshögskolans administrationsbyggnad innehåller i våningen 1

trappa upp följande tjänstelokaler, nämligen 1 rum för rektor, 1 rum för

kamrerare samt 1 sammanträdesrum, det senare även nyttjat såsom arbetsrum

för rektorsexeditionens kansli- och skrivbiträden. I övrigt upptages

denna våning av rektorsbostad. Sammanträdesrummet, vilket tidigare använts

som kollegierum för det nedlagda lantbruksinstitutets relativt fåtaliga

lärarpersonal, har ansetts knappt vid sammanträden med lantbrukshögskolans

lärarråd redan med dess nuvarande medlemsantal. I det föregående

har föreslagits inrättande vid högskolan av en ordinarie sekreterarbefattning

och en ordinarie kontorsbiträdesbefattning samt en till den centrala

förvaltningen vid högskolan anknuten befattning såsom assistent vid tillsynen

av byggnader och försöksgårdar. För dessa befattningshavare saknas tjänstelokaler

i administrationsbyggnaden.

Våningen i nedra botten av administrationsbyggnaden upptages helt av

lantbrukshögskolans bibliotek med dess läsesal och bokmagasin. Källarvåningen

innehåller uppackningsrum för bibliotek m. m. samt utrymme för

arkivalier ävensom ekonomilokaler tillhörande rektors bostadsvåning.

Vid lantbrukshögskolans tillkomst innehöll den boksamling, som övertogs

av lantbruksinstitutet vid Ultuna ett bokbestånd av omkring 18,400 volymer,

upptagande 380 hyllmeter. Genom åtskilliga bokdonationer efter

högskolans tillkomst, genom deposition av jordbrukslitteratur från Uppsala

universitet, genom inköp av böcker i någon utsträckning samt genom den

bytesverksamhet, som kommit till stånd med jordbruksvetenskapliga institutioner

inom olika länder, bar bibliotekets omfång under högskolans

Bihang lill riksdagens protokoll l9ltG. i sami. Nr 167. 14

1931 års

utredningsmän.

1935 år8

utredningsman.

Utredning

inom

departementet.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

korta tillvaro i det närmaste fördubblats. Efter överförande till lantbrukshögskolan

av de boksamlingar, som nu finnas vid centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar samt

dess växtfysiologiska avdelning, torde högskolans bibliotek komma kräva

ett antal hyllmeter, som beräknas icke obetydligt överstiga 1,000.

I detta sammanhang torde få behandlas fråga om bostäder för vaktmästare

m. fl. vid lantbrukshögskolan, frånsett i det föregående framställda förslag

om bostäder för de avsedda försöksinstitutionernas vaktmästare.

Vid lantbrukshögskolan finnas för närvarande anställda följande av denna

fråga berörda ordinarie befattningshavare, nämligen 3 vaktmästare och

1 ordinarie snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk, de två sistnämnda ickeordinarie

befattningshavare med avlöningar å 2,700 kronor och 1,900 kronor

jämte dyrtidstillägg. Därjämte finnes vid högskolan anställd en ordinarie

maskinist. Då till lantbrukshögskolan från centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet överföras anstaltens växtfysiologiska avdelning

samt driftslaboratorium, vilket sistnämnda är avsett att uppgå i

lantbrukshögskolans kemiska institution, tillkomma ytterligare 2 vaktmästare.

För maskinisten vid högskolan är bostad anordnad i den nyuppförda institutionsbyggnaden

för kemi, marklära m. m. Av övriga nu omförmälda

befattningshavare hava i personalbyggnaden norr örn administrationsbyggnaden

beretts bostäder i provisoriskt iordningställda lokaler åt 2 vaktmästare,

snickaren, trädgårdsmästaren och kusken. Den återstående av de vid

högskolan nu anställda 3 vaktmästarna har erhållit provisorisk bostad i

högskolans restaurangbyggnad. För personalbostadens färdigställande har

av riksdagen anvisats 29,000 kronor. Detta belopp har emellertid ännu icke

tagits i anspråk för ändamålet.

Enligt byggnadsplanen för lantbrukshögskolan skulle i berörda personalbyggnad

finnas bostäder för 5 befattningshavare. Därjämte skulle i gamla

elevbyggnaden, sedan denna omändrats till institutionsbyggnad för ämnena

lantbruksekonomi med handelslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära

och ärftlighetslära m. m. inrymmas 2 vaktmästarbostäder om vardera 2 rum

och kök. Vid det närmare utförandet av byggnadsplanen har det emellertid

befunnits, att ett nöjaktigt anordnande av omförmälda institutioner icke

medgiver bibehållande i den för institutionerna avsedda byggnaden av de

två vaktmästarbostäderna.

Det biträde, som, enligt vad nyss nämnts, lämnats av arkitekten Holmdahl,

har bestått i utförande av skisser med tillhörande kostnadsberäkningar

för ändringar i lantbrukshögskolans administrationsbyggnad, för nybyggnad

av bibliotek samt alternativt för omändring till bibliotek av befintlig byggnad

ävensom för nybyggnad av två bostadshus för vaktmästare och viss

därmed jämställd personal vid lantbrukshögskolan. Skisserna och kostnadsberäkningarna

hava granskats av byggnadsstyrelsen och därvid lämnats

utan erinran. För skisserna och kostnadsberäkningarna må här lämnas

följande redogörelse.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G7-

211

Föreslagna ändringsarbeten i administrationsbyggnaden beröra denna byggnads

bottenvåning, vilken såsom förut angivits nu upptages av lantbrukshögskolans

bibliotek. Våningen föreslås skola omändras till en sammanträdessal

med vidliggande mindre rum, kapprum och toaletter samt 3 tjänsterum

och 2 reservrum. Kostnaderna för ändringsarbetena hava beräknats till

8,500 kronor samt kostnader för inventarier till 1,500 kronor.

För biblioteksbyggnad föreligga två alternativa förslag. Enligt båda tänkes

byggnaden förläggas till platsen för nuvarande personalbyggnad. Det

ena alternativet, betecknat såsom alternativ I, förutsätter rivning av personalbyggnaden;

alternativ II avser ombyggnad av densamma. Här må lämnas

en närmare beskrivning allenast av byggnadsplanen vid alternativ I. Enligt

detta uppföres byggnaden av sten under plåttak samt erhåller rektangulär

planform med måtten 12 meter X 27 meter. Byggnaden är planerad för 3

våningar jämte källarvåning. Våningshöjderna från golv till tak äro i källarvåningen

2.1 meter, i bottenvåningen 3.0 meter och i de övre våningarna

2.1 meter. Våningarna avskiljas sinsemellan brandsäkert från varandra.

Kommunikationen mellan våningarna förmedlas från källaren till översta

våningen genom dels en trappa av sten, dels en spiraltrappa av järn samt en

mindre bokhiss. Byggnaden avses erhålla en centralt belägen huvudentré

tillgänglig medelst en tvåarmad yttertrappa av granit.

Källaren innehåller enligt planen rum för uppackning och emballage samt

för bokmagasin med 1,000 längdmeter bokhyllor, delvis avsedda för bibliotekets

dubblettförråd.

Bottenvåningen innehåller ett större läsrum med 19 studieplatser ävensom

lidskriftshyllor. Läsrummet står i öppen förbindelse med ett expeditionsrum

med disk och bokhiss. Våningen innehåller i övrigt ett bokmagasin för 600

längdmeter bokhyllor, 1 rum för bibliotekarie, kapprum och toaletter.

Våningen 1 trappa upp innehåller ett rum för bokbinderi samt tre större

bokmagasin för sammanlagt 1,100 längdmeter bokhyllor. En våning 2 trappor

upp avses kunna bereda plats för 1,200 längdmeter bokhyllor.

Samtliga bokhyllor tänkas utföras av järnplåt.

Biblioteksbyggnaden uppvärmes enligt planen från högskolans stora värmecentral.

Biblioteksbyggnad, uppförd enligt alternativ I har kostnadsberäknats till

176,000 kronor utan inredning. För fast och lös inredning har beräknats ett

belopp av 21,000 kronor.

Ombyggnad lill bibliotek av personalbyggnaden enligt alternativ II har beräknats

kosta 182,000 kronor utan inredning. Kostnaden för fast och lös

inredning beräknas enligt detta alternativ till samma belopp som enligt alternativ

I. Särskild beräkning har vidare gjorts av kostnaden för en biblioteksbyggnad

i enlighet med de angivna förslagen men minskad med översta våningen.

Enligt planen för en på detta sätt minskad biblioteksbyggnad erhålles,

efter avdrag från totalarealen av ytor för entré, kapprum och toaletter,

en nyttig areal av 710 m2, som redovisas på följande sätt:

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements
chefen.

1 studiesal.................................... 89 m2

1 expeditionsrum.............................. 14 »

1 rum för bibliotekarie........................ 22 »

1 uppackningsrum ............................ 22 »

1 rum för emballage.......................... 8 »

1 » » bokbinderi.......................... 22 »

I källaren 2 större och 2 mindre bokmagasin.... 212 »

I bottenvåning, 1 större bokmagasin............ 95 »

I våningen 1 tr. upp 2 större och 1 mindre bokmagasin

............................. 226 »

Summa 710 m2.

Genom berörda byggnadsminskning har en kostnadsbesparing ansetts inträda

med 34,000 kronor i avseende å byggnadskostnader och 6,000 kronor

för inventarier. Kostnaden för biblioteksbyggnad enligt alternativ I, men

minskad med översta våningen har alltså beräknats utgöra 142,000 kronor

utan inredning. För inredning i den minskade byggnaden har beräknats

15,000 kronor. Vid alternativ II äro motsvarande siffror 148,000 kronor och

15,000 kronor. Även dessa beräkningar hava granskats och lämnats utan

erinran av byggnadsstyrelsen.

För 8 bostäder för vaktmästare och därmed likställd personal äro planerade

två byggnader, var och en innehållande 4 lägenheter med en golvareal

per lägenhet av 60 ms. Byggnaderna äro avsedda att uppföras av trä på

grundmurar och källarmurar av betong. De uppvärmas från en värmecentral

gemensam för dem och de för vaktmästarna vid försöksinstitutionerna

avsedda bostäderna. Ifrågavarande två byggnader hava kostnadsberäknats

till sammanlagt 135,000 kronor.

Försölcsinstitutionernas införlivande med lantbrukshögskolan förutsätter,

såsom jag i det föregående anfört, ökade arbetskrafter för högskolans centrala

förvaltning. För följande föreslagna nya befattningshavare, nämligen

sekreterare, kontorsbiträde och assistent vid tillsyn av byggnader och försöksgårdar

måste lokaler beräknas. Jag står ej heller främmande för det

utvidgade lärarrådets behov av större sammanträdeslokal än den nu förefintliga.

Ehuru administrationsbyggnaden med nuvarande användning av

byggnadens lokaler ej innehåller några reservutrymmen för personal och givetvis

ännu mindre kan tillgodose ett behov av större sammanträdesrum,

skulle jag likväl tveka att föreslå nybyggnad allenast för lösande av härigenom

uppkomna lokalfrågor. Emellertid synes det mig nödvändigt, att prövning

företages av högskolans behov av utvidgat bibliotek i samband med överförandet

dit av de bokförråd, som nu finnas vid centralanstaltens jordbruksoch

husdjursavdelningar samt avdelningen för växtfysiologi. Jag torde härvid

få erinra, att i den år 1929 avlämnade utredningen beträffande centralanstaltens

och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning, vilken

utredning omförmälts i propositionen nr 143 tili 1931 års riksdag, föreslagits

uppförande av en särskild biblioteksbyggnad vid Ultuna. Utredningsmännens

förslag blev emellertid då ej förordat i propositionen och föranledde ej

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

213

heller särskilt uttalande av riksdagen. Med hänsyn till den snabba utvecklingen

av lantbrukshögskolans bibliotek synes frågan om uppförande av särskild

byggnad för biblioteket icke längre kunna undanskjutas. De lokaler,

som vid högskolans tillkomst avsetts för bibliotek, lära även med anlitande

av nödfallsutrymmen allenast en kort tid framåt kunna tillgodose det växande

behovet. Då den för bibliotek föreslagna platsen torde vara synnerligen

lämplig för detta ändamål, uppkommer fråga örn där befintlig personalbyggnad

i nuvarande skick må kunna anses äga det värde, att biblioteket med

hänsyn därtill hellre borde förläggas till annan plats. Personalbyggnaden,

som tidigare använts till mejeri, är gammal och saknar alla nutida anordningar

för de där boendes bekvämlighet. Den är nödtorftigt inredd för tillgodoseende

av de mest trängande bostadsbehoven vid lantbrukshögskolans

inrättande, men för dess definitiva iordningställande anvisade medel, 29,000

kronor, hava, såsom förut anförts, icke ännu tagits i anspråk. Byggnaden

torde i befintligt skick vara av ringa värde och ej böra i och för sig hindra

byggnadsplatsens användning för bibliotek.

Genom personalbostadens rivning eller ombyggnad till bibliotek, bortfallande

av två vaktmästarbostäder i institutionsbyggnaden för lantbruksekonomi,

allmän jordbrukslära m. m. samt ökningen av vaktmästarnas antal i

samband med överförandet till lantbrukshögskolan av centralanstaltens avdelning

för växtfysiologi och det kemiska driftslaboratoriet torde erfordras

bostäder för sammanlagt åtta vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Sedan jag sålunda redogjort för de olika lokalbehoven för befattningshavare

vid högskolans centrala förvaltning, för högskolans bibliotek samt för

viss vaktmästar- och med denna jämförlig personal, torde jag få behandla

behoven i ett sammanhang, enär lokalfrågorna synas mig bero av varandra.

Den centrala frågan torde här anknyta sig till behovet av nytt bibliotek. Enligt

min mening bör detta behov tillgodoses i enlighet med det såsom alternativ

I betecknade förslaget, men minskat med den i förslaget ingående översta

våningen. För uppförande av biblioteksbyggnad i enlighet därmed torde

alltså böra beräknas 142,000 kronor utan inredning samt därutöver för fast

och lös inredning av byggnaden 15,000 kronor.

Genom bibliotekets överflyttande från administrationsbyggnaden till särskild

byggnad frigöras lokaler i administrationsbyggnadens bottenvåning för

större sammanträdesrum samt för tjänsterum åt nytillkommande befattningshavare.

Jag förordar, att för erforderliga ombyggnadsarbeten enligt förslaget

beräknas 8,500 kronor och för inventarier 1,500 kronor.

För bostäder åt 5 vaktmästare, 1 snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk

torde på föreslaget sätt böra uppföras två bostadshus, vartdera innehållande

fyra lägenheter örn två rum och kök. Det torde givetvis kunna diskuteras,

huruvida för ifrågakomna icke-ordinarie befattningshavare böra beräknas

bostäder av den standard, som bär, i likhet med tidigare beträffande försöksinstitutionernas

vaktmästare, förutsatts. Enligt min mening torde det

emellertid vara olämpligt, även med hänsyn till eventuella framtida behov,

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

att i de föreslagna byggnaderna införa en eller ett par lägenheter om ett runi

och kök. Jag förordar sålunda, att berörda två bostadshus för vaktmästare

och annan personal vid lantbrukshögskolan i huvudsak uppföras enligt förslaget

och att därför beräknas 135,000 kronor.

De olika förslag jag nu framfört, avseende byggnadsarbeten jämte inredning

och inventarier för lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek

samt bostäder för vaktmästare och viss annan personal vid högskolan, skulle

sammanlagt erfordra en medelsanvisning av för byggnadsarbeten (142,000 +

8,500 + 135,000 =) 285,500 kronor samt för inredning och inventarier (15,000

+ 1,500=) 16,500 kronor.

Liksom vid beräkningen av kostnaden för försöksinstitutionernas lokalbehov

torde jag även här få framhålla, att ifrågavarande förslag till byggnadsarbeten

allenast äro att betrakta såsom preliminära och att det sålunda

förutsattes, att jämkningar i förslagen kunna komma att visa sig erforderliga

vid deras slutliga utformande.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen.

1931 års I en tidigare avdelning har lämnats redogörelse för 1931 års utredningsUl™mängS

mäns förslag örn förläggningen till olika områden vid Alnarp av den ifrågasatta

trädgårdsavdelningens fackavdelningar med de för dessa erforderliga

fältarealerna.

Å förutsatt plats för den avsedda fruktodlingsavdelningcn hava utredningsmännen

föreslagit uppförande av dels en institutionsbyggnad med lokaler icke

blott för fruktodlingsavdelningen utan även för den ifrågasatta administrations-

och upplysningsavdelningen, dels en trädgårdsmästarbostad, dels en

mindre uthusbyggnad för förvaring av maskiner och redskap, varjämte beräknats

att försöksområdet måste inhägnas och förses med erforderliga

skyddsplanteringar.

Beträffande köksväxtcivdclningen, vars förläggning, såsom förut nämnts,

föreslagits till utgården Mellangård och en därintill gränsande arrendegård

Östergård, har där befintlig institutionsbyggnad ansetts kunna efter grundlig

reparation fortfarande användas som institutionsbyggnad. Därjämte har

vid Mellangård befintlig bostadsbyggnad ansetts kunna tjäna till bostäder åt

en förste assistent samt en extra assistent. För olika försök och för stamprövningar

har emellertid ansetts erforderligt att nybygga två större växthus.

Utredningsmännen hava påpekat att Mellangård och Östergård ej äro elektrifierade.

För de föreslagna försöksavdelningarnas försöksledare samt för fruktodlingsavdelningens

förste assistent hava bostäder ej föreslagits till uppförande,

då nämnda befattningshavare med rådande goda kommunikationer med

Lund, Lomma, Åkarp eller Arlöv ansetts kunna åtminstone tillsvidare utan

olägenhet bo på någon av dessa platser.

Beträffande engångskostnaderna för försöksanstaltens inrättande anföra

utredningsmännen i huvudsak följande.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

215

För administrations- och upplysningsavdelningen samt för fruktodlingsavdelningen

måste uppföras en institutionsbyggnad, inrymmande bibliotek,

tillika sessionsrum, och 3 kontorsrum för den förstnämnda avdelningen samt

4 ruin för den senare avdelningen. I byggnadens källare måste finnas kylrum

samt rum för förvaring och packning av frukt, varjämte på vinden borde

inredas fotografi- och mörkrum samt bostadsrum för assistent och städerska.

Kostnaderna för ifrågavarande byggnad inklusive fast inredning hade

av arkitekten O. Hägg, Malmö, beräknats till 82,700 kronor. Ett annat, ej

fullt så ändamålsenligt förslag skulle betinga en lägre kostnad, 72,200 kronor.

Vidare borde vid fruktodlingsavdelningen uppföras en materialbod och ett bostadshus

för avdelningens trädgårdsmästare. Vid köksväxtavdelningen erfordrades

tillsvidare dels uppförande av ett växhus för en av arkitekten Hägg

till 28,600 kronor beräknad kostnad, dels reparation av befintliga byggnader

vid Mellangård och östergård.

Ytterligare anföra utredningsmännen:

Elektrifieringen av Mellangård och Östergård, som fordrade en ledning om

c:a 1,950 meters längd samt transformator, hade av södra Sveriges ångpanneförening

beräknats kräva en kostnad av 12,000 kronor. Inhägnad av fruktodlingsavdelningens

försöksfällt c:a 1,800 meter beräknades draga en kostnad

av 5 kronor per meter eller tillsammans 9,000 kronor. För inköp av

träd och buskar samt för planering och anläggning av vägar å fruktodlingsavdelningens

försöksfält erfordrades ett belopp av 10,000 kronor. Inköp

av inventarier (möbler, skriv- och räknemaskiner, redskap, apparater m. m.)

beräknades sammanlagt för de olika avdelningarna till 25,000 kronor.

Utredningsmännen hava sammanfattat gjorda beräkningar rörande engångskostnader

för trädgårdsförsöksanstalten i följande uppställning:

Institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlings
avdelningarna

..................................... kronor 82,700

Materialbod ......................................... » 6,800

Bostad för trädgårdsmästare........................... » 14,000

Växthus ............................................ » 28,600

Reparation av byggnader på Mellangård.................. » 5,000

Reparation av byggnader på Östergård.................. » 4,000

Elektrifiering av Mellangård och Östergård.............. » 12,000

Inhägnad av fruktodlingsavdelningens försöksfält........ » 9,000

Inköp av träd och buskar; planering och anläggning av vägar

m. m........................................... » 10,000

Inköp av inventarier och redskap................. »_25.000

Summa kronor 197,100.

Då, såsom utredningsmännen erinrat, kostnaden för institutionsbyggnad

för administrations- och fruktodlingsavdelningarna enligt ett alternativt förslag

beräknats till 72,200 kronor har kostnadssumman vid tillämpning av

sistnämnda förslag kunnat beräknas lill 186,600 kronor. Utredningsmännen

anföra vidare:

De föreslagna växthusen torde i framtiden komma att visa sig vara otillräckliga

för försöksverksamhetens behov. Utredningsmännen ansåge sig

dock ej nu vilja framlägga ytterligare gående förslag, då de vid överläggning

med lantbruksakademiens trädgårdskommitté erfarit, att denna kommitté

tänkt sig, att akademien under vissa förutsättningar skulle kunna uppföra

ett större växthuskomplex vid Experimentalfältet, lämpat flir försök rörande

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements
chefen.

blomster- och köksväxtodling. Utredningsmännen kunde för sin del endast

uttala, att det vore mycket lyckligt om därtill lämpliga växthus kunde uppföras

och en försöksverksamhet av antydd art inrymmas i dem, utan att

statsverket betungades med de stora engångskostnader, som uppförandet

av ett större växthuskomplex skulle medföra. Då det emellertid ännu ej

kunde avgöras, huruvida dessa växthus komme att uppföras, än mindre

vilken omfattning ett sådant företag skulle få, kunde anslutningen av denna

akademiens tilltänkta verksamhet till den organisation, som nu föresloges,

icke bliva föremål för prövning.

I anledning av 1931 års utredningsmäns förslag, i den mån de beröra lokaler

och utrustning, hava byggnadsstyrelsen, styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen för Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund och styrelsen för Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund yttrat sig. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att förslagen till byggnader vid trädgårdsförsöksanstalten

utgjordes av preliminära skisser, som erfordrade vidare

utarbetande för att kunna slutgiltigt bedömas. Beträffande de angivna kostnaderna

för institutionsbyggnad, trädgårdsmästarbostad och växthus hava

dessa ansetts för lågt beräknade och böra höjas för institutionsbyggnaden till

98,000 kronor, för trädgårdsmästarbostad till 18,000 kronor och för växthus

till 38,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har härvid förutsatt, att byggnaderna

höllos inom de i respektive byggnadsprogram angivna omfattningar, och att

någon mera omfattande kylanläggning än vad ritningarna utvisade ej ifrågakomme

vid institutionsbyggnaden.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet har anfört, att den förutsatta förläggningen till

olika delar av Alnarps egendom av fruktodlings- och köksväxtavdelningarna

vore olämplig, enär därigenom bleve nödvändigt att för de olika avdelningarna

tillhandahålla olika institutionsbyggnader. Styrelsen har därför ansett,

att möjligheterna för ett lokalt sammanförande av avdelningarna borde

övervägas, innan beslut fattades örn anläggande av fruktträdsplanteringar och

uppförande av institutionsbyggnader.

Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

och för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund hava båda framhållit, att vid uppförandet av växthus största

möjliga hänsyn borde tagas till sådana växthustyper, som för den handelsmässiga

odlingen vore att anse som de lämpligaste.

Mot utredningsmännens förslag angående uppförande och reparationer av

byggnader, elektrifieringsarbeten, inhägnader samt plantering och planering

har jag i huvudsak icke något att erinra. I anledning av byggnadsstyrelsens

erinringar rörande byggnadskostnaderna torde få framhållas, att beträffande

den föreslagna institutionsbyggnaden för administrations- och fruktodlingsavdelningarna

av mig beräknats fåtaligare personal än den av utrednings
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

217

männen ifrågasatta och att den minskning av byggnadens storlek, som därav

må föranledas, torde motivera ett bibehållande av utredningsmännens kostnadsberäkning.

Det är likaledes min åsikt, att nöjaktiga växthus må kunna

uppföras för det av utredningsmännen beräknade kostnadsbeloppet. Beträffande

kostnaden för trädgårdsmästarbostad finner jag liksom byggnadsstyrelsen

utredningsmännens beräkning därav för låg. Jag anser mig därför

böra förorda, att för trädgårdsmästarbostad beräknas ett från 14,000 kronor

till 18,000 kronor höjt belopp.

Jag biträder utredningsmännens förslag om anvisande av 25,000 kronor för

inköp av inventarier och redskap för trädgårdsförsöksavdelningen.

Sammanfattningsvis torde sålunda böra för trädgårdsavdelningen beräknas

för byggnadsarbeten, elektriska anläggningar samt plantering och planering

176,100 kronor samt för inventarier och redskap 25,000 kronor.

Även i detta sammanhang torde jag få framhålla, att förslagen till byggnadsarbeten

böra betraktas som preliminära och att jämkningar i förslagen

kunna komma att visa sig erforderliga vid deras slutliga utformande.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten

(utom löner).

a. Jordbruks- och husdjursförsöken.

Då 1931 års utredningsmän ingå på frågan örn beräkning av driftkostnaderna

för av dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt hava de funnit nödigt

taga hänsyn till huruvida staten ensam skulle gälda alla för försöksverksamheten

erforderliga kostnader eller huruvida, såsom under en följd av år varit

fallet vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, försöksverksamheten

skulle vara i viss utsträckning hänvisad till medelsanskaffning

på privat väg. Utredningsmännen, som, enligt vad tidigare anförts, föreslagit,

att försöksverksamheten borde frigöras från beroendet av gåvor i form

av konstgödselmedel, hava framhållit, att staten även i övrigt borde ensam

gälda de för dess försöksverksamhet erforderliga kostnaderna.

Av utredningsmännen uppgjort förslag till omkostnadsstat för den av dem

avsedda statens lantbruksförsöksanstalt torde i det följande få oförändrat

återgivas, ehuru vissa däri ingående belopp enligt nu tillämpade grunder

för statuppställning böra hänföras till lönestat.

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter och annan extra personal ..

Tjänsteresor......................................

Resor för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder..

Tryckning av meddelanden, flygblad m. m.........

Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten,

renhållning och städning ........ kronor 14,000

Inköp och underhåll av möbler, skriv
och

räknemaskiner m. m......... » 4,000

Skrivmatcrial, papper, blanketter .. » 5,000

Telefon och telegram.............. » 4,000

Bokinköp, inbindning av böcker o. d. » 3,000

kronor 55,000

» 24,000

»> 7,000

» 20,000

*___ 30,000 130,000

1931 års

utredningsmän.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Diverse material för bokföring, registrering, arkivering

o. d..................................... kronor 500

Fotografier, ljusbilder o. d......................... » 1,200

Anskaffande och komplettering av utställningsmaterial » 1,000

Diverse omkostnader.............................. » 300 3,000

Jordbruksavdelningen:

Vegetationsgården................................ kronor 3,500

Frökontrollanalyser, cereala undersökningar m. m. .. » 3,000

Diverse förbrukningsartiklar (påsar m. m.).......... » 2,500

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 3,000 12,000

Husdjursavdelningen:

Diverse förbrukningsartiklar....................... kronor 1,000

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 2,500 3,500

Kemiska laboratoriet:

Förbrukningsartiklar (kemikalier, glas m. m.)....... kronor 10,000

Underhåll och inköp av apparater................. » 2,500

Diverse omkostnader.............................. » 500 13,000

Summa kronor 167,500.

Från nämnda belopp har ansetts böra avdragas dels inkomst av hyror för

anstaltens chef och 3 vaktmästare med ett beräknat belopp av (2,500 + 3 X

500 =) 4,000 kronor, dels belopp motsvarande vissa förutsatta prenumerationsavgifter

2,500 kronor. Efter dessa avdrag har omkostnadsstaten beräknats

belöpa sig till 161,000 kronor.

Utredningsmännen anföra, att de vid uppgörande av förslaget till omkostnadsstat

bortsett från driftkostnaderna för föreslagen försöksgård vid Ultuna.

De framhålla beträffande omkostnaderna för lantbruksförsöksanstalten, att

dessa helt naturligt vore svåra att beräkna innan anstalten någon tid bedrivit

sin verksamhet. I fråga om de olika posterna, frånsett posten till arvoden åt

assistenter, vilken ej torde påkalla intresse i detta sammanhang, hava utredningsmännen

anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för tjänsteresor, 24,000 kronor, tänktes fördelas med 8,000

kronor till administrations- och upplysningsavdelningen (för chef, betesinspektör

och kulturingenjör), 14,500 kronor till jordbruksavdelningen och

1.500 kronor till husdjursavdelningen. För sistnämnda båda avdelningar uppginge

ifrågavarande omkostnadspost för närvarande till c:a (9,000+ 1,500 = )

10.500 kronor, men därjämte förbrukades för samma ändamål avsevärda belopp,

c:a 25,000—30,000 kronor årligen, av mosskulturföreningen och betesoch

vallföreningen. Den nya anstaltens reseanslag borde ej vara för snävt

tilltaget, enär det vore av synnerlig vikt, att befattningshavarna komme i kontakt

med den lokala försöksverksamheten och det praktiska jordbrukets utövare.

Anstaltens resekostnader borde dock i någon mån kunna komma

att minskas, allteftersom nya försöksgårdar tillkomme och övertoge inspektionen

av försöksstationer och lokala försök.

Resekostnader för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder beräknades till

7,000 kronor därav för styrelsen 2,000 kronor, för försöksråden 1,500 kronor

och för distriktsnämnder (7 X 500 =) 3,500 kronor. Reseersättning för del
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

219

tagande i försöksrådens och distriktsniimndernas sammanträden borde efter

av styrelsen beslutade grunder endast utgå i förra fallet till det av varje

distriktsnämnd utsedda ombudet och i senare fallet till försöksstationernas

försöksledare. Reseersättning till övriga deltagande representanter borde betalas

av vederbörande institution.

För tryckning av meddelanden, flygblad och dylikt uppfört belopp av

20,000 kronor torde, om dessa publikationer utgåves såsom en tidskrift, vissa

inkomster i form av prenumerationsavgifter kunna påräknas, förslagsvis 2,500

kronor av 500 prenumeranter å 5 kronor. Mosskulturföreningen och betesoch

vallföreningen uppbure för närvarande i medlemsavgifter c:a 8,700 kronor

och det torde kunna förväntas, att om dessa föreningars tidskrifter upphörde,

en del av desammas förutvarande medlemmar önskade prenumerera

på den nya tidskriften. Meddelanden från centralanstaltens jordbruks- och

husdjursavdelningar, den förstnämnda avdelningens berättelse över lokala

gödslingsförsök, mosskulturföreningens tidskrift samt betes- och vallföreningens

årsskrift syntes kräva en sammanlagd årlig kostnad av minst 27,000

kronor.

Utredningsmännen anföra vidare:

För byggnaders underhåll hade något anslag ej upptagits, då desamma

borde ställas under byggnadsstyrelsens vård.

I fråga om expenserna vore posten bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten,

renhållning och städning svår att fastställa, då dess storlek i ej ringa grad,

vore beroende av kemiska laboratoriets behov av elektrisk kraft och gas. Utgiften

för telefon och telegram kunde synas väl hög, men det uppförda beloppet,

4,000 kronor vöre erforderligt, då för anstalten erfordrades en telefonväxel

med åtminstone ett 15-tal anknytningar.

För administrationsavdelningen särskilt upptaget belopp av 3,000 kronor,

innefattade bland annat 1,000 kronor för nyanskaffning av utställningsmaterial

till de vart annat år återkommande distriktslantbruksmötena, i vilka

det vore av stor vikt, att anstalten på ett representativt sätt deltoge.

För jordbruksavdelningen uppfört belopp av 12,000 kronor innefattade,

bland annat, 3,500 kronor för vegetationsgårdens kärlförsök. Sistnämnda

belopp vore tillfyllest endast under förutsättning att anstaltens båda vaktmästare

biträdde vid skötseln av försöken.

För husdjursavdelningen upptoges blott 3,500 kronor eller samma belopp,

som vid tiden för utredningen vore erforderligt.

För kemiska driftslaboratoriet beräknade omkostnader, 13,000 kronor, utginge

till största delen för inköp av kemikalier och glasvaror.

över utredningsmännens förslag, i vad detsamma avser den föreslagna försöksanstaltens

omkostnadsstat, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet anfört, att styrelsen delade utredningsmännens

uppfattning att kostnaderna för statlig försöksverksamhet borde gäldas av

staten ensam och icke med anlitande av privata medel.

Bland de årliga kostnaderna för lmsdjursförsöken, frånsett avlöningar, har

1935 års utredningsman beräknat ett belopp av 2,000 kronor för ökade utgifter

vid lantbrukshögskolans bibliotek samt 2,000 kronor för husdjursförsöksrådet

och till delta råd tillkallade sakkunniga. Härutöver hava de egentliga

omkostnaderna för lmsdjursförsöken med tillämpning av alternativ I

beräknats enligt följande uppställning.

Yttrande.

1935 års

utredningsman.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De båda institutionerna

för Institu
avels-

och ras- tionen för

lära och för ut- husdjursfodringslära

försök

tillhopa

kronor kronor

Expenser:

Bränsle, lyse, renhållning, städning m. m........... — 4,000

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d........... 700 1,300

Telegram, telefon och annonsering.................. 400 1,100

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner

m. fl. inventarier......................... 500 1,300

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl.

ändamål........................................ 400 600

Summa expenser 2,050 8,300

Svinstamkontrollen (de centrala omkostnaderna härför

äro intagna bland expenser) sammanlagt 20,000

kronor, varav 10,000 kronor beräknas bliva täckta av

deltagareavgifter efter förslagsvis 9 å 10 kronor per

gris (c:a 1,200 grisar).............................. — 10,000

Förbrukningsartiklar................................. 800 1,500

Resor för befattningshavarna......................... 800 2,200

Tryckningskostnader................................. — 2,500

Försökskostna der:

Ersättning åt Ultuna egendom..................... 1,000 10,000

Tillskott till hönseriet vid Ultuna.................. 1,000 2,500

Ersättning åt Alnarps egendom .................... — 3,000

Övriga försökskostnader (vid andra egendomar m. m.) . 500 4,000

Oförutsedda utgifter......................... 1,900_3,000

Summa kronor 8,000 47,000

5543ÖÖ

Beträffande försökens utförande vid Ultuna och Alnarps egendomar har

utredningsmannen föreslagit, att egendomsförvaltningarna skulle svara för

driften i försöksstallarna och tillhandahålla nödiga arbetsbiträden åt försöksassistenterna,

samt att de, såsom framgår av omkostnadsuppställningen,

skulle erhålla ersättning för det intrång försöken förorsakade.

Utredningsmannen har förutsatt, att anslagen fördelades ej blott å de olika

institutionerna, utan även å de olika avdelningarna inom en och samma institution.

I sin promemoria angående vissa frågor rörande jordbruksförsöksverksamheten

har utredningsmannen beträffande jordbruksförsöksinstitutionens omkostnader

anfört i huvudsak följande.

De för centralanstaltens jordbruksavdelning utgående anslagen till expenser,

resor, tryckning av redogörelser m. m. samt till direkt försöksarbete utgjorde

för närvarande sammanlagt i runt tal 53,000 kronor, därav cirka

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

221

42.000 kronor vore statsmedel. Därav torde ungefär 12,000 kronor hänföra

sig till de lokala försöken, från vilka kunde bortses i detta sammanhang,

enär på sätt 1931 års utredningsmän föreslagit, särskilda anslag borde utgå

därför. Omkostnadsbeloppet, vid tiden för utredningen cirka 41,000 kronor,

torde efter omorganisationen sannolikt behöva höjas ganska avsevärt. Att

härutinnan i förväg göra en uppskattning av medelsbehovet mötte svårigheter.

Ett omkostnadsanslag av sammanlagt 55,000 kronor syntes emellertid

böra beräknas för ändamålet för det första året.

Utredningsmannen har vidare förordat, att för mera omfattande bokinköp

för lantbrukshögskolans bibliotek inom jordbruksförsökens område beräknades

ett årligt anslagstillägg av 2,000 kronor.

I anledning av 1935 års utredningsmans förslag rörande omkostnader för Yttranden.

husdjursförsöksverksamheten hava lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans

lärarråd yttrat sig. Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de föreslagna

beloppen icke syntes för högt beräknade. Lärarrådet har framställt

särskilt förslag till omkostnadsstat för lantbrukshögskolans institutioner

för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel.

Detta förslag torde ej här behöva återgivas.

Med anledning av vad utredningsmannen anfört rörande omkostnader för

jordbruksförsöksinstitutionen har lärarrådet framhållit vikten av att tillräckligt

anslag anvisades för publikationsverksamheten, samt yrkat höjning till

4.000 kronor av det i promemorian till 2,000 kronor beräknade anslagstilllägget

för bokinköp.

Såsom anförts av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utrednings- Departementsman

möta svårigheter att beräkna åtskilliga av de poster, som böra ingå i chelenen

omkostnadsstat för försöksverksamheten. Den ledning för sådana beräkningar

rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet, vilken torde innehållas

i 1931 års utredningsmäns betänkande och 1935 års utredningsmans

promemoria, minskas till sitt värde därav, att vid ett genomförande av den

organisationsplan, jag förordat, förutsättningarna för omkostnadsberäkningarna

äro helt andra än enligt nämnda utredningsmäns även sinsemellan olika

förslag. Beträffande förslaget till omkostnadsstat för husdjursförsöken

enligt 1935 års utredningsmans betänkande är detta visserligen mera vägledande.

Det torde emellertid få gälla örn såväl jordbruksförsöken som husdjursförsöken,

att det knappast låter sig göra att nu taga någon bestämd

ståndpunkt till beräknandet av ifrågavarande omkostnader. Ej heller torde

detta vara i stort sett nödvändigt för närvarande, utan lärer därmed lämpligen

kunna anstå till dess anslag för ändamålen behöva äskas av riksdagen.

Till vissa frågor torde dock ställning böra tagas redan i detta sammanhang.

Härvid torde först få beröras det av 1931 års utredningsmän uppgjorda

förslaget till omkostnadsstat. Min mening överensstämmer med nämnda utredningsmäns

därutinnan, att driften av försöksverksamheten i dess nu föreslagna

organisationsform bör i sin helhet bekostas av statsmedel. Då distriktsnämnder

ej förutsättas skola tillsvidare inrättas, behöva medel för

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

resor av ledamöter i sådana nämnder ej beräknas. Befattningshavarnas resekostnader,

vilka av utredningsmännen beräknats även för sådan upplysnings-

och konsulterande verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen

samt av svenska betes- och vallföreningen, och vilka jämväl torde

hava avsett tillsyn av försöksgårdar och andra fasta försöksanordningar i

en avsevärt större utsträckning än som kan ifrågakomma enligt det förslag,

jag framställt, lära ej kunna i blivande omkostnadsstat upptagas i den storleksordning,

som av utredningsmännen ifrågasatts. Detsamma torde i stort

sett gälla om beräknade kostnader för publikationsverksamhet.

Beträffande 1935 års utredningsmans förslag till omkostnadsstat erinras,

att jag i det föregående förutsatt, att svinstamkontrollen ej beräknas tillhöra

de bestående uppgifterna för husdjursförsöksinstitutionen, och att sålunda

omkostnader därför ej böra beräknas för institutionen liksom givetvis ej

heller utjämnande inkomster genom de av utredningsmannen föreslagna deltagaravgifterna.

Därest min uppfattning att försöksinstitutionerna ej böra

indelas i underavdelningar godkännes, torde utredningsmannens förslag örn

anslagsfördelning inom olika avdelningar av en och samma institution förfalla.

Slutligen må nämnas, att jämväl andra kostnader än de av utredningsmännen

berörda synas kunna ifrågakomma. Erinras må i detta sammanhang

att, på sätt framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

punkt 16, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

gjort framställning örn medelsanvisning för anordnande av fortbildningskurser

för medhjälpare vid den lokala försöksverksamheten. För tillgodoseende

av särskilda behov, som i dylikt eller annat hänseende kunna finnas

föreligga, torde det, sedan försöksverksamheten på jordbruksområdet, såsom

jag föreslagit, övertagits av försöksinstitution vid lantbrukshögskolan,

få ankomma på högskolans styrelse att i vederbörlig ordning göra framställning.

b. Trädgårds försöken.

1931 års 1931 års utredningsmän hava avgivit följande förslag till omkostnadsstat

utrednings- f(jr den föreslagna trädgårdsförsöksanstalten. Ehuru i statförslaget ingå

man.

belopp, som enligt nu tillämpade grunder för statuppställnmg böra upptagas

i lönestat, återgives förslaget oförändrat sålunda:

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter, trädgårdsmästare och

skrivbiträden............................. kronor 16,000

Tjänsteresor................. » 4,000

Resor för försöksrådet....................... » 1,000

Tryckning av meddelanden, flygblad o. d..... » 3,800

Underhåll av byggnader, bänkgård, stängsel o. d. » 2,000

Underhåll och nyanskaffning av yttre inventarier » 1,500

Skatter o. d................................ » 1,400

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

223

Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, städning kronor 3,000

Inköp och underhåll av möbler

skriv- och räknemaskiner o. d. » 1,000

Skrivmaterialer, papper, blanketter

o. d......................... » 1,000

Telefon, telegram och annonser.. » 800

Inköp och inbindning av böcker,

tidskrifter o. d............... » 2,000 kronor 7(80o

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Utställningsmaterial........................ kronor 1,000

Fotografier, ljusbilder o. d................... » 500

Diverse omkostnader........................ » 500

Fruktodlingsavdelningen:

Diverse arbetskostnader..................... kronor 3,200

Förbrukningsartiklar........................ » 1,500

Gödselmedel............................... » 2,000

Inköp av plantskolealster.................... » 800

Diverse omkostnader........................ » 500

Köksvåxtavdelningen:

Diverse arbetskostnader (inkl. dragare).......kronor 12,000

Förbrukningsartiklar................. » 2,700

Gödselmedel (inkl. naturlig gödsel............ » 4,500

Inköp av frö............................... » 600

Diverse omkostnader.......■.............. » 700

kronor 37,500

» 2,000

8,000

» 20,500

Försök med prydnadsväxter .............................. » 2,000

Summa kronor 70,000.

Utredningsmännen framhålla, att de till fullo insett svårigheterna att för

en nybildad anstalt som den nu ifrågakomna med säkerhet angiva vissa

poster. Det oaktat hava utredningsmännen ansett det föreslagna anslagsbeloppet

som helhet betraktat vara tillfyllest för anstaltens drift. De beräkna

vidare, att från den angivna kosnadssumman 70,000 kronor komme

att avgå hyresinkomster med omkring 1,000 kronor och inkomster av

försålda produkter med omkring 4,000 kronor. Slutligen framhålles, att efter

ett visst antal år inkomster kunde inflyta genom försäljning av frukt och bär.

Förslaget till omkostnadsstat för trädgårdsförsöksanstalten har lämnats utan Yttrande.

annan erinran än att lantbruksstyrelsen, som ansett att ifrågasatt

behov av försök med prydnadsväxter tillsvidare kunde anses tillgodosett genom

den i samband med trädgårdsundervisningen bedrivna försöksverksamheten,

föreslagit, att i statförslaget upptagen post för sådana försök måtte

utgå.

Vad jag anfört rörande driftkostnaderna för jordbruks- och husdjursförsö- Departementa.

keil torde i tillämpliga delar få anses äga giltighet även beträffande trädgårds- chelen•

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

försöken. I anledning av lantbruksstyrelsen förslag, att kostnad för försök

med prydnadsväxter tillsvidare ej måtte beräknas, torde jag emellertid

få erinra att enligt vad jag tidigare föreslagit även försök med sådana växter

böra ingå i den ifrågasatta försöksverksamheten, i den mån arbetskrafter

och övriga resurser lämna möjlighet därtill.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke

statliga försöksorganen.

I det föregående har lämnats närmare redogörelse för statsanslag, som

utgå till icke statliga organ, vilka i viss omfattning bedriva försöksverksamhet

men därjämte handhava andra uppgifter, bland annat upplysningsverksamhet.

Av de organ, som här åsyftas, beröras följande av den nu framlagda

planen för försöksverksamhetens organisation, nämligen svenska

mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå samt Sveriges pomologiska förening. Det torde

här i korthet få erinras, att statsanslagen för innevarande budgetår till

nämnda organ utgöra för svenska mosskulturföreningen 110,000 kronor,

för svenska betes- och vallföreningen 89,400 kronor samt för kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå 36,500 kronor, därav 8,700 kronor till driftkostnader

för anstaltens försöksgård Alträsk. Till Sveriges pomologiska

förening utgår för budgetåret ett statsbidrag av 14,000 kronor.

Ur senast tillgängliga räkenskaper för svenska mosskulturföreningen, nämligen

för budgetåret 1 juli 1933—30 juni 1934, må återgivas följande kassakonto

avseende huvudanstaltens inkomster och utgifter.

Inkomster.

Medlemsavgifter....................................... kronor

Anslag från hushållningssällskap och landsting............ »

» av allm. medel för särskilda ändamål............. »

Annonser i tidskriften.................................. *

Analysavgifter.....................................• • ■ ■ *

Räntor: premiefonderna................ kronor 1,300:

å lån till Gisselås.............. » 1,474:26

övriga räntor.................. * 253:83

Statsanslag............................................

Gåvor till verksamheten................................ !>

Hyresersättning från vaktmästaren...................... »

J. V. Smitts donationsfond............................. ’>

Avräkningar...........................................

Utgifter över inkomster................................ ,}

3,025:

25

5,050:

—

750:

—

1,719:

65

530:

50

3,028

09

95,000

—

1,600

—

150

—

—:02

211:83

Summa kronor 111,065:34.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Utgifter.

225

Avlöningar............................................ kronor 49,400: —

Dyrtidstillägg.......................................... » 7,761: —

Extra försöksassistent.................................. » _

Extra biträde till bearbetning av försök................. » 1,908:

Vegetationsförsöken.................................... » ’g55:60

Kulturförsöken......................................... » 79g; 80

Flahults andel i statsanslaget........................... » 11,358:47

Resor: Kulturingenjörerna.............. kronor 10,869: 35

Styrelsens resor................. »> 1,894:50 » 18.126:35

Pensionsavgifter........................................ » 1219:02

Tidskriften...................................." ” ” ” » ö!66li 78

Smärre trycksaker...................................... » 468:04

Porto- och skrivmaterial................................ » 1 128:47

Byggnaders och inventariers underhåll................... » ''559; 83

Telefon............................................... » 743:55

Diverse förbrukningsartiklar............................. » 2,154:42

Inventarier och litteratur............................... » 731:57

Skatter och onera...................................... » 1,063:38

Årsmöten och mosskurser............................... » 649:50

Räntor................................................ » 3,533:54

Premier............................................... » 1,300: —

Fastighetens renhållning................................ » 314.75

Diverse omkostnader................................... ,, 1,529:27

inkomster över utgifter................................. » ’

Summa kronor 111,065:34.

Vidare må här ur senast tillgängliga revisionsberättelse vid granskning av

räkenskaperna hos svenska betes- och vallföreningen för år 1934 återgivas

följande vinst- och förlustkonto.

Debet.

Löner och arvoden..................................... kronor 57,708: —

Pensionsavgifter....................................... » 352; 01

Riksförsäkringsanstalten................................ » 98:29

Fastigheten...........................................,> 435'' oi

Inventarier............................................ » 5,217:29

Bibliotek.............................................. » 727:73

Laboratoriet........................................... » 1 390; 71

Administration......................................... » 8031:46

Upplysningsverksamheten............................... » 8,105:24

Rekvirerade förrättningar............................... » 2,060:40

Försökskostnader...................................... » 6777: 15

Specialverksamheten i Norrland......................... » 934:80

Avkastningskontroll.................................... » 1,023:67

Kärlförsök............................................. » 263^06

Stamförsök............................................ » 210:86

Kvalitetsförsök........................................ » iqo:_

Allmänna omkostnader.................................. » 242:41

Summa kronor 94,248:09.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167.

Kredit.

Statskontoret...........

Räntor.................

Årsledamöter...........

Laboratoriet............

Administration..........

Upplysningsverksamhet. .

Särskilda Bokförlaget....

Verktygsf Örtaget........

Rekvirerade förrättningar

Kapital................

....... kronor 73,500: —

....... » 2,364:84

....... » 4,445: —

....... » 1,315: —

....... » 2,900: —

....... » 1,751:81

....... » 113:65

....... » 27:10

....... »> 1,525:15

....... » 6,305:54

Summa kronor 94,248:09.

Slutligen må meddelas följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse

över förvaltningen av Sveriges pomologiska förening hämtade sammanställning

av föreningens räkenskaper för år 1934.

Ingående behållning.

Föreningskassan........

Inkomster.

kronor 211: 81.

Statsanslag till

föreningsverksamheten.......10,000: —

frukthandelns befrämjande.... 4,000: —

Årsavgifter............................

Annonser..............................

Tidskriften »Fruktodlaren»...............

Årsskrift och broschyrer................

Utdebiterat porto .......................

Räntor...............................

Diverse.......i.......................

Utgifter.

Frukthandelns befrämjande...........

Försöksverksamheten ................

Tidskriften »Fruktodlaren».........

Löner: Sekreteraren .... kronor 4,000:

Skrivbiträdet ... »__600:

Broschyrer..........................

Telefon och porto...................

Sammanträden......................

Annonsprovision.....................

Hyra, ljus, städning.................

Skrivmaterial........................

Örtengrenska biblioteket.............

Exkursion ..........................

Diverse.............................

kronor 14,000: —

» 8,515: —

» 5,179:22

» 4,736:85

» 4,521:46

»> 604:74

» 309: —

» 28:07 kronor

Summa kronor

kronor

7,954: 37

»

4,200:

47

»

6,000:

—

5,482: 02

»

4,600

_

»

3,423

76

»

1,882

69

»

1,293

20

»

1,000

—

»

900

—

»

406

67

»

168

—

»

70

—

»

693

60 kronor

37,894: 34

38,106: 15.

38,074:78

Utgående behållning.

Föreningskassan.........

31:37

Summa kronor 38,106:15.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition m 167.

227

Jag har i det föregående principiellt uttalat mig för att den av svenska DepaHemetUsmosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen bedrivna för- CÄC^en''

söksverksamheten borde överflyttas till statens försöksorgan, samt att för

föreningarna borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet,

som avsåge upplysning och propaganda. Därvid har jag utgått

från att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter,

genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och

genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning

erhölle det material för sin uppgift, som skäligen må kunna ifrågakomma,

samt att för demonstrationsändamål jämväl de statliga försöksgårdarna

och försöksfälten i viss utsträckning ställdes till föreningarnas

disposition. Jag har vidare förutsatt, att föreningarna skulle begagna sig

av den möjlighet att få under deras verksamhet uppkomna frågor prövade

genom sådana å statlig institution utförda försök, för vilkas utförande jag

ansett särskilda medel böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade

uppgifter är det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål

medel erfordras och i vilken utsträckning det må kunna beräknas, att

medelsbehovet täckes annorledes än genom statsanslag. De schematiska

uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits,

lämna helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av nämnda

behov. Föreningarnas personalbehov minskar givetvis avsevärt vid den

inskränkning i deras verksamhet jag förutsatt. Likväl torde vardera föreningens

lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtgå avsevärda belopp.

Vidare böra kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för ett

antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet,

administration m. m. Dessa omkostnader torde kunna

uppskattas till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan lära föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasatta

organisationsförändringen kunna påräkna inkomster i form av medlemsavgifter,

ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna

torde, lågt räknat, kunna uppskattas till omkring 5,000 kronor för

varje förening. Enligt min mening torde föreningarna kunna driva den

av mig avsedda verksamheten, om ett årsanslag av 50,000 kronor ställes till

förfogande av statsmedel för var och en av föreningarna. Jag förordar alltså,

att angivna belopp må utgå till föreningarna, sedan staten övertagit

deras försöksverksamhet och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de

till föreningen hörande för söksgårdar na Flahult och Gisselås. Då effekten

av föreningarnas verksamhet torde avsevärt ökas, därest de ombildades

till en enda förening för upplysning och propagandaverksamhet inom

mosskulturens samt betes- och vallkulturens områden, vilken förening därvid

skulle komma alt äga tillgång lill elt statsbidrag å 100,000 kronor för

det gemensamma ändamålet, vöre det ett önskemål, att en sådan samman
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1931 års

1utredningsmän.

slagning av föreningarna komme till stånd. Det torde emellertid få bero

på föreningarna själva att härutinnan fritt besluta.

Då jag förutsatt, att den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå hörande

försöksgården Alträsk övertages av den statliga försöksorganisationen,

torde därefter för nämnda anstalt böra beräknas statsanslag allenast

för anstalten jämte dess huvudförsöksgård Sunderbyn.

Beträffande Sveriges pomologiska förening inhämtas av dess räkenskaper,

att ett belopp av 6,000 kronor använts till försöksverksamhet. Då det

till föreningen utgående anslaget i dess helhet utgör 14,000 kronor, föreslår

jag, att efter omorganisationens genomförande föreningens anslag av statsmedel

minskas till 8,000 kronor.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m.

1931 års utredningsmän hava, under förutsättning att av dem utarbetat organisationsförslag

komme under prövning vid 1935 års riksdag, framställt

följande plan för förslagets genomförande beträffande jordbruks- och husdjursförsök.

Budgetåret 1935136: Från och med den 1 juli borde styrelse för statens försöksverksamhet

förordnas och lantbruksförsöksanstaltens chef tillsättas.

Uppförandet av nämnda anstalts institutionsbyggnad och vaktmästarbostad

ävensom för jordbruksförsöksverksamheten vid Ultuna försöksgård erforderliga

byggnader borde påbörjas.

Budgetåret 1936137: Försöksanstaltens och Ultuna försöksgårds byggnader

borde fullbordas. Från och med den 1 januari 1937 borde centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar överflyttas till Ultuna och därvid

anställas för lantbruksförsöksanstaltens verksamhet erforderlig personal i

mån :liv behov. Vidare borde från den 14 mars 1937 Råby, Åsums och Brattby

gårdar övertagas och för desamma avsedd personal anställas. Den nya

organisationen av försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor samt

av lokal försöksverksamhet borde under budgetåret genomföras.

Budgetåret 1937/38: Från och med den 1 juli 1937 borde mosskulturföreningens

verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och denna förenings

försöksgårdar övertagas av anstalten samt därför avsedd personal anställas.

Vid Råby och Åsums försöksgårdar erforderliga byggnadsarbeten

borde utföras.

Budgetåret 1938/39: Från och med den 1 juli 1938 borde betes- och vallföreningens

verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och därför

avsedd personal anställas. Från och med den 14 mars 1939 borde Köpetorps

gård övertagas och personal vid densamma anställas.

Budgetåret 1939/40: Vid Espetorps försöksgård borde utföras erforderliga

byggnadsarbeten. Kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar borde övertagas

eller eventuellt ställas under lantbruksförsöksanstaltens ledning och

provisoriska försöksgårdar i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län inrättas

samt personal för verksamheten vid sagda gårdar anställas.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att det vid omorganisationens

genomförande borde tillses, att samtliga tjänstemän, som under minst 10 år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

•229

haft fast anställning vid de institutioner, som skulle inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten,

bereddes plats i den nya försöksorganisationen. Detta

syntes också låta sig göra, varför ett överförande av någon dylik tjänsteman

på indragningsstat sålunda knappast syntes bliva erforderligt. Då samtliga

ifrågavarande befattningshavare torde vara delaktiga i statens pensionsanstalt,

borde det tillåtas dem, som så önskade, att fortfarande få kvarstå i

densamma.

1935 års utredningsman har i den av honom avgivna promemorian rörande

vissa med jordbruksförsöken sammanhängande frågor icke särskilt yttrat

sig angående övergången till där föreslagen försöksorgansation. I betänkandet

angående husdjursförsöksverksamhetens organisation har utredningsmannen

beträffande de däri utvecklade förslagen anfört, att omorganisationen

borde företagas på kortast möjliga tid. Han tillägger:

Samtliga erforderliga byggnadsföretag, avseende såväl djurstallar som institutions-

och bostadsbyggnader, borde omedelbart igångsättas, sedan anslag

därför anvisats och slutliga förslag upprättats. Dessa arbeten torde böra ske

efter planläggning och under ledning av den styrelse och de ledande befattningshavare,

som skulle hava verksamheten om hand, varför åtgärder för

dessas tillsättande likaledes torde böra vidtagas, så snart anslag för ändamålet

beviljats. Övriga befattningshavare, d. v. s. andra än institutionseller

avdelningsföreståndarna, borde tillsättas i den mån så erfordrades för

arbetets gång. Flyttning från Experimentalfältet till Ultuna borde företagas,

så snart detta läte sig göra.

T rådgårds försöken.

Under samma förutsättning som den av 1931 års utredningsmän anförda

beträffande genomförande av föreslagen organisation av försöksverksamheten

på jordbruksområdet eller att frågan om försöksverksamheten prövades

av 1935 års riksdag hava utredningsmännen framställt förslag rörande genomförandet

av den avsedda organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsområdet.

Utredningsmännen hava därvid anfört följande.

Ehuru det vore av stor vikt, att hela den föreslagna trädgårdsförsöksverksamheten

snarast trädde i verksamhet, vore det utan tvivel mest brådskande,

att den planerade försöksfruktträdgården vid Alnarp eller i varje fall

viss del av densamma genast anlades. Det egentliga arbetet med fruktträdsförsök

kunde nämligen i allmänhet icke sättas i gång, förrän träden nått en

viss ålder, i många fall först sedan de kommit in i hördighetsåldern. Skulle

man vänta med att plantera träden intill dess att institutionsbyggnaden

uppförts, personalen anställts o. s. v., finge den senare knappast full sysselsättning

under den första tiden, och det droge örn så mycket längre, innan

de första resultaten av försöken förelåge. Utredningsmännen hade så

mycket mindre anledning att betvivla lämpligheten av att man i god tid började

plantera vissa fruktträdskvarter, som de ansåge, att alla förutsättningar

funnes för att detta arbete skulle kunna utföras på det sätt, som bäst gagnade

de avsedda försöken. Det område, sorn föreslagits för fruktodlingsavdelningen,

kunde när som helst göras tillgängligt. Vidare funnes i plantskolorna

vid Alnarp dels ett betydande antal fruktträd, tillhörande för än
-

1035 års

utredningsman.

1931 års

utredningsmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Departements
chefen.

damålet värdefulla sorter och uppdragna på sådana grundstammar, sorn

gjorde träden särskilt lämpliga för jämförande försök, dels andra träd, uppdragna

ur kärnsådd efter planmässigt utförda korsningar. Slutligen borde

framhållas, att det för undervisningen i fruktodling vid institutets högre

kurs i trädgårdsodling vore av eminent betydelse, att fruktodlingsförsöken

påbörjades så snart som möjligt ej blott för att de vunna resultaten skulle

utgöra ett värdefullt stöd för undervisningen, utan även därför att den nyanlagda

fruktträdgården, som sådan, skulle komma att utgöra ett synnerligen

viktigt undervisnings- och demonstrationsobjekt.

I anslutning härtill hava utredningsmännen framställt följande plan för

organisationens genomförande.

Budgetåret 1935/36: Chef för trädgårdsförsöksanstalten borde förordnas

från den 1 juli 1935. För anstaltens administrations- och fruktodlingsavdelning

föreslagna byggnader borde uppföras och ytterligare fruktträdsodlingar

anläggas och inhägnas. Den 1 januari 1936 borde anstaltens samtliga avdelningar

träda i verksamhet och därför erforderlig personal anställas. Samtidigt

borde försöksstationen vid Söråker börja sin verksamhet.

Budgetåret 1936)37: För trädgårdsförsöksanstaltens köksväxtavdelning

föreslagna byggnader borde uppföras eller repareras och i samband därmed

Mellangård elektrifieras. Byggnad vid Söråker borde vidare iordningställas.

Den 14 mars 1937 borde Lilla Ryr övertagas och för denna försöksstation

erforderlig personal anställas. Lokal försöksverksamhet borde påbörjas.

Budgetåret 1937)38: Föreslagna byggnadsarbeten vid Lilla Ryr borde utföras.

Den 14 mars 1938 borde Nibbla gård övertagas och för denna försöksgård

erforderlig personal anställas.

Budgetåret 1938/39: Föreslagna byggnadsarbeten vid Nibbla borde utföras.

Budgetåret 1939140: Försöksverksamhet med prydnadsväxter borde påbörjas.

Budgetåret 1940)41: Försöksträdgård borde anläggas eventuellt vid Alvastra

och försöksfält anordnas eventuellt vid Mörbylånga.

Såsom jag förut erinrat har i avvaktan på resultatet av verkställd utredning

rörande försöksväsendets planläggning och de beslut, som på grundval av

utredningen må kunna fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten

icke kunnat undvikas. Det torde därför vara av vikt, att övergången

till föreslagen ny organisation av verksamheten icke förlänges mera,

än omständigheterna oundgängligen kräva. För överförandet från centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet till Ultuna och införlivandet

i de föreslagna försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan av centralanstaltens

ifrågavarande verksamhet samt den av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen idkade försöksverksamheten

erfordras givetvis i första hand, att lokaler för försöksinstitutionernas verksamhet

blivit uppförda. Därest beslut örn uppförande av föreslagna byggnader

kommer till stånd under innevarande år, torde desamma kunna beräknas

vara färdiga till den 1 januari 1939. Vid denna tidpunkt torde alltså böra

beräknas, att lantbrukshögskolan övertager ledningen av den statliga

försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns område. Centralanstaltens

motsvarande verksamhet torde därvid upphöra. Statsanslag till

svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen torde

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

231

från nämnda tidpunkt beräknas allenast med föreslagna belopp för understödjande

av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet. För

kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå torde från samma tidpunkt anslag

icke böra avses för driften av Alträsks försöksgård. Nya befattningar vid

lantbrukshögskolan böra beräknas från samma tidpunkt.

Jag har i det föregående anfört, att föreståndarna för jordbruksavdelningen

och husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

torde i samma ställning som den de innehava vid centralanstalten

överflyttas till befattningar som föreståndare för jordbruksförsöksinstitutionen

respektive husdjursförsöksinstitutionen vid lantbrukshögskolan.

Vid institutionerna skola enligt förslaget anställas ett antal statsagronomer

såsom specialister inom olika fack av försöksverksamheten. Tillika har jag

framhållit, att det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser

om statsagronomernas uppgifter samt om formen för deras anställande

m. m. Dylika bestämmelser för dessa liksom för andra föreslagna

nya befattningshavare vid lantbrukshögskolan torde lämnas i samband med

de förändringar i lantbrukshögskolans av Kungl. Majit fastställda stadgar,

som ett genomförande av den föreslagna organisationen lärer nödvändiggöra.

Ledningen av byggnadsverksamheten för försöksinstitutionerna torde ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse i samråd med byggnadsstyrelsen och

efter närmare anvisningar av Kungl. Majit. Under arbetets gång lärer det

vara erforderligt, att föreståndarna för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar

biträda vid planläggning m. m. av byggnader och andra

försöksanordningar. För de resor de av sådan anledning behöva företaga

torde ersättning böra utgå av lantbrukshögskolans anslag för reseersättningar.

I samband härmed torde böra anmärkas, att försök, exempelvis med

ungdjursuppfödning, torde böra redan innan nya byggnader för försöksverksamheten

blivit färdigställda få komma till stånd vid Ultuna egendom i

den utsträckning lantbrukshögskolans styrelse kan finna skälig.

Framställda förslag rörande medelsanvisning för lokala gödslingsförsök,

sortförsök och ogräsförsök samt för försöksverksamhet vid lantbruks- och

lantmannaskolor synas böra träda i tillämpning redan innan lantbrukshögskolan

övertagit ledningen av försöksverksamheten. Enligt min åsikt böra

anslag för berörda ändamål upptagas redan i riksstaten för budgetåret 1937/

1938.

Även beträffande trädgårdsförsöken torde det vara av vikt, att åtgärder

vidtagas för ett relativt snabbt genomförande av förslagen. Då för verksamheten

föreslagna byggnader och andra anordningar äro av avsevärt mindre

omfattning än de för jordbruks- och husdjursförsöken erforderliga, torde

försöksavdelningen lämpligen böra beräknas träda i verksamhet den 1 januari

1938, från vilken tidpunkt föreslagna befattningar för verksamheten torde

böra beräknas. Dock torde föreståndare för försöken med hänsyn lill behovet

av dessas planläggning höra förordnas redan från och med den 1 juli

1937.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Majlis proposition nr 167.

Förutsatt minskning i statsbidraget till Sveriges pomologiska förening torde

böra räknas från och med den 1 januari 1938.

Det torde här få erinras, att ett genomförande av föreslagen organisation

av försöksverksamheten på trädgårdsområdet nödvändiggör förändringar

i de för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut gällande, av Kungl.

Maj:t fastställda stadgarna.

Liksom i avseende å lokala försök på jordbruksområdet förutsätter jag, att

föreslaget belopp för lokala trädgårdsförsök upptages i riksstaten för budgetåret

1937/1938.

I fråga om planen för trädgårdsförsöksorganisationens genomförande hyser

jag samma uppfattning som utredningsmännen, att i första hand anläggning

av fruktträdgård vid Alnarp bör komma till stånd. Vidare bör institutionsbyggnad

för bland annat fruktodlingsförsök utan dröjsmål uppföras.

Byggnader för köksväxtodlingen torde såsom utredningsmännen föreslagit

böra först därefter uppföras eller iståndsättas. Ledningen av byggnadsverksamheten

för försöken torde ankomma på styrelsen för Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut i samråd med byggnadsstyrelsen enligt närmare

anvisningar av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för byggnader avseende jordbruks- och husdjursförsöken

samt lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek m. m. hava beräknats

till (1,051,400 + 285,500 =) 1,336,900 kronor. Motsvarande kostnader

för inventarier och utrustning hava beräknats utgöra (116,000 +

16,500 =) 132,500 kronor.

Kostnaderna avseende trädgårdsförsöksverksamheten hava beräknats för

byggnadsarbeten till 176,100 kronor samt för inventarier och redskap till

25,000 kronor.

Kostnaderna synas lämpligen kunna fördelas på de tre närmaste budgetåren

med följande belopp:

Byggnader och fasta anläggningar:

Försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan

m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Inredning och inventarier:

Försöksinstitutionema vid lantbrukshögskolan

m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Den sålunda gjorda fördelningen måste emellertid betraktas såsom blott

preliminär. Det torde under arbetenas fortgång kunna visa sig att förändringar

i denna plan bliva behövliga. För budgetåret 1936/1937 förordar

Budgetår

1936/1937

1937/1938

1938/1939

Summa

kronor

300.000

100.000

600,000

76,100

436,900

1,336,900

176,100

75.000

25.000

57,500

132,500

25,000

400,000

776,100

494,400

1,670,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

233

jag enligt planen en medelsanvisning av 300,000 kronor såsom engångskostnader

avseende försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan m. m.

samt 100,000 kronor för trädgårdsförsöksavdelningen vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut eller tillhopa för berörda ändamål

400,000 kronor. Anslagen böra hava reservationsanslags natur.

Slutligen torde få lämnas följande jämförande sammanställning av årliga

avlöningsbelopp i avrundade tal för den genom statliga institutioner bedrivna

försöksverksamheten m. m. dels enligt nuvarande anordning, dels enligt

förslaget.

Jordbruks- och husdjursförsök m. m.

Nuvarande

anordning

Förslaget

kronor

kronor

Jordbruksförsöken ....................

59,200

127,100

Husdj ursförsöken......................

50,500

91,800

Kemiska analyslaboratoriet............

. 20,000

27,300

Administration och bibliotek..........

10,300

37,600

Summa kronor

140,000

283,800.

Erinras må att i de under »nuvarande anordning» angivna beloppen ej

ingå dels för jordbruksförsöken och husdjursförsöken avlöningar för rättare

och ladugårdsföreståndare, enär nämnda avlöningar beräknats utgå

av vissa i vederbörande omkostnadsstater upptagna poster, dels ock för administration

och bibliotek rektorsarvode och avlöning at kanslibiträde a

rektorsexpeditionen.

Trädgårdsförsök.

Nuvarande Förslaget

anordning

kronor kronor

12,500 38,400.

Här torde få anmärkas, att det under »nuvarande anordning» angivna

beloppet utgör för avlöningar beräknad del av det statsanslag, som utgår

till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut för försöksverksamhet

med köksväxter vid Alnarps trädgårdar, vilket anslag i sin helhet utgör

18.000 kronor.

En sammanfattande jämförelse mellan avlöningskostnaderna för den genom

statliga institutioner bedrivna försöksverksamheten m. m. enligt nuvarande

anordning och enligt förslaget utvisar, att förslaget skulle medföra

en höjning av avlöningskostnaderna för jordbruks- och husdjursförsök

m. m. av i runt tal 144,000 kronor och för trädgårdsförsök av i runt tal

26.000 kronor eller av tillhopa 170,000 kronor.

Någon beräkning av omkostnader för de föreslagna försöksinstitutionerna

hava av skäl som av mig tidigare berörts ej nu ansetts böra ske. Man

Bihang tili riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 16

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

lärer kunna antaga, att sagda kostnader, därest det föreliggande förslaget

bifalles, stiga i ungefär samma proportion som avlöningskostnaderna.

Beträffande de statliga för söksgårdarna har enligt förslaget ej ifrågasatts

någon ändring i avseende å löner eller omkostnader.

Kostnaderna för lokala försök torde framgå av följande jämförelse:

Nuvarande

anordning

kronor

Förslaget

kronor

Lokala gödslingsförsök genom hushållningssällskapen ...... — 50,000

» sortförsök.......................................... 9,500 12,000

)> ogräsförsök ........................................ — 4,000

» trädgårdsförsök .................................... — 4,000

Summa kronor 9,500 70,000.

Kostnaderna för de lokala försöken skulle alltså enligt förslaget ökas med

60,500 kronor. Härvid är emellertid att märka, dels att kostnader för lokala

gödslingsförsök enligt nuvarande anordning med ett mindre belopp bestridas

av medel för fältförsöksverksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, frånsett de avsevärda lönekostnaderna för

försökens bearbetning, dels att för närvarande förutsättes, att för ogräsförsök

medel kunna utgå ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk

och lantmannanäringar.

Beträffande de av förslaget berörda icke statliga organ, som bedrivit

försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden, hava

svårigheter mött att framräkna var för sig belopp, som avsett försöksverksamhet

i egentlig mening samt upplysnings- och propagandaverksamhet.

Den sammanställning, som i det följande lämnas, avser därför allenast en

jämförelse av anslagen i deras helhet enligt nuvarande anordning och enligt

förslaget.

Nuvarande

anordning

kronor

Svenska mosskulturföreningen............ 110,000

Svenska betes- och vallföreningen........ 89,400

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.. 36,500

Sveriges pomologiska förening............ 14,000

Summa kronor 249,900 135,800.

De totala anslagen till nu angivna organisationer skulle enligt denna jämförelse,

om förslaget genomföres, minska med i runt tal 114,000 kronor. I

jämförelsen har emellertid ej tagits hänsyn till statens eventuella kostnader

för drivande av svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och

Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk,

Förslaget

kronor

50,000

50,000

27,800

8,000

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

235

vilka försöksgårdar visserligen förutsättas skola ingå i ett blivande statligt

system av försöksgårdar, men beträffande vilka erfordras särskilda avtal

för deras förvärvande. Antager man med ledning av kostnaderna för de

staten nu tillhöriga försöksgårdarna Lanna Borregård och Offers gård, att

kostnaderna för de nytillkommande gårdarna komma alt uppgå till i runt

tal 60,000 kronor, skulle besparingen å anslagen för nyssnämnda organisationer

nedgå till (114,000 — 60,000 =) 54,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig

i det föregående tillstyrkta förslag skall anordnas försöksverksamhet

på jordbrukets, husdjursskötselns och trädgårdsodlingens

områden;

2) för budgetåret 1936/1937 under nionde huvudtiteln anvisa
a)

till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet

ett reservationsanslag av . . kronor 300,000;

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet ett reservationsanslag

av.......................... kronor 100,000;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder vidtaga förberedande

åtgärder för tillsättande av befattningar vid lantbrukshögskolan

samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

ävensom utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, vilka

vid genomförande av den föreslagna organisationen må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.......................................................... 1

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten....... 10

a. Växtodlingen sid. 10 — Departementschefen sid. 23.

b. Husdjursskötseln sid. 24. — Departementschefen sid. 29.

c. Trädgårdsodlingen sid. 29. — Departementschefen sid. 33.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning..................... 34

a. Växtodlingen sid. 34. — Departementschefen sid. 64.

b. Husdjursskötseln sid. 70. — Departementschefen sid. 78.

c. Trädgårdsodlingen sid. 79. — Departementschefen sid. 81.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten........................

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation sid. 82. — Departementschefen

sid. 100.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök sid. 103. —

Departementschefen sid. 108.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök sid. 109. —

Departementschefen sid. lil.

d. Trädgårdsförsökens allmänna organisation sid. lil. •— Departementschefen sid. 113.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala försök................

a. Jordbruksområdet sid. 114. — Departementschefen sid. 139.

b. Trädgårdsområdet sid. 142. — Departementschefen sid. 148.

5. Befattningshavare och administration.............................

a. Personalbehov för jordbruksförsöken sid. 150. — Departementschefen sid. 154.

b. Personalbehov för husdjursförsöken sid. 157. — Departementschefen sid. 160.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbrukshögskolan

sid. 162. — Departementschefen sid. 167.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken sid. 170. — Departementschefen sid. 172.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken sid. 173. —

Departementschefen sid. 186.

f. Beredande organ samt styrelse för trädgårdsförsöken sid. 188. — Departementschefen

sid. 190.

6.

Lokaler och utrustning..........................................

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök sid. 190. — Departementschefen

sid. 206. ,

b. Centrala administrationen, bibliotek m. m. sid. 209. — Departementschefen sid. 212.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen sid. 214. — Departementschefen sid. 216.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom

löner).......................................................... 217

a. Jordbruks- och husdjursförsöken sid. 217. — Departementschefen sid. 221.

b. Trädgårdsförsöken sid. 222. — Departementschefen sid. 223.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga

försöksorganen ................................................. 224

Departementschefen sid. 227.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.................... 228

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m. sid. 228. — Trädgårdsförsöken sid 229. —

Departementschefen sid. 230.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1936:88 Jordbruksutskottets memorial Nr 88- a1 i texten
  2. JoU 1936:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten