Sök i Ratio Lex

Angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

1936-03-06 · 140 sidor, varav 128 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 128 av 140 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:171, Angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engrerg, Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:

Under punkten 91 av 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen

att, i avbidan på den proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

som kan varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1936/1937

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett anslag

av 26,900 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag

av 4,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag

av 180,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar till serafimerlasarettet

i Stockholm ett anslag av 1,031,000 kronor.

Sedan förevarande ärenden numera inom ecklesiastikdepartementet färdigberetts,

tillåter jag mig ånyo anmäla dem för Kungl. Maj:t. Jag behandlar

därvid ärendena i den ordningen, att jag först upptager frågan örn anslag

till serafimerlasarettet och vad därmed sammanhänger, varvid jag gör

början med en nu föreliggande utredning rörande serafimerlasarettets ekonomi,

ställning och verksamhet, samt därefter frågan om anslag till karolinska

sjukhuset.

1. Serafimerlasarettet.

Serafimerlasarettets nuvarande ställning m. m. Lasarettet leder

sitt ursprung från beslut av 1739 och efterföljande års riksdagar örn

anvisande av vissa inkomster för bildande av en lasarettsfond. Längre

fram, sedan lasarettet kommit i verksamhet, har det erhållit fasta

anslag av staten, Stockholms stad och Stockholms län. En viktig inkomstkälla

har vidare utgjorts av testamenten och donationer av enskilda. Lasarettet

öppnades år 1752. Förvaltningen uppdrogs genom Kungl. Maj:ts

beslut åt ett visst antal serafimerriddare med serafimerordenskapitlet såsom

ett slags överstyrelse. Organisationen med en direktion av serafimerriddare

bibehölls till år 1888, då Stockholms stad och Stockholms län såsom bidragsgivare

blevo representerade i direktionen.

Reglemente för lasarettet fastställdes av Kungl. Maj:t den 16 september

1932. Reglementet innehåller bland annat följande bestämmelser.

Lasarettet är avsett att vara en vårdanstalt för sjuka och en undervisningsanstalt

för utbildande av läkare. Det förvaltas av en direktion, bestående

av sex ledamöter, varav ordförande och vice ordförande förordnas

av Kungl. Majit, en ledamot utgöres av den till tjänståren äldste professorn

i medicin vid karolinska institutet och en ledamot av den till tjänståren

äldste professorn i kirurgi vid institutet, en ledamot utses av Stockholms

stadsfullmäktige och en av Stockholms läns landsting. Sjukvården bestrides

å två medicinska och två kirurgiska avdelningar samt å en oftalmologisk

och en neurologisk avdelning, alla förenade med polikliniker, å röntgenavdelningen

samt å gynekologiska polikliniken och polikliniken för öron-,

näs- och halssjukdomar. Överläkare vid de särskilda avdelningarna med

därtill hörande polikliniker äro vissa professorer vid karolinska institutet.

Direktionen förordnar en av dess självskrivna ledamöter eller annan över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

läkare vid lasarettet att vara lasarettets inför direktionen ansvarige styresman,

direktör. Såsom biträdande vid sjukvården äro anställda, bland andra,

underläkare och amanuenser. Såsom tjänstemän äro vid lasarettet anställda

— förutom underläkare — en syssloman, en kamrerare, en sekreterare och

ombudsman, en präst, en bokhållare samt en kassör, vilka antagas och entledigas

av direktionen. Avlöningsförmånerna för samtliga tjänstemän och

villkoren för deras åtnjutande bestämmas av Kungl. Majit. Vid lasarettet

är även anställd erforderlig sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Direktionen

äger att inom de gränser, som betingas av givna anslag och i

övrigt förefintliga tillgångar, bestämma till nämnda personal hörande befattningshavares

antal och avlöningsförmåner. Sjuka från Stockholms stad

och län skola vid intagning åtnjuta företräde i enlighet med de avtal, som

träffats med staden och länets landsting angående vård av sjuka från staden

och länet. Legosängsavgifter för vård å lasarettet fastställas av Kungl.

Majit på förslag av direktionen, som därvid har att iakttaga vad gällande

avtal med staden i nämnda hänseende innehåller. Avgifter för vård å lasarettets

polikliniker bestämmas av direktionen. Frågor rörande den kliniska

undervisningen och dess ordnande vid lasarettet handläggas i enlighet med

de bestämmelser, som gälla för karolinska institutet.

Gällande avtal mellan direktionen över serafimerlasarettet och Stockholms

stadsfullmäktige, godkänt av Kungl. Majit den 22 december 1927,

innehåller bland annat:

De 200 sängar, varav hälften för medellösa, vilka Stockholms stad tillförsäkrats

att allt framgent få disponera vid serafimerlasarettet, skola, så

länge en oftalmologisk avdelning finnes vid lasarettet, så fördelas emellan

lasarettets olika avdelningar, att 100 sängar tillhöra de medicinska avdelningarna,

70 sängar de kirurgiska avdelningarna, 15 sängar, tills vidare utnyttjade

å allmänna barnbördshuset, den gynekologiska, och 15 den oftalmologiska

avdelningen, och må inträdessökande sjuk från staden, som är

föremål för vård å lasarettet, ej förvägras inträde, med mindre ovannämnda

antal platser å den avdelning, där han skall intagas, redan är upptaget

av sjuka från staden.

Såsom ersättning för sjukvården erlägger staden dels för medellösa sjuka

ett belopp motsvarande fastställd sjukvårdsavgift för vård å allmänt rum

av betalande sjuka från staden, dels ock för stadens alla sjuka 62 procent av

den å vårddag belöpande skillnaden mellan avgifter erlagda för sjukvård å

vare sig allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, och verkliga kostnaden för

sjukvården. I denna kostnad inräknas utgiften för förräntning och amortering

av 3,061,300 kronor av det lån å 3,200,000 kronor, som med Kungl.

Majits tillstånd kommer att upptagas för ombyggnad och reparationer å

lasarettet, men icke utgifterna för andra ny- och ombyggnader.

Det särskilda bidrag, som av patienter å härefter anordnade enskilda och

halvenskilda rum erlägges för förräntning och amortering av lån, upptagna

till rummens anordnande, räknas ej sorn sjukvårdsavgift.

För serafimerlasarettet nu fastställda sjuk vårdsavgifter för vård i allmänt

rum av betalande sjuka från staden få icke under (Ion tid, för vilken

överenskommelsen är gällande, höjas utan stadsfullmäktiges medgivande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Denna överenskommelse gäller intill dess ovan omförmälta lån blivit till

fullo guldet eller genom nytt avtal, som för serafimerlasarettet godkänts av

Kungl. Majit, annan överenskommelse träffats.

Avtalet mellan direktionen över serafimerlasarettet och Stockholms läns

landstings förvaltningsutskott, godkänt av Kungl. Majit den 31 maj 1929,

innehåller bland annat följande:

För så beskaffade sjuka från länet, att de enligt de för sjukas mottagande

å lasarettet gällande allmänna regler få därstädes vinna inträde, tillhandahållas

å serafimerlasarettet i mån av behov minst etthundra sängar, förutom

de friplatser, som kunna underhållas med räntan, beräknad till 600 kronor

årligen, å det av framlidne Hofmarskalken Wattrang den 29 april 1826 för

ändamålet donerade kapital av 12,000 kronor; och må inträdessökande

sjuk från länet, som är föremål för vård å lasarettet, ej förvägras inträde,

med mindre ovannämnda etthundra platser redan äro upptagna av sjuka

från länet.

Ersättning för vård av sjuka från länet utgår i följande ordning:

För sjuka å allmänt rum, vilka icke själva till lasarettet betala den bestämda

vårdavgiften — för närvarande 2 kronor 50 öre per dag — erlägger

länet denna avgift eller den del därav, som icke av den sjuke godvilligt

betalas till lasarettet.

Sedan från återstoden av den verkliga kostnaden för länets alla sjuka

frånräknats av länets sjuka å enskilda och halvenskilda rum erlagda avgifter

samt i övrigt iakttagits vad nedan föreskrives örn sjukvårdskostnaden,

betalar länet 63 V2 procent av den sålunda uppkomna restkostnaden.

Det särskilda bidrag, som av patienter å härefter anordnade enskilda och

halvenskilda rum erlägges för förräntning och amortering av lån, upptaget

till rummens anordnande, räknas ej som sjukvårdsavgift.

Vid bestämmandet av den verkliga sjukvårdskostnaden inräknas däri

utgiften för förräntning och amortering av 3,061,300 kronor av det lån å

3,200,000 kronor, som med Kungl. Majits tillstånd såsom trettioårigt amorteringslån

upptages för ombyggnad och reparationer å lasarettet, men icke

utgifter för andra ny- och ombyggnader.

I sjukvårdskostnaden medräknas icke begravningskostnader och understöd

till fattiga vid utskrivning, ej heller kostnaderna för poliklinikerna och

undervisningen m. m. dylikt, vilka sistnämnda kostnader böra upptagas till

minst det belopp, vartill de för närvarande beräknas.

Därjämte skall å sjukvårdskostnaden avdrag ske såväl för det tillskott,

statsverket lämnar lasarettet för länets sjukvård, beräknat till 2,400 kronor,

och för den avkastning av Wattrangska dispositionen, som möjligen icke

kommer att tagas i anspråk för friplatser, än även för vad utgifterna för

fastigheternas underhåll och onera samt för förräntning och amortering av

ovanberörda del av byggnadslånet belöper å fyrtio av de sängar, som äro

tagna i anspråk.

Skulle under något år utan lasarettets vållande beläggningen av sjuka

från länet understiga 36,500 vårddagar, må dock avdrag för byggnadslånets

förräntning och amortering ej ske för mer än det antal vårddagar, som överstiger

21,900.

Detta avtal gäller intill dess ovan omförmälda byggnadslån blivit till

fullo guldet eller genom nytt avtal, som för serafimerlasarettet godkänts av

Kungl. Majit, annan överenskommelse träffats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

Beträffande det i avtalen omförmälda lånet å 3,200,000 kronor må erinras,

att Kungl. Maj:t den 22 december 1927 bemyndigade direktionen att

vidtaga åtgärder för utförandet å lasarettet av byggnadsarbeten för en

kostnad, ej överstigande 3,200,000 kronor, därav 138,700 kronor för anordnande

av enskilda sjukrum å den kirurgiska kliniken och 3,061,300 kronor

för övriga arbeten. Tillika medgav Kungl. Majit dels att till bestridande

av kostnaden för dessa arbeten direktionen finge upptaga lån, att amorteras

under trettio år, å 3,200,000 kronor och som säkerhet för lånebeloppet med

ränta lägga, jämte redan gällande inteckningar i lasarettets fastighet nr 8 i

kvarteret Pilträdet i Stockholm å 250,000 kronor, inteckningar å 2,950,000

kronor, för vilket belopp med sex procent ränta samma fastighet finge

ytterligare pantförskrivas, dels och att till täckande av annuiteten å den del

av lånet, som vore avsedd till anordnande av enskilda rum å kirurgiska

kliniken, 138,700 kronor, finge för vård å dessa rum uppbäras, utöver fastställd

sjukvårdsavgift, högst 3 kronor per dag för sängplats i enskilt rum

och 2 kronor i hal venskilt rum.

För statens bidrag till serafimerlasarettet finnas några grunder icke fastställda.

Enligt ovanberörda reglemente för lasarettet skall direktionen varje

år till Kungl. Majit inkomma med översikt över beräknade inkomster och

utgifter för nästföljande budgetår och i samband därmed äska det anslag,

»som må vara erforderligt för uppehållande av verksamheten vid lasarettet».

Statsbidraget har för nedannämnda budgetår utgått med följande

belopp:

1927/1928 ...........

..........kronor 387,000

1928/1929 ...........

»

356,750

1929/1930 ...........

2>

480,750

1930/1931 ... .......

»

630,750

1931/1932 ...........

»

630,750

1932/1933 ...........

610,750

1933/1934 ...........

»

590,750

1934/1935 ...........

»

595,750

1935/1936 ...........

»

685,000

Av ökningen för sistnämnda budgetår belöpa 25,000 kronor på kostnader

för bestridande av utbildning av sjukgymnaster vid lasarettet.

Tillsättande av sakkunniga för utredning angående lasarettets

ekonomi, ställning och verksamhet. Vid min anmälan under punkten

90 i 1935 års åttonde huvudtitel av frågan örn anslag till serafimerlasarettet

anförde jag, efter att hava redogjort för de av direktionen

över serafimerlasarettet framförda anslagsäskandena och lämnat vissa

ekonomiska och andra uppgifter beträffande lasarettet, bland annat

följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Jag hade icke kunnat undgå att få det bestämda intrycket, att lasarettets

ekonomiska förhållanden motiverade en närmare utredning genom statsmakternas

försorg. I den mån de ekonomiska frågorna sammanhängde med

organisatoriska förhållanden, borde jämväl de sistnämnda bliva föremål

för närmare omprövning. Min uppfattning om behovet av en utredning

rörande serafimerlasarettets nu berörda angelägenheter hade befästs genom

direktionens föreliggande framställning, vari — örn här bortsåges från kostnaderna

för föreslagna löneregleringar och ökade utgifter för sjukgymnastutbildningen

— begärdes en förhöjning av nu utgående statsanslag med

dels 81,647 kronor för bestridande av löpande utgifter, dels ock 151,763

kronor 47 öre såsom engångsanslag för täckande av vissa av lasarettet

gjorda bndgetförskott.

Jag hade för avsikt att föreslå Kungl. Majit att tillkalla särskilda sakkunniga

för utredning av frågan om serafimerlasarettets ekonomi och därmed

sammanhängande organisatoriska spörsmål. Jag förutsatte, att denna

utredning kunde bedrivas på sådant sätt, att därav eventuellt föranlett förslag

skulle kunna föreläggas 1936 års riksdag.

Intill dess denna utredning slutförts, ansåge jag mig icke kunna taga

ställning till frågan huruvida eller i vad mån det borde ankomma på staten

att täcka de av lasarettet gjorda budgetförskotten. Jag avstyrkte sålunda,

att medel för budgetåret 1935/1936 äskades för ifrågavarande ändamål.

Beträffande vissa av nämnda direktion framlagda förslag örn lönereglering

för personal vid lasarettet yttrade jag, att starka skäl anförts för en

lönereglering för de underordnade läkarna och för sysslomannen men att

förslagen härutinnan syntes vara av den art, att de borde tagas under omprövning

vid ovannämnda utredning angående lasarettets ekonomi och därmed

sammanhängande organisatoriska spörsmål. Däremot fann jag skäl

föreligga att redan för budgetåret 1935/1936 beräkna medel till reglering

av lönerna för sådan biträdes- och ekonomipersonal, för vilken vid bland

annat Stockholms stads och Stockholms läns sjukhus gällde kollektivavtal.

För sistnämnda ändamål beräknade jag en ökning av anslaget till lasarettet

med i runt tal 36,000 kronor.

I skrivelse nr 249/1935 yttrade riksdagen bland annat följande:

Riksdagen funne goda skäl anförda för att, så snart omständigheterna det

medgåve, löneregleringar komme till stånd för de i direktionens skrivelse

omförmälda befattningshavarna vid serafimerlasarettet. Emellertid holle

riksdagen före, att fråga örn löneregleringar med så betydande ekonomiska

konsekvenser för statsverket, som de vid serafimerlasarettet ifrågasatta,

icke lämpligen borde behandlas utan sammanhang med den omfattande utredning

av frågan om serafimerlasarettets ekonomi m. m., som av departementschefen

ställts i utsikt och om vars behövlighet jämväl riksdagen vore

övertygad. Med hänsyn härtill funne sig riksdagen, såvitt anginge den

ifrågasatta löneregleringen för underläkarna och sysslomannen, böra uttala

sin anslutning till den uppfattning beträffande lönereglering för nämnda

befattningshavare redan nu, som intagits av departementschefen. Riksdagen

kunde emellertid icke finna annat än att den av direktionen begärda

och av departementschefen tillstyrkta löneregleringen för viss biträdes- och

ekonomipersonal vore av den betydelse för lasarettets ekonomiska förhållanden

och för statsverkets utgifter för lasarettet, att jämväl denna fråga

borde upptagas till avgörande först då berörda utredning förelåge. Ett de
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

finitivt ståndpunktstagande till denna lönereglering redan nu funne riksdagen

kunna föregripa det resultat, vartill utredningen kunde komma.

A andra sidan hade riksdagen av den i ärendet förebragta utredningen

funnit avlöningsförhållandena för de i direktionens över serafimerlasarettet

skrivelse omförmälda befattningshavarna vara sådana, att en rättelse härutinnan

syntes böra omedelbart vidtagas. Även om, på sätt riksdagen framhållit

som önskvärt, den i utsikt ställda utredningen bedreves på sådant

sätt, att därav eventuellt föranlett förslag kunde föreläggas 1936 års riksdag,

syntes rättvisa och billighet kräva, att åtgärder redan nu vidtoges för

en förbättring av här förevarande befattningshavares ställning, utan att

resultaten av berörda utredning avvaktades. Härvid måste givetvis tillses,

att icke statsmakternas handlingsfrihet vid bedömandet av ett framtida

utredningsförslag rörande serafimerlasarettet i förväg bundes. Vad riksdagen

här beslutat finge alltså endast betraktas som ett provisorium för

budgetåret 1935/1936.

För tillgodoseende av nu angivna synpunkter hade riksdagen, efter vägande

mot varandra av olika föreliggande möjligheter, funnit sig böra framlägga

följande förslag. De av direktionen förordade löneregleringarna hade

för statsverkets del beräknats draga en sammanlagd kostnad av 71,500

kronor för år. Därest denna summa minskades till 60,000 kronor, syntes en

tillräcklig marginal bevaras för att förhindra ett föregripande av statsmakternas

definitiva ställningstagande. Riksdagen ställde fördenskull nyssberörda

belopp, 60,000 kronor, till Kungl. Maj:ts förfogande för nästkommande

budgetår för beredande av provisorisk avlöningsförhöjning för här

ifrågavarande befattningshavare.

Riksdagen — som utginge från att vid den av departementschefen ifrågasatta

utredningen jämväl bomme att till ingående prövning i hela dess vidd

upptagas frågan om det nu föreliggande behovet av läkare vid serafimerlasarettet

— ville framhålla, att vid berörda utredning om läkarbehovet

örn möjligt borde göres en uppdelning mellan sådana läkartjänster, som

vore erforderliga för sjukvårdens behöriga upprätthållande, och sådana,

som mera kunde betraktas såsom inrättade för fortsatt läkarutbildning vid

serafimerlasarettet på grund av dettas ställning som undervisningssjukhus.

Genom beslut den 10 maj 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

ecklesiastikdepartementet, bland annat, att dels tillkalla en sakkunnig för

att jämte två, likaledes av departementschefen tillkallade experter, biträda

inom departementet med utredning rörande serafimerlasarettets ekonomi

och med upprättande av förslag till förändrad statuppställning vid lasarettet,

dels ock, sedan berörda utredningsarbete slutförts, tillkalla ytterligare

högst fyra sakkunniga för att, jämte den förutnämnde sakkunnige,

inom departementet biträda med utredning rörande de åtgärder, som kunde

erfordras för att bringa den förutnämnda statuppställningen i tillämpning

vid lasarettet, ävensom rörande de förändringar i lasarettets verksamhetsformer,

som kunde påkallas i anledning härav.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för nämnda dag anförde jag

bland annat följande:

Utredningen syntes böra hava till huvudsakligt syftemål att dels åvägabringa

en mera överskådlig budgetuppställning för lasarettet, dels fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

komma med förslag rörande sådana ändringar i lasarettets organisation,

som kunde påkallas med avseende på lasarettets ekonomiska verksamhet

och förvaltning.

Utredningsarbetet syntes lämpligen böra bedrivas i två etapper. Till en

början och förberedelsevis torde en för ändamålet tillkallad sakkunnig med

biträde av två på området förfarna personer böra erhålla i uppdrag att

upplägga en översikt över serafimerlasarettets nuvarande ekonomi, utmynnande

i ett förslag till uppställning av kapitalstat och driftstat för lasarettet.

Vid uppgörandet av nämnda förslag torde ledning kunna sökas i de

motsvarande statuppställningar, som tillämpades vid övriga större sjukhus

i vårt land, särskilt vid akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Frågan om budgetförskotten borde givetvis

upptagas till prövning i detta sammanhang.

Sedan berörda förberedande utredningsarbete slutförts, torde den sakkunnige

böra hos chefen för ecklesiastikdepartementet göra anmälan härom.

På grundval av det siffermaterial, som därvid torde komma att föreligga,

och den statuppställning, som den sakkunnige vid samma tidpunkt

borde för departementschefen förete, syntes såsom ett andra och senare

led i utredningsarbetet böra igångsättas en undersökning rörande de åtgärder,

som kunde erfordras för att bringa den förändrade statuppställningen

till tillämpning vid serafimerlasarettet, ävensom rörande de ändringar

i lasarettets verksamhetsformer, som kunde påkallas i anledning

härav. Bland de spörsmål, som härvid trädde i förgrunden, nämndes frågan

örn de former, varunder de till lasarettet av det allmänna anslagna penningmedlen

borde rekvireras och dessa medel jämte de i lasarettets verksamhet

inflytande inkomsterna omhänderhavas ävensom frågan örn åstadkommandet

av betryggande kontroll- och revisionsinstanser i lasarettets ekonomiska

förvaltning. Hänsyn borde även tagas till de förändringar i serafimerlasarettets

ställning och verksamhet, som i framtiden kunde föranledas av

karolinska sjukhusets tillkomst. Den sistberörda etappen av förevarande

utredning torde böra utföras av förutnämnde sakkunnige jämte ytterligare

högst fyra sakkunniga personer, vilka i sinom tid torde böra tillkallas

för detta ändamål.

Sedan jag med stöd av nämnda bemyndigande tillkallat såsom sakkunnig

för förstberörda utredningsuppdrag professorn vid universitetet i Lund

P. G. E. Sjövall ävensom såsom experter sysslomannen vid serafimerlasarettet

P. O. J. N. Bergman och intendenten vid Lunds lasarett H. Nilsson,

hava dessa den 25 augusti 1935 avgivit utredning rörande serafimerlasarettets

ekonomi.

Sedermera tillkallade jag den 4 september 1935 såsom ytterligare sakkunniga

att jämte Sjövall inom departementet biträda med utredningen i

övrigt biträdande läraren i kirurgi vid universitetet i Uppsala, medicine

doktorn K. A. Petterson, professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

N. G. Söderlund och statskommissarien H. K. H. Tottie, med uppdrag

för Sjövall att som ordförande leda utredningsarbetet. Tillika tillkallades

Bergman för att vid förefallande behov stå till de sakkunnigas förfogande

för överläggningar och samråd. Jämväl tillkallades Nilsson för att,

om så påkallades, stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

samråd. Sistnämnda sakkunniga hava med skrivelse den 21 december 1935

överlämnat betänkande och förslag rörande serafimerlasarettets ställning

och verksamhet.

Båda de omförmälda utredningarna hava utgivits av trycket (statens

offentliga utredningar 1936: 1). Jag benämner dem i det efterföljande

betänkandet.

UDe sakkunnigas utredning och förslag. Utredningen örn serafimerlasarettets

ekonomi utgöres av en fortlöpande skildring

av innehållet i vissa vid betänkandet fogade tabeller jämte de kommentarer

till dessa, som ansetts erforderliga för bedömandet av den ekonomiska

situationen vid lasarettet. Jämförelser göras med förhållandena

vid vissa andra lasarett. Förslag till kapitalstat och driftstat för lasarettet

hava framlagts, vilka förslag emellertid — vilket torde böra redan

här anmärkas — utgå ifrån nuvarande organisatoriska förhållanden

och förfalla, därest de i det efterföljande betänkandet framlagda förslagen

vinna bifall.

Beträffande det närmare innehållet i den ekonomiska utredningen hänvisas

till betänkandet sid. 9—77. En kortfattad orientering rörande vissa

delar av nämnda ekonomiska utredning lämnas här nedan.

Lasarettets inkomster utgjordes budgetåret 1933/1934 huvudsakligen av

patientavgifter (omkring 34 procent), tillskott av Stockholms läns landsting

(omkring 12 procent), tillskott av Stockholms stad (omkring 16 procent),

tillskott av statsmedel (omkring 35 procent) samt vissa andra inkomster,

däribland avkastning av donationer (omkring 3 procent). Härvid

hava inkomster till täckande av utgifter för den ovannämnda ny-, till- och

ombyggnader, ränta och amortering av lån för sådant ändamål eller utgifter

å särskilt anslag ej medtagits.

Vad lasarettets utgifter beträffar, anmärka de sakkunniga, att lasarettet

intager i ekonomiskt hänseende en undantagsställning bland landets sjukhus

därutinnan, att förräntning och amortering av byggnadsanslag årligen

kommer på lasarettets utgiftsstat. Vid de av landsting drivna lasaretten

ingå dessa kostnader överhuvud icke i de enskilda sjukhusens räkenskaper

utan bokföras och ombesörjas av landstingens huvudförvaltningar. Den

egentliga kostnaden för lasarettets ombyggnad belöpte sig vid utgången av

budgetåret 1933/1934 till i runt tal 4,075,000 kronor. Till täckande av dessa

kostnader hava använts i huvudsak dels med Kungl. Maj:ts och riksdagens

medgivande upptagna lån å tillhopa 3,800,000 kronor, dels ock särskilda

poliklinikavgifter örn i runt tal 220,000 kronor. De nyssnämnda lånen å

sammanlagt 3,800,000 kronor utgjordes dels av det förut omförmälda, hos

pensionsstyrelsen upptagna lånet å 3,200,000 kronor, dels av ett senare lån

å 600,000 kronor, upptaget hos Stockholms läns sparbank. lånet hos Stockholms

läns sparbank amorteras med 120,000 kronor årligen, och slutlikvid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

kommer att ske den 30 juni 1937. Till detta låns förräntning och amortering

användas vid polikliniken inflytande medel. Nyanskaffning av instrument

och apparater samt andra inventarier har i samband med ombyggnaden

skett tili belopp av dels sammanlagt 349,852 kronor 85 öre för lasarettet

i allmänhet, till vilken kostnad Stockholms stad och Stockholms läns

landsting bidragit enligt grunder i gällande avtal, dels till sammanlagt belopp

av 22,851 kronor 19 öre för utrustning i undervisningslokaler, vilken

senare utgift helt bekostats av staten. Utgifterna hava varit fördelade på

budgetåren 1929/1933.

De löpande utgifterna för driften hava från budgetåret 1927/1928 till

budgetåret 1933/1934 ökats från omkring 1,070,000 kronor till omkring

1,475,000 kronor, eller med 37,7 procent. Kostnaden för vårddag har mellan

nämnda budgetår ökats från 7 kronor 11 öre till 9 kronor 3 öre, eller

med 27 procent. Antalet vårdplatser har under denna tid ökats från 452

till 510. Medelbeläggningen per vårdplats har nedgått från 91 till 87,7

procent.

Beträffande den avsevärda ökningen av dagkostnaden anföres följande:

Inledningsvis betonas, att dagkostnaden icke kunde anses som en städse

tillfredsställande måttstock på utgifterna för driften; även örn den i sådant

avseende vore allmänt vedertagen, måste den begagnas med försiktighet.

Dagkostnadens förskjutningar sammanhängde med lasarettets ombyggnadsperiod,

ökningen av vårdplatserna, beläggningens storlek och intensifieringen

av sjukvårdsarbetet.

Man kunde härvid tydligt urskilja en första tidsperiod, omfattande budgetåren

1927/1928 och 1928/1929. Under dessa båda år, då den sjukvårdande

verksamheten ännu ej rönt inflytande av ombyggnadsarbete, företedde

verksamheten i allt väsentligt en identisk karaktär. Vårdplatserna

hade under det senare året än ytterligare utnyttjats, men personalökningen

inskränkte sig till 5 personer. Dagkostnaden hade hållit sig konstant.

Härpå följde en period, då ombyggnadsarbetet vållade tydligt avbräck i

den sjukvårdande verksamheten. Detta avbräck kulminerade under budgetåret

1930/1931 och framträdde pregnant genom beläggningssiffrans

branta fall ned till 83,9 procent. Fallet motsvarades av att antalet vårddagar

nedgick år 1929/1930 med 4,025 och år 1930/1931 med ytterligare

9,747. En dylik tillbakagående rörelse i omfattningen av verksamheten hade

måst göra sig märkbar i en höjning av dagkostnaden. Verksamhetens minskning

hade icke i motsvarande grad kunnat följas av en minskning i utgifterna.

Personalantalet hade visserligen kunnat nedbringas å de under ombyggnad

varande avdelningarna, men denna minskning hade redan år

1929/1930 mer än uppvägts av den personal, som på grund av verksamhetens

fortgående intensifiering nyanställts. Även andra utgifter, såsom

för belysning och uppvärmning, hade likaledes relativt föga minskats under

ifrågavarande år. När dessa kostnader då skulle fördelas på ett minskat

antal vårddagar, måste de alltså i ökad grad tynga på dagkostnaden.

Under det senare av nu berörda budgetår, 1930/1931, började också kraven

på den kommande ökade verksamheten att göra sig gällande. För nästa

år hade här räknats med, att i medeltal 480 vårdplatser stått till förfogande,

och den fortgående nyanställningen av personal hade åstadkom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Marits proposition Nr lil.

mit, att denna vid slutet av året 1930/1931 kommit att överstiga personalantalet

år 1927/1928 med 3 läkare och 83 annan sjukvårdspersonal och

ekonomipersonal. Det vore tydligt, att denna stora nyanställning skulle, i

förening med den minskade beläggningen, mycket märkbart driva dagkostnaden

i höjden; härtill komme också den under året 1930/1931 genomförda

löneregleringen för personalen. Kontot för personalens avlöningar

in. lii. steg under detta år nied det mäktiga beloppet av 89,464 kronor 5 öre,

och dagkostnaden, som redan under året 1929/1930 visat en genom de berörda

förhållandena förväntad stegring till 7 kronor 60 öre, ökades ytterligare

till 8 kronor 80 öre.

Förhållandena fortsatte att göra sig märkbara även under året 1931/1932,

då byggnadsarbetet ännu icke var avslutat. Under det därpå följande året

1932/1933 befriades lasarettet emellertid från det avbräck, som detta arbete

medfört, och verksamheten kunde börja att utnyttja det utökade antalet

vårdplatser (510). Beläggningen ökades så, att antalet vårddagar blev

23,859 flera än under året 1930/1931, och procentsiffran på beläggningen

steg från 83,9 till 87,2. Denna rörelse motsvarades på ett naturligt sätt av

en minskning av dagkostnaden; denna nedgick med 38 öre från 9 kronor

12 öre under år 1931/1932 till 8 kronor 74 öre.

Då det sista budgetåret i denna jämförelse, 1933/1934, ej företedde ytterligare

minskning i dagkostnaden, trots fortsatt ökning av beläggningen, utan

i stället en ny stegring (till 9 kronor 3 öre), så betingades detta i huvudsak

av den fortgående intensifieringen av den sjukvårdande verksamheten.

Vårdtiden, som ännu år 1931/1932 var i medeltal 26 dagar, nedgick till 24

dagar år 1932/1933 och till 22 dagar år 1933/1934. Den fortsatta personalökningen

innefattade under detta sista år 9 läkare och 4 andra befattningshavare.

I den ekonomiska utredningen hava även framlagts undersökningar, huru

utgifterna vid serafimerlasarettet gestalta sig i jämförelse med utgifterna

vid vissa andra större lasarett, nämligen först och främst undervisningssjukhusen

i Uppsala och Lund samt dessutom vissa lasarett, tillhörande

Stockholms stad och Stockholms läns landsting (Sabbatsbergs och Maria

sjukhus samt centrallasarettet i Mörby), ävensom ett centrallasarett i en

större landsortsstad (lasarettet i Norrköping). Som kommentar till de i

detta hänseende vid betänkandet fogade bilagorna, till vilka här hänvisas,

hava de sakkunniga yttrat:

En jämförelse mellan olika sjukhus erbjöde stora vanskligheter. Även

om vid den i betänkandet redovisade utredningen vissa faktorer kunnat

framdragas, som för serafimerlasarettets del skänkte belysning åt den ekonomiska

situationen därstädes, vore det icke siikert, att enahanda faktorer

spelade samma roll vid andra sjukhus, under det att särskilda omständigheter

av betydelse kunde föreligga därstädes, vilka icke utan ingående kännedom

om förhållandena vid sjukhuset kunde fastställas. På grund härav

kunde den jämförelse, som nu tilltänktes, icke göras uttömmande, utan

måste i huvudsak begränsa sig till påpekanden av sådana förhållanden, sorn

mera påtagligt framträdde i det hopbragta siffermaterialet.

Vad som här i första hand tolle i ögonen, vore skillnaden i den totala dagkostnaden.

Denna vore för Maria sjukhus högre än vid serafimerlasarettet.

Närmast efter detta lasarett komme Sabbatsberg, med en dagkostnad på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition ATr 171.

något över 8 kronor. Lunds lasarett vore lägst, med en dagkostnad på

mindre än 6 kronor, och vid de 3 övriga sjukhusen läge dagkostnaden mellan

6 och 7 kronor.

De allmänna uppgifterna angående omfattningen av den sjukvårdande

verksamheten kunde i viss män — hur stor vore omöjligt att säga — giva

förklaring till dessa skillnader. Lunds lasarett erhölle otvivelaktigt god

hjälp för nedbringandet av dagkostnaden genom det exceptionellt höga

utnyttjandet av vårdplatserna (över 100 procent medelbeläggning); denna

beläggningssiffra förutsatte i själva verket åtminstone under vissa tider

eller på vissa sjukavdelningar en ansenlig överbeläggning, med motsvarande

starkt utnyttjande av sjukvårdspersonalen. Det kunde tilläggas, att de

båda sjukhus, som därnäst ägde den högsta beläggningssiffran, akademiska

sjukhuset i Uppsala och centrallasarettet i Mörby, också ägde jämförelsevis

låg dagkostnad; dock torde beläggningen här icke spela så stor roll för

dagkostnaden som vid Lunds lasarett.

Detta sista lasarett ägde därjämte i den relativt höga siffran på medelvårdtiden

(25 dagar) en faktor, som ytterligare måste verka sänkande pä

dagkostnaden. Den höga medelvårdtiden förklarades här därigenom, att

detta stora sjukhus med nominellt 1,089 vårdplatser inrymde flera specialavdelningar,

där patienterna i regel kvarlåge lång tid. Så vore medelvårdtiden

vid de ortopediska, psykiatriska och reumatiska avdelningarna över

60, vid tuberkulos- och könsavdelningarna över 50 och vid avdelningen för

barnsjukdomar över 40 dagar. Den första av dessa 3 grupper innefattade

306, den andra 83 och den tredje 66 vårdplatser; inalles alltså 455 eller 41,8

procent av samtliga vårdplatser vid lasarettet. Vid de övriga lasaretten

skilde sig medelvårdtiden icke avsevärt från den, som nu förefunnes vid

serafimerlasarettet.

En tredje betydelsefull skillnad utgjorde omfattningen av den polikliniska

verksamheten. Vid intet av de 4 bland de 6 här berörda lasaretten,

där sådan verksamhet bedreves, jämförbar med serafimerlasarettets, hade

denna verksamhet tillnärmelsevis den omfattning som här. Med utgångspunkt

från huru antalet poliklinikpatienter förhölle sig till antalet vårddagar

befunnes denna verksamhet vara vid serafimerlasarettet ungefär dubbelt

så stor som vid Sabbatsbergs och Maria sjukhus, nära tre gånger så

stor som vid akademiska sjukhuset i Uppsala och fyra gånger så stor som

vid Lunds lasarett. Det framginge härav, hur stor del av poliklinikkostnaden

vid serafimerlasarettet som antingen borde ersättas ur summan av influtna

poliklinikinkomster eller avdragas på dagkostnaden för att denna

skulle i nu berörda hänseende rättvisligen motsvara dagkostnaden vid de

sjukhus, med vilka serafimerlasarettet här jämförts.

Örn nu, för den fortsatta jämförelsen, de olika utgiftskontonas dagkostnad

beaktades, så framträdde — som naturligt vore — de absolut taget

största skillnaderna mellan de olika sjukhusen på kontot för avlöningar

m. m. De tre sjukhusen i Stockholm visade här samtliga en betydligt större

dagkostnad än de fyra övriga sjukhusen. Den genomgående högre avlöningsstandarden

utgjorde en faktor för merkostnaden vid Sabbatsbergs och

Maria sjukhus. Serafimerlasarettet hade icke haft så stor känning härav

under ifrågavarande budgetår 1933/1934, men den löneförbättring, som nu

genomfördes, bomme sannolikt att föra serafimerlasarettet i detta hänseende

upp i paritet med de båda andra. De tre Stockholmssjukhusen ägde

därtill samtliga en fördyrande faktor i kostnaden för extra biträdeshjälp;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kuncjl. Majlis proposition Nr lil.

detta ökade dagkostnaden härstädes med 32—35 öre, under det att denna

kostnad vid de övriga sjukhusen holle sig nere vid 20—23 öre.

Serafimerlasarettets höga dagkostnad på detta konto sammanhängde

emellertid — i överensstämmelse med vad som redan förut framhållits —

också med dels den polikliniska verksamhetens stora omfattning, dels den

stora kostnaden för hyresersättning och hyror för personalbostäder. Denna

kostnad hade tyngt dagkostnaden vid lasarettet med ej mindre än 48 öre.

Kontrasten vore särskilt stark vid jämförelsen med Lunds och Norrköpings

lasarett, där motsvarande kostnad endast uppginge till respektive 3 och 9

öre per vårddag.

De nu nämnda omständigheter, som bringade dagkostnaden för avlöningar

m. m. vid serafimerlasarettet upp till en hög nivå, berodde sålunda

väsentligen på andra faktorer än personalens storlek. Bedömandet huru

nied denna förhölle sig kunde givetvis vara förbundet nied ansenliga svårigheter,

men i stort sett torde följande kunna sägas.

Vid de medicinska vårdavdelningarna vore de underordnade läkarnas

antal vid serafimerlasarettet praktiskt taget lika som vid akademiska sjukhuset,

Lunds lasarett och Maria sjukhus, något större än vid Sabbatsbergs

sjukhus, men mindre än vid Stockholms läns centrallasarett och lasarettet

i Norrköping. Beträffande de kirurgiska vårdavdelningarna hade vid jämförelsen

utbrutits den hjärnkirurgiska avdelningen, som ännu saknade motsvarighet

vid något sjukhus i Sverige och som krävde större personal än

vanliga kirurgiska avdelningar. För den återstående kirurgiska avdelningen

vore antalet underordnade läkare vid serafimerlasarettet något större än

vid akademiska sjukhuset, Lunds lasarett och lasarettet i Norrköping, praktiskt

taget lika som vid Stockholms läns centrallasarett, men mindre än

vid Sabbatsbergs och Maria sjukhus. Specialavdelning för nervsjukdomar

funnes icke vid något av de övriga jämförda sjukhusen. Vid ögonavdelningen

vore, örn man toge hänsyn till den oavlönade biträdande överläkaren

vid serafimerlasarettets ifrågavarande avdelning, de underordnade läkarnas

antal proportionsvis lika som vid Sabbatsbergs sjukhus och Lunds

lasarett men mindre än vid akademiska sjukhuset. Vid röntgenavdelningen

på serafimerlasarettet vore de underordnade läkarnas antal större än vid

något av de andra till jämförelse upptagna sjukhusen och detta ännu mer,

om man jämförde antalet vårdplatser. Men sistnämnda måttstock kunde

icke här användas, om man ville nå ett något så när rättvist resultat.

Grundvalen för jämförelsen borde i stället vara antalet utförda undersökningar.

Med denna utgångspunkt funne man, att av de jämförda sjukhusen

endast Sabbatsberg hade ett något större antal undersökningar per underordnad

läkare än serafimerlasarettet.

Beträffande gymnastikavdelningen intoge serafimerlasarettet redan nu en

särställning, emedan där tjänstgjorde en särskild läkare. Under budgetåret

1935/1936 bomme ytterligare två läkare att anställas i samband med undervisning

för eleverna vid gymnastiska centralinstitutets sjukgymnastlinje,

av vilka läkare den ene enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle avlönas på lasarettets

vanliga utgiftsstat.

Såsom redan förut framhållits, intoge även serafimerlasarettets poliklinik

en särställning i fråga örn verksamhetens omfattning. Detta toge sig uttryck

bland annat däri, att särskilda läkare till ett antal av 18 där vöre

sysselsatta, under det att av övriga jämförda sjukhus endast akademiska

sjukhuset och Sabbatsbergs sjukhus hade respektive 5 och 3 särskilda poliklinikläkare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Slutligen kunde framhållas, att serafimerlasarettet i ännu ett avseende

intoge en särställning i förhållande till de övriga jämförda sjukhusen, i det

att 4 särskilda läkare, av vilka dock en vore uppförd på karolinska institutets

stat, vore anställda vid de medicinska laboratorierna.

Beträffande övrig sjukvårdspersonal franninge, att endast Stockholms

läns centrallasarett och Norrköpings lasarett hade mindre personal än serafimerlasarettet

på de medicinska avdelningarna, de övriga hade något större

antal. På de kirurgiska vårdavdelningarna hade Maria sjukhus och Stockholms

läns centrallasarett något mindre personal än serafimerlasarettet,

under det att de övriga jämförda sjukhusen hade större antal personal. De

hade så även i fråga örn kirurgiska operationsavdelningarna utom Lunds

lasarett, där personalen på motsvarande avdelningar vore något mindre än

vid serafimerlasarettet. Personalen vid serafimerlasarettets ögonavdelning

vore något större än den vid akademiska sjukhusets och Lunds lasaretts

motsvarande avdelningar, men vore mindre än på ögonavdelningen vid

Sabbatsbergs sjukhus.

Om sålunda personalen på vårdavdelningarna vid serafimerlasarettet i

stort sett vore mindre än vid akademiska sjukhuset och Lunds lasarett enligt

de uppgifter, som förelåge, så kompenserades detta av den ambulerande

personalen, som för serafimerlasarettet vore något större, liksom av

antalet manliga biträden, som också vore större.

Den stora polikliniken krävde också stor personal. Ställdes denna i belysning

av antalet hjälpsökande framginge, att endast akademiska sjukhuset

hade något mindre personal vid sin poliklinik än serafimerlasarettet.

Personalen vid serafimerlasarettets köksavdelning vore, om man endast

bedömde den i förhållande till vårdplatserna på sjukhuset, något större än

vid akademiska sjukhuset, Lunds lasarett och Sabbatsbergs sjukhus men

mindre än vid de andra jämförda sjukhusen. Det vore påtagligt, att den

stora omfattningen av serafimerlasarettets poliklinik bidroge till att öka

kökspersonalens antal.

Ett särförhållande förefunnes vid serafimerlasarettet även därigenom, att

centraldisk vore genomförd för de allmänna avdelningarna. Därför erforderlig

personal vore dock relativt obetydlig, endast 3 personer.

Tvättavdelningen visade vid serafimerlasarettet en något mindre kvantitet

tvättade kläder per arbetare än vid de övriga sjukhusen, vilket dock

ej behövde innebära att personalen vore för stor. Mängden strykning spelade

t. ex. en roll, som icke vore lätt att precisera eller jämföra.

Den egentliga maskinavdelningen visade också en något större personal

vid serafimerlasarettet än vid de övriga sjukhusen i förhållande till antalet

vårdplatser. Även här måste bringas i erinran lasarettets stora poliklinik,

dess laboratorier o. s. v., allt medförande ökat arbete för maskinavdelningen.

Vad slutligen anginge den administrativa personalen, så vore denna relativt

talrikare vid Maria sjukhus och serafimerlasarettet än vid de övriga

sjukhusen. Örn hänsyn toges endast till den egentliga kontorspersonalen, så

hade serafimerlasarettet den talrikaste. Men antalet vårdplatser vore här

icke allena inverkande på behovet av arbetskraft. Det vore självfallet, att

den stora polikliniken tyngde administrationen. Lasarettets karaktär av

rikssjukhus och den omständigheten, att undervisning bedreves på alla avdelningar,

medförde också betydande arbetsuppgifter för personalen på

lasarettets kontor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Sammanfattande kunde alltså — under förnyat betonande av vanskligheterna

för exakt jämförelse — sägas, att sjukvårdspersonalens antal vore

stort sett ganska lika vid jämförbara avdelningar på de ifrågavarande sjukhusen

och att även den övriga personalen vid serafimerlasarettet icke kunde

anses för talrik i förhållande till de föreliggande arbetsuppgifterna.

Vad härnäst anginge utspisning skontot, så visade dagkostnaden även lunett

mycket högt läge vid serafimerlasarettet. Denna dagkostnad uppgick

under budgetåret 1933/1934 till 1 krona 82 öre, under det att den ej vore

större än 1 krona 29 öre vid Lunds lasarett och 1 krona 24 öre vid Maria

sjukhus och °Mörby lasarett. Mångå omständigheter kunde här inverka,

som vöre svåra att i detalj värdesätta. Detta gällde t. ex. inköpspriserna.

För serafimerlasarettets del framträdde ett relativt högt inköpspris i fråga

örn fisk; det hade tillsvidare icke varit möjligt att för detta födoämne tilllämpa

entreprenadsystemet.En annan sådan omständighet vore kostens kvalitet

och utspisningens moderna organisation. Härvid kunde framhållas, att

i den nya spisordningen vid Lunds lasarett (och övriga sjukhus, tillhörande

Malmöhus läns landsting) en högre utspisningsstandard kunnat genomföras

utan nämnvärd höjning av dagkostnaden, på grund av den samtidigt förbättrade

oranisationen; bland annat hade härvid ordnandet i detalj av dietkosten,

även vad avsåge specialdieter, varit betydelsefull, då därigenom de

alltid dyrbara s. k. fria rekvisitionerna av födoämnen kunnat så gott som

fullständigt undvikas. Vid serafimerlasarettet vore en ändrad organisation

för det dietiska kosthållet under utarbetande, ehuru något förslag ännu ej

hunnit framläggas för direktionen. Detta förslag torde även komma att innefatta

ändringar i nu tillämpad ordning för rekvisition av dietmat.

För serafimerlasarettets del framträdde här även vid jämförelse med de

andra sjukhusen de fördyrande faktorer, som kostersättningen och den polikliniska

verksamheten betecknade. Om den förra faktorn frånräknades,

sjönke dagkostnaden för utspisningen från 1 krona 82 öre till 1 krona 58

öre. Och om, med denna reduktion, kostnaden sloges ut icke på vårddagar

utan på kostdagar, alltså samtliga spisande, så reducerades skillnaden mellan

serafimerlasarettet och t. ex. Lunds lasarett till endast 8 öre. Denna

återstående skillnad kunde väl förklaras genom de förut berörda förhållandena.

Övriga utgiftsposter erbjöde icke så stort intresse som de nu nämnda vid

denna jämförande överblick. Skillnaderna torde väsentligen förklaras genom

förhållanden, som redan i det föregående berörts. Vad särskilt anginge

kontot för läkemedel, tenderade detta överallt mot ett höjdläge, som påkallade

uppmärksamhet. Och i fråga om kontot för instrument och apparater

torde även vid jämförelsen framgå bland annat den särskilt starka

utvecklingen av verksamheten vid serafimerlasarettets röntgenavdelning.

Utredningen rörande storleken av driftutgifterna vid serafimerlasarettet

avslutas med följande sammanfattande omdöme:

Vid bedömandet av driftutgifternas storlek och därmed även dagkostnaden

vid serafimerlasarettet borde hänsyn tagas till ett flertal fördyrande

omständigheter. Främst framträdde här sjukvårdens fortgående intensifiering

(uttryckt bland annat genom den sjunkande medelvårdtiden), den härmed

sammanhängande ökningen av kostnaden för läkemedel, instrument

och apparater oell de företagna löneregleringarna. Därnäst spelade den såväl

absolut som relativt ytterst omfattande polikliniska verksamheten en

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

stor roll. Ytterligare tillkomme här de speciella kostnaderna i samband med

den medicinska undervisningen och de oundgängliga utgifterna för extra

biträdeshjälp, bostadshyror och kostersättning.

I fråga örn de till lasarettet lämnade statsanslagen lämnas följande uppgifter:
Ehuru

något avtal icke förelåge örn täckning av skillnaden mellan utgifter

och inkomster, bland de senare medräknade av Stockholms stad och

Stockholms län erlagda avgifter, hade staten likväl år från år sedan länge

lämnat anslag, som med undantag för budgetförskottet täckt denna restkostnad.

Härtill kunde emellertid påpekas, att i beviljade statsanslag för

tidigare år återburits, respektive icke uttagits sammanlagt 121,607 kronor

8 öre. Hade jämväl detta belopp kunnat disponeras av lasarettet, skulle sålunda

anlitande av lasarettets fondkapital till budgetförskott kunnat till

största delen undvikas.

Behovet av statsanslag för vanliga driftkostnaders täckande hade stigit

från 363,052 kronor budgetåret 1927/1928 till 517,089 kronor budgetåret

1933/1934 eller med icke mindre än 42,4 procent, medan motsvarande utgifter

stigit med 37,7 procent. Anledningen till att behovet av statsanslag

procentuellt ökats något mera än utgifterna finge sökas framför allt i den

omständigheten, att vårdavgifterna från enskilda betalande sjuka och medellösa

från andra orter än Stockholms stad och Stockholms län vore oförändrade,

ett förhållande som icke till fullo uppvägts av att beläggningen

och avgifterna ökats för de av Stockholms stad och Stockholms län disponerade

vårdplatserna.

I 1935 års statsverksproposition hade framhållits, att det av riksdagen

beviljade extra anslaget till serafimerlasarettets verksamhet ökats från

266,250 kronor till 475,000 kronor (för budgetåret 1934/1935) eller med

närmare 78 procent. Därjämte hade anförts en del omständigheter, som

tyngt lasarettets ekonomi under de senaste åren, bland annat dyra inrednings-

och nyanskaffningskostnader. Det borde här särskilt framhållas, att

om- och tillbyggnadsarbetena varit en av de mest betydande omständigheterna

för anslagsökningen. Till förräntning och amortering av lånet av

3,200,000 kronor för ombyggnaden hade — utom de bidrag, som lämnats

av Stockholms stad, Stockholms län och patienter i enskilda och halvenskilda

rum — av statsanslaget använts betydande belopp. Under det att

av statsanslaget för budgetåret 1927/1928 icke mer än 1,778 kronor togos

i anspråk till ränta på berörda lån, hade under de tre budgetåren 1931/1934

i medeltal 123,643 kronor årligen åtgått härför. Sådant bidrag komme att

erfordras, till dess omförmälta lån blivit till fullo betalt; enligt amorteringsplanen

år 1960.

Det borde här vidare framhållas, att en sådan form för byggnadsanslag

som den vid senaste stora ombyggnad på serafimerlasarettet använda, där

förräntning och amortering årligen komme på lasarettets utgiftsstat, icke

tidigare, i varje fall ej i samma utsträckning, torde hava kommit till användning

vid andra sjukhus. Vid akademiska sjukhuset syntes ett liknande

förfarande dock hava tillämpats. För budgetåret 1933/1934 hade sagda

sjukhus en utgift av 38,238 kronor 99 öre för ränta och amortering å byggnader,

av vilket belopp kunde beräknas, att staten fått betala hälften.

Vid jämförelse av årliga anslagsbehovet vid de tre undervisningssjukhusen

borde därför i fråga örn akademiska sjukhuset och serafimerlasarettet hänsyn

tagas till här nämnda räntor och amorteringar. Tillskott av allmänna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

medel för täckande av vanliga driftkostnader erfordrades vid serafimerlasarettet

till 62,81 ä 63,10 procent, vid akademiska sjukhuset till 58,24 ä

60,58 procent och vid Lunds lasarett 63,79 procent av de i respektive årsrapporter

angivna utgifterna. Medan behovet av statsmedel vid sjukhusen

i Lund och Uppsala inskränkte sig till respektive 13,6 procent och 13,34 å

14,07 procent av utgifterna, utgjorde motsvarande behov vid serafimerlasarettet

35,35 ä 35,64 procent. Staten hade sålunda för serafimerlasarettet

fått vidkännas en betydande merutgift i jämförelse med utgiften vid de

båda andra sjukhusen.

Förklaringen till denna merutgift för staten vore näraliggande. Dels lämnade

staten — genom lasarettet — ett väsentligt bidrag till täckande av

kostnaderna för vården av sjuka från Stockholms stad och Stockholms län.

Dels gällde för alla övriga områden i landet, att kommunerna endast gäldade

taxeenlig vårdavgift för de å serafimerlasarettet intagna patienter,

som folie under fattigvården. Staten komme alltså beträffande samtliga

patienter från »främmande område» att få inträda som bidragsgivare ej

blott i den utsträckning som i fråga om patienter från Stockholms stad och

Stockholms län, utan därjämte också med den summa, som skulle utgått i

form av kommunalt bidrag, därest liknande överenskommelse som för

Stockholms stad och Stockholms län träffats jämväl för de »främmande

områdena». Det kunde här ytterligare framhållas, att antalet vårddagar

för patienter från sistnämnda områden vore, sett i procent av totalbeläggningen,

mycket betydande. Kravet på statsbidrag måste således under dessa

omständigheter ansenligt ökas. På detta vis förklarades, att statsbidraget

kunnat för serafimerlasarettets vidkommande sammanlagt nå upp till den

ansenliga storleken av mera än 1/3 av de inkomster, som erfordrats för att

hålla lasarettets drift i gång.

Utredningen rörande serafimerlasarettets ställning och

verksamhet innehåller dels ett allmänt förslag beträffande serafimerlasarettets

ställning och verksamhet, dels ock förslag beträffande enskilda

delar av dess organisation, närmast i fråga örn läkarbehovet samt örn lönerna

för lasarettets personal.

De sakkunniga konstatera, att serafimerlasarettet, även efter karolinska

sjukhusets första utbyggnad, torde komma att få full användning samt att

det sannolikt skulle komma att bibehållas under avsevärd tid. Till stöd

för denna uppfattning har anförts följande:

Beslutet örn uppförande av karolinska sjukhuset grundade sig på den

s. k. enhetstanken, alltså önskemålet att en gång i tiden sammanföra alla

de institutioner, teoretiska som praktiska, av vilka karolinska institutet

vore i behov, till ett helt såsom en enda, sammanhängande anläggning.

Men enhetstanken — i den del den gällde den kliniska centralanstalten —

inneslöte med nödvändighet kravet på ett mycket betydande antal vårdplatser

för att tillgodose såväl undervisningens uppdelning på det, växande

antalet kliniska ämnen som det starkt ökade studentantalets behov av

studiematerial. Vid karolinska institutet hade antalet studerande vuxit sedan

vårterminen 1912 från 343 till 809 under höstterminen 1935, och vid

institutet utbildades numera flera medicine kandidater än vid de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund tillsammantagna; årligen mottoges i Stockholm

90, i Lund 45 och i Uppsala 30 kandidater. Konsekvensen vöre kravet

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 171. ''2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition Nr 171.

på den kliniska centralanstaltens motsvarande storlek. Vid åstadkommandet

av denna centralanstalt måste givetvis garanti i möjligaste mån sökas,

att sjukplatserna erhölle en motsvarande patienttillströmning; vid undervisningen

skulle man kunna utgå ifrån, att ett ständigt rikhaltigt och tillbörligt

omväxlande sjukmaterial stöde till buds.

Utifrån dessa allmänna utgångspunkter hade det vidlyftiga och mödosamma

utredningsarbetet fortskridit. Det vore välbekant, att tanken på

förflyttning av karolinska institutets teoretiska institutioner kommit att

av kostnadsskäl uppskjutas, med undantag likväl beträffande institutionen

för patologisk anatomi, enär en dylik institution obetingat erfordrades för

den nya kliniska centralanstalten. Det behövde ej heller här i enskildheter

framhållas, att det icke ens varit möjligt att på en gång få den kliniska centralanstalten

till stånd i dess helhet, så som ursprungligen planlagts. Även

i den begränsade omfattning, som alternativ II i 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas,

1925 framlagda förslag betecknade, blev planen skjuten åt

sidan. Då 1930 års riksdag, på grundvalen av 1926 års sjukhuskommissions

förslag och Kungl. Maj:ts proposition, beslöt att uppföra det karolinska

sjukhuset, utgjordes de vid karolinska institutet förefintliga klinikerna av

följande:

1) två medicinska kliniker (båda för närvarande å serafimerlasarettet);

2) två kirurgiska kliniker (den ena för närvarande å serafimerlasarettet,

den andra å Maria sjukhus);

3) två pediatriska kliniker (den ena för närvarande å Norrtulls sjukhus

och den andra å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn);

4) en neurologisk klinik (för närvarande å serafimerlasarettet);

5) ett röntgeninstitut (för närvarande å serafimerlasarettet);

6) en ögonklinik (för närvarande å serafimerlasarettet);

7) en öron-, näs- och halsklinik (för närvarande å Sabbatsbergs sjukhus);

8) en ortopedisk klinik (för närvarande å Stockholms vanföreanstalt);

9) en hud- och könsklinik (för närvarande å S:t Görans sjukhus);

10) en psykiatrisk klinik (för närvarande å Konradsberg);

11) två kvinno- och förlossningskliniker (för närvarande å allmänna barnbördshuset

och å Sabbatsbergs sjukhus;; samt

12) två medicinska kliniker för den propedeutiska undervisningen (för närvarande

å S:t Eriks sjukhus).

Efter fortsatt utredning av 1930 års sjukhuskommission och ny proposition

beslöt 1931 års riksdag, att karolinska sjukhuset skulle i första byggnadsetappen

omfatta följande kliniker med polikliniker: en medicinsk, en

kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och

en obstetrisk-gynekologisk klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut.

Till omprövning vid framtida, fortsatt utbyggnad av karolinska sjukhuset

skulle av den ursprungliga planen anstå en medicinsk, en kirurgisk, en neurologisk,

en psykiatrisk, en pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik;

karolinska institutets lärarkollegium hade i samband härmed uttalat önskemålet,

att, örn ej redan i första etappen så ske kunde, dock i den andra behovet

av utrymmen för den propedeutiska undervisningen tillgodosåges.

Jämfördes denna förteckning med ovanstående uppräkning av de kliniker,

som för närvarande förefunnes vid karolinska institutet, så återstode av

dessa ytterligare en pediatrisk, en ortopedisk och en obstetrisk-gynekologisk

klinik. Av dessa komme den ortopediska att erhålla sin plats inom

den vanföreanstalt, som uppförts i närheten av det blivande karolinska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

sjukhuset. Den obstetrisk-gynekologiska kliniken tilltänktes även fortsättningsvis

förlagd till allmänna barnbördshuset. Angående behovet av en

dubblerad pediatrisk klinik föreläge ännu intet avgörande.

Storleken av det karolinska sjukhuset i dess nu beslutade första utbyggnad

skulle bliva 779 allmänna och 121 enskilda sängar (därav respektive

100 och 8 å garnisonsavdelningen samt respektive 50 och 7 å den av jubileumsfonden

bekostade delen av jubileumskliniken). Beträffande garantien

för en motsvarande patienttillströmning hade det alltsedan början av utredningsarbetet

varit påtänkt att till väsentlig del trygga den erforderliga

beläggningen genom samarbete med Stockholms stad och Stockholms län,

liksom nu ägde rum vid serafimerlasarettet, och avtal hade träffats med

staden och länet om dispositionsrätt till respektive 315 och Ilo av de 629

allmänna vårdplatser, som komme att förefinnas i karolinska sjukhusets

första utbyggnad utöver dem, som tillhörde garnisonsavdelningen och den

av jubileumsfonden bekostade delen av jubileumskliniken. Avtalen, som i

vissa hänseenden avveke från motsvarande, för serafimerlasarettet gällande,

kunde i förevarande hänseende sägas innefatta, att staden och länet vid

planläggning för tillgodoseende av sitt behov av sjukhusplatser utfäste sig

att räkna med jämväl de här avtalade. Beträffande de 204 allmänna platser,

som vore avsedda för »landet i övrigt», funnes — lika litet som i fråga

örn motsvarande platser å serafimerlasarettet — någon genom avtal tryggad

garanti för beläggning. Alen beräkningen vore här till väsentlig del

grundad på erfarenheten om tillströmningen av patienter från »landet i

övrigt» till Stockholms stads sjukhus, och representanter för staden hade

uttalat, att farhågorna för att karolinska sjukhuset nied den föreslagna

platsfördelningen icke skulle komma att få tillräckligt material för den kliniska

undervisningen »sakna all grund». Liknande uttalande hade gjorts av

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott. Även statens sjukvårdskommitté

framhölle, särskilt beträffande specialklinikerna, att de redan ur

sjukvårdssynpunkt vore till stor fördel för hela landet, och att sjukhuset

härigenom ägde naturlig karaktär av centralsjukhus, utrustat som det

komme att bliva med förstklassiga vårdmöjligheter och läkarkrafter.

I denna utsträckning hade statsmakterna sökt vid karolinska sjukhusets

första, nu igångsatta utbyggnad tillgodose de synpunkter, vilka inledningsvis

betecknats som utgångspunkterna för utredningsarbetet: enhetstanken,

sjukhusets storleksordning och garantien för patienttillströmning. För serafimerlasarettets

vidkommande kunde denna situation sägas innebära den i

1927 års riksdagsskrivelse (nr 192) angivna konsekvensen, »att, enligt planen

för det nya sjukhusets utbyggande, serafimerlasarettet skulle fortbestå

såsom sjukhus under en avsevärd tid framåt». 1926 års sjukhuskommission

betonade detta ytterligare i motiveringen till sitt år 1928 framlagda nybyggnadsförslag;

kommissionen framhölle, att det ■— med hänsyn till de

omfattande reparationsarbeten ii serafimerlasarettet, som då blivit efter

riksdagens beslut igångsatta — mäste »förutsättas, att detta sjukhus under

de närmaste årtiondena skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens tjänst

och dessutom tillsvidare tjäna som undervisningssjukhus».

Avsikten att serafimerlasarettet skulle fortsiitta som sjukhus dokumenterades

jämväl därav, att de vid lasarettet ingångna avtalen med Stockholms

stad och Stockholms län icke upphört att gälla. Tidigare, da 1919 ars sjukhusbyggnadssakkunnigas

1925 framlagda alternativ I I (med större nybyggnadsprogram

jin det nu beslutade) diskuterades, ingick i planen, all stadens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

och länets dispositionsrätt till respektive 200 och 40 vårdplatser inom serafimerlasarettet

skulle överflyttas på det nya sjukhuset. Nu stöde denna rätt

kvar, för landstingets del utökad till 100 vårdplatser; med förpliktelse alltså

för lasarettet att åtminstone i denna omfattning fylla sin uppgift i sjukvårdens

tjänst och med motsvarande garanti för patienttillgång, då det tillsvidare

skulle jämväl tjäna som undervisningssjukhus.

Ur avtalet med Stockholms stad kunde även utläsas, att intet stöde hindrande

i vägen för avsikten att låta den ögonklinik, som inbegrepes i karolinska

sjukhusets första utbyggnad, ersätta den ögonklinik, som nu funnes

vid serafimerlasarettet. Denna avsikt framginge också ur motiveringen till

1926 års sjukhuskommissions förslag till nybyggnad; kommissionen framhölle,

att »det för undervisningens bedrivande är till fördel, örn ögonkliniken

kunde förflyttas från serafimerlasarettet samt öronkliniken från Sabbatsbergs

sjukhus»; att överhuvud dessa båda specialkliniker sammanfördes

med huvudklinikerna vid det blivande karolinska sjukhusets första utbyggnad,

funne kommissionen ur medicinsk synpunkt önskvärt. Likaså

kunde man äga rätt att utgå ifrån — örn än det ingenstädes blivit tydligt

utsagt — att den medicinska undervisningsklinik, som skulle ersättas av

den, som inrymdes i det karolinska sjukhusets första utbyggnad, bomme

att bliva den ena av de båda medicinska klinikerna å serafimerlasarettet;

det torde vara uteslutet, att den nya medicinska kliniken skulle komma att

ersätta den eller enbart den, som nu begagnades för den propedeutiska undervisningen

å S:t Eriks sjukhus. Och slutligen kunde det förutsättas, att

den nya kirurgiska kliniken på karolinska sjukhuset skulle ersätta den motsvarande

undervisningskliniken på Maria sjukhus och icke den, som funnes

å serafimerlasarettet; skulle denna senare förflyttas, skulle icke förpliktelserna

i serafimerlasarettets avtal med Stockholms stad kunna uppfyllas.

Under dessa förutsättningar skulle alltså, i och med färdigställandet av

det karolinska sjukhusets första utbyggnad, det antal vårdplatser å serafimerlasarettet,

som nu disponerades av den ena medicinska kliniken och

ögonkliniken, frigöras från sin hittillsvarande användning, och fråga bomme

att uppstå, hur med dessa platser skulle framdeles förfaras. Även härutinnan

vore för det närvarande intet bestämt. De sakkunniga hade emellertid,

då de inhämtat lasarettsdirektionens och de olika överläkarnas vid

serafimerlasarettet åsikt örn det framtida behovet av läkare vid lasarettet,

även erhållit kännedom om, att åtskilliga planer redan framkommit örn

fortsatt utnyttjande i sjukvårdens och undervisningens tjänst av de utrymmen

som kunnat påräknas bliva lediga. Direktionen skrev härom i sitt

yttrande till de sakkunniga: »Direktionen Ilar icke hittills fattat bestämd

ståndpunkt i frågan om, hur de genom nämnda förflyttning lediga lokalerna

bäst böra användas. Mångå konkurrerande önskningar hava emellertid

redan framkommit. Så ha t. ex. framställts önskemål om att den evakuerade

medicinska klinikens lokaler skulle komma till användning för att tillgodose

vissa behövliga förbättringar för den kvarstående medicinska kliniken.

Sålunda behöver måhända den medicinska kliniken större sängantal

för att få ett undervisningsmaterial som i förhållande till studentantalet är

mera tillfredsställande än f. n. Vidare har ifrågasatts utökning av isoleringsmöjligheterna

för smittsamma eller störande sjuka. Också har framhållits

behovet av en särskild avdelning för tuberkulos, vilket ur undervisningssynpunkt

anses som särskilt viktigt, samt behovet av en avdelning för reumatiska

sjukdomar. Även andra önskemål torde finnas för den medicinska

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

klinikens förbättrande. Den neuro-kirurgiska kliniken bar, som professor

Olivecrona i sitt uttalande framhållit, behov av utvidgning och den neurologiska

kliniken likaså, såsom professor Antoni framhållit. Slutligen vill

direktionen framhålla det sedan länge kända behovet av en mindre avdelning

för öron-, näs- och halssjukdomar. För en så stor poliklinik som lasarettets

öron-, näs- och halspoliklinik är det svårt att undvara möjligheten

att för behandling och operation inlägga sjuka, som därav äro i behov.»

Härutöver framhöll professor Söderlund, att om den neuro-kirurgiska kliniken

komme att avflytta från den kirurgiska kliniken och inrymmas i den

nuvarande ögonklinikens lokaler, den kirurgiska kliniken kunde — med en

utökning av vårdplatsernas antal med 50 — utvidgas med det utrymme,

som den neuro-kirurgiska kliniken skulle lämna.

Det kunde icke tillkomma de sakkunniga att i denna angelägenhet framlägga

något förslag; initiativet härtill borde vid lämplig tidpunkt tagas av

direktionen för lasarettet. Men de sakkunniga ansåge sig äga rätt till det

omdömet, att uppenbarligen juli användning funnes i sjukvårdens och undervisningens

tjänst för serajimerlasarettets hela utrymme även efter färdigställandet

av karolinska sjukhusets första utbyggnad. Att detta även

vore statsmakternas mening, framginge ganska tydligt i och genom beslutet

att låta serafimerlasarettet genomgå en genomgripande och grundlig

restaurering. Och karolinska institutets lärarkollegium, som förordat, att

de teoretiska institutionernas nybyggnad måtte ske i omedelbar följd efter

karolinska sjukhusets första utbyggnad, stödde denna sin vädjan på ett

sätt, som även i nu förevarande sammanhang förtjänade att anföras. Kollegiet

sade: »Genom de förbättringar av serafimerlasarettet, som företagits

i avsikt att detsamma ännu i ett 30-tal år skall kunna bibehållas såsom

undervisningssjukhus, torde ... en betydande förändring hava inträtt beträffande

den ordning, i vilken karolinska sjukhusets hela nybyggnad kan

äga rum, så att större möjligheter föreligga för de teoretiska institutionernas

nybyggande på ett tidigare stadium än som från början antagits.»

Ett uttalande som detta förde även de sakkunniga vidare till det vanskliga

spörsmålet, hur lång tid serafimerlasarettet kunde påräknas komma

att bibehållas. Svaret på detta spörsmål vore givetvis avhängigt av många

faktorer, som icke nu kunde överblickas: så t. ex. en möjlig ytterligare tillväxt

av den slutna sjukvården, den öppna sjukvårdens ökade förläggning

till polikliniker m. m. Men även då de sakkunniga sökte bedöma spörsmålet

från den ursprungliga, mera enkla ståndpunkten, att serafimerlasarettet

skulle komma att nedläggas i och med färdigställandet av det karolinska

sjukhusets andra utbyggnad, så mötte vid bedömandet stora vanskligheter.

Karolinska institutets lärarkollegiums nyss citerade uttalande bure

vittne om, hur svårt det vore att nu överblicka, i vilken ordning en fortsatt

utbyggnad av Norrback a-området kunde komma att företagas. Likaså

vore det omöjligt att bedöma, örn lärarkollegiets önskemål skulle gå i

uppfyllelse, »att utbyggandet av respektive institutioner målto ske icke i

etapper med från all byggnadsverksamhet fria mellanrum utan i kontinuerligt

fortskridande på varandra omedelbart följande byggnadsperioder»; att

starka skäl kunde anföras (ill förmån för dotia önskemal garanterade likvisst

icke dess förverkligande. Här kunde också, beträffande den fortsatta

utbyggnaden av det karolinska sjukhuset, framhållas, att såväl Stockholms

stad som Stockholms län direkt vägrat att lämna ytterligare garanti för

patienttillgången vid en sådan fortsatt utbyggnad. Stockholms stadskolle
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

gium hade vid sin tillstyrkan av avtalet i och för den första utbyggnaden

fogat en deklaration, vari pekades på att staden icke kunde bortse från sin

egen sjukvårdsplan, och dårell er understrukit sin år 1927 uttalade mening,

»att nu ifrågavarande medverkan från stadens sida vid det nya sjukhusets

uppförande och drift icke får anses innefatta någon som helst utfästelse om

ett fortsatt sådant deltagande vid ett eventuellt framtida utbyggande av

sjukhuset». Stockholms stadsfullmäktige hade sedan i sitt yttrande åberopat

detta uttalande av stadskollegiet, och vid de förnyade, av riksdagen

påfordrade förhandlingarna hade de av stadskollegiet utsedda representanterna

förklarat sig icke kunna tillstyrka någon som helst utökning av det

antal platser vid karolinska sjukhuset, som staden åtagit sig att bekosta.

Och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott hade, efter förhandlingar

i enahanda syfte, meddelat, att utskottet »icke anser sig kunna föreslå

landstinget att fast teckna ytterligare sängplatser å karolinska sjukhuset

utöver enligt preliminärt avtal tecknade 110 platser, vilka torde få

anses fylla det merbehov av sjukvårdsplatser för specialvård samt för kirurgisk

och medicinsk behandling, varav dels länet som helhet, dels den närmast

Stockholm belägna sjukvårdsrayonen kan vara i behov. Av avgörande

betydelse för förvaltningsutskottets ställningstagande till frågan är även

den omständigheten, att eventuellt behov av ytterligare sjukvårdsplatser

till allmän vård i länets övriga delar kan fyllas genom länslasarettens tinock

påbyggnader till en kostnad för länet, sorn betydligt understiger det

pris, landstinget iklätt sig beträffande de redan avtalade platserna.»

De sakkunniga hade anfört dessa uttalanden utan att därmed för egen

del vilja tillmäta dem betydelse för all framtid. Ändrade förhållanden kunde

här framdeles medföra en gynnsammare situation; så anförde departementschefen

vid framläggandet av propositionen till 1930 års riksdag angående

uppförandet av det nya sjukhuset, »att, när Västerbron med tillhörande

trafikleder en gång kommer till stånd och vissa delar av Solna

kommun införlivats med staden, Norrbacka-området kommer att få ett

gynnsamt läge även för staden och Stor-Stockholm, och att staden under

sådana förhållanden kan förväntas en gång i framtiden ställa sig mera villig

än för närvarande att för sitt sjukvårdsbehov anlita karolinska sjukhuset».

Men de sakkunniga ansåge sig äga rätt att ur det anförda draga den slutledningen,

att serafimerlasarettet sannolikt ännu under avsevärd tid kunde

komma att bibehållas som sjukhus och lindervisning sanstalt.

I detta sammanhang kunde de sakkunniga icke underlåta att framhålla,

att uppförandet av en institution för patologisk anatomi vid karolinska

sjukhuset icke kunde föranleda borttagandet av den nuvarande institutionen

vid karolinska institutet, så länge serafimerlasarettet vidmakthölles

som sjukhus och undervisningsanstalt. Redan 1919 års sj vikhusby ggnadssakkunniga

hade framhållit detta, och karolinska institutets lärarkollegium

hade i sitt yttrande över dessa sakkunnigas förslag ytterligare understrukit,

att även örn vid serafimerlasarettet blott kvarlänmades en medicinsk, en

kirurgisk och en nervklinik, så behövdes — utöver en fullständig röntgenavdelning

— ett patologisk-anatomiskt institut liksom även undervisning

därstädes för de medicine kandidater, som vid serafimerlasarettet komme

att få sin utbildning uti medicin, kirurgi och nervsjukdomar. Härför erfordrades

anställandet av särskild, för uppgiften fullt kvalificerad lärarkraft.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat av nuvarande föreståndaren för

denna institution, professor F. Henschen, skulle härvid vara att påtänka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

en tjänstgörande prosektor med skyldighet att för de studerande demonstrera

förekommande obduktioner; även skulle han, efter särskild överenskommelse,

för serafimerlasarettets räkning utföra histo-patologiska undersökningar.

Önskvärt vore, att han kunde erhålla som befattningshavare en

fastare anknytning till serafimerlasarettet än den, som den gällande överenskommelsen

med institutionen innefattade. Det tillkomme emellertid ej

heller på denna punkt de sakkunniga att framställa några förslag. De sakkunniga

hade dock velat fästa uppmärksamheten vid även denna konsekvens

av det läge, i vilket frågan om utbyggnaden av det karolinska sjukhuset

kommit.

Frågan örn de förändringar i serafimerlasarettets ställning och verksamhet,

som i framtiden kunde föranledas av karolinska sjukhusets tillkomst,

måste främst skärskådas ur den synpunkten, att under avsevärd tid kunde

komma att i Stockholm sida vid sida finnas tvenne stora sjukhus, det ena

med 900 och det andra med omkring 500 vårdplatser, båda tillkomna och

utnyttjade för undervisningsändamål och båda för sin drift ovillkorligen

hänvisade till stödet av staten. Då karolinska sjukhuset komme att

bliva en ren statsinstitution, erhölle frågan den inriktningen, om även

för serafimerlasarettet i dess framtida ställning och verksamhet den statliga

karaktären borde framhävas mera bestämt än hittills. I detta hänseende

anföres följande:

Den plan, som nu tagit det karolinska sjukhusets gestalt, hade en gång

till klart angivet syfte att förflytta serafimerlasarettet till annan lämpligare

plats, eller — som syftet formulerades i 1926 års riksdagsskrivelse (nr 345)

— anskaffa nya lokaler för serafimerlasarettet. Uttrycket förflyttning innebar

fullt logiskt, att, sedan de nya sjukhusbyggnaderna bekostats av serafimerlasarettet,

staten, staden och länet, och äganderätten till lasarettets

dittillsvarande fastigheter övergått till staten såsom kompensation för dess

bidrag, serafimerlasarettet skulle bliva ägare till de nya byggnaderna och

därstädes fortsätta sin verksamhet på principiellt samma sätt som dessförinnan,

alltså som en självständig stiftelse. Det nya sjukhuset skulle helt

enkelt träda i stället för det gamla. Även när planen i fråga örn utförandet

kom att uppdelas på etapper, kvarstod den principiella uppfattningen oförändrad,

att det var stiftelsen serafimerlasarettet, som skulle leda verksamheten

jämväl vid det nya sjukhuset, alltså jämsides med den ännu en tid

fortsatta verksamheten vid det gamla. Uppfattningen framlyste också i det

dåtida förslaget att tilldela benämningen serafimerlasarettet — med tilllägget

det gamla, respektive det nya — åt båda sjukhusen.

Men i det utlåtande, som år 1927 avgavs av 1926 års sjukhuskommission,

framkom den ändrade uppfattning, som därefter vunnit statsmakternas

godkännande. Med utgångspunkt från åsikten, att tomtägare och byggnadsägare

borde vara en och densamma och att byggnadernas ägare även

borde vara deras vårdare och underhållare, förordade kommissionen, att

det nya sjukhuset skulle uppföras genom statens försorg och bliva en ren

statsinstitution, ansluten till och ingående såsom en integrerande del av

karolinska institutet. Någon sammankoppling med serafimerlasarettet, såsom

tidigare föreslagits, skulle alltså icke ifrågakomma. Detta lasarett

borde tillsvidare, intill dess annorlunda kunde komma att beslutas, bibehålla

sin karaktär av enskild stiftelse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Genom delina ändrade inställning hade sålunda icke blott det nya sjukhuset

blivit en självständig inrättning med karaktär av statsinstitution,

utan även tanken framskymtat, att serafimerlasarettets karaktär av stiftelse

skulle kunna upphöra, då beslut därom komme att fattas. Måhända

ägde man rätt att se denna ändrade inställning i belysning av det förhållandet,

att med åren allt större ekonomiskt stöd av staten behövts för att

hålla serafimerlasarettet i tidsenligt skick och dess verksamhet i gäng. I

själva verket komme en dylik åsikt klart till uttryck i en motion av herr

R. Wagnsson till 1926 års riksdag. Motionären anförde däri: »Att det emellan

staten och dess kommuner skall behövas en förmedlande part i form av

en privat stiftelse synes obegripligt. Då serafimerlasarettet ej torde kunna

existera och fullgöra sina uppgifter ensamt utan huvudsakligen uppehälles

genom statsbidrag, synes det naturligast, att staten övertager dess föga

lretydande fonder. Därvid bör naturligtvis tillses, att donerade medel erhålla

den användning, givarna avsett.»

De sakkunniga hyste i huvudsak samma uppfattning. Lasarettet förmådde

numera, på grund av dess ökade antal vårdplatser och sjukvårdens

fortgående intensifiering, endast i mindre mån genom avkastningen från

fonderna täcka den årliga restkostnaden, d. v. s. den kostnad, som återstode,

sedan de för driften tillgodogjorda inkomsterna (vårdavgifter, bidragen

från staden och länet, poliklinikavgifter, vissa ersättningsmedel)

frånräknats utgifterna. Denna restkostnad torde framdeles icke heller

komma att minskas. För dess täckande hade staten, ehuru något avtal icke

förelåge, likväl år från år lämnat anslag, som stigit till ansenliga belopp.

I själva verket hade behovet av statsanslag uppgått till väsentligen större

procentsiffra av utgifterna än vid undervisningssjukhusen i Lund och Uppsala;

detta i stort sett beroende därpå, att staten finge inträda som bidragsgivare

beträffande såväl patienterna från staden och länet (på grund av

ifrågavarande avtalsbestämmelser) som patienterna från »främmande område»,

alltså övriga delar av Sverige. Bidraget vore i fråga om denna senare

grupp särskilt stort, då det icke hade hittills ansetts tillrådligt att tillämpa

en taxa med högre vårdavgifter för dessa »utomläns»-patienter,så som skedde

vid de kommunala sjukhusen. Då sålunda staten i verkligheten ehuru icke

avtalsmässigt vore serafimerlasarettets egentlige ekonomiske huvudman och

ingen annan dylik vore tänkbar för garanterandet av lasarettets möjlighet

till fortsatt verksamhet, syntes det de sakkunniga, att staten som motsvarighet

till en genom avtal lämnad garanti för upprätthållandet av lasarettets

verksamhet bereddes sådant inflytande, som staten redan ägde vid

karolinska sjukhuset.

Men ej blott den ekonomiska situationen, utan även ett flertal skäl av

saklig ari syntes enligt de sakkunnigas förmenande bestämt tala till förmån

för en sådan anordning. Ju längre det komme att dröja, innan det

karolinska sjukhuset utbyggdes med sådana kliniker, som komme att förbliva

förlagda till serafimerlasarettet efter den första utbyggnadsetappen,

och ju längre tid i så fall motivet till lasarettets fortsatta verksamhet kvarstode,

dess mera angeläget borde det vara för staten att som huvudman

för lasarettet bevaka sina undervisningsintressen därstädes. Överhuvud

torde det för närvarande vara väl tänkbart — såsom också skymtat i den

tidigare diskussionen och nu förts fram till Kungl. Majit genom karolinska

sjukhusets byggnadskommitterades, av kanslern för rikets universitet tillstyrkta

hemställan om uppförande av en psykiatrisk klinik vid sjukhuset

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 171.

—■ att vid fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset behovet av ytterligare

specialkliniker först komme att tillgodoses, och att ett sjukhus med

serafimerlasarettets belägenhet kunde komma att finna användning som

fortsatt plats för tvenne huvudkliniker, en medicinsk och en kirurgisk. Därtill

torde också den åsikten kunna göras gällande, att lasarettets läge vore

synnerligen fördelaktigt för en omfattande poliklinisk verksamhet; en omständighet,

som ur undervisningssynpunkt måste tillmätas stor betydelse.

Även oberoende av de förefintliga avtalen med Stockholms stad och Stockholms

län borde härigenom garanti förefinnas vid serafimerlasarettet för

ett tillbörligt rikligt och omväxlande undervisningsmaterial. Lasarettets

värde för staten under den tid, det ännu kunde komma att bestå, vore

sålunda uppenbart.

Därest staten skulle öppet inträda som ekonomisk garant för serafimerlasarettets

verksamhet, därmed övertagande lasarettets förpliktelser och

med motsvarande rättigheter, skulle jämväl den otvivelaktiga fördelen vinnas,

att de två samtidigt förefintliga undervisningssjukhusen med statlig

karaktär skulle kunna på önskvärt vis samarbeta. Det vore givetvis högst

angeläget, att dessa båda sjukhus icke på någon punkt komme att konkurrera

utan i stället så intimt som möjligt anknyta till varandra. Deras

i allt väsentligt likartade uppgifter inbjöde direkt härtill, och deras driftorganisation

torde under sådana omständigheter enligt de sakkunnigas uppfattning

kunna göras praktiskt taget ensartad. Givetvis tänkte man härvid

närmast på en likformighet i fråga örn vårdavgifterna. Patienttillströmningen

vore, som redan förut berörts, för undervisningen vid båda sjukhusen

en mycket central angelägenhet, och för dess jämna fördelning dem

emellan borde införandet av i möjligaste mån samma vårdavgifter vara en

viktig förutsättning.

Beträffande vårdavgifterna vid serafimerlasarettet vore fogad den bestämmelsen

i avtalet med Stockholms stad, att de fastställda avgifterna

för vård å allmänt rum av betalande sjuka från staden icke finge, under

den tid, för vilken överenskommelsen vore gällande, höjas utan stadsfullmäktiges

medgivande. Serafimerlasarettet tillämpade, i olikhet med de

flesta andra sjukhus, icke en högre taxa för patienter, som icke tillhörde

»det egna sjukvårdsområdet» (med undantag för patienter, vilkas vård

bekostades av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, och för utländska

medborgare, som vid intagningen ej varit mantalsskrivna i Sverige). Vidare

erinrades om de särskilda avgifter, som för närvarande uttoges av de pä

enskilda och halvenskilda rummen vid kirurgiska kliniken intagna patienterna

och som användes för förräntning och amortering av viss del av ombyggnadslånet,

samt slutligen även örn de avgifter, som erlades vid poliklinisk

behandling. Hur vårdavgifterna tilltänktes vid karolinska sjukhuset,

framginge av propositionen nr 232 till 1930 års riksdag och 1931 års riksdags

skrivelse nr 286. Jämfördes dessa uppgifter med gällande bestämmelser

vid serafimerlasarettet, så kunde för det första hänvisas till avtalet med

Stockholms stad och Stockholms hill beträffande karolinska sjukhuset; enligt

mom. 8 i detta avtal skulle vårdavgiften för sjuka från dessa områden

bestämmas av staden, respektive länet. Möjlighet funnes sålunda ali, då

staden och länet fattade beslut härom, även företaga underhandlingar angående

de jämkningar i motsvarande vårdavgifter å serafimerlasarettet,

som kunde vara erforderliga för åstadkommande av likhet mellan de båda

sjukhusen. Vad beträffade de allmänna, vårdplatser ä karolinska sjukhuset,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Majlis proposition iYr lil.

som skulle vara tillgängliga för patienter från liela riket, hade visserligen

den ursprungliga lanken på en särskild platskostnadsavgift (2 kronor 50

öre per dag) av patienterna från annat område än Stockholms stad och

Stockholms län skjutits undan. Men i stället hade — på förslag av svenska

landstingsförbundets styrelse —- tilltänkts en vårdavgift, motsvarande avgiften

för utomlänspatienter i allmänhet vid landets lasarett (med vårdbidrag

i vissa fall från hemlandstinget). Och vad gällde patienterna å enskilda

och halvenskilda rum hade beräknats, att vårdavgiften till en början

skulle sättas till cirka 18 kronor för enskilt och 12 kronor för halvenskilt

rum. För båda de sistnämnda kategorierna av patienter skulle sålunda

vårdavgifterna tilltänkas bliva högre än de nu å serafimerlasarettet utgående.

Även här borde tagas under omprövning, i vilken mån likhet i vårdavgifterna

de båda sjukhusen emellan kunde åvägabringas. Detsamma gällde

även i fråga örn poliklinikavgifter; för karolinska sjukhusets vidkommande

syntes denna viktiga angelägenhet ännu icke hava blivit dryftad.

Måhända kunde det även på andra punkter vara önskvärt att åstadkomma

likformighet mellan de båda sjukhusen rörande sådana överenskommelser,

som innefattades i avtalen med Stockholms stad och Stockholms

län. De sakkunniga tänkte främst på de regler, efter vilka driftbidragen

från staden och länet skulle utgå. För båda sjukhusen lades härvid

dagkostnaden till grund. Men för karolinska sjukhuset hade fastställts,

att »dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under

året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens

respektive länets egna på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar,

ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till godo,

vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden respektive

hillet». En motsvarande maximering skulle även kunna genomföras vid

serafimerlasarettet utan risk, att statsbidraget härigenom skulle behöva

ökas. För att staden och länet ej skulle komma att föredraga något av de

båda sjukhusen på grund av vissa, där gällande förmånligare bestämmelser,

kunde en likformighet även i nu berörda hänseende kanske vara tillrådlig.

Vad härefter beträffade personalorganisationen vid de båda sjukhusen,

så borde gemensamma anställnings- och avlöningsbestämmelser vara välbefogade.

Med en sådan samorganisation, som de sakkunniga nu tilltänkte,

bleve det en given följd, att en likformig lönestat korinne att tillämpas vid

de båda sjukhusen.

Slutligen skulle ett samgående i förvaltningen kunna påtänkas. I vilken

mån detta samgående skulle innefatta t. ex. gemensam sjukhusdirektör eller

gemensam syssloman, torde böra bliva en direktionsangelägenhet att pröva

på grundval av det, som efter praktisk erfarenhet kunde befinnas lämpligt.

De sakkunniga ville inskränka sig till att förorda en gemensam direktion.

Enligt gällande sjukhuslag (8 §) vore gemensam direktion tillåten för liera

sjukhus, för vilkas driftkostnad landsting i sista hand ansvarade; detsamma

gällde också i fråga örn syssloman (sjukhusstadgan 3 §), därest gemensam

direktion förefunnes, men icke beträffande direktör (styresman). De sakkunniga

kunde här också framhålla, hurusom Kungl. Majit redan angivit

den näraliggande tanken på samverkan genom att utse en och samme person

till ordförande i direktionerna för de båda sjukhusen. De gällande bestämmelserna

angående sammansättningen av dessa direktioner stödde också

tanken på en sammanslagning; i båda skulle staten, staden, landstinget

och karolinska institutets lärarkollegium (respektive sjukhusöverläkarna)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

vara representerade. Med en sådan gemensamhet i förvaltningen skulle

även följa möjligheten att fördela patienterna på lämpligt vis å likartade

avdelningar vid de båda sjukhusen, liksom även att, örn så skulle befinnas

önskvärt, fördela den polikliniska verksamheten.

Ur alla dessa synpunkter — till vilka kunde läggas underlättandet för

statsförvaltningen att överblicka de båda sjukhusens verksamhet — borde

enligt de sakkunnigas mening ett samgående vara att förorda och vägen

för detta samgående borde vara att låta staten erhålla ett inflytande på

jämväl serafimerlasarettets verksamhet, svarande mot statens ställning

som ekonomisk huvudman för lasarettet. I viss mån kunde denna uppfattning

också anses som ett uttryck för en enhetstanke; visserligen icke identisk

med eller på något vis ersättande den, ur vilken det karolinska sjukhuset

framgått, men liksom denna angivande enhetligheten i uppgifter för

den sjukhusorganisation, till vilken den medicinska undervisningen i huvudstaden

vore i huvudsakliga delar knuten.

För de sakkunniga hade det då varit angeläget att undersöka, på vilket

sätt serafimerlasarettet, som redan enligt en av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

föranstaltad utredning torde böra betraktas som en självständig

stiftelse och alltså som ett särskilt rättsobjekt, skulle kunna i organisatoriskt

hänseende omändras på nu tilltänkt vis. Denna undersökning, som

på särskilt uppdrag utförts av byråchefen i justitiekanslersämbetet Sten

Fallenius, hade grundat sig bland annat på nämnda utredning, vilken företagits

av f. d. kanslerssekreteraren, vice häradshövding Otto Croneborg,

och föranlett en p. m. av honom angående serajimerlasarettets rättsliga

ställning.

Den undersökning, som byråchefen Fallenius företagit, har givit i huvudsak

följande resultat.

Det framginge av utredningarna att serafimerlasarettet hade tillkommit

genom statligt initiativ. Efter underdånig framställning 1738 av den av

Kungl. Majit förordnade s. k. sundhetskommissionen hade nämligen frågan

örn inrättande av ett lasarett i huvudstaden kommit under prövning

av rikets ständer år 1739. Ständerna hade väl icke beviljat något direkt

anslag av statsmedel men såväl nämnda år som 17-11 och 1743 anvisat

vissa inkomster för bildande av en lasarettsfond. De anvisade inkomsterna

hade visserligen delvis utgjorts av frivilliga sammanskott, ävensom av (till

beloppet?) frivilliga avgifter vid vunnet burskap och vid ämbetsmäns befordran.

Andra av inkomsterna syntes däremot icke hava haft dylik frivillig

karaktär. Så hade exempelvis visst antal ören skolat erläggas av dem,

som i Stockholm blivit antagna till mästare, respektive gesäller och lärgossar,

och vidare hade anvisats viss kortstämplingsavgift samt avgift för

varje ''comedia, som spelades’ m. m. Längre fram, sedan lasarettet kommit

i verksamhet, hade detsamma fått fasta anslag av staten, Stockholms stad

och Stockholms län. En viktig inkomstkälla hade vidare utgjorts av testamenten

och donationer av enskilda.

De anvisade inkomsterna hade tills vidare uppburits av sundhetskommissionen,

vilken ock fungerat, då några år efter fondens bildande fastighet

anskaffats för lasarettet. Av Stockholms rådhusrätts protokoll över

uppbud den 18 mars, den 15 april och den 13 maj 1751 framginge, att

sundhetskommissionen (lii, låtit uppbjuda en fastighet i kvarteret Pilträdet,

vilken Presidenten friherre Broman ''uppå Hans Kongl. Majlis befallning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

till ett lasarett inköpt’ av översten greve Horn och hans hustru enligt köpebrev

den 22 mars 1749 och sedermera ’på högbemälte commision’ överlåtit

genom transport av den 7 september 1750.

Beträffande förvaltningen av lasarettet, vilket öppnats 1752, vore upplyst,

att densamma ursprungligen genom Kungl. Marits beslut uppdragits

åt visst antal serafimerriddare med serafimerordenskapitlet såsom en slags

överstyrelse, varav lasarettet fått sin benämning. Även i fortsättningen

hade dock synbarligen sundhetskommissionen uppburit inflytande medel.

Ty då kommissionen år 1767 upphört, hade densamma av Kungl. Majit

erhållit befallning att till lasarettsdirektionen överlämna handlingar och

medel.

Organisationen med en direktion av serafimerriddare hade bibehållits

till år 1888, då ändrade grunder för lasarettets ekonomi ansetts påkalla,

att staden och länet såsom bidragsgivare bleve representerade i direktionen.

I ovannämnda p. m. hade Croneborg kommit till det resultatet, att serafimerlasarettet

borde betraktas »icke som en offentlig institution i vanlig

bemärkelse utan såsom en självständig juridisk person, en from stiftelse».

I ett senare av 1926 års sjukhuskommission den 26 januari 1927 avlämnat

utlåtande betecknades lasarettet såsom en »enskild stiftelse». Serafimerlasarettskommittén

anförde härom, att lasarettet »ännu i dag icke är en

statsinstitution i egentlig mening utan i viss mån behåller sin ursprungliga

karaktär av fristående barmhärtighetsanstalt, uppvuxen på grunden

av offervillighet från stat, stad, län och enskilda, men i sin huvuduppgift

allt klarare vorden den medicinska statshögskolans i Stockholm kliniska

centralsjukhus».

Lagen örn tillsyn över stiftelser hade såsom definition på stiftelse, att

»någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortfarande

tjäna ett bestämt ändamål».

Det mest renodlade fallet i fråga örn tillkomsten av en stiftelse vore

alltså, att en person genom gåvobrev eller testamente lämnade exempelvis

penningkapital med föreskrift, att detta skulle såsom särskild fond för all

framtid förvaltas av en på visst sätt sammansatt styrelse, vilken hade att

använda avkastningen för visst av stiftaren angivet ändamål. Icke sällan

tillkomme ju ock en stiftelse exempelvis efter upprop till sammanskott för

bildande av en fond.

Ett med sistberörda förfarande i viss mån jämförligt tillvägagångssätt

kunde möjligen sägas hava anlitats för åstadkommande av den fond, som

utgjorde grundvalen för det blivande serafimerlasarettet. Med detta betraktelsesätt

kunde statsmakterna sägas hava för sin del, såsom ovan

exemplifierats, i egenskap av initiativtagare lämnat bidrag genom anvisande

av vissa inkomstkällor, under det att i övrigt den allmänna offervilligheten

anlitats. Sedan sedermera förvaltningsföreskrifter meddelats,

hade en stiftelse varit färdigbildad.

Huruvida ursprungligen varit avsett, att lasarettet skulle utgöra en rättsbildning

av privaträttslig natur, vore möjligen icke fullt säkert. Lasarettet

hade emellertid under tidernas lopp intagit en sådan .ställning, ehuru det

statliga inflytandet varit och vore starkt betonat. Försök hade väl icke

saknats att med bestridande av stiftelseegenskapen hänföra jämförlig institution

till s. k. allmän inrättning, varmed väl då ansetts följa en i förhållande

till staten mindre självständig ställning än den, en stiftelse intoge.

Terminologien härutinnan vore dock synnerligen flytande. Och för övrigt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

torde det knappast vara av praktisk betydelse att här söka göra gällande,

att lasarettet vore annat än vad tidigare utredning antagit, en stiftelse.

Vid närmare granskning av denna stiftelse torde man finna, att densamma

ursprungligen utgjort endast en fond. Då, så att säga, inbjudan till

att bidraga till stiftelsens bildande skedde, syntes bidragsgivarna icke kunnat

hava mera kännedom om medlens blivande användning eller anses

hava uppställt andra villkor för bidragen än dem, som innehölles i fondens

ändamål. Enligt sundhetskommissionens projekt, för vars tillgodoseende

fonden bildats, hade avsetts att åstadkomma ett sjukhus i Stockholm

ej allenast för stadens utan för hela landets nytta och gagn och även givits

uttryck för den tanken att unga medici, vilka ej haft tillfälle öva sig »uti

praxi», skulle i det tiilämnade sjukhuset få råd och undervisning av äldre

och förfarnare medici. Ändamålet finge alltså anses hava helt allmänt varit

att i Stockholm möjliggöra sjukvård och undervisning i läkarkonsten.

Vad anginge förvaltningen av fonden, hade den ordnats genom beslut av

Kungl. Majt, och så hade ock i fortsättningen skett efter själva lasarettets

tillkomst. Då i lasarettets nuvarande reglemente föreskrivits, att lasarettets

direktion skulle bestå av — jämte av Kungl. Majt utsedda ordförande och

vice ordförande samt två av karolinska institutets professorer — två ledamöter,

utsedda den ene av Stockholms stadsfullmäktige och den andre av

Stockholms läns landsting, torde detta sålunda icke vara en av stiftelsekaraktären

direkt föranledd föreskrift utan hade berott därpå, att Kungl.

Majit så funnit skäligt med hänsyn till att med de kommunala myndigheterna

avtalats örn avsevärda bidrag till lasarettet. Ur stiftelseegenskapen

torde alltså intet hinder möta för Kungl. Majit att för ett eventuellt sammanknytande

med det karolinska sjukhuset meddela de ändrade bestämmelser

om sammansättningen av styrelsen för serafimerlasarettet, vartill

anledning kunde föreligga; således exempelvis att serafimerlasarettets direktion

skulle utgöras av samma personer som dem, vilka utsåges till styrelse

för det karolinska sjukhuset. Vidare torde stiftelseegenskapen icke utgöra

något hinder för att denna senare styrelse i sådan egenskap skulle även

förvalta stiftelsen serafimerlasarettet. Anordningar sådana som nu nämnts

torde kunna ske genom ändring av stiftelsens reglemente.

Av vad ovan sagts om stiftelsens tillkomst och ändamål torde framgå,

att stiftelsen icke heller vore ovillkorligen bunden vid viss fastighet. Nälden

ursprungliga fondens tillgångar efter några års förlopp det medgivit,

hade en fastighet inköpts, varefter verksamheten börjat i synnerligen blygsam

skala. De fastigheter, som sedermera förvärvats för lasarettets utvidgande,

utgjorde icke heller direkt donationsfastigheter utan hade inköpts.

Även om för köpeskillingarna eller till bestridande av byggnadskostnader

delvis använts donerade medel, torde ej härav i och för sig följa, att permutation

erfordrades flir ett avhändande av fastigheterna i samband med

eventuellt förläggande av lasarettet på annan plats. Den omständigheten

att för utvidgningar använts direkt för sådant ändamål donerade medel,

medförde dock en i viss mån annan situation. Därest emellertid stiftelsens

ändamål på grund av ändrade förhållanden icke kunde ändamålsenligt upprätthållas

genom serafimerlasarettets bibehållande på nuvarande plats,

1''örclågc dock uppenbar förutsättning för permutation. Den förändring,

som under nu antydda förutsättning skulle ur stiftelsens synpunkt vara

mest tilltalande, vore väl en direkt förflyttning, så att visst avgränsat område

på annan plats motsvarade det gamla serafimerlasarettet. Därest så

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ris proposition Xr 171.

av praktiska skäl måhända icke skulle anses genomförbart, torde hinder

icke möta att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital för att med

dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för annat undervisningssjukhus,

alltså här i första rummet karolinska sjukhusets verksamhet.

Bland lasarettets fonder påkallade den allmänna lasarettsfonden särskild

uppmärksamhet. Av den ovan omförmälda utredningen rörande serafimerlasarettets

ekonomi framginge, att nämnda fond utgjordes av särskilda gåvor,

vid vilka antingen intet förbehåll varit fäst eller, i vissa fall, endast förbehåll

örn livränta under viss persons livstid. Intill år 1915 hade därur gäldats

uppkomna restkostnader för driften.

Av den omständigheten, att beträffande de särskilda donationerna icke

av vederbörande donatorer uppställts direkta föreskrifter rörande användandet,

kunde väl ej med säkerhet slutas, huruvida avsikten varit, att medlen

skulle få helt eller delvis konsumeras eller borde bibehållas såsom ett

stående kapital, över vars avkastning lasarettsdirektionen kunde fritt förfoga

för något lasarettets ändamål. Möjligen kunde man ur den omständigheten,

att ett givet belopp uppgått till en viss, icke alltför ringa storlek,

draga den slutsatsen, att det senare alternativet varit avsett. En antydan

i samma riktning kunde ock ligga i det förhållandet, att donator föreskrivit,

att avkastningen av det donerade beloppet skulle tillsvidare utgå

till viss person. Dylika s. k. livräntefonder hade givetvis hållits avskilda, så

länge livräntan utgått, men hade därefter fått uppgå i allmänna lasarettsfonden.

Ett undantag hade dock gjorts beträffande viss till särskilt stort

belopp uppgående livräntefond, vilken hölles avskild även sedan livränta ej

längre utginge. Av lasarettets räkenskaper framginge, att även åtskilliga

andra av de donerade beloppen — vilka alltså fått ingå i den allmänna fonden

— varit av rätt avsevärd storlek.

Hänsyn till vederbörande donatorer torde göra det önskvärt att i möjligaste

mån bibehålla donerade kapital ograverade med bevarande av donators

namn. Här gjorda antydningar, att ett dylikt särhållande möjligen kunnat

ske i större utsträckning än nu ägt rum, innebure emellertid icke något

klander mot direktionen. Den formella befogenheten att konsumera de

utan direkta villkor donerade medlen torde hava förelegat. Såsom önskvärt

kunde väl dock uttalas, att ifrågavarande fondkapital kunde få för framtiden

helt bibehållas eller åtminstone icke anlitas hårdare, än som kunde

erfordras för reglerande av jämförelsevis mindre restbelopp. Likaledes kunde

det vara önskvärt att även avkastningen, åtminstone emellanåt, finge användas

för annat ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

Den av byråchefen Fallenius gjorda undersökningen hade, anföra de sakkunniga

för egen del, givit bland annat en bekräftelse på, vad redan tidigare

utredningar visat, nämligen att serafimerlasarettet vore en stiftelse.

Då staten sedan länge i huvudsak genom egna organ fyllt undervisningsuppgiften

och sedan en lång följd av år lämnat sa betydande bidrag till

sjukvårdens uppehållande, att staten måste anses som huvudman även folden

sjukvårdande verksamheten, och då staten alltjämt behövde utnyttja

lasarettet för medicinsk undervisning, funne de sakkunniga en logisk följd

av dessa förhållanden vara, att staten även formellt övertoge ansvaret folden

vid lasarettet drivna sjukvården. Härigenom skulle staten också erhålla

ytterligare kontroll över medelsförvaltningen vid lasarettet. Den lämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

ligaste formen för ett sådant övertagande och därav betingade ändringar

i stiftelsens organisation syntes vara

1. att övertagandet reglerades genom avtal mellan staten oell stiftelsen serafimerlasarettet

och

2. att stiftelsen serafimerlasarettet, utan att dess ursprungliga huvuduppgift

därigenom bortfölle, i fortsättningen komme att mera direkt handhava

endast kapitalförvaltningen för de fonder, som tillsammans utgjorde

stiftelsen.

De sakkunniga tänkte sig härvid, att lasarettet genom detta avtal skulle

upplåta endast den egentliga lasarettsfastigheten, men att fastigheten Pilträdet

nr 2, 3 och 4, som inköpts för fondmedel och vore bokförd såsom en

direkt kapitaltillgång, skulle kvarbliva under stiftelsens direkta förvaltning.

De bostadslägenheter och andra lokaler, som för närvarande där vore

tagna i anspråk för lasarettsdriften och för vilka hyra erlades till fastigheten

genom gottgörelse av för driften disponibla medel, skulle fortfarande

på samma sätt upplåtas och särskilt avtal därom träffas. Staten skulle därvid

tillförsäkras förhandsrätt till förhyrning ej blott av ovan berörda lägenheter

utan även till övriga bostads- och andra lägenheter uti ifrågavarande

fastighet.

Vad beträffade den i byråchefen Fallenius’ utredning uttalade tanken, att

serafimerlasarettets direktion skulle utgöras av samma personer som dem,

vilka utsåges till styrelse för det karolinska sjukhuset, ville de sakkunniga

erinra om, vad de ovan anfört örn nyttan av ett samgående i förvaltningshänseende

mellan de båda sjukhusen; de sakkunniga hade därvid även förordat

en gemensam direktion. Att denna direktion komme att äga den

sammansättning, som stadgats för direktionen vid karolinska sjukhuset,

syntes väl motiverat även ur den synpunkten, att denna sammansättningvore

byggd på en överenskommelse, som för endast kort tid sedan kommit

till stånd mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län. Då frågan,

huruvida samgåendet mellan de båda sjukhusen också skulle innefatta gemensam

sjukhusdirektör (styresman), enligt de sakkunnigas likaledes ovan

uttalade mening borde lösas senare och möjlighet sålunda förefunnes, att det

kunde vara önskvärt med en styresman för vartdera sjukhuset, syntes det

de sakkunniga riktigast, att styresmannen (styresmännen) — på sådant

sätt, som motsvarade 7 och 8 §§ i gällande sjukhusstadga — vore föredragande

i direktionen, med rätt att deltaga i direktionens överläggningar, men

ej i dess beslut, och i övrigt med de befogenheter, som innefattades i 14, 17

och 25 §§ i sjukhusstadgan.

I anslutning till Fallenius’ undersökning rörande den allmänna lasarettsfonden,

ville de sakkunniga anföra, vad som i den förra delen av nu ifrågavarande

utredningsarbete nämnts angående användningen av den allmänna

lasarettsfondens tillgångar för ett gäldande förskottsvis av uppkomna budgetunderskott.

Härom hade framhållits, att den allmänna lasarettsfondens

funktion som budgetregulator upphört i och med att driftkostnaderna blivit

allt större och uppgiften som budgetregulator därmed blivit fonden

övermäktig. Fondens anlitande som en säkerhet för gäldandet av uppkomna

budgetunderskott från och med året 1929/1930 för dels nyanskaffning,

dels vanliga driftkostnader hade således varit en nödfallsutväg för

direktionen, företagen på grund därav, att ingen annan utväg stått till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition A7r 171.

buds. Direktionen hade alltid räknat med att dessa budgetförskott skulle

komma att täckas genom statsanslag. De sakkunniga anslöte sig, jämväl

med stöd av den av byråchefen Fallenius företagna undersökningen, till

denna uppfattning.

I huvudboken för år 1867 hade lasarettets kapitalbehållning, som då utgjorde

Rdr. rint. 931,283: 21, i den utgående balansen, utan närmare förklaring,

uppdelats på sju fonder, varav på allmänna lasarettsfonden Rdr.

rint. 527,600: 85. Någon motsvarande uppdelning i huvudboken för år

1866 hade icke skett. Vissa av ovannämnda donationer hade väl redovisats

på s. k. döda konton, men samtliga fonder ingingo i gemensamt kapitalkonto

(»kapitalräkningen»). Den år 1867 sålunda frånskilda allmänna

lasarettsfonden hade i den översikt av kapitaltillgångarna, som åtföljt den

av trycket utgivna redogörelsen för sjukvården och ekonomien givits följande

beteckning: »Allmänna lasarettsfonden, deraf afkastningen är att för

lasarettets behof påräkna.» År 1908 hade från allmänna lasarettsfonden

avskilts de donationer, vid vilka förbehåll örn frisängar varit fästat. Detta

hade närmast föranletts av, att riksdagens revisorer uttalat önskemål i

sådan riktning.

Med hänsyn till det sätt, på vilket allmänna lasarettsfonden tillkommit,

och till de donatorer, som sedermera bidragit till fondens vidmakthållande

och ökning, vore det synnerligen önskvärt, att fondens kapitaltillgång icke

förminskades. Detta mål kunde uppenbarligen icke vinnas med mindre de

av lasarettet gjorda budgetförskotten täcktes genom statsanslag. Det kunde

här ytterligare anföras, att Stockholms stad och Stockholms län fullgjort

de förpliktelser i fråga örn gäldandet av restkostnaden vid lasarettet, som

innefattades i gällande avtal, och att även staten tidigare givit anslag till

täckande i efterhand av underskott i lasarettets drift.

På grund av denna undersökning angående serafimerlasarettets rättsliga

ställning och det, som i övrigt i denna del av utredningen anförts örn lasarettets

verksamhet, ville de sakkunniga förorda

1. att staten, som redan bedreve undervisning vid serafimerlasarettet,

övertoge även den sjukvårdande verksamheten därstädes;

2. att för båda dessa ändamål träffades avtal mellan staten och stiftelsen

serafimerlasarettet, innehållande i huvudsak

att å ena sidan serafimerlasarettet

dels uppläte sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm för av

staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild överenskommelse,

härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr 2, 3 och 4 i

samma kvarter;

dels till staten överläte till lasarettet hörande fasta och lösa inventarier

samt förråd av förbrukningsartiklar;

dels på staten överläte de rättigheter, som tillkomme lasarettet på grund

av sjukvårdsavtal med Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns

landsting;

dels ock ställde för sjukvård sända mål disponibel del av avkastningen på

sitt fondkapital till statens förfogande för täckande av kostnad för sjukvården;
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

och å andra sidan att staten

dels iklädde sig ansvaret för underhållet av de upplåtna byggnaderna

ävensom ansvaret för underhåll och förnyelse av inventarierna;

dels övertoge stiftelsens ansvar för räntor och amorteringar på de lån,

som av lasarettet upptagits för den nyligen avslutade ombyggnaden;

dels övertoge de förpliktelser, lasarettet genom sjuk vårdsavtal med Stockholms

stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting samt genom mottagna

donationer till frisängar iklätt sig;

dels övertoge den vid lasarettet anställda sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen

ävensom läkarpersonalen, i den mån denna icke redan vore

statsanställd;

dels ock övertoge lasarettets förpliktelser gentemot redan pensionerad

sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal;

3. att verksamheten vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

ställdes under ledning av en gemensam direktion och att denna direktion

jämväl anförtroddes förvaltningen av stiftelsen serafimerlasarettet;

4. att denna direktion erhölle den sammansättning, som stadgats beträffande

direktionen för karolinska sjukhuset, med sådan befogenhet för

den eller de av direktionen utsedda styresmännen, som motsvarade bestämmelserna

i 7, 8, 14, 17 och 25 §§ i gällande sjukhusstadga;

5. att i reglementet för serafimerlasarettet vidtoges ändringar, som betingades

av de på angivet sätt ändrade verksamhetsformerna jämväl i syfte

att åstadkomma gemensamma bestämmelser för de båda sjukhusens drift;

samt

6. att staten genom särskilt anslag täckte de budgetförskott, som gjorts

av serafimerlasarettet.

Såsom av det ovanstående framgår, förutsatte 1935 års riksdag, att vid

utredningen angående serafimerlasarettet skulle till ingående prövning i

hela dess vidd upptagas frågan örn det nu föreliggande behovet av läkare

vid lasarettet, samt framhöll, att det vid berörda utredning örn läkarbehovet

borde örn möjligt göras en fördelning mellan sådana läkartjänster, som

vore erforderliga för sjukvårdens behöriga upprätthållande, och sådana som

mera kunde betraktas såsom inrättade för fortsatt läkarutbildning vid lasarettet

på grund av dettas ställning som undervisningssjukhus. Beträffande

nämnda frågor, lii k arbehovet och läkartjänsternas uppdelning

på sjukvård och fortsatt läkarutbildning,

hava de sakkunniga — under åberopande av vissa av dem inhämtade yttranden

från lasarettets direktion samt från överläkarna och under hänvisning

till en vid de sakkunnigas ovannämnda utredning rörande serafimerlasarettets

ekonomi fogad bilaga nr 17 (jämförelse av antalet vårdplatser

lii. m. och antalet personal på olika avdelningar vid serafimerlasarettet

och motsvarande förhållanden vid 6 andra sjukhus) — yttrat i huvudsak

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 171.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘54

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

Den grundläggande delen av den utredning, som de sakkunnig^ här hade

att åvägabringa, vore givetvis den, som avsåge, i vilken utsträckning nu

förefintliga underordnade läkartjänster vore behövliga för den egentliga

sjukvården. Jämförelsen inriktade sig sålunda härvid på de sjukhus, respektive

sjukavdelningar vid andra sjukhus, där den sjukvårdande verksamheten

icke vöre förbunden med undervisning. En sådan jämförelse vore möjlig

i fråga om de medicinska och kirurgiska avdelningarna samt ögonavdelningen,

och de sakkunniga kunde för densamma hänvisa till nedanstående

utdrag ur bilagan nr 17 i den tidigare utredningen; i utdraget hänfördes

— liksom i bilagan själv — biträdande överläkare till de underordnade

läkarna. Beräkningen gällde antalet vårdplatser, som underordnade läkare

genomsnittligen hade att tillgodose; ju större detta antal, dess mindre vore

således läkarnas antal. Ur serafimerlasarettets kirurgiska avdelningar hade

utbrutits den hjärnkirurgiska avdelningen, som erfordrade en skildring

för sig.

Serafimer-

Lasarettet

Lasarettet

Sabbatsbergs

Maria

lasarettet

i Mörby

i Norrköping

sj ukhus

sjukhus

Medicinska avdelningar:

Vårdplatser.........

222

83

64

252

105

Läkare.............

6

3

2

6

3

Vårdplatser per läkare .

37

28

32

42

35

Kirurgiska avdelningar:

Vårdplatser.........

156

148

94

259

Läkare.............

4

4

2

8

Vårdplatser per läkare .

39

37

47

32

Ö g onan delning:

Vårdplatser.........

64

—

—

40

Läkare.............

3

—

—

2

Vårdplatser per läkare .

22

—

—

20

Av detta utdrag framginge, att de underordnade läkarna vöre i förhållande

till sjukvårdande arbetet färre på serafimerlasarettet än på de flesta

av de motsvarande icke-kliniska avdelningar, som här upptagits till jämförelse;

endast en medicinsk och en kirurgisk avdelning nådde under serafimerlasarettet.

Och då i denna jämförelse innefattades 442 av serafimerlasarettets

510 platser, alltså 86,6 procent av dessa, så kunde det erhållna

resultatet anses representativt för lasarettet i dess helhet.

Vad härefter beträffade den hjärnkirurgiska avdelningen och nervavdelningen,

så kunde en jämförelse, motsvarande den nu företagna, icke ske,

då dessa båda avdelningar saknade motsvarighet på de andra, här anförda

sjukhusen. Vid jämförelse med övriga avdelningar på serafimerlasarettet

vore antalet underordnade läkare på den hjärnkirurgiska avdelningen stort;

på 34 vårdplatser komme 2 läkare. Denna avdelning krävde emellertid

större personal än vanliga kirurgiska avdelningar. Överläkaren vid avdelningen,

professor Olivecrona gåve den närmare förklaringen härtill, vilken

för övrigt torde vara på förhand väl bekant även för en större allmänhet;

arbetet med varje patient vore här i synnerligen hög grad tidsödande,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

enär det innefattade en mycket ansvarsfull neurologisk specialundersökning

och därtill förbunde sig med mycket tidsödande operationer. Även för

denna avdelning gällde sålunda fullt ut det förutnämnda omdömet, att antalet

avlönade läkare snarast vore för knappt i förhållande till det sjukvårdande

arbete, som skulle utföras.

I fråga örn nervavdelningen funnes på 3-1 — sedan 1935 38 — vårdplatser

icke mera än en underordnad läkare. Relationstalet vore ungefär detsamma

som vid lasarettets medicinska och kirurgiska avdelningar. Men

härtill kunde följande framhållas. Den ifrågavarande läkarbefattningen (en

amanuens) hade inrättats så tidigt som år 1892; vårdplatsernas antal hade

då varit 29. Ännu år 1910 hade det årliga antalet intagna patienter på avdelningen

hållit sig vid omkring 50; under de 3 sista åren hade i medeltal

intagits 509 — år 1931 536 — patienter. Denna betydande kvantitativa

ökning motsvarades jämväl av en fortsatt specialisering av sjukvården, med

starkt ökat krav på läkarundersökningarna. Såsom avdelningens överläkare,

professor Antoni, anförde, sammanhängde denna arbetsökning särskilt

med klinikens starka anlitande som diagnostisk central. Efter undersökning

och utredning hänvisades dessa patienter ofta till andra anstalter

av olika slag; en stor del av patienterna vore utredningsfall från försäkringsanstalter.

De sakkunniga måste finna, att det omdöme örn det nuvarande

antalet underordnade läkare vid lasarettet, som ovan anförts, kunde för

nervavdelningen skärpas därhän, att redan ur synpunkten av de betydande,

särskilt starkt stegrade sjukvårdsuppgifterna nervavdelningen borde

vara i omedelbart behov av ytterligare en underordnad läkare utöver den

befattning, som inrättades år 1892.

Det härmed lämnade totalomdömet örn, i vilken utsträckning nu förefintliga

underordnade läkartjänster vid serafimerlasarettet vore behövliga

för den egentliga sjukvården, rubbades icke, då blicken fästes på lasarettets

polildiniska verksamhet. Visserligen vore det så, att å andra sjukhus

i regel samma läkare, som tjänstgjorde vid sjukavdelningarna, även tjänstgjorde

vid poliklinikerna, under det att vid serafimerlasarettet den polikliniska

verksamheten numera helt ombesörjdes genom särskilda läkare.

Givetvis betecknade denna anordning en avlastning för läkarna vid sjukavdelningarna.

Men denna avlastning hade uppenbarligen varit nödvändig

såväl med hänsyn till det alltmera växande arbetet på avdelningarna,

vilket härigenom kommit att helt kräva sina läkares arbetstid, som med

hänsyn till den utomordentliga omfattningen av den polikliniska verksamheten.

Denna vore i förhållande till antalet vårddagar å vederbörande sjukvårdsinrättning

ungefär dubbelt så stor som vid Sabbatsbergs och Maria

sjukhus. Poliklinikerna hade år 1927/1928 besökts av 47,585 och 1933 1934

av 58,167 patienter, alltså en ökning av 22,21 procent, och poliklinikläkarnas

antal vore nu 18. De sakkunniga ville även för egen del understryka

det förhållande, som här läge i öppen dag, nämligen att en så utomordentligt

omfattande verksamhet som den nu berörda mäste redan ur rent sjukvårdande

synpunkt kräva ett betydande antal läkarkrafter.

Egentligen skulle den anmodan örn utredning, som innefattades i ovannämnda

riksdagsskrivelse, härmed kunna anses hava väsentligen efterkommits

i vad avsåge nu föreliggande förhållanden; såsom en av överläkarna

yttrat, kunde i stort sett sägas, »att inga tjänster å serafimerlasarettet inrättats

för andra ändamål (på andra indikationer) än sjukvårdens». Men

de sakkunniga funne det likväl angeläget atl här jämväl söka belysa frå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

gan med hänsyn till serafimerlasarettets »ställning som under visning ssjukhus».

Närmast ville de sakkunniga i en tablå, motsvarande den ovanstående

och liksom denna byggd på uppgifter från bilagan nr 17 till den tidigare

delen av denna utredning, jämföra antalet underordnade läkarbefattningar

vid serafimerlasarettet och de sjukhus, respektive avdelningar vid

andra sjukhus, där den sjukvårdande verksamheten vore förbunden med

undervisning.

Serafimer-

Akademiska

Lunds

Maria

lasarettet

sjukhuset

i Uppsala

lasarett

sjukhus

Medicinska avdelningar:

Vårdplatser...........

222

155

174

Läkare...............

6

4

5

Vårdplatser per läkare. . .

37

39

35

Kirurgiska avdelningar:

Vårdplatser...........

156

174

215

178

Läkare...............

4

4

4

7

Vårdplatser per läkare. . .

39

44

54

25

Ögonavdelning:

Vårdplatser...........

64

29

60

Läkare...............

3

2

3

Vårdplatser per läkare. . .

22

14

20

Jämförelsen gåve i denna del till resultat, att de kliniska sjukhusen vore

i förevarande hänseende tämligen jämställda beträffande de medicinska

avdelningarna, att serafimerlasarettet i fråga om de kirurgiska avdelningarna

läge emellan Maria sjukhus och de med än färre underordnade läkarbefattningar

försedda kliniska universitetssjukhusen och att serafimerlasarettet

och Lunds lasarett vore tämligen jämställda i vad gällde ögonavdelningen,

där akademiska sjukhuset i Uppsala vore något bättre tillgodosett.

Huvudresultatet av denna, jämförelse vore sålunda, att vid universitetssjukhusen

liksom vid serafimerlasarettet den helt dominerande synpunkten

vid inrättandet av underordnade läkartjänster varit att därmed främst

tillgodose sjukvårdens krav. Det kunde tillfogas, att denna synpunkt i lika

mån beaktats, då de ifrågavarande läkartjänsterna erhållit statlig karaktär,

alltså uppförts på något av universitetens eller karolinska institutets

stat (amanuenserna); den nu förebragta utredningen torde visa detta till

fullo. Detta framhölles också av serafimerlasarettets direktion, som uttryckligen

angå ve, att amanuenserna »ha i sjukvården samma skyldigheter som

övriga underordnade läkare och torde icke kunna avvaras för detta ändamål

utan en motsvarande ökning av de på lasarettets stat stående läkarna».

I själva verket kunde tvenne, var för sig synnerligen vägande skäl anföras

för en utökning av antalet underordnade läkartjänster vid de nämnda

sjukhusen just på grund av deras »ställning som undervisningssjukhus».

Det ena av dessa skäl grundade sig på de krav, som vid dessa sjukhus kunde

göras gällande på undersökningarnas allsidighet och behandlingens tidsenlighet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Önskemålet om förstärkning i läkarkrafterna gingc här till en viss grad

parallellt med önskan om utbyggandet av hjälpmedlen för den diagnostiska

verksamheten. De sakkunniga komme härmed in på frågan om lasarettets

röntgenavdelning. Här vore de underordnade läkarnas antal större

än vid något av de andra till jämförelse upptagna sjukhusen (4* gentemot

3 i Lund och 2 i Uppsala); på denna punkt hade alltså nämnda önskan i

viss mån tillgodosetts något tidigare vid serafimerlasarettet, vilket även

torde äga samband med den stora polikliniska verksamheten och behovet

av röntgendiagnostik därvid. Föreståndaren för röntgeninstitutet, professor

G. Forssell hade också vitsordat, att de vid institutet anställda läkarna

vore samtliga upptagna med sjukvårdens uppgifter och vore strängt sysselsatta

därmed. Detta vore vid ett universitetssjukhus icke ägnat att förvåna;

det vore otvivelaktigt, att till gagn för undervisningen — och samtidigt

för noggrannheten och fördjupningen av patientundersökningarna —

ett större antal diagnostiska röntgenbestämningar gjordes än eljest skulle

hava varit nödvändigt. För Lunds lasaretts vidkommande hade år 1934

ett försök gjorts att beräkna, i vilken män »undervisningen vid lasarettet

påverkar utgifterna för röntgendiagnostiska avdelningen». I detta syfte

hade jämförelse företagits mellan undersökningsfrekvensen vid vissa lasarettets

avdelningar och motsvarande sjukavdelningar vid allmänna och

Sahlgrenska sjukhusen i Göteborg samt lasaretten i Hälsingborg, Kristianstad,

Borås, Karlskrona och Jönköping. Jämförelsen hade angivit, att antalet

utförda röntgenundersökningar vid Lunds lasarett med 45,2 procent

överstigit medeltalet undersökningar vid de andra lasaretten. Det, som i

den dagliga gärningen närmast framträdde som ett arbete i sjukvårdens

tjänst, vore sålunda här i icke ringa grad också ett arbete till fromma för

den medicinska undervisningen.

Detsamma kunde med lika fog sägas om laboratoriearbetet å serafimerlasarettets

medicinska avdelningar. Sjukhusdirektören, professor I. Holmgren

anförde härom, att »den nutida invärtesmedicinen kräver för de sjukas

diagnos och behandling en mångfald laboratorieundersökningar»; det vore

därför väl befogat, att tre läkare funnes anställda uteslutande för detta

laboratoriearbete. »Dessa laboratorieläkartjänster lia stor betydelse. De

tjäna både sjukvården, så att man har tillgång till högre kvalificerad arbetskraft

för utförande av mera maktpåliggande laborationer. Dels tjäna de

också undervisningen genom att ha tillsyn över studenternas laborationsarbete,

dels tjäna de också utbildningen. Det är nämligen ytterst viktigt,

att de unga läkare, som äro anställda vid kliniken med visst ansvar för

sjukvården, äro tillräckligt skolade i kliniska laboratoriemetoder . . . och

ingen kikare är rustad för framtida överläkaretjänst utan att vara mycket

väl skolad i dylika ting. Laboratoriebefattningarna för läkarna garantera

en dylik utbildning och lia därför icke blott för serafimerlasarettet självt

stor betydelse utan tjäna ett viktigt statsintresse.»

Härmed hade de sakkunniga antytt det andra av de båda skälen för

utökningen av antalet underordnade läkare vid de ifrågavarande sjukhusen

på grund av deras »ställning som undervisningssjukhus», nämligen utbildning

ssynpunkten. De sakkunniga hade redan inledningsvis framhållit, att

de gä ve denna synpunkt en vidsträckt tolkning och däri inbegrepe dels de

anställda kikarnas deltagande i undervisningen av de tjänstgörande medicine

kandidaterna, dels läkarnas egna vetenskapliga studier och forskning,

dels deras meri tering för framtida högre läkartjänst genom själva anställningen

vid lasarettet. Vad härvid forst beträffade sistnämnda del av detta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

spörsmål, så vore det ostridigt, att en väl dokumenterad tjänstgöring i

underordnad läkarställning vid ett undervisningssjukhus i särskild grad

vore meriterande för framtida sjukhustjänst i högre läkarställning; detta

gällde tjänstgöring såväl vid själva sjukavdelningarna som vid laboratorierna

och vid röntgenavdelningen.

Denna meritering bleve så att säga automatiskt konsekvensen av en tillräckligt

lång och tillbörligt vitsordad tjänstgöring av ifrågavarande art.

Vad som emellertid vore av central betydelse vore att tillse, att läkarna

under denna tid erhölle sin tjänstgöring så reglerad, att de skäligen kunde

medhinna ej blott sitt egentliga sjukvårdande arbete utan även sin under - visningsförpliktelse och egna vetenskapliga studier och forskningsarbeten.

Det vore här, som med allt skäl — och ej minst ur statens synpunkt —

önskemålet örn en viss utökning av antalet underordnade läkare hade lov

att göra sig påmint.

Med dylika förutsättningar måste de sakkunniga till sist ingå på frågan

om serajimerlasarettets framtida läkarbehov. Det vore uppenbart, att örn,

efter överflyttande av den ena medicinska kliniken och ögonkliniken till det

karolinska sjukhuset, lasarettets lokalutrymmen komme att bliva helt utnyttjade

för de kvarvarande avdelningarnas utvidgningsbehov, detta komme

att från dessa avdelningars sida betinga krav på ökat antal läkare. Professor

I. Holmgren holle det »för ytterst osannolikt, att efter den ena

medicinska klinikens bortflyttning antalet läkare vid den kvarstående kan

komma att understiga det sammanlagda antal, som den medicinska kliniken

nu förfogar över». Professor Söderlund ansåge, att om den hjärnkirurgiska

kliniken avflyttade från den kirurgiska (för att inrymmas i den nuvarande

ögonklinikens lokaler) och den kirurgiska kliniken då utökades med

omkring 50 sängar, komme därstädes att för sjukvården behövas ytterligare

3 läkare. Professor Olivecrona anförde, att vid ökning av sängantalet

på den hjärnkirurgi ska avdelningen bestämmandet av antalet underordnade

läkare måste ske efter regeln, att en dylik läkare på 15 vårdplatser

vore att anse som ett minimum. Professor Antoni funne, att nervkliniken

efter tilltänkt utvidgning och omorganisation skulle erfordra 3 underordnade

läkare, och tilläde: »kliniken kommer ändock att behöva anlita oavlönade

krafter i stort omfång». Professor Forssell funne, att då hans professur

komme att bliva knuten till karolinska sjukhuset, denne befattningshavare

måste ersättas med en överläkare vid serafimerlasarettets röntgenavdelning.

Det vore givetvis icke möjligt för de sakkunniga att, på det helt

preliminära stadium, i vilket frågan om överflyttningen till karolinska sjukhuset

och dispositionen av därvid ledigblivna lokalutrymmen på serafimerlasarettet

befunne sig, uttala någon åsikt i enskildheter angående de planer,

som överläkarna här framfört. Men så mycket torde kunna anses som

säkert, att — såsom överläkarna försiktigt angivit det i sitt samfällda yttrande

till de sakkunniga — »under förutsättning av att serafimerlasarettet

efter karolinska sjukhusets öppnande kommer att drivas med samma

sängantal som nu, torde icke kunna förväntas, att behovet av underordnade

läkare då blir mindre».

Som sammanfattning av denna del av utredningsarbetet hava de sakkunniga

framhållit,

att de nu förefintliga underordnade läkartjänsterna vid serafimerlasarettet

så gott som helt vore erforderliga redan för den egentliga sjukvårdens

behöriga upprätthållande,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

att läkartjänster utöver de nu förefintliga kunde vara motiverade pa grund

av lasarettets ställning som undervisningssjukhus, och

att, därest lasarettet efter karolinska sjukhusets öppnande komme att drivas

med samma sängantal som nu, ingen minskning av behovet i fråga

örn underordnade läkare torde kunna förväntas.

De sakkunniga ingå därefter på frågan om lönesystemet för

läkare samt för sjukvårds- och ekonomipersonal vid

serafimerlasarettet.

Vissa av de sakkunniga lämnade uppgifter rörande de nuvarande avlönings-

och pensionsförhållandena hava sammanförts i bilaga A vid denna

proposition. Av denna bilaga framgår, att avlöningen till serafimerlasarettets

personal för närvarande utgår efter mycket olikartade grunder. Medan

huvuddelen av läkarpersonalen åtnjuter avlöning efter det vid statens

reglerade verk gällande systemet med dyrtidstillägg å avlöningen efter en

procentsats, som för närvarande utgör 10, beräknas å vissa kontanta förmåner

till läkarpersonal dyrtidstillägg efter 28 procent. Medan avlöningen

till en del av kontorspersonalen vid lasarettet fastställts att utgå efter samma

grunder, som gälla för befattningshavare vid statens reglerade verk,

åtnjuter sysslomannen avlöning, som fastställts efter delvis andra grunder.

Sålunda uppbär han icke dyrortstillägg. En del av sjukvårds-, kontors-

och ekonomipersonalen har sin avlöning bestämd enligt grunder, som

i stort sett överensstämma med dem, som gälla för i Stockholms stads tjänst

anställda motsvarande befattningshavare. Annan dylik personal åter uppbär

ersättning efter i huvudsak samma grunder, som gällde för motsvarande

befattningshavare i Stockholms stads tjänst år 1930, dock för budgetåret

1935/1936 med tillägg av provisorisk avlöningsförhöjning, som Kungl.

Maj:t — efter av 1935 års riksdag beviljad anslagshöjning — fastställt.

För ett mindre antal befattningshavare, kvarstående å äldre lönestater,

utgår avlöningen efter andra grunder med dyrtidstillägg såsom för reglerad

statstjänst. Underläkare och amanuenser jämte vissa befattningshavare

bland sjukvårds- och ekonomipersonalen hava kontant lön och fri kost

m. m., medan största delen av sjukvårds- och ekonomipersonalen har

bruttolön, från vilken avdrag för bostad och kost sker, i den mån sådan

förmån åtnjutes.

De sakkunniga anföra vissa allmänna synpunkter i fråga om avlöningssystemet

vid serafimerlasarettet samt framhålla därvid inledningsvis, att

det icke syntes vara ur löneteknisk synpunkt tilltalande att vid en och

samma anstalt bibehålla så vitt skilda avlöningsnormer som enligt vad

ovan anförts gäller vid serafimerlasarettet. En ändring härutinnan vore för

framtiden önskvärd.

I detta hänseende erinras örn det av direktionen över serafimerlasarettet

år 1934 framlagda, i det föregående berörda löneregleringsprogrammet

samt yttras:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.

Dä för huvudparten av lasarettets personal löneplaner, liknande Stockholms

stads, redan tillämpades och då direktionen avsett att även fortsättningsvis

så göra, kunde det för vinnande av större enhetlighet i avlöningsnormerna

tyckas ligga närmast att infoga avlöningarna även för de underordnade

läkarna och sysslomannen i motsvarande planer. De sakkunniga,

som i det föregående givit uttryck åt den meningen, att staten borde övertaga

driften av serafimerlasarettet, ansåge emellertid, att konsekvensen av

ett sådant övertagande måste bliva, att löneförmånerna för all personal

vid lasarettet anpassades till det statliga lönesystemet. Men även om staten

icke skulle formellt vilja övertaga driften och personalen, ansåge de

sakkunniga en anpassning till det statliga lönesystemet vara den lämpligaste

formen för vinnande av större enhetlighet i avlöningsförhållandena

redan av den anledningen, att staten under en lång följd av år lämnat och

fortsättningsvis ej heller torde kunna undgå att lämna så betydande bidrag

till verksamhetens uppehållande, att staten måste betraktas som lasarettets

huvudman. Framför allt syntes emellertid en sådan anpassning önskvärd

på grund av det samarbete, som de sakkunniga förordade och som

under alla förhållanden måste i någon form komma till stånd mellan serafimerlasarettet

och karolinska sjukhuset, och det väl icke gärna kunde

tänkas, att ett rent statligt sjukhus skulle tillämpa andra avlöningsbestämmelser

än de statliga.

Åtskilliga svårigheter mötte dock vid överförande till det statliga lönesystemet

av de personalgrupper, vilka erhållit en avlöning, som i huvudsak

anslöte sig till den, som tillerkänts Stockholms stads motsvarande befattningshavare,

för vilka i avseende å vissa grupper kollektivavtal gällde.

Otvivelaktigt vore också, att örn Stockholms stad beslutade höja dessa

personalgruppers avlöning och vid serafimerlasarettet skulle tillämpas

löner, som mera avsevärt understege dem, som tillkomme motsvarande

befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, ett sådant förhållande

komme att menligt inverka på rekryteringen av lasarettets personal. Denna

synpunkt hade ju också redan föranlett, att serafimerlasarettets ifrågavarande

personal haft sin avlöning i huvudsak bestämd efter samma grunder,

som vid olika tillfällen tillämpats vid stadens sjukhus.

De sakkunniga ville i detta sammanhang betona, att det vid sjukhus i

allmänhet läge synnerlig vikt uppå att kunna erhålla bästa möjliga personer

även i lägre befattningar beträffande såväl sjukvårds- som ekonomipersonal.

Detta bidroge i hög grad till skapandet och vidmakthållandet

av en god anda, vilket vore än mera betydelsefullt vid ett sjukhus än vid

företag i allmänhet och alldeles särskilt viktigt vid ett undervisningssjukhus,

där blivande läkare och bland dem ett stort antal blivande sjukhusläkare

inhämtade grundläggande intryck och erfarenhet för sin framtida

verksamhet. Men den goda andan inom ett sjukhus berodde ej enbart pä

den å vårdavdelningarna arbetande personalen utan även i hög grad på

ekonomipersonalen och på det goda samarbetet mellan denna personal och

den sjukvårdande. Det vore därför viktigt, att biträdespersonalen i ekonomiavdelningarna

avlönades så, att de icke kände sitt arbete värderat lägre

än biträdespersonalens på vårdavdelningarna. Dessa personalgrupper hade

vid serafimerlasarettet liksom vid Stockholms stads sjukhus också varit i

avlöningshänseende likställda.

Vid övergång till det statliga lönesystemet måste tagas hänsyn till de

här anmärkta omständigheterna. Mera betydelsefulla avvikelser beträffande

särskilda förmåner i förhållande till vad motsvarande befattningshavare i

Stockholms stads tjänst åtnjöte borde i möjligaste mån undvikas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

Med beaktande härav och med hänsyn jämväl till de avlöningsförmåner,

som nu utginge till vissa i statens tjänst anställda befattningshavare med

likartade arbetsuppgifter och ställning, hade de sakkunniga sökt i det statliga

avlöningssystemet inpassa serafimerlasarettets personal av olika kategorier.

För denna frågas bedömande hade samråd med representanter för

karolinska sjukhusets direktion ägt rum.

Vid verkställandet av lasarettspersonalens överflyttning till det statliga

lönesystemet måste till en början uppmärksammas, att nämnda personal

för närvarande icke erlade några pensionsavgifter vare sig för egen pensionering

eller för familjepensionering. Det syntes därför icke vara lämpligt

att bringa det statliga lönesystemet i full tillämpning, innan frågan

om personalens pensionering blivit ordnad, vilket dock torde kunna ske

inom en nära framtid i händelse de sakkunnigas förslag örn samarbete mellan

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet genomfördes och samtidigt

serafimerlasarettets personal överginge i statens tjänst. Vid bestämmandet

av avlöningen till serafimerlasarettets personal borde emellertid tillsvidare

hänsyn tagas till, att statens befattningshavare hade att vidkännas avdrag

å sin avlöning för avgifterna till egen pensionering och familjepensionering.

De sakkunniga ansåge sig därför böra föreslå, att motsvarande avdrag

skedde för personalen vid serafimerlasarettet och att nämnda avgifter i avvaktan

på personalens övergång i statens tjänst av direktionen fonderades

för att, sedan pensionsfrågan ordnats, tagas i anspråk. Vad sålunda anförts

beträffande pensionsavdrag gällde givetvis allenast sådana befattningshavare,

vilkas lön fastställts att utgå efter de grunder, som gällde för ordinarie

och extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst. För den händelse

Kungl. Majit och riksdagen godkände de sakkunnigas ovannämnda

förslag om ett samordnande för framtiden av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

torde lasarettets personal böra erhålla samma ställning som

i statens tjänst anställd motsvarande personal. De sakkunniga hade därför

vid framläggande av sitt löneregleringsförslag utgått från, att vissa

grupper befattningshavare skulle erhålla ordinarie ställning, varvid i huvudsak

skulle tillämpas samma synpunkter, som legat till grund för den

vid statens sinnessjukhus genomförda löneregleringen. Andra personalgrupper

åter torde lämpligen böra erhålla ställning som ieke-ordinarie befattningshavare.

Den underordnade läkarpersonalen torde lämpligen böra jämställas

med extra befattningshavare i statens tjänst, enär det icke syntes

lämpligt att ålägga denna personal att betala pensionsavgifter. I övrigt

hade de sakkunniga sökt vidtaga sådana anordningar, att en viss befordringsmöjlighet

inträdde i fråga örn sådana personalgrupper, där detta över

huvud taget vore möjligt.

Vid uppgörandet av löneregleringsförslaget hade de sakkunniga i åtskilliga

fall funnit, att vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet på

grund av särskilda förhållanden kommit att erhålla en löneställning, som

knappast kunde anses motiverad med för framtiden förefintligt behov och

som ej gärna liite anpassa sig efter de grunder, som tillämpats i motsvarande

fall för statsanställd personal. Det hade också varit nödvändigt att

vid uppgörande av löneregleringsförslaget taga liim syn till vissa förhållanden,

som bleve aktuella, när karolinska sjukhusets hänesta t framlades. I

de fall, då löneförmånerna för redan anställd personal skulle komma ali

överstiga dem, vilka skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, syntes fyllnad

i form av personligt lönetillägg böra beredas nämnda befattningshavare

för den avlöningsminskning, som kunde komma att inträda vid järn
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

förelse med löneförmånerna enligt den nu gällande lönestaten med den

provisoriska avlöningsf örhö jningen.

De sakkunnigas förslag till lönereglering avser väsentligen

a) underläkare och amanuenser (benämnda underordnade läkare),

b) sjukvårdspersonal,

c) ekonomipersonal,

d) kontorspersonal.

Den föreslagna placeringen i det statliga lönesystemet för ifrågavarande

personal återgives här nedan:

Ordinarie

Sjukvårdspersonal. L«ne
grad.

1 inspektionssköterska.....Bil

52 sköterskor............B 7

2 sjukgymnaster.........B 9

1 första fotografibiträde

(röntgenavdelningen).....B 5

1 laboratoriebiträde.......B 2

Ekonomipersonal.

1 husmoder .*............B 6

1 första köksföreståndarinna Bil

1 andra köksföreståndarinna B 7

1 kokerska (diet-)........B 1

1 tvättföreståndarinna.....B 5

1 maskinmästare........B 14

1 maskinist.............B 10

1 förste reparatör........B 7

Extra ordinarie

Sjukvårdspersonal. Löne
grad.

14 sköterskor (assistent-) e. o. 5

2 sjukgymnaster...... e. o. 9

1 andra fotografibiträde

(röntgenavdelningen) . . e. o. IF6

c:a 70 sköterskebiträden e. o. U 5

1 baderska ..........e. o. U 6

2 badbiträden........e. o. U 5

Ekonomipersonal.

c:a 2 sömmerskor......e. o. U 6

2 telefonister.........e. o. U 6

c:a 20 städerskor......e. o. U 5

3 kokerskor.......... e. o. 1

4 första köks- och serve
ringsbiträden

.......e. o. U 6 1

tjänstemän.

Löne
grad.

1 andre reparatör........B 6

3 förste eldare...........B 5

1 trädgårdsmästare.......B 7

1 snickare (hantv.förest.) ... B 7

2 förste expeditionsvakter . . B 7

1 expeditionsvakt........B 6

1 portvakt..............B 7

2 portvakter............B 6

1 manligt biträde........B 4

Kontorspersonal.

1 syssloman.............B 24

1 bokhållare............B15

1 kassör...............Bil

1 kameralbiträde.........B 8

1 kontorsbiträde.........B 4

tj änstemän.

Löne
grad.

c:a 10 köks- och serve
-

ringsbiträden.......e. o. U 5

1 tvättföreståndarinnans

närmaste biträde .... e. o. 1

3 första tvättbiträden . . e. o. U 6

c:a 7 tvättbiträden .... e. o. U 5

c:a 4 eldare.......... e. o. 5

c:a 7 manliga biträden . . e. o. 4

Kontorspersonal.

1 socialt biträde ......e. o. 10

1 kameralbiträde ......e. o. 8

1 kontorsbiträde ......e. o. 4

3 kontorsbiträden (å lä
karexp.

)............e. o. 4

1 Beträffande löneplanen U, se bilaga C.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Extra tjänstemän.

Underordnade läkare.

Löne-

Ekonomip er sona l.

Löne-

6 förste underläkare . . . .

grad.

. e. 23

c:a 1 sömmerska........

grad.

e. U 5

4 underläkare.........

. e. 18

c:a 8 städerskor.........

e.U4

9 andre underläkare . . . .

. e. 11

c:a 9 köks- och serverings-

2 förste amanuenser . . . .

. e. 23

biträden.............

e. U 4

5 amanuenser.........

. e. 22

c:a 4 tvättbiträden......

e. U 4

5 amanuenser.........

. e. 17

c:a 1 eldare............

e. 5

Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster.......

c:a 35 sköterskebiträden .

. e. 9

. e. U 4

c:a 2 manliga biträden . . .

e. 4

Vid lasarettet skulle, såsom av ovanstående tablå framgår, finnas 83 ordinarie

tjänstemän, 159 extra ordinarie tjänstemän samt 93 extra tjänstemän,

d. v. s. inalles 335 tjänstemän. Härtill skulle emellertid komma ett

flertal befattningshavare, vilkas lön skulle även i fortsättningen utgå i form

av arvoden. Härutinnan hänvisas till bilaga B vid denna proposition.

De av de sakkunniga anförda detaljmotiven för det ovan angivna löneregleringsförslaget

ävensom jämförelser mellan de av dem ifrågasatta lönebeloppen

å ena sidan, de nu utgående lönerna samt direktionens över serafimerlasarettets

ovanberörda förslag till löner å den andra framgå av

bilaga C vid propositionen.

Kostnaderna för löneregleringen, i jämförelse med nuvarande förhållanden

och med det av direktionen för lasarettet framlagda löneregleringsförslaget,

hava beräknats på följande sätt, varvid hänsyn icke tagits till de

personliga lönefyllnader, som enligt vad ovan angivits skulle utgå till vissa

befattningshavare och avdrag ej gjorts för de pensionsavgifter, som av ordinarie

och extra ordinarie personal skulle komma att erläggas.

Personalgrupper

Enligt sakkun- nigas förslag

beräknad

lönesumma

Enligt nuvarande

lönebestämmelser

beräknad löne- summa

Enligt direktio- nens löneregle- ringsförslag

beräknad löne- summa

Underläkare och amanuenser .

1 127,477

2 120,936

3 125,840

Sjukvårdspersonal..........

4 479,672

2 453,648

6 473,665

Ekonomipersonal...........

Kontorspersonal (varibland även

4 273,715

2 262,738

5 281,631

3 biträden å läkarexpeditioner)

4 46,090

2 46,489

5 46,924

i Arvodister................

3 78,170

2 77,073

6 81,863

Summa

1,005,124

960,884

1,009,923

1 Begynnelselöner, provisoriska dyrortstillägg samt dyrtidstillägg å 10 procent inbegripet.

2 Ålderstillägg, dyrtidstillägg ä 10 procent samt provisorisk avlöningsförhöjning inbegripet.

3 Dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

4 Ålderstillägg. provisoriska dyrortstillägg samt dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

5 Ålderstillägg samt dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuncjl. Majits proposition Nr 171.

Vissa av de sakkunniga föreslagna särskilda bestämmelser i avseende å

semester m. m. för en del av befattningshavarna vid lasarettet och av de

sakkunniga ifrågasatta övergångsbestämmelser, bland annat i fråga örn tillgodoräknande

av tjänstetid för uppflyttning i högre löneklass, torde här

icke behöva närmare beröras.

Beträffande avlönings- och omkostnadsstater för serafimerlasarettet, i

fråga om vilka här hänvisas till sid. 151—157 i betänkandet och till det

efterföljande, anföres följande:

Därest det som nu föreslagits om ökat statligt inflytande på lasarettet

vunne statsmakternas bifall, torde en komplettering och i vissa avseenden

även jämkning få göras i det förutberörda förslaget till statuppställning.

De sakkunniga förordade i detta hänseende, att i överensstämmelse med

praxis inom statsförvaltningen särskilda avlönings- och omkostnadsstater

skulle fastställas samt att till direktionens förfogande å såväl avlöningssom

omkostnadsstaten skulle ställas visst belopp för oförutsedda eller andra

under budgetåret uppkommande särskilda behov. Omkostnadsstaten borde

liksom nu i sina huvuddrag föreläggas riksdagen, varigenom riksdagen

bleve i tillfälle att pröva nya mera betydelsefulla anslagsbehov. Grunderna

för fastställandet av avlöningen till lasarettets personal borde ske genom

att, liksom i fråga örn statsförvaltningen, avlöningsstaten underställdes

riksdagen. Härav följde att antalet ordinarie befattningshavare vid lasarettet

lcomme att underställas riksdagen, varemot, liksom fallet vore beträffande

den statliga förvaltningen i allmänhet, den icke-ordinarie personalens

antal bestämdes av direktionen inom ramen av för ändamålet tillgängliga

medel. Om man utginge från, att avlöningsstaten till sina huvudgrunder

ävensom omkostnadsstaten godkändes av riksdagen och att sedermera

Kungl. Majit i detalj fastställde dessa stater, borde något hinder ur

budget-teknisk synpunkt knappast förefinnas mot att sådana poster, som

inom den statliga förvaltningen i regel plägade erhålla beteckningen förslagsvis

även i staterna för serafimerlasarettet gåves motsvarande karaktär.

De sakkunniga syftade här på sådana anslagsposter, från vilka skulle bestridas

avlöningsförhöjningar och andra automatiskt utgående förmåner,

bestämda enligt särskilda författningar. Detta syntes också vara nödvändigt

med hänsyn till att, därest staten iklädde sig ansvar för serafimerlasarettets

framtida drift, budgetförskott för framtiden icke skulle behöva

ifrågakomma. Å andra sidan erhölle staten genom att lasarettets direktion

icke utan Kungl. Maj:ts medgivande finge överskrida vissa till förfogande

ställda medel, som kunde av direktionen mera fritt disponeras, garanti mot

att behovet av utgifter utöver den fastställda ramen bleve vederbörligen

prövade. De utgifter åter, som framdeles finge bestridas av förslagsanslag,

hade till sina grunder fastställts av Kungl. Majit, sedan riksdagen satts i

tillfälle att pröva utgifterna i fråga.

Myndigheterna. I utlåtande den 1 februari 1936 hav'' justitiekansler sämbetet

anfört, att ämbetet ur de synpunkter, ämbetet hade att företräda,

icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, att staten

skulle övertaga även den sjukvårdande verksamheten vid lasarettet, att i

sådant syfte avtal i särskilda hänseenden skulle träffas mellan staten och

stiftelsen, att vissa anordningar skulle åstadkommas beträffande lasaret
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

tets förvaltning och i samband härmed göras därav betingade ändringar i

reglementet för lasarettet samt att staten genom särskilt anslag skulle

täcka vissa av lasarettet gjorda budgetförskott.

Universitetskanslern har i utlåtande den 18 februari 1936, med överlämnande

av från lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

infordrat yttrande i ämnet, för egen del anfört följande:

Med hänsyn såväl till de intressen, vilka kanslern i första hand hade att

bevaka, som till den knappa tid, vilken stått till förfogande för granskning

av betänkandena, hade kanslern ansett sig kunna utgå ifrån, att hans

granskning icke behövde innebära ett närmare ingående på den ekonomiska

redogörelsen samt att yttrande icke införväntades rörande löneregleringsförslagets

detaljer. Kanslern hade därför inskränkt sig till ett mera principiellt

bedömande av de framlagda utredningarna och förslagen.

De sakkunniga hade framhållit, att lasarettet visserligen plägat betraktas

som en enskild stiftelse men att det för närvarande måste anses hava

staten till sin egentliga ekonomiska huvudman. Kanslern delade denna de

sakkunnigas mening. Lasarettet fungerade i realiteten som en statlig institution.

Detta faktiska förhållande syntes böra legaliseras genom ett avtal

av i huvudsak det innehåll, som de sakkunniga skisserat, varigenom

staten övertoge lasarettets sjukvårdande verksamhet mot det att avkomsten

av lasarettets samtliga tillgångar (inbegripet de medel, som kunde

inflyta vid försäljning av lasarettets fastigheter) ställdes till förfogande

för sagda verksamhet.

Om, såsom de sakkunniga holle före, det komme att visa sig nödvändigt

att under en avsevärd tid framåt taga de nuvarande lasarettsbyggnaderna

i anspråk för vissa av karolinska institutets kliniker och följaktligen upprätthålla

lasarettet såsom ett särskilt sjukhus, borde detta sjukhus givetvis,

på sätt de sakkunniga föreslagit, organisatoriskt sammanknytas med

karolinska sjukhuset.

Kanslern delade de sakkunnigas uppfattning, att behovet av underordnade

läkare vid undervisningssjukhusen vore proportionsvis större än vid

vanliga sjukhus, samt att det icke vore möjligt att på ett rationellt sätt

verkställa en uppdelning av dessa läkare i sådana, som huvudsakligen vore

motiverade med hänsyn till sjukvården och sådana, vilka närmast hade

till uppgift att biträda vid undervisningen. Under dylika omständigheter

syntes mest praktiskt, att antingen, såsom lärarkollegiet ifrågasatt, helt

uppföra samtliga dessa underordnade läkare å lasarettets stat eller ock, i

överensstämmelse med vad som ägde rum vid akademiska sjukhuset i

Uppsala, upptaga varje befattningshavares avlöning till viss del på karolinska

institutets och till viss del på lasarettets stat. I samband härmed

borde bestämmelser meddelas, i syfte att förordnanden å samtliga underordnade

läkarbefattningar skulle meddelas av en och samma myndighet,

vare sig nu den lämpliga myndigheten ansåges böra vara lasarettets direktion

eller kanslern. För närvarande erfordrades för varje gång en amanuens

skulle erhålla förordnande såsom underläkare beslut såväl av direktionen

(själva förordnandet) som av kanslern (beviljande av ledighet från

amanuensbef at tningen).

De sakkunniga hade, såsom förut meddelats, framlagt fullständigt löneregleringsförslag

för serafimerlasarettets hela personal, vilket förslag om
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis ''proposition Nr 171.

fattade såväl det erforderliga antalet befattningshavare av olika kategorier

som dessa befattningshavares uppdelning i ordinarie, extra ordinarie,

extra och arvodestagare saint deras inplacering i lönegrad. Utan att närmare

ingå på förslaget ville kanslern framhålla, att ett genomförande av

detsamma måste komma att medföra konsekvenser i första rummet för

karolinska sjukhuset men i andra hand även för övriga undervisningssjukhus,

särskilt akademiska sjukhuset i Uppsala, som ju även det vore en

statlig institution. Detta gällde såväl i fråga om de principer, vilka tillämpats

vid beräknandet av det erforderliga antalet befattningshavare av

olika slag, som beträffande grunderna för bestämmandet av lönegradsplacering

och arvodesbelopp. Kanslern ville därför ifrågasätta, örn icke försiktigheten

bjöde att uppskjuta det definitiva fastställandet av serafimerlasarettets

avlöningsstat, till dess man finge tillfälle att pröva nämnda frågor

i det större sammanhang, som erbjöde sig vid behandlingen av staten

för karolinska sjukhuset.

Rörande de spörsmål, i fråga örn vilka kanslern ej särskilt uttalat sig, hänvisade

kanslern till lärarkollegiets yttrande i ärendet.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har i berörda

utlåtande yttrat:

Lärarkollegiet funne de sakkunnigas utredning angående lasarettets ekonomiska

ställning och förvaltning synnerligen klargörande och kunde endast

tillstyrka de framlagda förslagen beträffande sättet och tiden för en omläggning

av lasarettets räkenskaper. Kollegiet hade ej heller något att invända

mot förslaget till uppställning av kapitalstat och driftstat för

lasarettet.

Kollegiet, som i allt väsentligt delade de synpunkter de sakkunniga framställde

beträffande lasarettets nuvarande och framtida ställning och verksamhet

och beträffande det inflytande, som karolinska sjukhusets tillkomst

borde utöva på lasarettets förvaltning och drift, ansåge sig kunna biträda

de av de sakkunniga framställda förslagen beträffande lasarettets verksamhet.

Kollegiet ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke i det avtal, som enligt

förslaget skulle träffas mellan staten och stiftelsen serafimerlasarettet

icke blott bestämmelser borde intagas beträffande nuvarande upplåtelse

av stiftelsens fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm för av staten

bedriven sjukvård och undervisning samt, enligt särskild överenskommelse,

av härför erforderliga lägenheter i fastigheterna nr 2, 3 och 4 i samma

kvarter, utan även ett stadgande borde införas, att vid en eventuell försäljning

av nämnda fastigheter jämväl försäljningskapitalet eller för detsamma

förvärvade sjukvårdsinrättningar måtte kunna tagas i anspråk för tillgodoseende

av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. Kollegiet

holle nämligen före, att staten genom nämnda avtal åtoge sig förpliktelser,

vilkas fullgörande förutsatte en sådan bestämmelse för statens del vid en

försäljning av lasarettsfastigheterna.

Kollegiet önskade särskilt framhålla betydelsen av de sakkunnigas förslag,

att serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset, över vilka staten enligt

det framlagda förslaget skulle erhålla likartat inflytande, jämväl erhölle

en överensstämmande organisation såväl beträffande personalförsörjning

och lönestat som beträffande förvaltning och drift i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4?

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

Kollegiet ville kraftigt understödja de sakkunnigas mening, att det vore

av central betydelse att tillse, att läkarna under sin utbildningstid erhölle

sin tjänstgöring så reglerad, att de skäligen kunde medhinna ej blott sitt

egentliga sjukvårdande arbete utan även sina undervisningsplikter samt

egna vetenskapliga studier och forskningsuppgifter. Kollegiet hyste alltså

i likhet med de sakkunniga den bestämda meningen, att läkartjänster utöver

de nu förefintliga vore motiverade vid undervisningssjukhusen, örn

undervisningens och läkarutbildningens krav skulle på tillbörligt sätt kunna

tillgodoses.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser angående avlöning för lasarettets

personal syntes i det hela väl genomtänkt såväl med hänsyn till

uppnående av enhetlighet och överskådlighet i avlöningsnormerna som

ock beträffande lönebeloppens storlek. Vissa erinringar torde emellertid

vara berättigade.

De enda sjukhus, vilkas befattningshavare för närvarande avlönades

efter det statliga lönesystemet, vore sinnessjukhusen. Kollegiet ville i anledning

härav betona, att förhållandena vid sinnessjukhusen vore så olika

förhållandena vid ett kliniskt undervisningssjukhus med specialavdelningar

såsom serafimerlasarettet, att befattningshavare även med samma eller

närmast motsvarande tjänstetitel icke utan vidare vore jämförliga i avseende

på arten av sitt arbete och därför icke utan vidare i lönehänseende

kunde jämställas.

I lönestaten för underordnade läkare hade de sakkunniga för underläkare

och amanuenser vid kliniska avdelningarna upptagit väsentligt högre

lönebelopp än för motsvarande tjänster vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen,

under det att »andre-underläkar»-tjänsterna skulle avlönas

efter samma normer vid samtliga avdelningar. Som motiv för nämnda

skillnad i lönen hade anförts dels motsvarande löneskillnad i nu gällande

lönebestämmelser och i direktionens förslag, dels den omständigheten, att

personalen vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen skulle uppbära

viss andel i avgifterna för undersökning av sådana patienter, å vilka lagen

angående olycksfall i arbete ägde tillämpning. Härtill anmärkte kollegiet,

att inkomsten av undersökningarna på olycksfallsskadade endast komnie

vissa av underläkarna och i mycket olika utsträckning till del. Om med

hänsyn till denna extra inkomst en reduktion av läkarlönerna ansåges böra

äga rum, borde denna endast beröra sådana befattningshavare, som åtnjöte

nämnda inkomst. Det torde icke numera såsom ännu för några år sedan

finnas skäl att genomgående tilldela de icke kliniska underläkarna löner

efter en lägre skala än som gällde för motsvarande befattningar vid de

kliniska avdelningarna. De förra läkarnas arbete vore nämligen lika självständigt,

lika ansvarsfullt, lika riskfyllt och lika kvalificerat som de kliniska

underläkarnas, varjämte deras arbetsbörda vid vissa avdelningar

vöre väl jämförlig med de kliniska underläkarnas. Därtill komme den

psykologiskt icke oväsentliga omständigheten, att lasarettet genom ifrågavarande

läkares arbete tillfördes avsevärda inkomster. En förnyad avvägning

av lönerna för dessa läkare med beaktande av de nu anförda synpunkterna

förefölle därför kollegiet önskvärd. Det torde även vara berättigat

att tilldela överläkarna vid röntgenavdelningen och vid gymnastikavdelningen

ett ärligt arvode från lasarettets stat, i likhet med vad som tillkomme

övriga överläkare vid lasarettet.

De sakkunniga hade med rätta och i överensstämmelse med direktionens

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

förslag tilldelat såväl de kliniska som de polikliniska amanuenserna ett

lönetillskott på lasarettets stat utöver deras lön på karolinska institutets

stat, så att amanuensernas löner skulle uppgå till eller närma sig underläkarnas

löner. En sådan åtgärd vore otvivelaktigt berättigad, då ju amanuenserna

vid lasarettet numera i samma utsträckning som underläkarna

deltoge i såväl sjukvården som handledningen av de studerande. En sådan

uppdelning av lönen på två olika stater innebure emellertid i avlöningstekniskt

hänseende avsevärda nackdelar. Då enligt det föreliggande förslaget

staten komme att bliva huvudman för och driva jämväl lasarettet,

syntes goda skäl tala för att lönerna för amanuensbefattningarna helt

överfördes från institutets till lasarettets stat.

I och med att befattningshavarna vid serafimerlasarettet och karolinska

sjukhuset bleve anställda i statens tjänst, uppstode frågan om en hållbar

indelningsgrund för fördelningen av befattningshavarna på karolinska

institutets, respektive på sjukhusens stat. Denna fråga, som ur flera synpunkter

vore av betydelse, torde i viss mån påverkas av nu mellan serafimerlasarettet

samt Stockholms stad och länets landsting träffade avtal,

men torde likväl vid uppgörande av de statliga undervisningssjukhusens

personalstater böra särskilt beaktas. Då så gott som hela personalen vid

undervisningssjukhusen tjänade såväl undervisningen som sjukvården, vore,

med få undantag, en uppdelning av befattningshavarna vid sjukhuset i två

skilda grupper med hänsyn till undervisning eller sjukvård icke möjlig. Ej

heller torde det vara möjligt att med någon säkerhet avgöra, huru stor

del av de olika befattningshavarnas tjänstgöringstid ägnades åt undervisning

eller sjukvård. Det syntes emellertid ligga närmast till hands att på

institutets stat endast uppföra sådana läkarbefattningar, vilkas innehavare

hade en självständig undervisnings- och forskningsuppgift, som fordrade

särskilda meriter, samt sådan teknisk och administrativ personal, som vore

anställd huvudsakligen för undervisningens och forskningens behov, under

det att de befattningar, vilkas innehavare endast såsom assistenter vid den

praktiska handledningen av de studerande tjänade undervisningen och

ägnade den ojämförligt största delen av sitt arbete åt sjukvården, skulle

föras på sjukhusens stater.

För övrigt föranledde de i betänkandena framställda förslagen ej någon

annan erinran från kollegiets sida än att kollegiet ville uttala förhoppningen,

att vid den närmare utformningen av bestämmelserna för driftens

handhavande vederbörlig hänsyn måtte tagas till det större behov, som

vid ett universitetssjukhus i jämförelse med andra sjukhus förefunnes av

lättrörlighet hos den administrativa apparaten i så måtto, att nya för de

sjukas undersökning och behandling för forskning och undervisning viktiga

initiativ och förbättringar utan för stor tidsutdräkt kunde förverkligas.

Så hade genom serafimerlasarettets nuvarande organisation hittills

varit möjligt, varigenom i hög grad för detta sjukhus underlättats att fylla

sin uppgift som föregångssjukhus vid utvecklingen av landets sjukvård.

Av ett vid lärarkollegiets utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att

professorn I. Holmgren vid ärendets behandling anfört vissa synpunkter,

beträffande vilka hänvisas till handlingarna i ärendet och till nedan berörda

särskilda yttrande av Holmgren vid ärendets behandling inom serafimerlasarettets

direktion.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Medicinalstyrelsen Ilar i utlåtande den 14 februari 1930 anfört:

I den mån karolinska sjukhuset utbyggdes så att därstädes, såsom avsett

vore, kunde sammanföras alla för undervisningen vid karolinska institutet

behövliga kliniker, borde driften av serafimerlasarettet avvecklas. Med

hänsyn till den länga tidsperiod, som utbyggnaden av karolinska sjukhuset

kunde förväntas draga, torde emellertid åtminstone ett decennium förflyta,

innan en fullständig avveckling av lasarettet kunde äga rum. Under denna

tidsperiod syntes lasarettets drift böra i möjligaste mån inskränkas till

vad, som kunde anses svara mot sjukhusets återstående uppgifter såsom

undervisningssjukhus. Örn å lasarettet skulle drivas sjukvård utöver denna

ram, skulle detta innebära, att lasarettet ombesörjde en del av den sjukhusvård,

som finge anses ankomma på Stockholms stad. Det finge även

framhållas, att de befintliga sjukhusplatserna å lasarettet redan under nuvarande

förhållanden icke vore fullt utnyttjade — medelbeläggningen uppginge

under år 1933/1934 till allenast 87,7 procent — och att tillkomsten

av sjukvårdsplatserna vid karolinska sjukhuset samt planerad utökning av

antalet sjukvårdsplatser å Stockholms stads sjukhus kunde komma att

synnerligen ogynnsamt påverka beläggningen av serafimerlasarettets sjukvårdsplatser,

därest dessas antal bibehölles vid dess nuvarande nivå.

Under den tidsperiod, då lasarettet efter karolinska sjukhusets tillkomst

bibehölles i drift, torde driften under alla förhållanden bliva ogynnsam ur

ekonomisk synpunkt och det finge därför ur denna synpunkt liksom ur

undervisningssynpunkt anses angeläget, att avvecklingsperioden gjordes så

kort som möjlig.

Huruvida någon ändring i fråga om lasarettets rättsliga ställning borde

vidtagas under avvecklingsperioden kunde vara föremål för tvekan. Då

emellertid den stiftelse, som enligt verkställd utredning vöre ägare av lasarettet,

uppenbarligen icke för närvarande ägde tillräckliga resurser för att

driva lasarettet och således icke längre kunde fullgöra de uppgifter, som

skolat ankomma på densamma, syntes det styrelsen vara riktigast, att staten

övertoge stiftelsen serafimerlasarettets samtliga tillgångar — vid dylikt

övertagande torde icke, såsom de sakkunniga syntes ifrågasätta, kunna

eller böra undantagas någon del av tillgångarna — med skyldighet för

staten att ansvara för de skyldigheter, som enligt meddelade donationsbestämmelser

och ingångna avtal ålåge stiftelsen. Stiftelsen syntes i sa

fall böra helt upphöra. Lasarettet borde därefter, såsom de sakkunniga

föreslagit, ställas under samma förvaltning som karolinska sjukhuset och

under avvecklingsperioden drivas såsom ett annex till nämnda sjukhus.

I händelse direktionen för karolinska sjukhuset övertoge förvaltningen

av serafimerlasarettet borde det ankomma på densamma att dels vidtaga

de beskärningar av lasarettets arbetsuppgifter och personalorganisation,

som utan men för de återstående undervisningsuppgifterna och den därtill

anpassade sjukvården därstädes kunde genomföras, dels ock genom höjning

av sjukvårdsavgifterna och andra åtgärder åstadkomma den förbättring

av lasarettets ekonomi, som kunde befinnas påkallad.

I fråga örn de förslag till lönereglering, som framlagts av de sakkunniga,

förutsatte styrelsen, alt avlöningarna för serafimerlasarettets och karolinska

sjukhusets befattningshavare komme att regleras efter enhetliga grunder.

Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas, örn ej lönereglering för

lasarettets befattningshavare borde genomföras först i samband med fastställande

av avlöningsstater och avlöningsbestämmelser för karolinska

lidKint/ till riksdagens protokoll 1036. 1 sand. Sr 171. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

sjukhusets befattningshavare. Om emellertid nämnda lönereglering ansåges

böra genomföras dessförinnan, syntes densamma böra erhålla provisorisk

karaktär i avbidan på att enhetliga bestämmelser bleve fastställda

för båda sjukhusens befattningshavare. Vid en dylik provisorisk lönereglering

syntes böra tagas under övervägande, örn det nettolönssystem, som

i viss omfattning tillämpades vid serafimerlasarettet, borde helt övergivas.

Vid det stora flertalet av landets lasarett hade nettolönssystemet ansetts

innebära en lämpligare avlöningsform, särskilt för sjukvårdspersonalen. Styrelsen,

som icke ansett sig kunna närmare bedöma skäligheten av de föreslagna

lönebeloppen eller behovet av de föreslagna befattningshavarna, ville allenast

i anledning av vad de sakkunniga anfört örn att antalet vid lasarettet

anställda underordnade läkare icke kunde anses vara större än vid andra

likställda sjukhus anföra, att enligt tillgängliga uppgifter antalet dylika

befattningar vid serafimerlasarettet örn 510 vårdplatser för närvarande

uppginge till 41, vid akademiska sjukhuset i Uppsala örn 636 vårdplatser

till 21 och vid Lunds lasarett om 1,089 vårdplatser till 27. Av de vid

serafimerlasarettet anställda underordnade läkarna tjänstgjorde 18 å lasarettets

polikliniker, men även örn hänsyn toges till nämnda förhållande,

syntes lasarettet vara väl tillgodosett med dylika arbetskrafter. Vid de

jämförelser, som de sakkunniga i nämnda avseende anställt med förhållandena

vid andra sjukhus, hade de sakkunniga, såvitt styrelsen kunnat finna,

i vissa fall för dessa sjukhus vidkommande medräknat oavlönade eller in

natura avlönade assistentläkare.

Direktionen för karolinska sjukhuset, som avgivit utlåtande den 7 februari

1936, har yttrat sig allenast såvitt angår karolinska sjukhuset och

direktionens ställning till serafimerlasarettet samt i sådant hänseende anfört

följande:

De sakkunniga syntes hava anfört bärande skäl för att staten skulle

även formellt ställa sig som huvudman för serafimerlasarettet och övertaga

den sjukvårdande verksamheten därstädes. Därest statsmakterna

godtoge förslaget härutinnan, konnne staten att driva två närbelägna sjukhus,

nämligen serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Av vad de sakkunniga

anfört torde klart framgå, att stora fördelar såväl ur ekonomiska

som ur sjukhusadministrativa synpunkter skulle erhållas vid ett sammanförande

av de båda sjukhusens förvaltning under ledning av en gemensam

direktion. En sådan anordning vore därför att förorda. Då direktionen för

karolinska sjukhuset innehölle representanter för samtliga dem, som hade

intressen i de båda sjukhusen, och dessutom hade att förvalta det större

av sjukhusen, finge direktionen tillstyrka, att jämväl serafimerlasarettet

efter sitt förstatligande förlädes under direktionens förvaltning. Det syntes

dock kunna ifrågasättas, om åt direktionen på sätt de sakkunniga föreslagit

även borde överlämnas förvaltningen av stiftelsen serafimerlasarettet

och örn det med stiftelsens självständiga ställning icke vore mer överensstämmande,

att stiftelsens förvaltning anförtroddes åt en särskild

styrelse.

Ett sammanförande av sjukhusen under samma direktion komme att

medföra, att den ekonomiska förvaltningsapparaten i viss utsträckning

mäste uppdelas på två avdelningar — en för vardera sjukhuset. Denna

dubblering borde emellertid i görligaste mån inskränkas för att ej äventyra

dc fördelar man önskade vinna genom samorganisationen. Denna fråga

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

liksom de härmed sammanhängande spörsmålen av karolinska sjukhusets

administrativa ledning vore emellertid av invecklad och svårlöst beskaffenhet

samt beroende av ställningstagandet till de sakkunnigas förslag.

Direktionen vore nu ej beredd att yttra sig i detta avseende.

I de båda sjukhusen vore Stockholms stad och Stockholms läns landsting

intressenter. Såsom av utredningen franninge, gällde för de båda sjukhusen

olika regler för stadens och landstingets bidrag till driftkostnaderna.

Därest verksamheten vid serafimerlasarettet övertoges av staten, kunde

således den situationen tänkas uppkomma, att det för staden eller landstinget

skulle vara mera fördelaktigt att hava sina sjuka vårdade å det

ena än å det andra av sjukhusen. Då intagningen av sjuka icke borde vara

beroende av dylika faktorer och då det från samtliga parters synpunkter

torde vara önskligt, att stadens och landstingets bidragsskyldighet för sjukhusen

reglerades efter enhetliga normer, ville direktionen ifrågasätta, örn ej

underhandlingar i nu angivna syfte borde upptagas med staden och landstinget.

Sakkunnigförslaget ginge vidare ut på ett inpassande av serafimerlasarettets

personal av olika kategorier i det statliga avlöningssystemet. Den

lönereglering, som nu gjordes för serafimerlasarettet, torde i stor utsträckning

komma att bliva förebildlig vid bestämmandet av avlöningarna åt

motsvarande personal vid karolinska sjukhuset, ehuru självfallet jämkningar

i vissa hänseenden kunde ifrågakomma. Hithörande, av de sakkunniga

behandlade spörsmål vore sålunda av betydelse även för karolinska

sjukhusets vidkommande. Vid utarbetandet av ifrågavarande delar av förslaget

hade jämväl samråd ägt rum mellan de sakkunniga och representanter

för direktionen. För egen del ville direktionen anföra, att de sakkunnigas

förslag syntes väl motiverat och lämpligt avvägt samt att detsamma

i princip ej föranledde erinran från direktionens sida.

Direktionen över serafimerlasarettet har i utlåtande den 15 februari

1936 anfört:

Vad först anginge den del av de sakkunnigas utredning, som avsåge

lasarettets ekonomi, finge direktionen med tillfredsställelse anteckna, att

densamma lämnat ett i all huvudsak negativt resultat evad det gällde de

framställda anmärkningarna mot lasarettets ekonomiska skötsel. Varken

den jämförelsevis höga dagkostnaden eller de särskilt påtalade stora utgifterna

till läkares avlöning hade av de sakkunniga befunnits berättiga till

anmärkning, utan ansetts vara fullt förklarliga med hänsyn till lasarettets

uppgifter och de särskilda förhållanden, under vilka dess verksamhet bedreves.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente för serafimerlasarettet vore detta avsett

att vara en vårdanstalt för sjuka och en undervisningsanstalt för utbildande

av läkare. I överensstämmelse härmed hade serafimerlasarettet stått

till karolinska institutets disposition för undervisning och klinisk forskning

och sålunda haft karaktären av ett universitetssjukhus. Att det vore

ett statsintresse av betydande vikt att upprätthålla serafimerlasarettets

verksamhet och tillförsäkra detsamma gynnsamma arbetsförhållanden vore

härav uppenbart och hade också av statsmakterna erkänts, i det stora

belopp årligen av statsmedel anslagits till lasarettet. Pitt uttryck för statsmakternas

uppfattning om serafimerlasarettets ställning vore även att detsamma

på senare år i statsverkspropositionerna upptagits under rubriken

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition Nr 171.

universitetssjukhus. Om under sådana förhållanden statsmakterna kunde

finna lämpligt att även formellt, liksom sedan länge i realiteten, övertaga

ansvaret för lasarettets verksamhet, så vore detta enligt direktionens mening

naturligt. Direktionen funne sig icke heller böra motsätta sig det förslag

i sådan riktning, som av de sakkunniga framställdes.

I det direktionen sålunda i princip biträdde detta förslag, funne direktionen

det samtidigt angeläget att betona, hur lasarettets hittillsvarande

administrativa organisation medfört utomordentliga fördelar för verksamheten

genom de möjligheter till snabb anpassning efter ändrade förhållanden

och uppkommande behov, som den innebure. För ett universitetssjukhus,

som för att rätt fylla sin uppgift måste vara ett föregångssjukhus

och ett experimentalsjukhus, där samtidens nyvinningar på diagnostikens

och terapiens områden omedelbart måste kunna tillämpas och som till en

av sina huvuduppgifter hade att själv medverka i den fortskridande utvecklingen,

vore smidighet hos administrationen, som gåve möjlighet till

snabba initiativ och improvisationer, av den största vikt. Direktionen vore

fullt medveten örn att statens övertagande av ansvaret för sjukhusets

drift kunde medföra faror ur nyssnämnda synpunkter genom den större

stelhet i förvaltningens former, som vid ett förstatligande svårligen torde

kunna undvikas. Dessa olägenheter kunde enligt direktionens mening bäst

motverkas därigenom att i staten upptoges ett tillräckligt belopp för oförutsedda

utgifter. Den summa av 10,000 kronor, som kommitterade föreslagit

för ändamålet, vore otvivelaktigt alldeles otillräcklig.

Vidare hade direktionen intet att erinra mot att verksamheten vid serafimerlasarettet

och karolinska sjukhuset ställdes under ledning av en gemensam

direktion. Förslaget att denna direktion jämväl skulle anförtros

förvaltningen av stiftelsen serafimerlasarettet, kunde lasarettsdirektionen

icke biträda. Stiftelsen skulle enligt de sakkunniga i fortsättningen komma

att mera direkt handhava endast kapitalförvaltningen för de fonder, som

tillsammans utgjorde stiftelsen. Direktionen ansåge, att stiftelsen borde

ställas under ledning av en särskild styrelse.

I övrigt finge direktionen i huvudsak biträda de sakkunnigas förslag

beträffande serafimerlasarettets ställning och verksamhet.

Beträffande löneregleringen hade de sakkunniga ansett, att en direkt anpassning

till statens lönesystem borde ske i fråga örn ali personal vid lasarettet

detta oavsett örn staten komme att övertaga den sjukvårdande verksamheten

eller stiftelsens verksamhet skulle fortgå i hittillsvarande former.

Direktionen hade i princip intet att erinra däremot. Rörande den föreslagna

anpassningen till det statliga avlöningssystemet hade vissa framställningar

ingivits dels från Stockholms kommunalarbetares samorganisation

dels ock från serafimerlasarettets underläkarförening. Dessutom

hade bokhållaren vid lasarettet G. Heimer på uppdrag av direktionen avgivit

två yttranden i ärendet. Beträffande samorganisationens framställning

hade direktionen intet att erinra, om eldare skulle kunna beredas en

bättre löneställning. beträffande underläkarföreningens framställning hade

direktionen tagit i övervägande de framförda synpunkterna på förhållandena

mellan klinik- och poliklinikläkarnas löner. Trots att direktionen tidigare

intagit en något avvikande ståndpunkt, ansåge direktionen, att de

framförda synpunkterna med hänsyn till de ändrade förhållandena, sedan

1934 års löneregleringsförslag avgavs, motiverade en ytterligare prövning.

Direktionen ville i detta sammanhang understryka, att den ej funne an
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

ledning frångå sitt tidigare förslag, att underläkare och amanuenser med

samma arbetsuppgifter skulle jämställas i lönehänseende. Vidare kunde

direktionen ej dela de sakkunnigas uppfattning, att de elektrokardiografiska

undersökningarna skulle kunna utföras såsom bisyssla av i annan

tjänst vid lasarettet anställd läkare. Elektrokardiodiagnostiken hade utvecklats

synnerligen raskt och hade numera stor betydelse icke endast för

de medicinska klinikerna utan även för de övriga. Handhavandet av dess

tekniska hjälpmedel krävde en betydande träning. Skulle klinikerna dra

vederbörlig nytta av den dyrbara för ändamålet anskaffade apparaturen,

måste undersökningarna skötas av en fullt kvalificerad person. Det vore

en tillfällighet att för närvarande en sådan funnes bland lasarettets underläkare.

Att denne nu utom sin maktpåliggande verksamhet som underläkare

vid medicinska kliniken även måste ägna betydande tid åt elektrokardiografiska

undersökningar för hela sjukhuset vore utan tvivel till

förfång för sjukvården.

Beträffande det av Heimer avgivna yttrandet över sakkunnigbetänkandet

anslöte direktionen sig i flera avseenden till av Heimer framförda

synpunkter, men då den korta remisstiden icke medgivit direktionen

att med tillräcklig omsorg i detalj granska förslaget till lönestat,

och då direktionen förutsatte, att den under ärendets fortsatta behandling

skulle beredas tillfälle att ånyo yttra sig, hade direktionen icke funnit

sig i denna skrivelse kunna eller behöva närmare ingå på alla detaljer i

Heimers yttrande eller i lönestaten i det hela.

Vid direktionens utlåtande är fogat ett särskilt yttrande av lasarettets

direktör professor I. Holmgren. Beträffande innehållet i detta yttrande

tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet. Jag vill här allenast meddela,

att Holmgren icke anmält någon från direktionens beslut avvikande

mening.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i utlåtande den 14

februari 1936 anfört:

Som en allmän anmärkning framhölles med avseende på vissa utgifters

storlek i förhållande till motsvarande poster på andra sjukhus, att en dylik

jämförelse icke vore tillräckligt upplysande, därest man icke inginge närmare

på beskaffenheten av de motprestationer eller varor, som erhölles för

utgifterna. Så hade emellertid mestadels ej skett. De sakkunniga hade i

stort endast inskränkt sig till en numerisk jämförelse mellan olika utgiftsposters

storlek. På grund av det summariska sätt, varpå detta skett, vore

det icke möjljigt att bilda sig en uppfattning örn riktigheten av de sakkunnigas

slutsatser, vilka i vissa fall emellertid verkade föga övertygande.

Förslaget, att staten skulle övertaga driften av serafimerlasarettet, ville

direktionen livligt tillstyrka, särskilt som dettas egenskap av enskild stiftelse

vållat direktionen betydande svårigheter vid samarbetet i fråga örn

sjukgymnastutbildningen. Skulle ett sådant övertagande komma till stånd,

ansåge direktionen, att bestämmelserna om ifrågavarande samarbete måste

underkastas vissa förändringar i avsikt att giva centralinstitutet en förmånligare

ställning, än vad som vid förhandlingarna nied den enskilda

stiftelsen kunnat uppnås.

Med avseende på den nu föreliggande frågan örn lasarettets stat efter

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 171.

övertagandet, ville direktionen framhålla önskvärdheten av att gymnastikavdelningen

ordnades på motsvarande sätt som lasarettets övriga avdelningar

med centralinstitutets lärare som överläkare och med honom underställda

underläkare. För överläkaren syntes direktionen samma arvode

böra uppföras i staten som till lasarettets övriga överläkare, nämligen 1,000

kronor. Underläkarna borde i löneavseende inpassas i lasarettets lönestat.

Då emellertid detta torde erfordra en ändring av det belopp, som tillkomme

dem på centralinstitutets stat, och förslag härom för kommande år

redan avgivits till riksdagen, ville direktionen hemställa, att frågan om

åvägabringande av enhetlighet i detta avseende först upptoges nästa år.

För att möjliggöra ett sådant framtida ordnande av lönerna, vore emellertid

en föreskrift om att tjänsterna tills vidare endast finge tillsättas på ett

år nödvändig.

Stockholms stadsfullmäktige hava i utlåtande den 17 februari 1936 anfört:

De sakkunnigas förslag, till den del detsamma avsåge lasarettets inordnande

under en gemensam förvaltning med karolinska sjukhuset samt statens

övertagande av den sjukvårdande verksamheten därstädes, syntes

icke giva anledning till erinran från stadens sida. Den i samband härmed

föreslagna löneregleringen för viss lasarettets personal komme visserligen

att öka vårddagkostnaden och följaktligen också stadens bidrag, men då

den föreslagna löneregleringen icke kunde anses oskälig, torde icke heller

denna del av förslaget böra föranleda någon erinran. Därest åtgärder ansåges

böra vidtagas i syfte att åstadkomma likformighet mellan serafimerlasarettet

och karolinska sjukhuset i avseende å vårdavgifter och driftbidrag,

borde detta icke få ske på bekostnad av de staden i avtalet mellan

staden och lasarettet tillförsäkrade förmånerna.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har i utlåtande den 13

februari 1936 yttrat:

Vad till en början beträffade den verkställda utredningen rörande serafimerlasarettets

ekonomi, ville utskottet framhålla, att denna utredning

varit i åtskilliga hänseenden klarläggande rörande de ofta nog invecklade

frågorna beträffande lasarettets ekonomiska förhållanden. Utskottet hade

därvid funnit, att inkomsterna från lasarettets polikliniska verksamhet i

betydande utsträckning disponerats för ändamål, till vilka landstinget enligt

gällande avtal icke varit förpliktat bidraga. Landstinget hade emellertid

fått vidkännas andel i bruttokostnaderna för såväl den egentliga lasarettsvården

som den polikliniska verksamheten. Utskottet hade i samråd

med lasarettets direktion upptagit underhandlingar rörande reglerandet

av dessa frågor. Av de sakkunnigas utredning framginge emellertid,

att ett genomförande av deras förslag skulle komma att för framtiden ordna

dessa angelägenheter på ett mera tillfredsställande sätt.

Vidkommande därefter spörsmålet örn en samorganisation av serafimerlasarettet

med karolinska sjukhuset hade förvaltningsutskottet måst finna

en dylik anordning vara i flera hänseenden till fördel, framförallt med hänsyn

till att därigenom såväl för landstinget som för länets innevånare mera

ändamålsenliga anordningar skulle möjliggöras, då det gällde ordnandet

av sjukvården i länet. Även i ekonomiskt hänseende skulle en icke oväsentlig

förenkling kunna vinnas. Förutsättningen för detta torde emellertid

vara att, såsom de sakkunniga anfört, en jämkning skedde i de nu gällande

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Marits proposition Nr lil.

avtalen mellan serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset å ena sidan

samt landstinget å andra sidan. Huru detta i detalj borde ordnas, ansåge

sig utskottet icke vara berett att nu yttra sig om, men utginge från att

underhandlingar härom komme att i sinom tid upptagas. Utskottet ville

jämväl uttala sin anslutning till det av de sakkunniga upptagna förslaget

att åstadkomma gemensamma bestämmelser i ovannämnda avtal.

Vid de underhandlingar, som i ovan angivna hänseenden torde komma

att, därest de sakkunnigas förslag i dess principiella delar godkändes, upptagas

mellan representanter för staten och landstinget, syntes även böra

komma under prövning, huruvida icke en något vidgad representation i en

blivande gemensam direktion för karolinska sjukhuset jämte serafimerlasarettet

borde inrymmas åt landstinget.

Landstinget hade i sin stat för innevarande år ansett sig böra beräkna

medel för genomförandet av den lönereglering för vid serafimerlasarettet

anställd personal, som av statsmakterna ställts i utsikt. Utan att ingå på

några detaljer i löneregleringsförslaget funne sig förvaltningsutskottet

kunna ansluta sig till de allmänna grundsatser, som varit vägledande vid

dess uppgörande.

I övrigt funne förvaltningsutskottet icke anledning att närmare uttala

sig rörande de framlagda förslagen.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 3 februari 1936 förklarat sig

kunna i princip biträda, vad de sakkunniga förordat i fråga örn serafimerlasarettets

blivande ställning och verksamhet. Däremot syntes vissa erinringar

kunna göras mot det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande

enskilda delar av serafimerlasarettets organisation.

De sakkunniga hade bland annat uttalat, att konsekvensen av statens

övertagande av driften av serafimerlasarettet måste bliva, att löneförmånerna

för all personal vid lasarettet skulle anpassas till det statliga lönesystemet.

Denna enligt riksräkenskapsverkets uppfattning riktiga grundsats

hade de sakkunniga dock endast i begränsad omfattning följt vid framläggandet

av förslag till lönereglering för viss lasarettets personal. Beträffande

de vid lasarettet anställda underordnade läkarna hade sålunda föreslagits,

att dessa läkare ifråga örn avlöningsbelopp skulle inordnas i den

statliga löneplanen för extra tjänstemän men att de i övrigt — även arvodister

— skulle åtnjuta förmåner som extra ordinarie tjänstemän. Såsom

skäl för att den underordnade läkarpersonalen skulle jämställas med extra

tjänstemän hade de sakkunniga anfört, att det icke syntes lämpligt att

ålägga denna personal att betala pensionsavgifter. Att på ifrågavarande

personal tillämpa regler för såväl extra ordinarie som extra tjänstemän,

syntes riksräkenskapsverket vara föga rationellt, i all synnerhet som särskilda

semesterbestämmelser skulle gälla. Av den förebragta utredningen

hade riksräkenskapsverket i varje fall icke övertygats om lämpligheten av

ett dylikt biandsystem. Utan att vilja framlägga något direkt förslag ville

dock riksräkenskapsverket ifrågasätta, om ej dessa läkares ställning i lönehänseende

borde anordnas på sä sätt, att läkarna i enlighet med de i 2 och

23 §§ kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) angivna principerna uppdelades

i dels extra ordinarie, dels ock extra tjänstemän.

I betänkandet hade vidare beträffande de underordnade läkarnas löneförmåner

föreslagits dels att jourpenningar borde inräknas i löneförmå
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

nema, dels ock att personalen å röntgenavdelningen skulle äga rätt att uppbära

viss andel av avgifter för röntgenundersökningar av sådana från polikliniken

remitterade patienter, å vilka lagen om försäkring för olycksfall

i arbete ägde tillämpning. Någon utredning angående storleken av de belopp,

som sålunda skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, hade

dock ej framlagts och ej heller framginge av den förebragta utredningen,

huruvida och i vad mån hänsyn tagits till dessa inkomster vid bestämmandet

av lönebeloppen för ifrågavarande läkare. Vidare framhåller ämbetsverket

i detta sammanhang, att några bestämmelser ej funnes, om och

i vad mån underläkare och amanuenser skulle äga rätt att uppbära ersättning

från patienter, som vårdades å lasarettet. Enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning torde utredning i ovan angivna hänseenden böra föreligga,

innan ställning kunde tagas till ifrågavarande läkares inordnande i

de för statens tjänstemän gällande löneplanerna.

Riksräkenskapsverket har vidare i sitt utlåtande framfört vissa erinringar

mot de sakkunnigas förslag till stater för serafimerlasarettet, i vilka

hänseenden i det efterföljande redogörelse lämnas för ämbetsverkets utlåtande.

Statskontoret har i utlåtande den 29 februari 1936 anfört:

Utgifter för ombyggnadsarbeten och nyanskaffning under budgetåren

1927/1928—1933/1934 hade uppgått till mycket betydande belopp. Sålunda

hade ombyggnadsarbeten, vilka finansierats genom upplåning, verkställts

under nämnda tidsperiod för en sammanlagd kostnad av i runt tal

4.100.000 kronor. Å de upptagna lånen hade per den 1 juli 1934 avbetalats

i runt tal 700,000 kronor. Vid nämnda tidpunkt återstod sålunda en

kapitalskuld av 3,400,000 kronor, liggande dels i ett amorteringslån hos

pensionsstyrelsen på ungefär 3,000,000 kronor, dels i ett liknande lån hos

Stockholms läns sparbank på i runt tal 400,00 kronor.

Kostnaderna för nyanskaffning av instrument m. m. under samma

tidsperiod utgjorde i runt tal 350,000 kronor, av vilket belopp 270,000 kronor

likviderats med tillgängliga medel, medan återstoden, 80,000 kronor, i

räkenskaperna avförts såsom »budgetförskott».

Ä ovanberörda för ombyggnadsarbeten och nyanskaffning uppkomna

kapitalskuld avbetalades alltså under nyssnämnda tidsperiod utan anlitande

av kapitaltillgångar sammanlagt (700,000 -f- 270,000 =) 970,000

kronor, medan 80,000 kronor av fonderade medel i avvaktan på täckning i

annan ordning använts för sådant ändamål.

Samtidigt med att visst kapitalbelopp — per den 1 juli 1934 i runt tal

150.000 kronor -— i avvaktan på framtida täckning tagits i anspråk för

utgiftsbetalning, hade viss kapitalisering av inkomster ägt rum för stiftelsens

räkning. Sålunda hade vissa inkomster från poliklinikerna till sammanlagt

något över 100,000 kronor fonderats. Vidare hade av avkastningen

från en stiftelsen tillhörig fastighet, Pilträdet nr 2, 3 och 4, avsatts över

100.000 kronor till en fond för större reparationer.

Berörda kapitalkonsumtion på 150,000 kronor motsvarades alltså av

viss fondering av inkomster. Statskontoret ville gärna medgiva, att en dylik

fondering för framtida behov i och för sig kunde vara önskvärd och påkallad.

Lämpligheten av att under den för lasarettet i ekonomiskt hanse
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

ende ansträngande ombyggnadsperioden fondera inflytande inkomster i

den utsträckning, som skott, syntes emellertid kunna ifrågasättas, särskilt

som samtidigt anspråk ställts på statsverket att ytterligare medel måtte

anvisas till de s. k. förskottens täckande.

Ämbetsverket ville framhålla, att — såsom de sakkunniga påpekat — i

och med att år 1937 det med inkomster från poliklinikerna amorterade

lånet i Stockholms läns sparbank komme att slutbetalas, inkomsterna från

poliklinikerna — under förutsättning att dessa inkomstmedel i huvudsak

komme att inflyta med oförändrade belopp — skulle i det närmaste motsvara

poliklinikernas driftkostnader, örn inkomstmedlen kunde disponeras

för detta ändamål. I så fall skulle poliklinikerna icke i framtiden komma att

tynga lasarettets ekonomi.

Förslaget beträffande lasarettets framtida ställning och verksamhet innebure,

att staten på vissa närmare angivna villkor skalle övertaga den

sjukvårdande verksamheten vid lasarettet samt i fortsättningen handhava

densamma i gemensam regi med karolinska sjukhuset. De båda sjukhusen

skulle sålunda erhålla samma direktion och om möjligt en likartad reglering

av förefintliga avtal med kommun och landsting, varjämte patientavgifterna

skulle avvägas på i huvudsak enahanda sätt. Mot vad sålunda

föreslagits hade statskontoret i princip intet att erinra. Genom serafimerlasarettets

förstatligande och de i övrigt föreslagna anordningarna vunne

staten full kontroll över medelsförvaltningen samt skapades erforderliga

förutsättningar för det önskvärda nära samarbetet med karolinska sjukhuset.

De sakkunnigas förslag till avtal mellan staten och stiftelsen kunde statskontoret

i princip biträda, varvid ämbetsverket dock ville göra följande

påpekanden.

Enligt vad som föreslagits skulle stiftelsen till staten upplåta den egentliga

lasarettsfastigheten, Pilträdet nr 8, för bedrivande av sjukvård och

undervisning. Stiftelsens fastighet Pilträdet nr 2, 3 och 4 skulle däremot

kvarbliva under stiftelsens egen förvaltning. De bostadslägenheter och

andra lokaler, som för närvarande i sistnämnda fastighet vore tagna i anspråk

för driften, skulle i likhet med vad nu vore förhållandet upplåtas till

lasarettet mot särskild hyresersättning. I gengäld för dispositionsrätten till

huvudfastigheten skulle staten övertaga stiftelsens ansvar för räntor och

amorteringar på de lån, som av lasarettet upptagits för den nyligen avslutade

ombyggnaden.

Såvitt statskontoret kunnat finna, skulle staten alltså tillerkännas allenast

nyttjanderätt till lasarettsfastigheten, så länge driften därstädes upprätthölles,

medan den äganderätt, som stiftelsen för närvarande kunde

hava till lasarettsfastigheten, icke skulle överlåtas på staten. Komme i

framtiden en förflyttning av serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset

eller till annan plats att genomföras, skulle staten näppeligen kunna på

avtalet grunda någon rätt till fastigheten, oaktat staten skulle ikläda sig

ansvarigheten för de betydande Ilin, som upptagits. Ämbetsverket, som

icke funne förslaget på denna punkt fullt tillfredsställande, ville här förorda

en jämkning.

Staten skulle vidare övertaga de rättigheter och ikläda sig de förpliktelser,

som förefunnes på grund av avtal mellan stiftelsen ä ena sidan samt

Stockholms stad och Stockholms län å den andra. I annat sammanhang

framhölle de sakkunniga, att sistnämnda avtal borde bringas till överens
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.

stämmelse med motsvarande avtal mellan karolinska sjukhuset samt staden

och länet. Ämbetsverket ville understryka vikten av att så skedde.

Det hade vidare föreslagits ett stadgande, att stiftelsen skulle ställa »för

sjukvårdsändamål disponibel del av avkastningen på sitt fondkapital till

statens förfogande för täckande av kostnad för sjukvården». Ämbetsverket

ville föreslå, att denna punkt jämkades på sådant sätt, att därav tydligare

framginge, att all avkastning av det under stiftelsens förvaltning

stående fondkapitalet, som ej vore erforderlig för vidmakthållande av stiftelsens

fasta egendom, skulle för täckande av kostnader för lasarettets

drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes av direkt stadgande

i donationsvillkoren för stiftelsens fonder.

I likhet med de sakkunniga ansåg statskontoret det önskvärt, att åt den

för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensamma direktionen

jämväl anförtroddes ledningen av stiftelsen serafimerlasarettet.

De sakkunniga hade tillika framlagt förslag till lönereglering för befattningshavarna

vid serafimerlasarettet, avseende såväl underordnade

läkare som sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Statskontoret, som

delade de sakkunnigas mening, att ett förstatligande av serafimerlasarettet

borde medföra, att bestämmelserna i statens gällande avlöningsreglementen

bleve tillämpliga å personalen, funne vad de sakkunniga i sådant avseende

föreslagit utgöra en god utgångspunkt för åvägabringande av en

reglering. Ämbetsverket ville emellertid fästa uppmärksamheten vid att —

med undantag i stort sett för sinnessjukhusen — någon statligt anställd

sjukhuspersonal hittills icke funnits, samt att, när det gällde reglering av

löneställning och tjänstevillkor för personal av de kategorier, varom här

vore fråga, i ett flertal hänseenden säregna förhållanden vore för handen,

vilka påkallade uppmärksamhet. Innan en tillämpning av de statliga lönebestämmelscrna

pä detta område genomfördes, torde på grund härav en

närmare utredning, som toge hänsyn till dylika särförhållanden, böra företagas.

Med det intima samband, som vore avsett att komma till stånd mellan

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, torde det därvid ock vara av

synnerlig vikt, att personalbestånd och lönesättning avpassades med beaktande

av behov och förhållanden vid såväl den ena som den andra av

nämnda sjukvårdsanstalter, liksom ock givetvis annat tillgängligt jämförelsematerial

borde vederbörligen beaktas.

Statskontoret kunde således icke förorda, att den ifrågasatta löneregleringen

för serafimerlasarettets personal med tillhörande inordnande av

nämnda personal i det statliga lönesystemet nu komme till stånd. Vid sådant

förhållande syntes den av 1935 års riksdag beslutade provisoriska

avlöningsförhöjningen för lasarettets personal, för vars genomförande ett

belopp av G0,000 kronor av statsmedel ställdes till lasarettets förfogande

för budgetåret 1935/1936, böra bliva bestående under ytterligare något år

framåt. Statskontoret funne en dylik anordning så mycket naturligare som

de sakkunniga själva knappast syntes hava förutsatt, att statens formella

övertagande av lasarettets drift skulle äga rum redan från och med nästkommande

budgetår.

Skulle emellertid skäl anses föreligga att redan nu tillerkänna lasarettets

personal ytterligare förbättring i löneställningen utöver vad som följde av

fjolårets riksdags beslut i ärendet, syntes detta enligt ämbetsverkets mening

böra ske genom en ökning av det till provisorisk a vlöningsförhöj ning

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts preposition Nr 171.

anvisade beloppet, varvid en uttrycklig förutsättning borde vara, att de

jämkningar i nu utgående avlöningar, som därigenom skulle komma att

möjliggöras, icke finge inverka på den slutliga lönesättningen för befattningshavarna

vid lasarettet.

Vad slutligen anginge frågan örn förändrad statuppställning för serafimerlasarettet

samt de framlagda förslagen till avlönings- och omkostnadsstater

anslöte sig ämbetsverket i huvudsak till vad riksräkenskapsverket i

sådant hänseende enligt det efterföljande anfört.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 3 mars 1936

biträtt förslaget om anpassning av lönesystemet vid lasarettet efter det

statliga men har anfört vissa detalj erinringar mot detsamma. Vidare har

nämnden påpekat, att vissa av nämnden berörda pensionsfrågor tarvade

förnyad prövning. Vid nämndens utlåtande äro fogade två särskilda yttranden,

av vilka det ena, avgivet av herrar J. A. Reinvvall och G. A. Englund,

innebär, att lönerna för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen icke

borde bindas vid statlig löneplan.

Serafimerlasarettets anslagsbehov för budgetåret 1936/1937. För

innevarande budgetår har till serafimerlasarettet anvisats ett anslag av

685,000 kronor, vilket jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 21 augusti 1935

disponeras på följande sätt:

1. Vissa ersättningar till serafimerlasarettet..........kronor 73,850

2. Understöd till serafimerlasarettet................ » 526,150

3. Provisorisk avlöningsförhöjning till viss personal vid

serafimerlasarettet........................... » 60,000

4. Bestridande av kostnaderna för utbildning av sjukgymnaster

............................... »_25,000

Summa kronor 685,000

Beträffande fördelningen av posterna 1 och 4 hänvisas till statsliggaren

för budgetåret 1935/1936, sid. 372. I

I skrivelse den 1 oktober 1935 har direktionen över serafimerlasarettet

gjort framställning örn anvisande av anslagsmedel till lasarettet för nästa

budgetår. Av nämnda skrivelse inhämtas följande:

Driftutgifter i allmänhet. Summan av för budgetåret 1936/

1937 beräknade nettoutgifter för driften, uppgående till 1,707,000 kronor,

överstege med omkring 233,000 kronor summan av motsvarande verkliga

utgifter för budgetåret 1934/1935 och med omkring 30,000 kronor den beräknade

nettosumman för 1935/1936. Foges hänsyn till att i den sistnämnda

inginge beräknade utgifter för sjukgymnastutbildningen till ett

belopp av 34,300 kronor, bleve skillnaden mellan de beräknade nettoutgiftssummorna

för budgetåren 1936/1937 och 1935/1936 omkring 64,000

kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

De anförda ökningarna vore väsentligen att hänföra till utgiftstitlarna

kosthåll och avlöningar m. m. Sammansloges verkliga, respektive beräknade

nettoutgifter på ifrågavarande titlar framkomme följande belopp:

1934/1935 1935/1936 1936/1937

Kosthåll . *........................ 310,727 333,000 297,000

Avlöningar m. m.................... 647,084 792,400 903,961

Summa kronor 957,811 1,125,400 1,200,961

Utgiftssumman för budgetåret 1936/1937

överstege de båda andra årens med resp. 243,150 75,561

Summan av de anförda utgiftstitlarna utgjorde i procent av hela nettoutgiftssumman

för driften för respektive budgetår 64,98, 68,52, respektive

70,35 procent.

För budgetåret 1936/1937 hade skenbart beräknats en lägre utgift för

kosthållet än för de båda andra budgetåren. Detta berodde på att i siffrorna

för 1934/1935 och 1935/1936 inginge från titeln avlöning omförd

kostersättning. Toges hänsyn till denna ändring även för 1934/1935 och

1935/1936 bleve siffrorna för kosthållet följande:

273,827 289,000 297,000

Nettoutgifterna för kosthållet vore sålunda i verkligheten beräknade

bliva högre. Den ökning av utgifterna för kosthåll, som direktionen beräknade

redan vid ingivande av sina anslagsäskanden för budgetåret 1935/

1936 torde att döma av redan inträdd prisstegring, särskilt i fråga örn

köttvaror, ej hava varit för stor. Försiktigheten torde bjuda att räkna med

ytterligare någon stegring av priserna.

Örn siffrorna för avlöningar och pensioner för budgetåren 1934/1935

och 1935/1936 ökades med ovannämnda belopp för kostersättning, bleve

de belopp, som skulle jämföras följande:

647,084 792,400

+ 36,900 + 44,000 _

683,984 836,400 903,961

Fördelades dessa summor på nedanstående underrubriker underlättades

jämförelsen mellan de anförda budgetåren.

Läkare, tjänstemän.................. 131,286 209,465

(199,961) 207,969

Övrig personal..................... 542,712 616,433

(601,237) 680,846

Pensionärer........... 9,986 10,502 15,146

Summa kronor 683,984 836,400

(811,700) 903,961

Vid jämförelsen borde för 1935/1936 räknas med de inom parentes angivna

siffrorna. I beräkningarna för sagda budgetår inginge nämligen avlöning

och hyresersättning, som skulle utgå av statsanslag till sjukgymnastutbildning,

till sammanlagt belopp av 24,700 kronor bland de allmänna

utgifterna under titeln avlöningar etc. Motsvarande utgifter före
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

komme icke under 1934/1935 och för 1936/1937 hade de förts särskilda

från de allmänna driftutgifterna. Om berörda 24,700 kronor fråndroges

på det beräknade beloppet under respektive rubriker för budgetåret

1935/1936, framkomme de inom parentes angivna siffrorna. Skillnaden

mellan beräknade avlöningar etc. för sistnämnda budgetår och verkliga

utgifter för motsvarande ändamål under 1934/1935 bleve då omkring

127,000 kronor, vilken huvudsakligen förklarades genom den planerade

löneregleringen för underordnade läkare, syssloman samt viss sjukvårdsoch

ekonomipersonal. Denna lönereglering beräknades medföra en ökad

utgift av omkring 122,000 kronor.

Skillnaden mellan beräknade utgifter för avlöningar och pensioner

under budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 utgjorde 92,261 kronor,

varav för läkare, tjänstemän......................kronor 8,008

» övrig personal......................... » 79,609

» pensionärer............................ » 4,644

Till förklaring härav anfördes följande.

Vad först läkare och tjänstemän beträffade, hade genom Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut lasarettets driftkostnader för sjukvården belastats

med avlöning till en biträdande läkare. Innehavaren av berörda tjänst

skulle enligt direktionens mening hava avlönats helt från det särskilda

statsanslaget till sjukgymnastutbildningen, emedan tjänsten inrättats i

samband med ifrågavarande utbildnings förläggande till serafimerlasarettet.

Det av Kungl. Majit fastställda arvodet vid befattningen utgjorde

4,800 kronor, vartill komme dyrtidstillägg.

I överensstämmelse med sitt förslag i skrivelse till Konungen den 8 juli

1935 hade direktionen i kostnadsberäkningarna för budgetåret 1936/1937

icke medtagit det fyllnadsarvode av 4,500 kronor, som jämlikt Kungl.

Maj ris beslut den 23 maj 1930 utgått till en biträdande Överkirurg. Härvid

finge direktionen dock anmäla, att, sedan biträdande överkirurgen H.

Olivecrona genom sin utnämning till professor vid karolinska institutet

numera i realiteten hade ställning såsom överläkare vid lasarettet, fråga

uppkommit att anställa annan person såsom biträdande Överkirurg. Direktionen

hade icke ansett sig kunna taga ståndpunkt till sagda förslag, innan

någon tids ytterligare erfarenhet vunnits örn arbetet vid den kirurgiska

avdelningen under de nya förhållandena.

Någon ändring i antalet läkare och tjänstemän för budgetåret 1936/1937

hade icke av direktionen beslutats. Däremot hade beräknats ökning av

dyrtidstillägget med antagande att levnadskostnadsindex komme att stiga

till 160. Den ökning av det provisoriska dyrortstillägget, som gällde för

innevarande budgetår, hade antagits komma att utgå även nästföljande

budgetår. Detta berörde dock endast tre tjänstemän vid lasarettet.

Direktionen hade icke ansett sig kunna underlåta att räkna med genomförande

i full utsträckning av den lönereglering för underordnade läkare,

syssloman samt viss sjukvårds- och ekonomipersonal, till vilken direktionen

senast föregående år begärt Kungl. Majlis medverkan och som, efter

det 1935 års riksdag beviljat visst anslag, delvis kunnat genomföras. De

föreslagna lönebeloppen vore i allt väsentligt oförändrade. En viss ökning

av den tidigare beräknade kostnaden uppstode dock för läkarna och sysslomannen

dels på grund av det beräknade högre dyrtidstillägget, för sysslomannen

jämväl på grund av det särskilda dyrortstillägget, som ovan

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition Nr lil.

nämnts dels på grund av att kostersättning till läkarna beräknats utgå

i något större utsträckning än för 1935/1936 beräknades. En större ökning

uppkomma dock för sjukvårds- och ekonomipersonalen av skäl, som nedan

närmare beröras.

Till vikarier vid sjukdomsfall bland de underordnade läkarna på lasarettets

stat hade direktionen beräknat samma belopp för budgetåret 1936/

1937 som för 1935/1936, nämligen 1,000 kronor.

Till arvode åt den av lasarettets underläkare, som av direktionen förordnades

att vara personalläkare, beräknades även för budgetåret 1936/1937

1,000 kronor, varå dyrtidstillägg likväl ej avsåges skola utgå. Direktionen

tilläte sig erinra, att en den 13 februari 1933 hos Kungl. Maj:! gjord framställning

örn medgivande för direktionen att utbetala dylikt arvode tillstyrktes

av medicinalstyrelsen. Ehuru Kungl. Maj:t icke funnit sig böra

tillmäta direktionens motivering sådant avseende, att framställningen kunnat

bifallas, vågade direktionen likväl ånyo underställa ärendet Kungl.

Maurts prövning. Direktionen hyste den uppfattningen, att det vore av stor

ekonomisk betydelse, att undersökning och vård av den talrika personalen

skedde genom en därtill särskilt förordnad läkare och att det därmed förenade

betydande arbetet borde skäligen honoreras.

Den beträffande sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen framträdande

ökningen berodde till omkring 18,500 kronor på nyinrättade befattningar.

Sålunda hade vid den hjärnkirurgiska avdelningen anställts ytterligare en

assistentsköterska för övervakning av nyopererade. Vid röntgenavdelningen

hade inrättats en assistentsköterskebefattning. Därigenom bleve det tillgång

till en utbildad sköterska för vart och ett av de efter ombyggnaden

till antalet fyra röntgenlaboratorierna, vilket både med hänsyn till arbetets

risker och de dyrbara apparater och förbrukningsartiklar, som där

handhades, funnits ofrånkomligt. Vid polikliniken hade en elev ersatts med

ett sköterskebiträde. Sköterskeeleverna hade hittills haft längre arbetstid

än sköterskebiträdena och hade ej heller regelbundet kunnat utfå den helt

lediga dag i varje vecka, vartill de vore berättigade. Direktionen hade icke

ansett försvarligt att låta detta fortgå. För beredande av samma arbetstid

och veekoledighet åt eleverna som den, sköterskebiträdena hade, krävdes

fyra nya sköterskebiträden och två elever. Från första köksföreståndarinnan

och personalens organisation gjorda framställningar örn ökning av

kökspersonalens antal (två respektive tre personers ökning begärd) hade

direktionen såtillvida beaktat, att ett nytt köksbiträde anställts. Slutligen

hade jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut avlöningen till en av de

två städerskor, som beräknats erforderliga med anledning av sjukgymnastutbildningens

förläggande till lasarettet, påförts de allmänna driftkostnaderna

för sjukvården.

För nya ålderstillägg til! viss personal, dyrtidstillägg för tillfällig personal

och andra avlöningskostnader samt hyrda bostäder beräknades en sammanlagd

ökning av omkring 11,500 kronor, varav omkring 10,000 kronor

på ålderstilläg och dyrtidstillägg. Beträffande dyrtids! i 11 ägget anmärktes,

att sådant ej skulle utgå till den sjukvårds- och ekonomipersonal, för vilken

den mera genomgripande löneregleringen förutsatts. Till övrig här

ifrågavarande sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal avsåges dyrtidstillägget

fortfarande skola utgå enligt de grunder, som gällde för motsvarande

befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus. Medan statens dyrtidstillägg

vid ett antaget indextal av 160 bleve 12 procent mot 10 procent

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Marits proposition Nr 171.

vid ett indextal av 156 och 157, stege Stockholms stads rörliga tillägg från

17 procent vid ett indextal av 156 till 18 procent vid 157 och 20 procent

vid 160.

Såsom ovan antytts beräknades nu den genomgripande lönereglering,

som förutsatts för viss sjukvårds- och ekonomipersonal, medföra en större

kostnad än den föregående år beräknade. Ökningen utgjorde omkring 25,000

kronor. Detta berodde, förutom på vissa förskjutningar i åldersgrupperna,

väsentligen på att nu räknats med bruttolöner, medan föregående år räknades

med nettolöner, varmed förstås lön efter avdrag för naturaförmåner.

Sistnämnda beräkningssätt bleve missvisande, emedan personalen numera

i allt större utsträckning bodde och åte utanför lasarettet och i samma mån

icke behövde vidkännas avdrag för bostad och kost. Vidare hade för den

personal, som åtnjöte bostad och kost in natura, avdragen icke, åtminstone

för närvarande, ansetts böra höjas till de belopp, som förutsatts vid de

tidigare gjorda jämförelserna med Stockholms stads löneförmåner för motsvarande

befattningshavare. De ersättningsbelopp, som de sistnämnda haft

att erlägga för mottagna naturaförmåner, vore nämligen föremål för revidering.

Därtill komme, att kollektivavtalet vid stadens sjukhus uppsagts

av personalens organisation. På grund av anförda omständigheter hade

direktionen funnit sig böra räkna med bruttolöner och tillsvidare oförändrade

avdrag för naturaförmåner, i den mån sådana utginge.

Den återstående skillnaden mellan beräknade utgifter för avlöning åt

sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal hänförde sig till avdrag för naturaförmåner,

beroende dels på att avdragen beräknats lika med de för

närvarande tillämpade, såsom ovan anförts lägre än de för 1935/1936 beräknade,

dels på att personalen torde komma att bo och äta utanför lasarettet

i betydligt större utsträckning än för 1935/1936 beräknades.

Till avlöning åt å lasarettets gymnastikavdelning biträdande personal,

som anställdes vid sidan av de ordinarie sjukgymnasterna, beräknade direktionen

med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande den 23 maj 1930 att

fortfarande av inflytande inkomster å avdelningen använda 3,000 kronor

för år, vilket direktionen, med hänsyn till ett av statskontoret i utlåtande

över lasarettets anslagsäskande för budgetåret 1935/1936 gjort uttalande,

velat för Kungl. Majit framhålla. Direktionen ansåge denna arbetskraft

fortfarande behövlig och detta även med hänsyn till den utbildningsmöjlighet,

som därigenom kunde beredas för medicine kandidater. Vid anställande

av dylik arbetskraft hade direktionen nämligen lämnat företräde åt

den, som avlagt medicine kandidatexamen.

En av pensionärerna hade under år 1935 avlidit. Den ökning, som det

oaktat beräknades för budgetåret 1936/1937, berodde väsentligen på att

tvenne nya pensionärer tillkomme.

Vad övriga utgiftstitlar bland de allmänna driftutgifterna beträffade,

upptoges nettoutgifterna ungefärligen lika med de verkliga nettoutgifterna

under budgetåret 1934/1935 i fråga om läkemedel, mineralvatten m. m.,

förbandsartiklar, tvätt och renhållning, instrument och apparater samt inventarier

av andra slag. Beloppen för de anförda titlarna bleve i allmänhet

något lägre jin de för budgetåret 1935/1936 med stöd av de verkliga utgifterna

under budgetåret 1933/1934 beräknade. Vad anninge läkemedel, torde

sänkningen i någon man motiveras av att antalet vårddagar, som under

sistnämnda budgetår var 163,179, för 1934/1935 blev något mindre —

159,906 — och för budgetåret 1936/1397 beräknats till 159,800. Att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

sänkning av antalet vårddagar icke kunde motsvaras helt av sankta utgifter

skulle nedan närmare beröras. Sänkningen av läkemedelskostnaden torde

i huvudsak böra tillskrivas sänkta priser. För kläder beräknades en något

högre utgift än den verkliga under budgetåret 1934 1933, men lägre än

för 1935/1936. Att utgifterna för uppvärmning och belysning kunnat beräknas

lägre än den verkliga för 1934 1935 och även lägre än de för 1935/

1930 beräknade, berodde väsentligen på att det genom Övergånge^ till

växelström erhållna lägre priset för elektrisk energi, sedan med övergången

förenade utgifter blivit betalda, bomme driften tillgodo. Sammalunda vore

förhållandet med utgiftstiteln vatten, elektrisk ström för motorer etc.

Till oförutsedda utgifter m. m. hade direktionen ansett sig böra upptaga

ett mindre belopp. Avsikten därmed vore att bereda möjlighet för direktionen

att kunna i någon mån tillmötesgå önskemål att utan tidsutdräkt

få i sjukvården tillgodogöra sig framkommande tekniska nyheter. Ägandet

av en sådan möjlighet vore av alldeles särskild betydelse vid ett sjukhus,

där undervisning bedreves.

Utgifter för driften av engångskaraktär. Lasarettets

tvättinrättning vore icke inbegripen i programmet för den nyligen genomförda

ombyggnaden. En utredning angående ombyggnad av tvättinrättningen

och moderniseringen av den maskinella utrustningen hade verkställts,

men någon ytterligare åtgärd hade direktionen hittills icke ansett

sig böra vidtaga. En av de två äldsta tvättmaskinerna, som togs i bruk år

1911, vore emellertid nu så sliten, att den oundgängligen måste ersättas med

en ny. Samtidigt avsåge direktionen att kunna anskaffa ett av de två strykpressaggregat,

som vid förenämnda utredning ansetts erforderliga.

Vid röntgenavdelningen hade avprovats dikteringsapparater av ett par

fabrikat. Då sådan apparat visat sig i hög grad underlätta det alltmer ökade

arbetet vid avdelningen, så att exempelvis övertidsarbete för skrivbiträdena

ej behövt förekomma i samma utsträckning som förut, hade direktionen

funnit sig böra upptaga en dylik apparat uti kostnadsberäkningarna

för 1936/1937.

Utgifter för sjukgymnastutbildningen. Dessa upptoges

till ett totalbelopp, som vore 2,000 kronor högre än det av 1935 års

riksdag beviljade anslaget, beroende på att arvode till en biträdande läkare

komme att utgå hela året mot endast 10 månader 1935 1936, att dyrtidstillägget

beräknats bliva högre, att lönereglering beräknats för städerskan

och att utgiften för hyror blivit något högre än den beräknade.

Direktionen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla att viss tvekan

uppstått i fråga örn benämningen på de nyinrättade läkartjänsterna

vid gymnastikavdelningen. I det av Kungl. Majit den 31 maj 1935 fastställda

avtalet mellan serafimerlasarettet och gymnastiska centralinstitutet

sades i 3 § endast »läkare», i de samma dag utfärdade särskilda bestämmelserna

»underläkare» och i Kungl. Majlis brev den 21 augusti 1935 till

statskontoret angående anslag till serafimerlasarettet »biträdande läkare».

Direktionen hade i sina framställningar till Kungl. Majit örn statsanslag

såväl för innevarande som nästföljande budgetår använt benämningen biträdande

läkare, vilken benämning direktionen funnit mest motiverad med

hänsyn till ifrågavarande läkares avlöningsförhållanden och till att de vore

närmast jämförliga med de biträdande läkarna vid polikliniken.

Inkomster motsvarande driftutgifter. Sjukvår ds av gifter

från direkt betalande patienter utginge enligt av Kungl. Majit den 13

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

januari 1923 fastställda taxor. Med hänsyn till de alltmer stegrade kostnaderna

för vården kunde en höjning av vårdavgifterna icke anses opåkallad.

Direktionen hade dock icke velat föreslå en sådan åtgärd. En av anledningarna

därtill vore att Stockholms stad och Stockholms län, vilka torde

få betraktas som lasarettets naturliga sjukvårdsområde, icke vidtagit någon

åtgärd för höjning av vårdavgifterna vid sina sjukhus. (Vårddagarna å serafimerlasarettet

för patienter från Stockholms stad och Stockholms län utgjorde

för budgetåret 1933/1934 64,7 procent och för 1934/1935 62,3 procent

av hela antalet.) En höjning av vårdavgiften för i allmänt rum vårdade

sjuka från Stockholm kunde för övrigt enligt gällande sjukvårdsavtal

icke genomföras utan stadsfullmäktiges medgivande. Tillämpandet av en

högre avgift för direkt betalande sjuka från andra delar av riket än för

patienter från Stockholms stad och Stockholms län skulle innebära brytande

av en hävdvunnen princip, till vilken direktionen, åtminstone för

närvarande, icke ansåge sig böra taga initiativ. Ett avsteg från denna princip

hade emellertid skett för en annan kategori patienter, nämligen de

medellösa. Direktionen hade ansett sig förpliktad, att beträffande patienter

från andra orter än Stockholms stad och Stockholms län, då vården bekostats

av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, följa de bestämmelser,

som Kungl. Maj:t i sådant avseende utfärdat, och vilka stadgat en avgift av

4 kronor 50 öre per dag mot 2 kronor 50 öre för direkt betalande sjuka.

Ifrågavarande högre avgifter började tillämpas år 1927, och vårddagarna

för sådana sjuka uppginge under tiden 1 /,—3u/6 till 8,080. Under budgetåret

1927/1928 var motsvarande antal vårddagar 14,774 och under senast förflutna

budgetår 12,074. Därest lasarettet under sistnämnda budgetår för

berörda patienter hade tillämpat en taxa av 2 kronor 50 öre per dag, skulle

en inkomstminskning av omkring 24,000 kronor och ett motsvarande ökat

behov av statsanslag blivit följden. Direktionen hade vid beräkning av sjukvårdsavgifterna

för budgetåret 1936/1937 förutsatt, att ifrågavarande

Kungl. Maj:ts förordning, som för närvarande torde vara under revidering,

bomme att förnyas.

Sjukvårdsavgifter enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms län

grundade sig på utgifterna för sjukvården. En stegring av utgifterna medförde

därför i allmänhet proportionell ökning av Stockholms stads och

Stockholms läns avgifter. Att detta för 1936/1937 icke bleve fallet vore beroende

på att direktionen i fråga örn sjuka från Stockholms stad icke vågat

för 1936/1937 räkna med så stort antal vårddagar som det för 1935/1936

beräknade utan stannat vid en siffra, som vore överensstämmande med

verkliga antalet för senast förflutna budgetår.

Den dagkostnad, på vilken avgifterna från Stockholms stad och Stockholms

län skulle grundas, beräknades för budgetåret 1936/1937 bliva kronor

10:4377; motsvarande siffra var för 1933/1934 kronor 8:7644, för 1934/1935

kronor 9:0024 och beräknades för 1935/1936 till kronor 9:85. Före uträkningen

av ifrågavarande dagkostnad skedde vissa avdrag. Den dagkostnad, sorn

uträknades enligt medicinalstyrelsens formulär för lasarettets årsrapport

var för 1933/1934 9 kronor 3 öre, för 1934/1935 !) kronor 26 öre, beräknades

för 1935/1936 till 10 kronor 12 öre och för 1936/1937 till 10 kronor 74

öre. En betydande .stegring i kostnaden per vårddag föreläge alltså, i huvudsak

beroende på ökade utgifter för avlöning och kost. Bidragande orsak till

dagkostnadens stegring vore, att vårddagarna för inneliggande sjuka minskats

utan att utgifterna kunnat i motsvarande grad minskas. Detta vore

Bihang till riksdagens protokoll 1 Udo. / sami. Nr 171. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

icke heller möjligt. En del utgiftstitlar, såsom exempelvis fastighetens underhåll,

uppvärmning och belysning påverkades praktiskt taget ej, så länge

nedgången i vårddagarnas antal ej föranledde stängning av avdelningar.

Antalet intagna patienter var budgetåret 1933/1934 7,266 och vårddagarna

163,179. Motsvarande siffror vore för budgetåret 1934/1935 7,268 och

159,906. Då de största utgifterna för en patient i allmänhet uppkomme

under tiden närmast efter intagningen, innebure detta självfallet en stegring

i medelkostnaden per vårddag under här ovan anförda förhållanden.

Att under dessa förhållanden någon minskad personalkostnad ej heller

kunde påräknas torde vara uppenbart. Stockholms stads anslag till polikliniken

beräknades utgå med oförändrat belopp.

Statsanslag. Det för täckande av skillnaden mellan utgifter för sjukvården

och inkomster av annan art än statsanslag erforderliga beloppet utgjorde

för budgetåret 1934/1935 546,528 kronor 56 öre, beräknades för

budgetåret 1935/1936 till 625,442 kronor och beräknades för budgetåret

1936/1937 bliva 688,800 kronor. Av det för budgetåret 1934/1935 erforderliga

beloppet hade direktionen emellertid nödgats förskottera en så

betydande del som 77,663 kronor. Med utgångspunkt från hårt pressade

utgiftsberäkningar hade direktionen hemställt om ett statsanslag för sistnämnda

budgetår av — förutom det ordinarie anslaget å 120,750 kronor —

510.000 kronor, inalles sålunda 630,750 kronor. Därmed skulle emellertid bestridas

ej blott ovanberörda skillnad mellan utgifter och inkomster för sjukvården

utan också statens andel i annuitet på det hos pensionsstyrelsen upptagna

lånet för ombyggnaden. Kungl. Majit och riksdagen beviljade emellertid

utöver det ordinarie anslaget endast 475,000 kronor, eller inalles 595,750

kronor. Sedan från detta anslag täckts ovan omförmälda annuitetsandel

— 126,885 kronor -— återstod till täckande av driftkostnader för sjukvården

under sagda budgetår (546,528 kronor) allenast 468,865 kronor. Den

av Kungl. Majit gjorda beskärningen av lasarettets anslagsäskande —

35.000 kronor — skulle antingen hava motsvarats av en inkomstökning av

annat slag eller också av en utgiftsminskning på omkring 60,000 kronor.

En sådan utgiftsminskning hade direktionen ej kunnat åstadkomma. De

verkliga utgifterna för sjukvården bie vo i stället högre än de beräknade.

Stegringen inskränkte sig dock till 8,330 kronor eller icke fullt 0,6 procent.

Inkomsterna blevo omkring 31,400 kronor lägre än de beräknade, väsentligen

beroende på att beläggningen på Stockholms stads och Stockholms

läns platser blev nära 8,000 dagar mindre än beräknat. För dessa vårddagar

skulle nämligen av Stockholms stad och Stockholms län hava erlagts omkring

62 procent av skillnaden mellan vanlig legosängsavgift och verkliga

medelkostnaden för dag. Då denna inkomst uteblev, inträdde i stället en

motsvarande ökning av lasarettets behov av statsmedel. Till ökningen i

behovet av statsmedel bidrog också, att ränteinkomsterna med omkring

4.000 kronor understego de beräknade. Att direktionen nödgats göra ett så

stort budgetförskott som 77,663 kronor berodde sålunda i huvudsak dels

på att tillräckliga medel icke av statsmakterna ställts till förfogande för

täckande av det lågt beräknade anslagsbehovet, dels på att inkomsterna,

genom omständigheter över vilka direktionen icke kunnat råda, blivit

mindre än beräknat.

Av direktionen gjorda bud g et.för skott, som ännu icke blivit täckta, utgjorde

den 30 juni 1935 icke mindre än 229,426 kronor 73 öre. Då direktionens

anslagsäskande för budgetåret 1935/1936 i verkligheten beskurits ännu

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

kraftigare än för budgetåret 1934/1935 nödgades direktionen redan nu framhålla,

att sannolikt minst lika stort budgetförskott måste göras under 1935/

1936 som under 1934/1935. Direktionen vågade uttala en förhoppning, att

Kungl. Maj:t skulle finna möjligt föreslå 1936 års riksdag att täcka de av

lasarettet gjorda budgetförskotten. Direktionen tilläte sig ännu en gång

framhålla, att Stockholms stad och Stockholms län i den utsträckning, avtalen

stadgade fullgjort en mot ovanberörda budgetförskott svarande prestation,

vilket torde utgöra ytterligare ett skäl för att statsverket skulle täcka

den del av ifrågavarande utgift, som komme på lasarettet såsom den andra

avtalsslutande parten.

Lasarettets ekonomiska ställning hade nämligen sedan en lång följd av

år varit sådan, att dess egna disponibla tillgångar av fondmedel icke möjliggjort

bidrag till driftens uppehållande med mer än en ringa del av det

belopp, som måst krävas av staten — för senaste budgetår 36,896 kronor

mot 546,528 kronor.

Till driftkostnader av engångskaraktär beräknades Stockholms stad, under

förutsättning av tidigare nämnd beläggning av dess vårdplatser i ungefär

samma omfattning som under budgetåret 1934/1935, komma att

bidraga med omkring 3,200 kronor och Stockholms län under enahanda

förhållanden 2,800 kronor.

De till 27,000 kronor beräknade kostnaderna för sjukgymnastutbildningen

torde helt böra täckas av staten.

Utgifterna för räntor och amorteringar på de för ombyggnadsarbetenas

genomförande upptagna lånen ävensom beräknade inkomster till täckande

därav framginge av en vid direktionens skrivelse fogad bilaga, som återgives

här nedan. På det i Stockholms läns sparbank upptagna lånet, ursprungligen

600,000 kronor, skulle sista amorteringen äga rum den 30 juni

1937. Detta lån hade helt förräntats och amorterats med från lasarettets

poliklinik influtna, fonderade avgifter. Huru dessa avgifter i fortsättningen

skulle användas, vore direktionen icke nu beredd att uttala sig örn i annan

män, än att de syntes böra i första hand användas till täckande av driftkostnader

för polikliniken. Dessa vore betydande och tyngde lasarettets

allmänna driftutgifter i sådan omfattning, att medeldagkostnaden för inneliggande

sjuka bleve i hög grad påverkad och missvisande. Då denna

fråga torde komma att beröras vid utredningen örn serafimerlasarettets

ställning och verksamhet, funne direktionen icke anledning att för närvarande

gå närmare in på densamma.

Direktionen har i sin ovannämnda skrivelse åberopat vissa vid skrivelsen

fogade tabellariska sammanställningar, av vilka såsom bilagor vid denna

proposition i sammandrag återgivas en tablå över utgifter vid serafimerlasarettet

(bilaga D), en tablå över inkomster vid serafimerlasarettet (bilaga

E) samt en tablå över utgifter och inkomster vid serafimerlasarettet

för ränta och amortering å ombyggnadslånen ävensom uppgift om budgetförskott

(bilaga F).

Med åberopande av vad av direktionen enligt det ovanstående anförts

och av innehållet i nämnda bilagor har direktionen hemställt, att Kungl.

Majit ville föreslå 1936 års riksdag att anvisa följande anslag till serafimerlasarettet

för budgetåret 1936/1937, nämligen till ersättningar och under
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

stöd 698,300 kronor, till sjukgymnastutbildning 27,000 kronor, till annuitet

å det hos pensionsstyrelsen upptagna lånet för ombyggnaden 127,000 kronor

samt till ersättande av de budgetförskott, lasarettet gjort till och med

den 30 juni 1935 229,427 kronor, eller tillhopa 1,081,727 kronor.

Statskontoret anförde i utlåtande den 23 november 1935 över direktio
-

nens berörda anslagsäskanden bland annat följande:

Direktionen hade beräknat lasarettets anslagsbehov för nästa budgetår

till belopp och efter fördelning, som i flera avseenden skilde sig från vad

som av Kungl. Majit fastställts i brev den 21 augusti 1935 för budgetåret

1935/1936. För att möjliggöra en jämförelse mellan nu utgående anslag och

föreliggande anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937 hade statskontoret

under hand införskaffat vissa uppgifter angående anslagsberäkningen för

nämnda budgetår. På grundval av dessa uppgifter hade statskontoret uppgjort

nedan intagna sammanställning:

Äskat anslag

Beviljat anslag

Äskat anslag

1935/1936

1935/1936

1936/1937

1.

Vissa ersättningar ...........

73,850: —

73,850: —

73,850: —

2.

Understöd ..................

603,588: —

526,150: —

661,048: —

3.

(Provisorisk) avlöningsf örhöj ning

71,959: —

60,000: —

90,402: —

4.

Bestridande av kostnader för

sjukgymnastutbildning .......

34,300: —

25,000: —

27,000: —

5.

Budgetförskott ..............

151,763: 47

—

229,427: —

Summa kronor 935,460: 47

685,000: —

1,081,727: —

Den av serafimerlasarettet ifrågasatta ökningen av anslagsposten till

»understöd», (661,048 — 526,150 =) 134,898 kronor, hänförde sig till föl
-

jande utgiftsändamål:

1. Nettobeskärning av anslagsäskandena för budgetåret 1935/

1936 (65,055 — 3,750 =)................................. 61,305

2. Nyanskaffning.......................................... 9,500

3. Ökade medel till annuitet (127,000 — 123,955 =) ......• • • • • 3,045

4. Ökade utgifter för staten på grund av minskad beläggning å

Stockholms stads och läns platser......................... 23,271

5. Ökade dyrtidstillägg m. m. till läkare och tjänstemän (4,840—

3,318=) ...... K522

6. Ökning för pensioner .................................... 2,809

7. Nya befattningar ....................................... 11,600

8. Ålderstillägg och dyrtidstillägg till viss personal............ 6,958

9. Skillnad i avdrag för naturaförmåner......v ............... 14,888

Summa kronor 134,898

Stegringen av beräknade utgifter för avlöningsförhöjning till viss personal

vid lasarettet, (90,402 — 60,000 —) 30,402 kronor, syntes fördela sig

på följande delposter:

1. Skillnad mellan äskat och beviljat anslag 1935/1936 ......... 11,959

2. Ytterligare kostnad för biträdespersonalens lönereglering .... 15,125

3. Ökning för avlöningar till läkare och tjänstemän............ 3,318

Summa kronor 30,402

opaginerad Kontrollera mot PDF

6!)

Kungl. Marits proposition Nr 171.

I avvaktan på slutförandet av den då pågående utredningen angående

serafimerlasarettets ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden,

syntes det ämbetsverket, att man icke borde företaga några ändringar vare

sig i dispositionen av anslaget eller beträffande anslagsbeloppets storlek, då

eljest utredningen skulle kunna föregripas. Alldeles särskilt funne statskontoret

det uteslutet att i nuvarande läge tillstyrka några anslagshöjningar.

Med hänsyn härtill hade ämbetsverket icke ansett sig för närvarande böra

upptaga till övervägande de olika spörsmål, lasarettsdirektionen framlagt i

samband med anslagsäskandena.

Av samma skäl föranledde ett till statskontoret överlämnat yttrande

från gymnastiska centralinstitutets direktion över ifrågavarande anslagsäskanden

icke något särskilt uttalande från statskontorets sida.

I berörda utlåtande, vilket avgavs den 13 november 1935, hade direletinnen

över gymnastiska centralinstitutet yttrat:

Till att börja med ville direktionen hemställa, att benämningen för de

underordnade läkare, som begärdes för gymnastikavdelningen, måtte ändras

från biträdande läkare till underläkare. På grund av svårigheten att nå

en överenskommelse med serafimerlasarettets direktion, hade direktionen

varit nödsakad att i ogynnsammaste fall räkna med att dess lärare i sjukgymnastik

ej skulle få överläkarställning på lasarettets gymnastikavdelning,

utan endast få undervisa där, och hade med hänsyn härtill för sjukvårdens

bestridande begärt tvenne biträdande läkare med mera självständig

ställning. Sedermera hade emellertid Kungl. Majit den 31 maj 1935 bestämt,

att institutets lärare skulle bliva överläkare å gymnastikavdelningen,

och som en nödig följd av detta hade genom samma beslut de bägge underordnade

läkartjänsterna vid avdelningen förändrats till underläkartjänster.

Emellertid hade tjänsterna i fråga i nådigt brev den 21 augusti 1935 angående

anslag till understöd och ersättningar till serafimerlasarettet kommit

att betecknas som biträdande läkartjänster, en beteckning, som i fortsättningen

förordats av lasarettsdirektionen i dess skrivelse. Gymnastiska

centralinstitutets direktion finge emellertid hemställa, att tjänsterna bleve

betecknade som underläkartjänster.

Dessa underläkartjänster hade enligt institutsdirektionens mening en

mycket betydande uppgift att fylla i sjukgymnastikens utveckling i landet

genom att vara utbildningsplatser för yngre läkare, vilka önskade utbilda

sig i sjukgymnastik. Dylika platser hade hittills saknats i detta läroämne,

i motsats till vad fallet varit inom andra grenar av läkekonsten. Det syntes

direktionen därför vara av allra största vikt. att denna deras karaktär av

utbildningsplatser icke förvanskades. Detta skedde emellertid, örn man tillläte

innehavarna att förena dessa tjänster med andra uppdrag eller med utövande

av enskild läkarpraktik. Rätt att medgiva tillstånd att förena

ifrågavarande läkartjänster med andra arbetsuppgifter tillkommc enligt

nu gällande bestämmelser direktionen över serafimerlasarettet. För tillvaratagande

av sjukgymnastikens intressen i detta avseende syntes det

emellertid direktionen vara nödigt, att tillståndet ifråga gjordes beroende

jämväl av medgivande från direktionen över centralinstitutet eller, örn

detta ej ansåges lämpligt, att Kungl. Majit ville som villkor för utgivande

av lön till ifrågavarande befattningshavare föreskriva, att med befattningarna

icke finge förenas annat uppdrag eller läkarpraktik.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Lasarettsdirektionen begärde, att till avlöning av personal, som utöver

de ordinarie sjukgymnasterna anställdes å gymnastikavdelningen, få disponera

3,000 kronor av de å avdelningen inflytande inkomsterna. Som skäl

härför åberopades, att därigenom ökade utbildningsmöjligheter kunde beredas

medicine kandidater. I betraktande av dels den omständigheten, att

antalet sjukgymnaster höjts från fyra till sex och att tjugo sjukgymnastelever

numera stöde till avdelningens förfogande, dels den omständigheten

att genom inrättande av en särskild sjukgymnastikkurs för medicine kandidater

och ordnande av tvenne utbildningsplatser vid avdelningen utbildningsmöjligheterna

tillräckligt tillgodosetts, tilläte sig direktionen påpeka,

att detta belopp torde kunna inbesparas.

I fråga om nämnda gymnastikassistentbefattning har kanslern för rikets

universitet i utlåtande den 28 januari 193G såsom eget yttrande åberopat

vad lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i ärendet anfört.

Av lärarkollegiets utlåtande inhämtas följande:

Ifrågavarande gymnastassistentbefattning (för vilken ovannämnda 3,000

kronor vore avsedda) utgjorde den enda tillgängliga möjligheten för en

medicine studerande till grundlig utbildning i den sjukgymnastiska behandlingens

teknik och indikationer. Den måste därför anses som en synnerligen

viktig utbildningsplats, särskilt för de blivande läkare, som i sin framtida

verksamhet komme att välja till specialitet den medicinska rörelsebehandlingens

indikationer och teknik.

Kollegiet funne, att behovet av nämnda assistentbefattning klart förelåge

oberoende av den karaktär de underordnade läkartjänsterna vid avdelningen

för framtiden komme att erhålla. Då det i ena fallet gällde en

gymnastbefattning och i det andra fallet läkarbefattningar och sålunda

arbetsuppgifterna vore helt olika, kunde dessa båda kategorier av befattningar

som utbildningsplatser icke ersätta varandra. Kollegiet kunde i detta

sammanhang icke underlåta att påpeka, att för undervisningens liksom ock

för sjukvårdens behöriga handhavande måste anses oundgängligt, att dessa

underordnade läkare hade nödig förutbildning såväl för bedömande av kirurgiska

respektive invärtes medicinska sjukdomsfall (beträffande de senare

representerade den underordnade läkaren till och med den enda tillgängliga

sakkunskapen) som ock beträffande rörelsebehandlingens teknik. I

det senare avseendet lämnade den ifrågavarande gymnastbefattningen en

utmärkt skolning.

Att de nämnda fordringarna på de underordnade läkarna uppehölles

vore ofrånkomligt, örn den tanke skulle kunna förverkligas, som legat till

grund för kravet på omorganisation av sjukgymnastutbildningen, nämligen

att denna skulle stå under kompetent medicinsk ledning.

Då som skäl för indragning av ifrågavarande gymnastbefattning därjämte

anförts, att den numera vore för sjukvården obehövlig till följd av

att antalet sjukgymnaster ökats från fyra till sex, ville kollegiet endast påpeka,

att till följd av den stora tillströmningen av sjuka även dessa utökade

arbetskrafter visat sig så otillräckliga, att ytterligare ett antal, för

närvarande icke mindre än fem legitimerade sjukgymnaster anställts för

att behandlingarna skulle kunna medhinnas.

Kollegiet ville på dessa grunder för sin del bestämt framhålla, att den

ifrågavarande assistenttjänsten vid serafimerlasarettets gymnastiska avdelning

borde i oförändrat skick bibehållas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Direktionen över serafimerlasarettet har rörande berörda detaljfråga i

utlåtande den 11 december 1935 yttrat:

Befattningen vore den enda tillgängliga befattning, vid vilken en medicine

kandidat hade tillfälle att förvärva färdighet och insikter i sjukgymnastik.

Utan att närmare ingå på befattningens betydelse ur denna synpunkt,

vilket torde vara karolinska institutets sak, ville direktionen dock

anmärka, att denna assistentbefattning förefölle synnerligen fördelaktig

även ur den synpunkten, att den kunde bereda tillfälle till en förberedande

skolning för unga läkare, som sedan ville i egenskap av biträdande läkare

ytterligare fullkomna sin utbildning och arbeta på sjukgymnastikens område.

Direktionen finge på nu anförda grunder avstyrka direktionens över gymnastiska

centralinstitutet förslag.

Ovannämnda sakkunniga för utredning rörande serafimerlasarettet hava

den 11 januari 1936 avgivit utlåtande angående lasarettsdirektionens framställning

om anslag för budgetåret 1936/1937, ävensom angående statskontorets

yttrande den 23 november 1935 och direktionens över gymnastiska

centralinstitutet yttrande den 13 november 1935. De sakkunniga hava

anfört:

Såsom i betänkandet uttalats, hade de sakkunniga funnit den av direktionen

ifrågasatta löneökningen för underordnade läkare, syssloman och

viss sjukvårds- och ekonomipersonal i stort sett väl motiverad. De sakkunniga

hade nu med tillämpning av i betänkandet framlagt förslag om anpassning

till det statliga lönesystemet uppgjort förslag till avlöningsstat för

personalen (se nedan). Detta förslag innefattade bruttosiffror och slutsumman

vore därför icke direkt jämförbar med den av direktionen angivna

avlöningssumman, vilken dessutom innefattade pensioner. De sakkunniga

hade emellertid i noter till sitt statförslag (jfr. handlingarna i ärendet) angivit

siffror, som gjorde en sådan jämförelse möjlig. Här borde framhållas,

att de sakkunniga för att få full jämförbarhet med direktionens statförslag

beräknat dyrtidstillägget efter samma indextal (160) som direktionen.

Detta medförde att proportionen mellan de i betänkandet angivna kostnadssiffrorna

för de båda löneregleringsförslagen ändrades, så att de sakkunnigas

förslag bleve omkring 1,200 kronor dyrare än direktionens. Vidare

hade de sakkunniga upptagit en förslagsvis beräknad summa av 7,500 kronor

till lönefyllnad åt sådan personal, som vid genomförande av det framlagda

förslaget skulle lida löneminskning. Därjämte hade ett belopp av

10,000 kronor uppförts i anslutning till förslag i betänkandet, avseende

under budgetåret uppkommande behov av ersättning till ytterligare personal

m. m. Ä andra sidan hade i avlöningsstaten icke frånräknats några

pensionsavgifter, emedan dessa enligt (le sakkunnigas förslag skulle fonderas

till dess frågan om grunderna för personalens pensionering blivit ordnad.

Beträffande avlöning lill vikarier under semester för kikare ville de sakkunniga

anmärka, att de i nu framlagt statförslag räknat med arvode av 240

kronor i stället för nuvarande 200 kronor till vikarie för en var av sju överkikare

men ä andra sidan beräknat reglerat dyrtidstillägg i stället för å

nuvarande arvode utgående oreglerat dyrtidstillägg i avsikt att dyrtidstilllägg

skulle utgå efter samma grunder som gällde flir annan personal. Till

vikarier under semester för underordnade kikare hade räknats med den för

andre underläkare föreslagna avlöningen (lönegrad 11 för extra tjänstemän),

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

varjämte vikariatersättning enligt statens grunder beräknats för de anställda

underläkare och amanuenser, som vid semester vikarierade i befattning,

placerad i högre lönegrad än den de själva tillhörde. Till vikarie under

semester för biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken och

vid psykiatriska polikliniken hade räknats med respektive 400 kronor och

200 kronor eller lika med respektive befattningshavare tillkommande arvode.

Totalkostnaden för vikarier under semester för läkare kunde under

anförda omständigheter beräknas bliva omkring 500 kronor mindre, än vad

direktionen beräknat. I fråga örn vikariatsersättning under annan tjänstledighet

än semester syntes kunna förfaras efter enahanda grunder, dock

att underläkare, som av direktionen förordnades att jämte egen tjänst vikariera

å överläkartjänst, borde kunna såsom hittills varit praxis utöver sin

lön erhålla det med överläkartjänsten eventuellt förenade arvodet (1,000

—1,500 kronor per år för vissa överläkare). De sakkunniga hade räknat

med samma belopp — förslagsvis 1,000 kronor — som direktionen till vikarier

vid sjukdomsfall bland underordnade läkare. Ett arvode av 1,000 kronor

till personalläkare hade jämväl beräknats. Vid akademiska sjukhuset

i Uppsala utginge arvode till personalläkare med 800 kronor, varav 500

kronor dock torde utgå från sköterskeskolans stat för handhavande av elevernas

sjukvård. Vid Lunds lasarett utginge intet dylikt arvode. Personalens

sjukvård handhades av i huvudsak vederbörande poliklinikläkare. Då

denne ägde tillgodogöra sig ersättning av andra poliklinikpatienter, hade

någon ersättning för sjukvård av personal icke ifrågasatts. Vid lasarettet

i Mörby utginge arvode till personalläkare med 300 kronor. Ett arvode av

1,000 kronor till personalläkare vid serafimerlasarettet, där en person handhade

berörda uppdrag, syntes skäligt. De sakkunniga ville som sin mening

uttala, att den vid serafimerlasarettet genomförda anordningen med personalläkare

vore till fördel för såväl lasarettet som personalen. Tilläggas

kunde också, att det torde vara omöjligt att låta uppdraget som personalläkare

träda i stället för annat arbete, som denne läkare nu utförde på

sjukhuset.

Den av direktionen beräknade personalökningen torde få anses fullt motiverad.

De sakkunniga ville i detta sammanhang erinra örn, vad i förra delen

av utredningen framhållits, nämligen att den ständigt fortgående intensifieringen

av sjukvården på lasaretten i vår tid förde med sig ett betydande

krav på ökad personal.

Serafimerlasarettets direktion hade i statskrivelsen med anledning av ett

av statskontoret i utlåtande över lasarettets anslagsäskande för budgetåret

1935/1936 gjort uttalande, velat för Kungl. Majit framhålla, att behov

av extra arbetskraft, vid sidan av de ordinarie sjukgymnasterna, fortfarande

förelåge — Kungl. Majit medgav den 23 maj 1930, att 3,000 kronor

för år av å gymnastikavdelningen inflytande inkomster finge därtill

användas — och detta även med hänsyn till den utbildningsmöjlighet, som

därigenom kunde beredas för medicine kandidater. Vid anställning av dylik

arbetskraft hade direktionen lämnat företräde åt den, som avlagt medicine

kandidatexamen. Direktionen över gymnastiska centralinstitutet hade

i sitt ovanberörda utlåtande påpekat, att ifrågavarande 3,000 kronor kunde

inbesparas.

De sakkunniga hade i sitt statförslag räknat med att ett belopp av 3,300

kronor skulle få användas för berörda ändamål. Det syntes dock de sakkunniga

vara lämpligare, att en ändrad form framdeles gåves åt Kungl. Majits

medgivande. De sakkunniga hade vid bedömande av denna fråga tagit

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 171.

hänsyn till de skäl, som en av de sakkunniga, professor Söderlund, anfört,

och vilka i korthet vore följande. De båda biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen

borde med hänsyn till sjukvårdens krav hava fullgod specialistutbildning,

den ene i kirurgi-ortopedi, den andre i medicin. En person

kunde icke besitta sådan kompetens på bägge områdena, varför sjukvårdens

krav ej kunde tillgodoses genom den av gymnastiska centralinstitutets

direktion förordnade lärare, som hade överläkares ställning vid avdelningen.

Då tillika överläkaren icke kunde tänkas vistas å polikliniken

under hela behandlingstiden utan endast en kortare del av denna, måste

under större delen av dagen den medicinska sakkunskapen vara representerad

av de övriga två läkarna. Även härav franninge således, att dessa

bägge läkare måste vara fullt utbildade, den ene i ortopedi-kirurgi, den

andre i invärtes medicin. De ifrågavarande läkarbefattningarna kunde

därför icke tänkas vara utbildningsplatser. Utbildningsmöjlighet för medicine

kandidater i sjukgymnastikens teknik utöver de kurser, som redan

före den nuvarande organisationen av gymnastikavdelningen där gåves genom

lärare vid karolinska institutet, vore väl behövlig och kunde tillgodoses

genom inrättande av tillsvidare en sjukgymnastbefattning, avsedd för

medicine kandidater, alltså ett bibehållande av nuvarande anordning men

i mera bestämd form. Befattningen vore välbehövlig även ur sjukvårdssynpunkt.

I fråga örn pensionsstat hänvisade de sakkunniga till en vid utlåtandet

fogad bilaga, vilken upptoge nu utgående pensioner ävensom tvenne av

direktionen föreslagna nya pensioner jämte dyrtidstillägg, beräknat efter

ett index av 160. Av denna bilaga franninge, att pensionsstaten för budgetåret

1936/1937 skulle sluta på ett belopp av 15,146 kronor.

I anslutning till i betänkandet avgivna förslag hade de sakkunniga jämväl

uppställt förslag till inkomststat och omkostnadsstat för lasarettet (se

nedan), innefattande bruttosiffror.

De sakkunniga hade ej funnit skäl föreligga för beskärning av direktionens

utgift sberäkningar. I en vid utlåtandet fogad specifikation av den till

27,000 kronor beräknade utgiftssumman för sjukgymnastutbildningen hade

utan ändring av slutsumman vidtagits de ändringar, som föranleddes av

det löneregleringsförslag, de sakkunniga framlagt. Den beräknade utgiftssumman

borde efter Kungl. Maj:ts prövning kunna få överskridas.

Av såväl direktionen som de sakkunniga hade ett belopp av 10,000 kronor

uppförts till oförutsedda utgifter. I förhållande till arten och omfattningen

av lasarettets verksamhet vore detta belopp utan tvivel lågt; den

fortlöpande erfarenheten borde fälla utslaget i frågan, huruvida en ökning

av detta belopp framdeles kunde vara erforderlig.

De sakkunniga hade vid sin utredning viii övervägt möjligheten att genom

höjning av vårdavgifter kunna nedbringa lasarettets anslagsbehov

men hade i likhet med direktionen icke ansett sådan åtgärd för det närvarande

tillrådlig. Ej heller vågade de sakkunniga räkna nied högre beläggningssiffror

än direktionen i sitt statförslag gjort, liksom ej heller beräkna

övriga inkomster högre. För att i någon mån kunna nedbringa anslagsbehovet

ville de sakkunniga dock föreslå och hade i förslaget till inkomststat

räknat med att av den 30 juni 1935 fonderade poliklinikavgifter — 131,760

kronor 29 öre — taga i anspråk 100,000 kronor för täckande av driftkostnader.

De inflytande inkomsterna flit polikliniken syntes fullt säkerställa (Ion

förräntning och amortering av det mindre byggnadslånet, som ännu återstode,

och vilken upphörde från och med budgetåret 1937/1938. Med hän
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

syn till avtal och praxis vid beräkning av sjukvårdsavgifter, som skulle erläggas

av Stockholms stad och Stockholms län, torde hänsyn därvid få tagas

även till dessa 100,000 kronor, vilka liksom vissa andra inkomster borde

frånräknas bruttoutgifterna, innan den dagkostnad uträknades, på vilken

ifrågavarande avgifter grundade sig. Den minskning i det av direktionen

beräknade anslagsbehovet, som kunde ernås genom att sagda 100,000 kronor

tillfördes inkomststaten, inskränktes till omkring 50,000 kronor.

Beträffande budgetförskott till sammanlagt belopp av 229,427 kronor

ville de sakkunniga i överensstämmelse med sitt uttalande i avgivet betänkande

föreslå, att dessa täcktes genom ett engångsanslag av statsmedel.

Den av de sakkunniga förordade personalförteckningen för serafimerlasarettet

för nästa budgetår har följande utseende:

Ordinarie befattningshavare

Sjukvårdspersonal.

1 inspektionssköterska..........................B 11 4,104

52 sköterskor.................................B 7 171,600

2 sjukgymnaster (kvinnliga)......................B 9 7,344

1 förste fotografibiträde vid röntgenavdelningen......B 5 2,988

1 laboratoriebiträde.............................B 2 2,520

Summa 188,556

Ekonomipersonal.

1 husmoder...................................B 6 3,144

1 första köksföreståndarinna......................Bil 4,104

1 andra » ......................B 7 3,300

1 kokerska (diet-)..............................B 1 2,364

1 tvättföreståndarinna ..........................B 5 2,988

1 maskinmästare...............................B 14 5,304

1 maskinist...................................B 10 4,104

1 förste reparatör.............................B 7 3,486

1 andre reparatör............................ B 6 3,300

3 förste eldare ................................B 5 9,432

1 trädgårdsmästare.............................B 7 3,486

1 snickare....................................B 7 3,486

2 förste expeditionsvakter........................B 7 6,972

1 expeditionsvakt..............................B 6 3,300

1 portvakt...................................B 7 3,486

2 » ...................................B 6 6,600

1 manligt biträde..............................B 4_2,988

Summa 71,844

Kontorspersonal.

1 syssloman ..................................B 24 9,060

1 bokhållare..................................B 15 5,676

1 kassör (kvinnlig)..............................Bil 4,104

1 kameralbiträde (mani.).........................B 8 3,672

1 kontorsbiträde (kvinnl.)...................... B 4_2,832

Summa 25,344

Summa summarum 285,744

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Den för samma budgetår föreslagna avlöning sstaten ter sig som följer:

1. Avlöningar till ordinarie befattningshavare (mera fast anställda)

enligt särskild personalförteckning, förslagsvis .... 285,744

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, enligt följande fördelning:

a. arvoden m. m................................. 62,110

b. vikariatsersättningar m. m..................... • • 4,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal enligt följande

fördelning:

a. grundavlöningar............................... 485,044

b. avlöningsförhöjningar m. m.:

1. avlöningsförhöjning.................... 23,500

2. vikariatsersättning under semester........ 20,800

3. » » sjukdom........ 12,500

4. extra personal för vakning, rengöring m. m. 13,550

5. olycksfallsförsäkringspremier............. 3,500

6. förhyrda våningar..................... 45,130

förslagsvis

4. Till direktionens förfogande för bestridande av under bud
getåret

uppkommande behov av ersättning till ytterligare

personal m. m............................... • • • •

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

dyrtidstillägg ............................ 108,700

dyrortstillägg........................... 70,800

fyllnad i avlöning........................ 7,500

felräkningspengar: kassören.................. 300

» : poliklinikkassören .......... 120

biträde vid undervisningskurser.............. 600

Summa förslagsvis kronor

118,980

10,000

188,020

1,154,798

Den av de sakkunniga framlagda omkostnadsstaten för nämnda budgetår

återgives här nedan:

Driftutgifter A.

Läkemedel.....................

Verkliga

1934/1935

75,698: 45 förslagsvis

Beräknade

1936/1937

76,000

Förbandsartiklar................

43,379: 91

»

44,000

Mineralvatten, vin, is m. m.......

5,824: 09

»

6,000

Instrument och apparater

a. för röntgenavdelningen

1. instrument och apparater samt

deras underhåll ............

7,269: 52

7,500

2. rör, film m. fl. förbrukningsar- tiklar ....................

105,734: 23

»

105,500

b. för lasarettet i allmänhet

1. instrument och apparater samt

deras underhåll ............

24,679: 82

25,000

2. slipning, diverse gummivaror,

sprit och andra förbrukningsar- tiklar ....................

18,243: 26

»

18,000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

5. Kläder, sängkläder och andra inventarier
a.

kläder, sängkläder och deras underhåll

.......................

b. möbler och andra inventarier samt

deras underhåll...............

c. glas, porslin m. fl. förbrukningsartiklar

......................

6. Patienters och personals utspisning. .

7. Värme, lyse och hithörande förbrukningsartiklar

...................

8. Tvätt, renhållning (inre och å gård),

vatten och hithörande förbrukningsartiklar

.......................

9. Förbrukningsartiklar inom ekonomien,

ej redovisade under annan rubrik . .

10. Fastighetens underhåll, reparationer,

brandförsäkringspremier m. m......

11. Diverse utgifter

a. skriv-, tryck-, bindnings- och annonskostnader

................

b. telefonabonnemang, telegram och

telefonsamtal................

c. reagens m. fl. förbrukningsartiklar

för laboratorierna.............

d. djur och djurfoder............

e. kostnader för diverse undersökningar
1.

Wassermans...............

2. histo-patologiska............

3. andra....................

f. tandvård åt patienter i allmänt rum

12. Till direktionens förfogande för oförutsedda

utgifter..................

Summa

Verkliga Beräknade

1934/1935 1936/1937

24,750: 33

förslagsvis

27,500

26,772:16

26,800

9,861: 04

»

9,800

329,617: 45

»

316,000

99,592: 63

»

79,500

38,733: 92

»

40,000

2,912: 83

»

2,700

47,807: 66

40,500

16,257: 63

»

16,500

14,578: 71

»

14,600

5,256: 85

5,600

2,325: 20

»

2,500

2,183: 33

2,200

8,000: —

8,000

»

500

895: —

2,000

10,000

910,374:02 886,700

Driftutgifter B.

Kostnader för sjukgymnastutbildning. . ._—: —_27,000

Summa —: — 27,000

Driftutgifter C.

Utgifter av engångskaraktär:

1 tvättmaskin m. m............... —: — 12,800 •

1 dikteringsmaskin............... —: — 2,700

Summa

15,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ränta och amortering å:

Maj:ts proposition Nr 171.

77

Verkliga

Beräknade

1934/1935

1936/1937

Kapitalutgifter.

i .......... 198,770:51

198,770

sparbank . . . 132,225: —

124,200

Summa 330,995:51

322,970

Avskrivningar

Sjukvårdsavgifter.

Summa 132: 051 förslagsvis —: —

Poliklinikavgifter.

Läkare tillkommande............... 27,721: 50 förslagsvis 27,400

Del av poliklinikavgifter:

felräkningspenningar.............. 120: —

Avskrivningar......................förslagsvis_

Summa 27,841:50

27,400

Den föreslagna inkomststaten torde böra här intagas. Beträffande vid

densamma fogade förklarande anmärkningar hänvisas till betänkandet.

Verkliga Beräknade

inkomster inkomster

för för

1934/1935 1936/1937

Sjukvårdsavgifter:

enligt fastställda dagavgifter............... 377,372 376,059

» avtal med Stockholms stadsfullmäktige. . 260,198 295,000

» » » » läns landsting . . . 227,896 260,000

Bidrag till förräntning och amortering av byggnadslån:
från

Stockholms stad..................... 38,942 38,955

» » län ..................... 24,328 24,200

» patienter i enskilt och halvenskilt rum . . . 8,615 8,615

Poliklinikavgifter:

a) för undersökning och behandling av sådana

patienter, å vilka lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete skall äga tillämpning .... 62,666 63,000

b) för undersökning och behandling av andra

poliklinikpatienter:

1) att användas till ränta och amortering av

byggnadslån........................ 132,225 124,200

2) att användas för täckande av kostnader

för avlöning........................ 20,693 26,207

3) ytterligare för samma ändamål av fonderade

poliklinikmedel................. 100,000

1 Sjukvårdsavgifter . . 2:50

Begravningskostnader 129: 55

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majlis ''proposition Nr lil.

Verkliga Beräknade

inkomster inkomster

för för

1934/1935 1936/1937

Ersättningsmedel:

a) ersättning för privatpatienter vid röntgenavdelningen

m. m...................... 33,190 33,360

b) gottgörelse från karolinska institutet för upp
låtelse

av lokal m. m. för undervisning i medicinsk

rörelsebehandling................ 4,250 4,250

c) gottgörelse för vissa lokaler, omföring från

anslaget till sjukgymnastutbildning........ 4,668

d) Stockholms stads anslag till poliklinik...... 20,800 20,800

e) fattigbössemedel och burskapsavgifter...... 43 —

Ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna

naturaförmåner:

av direktionen beräknade................. 194,545

ytterligare av semestervikarier.............. — 10,455

Räntemedel:

levererade av stiftelsen serafimerlasarettet..... 36,896 37,000

övriga (eventuellt förekommande ränta å utestående

vårdavgift).

Övriga inkomster (angivas under samma titelrubriker,

som ingå i avlönings- och omkostnadssta
-

terna).

Avlöning:............................... 3,129

1. Läkemedel..........................

2. Förbandsartiklar.....................

3. Mineralvatten, vin, is m. m............. 52

4. Instrument och apparater:

a) för röntgenavdelningen:

1. instrument och apparater samt deras

underhåll......................

2. rör, film m. fl. förbrukningsartiklar. . .

b) för lasarettet i allmänhet:

1. instrument och apparater samt deras

underhåll....................... 4 —

2. slipning, diverse gummivaror m. m. . .

5. Kläder, sängkläder och andra inventarier:

a) kläder, sängkläder samt deras underhåll . 121 —

b) möbler och andra inventarier samt deras

underhåll........................

c) glas och porslin m. fl. förbrukningsartiklar 105 100

6. Patienters och personals utspisning....... 18,890 19,000

7. Värme, lyse och hithörande förbrukningsartiklar

..............................

8. Tvätt, renhållning m. m................ 27 —

9. Förbrukningsartiklar inom ekonomien..... 330 300

10. Fastighetens underhåll, reparationer m. m. . 553 500

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.

79

11. Diverse utgifter:

a) skriv-, tryck-, bindnings- och annonskostnader

............................

b) telefonabonnemang, telegram och telefonsamtal

.........................

c) reagens m. fl. förbrukningsartiklar för laboratorierna

.........................

d) djur och foder .....................

e) kostnader för diverse undersökningar . .

f) tandvård åt patienter i allmänt rum. . . .

12. Till direktionens förfogande för oförutsedda

utgifter ............................

Statens anslag:

a) för driftutgifter.......................

b) » ränta och amortering å byggnadslån....

Budgetförskott för 1934 1935 ...............

Summa kronor

Verkliga

inkomster

för

1934/1935

4,504

2,214

468,865

126,885

77,663

1,951,456

Beräknade

inkomster

för

1936/1937

4,500

2,300

674,500

127,000

2,449,514

De sakkunniga hava med ledning av ovan intagna stater förordat följande

anslag till serafimerlasarettet för budgetåret 1936/1937, nämligen till

driftutgifter, förslagsvis 674,500 kronor, varav 27,000 kronor för sjukgymnastutbildning,

till ränta och amortering av byggnadslån förslagsvis 127,000

kronor samt till täckande av budgetförskott för tiden till och med den 30

juni 1935 229,427 kronor, eller tillhopa 1,030,927 kronor.

Riksräkenskapsverket har i sitt ovanberörda utlåtande gjort vissa erinringar

av teknisk art gentemot de sakkunnigas förslag till stater. Dessa

erinringar torde lämpligen böra beröras i detta sammanhang.

Därest lasarettets inkomster icke ansåges böra redovisas å en härför å riksstatens

inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet uppförd titel borde

dessa inkomster icke såsom i förslaget sidoordnas med statens anslag utan

upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å lasarettets stat. Inkomsterna

borde därvid upptagas å omkostnadsstaten, därest skilda anslag anvisades

till avlöningar och omkostnader, men i annat fall å en för avlöningar och

omkostnader gemensam stat. Vidare borde iakttagas, att inkomsterna

skulle redovisas netto. Avskrivningar av sjukvårds- och poliklinikavgifter

och utbetalningar av läkares andelar i sistnämnda avgifter borde alltså ej,

såsom föreslagits, redovisas å härför å omkostnadsstaten upptagna utgiftsposter

utan belasta vederbörande uppbördstitel. Å andra sidan torde de

med titeln »Övriga inkomster» i förslaget avsedda inkomsterna, i den mån

de avsåge återbetalningar och dylikt, böra uppdebiteras å vederbörande

utgiftsposter å staten. Bidragen till förräntning och amortering av byggnadslån

från patienter i enskilt och halvenskilt rum torde kunna upptagas

under rubriken »sjukvårdsavgifter». Beträffande riksstatsanslagen framhölles,

att för lasarettet borde uppföras under åttonde huvudtiteln dels ett

anslag till avlöningar, dels ock ett anslag till omkostnader. Eventuellt förekommande

pensionskostnader borde däremot redovisas å vederbörligt an
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

slag å elfte huvudtiteln. Därest inkomsterna komme att redovisas som särskilda

uppbördsmedel samt överstiga summan av omkostnaderna, borde

ett gemensamt anslag uppföras för avlöningar och omkostnader. Utgifter

för fastighetens underhåll, reparationer, brandförsäkringspremier m. m„

ävensom för förräntning och amortering av byggnadslån torde, oberoende

av att stiftelsen serafimerlasarettet vore fastighetsägare, böra redovisas a

statens allmänna fastighetsfond, därvid motsvarande belopp skulle inräknas

i åttonde huvudtitelns ersättningsanslag till samma fond. För utgifter

av engångskaraktär borde i förekommande fall särskilda anslag anvisas.

Mot det av de sakkunniga uppgjorda förslaget till avlöningsstat för personal

vid serafimerlasarettet erinras följande. Fördelningen av utgifterna

mellan posterna 3 a) grundavlöningar och 3 b) avlöningsförhöjningar m. m.

borde ske i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr

374) angående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk

inom allmänna civilförvaltningen. Posten 4 — till direktionens förfogande

för bestridande av under budgetåret uppkommande behov av ersättning

till ytterligare personal m. m. — borde utgå och posten 3 a) eventuellt i

erforderlig utsträckning höjas. Skulle så anses påkallat, torde härvid sistnämnda

post kunna uppföras med ett förslagsvis beräknat belopp i den

av riksdagen fastställda staten och maximering av posten alltså föreskrivas

av Kungl. Majit. Kostnader för dyrtidstillägg borde utgå från det under

åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg.

Med hänsyn till det nära samband i organisatoriskt hänseende, som skulle

uppstå mellan serafimerlasarettet och det blivande karolinska sjukhuset,

ville riksräkenskapsverket ifrågasätta, huruvida icke — i avbidan på att

det karolinska sjukhuset komme att tagas i bruk för sitt ändamål och innan

erfarenhet vunnits, om möjlighet förefunnes att i besparingssyfte anställa

viss gemensam personal för de båda sjukhusen ■—- den föreslagna lönestaten

vid serafimerlasarettet allenast borde erhålla provisorisk karaktär.

Å omkostnadsstaten borde såsom första anslagspost uppföras en post till

expenser. Till expenser torde därvid böra hänföras vissa utgifter, vilka enligt

de sakkunnigas förslag till omkostnadsstat upptagits under särskilda

rubriker, nämligen 7 (värme, lyse och hithörande förbrukningsartiklar), 9

(förbrukningsartiklar inom ekonomien), 11 a (skriv-, tryck-, bindningsoch

annonskostnader), 11 b (telefonabonnemang, telegram och telefonsamtal)

samt utgifter för vatten. Under en andra anslagspost, benämnd »Övriga

utgifter» torde därefter övriga i förslaget upptagna poster inordnas, i den

mån de icke i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordade ansåges

böra utgå ur staten. Posten 12 (till direktionens förfogande för oförutsedda

utgifter) borde utgå och övriga ifrågakommande poster eventuellt höjas

med sammanlagt motsvarande belopp. Sistberörda post syntes vara onödig,

då maximeringen av omkostnadsstatens olika anslagsposter torde

kunna göras beroende av beslut utav Kungl. Majit, på sätt som numera i

allmänhet skedde beträffande statliga verk och myndigheter. Slutligen

finge i detta sammanhang framhållas, att kostnaderna för sjukgymnastutbildningen

efter statens övertagande av lasarettets drift icke behövde

redovisas å en särskild post. Kostnaderna härför torde i stället kunna fördelas

på övriga ifrågakommande poster.

Vad ovan sagts rörande de utav de sakkunniga framlagda förslagen till

stater för serafimerlasarettet gällde emellertid endast under förutsättning,

att staten skulle övertaga driften av lasarettet. Därest så ej skulle bliva

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

förhållandet, torde för lasarettet kunna upprättas en inkomst- och utgiftsstat,

som ifråga om inkomststaten anslöte sig till de sakkunnigas förslag,

dock med iakttagande av vad ovan sagts örn redovisning av inkomsterna

netto. Utgiftsstaten åter syntes kunna uppställas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad riksräkenskapsverket ovan förordat beträffande avlönings-

och omkostnadsstaterna, dock med följande jämkningar:

1) kostnader för dyrtidstillägg och pensioner samt för fastighetens underhåll

etc. ävensom för förräntning och amortering av byggnadslån upptoges

även i staten;

2) utgifterna för sjukgymnastutbildningen redovisades å en särskild delpost

under den i omkostnadsstaten upptagna anslagsposten till övriga utgifter.

Slutligen finge riksräkenskapsverket framhålla angelägenheten av att

ämbetsverket bereddes tillfälle till en närmare granskning i detalj av lasarettets

blivande stat, vilken granskning torde kunna ske i samband med

lasarettets anslagsäskanden första gången enligt den nya ordningen.

Departementschefen. Det föreliggande ärendet gäller tre huvudfrågor,

nämligen om serafimerlasarettets ekonomi, om statens ställning till den där

bedrivna verksamheten och löneförhållandena för lasarettets personal m. m.

samt slutligen örn lasarettets anslagsbehov för nästa budgetår.

Vad först angår serafimerlasarettets ekonomi, hava de

omständigheter, som föranledde mig att i 1935 års åttonde huvudtitel framhålla

behovet av en utredning i ämnet och riksdagen att uttala sin anslutning

härtill, i den nu föreliggande utredningens första del blivit föremål för

en ingående, siffermässig belysning. De verkställda undersökningarna hava

givit vid handen, att vid bedömandet av storleken av driftutgifterna vid

lasarettet och därmed även av dagkostnaden vid detsamma hänsyn måste

tagas till ett flertal vid sjukhus i allmänhet ej föreliggande omständigheter,

som verka fördyrande på driften. Den under de senare åren inträdda

starka stegringen av kostnaden per vårddag synes till väsentlig del vara

att hänföra till ökningen av personalantalet, föranledd av sjukhusets utvidgning

och sjukvårdens fortgående intensifiering, vidtagna, av statsmakterna

godkända löneregleringsåtgärder, samt förräntningen och amorteringen

av de med statsmakternas medgivande upptagna lånen för genomförande

av de nyligen avslutade, omfattande byggnadsarbetena. Av utredningen

synes härjämte framgå, att det är svårt, för att icke säga omöjligt

att finna en objektiv grund eller en användbar utgångspunkt för ett säkrare

omdöme rörande huruvida lasarettets ekonomi vid en annan förvaltningsordning

kunnat gestalta sig annorlunda. En jämförelse med andra

sjukhus — och även med de egentliga universitetssjukhusen i Uppsala och

Lund — erbjuder, såsom de sakkunniga framhållit, vanskligheter och kan

i varje fall icke giva uttömmande besked i ämnet. Så mycket torde emellertid

på grundval av det i betänkandet härutinnan och i övrigt lämnade

materialet kunna sägas, att vissa faktorer, som varit svåra att bemästra,

Bihang till riksdagens protokoll 1086. 1 sami. Nr 171. (>

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

ofördelaktigt inverkat på lasarettets ekonomi, samt att i stort sett några

befogade anmärkningar ej torde kunna framställas mot lasarettets nuvarande

ekonomiska skötsel. Även örn ett klarläggande av nyssberörda förhållanden

icke utgör en förutsättning för ett ståndpunktstagande till frågan

örn statens framtida ställning till lasarettet, har jag velat framhålla vad

nyss anförts, innan jag behandlar de återstående delarna av ärendet.

Jag övergår så till frågan örn statens ställning till serafimerlasarettet.

Serafimerlasarettet har till uppgift att vara en vårdanstalt för sjuka och

en undervisningsanstalt för utbildande av läkare. Till sin juridiska natur

torde institutionen enligt den i ärendet verkställda utredningen få betraktas

såsom en stiftelse. I avseende å den finansiella grundvalen för sjukhuset

märkes, att detsamma — i den mån utgifterna ej täckas av patientavgifter

(omkring 34 procent av 1933/1934 års inkomster) — för sin verksamhet

är i huvudsak beroende av bistånd från det allmännas sida, nämligen

från Stockholms stad (omkring 16 procent av inkomsterna) och Stockholms

län (omkring 12 procent) samt — framför allt — från staten (omkring

35 procent). Grunderna för stadens och länets bidrag äro avtalsmässigt

reglerade och innebära, att staden, respektive länet äro tillförsäkrade ett

visst minimiantal vårdplatser för sina sjuka och erlägga såsom ersättning

för sjukvården vissa belopp, som beräknas på grundval av den verkliga

kostnaden för sagda vård. I denna kostnad medräknas också utgifter för

förräntning och amortering av större delen av det lån å 3,200,000 kronor,

som lasarettet enligt det föregående erhållit tillstånd att upptaga för gäldande

av kostnaderna för ombyggnad och reparationer å lasarettet. Båda

de nämnda avtalen gälla intill dess nyssberörda lån blivit till fullo guldet

— vilket inträffar år 1960 — eller intill dess genom nytt avtal annan överenskommelse

träffats. Grunderna för statens bidrag till serafimerlasarettet

äro icke på något sätt bestämda. Ehuru något avtal eller någon för staten

bindande utfästelse i ämnet alltså icke föreligger, har staten genom årliga

bidrag lämnat täckning för skillnaden mellan lasarettets utgifter å ena

sidan, dess inkomster från staden och länet samt på annat sätt å den andra.

Under de senare åren har emellertid statens bidrag icke lämnats i sådan

utsträckning, att det tillgodosett stiftelsens behov av understöd, och i följd

härav har stiftelsen ansett sig hänvisad till den mindre tillfredsställande

utvägen att anlita sina fondmedel för att täcka uppstående budgetunderskott.

Härvid synes stiftelsen hava förutsatt, att dessa av stiftelsen lämnade

förskott skulle senare täckas av statsmedel.

Av det förut sagda inhämtas, att omkring 63 procent av de vanliga driftkostnaderna

vid lasarettet bestridas av allmänna (stats- eller kommunala)

medel och därav omkring 35 procent av statsmedel. Förklaringen till att staten

sålunda måste bestrida över en tredjedel av kostnaderna för den av stif
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Martts proposition Nr 171.

telsen bedrivna sjukhusverksamheten har i betänkandet angivits vara dels

att staten genom lasarettet lämnar ett väsentligt bidrag till täckande av

kostnaderna för vården av sjuka från Stockholms stad och Stockholms län

dels ock att kommunerna i den återstående delen av landet endast gälda

taxeenlig vårdavgift för de å lasarettet intagna patienter, som falla under

fattigvården, medan staten beträffande de återstående av dessa patienter får

inträda som bidragsgivare ej blott i samma utsträckning som i fråga om

patienter från staden och länet utan även med den summa, som skulle hava

utgått i form av kommunalt bidrag, därest dessa kommuner lämnat bidrag

enligt samma grunder som staden och länet. Stiftelsens egen kontanta insats

i lasarettets verksamhet är av jämförelsevis obetydlig omfattning och

uppgår till omkring 40,000 kronor per år, vilket utgör närmare 3 procent

av lasarettets inkomster under förutnämnda budgetår. Hänsyn bör dock

givetvis tagas till att stiftelsen även tillhandahåller lokaler för verksamheten

i för detta ändamål mycket välbelägna fastigheter, varvid likväl bör

anmärkas, att stiftelsen ej förmår gälda ränta å de för ombyggnaden av

fastigheterna upptagna lånen.

De sakkunniga hava nu, bland annat med hänsyn till att staten sålunda

i verkligheten är serafimerlasarettets egentlige ekonomiske huvudman, föreslagit,

att staten, som sedan länge bedriver undervisning vid lasarettet,

skall övertaga även den sjukvårdande verksamheten därstädes.

Starka skäl hava enligt min mening anförts för nämnda förslag, som

biträtts av samtliga i ämnet hörda myndigheter. Ett genomförande av detsamma

skulle i realiteten icke öka statens ekonomiska förpliktelser gentemot

sjukhuset — det förutsättes, att stadens och länets bidrag till driften

skola utgå efter i princip oförändrade grunder, och att stiftelsen även i

fortsättningen skall bidraga med disponibel del av avkastningen av sitt

fondkapital — men medföra, att staten jämväl formellt blir huvudman för

rörelsen och får möjlighet att på ett mer bestämmande sätt än hittills övervaka

användningen av de medel, staten anvisar för ändamålet. De statsmedel,

som utgått till lasarettet, hava visserligen haft karaktären av obetecknade

anslag, vadan staten anslagsmässigt begränsat sitt deltagande i lasarettets

ekonomi inom en ram, som varje år varit föremål för prövning. Men

genom de ovannämnda budgetförskotten har stiftelsen faktiskt berett sig

möjlighet att överskrida den utgiftsram, som vid utmätandet av statsbidragen

förutsatts, i förväntan att dessa s. k. förskott skulle framdeles täckas

av statsmedel. Enligt min mening ligger det icke vare sig i statens eller i

stiftelsens intresse att bevara det nuvarande otillfredsställande systemet,

och den närmast liggande lösningen av frågan synes vara, att staten såsom

den största bidragsgivaren övertager ansvaret för lasarettets drift.

Det är icke första gången, som ett förslag om statens övertagande av

verksamheten vid serafimerlasarettet förelegat till övervägande. Såsom

framgår av punkten 104 i 1927 års åttonde huvudtitel, hade en år 1920

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

verkställd utredning rörande serafimerlasarettets ekonomi resulterat i ett

förslag, att staten skulle förklara sig eller betrakta sig som huvudman för

lasarettet och åtaga sig de skyldigheter, som påvilade stadsfullmäktige och

landsting beträffande de allmänna sjukhusen, och därjämte de skyldigheter,

som påvilade staten med hänsyn till undervisningen. Vid detta tillfälle

tog varken Kungl. Majit eller riksdagen ställning till förslaget, närmast

med hänsyn till att ungefär samtidigt frågan örn inrättande av ett statligt,

kliniskt sjukhus i Stockholm blev på allvar aktuell, och att det ansågs mindre

tillrådligt att i avvaktan på ett ställningstagande härtill vidtaga någon

ändring i serafimerlasarettets organisation.

Den första utbyggnaden av nämnda kliniska sjukhus, karolinska sjukhuset,

börjar nu att nalkas sin fullbordan, och det har befunnits nödvändigt

att tillsätta en direktion för detsamma med uppgift att handhava ledningen

av sjukhusets verksamhet. Lämpligheten av att staten övertager

hela verksamheten vid serafimerlasarettet kan alltså nu prövas på ett mer

tillfredsställande sätt, än som var möjligt, då motsvarande fråga senast var

under bedömning. Tillkomsten av nämnda statssjukhus utgör enligt min

mening på grunder, som jag nedan skall framhålla, jämväl ett skäl att nu

ställa serafimerlasarettet under statlig ledning.

De sakkunniga hava ingående prövat frågan, huruvida tillkomsten av

karolinska sjukhuset kan föranleda några förändringar i serafimerlasarettets

ställning och verksamhet. De hava härvid kommit till den slutsatsen,

att serafimerlasarettet sannolikt ännu under avsevärd tid måste

bibehållas som sjukhus och undervisningsanstalt. Mot denna uppfattning,

som i allmänhet delats av de i ämnet hörda myndigheterna, torde några

säkrare grundade gensagor ej kunna under nuvarande förhållanden framställas.

Här torde emellertid böra betonas, att det ej synes vara ett statens''

intresse att bibehålla serafimerlasarettet i annan mån, än som betingas av

dess ställning såsom undervisningssjukhus. Örn verksamheten vid lasarettet

skulle med statsmedel understödjas, även sedan lasarettet ej längre erfordrades

såsom undervisningssjukhus, skulle detta, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, innebära, att lasarettet med bidrag av statsmedel ombesörjde

en del av den sjukvård, som finge anses ankomma på — i första hand

— Stockholms stad. Hur länge och i vilken omfattning behov kan komma

att föreligga av att bibehålla serafimerlasarettet och i vilken takt och på

vad sätt en eventuell avveckling av lasarettet bör äga rum, kan emellertid

icke avgöras, innan beslut fattats, att den snart avslutade första utbyggnaden

av karolinska sjukhuset skall efterföljas av ytterligare utbyggnadsetapper,

och vilka institutioner skola tillgodoses vid en sådan fortsatt

utbyggnad. Medicinalstyrelsens antagande, att endast omkring ett

decennium skulle förflyta, innan en fullständig avveckling av serafimerlasarettet

ägt rum, saknar stöd både i de utredningar, som föregingo beslu
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts ''proposition Nr 171.

tet om inrättande av karolinska sjukhuset, och i den föreliggande utredningen

om serafimerlasarettets verksamhet. Örn staten övertager även den

sjukvårdande verksamheten vid serafimerlasarettet och, såsom nedan förordas,

ledningen av serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset liandhaves

av en gemensam direktion, erhåller staten möjligheter såväl att tillgodose

undervisningens intressen som att på ett bättre sätt än som med nuvarande

organisationsformer är möjligt öva kontroll över lasarettets verksamhet och

hava hand över den avveckling av lasarettet, som enligt vad nyss anförts

kan i en framtid vara tänkbar. I anslutning till vad de sakkunniga i sådant

hänseende anfört, vill jag ytterligare framhålla, att ett sammanförande

under statlig ledning av båda de ifrågavarande sjukhusen, karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, öppnar möjligheter till en för det allmänna

säkerligen gagnelig samverkan på olika områden mellan nämnda båda sjukhus,

exempelvis i fråga örn vårdavgifter, beträffande vilka enhetliga normer

kunna fastställas, i fråga om personalorganisationen och i förvaltningshänseende.

Min ståndpunkt i den föreliggande frågan innebär alltså, att det

för staten är av intresse att handhava ledningen av båda de undervisningssjukhus,

varom här är fråga, för att därigenom bliva bättre i stånd att på

ett ur allmän synpunkt fördelaktigt sätt samordna sjukhusens verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att jag vid min anmälan under

punkten 85 i årets åttonde huvudtitel av frågan örn en allmän arkitekttävling

rörande nybyggnad för karolinska institutets teoretiska institutioner

m. m. hade anledning uppehålla mig vid möjligheten av en fortsatt

utbyggnad av karolinska sjukhuset. Det förslag till ett definitivt ordnande

av lokalfrågan för berörda institutioner, som jag under berörda punkt framlade,

gick ut på att lokaler för ändamålet skulle anskaffas på Norrbackaområdet.

Som ett väsentligt motiv för detta förslag om förläggande av de

teoretiska institutionerna till samma område som karolinska sjukhuset anförde

jag, att under hela den tidigare utredningen av frågan från alla håll

med styrka hävdats, att målet vid byggnadsplanernas realiserande borde

vara, att alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka institutet

för sin verksamhet vore i behov, sammanfördes till ett helt såsom en

enda sammanhängande anläggning. Av vad jag ovan anfört torde framgå,

att en framtida lösning efter dessa linjer av lokalfrågan för karolinska institutets

teoretiska institutioner icke bör utgöra hinder för statens övertagande

av serafimerlasarettet.

De sakkunniga hava förordat, att mellan staten och stiftelsen skulle

träffas ett avtal, reglerande statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter.

På lasarettet skulle ankomma att upplåta sin fastighet nr 8

i kvarteret Pilträdet i Stockholm (den egentliga sjukhusfastigheten)

för av staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild

överenskommelse, härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. May.ts ''proposition Nr 171.

2, 3 och 4 i samma kvarter. Vidare skulle lasarettet på staten överlåta

till lasarettet hörande fasta och lösa inventarier samt förråd av förbrukningsartiklar

ävensom de rättigheter, som tillkomma lasarettet på

grund av ovanberörda sjukvårdsavtal med staden och länet. Slutligen

skulle lasarettet ställa för sjukvårdsändamål disponibel del av avkastningen

på sitt fondkapital till statens förfogande för täckande av kostnad för

sjukvården. Staten skulle å andra sidan ikläda sig ansvaret för underhållet

av de upplåtna byggnaderna ävensom ansvaret för underhåll och förnyelse

av inventarierna. Härjämte skulle staten övertaga ej mindre stiftelsens ansvar

för räntor och amorteringar på de ovannämnda lån, som av lasarettet

upptagits för den nyligen avslutade ombyggnaden, än även de förpliktelser,

lasarettet genom nämnda sjukvårdsavtal samt genom mottagna donationer

till frisängar iklätt sig. Likaledes skulle staten övertaga den vid lasarettet

anställda sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen ävensom

läkarpersonalen, i den mån denna icke redan är statsanställd, samt lasarettets

förpliktelser gentemot redan pensionerad sjukvårds-, ekonomi- och

kontorspersonal.

Nämnda förslag har i allmänhet tillstyrkts av de i ämnet hörda myndigheterna.

Medicinalstyrelsen synes dock önska en annan fox-m för övertagandet.

Enligt styrelsens mening borde staten övertaga stiftelsens samtliga

tillgångar med skyldighet för staten att ansvara för de skyldigheter,

som enligt meddelade donationsbestämmelser och ingångna avtal åligga

stiftelsen. Stiftelsen skulle alltså enligt detta förslag helt upphöra.

I valet mellan nämnda båda förslag — de sakkkunnigas och medicinalstyrelsens

— anser jag mig böra i nuvarande läge föredraga de sakkunnigas.

Detta förslag synes göra mindre ingrepp i de bestående förhållandena än

medicinalstyrelsens utan att ändock vålla några olägenheter för vare sig

stiftelsen eller statsverket eller försvåra verksamhetens bedrivande. Den

av byråchefen Fallenius verkställda utredningen synes hava givit vid handen,

att hinder icke möter att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital

för att med dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för

annat undervisningssjukhus, exempelvis karolinska sjukhuset. Därest det

framdeles skulle befinnas lämpligt att helt avveckla serafimerlasarettet i dess

nuvarande form och överflytta den där bedrivna verksamheten till karolinska

sjukhuset, torde — om överenskommelsen mellan staten och stiftelsen

gives en lämplig utformning — åtgärder av nämnda art icke försvåras

av att det rättsliga förhållandet mellan staten och stiftelsen dessförinnan

reglerats på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Vid den jämkning

i de föreslagna avtalsbestämmelserna, som med anledning härav torde

böra vidtagas, lärer det vara möjligt att tillgodose även de erinringar, som

av statskontoret på denna punkt framförts. I samband härmed står det

av universitetsmyndigheterna framförda önskemålet om att i avtalet införes

en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Marits proposition Nr 171.

utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalet

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar böra kunna av

staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har

till uppgift att fylla. En klausul av denna innebörd torde böra fogas

till det blivande avtalet. Anmärkas må i detta sammanhang, att någon

avhändelse av stiftelsens fasta egendom icke lärer kunna ifrågakomma

utan Kungl. Maj:ts medgivande. Jag anser mig kunna i huvudsak

biträda statskontorets förslag örn sådan ändring i de av de sakkunniga

föreslagna avtalsbestämmelserna, att all avkastning av det under stiftelsens

förvaltning stående fondkapitalet, som ej är erforderlig för vidmakthållande

av stiftelsens fasta egendom, skall för täckande av kostnader för

lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranledes av

direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. De sakkunnigas

förslag till avtalsbestämmelser torde i övrigt i huvudsak kunna läggas

till grund för den vidare prövningen av denna fråga. Lämpligen böra

detaljerna i avtalet icke nu fixeras utan Kungl. Majit äga rätt att för kronans

del härutinnan överenskomma örn de jämkningar, som kunna befinnas

erforderliga. Följaktligen synes riksdagens beslut i ämnet böra innefatta

bemyndigande för Kungl. Majit att för kronans del träffa avtal med

stiftelsen rörande statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet

m. m. av den huvudsakliga innebörd, som ovan angivits.

De sakkunniga hava föreslagit, att verksamheten vid serafimerlasarettet

och karolinska sjukhuset skulle ställas under förvaltning av en gemensam

direktion och att denna direktion jämväl skulle anförtros ledningen av

stiftelsen serafimerlasarettet samt erhålla den sammansättning, som stadgats

beträffande direktionen för karolinska sjukhuset, ävensom vissa, närmare

angivna befogenheter. Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt,

att serafimerlasarettet skulle efter förstatligandet läggas under direktionens

förvaltning. Att så sker, har synts direktionen naturligt med hänsyn

till att sagda direktion innehåller representanter för samtliga i de båda

sjukhusen intresserade parter, och dessutom har att förvalta det större av

sjukhusen. Vidare har nämnda direktion förordat, att förvaltningen av stiftelsen

skulle anförtros åt en särskild styrelse. Sistnämnda uppfattning har

jämväl biträtts av direktionen över serafimerlasarettet. Däremot har statskontoret

tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn att den för ifrågavarande

båda sjukhus gemensamma direktionen bör anförtros förvaltningen jämväl

av stiftelsen serafimerlasarettet.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för den anordning, som de

båda direktionerna förordat. Anmärkas må emellertid, att slutlig ställning till

sistnämnda förvaltningsfråga icke torde böra tagas i detta sammanhang. Med

statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet äro förenade

ett flertal administrativa spörsmål, vilka tarva närmare övervägande, exempelvis

frågorna örn ändring i reglementet för lasarettet och om detaljerna i

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

det avtal, som enligt det ovanstående bör träffas mellan staten och stiftelsen.

Frågan om styrelsen för stiftelsen serafimerlasarettet torde lämpligen

böra avgöras i samband härmed. Jag saknar därför anledning att i vidare

mån än nu skett ingå på detta spörsmål. Med hänsyn till de ytterligare

överväganden, nämnda spörsmål tarva, torde statens övertagande av verksamheten

vid serafimerlasarettet böra äga rum först från och med den 1 juli

1937. Ett sådant uppskov motiveras också, såsom av det efterföljande

framgår, av den ytterligare prövning, som frågan örn löne- och pensionsförhållandena

för personalen vid serafimerlasarettet torde böra underkastas.

För budgetåret 1936/1937 bör alltså enligt mitt förslag ingen ändring

ske ifråga om serafimerlasarettets ställning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten i samband med övertagandet

av verksamheten vid serafimerlasarettet genom särskilt anslag täcka de

budgetförskott, som enligt det föregående gjorts av stiftelsen serafimerlasarettet.

Av vad tidigare anförts framgår, att denna fråga ligger så till,

att brist från och med budgetåret 1929/1930 uppstått i lasarettets budget,

vilken brist tillfälligtvis täckts genom lån ur allmänna lasarettsfonden.

Denna fond utgöres av sådana gåvor, för vilkas användande i regel

inga närmare föreskrifter givits av vederbörande donatorer. Direktionen

över serafimerlasarettet har därför ansett sig hava haft formell befogenhet

att på angivet sätt använda de utan sådana villkor donerade medlen. Förfarandet

är ur budgetmässig synpunkt för visso anmärkningsvärt. Utredningen

har emellertid givit vid handen, att denna nödfallsutväg anlitats på

grund av ett pressande finansiellt läge och under en tid, då med statsmakternas

begivande en utvidgning av lasarettet ägt rum. Den omständigheten,

att lasarettet — såsom statskontoret påpekat — under samma tid

verkställt viss fondering för framtida behov, synes ägnad att minska lasarettets

anslagsbehov för nästa budgetår, i det de sakkunniga, såsom av det

föregående framgår, räknat med att 100,000 kronor av de fonderade medlen

skola kunna under nästa budgetår tagas i anspråk för täckande av driftkostnader.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att staten i nuvarande

läge ej bör undandraga sig att täcka budgetförskotten, och jag ämnar därför

framlägga förslag i sådant hänseende. Anmärkas må, att någon erinran

mot de sakkunnigas förslag på denna punkt icke framställts av någon av

de i ärendet hörda myndigheterna. Till frågan om det anslag, som kan vara

erforderligt för berörda utgiftsändamål, återkommer jag i det följande. I

detta sammanhang vill jag även understryka vad de sakkunniga och statskontoret

anfört därntinnan, att inkomsterna från poliklinikverksamheten,

vilka nu i ej oväsentlig utsträckning tagas i anspråk för amortering och

förräntning av det förutnämnda hos Stockholms läns sparbank upptagna

lånet, kunna —sedan berörda lån under år 1937 slutbetalats — i sin helhet

användas för att täcka driftkostnaderna för poliklinikerna. Dessa kostna
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Marits proposition Nr 171.

der komma alltså icke att för framtiden i samma utsträckning som nu är

fallet tynga lasarettets ekonomi.

Mot de sakkunnigas utredning oell slutsatser rörande läkarbehovet vid

serafimerlasarettet och i samband därmed stående frågor har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag vill emellertid framhålla, att den tilltänkta

nya ledningen för serafimerlasarettet, som ju får tillfälle till en permanent

och noggrann överblick över lasarettets förhållanden, bör hava uppmärksamheten

riktad på möjligheterna att, utan förfång för sjukvården och

undervisningen, rationalisera driften vid lasarettet även med avseende på

personalbeståndet. Därvid bör även beaktas vad medicinalstyrelsen därutinnan

i sitt utlåtande anfört och likaså till övervägande upptagas den

av universitetsmyndigheterna väckta frågan örn att antingen uppföra samtliga

de underordnade läkarna på lasarettets stat eller ock upptaga varje

sådan befattningshavares avlöning till viss del på karolinska institutets och

till viss del på lasarettets stat. Spörsmål, motsvarande det sistberörda,

torde komma att framdeles uppstå, även då karolinska sjukhuset kommer

i full verksamhet och har också samband med frågan om stadens och länets

bidrag till de båda undervisningssjukhusen. Lämpligen bör därför

med prövningen av universitetsmyndigheternas ifrågavarande förslag anstå,

till dess motsvarande frågor vid karolinska sjukhuset komma före. Den

av kanslern berörda frågan om meddelande av förordnande å underordnade

läkarbefattningar torde icke behöva i detta sammanhang behandlas.

Vad sedan angår det av de sakkunniga framlagda lönereglering sförslaget,

delar jag den av dem och de i ärendet hörda myndigheterna

uttalade uppfattningen om behovet av en närmare reglering av de

nuvarande, mycket oenhetliga löneförmånerna vid serafimerlasarettet och

av en höjning av de i vissa fall även efter 1935 års provisoriska lönereglering

alltför knappt tillmätta lönerna.

Såsom av redogörelsen för myndigheternas yttranden närmare framgår,

hava emellertid flertalet myndigheter ej sett sig i tillfälle att i detalj

granska det framlagda förslaget till lönereglering. Det torde vara erforderligt

att göra detsamma till föremål för ett grundligare övervägande än som

under nuvarande förhållanden varit möjligt. Härvid torde även hänsyn

böra tagas till de konsekvenser i pensionshänseende, som en nyreglering av

lönerna vid serafimerlasarettet komma att medföra. Vad angår förhållandena

under nästa budgetår finner jag, i anslutning till vad statskontoret i

ämnet anfört, skäligt att den av 1935 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförhöjningen

för lasarettets personal utsträckes att gälla för nämnda

budgetår, varvid i de fall, sådant kan prövas befogat, ytterligare någon förbättring

av lönerna bör ske. Därvid bör givetvis beaktas, att den slutliga

löneregleringen icke föregripes. Jag återkommer nedan till frågan örn det folden

provisoriska löneförbättringen erforderliga beloppet. I likhet med vad

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

som gällt för innevarande budgetår bör det ankomma på Kungl. Majit

att efter förslag av lasarettsdirektionen bestämma storleken av den provisoriska

löneförbättring, som för budgetåret 1936/1937 må tillkomma olika

bef at tningshavare.

Jag kommer nu till frågan om serafim erlasarettets anslagsförhållanden

under budgetåret 1936/193 7.

Inledningsvis må anföras, att för lasarettet torde efter det slutliga genomförandet

av den beramade löneregleringen av riksdagen böra fastställas personalförteckning

och avlöningsstat, i samband varmed de till lasarettet utgående

anslagen böra givas natur av förslagsanslag. Vidare bör av Kungl.

Majit med tillämpning tills vidare för varje budgetår fastställas en omkostnadsstat

på sätt numera är fallet med övriga statsinstitutioner. Under nästa

budgetår, då staten enligt mitt förslag ännu icke skulle stå såsom huvudman

för serafimerlasarettet, torde anslaget till lasarettets verksamhet fortfarande

böra utgå i form av obetecknat bidragsanslag, och riksdagen torde ej heller

böra för sagda budgetår fastställa personalförteckning och avlöningsstat.

Emellertid ligger det enligt min mening vikt uppå, att dispositionen av

statsbidraget och de till lasarettets förfogande i övrigt stående medlen

bindes av utav Kungl. Majit fastställda stater, vilkas poster i regel icke

få utan Kungl. Majits medgivande överskridas. Lämpligen bör därför såsom

villkor för anslagets utgående av Kungl. Majit i sinom tid föreskrivas,

att de till lasarettets förfogande stående medlen skola användas enligt av

Kungl. Majit fastställda grunder. Det torde icke vara behövligt att här

ingå på den närmare utformningen av nyssnämnda stater. Allenast må

påpekas, att de av de sakkunniga föreslagna avlönings- och omkostnadsstaterna

synas kunna i huvudsak, med beaktande av vissa av de av riksräkenskapsverket

framställda erinringarna, härvid tjäna till ledning.

Direktionen för serafimerlasarettet har enligt det föregående för nästa

budgetår äskat statsanslag å tillhopa 1,081,727 kronor. I sitt utlåtande

över direktionens förslag hava de sakkunniga ifrågasatt en minskning av

detta belopp till 1,030,927 kronor.

Enligt både direktionens och de sakkunnigas förslag skulle av nyssnämnda

båda belopp belöpa på sjukgymnastutbildningen 27,000 kronor,

på annuitet å ovannämnda hos pensionsstyrelsen upptagna lån 127,000

kronor samt på täckande av förutberörda på tiden till och med den 30

juni 1935 belöpande budgetförskott 229,427 kronor. Sistnämnda förslag

biträder jag, varvid i fråga om budgetförskotten hänvisas till vad i det

föregående anförts. Till bestridande av kostnaderna för sjukgymnastutbildningen

vid serafimerlasarettet utgår under innevarande budgetår ett belopp

av 25,000 kronor. Den för nästa budgetår föreslagna anslagsökningen,

2,000 kronor, som beror till en del av den ifrågasatta löneregleringen men

i övrigt synes vara av automatisk karaktär, ger mig icke anledning till

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

erinran. På grund av vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet

yttrat rörande de biträdande läkarna vid förevarande avdelning vill jag

framhålla, att jag ifråga om dessa befattningshavares ställning ansluter

mig till den av direktionen över serafimerlasarettet, de sakkunniga och

karolinska institutets lärarkollegium hävdade uppfattningen. Likaledes anser

jag, i motsats till direktionen över gymnastiska centralinstitutet och

på de av direktionen över serafimerlasarettet, de sakkunniga och lärarkollegiet

anförda skälen, att den gymnastikassistentbefattning vid förevarande

avdelning, som avlönas medelst å avdelningen inflytande inkomster,

även i fortsättningen bör bibehållas.

Till driftutgifter i övrigt skulle enligt direktionens över serafimerlasarettet

förslag anvisas 098,300 kronor och enligt de sakkunnigas förslag

(674,500 — 27,000 =) 647,500 kronor. Att de sakkunniga nått fram till ett

lägre belopp än direktionen beror väsentligen därav, att de sakkunniga

räknat med att 100,000 kronor av de den 30 juni 1935 fonderade poliklinikavgifterna

(tillhopa omkring 132,000 kronor) skola tagas i anspråk för täckande

av driftkostnaden. Sistnämnda förslag, vilket jag biträder, beräknas

medföra en minskning i det anslagsbehov, som det bör ankomma på staten

att täcka, med omkring 50,000 kronor. Däremot hava de sakkunniga och

direktionen varit överens örn att någon höjning av vårdavgifterna vid lasarettet

ej bör nu företagas. Då denna fråga, som jag likväl med hänsyn till

statens dryga kostnader för serafimerlasarettet finner vara förtjänt av att

närmare övervägas, lämpligen bör dryftas i samband med taxefrågorna vid

karolinska sjukhuset, anser jag mig böra för närvarande i ämnet intaga

samma ståndpunkt som de sakkunniga och lasarettsdirektionen. Emellertid

förutsätter jag, att den blivande ledningen för serafimerlasarettet så

snart ske kan tager nämnda fråga under noggrant övervägande och framlägger

de förslag, som därav må kunna föranledas.

De av de sakkunniga i övrigt verkställda detaljberäkningarna överensstämma

i sak med direktionens, dock med de avvikelser, som föranledas av

det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget. Den provisoriska

avlöningsförbättring, som, enligt vad jag i det föregående anfört, bör under

nästa budgetår beredas ifrågakommande befattningshavare vid serafimerlasarettet,

bör enligt min mening begränsas inom ramen av ett statsanslag

av 70,000 kronor. För ändamålet bör alltså av statsmedel ställas till förfogande

ett belopp, som med 10,000 kronor överstiger det för innevarande

budgetår anvisade. Enligt vad jag under hand från serafimerlasarettet inhämtat,

medför detta förslag, att det av de sakkunniga för nästa budgetår

beräknade statsanslaget till driftutgifter kan minskas med 24,000 kronor.

De sakkunnigas ifrågavarande beräkningar i övrigt giva mig icke anledning

till erinran.

Till driftutgifter beräknar jag följaktligen ett belopp av omkring (647,500

— 24,000 =) 623,500 kronor.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Om härtill läggas ovannämnda belopp å 27,000 kronor, 127,000 kronor

och 229,427 kronor, skulle alltså det för nästa budgetår erforderliga statsbidraget

uppgå till 1,006,927 kronor, vilket lämpligen bör avrundas till

1,007,000 kronor. Sistnämnda belopp, som med 24,000 kronor understiger

den i riksstatsförslaget för ifrågavarande ändamål beräknade summan, bör

enligt det föregående anvisas som obetecknat anslag.

Jag förutsätter, att direktionen över serafimerlasarettet under nästa budgetår

iakttager den största återhållsamhet, då det gäller nyanställande av

personal, anskaffning av inventarier och materiel, omdisponering av sjukhuslokalerna

och dylikt, och endast ikläder lasarettet de utgifter, som oundgängligen

erfordras för sjukhusverksamhetens behöriga uppehållande. Därest

lasarettet redan från och med budgetåret 1937/1938 ställes under ledning

av direktionen för karolinska sjukhuset, är det av betydelse, att lasarettets

nuvarande direktion ej fattar beslut, som kunna föregripa den nya

direktionens överväganden, ej minst av den anledningen, att sistnämnda

direktion har att bedöma hithörande frågor i deras samband med karolinska

sjukhuset.

2. Karolinska sjukhuset.

Direktionens för karolinska sjukhuset tillkomst. Kungl. Majit

godkände den 23 oktober 1931 avtal mellan staten, Stockholms stad

och Stockholms läns landsting rörande samarbete för karolinska sjukhusets

uppförande och drift. Jämlikt detta avtal skulle sjukhusets drift

ombesörjas av en särskild direktion, bestående av sju ledamöter, av vilka

Kungl. Majit skulle utse två, därav en såsom ordförande, karolinska medikokirurgiska

institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två

och Stockholms läns landsting en. Enligt av chefen för försvarsdepartementet

i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag gjort uttalande skulle generalfältläkaren

äga rätt att deltaga i nämnda direktions samtliga överläggningar,

men med rösträtt allenast i frågor rörande garnisonssjukvården. I en av

Kungl. Majit den 7 juni 1934 godkänd överenskommelse mellan Kungl.

Majit och kronan, å ena sidan, samt styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond

och cancerföreningen i Stockholm, å den andra, angående

Konung Gustaf Vis jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset är föreskrivet,

att styrelsen för jubileumsfonden skall äga utse en representant att

deltaga i direktionens för karolinska sjukhuset överläggningar och beslut

i ärenden, som beröra jubileumskliniken.

Karolinska, sjukhusets byggnadskommitté hemställde i skrivelse den 25

februari 1935 örn vidtagande av åtgärder i syfte att direktion för sjukhuset

måtte bliva utsedd. Kommittén anförde bland annat följande:

Under arbetena med sjukhusets uppförande komme åtskilliga avgöranden

att träffas, som hade betydelse för sjukhusets drift och i vilka sjukhusets

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

direktion lämpligen borde hava tillfälle att taga del. Vidare erfordrades

under byggnadstiden, att rörande sjukhusets drift företoges utredningar,

vilka icke borde ombesörjas av den byggande myndigheten utan hellre utföras

av den, som skulle omhänderhava driften. Kommittén åsyftade härvid

i främsta rummet de omfattande spörsmål, som sammanhängde med

sjukhusets personaluppsättning och sjukhusorganisationen. Härtill komme,

att den radiologiska kliniken — Konung Gustaf V:s jubileumsklinik —

vore avsedd att tidigare än övriga delar av sjukhuset tagas i anspråk, varför

de för ändamålet erforderliga åtgärderna, såsom anskaffning av instrumentell

utrustning och andra inventarier, som borde ankomma på direktionen,

tämligen snart måste vidtagas.

I anledning härav förordnade Kungl. Majit den 15 mars 1935, att driften

av karolinska sjukhuset skulle handhavas av en direktion, bestående

av sju ledamöter, varav Kungl. Majit skulle utse två, karolinska medikokirurgiska

institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige likaledes

två och Stockholms läns landsting en, varjämte generalfältläkaren

och en representant för styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond

skulle i vissa fall äga deltaga i direktionens överläggningar och beslut. Sedan

ledamöter utsetts för lärarkollegiet, staden och landstinget, förordnade

Kungl. Majit den 23 maj 1935 två ledamöter av direktionen från och med

den 1 juni 1935 tills vidare, med uppdrag tillika att vara ordförande respektive

vice ordförande. Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att till ordföranden

och vice ordföranden skulle för tiden intill utgången av juni 1936 utgå

arvoden med för år räknat 3,000 kronor och 1,500 kronor samt att dessa

ersättningar skulle utbetalas från det under åttonde huvudtiteln uppförda

reservationsanslaget till extra utgifter.

Sedan Kungl. Majit den 28 juni 1935 bemyndigat direktionen att anställa

en sekreterare, medgav Kungl. Majit den 18 oktober 1935, att denne

finge till och med den 30 juni 1936 för tider, då han vore sysselsatt med

ifrågavarande uppdrag, åtnjuta ersättning med dagarvode enligt kungörelsen

den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer.

Sagda ersättning skulle utgå ur åttonde huvudtitelns reservationsanslag

till extra utgifter.

Genom beslut den 12 juli 1935 anvisade Kungl. Majit till bestridande av

direktionens expensutgifter 2,000 kronor att utgå från nyssberörda reservationsanslag.

Slutligen fastställde Kungl. Majit den 1 november 1935 instruktion för

direktionen för karolinska sjukhuset, att äga giltighet tills vidare, till dess

reglemente för sjukhuset utfärdats och trätt i tillämpning. Av instruktionen

inhämtas, att direktionen har att förvalta sjukhusets angelägenheter,

i den mån detta ej ankommer på annan myndighet, att direktionen består

av omförmälda sju ledamöter, av vilka ordförande och vice ordförande

utses av Kungl. Majit, att generalfältläkaren och en representant för styrelsen

för Konung Gustaf Vis jubileumsfond äga att i vissa fall deltaga i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Marits proposition Nr 171.

direktionens överläggningar och beslut, att direktionen äger antaga sekreterare

samt inom ramen av härför tillgängliga medel anställa den personal

i övrigt, som erfordras för fullgörande av direktionens arbetsuppgifter,

att det, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda bestämmer, tillkommer

direktionen att fastställa ersättningar till här avsedd personal, att sekreteraren

har att föra protokoll vid direktionens sammanträden, att föra diarium

över de till direktionen inkommande handlingarna, att uppsätta, kontrasignera

och expediera från direktionen utgående skrivelser samt att i

övrigt fullgöra de sekreteraruppgifter, som direktionen uppdrager åt honom,

samt att de till direktionens förfogande ställda medlen omhänderhavas

av en av direktionen utsedd kassaförvaltare, som jämväl har att

över desamma föra noggrann räkenskap.

Karolinska sjukhusets anslagsbehov under åttonde huvudtiteln

för budgetåret 1936/1937. Direktionen för karolinska sjukhuset har i

skrivelse den 25 september 1935 anfört, att — då direktionen komme att

bliva en permanent institution — nämnda anslag till extra utgifter icke

längre än under löpande budgetår syntes böra tagas i anspråk för bestridande

av direktionens kostnader. För tiden från och med den 1 juli 1936

torde särskilda medel böra för ändamålet anvisas å riksstaten. I fråga örn

anslag till avlöningar anföres följande:

Innan direktionen ginge in på storleken av de medel, som enligt direktionens

förmenande borde anvisas för nästkommande budgetår, ville direktionen

först till behandling upptaga frågan örn anställande av en särskild

kvalificerad person att biträda direktionen vid utrustningen av sjukhuset

samt planläggning av dess förvaltning och sjukhusorganisationen i

övrigt. r

Direktionen ville därvid till en början erinra, att vid nybyggnader av

statliga sinnessjukhus den överläkare, som tillika skulle vara sjukhuschef,

samt sysslomannen tillsattes innan byggnads- och utrustningsarbetena avslutades

för att de skulle kunna medverka vid dessa arbeten samt biträda

vid planläggning och uppbyggande av sjukhusens organisation.

När det gällde en så komplicerad institution som karolinska sjukhuset,

bleve det förberedande arbete, som erfordrades, innan sjukhuset kunde

tagas i drift, av betydande omfattning. Under denna tid måste nämligen

ett flertal invecklade problem ha vunnit sin lösning. Direktionen ville i

detta avseende i första hand peka på inventarieanskaffningen, sjukhusets

inre organisation samt personalens avlöningsförhållanden. Ifrågavarande

problem vore till sin karaktär av svårlöst beskaffenhet, med hänsyn icke

minst till att statsverket icke tidigare ensamt dreve något civilt sjukhus och

att karolinska sjukhuset, som i den hittills beslutade utbyggnaden rymde

900 vårdplatser, bleve en av landets största inrättningar av detta slag.

Då radiumhemmet beräknades komma att tagas i bruk för sjukvårdsändamål

redan under senare delen av år 1937, medan sjukhuset i övrigt

preliminärt ansåges kunna vara driftfärdigt under år 1939, hade direktionen

funnit önskvärt, att till dess förfogande ställdes en person för nyss angivna

ändamål.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Då det på nuvarande stadium av direktionens verksamhet icke kunde

med någon säkerhet bedömas, huru sjukhusets ekonomiska och administrativa

förvaltning under direktionens ledning lämpligen borde handhavas,

hade direktionen ansett lämpligt, att för denne avsåges allenast ett

arvode. För bedömandet av storleken av detta arvode syntes hänsyn böra

tagas till de avlöningsförmåner, motsvarande tjänstemän vid landets största

anstalter för vård av kropssjuka åtnjöte. Direktionen hade för sådant

ändamål införskaffat uppgifter rörande de avlöningsförmåner, som utginge

till sysslomännen vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm, Malmö allmänna

sjukhus, Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och serafimerlasarettet

samt till intendenten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund (Lunds lasarett).

Beträffande dessa uppgifter finge direktionen hänvisa till följande sammanställning,

i vilken jämväl upptagits antalet vårdplatser å respektive

sjukhus.

Sj ukvårdsinrätt- ning

Antal vård- platser

Grundlön

Ålderstillägg

Slutlön

Avdrag för

bostad jämte

värme och lyse

Nettogrund-

lön

Nettoslut-

lön

Bostadens om- fattning

Sjukhuset S:t Erik

i Stockholm

(G-ort)

1,192

8,970

3 å 621

10,833

2,430

6,540

8,403

5 rum och kök

Lunds lasarett

(D-ort)

1,089

9,200

3 å 756

11,468

1,200

8,000

10,268

5 rum och kök

Malmö allmänna

sjukhus

(F-ort)

673

10,557

2 ä 1,055

12,667

2,400

8,157

10,267

6 rum och kök

Allmänna och

Sahlgrenska sjuk- huset i Göteborg

(G-ort)

590

7,020

3 å 600

8,820

7,020

8,820

Ingen bostad

Serafimerlasarettet

(G-ort)

510

8,504

3 ä 400

9,822

1,900

6,604

7,922

4 rum och kök

I ovanstående belopp hade inräknats dyrtids

- eller däremot

svarande tillägg, nämligen

sjukhuset S:t Erik rörligt tillägg med 15 procent

Malmö allmänna sjukhus dyrtidstillägg med 6 procent

Serafimerlasarettet dyrtidstillägg med 10 procent

Vid Lunds lasarett samt Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset utginge ej något dylikt tillägg.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade direktionen kommit till

den uppfattningen, att det arvode, som för ändamålet borde stå till förfogande,

borde bliva så pass stort, att man för uppdraget kunde förvärva en

väl meriterad person med beprövad erfarenhet i sjukhusadministrativt

hänseende.

Från dessa utgångspunkter hade direktionen ansett sig böra för ändamålet

beräkna ett belopp av 12,000 kronor för år.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1935 utginge arvode till direktionens

ordförande med 3,000 kronor för år och till dess vice ordförande

med 1,500 kronor för år. Jämväl till direktionens övriga ledamöter syntes

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr lil.

skäligen arvode böra utgå. I detta avseende ville direktionen föreslå, att

efter mönster av vad som gällde för lönenämnderna bestämdes dels ett

fast arvode av 480 kronor om året dels ock särskild ersättning med 6 kronor

för sammanträdesdag. Härvid hade direktionen utgått från att arvode

icke skulle utgå till generalfältläkaren eller till den person, som i direktionen

representerade styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Nämnda dagarvoden beräknades uppgå till högst 1,500 kronor för år. Förutom

arvodena till ordföranden och vice ordföranden (3,000 -f- 1,500 =)

4,500 kronor torde för arvoden till direktionens övriga ledamöter böra beräknas

ett belopp av (5 X 480 -f- 1,500 =) 3,900 kronor eller sålunda tillhopa

8,400 kro7ior.

För direktionens sekreterare syntes böra beräknas ett belopp av 3,000

kronor.

Närmare bestämmelser beträffande arvoden för såväl direktionens förutnämnda

biträde i ekonomiska m. fl. frågor som sekreteraren torde Kungl.

Majit framdeles, efter förslag av direktionen, böra meddela.

Direktionen förutsatte, att dyrtidstillägg icke skulle utgå å de i det föregående

avsedda arvodena och ersättningarna.

Samtliga förut omförmälda utgiftsbelopp torde böra ingå i avlöningsstaten

under rubriken Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit. Denna post borde i enlighet med vad i det föregående anförts

upptagas till (12,000 + 8,400 + 3,000 =) 23,400 kronor.

Vidare syntes medel böra ställas till direktionens förfogande för viss annan

icke-ordinarie personal, nämligen för beredande av ersättning åt ett

biträde med en husmoders arbetsuppgifter med 3,000 kronor, erforderlig

skrivhjälp med 3,000 kronor, ett kameralt biträde med 3,600 kronor och

för tillfälliga arbetskrafter och vikarier med 1,400 kronor. Därjämte torde

för oförutsedda arvodeskostnader, avsedda för anlitade sakkunniga och

särskilda utredningsmän, böra beräknas 4,000 kronor eller sålunda tillhopa

15,000 kronor. Därvid hade direktionen utgått från att nu avsedd personal

skulle anställas på sådant sätt, att dyrtidstillägg icke skulle utgå å dem

tillkommande ersättningar. Nämnda belopp av 15,000 kronor torde i avlöningsstaten

böra upptagas under rubriken Ersättningar till icke-ordinarie

personal.

För direktionen skulle sålunda erfordras ett avlöningsanslag av (23,400

-f- 15,000 =) 38,400 kronor.

I avseende å direktionens omkostnader syntes, då i stor utsträckning

nyanskaffning måste ske, det erforderliga beloppet icke böra beräknas

lägre än 4,000 kronor. Härav torde även möjligen ifrågakommande reseersättningar

få bestridas. Omkostnadsanslaget torde böra disponeras enligt

numera tillämpade grunder beträffande omkostnadsanslag i allmänhet

och sålunda erhålla förslagsanslags natur.

För nästkommande budgetår erfordrades vidare anslag för påbörjande

av sjukhusets utrustning.

Då, såsom förut nämnts, radiumhemmet beräknades komma att tagas i

bruk för sitt ändamål under senare delen av år 1937, måste till dess ''radiumhemmets

förseende med inventarier vara fullbordat. Enligt Kungl. Majits

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

beslut den 31 maj 1935 ankomme det på direktionen att upprätta och till

Kungl. Majit inkomma med en allmän plan jämte kostnadsberäkningar för

sjukhusets utrustande med inventarier. Med föranledande härav hade direktionen

efter hänvändelse till styrelsen för cancerföreningen i Stockholm

låtit upprätta en plan till radiumhemmets utrustning. Kostnaderna för utrustning

uppginge beträffande radiumhemmet till 872,000 kronor samt beträffande

för radiumhemmets personal i sjukhusets personalhus avsedda

bostäderna till 55,236 kronor eller sålunda tillhopa till 927,236 kronor. Av

nämnda summa beräknades 80,836 kronor belöpa å forsknings- och undervisningsändamål,

medan återstoden, 846,400 kronor, avsåge sjukvårdsändamål.

Då radiumhemmet vore avsett för 100 allmänna och 13 enskilda

vårdplatser, skulle utrustningskostnaden för varje vårdplats uppgå till

7,490 kronor eller i runt tal 7,500 kronor.

Kostnaderna för utrustning av sjukhuset i allmänhet skulle gäldas av

staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I fråga örn radiumhemmet

skulle därjämte Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen

i Stockholm bidraga.

Enligt överenskommelse mellan Kungl. Majit och kronan, å ena sidan,

samt styrelsen för jubileumsfonden och cancerföreningen, å den andra, angående

Konung Gustaf Vis jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset skulle

utrustningen av radiumhemmet verkställas av Kungl. Majit och kronan,

som bleve ägare till utrustningen. Kostnaderna för utrustningen av radiumhemmet

och av de för radiumhemmets sjukvårdspersonal och underordnade

läkare erforderliga bostäderna skulle bestridas till hälften av jubileumsfonden

och cancerföreningen.

I avseende å fördelningen mellan staten, Stockholms stad och Stockholms

läns landsting av kostnaderna för sjukhusets utrustning innehölle

de mellan nämnda parter träffade överenskommelserna allenast, att för

utrustning av de staden och landstinget tillförsäkrade vårdplatserna skulle

utgå särskild ersättning med belopp, motsvarande den verkliga utrustningskostnaden,

dock högst det belopp staden respektive landstinget skulle

behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar

uppdelat sjukhus.

Direktionen hade för avsikt att, så snart nödigt underlag förelåge för

bedömande av hithörande spörsmål, upptaga underhandlingar med stadens

och länets vederbörande myndigheter örn bestämmande av grunderna

för stadens och länets bidrag till utrustningskostnaderna. Dessa underhandlingar

kunde dock icke förväntas bliva slutförda inom sådan tid, att

resultatet kunde framläggas för 1936 års ''riksdag.

Emellertid måste under nästa budgetår förarbetena fullföljas och jämväl

upphandlingar äga rum med hänsyn till att åtskilliga artiklar krävde lång

leveranstid. Därest erinran häremot ej framställdes, hade direktionen för

avsikt att sluta avtal om inköp av inventarier för radiumhemmet i den

mån så erfordrades för att radiumhemmet skulle vid avsedd tidpunkt kunna

tagas i drift.

Det belopp, som för nästa budgetår borde anvisas för sjukhusets utrustning,

avsåge att bestrida omkostnaderna för nödiga utredningsarbeten och

för delbetalningar å leveranskontrakt. Det erforderliga beloppet beräknades

till 200,000 kronor.

Iiihano till riksdagens protokoll IV36. 1 sami. Nr 171.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Statskontoret har i utlåtande den 15 oktober 1935 yttrat:

Det torde ligga i sakens natur att svårighet mötte att på nuvarande

stadium ens något så när tillförlitligt bedöma medelsbehovet för utrustning

av sjukhuset. Emellertid torde det vara angeläget, att det ifrågasatta

anslaget ej beräknades alltför knappt, då eljest anläggningens färdigställande

kunde komma att onödigtvis fördröjas och kanske även fördyras.

Ett ytterligare skäl mot alltför stor återhållsamhet vid medelsanvisningen

torde vara, att på grund av den mellan staten, å ena sidan, samt styrelsen

för cancerföreningen och Konung Gustaf V:s jubileumsfond, å den andra,

träffade överenskommelsen de av staten för utrustning av radiumhemmet

nedlagda, kostnaderna syntes komma att successivt utökas nied lika stora

utbetalningar från föreningen och fonden. Statskontoret ville därför —

med reservation för vad det budgetära läget kunde anses medgiva, vilken

fråga undandroge sig ämbetsverkets bedömande — icke göra någon erinran

mot att till utrustning äskades ett reservationsanslag å 200,000 kronor.

Vad därefter beträffade de till arvoden och särskilda ersättningar beräknade

beloppen, finge statskontoret erinra, att arvode till andra ledamöter

i statliga direktioner än ordförande och vice ordförande hittills icke

brukat förekomma. Det torde kunna befaras att ett bifall till framställningen

härutinnan kunde komma att medföra liknande krav i fråga örn

andra direktioner. Därest emellertid, särskilt i betraktande av förevarande

uppdrags jämförelsevis betungande beskaffenhet, denna betänklighet icke

ansåges böra tillmätas avgörande vikt, ville statskontoret, då de föreslagna

ersättningsbeloppen i och för sig icke syntes för höga, icke motsätta sig

bifall till framställningen i denna del.

Beträffande arvodet åt den person, som avsåges att biträda direktionen

vid utrustning av sjukhuset samt planläggning av dess förvaltning och

sjukhusorganisationen i övrigt, ville statskontoret — särskilt då det kunde

synas tveksamt, huruvida den tillämnade medhjälparen skulle behöva

anlitas under hela budgetåret — ifrågasätta, huruvida icke det belopp,

som för detta ändamål borde ställas till direktionens förfogande, kunde

något reduceras, förslagsvis till 10,000 kronor.

I utlåtande den 7 oktober 1935 hade statskontoret tillstyrkt, att direktionens

sekreterare under innevarande budgetår, då organisationen av det

nya sjukhuset i väsentliga delar torde vinna sin utformning, måtte för

tider, då han vore sysselsatt med ifrågavarande uppdrag, åtnjuta ersättning

med dagarvode i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 29

augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer. Under

erinran härom och då anledning knappast torde föreligga till antagande att

sekreterarens göromål i fortsättningen skulle bliva mera omfattande än

under innevarande budgetår, finge statskontoret föreslå en sänkning av

posten till arvode åt sekreteraren till 2,000 kronor.

Beträffande slutligen ersättningarna till husmoder, skrivhjälp, kameralt

biträde, tillfälliga arbetskrafter och vikarier samt till oförutsedda utgifter

syntes det lämpligt, att för samtliga dessa ändamål ett icke specificerat

belopp ställdes till direktionens förfogande. Statskontoret föresloge, att

sagda belopp bestämdes till 10,000 kronor.

I övrigt hade statskontoret icke funnit anledning till erinran mot direktionens

hemställan.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.

Departementschefen. Enligt vad som framgår av det ovan anförda förelåg

icke möjlighet att underställa 1935 års riksdag frågan om anvisande av

medel för innevarande budgetår till täckande av kostnaderna för direktionen

för karolinska sjukhuset. Den provisoriska anordningen har därför

måst vidtagas, att berörda kostnader för nämnda budgetår täckas av det

under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till extra utgifter.

Särskilda medel för ändamålet, avseende budgetåret 1936/1937, torde

böra äskas av 1936 års riksdag. Därvid förutsättes, under åberopande av

vad i det föregående anförts, att direktionen för karolinska sjukhuset icke

kommer att under sistnämnda budgetår taga befattning med serafimerlasarettet

eller ersättas med någon för berörda båda sjukvårdsinrättningar

gemensam styrelse.

Vad först angår det anslag till avlöningar, som bör ställas till karolinska

sjukhusets förfogande, må följande anföras:

Till arvode åt den person, som skulle biträda direktionen vid utrustning

av sjukhuset samt planläggning av dess förvaltning och sjukhusorganisationen

i övrigt, har direktionen beräknat ett belopp av 12,000 kronor,

medan statskontoret, särskilt med hänsyn till att det kunde synas tveksamt,

om medhjälparen i fråga skulle behöva anlitas under hela budgetåret,

ifrågasatt en sänkning av nämnda belopp till 10,000 kronor. I betraktande

av de för statsverket ekonomiskt synnerligen betydelsefulla

ärenden, vilkas avgörande till ej ringa grad kommer att bliva beroende av

kompetensen och dugligheten hos ifrågavarande befattningshavare, kan

jag icke finna det vara ur statsverkets synpunkt klokt att bestämma arvodet

så lågt, att det ej kan mäta sig med vid andra jämförbara sjukhus utgående

löneförmåner. Det av direktionen föreslagna arvodet av 12,000 kronor

synes vara i detta hänseende lämpligt avvägt. Det är att märka, att,

såsom av det efterföljande framgår, dyrtidstillägg icke skall utgå å detta

belopp. Då, enligt vad jag inhämtat, ifrågavarande befattningshavare erfordras

redan från och med den 1 juli 1936, bör hela det nyssnämnda beloppet

ställas till direktionens förfogande för nästa budgetår.

Mot direktionens av statskontoret biträdda förslag till arvoden åt ordföranden,

vice ordföranden och övriga ledamöter av direktionen, slutande

å ett belopp av sammanlagt 8,400 kronor, har jag ingen erinran att framställa.

I anknytning till vad statskontoret i ämnet anfört vill jag framhålla,

att det är omfattande och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som åvila direktionen,

och att det därför synes vara väl motiverat att tillerkänna ersättning

jämväl till andra ledamöter än ordföranden och vice ordföranden.

Arvodet åt sekreteraren torde för nästa budgetår kunna sänkas med 1,000

kronor under det av direktionen föreslagna beloppet och alltså bestämmas

till 2,000 kronor. För tiden efter nästa budgetår torde det icke vara

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

uteslutet att en höjning kan ifrågasättas nied hänsyn till det ökade arbete,

som kommer att åvila sekreteraren genom direktionens övertagande av

serafimerlasarettets förvaltning.

De nu nämnda ersättningsbeloppen torde böra avföras å en i den avlöningsstat,

som bör fastställas för karolinska sjukhuset, uppförd anslagspost

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Då åtminstone för den ovannämnde sjukhusadministratören ersättning

till vikarie torde kunna ifrågakomma, synes nämnda anslagspost i överensstämmelse

med numera tillämpade principer för statuppställningar,

böra uppdelas i två delposter, den ena benämnd Grundbelopp och uppförd

med (12,000 + 8,400 -f- 2,000 =) 22,400 kronor och den andra benämnd

Vikariatsersättningar m. m. samt beräknad till förslagsvis 1,000 kronor.

Till annan icke-ordinarie personal än den ovannämnda ävensom till vikarier

har direktionen beräknat ett belopp av 15,000 kronor vara erforderligt.

Statskontoret har utan särskild motivering ifrågasatt en sänkning

av detta belopp till 10,000 kronor. Då jag ovan beräknat särskilda

medel till vikarie åt sjukhusadministratören, lärer en sänkning av det av

direktionen beräknade anslagsbeloppet med 1,000 kronor kunna ske. Med

tanke på de omfattande utredningsarbeten, direktionen under nästa budgetår

har att verkställa och för vilka den sannolikt i stor omfattning måste

anlita extra hjälp och särskild expertis, synes mig försiktigheten bjuda att

icke ytterligare reducera ifrågavarande anslagsmedel, som alltså i avlöningsstaten

böra uppföras med 14,000 kronor såsom en anslagspost till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. Någon uppdelning av denna anslagspost

på grundavlöningar m. m. och på avlöningsförhöjningar m. m. torde icke

vara för nästa budgetår erforderlig.

Förevarande anslag till avlöningar bör alltså för nästa budgetår uppföras

med (22,400 + 1,000 + 14,000 =) 37,4-00 kronor. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser rörande

dispositionen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit.

Med hänsyn till personalorganisationens provisoriska karaktär under

nästkommande budgetår torde dyrtidstillägg ej böra utgå å de föreslagna

arvodena och ersättningarna.

Direktionens beräkning av det för sjukhuset erforderliga anslaget till

omkostnader, vilket med hänsyn till att reseersättningar skola bestridas

ur detsamma bör uppföras såsom förslagsanslag, ger mig icke anledning

till erinran. Stat för anslaget, som alltså bör bestämmas till 4,000 kronor,

torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

Till utrustning beräknar jag, såsom i riksstatsförslaget, ett reservationsanslag

av 180,000 kronor. I detta sammanhang vill jag framhålla önskvärd
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

heten av att direktionen undersöker möjligheterna för överenskommelse

om sådan ändring av gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms

län, som underlättar beräkningen av stadens och länets andelar i utrustningskostnaden.

De nuvarande bestämmelserna äro nämligen, såsom av

det föregående inhämtas, i detta hänseende mindre tillfredsställande.

3. Hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersätt
ningar,

bestämda av Kungl.

Majit:

a. Grundbelopp...........kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis........... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordi
narie

personal..........kronor_14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av...........................kronor 37,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av......................kronor 4,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av........................kronor 180,000;

dels besluta, att staten skall enligt avtal, som i huvudsaklig

överensstämmelse med de av mig här ovan angivna

grunderna må komma att träffas mellan Kungl. Majit

och direktionen över serafimerlasarettet från och med

den 1 juli 1937 övertaga lasarettets drift, ävensom,

under förutsättning härav, att från och med samma dag

lasarettet och karolinska sjukhuset skola stå under gemensam

förvaltning av direktionen för sistnämnda sjukhus;

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Marits proposition Nr 171.

dels ock till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar

till serafimerlasarettet i Stochkolm för budgetåret

1936/1937 anvisa ett anslag av......kronor 1,007,000;

att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t

kan finna gott meddela.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

105

Bilaga A.

Nuvarande avlönings- och pensionsförhållanden

vid serafimerlasarettet.

Antalet tjänstemän (till vilka räknas även underläkare) samt dessas avlöningsförmåner

och villkoren för deras åtnjutande bestämmas av Kungl. Maj:t.

För sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal äger direktionen att inom de

gränser, som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar, bestämma

till nämnda personal hörande befattningshavares antal och avlöningsförmåner.

Frågor örn pensionering skola såväl beträffande tjänstemän som övrig personal

underställas Kungl. Majit.

1. Överläkarna vid de särskilda avdelningarna med därtill hörande polikliniker

äro professorer vid karolinska institutet. Överläkaren vid röntgenavdelningen

och föreståndarna för gynekologiska polikliniken, otiatriska polikliniken,

psykiatriska polikliniken och gymnastikavdelningen äro likaledes professorer

vid karolinska institutet. Genom särskilda bestämmelser den 31 maj

1935 har Kungl. Majit bland annat givit den på gymnastiska centralinstitutets

stat uppförde läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära överläkares ställning

vid lasarettets gymnastikavdelning för den tid, gymnastiska centralinstitutets

utbildning av sjukgymnaster är förlagd till sagda avdelning.

Den av överläkarna, som av direktionen förordnas att vara lasarettets inför

direktionen ansvarige styresman, direktör, åtnjuter ett arvode av 300 kronor

för år samt enligt Kungl. Majits medgivande den 3 juli 1931, därest han icke

åtnjuter fri bostad, 7,500 kronor årligen å lasarettets stat. Från lasarettets stat

utgå dessutom arvoden å 1,500 kronor för år till 2 överläkare — en vid medicinska

och en vid kirurgiska avdelningen — samt ä 1,000 kronor för år till 4

överläkare — en vid medicinska, en vid kirurgiska, en vid oftalmologiska och

en vid neurologiska avdelningen. Arvoden till vikarier under semester för dessa

6 överläkare samt för överläkaren vid röntgenavdelningen utgå för vardera med

200 kronor jämte dyrtidstillägg såsom för oreglerad statstjänst.

Jämlikt Kungl. Majits medgivande den 23 maj 1930 är en biträdande Överkirurg

förordnad i anledning av, att professor Einar Key fått Kungl. Majits

tillåtelse att giva sin undervisning vid annat sjukhus. Till den biträdande överkirurgen

har utgått dels det arvode ä 1,000 kronor, som eljest skolat utgå till

den ene kirurgiske överläkaren, dels ett fyllnadsarvode å 4,500 kronor. Sedan

innehavaren av förordnandet, H. Olivecrona, blivit professor med lön från karolinska

institutets stat, har direktionen ansett, att fyllnadsarvodet icke bör utgå.

Dyrtidstillägg har utgått å biträdande överkirurgens sammanlagda arvode enligt

grunder, som gällt för reglerad statstjänst.

2. Underordnade läkare. Vid lasarettet tjänstgörande avlönade underordnade

läkare äro:

dels vissa biträdande lärare å karolinska institutets stat, vilka i sådan egenskap

äro i viss utsträckning tjänstgöringsskyldiga som biträdande läkare vid

lasarettet; de åtnjuta avlöning endast från karolinska institutets stat;

dels biträdande läkare vid poliklinikerna, vilka närmast under vederbörande

överläkare leda arbetet där; de hava arvode på lasarettets stat;

dels två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen, av vilka den enes avid
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

ning utgår från särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildning, den andres från

lasarettets allmänna stat; båda dessa läkare äro tillika biträdande lärare vid

sjukgymnastutbildningen och åtnjuta i sådan egenskap arvode från gymnastiska

centralinstitutets stat;

dels underläkare och andre underläkare, vilka åtnjuta avlöning endast från

lasarettets stat, utgående i form av kontant avlöning jämte fri kost samt, för

vissa befattningar, fritt bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt;

dels ock amanuenser, vilka åtnjuta kontant avlöning från karolinska institutets

stat och från lasarettets stat fri kost samt, för vissa befattningar, fritt

bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt.

Arvode till vikarie under semester utgår med 100 kronor för de biträdande

läkarna vid polikliniken, underläkarna, andre underläkarna och amanuenserna

under en månad per årsförordnande samt till vikarie för amanuensen vid röntgenavdelningen,

då han under biträdande läkaren vid samma avdelning tillkommande

två månaders semester uppehåller dennes tjänst, 100 kronor per

månad. Semestervikarierna åtnjuta dessutom den med vederbörande tjänst

eventuellt förenade förmånen av fri kost (den ledige erhåller icke ersättning för

sådan förmån).

Jourpengar utgå med ''mindre belopp (högst 300 kronor per år) till vissa å

avdelningarna jourhavande underläkare och amanuenser samt till fem vid polikliniken

alternerande jourhavande läkare.

Dyrtidstillägg å avlöning till förenämnda underordnade läkare utgår enligt

samma grunder, som gälla för reglerad statstjänst, utom beträffande semestervikariernas

arvoden och jourpengarna, för vilka dyrtidstillägget beräknas enligt

samma grunder, som gälla för oreglerad statstjänst.

Arvoden för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar, sammanlagt

1,000 kronor årligen, utgå utan dyrtidstillägg, till vissa läkare.

Provisorisk avlöningsförhöjning utgår enligt Kungl. Maj:ts beslut för budgetåret

1935/1936 till vissa underordnade läkare i avvaktan på vidare utredning

i anledning av det löneregleringsförslag, direktionen framlagt.

Regnellska stipendier ä 120 kronor för år utgå till vardera av 4 underordnade

läkare, 2 vid medicinska och 2 vid kirurgiska avdelningen. I stället för stipendiet

åtföljande bostadsförmån kunna de 2 stipendiaterna vid medicinska kliniken

få vardera 480 kronor årligen.

Med poliklinikmedel bestridas avlöning och dyrtidstillägg till vissa av förenämnda

underläkare (1 vid röntgenavdelningen och 1 vid medicinska polikliniken)

samt arvode till semestervikarier för vissa underordnade läkare (1 underläkare

vid röntgenavdelningen, 1 underläkare vid medicinska polikliniken, 1

biträdande läkare vid otiatriska och 1 vid psykiatriska polikliniken).

Av de avgifter, som inflyta för undersökning och behandling vid polikliniken

av sådana skadade, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger

tillämpning, utgår (Kungl. Maj:ts medgivande den 5 december 1919) viss andel

till respektive läkare.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom hava underordnade läkare på lasarettets

stat hittills avstått hela sin avlöning. Direktionen har gjort framställning

till Kungl. Majit, innebärande att i sådana fall för dessa läkare skulle i

tillämpliga delar gälla bestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän i kungörelsen

den 26 juni 1925 (nr 356), varvid avdrag å den kontanta lönen skulle

i varje särskilt fall beräknas efter närmast jämförliga lönegrad i den statliga

löneplanen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

3. Övriga tjänstemän äro en predikant, en sekreterare och ombudsman,

en kamrerare, en syssloman, en bokhållare och en kassör. De tre förstnämnda

befattningarna äro att betrakta som bisysslor. Predikanten har för år

dels ett arvode av 950 kronor, dels ett lönetillskott av 150 kronor, utgående av

särskilda fondmedel. Sekreteraren och kamreraren hava vardera 1,200 kronor

i arvode.

Sysslomannens lön ansluter sig icke till det statliga lönesystemet, vilket däremot

de senare reglerade lönerna för bokhållaren och kassören göra. De sistnämnda

äro av Kungl. Maj:t fastställda att utgå enligt respektive lönegrad

B 15 och B 11 (beslut den 14 mars 1930).

Dyrtidstillägg utgår: å lasarettspredikantens arvode (ej å lönetillskottet) enligt

för oreglerad statstjänst gällande grunder; å avlöningen till sysslomannen,

bokhållaren och kassören såsom för reglerad statstjänst.

Provisoriskt dyrortstillägg, lika med statliga befattningshavare tillkommande,

utgår till bokhållaren och kassören.

Provisorisk avlöningsförhöjning åt sysslomannen utgår enligt Kungl. Maj:ts

beslut för budgetåret 1935/1936 i avvaktan på vidare utredning i anledning av

det förslag till lönereglering, direktionen framlagt.

Felräkningspengar vid kassörstjänsten utgå med 300 kronor årligen.

Semester tillkommer sysslomannen, bokhållaren och kassören vardera under

en månad årligen.

Vid tjänstledighet för sysslomannen, bokhållaren och kassören hava gällande

statliga bestämmelser tillämpats.

I egenskap av vice värd för egendomen 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet uppbär

sysslomannen 600 kronor årligen, vilket belopp ingår bland nämnda fastighets

utgifter.

4. Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Senaste allmänna

lönereglering för denna personalgrupp genomfördes från och med den

1 juli 1930. Därvid blevo de befattningshavare, som förut hade lägre avlöning

än motsvarande befattningshavare i Stockholms stads tjänst, i stort sett

jämställda med dessa. Detta gäller i allmänhet fortfarande för innehavare

av sådana tjänster, vilka vid Stockholms stads sjukhus hänföras till ordinarie.

Beträffande åter personal, motsvarande den som vid Stockholms stads sjukhus

fått avlöningen reglerad genom kollektivavtal, kom avlöningen för ekonomipersonalen

redan från och med år 1931 och för sjukvårdspersonalen från och

med år 1932 att väsentligt understiga den motsvarande befattningshavare vid

stadens sjukhus tillkommande.

Avlöningssystemet är för flertalet befattningshavare bruttolön, från vilken,

avdrag sker för mottagna naturaförmåner med belopp, som av direktionen fastställas.

Det ansluter sig nära till de löneplaner, som år 1930 gällde för befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus.

Åldertilläggen utgå för den mera kvalificerade personalen efter 3, 6 och 9 års

tjänst, för ett mindre antal befattningshavare, kvarstående å äldre lönestater,

efter 1, 3, 5, 7 och 10 år, och för övrig sjukvårds- och ekonomipersonal, i den

mån ålderstillägg förekommer, efter 1, 4 och 7 års tjänst.

Dyrtidstillägg utgår å bruttolönen enligt samma grunder, som gälla för det

till Stockholms stads befattningshavare utgående rörliga lönetillägget, dock med

de modifikationer, direktionen finner påkallade. För ett mindre antal befattningshavare

med enligt andra grunder reglerad avlöning utgår dyrtidstillägg

såsom vid reglerade statstjänster, i den mån dyrtidstillägg är av direktionen

medgivet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Provisorisk avlöningsförhöjning utgår enligt Kungl. Maj:ts beslut för budgetåret

1935/1936 vid vissa befattningar i avvaktan på vidare utredning rörande

den lönereglering, för vilken direktionen begärt statsmakternas medverkan.

Avlöningssystem kontant lön samt fritt vivre gäller tillsvidare för inspektionssköterskan,

husmodern, första köksföreståndarinnan, köksföreståndarinnans

närmaste biträde, en sömmerska och eleverna i köksavdelningen.

Kontant avlöning jämte fri lunch erhålla sjukgymnasterna, en kontorselev

och en springpojke.

Fritt vivre tillkommer eleverna och provsköterskorna, som enligt särskilt avtal

tillhandahållas av Sophiahemmet. För provsköterskorna har Sophiahemmet,

med undantag för en, betingat sig även kontant gottgörelse, för vissa 400 och

för andra 600 kronor per år.

Semester tillkommer här ifrågavarande personal, med undantag av Sophiahemmets

provsköterskor och elever, enligt av direktionen bestämda grunder.

För inspektionssköterskan, sköterskorna och husmodern är semestern i regleringsbestämmelser,

godkända av medicinalstyrelsen, för erhållande av pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, bestämd till en månad. Sköterskorna vid röntgenavdelningen

hava av direktionen tillerkänts sex veckors semester årligen,

sammalunda och fotografi- och sköterskebiträden vid nämnda avdelning. En

månads semester hava vidare sjukgymnasterna, kontorspersonalen (dock ej

eleven), kvinnliga assistenter, köks- och tvättföreståndarinnor samt förste maskinisten.

Kökseleverna hava vid årsanställning 15 dagars semester. Sköterskebiträden

med regelbundet återkommande vakning, sköterskebiträden, som tjänstgöra

på poliklinik eller operationsavdelning, baderskor och telefonister hava

efter 1 års tjänst 14 dagar, 2 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Portvakterna, andre

maskinist, reparatörer, förste eldare och eldare hava efter 1 års tjänst 7 dagar,

2 år 14 dagar, 5 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Övrig sjukvårds- och ekonomipersonal

har efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14 dagar, 10 år 21 dagar, 20 år 1 månad.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa med

styrkt oförmåga till tjänstgöring erhåller personalen under högst tre månader

av kalenderår, dock på en sammanhängande tjänstledighetsperiod ej mer än

högst 90 dagar, samma kontanta lön som vid tjänstgöring. För tid därutöver

beslutar direktionen i varje särskilt fall.

Vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter får den ledige vidkännas kostnaden

för vikarie även om denna blir större än den lediges lön.

5. Fri sjukvård. Enligt 26 § i reglementet äga läkare, tjänstemän och

annan personal vid lasarettet åtnjuta fri sjukvård å lasarettet i den utsträckning

direktionen finner skälig, dock under högst tre månader av ett kalenderår.

Direktionen har i sådant avseende bestämt högst tre månader av ett kalenderår.

6. Pensioner. Inspektionssköterske-, sköterske- och husmodersbefattningarna

äro reglerade för pensionsrätt i statens pensionsanstalt med undantag

för 2 sköterskebefattningar, vilkas nuvarande innehavare icke fylla de krav på

teoretisk utbildning, som av medicinalstyrelsen godkända regleringsbestämmelser

innehålla.

I övrigt äro icke några särskilda bestämmelser örn pensionering av lasarettets

personal utfärdade, utan pensionsfrågor avgöras från fall till fall.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr lil

109

Bilaga B.

Översikt av arvodister vid serafimerlasarettet.

a) Av de sakkunniga föreslagen anpassning av arvodena.

b) Nu utgående arvoden, däri inbegripet provisorisk förhöjning i vissa fall.

c) Av direktionen föreslagen reglering.

a

b

C

Direktör, arvode...................

300

300

_

ersättning därest han icke åtnjuter fri bostad .

7,500

7,500

—

1 överläkare, medicine ...............

1,500''

1,500''

—

1 » » ...............

1,000''

1,000''

—

1 » kirurgisk...............

1,500''

1,500''

—

1 » » ...............

1,000''''I 2 3

1,000'''' =

—

1 » oftalmologisk.............

booo1

1,000''

—

1 » neurologisk..............

1,000''

1,000''

—

Arvode för utförande av:

elektrokardiografiska undersökningar.....

1,5004

1,5004

5,280s

ämnesomsättningsundersökningar.......

3004

300‘

3004

1 biträdande läkare vid röntgenavdelningen . . .

1,1005

900°

1,100°

2 biträdande läkare vid gymnastikavdelningen. .

5,2806

5,280°

5,280°

Biträdande läkare vid polikliniken:

1 vid medicinska.................

6,0507

G,0507

6,0507

1 » kirurgiska..................

6,0507

6,0507

6,0507

1 » oftalmologiska...............

5,2807

5,2807

5,2807

1 » otiatriska..................

3,7407,8

3,7407''8

3,7407,8

1 » neurologiska.................

5,2807

5,2507

5,2807

1 » gynekologiska................

5,2807

4,5007

5,2807

1 » psykiatriska.................

2,6407''9

2,6407,9

2,6407''3

1 sekreterare och ombudsman ..........

1,200

1,200

1,200

1 kamrerare......................

1,200

1,200

1,200

i predikant......................

1,41010 II

1,364''°

1,364''°

1 organist.......................

400

400

400

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid

gymnastikavdelningen..............

3,300"

3,280''2

3,28012

6 provsköterskor vid poliklinik och operations- avdelning13 .....................

600

600

600

7 provsköterskor vid vårdavdelning13......

400

400

400

1 provsköterska vid medicinska laboratorierna13

—

—

—

41 sköterskeelever13.................

—

—

—

3 kökselever14 ....................

240

240

240

1 springpojke.....................

960''8

939''°

939''°

I Dessa överläkare åtnjuta i egenskap av professorer vid karolinska institutet lön från dess stat. Dyrtidstillägg

såsom för oreglerad statstjänst har medgivits för arvodena på lasarettets stat, men har ej utgått

till professorerna, vilka erhålla högsta medgivna dyrtidstillägg vid karolinska institutet; däremot till av

direktionen förordnade vikarier.

• Utgår för närvarande till en biträdande Överkirurg.

3 Särskild befattning föreslagen av direktionen; innefattar dyrtidstillägg ä 10 procent.

4 Dyrtidstillägg utgår icke.

4 Innefattar dyrtidstillägg; åtnjuter i övrigt arvode från karolinska institutets stat (4,500 +dyrtidstillägg).

• Innefattar dyrtidstillägg ä 10 procent; dessutom utgår från gymnastiska centralinstitutets stat arvode

såsom biträdande lärare i sjukgymnastik kr. 2,000:— jämte dyrtidstillägg.

7 Innefattar dyrtidstillägg å 10 procent.

8 Vid otiatriska polikliniken finnas för närvarande två biträdande läkare, av vilka den ene, som tillika

är biträdande lärare, helt avlönas från karolinska institutets stat.

• Tre mottagningsdagar i veckan.

10 Härav kr. 150:— från Sederholms fond; 1,364 kr. innefattar dyrtidstillägg å 28 procent på 950 kr.

II Innefatiar värdet av tidigare fri lunch.

11 Häri ingår beräknat värde på fri lunch, men icke dyrtidstillägg.

** Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet. Enligt detta avtal erhålla provsköterskor och elever

fritt vivre å lasarettet; provsköterska vid laboratoriet dock endast fri kost. För var och en av övriga

provsköterskor erlägger lasarettet angivna belopp till Sophiahemmet.

14 Antagas för ett år; erhålla fritt vivre samt kr. 40: — per månad under senare halvåret av anställningen.

14 Härutöver fri tjänstekostym.

18 Härutöver fri tjänstekostym samt 1 par skor årligen. Värdet av fri lunch ingftr i kr. 939:—.

opaginerad Kontrollera mot PDF

r

k.''- . I

<> ’ £ ''

>

A

i.- ''*

''v‘/ J

''i H: ''■■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 171.

lil

Bilaga C.

De sakkunnigas specialmotiv för löneregleringsförslaget.

Underordnade läkare.

Åtskilliga av de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet hade nu sin avlöning

till huvudsaklig del från karolinska institutets anslag, varvid från lasarettet

endast vissa särskilda förmåner utginge. Då det icke, särskilt med hänsyn

till förhållandena vid universiteten, ansetts lämpligt vidtaga någon jämkning i

de löneförmåner, som nu vore upptagna å karolinska institutets stater, hade

direktionen över serafimerlasarettet i sitt år 1934 framlagda löneregleringsförslag

utgått från, att den lönefyllnad, som där föreslagits, i huvudsak skulle utbetalas

av lasarettet, varvid samtidigt naturaförmånerna skulle inräknas i den kontanta

avlöningen samt avdrag framdeles ske å lönen för värdet av dessa förmåner.

Dessa synpunkter överensstämde med vad som numera i allmänhet tilllämpades

inom statsförvaltningen.

Vid bedömandet av de löneförmåner, som framdeles borde tillerkännas läkarpersonalen

vid serafimerlasarettet, hade redan inledningsvis berörts, att lönerna

borde fastställas såsom bruttolöner och alltså innefatta nu utgående naturaförmåner

såsom kost och bostad. Därjämte syntes jourpenningar böra inräknas

i löneförmånerna. Uppmärksammas finge även, att vid avlönandet av den läkarpersonal

vid serafimerlasarettet, vilken jämväl uppbure avlöning å karolinska

institutets stat, dyrtidstillägg borde utgå särskilt för sig såväl å avlöningen på

karolinska institutets stat som å den på serafimerlasarettets stat, men att i

övrigt gällande bestämmelser örn dyrtidstillägg till befattningshavare i statens

tjänst borde äga tillämpning; dock att det dyrtidstillägg, som utbetalades vid

serafimerlasarettet, skulle ingå bland lasarettets driftkostnader.

I avseende å de läkare, som för närvarande till ett antal av fyra tillerkänts

Regnellska stipendier, vilka innefattade bostadsförmån, värderad till 480 kronor

per år, samt kontant 120 kronor, hade de sakkunniga funnit lämpligt att

dessa förmåner upptoges vid sidan av de förmåner, som eljest kunde komma att

tillerkännas vederbörande. De sakkunniga utginge nämligen från, att framdeles

de Regnellska stipendierna, såsom ursprungligen varit avsett, skulle kunna tilldelas

vid lasarettet tjänstgörande medicine kandidater.

Vad så beträffade de löneförmåner, som borde utgå till de underordnade läkarna

vid serafimerlasarettet, hade de sakkunniga beaktat, att uttrycken underläkare

och amanuens dels var för sig hänförde sig till befattningar, som jämväl

enligt direktionens mening borde inordnas under olika lönegrader, dels icke helt

kunde jämställas med motsvarande benämningar vid t. ex. Lunds lasarett. Där

betecknade benämningen amanuens en mera underordnad befattning än underläkare,

vilket tydligt framginge ur avlöningsbestämmelserna; vid serafimerlasarettet

betecknade ej blott de 0 första underläkarna utan jämväl de 2 första

amanuenserna och 5 av de 10 amanuenserna de befattningshavare bland de

underordnade läkarna, vilka närmast under vederbörande överläkare handhade

vården vid lasarettets olika sjukavdelningar och vilka säkerligen på grund härav

satts främst i direktionens löneförslag. Beteckningen amanuens hänförde sig här

allenast till den omständigheten, att ifrågavarande underordnade läkare åtnjöte

Lin på karolinska institutets stat.

Med beaktande härav hade de sakkunniga i stort sett följt direktionens uppdelning

av de underordnade läkarbefattningarna i lönehänseende. I likhet med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

nu gällande avlöningsförhållanden hade de sakkunniga dock givit något försteg

åt förste underläkarna och förste amanuenserna framför de 5 ovannämnda amanuenserna.

De sakkunniga hade jämfört de 8 första befattningarna med de

främsta underläkarbefattningarna vid övriga, till jämförelse framdragna sjukhus

och hade med stöd härav ansett sig kunna föreslå en något högre lönegrad

åt dessa än den, som skulle motsvara den av direktionen föreslagna. De sakkunniga

föresloge en avlöning, som motsvarade 23:e lönegraden för extra tjänstemän

i statens tjänst, under det att de 5 nämnda amanuensernas avlöning skulle bestämmas

efter 22:a lönegraden. Även för dessa senare skulle denna avlöning

dock komma att överstiga den, som utginge under innevarande budgetår. De

sakkunniga funne dessa förslag så mycket mera befogade, som ifrågavarande

befattningshavare kunde påräkna ålderstillägg allenast för det fall, de under

mera än 3 år innehade tjänst inom en och samma lönegrad.

De fyra andre underläkare — två å medicinska klinikens laboratorier och två

å kirurgiska kliniken — som nu uppbure Regnellska stipendier, men vilka icke

hade någon avlöning från karolinska institutet, syntes böra erhålla avlöning enligt

Ilie lönegraden för extra tjänstemän. Samma avlöning torde böra utgå

till den nuvarande andre underläkaren å kliniska laboratoriet ävensom å medicinska,

oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna. Detta motsvarade

väl direktionens förslag.

Beträffande personalen å röntgenavdelningen gällde redan nu i viss mån i

förhållande till övriga befattningshavare vid lasarettet avvikande lönebestämmelser,

och denna personal uppbure viss andel i avgifterna för röntgenundersökningar

av sådana från polikliniken remitterade patienter, å vilka lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete ägde tillämpning. Även här ville de sakkunniga,

i nära anslutning till direktionens framställning, föreslå, att de tvenne underläkarna

vid denna avdelning placerades med en avlöning motsvarande 18:e

lönegraden för extra befattningshavare i statens tjänst, varjämte nuvarande

amanuensen, som från karolinska institutet uppbure 2,400 kronor jämte reglerat

dyrtidstillägg, syntes böra avlönas enligt 17:e lönegraden för extra befattningshavare

i statens tjänst. Vad sålunda föreslagits innefattade för amanuensen

en förhöjning i vad som för ovan nämnda budgetår tillerkänts honom. På

samma grunder förordade de sakkunniga, att jämväl de nuvarande underläkarna

vid medicinska och otiatriska poliklinikerna skulle avlönas enligt lS:e lönegraden

för extra befattningshavare i statens tjänst, samt att de nuvarande amanuenserna

vid medicinska, kirurgiska, oftalmologiska och otiatriska poliklinikerna

skulle beredas avlöning motsvarande 17:e lönegraden för extra befattningshavare

i statens tjänst.

Vad därefter beträffade biträdande läkaren å röntgenavdelningen, som å karolinska

institutets stat uppbure 4,500 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg, syntes

från serafimerlasarettet böra tillerkännas honom ett arvode å 1,000 kronor

jämte dyrtidstillägg därå enligt samma grunder, som tidigare nämnts. För jämförelse

borde omnämnas, att han, utöver arvodet från karolinska institutet, för

innevarande budgetår uppbure provisorisk avlöningsförhöjning från serafimerlasarettet

med 900 kronor.

Med Kungl. Maj:ts årligen lämnade medgivande hade sedan år 1925 utgått

1,000 kronor per år till de läkare, som utförde elektrokardiografiska och vissa

andra undersökningar. Härav hade den, som utfört de elektrokardiografiska undersökningarna,

erhållit 700 kronor per år. Till sistnämnda belopp hade för budgetåret

1935/1936, i form av provisorisk avlöningsförhöjning, lagts 800 kronor.

Då ifrågavarande undersökningar fortfarande kunnat utföras av i annan tjänst

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

vid lasarettet anställd läkare, vid sidan av den egentliga tjänsten, ansåge sig

de sakkunniga icke kunna tillstyrka direktionens förslag om inrättande av en

särskild föreståndartjänst vid elektrokardiografiska laboratoriet, men förordade

i stället att till vid lasarettet anställda läkare, som utförde ifrågavarande undersökningar,

i fortsättningen, tillsvidare, finge utgå särskild ersättning, för de

elektrokardiografiska undersökningarna sammanlagt 1,500 kronor för år och

för ämnesomsättningsundersökningarna sammanlagt 300 kronor per år.

Vidkommande därefter de två biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen

vore att märka, att de, utöver arvoden å gymnastiska centralinstitutets stat

såsom biträdande lärare i sjukgymnastik med 2,000 kronor per år jämte dyrtidstillägg

för envar av dem, från serafimerlasarettet tillerkänts arvoden å

4,800 kronor per år jämte reglerat dyrtidstillägg. Varken direktionen eller de

sakkunniga ifrågasatte här någon jämkning.

Direktionen hade icke ifrågasatt någon förändring i avlöningsförmånerna för

de biträdande läkarna vid otiatriska och psykiatriska poliklinikerna, vilka arvoden

fastställts av Kungl. Maj:t den 30 juni 1934. De sakkunniga hade ej

heller funnit anledning upptaga denna fråga till behandling.

Slutligen återstode att i detta sammanhang behandla de biträdande läkare,

som närmast under vederbörande professor ledde arbetet vid medicinska, kirurgiska,

oftalmologiska, neurologiska och gynekologiska poliklinikerna. Av dem

uppbure för närvarande vardera av de biträdande läkarna å medicinska och

kirurgiska poliklinikerna arvoden från lasarettet med 5,500 kronor samt biträdande

läkaren vid oftalmologiska polikliniken 4,800 kronor i årsarvode. Å dessa

förmåner utginge nu reglerat dyrtidstillägg. Biträdande läkarna vid neurologiska

och gynekologiska polikliniken hade för närvarande en sammanlagd ersättning

av respektive 5,250 kronor och 4,500 kronor. Direktionen hade föreslagit,

att sistnämnda två biträdande läkare skulle erhålla samma avlöning,

som biträdande läkaren vid oftalmologiska polikliniken redan uppbure, d. v. s.

4,800 kronor per år jämte reglerat dyrtidstillägg. Ehuru väl någon tvekan kunde

råda rörande avlöningen till biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken,

funne de sakkunniga dock icke skäl föreligga att frångå direktionens förslag.

Vid lasarettet funnes numera icke någon gynekologisk klinik, varför den biträdande

läkaren vid gynekologiska polikliniken vore den ende läkaren vid lasarettet

i denna specialitet.

Samtliga nu omnämnda biträdande läkare borde i staten upptagas såsom

arvodister. Härmed avsåges icke att någon ändring i deras ställning som tjänsteläkare

skulle ske; de borde sålunda även i fortsättningen bibehållas såväl vid

den rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst som vid

den rätt till beräkning av sjukhusår, de redan ägde. Likaledes borde de fortfarande

hava rätt till semester. Med hänsyn till att de, i motsats till underläkare

och amanuenser, ägde rätt att hava enskild praktik utanför lasarettet, torde

de emellertid vid tillämpning å dem av det statliga lönesystemets allmänna

grunder -—- t. ex. i fråga örn tjänstledighet — laira anses närmast jämställda

med extra befattningshavare i 24:e lönegraden, då arvodet fastställts till 5,500

kronor, och i 22:a lönegraden, då arvodet fastställts till 4,800 kronor.

De sakkunniga hade redan inledningsvis berört frågan örn de särskilda förmåner,

som borde utgå till den underordnade läkarpcrsonalen vid serafimerlasarettet.

Det torde laira tillkomma direktionen att i enlighet med gällande

bestämmelser och allmän praxis inom statsförvaltningen fastställa grunderna

för ersättning vid vikariat samt avlöning under tjänstledighet för sjukdom, enskilda

angelägenheter m. m. Harrid hurde dori: i regel tilläm/lax råd rom gällde

för extra ordinarie tjänstemän i statens tjänst.

lii han g till riksdagens protokoll 19$ C>. 1 sunil. AV 171.

H

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Sjukvårdspersonal.

Till denna personalgrupp hade de sakkunniga hänfört inspektionssköterska,

sköterskepersonal (assistentsköterskor däri inbegripna), sjukgymnaster, fotografibiträden

vid röntgenavdelningen, sköterskebiträden, baderska, badbiträden

och kvinnlig vaktmästare.

Inspektionssköterskan (vid andra sjukhus benämnd husmoder eller föreståndarinna)

torde böra erhålla ordinarie tjänsteställning, och de sakkunniga föresloge

placering i den statliga lönegrad, som närmast motsvarade de vid befattningen

nu utgående förmånerna, nämligen Bil. Befattningen vore i fråga om

pensionsrätt i statens pensionsanstalt för närvarande reglerad som en sköterskebefattning.

Den pension, som på grund därav tillkomme inspektionssköterskan,

stöde således icke i förhållande till den ställning, hon intoge, och de löneförmåner,

hon åtnjöte. Pension torde böra utgå jämlikt civila tjänstepensionsreglementet.

För nuvarande innehavare av tjänsten borde likväl hänsyn tagas till

den pensionsrätt, som för befattningen redan funnes.

Vad beträffade övrig personal, som erhållit fullständig sjuksköterskeutbildning.

vore att märka, att 14 sköterskor enligt direktionens statberäkningar för budgetåret

1936/1937 skulle vara anställda såsom assistentsköterskor, medan övriga

sköterskor (52 st.) kunde anses vara mera fast anställda. De sakkunniga utginge

från, att sistnämnda slag av sköterskor skulle erhålla ställning såsom

ordinarie befattningshavare, medan de 14 assistentsköterskorna borde upptagas

såsom extra ordinarie befattningshavare. De ordinarie sköterskorna, vilka hittills

haft pensionsrätt i statens pensionsanstalt, torde böra erhålla pension enligt

civila tjänstepensionsreglementet; beträffande vid övergången redan anställda

befattningshavare borde dock hänsyn tagas till den pensionsrätt vederbörande

hade i statens pensionsanstalt. Beträffande assistentsköterskorna, som

på grund av sin ställning och av andra skäl i allmänhet ej torde komma att

kvarstå mer än ett eller annat år, syntes kunna ifrågasättas, huruvida de icke

i fortsättningen, som hittills, borde vara anslutna till statens pensionsanstalt.

Vid lasarettet vore nu anställda tvenne sköterskor, som ernått sin nuvarande

ställning på grund av visad praktisk duglighet, men som icke hade erhållit

sådan teoretisk utbildning, att de av medicinalstyrelsen kunnat erhålla den legitimation,

som krävdes för vinnande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Dessa befattningshavare torde likväl skäligen böra beredas en pension, vars

storlek borde bestämmas i samband med reglering av pensionsrätten för övriga

sköterskor.

Vad beträffade den lönegrad, till vilken lasarettets sköterskor borde hänföras,

syntes som utgångspunkt kunna tagas det fall där redan nu sjuksköterska vore

anställd i statens tjänst (tandläkarinstitutet). I anslutning härtill föresloge de

sakkunniga, att ordinarie sköterskor skulle placeras i 7:e lönegraden för ordinarie

och assistentsköterskor i 5:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Detta skulle innebära, att de ordinarie bomme att erhålla i stort sett samma

slutavlöning som den nu på lasarettets stat utgående, medan däremot på grund

av att ålderstilläggen (skillnaden mellan löneklasserna) vore mindre i det statliga

lönesystemet än det vid lasarettet nu tillämpade systemet, som anslöte sig

till vad som gällde för Stockholms stads vidkommande, en icke obetydlig höjning

inträdde i fråga om begynnelseavlöningen särskilt för de ordinarie sköterskorna.

Inom ramen av tillgängliga medel skulle lasarettets direktion äga anställa

ytterligare assistentsköterskor, medan däremot antalet ordinarie sköterskor

skulle fastställas i den avlöningsstat, som framdeles skulle enligt beslut av

Kungl. Majit gälla för lasarettet.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Den till antalet största gruppen bland sjukvårdspersonalen vid lasarettet utgjordes

av sköterskebiträdena (i stat för 1936/1937 beräknat 105). Dessa hade

tidigare i huvudsak haft samma löneställning, som motsvarande befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus, men hade de senaste åren varit väsentligt

lägre avlönade. Genom den provisoriska avlöningsförhöjning, som gällde för

innevarande budgetår, hade dock skillnaden blivit mindre. Avlöningen torde,

av skäl, som förut anförts, böra av direktionen så fastställas, att den kunde

anses i huvudsak motsvara vad som tillkomme motsvarande befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus. Vid personalens inpassande i det statliga lönesystemet

syntes avlöningen böra utmätas enligt nedan angivna löneplan V, vilken

i viss mån byggts på en av medicinalstyrelsen år 1925 för en del personalgrupper

vid statens sinnessjukhus fastställd löneplan. Den anslöte sig till de allmänna

löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Extra ordinarie tjänstemän

Extra tjänstemän

Lönegrad

Ortsgrupp

Pensions-

avdrag

Lönegrad

nr

omfattar

löne-

klasserna

Löne-

klass

F

grund-

belopp

G

grund-

belopp

G

inberäknat

provisor,

dyrortstill.

samt dyr- tidstillägg

ä 10 %

löne-

grad

belopp

nr

omfattar

löne-

klasserna

e. o. U 1

h—c

i

1,185

1,230

1,534

e.o.tl

27

e.TJl

i—h

2

g-b

h

1,260

1,308

1,623

2

28

2

h-g

3

f—a

g

1.335

1,386

1,712

3

29

3

g-f

4

e—1

f

1,410

1,464

1,801

4

30

4

f—e

5

d—2

e

1,485

1,542

1,890

5

31

5

e—d

6

c—3

d

1,560

1,620

1,980

6

32

6

d—c

C

1,650

1,716

2,092

b

1,710

1,776

2,158

a

1,770

1,836

2,224

i

1,830

1,896

2,290

2

1,980

2,052

2,468

3

2,130

2,208

2,616

Anmärkning. Kvinnlig extra ordinarie befattningshavare äger icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad.

De sakkunniga ansåge sig böra förorda, att sköterskebiträdena efter tre års

anställning skulle kunna erhålla extra ordinarie ställning, varmed följde rätt till

viss pension eller livränta. De första tre åren, då vederbörande endast borde

innehava extra anställning, torde böra betraktas såsom en prövningstid. Den

extra ordinarie ställningen borde under inga förhållanden tilldelas andra än dem,

som visade sig vara lämpliga för fortsatt anställning. Med den föreslagna anordningen

i fråga om sköterskebiträdena följde, att antalet extra ordinarie

dylika biträden kunde variera från ett år till ett annat, beroende på huruvida

personalen medhunnit de tre första anställnings- och prövningsåren. Då vid statens

sinnessjukhus motsvarande personal icke ansetts böra erhålla ordinarie

anställning, hade de sakkunniga icke funnit anledning att för serafimerlasaret
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

tets del ifrågasätta dylik anställning för sköterskebiträden. Det torde emellertid

böra framhållas, att den extra ordinarie anställningen numera medförde betydligt

större förmåner än tidigare varit fallet och även trygghet för framtiden

genom den därmed förenade pensionsrätten. Vad nu anförts i fråga om sköterskebiträden

gällde även i fråga om badbiträden.

I fråga örn placering av sköterskebiträden och badbiträden i löneplanen hade

de sakkunniga tänkt sig lönegraden e. o. U 5 för extra ordinarie sköterskebiträden

och badbiträden samt e. U 4 för extra sköterskebiträden. Detta innebure,

att slutlönen bleve något högre än den av direktionen föreslagna, men det borde

observeras att slutlönen infölle först efter sammanlagt 13 års tjänst (3 år som

extra, varav 2 finge tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg i den extra

ordinarie tjänsten) mot redan efter 6 års tjänst enligt direktionens förslag. Det

borde också i detta sammanhang erinras om, att personalen icke tidigare haft

att erlägga några avgifter för sin pensionering.

Beträffande de två biträden vid röntgenavdelningen, vilkas huvudsakliga

arbete vore förlagt till frainkallnings- och fixeringsrummen, ansåge de sakkunniga,

att den mest yrkeskunniga — nuvarande fotografibiträdet — borde erhålla

ordinarie ställning med benämningen järsta fotografibiträde och den andra

erhålla extra ordinarie ställning med benämningen andra fotografibiträde. I

fråga om den förstnämnda hade direktionen icke tänkt sig någon ändring av

löneförmånerna. De sakkunniga hade förslagsvis placerat befattningen i lönegraden

B 5, innebärande ungefär samma slutlön vid den nu utgående. I fråga

örn andra fotografibiträdet skulle slutlönen vid den tänkta placeringen i lönegrad

e. o. U 6 bliva ej oväsentligt högre än den av direktionen föreslagna, men

det finge beaktas, att slutlönen enligt direktionens förslag skulle uppnås redan

efter G års tjänst, medan den enligt de sakkunnigas förslag erhölles först efter

12 års tjänst.

Den befattningshavare, som nu benämndes kvinnlig vaktmästare och vilkens

huvudsakliga arbete vore förlagt till medicinska klinikens laboratorier, syntes

i fortsättningen lämpligen kunna benämnas laboratoriebiträde. De sakkunniga

ansåge sig jämväl böra föreslå, att denna befattning gjordes till ordinarie med

placering i andra lönegraden. För närvarande funnes endast en befattningshavare

av detta slag, men det oaktat torde härigenom kunna skapas en befordringsmöjlighet

för den kvinnliga biträdespersonalen.

Vidkommande därefter baderskan holle de sakkunniga före, att denna befattningshavares

avlöning borde utgå enligt den ovan nämnda särskilda löneplanen

för viss personal. De sakkunniga hade förslagsvis upptagit denna befattning i

lönegraden e. o. U 6.

Lasarettet hade för närvarande sex sjukgymnaster, vilka alla hade i huvudsak

samma löneförmåner å lasarettets stat. Begynnelselönen utgjorde 3,000 kronor,

vartill kunde komma tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor. Dyrtidstilllägg

utginge såsom för reglerad statstjänst. Utöver dessa löneförmåner åtnjöte

sjukgymnasterna fri lunch vid lasarettet. Två av dem ägde dessutom uppbära

ett mindre arvode för biträde vid undervisningskurser för medicine kandidater

under förutsättning, att kurserna vore förlagda utom den ordinarie arbetstiden.

Så länge gymnastiska centralinstitutets utbildning av sjukgymnaster vore förlagd

till serafimerlasarettet, tjänstgjorde lasarettets sex gymnaster även som

instruktionsgymnaster och uppbure därför från centralinstitutet arvoden, uppgående

för första instruktionsgymnasten till 1,500 kronor och för var och en

av de andra till 1,000 kronor, jämte dyrtidstillägg. Två av ifrågavarande sex

sjukgymnastbefattningar hade inrättats på grund av sjukgymnastutbildningens

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

förläggande till lasarettet. Då undervisningens förläggande till lasarettet betraktats

såsom ett provisorium, avsett att upphöra när karolinska sjukhuset

trädde i verksamhet, syntes de två senast inrättade befattningarna böra betraktas

som extra. Av de fyra äldre befattningarna torde två böra göras till

ordinarie och två till extra ordinarie.

De ordinarie befattningarna syntes böra placeras i lönegrad B 9, vilket skulle

medföra att begynnelselönen bleve något högre men slutlönen något lägre än

nu utgående, i vilken direktionen icke ifrågasatt någon ändring. De icke-ordinarie

sjukgymnasterna hade de sakkunniga ansett böra placeras i lönegrad 9

för respektive extra ordinarie och extra tjänstemän. Löneförmånerna bleve därigenom

ej oväsentligt lägre, för de extra avsevärt lägre, än de nu utgående. Vid

en jämförelse med de för sköterskor föreslagna lönerna funne man emellertid,

att de extra ordinarie sjukgymnasternas begynnelseavlöning skulle bliva densamma

som ordinarie sköterskas och slutlönen något högre, medan för de extra

sjukgymnasterna begynnelseavlöningen skulle bli densamma som lönen efter 9

år i lönegraden e. o. 5, i vilken assistentsköterskorna tänkts placerade. Med

hänsyn till den utbildning, som krävdes för de jämförda befattningarna, kunde

de sakkunniga icke finna anledning att i ett organisationsförslag placera sjukgymnasterna

högre än som här skett. Redan anställda befattningshavare borde

dock beredas kompensation genom personliga lönefyllnader.

Ekonomipersonal.

Till denna grupp hade de sakkunniga fört husmoder, sömmerskor, telefonister,

städerskor, köks-, tvätt- och maskinpersonal, trädgårdsmästare, snickare, expeditionsvakter,

portvakter och manliga biträden.

Husmodem hade vid serafimerlasarettet icke alla de uppgifter, som en husmoder

vid sjukhus i allmänhet hade, utan endast rent ekonomiska. Hon åtnjöte

kontant lön och fritt vivre. Å den kontanta lönen utginge dyrtidstillägg såsom

för reglerad statstjänst. Direktionen hade icke beslutat någon ändring i dessa

förmåner, frånsett att nuvarande innehavaren av tjänsten tillåtits bo utom lasarettet

och finge kontant ersättning i stället för bostadsförmånen. De sakkunniga

hade vid angivandet av nuvarande löneförmåner evalverat värdet av

naturaförmånerna enligt de grunder, som direktionen tillämpat vid avdrag på

lönen för de befattningshavare, som hade bruttolön men åtnjöte naturaförmåner.

Tjänsten vore reglerad för pensionsrätt i statens pensionsanstalt. De sakkunniga

ansåge, att tjänsten borde vara ordinarie, med placering förslagsvis i

lönegrad B 6, och att pension borde utgå enligt den statliga lönegrad, vari placering

skedde, dock att hänsyn för nuvarande innehavare av tjänsten toges till

redan erhållen pensionsrätt.

Sömmerskebefattningarna syntes böra vara extra ordinarie och extra i enlighet

med de principer, som anförts beträffande sköterskebiträden. De sakkunniga

ansåge i likhet med direktionen, att sömmerskorna borde placeras en

lönegrad högre än sköterskebiträdena. Enligt de sakkunnigas förslag bleve slutlönen

även för sömmerskorna högre än den direktionen föreslagit, dock inträdde

detta förhållande först efter 13 tjänstår, eller 7 år efter det slutlönen enligt

direktionens förslag skulle ernås.

Telofonistbejattningama hade av direktionen i dess löneregleringsprogram

placerats i samma lönegrad som sköterskebiträden, i likhet nied vad förhållandet

vore vid Stockholms stads sjukhus. De sakkunniga hade förslagsvis placerat

dem en lönegrad högre, vilket syntes motiverat med hänsyn både till det

krävande och viktiga arbetet, och till den omständigheten att en befordrings
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

möjlighet vunnes för städerskor, som visade sig lämpade för arbete av nu ifrågavarande

slag. Då tjänsterna för närvarande ej vore flera än två, hade båda ansetts

böra få extra ordinarie ställning.

Vad beträffade städerskorna, vilka enligt ovan anförda principiella synpunkter

placerats i samma lönegrad som sköterskebiträdena, åberopades vad för

dessa sagts om slutlön m. m.

Köksföreståndarinnorna vid serafimerlasarettet hade av direktionen bereus

löneförmåner, som vore större än de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare

utgående. (Sammalunda vore förhållandet med inspektionssköterskan.

) Direktionen hade ej heller tänkt sig någon ändring av löneförmånerna

för köksföreståndarinnorna. De sakkunniga funne väl ifrågavarande löner höga,

men med hänsyn till vikten av att för dessa befattningar kunna påräkna de

bäst kvalificerade krafter, som stöde till buds, torde placering i statlig lönegrad

böra ske så, att slutlönen bleve praktiskt taget lika med den nuvarande. Vissa

skäl syntes tala för att båda befattningarna bleve ordinarie med placering förslagsvis

i Ilie respektive 7:e lönegraden.

Såsom ordinarie befattning syntes även dietkokerska böra placeras i lönestaten.

Tjänsten vore den mest kvalificerade av kokerskebefattningarna. Det vore

av vikt att för densamma få en god kraft. Direktionen hade också tänkt att placera

henne i högre lönegrad än de andra kokerskorna. Vid den av de sakkunniga

förslagsvis gjorda placeringen i lönegrad B 1 bleve slutlönen ej oväsentligt

högre än den av direktionen tänkta.

Kokerskor i övrigt borde enligt de sakkunnigas mening få extra ordinarie ställning

med placering i lönegrad e. o. 1. Slutlönen enligt de sakkunnigas förslag

skulle bli ej oväsentligt högre än enligt direktionens, men infölle dock först efter

12 års tjänst i stället för efter 6 år enligt direktionens löneplan.

Av köks- och serveringsbiträdena hade direktionen givit 4 en något högre lön

än de övriga, vilket med hänsyn till arbetsuppgifterna och även befordringsmöjligheterna

syntes lämpligt. Dessa biträden skulle enligt de sakkunnigas mening

intaga extra ordinarie ställning och benämnas första köks- respektive serveringsbiträden.

Beträffande övriga köks- och serveringsbiträden åberopades vad ovan

anförts i fråga örn städerskor.

De sakkunniga ansåge, att tvättföreståndarinnan borde intaga ställning som

ordinarie befattningshavare. Tvätten utgjorde visserligen ett område, där samarbete

med karolinska sjukhuset kunde tänkas komma i fråga, i vilket fall väl

serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas helt, eller delvis. Men de

sakkunniga menade, att i sådant fall tvättföreståndarinnan vid serafimerlasarettet

skulle överflyttas till karolinska sjukhuset antingen såsom föreståndarinna

eller biträdande föreståndarinna. Man torde få utgå från, att vid karolinska

sjukhusets tvättinrättning komme att krävas två föreståndarinnor. Den

placering i lönegrad B 5 i det statliga lönesystemet, de sakkunniga förslagsvis

gjort, torde icke utgöra hinder för en sådan överflyttning. Placeringen skulle

innebära en något om än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående, men,

liksom i fråga om sköterskorna och andra köksföreståndarinnan, en ganska stor

höjning i de lägre löneklasserna.

Tvättföreståndarinnans närmaste biträde torde böra intaga extra ordinarie

ställning. Direktionen hade tänkt henne placerad i samma lönegrad som vissa

andra tvättbiträden, vilka intoge en ställning, innebärande större ansvar än de

övriga biträdenas och som därför hade placerats en lönegrad högre än dessa.

De sakkunniga menade, att tvättföreståndarinnans närmaste biträde borde stå

ännu en lönegrad högre, emedan någon biträdande föreståndarinna icke funnes.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 171.

Mot direktionens placering av tre tvättbiträden en lönegrad högre än övriga

torde icke vara något att erinra. De syntes böra benämnas första tvättbiträden

och samtliga erhålla extra ordinarie ställning.

Beträffande övriga tvättbiträden åberopades vad ovan anförts i fråga om

städerskor. Städerskorna och de personalgrupper, beträffande vilka hänvisning

gjorts till städerskorna, komme att med de sakkunnigas förslag erhålla löneförmåner

ungefär som de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare

utgående. De sakkunniga kunde här än en gång framhålla angelägenheten av,

att avlöningen till serafimerlasarettets personal ej komme att mera avsevärt

skilja sig från den, som utginge till motsvarande personal vid Stockholms stads

sjukhus.

Förste maskinisten (maskinmästaren) torde böra intaga ordinarie tjänsteställning

och syntes böra placeras i lönegrad B 14 med benämningen maskinmästare.

Detta innebure en något lägre begynnelselön och likaledes en något om

än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående. Den föreslagna placeringen

överensstämde med placeringen av maskinmästare av första klass vid statens

sinnessjukhus. Utöver nuvarande löneförmåner från lasarettet uppbure förste

maskinisten (maskinmästaren) ett mindre arvode för tillsyn av ledningar för

gas, elektricitet och vatten samt värmeanläggning med därtill hörande ledningar

i den lasarettsstiftelsen tillhöriga egendomen nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet,

vilket arvode fortfarande skulle utgå av nämnda fastighets medel. Beträffande

andre maskinist hade de sakkunniga tänkt sig, att tjänsten skulle vara ordinarie

och placeras i lönegrad B 10 med benämningen maskinist, eller lika med

maskinist av l:a klass vid statens sinnessjukhus. Detta innebure en något lägre

lön än vad för närvarande utginge vid befattningen. Förste reparatör och andre

reparatör torde böra få ordinarie tjänsteställning och erhålla lön enligt respektive

lönegrad B 7 och B 6, innebärande att avlöningen bleve något högre än

den nu utgående (slutlönen för den förre 145 och för den senare 33 kronor högre

per år, varvid hänsyn dock ej tagits till avdrag för pensionsavgifter). Som jämförelse

kunde nämnas, att eldare av l:a klass vid statens sinnessjukhus vore

placerad i lönegrad B 6. Förste eldare voro av direktionen placerade en lönegrad

högre än övriga eldare. Direktionen hade nu — efter mönster av Stockholms

stads löneplan — placerat alla eldare i samma lönegrad. De sakkunniga hade

med hänsyn till inhämtade upplysningar om förste eldarnas arbete och för närvarande

utgående löner förslagsvis placerat dem såsom ordinarie i lönegrad B 5,

innebärande en något lägre begynnelselön men högre slutlön än enligt direktionens

förslag. Övriga eldare torde böra få extra ordinarie ställning efter tre års

ställning som extra tjänstemän — enligt samma princip som ovan anförts beträffande

sköterskebiträden m. fl. Den av de sakkunniga föreslagna placeringen

i det .statliga lönesystemet (e. o. 5) innebure en lägre begynnelselön än den av

direktionen tänkta och även lägre än den nu utgående, men något högre slutlön.

Slutlönen komme dock först efter 15 år men enligt direktionens löneplan redan

efter 6 år. För så vitt en skillnad i avlöningen mellan eldare och förste eldare

med bibehållande av föreslagen skillnad mellan förste eldare och andre reparatör

skulle erhållas, kunde någon bättre placering i det statliga lönesystemet än

i lönegrad e. o. 5 ej beredas eldarna. Nu anställda eldare, som vid inplacering i

det statliga lönesystemet enligt de sakkunnigas förslag finge lägre lön än den

nu utgående, torde i överensstämmelse med de sakkunnigas ovan anförda allmänna

synpunkter på lönefrågan böra beredas personlig lönefyllnad.

Trädgårdsmästaren skulle enligt av direktionen tilltänkt lönereglering från och

med den 1 juli 1936 åtnjuta en lön, som i fråga örn slutlönen närmast motsva
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

rade den statliga lönegraden B 7. De sakkunniga tillstyrkte denna placering,

innebärande alltså att tjänsten bleve ordinarie. Samma placering och ställning

föresloge de sakkunniga också för snickaren, vilken för närvarande åtnjöte samma

lön som trädgårdsmästaren. Direktionen hade visserligen icke föreslagit någon

höjning för snickaren, men det syntes konsekvent, att snickaren även i fortsättningen

erhölle samma ställning som trädgårdsmästaren.

Lasarettet hade 3 vaktmästare, av vilka två erhållit en löneställning, närmast

motsvarande den statliga lönegraden B 7. De sakkunniga tillstyrkte, att dessa

vaktmästare finge ordinarie ställning med placering i sagda lönegrad, i vilken

bland annat vaktmästarna vid karolinska institutet vore placerade. Med hänsyn

till arbetsuppgifterna ifrågasattes dock, huruvida icke den nuvarande vaktmästartiteln

borde utbytas mot förste expeditionsvakt. För den tredje av vaktmästarna

hade direktionen tänkt sig att från och med den 1 juli 1936 höja lönen

en lönegrad, vilket skulle innebära en något högre slutlön efter 9 år än slutlönen

efter 12 år i den statliga lönegraden B 6. De sakkunniga tillstyrkte även

för denne vaktmästare ordinarie tjänsteställning. Placering i lönegraden B 5

kunde tyckas ligga närmare till hands, emedan ett flertal expeditionsvakter i

departementen och de centrala ämbetsverken vore placerade i lönegrad B 5.

Arbetstiden för vaktmästarna vid lasarettet torde emellertid vara väsentligt

längre än för berörda expeditionsvakter. Placering i lönegrad B 6 torde därför

kunna tillstyrkas. Det ifrågasattes, örn icke tjänstetiteln för denne vaktmästare

borde ändras till expeditionsvakt. De här ifrågavarande tre vaktmästarna hade

hittills uppburit beklädnadsbidrag. Detta ansåge de sakkunniga icke böra utgå

för framtiden. Dock borde vid utmätande av lön till nuvarande innehavare av

de två högre avlönade befattningarna tagas hänsyn även till beklädnadsbidraget

för utbetalning av fyllnad i lönen. Den tredje tjänsten hade enligt vad de

sakkunniga inhämtat nyligen blivit vakant.

Direktionen hade tänkt sig en lönereglering för de tre portvakterna från och

med den 1 juli 1936, innebärande att en av dem skulle få samma lön som de

två högst avlönade vaktmästarna och två en lön lika med den, som beslutats

för den tredje vaktmästaren. I stället för beklädnadsbidrag hade portvakterna

uniform. Portvakterna torde lika väl som vaktmästarna eller — såsom de eventuellt

skulle komma att benämnas — expeditionsvakterna böra bliva ordinarie

tjänstemän. Placering av en portvakt i lönegrad B 7 och två i B 6 tillstyrkte de

sakkunniga. Nuvarande befattningshavare torde få bibehålla förmånen av fri

uniform.

Äterstode slutligen att behandla gruppen manliga biträden. Av dessa, som

till antalet för närvarande vore 10, torde en böra få ordinarie ställning och placeras

i lönegrad B 4. Detta innebure en högre slutlön än den direktionen tänkt

skola utgå till samtliga manliga biträden, men denna slutlön skulle uppnås först

efter 15 års sammanlagd tjänst som extra, extra ordinarie och ordinarie manligt

biträde, under det att slutlönen enligt direktionens förslag skulle nås redan

efter 6 års anställning. De sakkunniga funne placering av ett manligt biträde i

ordinarie lönegraden B 4 motiverad med hänsyn till vinnande av en befordringsmöjlighet

även för sådana manliga biträden, som ej kunde vara lämpade

för befordran till vaktmästare eller portvakt. Övriga manliga biträden hade de

sakkunniga tänkt skulle få ställning som extra ordinarie och extra enligt den

princip, som ovan anförts beträffande eldare, med placering i 4:e lönegraden för

respektive extra ordinarie och extra tjänstemän. Detta innebure lägre begynnelselön

men något högre slutlön än direktionen tänkt skola utgå, vilken slutlön

dock skulle infalla 10 år tidigare än enligt de sakkunnigas förslag. (Manligt

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr lil.

biträde finge enligt de sakkunnigas förslag först tjänstgöra som extra i 3 år, av

vilka dock 2 finge tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg i den extra ordinarie

ställningen.)

Kontorspersonal.

Till syssloinannen vid serafimerlasarettet utginge enligt för budgetåret

1935/1936 fastställd stat i grundavlöning 6,750 kronor, vartill komme tre ålderstillägg,

vartdera å 400 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Å

grundavlöningen jämte ålderstilläggen utginge dyrtidstillägg efter de grunder,

som gällde för reglerade verk. Provisorisk avlöningsförbättring vore för budgetåret

1935/1936 tillerkänd sysslomannen med 90 kronor i månaden eller med

tillhopa 1,080 kronor för år. För av sysslomannen disponerad bostad betalade

han en hyra till lasarettet av 1,900 kronor för år. Liksom övrig fast anställd

personal vid lasarettet vore sysslomannen icke skyldig att erlägga några avgifter

för egen pensionering eller familjepensionering. Grundavlöningen till sysslomannen

utgjorde alltså med beräkning av dyrtidstillägg efter 10 procent ungefär

8,500 kronor. Enligt samma beräkning skulle sysslomannens slutavlöning

utgöra ungefär 9,825 kronor. I anslutning till vad direktionen i sitt löneregleringsförslag

föreslagit i avseende å sysslomannen ansåge sig de sakkunniga böra

förorda, att sysslomannen placerades i 24 :e lönegraden, varvid med inräknande

av dyrtidstillägg efter ovannämnda grunder samt för Stockholm numera fastställt

dyrortstillägg hans grundavlöning skulle utgöra, efter avdrag av avgift

för egen pensionering, ungefär 9,980 kronor. Det torde uppmärksammas, att

sysslomannen icke åtnjöte några särskilda ersättningar eller förmåner från lasarettet

med undantag av ett mindre arvode för skötseln av den till lasarettsstiftelsen

hörande, delvis uthyrda fastigheten Pilträdet nr 2—4. De sakkunniga

ville slutligen i detta sammanhang omnämna, att sysslomannen enligt det nu

framlagda förslaget skulle komma att i stort sett jämställas med syssloman av

första klass i statens sinnessjukhus.

Bokhållare- och kassörstjänstema vore reglerade enligt de statliga lönegraderna

B 15 respektive B 11. Direktionen hade icke ifrågasatt någon ändring.

De sakkunniga tillstyrkte, att båda dessa tjänster bleve ordinarie med angiven

placering.

På sysslomanskontoret vore utöver bokhållare och kassör anställda tre kontorsskrivare

och en elev. Kontorsskrivarna hade erhållit både denna benämning

och en avlöning, som vore lika med den motsvarande befattningshavare vid

Stockholms stads sjukhus tillkommande. Direktionen hade icke ifrågasatt någon

ändring i dessa förhållanden. De sakkunniga funne för sin del, med hänsyn till

både arbetsuppgifterna för berörda tjänstemän, den förut tillkännagivna principiella

uppfattningen örn beredande av befordringsmöjligheter samt förhållandena

inom statsförvaltningen i övrigt, att dessa befattningar icke borde vara

lika avlönade. Två av tjänsterna syntes kunna jämställas med kameralbiträde

vid statens sinnessjukhus. De sakkunniga ansåge lämpligt att tjänstetiteln för

dessa två befattningar även bleve kameralbiträde och att den ena tjänsten bleve

ordinarie, den andra extra ordinarie, med placering förslagsvis i lönegrad B 8

respektive e. o. 8. En sådan placering skulle, beträffande den ordinarie tjänsten,

för kvinna innebära någon, örn än ringa minskning i slutlönen, för manlig

tjänsteman åter någon ökning. T den extra ordinarie tjänsten skulle begynnelselönen

visserligen bliva något högre än den nu utgående men lägre i fråga örn

slutlön, särskilt för kvinna.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 171.

Den tredje av nyss nämnda tjänster ansåge de sakkunniga med hänsyn till

de huvudsakliga arbetsuppgifterna kunna under benämning kontorsbiträde placeras

i lönegrad B 4 för ordinarie tjänstemän. En sådan ställning innehade i

de centrala ämbetsverken en mängd personer, vilkas arbetsuppgifter icke kunde

anses mindre krävande än de med ifrågavarande befattning vid lasarettet förenade.

Även vid de större sinnessjukhusen förekomme kontorsbiträden med placering

i lönegrad B 4. Denna placering av ifrågavarande tjänst vid serafimerlasarettet

innebure en avsevärd sänkning i avlöningen, särskilt i fråga om slutlönen.

De sakkunniga ville emellertid åberopa sitt allmänna förslag, att ingen

nu anställd befattningshavare skulle lida minskning i avlöningen. Den nuvarande

innehavaren av ifrågavarande befattning syntes också böra tillförsäkras

pension, svarande mot åtnjutna löneförmåner. Eleven åtnjöte för närvarande

en avlöning av 1,200 kronor för år jämte fri lunch. Då enligt vad de sakkunniga

inhämtat denna elev fyllde ett stadigvarande behov av arbetskraft på

sysslomanskontoret, kunde det ifrågasättas, om icke elev efter en viss prövotid

borde upptagas som extra kontorsbiträde med placering i lönegrad e. 4 och att

möjlighet bereddes honom till placering som extra ordinarie i samma lönegrad

efter en tjänstetid av tre år. De sakkunniga hade förslagsvis räknat med sådan

placering. Ilärav följde att den fria lunchen bortfölle.

Till sysslomanskontorets personal ansåge de sakkunniga också böra räknas

det sociala biträdet. Denna befattning, som vore jämförelsevis ny, ansåge de

sakkunniga icke böra ännu göras till en ordinarie tjänst utan till extra ordinarie.

En placering i lönegrad e. o. 10 syntes kunna ske utan risk för rekryteringsmöjligheterna.

Under rubriken kontorspersonal hade de sakkunniga fört jämväl de skrivbiträden,

som under benämningen kvinnliga assistenter (ej sköterskeutbildade)

funnes på vissa läkarexpeditioner. Direktionen hade ej heller för dessa ifrågasatt

någon ändring av nu utgående löneförmåner. De sakkunniga hade ansett,

att ifrågavarande biträden borde få extra ordinarie ställning och att de under

benämningen kontorsbiträde å läkarexpedition borde placeras i lönegraden

e. o. 4. Detta skulle innebära praktiskt taget samma slutlön som den för närvarande

utgående.

Arvodister.

I fråga om nu utgående arvoden till direktör och vissa överläkare hade de

sakkunniga icke funnit anledning yttra sig. Arvoden för utförande av vissa undersökningar,

arvoden till biträdande läkare vid röntgenavdelningen, gymnastikavdelningen

och poliklinikerna hade här ovan under rubriken »underordnade

läkare» berörts. Samtliga nu nämnda hade likasom den till direktören utgående

hyresersättningen fastställts av Kungl. Majit. Sammalunda vore förhållandet

med arvodena till sekreterare, kamrerare och predikant. Arvodet till predikanten

torde lämpligen böra regleras till ett fast arvode, såsom redan skett i fråga

om sekreteraren och kamreraren. De sakkunniga hade förslagsvis angivit 1,410

kronor såsom lämpligt belopp. Nuvarande innehavaren av predikantbefattningen

torde dock böra tillförsäkras, att löneregleringen icke för honom skulle kunna

medföra minskning i löneförmånerna. Beträffande arvodena till sekreteraren,

som tillika vore direktionens ombudsman, och kamreraren, vilken även fungerade

som direktionens kassakontrollant, hade de sakkunniga ej funnit anledning

vidare yttra sig.

Arvode till biträdande sjukgymnast och assistent utginge enligt Kungl. Maj:ts

medgivande av å gymnastikavdelningen inflytande inkomster. De sakkunniga

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

hade ej heller i fråga om detta arvode funnit anledning att här yttra sig i annan

mån än att den fria lunchen borde bortfalla och det kontanta arvodet i stället

höjas, förslagsvis till 3,300 kronor för år.

I den mån fråga om ändring av arvode, som vore fastställt av Kungl. Majit,

uppkomme, torde den böra underställas Kungl. Maj :ts prövning såsom hittills

skett. Beträffande övriga arvoden torde direktionen liksom hittills böra fastställa

dessa. De sakkunniga ville endast framhålla, att nuvarande löneförmån

av fri lunch och ett par skor årligen, som utginge till en springpojke, lämpligen

borde ersättas genom en höjning av det kontanta arvodet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majlis -proposition Nr 171

Översikt av

Tillhör bilaga C.

a) för underläkare och amanuenser vid serafimerlasarettet av de sakkunniga

föreslagen anpassning till det statliga lönesystemet (för samtliga befattningar

räknat med provisoriskt dyrortstillägg);

b) nuvarande avlöning, inbegripet den för budgetåret 1935/1936 beviljade provisoriska

förhöjningen; där fria naturaförmåner ingå i lön ha dessa evalverats

i penningar;

c) av direktionen föreslagen lönereglering.

De angivna avlöningsbeloppen innefatta under såväl a) som b) och c) dyrtidstillägg.

IT j ä n 8 t e r

B e g y

n n e 1 8

eavlö

ning

E f

e r 3

å r

På sera-

På karol.

På sera-

På karol.

Antal

Benämning

Löne-

Ameria-

insti-

Summa

Ameria-

insti-

Summa

grad

sarettets

tutets

sarette ts

tutets

stat

stat

stat

stat

Vårdavdelningarna,

medicinska

3

1. underläkare.......

a) e 23

7,002

7,002

7,425

7,425

1

1. amanuens........

e 23

3,042

3,960

7,002

3,465

3,960

7,425

2

2. amanuens........

e 22

3,280

3,300

6,580

3,702

3,300

7,002

2

underläkare........

b)

6,492

6,492

1

underläkare ........

6,432

6,432

1

1. amanuens........

2,472

3,960

6,432

2

2. amanuens........

3,012

3,300

6,312

3

underläkare........

c)

6,710

6,710

1

2,750

3,410

3,960

3,300

6,710

6,710

2

neurologiska

1

amanuens..........

a) e 22

3,280

3,300

6,580

3,702

3,300

7,002

b)

3,078

3,300

6,378

c)

3,410

3,300

6,710

kirurgiska

1

1. underläkare.......

a) e 23

7,002

7,002

7,425

7,425

1

1. amanuens........

e 23

3,042

3,960

7,002

3,465

3,960

7,425

1

2. amanuens........

e 22

3,280

3,300

6,580

3,702

3,300

7,002

1

2. underläkare.......

eli

3,537

3,537

3,715

3,715

( + 600)

(+600)

( + 600)

( + 600)

1

underläkare........

b)

6,558

6,558

1

1. amanuens........

2,478

3,960

6,438

1

2. amanuens........

3,078

3,300

6,378

1

underläkare ........

4,458

4,458

( + 600)

( + 600)

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171

125

Tjänster

1 B e g y

n n e 1 s

eavlöning

E f t

er

& r

Pä sera-

Pä karol.

Pä sera-

Pä karol.

Löne-

Ameria-

insti-

Ameria-

insti-

Alum

grad

sarettets

tutets

sarettets

tutets

stat

stat

stat

stat

i

underläkare........

c)

6,710

6,710

i

1. amanuens........

2,750

3,960

6,710

i

2. amanuens........

3,410

3,300

6,710

i

2. underläkare.......

3,520

3,520

( + 600)

( + 600)

hjärnlcirurgiska

i

1. underläkare.......

a) e 23

7,002

7,002

7,425

7,425

i

2. underläkare.......

e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

( + 600)

( + 600)

(+600)

(+600)

i

underläkare........

b)

6,378

6,378

i

underläkare ......

4,458

4,458

( + 600)

( + 600)

i

underläkare........

c)

6,710

6,710

i

2. underläkare.......

3,520

3,520

( + 600)

( + 600)

oftalmologiska

i

1. underläkare.......

a) e 23

7,002

7,002

7,425

7,425

i

amanuens .........

e 22

3,280

3,300

6,580

3,702

3 300

7,002

i

underläkare........

b)

6,540

6,540

i

amanuens..........

3,060

3,300

6,360

i

underläkare........

c)

6,710

6,710

i

amanuens ........

3,410

3,300

6,710

Laboratorierna,

medicinska

i

2. underläkare.......

a) e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

2

2. underläkare.......

e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

( + 600)

(+600)

( + 600)

( + 600)

1

2. underläkare.......

b)

3,354

3,354

2

2. underläkare.......

3,354

3,354

( + 600)

( + 600)

1

2. underläkare.......

c)

3,520

3,520

2

2. underläkare.......

3,520

3,520

( + 600)

( + 600)

röntgenavdelningen

2

underläkare........

a) e 18

5,082

5,082

5,359

5,359

1

amanuens .........

e 17

2,164

2,640

4,804

2,442

2 640

5,082

2

underläkare .......

b)

4,854

4,854

1

amanuens..........

2,034

2,640

4,674

2

underläkare........

c)

4,950

4,950

1

amanuens .........

2,310

2,640

4,950

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Tjänster

B e g y

n n e 1

e a v 1 c

u i n g

E f t

er

å r

På sera-

På karol.

På sera-

På karol.

Antal

Benämning

Löne-

Ameria-

insti-

Summa

Ameria-

insti-

Summa

grad

sarettets

tu tets

sarettets

tutets

stat

stat

stat

stat

Poliklinikerna,

medicinska

i

underläkare........

a) e 18

5,082

5,082

5,359

5,359

i

amanuens .........

e 17

2,164

2,640

4,804

2,442

2,640

5,082

i

2. underläkare.......

e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

i

underläkare........

b)

4,854

4,854

i

amanuens ..........

2,034

2,640

4,674

i

2. underläkare.......

3,354

3,354

i

underläkare........

c)

4,950

4,950

i

amanuens ...... . .

2,310

2,640

4,950

i

2. underläkare.......

3,520

3,520

kirurgiska

i

amanuens .........

a) e 17

2,164

2,640

4,804

2,442

2,640

5,082

i

amanuens .........

b)

2,118

2,640

4,758

i

amanuens .........

c)

2,310

2,640

4,950

oftalmologiska

i

amanuens ........

a) e 17

2,164

2,640

4,804

2,442

2,640

5,082

i

2. underläkare.......

e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

i

amanuens .........

b)

2,034

2,640

4,674

i

2. underläkare.......

3,354

3,354

i

amanuens .........

c)

2,310

2,640

4,950

i

2. underläkare.......

3,520

3,520

otiatriska

i

underläkare........

a) e 18

5,082

5,082

5,359

5,359

i

amanuens .........

e 17

2,164

2,640

4,804

2,442

2,640

5,082

i

2. underläkare.......

e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

i

underläkare........

b)

4,644

4,644

i

amanuens .........

2,034

2,640

4,674

i

2. underläkare.......

3,354

3,354

i

underläkare........

c)

4,950

4,950

i

amanuens .........

2,310

2,640

4,950

i

2. underläkare.......

3,520

3,520

neurologiska

i

2. underläkare.......

a) e 11

3,537

3,537

3,715

3,715

i

2. underläkare.......

b)

3,354

3,354

i

2. underläkare.......

c)

3,520

3,520

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

127

Tillhör bilaga C.

Översikt av

a) för serafimerlasarettets sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal av de

sakkunniga föreslagen anpassning till det statliga lönesystemet (för samtliga

befattningar räknat med provisoriskt dyrortstillägg; inom parentes

angivna lönebelopp = efter avdrag för avgifter till egen pensionering);

b) nuvarande avlöning, inbegripet den för budgetåret 1935/1936 beviljade provisoriska

förhöjningen; där fri bostad och kost ingår i lön har detta

evalverats i penningar;

c) av direktionen tillämnad lönereglering för vissa befattningshavare.

De angivna avlöningsbeloppen under a), b) och c) innefatta dyrtids tillägg

i den mån sådant utgår eller skulle utgå.

Under varje av punkterna a), b) och c) angives antal befattningshavare

dels totalt enligt stat för 1936/1937, dels med placering i åldersgrupper,

sådana förhållandena kunna beräknas vara under nämnda budgetår.

Total-

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

Efter

Efter 4

Efter 6

Efter 9

Efter

Efter

antal

ev. 2 år

3 år

ev. 5 år

ev. 7 år

ev. 10 år

12 år

15 år

Sjukvårdspersonal.

1

Inspektionssköterska, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 11 ... .

4,105

—

4,316

—

4,560

4,804

—

—

84(4,021)

—

(4,232)

—

(4,476)

(4,720)

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1 år

5 år

7 år

10 år

b) III grupp .

4,014

4,176

4,338

4,500

4,674

4,836

—

—

42 (3,972)

(4,134)

(4,296)

(4,458)

(4,632)

V»

(4,794)

—

—

Antal . . .

—

—

—

5/l2

—

—

—

52

Sköterska, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 7 ....

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

—

—

57 (3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

874

(3,837)

—

—

Antal . . .

113,*

—

1374

—

1874

—

—

b) I: 6 ....

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

—

—

42 (2,766)

—

(3,117)

—

(3,468)

(3,819)

—

—

Antal . . .

1174

—

117e

—

87 8

197*

—

—

14

Assistentsköterska, extra ordinarie tjänst

6 år

9 år

a) e. o. 5 . .

2,646

—

2,824

—

3,003

3,181

3,359

—

42 (2,604)

—

(2,782)

—

(2,961)

(3,139)

—

—

Antal . . .

14

—

—

—

—

—

—

b) I: 5 ....

2,527

—

2,878

—

3,229

3,580

—

—

42 (2,485)

—

(2,836)

—

(3,187)

(3,538)

—

—

Antal . . .

14

—

—

—

—

—

—

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Majlis ''proposition Nr 171.

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

c:a 70

Sköterskebiträde, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 5 .

1,980

—

2,092

—

2,158

2,224

2,290

—

31(1,949)

—

(2,061)

—

(2,127)

(2,193)

(2,259)

—

(72)

Antal . . .

11»/»

—

38

—

10»/*

57 3

67*

—

1 år

4 år

7 år

b) II: lb. . .

1,784

1,854

—

1,924

1,995

—

—

—

(105)

Antal . . .

12

31''/3

—

39

22a/s

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 a . . .

1,902

2,010

—

2,118

2,226

—

—

—

Antal . . .

19“/i»

23l/s

—

271/*

347»

■-

—

—

c:a 35

Sköterskebiträde, extra tjänst.

a) e. U 4 . . .

1,801

'' -

—

—

—

—

—

—

(33)

Antal . . .

33

—

—

—

—

—

—

—

b) II: lb. . .

1,784

—•

—

—

—

—

—

—

c) II: 1 a . . .

1,902

_

_

_

_

_

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

1

Första fotografibiträde vid röntgenavdelningen, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 5 ... .

3,003

—

3,181

—

3,359

3,537

—

—

48(2,955)

—

(3,133)

—

(3,311)

(3,489)

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

b) I: 5 ....

2,527

—

2,878

—

3,229

3,580

_

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1

Andra fotografibiträde vid röntgenavdelningen (nu sköterskebiträde^,

extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 6 .

2,092

—

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32(2,0(10)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,248)

(2,436)

--

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 2 c . . .

1,965

2,070

—

2,176

2,281

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

6 år

c) II: 1 b . . .

1,974

2,082

—

2,190

2,298

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1

Laboratoriebiträde (nu kvinnlig vaktmästare), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 2 ... .

2,4G8

—

2,646

—

2,824

3,003

—

—

39 (2,429)

—

(2,607)

—

(2,785)

(2,964)

—

—

Antal . . .

—

—

1

—

—

—

—

b) I: 4 ....

2,246

—

2,562

_

2,878

3,194

_

Antal . . .

—

—

1

—

—

—

—

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 171. 129

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

1

Baderska, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 6 .

2,092

■ -

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32(2,060)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,258)

(2,436)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

b) 1:1 ....

1,684

—

1,930

—

2,176

2,421

—

—

Antal ...

—

—

--

T"

'' -

1

2

Badbiträde, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 5 .

1,980

--

2,092

—

2,158

2,224

2,290

—

31 (1,949)

—

(2,061)

—

(2,127)

(2,193)

(2,259)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

2

—

1 år

4 år

7 år

—

—

—

b) II: 1 b . . .

1,784

1,854

—

1,924

1,995

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

2

2 år

4 år

6 år

—

—

—

c) II: 1 a . . .

1,902

2,010

—

2,118

2,226

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

2

2

Sjukgymnast*•

2, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 9 ....

3,715

—

3,894

—

4,105

4,316

4,560

—

69(3,646)

(3,825)

—

(4,036)

(4,247)

(4,491)

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

1

—

-.

b) III grupp .

3,510

—

3,840

—

4,170

4,500

—

—

Antal . . .

—

—

1

1

2

Sjukgymnast*

extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 9 . . .

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

4,316

63(3,296)

—

(3,474)

—

(3,652)

(3,831)

(4,042)

(4,253)

Antal . . .

2

—

—

—

—

—

—

—

b) III grupp .

3,510

—

3,840

—

4,170

4,500

—

—

Antal . .

2

—

—

—

2

Sjukgymnast2’

8, extra tjänst.

a) e. 9.....

3,181

—

3,359

—

—

—

—

—

Antal . . .

2

—

—

—

—

—

—

6 år

9 år

b) III grupp .

3,510

—

3,840

—

4,170

4,500

—

—

Antal . . .

2

—

—

—

—

—

—

—

1 För

biträde vid undervisningskurser för med. kand. erhälla dessa två sjukgymnaster dessutom var-

dera 100 kr. per kurs under förutsättning att den är förlagd utanför ordinarie arbetstid (2 ä 3 kurser be-

räknas).

2 Så länge gymnastiska centralinstitutets utbildning av

sjukgymnaster är förlagd till serafimerlasarettet

tjänstgöra lasarettets sjukgymnaster även som

instruktionsgymnaster och åtnjuta därför arvoden frän

G. C. I:s stat, en första instruktionsgymnast 1500 kr. för är och övriga fem vardera 1000 kr. för är; pä

samtliga arvoden utgår dyrtidstillägg.

8 Dtgä av särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildning.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 171.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majlis ''proposition Nr 171

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

Ekonomipersonal.

1

Husmoder, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 6 ....

3,181

—

3,359

—

3,537

3,715

—

—

51 (3,130)

—

(3,308)

—

(3,486)

(3,664)

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1 år

5 år

7 år

10 år

b) III grupp .

2,850

3,021

3,193

3,364

3,536

3,708

—

__

51 (2,799)

(2,970)

(3,142)

(3,313)

(3,485)

(3,651)

—

—

Antal . . .

6/l2

''/i*

—

—

—

2

Sömmerska, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 6 .

2,092

—

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32(2,060)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,258)

(2,436)

—

(3)

Antal . . .

—

—

''h

—

V»

—

2

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 d . . .

1,888

1,959

—

2,029

2,099

_

_

_

(3)

Antal . . .

—

—

—

7*

2 V*

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 b . . .

1,974

2,082

—

2,190

2,298

_

_

_

(3)

Antal . . .

—

—

—

—

3

—

—

—

1

Sömmerska, extra tjänst.

a) e. IT 5 . . .

1,890

_

_

_

_

(0)

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

b) II: 1 d . . .

1,888

—

_

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

c) II: 1 b . . .

1,974

—

_

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

2

Telefonist, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 0 6 .

2,092

—

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32 (2,060)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,258)

(2,436)

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

V*

7*

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 d . . .

1,840

1,911

—

1,981

2,051

_

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

1

_

_

II: 2 c . . .

1,965

2,070

—

2,176

2,281

_

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

6 år

c) II: 1 a . . .

1,902

2,010

—

2,118

2,226

__

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

2

—

—

—

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 171

131

Total

atatal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev .''2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Eftér 9

ev.10 år

Efter

12 år

Efter

15 ät

20

Städerska, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 5 .

1,980

—

2,092

—

2,158

2,224

2,290

—

31 (1,949)

—

(2,061)

—

(2,127)

(2,193)

(2,259)

—

(207*)

Antal. . .

3 /*

11

—

1

7*

41/*

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 b1 . .

1,784

1,854

—

1,924

1,995

—

—

—

(28)

Antal . . .

2

811/!.

—

107*

67 a

—

—

—

2 år

6 år

c) II: la1..

1,902

2,010

—

2,118

2,226

—

—

—

(28)

Antal . . .

37»

77*

—

77*

97»

—

—

—

'' 8

Städerska, extra tjänst.

(77*)

a) e. U 41 . .

1,801

—

—

—

—

—

—

—

Antal. . .

77*

—

— ■

- .

—

—

—

T

b) II: 1 b . . .

1,784

—

- •’

—

—

—

—

Antal. . .

—

—

—

— •

—

—

—

—

c) II: 1 a . . .

1,902

—

—

—

LT —

—

.3—

—

Antal. . .

-1—

—

—

—

—

—

—

—

1

Första köksföreståndarinna, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 11 . . . ;

4,105

—

4,316

—

4,560

4,804

—

—

84(4,021)

—

(4,232)

—

(4,476)

(4,720)

—

—

Antal. . .

—

—

—

—

7*

7*

—

—

1 år

5 år

7 år

10 år

b) III grupp .

4,014

4,176

4,338

4,500

4,674

4,836

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1

Andra köksföreståndarinna, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 7 ....

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

—

—

57(3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

—

—

Antal. . .

—

—

1

—

~

—

—

—

b) I: 6 ....

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

—

—

Antal. . .

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Kokerska (diet), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 1 ....

2,290

—

2,468

—

2,646

2,824

—

—

36(2,254)

—

(2,432)

—

(2,610)

(2,788)

—

—

Antal. . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 2c . . .

2,085

2,190

—

2,296

2,401

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 d . . .

2,292

2,400

—

2,508

2,616

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1 För en befattning utgår avlöningen från särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildningen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

3

Kokerska, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 1 . . •.

2,158

—

2,224

—

2,290

2,468

2,646

—

33(2,125)

—

(2,191)

—

(2,257)

(2,435)

(2,613)

—

Antal. . .

—

—

1

—

1

—

1

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 2 a . . .

2,041

2,146

—

2,251

2,357

—

—

—

Antal. . .

—

—

—

—

1

—

—

—

1 år

4 år

7 år

II: 2b. . .

2,063

2,168

—

2,274

2,379

—

—

—

Antal. . .

—

~

—

1

1

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 c . . .

2,136

2,244

—

2,352

2,460

—

—

—

Antal. . .

—

—

—

1

2

—

—

—

4

Första köks- och serveringsbiträde (spis-l,

centrdisk-1, köksförest.

närm. 1.

serve-

rings-1.), extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 6 .

2,092

—

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32 (2,060)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,258)

(2,436)

—

Antal. . .

—

—

17*

—

17*

1

—

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 c. . .

1,866

1,936

—

2,007

2,077

—

—

—

Antal. . .

—

- 1

—

2

1

—

—

—

1 år

5 år

7 år

10 år

III grupp .

1,872

1,957

2,043

2,129

2,215

2,301

, —

--

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 b . . .

1,974

2,082

—

2,190

2,298

—

—

—

Antal. . .

—

—

—

17»

2U/»

—

—

—

10

Köks- och serveringsbiträde, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 5 .

1,980

—

2,092

—

2,158

2,224

2,290

—

31 (1,949)

—

(2,061)

—

(2,127)

(2,193)

(2,259)

—

(12 */*)

Antal. . .

3 •/*

—

V/*

—

1

—

—

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 b . . .

1,784

1,854

—

1,924

1,995

—

—

— -

Antal. . .

—

87 4

—

97*

1

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 a . . .

1,902

2,010

—

2,118

2,226

—

—

—

Antal . . .

l11/l2

77»

—

67»

37«

—

—

—

9

Köks- och serveringsbiträde, extra tjänst.

a) e. U 4. . .

1,801

—

—

—

■-

—

—

—

(6 7*)

Antal . . .

67*

—

—

—

—

—

—

—

b) II: 1 b . . .

1,784

—

—

—

—

—

—

—

Antal. . .

—

—

—

—

—

—

—

c) II: 1 a . . .

1,902

—

—

—

—

—

. -

—

Antal. . .

—

—

—

—

—

—

_ —

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171. 133

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

1

Tvättföreståndarinna, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 5 ....

3,003

—

3,181

—

3,359

3,537

—

—

48 (2,955)

—

(3,133)

—

(3,311)

(3,489)

—

—

Antal . . .

1

—

-.

—

—

—

—

—

b) I: 5 ....

2,527

—

2,878

—

3,229

3,580

—

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

1

Tvättförestdnderskans närmaste biträde,

extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 1 . . .

2,158

—

2,224

—

2,290

2,468

2,646

—

33 (2,125)

—

(2,191)

—

(2,257)

(2,435)

(2,613)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 2 a . . .

1,933

2,038

—

2,143

2,249

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 b . . .

1,974

2,082

—

2,190

2,298

—

—

—

Antal . . .

—

—

■-

—

1

—

—

—

3

Första tvättbiträde (1 mottagning, 1 tvättmask.,

1 stryk.), extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 6 .

2,092

—

2,158

—

2,224

2,290

2,468

—

32(2,060)

—

(2,126)

—

(2,192)

(2,258)

(2,436)

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

2

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 c . . .

1,818

1,888

—

1,959

2,029

—

—T

—

Antal . . .

—

—

—

—

2

—

—

—

1,866

1,936

—

2,007

2,077

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 b . . .

1,974

2,082

—

2,190

2,298

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

3

—

—

—

7

Tvättbiträden,

extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. U 5 .

1,980

—

2,092

—

2,158

2,224

2,290

—

31 (1,949)

—

(2,061)

—

(2,127)

(2,193)

(2,259)

—

(10)

Antal . . .

*/«

—

3l/4

—

2

74

374

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 1 b . . .

1,784

1,854

—

1,924

1,995

—

—

—

(11)

Antal . . .

—

17*

—

37*

6

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) II: 1 a . . .

1,902

2,012

—

2,118

2,226

—

—

—

(11)

Antal . . .

7»

l*/n

—

2 6/u

67»

—

—

—

4

Tvättbiträde,

extra tjänst.

a) e. U 4 . . .

1,801

—

—

—

—

—

—

_

(1)

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majlis proposition Nr 171.

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

b) II: 1 b . . .

1,784

_

_

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

c) H: 1 a . . .

1,902

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

—

—

'' -

—

—

—

—

—

1

Maskinmästare (nu förste maskinist), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 14 ... .

4,804

—

5,082

—

5,359

5,735

6,157

—

114(4,690)

—

(4,968)

—

(5,245)

(5,621)

(6,043)

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

1 år

5 år

7 år

10 år

b) III grupp .

5,115

5,335

5,555

5,775

5,995

6,215

—

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

1

Maskinist (nu

andre maskinist),

ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 10 ... .

3,894

_

4,105

—

4,316

4,560

4,804

—

75(3,819)

—

(4,030)

—

(4,241)

(4,485)

(4,729)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

b) 1:10 ... .

3,931

—

4,282

—

4,633

4,984

—

—

Antal . . .

—7

—

—

—

—

1

—

—

1

Förste reparatör, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 7 ....

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

—

57 (3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

(4,048)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

1 år

5 år

7 år

10 år

b) III grupp.

3,135

3,300

3,465

3,630

3,795

3,960

—

—

Antal . . .

- •

—

—

—

—

1

—

—

1

Andre reparatör, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 6 ....

3,181

—

3,359

—

3,537

3,715

3,894

—

51 (3,130)

(3,308)

—

(3,486)

(3,664)

(3,843)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

b) I: 6 ....

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

—

—

Antal • . ■

—

—

—

—

—

1

—

—

3

Förste eldare,

ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 5 ....

3,003

—

3,181

—

3,359

3,537

3,715

—

48(2,955)

—

(3,133)

—

(3,311)

(3,489)

(3,667)

—

Antal . . .

—

—

—

—

2

—

1

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 3 c . . .

2,854

2,995

—

3,135

3,276

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

V»

2s/s

—

—

—

2 år

4 år

6 år

c) 11:2 b. . .

3,084

3,204

—

3,324

3,444

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

3

—

—

—

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 171

135

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

4

Eldare, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 5. . .

2,646

—

2,824

—

3,003

3,181

3,359

3,537

45(2,601)

—

(2,779)

—

(2,958)

(3,136)

(3,314)

(3,492)

(5)

Antal . . .

—

—

1

—

4

—

:< —

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 3 b . . .

2,810

2,950

—

3,091

3,231

—

—

—

(5)

Antal . . .

—

—

—

7»

4''/s

—

—

—

2 år

6 år

c) II: 2 b . . .

3,084

3,204

—

3,324

3,444

—

—

—

(5)

Antal . . .

—

—

—

—

5

1

Eldare, extra tjänst.

a) e. 5 . . . .

2,468

—

—

—

—

—

—

—

(0)

Antal . . .

0

—

—

—

—

—

—

—

b) II: 3 b . . .

2,810

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

c) II: 2 b . . .

3,084

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

- —

—

—

~

1

Trädgårdsmästare, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

4) B: 7 ... .

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

—

57 (3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

(4,048)

—

Antal . . .

—

*/*

—

7*

'' -

—

—

b) I: 6 . ...

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

—

—

Antal . . .

—

—

’/4

—

74

—

—

—

c) I: 7 ....

3,088

—

3,439

—

3,790

4,141

—

—

Antal . . .

—

—

*A

—

7 4

—

—

1

Snickare (hantverksföreståndare), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B: 7 ... .

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

—

57 (3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

(4,048)

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

b) I: 6 ....

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2

Förste expeditionsvakt (vaktmästare), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 7 ....

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

—

57 (3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

(4,048)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

1

—

b) I: 7 ....

3,088

—

3,439

—

3,790

4,141

—

—

beklädn.-bidr.

140

—

140

—

140

140

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

2

—

—

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis ''proposition Nr 171

Total-

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

Efter

Efter 4

Efter 6

Efter 9

Efter

Efter

antal

ev. 2 år

3 år

ev. 5 år

ev. 7 år

ev. 10 år

12 år

15 år

1

Expeditionsvakt (nu undervaktmästare), ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 6 . . . .

3,181

—

3,359

—

3,537

3,715

3,894

—

51 (3,130)

—

(3,308)

—

(3,486)

(3,664)

(3,843)

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

b) I: 5 ....

2,527

—

2,878

—

3,229

3,580

_

_

beklädn.-bidr.

140

—

140

—

140

140

—

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

c) I: 6 ... .

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

_

_

140

—

140

—

140

140

—

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

1

Portvakt, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 7 ....

3,359

—

3,537

—

3,715

3,894

4,105

—

Antal . . .

57(3,302)

—

(3,480)

—

(3,658)

(3,837)

(4,048)

1

—1

b) I: 6 ....

2,808

_

3,159

_

3,510

3,861

_ 1

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

c) I: 7 ....

3,088

—

3,439

_

3,790

*-4,141

_

_ 1

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

2

Portvakt, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 6 ....

3,181

—

3,359

—

3,537

3,715

3,894

—

51 (3,130)

—

(3,308)

—

(3,486)

(3,664)

(3,843)

—

Antal . . .

—

—

1

—

—

1

—

b) I: 5 ....

2,527

—

2,878

—

3,229

3,580

_

_ 1

Antal . . .

—

—

1

—

—

1

—

—

c) I: 6 ....

2,808

—

3,159

—

3,510

3,861

_

_ 1

Antal . . .

—

—

1

—

—

1

—

—

1

Manligt biträde, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 4 ....

2,824

—

3,003

—

3,181

3,359

3,537

—

Antal . . .

45 (2,779)

—

(2,958)

—

(3,136)

(3,314)

(3,492)

1

—

1 år

4 år

7 år

b) II: 3 a . . .

2,586

2,726

—

2,866

3,007

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

2 år

6 år

c) II: 2 a . . .

2,820

2,940

—

3,060

3,180

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

1

—

—

—

7

Manligt biträde, extra ordinarie

tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 4 . . .

2,468

—

2,646

—

2,824

3,003

3,181

3,359

0)

42(2,426)

—

(2,604)

—

(2,782)

(2,961)

(3,139)

(3,317)

Antal . . .

3/-

—

5

—

i V»

V*

1

1 Fri uniform.

''

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.'' 137

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev. 10 år

Efter

12 år

Efter

15 år

1 år

4 år

7 år

b) II: 3 a . . .

2,586

2,726

—

2,866

3,007

—

—

—

Antal . . .

—

‘1*

—

4n/i2

37»

—

—

—

2 år

6 år

c) II: 2 a . . .

2,820

2,940

—

3,060

3,180

—

—

—

Antal . . .

—

•/«

—

3% 8

49/n

—

—

—

2

Manligt biträde, extra tjänst.

a) e. 4 . . i .

2,290

—

'' -

—

—

—

—

—

(0)

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

b) II: 3 a . . .

2,586

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

c) II: 2 a . . .

2,820

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

Kontorspersonal.

1

Syssloman, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 24 ...

8,817

—

9,318

—

9,780

10,260

—

—

279(8,538)

—

(9,039)

—

(9,501)

(9,981)

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

b).......

8,505

—

8,945

—

9,385

9,825

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

c).......

8,817

—

9,318

—

9,780

10,260

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

1

Bokhållare, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 15 ...

5,082

—

5,359

—

5,735

6,157

6,580

—

129 (4,953)

—

(5,230)

—

(5,606)

(6,028)

(6,451)

—

b) B 15 ...

5,082

—

5,359

—

5,735

6,167

6,580

—

Antal . . .

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Kassör, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 11 ...

4,105

—

4,316

—

4,560

4,804

5,082

_ 1

84(4,021)

—

(4,232)

—

(4,476)

(4,720)

(4,998)

—

b) B 11 ...

4,105

—

4,316

—

4,560

4,804

5,082

_ 1

Antal . . .

V*

—

7*

—

—

—

—

—

1

Socialt biträde

, extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 10 . .

3,537

—

3,715

—

3,894

4,105

4,316

4,560

69 (3,468)

—

(3,646)

—

(3,825)

(4,036)

(4,247)

(4,491)

Antal . . .

—

—

*/4

—

74

—

—

—

1 4- 300 kronor i felrftkningspengar.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis ''proposition Nr 171

Total-

antal

Lönegrad

Beg.lön

Efter 1

ev. 2 år

Efter

3 år

Efter 4

ev. 5 år

Efter 6

ev. 7 år

Efter 9

ev.10 år

Efter

12 år

Efter

15 fe

b) I: 9 ....

3,650

_

4,001

4,352

4,703

Antal . . .

-—

—

V»

—

7i«

—

—

—

1

Kameralbiträde, ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) B 8 ....

3,537

—

3,715

—

3,894

4,105

4,316

—

63 (3,474)

—

(3,652)

—

(3,831)

(4,042)

(4,253)

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

7*

7»

—

b) I: 7 ....

3,088

—

3,439

—

3,790

4,141

4,422

_ 1

Antal . . .

—

—

—

—

—

—

1

—

1

Kameralbiträde, extra ordinarie

tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 8 . . .

3,181

—

3,359

—

3,537

3,715

3,894

4,105

57(3,124)

—

(3,302)

—

(3,480)

(3,658)

(3,837)

(4,048)

Antal . . .

—

- "

—

—

1

—

—

b) I: 7 ....

3,088

—

3,439

—

3,790

4,141

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

1

Kontorsbiträde (sysslomanskontoret), ordinarie tjänst.

a) B 4 ....

2,824

—

3,003

—

3,181

3,359

—

_

45 (2,779)

—

(2,958)

—

(3,136)

3,314)

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

b) I: 7 ....

3,088

—

3,439

—

3,790

4,141

—

—

Antal . . .

—

—

—

—

—

1

—

—

1

Kontorsbiträde (sysslomanskontoret), extra ordinarie tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 4 . . .

2,468

—

2,646

—

2,824

3,003

3,181

—

42(2,426)

—

(2,604)

—

(2,782)

(2,961)

(3,139)

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

b) III grupp

(elev) . . .

1,452

—

—

—

—

—

—

—

Antal . . .

1

—

—

—

—

—

—

—;

3

Kontorsbiträde (läkarexpedition),

extra ordinarie

tjänst.

6 år

9 år

a) e. o. 4 . . .

2,468

—

2,646

—

2,824

3,003

3,181

—

42(2,426)

—

(2,604)

—

(2,782)

(2,961)

(3,139)

—

Antal . . .

—

—

*/*

—

17*

—

1

—

b) I: 4 ....

2,246

—

2,562

—

2,878

3,194

_

—

Antal . . .

—

V*

—

17»

1

—

—

1 Personi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 171.

159

Bilaga D.

Utgifter vid serafimerlasarettet.1

Budgetåret

Budgetåret

Budgetåret

1934/1935,

1935/1936,

1936/1937,

verkliga

beräknade

beräknade

nettoutgifter

nettoutgifter

nettoutgifter

A. Driftutgifter i allmänhet:

Läkemedel...................

75,698: 45

83,000

76,000

Mineralvatten, vin, is m. m.........

5,772: 57

6,200

6,qoo

Förbandsartiklar...............

35,379: 91

43,400

36,000

Kosthåll....................

310,727: 50

333,000

297,000

Avlöningar, dyrtidstillägg, pensioner . . .

647,083: 95

792,400

903,961

Uppvärmning och belysning........

69,647: 56

65,000

60,000

Tvätt och renhållning............

14,644: 55

16,000

16,000

Kläder.....................

22,335: 08

30,000

25,000

Instrument och apparater

för röntgenavdelningen..........

76,170: 47

73,000

76,000

» lasarettet i övrigt...........

24,740: 33

30,500

24,500

Inventarier av andra slag.........

36,528: 77

43,000

36,500

Vatten, elektrisk ström för motorer m. m.,

skrivmaterial, telefonavgifter m. m. bi-

laga nr 2 ..................

107,867: 84

111,605

100,000

Fastighetens underhåll...........

47,254: 91

40,000

40,000

Materielanslag för sjukgymnastutbild-

ningen....................

—

9,600

—

Oförutsedda utgifter, avskrivna avgifter

och avrundning..............

132: 05

—

10,039

Summa

1,473,983:94

1,676,705

1,707,000

B. Viana utgifter för driften av engdngs■

karaktär:

Anskaffning av en tvättmaskin......

12,800

Dikteringsapparat för röntgenavdelningen

2,700

Summa

15,500

0. Utgifter för sjukgymnastutbildningen.

Summa

27,000

Enligt direktionens över serafimerlasarettet skrivelse den 1 oktober 1935.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Bilaga E.

Inkomster vid serafimerlasarettet.1

Budgetåret

Budgetåret

Budgetåret

1934/1935,

1935/1936,

1936/1937,

verkliga

beräknade

beräknade

inkomster

inkomster

inkomster

A. Motsvarande utgifter enligt A:

Sjukvårdsavgifter...............

377,372: —

374,000

376,000

D:o enligt avtal med Stockholms stad . .

260,197: 57

302,125

307,973

+ 27,321

D:o enligt avtal med Stockholms län . .

227,896: 47

230,750

272,177

+ 21,717

Stockholms stads anslag till poliklinik . .

20,800: —

20,800

20,800

Karolinska institutet, ersättningsmedel .

4,250: —

4,250

4,250

Fattigbösse- och burskapsmedel......

43: 06

Ränta från Pilträdet 2, 3 och 4......

28,000: -

25,000

28,000

Andra disponibla räntemedel.......

8,896: 28

11,000

9,000

Statsanslag, beviljat.............

120,750: —

+ 348,115: 30

> , beräknat..............

120,750

(beviljat)..............

+ 504,692

688,800

* , för sjukgymnastutbildningen,

beräknat.............

34,300

Budgetförskott................

77,663: 26

Summa

1,473,983:94

1,676,705

1,707,000

B. Motsvarande utgifter enligt B:

Sjukvårdsavgifter från

Stockholms stad..............

3,175

Stockholms län...............

2,825

Statsanslag, begärt..............

9,500

Summa

15,500

C. Beräknat statsanslag till sjukgymnastut-

bildningen.

Summa

(se

ovan under ^

l) 27,000

1 Enligt direktionens över serafimerlasarettet skrivelse den 1 oktober 1985.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

141

Bilaga F.

Utgifter och inkomster vid serafimerlasarettet för ränta och amortering

å ombyggnadslån ävensom uppgift örn budgetförskott.1

aYaYa . * > -.''V ■ . l

Utgifter:

Annuitet för lån, upptaget hos pensionsstyrel- sen till finansiering av ombyggnaden.....

Amortering och ränta å lån, upptaget hos Stock- holms läns sparbank till finansiering av om- byggnadsarbeten ..................

Budgetåret

1934/1935

verkliga

Budgetåret

1935/1936

beräknade

Budgetåret

1936/1937

beräknade

198,770: 51

132,225: —

198,770: —

129,000: —

198,770: -

124,200: —

Summa

330,995: 51

327,770: —

322,970: —

Inkomster:

* l |

Stockholms stad, enligt avtal...........

38,942: 60

42,900: —

38,955: —

Stockholms län, > » ...........

24,327: 75

23,300: —

24,200: —

Statsanslag, erforderligt...............

126,884: 70

123,955: -

127,000: —

Särskilda avgifter, erlagda av patienter i enskilt

och halvenskilt rum på kirurgiska kliniken . .

8,615: 46

8,615: —

8,615: —

Särskilda poliklinikavgifter.............

132,225: —

129,000: —

124,200: -

Summa

330,995: 51

327,770: -

322,970: —

Uppgift orri budgetförskott:

Den 30 « 1934 oreglerat budgetförskott.....

151,763: 47

77,663: 26

Summa budgetförskott den 30/a 1935

229,426: 73

1 Enligt direktionens över serafimerlasarettet skrivelse den 1 oktober 1936.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sida

1. Serafimerlasarettet.................................... 2

Serafimerlasarettet^ nuvarande ställning m. m. sid. 2. — Tillsättande av sakkunniga

för utredning angående lasarettets ekonomi, ställning och verksamhet sid 5. — De

sakkunnigas utredning och förslag sid. 9. — Myndigheterna sid. 44. — Serafimerlasarettets

anslagsbehov för budgetåret 1936/1937 sid. 59. — Departementschefen

sid. 81.

2. Karolinska sjukhuset.................................. 92

Direktionens för karolinska sjukhuset tillkomst sid. 92. — Karolinska sjukhusets

anslagsbehov under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 sid. 94. — Departementschefen

sid. 99.

3. Hemställan.........................................101

Bilagor ...............................................103

Nuvarande avlönings- och pensionsförhållanden vid serafimerlasarettet sid. 105. —

Översikt av arvodister vid serafimerlasarettet sid. 109. — De sakkunnigas specialmotiv

för löneregleringsförslaget sid. lil. — Utgifter vid serafimerlasarettet sid.

139. — Inkomster vid serafimerlasarettet sid. 140. — Utgifter och inkomster vid

serafimerlasarettet för ränta och amortering å ombyggnadslån ävensom uppgift om

budgetförskott sid. 141.

Stockholm 1936, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

(•OTIS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1936:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet jämte i ämnet väckta motioner m. m. s. 1 i texten