Med förslag till avtal med Jukkasjärvi kommun m. fl. rörande beskattningen av staten tillkommande royaltg eller därmed jämförlig ersättning från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, m. m
1936-03-06 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 6,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:179, Med förslag till avtal med Jukkasjärvi kommun m. fl. rörande beskattningen av staten tillkommande royaltg eller därmed jämförlig ersättning från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
1
Nr 179.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avtal med
Jukkasjärvi kommun m. fl. rörande beskattningen av
staten tillkommande royaltg eller därmed jämförlig
ersättning från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1936.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att bifalla de förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 179.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Enligt § 4 i det den 29 juni 1927 dagtecknade avtalet mellan svenska staten,
å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (i det följande benämnt
Luossavaarabolaget) och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
(i det följande benämnt trafikbolaget) med flera bolag, å andra sidan, hade
förstnämnda bolag åtagit sig bland annat att för varje ton malm, som bortfraktades
från de av bolaget bearbetade Kiirunavaara, Luossavaara och Gällivare
gruvfält, erlägga royalty till staten med en krona 50 öre för den malm,
som bortfraktades under tiden den 1 oktober 1927—den 30 september 1947.
Med avseende å Luossavaarabolagets malmfraktning å Riksgränsbanan för
tiden till och med den 30 september 1947 hade staten enligt § 13 i 1927
års avtal tillförsäkrat bolaget att mot vissa i avtalet närmare angivna fraktavgifter
bortfrakta malm från förenämnda gruvfält. Enligt § 14 hade bolaget
utfå st sig att, därest sammanlagda inkomsten från nämnda järnväg
under något år från och med den 1 januari 1927 räknat skulle understiga
kostnaden för järnvägens drift och underhåll, däri inräknad ersättning till
förnyelsefond, ränta å anläggningskostnad för järnvägen med mera, erlägga
frakttillägg motsvarande underskottet. Därvid medgavs dock bolaget rätt
att å frakttilläggen avräkna de överskott, som för statens järnvägar kunde
hava under annat år i samma femårsperiod, den första perioden räknad från
och med år 1927, uppkommit å de i § 13 bestämda fasta fraktavgifterna
utöver driftkostnad, förräntning och avsättning till förnyelsefond.
I det den 12 maj 1932 dagtecknade avtalet mellan svenska staten, å ena,
samt Luossavaarabolaget och trafikbolaget, å andra sidan, stadgades i § 2
rörande Luossavaarabolagets skyldighet att till staten utgiva royalty och
frakttillägg bland annat följande. Därest balansräkning, som blivit å Luossavaarabolagets
bolagsstämma vederbörligen fastställd och som därjämte godkänts
av minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna
i bolagets styrelse, utvisade förlust, som antingen uppkommit under det
bokslutsår, balansräkningen avsåge, eller ock under något eller några föregående
bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,
Kungl. Maj.ts proposition nr 179-
3
som under samma år kunde hava blivit bolaget påfört, skulle, i den mån
bolaget så önskade, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommande
royalty och i andra hand statens järnvägar enligt § 14 i samma
avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande förlustens storlek,
förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.
I avseende å likvidering av sådan innestående skuld stadgades följande.
Skuld för frakttillägg jämte ränta därå efter fem procent för år skulle, så
snart resultatet av bolagets verksamhet för något år utvisade vinst, gäldas
med belopp motsvarande minst hälften av sagda vinst, i den mån vinsten
icke åtginge för att täcka från föregående år balanserad förlust, vilken uppstått
utöver det belopp av royalty och frakttillägg, som under samma år påförts
bolaget. Återstående skuld för frakttillägg jämte ränta skulle gäldas
senast vid utgången av då löpande, i § 14 av 1927 års avtal omförmäld
femårsperiod, d. v. s. senast den 31 december 1936.
Innestående skuld för royalty, varå ränta ej skulle utgå, skulle, så snart
resultatet av bolagets verksamhet för något år utvisade vinst, gäldas med
belopp motsvarande vinsten, i vad denna översköte från föregående år balanserad
förlust av förut angiven natur, efter avdrag av vad som kunde hava
erlagts till gäldande av innestående skuld för frakttillägg.
Enligt § 1 i det den 30 juni 1934 dagtecknade avtalet mellan svenska
staten, å ena, samt Luossavaarabolaget och trafikbolaget, å andra sidan, har
förstnämnda bolag befriats dels från att påföras frakttillågg på grund av
den i 1932 års avtal omförmälda fraktgarantien ävensom ränta för tiden
den 1 oktober 1933—den 31 december 1936, dels ock från skyldigheten att
vid 1936 års utgång kontant gälda på tiden den 1 januari 1932—den 30
september 1933 belöpande frakttillägg och ränta enligt samma garanti. 1
vederlag härför skall bolaget vidkännas en särskild förhöjning av de för
bolaget gällande ordinarie fraktsatserna med lägst tre kronor för varje ton
malm, varmed den för varje särskilt år utfraktade malmkvantiteten översliger
tre miljoner ton. Denna fraktförhöjning skall fortsätta att tillämpas,
intill dess statens järnvägar erhållit såväl fullt vederlag för fraktgarantiens
avlyftande för tiden den 1 oktober 1933—den 31 december 1936 som
ock full likvid för hela det på tiden den 1 januari 1932—den 30 september
1933 belöpande frakttillägget, allt jämte ränta efter fem procent.
Beträffande statens rätt till rogaltg jämlikt bestämmelserna i § 4 i 1927
års avtal har i § 2 av 1934 års avtal stadgats, att för vart och ett av de
räkenskapsår, som utlöpa den 30 september 1934, 1935 och 1936, skall
Luossavaarabolaget vara befriat från skyldighet att utgiva royalty för en
under räkenskapsåret bortfraktad malmkvantitet av intill tre miljoner ton.
såvida icke under samma räkenskapsår bolagets verksamhet, sedan i § 1
föreskriven fraktförhöjning utgått, skulle komma att visa överskott samt
brist i aktiekapitalet icke föreligger. Därest överskottet ej är så stort, all
det täcker hela den royalty, bolaget skulle hava haft att vidkännas för ifrågavarande
malmkvantitet, är bolaget befriat från skyldigheten att för densamma
vidkännas royalty till högre belopp, än som motsvaras av överskottet.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 179-
I den mån vinstutdelning från bolaget kan komma att äga rum, skall
staten enligt § 3 i avtalet äga förhandsrätt till dylik utdelning till lika stort
belopp som det royaltybelopp, från vilket bolaget enligt § 2 blivit befriat.
Av förestående redogörelse framgår, att 1934 års avtal begränsats till att
avse royalty för tiden intill den 1 oktober 1936 och frakttillägg intill utgången
av samma år.
I skrivelse den 5 juni 1934, nr 301, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 270, däri Kungl. Maj:t hemställt om riksdagens bemyndigande
att med Luossavaarabolaget och trafikbolaget träffa 1934 års förenämnda
avtal, framhöll riksdagen, att den nya överenskommelsen mellan staten och
nämnda bolag innebure en reglering av Luossavaarabolagets skuldförhållanden
till staten intill utgången av år 1936, samt att Luossavaarabolaget genom
avtalet bereddes tillfällig lättnad beträffande betalningen av tidigare
avtalad royalty ävensom i fråga örn sin skyldighet att svara för förräntningen
av det i Riksgränsbanan nedlagda kapitalet. Luossavaarabolaget å
andra sidan hade gjort vissa utfästelser om malmbrytningens fortsatta upprätthållande.
I samband med förenämnda proposition hade riksdagen till behandling
förehaft vissa motioner, 1:372 och 11:649, i vilka föreslagits bland annat
den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag till avtal, att den i § 1 av avtalet föreskrivna
tilläggsavgift av tre kronor per ton malm för transportkvantiteter
över tre miljoner ton per år skulle betecknas såsom amorteringsavgift i stället
för fraktförhöjning. Till stöd härför hade motionärerna framhållit, att
berörda tilläggsavgift vore avsedd att utgöra amortering av Luossavaarabolagets
skulder från föregående driftsår å frakttillägg och ränta, som bolaget
jämlikt § 14 i 1927 års och § 2 i 1932 års avtal hade att erlägga för åren
1932—1936, samt att bolaget därför icke borde hava rätt till avdrag för
denna tilläggsavgift vid taxering avseende ett senare driftsår.
Beträffande dessa motioner framhöll riksdagen i sin förutberörda skrivelse,
att riksdagen i frågans dåvarande läge ej ansåge sig böra föreslå någon
ändring i det uppgjorda avtalet. Riksdagen förutsatte emellertid, att de av
gruvdriften berörda kommunerna icke skulle genom det nya avtalet ställas
i beskattningshänseende ofördelaktigare än tidigare, samt att Kungl. Maj:t
skulle vidtaga härför eventuellt erforderliga anordningar.
Ombud för Jukkasjärvi och Gällivare kommuner hava uti en till mig ingiven
skrivelse anfört i huvudsak följande:
1935 års taxeringsnämnder för nämnda kommuner hade på grund av bestämmelserna
i 1934 års malmavtal angående statens royalty från Luossavaarabolaget
icke taxerat staten till kommunal inkomstskatt för den royalty,
staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära från bolaget för
malm, som under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september
1934 bortfraktats från Kiirunavaara, Luossavaara och Gällivare gruvfält.
Kommunerna ansåge sig till följd därav i skattehänseende hava kommit i
Kungl. Majlis proposition nr 179-
5
sämre läge än om bestämmelserna i 1927 års avtal rörande statens royalty
från bolaget skulle hava varit tillämpliga vid taxeringen. På grund härav
och under åberopande av riksdagens i förenämnda skrivelse den 5 juni 1934
gjorda uttalande hemställde kommunernas ombud, att jag ville föranstalta
om sådan ändring beträffande taxeringen av statens inkomst av royalty från
Luossavaarabolaget, att kommunerna i skattehänseende skulle komma i samma
läge som om 1927 års malmavtal i fråga örn statens rätt till royalty från
bolaget fortfarande vore gällande.
Sedan Norrbottens läns landsting, Kiruna municipalsamhälle samt Jukkasjärvi
och Gällivare vägdistrikt biträtt berörda hemställan, hava samtliga
förenämnda kommuner, municipalsamhälle, landsting och vägdistrikt (i
det följande kallade kommunerna) framhållit, att kommunernas hemställan
rörande beskattningen av statens inkomst av royalty från Luossavaarabolaget
ginge ut på, att kommunerna genom 1932 och 1934 års
malmavtal i skattehänseende icke skulle komma i sämre läge än örn 1927
års malmavtal i fråga örn statens rätt till royalty från bolaget alltjämt ägde
giltighet. Kommunerna hava därjämte uttalat önskvärdheten av, att de åtgärder,
vartill framställningen kunde föranleda, icke måtte inverka på den
skattskyldighet, som enligt kommunalskattelagen åvilade bolaget. Kommunerna
hava vidare framhållit, att, ehuru verkningarna i beskattningshänseende
av bestämmelserna i 1934 års malmavtal rörande bolagets skyldighet att
å bortfraktad malm vidkännas viss fraktförhöjning ännu icke kunde överblickas,
kommunerna ansåge, att dessa bestämmelser komme att förorsaka dem
minskning i deras skatteintäkter från bolaget. I syfte att vinna stabilitet i
de kommunala budgeterna hava kommunerna därför hemställt, att kommunerna
måtte av statsmedel tillerkännas ersättning för den förlust, som kunde
bliva följden av bestämmelserna i 1934 års malmavtal i denna del. Till
stöd för sistnämnda framställning har jämväl åberopats riksdagens förutberörda
uttalande.
På grund av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet utarbetats
en promemoria med förslag till åtgärder för beredande av gottgörelse
åt förenämnda kommuner för dem tillskyndad minskning i skatteunderlag
med anledning av vidtagna ändringar i 1927 års malmavtal.
Statens inkomst av royalty.
Jag övergår härefter till att redogöra dels för det i promemorian framlagda
förslaget till åtgärder i anledning av den föreliggande framställningen från
kommunerna, i vad densamma avser statens inkomst av royalty från Luossavaarabolagel,
dels för yttrandena över promemorian i denna del dels ock för
mitt eget förslag i ämnet.
I promemorian lämnas till en början redogörelse för taxeringsmyndigheternas
och skattedomstolarnas ståndpunkt till frågan om behandlingen i
skattehänseende av statens inkomst av royalty från Luossavaarabola
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
get. Därvid erinras, att frågan om statens taxering till kommunal inkomstskatt
år 1929 för inkomst av den royalty, staten enligt 1927 års avtal
uppburit under bolagets räkenskapsår den 1 oktober 1927—den 30 september
1928, varit föremål för beskattningsnämndernas och skattedomstolarnas prövning.
Genom utslag den 27 november 1931 bar regeringsrätten (Regeringsrättens
årsbok 1931 ref. 72) i likhet med kammarrätten ansett nämnda
royalty jämlikt 28 § kommunalskattelagen utgöra inkomst av rörelse, vilken
inkomst ansetts skola beskattas i Jukkasjärvi socken, Kiruna municipalsamhälle
och Gällivare socken. Regeringsrätten har därjämte bestämt den
på Kiruna municipalsamhälle belöpande andelen i den inom Jukkasjärvi
socken beskattningsbara inkomsten av royaltyn till tio procent. Jämväl
Luossavaarabolagets taxeringar till kommunal inkomstskatt år 1929 hava
varit föremål för regeringsrättens prövning (Regeringsrättens årsbok 1931
not. Fi 1682); därvid har regeringsrätten vid beräkningen av bolagets inkomst
av gruvrörelse förklarat bolaget vara berättigat till avdrag för den
royalty, som bolaget på grund av 1927 års avtal under förenämnda räkenskapsår
utgivit till staten.
I promemorian anföres vidare beträffande statens taxeringar till kommunal
inkomstskatt åren 1933 och 1934 för inkomst av royalty enligt 1932
års avtal följande:
För räkenskapsåret den 1 oktober 1931—den 30 september 1932 hade enligt
1927 års avtal royalty bort från Luossavaarabolaget utgå till staten med
4,197,071 kronor 10 öre, därav 2,997,757 kronor 95 öre belöpt på malm
från Kiirunavaara och Luossavaara samt 1,199,313 kronor 15 öre på gällivaremalm.
Dessa belopp hava emellertid med stöd av 1932 års avtal förblivit
hos bolaget innestående såsom en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnd inom Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi
socken taxerade staten för inkomst av royalty från Luossavaarabolaget under
förenämnda räkenskapsår till kommunal inkomstskatt för ett belopp av
2,997,550 kronor (rätteligen 2,997,750 kronor), därav 299,770 kronor beskattades
inom Kiruna municipalsamhälle och återstoden 2,697,780 kronor (rätteligen
2,697,980 kronor) inom Jukkasjärvi socken utom municipalsamhället.
Samma års taxeringsnämnd i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken
taxerade staten till kommunal inkomstskatt för inkomst av royalty från
bolaget under nämnda räkenskapsår till belopp av 1,199,310 kronor.
För räkenskapsåret den 1 oktober 1932—den 30 september 1933 hade
royalty enligt 1927 års avtal bort från Luossavaarabolaget utgå till staten med
2,665,400 kronr 55 öre, därav 1,990,882 kronor 95 öre belöpt på malm från
Kiirunavaara och Luossavaara och 674,517 kronor 60 öre på gällivaremalm.
Med stöd av 1932 års avtal hava dessa belopp förblivit hos bolaget innestående
såsom en dess skuld till staten.
1934 års taxeringsnämnd inom Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi
socken taxerade staten för inkomst av royalty från Luossavaarabolaget under
sistnämnda räkenskapsår till kommunal inkomstskatt för ett belopp av
1,990,880 kronor, därav 199,080 kronor beskattades inom Kiruna municipalsamhälle
och återstoden 1,791,800 kronor inom Jukkasjärvi socken utom
municipalsamhället. Samma års taxeringsnämnd i Malmbergets taxeringsdistrikt
av Gällivare socken taxerade staten till kommunal inkomstskatt för
inkomst av royalty från bolaget under samma räkenskapsår till belopp av
674,510 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
7
Staten har överklagat nämnda taxeringar. Norrbottens läns prövningsnämnd
har ogillat besvären. Kammarrätten, där staten fullföljt sin talan, har ännu
ej avgjort målen. I sina besvär över taxeringarna har staten gjort gällande
att frågan örn beskattningsåret i dessa fall borde bedömas med stöd av
bestämmelserna i 41 § andra stycket kommunalskattelagen, samt att, då de
omtvistade beloppen icke bleve för staten tillgängliga för lyftning, förrän
Luossavaarabolagets vinst medgåve, att beloppen till staten utbetalades, staten
följaktligen år 1933 respektive 1934 icke varit skattskyldig för beloppen.
Beträffande royaltyns karaktär i beskattningshänseende enligt 1932 och
1934 års avtal anföres i promemorian i huvudsak följande:
Att avsikten icke varit att genom 1932 års avtal vidtaga ändring i royaltyns
natur framgår av uttryckligt uttalande av dåvarande chefen för finansdepartementet
i det anförande till statsrådsprotokollet, vilket han beledsagat
den Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen, däri Kungl. Majit hemställt om
bemyndigande att med Luossavaarabolaget och trafikbolaget träffa sagda
avtal. Dåvarande chefen för finansdepartementet anförde sålunda (proposition
nr 173, sid. 17):
»Däremot synes det, som om staten skulle kunna godtaga den anordningen,
att för år, då bolagets verksamhet gått med förlust, royaltyn finge intill belopp,
motsvarande förlustens storlek, räntefritt stå inne hos bolaget såsom
en dess skuld till staten, att gäldas i den mån framdeles----vinst å bo
lagets
rörelse föreligger. Ett dylikt medgivande skulle utan obehörig eftergift
av statens ekonomiska intressen skänka tillbörligt beaktande åt bolagets
berättigade krav på att en brytning för upplagring i och för beredande av
arbetstillfällen för bolagets arbetare icke skulle tvinga bolaget till ökad upplåning
för gäldande av statens royalty eller ränta därå. Givet är, att någon
förändring i royaltyns natur icke härigenom äger rum. — — ■— Då någon
ränta ej skall erläggas å innestående royalty, synes det riktigast, att trafikbolaget
icke får lyfta detsamma tillkommande vinstutdelning för något år,
förrän all från föregående år innestående royalty blivit till staten erlagd.»
Enligt 1934 års avtal har Luossavaarabolaget under vissa förutsättningar
befriats från skyldighet att till staten erlägga royalty för den malm intill tre
miljoner ton, som bortfraktats under tiden den 1 oktober 1933—den 30 september
1936. Staten har i stället enligt § 3 i sagda avtal berättigats att av
den vinst, som under ett eller flera år av Luossavaraabolaget genom beslut å
bolagsstämma anslås till utdelning, lyfta lika stort belopp, som det royaltybelopp,
från vilket bolaget med tillämpning av samma avtal erhållit befrielse.
Motsvarande befrielse från skyldighet att erlägga royalty har icke
medgivits bolaget för den malm över tre miljoner ton, som under samma tid
bortfraktats. I fråga örn erläggandet av royalty för sistnämnda kvantitet
bortfraktad malm torde, därest bolagets rörelse gått med förlust, 1932 års
avtal kunna och i annat fall 1927 års avtal bliva tillämpligt.
Intet i 1934 års avtal angiver, alt royalty enligt detta avtal skulle i beskattningshänseende
hava annan karaktär än royalty enligt 1927 och 1932 års
avtal. Det synes ock hava varit avsett, att med royalty skall i beskattningshänseende
likställas sådan utdelning av Luossavaarabolagets vinstmedel som
skall tillfalla staten såsom täckning för det royaltybelopp, från vilket bolaget
erhållit befrielse. I det anförande till statsrådsprotokollet av chefen för finansdepartementet,
som finnes beledsagat Kungl. Maj:ts proposition till 1934
års riksdag med hemställan örn bemyndigande för Kungl. Majit att med Luossavaarabolaget
och trafikbolaget träffa 1934 års avtal, uttalade han sålunda
ifråga örn innebörden av 2 och 3 i avtalsförslaget hl. a. följande (proposition
nr 270, sid. 13—14):
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 179-
»I den mån vinstutdelning från Luossavaarabolaget ånyo kan komma att
äga rum, skall staten emellertid enligt § 3 i förslaget äga förhandsrätt till
dylik utdelning till lika stort belopp som det royaltvbelopp, från vilket bolaget
sålunda blivit befriat. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att
den omständigheten, att staten på nu angivet sätt under vissa förlustår avstår
från viss del av sin rovalty för att därigenom bereda bolaget en lättnad, givetvis
icke i någon mån ändrar royaltyns allmänna karaktär av en till staten
från bolaget såsom en dess omkostnad utgående avgäld.»
Huruvida förberörda utdelning av Luossavaarabolagets vinstmedel, som
skall tillkomma staten såsom täckning för den royalty, från vilken bolaget
erhållit befrielse, skall i beskattningshänseende för statens del betraktas såsom
eller likställas med inkomst av royalty och för bolagets vidkommande utgöra
avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse, utgöra spörsmål, som i sinom tid
av vederbörliga beskattningsmyndigheter och i händelse av besvär över deras
beslut av vederbörande skattedomstolar få bedömas med tillämpning av gällande
kommunalskattelag.
I promemorian lämnas härefter en redogörelse för verkningarna i beskattningshänseende
av 1932 och 1934 års avtal beträffande såväl statens inkomst
av royalty som Luossavaarabolagets rätt till avdrag för erlagd royalty. I fråga
om statens nämnda inkomst anföres:
I förut omförmälda mål angående statens taxering åren 1933 och 1934 för
inkomst av royalty har staten hävdat, att hos Luossavaarabolaget innestående
royalty ej kunde tagas till beskattning förrän året närmast efter det år, staten
lyft det innestående beloppet. Därest den sålunda uttalade uppfattningen
skulle bliva genom lagakraftägande utslag godkänd, blir följden härav, att
statens inkomst av royaltyn icke kommer att, på sätt med tillämpning av 1927
års avtal skulle hava blivit fallet, kunna tagas till beskattning året närmast
efter det Luossavaarabolagets verksamhetsår, å vilket royaltyn egentligen
belöper, utan först året efter det år, bolagets verksamhet medgiver, att royaltyn
utbetalas till staten. Enär den royalty, som belöpt på verksamhetsåren
1931—1932 och 1932—1933 icke kunnat utbetalas vid löpande verksamhetsårs
utgång, komma ifrågavarande bestämmelser i 1932 års avtal att leda till,
att kommunerna under ett antal år, ovisst huru många, få vidkännas minskning
i sina skatteintäkter till belopp motsvarande de skattebelopp, staten
har att till kommunerna erlägga för inkomsten av royaltyn.
Vad beträffar royalty enligt 1934 års avtal föreligger i beskattningshänseende
skillnad mellan å ena sidan royalty å bortfraktad malm intill tre miljoner
ton och å andra sidan royalty å bortfraktad malm över tre miljoner ton.
I Håga örn royalty å bortfraktad malm över tre miljoner ton, varom särskilda
bestämmelser saknas i 1934 års avtal, torde---bestämmelserna i
1927 och 1932 års avtal bliva tillämpliga. I 1934 års avtal saknas väl uttrycklig
bestämmelse om, att hos bolaget innestående royalty från tidigare verksamhetsår
skall utbetalas till staten före sådan royalty, som hänför sig till senare
verksamhetsår. Det torde emellertid få antagas, att detta är avsett.
Då kommunernas hemställan går ut på att de icke genom tillämpning av
1932 och 1934 års avtal skola i beskattningshänseende komma i sämre läge
än om 1927 års avtal ägt tillämpning, saknar det fall intresse för undersökningen
att för någon del av den tidsperiod, som 1932 och 1934 års avtal omfattar,
1927 års avtal skulle komma att vinna tillämpning i avseende å bolaget
åvilande utbetalning av royalty till staten. Därest åter 1932 års avtal skall
tillämpas beträffande royalty för bortfraktad malm över tre miljoner ton,
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
9
blir följden härav för kommunernas vidkommande, att royaltyn kan tagas till
beskattning först året närmast efter det år, Luossavaarabolagets verksamhet
medgiver, att royaltyn utbetalas till staten.
Beträffande royalty å bortfraktad malm intill tre miljoner ton synes sannolikt,
att kommunerna för ett eller flera av de år, 1934 års avtal är gällande,
komma att få vidkännas minskning i sina skatteintäkter till belopp, motsvarande
de skatter, staten skolat erlägga för inkomst av nämnda royalty. Enligt
§ 3 i 1934 års avtal är emellertid staten berättigad att av bolagets blivande
vinstmedel, innan trafikbolaget äger utfå någon del därav, i första hand
lyfta lika stort belopp, som det royaltybelopp, från vilket Luossavaarabolaget
enligt § 2 kan hava erhållit befrielse.
Därest den utdelning av Luossavaarabolagets vinstmedel, som skall tillkomma
staten såsom täckning för royalty, från vilken bolaget erhållit befrielse,
i beskattningshänseende skall för statens del betraktas såsom eller likställas
med inkomst av royalty, blir — under förutsättning tillika, att bolagets
rörelse lämnar så stor vinst att bolaget, på sätt i 1934 års avtal stadgas, av
uppkommande vinstmedel kan gälda lika stort belopp, som det royaltybelopp,
från vilket bolaget erhållit befrielse — följden i fråga om möjligheten att
beskatta statens ifrågavarande inkomst allenast, att tidpunkten för statens
skattskyldighet för sådan inkomst framflyttas.
Beträffande Luossavaarabolagets rätt till avdrag för erlagd royalty framhålles
i promemorian, att enligt 41 § första stycket kommunalskattelagen
jämte punkt 1) av anvisningarna till samma paragraf bolaget är berättigat
att vid beräkningen av dess inkomst av rörelse verkställa avdrag för royalty
enligt 1927 års avtal vid taxeringen året närmast efter det verksamhetsår,
bolaget utbetalat royaltyn till staten. Härefter anföres:
Detsamma gäller även den royalty, från vilken bolaget enligt 1932 års avtal
äger rätt till anstånd med utbetalningen till staten, enär i dylikt fall royaltyn
utgör en sådan skuld, som enligt allmänt vedertagen köpmannased skall
uppföras i bolagets räkenskaper såsom utgift för samma år, som skulden
uppkommit. Rätten till dylikt anstånd medför sålunda icke för bolaget, att
utgiftsposten ur beskattningssynpunkt framflyttas till ett senare år, vilket
däremot — därest den av staten i målen angående statens taxering för inkomst
av royaltyn åren 1933 och 1934 hävdade uppfattningen är riktig —
gäller rörande statens skattskyldighet för inkomst av royalty, som på grund
av anståndet skall gäldas under senare år än det verksamhetsår, till vilket
royaltyn egentligen hör.
Vid tillämpning av 1934 års avtal kommer emellertid frågan örn Luossavaarabolagets
rätt till avdrag för royalty till staten i ett annat läge. I den
mån bolaget med stöd av detta avtal blir befriat från skyldigheten att för
de verksamhetsår, som gå till ända den 30 september 1934, 1935 och 1936,
utgiva royalty till staten, kommer bolaget vid sina taxeringar åren närmast
efter vart och ett av dessa år icke att vara berättigat till avdrag för någon
royalty till staten. Därest emellertid staten med stöd av § 3 i nämnda avtal
framdeles kommer att utfå täckning av den royalty, som skulle belöpt å
dessa verksamhetsår, men från vilken bolaget på grund av § 2 i sistnämnda
avtal befriats, synes med den uppfattning av innebörden av 1934 års avtal,
som kommit till uttryck i förut återgivna uttalande till statsrådsprotokollet,
mest överensstämmande, att belopp, som av bolaget av dess vinstmedel till
staten sålunda utbetalas, betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten
och såsom avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse. Huruvida sa i verkligheten
kommer att bliva fallet utgöra, såsom redan framhållits, spörsmål,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
som med tillämpning av gällande kommunalskattelag i sinom tid få bedömas
av vederbörande beskattningsmyndigheter och i händelse av besvär över
deras beslut av skattedomstolarna.
Därest beskattningsmyndigheterna och i händelse av besvär över deras beslut
skattedomstolarna komma att betrakta det belopp, som av Luossavaarabolaget
med stöd av § 3 i 1934 års avtal skall till staten utbetalas av bolagets
vinstmedel till täckning för den royalty, från vilken bolaget erhållit befrielse,
såsom icke beskattningsbar inkomst för staten och såsom icke avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, kunna kommunerna — i den mån på
grund därav för dem uppkommen minskning i skatteinkomst från staten
icke uppvägts av ökning till motsvarande belopp av skatteinkomst från bolaget
— få vidkännas minskning i sin totala skatteinkomst från staten och bolaget.
På grund av den av 1934 års riksdag gjorda utfästelsen, att de av gruvdriften
berörda kommunerna icke skulle genom 1934 års avtal ställas i beskattningshänseende
ofördelaktigare än tidigare, synas kommunerna för dylikt
fall böra tillerkännas gottgörelse för den minskning i skatteinkomst, som
sålunda kan för dem uppkomma. Frågan, om och i vad mån kommunerna
kunna få vidkännas minskning i sina skatteinkomster, kan emellertid ej slutgiltigt
bedömas förrän vid den tidpunkt, då kommunerna tillkommande skattebelopp
för statens ifrågavarande inkomst och för bolagets inkomst av rörelse
kunna fastställas. —--
Det nu sagda gäller i fråga örn royalty å bortfraktad malm intill tre miljoner
ton. Därest den för år bortfraktade kvantiteten malm under verksamhetsåren
1934—1936 överstiger tre miljoner ton, kommer i fråga örn bolagets
rätt till avdrag för royalty, som skall utgå å dylik malm, att gälla detsamma
som enligt 1927 och 1932 års avtal.
Härefter lämnas i promemorian med ledning av uppgifter rörande Luossavaarabolagets
verksamhet för tiden den 1 oktober 1931—den 30 september
1934 en redogörelse för storleken av de skatteintäkter, som kommunerna
i följd av taxeringarna åren 1933—1935 komma att gå förlustiga under förutsättning
att den uppfattning, som av staten hävdats i målen angående statens
taxeringar till kommunal inkomstskatt åren 1933 och 1934 örn rätta
beskattningsåret för statens inkomst av royalty, bliver av skattedomstolarna
godkänd. Resultatet av sagda redogörelse har sammanfattats i två vid dagens
statsrådsprotokoll fogade tabeller, betecknade Tab. 1 och 2. Härom anföres:
Därest vid 1933 års taxering 1927 års avtal varit tillämpligt, skulle staten förstnämnda
år hava taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av royalty,
avseende Luossavaarabolagets räkenskapsår den 1 oktober 1931—den 30 september
1932, för de belopp, som framgå av Tab. 1. samt i följd av dessa taxeringar
påförts landstings-, kommunal- och vägskatt nied de belopp, samma
tabell utvisar. Då emellertid med stöd av 1932 års avtal statens royalty för
detta räkenskapsår förblivit hos bolaget innestående såsom en dess skuld till
staten, komma landstinget, kommunerna och vägdistrikten på grund härav
att gå förlustiga skattebelopp, som likaledes framgå av Tab. 1.
Ar 1933 har bolaget på grund av förlust å rörelsen icke blivit taxerat till
kommunal inkomstskatt. Enligt bolagets styrelseberättelse för ifrågavarande
räkenskapsår har förlusten å rörelsen utgjort 18,979,818 kronor 91 öre.
Därvid har bolaget å vinst- och förlustkontot verkställt avdrag för royalty till
staten med 4,197,071 kronor 10 öre. Även örn bolaget vid detta års taxering
icke skulle fått åtnjuta avdrag för royaltyn, skulle bolaget likväl icke
kunnat taxeras till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse.---
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
11
Om vid 1934 års taxering 1927 års avtal varit tillämpligt, skulle staten detta
år hava taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av royalty, avseende
Luossavaarabolagets räkenskapsår den 1 oktober 1932—den 30 september
1933, för de belopp Tab. 1 utvisar, samt i följd härav påförts landstings-,
kommunal- och vägskatt med de belopp, som framgå av samma tabell. Med
stöd av 1932 års avtal bar statens royalty jämväl för nämnda verksamhetsår
förblivit hos bolaget inneslående såsom en dess skuld till staten. I följd
härav komma landstinget, kommunerna och vägdistrikten att gå förlustiga
skattebelopp, som likaledes framgå av Tab. 1.
År 1934 Ilar bolaget på grund av förlust å rörelsen icke taxerats till kommunal
inkomstskatt. Enligt bolagets styrelseberättelse för ifrågavarande
räkenskapsår har bolagets förlust å rörelsen uppgått till 21,031,819 kronor 89
öre. Bolaget bar därvid å vinst- och förlustkontot verkställt avdrag för
royalty till staten med 2,665,400 kronor 55 öre. Om bolaget vid detta års
taxering icke fått åtnjuta berörda avdrag, skulle bolaget ändock icke kunnat
taxeras till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse.---
Är 1935 har staten icke taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst
av royalty.
Därest 1927 års avtal varit tillämpligt vid denna taxering, skulle staten
för royalty, avseende Luossavaarabolagets räkenskapsår den 1 oktober 1933—
den 30 september 1934, hava taxerats till kommunal inkomstskatt på sätt
framgår av Tab. 1. På grund av dessa taxeringar skulle staten hava påförts
landstings-, kommunal- och vägskatt med de belopp, samma tabell utvisar.
Bolagets bokslut för sistnämnda räkenskapsår upptager en förlustbalans å
2,551,361 kronor 36 öre. Därest 1932 års avtal varit tillämpligt, skulle royaltyn
på grund härav förblivit hos bolaget innestående såsom en dess skuld till staten.
Emellertid skola för sagda räkenskapsår gälla bestämmelserna i 1934
års avtal och enär den bortfraktade kvantiteten malm för räkenskapsåret
utgör allenast 2,225,142.t ton, är bolaget befriat från skyldighet att vidkännas
royalty för malm, som under sagda räkenskapsår bortfraktats.
Då staten sålunda år 1935 icke kunnat taxeras till kommunal inkomstskatt
för inkomst av royalty, komma landstinget, kommunerna och vägdistrikten
detta år att gå förlustiga de skattebelopp som framgå av Tab 1.
För räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september 1934 har
Luossavaarabolaget icke haft någon utgift för royalty till staten.
Bolaget har år 1935 taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av
rörelse i nedannämnda kommuner till följande belopp:
Gällivare socken ............ 135,060 kronor
Jukkasjärvi socken .......... 1,090,230 »
Därest 1927 eller 1932 års avtal skolat tillämpas vid bolagets taxeringar år
1935, hade bolaget vid beräkningen av dess inkomst av rörelse varit berättigat
till avdrag för royalty till staten. I följd härav och med hänsyn till bolagets
inkomst av rörelse ifrågavarande beskattningsår skulle bolaget år 1935
icke hava taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse.
Då kommunernas ifrågavarande hemställan går ut på, alt 1927 års avtal
— med bortseende från bestämmelserna i 1932 och 1934 års avtal — skall
tillämpas vid taxeringen år 1935 av statens inkomst av royalty, synes i följd
härav detsamma jämväl böra gälla i fråga örn bolagets taxering år 1935. På
sätt i det föregående framhållits, medför tillämpningen av 1927 års avtal å
bolagets taxering år 1935, att bolaget icke skolat taxeras till kommunal inkomstskatt
för inkomst av rörelse. Med beaktande härav och då kommunerna
vid ett konsekvent genomförande av denna princip icke böra komma i
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
vare sig bättre eller sämre läge än om 1927 års avtal varit gällande, borde
kommunerna från de båda skattskyldiga — staten och bolaget — år 1935
vara berättigade till de skattebelopp, som framgå av Tcib. 2.
I promemorian framlägges härefter förslag till åtgärder för beredande av
goltgörelse åt kommunerna för den minskning i skatteunderlag, som dessa
komma att under de i promemorian angivna förutsättningar få vidkännas i
anledning av de ändringar i 1927 års avtal, för vilka i det föregående lämnats
redogörelse. Härutinnan anföres:
Den verkställda undersökningen utvisar, att kommunerna på grund därav,
att 1932 och 1934 års avtal skola tillämpas vid taxeringarna åren 1933 och
1934 respektive år 1935, komma att få vidkännas en betydande minskning
i sina skatteintäkter i anledning av nämnda taxeringar. Kommunerna hava
sålunda ur beskattningssynpunkt kommit i ett sämre läge än örn 1927 års
avtal skolat tillämpas vid dessa taxeringar. Berörda förhållande är icke
beroende av någon ändring i skattelagstiftningen eller av åtgöranden från
kommunernas sida utan är helt och hållet en följd av de åtgärder, som vidtagits
i syfte att åstadkomma lättnad för Luossavaarabolaget i ekonomiskt
avseende under ett visst antal år. Billighetsskäl synas därför tala för att kommunerna
hållas skadeslösa för den minskning i skatteinkomst, som sålunda
under sagda år tillskyndas dem. Att så sker synes ock överensstämma med
riksdagens av kommunerna åberopade uttalande i samband med riksdagens
godkännande av 1934 års avtal mellan staten samt Luossavaarabolaget och
trafikbolaget.
Med hänsyn till den föreliggande frågans natur och då ifrågavarande tillläggsavtal
endast hava en begränsad giltighetstid, synes icke lämpligt att söka
åstadkomma en lösning av frågan genom ändring av kommunalskattelagens
bestämmelser i ämnet. En sådan ändring skulle kunna medföra icke önskvärda
konsekvenser beträffande beskattningen å andra områden än nu förevarande.
På grund härav synes den föreliggande konflikten mellan staten
och kommunerna böra lösas genom en överenskommelse mellan parterna.
Denna överenskommelse torde böra erhålla följande innehåll.
I fråga om de skattebelopp, som påförts staten i anledning av statens taxeringar
åren 1933 och 193A för inkomst av royalty från Luossavaarabolaget
för den malm, som bortfraktats under räkenskapsåren den 1 oktober 1931—
den 30 september 1932 och den 1 oktober 1932—den 30 september 1933,
förbinder sig staten, att, därest dessa taxeringar skulle bliva genom laga
kraftvunna beslut undanröjda, icke påfordra restitution av de skattebelopp,
som i följd av nämnda taxeringar påförts staten, samt att ej heller avfordra
kommunerna den ränta å skattebeloppen, som vid restitution av desamma
författningsenligt skolat utgå.
Kommunerna å sin sida förbinda sig att icke avfordra staten de skattebelopp,
som kunna komma att påföras staten i anledning av staten åsätta taxeringar
året närmast efter det år, staten uppburit den royalty, för vilken staten
taxerats åren 1933 och 1934.
Mellan staten och kommunerna skall vid den tidpunkt, då skattebeloppen
för inkomsten av royaltyn kunna slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning äga
rum i fråga örn de skattebelopp, staten är skyldig att erlägga för nämnda inkomst.
Vid denna avräkning skola följande beräkningsgrunder tillämpas.
Därest de skattesatser, efter vilka skattebeloppen skola slutgiltigt beräknas,
äro högre än för taxeringsåret 1933 respektive 1934, förbinder sig staten
att till kommunerna erlägga skillnaden mellan nämnda skattebelopp och
Kungl. Maj:ts proposition nr 179■ 13
de skattebelopp, som påförts staten i anledning av taxeringen år 1933 respektive
1934.
Äro däremot de skattesatser, efter vilka skattebeloppen skola slutgiltigt beräknas,
lägre än för taxeringsåret 1933 respektive 1934, förbinda sig kommunerna
att till staten erlägga skillnaden mellan de skattebelopp, som påförts
staten i anledning av taxeringen år 1933 respektive 1934, och de slutgiltiga
skattebeloppen.
De skattebelopp, staten skall erlägga för sin inkomst av royalty i Jukkasjärvi
kommun, Kiruna municipalsamhälle och Gällivare kommun, äro beroende
av såväl de skattesatser, som fastställts för kommunerna och municipalsamhället,
som de skatteutjämningsbidrag, vilka beviljats dem för respektive
taxeringsår. På grund bärav skall vid uträkning av de skattebelopp,
som skola utgå å statens inkomst av royalty, avdrag verkställas för den andel
i förenämnda kommuner för respektive taxeringsår beviljat understöd av
skatteutjämningsmedel, som belöper å de staten för nämnda år för inkomst
av royalty påförda skattebeloppen.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, som bort utgå
till staten för Luossavaarabolagets räkenskapsår den 1 oktober 1933—den
30 september 1934. Å andra sidan har bolaget författningsenligt icke ägt vid
beräkningen av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen
såsom driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års avtal ägt tillämpning
vid taxeringen år 1935, skulle bolaget varit berättigat till dylikt avdrag
samt staten hava taxerats för inkomsten av royaltyn.
För den minskning i skattekronor och skatteören (respektive vägfyrk), som
för kommunerna uppkommit på grund därav, att staten icke kunnat år 1935
taxeras för inkomst av royaltyn, förbinder sig staten lämna kommunerna
gottgörelse enligt följande grunder.
Under tiden från och med år 1936 och till dess statens inkomst av den täckning
för sagda royalty, som staten under vissa i § 3 av 1934 års avtal angivna
förutsättningar äger uppbära, författningsenligt kan bliva föremål för beskattning
samt de å sagda inkomst belöpande skattebeloppen kunna slutgiltigt
bestämmas, skall staten till kommunerna utbetala en årlig gottgörelse,
motsvarande vad kommunerna skulle hava att utgiva i årlig ränta å lån intill
ett belopp utgörande skillnaden mellan å ena sidan de skattebelopp, staten
skulle varit skyldig att erlägga, därest taxering för sagda inkomst år 1935
skulle ägt rum med stöd av 1927 års avtal, och å andra sidan de skattebelopp,
som med tillämpning av 1934 års avtal författningsenligt skolat påföras
bolaget men som vid tillämpning av 1927 års avtal å bolagets taxering
till kommunal inkomstskatt år 1935 icke skolat utgå. Ä berörda belopp skall
gottgörelsen beräknas efter en räntefot av högst fyra procent.
Nämnda gottgörelse skall vara förfallen till betalning den 1 juli det år, gottgörelsen
avser.
Därest kommunerna under förutberörda tid kunna upplåna förberörda belopp
efter lägre räntefot än fyra procent, skall gottgörelsen i motsvarande mån
minskas.
Skulle kommunerna under ifrågavarande tid fått vidkännas utgift för ränta
å dylikt lån efter högre räntefot än fyra procent, skall Kungl. Majit vid den
tidpunkt, då de å statens ifrågavarande inkomst belöpande skattebeloppen
kunna slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande, huruvida och i vad
mån kommunerna skola vara berättigade till gottgörelse efter högre räntefot
än fyra procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida de belopp, Luossavaarabolaget
kan komma alt av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royal
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 179-
ty, från vilken bolaget enligt § 2 i 1934 års avtal för räkenskapsåret den 1
oktober 1933—den 30 september 1934 erhållit befrielse — skulle befinnas, att
dessa belopp icke kunna betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten
och såsom avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse, skall vid den tidpunkt,
då slutlig uträkning kan äga rum av den minskning i skattebelopp,
som må hava tillskyndats kommunerna till följd av 1934 års avtal, hänsyn
härtill tagas. Kommunerna skola följaktligen gottgöras för den minskning
i skatteinkomst från staten, som av nyssnämnda anledning må hava uppkommit
och avdrag skall därvid ske för den ökning i skatteinkomst från bolaget,
som sålunda kan hava uppkommit vid jämförelse med det fall, att
1927 års avtal skolat äga tillämpning i avseende å bolagets skyldighet att
erlägga royalty till staten.
Vid uträkning av de skattebelopp, staten skall erlägga för sin inkomst av
royalty i Jukkasjärvi kommun, Kiruna municipalsamhälle och Gällivare kommun,
skall avdrag verkställas för den andel i förenämnda kommuner för
respektive taxeringsår beviljat understöd av skatteutjämningsmedel, som belöper
å de staten för ifrågavarande inkomst och bolaget för inkomst av rörelse
påförda skattebeloppen.
Givet är, att den föreslagna överenskommelsen mellan staten och kommunerna
icke skall inverka å Luossavaarabolagets skyldighet att till kommunerna
erlägga de skattebelopp, som påförts bolaget i följd av dess taxeringar
för inkomst av rörelse år 1935.
I fråga om den royalty, som staten enligt 1927 års avtal äger uppbära från
bolaget för den malm, som kan komma att bortfraktas under räkenskapsåren
den 1 oktober 1934—den 30 september 1935 samt den 1 oktober 1935—deli
30 september 1936, skall under förutsättning, att i avseende å förhållandet
mellan staten och bolaget 1934 års avtal äger tillämpning, gälla detsamma
som förut anförts angående statens inkomst av royalty för malm, som bortfraktats
under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september 1934.
Därest emellertid Luossavaarabolaget för räkenskapsåret den 1 oktober
1934—den 30 september 1935 samt den 1 oktober 1935—den 30 september
1936 taxerats till kommunal progressivskatt, skall vid beräkning av sådant
lånebelopp, varom i det föregående nämnts och å vilket årlig räntegottgörelse
skall utgå till Jukkasjärvi kommun, Kiruna municipalsamhälle och Gällivare
kommun, i den bolaget påförda kommunalskatten inräknas jämväl den kommunala
progressivskatt, som med tillämpning av 1934 års avtal påförts bolaget
i förenämnda kommuner men som vid tillämpning av 1927 års avtal å
bolagets taxering ifrågavarande år icke skolat därstädes utgå.
Likaledes skall vid den avräkning, som kan ifrågakomma för det fall, att
till staten utbetalad täckning av royalty, från vilken bolaget erhållit befrielse
enligt § 2 i 1934 års avtal, icke skulle kunna betraktas såsom beskattningsbar
inkomst för staten och såsom avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse, avdrag
ske för den ökning i kommunal progressivskatt från bolaget, som kan
uppkomma vid jämförelse med det fall att 1927 års avtal skolat gälla i avseende
å bolagets skyldighet att erlägga royalty till staten.
I enlighet med dessa grunder hava vid promemorian fogats förslag till
avtal mellan staten och kommunerna.
Över avtalsförslagen och promemorian hava, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret och länsstyrelsen i Norrbottens län, av sistnämnda
myndighet efter hörande av landstingets förvaltningsutskott, Gällivare och
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
15
Jukkasjärvi socknars kommunalfullmäktige, kyrkofullmäktige och väghåll
ningsskyidige samt Kiruna municipalfullmäktige.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
I sitt år 1932 avgivna utlåtande över det då framlagda förslaget till malmavtal
uttalade statskontoret bland annat, att det uppgjorda avtalsförslaget
syntes statskontoret vara ägnat att bereda Luossavaarabolaget möjlighet att
iortsätta driften och förhindra ökad arbetslöshet bland gruvarbetarna i övre
Norrland. Denna synpunkt underströks jämväl av statsutskottet i dess utlåtande
(nr 50) med anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 173, med
förslag till nytt avtal år 1932. Utskottet anförde sålunda bland annat följande:
»Utskottet har ej heller velat motsätta sig de i propositionen begärda
eftergifterna i fråga om staten tillkommande royalty och frakttillägg enligt
1927 års avtal. Såsom av propositionen inhämtas, avses härmed bland annat
att säkerställa ett fortsatt upprätthållande av gruvdriften, om ock i begränsad
omfattning.»
Uttalanden av enahanda innebörd hava även kommit till uttryck i samband
med 1934 års avtal. I den till 1934 års riksdag framlagda propositionen,
nr 270, med förslag till nu gällande malmavtal erinrade föredragande
departementschefen (sid. 7 i prop.) att bolagets ledning med hänsyn till bland
annat svårigheten för arbetarna uppe vid gruvfälten att erhålla annan sysselsättning
och gruvkommunernas ekonomiska avhängighet av gruvdriften
hållit brytningen i gång i större omfattning än som motsvarat skeppningen
och upplagrat överskottet i utskeppningshamnarna. I sitt utlåtande
nr 122 med anledning av nyssnämnda proposition uttalade statsutskottet
bland annat, att utskottet för egen del funnit avtalet öppna en framkomlig
väg för att trygga bolagets likviditet samt fortbestånd och samtidigt
säkerställa gruvdriftens fortsatta gång.
Av det ovan anförda finner statskontoret framgå, att syftet nied 1932 och
1934 års avtal varit icke blott att bereda Luossavaarabolaget vissa lättnader
i ekonomiskt avseende utan även att möjliggöra cn fortsatt gruvdrift för att
därigenom förskaffa den vid gruvorna anställda personalen arbete och utkomst
samt bringa kommunerna stöd i ekonomiskt hänseende.
Efter denna erinran om de skäl, som motiverat tillkomsten av 1932 och
1934 års avtal, får statskontoret framhålla, att den belägenhet, vari nu ifrågavarande
kommuner blivit försatta genom den ekonomiska krisen, icke utgör
en säregen iöreteelse utan att något liknande i samma och understundom
kanske än högre grad gäller beträffande vissa andra kommuner i riket, vilka
liksom de förevarande helt eller delvis varit beroende av därstädes belägna
industriföretag, vilkas drift måst inskränkas, varigenom kommunerna åsamkats
betydande ekonomiska svårigheter på grund av minskade skatteintäkter
från företagen och deras personal.
I betraktande härav kan statskontoret ej annat än hysa stark betänksamhet
mot att staten i särskild ordning — d. v. s. på annan väg än genom bidrag
av skatteutjämningsmedel om och i den mån förutsättningarna därför föreligga
— bereder ersättning för inträffad minskning i skatteintäkter. 1 nu
förevarande fall är staten visserligen delägare i det industriföretag, vars ekonomiska
svårigheter återverkat på vederbörande kommuners finansiella förhållanden.
Men detta lärer i och för sig näppeligen böra medföra, att statsverket
bör ikläda sig ansvarighet för de verkningar i skattehänseende, vilka
kunna bliva följden av åtgärder, som ur rent affärsmässig synpunkt vidtagas
för att i eli visst krisläge möjliggöra driftens uppehållande. Staten kan lika
litet som annan rörclseidkare vara pliktig alt hålla den eller de kommuner,
där rörelse bedrives, skadeslösa för minskning i skatteintäkter i följd av ett
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 179-
Departements
chefen.
för rörelseidkaren försämrat konjunkturläge eller dylikt. Det synes vara av
vikt att i princip fasthålla vid denna ståndpunkt, då ett motsatt betraktelsesätt
skulle kunna leda till vittgående konsekvenser av icke önskvärd art.
Med hänsyn till 1934 års riksdags uttalande, att de av den norrbottniska
gruvdriften berörda kommunerna icke skulle genom 1934 års avtal ställas
i beskattningshänseende ofördelaktigare än tidigare, vill statskontoret dock
icke motsätta sig att åtgärder från statens sida vidtagas för att bereda kommunerna
någon lättnad i den iråkade situationen. Av nyssberörda principiella
inställning följer emellertid, att enligt ämbetsverkets mening sagda
riksdagsuttalande måste tolkas restriktivt, och att åtgärderna sålunda böra
inskränkas till att kommunerna hållas skadeslösa för den minskning i skatteintäkter,
som kan bliva följden av tillämpningen i beskattningshänseende av
de statens inkomst av royaltv från Luossavaarabolaget avseende bestämmelserna
i 1932 och 1934 års malmavtal.
Från denna utgångspunkt synes det rimligt, att staten, såsom i promemorian
föreslagits, medverkar till att kommunernas intäkter av skatt å statens
inkomst av royalty från bolaget bliva tillgängliga för kommunerna under de
räkenskapsår, då skatten skulle hava influtit, därest 1927 års malmavtal oförändrat
varit gällande. 1 likhet med vad i promemorian anförts, anser statskontoret,
att härvid hänsyn bör tagas till den ökning i skatteunderlag från
bolaget, som 1934 års avtal vid jämförelse med 1927 års avtal medför för
kommunerna. Mot den föreslagna ränteberäkningen och de upprättade avtalsförslagen
har statskontoret ej funnit skäl till erinran.
Kostnaderna för gäldande av den räntegottgörelse, som enligt de sakkunnigas
förslag skall utgå till de olika kommunerna, torde böra bestridas från
det under sjunde huvudtiteln i riksstaten uppförda förslagsanslaget till staten
åliggande kommunala och andra utskylder.
Länsstyrelsen och samtliga de kommuner, som beröras av det i promemorian
framlagda förslaget, hava förklarat sig i huvudsak ej hava något att
erinra mot förslaget. Då emellertid av Luossavaarabolagets styrelseberättelse
för räkenskapsåret den 1 oktober 1934—den 30 september 1935 framgår,
att 1932 års avtal är avsett att tillämpas jämsides med eller under vissa
förutsättningar i stället för 1934 års avtal, hemställa länsstyrelsen och kommunerna,
att i avtalen mellan staten och kommunerna införes en bestämmelse
av innehåll, att kommunerna hållas skadeslösa jämväl för den minskade skatteintäkt,
som kan föranledas därav, att viss royalty till staten icke kommer att
utbetalas utan bliver hos bolaget bokförd såsom en dess skuld till staten.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava olika åsikter gjort sig
gällande angående frågan, huruvida skyldighet att utgöra kommunal inkomstskatt
redan nu föreligger för staten med avseende å den royalty, som
staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära från Luossavaarabolaget
under räkenskapsåren den 1 oktober 1931—den 30 september 1932
och den 1 oktober 1932—den 30 september 1933 men som med stöd av § 2
i 1932 års malmavtal förblivit hos bolaget innestående såsom en dess skuld
till staten. 1933 och 1934 års taxeringsnämnder inom Kiruna taxeringsdistrikt
av Jukkasjärvi socken och Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare
socken samt prövningsnämnden i Norrbottens län hava ansett, att staten
taxeringsåren 1933 och 1934 varit skattskyldig till kommunal inkomstskatt
Kungl. Majlis proposition nr 179.
17
för nämnda royalty samt taxerat staten lill sådan skatt för royalty. Sedan
staten anfört besvär över beskattningsnämndernas förenämnda beslut, bär
emellertid, enligt vad jag inhämtat, kammarrätten genom utslag den 7
november 1935 förklarat staten icke vara år 1933 respektive 1934 skattskyldig
för nämnda royalty samt i följd härav undanröjt taxeringarna.
Över kammarrättens utslag hava kommunerna anfört besvär hos regeringsrätten,
som dock ännu icke avgjort besvären. I enlighet med taxeringsmyndigheternas
beslut har staten emellertid erlagt skatt till kommunerna för
ifrågavarande royalty beträffande taxeringsåren 1933 och 1934. Då slutligt
avgörande ännu icke föreligger i fråga om dessa taxeringar, har restitution
av de för dessa båda år belöpande skattebeloppen icke ägt rum.
Enligt § 2 i 1934 års malmavtal har Luossavaarabolaget befriats från skyldighet
att jämlikt § 4 i 1927 års malmavtal vidkännas royalty för den malm,
som under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september 1934 bortfraktats
från Luossavaara, Kiirunavaara och Gällivare gruvfält. I följd härav
har staten år 1935 i gruvkommunerna icke taxerats till kommunal inkomstskatt
för någon inkomst av sådan royalty, och kommunerna komma således
för år 1935 icke att få uppbära de skatter, som staten vid tillämpning
av 1927 års malmavtal skolat erlägga för inkomst av dylik royalty. Då
å andra sidan bolaget för räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september
1934 icke haft någon utgift för royalty till staten, har bolaget, som
för år 1935 taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse i
gruvkommunerna, vid beräkningen av sagda inkomst icke ägt verkställa avdrag
för royalty till staten. Härigenom erhålla kommunerna för år 1935
skattebelopp från bolaget, vilka icke skulle hava tillkommit dem, därest 1927
års malmavtal varit tillämpligt vid nämnda taxering.
Då förutberörda bestämmelse i § 2 i 1934 års avtal jämväl kan komma att
bliva tillämplig med avseende å den royalty, som staten jämlikt 1927 års
malmavtal skulle vara berättigad uppbära från bolaget under räkenskapsåren
den 1 oktober 1934—den 30 september 1935 och den 1 oktober 1935—den 30
.september 1936, kan sålunda inträffa att kommunerna vid 1936 och 1937
års taxeringar komma i samma belägenhet som förut berörts beträffande 1935
års taxering.
Av den utredning, som inom finansdepartementet verkställts angående verkningarna
i beskattningshänseende för kommunerna i följd av 1932 och 1934
års malmavtal och vars resultat fogats vid statsrådsprotokollet såsom Tub.
1 och 2, framgår, att kommunerna, på grund därav, att nämnda avtal skola
tillämpas vid taxeringarna åren 1933 och 1934 respektive år 1935, komma
att få vidkännas en betydande minskning i sina skatteintäkter i anledning av
nämnda taxeringar. Ur beskattningssynpunkt hava sålunda kommunerna
kommit i ett sämre läge än örn 1927 års malmavtal skolat vid dessa taxeringar
tillämpas. Billighetsskäl synas mig tala för att kommunerna hållas
skadeslösa för den minskning i skatteinkomst, som sålunda under sagda år
tillskyndats dem. Att så sker anser jag ock överensstämma med riksdagens
förut återgivna uttalande i samband med riksdagens godkännande av 1934
Uihani) till riksdagens protokoll I!).''IG. 1 saini. Nr I7S. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
års avtal mellan staten samt Luossavaarabolaget och trafikbolaget. Jag får
därför förorda, att överenskommelse träffas mellan staten och kommunerna
i huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda förslag.
Med anledning av länsstyrelsens och kommunernas hemställan örn visst
tillägg till de vid promemorian fogade avtalsförslagen, får jag framhålla följande.
Enligt Luossavaarabolagets styrelseberättelse för räkenskapsåret den
1 oktober 1934—den 30 september 1935, vilken blivit tillgänglig först efter
det förenämnda promemoria med förslag till åtgärder i ämnet utarbetats, har
bolaget under nämnda räkenskapsår bortfraktat 4,656,325.5 ton malm. Då
1934 års malmavtal icke är tillämpligt å den kvantitet bortfraktad malm,
som överstiger 3 miljoner ton, eller å 1,656,325.5 ton, äger staten enligt 1927
års malmavtal utfå royalty å sistnämnda kvantitet med 2,484,488 kronor
25 öre. Med stöd av 1932 års malmavtal har bolaget emellertid under förenämnda
räkenskapsår icke till staten utbetalat sagda royalty utan har densamma
förblivit hos bolaget innestående såsom en dess skuld till staten.
Jämväl för det bolagets räkenskapsår, som går till ända den 30 september
1936, kari förhållandet bliva detsamma som nyss berörts. Med hänsyn härtill
och då det synes billigt, att kommunerna jämväl hållas skadeslösa folden
minskning i skatteintäkter, som kan föranledas därav, att 1932 års malmavtal
kan enbart eller vid sidan av 1934 års avtal bliva tillämpligt, har jag
med beaktande av länsstyrelsens och kommunernas hemställan härutinnan, i
avtalsförslagen infört en bestämmelse, varigenom kommunernas önskemål i
detta avseende tillgodosetts.
Beträffande avtalens närmare utformning får jag hänvisa till de vid statsrådsprotokollet
fogade Bilagorna A—E.
I detta sammanhang får jag framhålla att, därest regeringsrätten beträffande
statens taxeringar för inkomst av royalty åren 1933 och 1934 i likhet
med beskattningsnämnderna skulle anse statens inkomst av royalty enligt
1932 års malmavtal böra tagas till beskattning åren 1933 och 1934 och
icke först året efter det år, då bolaget utbetalat royaltyn till staten, kommunerna
i dylikt fall icke komma att åsamkas någon minskning i sina skatteintäkter
i följd av 1932 års malmavtal. Avtalsförslagen innebära, att i sådant
fall heller icke någon ersättning kommer att beredas kommunerna.
Det torde vidare förtjäna här anmärkas, att bolaget numera till statsverket
inbetalat 9,346,959 kronor 90 öre, motsvarande det staten pr den 30 september
1935 tillkommande, hos bolaget innestående royaltybeloppet, varvid
bolaget dock förbehållit sig alt i samband med bokslutet för nu löpande
räkenskapsår få bestämma, i vilken utsträckning det ifrågavarande beloppet
skall definitivt anslås till täckande av den redan nu bokförda royaltyskulden,
respektive till likvidering av under det löpande året uppstående royaltyförpliktelse
eller till betalning av eventuell, staten med företrädesrätt tillkommande
utdelning.
Vad slutligen angår kostnaderna för gäldande av den räntegottgörelse, som
enligt den av mig förordade överenskommelsen skall utgå till kommunerna,
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
19
kunna dessa kostnader på sätt av promemorian framgår för närvarande icke
exakt angivas. Sannolikt torde emellertid berörda kostnader icke komma att
överstiga 20,000 kronor för år.
I likhet med statskontoret får jag föreslå, att kostnaderna för nämnda
räntegottgörelse bestridas från det under sjunde huvudtiteln i riksstaten uppförda
förslagsanslaget till staten åliggande kommunala och andra utskylder.
Någon ändring i det belopp, varmed anslaget, som är av förslagsanslags
natur, äskats i årets statsverksproposition, lärer icke av nämnda anledning
behöva vidtagas.
Fraktförhöjningsavgifterna enligt 1934 års avtal.
Av den föregående redogörelsen framgår, att kommunernas framställning
jämväl innefattar hemställan om ersättning av statsmedel för den förlust, som
kommunerna kunna åsamkas i följd av bestämmelserna i 1934 års avtal
rörande Luossavaarabolagets skyldighet att å bortfraktad malm vidkännas
viss fraktförhöjning. Rörande verkningarna i beskattningshänseende av
malmavtalen beträffande Luossavaarabolagets kostnader för malmfraktning
å Riksgränsbanan anföres i promemorian:
Enligt 1927 års avtal gäller i fråga om bolagets malmfraktning å Riksgränsbanan
för tiden till och med den 30 september 1947, att bolaget enligt § 13
äger bortfrakta malm mot vissa i avtalet närmare angivna fraktavgifter.
Därest sammanlagda inkomsten från järnvägen under något år räknat från
och med den 1 januari 1927 skulle understiga kostnaden för järnvägens
drift och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, ränta å anläggningskostnad
för järnvägen med mera, skall bolaget enligt § 14 erlägga
ett frakttillägg motsvarande underskottet. Detta innebär, att statens järnvägar
erhållit garanti för, att dess sammanlagda inkomster av Riksgränsbanan
skola uppgå till samma belopp som kostnaden för järnvägens drift och
underhåll. Frakttillägget är sålunda jämväl en driftkostnad i bolagets rörelse.
Bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg enligt nämnda avtal är
emellertid begränsad bland annat så till vida, att inom ramen av femårsperioder,
av vilka den första omfattat kalenderåren 1927—1931, överskott i
järnvägens inkomster under ett år får avräknas mot underskott under ett
annat år. Slutlig skyldighet för bolaget att vidkännas frakttillägg för respektive
period av fem kalenderår skall således icke föreligga i annat fall, än
att järnvägens totala inkomst under bela perioden understigit den totala
kostnaden under perioden för drift och underhåll, beräknad på förut angivet
sätt.
Rogaltgn, vilken i likhet med fraktavgifterna beräknas å den malmkvantitet,
bolaget bortfraktat under ett visst räkenskapsår, utgör en driftkostnad i
bolagets rörelse. Denna kostnad kan exakt angivas för samma räkenskapsår.
1 beskattningshänseende innebär detta, att vid beräkningen av bolagets beskattningsbara
inkomst av rörelse för det räkenskapsår, å vilket royaltyn belöper,
avdrag sker för det exakta beloppet av royaltyn för nämnda år. Örn
fraktavgifterna gäller i beskattningshänseende detsamma som örn royaltyn.
Vad åter angår frakttillägget hänför sig detta icke till bolagets bortfraktning
av malm under ett räkenskapsår utan under fem på varandra följande kalenderår,
räknade i perioder, varav den första, såsom nämnts, utgöres av kalenderåren
1927—1931. På grund härav kan den totala fraktkostnad, som be
-
20
Kungl. Mcij.ts proposition nr litt.
löper å ett visst räkenskapsår, ej bestämmas förrän vid utgången av den period
av fem kalenderår, vari detta räkenskapsår ingår. I beskattningsavseende
innebär detta, att vid beräkningen av bolagets beskattningsbara inkomst
av rörelse för ett visst räkenskapsår kan icke verkställas avdrag för
det exakta belopp av fraktkostnad, som belöper å räkenskapsåret, utan
endast för ett beräknat belopp. Bolagets beskattningsbara inkomst för varje
räkenskapsår i perioden av fem kalenderår blir sålunda antingen för hög, om
avdrag verkställes för en lägre fraktkostnad än den, som rätteligen belöper å
räkenskapsåret, eller ock för låg, om dylikt avdrag verkställes för en högre
fraktkostnad än den för nämnda år exakta.
1927 års avtal leder sålunda regelmässigt till, att bolagets beskattingsbara
inkomst för varje räkenskapsår i samma period av fem kalenderår icke kan
bestämmas fullt exakt. 1 följd härav är det ej möjligt att avgöra om kommunerna
med hänsyn till fraktkostnaderna erhållit för låg beskattningsbar
inkomst från bolaget för ett eller annat år, utan måste denna fråga slutgiltigt
bedömas efter förhållandena under fem på varandra följande kalenderår
i samma period.
Enligt 1932 års avtal skall bolaget liksom enligt 1927 års avtal gälda fraktavgifterna
för varje särskilt räkenskapsår. Med avseende å frakttillägg enligt
§ 14 i 1927 års avtal har bolaget enligt § 2 i 1932 års avtal under vissa förutsättningar
beretts anstånd med dess betalning. Bestämmelsen i 1927 års
avtal, att frakttillägg skall hänföras till bolagets bortfraktning av malm under
fem på varande följande år, gäller jämväl enligt 1932 års avtal. I avseende
å likvidering av innestående skuld för frakttillägg jämte upplupen ränta
därå efter fem procent gäller enligt sistnämnda avtal, att sådan skuld skall
gäldas senast vid utgången av då löpande period av fem kalenderår (åren
1932—1936), d. v. s. den 31 december 1936.
Enär den totala fraktkostnad, som belöper å ett visst räkenskapsår, enligt
1932 års avtal icke kan bestämmas förrän vid utgången av den period av
fem kalenderår, vari detta räkenskapsår ingår, samt detta, såsom förut
nämnts, jämväl gäller enligt 1927 års avtal, bliva verkningarna härav i beskattningshänseende
desamma enligt båda dessa avtal.
Bolaget bär åren 1933 och 1934 icke taxerats för någon inkomst av rörelse,
enär rörelsen för räkenskapsåren den 1 oktober 1931—den 30 september
1932 samt den 1 oktober 1932—den 30 september 1933 med hänsyn till de
under dessa år rådande förhållandena gått med förlust. De skatteunderlag,
kommunerna i följd härav gått förlustiga från bolaget, äro icke beroende av
de ändrade bestämmelser i fråga örn gäldandet av upplupna frakttillägg,
som innefattas i 1932 års avtal, utan av konjunkturläget.
Enligt 1934 års avtal har bolaget befriats dels från att för tiden från och
med den 1 oktober 1933 till och med utgången av löpande femårsperiod den
31 december 1936 påföras frakttillägg och ränta dels ock från skyldigheten
att den 31 december 1936 erlägga likvid för det frakttillägg och den ränta,
som upplupit från femårsperiodens början den 1 januari 1932 till och
med den 30 september 1933.
Vid tiden för tillkomsten av 1934 års avtal uppgick det upplupna frakttillägget
med ränta för tiden den 1 januari 1932—den 30 september 1933
lill c:a 20 miljoner kronor och beräknades upplupna frakttillägg med ränta
komma att per den 30 september 1934 uppgå till mellan 32 och 33 miljoner
kronor.
Enligt 1932 års avtal skulle denna bolagets skuld för frakttillägg och ränta
gäldas senast vid utgången av då löpande period av fem kalenderår, d. v. s.
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
21
senast den 31 december 1936. I den mån likvid för frakttillägg och ränta,
som belöper å tiden från och med den 1 januari 1932—den 30 september
1933, kommer att erläggas med fraktförhöjningsavgifter enligt 1934 års avtal,
kan detta medföra, att tidpunkten för gäldande av berörda frakttillägg
och ränta kommer att framflyttas till tid efter den 31 december 1936. I det
följande skall lämnas redogörelse för verkningarna i beskattningshänseende
av en sådan framflyttning av tidpunkten för likvidens erläggande.
Enligt 1934 års avtal hava bestämmelserna beträffande sättet för fraktkostnadernas
beräkning ändrats, i vad de avse tiden från den 1 oktober
1933 till den 31 december 1936. I 1934 års avtal stadgas viii, att fraktkostnaderna
i fråga örn bortfraktad malm intill tre miljoner ton skola bestämmas
efter de i § 13 av 1927 års avtal angivna fraktsatserna, men att nämnda
kostnader för bortfraktad malm, som överstiger tre miljoner ton, skola bestämmas
efter nyssnämnda fraktsatser med tillägg av en förhöjning av lägst
tre kronor för ton. Denna frakthöjning skall emellertid utgå endast under
så lång tid, att summan av upplupen fraktförhöjning uppgår till så stort belopp,
att detsamma täcker de frakttillägg jämte ränta för hela perioden av
fem kalenderår, 1932—1936, vilka bolaget skulle haft att vidkännas vid tilllämpning
av bestämmelserna i §§ 13 och 14 i 1927 års avtal.
Därest statens järnvägar såsom fraktförhöjning jämte eventuell likvid för
fraktskuld till statens järnvägar skulle få lyfta mer än som med tillämpning
av 1927 och 1932 års avtal skolat utgå för nyssnämnda period av fem kalenderår
såsom lrakttillägg, skall överskottet återbäras till bolaget. I 1934 års
avtal förutsättes således, att ett avräkningsförfarande mellan statens järnvägar
och bolaget skall verkställas för nämnda period.
Under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september 1934 har bolaget
bortfraktat endast 2,225,142.1 ton. Bolaget har därför för detta räkenskapsår
icke fått vidkännas någon fraktförhöjning, vilket i sin tur medfört,
att bolaget år 1935 kunnat taxeras för inkomst av rörelse.
De fraktförhöjningsavgifter, som skola utgå å bortfraktad malm utöver 3
miljoner ton per år, äro att betrakta såsom ett av bolaget utläst vederlag för
den förmån bolaget genom 1934 års avtal åt sig utverkat därigenom att bolaget
befriats dels från skyldighet att vid 1936 års utgång gälda på tiden den
1 januari 1932—den 30 september 1933 belöpande lrakttillägg jämte ränta
dels ock från att påföras frakttillägg jämte ränta för tiden den 1 oktober
1933—den 31 december 1936. Vidare skall summan av de fraktförhöjningsavgifter,
som bolaget på grund av 1934 års avtal kan få att gälda, i intet fall
överstiga summan av de frakttillägg, som bolaget skulle haft att erlägga, därest
1927 års avtal skolat oförändrat äga tillämpning för ifrågavarande tidsperiod.
Även om berörda fraktförhöjningsavgifter vid fastställandet av bolagets
beskattningsbara inkomst skola betraktas såsom avdragsgill omkostnad
för bolaget, lärer alltså för kommunerna icke kunna uppkomma någon förlust
till följd av bestämmelserna i 1934 års avtal örn sagda avgifter.
Det nu anförda gäller under förutsättning, att bolaget icke kommer att
erlägga fraktförhöjningsavgifter för längre tid än till utgången av år 1936.
Skulle bestämmelserna örn fraktförhöjning bliva tillämpliga jämväl efter
nämnda dag, komma berörda avgifter att utgå liven under år efter den nu
gällande avtalsperioden i932—!936. 1 dylikt fall kommer, därest nämnda avgifter
vid bestämmmandet av bolagets beskattningsbara inkomst av rörelse
skola betraktas såsom avdragsgill omkostnad för bolaget, eri driftkostnad,
som avser bortfraktning av malm, vilken ägt ruin under nyssnämnda period,
att likvideras å tid efter 1936 års utgång. Bolagets beskattningsbara inkomst
av rörelse under räkenskapsår efter den 31 december 1936 torde i dylik hän
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Departementsekel
en.
eleise komma att minskas till skada för kommunerna. Huruvida och i vilken
omfattning bestämmelserna om fraktförhöjning komma att bliva tillämpliga
för tid efter den 31 december 1936, kan emellertid för närvarande icke bedömas.
Det är sålunda icke möjligt att redan nu överblicka, örn kommunerna
komma att få vidkännas någon minskning i sitt skatteunderlag på grund avbestämmelserna
i 1934 års avtal i denna del. Därest emellertid bestämmelserna
om fraktförböjning i sistnämnda avtal skulle komma att tillämpas efter
den 31 december 1936, torde frågan, om och i vad mån kommunerna på grund
härav böra vara berättigade till ersättning för minskning i sitt skatteunderlag,
framdeles få tagas under övervägande.
Vad slutligen angår frågan, huruvida fraktförhöjningsavgifterna i beskattningshänseende
skola anses såsom avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse,
är detta ett spörsmål, som skall bedömas enligt kommunalskattelagen. Därest
vid bolagets taxering kommunerna i detta avseende skulle finna sin rätt
kränkt, äga kommunerna, i den ordning skatteförfattningarna stadga, vinna
rättelse.
Statskontoret har i sitt utlåtande i anledning av kommunernas hemställan
om ersättning av statsmedel för den förlust, som kan bliva följden av bestämmelserna
i 1934 års avtal rörande bolagets skyldighet att å bortfraktad malm
vidkännas viss fraktförhöjning, yttrat, att statskontoret funne det härutinnan
träffade avtalet hava avslutats mellan statens järnvägar såsom ett statens affärsdrivande
verk och bolaget. Vid sådant förhållande och då denna liksom
andra dylika överenskommelser mellan enskilda parter kunde medföra liknande
verkningar ur beskattningssynpunkt för de kommuner, som därav berördes,
ansåge ämbetsverket anledning icke föreligga för staten att hålla ifrågavarande
kommuner skadeslösa för den eventuella minskning i skatteinkomst,
som kunde bliva följden av 1934 års avtal i denna del.
Länsstyrelsen har ansett spörsmålet örn verkningarna av bestämmelserna i
1934 års malmavtal örn fraktförhöjningsavgifterna närmast vara en beskattningsfråga.
Först sedan frågan, örn och i vad mån dessa avgifter i beskattningshänseende
skulle anses som avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse,
blivit slutligen avgjord, ansåge länsstyrelsen möjlighet föreligga att bedöma,
om kommunerna genom dessa bestämmelser komme att lida någon minskning
i sitt skatteunderlag.
Sedan förenämnda promemoria avgivits, hava kommunerna i en till chefen
för finansdepartementet ställd, den 22 januari 1936 dagtecknad skrift hemställt,
att jag måtte taga under förnyat övervägande framställningen örn ersättning
av statsmedel för den förlust, som kunde bliva följden av bestämmelserna
i 1934 års malmavtal om fraktförhöjningsavgifterna samt att jag
därvid måtte medverka till en lösning av denna fråga i enlighet med kommunernas
tidigare hemställan i denna del.
Vad beträffar frågan om verkningarna i beskattningshänseende av 1934
års malmavtal rörande Luossavaarabolagets skyldighet att till statens järnvägar
utgiva fraktförhöjningsavgifter får jag hänvisa till vad härutinnan anförts
i förenämnda promemoria. Huruvida dessa avgifter i beskattnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
23
hänseende skola anses såsom avdragsgill omkostnad i bolagets rörelse är,
på sätt i promemorian och länsstyrelsens yttrande framhållits, en fråga som
kan komma att bliva föremål för rättsligt avgörande. Vid sådant förhållande
och då det för närvarande icke är möjligt att överblicka örn kommunerna
komma att få vidkännas någon minskning i sina skatteintäkter på grund av
bestämmelserna i 1934 års malmavtal i denna del, anser jag kommunernas
framställning, i vad densamma avser förenämnda fraktförhöjningsavgifter,
icke böra i nu förevarande sammanhang föranleda någon åtgärd.
Under åberopande av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med
Jukkasjärvi kommun, Jukkasjärvi församling och Kiruna
municipalsamhälle, Gällivare kommun och Gällivare församling,
Norrbottens läns landsting samt Jukkasjärvi och Gällivare
vägdistrikt träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda, vid statsrådsprotokollet fogade förslag;
dels ock medgiva, att kostnaderna för den räntegottgörelse,
som enligt avtalen skall utgå till kommunerna, må bestridas
från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till staten åliggande kommunala och andra utskylder.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Brandt.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Tab. 1.
Tablå
utvisande, dels huru staten vid tillämpning av 1927 års malmavtal skolat taxeras
till kommunal inkomstskatt för inkomst av royalty från LKAB åren 1933—1935,
dels storleken av de skattebelopp, som i anledning av dessa taxeringar påförts
eller skolat påföras staten, dels ock storleken av statens ränteförlust å förskotterade
skattebelopp för dessa år.
1933 års taxering.
(LKAB:s räkenskapsår den 1/10 1931—30/„ 1932.)
Jukkasjärvi socken:
Royalty till staten kr. 2,997,757: 95.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst kr. 2,997,750.
inom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 1/10 x 2,997,750 = 299,770 kr.
Antal skattekronor: 2,997.7.
Allmän kommunalskatt per skattekrona = kr. 9: 80.
Municipalskatt » » = » 2: —.
S:a kr. lillia
Kommunal- och municipalskatt: 11:80 x 2,997.7 =.......... kr. 35,372: 86
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel...................... » — 5,785: 56
Nettoskatteförlust kr. 29,587: 30
utom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 2,997,750 — 299,770 = 2,697,980 kr.
Antal skattekronor: 26,979.8.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Kommunalskatt: 9: 80 x 26,979.8 =....................... kr. 264,402: 04
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel..................... » — 33,266: 09
Nettoskatteförlust kr. 231,135: 95
Jukkasjärvi vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 19,984 + 179,865 = 199,849.
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.10.
Vägskatt = 0.10 x 199,849 =............................. . . kr. 19,984: 90
Nettoskatteförlust kr. 19,984: 90
Gällivare socken:
Royalty till staten kr. 1,199,313: 15.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst kr. 1,199,310.
Antal skattekronor: 11,993.1.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 19: —.
Kommunalskatt: 19 x 11,993.1 =......................... kr. 227,868:90
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel..................... » — 76,396: 05
Nettoskatteförlust kr. 151,472: 85
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
25
Gällivare vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 79,954.
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.18.
Vägskatt: 0.18 x 79,954 =................................. kr. 14,391:72
Nettoskatteförlust kr. 14,391: 72
Norrbottens läns landsting:
Antal skattekronor: 2,997.7 + 26,979.8 11,993.1 = 41,970.6.
Landstingsskatt per skattekrona: kr. 4: 90.
Landstingsskatt: 4: 90 x 41,970.6 = ........................ kr. 205,655: 94
Nettoskatteförlust kr. 205,655: 94
Summa kommunal-, väg- och landstingsskatt enligt ovanstående beräkning:
Jukkasjärvi socken, inom Kiruna municipalsamhälle......... kr. 29,587: 30
» » , utom » » » 231,135: 95
» vägdistrikt.................................... » 19,984:90
Gällivare socken.......................................... » 151,472: 85
» vägdistrikt...................................... » 14,391: 72
Norrbottens läns landsting................................. » 205,655: 94
S:a kr. 652,228: 66
Ränteförlust per år d ovanstående summa:
efter 5 % kr. 32,611: 43.
» 4 % » 26,089: 15.
1934 års taxering.
(LKAB:s räkenskapsår den Yio 1932—30/„ 1933.)
Jukkasjärvi socken:
Royalty till staten kr. 1,990,882: 95.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst kr. 1,990,880.
inom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 1/10 X 1,990,880 = 199,080 kr.
Antal skattekronor: 1,990.8.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Municipalskatt » » : » 2: —.
S:a kr. 11: 80.
Kommunal- och municipalskatt: 11.80 x 1,990.8 =.......... kr. 23,491: 44
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel...................... » — 2,090: 34
Nettoskatteförlust kr. 21,401: 10
utom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 1,990,880 — 199,080 = 1,791,800 kr.
Antal skattekronor: 17,918.0.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Kommunalskatt: 9: 80 x 17,918 =.......................... kr. 175,596: 40
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel...................... » — 13,796: 86
Nettoskatteförlust kr. 161,799: 54
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
Jukkasjärvi vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 13,272 + 119,453 = 132,725.
Vägskatt per vägfvrk: kr. 0.09.
Vägskatt: 0.09 x 132,725 =................................ kr. 11,945:25
Nettoskatteförlust kr. 11,945: 25
Gällivare socken:
Royalty till staten = kr. 674,517: 60.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst = kr. 674,510.
Antal skattekronor: 6,745.1.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 16: —.
Kommunalskatt: 16 x 6,745.1 =.......................... kr. 107,921:60
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel..................... » — 26,980: 40
Nettoskatteförlust kr. 80,941: 20
Gällivare vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 44,967.
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.18.
Vägskatt: 0.18 x 44,967 =.................................. kr. 8,094: 06
Nettoskatteförlust kr. 8,094: 06
Norrbottens läns landsting:
Antal skattekronor: 1,990.8 + 17,918 + 6,745.1 = 26,653.9.
Landstingsskatt per skattekrona: kr. 4: 70.
Landstingsskatt: 4: 70 x 26,653.9 =........................ kr. 125,273: 33
Nettoskatteförlust kr. 125,273: 33
Summa kommunal-, väg- och landstingsskatt enligt ovanstående beräkning:
Jukkasjärvi socken, inom Kiruna municipalsamhälle......... kr. 21,401: 10
» » , utom » » » 161,799:54
» vägdistrikt.................................... » 11,945:25
Gällivare socken.......................................... » 80,941: 20
» vägdistrikt...................................... » 8,094:06
Norrbottens läns landsting................................. » 125,273: 33
S:a kr. 409,454: 48
Ränteförlust per år å ovanstående summa:
efter 5 % kr. 20.472: 72.
»> 4 % » 16,378: 18.
1935 års taxering.
(LKAB:s räkenskapsår den 1/10 1933—30/9 1934.)
Jukkasjärvi socken:
Royalty till staten kr. 2,587,876: 50.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst: kr. 2,587,870.
inom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 1/10 x 2,587,870 = 258,780 kr.
Antal skattekronor: 2,587.8.
Kungl. Maj.ts proposition nr 179. 27
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Municipalskatt » » : » 1:75.
S:a kr. 11: 55.
Kommunalskatt: 11.55 x 2,587.8 =......................... kr. 29,889: 09
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1...................... » —2,717:19
Nettoskatteförlust kr. 27,171: 90
utom Kiruna municipalsamhälle:
Beskattningsbar inkomst: 2,587,870 — 258,780 = 2,329,090 kr.
Antal skattekronor: 23,290.9.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Kommunalskatt: 9: 80 X 23,290.9 =....................... kr. 228,250: 82
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1..................... » — 17,933: 99
Nettoskatteförlust kr. 210,316: 83
Jukkasjärvi vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 17,252 + 155,272 = 172,524.
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.09.
Vägskatt: 0.09 x 172,524 =................................ kr. 15,527: 16
Nettoskatteförlust kr. 15,527: 16
Gällivare socken:
Royalty till staten kr. 749,836: 65.
Kommunal inkomstskatt: Beskattningsbar inkomst kr. 749,830.
Antal skattekronor: 7,498.3.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 14: —.
Kommunalskatt: 14 x 7,498.3 =.......................... kr. 104,976: 20
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1..................... » — 30,068: 18
Nettoskatteförlust kr. 74,908: 02
Gällivare vägdistrikt:
Antal vägfyrk: 49,988.
Vägskatt per vägfvrk: kr. 0.18.
Vägskatt: 0.18 x 49,988 =.................................. kr. 8,997:84
Nettoskatteförlust kr. 8,997: 84
Norrbottens läns landsting:
Antal skattekronor: 2,587.8 + 23,290.9 + 7,498.3 = 33,377.
Landstingsskatt per skattekrona: kr. 4: —.
Landstingsskatt: 4 x 33,377 =............................. kr. 133,508: —
Nettoskatteförlust kr. 133,508: —
Summa kommunal-, väg- och landstingsskatt enligt ovanstående beräkning:
Jukkasjärvi socken, inom Kiruna municipalsamhälle......... kr. 27,171: 90
» » , utom » » » 210,316:83
» vägdistrikt.................................... » 15,527: 16
Gällivare socken.......................................... » 74,908: 02
» vägdistrikt...................................... » 8,997:84
Norrbottens läns landsting................................. » 133,508: —
S:a kr. 470,429:75
Ränteförlust per år å ovanstående summa:
efter 5 % kr. 23,521: 49.
» 4 % » 18,817: 19.
1 Andel i skatteutjämningsmedel beräknad = år 1934.
28
Kungl. Mcij.ts proposition nr 179.
Tab. 2.
Tablå.
utvisande storleken av de skattebelopp, vartill Jukkasjärvi kommun m. fl. skulle
varit berättigade, därest 1927 års malmavtal varit tillämpligt å statens och LKAB:s
taxeringar till kommunal inkomstskatt år 1935.
Jukkasjärvi socken:
LKAB:s beskattningsbara inkomst år 1935: kr. 1,090,230.
inom Kiruna municipalsamhälle:
Summa kommunalskatt för staten, netto = Tab. 1........... kr
LKAB:s beskattningsbara inkomst år 1935:
Vio X 1,090,230 = 109,020 kr.
Antal skattekronor för LKAB: 1,090.2.
Allmän kommunalskatt (inkl. municipalskatt) per skattekrona:
kr. 11: 55.
Kommunalskatt (inkl. municipalskatt) å LKAB:s
beskattningsbara inkomst: 11: 55 X 1,090.2 = kr. 12,591: 81
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1........ » — 1,144: 71 »
Nettoskatteförlust kr. 15,724: 80
utom Kiruna municipalsamhälle:
Summa kommunalskatt för staten, netto = Tab. 1........... kr. 210,316: 83
LKAB:s beskattningsbara inkomst år 1935:
1,090,230—109,020 = 981,210 kr.
Antal skattekronor för LKAB: 9,812.1.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 9: 80.
Kommunalskatt å LKAB:s beskattningsbara in
-
komst: 9: 80 X 9,812.1 =.................. kr. 96,158: 58
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1........ » — 7,555: 32
Nettoskatteförlust kr. 121,713: 57
................. kr. 15,527: 16
72,682.
................. » —6,541:38
Nettoskatteförlust kr. 8,985: 78
Gällivare socken:
Jukkasjärvi vägdistrikt:
Summa vägskatt för staten = Tab. 1......
Antal vägfyrk för LKAB: 7,268 + 65,414 =
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.09.
Vägskatt för LKAB: 0.09 x 72,682 =.....
. 27,171:90
— 11,447: 10
Summa kommunalskatt för staten, netto = Tab. 1........... kr. 74,908: 02
LKAB:s beskattningsbara inkomst år 1935: kr. 135,060.
Antal skattekronor för LKAB: 1,350.6.
Allmän kommunalskatt per skattekrona: kr. 14: —.
Kommunalskatt å LKAB:s beskattningsbara
inkomst: 14 x 1,350.6 =................. kr. 18,908:40
Avgår: andel i skatteutjämningsmedel1....... » — 5,415: 91
Nettoskatteförlust kr. 61,415: 53
Beräknad efter samma grunder som år 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
29
kr. 8,997:84
» —1,620:72
Nettoskatteförlust kr. 7,377: 12
............... kr. 133,508: —
............... » — 49,011:60
Nettoskatteförlust kr. 84,496: 40
Summa kommunal-, väg- och landstingsskatt enligt ovanstående beräkning:
Jukkasjärvi socken, inom Kiruna municipalsamhälle......... kr. 15,724: 80
» » , utom » » » 121,713:57
» vägdistrikt.................................... » 8,985:78
Gällivare socken.......................................... » 61,415: 53
» vägdistrikt...................................... » 7,377: 12
Norrbottens läns landsting................................. » 84,496: 40
S:a kr. 299,713:20
Ränteförlust per år å ovanstående summa:
efter 5 % kr. 14,985: 66.
» 4 % » 11,988:53.
Norrbottens läns landsting:
Summa landstingsskatt för staten = Tab. 1
Antal skattekronor för LKAB
1,090.2 x 9,812.1 + 1,350.6 = 12,252.9.
Landstingskatt per skattekrona: kr. 4: —.
Landstingsskatt för LKAB: 4 x 12,252.9 =
Gällivare vägdistrikt:
Summa vägskatt för staten = Tab. 1
Antal vägfyrk för LKAB: 9,004.
Vägskatt per vägfyrk: kr. 0.18.
Vägskatt för LKAB: 0.18 x 9,004 =
Anmärkning: LKAB har år 1935 icke taxerats till kommunal progressivskatt.
Därest bolaget nämnda år åsatts dylik taxering, skulle LKAB:s ovanstående skattebelopp
i Jukkasjärvi socken, Kiruna municipalsamhälle och Gällivare socken
ökats med den del av den kommunala progressivskatten, som tilldelats dessa
kommuner.
30
Kungl. Alaj:ts proposition nr 179
Bilaga A.
Förslag till avtal.
Mellan svenska staten å ena, samt Jukkasjärvi kommun, Jukkasjärvi församling
och Kiruna municipalsamhälle, (här nedan kallade kommunen) å
andra sidan, har träffats följande avtal i syfte att bereda kommunen gottgörelse
för det försämrade läge i beskattningshänseende, som inträtt för kommunen
till följd av de ändrade bestämmelser angående statens rätt till
royalty, som tillkommit genom malmavtalen mellan staten och LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag, här nedan kallat LKAB, av den 12 maj 1932 och
den 30 juni 1934.
§ I
Med
taxering, varom nedan förmäles, avses statens taxering till kommunal
inkomstskatt för inkomst av royalty i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi
socken; med allmän kommunalskatt förstås i detta avtal den allmänna
kommunalskatt (municipalskatt inberäknad) som i behörig ordning fastställts
för kommunen (respektive municipalsamhället) att utgå per skattekrona och
skatteöre för året närmast efter det taxeringsår, varom är fråga.
§ 2.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 2,997,757
kronor 95 öre, som staten enligt § 4 i malmavtalet mellan staten och LKAB
av den 29 juni 1927 äger uppbära från LKAB för den malm, som bortfraktats
från Kiirunavaara och Luossavaara gruvfält under räkenskapsåret den
1 oktober 1931—den 30 september 1932. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal
skulle denna royalty under viss tid få förbliva hos LKAB innestående såsom
en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnd i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken
har genom beslut, som av Norrbottens läns prövningsnämnd samma
år fastställts, taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles, samt därvid beskattat en tiondel av inkomsten i Kiruna municipalsamhälle
och nio tiondelar av inkomsten i Jukkasjärvi socken utom
municipalsamhället. Sedan staten hos särskilda prövningsnämnden i nämnda
län anfört besvär över taxeringen samt särskilda prövningsnämnden ogillat
statens talan, har staten hos kammarrätten anfört besvär över sistnämnda
prövningsnämnds beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen. Över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna taxering
skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig staten att
icke påfordra restitution av den kommunalskatt och municipalskatt, som i
anledning av nämnda taxering påförts staten, samt alt ej heller avfordra kommunen
den ränta å ifrågavarande kommunalskatt och municipalskatt, som
författningsenligt åligger kommunen att gälda vid restitution av utskylder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
31
Kommunen å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den kommunalskatt
och municipalskatt, som kan komma att påföras staten i anledning
av staten åsatt taxering året närmast efter det år, staten uppburit i första
stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och kommunen skall vid den tidpunkt, då kommunalskatten
och municipalskatten för statens inkomst av royaltyn kunna slutgiltigt
bestämmas, slutlig avräkning äga rum i fråga örn den kommunalskatt och
municipalskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst av royaltyn, och
skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast efter
det år, staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1933, förhinder
sig staten att till kommunen erlägga skillnaden mellan å ena sidan
den kommunalskatt och municipalskatt, som påförts staten för inkomst av
royaltyn i följd av taxeringen året närmast efter det år, staten uppburit
royaltyn, samt å andra sidan den kommunalskatt och municipalskatt, som
påförts staten i anledning av taxeringen år 1933.
Är däremot den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast
efter det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1933, förhinder
sig kommunen att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan
den kommunalskatt och municipalskatt, som påförts staten i anledning av
taxeringen år 1933, samt å andra sidan den kommunalskatt och municipalskatt,
som påförts staten i följd av taxeringen året närmast efter det år, staten
uppburit royaltyn.
Vid uträkning av den kommunalskatt och municipalskatt, som för taxeringsåret
skall utgå å statens inkomst av royalty, varom i denna paragraf
förmäles, skall avdrag ske för den andel i kommunen för taxeringsåret beviljat
understöd av skatteutjämningsmedel, som belöper å den staten för
nämnda år för inkomst av royalty påförda kommunalskatten och municipalskatten.
§ 3.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 1,990,882
kronor 95 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal äger uppbära från
LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara och Luossavaara
gruvfält under räkenskapsåret den 1 oktober 1932—den 30 september 1933.
Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle denna royalty under viss tid få förbliva
hos bolaget innestående såsom en dess skuld till staten.
Taxeringsnämnden i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken har
år 1934 taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles, samt därvid beskattat en tiondel av inkomsten i Kiruna municipalsamhälle
och nio tiondelar av inkomsten i Jukkasjärvi socken utom
municipalsamhället. Sedan 1934 års prövningsnämnd för Norrbottens län
fastställt taxeringsnämndens beslut, har staten hos kammarrätten anfört besvär
över prövningsnämndens beslut. Kammarrätten har genom utslag den
7 november 1935 undanröjt taxeringen. Över kammarrättens utslag hava besvär
anförts hos regeringrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest
denna taxering skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder
sig staten att icke påfordra restitution av den kommunalskatt och municipalskatt,
som påförts staten i anledning av nämnda taxering, samt att ej
heller avfordra kommunen den ränta å ifrågavarande kommunalskatt och
municipalskatt, som författningsenligt åligger kommunen att gälda vid restitution
av utskylder.
Kommunen å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den kommunalskatt
och municipalskatt, som kan komma att påföras staten i anledning
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
32
av staten åsatt taxering året närmast efter det år, staten uppburit i första stycket
omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och kommunen skall vid den tidpunkt, då kommunalskatten
och municipalskatten för statens inkomst av royaltyn kunna slutgiltigt bestämmas,
slutlig avräkning äga rum i fråga om den kommunalskatt och
municipalskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst av royaltyn, och
skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast efter det
år, staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1934, förbinder
sig staten att till kommunen erlägga skillnaden mellan å ena sidan den kommunalskatt
och municipalskatt, som påförts staten för inkomst av royaltyn i
i följd av taxeringen året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, samt
å andra sidan den kommunalskatt och municipalskatt, som påförts staten i
anledning av taxeringen år 1934.
Ar däremot den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast efter
det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1934, förbinder
sig kommunen att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan den
kommunalskatt och municipalskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen
år 1934, samt å andra sidan den kommunalskatt och municipalskatt,
som påförts staten i följd av taxeringen året närmast efter det år, staten uppburit
royaltyn.
Vid uträkning av den kommunalskatt och municipalskatt, som för taxeringsåret
skall utgå å statens inkomst av royalty, varom i denna paragraf förmäles,
skall avdrag ske för den andel i kommunen för taxeringsåret beviljat
understöd av skatteutjämningsmedel, som belöper å den staten förenämnda
ar för inkomst av royalty påförda kommunalskatten och municipalskatten.
§ 4.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 2,587,876 kronor
50 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara och Luossavaara
gruvfält under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september
1934. Enligt § 3 i 1934 års malmavtal äger staten uppbära täckning för
denna royalty vid den tidpunkt, då vissa i sistnämnda paragraf angivna förutsättningar
äro för handen.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. Å andra sidan har LKAB författningsenligt icke ägt vid beräkningen
av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen såsom
driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års malmavtal ägt tilllämpning
vid taxeringen år 1935, skulle LKAB däremot varit berättigat till
dylikt avdrag.
Staten förbinder sig att enligt följande grunder lämna kommunen gottgörelse
för den minskning i skattekronor och skatteören, som för kommunen
uppkommit på grund därav, att staten icke kunnat år 1935 taxeras för
inkomst av royalty, varom i denna paragraf förmäles. Under tiden från och
nied år 1936 och till dess statens inkomst av den täckning för sagda royalty,
som staten under vissa i § 3 av 1934 års malmavtal angivna förutsättningar
äger uppbära, författningsenligt kan bliva föremål för beskattning samt den
a sagda inkomst belöpande kommunalskatten och municipalskatten kunna
slutgiltigt bestämmas, skall staten till kommunen utbetala en årlig gottgörelse,
motsvarande vad komunen skulle hava alt utgiva i årlig ränta å lån
intill ett belopp utgörande skillnaden mellan å ena sidan den kommunalskatt
och municipalskatt, staten skulle varit skyldig att erlägga, därest taxering för
Kunni. Majlis proposition nr 170.
33
sagda inkomst år 1935 skulle ägt runi med stöd av 1927 års malmavtal, samt
å andra sidan den kommunalskatt och municipalskatt, som med tillämpning
av 1934 års malmavtal författningsenligt skolat påföras LKAB men som vid
tillämpning av 1927 års malmavtal å bolagets taxering till kommunal inkomstskatt
år 1935 icke skolat utgå. Å ifrågavarande belopp skall gottgörelsen
beräknas efter en räntefot av högst fyra procent.
Gottgörelse, varom i föregående stycke sägs, skall vara förfallen till betalning
den 1 juli det år, gottgörelsen avser.
Kan kommunen under den i tredje stycket omförmälda tid upplåna sagda
belopp efter lägre räntefot än fyra procent, skall den gottgörelse, varom i
samma stycke sägs, i motsvarande mån minskas.
Skulle kommunen under nämnda tid fått vidkännas utgift för ränta å dylikt
lån efter högre räntefot än fyra procent, vill Kungl. Majit vid den tidpunkt,
då den å statens ifrågavarande inkomst belöpande kommunalskatten
och municipalskatten kunna slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande,
huruvida och i vad mån kommunen skall vara berättigad till gottgörelse
efter högre räntefot än fyra procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida det belopp, LKAB kan komma
att av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royalty, från vilken
bolaget erhållit befrielse enligt § 2 i 1934 års malmavtal för det räkenskapsår,
varom i denna paragraf är fråga — skulle befinnas, att detta belopp icke
kan betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten och såsom avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, förbinder sig staten att vid den tidpunkt,
då slutlig uträkning kan äga rum av den minskning i kommunalskatt och
municipalskatt, som till följd härav tillskyndats kommunen (municipalsamhället),
lämna kommunen (municipalsamhället) gottgörelse för berörda
minskning. Vid uträkning av denna gottgörelse skall från den kommunalskatt
och municipalskatt, som skulle belöpt å statens sagda inkomst, avdrag
ske för den ökning i kommunalskatt och municipalskatt från bolaget,
som kan uppkomma vid jämförelse med det fall, att 1927 års malmavtal
skolat gälla i avseende å bolagets skyldighet att erlägga royalty till staten.
Vid uträkning av kommunalskatt och municipalskatt för staten och LKAB.
varom i denna paragraf är fråga, skall avdrag ske för den andel i kommunen
för respektive taxeringsår beviljat understöd av skatteutjämningsmedel, sorn
belöper å den staten för inkomst av royalty och LKAB för inkomst av rörelse
påförda kommunalskatten och municipalskatten.
S 5.
1 fråga örn den royalty, som staten enligt 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara och
Luossavaara gruvfält under räkenskapsåren den 1 oktober 1934—den 30 september
1935 samt den 1 oktober 1935—den 30 september 1936, skall under
förutsättning, att i avseende å förhållandet mellan staten och LKAB 1932 och
1934 års malmavtal eller ettdera av deni äga tillämpning, gälla detsamma
som i § 4 av detta avtal anförts angående statens inkomst av royalty för malm,
som borttraktats under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30 september
1934.
Därest LKAB för år. varom i denna paragraf är fråga, taxerats till kommunal
progressivskatt, skall vid beräkning av sådant lånebelopp, varom i
§ 4 tredje stycket förmäles, i den kommunalskatt som påföres LKAB, inräknas
jämväl den kommunala progressivskatt, som nied tillämpning av 1934
ars malmavtal inom kommunen påförts bolaget meli sorn vid tillämpning
av 1927 års malmavtal å bolagets taxering ifrågavarande år icke skolat därstädes
utgå.
fallang lill riksdagens protokoll 19,16. I sand. Nr 17!). 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Likaledes skall under den i andra stycket av denna paragraf angivna förutsättning
vid sådan slutlig uträkning, varom i § 4 sjunde stycket förmäles,
avdrag ske för den ökning i kommunal progressivskatt från bolaget, som kan
uppkomma vid jämförelse med det fall, att 1927 års malmavtal skolat gälla i
avseende å bolagets skyldighet att erlägga royalty till staten.
Stockholm den
För svenska staten enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Kiruna den
För Jukkasjärvi kommun:
För Jukkasjärvi församling:
För Kiruna municipalsamhälle:
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
35
Bilaga B.
Förslag till avtal.
Mellan svenska staten samt Jukkasjärvi vägdistrikt, här nedan kallat vägdistriktet,
har träffats följande avtal i syfte att bereda vägdistriktet gottgörelse
för det försämrade läge i beskattningshänseende, som inträtt för vägdistriktet
till följd av de ändrade bestämmelser angående statens rätt till royalty,
som tillkommit genom malmavtalen mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, här nedan kallat LKAB, av den 12 maj 1932 och den
30 juni 1934.
§ 1.
Med taxering, varom nedan förmäles, avses statens taxering till kommunal
inkomstskatt för inkomst av royalty i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi
socken.
§ 2.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 2,997,757
kronor 95 öre, som staten enligt § 4 i malmavtalet mellan staten och LKAB
av den 29 juni 1927 äger uppbära från LKAB för den malm, som bortfraktats
från Kiirunavaara och Luossavaara gruvfält under räkenskapsåret den
1 oktober 1931—den 30 september 1932. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal
skulle denna royalty under viss tid få förbliva hos LKAB innestående såsom
en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnd i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken
har genom beslut, som av Norrbottens läns prövningsnämnd samma år
fastställts, taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles. Sedan staten hos särskilda prövningsnämnden i nämnda län anfört
besvär över taxeringen samt särskilda prövningsnämnden ogillat statens
talan, har staten hos kammarrätten anfört besvär över sistnämnda
prövningsnämnds beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen, över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna taxering
skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig staten
att icke påfordra restitution av den vägskatt, som i anledning av nämnda
taxering påförts staten, samt att ej heller avfordra vägdistriktet den ränta å
ifrågavarande vägskatt, som författningsenligt åligger vägdistriktet att gälda
vid restitution av utskylder.
Vägdistriktet å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den vägskatt,
som med tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan
komma att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering året närmast
efter det år, staten uppburit i första stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och vägdistriktet skall vid den tidpunkt, då vägskatten för
statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
äga rum i fråga örn den vägskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst
av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
36
Kanyl. Maj.ts proposition nr 179.
Därest vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år,
staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1933, förbinder sig
staten att till vägdistriktet erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt,
som påförts staten för inkomst av royaltyn i följd av taxeringen året
närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, samt å andra sidan den vägskatt,
som påförts staten i anledning av taxeringen år 1933.
Är däremot vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det
år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1933, förbinder sig
vägdistriktet att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt,
som påförts staten i anledning av taxeringen år 1933, samt å andra
sidan den vägskatt, som påförts staten i följd av taxeringen året närmast
efter det år, staten uppburit royaltyn.
§ 3.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 1,990,882
kronor 95 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Iviirunavaara oell Luossavaara
gruvfält under räkenskapsåret den 1 oktober 1932—den 30 september
1933. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle denna royalty under viss
tid få förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld till staten.
Taxeringsnämnden i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken har
år 1934 taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles. Sedan 1934 års prövningsnämnd för Norrbottens län fastställt
taxeringsnämndens beslut, har staten hos kammarrätten anfört besvär över
prövningsnämndens beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen. Över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna
taxering skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig
staten att icke påfordra restitution av den vägskalt, som påförts staten i anledning
av nämnda taxering, samt att ej heller avlordra vägdistriktet den
ränta å ifrågavarande vägskatt, som författningsenligt åligger vägdistriktet att
gälda vid restitution av utskylder.
Vägdistriktet å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den vägskatt,
som med tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan komma
att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering året närmast efter
det år, slaten uppburit i första stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och vägdistriktet skall vid den tidpunkt, då vägskatten
för statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
äga rum i fråga om den vägskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst
av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år,
staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1934, förbinder
sig staten att till vägdistriktet erlägga skillnaden mellan å ena sidan den
vägskatt, som påförts .staten för inkomst av royaltyn i följd av taxeringen
året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, samt å andra sidan den
vägskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen år 1934.
Är däremot vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det
år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1934, förbinder sig
vägdistriktet att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt,
som påförts staten i anledning av taxeringen år 1934, samt å andra
sidan den vägskatt, som påförts staten i följd av taxeringen året närmast
efter det år, staten uppburit royaltyn.
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 17!)
§ 4.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 2,587,876
kronor 50 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara och Luossavaara
gruvfält under räkenskapsåxet den 1 oktober 1933—den 30 september 1934.
Enligt § 3 i 1934 års malmavtal äger staten uppbära täckning för denna
royalty vid den tidpunkt, då vissa i sistnämnda paragraf angivna förutsättningar
äro förhanden.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. Å andra sidan bar LKAB författningsenligt icke ägt vid
beräkningen av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen
såsom driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års malmavtal ägt
tillämpning vid taxeringen år 1935, skulle LKAB däremot varit berättigat
till dylikt avdrag.
Staten förbinder sig att enligt följande grunder lämna vägdistriktet gottgörelse
för den minskning i vägfyrk, som för vägdistriktet uppkommit på
grund därav, att staten icke kunnat år 1935 taxeras för inkomst av royalty,
varom i denna paragraf förmäles. Under tiden från och med år 1936 och
lill dess statens inkomst av den täckning för sagda royalty, som staten under
vissa i § 3 av 1934 års malmavtal angivna förutsättningar äger uppbära,
författningsenligt kan bliva föremål för beskattning samt den å sagda
inkomst belöpande vägskatten kan slutgiltigt bestämmas, skall staten till
vägdistriktet utbetala en årlig gottgörelse, motsvarande vad vägdistriktet
skulle hava att utgiva i årlig ränta å lån intill ett belopp utgörande skillnaden
mellan å ena sidan den vägskatt, staten skulle varit skyldig att erlägga,
därest taxering för sagda inkomst år 1935 skulle ägt rum med stöd
av 1927 års malmavtal, samt å andra sidan den vägskatt, som med tillämpning
av 1934 års malmavtal författningsenligt skolat påföras LKAB men
som vid tillämpning av 1927 års malmavtal å bolagets taxering till kommunal
inkomstskatt år 1935 icke skolat utgå. A ifrågavarande belopp skall
gottgörelse beräknas efter en räntefot av högst fyra procent.
Gottgörelse, varom i föregående stycke sägs, skall vara förfallen till betalning
den 1 juli det år, gottgörelsen avser.
Kan vägdistriktet under den i tredje stycket omförmälda tid upplåna sagda
belopp efter lägre räntefot än fyra procent, skall den gottgörelse, varom
i samma stycke sägs, i motsvarande mån minskas.
Skulle vägdistriktet under nämnda tid fått vidkännas utgift för ränta
å dylikt lån efter högre räntefot än fyra procent, vill Kungl. Majit vid den
tidpunkt, då den å statens ifrågavarande inkomst belöpande vägskatten kan
slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande, huruvida och i vad mån
vägdistriktet skall vara berättigat till gottgörelse efter högre räntefot än
fyra procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida det belopp, LKAB kan komma
att av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royalty, från vilken
bolaget erhållit befrielse enligt § 2 i 1934 års malmavtal för det räkenskapsår,
varom i denna paragraf iir fråga — skulle befinnas, alt detta belopp icke
kan betraktas såsom beskattningsbar inkomst för slaten och såsom avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, förbinder sig staten all vid den tidpunkt,
då slutlig uträkning kail äga rum av den minskning i vägskatt, som till
följd härav tillskyndats vägdistriktet, lämna vägdistriktet gottgörelse för
berörda minskning. Vid uträkning av denna gottgörelse skall trän den vägskatt,
som skulle belöpt å statens sagda inkomst, avdrag ske flir den ökning
i vägskatt från bolaget, som kan uppkomma vid jämförelse med det fall,
38
Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.
att 1927 års malmavtal skolat gälla i avseende å bolagets skyldighet att
erlägga royalty till staten.
§ 5.
I fråga om den royalty, som staten enligt 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara och Luossavaara
gruvfält under räkenskapsåren den 1 oktober 1934—den 30 september
1935 samt den 1 oktober 1935—den 30 september 1936, skall under
förutsättning, att i avseende å förhållandet mellan staten och LKAB 1932 och
1934 års malmavtal eller ettdera av dem äga tillämpning, gälla detsamma
som i § 4 av detta avtal anförts angående statens inkomst av royalty för
malm, som bortfraktats under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den 30
september 1934.
Stockholm den s
För svenska staten enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Kiruna den
För Jukkasjärvi vägdistrikt:
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
39
Bilaga C.
Förslag till avtal.
Mellan svenska staten samt Gällivare kommun och Gällivare församling,
här nedan kallade kommunen, har träffats följande avtal i syfte att bereda
kommunen gottgörelse för det försämrade läge i beskattningshänseende,
som inträtt för kommunen till följd av de ändrade bestämmelser angående
statens rätt till royalty, som tillkommit genom malmavtalen mellan staten
och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan kallat LKAB, av den
12 maj 1932 och den 30 juni 1934.
§ 1.
Med taxering, varom nedan förmäles, avses statens taxering till kommunal
inkomstskatt för inkomst av royalty i Malmbergets taxeringsdistrikt
av Gällivare socken; med allmän kommunalskatt förstås i detta avtal den
allmänna kommunalskatt, som i behörig ordning fastställts för kommunen
att utgå per skattekrona och skatteöre för året närmast efter det taxeringsår,
varom är fråga.
§ 2.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 1,199,313
kronor 15 öre, som staten enligt § 4 i malmavtalet mellan staten och LKAB
av den 29 juni 1927 äger uppbära från LKAB för den gällivaremalm, som
bortfraktats under räkenskapsåret den 1 oktober 1931—-den 30 september
1932. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle denna royalty under viss tid
få förbliva hos LKAB innestående såsom en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnd i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare
socken har genom beslut, som av Norrbottens läns prövningsnämnd samma
år fastställts, taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. Sedan staten hos särskilda prövningsnämnden i nämnda
län anfört besvär över taxeringen samt särskilda prövningsnämnden ogillat
statens talan, har staten hos kammarrätten anfört besvär över sistnämnda
prövningsnämnds beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen, över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna taxering
skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig staten att
icke påfordra restitution av den kommunalskatt, som i anledning av nämnda
taxering påförts staten, samt att ej heller avfordra kommunen den ränta a
ifrågavarande kommunalskatt, som författningsenligt åligger kommunen att
gälda vid restitution av utskylder.
Kommunen å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den kommunalskatt,
som kan komma att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering
året närmast efter det år, staten uppburit i första stycket omförmäld royalty
från LKAB.
Mellan staten och kommunen skall vid den tidpunkt, då kommunalskatten
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
för statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
äga rum i fråga örn den kommunalskatt, staten är skyldig att erlägga för
inkomst av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast efter
det år, staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1933, förbinder
sig staten att till kommunen erlägga skillnaden mellan å ena sidan den
kommunalskatt, som påförts staten för inkomst av royaltyn i följd av taxeringen
året närmast efter det år, staten upburit royaltyn, samt å andra
sidan den kommunalskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen år
1933.
Är däremot den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast
efter det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1933, förbinder
sig kommunen att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan
den kommunalskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen år 1933,
samt å andra sidan den kommunalskatt, som påförts staten i följd av taxeringen
året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn.
„ Vid uträkning av den kommunalskatt, som för taxeringsåret skall utgå
a statens inkomst av royalty, varom i denna paragraf förmäles, skall avdrag
ske för den andel i kommunen för taxeringsåret beviljat understöd av skatteutjämningsmedel,
som belöper å den staten för nämnda år för inkomst av
royalty påförda kommunalskatten.
§ 3.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 674,517
kronor 60 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåret
den 1 oktober 1932—den 30 september 1933. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal
skulle denna royalty under viss tid få förbliva bos bolaget innestående
såsom en dess skuld till staten.
Taxeringsnämnden i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken
har år 1934 taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles. Sedan 1934 års prövningsnämnd för Norrbottens län fastställt
taxeringsnämndens beslut, har staten bos kammarrätten anfört besvär över
prövningsnämndens beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen. Över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna
taxering skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig
staten att icke påfordra restitution av den kommunalskatt, som påförts staten
* anledn_ing av nämnda taxering, samt att ej heller avfordra kommunen den
ränta å ifrågavarande kommunalskatt, som författningsenligt åligger kommunen
att gälda vid restitution av utskylder.
Kommunen å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den kommunalskatt,
som kan komma att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering
året närmast efter det år, staten uppburit i första stycket omförmäld
royalty från LKAB.
Mellan staten och kommunen skall vid den tidpunkt, då kommunalskatten
för statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
äga rum i fråga örn den kommunalskatt, staten är skyldig att erlägga för
inkomst av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast efter
det år, staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1934, förbinder
sig staten att till kommunen erlägga skillnaden mellan å ena sidan
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
41
den kommunalskatt, som påförts staten för inkomst av royaltyn i följd
av taxeringen året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, samt å
andra sidan den kommunalskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen
år 1934.
Är däremot den allmänna kommunalskatten för taxeringsåret närmast
efter det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1934, förbinder
sig kommunen att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan
den kommunalskatt, som påförts staten i anledning av taxeringen år 1934,
samt å andra sidan den kommunalskatt, som påförts staten i följd av taxeringen
året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn.
Vid uträkning av den kommunalskatt, som för taxeringsåret skall utgå
å statens inkomst av royalty, varom i denna paragraf förmäles, skall avdrag
ske för den andel i kommunen för taxeringsåret beviljat understöd av
skatteutjämningsmedel, som belöper å den staten förenämnda år för inkomst
av royalty påförda kommunalskatten.
§ 4.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 749,836
kronor 65 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära
från LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåret
den 1 oktober 1933—den 30 september 1934. Enligt § 3 i 1934 års
malmavtal äger staten uppbära täckning för denna royalty vid den tidpunkt,
då vissa i sistnämnda paragraf angivna förutsättningar äro förhanden.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. Ä andra sidan har LKAB författningsenligt icke ägt vid
beräkningen av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen
såsom driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års malmavtal ägt
tillämpning vid taxeringen år 1935, skulle LKAB däremot varit berättigat
till dylikt avdrag.
Staten förbinder sig att enligt följande grunder lämna kommunen gottgörelse
för den minskning i skattekronor och skatteören, som för kommunen
uppkommit på grund därav, att staten icke kunnat år 1935 taxeras för
inkomst av royalty, varom i denna paragraf förmäles. Under tiden från
och med år 1936 och till dess statens inkomst av den täckning för sagda
royalty, som staten under vissa i § 3 av 1934 års malmavtal angivna förutsättningar
äger uppbära, författningsenligt kan bliva föremål för beskattning
samt den å sagda inkomst belöpande kommunalskatten kan slutgiltigt
bestämmas, skall staten till kommunen utbetala en årlig gottgörelse, motsvarande
vad kommunen skulle liava att utgiva i årlig ränta å lån intill ett belopp
utgörande skillnaden mellan å ena sidan den kommunalskatt staten
skulle varit skyldig att erlägga, därest taxering för sagda inkomst år 1935
skulle ägt rum med stöd av 1927 års malmavtal, samt å andra sidan den kommunalskatt,
som med tillämpning av 1934 års malmavtal författningsenligt
skolat påföras LKAB men som vid tillämpning av 1927 års avtal å bolagets
taxering år 1935 icke skolat utgå. Å ifrågavarande belopp skall gottgorelsen
beräknas efter en räntefot av högst fyra procent.
Gottgörelse, varom i föregående stycke sägs, skall vara förfallen till betalning
den 1 juli det år, gottgorelsen avser.
Kan kommunen under den i tredje stycket omförmälda tid upplåna sagda
belopp efter lägre räntefot jin fyra procent, skall den gottgörelse, varom i
samma stycke sägs, i motsvarande mån minskas.
Skulle kommunen under nämnda lid fått vidkännas utgift för ränta å dylikt
lån efter högre räntefot än fyra procent, vill Kungl. Majit vid den tid
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
punkt, då den å statens ifrågavarande inkomst belöpande kommunalskatten
kan slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande, huruvida och i vad mån
kommunen skall vara berättigad till gottgörelse efter högre räntefot än fyra
procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida det belopp, LKAB kan komma
att av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royalty, från vilken
bolaget erhållit befrielse enligt § 2 i 1934 års malmavtal för det räkenskapsår,
varom i denna paragraf är fråga — skulle befinnas, att detta belopp icke kan
betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten och såsom avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, förbinder sig staten att vid den tidpunkt, då
slutlig uträkning kan äga rum av den minskning i kommunalskatt, som till
följd härav tillskyndats kommunen, lämna kommunen gottgörelse för berörda
minskning. Vid uträkning av denna gottgörelse skall från den kommunalskatt,
som skulle belöpt å statens sagda inkomst, avdrag ske för den ökning
i kommunalskatt från bolaget, som kan uppkomma vid jämförelse med
det fall, att 1927 års malmavtal skolat gälla i avseende å bolagets skyldighet
att erlägga royalty till staten.
Vid uträkning av kommunalskatt för staten och LKAB, varom i denna
paragraf är fråga, skall avdrag ske för den andel i kommunen för respektive
taxeringsår beviljat understöd av skatteutjämningsmedel, som belöper å den
staten för inkomst av royalty och LKAB för inkomst av rörelse påförda kommunalskatten.
§ 5.
I fråga om den royalty, som staten enligt 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåren
den 1 oktober 1934—den 30 september 1935 samt den 1 oktober 1935—den
30 september 1936, skall under förutsättning, att i avseende å förhållandet
mellan staten och LKAB 1932 och 1934 års malmavtal eller ettdera av dem
äga tillämpning, gälla detsamma som i § 4 av detta avtal anförts angående statens
inkomst av royalty för malm, som bortfraktats under räkenskapsåret
den 1 oktober 1933— den 30 september 1934.
Därest LKAB för år, varom i denna paragraf är fråga, taxerats till kommunal
progressivskatt, skall vid beräkning av sådant lånebelopp, varom i §
4 tredje stycket förmäles, i den kommunalskatt, som påföres LKAB, inräknas
jämväl den kommunala progressivskatt, som med tillämpning av 1934 års
malmavtal inom kommunen påförts bolaget men som vid tillämpning av
1927 års malmavtal å bolagets taxering ifrågavarande år icke skolat därstädes
utgå.
Likaledes skall under den i andra stycket av denna paragraf angivna förutsättning
vid sådan slutlig uträkning, varom i § 4 sjunde stycket förmäles,
avdrag ske för den ökning i kommunal progressivskatt från bolaget, som kan
uppkomma vid jämförelse med det fall, att 1927 års malmavtal skolat gälla
i avseende å bolagets skyldighet att erlägga royalty till staten.
Stockholm den
För svenska staten enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Gällivare den
För Gällivare kommun:
För Gällivare församling:
Kungl. Majlis proposition nr 179.
43
Bilaga D.
Förslag till avtal.
Mellan svenska staten samt Gällivare vägdistrikt, här nedan kallat vägdistriktet,
har träffats följande avtal i syfte att bereda vägdistriktet gottgörelse
för det försämrade läge i beskattningshänseende, som inträtt för vägdistriktet
till följd av de ändrade bestämmelser angående statens rätt till royalty, som
tillkommit genom malmavtalen mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, här nedan kallat LKAB, av den 12 maj 1932 och den 30 juni 1934.
§ I
Med
taxering, varom nedan förmäles, avses statens taxering till kommunal
inkomstskatt för inkomst av royalty i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare
socken.
§ 2.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 1,199,313 kronor
15 öre, som staten enligt § 4 i malmavtalet mellan staten och LKAB av
den 29 juni 1927 äger uppbära från LKAB för den Gällivaremalm, som bortfraktats
under räkenskapsåret den 1 oktober 1931—den 30 september 1932.
Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle denna royalty under viss tid få förbliva
hos LKAB innestående såsom en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnd i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken
har genom beslut, som av Norrbottens läns prövningsnämnd samma år
fastställts, taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket
förmäles. Sedan staten hos särskilda prövningsnämnden i nämnda län anfört
besvär över taxeringen samt särskilda prövningsnämnden ogillat statens talan,
har staten hos kammarrätten anfört besvär över sistnämnda prövningsnämnds
beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november 1935 undanröjt
taxeringen, över kammarrättens utslag hava besvär anförts hos regeringsrätten,
som ännu icke avgjort besvären. Därest denna taxering skulle bliva
genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig staten att icke påfordra
restitution av den vägskatt, som i anledning av nämnda taxering påförts
staten, samt att ej heller avfordra vägdistriktet den ränta å ifrågavarande
vägskatt, som författningsenligt åligger vägdistriktet att gälda vid restitution
av utskylder.
Vägdistriktet å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den vägskatt,
som med tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan komma
att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering året närmast efter det
år, staten uppburit i första stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och vägdistriktet skall vid den tidpunkt, då vägskatten för
statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning äga
rum i fråga örn den vägskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst av
royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj.ts proposition nr 179.
Därest vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år, staten
uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1933, förbinder sig staten att
till vägdistriktet erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt, som påförts
staten för inkomst av royaltyn i följd av taxeringen året närmast efter
det år, staten uppburit royaltyn, samt å andra sidan den vägskatt, som påförts
staten i anledning av taxeringen år 1933.
Är däremot vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år,
staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1933, förbinder sig vägdistriktet
att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt,
som påförts staten i anledning av taxeringen år 1933, samt å andra sidan den
vägskatt, som påförts staten i följd av taxeringen året närmast efter det år,
staten uppburit royaltyn.
8 3.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 674,517 kronor
60 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal äger uppbära från
LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåret den 1
oktober 1932—den 30 september 1933. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle
denna royalty under viss tid få förbliva hos bolaget innestående såsom en dess
skuld till staten.
Taxeringsnämnden i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken har
år 1934 taxerat staten för inkomst av den royalty, varom i första stycket förmärs.
Sedan 1934 års prövningsnämnd för Norrbottens län fastställt taxeringsnämndens
beslut, har staten hos kammarrätten anfört besvär över prövningsnämndens
beslut. Kammarrätten har genom utslag den 7 november
1935 undanröjt taxeringen, över kammarrättens utslag hava besvär anförts
hos regeringsrätten, som ännu icke avgjort besvären. Därest denna taxering
skulle bliva genom lagakraftvunnet beslut undanröjd, förbinder sig staten att
icke påfordra restitution av den vägskatt, sorn påförts staten i anledning av
nämnda taxering, samt att ej heller avfordra vägdistriktet den ränta å ifrågavarande
vägskatt, som författningsenligt åligger vägdistriktet att gälda vid
restitution av utskylder.
Vägdistriktet å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den vägskatt,
som nied tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan komma
att påföras staten i anledning av staten åsatt taxering året närmast efter det
ar, staten uppburit i första stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten oell vägdistriktet skall vid den tidpunkt, då vägskatten för
statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning äga
rum i fråga om den vägskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst av
rojalin, oell skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år, staten
uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret 1934, förbinder sig staten att
^ o yägdistriktet erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt, som
påförts staten för inkomst av royaltyn i följd av taxeringen året närmast
e«er år, staten uppburit royaltyn, samt å andra sidan den vägskatt, som
påförts staten i anledning av taxeringen år 1934.
Ar däremot vägskatten per vägfyrk för taxeringsåret närmast efter det år,
staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret 1934, förbinder sig vägdistriktet
att till staten erlägga skillnaden mellan å ena sidan den vägskatt,
som påförts staten i anledning av taxeringen år 1934 samt å andra sidan den
\agskatt,
staten uppburit royaltyn.
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
45
8 4.
Med royal ty avses i denna paragraf den royalty till belopp av 749,836 kronor
65 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle ägt uppbära
från LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåret
den 1 oktober 1933—den 30 september 1934. Enligt § 3 i 1934 års malmavtal
äger staten uppbära täckning för denna royalty vid den tidpunkt, då vissa
i sistnämnda paragraf angivna förutsättningar äro för handen.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. A andra sidan har LKAB författningsenligt icke ägt vid beräkningen
av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen såsom
driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års malmavtal ägt tillämpning
vid taxeringen år 1935, skulle LKAB däremot varit berättigat till dylikt
avdrag.
Staten förbinder sig att enligt följande grunder lämna vägdistriktet gottgörelse
för den minskning i vägfyrk, som för vägdistriktet uppkommit på
grund därav, att staten icke kunnat år 1935 taxeras för inkomst av royalty,
varom i denna paragraf förmäles. Under tiden från och med år 1936 och till
dess statens inkomst av den täckning för sagda royalty, som staten under vissa
i § 3 av 1934 års malmavtal angivna förutsättningar äger uppbära, författningsenligt
kan bliva föremål för beskattning samt den å sagda inkomst belöpande
vägskatten kan slutgiltigt béstämmas, skall staten till vägdistriktet
utbetala en årlig gottgörelse, motsvarande vad vägdistriktet skulle hava att
utgiva i årlig ränta å lån intill ett belopp utgörande skillnaden mellan å ena
sidan den vägskatt, staten skulle varit skyldig att erlägga, därest taxering
för sagda inkomst år 1935 skulle ägt rum med stöd av 1927 års malmavtal,
samt å andra sidan den vägskatt, som med tillämpning av 1934 års malmavtal
författningsenligt skolat påföras LKAB men som vid tillämpning av 1927
års malmavtal å bolagets taxering till kommunal inkomstskatt år 1935 icke
skolat utgå. Ä ifrågavarande belopp skall gottgörelsen beräknas efter en
räntefot av högst fyra procent.
Gottgörelse, varom i föregående stycke sägs, skall vara förfallen till betalning
den 1 juli det år, gottgörelsen avser.
Kan vägdistriktet under den i tredje stycket omförmälda tid upplåna sagda
belopp efter lägre räntefot än fyra procent, skall den gottgörelse, varom i
samma stycke sägs, i motsvarande mån minskas.
Skulle vägdistriktet under nämnda tid fått vidkännas utgift för ränta å
dylikt lån efter högre räntefot än fyra procent, vill Kungl. Majit vid den
tidpunkt, då den å statens ifrågavarande inkomst belöpande vägskatten kan
slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande, huruvida och i vad mån vägdistriktet
skall vara berättigat till gottgörelse efter högre räntefot än fyra
procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida det belopp, LKAB kan komma
alt av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royalty, från vilken
bolaget erhållit befrielse enligt § 2 i 1934 års malmavtal för det räkenskapsår,
varom i denna paragraf är fråga — skulle befinnas, att detta belopp icke kan
betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten och såsom avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, förbinder sig staten att vid den tidpunkt, då
slutlig uträkning kan äga rum av den minskning i vägskatt, som till följd
härav tillskyndats vägdistriktet, lämna vägdistriktet gottgörelse för berörda
minskning. Vid uträkning av denna gottgörelse skall från den vägskatt, som
skulle belöpt å statens sagda inkomst, avdrag ske för den ökning i vägskatt
från bolaget, som kan uppkomma vid jämförelse med det fall, att 1927 års
malmavtal skolat gälla i avseende å bolagets skyldighet att erliigga royalty
lill staten.
46
Kungl. Majlis proposition nr 179.
§ 5.
I fråga om den roy atty, som staten enligt 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den gällivaremalm, som bortfraktats under räkenskapsåren
den 1 oktober 1934—den 30 september 1935 samt den 1 oktober 1935—den
30 september 1936, skall under förutsättning, att i avseende å förhållandet
mellan staten och LKAB 1932 och 1934 års malmavtal eller ettdera av dem
äga tillämpning, gälla detsamma som i § 4 av detta avtal anförts angående
statens inkomst av royalty för malm, som bortfraktats under räkenskapsåret
den 1 oktober 1933—den 30 september 1934.
Stockholm den
För svenska staten enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Gällivare den
För Gällivare vägdistrikt:
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
47
Bilaga E.
Förslag till avtal.
Mellan svenska staten samt Norrbottens läns landsting, här nedan kallat
landstinget, har träffats följande avtal i syfte att bereda landstinget gottgörelse
för det försämrade läge i beskattningshänseende, som inträtt för landstinget
till följd av de ändrade bestämmelser angående statens rätt till royalty,
som tillkommit genom malmavtalen mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, här nedan kallat LKAB, av den 12 maj 1932 och den 30
juni 1934.
§ 1.
Med taxering, varom nedan förmäles, avses statens taxering till kommunal
inkomstskatt för inkomst av royalty i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi
socken och i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken.
§ 2.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av tillhopa
4,197,071 kronor 10 öre, som staten enligt § 4 i malmavtalet mellan staten
och LKAB av den 29 juni 1927 äger uppbära från LKAB för den malm, som
bortfraktats från Kiirunavaara, Luossavaara och Gällivare gruvfält under räkenskapsåret
den 1 oktober 1931—den 30 september 1932. Enligt § 2 i 1932
års malmavtal skulle denna royalty under viss tid få förbliva hos LKAB innestående
såsom en dess skuld till staten.
1933 års taxeringsnämnder i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken
och i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken hava genom beslut,
som av Norrbottens läns prövningsnämnd samma år fastställts, taxerat staten
för inkomst av den royalty, varom i första stycket förmäles. Sedan staten
hos särskilda prövningsnämnden i nämnda län anfört besvär över taxeringarna
samt särskilda prövningsnämnden ogillat statens talan, har staten
hos kammarrätten anfört besvär över sistnämnda prövningsnämnds beslut.
Kammarrätten har genom utslag den 7 november 1935 undanröjt taxeringen.
över kammarrättens utslag hava besvär anförts hos regeringsrätten,
som ännu icke avgjort besvären. Därest dessa taxeringar skulle bliva genom
lagakraftvunna beslut undanröjda, förbinder sig staten att icke påfordra restitution
av den landstingsskatt, som i anledning av nämnda taxeringar påförts
staten, samt att ej heller avfordra landstinget den ränta å ifrågavarande landstingsskatt,
som författningsenligt åligger landstinget att gälda vid restitution
av utskylder.
Landstinget å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den landstingsskatt,
som med tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan komma
att påföras staten i anledning av staten åsätta taxeringar året närmast efter
det år, staten uppburit i första stycket omförmäld royalty från LKAB.
Mellan staten och landstinget skall vid den tidpunkt, då landstingsskatten
för statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
48
Kungl. Mcij.ts proposition nr 179.
äga runi i fråga om den landstingsskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst
av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest landstingsskatten, per skattekrona och skatteöre beräknad, för taxeringsåret
närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, är högre än för taxeringsåret
1933, förbinder sig staten att till landstinget erlägga skillnaden mellan
å ena sidan den landstingsskatt, som påförts staten för inkomst av royaltyn
i följd av taxeringarna året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn,
samt å andra sidan den landstingsskatt, som påförts staten i anledning av
taxeringarna år 1933.
Är däremot landstingsskatten, per skattekrona och skatteöre beräknad, för
taxeringsåret närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för taxeringsåret
1933, förbinder sig landstinget att till staten erlägga skillnaden mellan
å ena sidan den landstingsskatt, som påförts staten i anledning av taxeringarna
år 1933, samt å andra sidan den landstingsskatt, som påförts staten
i följd av taxeringarna året närmast efter det år, staten uppburit royaltyn.
§ 3.
Med royalty avses i denna paragraf den royalty till belopp av tillhopa
2,665,400 kronor 55 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara, Luossavaara
och Gällivare gruvfält under räkenskapsåret den 1 oktober 1932—den
30 september 1933. Enligt § 2 i 1932 års malmavtal skulle denna royalty
under viss tid få förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld till
staten.
Taxeringsnämnderna i Kiruna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken och
i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken hava år 1934 taxerat staten
för inkomst av den royalty, varom i första stycket förmäles. Sedan 1934
års prövningsnämnd för Norrbottens län fastställt taxeringsnämndernas beslut,
har staten hos kammarrätten anfört besvär över prövningsnämndens beslut.
Kammarrätten har genom utslag den 7 november 1935 undanröjt taxeringen.
Över kammarrättens utslag hava besvär anförts hos regeringsrätten,
som ännu icke avgjort besvären. Därest dessa taxeringar skulle bliva genom
lagakraftvunna beslut undanröjda, förbinder sig staten att icke påfordra
restitution av den landstingsskatt, som påförts staten i anledning av nämnda
taxeringar, samt att ej heller avfordra landstinget den ränta å ifrågavarande
landstingsskatt, som författningsenligt åligger landstinget att gälda vid restitution
av utskylder.
Landstinget å sin sida förbinder sig att icke avfordra staten den landstingsskatt,
som med tillämpning av beslut, som fattats i behörig ordning, kan
komma att påföras staten i anledning av staten åsätta taxeringar året närmast
efter det år, staten uppburit i första stycket omförmäld rovaltv från
LKAB.
Mellan staten och landstinget skall vid den tidpunkt, då landstingsskatten
för statens inkomst av royaltyn kan slutgiltigt bestämmas, slutlig avräkning
äga rum i fråga om den landstingsskatt, staten är skyldig att erlägga för inkomst
av royaltyn, och skola vid denna avräkning tillämpas följande beräkningsgrunder.
Därest landstingsskatten, per skattekrona och skatteöre beräknad, för
taxeringsåret närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, är högre än för
taxeringsåret 1934, förbinder sig staten att till landstinget erlägga skillnaden
mellan å ena sidan den landstingsskatt, som påförts staten för inkomst
av royaltyn i följd av taxeringarna året närmast efter det år, staten uppbu
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
rit royaltyn, samt å andra sidan den landstingsskatt, som påförts staten i anledning
av taxeringarna år 1934.
Är däremot landstingsskatten, per skattekrona och skatteöre beräknad,
för taxeringsåret närmast efter det år, staten uppburit royaltyn, lägre än för
taxeringsåret 1934, förbinder sig landstinget att till staten erlägga skillnaden
mellan å ena sidan den landstingsskatt, som påförts staten i anledning av
taxeringarna år 1934, samt å andra sidan den landstingsskatt, som påförts
staten i följd av taxeringarna året närmast efter det år, staten uppburit
royaltyn.
§ 4.
Med royaltv avses i denna paragraf den royalty till belopp av tillhopa
3,337,713 kronor 15 öre, som staten enligt § 4 i 1927 års malmavtal skulle
ägt uppbära från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara,
Luossavaara och Gällivare gruvfält under räkenskapsåret den 1 oktober
1933—den 30 september 1934. Enligt § 3 i 1934 års malmavtal äger staten
uppbära täckning för denna royalty vid den tidpunkt, då vissa i sistnämnda
paragraf angivna förutsättningar äro förhanden.
Staten har år 1935 icke taxerats för inkomst av den royalty, varom i första
stycket förmäles. Å andra sidan har LKAB författningsenligt icke ägt vid
beräkningen av sin inkomst av rörelse i den år 1935 avgivna deklarationen
såsom driftkostnad avdraga sagda royalty. Därest 1927 års malmavtal ägt
tillämpning vid taxeringen år 1935, skulle LKAB däremot varit berättigat
till dylikt avdrag.
Staten förbinder sig att enligt följande grunder lämna landstinget gottgörelse
för den minskning i skattekronor och skatteören, som för landstinget
uppkommit på grund därav, att staten icke kunnat år 1935 taxeras för inkomst
av royalty, varom i denna paragraf förmäles. Under tiden från och
med år 1936 och till dess statens inkomst av den täckning för sagda royalty,
som staten under vissa i § 3 av 1934 års malmavtal angivna förutsättningar
äger uppbära, författningsenligt kan bliva föremål för beskattning samt den
å sagda inkomst belöpande landstingsskatten kan slutgiltigt bestämmas, skall
staten till landstinget utbetala en årlig gottgörelse motsvarande vad landstinget
skulle hava att utgiva i årlig ränta å lån intill ett belopp utgörande
skillnaden mellan å ena sidan den landstingsskatt, staten skulle varit skyldig
att erlägga, därest taxering för sagda inkomst år 1935 skulle ägt rum
med stöd av 1927 års malmavtal, samt å andra sidan den landstingsskatt,
som med tillämpning av 1934 års malmavtal författningsenligt skolat påföras
LKAB, men som vid tillämpning av 1927 års malmavtal å bolagets taxering
till kommunal inkomstskatt år 1935 icke skolat utgå. Å ifrågavarande
belopp skall gottgörelsen beräknas efter en räntefot av högst fyra procent.
Gottgörelse, varom i föregående stycke sägs, skall vara förfallen till betalning
den 1 juli det år, gottgörelsen avser.
Kan landstinget under den i tredje .stycket omförmälda tid upplåna sagda
belopp efter lägre räntefot än fyra procent, skall den gottgörelse, varom i
samma stycke sägs, i motsvarande mån minskas.
Skulle landstinget under nämnda tid fått vidkännas utgift för ränta å
dylikt lån efter högre räntefot än fyra procent, vill Kungl. Majit vid den
tidpunkt, dä den å statens ifrågavarande inkomst belöpande landstingsskatten
kan slutgiltigt bestämmas, taga under övervägande, huruvida och i vad
mån landstinget skall vara berättigat till gottgörelse efter högre räntefot än
fyra procent.
Därest — vid prövning av frågan huruvida det belopp, LKAB kan komma
alt av vinstmedel till staten utbetala till täckning av den royalty, från vilken
llili(in<i lill riksilngens protokoll WIIG. 1 soini. A r lill. 4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
bolaget erhållit befrielse enligt § 2 i 1934 års malmavtal för det räkenskapsår,
varom i denna paragraf är fråga — skulle befinnas, att detta belopp icke
kan betraktas såsom beskattningsbar inkomst för staten och såsom avdragsgill
omkostnad i bolagets rörelse, förbinder sig staten att vid den tidpunkt,
då slutlig uträkning kan äga rum av den minskning i landstingsskatt, som till
följd härav tillskyndats landstinget, lämna landstinget gottgörelse för berörda
minskning. Vid uträkning av denna gottgörelse skall från den landstingsskatt,
som skulle belöpt å statens sagda inkomst, avdrag ske för den ökning
i landstingsskatt från bolaget, som kan uppkomma vid jämförelse med det
fall, att 1927 års malmavtal skolat gälla i avseende å bolagets skyldighet att
erlägga royalty till staten.
§ 5.
I fråga örn den royalty, som staten enligt 1927 års malmavtal äger uppbära
från LKAB för den malm, som bortfraktats från Kiirunavaara, Kassavaara
och Gällivare gruvfält under räkenskapsåren den 1 oktober 1934—den
30 september 1935 samt den 1 oktober 1935—den 30 september 1936, skall
under förutsättning, att i avseende å förhållandet mellan staten och LKAB
1932 och 1934 års malmavtal eller ettdera av dem äga tillämpning, gälla
detsamma som i § 4 av detta avtal anförts angående statens inkomst av royalty
för malm, som bortfraktats under räkenskapsåret den 1 oktober 1933—den
30 september 1934.
Stockholm den
För svenska staten enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Luleå den
För Norrbottens läns landsting:
366449. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Jukkasjärvi kommun m. fl. rörande beskattningen av staten tillkomman a1 i texten
- SU 1936:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Jukkasjärvi kommun m. fl. rörande beskattningen av staten tillkommande royaltg ell s. 1 i texten