Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande avlöning sreglementen för nyreglerade verk

1936-03-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:174, Angående vissa ändringar i gällande avlöning sreglementen för nyreglerade verk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i gällande avlöning sreglementen för nyreglerade

verk; given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,

jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, av befolkningskommissionen väckt fråga örn vissa

ändringar i gällande avlöningsbestämmelser för nyreglerade verk, avseende

kvinnliga befattningshavares tjänstgörings- och avlöningsförhållanden. Departementschefen

anför därvid följande:

I 4 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 174. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

den civila statsförvaltningen (i det följande benämnt »allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente»), stadgas följande:

»Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad

om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande

myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten,

Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner

nödigt meddela.»

Motsvarande föreskrift återfinnes såsom 4 § i ett vart av avlöningsreglementena

den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 9 juni 1922 (nr

379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177)

för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket.

I 16 § 1 mom. allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente stadgas

att tjänsteman, därest han av behörigen styrkt sjukdom —- såvitt fråga icke

är om sjukdom till följd av olycksfall i tjänsten — hindras att tjänstgöra,

äger åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under

högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom

tillika med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar.

För tid därutöver skall tjänstemannen, så framt ej Kungl. Majit för särskilt

fall finner skäl annorlunda medgiva, av lönen avstå ett visst för dag beräknat

belopp (s. k. A-avdrag).

Vad sålunda stadgats äger enligt sista stycket av samma moment icke tilllämpning

å sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd.

Motsvarande föreskrifter återfinnas under 17 § 1 mom. i kommunikationsverkens

och domänverkets avlöningsreglementen, under 14 § 1 mom. i lotsoch

fyrstatens avlöningsreglemente samt under 13 § 1 mom. i avlöningsreglementet

för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Såsom av det nyss anförda framgår, äga de i avlöningsreglementena meddelade

bestämmelserna beträffande avlöning vid sjukdom icke tillämpning å

sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd. För sådan

sjukdom hava — med undantag dock för förste provinsialläkare och

provinsialläkare — särskilda föreskrifter av Kungl. Majit meddelats i tilläggsbestämmelser

lill vederbörande avlöningsreglementen, därvid stadgats,

att kvinnlig befattningshavare skall vid ledighet på grund av behörigen styrkt

sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, i löneavseende

avstå ett visst, likaledes för dag beräknat belopp (s. k. B-avdrag). 1

1 tilläggsbestämmelserna till ifrågavarande avlöningsreglementen äro jämväl

särskilda föreskrifter meddelade i fråga om avlöning åt kvinnlig befattningshavare

under ledighet för havandeskap. I sådant hänseende gäller, att

befattningshavaren under en tid av högst tre månader skall vid ledigheten

avstå ett visst för dag beräknat belopp (s. k. C-avdrag). I den mån ledig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

3

heten överstiger tre månader, är befattningshavaren skyldig avstå samtliga

löneförmåner (s. k. D-avdrag).

I fråga om storleken av de olika förberörda tjänstledighetsavdragen gäller,

att avdragen utgå efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande

A-avdraget utgöra lägst 14 % (l:a löneklassen) och högst 33 % (33:e löneklassen)

av lönen å A-ort, exklusive dyrtidstillägg. B-avdraget utgör efter

samma beräkningsgrunder lägst 36 °/o och högst 49 % av lönen och C-avdraget

lägst 58 °/o och högst 65 % av lönen. D-avdraget utgör slutligen,

såsom redan angivits, hela lönen jämte förekommande personligt lönetilllägg,

personlig lönefyllnad och kallortstillägg.

Till närmare belysning av innebörden i sålunda gällande regler må återgivas

följande sammanställning, utvisande de olika avdragens storlek för löneklasserna

1—15, i vilka det övervägande flertalet kvinnliga befattningshavare

i statens tjänst äro placerade, ävensom grundlönen för dag (V360 av grundlönen

å A-ort) i nämnda löneklasser: I

Löne-

klass

11360

av

grund- lönen å

A-ort

A-

avdrag

B-

avdrag

C-

avdrag

D-

avdrag1

Löne-

klass

1/m 0

av

grund- lönen å

A-ort

A-

avdrag

B-

avdrag

C-

avdrag

D-

avdrag1

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

1

4: 16

0: 60

1: 50

2: 40

4: 16

9

6: 83

1:40

2: 70

4:05

6: 83

2

4: 50

0: 70

1: 65

2: 60

4: 50

10

7: 16

1: 50

2: 90

4: 30

7: 16

3

4: 83

0: 80

1: 80

2: 80

4: 83

11

7: 58

1:65

3: 10

4:55

7: 58

4

5: 16

0: 90

1: 95

3: —

5: 16

12

8: —

1: 80

3: 30

4: 80

8: —

5

5: 50

1: —

2: 10

3: 20

5: 50

13

8: 50

1: 95

3: 55

5: 10.

8:50

6

5: 83

1: 10

2:25

0: 40

5: 83

14

9: —

2: 10

3: 80

5: 50

9: —

7

6: 16

1:20

2: 40

3: 60

6: 16

15

9: 58

2: 30

4: 05

5: 90

9: 58

8

6: 50

1:30

2: 55

3:80

6: 50

1 Belöpande å grundlönen.

I fråga örn befattningshavare, lydande under avlöningsreglementena för

lots- och fyrstaten samt för förste provinsialläkare och provinsialläkare, förete

tjänstledighetsavdragen i de olika löneklasserna vissa skiljaktigheter i

förhållande till vad i det föregående angivits, beroende på olikheter i löneplanernas

konstruktion.

Frågan örn den gifta kvinnans ställning i statstjänsten har under olika tidsskeden

bedömts på olika sätt. I stora drag synes utvecklingen kunna karakteriseras

sålunda, att staten till en början intog en bestämt avvisande hållning

gent emot gift kvinnas användning över huvud taget i statstjänst, att därefter

följde en mellanperiod, under vilken möjlighet för gift kvinna att innehava

dylik tjänst steg för steg öppnades i ökad omfattning, samt att numera i

princip gäller, att gift kvinna är likställd med den ogifta i fråga örn behö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

righet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. Sålunda göres i

1923 års behörighetslag icke någon åtskillnad mellan gift och ogift kvinna.

Men har alltså själva principen om likställdhet numera vunnit statsmakternas

godkännande, kvarstå dock i avlöningsförfattningarna vissa stadganden,

som speciellt taga sikte på gifta kvinnor och vilka varit avsedda att giva

staten som arbetsgivare ett medel till minskning av de olägenheter ur tjänstesynpunkt,

som anställning av gift kvinna befarats kunna medföra. Hit höra

den i det föregående berörda undantagsbestämmelsen om skyldighet för

kvinnlig befattningshavare med vårdnad om barn under 15 år att ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet,

som vederbörande myndighet kan finna nödigt meddela, ävensom

undantagsbestämmelsen beträffande sjukdom, som står i samband med havandeskap

eller barnsbörd.

I skrivelse den 15 november 1935 har bcfolkningskommissionen föreslagit,

att nyssnämnda undantagsbestämmelser i avlöningsreglementena skulle upphävas.

Tillika har kommissionen framlagt förslag angående bättre avlöningsförmåner

åt kvinnlig befattningshavare under ledighet för havandeskap.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten

den 10 januari, järnvägsstyrelsen den 11 januari, telegrafstyrelsen den 16

januari, generalpoststyrelsen den 17 januari, medicinalstyrelsen den 17 januari,

kommunikationsverkens lönenämnd den 18 januari, pensionsstyrelsen den

21 januari, domänstyrelsen den 21 januari, vattenfallsstyrelsen den 22 januari,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 22 januari, statskontoret den

25 januari samt socialstyrelsen den 31 januari 1936.

Jag övergår nu att redogöra för innehållet i kommissionens skrivelse samt

de avgivna utlåtandena.

Borttagande av bestämmelserna om tvångsvis meddelad tjänstledighet. Vad

först angår frågan om skyldighet för kvinnlig befattningshavare, vilken

har vårdnad om minderårigt barn, att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet

kan finna nödigt meddela, har befolkningskommissionen meddelat,

att kommissionen avlåtit skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket

med förfrågan dels om och i vad mån restriktiva åtgärder

beträffande kvinnliga befattningshavare med vårdnad örn barn vidtagits

inom respektive verks förvaltningsområden med stöd av 4 § i vederbörande

avlöningsreglemente, dels huruvida vederbörande verks styrelse ansåge paragrafens

bibehållande vara motiverat av något statens intresse.

Av myndigheternas svar å denna förfrågan inhämtas följande.

Generalpoststyrelsen meddelar, att inom postverket hittills icke uppstått

något behov av restriktiva åtgärder i berört hänseende och att sådana åtgärder

alltså ej heller vidtagits. Efter den erfarenhet, som sålunda vunnits, hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

5

styrelsen intet stöd för den uppfattningen, att bibehållandet av 4 § avlöningsreglementet

vore av behovet påkallat.

Telegrafstyrelsen framhåller, att restriktiva åtgärder av det slag, som i

4 § avsåges, inom telegrafverket vidtagits endast i ett fall och då i fullt samförstånd

med vederbörande befattningshavare. Paragrafen i fråga kunde sålunda

icke sägas hava varit direkt behövlig för telegrafverkets vidkommande.

Den föreliggande frågan kunde emellertid betraktas även ur en annan synpunkt.

De gifta kvinnliga tjänstemännen vid telegrafverket begärde i stor

utsträckning tjänstledighet under längre tidsperioder med åberopande av

vårdnaden om barn, och styrelsen bade plägat bevilja dylika ledigheter i all

den omfattning, som tillgången på vikariatspersonal medgivit, varvid styrelsen

funnit stöd härför i den omhandlade 4 § i avlöningsreglemcntet. Förefintligheten

av denna paragraf kunde sålunda sägas hava för styrelsen underlättat

beviljandet av sådana ledigheter av nu ifrågavarande slag, som av humanitära

skäl ansetts böra komma till stånd. Borttoges paragrafen i fråga

utan att ersättas av annan föreskrift, som reglerade hithörande förhållanden,

så kunde det befaras, att vårdnaden örn barn ånyo komme att betraktas såsom

statsintresset så ovidkommande, att hänsyn icke längre kunde tagas till

mödrarnas speciella behov av ledighet under barnens tidigaste år. För de

kvinnliga tjänstemännen kunde detta icke innebära någon fördel. Uteslutet

vöre icke heller, att en kvinnlig tjänsteman, som förvägrades begärd ledighet

för övervakande av barnens fostran under de spädare åren, finge sitt intresse

så splittrat mellan tjänsten och hemmet, att såväl hon själv som tjänsten

bleve lidande härpå.

Styrelsen ville med det sagda hava framhållit, att oavsett örn paragrafen i

fråga borttoges eller cj, det i varje fall bleve i praktiken ogörligt att beträffande

kvinnliga tjänstemän med vårdnad örn barn tillämpa de mera restriktiva

principer i fråga om tjänstledighets beviljande, som måste gälla beträffande

tjänstemän i allmänhet. Det ginge nämligen icke att på detta område

bortse från de sociala och humanitära synpunkterna. En kvinnlig tjänsteman

med barn i späd ålder måste alltid i detta liksom i vissa andra hänseenden

givas en särställning. Den omfattande erfarenhet, som styrelsen under

årens lopp förvärvat på förevarande område, vederläde allt tal om att vårdnaden

örn barnen vore den kvinnliga tjänstemannen-moderns ensak, som icke

komme tjänsten vid. Så gott som dagligen måste hänsyn i tjänsten tagas till hithörande

förhållanden. Vederbörande verksstyrelser borde därför alltjämt

förbehållas rätt att taga den hänsyn till de här avsedda tjänstemännens säregna

förhållanden, som läte sig förena nied tjänstens intressen.

Pensionsstyrelscn, sorn icke inom sitt förvaltningsområde med stöd av 4 §

avlöningsreglementet vidtagit några restriktiva åtgärder beträffande kvinnliga

befattningshavare nied vårdnad om barn, finner paragrafens bibehållande

näppeligen vara motiverat av något statens intresse.

Även riks försäkringsanstalt en upplyser, att restriktiva åtgärder av här

asyftat slag icke vidtagits inom anstalten. Däremot hade anstalten i många

fall på framställning beviljat kvinnlig befattningshavare tjänstledighet någon

del av dagen, vanligen en timme, för vård av spätt barn. Därvid hade

befattningshavaren haft att avstå sä stor del av sin avlöning, som motsvarade

liden för ledigheten. Under förutsättning att möjlighet lill beviljande

av sådan ledighet fortfarande komme att finnas, syntes paragrafens bibehållande

knappast vara motiverat av något statens intresse.

Generaltullstyrelsen meddelar, att de ifrågavarande bestämmelserna, såvitt

kunnat utrönas, hittills icke i något fall kommit till tillämpning vid

tullverket. Såsom ett medel lill förebyggande av ett alltför påtagligt eftersättande

av statsverkets rätt att av befattningshavaren utfå med tjänsten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

förbunden arbetsprestation måste dock enbart förekomsten av berörda bestämmelser

anses äga ett visst värde. Styrelsen ville därför för sin del tillstyrka

bibehållandet av stadgandena i förevarande författningsrum.

Slutligen har riksräkenskapsverket meddelat, att icke heller detta ämbetsverk

inom sitt förvaltningsområde vidtagit några restriktiva åtgärder beträffande

kvinnliga befattningshavare med vårdnad om barn. Däremot

hade ämbetsverket städse bifallit av kvinnlig befattningshavare frivilligt

gjord ansökan att för fullgörande av henne åliggande vårdnadsplikt mot

minderåriga barn erhålla partiell tjänstledighet.

Beträffande spörsmålet, huruvida paragrafens bibehållande kunde anses

motiverat av något statens intresse, hade riksräkenskapsverket tidigare haft

anledning att yttra sig. Sålunda hade ämbetsverket i skrivelse till 1928 års

lönekommitté den 24 december 1928 angående revision av gällande avlöningsförfattningar

m. m. beträffande 4 § avlöningsreglementet framhållit,

att det torde möta betydande svårigheter att förläna ifrågavarande stadgande

effektivitet. På grund härav och med hänsyn till den erfarenhet,

som riksräkenskapsverket vunnit rörande gifta kvinnors arbete i statstjänst

i allmänhet, ifrågasatte ämbetsverket, huruvida icke den lämpligaste lösningen

vore att generellt begränsa tjänstgöringstiden för dylika befattningshavare

till halvtid. I sitt utlåtande den 23 september 1930 över nämnda

lönekommittés betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente hade

ämbetsverket, i anledning av vad under 17 § 2 mom. föreslagits, anfört,

att bestämmelsen att kvinnlig tjänsteman, som hade vårdnad om barn under

15 år, vore skyldig underkasta sig inskränkning i tjänstgöringstiden

väsentligen torde vara en död bokstav. Det ställde sig givetvis synnerligen

svårt — i regel omöjligt — för vederbörande verksmyndighet att konstatera,

när befattningshavarens familjeförhållanden vöre sådana, att viss avstängning

från tjänstgöringen borde äga rum. Ur förvaltningssynpunkt vöre det

vida bättre, om en generell föreskrift meddelades av innehåll att för kvinnlig

tjänsteman, som hade barn under 7 år — skolålderns inträde i allmänhet

— tjänstgöringstiden och därmed avlöningen nedsattes till hälften av

den normala.

Riksräkenskapsverket ville såsom svar å befolkningskommissionens förfrågan

meddela, att ämbetsverket i förevarande spörsmål alltjämt hyste

den uppfattning, som kommit till uttryck i ämbetsverkets båda nu berörda

yttranden.

För egen del har befolkningskommissionen i denna fråga anfört följande:

Myndigheternas yttranden giva vid handen, att 4 § avlöningsreglementet

inom de av undersökningen berörda delarna av civilförvaltningen icke i

något fall tillämpats på det sätt och i den anda, som förutsattes vid bestämmelsens

tillkomst. Där inskränkning i tjänstgöringen ägt rum för kvinnlig

befattningshavare med vårdnad örn barn under 15 år, synes denna inskränkning

till huvudsaklig del Ira varit betingad icke av statens intresse

att förläna full effektivitet åt tjänstgöringen utan av vederbörande befattningshavares

eget intresse att kunna ägna större tid åt hemmet och barnen.

Att paragrafen sålunda, på sätt särskilt understrykes i telegrafstyrelsens

yttrande, fått tjäna som indirekt stöd för en av humanitära skäl betingad

personalpolitik kan dock knappast motivera dess bibehållande, enär en dylik

tolkning av de nämnda bestämmelsernas innebörd torde få anses stridande

mot den av statsmakterna vedertagna tolkningen, enligt vilken 4 § tillkommit

uteslutande för att främja ett statens intresse.

Alldenstund statsintresset, såvitt nu kunnat utrönas, hittills icke krävt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

7

bestämmelsernas tillämpning, torde fullgoda skäl föreligga att låta 4 §

utgå ur avlöningsreglementet. Beträffande spörsmålet, huruvida paragrafen

ifråga bör, på sätt föreslagits av riksräkenskapsverket, ersättas med en föreskrift

av innehåll att för kvinnlig tjänsteman, som har barn under 7 år,

tjänstgöringstiden och därmed avlöningen nedsättes till hälften av den normala,

torde till en början få erinras, att ett liknande förslag varit föremål

för behandling av 1928 års lönekommitté men av denna kommitté avvisats.

Därtill kommer, att — oavsett de invändningar av principiell natur, vilka

kunna riktas mot de av riksräkenskapsverket föreslagna åtgärderna —- starka

tvivel måste uppstå örn deras praktiska genomförbarhet.

Under åberopande av det anförda föreslås sålunda, att 4 § avlöningsreglementet

utgår utan att ersättas av någon annan speciellt för kvinnliga befattningshavare

med vårdnad om barn avsedd, restriktiv föreskrift. Kommissionen

vill emellertid i detta sammanhang erinra om möjligheterna att

i särskilda fall genom ändring av tjänstgöringsförhållandena bevilja befattningshavare,

som så önskar, partiell tjänstledighet. I anledning av vad

telegrafstyrelsen i sitt yttrande framhållit vill kommissionen särskilt betona,

att kommissionen utgår från att vederbörande myndigheter icke skola efter

paragrafens borttagande intaga en annan och strängare hållning vid prövning

av sådana ansökningar från kvinnliga befattningshavare, som avse

ledighet för fullgörande av vårdnadsplikt gentemot minderåriga barn.

I de avgivna utlåtandena har kommissionens förslag i förevarande del tillstyrkts

av riksförsäkringsanstalten, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

pensionsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt socialstyrelsen.

Statskontoret har framhållit, att även örn bestämmelsen om skyldighet

för kvinnlig befattningshavare med vårdnad om barn under 15 år att efter

vederbörande myndighets bestämmande underkasta sig inskränkning i sin

tjänstgöring icke kommit i tillämpning för det ändamål, som därmed avsetts,

detta i och för sig icke behövde innebära, att bestämmelsen saknat

betydelse ur statsintressets synpunkt med avseende å sådana befattningshavares

tjänstgöringsförhållanden. Vetskapen örn att möjlighet förelegat för

verksmyndigheten att meddela särskilda föreskrifter rörande tjänstgöringens

omfattning kunde nämligen, fortsätter ämbetsverket, hava bidragit till att

en reglering i förevarande avseende kunnat ske i samförstånd mellan ämbetsverken

och tjänstemännen. Statskontoret har emellertid funnit bestämmelsen

icke vara av den betydelse, att anledning förelåge att motsätta sig dess

upphävande, därest de befolkningspolitiska och familjesociala strävanden,

som befolkningskommissionen sökte tillvarataga, härigenom kunde tjänas.

Dock ifrågasätter statskontoret, att genomförandet av förslaget skulle få

anstå i avvaktan på den översyn av avlöningsbestämmelserna för nyreglerade

befattningar, som inom nära tid vore att förvänta.

I avstyrkande riktning uttala sig telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen,

kommunikationsverkens lönenämnd, domänstyrelsen samt allmänna civilförvaltningens

lönenämnd.

Telegrafstyrelsen hänvisar till vad styrelsen anfört i sin skrivelse till belolkningskommissionen

i samma fråga.

Medicinalstyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Såvitt för styrelsen är bekant, har i det fåtal fall, då ifrågavarande bestämmelse

tillämpats, tillämpningen icke påkallats av några statliga intressen

utan av de kvinnliga befattningshavare, vilka funnit det vara fördelaktigt

att med stöd av denna bestämmelse kunna erhålla avkortad tjänstgöringstid.

Sådan avkortning av tjänstgöringstiden kan visserligen beredas

i den ordning, som anges i 18 § av reglementet, men då det torde kunna befaras,

att myndigheterna äro benägna för en restriktiv tillämpning av densamma,

synes den positiva föreskriften i 4 § innebära en fördel i stället för

en nackdel för de kvinnliga befattningshavarnas vidkommande och för dem

medföra viss ökad möjlighet att erhålla en avkortning av tjänstgöringstiden,

som i många fall kan vara behövlig. Styrelsen, som ur statlig arbetsgivarsynpunkt

finner bestämmelsen i 4 § obehövlig, anser sig därför böra ifrågasätta,

om densamma icke bör bibehållas i de kvinnliga befattningshavarnas

intresse, ehuru med därav betingad omformulering, varvid styrelsen förutsätter,

att densamma, såsom hittills torde hava varit fallet, tillämpas endast

på framställning av vederbörande befattningshavare.

Kommunikationsverkens lönenåmnd framhåller bland annat följande:

Ett borttagande av ifrågavarande paragraf ur vederbörande avlöningsreglemcnten

kan befaras medföra, att ämbetsverk och myndigheter i förekommande

fall icke såge sig i stånd att ålägga en kvinnlig befattningshavare

med vårdnad örn minderårigt barn tjänstledighet i det fall, att tjänstens krav

det oundgängligen fordrade, om detta måste ske mot befattningshavarens

egen önskan. Å andra sidan synes det ej heller uteslutet, att en myndighet

funne sig till följd av den vidtagna författningsändringen sakna befogenhet

att medgiva ledighet åt en kvinnlig befattningshavare, som för fullgörande

av vårdnadsplikten lunne sig därav vara i behov och för den skull gjorde

framställning örn ledighet. Ett slopande av paragrafen bör för den skull

icke komma ifråga, utan att i dess ställe vissa bestämmelser på området

meddelades vare sig genom komplettering av vederbörande verks instruktioner

eller i annan ordning. Att på ett med hänsyn till såväl verkens som

vederbörande befattningshavares intressen fullt tillfredsställande sätt reglera

hithörande förhållanden torde emellertid erbjuda betydande svårigheter. I

betraktande härav och då, enligt vad nyss anförts, erfarenheten icke givit

vid handen, att bestämmelserna i 4 § av avlöningsreglementena vid de nyreglerade

verken varit ägnade att motverka de intressen, befolkningskommissionen

har att företräda, är nämnden av den uppfattningen, att tillräcklig

anledning icke förefinnes för paragrafens upphävande. I varje fall synes

det nämnden lämpligt, att med prövningen av denna fråga får anstå tili den

förestående allmänna revisionen av gällande avlöningsförfattningar.

Domänstyrelsen har gentemot befolkningskommissionens förevarande förslag

yttrat huvudsakligen följande:

Ifrågavarande stadgande har icke hittills behövt tillämpas inom domänverket.

Enligt i remisshandlingarna återgivna yttranden från andra myndigheter

synes det i allmänhet kunna förutsättas, att humanitära och familjesociala

synpunkter beträffande tjänstgöringen för kvinnliga befattningshavare

med vårdnad örn barn hittills blivit väl tillgodosedda även med nu gällande

bestämmelser. Ett upphävande av stadgandet torde sålunda knappast

få anses lia den förbättrande innebörd, som befolkningskommissionen synes

vilja tillmäta en sådan åtgärd. Å andra sidan anser styrelsen förekomsten

av bestämmelsen kunna vara av betydelse såsom ägnad att motverka ett

åsidosättande av det statens intresse av befattningars behöriga uppehållande,

vilket dock alltid bör tillvaratagas. Vid övervägande av skälen för och emot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

9

ett bibehållande av stadgandet i 4 § avlöningsreglementet kan styrelsen förty

icke finna den omständigheten, att olägenheter för de kvinnliga befattningshavarna

av stadgandets förekomst icke påvisats, utgöra skäl för dess upphävande,

då samma statens intresse fortfarande förefinnes, som på sin tid

motiverade stadgandets tillkomst. Styrelsen anser därför, att 4 § avlöningsreglementet

bör bibehållas.

Slutligen har allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört i huvudsak

följande:

Det förhållandet, att bestämmelserna i 4 § av avlöningsreglementena vid

de nyreglerade verken icke lärer hava vunnit tillämpning i av statsintresset

påkallat syfte, synes nämnden icke utan vidare giva anledning till det omdömet,

att desamma varit utan betydelse. Därest ifrågavarande paragraf

skulle upphävas, torde i allt fall vissa bestämmelser bliva erforderliga för

reglerande av tjänsteförhållandena för kvinnlig befattningshavare vid ledighet

för vårdnad av minderårigt barn. Såvitt framgår av de anförda ämbetsverkens

yttranden, hava bestämmelserna i 4 § avlöningsreglementet icke i

något fall tillämpats på det sätt, att desamma förorsakat de kvinnliga befattningshavarna

svårigheter eller hinder i statstjänstens utövande. Vid

sådant förhållande anser lönenämnden, att tillräcklig anledning icke förefinnes

för paragrafens upphävande. Spörsmålet härom torde enligt lönenämndens

mening utan olägenhet kunna anstå till den bebådade allmänna

revisionen av gällande avlöningsreglementen.

En av lönenämndens ledamöter, kansliskrivaren Berta Koersner, har förordat

bifall till befolkningskommissionens ifrågavarande förslag.

Då förslag om införande i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente Departementaav

nu ifrågavarande föreskrift framlades i statsverkspropositionen till 1925 chefen.

års riksdag, framhöll föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson,

bland annat, att det nya stadgandet icke finge anses giva vederbörande befattningshavare

någon rätt att erhålla tjänstledighet, därest den i stadgandet

givna förutsättningen vore för handen, utan att detsamma borde handhavas

uteslutande med hänsyn till och i sträng överensstämmelse med vad statens

egna intressen krävde. Stadgandets avfattning synes ej heller lämna rum för

annan tolkning. Härav följer, att bestämmelsen icke bör kunna åberopas såsom

stöd för beviljande av tjänstledighet åt kvinnlig befattningshavare, som

har vårdnad om minderårigt barn, då dylik ledighet icke anses vara påkallad

med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande. För beviljandet av

ledighet enbart i befattningshavarens intresse saknar stadgandet enligt min

uppfattning all betydelse. Ä andra sidan är det uppenbart, att föreskriften

ifråga kan anses utgöra ett särskilt stöd vid beviljande av sökt ledighet i fall,

då den i stadgandet berörda förutsättningen är för handen, därest nämligen

ledigheten befinnes påkallad icke blott i befattningshavarens enskilda intresse

utan även ur tjänstesynpunkt. Tillräckliga skäl att av denna anledning bibehålla

bestämmelsen synes emellertid icke förefinnas. Det torde nämligen

utan vidare vara klart att, även örn föreskriften upphäves, begärd ledighet

alltjämt kan och bör beviljas i de fall, då tjänstens krav gör sådan ledighet

önskvärd. Härvid kan, såsom befolkningskommissionen framhållit, även

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

partiell ledighet beredas vederbörande befattningshavare. Stadgandets upphävande

bör alltså icke, såvitt jag kan finna, medföra någon minskning i

myndigheternas befogenhet att medgiva ledighet åt kvinnlig befattningshavare,

som för fullgörande av vårdnadsplikten finner sig vara i behov därav,

eller i vederbörande befattningshavares möjlighet att erhålla avkortning i

tjänstgöringstiden. Lika med befolkningskommissionen utgår jag i stället

från, att myndigheterna, därest ifrågavarande bestämmelse borttages, icke

skola intaga en annan och strängare hållning än hittills vid prövning av sådana

ansökningar från kvinnliga befattningshavare, som avse ledighet för

fullgörande av vårdnadsplikt gentemot minderårigt barn.

Huruvida särskilda föreskrifter böra meddelas för reglerande av tjänsteförhållandena

för kvinnlig befattningshavare vid ledighet för vårdnad av minderårigt

barn, är en annan fråga, som i vissa yttranden berörts. Några närmare

bestämmelser härutinnan finnas icke för närvarande. För min del anser

jag detta spörsmål böra upptagas till bedömande vid den översyn av gällande

avlöningsbestämmelser, som inom kort torde böra igångsättas. Att i avbidan

härpå uppskjuta prövningen av frågan örn bibehållande eller upphävande

av bestämmelserna i 4 § av avlöningsreglementena synes dock icke

erforderligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde befolkningskommissionens förslag

i nu förevarande del böra bedömas uteslutande ur den synpunkten, huruvida

bibehållandet av skyldighet för kvinnlig befattningshavare med vårdnadsplikt

att ställa sig till efterrättelse mot hennes vilja meddelade föreskrifter

i fråga om tjänstledighet kan anses påkallat med hänsyn till statens intresse

av att befattningarnas behöriga upprätthållande icke åsidosättes. Den

erfarenhet, som hittills vunnits, tyder icke på att detta skulle vara fallet.

Möjligt är visserligen att, såsom statskontoret antytt, stadgandet ifråga indirekt

haft betydelse såtillvida, att vetskapen örn verksmyndighetens rätt

att meddela särskilda föreskrifter angående tjänstgöringens omfattning underlättat

en uppgörelse i samförstånd mellan verket och befattningshavaren.

Aven örn så skulle vara förhållandet, bör dock härav ej utan vidare följa,

att stadgandet bör bibehållas. Enligt min mening bör nämligen ifrågavarande

spörsmål icke av staten ensidigt betraktas ur tjänstenyttans synpunkt, utan

hänsyn måste också tagas till nuvarande befolkningspolitiska och familjesociala

strävanden. Ehuru stadgandets betydelse i dessa hänseenden ej torde böra

överskattas, synes det dock stå i god överensstämmelse med nämnda strävanden,

att staten såsom arbetsgivare icke undandrager sig att bära sin del

av de olägenheter, som möjligen ur arbetssynpunkt kunna följa av att

kvinnlig arbetskraft har vårdnad om minderårigt barn.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att förevarande mot de kvinnliga befattningshavarna

riktade undantagsstadgande nu utgår ur ifrågavarande avlöningsreglementen.

Avlöning under sjukdom, som står i samband med havandeskap eller

barnsbörd. Beträffande förslaget örn upphävande av den i förevarande av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

11

löningsreglementen intagna undantagsbestämmelsen beträffande sjukdom,

som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, har befolkningskommissionen

erinrat, att 1928 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till

allmänt avlöningsreglemente (statens offentliga utredningar 1930: 17) förklarat

sig anse, att tjänstledighet för sjukdom, som står i samband med havandeskap

eller barnsbörd, borde i avdragshänseende likställas med annan sjukledighet

och icke som nu föranleda stränga avdrag. Det syntes nämligen lönekommittén

knappast befogat eller ens logiskt försvarbart att göra tjänstledighetsavdraget

beroende av sjukdomens art i ett fall men icke taga någon hänsyn

därtill i andra. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman sålunda vid

tjänstledighet på grund av behörigen styrkt sjukdom vidkännas samma avdrag

(A-avdrag) å lönen, oavsett ledighetens längd eller sjukdomens orsak.

Befolkningskommissionen har vidare framhållit, att det av lönekommittén

framställda förslaget att i avdragshänseende likställa tjänstledighet för sjukdom,

som står i samband med havandeskap, med annan sjukledighet i samtliga

över kommittébetänkandet avgivna yttranden lämnats utan erinran.

Befolkningskommissionen fortsätter härefter:

Även vissa praktiska synpunkter förtjäna i detta sammanhang beaktande.

Erfarenheten ger vid handen, att svårigheter i vissa fall föreligga att med bestämdhet

avgöra, huruvida samband råder mellan havandeskap och viss därunder

inträffande sjukdom. Såsom exempel härå må anföras ett inom ett

centralt ämbetsverk inträffat fall, då revisionen bos ämbetsverket framställt

anmärkning mot att sjukavlöning tillerkänts en kvinnlig befattningshavare

under ledighet för sjukdom, som syntes äga samband med havandeskap. Med

anledning av anmärkningen införskaffades nya intyg från vederbörande läkare,

i vilka intyg förklarades, att sjukdomen (muskelsvulst å livmodern) ej

vore förorsakad av grossessen utan vore att uppfatta som en självständig sjukdom,

som endast till tiden sammanfölle med grossessen. Även medicinalstyrelsens

utlåtande i saken inhämtades. Sedan medicinalstyrelsen fått mottaga

ytterligare upplysningar dels från vederbörande läkare, dels ock av den ifrågavarande

kvinnliga befattningshavaren samt en medlem av styrelsens vetenskapliga

råd, meddelade styrelsen, att det enligt dess mening icke kunde

med bestämdhet förklaras, att sjukdomstillståndet icke stått i samband med

havandeskapet. Efter denna upplysning fastställde verksstyrelsen revisionens

anmärkning, men kammarrätten har i anledning av över detta beslut

anförda besvär genom utslag den 21 augusti 1935 ogillat revisionens i målet

förda talan, enär däri icke visats, att den sjukdom, som föranlett tjänstledigheten,

stått i samband med havandeskapet.

Det anförda exemplet torde tydligt ådagalägga vanskligheten i vissa fall att

verkställa den gränsdragning mellan olika slag av sjukdom, som ifrågavarande

stadgande i avlöningsbestämmelserna förutsätter.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har kommissionen ansett betänkligheter

knappast böra möta mot ett upphävande av nu ifrågavarande undantagsbestämmelse.

Kommissionens förslag i denna del har tillstyrkts av samtliga de i ärendet

hörda myndigheterna. Emellertid har statskontoret ifrågasatt, att förslagets

genomförande borde anstå i avbidan på blivande översyn av avlöningsbestämmelserna

för nyreglerade befattningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Medicinalstyrelsen har vitsordat, att gränsdragningen mellan sjukdom, som

står i samband med havandeskap eller barnsbörd, och annan sjukdom kan

vara synnerligen vansklig.

Departements- Även jag tillstyrker bifall till befolkningskommissionens ifrågavarande förenej

en.

slag, vilket synes bora genomföras utan avvaktan på en avlöningsrevision.

Avlöning under ledighet för havandeskap. Vidkommande förslaget om

bättre avlöningsförmåner åt kvinnlig befattningshavare under ledighet för

havandeskap har befolkningskommissionen till en början framhållit, att

vissa förslag till ändring av nu gällande bestämmelser tidigare framförts.

Sålunda hade i det betänkande i fråga örn revision av gällande avlöningsbestämmelser

för statsdepartement m. fl. verk, som den 8 november 1923

avgavs av särskild sakkunnig inom finansdepartementet (statens offentliga utredningar

1923:68), föreslagits, att antalet avdragstyper skulle reduceras

genom slopande av C-avdraget. Såsom en följd härav skulle enligt förslaget

B-avdrag tillämpas vid ledighet för havandeskap. Med hänsyn till den förmån,

som skulle beredas befattningshavare vid här avsedd ledighet genom att

avdraget stannade vid allenast B-avdrag, syntes den tid, varunder sådant

avdrag skulle tillämpas, böra begränsas till två månader.

Vidare hade 1928 års lönekommitté, som även förordade en minskning av

antalet avdragstyper från fyra till tre, ansett, att vid kvinnlig tjänstemans

ledighet för havandeskap eller barnsbörd borde tillämpas B-avdrag i stället

för C-avdrag under en tid av högst tre månader. I avdragshänseende bleve

denna form av ledighet sålunda närmast jämställd med ledighet för

svag hälsas vårdande. Kommittén hade tillagt, att den icke funnit tillrådligt

att samtidigt med avdragslindringen förkorta tiden för ledigheten mot Bavdrag

till två månader, enär tre månaders tjänstledighet vid havandeskap

och barnsbörd syntes vara ett absolut minimibehov av ledighet för flertalet

kvinnor. Det syntes icke heller, fortsatte kommittén, vara något verksintresse,

att denna ledighet genom skärpta bestämmelser förkortades. För ledighet

utöver tre månader skulle emellertid enligt kommitténs förslag den kvinnliga

befattningshavaren liksom hittills avstå hela lönen.

För egen del har befolkningskommissionen anfört:

Befolkningskommissionen finner sig böra upptaga det av 1928 års lönekommitté

framlagda förslaget att lindra tjänstledighetsvillkoren vid ledighet

för havandeskap och barnsbörd. Hittillsvarande regler torde grunda sig på

betraktelsesättet av havandeskap såsom en »enskild angelägenhet», medan

ledighetsbehov av ifrågavarande anledning synes vid bestämmande av löneavdragets

storlek snarare böra jämställas om icke med sjukdom så i allt fall

med ledighet för hälsans vårdande eller för enskild angelägenhet av särskilt

ömmande beskaffenhet, i vilka fall s. k. B-avdrag nu tillämpas.

Av de i ärendet hörda myndigheterna hava riksförsäkringsanstalten, järnvägsstyrelsen,

telegraf styrelsen, generalpoststyrelsen, kommunikationsverkens

lönenämnd, pensionsstyrelsen, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd samt socialstyrelsen tillstyrkt kommissionens

förslag i förevarande avseende.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har därvid yttrat huvudsakligen

följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.

13

Lönenäninden anförde i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande,

att nämnden icke hade någon annan erinran att framställa mot

förslaget att i stället för C-avdrag vid ledighet under högst tre månader för

havandeskap tillämpa B-avdrag, än att det syntes nämnden böra påpekas,

att i praktiken en viss ojämnhet i avdragshänseende skulle kunna göra sig

gällande. Fall kunde nämligen inträffa, då en kvinnlig befattningshavare,

som erhållit ledighet för havandeskap eller barnsbörd mot avstående av Bavdrag,

nödgades på grund av sjukdomskomplikationer, som inträtt i samband

med havandeskapet eller barnsbörden, förlänga tjänstledigheten utöver

den för B-avdrag avsedda maximitiden. Under dylik förlängd tjänstledighet

skulle enligt förslaget lön utgå med allenast A-avdrag. Huruvida verklig

anledning förefunnes att stadga ett större avdrag under den förstnämnda

ledighetstiden än under den sistnämnda, syntes nämnden vara tvivel underkastat,

och nämnden ansåge för sin del det vara förtjänt av övervägande,

huruvida ej frånvaron från tjänsten för havandeskap eller barnsbörd under en

tid av högst 3 månader borde kunna hänföras till sådan ledighet, under vilken

allenast A-avdrag borde ifrågakomma.

Med framhållande av att vad nämnden sålunda anfört torde böra tagas

under övervägande vid den förestående revisionen av avlöningsförfattningarna

får lönenämnden anföra, att nämnden vill till omedelbart genomförande

förorda kommissionens föreliggande förslag örn ändring av bestämmelserna

angående löneavdrag vid ledighet för havandeskap.

Övriga myndigheter — medicinalstyrelsen och statskontoret — hava i

överensstämmelse med den ståndpunkt, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd

intog i utlåtandet över 1928 års lönekommittés betänkande, förordat,

att lön under ledighet av nu ifrågavarande slag skulle utgå med allenast Aavdrag.

Statskontoret anför härvid i huvudsak följande:

Ämbetsverket ifrågasätter, huruvida icke av praktiska skäl tjänstledighetsavdraget

borde bestämmas efter enahanda grunder vid ledighet för havandeskap

eller barnsbörd samt vid ledighet i anledning av i samband med havandeskap

eller barnsbörd stående sjukdom. Då statskontoret funnit övervägande

skäl föreligga att i avdragshänseende icke göra skillnad mellan sistnämnda

slag av sjukdom och annan sjukdom, skulle i så fall tjänstledighetsavdraget

även vid ledighet under högst tre månader för havandeskap eller barnsbörd

utgå med de belopp, som i avlöningsreglementena angivits skola avdragas

vid tjänstledighet för sjukdom (A-avdrag). Den merkostnad, som härigenom

skulle åsamkas statsverket, lärer bliva så pass obetydlig, att det synes statskontoret

kunna tågås under övervägande, örn icke densamma skulle uppvägas

av de fördelar i fråga om tillämpningen, vilka skulle vinnas genom en sådan

enhetlighet.

Emellertid anser statskontoret, att förslagets genomförande bör anstå i avbidan

på blivande översyn av gällande avlöningsbestämmelser för nyreglerade

befattningar.

Medicinalstyrelsen bär anfört följande:

I fråga örn kommissionens förslag att vid ledighet för havandeskap under

högst tre månader skall tillämpas B-avdrag i stället för C-avdrag får styrelsen

anföra, att behov av ledighet får i regel anses föreligga dels under en tid av

omkring sex veckor före förlossningen och dels, under förutsättning att modern

själv ammar sitt barn, under en tid av omkring tre månader efter för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Departements
chefen.

lossningen. Då det får anses påkallat, att kvinnliga befattningshavare må

vid havandeskap och barnsbörd kunna beredas tillfälle till ledighet i erforderlig

utsträckning, anser sig styrelsen böra dels föreslå, att ledighet må kunna

beviljas sådan befattningshavare för havandeskap under högst fyrtiofem

dagar samt för barnsbörd och spädbarnsvård under högst tre månader, dels

ock ifrågasätta, att vid dylika ledigheter må tillämpas A-avdrag.

I likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen samt jämväl allmänna

civilförvaltningens lönenämnd anser jag goda skäl tala för, att löneavdraget

vid ledighet för havandeskap begränsas till A-avdrag, d. v. s. samma avdrag

som tillämpas vid sjukdom. Några betänkligheter ur kostnadssynpunkt

lära, såsom statskontoret antytt, icke behöva möta mot en dylik ökning

av löneförmånen vid ledighet av ifrågavarande anledning. Å andra

sidan skulle helt säkert vid genomförandet av detta förslag, som av befolkningspolitiska

skäl torde vara värt beaktande, även vinnas icke obetydliga

administrativa fördelar. Däremot synes mig vad medicinalstyrelsen förordat

i fråga örn viss utsträckning av den tid, under vilken lön må åtnjutas vid

ledighet för havandeskap, icke böra i detta sammanhang upptagas till prövning;

sistnämnda fråga synes lämpligen böra bedömas i samband med förestående

revision av avlöningsförfattningarna.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att tjänstledighetsavdrag vid ledighet för

havandeskap under en tid av högst tre månader må utgå med de belopp, som

i avlöningsreglementena angivits skola avdragas vid tjänstledighet för sjukdom

(A-avdrag). De ändringar i gällande tilläggsbestämmelser till vederbörande

avlöningsreglementen, som härav påkallas, synas emellertid icke

höra vidtagas, innan riksdagens beslut angående kvinnlig befattningshavares

avlöningsförmåner vid tjänstledighet för sjukdom, som står i samband med

havandeskap eller barnsbörd, föreligger. I samband med att jag då ånyo

torde få anmäla ifrågavarande spörsmål lärer jag även få upptaga till behandling

dels de ytterligare ändringar i nämnda tilläggsbestämmelser, till

vilka riksdagens beslut må föranleda, dels ock de ändringar, som i här förevarande

hänseenden böra —- såsom en konsekvens av vad nu förordats beträffande

ordinarie befattningshavare — vidtagas i gällande avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk.

Slutligen må framhållas, att befolkningskommissionen i sin förevarande

skrivelse även framlagt förslag till ändringar i vissa vid det statliga undervisningsväsendet

gällande avlöningsbestämmelser. Denna fråga anmäles i dag

av chefen för ecklesiastikdepartementet.

Av vad förut anförts och föreslagits framgår, att enligt de bestämmelser

beträffande anställnings- och löneförhållanden för kvinnor i statens tjänst,

som redan gälla eller enligt det här framlagda förslaget skulle bliva gällande

vid nyreglerade verk, kvinna äger rätt att erhålla och innehava statsanställning

oberoende av civilstånd och moderskap samt att kvinnliga befattningshavare

jämväl må icke blott vid sjukdom, som star i samband med havandeskap

eller barnsbörd, utan även — under viss tid - vid ledighet för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

15

havandeskap åtnjuta lön utan annat löneavdrag än det, som för befattningshavare

i allmänhet tillämpas vid vanlig sjukdom. Ur befolkningspolitisk

synpunkt vore det givetvis av värde, om den ståndpunkt, som staten såsom

arbetsgivare sålunda intager i förevarande hänseenden, kunde mana till efterföljd

av arbetsgivare inom andra verksamhetsområden, icke minst av kommuner

och allmänna inrättningar av olika slag.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande

författningsrum, nämligen

4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen,

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten,

4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

samt

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket

skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen

vidtaga de ändringar, som härav föranledas.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för nyreglerade verk. s. 8 i texten
  2. SU 1936:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kvinnliga befattningshavares vid undervisningsväsendet avlöningsförmåner under tjänstledighet för ha s. 2 i texten
  3. SU 1936:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion. s. 9 i texten