Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning örn upphävande av rått till restitution av B-skatt

1936-03-06 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:180, Med förslag till förordning örn upphävande av rått till restitution av B-skatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18014

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

örn upphävande av rått till restitution av B-skatt;

given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om upphävande av rätt till restitution

av B-skatt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 180.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180-

Förslag

till

förordning om upphävande av rätt till restitution av B-skatt.

Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas i de vid förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fogade bestämmelserna om vad som vid förordningens genomförande

skall iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom.

förordningen den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant

detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919 (nr 733), (Bskatt),

icke skall äga rum, i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar

utdelas efter utgången av år 1939.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ISO
-

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engrerg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I skrivelse den 6 juni 1935, nr 283, anhöll riksdagen under åberopande av

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 56, att Kungl.

Majit ville föranstalta om utredning av frågan om avveckling av aktiebolagens

rätt att åtnjuta restitution av B-skatt samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

1 anledning härav har inom finansdepartementet utarbetats dels förslag till

förordning om upphävande av rätt till restitution av B-skatt, dels ock en

promemoria med motivering till förslaget jämte historik.

över förslaget jämte promemorian hava yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium (med överlämnande

jämväl av yttranden av Sveriges industriförbund, fullmäktige i Jernkontoret,

Sveriges redareförening, handelskamrarna i riket samt Kooperativa

förbundet), bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande

av styrelsen för svenska bankföreningen) samt Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, därvid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, efter

anmodan vid remissen, inkommit med viss utredning i ärendet.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla detta ärende. Innan jag

redogör för förenämnda förslag samt den i promemorian lämnade motiveringen

för förslaget ävensom de däröver avgivna yttrandena, får jag lämna

en kortfattad översikt över B-skatten samt om tidigare framlagt förslag till

upphävande av rätten till restitution av B-skatt jämte över sistnämnda förslag

avgivna yttranden.

I syfte att vinna ökad likställighet beträffande beskattningen av utdelad

och icke utdelad vinst infördes B-skatten genom förordningen den 31 oktober

1919 (nr 733) såsom en vid sidan av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten

å aktiebolagen utgående skatt. Jämlikt 19 § 2 mom. i 1910 års

numera upphävda förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180-

B-skatten utgå med viss procent av ett grundbelopp, vilket utgjorde två

kronor för varje fullt hundratal av den del av vederbörande bolags nästföregående

år till A-skatt taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna, dock

efter avdrag för de kronoutskylder, som belöpte på sistnämnda inkomst,

samt beträffande försäkringsbolag jämväl för vinstutdelning till försäkringstagarna.

I samband med B-skattens införande lämnades i 19 § 3 mom. av

sistnämnda förordning bestämmelser örn restitution av erlagd B-skatt. Enligt

sistnämnda bestämmelse skulle, i den mån enligt 19 § 2 mom. beskattade

tillgångar i vanlig ordning utdelades, bolaget äga rätt åtnjuta restitution i

en mot B-skattens påläggande i huvudsak svarande utsträckning.

Beträffande B-skattens syfte anförde 1919 års bevillningsutskott i sitt i

anledning av propositionen nr 259 med förslag till införande av B-skatten

avgivna betänkande, nr 52, bland annat följande:

»Med denna skatt åsyftas att i viss utsträckning hålla staten skadeslös för

den skatteförlust, som orsakas därigenom att en del av ett bolags årsvinst

fonderas i stället för att utdelas till delägarna och såmedelst undgår den dubbelbeskattning,

som träffar utdelning. Genom att erlägga denna skatt fullgör,

i grunden sett, bolaget en skattskyldighet, som egentligen åligger delägarna.

Å andra sidan avses B-skatten icke skola hindra, att fonderade

medel, som sedermera komma att utdelas, bliva i vanlig ordning beskattade

hos delägarna. Härav följer, att, till undvikande av trefaldig beskattning,

B-skatten i dylikt fall bör återbäras.

B-skatten är således att betrakta som ett provisorium, en villkorlig skatt,

som av staten uppbäres under viss förutsättning och behålles intill det eventuella

inträffandet av en annan förutsättning. Bolaget förskotterar skatten

i avbidan på även den faktiska skattskyldighetens överflyttande på delägarna

och skattens uttagande i dess definitiva form. B-skattens sålunda angivna

natur ändras icke av den omständigheten, att i många fall förutsättningen för

återbäring aldrig kommer att inträffa och att således B-skatten i sådana fall

kommer att utgöra statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende.»

I anledning av en vid 1924 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen i

skrivelse den 16 maj 1924, nr 165, under åberopande av bevillningsutskottets,

av riksdagen godkända betänkande nr 39, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om utredning angående B-skattens upphävande och därvid, i den mån det

befunnes erforderligt att ersätta B-skatten med någon annan skatteform, beakta

vad i betänkandet härutinnan anförts.

I sitt förenämnda betänkande anförde bevillningsutskottet, bland annat, att

det vore av vikt, att vid ett upphävande av B-skatten närmare föreskrifter

lämnades, i vilken ordning restitution av B-skatt framdeles borde lämnas.

Särskilt i sådana fall, där B-beskattade medel av bolaget förbrukats för att

täcka förefintlig eller sedermera uppkommen brist, syntes övergångsbestämmelser

böra meddelas till förekommande av att vid användande till utdelning

av efter B-skattens upphävande hopsparade medel restitutionsförfarandet

skulle komma till användning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

5

Med anledning av riksdagens berörda hemställan framlade Kungl. Maj:t i

proposition nr 193 till 1926 års riksdag förslag dels om B-skattens upphävande

från och med den 1 januari 1927, dels ock till bestämmelser rörande restitution

av dylik skatt efter nämnda dag.

I sitt anförande till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet anförde

föredragande departementschefen bland annat följande.

Det kunde vara mycket svårt att avgöra, huruvida de hos ett bolag befintliga

besparade vinstmedlen utgjordes av B-beskattade medel eller ej, liksom

ock att avgöra, huruvida för ett visst ändamål t. ex. för utdelning använts

B-beskattade medel eller andra medel. Dessa svårigheter komme att efter

B-skattens upphävande bliva ännu mer framträdande, enär alla vinster som

därefter intjänades icke bleve underkastade B-skatt. Alla de bolag, som hade

B-beskattade medel, komme alltså att hava medel av båda slagen. Det skulle

givetvis vara av stort värde om man, såsom 1924 års bevillningsutskott ifrågasatt,

kunde meddela några regler till förekommande av restitution vid utdelning

av medel, som intjänats efter B-skattens upphävande. Det syntes departementschefen

emellertid omöjligt att uppställa några allmängiltiga regler

på ifrågavarande område, utan det torde vara nödvändigt att låta vederbörande

myndigheter lösa spörsmålet från fall till fall. Utgången torde härigenom

i många fall bliva materiellt rättvisare än om myndigheterna skulle

vara bundna av några efter genomsnittsfallen uppställda regler. Departementschefen

hade fördenskull ansett sig icke böra i då förevarande syfte föreslå

annan regel än den, som upptoges i ett inom finansdepartementet upprättat

förslag, nämligen att restitution ej finge ske för sammanlagt högre belopp

än det, varmed bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för

det sista räkenskapsår, för vilket B-skatten utginge, överstigit aktiekapital

och reservfond. Uti nämnda förslag upptogs en bestämmelse, att rätten att

för framtiden erhålla restitution skulle inskränkas till viss tid. Någon dylik

bestämmelse hade departementschefen icke ansett böra intagas i det med

propositionen framlagda förslaget, enär frågan om en dylik inskränkning enligt

hans åsikt icke borde upptagas till behandling förrän i samband med

det slutliga avgörandet örn införande av en ersättning för B-skatten.

Det i förenämnda proposition framlagda förslaget godkändes av riksdagen

och bestämmelserna i ämnet återfinnas i förordningen den 14 maj 1926

(nr 126).

I syfte att fylla den lucka i beskattningen, som B-skatten efterlämnat, framlade

Kungl. Majit i proposition nr 134 för 1927 års riksdag förslag till förordning

om utskiftningsskatt, vilket förslag med vissa smärre ändringar antogs

av riksdagen. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen den 27

juni 1927 (nr 321). Vid framläggandet av sistnämnda förslag framhöll emellertid

departementschefen, att denna lösning av frågan örn ersättningsskatt

för B-skatten i viss mån måste anses bliva av provisorisk karaktär.

Med utskiftningsskatten avses att träffa alla hos aktiebolag besparade

vinstmedel, vilka i beskattningsavseende uppkommit efter 1924 års utgång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 180-

eller, i fråga om bolag med särskilt räkenskapsår, efter utgången av det räkenskapsår,

som senast tilländalupit före den 1 mars 1925. Skatten utgår

med fem kronor för varje fullt hundratal kronor av det till sådan skatt beskattningsbara

beloppet. Detta belopp utgör skillnaden mellan utskiftat

belopp och vad som därav är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp.

Vid beräkning av sistnämnda belopp skall för det fall, att restitution av Bskatt

medgivits för medel, som tidigare underkastats B-beskattning, avdrag

verkställas för det belopp, för vilket sådan restitution utgått.

Beträffande frågan om upphävande av rätten till restitution av B-skatt

framhöll bolagsskatteberedningen i sitt den 18 december 1931 avgivna betänkande

(statens offentliga utredningar 1931: 40, sid. 351) bland annat, att

det enligt beredningens mening måste betecknas såsom önskvärt, att rätten

till restitution av B-skatt bringades att upphöra. Synpunkten på restitutionsrätten

såsom en riksdagens utfästelse, svarande mot åläggandet av skyldigheten

att erlägga B-skatt —- en synpunkt som hävdats av kammarrätten i ett

utlåtande den 10 februari 1926 i anledning av förslag om B-skattens upphävande

— syntes icke böra hindra en avveckling av restitutionsrätten, allenast

ett tillräckligt utmätt rådrum bereddes bolagen att träffa sina anstalter.

I sådant hänseende ansåg beredningen en tid av fem år efter utgången av det

år, varunder förordning i ämnet utfärdades, vara tillräcklig.

Med anledning av bolagsskatteberedningens förslag om upphävande av

rätten till restitution av B-skatt uttalade nedannämnda ämbetsverk och näringsorganisationer

i huvudsak följande.

Kammarrätten ansåge sig icke böra motsätta sig det framlagda förslaget,

dock allenast under förutsättning, att den tid, inom vilken det för restitutionsrättens

bibehållande erforderliga beslutet om utdelning skulle hava fattats,

bestämdes till tio år efter utgången av det år, varunder förordning i

ämnet kunde bliva utfärdad.

Överståthållarämbetet funne förslaget praktiskt, ehuru kammarrättens

synpunkt på restitutionsrätten såsom en av riksdagen gjord utfästelse icke

kunde bestridas. Att för obegränsad tid bibehålla denna rätt ansåge Överståthållarämbetet

dock förenat med allt för stora olägenheter.

Bank- och fondinspektionen ansåge, därest rätten till restitution av B-skatt

befunnes böra borttagas, övergångstiden böra bestämmas till minst 10 år.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, med instämmande

av Sveriges allmänna exportförening och Jernkontoret, ansåge det ur

principiella synpunkter oriktigt att på det av bolagsskatteberedningen föreslagna

sättet stoppa den en gång givna rätten till restitution av B-skatt. Staten

skaffade sig härigenom dubbel skatt för samma inkomst. Av praktiska

skäl ville organisationerna emellertid icke motsätta sig förslaget därom, förutsatt

att tidpunkten för upphörandet av rätten till restitution förlädes till

minst tio år efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdades.

Handelskammaren i Göteborg avstyrkte förslaget om upphörandet av rätten

till restitution av B-skatten, enär handelskammaren icke funne, att beredningen

förebragt något egentligt skäl för det gjorda förslaget örn en tidsbegränsning

för denna rätt utöver den, som allmänna rättsregler innehölle.

Handelskammaren i Karlstad framhöll, att, även örn upphävandet av rätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 180-

till restitution av B-skatt hade liten eller ringa betydelse, det dock kunde inträffa,

att ett företag t. ex. genom tidigare anslag till egna pensionsfonder,

som sedermera tagits i anspråk för planmässig pensionering av anställda i

särskilda pensionsanstalter, borde komma i åtnjutande av restitution för

dessa medel, och syntes det handelskammaren därför icke vara rätt att

borttaga denna förmån.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, som icke ansåge frågan

vara av större ekonomisk betydelse, erinrade örn det principiellt oriktiga

i att upphäva en i laga ordning meddelad rättighet.

Sveriges redareförening uttalade sig emot varje begränsning av tiden för

rätt till restitution av B-skatt. Sjöfartsnäringen befunne sig i ett sådant läge,

att densamma i allmänhet icke kunde förväntas komma i tillfälle att utnyttja

sin rätt till restitution, om tiden för densamma begränsades på det av beredningen

föreslagna sättet. Såsom kammarrätten uttalat i förenämnda utlåtande

den 10 februari 1926 vilade restitutionen av B-skatt på en förbindelse,

som staten åtagit sig i gengäld för en skatt, som enligt lagstiftarens motiv eljest

icke skulle hava pålagts; denna förbindelse syntes icke ensidigt kunna

av staten brytas.

I en vid 1935 års riksdag väckt motion II: 319 hemställdes om ändring

eller förtydligande i bestämmelserna om restitution av B-skatt enligt förordningen

den 14 maj 1926 i sådan riktning, att inländska aktiebolag och solidariska

bankbolag, de där innehade såväl B-beskattade som icke B-beskatlade

tillgångar, vilka kunde tänkas använda till utdelning i vanlig ordning,

med avseende å rätten till dylik restitution skulle anses hava för utdelningen

i första hand tagit i anspråk tillgångar av förstnämnda slag inom

de av samma bestämmelser i övrigt uppställda gränserna. Till stöd för

denna hemställan anfördes i motionen bland annat följande. Vid tillämpning

av bestämmelserna om restitution av B-skatt hade för lösande av frågan,

huruvida till den utdelning, varå kravet å restitution grundade sig, använts

B-beskattade medel eller icke, uppställts den presumtionen, att utbetalningen

i första hand skett med användande av B-beskattade medel. Innebörden

av denna presumtion hade, såvitt anginge ansökningar om restitution,

innan B-skatten upphävdes, klarlagts genom vissa av regeringsrätten

meddelade utslag. Sålunda finge anses fastslaget, att utdelningen principiellt

tagits av B-beskattade medel, oavsett örn detta framginge av beslutet om

utdelningen eller om dylika medel enligt räkenskaperna innestått, men att

därvid undantoges ett belopp, motsvarande den till A-skatt taxerade inkomsten,

minskad med därå belöpande utskylder. I och med att B-skatten

upphävts, framträdde svårigheterna vid restitution av dylik skatt med ökad

skärpa. I valet mellan B-beskattade och icke B-beskattade tillgångar, de

senare intjänade före skattens införande, hade regeringsrätten givit företrädet

åt den för bolagen gynnsammaste tolkningen. Det kunde då förväntas,

att i motsvarande situation, där skillnaden endast läge i, att de

icke B-beskattade medlen intjänats efter skattens upphävande, samma för

de skattskyldiga bolagen gynnsamma princip skulle följas. Efter denna förutsättning

bade också restitution av B-skatt i det stora flertalet fall ägt

rum för tiden efter år 1926. Emellertid hade den 6 november 1934 i rego
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

ringsrätten meddelats två utslag (K. Å. 1934 ref. 57 och not Fi. 705) avmotsatt

innebörd. Dessa innefattade godkännande av en utav länsstyrelsen

i Malmöhus län tillämpad princip, enligt vilken till utdelning, som ägt rum

efter år 1926, skulle anses i första hand hava använts medel, vilka avsatts

efter B-skattens upphävande. Såvitt man kunde bedöma av den avfattning,

regeringsrättens nyssnämnda utslag erhållit, skulle därvid anses, att

till utdelning visst år — i den mån utdelningen icke täckts av senaste årets

vinst, beräknad enligt taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

efter avdrag för därå belöpande kronoutskylder — tagits i anspråk i första

hand vad som fonderats närmast föregående år, därefter vad som fonderats

året dessförinnan och så vidare. Resultaten bleve i de angivna fallen, att

begärd restitution av B-skatt i regel icke kunde medgivas.

I ett av kammarrätten i anledning av motionen avgivet yttrande erinrade

kammarrätten, att genom den av regeringsrätten ändrade praxis i mål angående

restitution av B-skatt komme bolagens möjlighet att erhålla dylik

restitution att i hög grad minskas. De svårigheter i bevisningshänseende,

som föranleddes av den av regeringsrätten senast tillämpade principen, ansåge

kammarrätten under årens lopp alltmera komma att ökas, och det finge

därför anses såsom säkert att, även örn restitutionsrätten under obegränsad

tid framåt bibehölles, åtskilliga bolag aldrig komme att återfå tidigare erlagd

B-skalt, som de vid användning av den förut gällande presumtionen

skulle hava kunnat erhålla. Motionären avsåge, att på lagstiftningens väg

åter sätta bolagen i det gynnsammare läge i processuellt hänseende, i vilket

de förut befunnit sig. Huruvida motionens syfte borde genom lagstiftning

tillgodoses, vöre i avsevärd mån beroende av den aktuella frågan om avveckling

av rätten att åtnjuta restitution av B-skatt. Härutinnan anförde

kammarrätten bland annat följande.

Från statens synpunkt torde upphävandet med det snaraste av restitutionsrätten

vara önskvärd. För bolagen vore det däremot betydelsefullt, att

avvecklingen skedde på sådant sätt, att B-skattemedel i största möjliga mån

kunde återgå till bolagen. Kammarrätten ansåge sig höra från juridisk synpunkt

framhålla, att ett upphävande utan vidare av restitutionsrätten skulle

innebära en uppenbar kränkning av den rätt till återfående av erlagd skatt,

som bolagen vid B-skattens införande tillförsäkrats. Det organiska sammanhanget

mellan skattskyldighet och restitutionsrätt framginge klart av 1919

års bevillningsutskotts uttalande vid nämnda skatts tillkomst och i överensstämmelse

härmed hade vid B-skattens upphävande år 1926 lämnats uttryckliga

bestämmelser om orubbad rätt till fortsatt restitution av erlagd fiskal

De alltjämt talrikt inkommande ansökningarna om restitution av

B-skatt funne kammarrätten tydligt vittna om, att bolagen betraktade det

som en väsentlig fördel att återbekomma sådana skattemedel, och det torde

icke finnas något tvivel om att icke stora återbetalningar av B-skatt från

statsverkets synpunkt ansåges som en olägenhet, som icke kunde uppvägas

av utsikten att någon gång i framtiden i stället erhålla större belopp i utskiftningsskatt.

Örn kammarrätten sålunda i likhet med motionären ansåge

starka skäl tala för att bolagen i största möjliga mån sattes i tillfälle

att återbekomma erlagda B-skattemedel, ansåge sig ämbetsverket böra mot

motionens innehåll i juridiskt-tekniskt hänseende uttala betänkligheter. Att

till vinnande av visst syfte stadga att ett visst åskådningssätt skulle gälla

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

9

beträffande förhållanden, som inträffat under en tidigare tidrymd, samt ett

motsatt åskådningssätt för tiden därefter, funne kammarrätten inkonsekvent.

Ju längre tiden löpte och man avlägsnade sig från de år, då B-skatten utgått,

desto mera sällan torde för övrigt den av motionären förordade presumtionen

överensstämma med verkliga förhållanden. Enligt kammarrättens

förmenande måste det anses olämpligt, att presumtionen lagfästes. — Ansåges

bolagen skola i största möjliga utsträckning återfå erlagd B-skatt,

måste man fråga sig, örn detta resultat ej kunde vinnas utan lagfästande

av omtvistliga presumtioner och utan bibehållande av det konstlade sambandet

mellan restitution och utdelningar, vilka ofta faktiskt icke verkställdes

med B-beskattade medel. Den utväg, som därvid läge närmast till hands,

bestode uti, att bolagen helt enkelt berättigades att helt — eventuellt genom

de restituerade beloppens fördelning å flera år — återfå sina inbetalda skattebelopp.

Därest av statsfinansiella skäl en sådan utväg icke vore lämplig,

torde i allt fall restitution av viss del av nämnda skattemedel — exempelvis

med vissa procent därav — kunna ske. En återbäring utan anlitande av

det nuvarande omständliga och till sin utgång ofta tvivelaktiga restitutionsförfarandet

skulle säkerligen, även om återbäringen omfattade allenast en del

av den betalda skatten, för de intresserade bolagen komma att befinnas tillfredsställande.

Måhända skulle därvid de begränsningar i restitutionsrätten,

som införts genom förordningen den 14 maj 1926 (nr 126), bibehållas, och

vissa andra inskränkningar kunde även tänkas erforderliga. Någon bestämd

lösning av spörsmålet ansåge sig kammarrätten emellertid icke kunna

angiva, utan syntes frågan lämpligen böra göras till föremål för särskild

utredning. Kammarrätten ansåge önskvärt, att en sådan utredning med det

snaraste komme till stånd icke minst av den anledningen, att de alltjämt

talrikt förekommande målen rörande restitution av B-skatt på grund av sin

invecklade beskaffenhet vållade såväl de beslutande myndigheterna som bolagen

mycket besvär.

Riksdagen, som icke biträdde det i motionen II: 319 framställda yrkandet,

anhöll emellertid i förutberörda skrivelse nr 283 under åberopande av bevillningsutskottets,

av riksdagen godkända betänkande nr 56, att Kungl.

Majit ville föranstalta örn utredning av frågan om avveckling av aktiebolagens

rätt att åtnjuta restitution av B-skatt samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt förenämnda betänkande framhöll bevillningsutskottet, att utskottet

funnit de skäl, som kammarrätten anfört mot ett bifall till motionen, vara

(övertygande. Den rättstillämpning, som kommit till uttryck i regeringsrättens

utslag den 6 november 1934, finge anses ansluta sig till den uppfattning

i frågan, som angavs såväl av 1924 års bevillningsutskott som även

av vederbörande departementschef vid framläggandet av 1926 års proposition

med förslag till B-skattens upphörande. Vad anginge frågan om avveckling

av rätten till restitution av B-skatt anförde utskottet, att utskottet

i anslutning till vad såväl kammarrätten som bolagsskatteberedningen uttalat

funnit önskvärt, att denna rätt inom en nära framtid upphävdes. Genom

den ändrade praxis i fråga örn restitutionsrätten komme aktiebolagens

möjlighet att vinna restitution av B-beskattade medel alt i hög grad minskas.

Principiellt sett borde restitutionsrätten tillkomma endast sådana bolag, vilkas

utdelningsbara tillgångar nedgått efter den 31 december 1924 respektive

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

efter utgången av det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1

mars 1925. På grund av taxeringstekniska förhållanden -— i regel till följd

av den år 1928 införda befrielsen för bolag från taxering för inkomst genom

utdelning — hade man emellertid att räkna med att, även efter det praxis

kommit att följa regeringsrättens utslag, åtskilliga bolag, jämväl i andra fall

än där nämnda principiella förutsättning förelåge, kunde bliva berättigade

till restitution av B-skatt. Ett bibehållande av restitutionsrätten torde därför

medföra uppenbara ojämnheter de olika bolagen emellan. Då utskottet sålunda

ansett sig böra förorda restitutionsrättens avskaffande, hade utskottet

haft att taga ståndpunkt till den av kammarrätten berörda frågan örn bolagens

rätt till ersättning på grund härav. Genom utskiftningsskattens tillkomst

läte det sig visserligen ur teoretisk synpunkt försvara att avskaffa

restitutionsrätten utan särskild ersättning, då varje restitution av B-skatt

medförde en motsvarande ökning av skyldigheten att utgöra utskiftningsskatt,

men det syntes dock skäligt att frågans materiella sida undersöktes.

Vid övervägande av på vad sätt bolagens berörda anspråk lämpligen borde

tillgodoses, hade utskottet ansett närmast böra ifrågakomma, att tillräckligt

rådrum bereddes bolagen att träffa sina anstalter för erhållande av restitution.

Huru långt rådrum, som därvid skulle utmätas, borde enligt utskottets

uppfattning bliva beroende av det värde en fortsatt restitutionsrätt kunde

anses motsvara. Ett bedömande härav torde knappast vara möjligt utan att

man med ledning av de restitutionsbeslut, som under de senaste åren meddelats,

vunne kännedom om, i vilken utsträckning berättigade anspråk på

restitution framkommit.

Det i förenämnda promemoria framlagda förslaget innebär, att restitutionsrätten

skall bringas att upphöra efter viss tid. Enligt förslaget skall

restitution av B-skatt icke äga rum, då beslutet örn utdelning fattats efter

utgången av år 1939. Som motivering härför anföres:

Genom den av regeringsrätten ändrade praxis i mål angående restitution

av B-skatt har aktiebolagens möjlighet att erhålla sådan restitution blivit

i hög grad minskad. I sitt yttrande över motionen II: 319 har kammarrätten

beträffande detta spörsmål framhållit bland annat, att de svårigheter

i bevisningshänseende, som föranledas av den av regeringsrätten senast tilllämpade

principen, under årens lopp alltmera komma att ökas. I anledning

härav har kammarrätten ansett såsom säkert att, även om restitutionsrätten

under obegränsad tid framåt bibehålies, åtskilliga bolag aldrig komma att

återfå tidigare erlagd B-skatt, som de vid användning av den förut gällande

presumtionen skulle hava kunnat erhålla. Den strängare tolkning av 1926

års bestämmelser i ämnet, som kommit till uttryck i den ändrade praxis,

innebär, att endast sådana bolag, vilka kunna verkställa betydande utdelningar

av fonderade vinstmedel, för framtiden kunna erhålla restitution av

erlagd B-skatt. Då nyssberörda bestämmelser synas tillämpliga å allenast

ett fåtal bolag, torde den rätt till återfående av dylik skatt, som bolagen

tillförsäkrats vid B-skattens införande och som lämnats orubbad vid samma

skatts upphävande, numera äga ett relativt ringa värde för bolagen i allmänhet.

Frågan om avveckling av rätten till restitution av B-skatt har på grunÖ

av den ändrade praxis erhållit ökad aktualitet. Sålunda har kammarrätten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

11

i sitt yttrande över motionen II: 319 ansett önskvärt, att en utredning om

avveckling av restitutionsrätten snarast komme till stånd icke minst av den

anledningen, att målen rörande restitution av B-skatt på grund av sin invecklade

beskaffenhet vålla såväl de beslutande myndigheterna som bolagen

mycket besvär. I anslutning till vad kammarrätten och bolagsskatteberedningen

uttalat, har 1935 års riksdag under åberopande av bevillningsutskottets

betänkande nr 56 jämväl funnit önskvärt, att denna rätt inom en nära

framtid upphäves.

Med hänsyn till de förut berörda verkningarna av den ändrade praxis

på förevarande område synas icke några mera vägande invändningar kunna

göras mot ett upphävande av restitutionsrätten. I följd härav och då, såsom

förut framhållits, värdet av restitutionsrätten för bolagen numera är relativt

ringa, skulle måhända kunna ifrågasättas, om icke en avveckling av berörda

rätt borde ske utan vidare ersättning för bolagen. Då emellertid vissa bolag

jämväl enligt den ändrade praxis kunna komma i åtnjutande av restitution,

synes skäligt, att dessa bolag på sätt bevillningsutskottet framhållit beredas

möjlighet att under en viss övergångstid träffa sina anstalter för erhållande

av restitution av B-beskattade medel.

Bolagsskatteberedningen, som även förordat ett visst rådrum för bolagen,

inom vilket dessa skulle äga vidtaga sina dispositioner, ansåg en övergångstid

av fem år efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdades,

vara tillräcklig. Därest beslut i sådan riktning fattats av riksdagen

under år 1932, skulle beslut örn utdelning av beskaffenhet att berättiga till

restitution av B-skatt enligt beredningens förslag böra vara fattat före den 1

januari 1938. 1 anledning av beredningens förslag uttalade sig kammar
rätten

med flera för en beräkning av rådrummet till minst tio år.

Vad angår beräkningen av rådrummet torde såväl bolagsskatteberedningens

som kammarrättens föreslagna övergångstid hava utmätts under hänsyntagande

till den praxis, som gällde vid tiden för deras förslag. Då emellertid

såsom förut framhållits bolagens möjlighet att erhålla restitution blivit

i hög grad minskad genom den ändrade praxis, synes, utan att bolagens

rätt härutinnan kränkes, övergångstiden numera kunna bestämmas kortare

än enligt beredningens förslag. På grund av det anförda har denna övergångstid

lämpligen synts kunna bestämmas till utgången av år 1939. Under

denna övergångstid skola bolagen hava möjlighet att genom utdelning av besparade

vinstmedel i vanlig ordning vinna rätt till restitution av erlagd fiskal.

Jag övergår härefter till en redogörelse för det huvudsakliga innehållet av

yttrandena över det i promemorian framlagda förslaget.

Kammarrätten anför:

Att det från praktisk synpunkt vore önskvärt, att rätten till restitution av

B-skatt avvecklades, torde numera allmänt erkännas. Däremot syntes meningarna

vara delade rörande spörsmålet i vad mån och på vad sätt bolagen

skulle kunna före avvecklingens slutförande återfå av dem erlagda, ännu

icke restituerade B-skattemedel. Kammarrätten hade redan vid flera tillfällen

yttrat sig angående nämnda spörsmål. .Senast hade detta skott i lörcnämnda

utlåtande i anledning av remiss av en vid 1935 års riksdag väckt

motion 11:319 örn ändring eller förtydligande i bestämmelserna örn restitution

av B-skatt. Vad kammarrätten i nämnda utlåtande anfört finge ämbetsverket

ånyo åberopa och därvid ännu en gång framhålla, att bolagen måste

anses berättigade att i största möjliga utsträckning återfå av dem erlagd Ilskatt.

Då den hittills anvisade vägen för dylika skattemedels återbekomma^

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

de genom den ändrade praxis i restitutionsmål numera i allmänhet icke torde

vara framkomlig och restitutionsrätten således för de flesta företagen blivit

illusorisk, borde, såsom kammarrätten i sitt omförmälda utlåtande framhållit,

utredning verkställas, huruvida icke bolagen på annan väg skulle kunna återfå

erlagd B-skatt. Da emellertid, såvitt av den remitterade promemorian framginge,

sådan utredning icke verkställts, nödgades kammarrätten i frågans nuvarande

läge avstyrka det vid promemorian fogade förslaget och hemställde,

att en utredande undersökning i det av kammarrätten ifrågasatta hänseendet

snarast möjligt igångsattes.

Kammarrätten har slutligen uttalat, att därest det remitterade förslaget

skulle anses böra utan föregången dylik undersökning göras till föremål för

proposition till riksdagen, det torde vara i överensstämmelse med hittills

meddelade föreskrifter örn B-skatten, att själva utdelningen och icke beslutet

om utdelning angives som det före utgången av år 1939 inträffade

rättsfaktum, som utgör en förutsättning för restitutionen. I enlighet härmed

har kammarrätten föreslagit ändring i det vid promemorian fogade författningsförslaget.

Statskontoret yttrar:

Såsom framhölls av bevillningsutskottet vid 1919 års riksdag (betänkande

nr 52) i samband med frågan örn B-skattens införande, kunde denna skatt

betraktas såsom ett provisorium, en villkorlig skatt, som av bolagen förskotterades

i avbidan på den faktiska skattskyldighetens överflvttande på delägarna

och skattens uttagande i dess definitiva form. Då B-skatten upphävdes

från och med den 1 januari 1927, hade det därför blivit erforderligt

att meddela särskilda bestämmelser rörande restitution av dylik skatt efter

nämnda dag. Ett upphävande av den rätt till restitution, som härigenom

medgivits, måste enligt statskontorets mening ur principiella synpunkter vara

ägnat att ingiva betänkligheter. Å andra sidan torde numera allmänt erkännas,

att det av praktiska skäl vöre önskvärt, att en avveckling av restitutionsrätten

komme till stånd. Betänkligheterna mot ett upphävande av restitutionsrätten

syntes för den skull böra vika, under förutsättning att en tillräckligt

lång övergångstid bestämdes. Betonas finge, att för det övervägande

flertalet bolag värdet av en fortsatt restitutionsrätt numera torde vara

jämförelsevis ringa med hänsyn till den praxis i restitutionsmål, som av

regeringsrätten från år 1934 tillämpades. Möjligheten att vinna restitution

av B-skatt hade härigenom i hög grad minskats och de bevisnings- och andra

svårigheter, som i förevarande avseende mötte, komme givetvis att ytterligare

ökas ju längre tiden löpte. Statskontoret ville av dessa skäl icke motsätta

sig ett bifall till förevarande förslag, men ifrågasatte, om icke den övergångstid,

efter vilken rätten till restitution skulle upphöra, borde tillmätas

något längre än som i promemorian föreslagits. Detta syntes önskvärt även

ur den synpunkten, att ett alltför kort rådrum skulle kunna medföra viss

frestelse för bolagen att företaga ur likviditetssynpunkt olämpligt stora utdelningar.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande lämnat sammanställningar rörande

dels B-skattens avkastning under de budgetår, för vilka denna skatt

varit uppförd bland riksstatens inkomsttitlar dels antalet restituerade belopp

och summa restitutionsbelopp under de tre senast förflutna budgetåren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180-

13

Beträffande B-skattens avkastning under budgetårsperioden 1920—1926/1927

hänvisar ämbetsverket till följande tablå:

Inkomster

milj. kr.

Utgifter

milj. kr.

Behållen

inkomst

milj. kr.

1920 ...............

—

10.62

1921 ...............

......... 12.35

0.0 4

12.31

1922 ...............

0.13

11.46

Vi—30/e 1923 .........

......... 0.46

0.41

0.05

1923/24 .............

1.01

3.64

1924/25 .............

0.43

3.12

1925/26 .............

......... 4.10

0.24

3.8 6

1926/27 .............

0.30

3.38

Summa 51. o o

2.56

48.4 4

Härefter anför riksräkenskapsverket följande:

De i tablån redovisade inkomsterna och utgifterna representerade, bortsett

från eventuella omföringsbelopp, influten B-skatt respektive restitutioner (intill

30 juni 1923 jämväl avkortningar) av B-skatt. Efter utgången av budgetåret

1926/27 hade influtit allenast vissa mindre skattebelopp avseende resterd

B-skatt. Utgifter avseende restitution av B-skatt hade under följande

budgetår avförts till växlande belopp.

Antalet restituerade belopp och summa restitutionsbelopp under vart och

ett av budgetåren 1932/33—1934/35 framginge av efterföljande, med ledning

av länsräkenskapernas uppgifter utarbetade sammanställning:

1932/33

1933/34

1934/35

Antal

restituerade

belopp

... 65

... 249

... 132

Summa

restitutionsbelopp

milj. kr.

0.7 8

2.28

1.12

Restitutionsförfarandets relativt stora omfattning under de i denna tablå

redovisade budgetåren torde sammanhänga med att bolagen under den senast

förflutna depressionsperioden blivit nödsakade att för utdelningarnas upprätthållande

i betydande omfattning disponera under tidigare år fonderade

vinstmedel.

De av riksräkenskapsverket sålunda lämnade uppgifterna gåve vid handen,

att rätten att erhålla restitution av erlagd B-skatt varit av väsentlig ekonomisk

betydelse för bolagen. Särskilt anmärkningsvärt vore, att restitulionerna under

de tre senast förflutna budgetåren uppgått till så avsevärda belopp.

Genom den av regeringsrätten ändrade praxis i mål angående restitution

av B-skatt hade emellertid, på sätt promemorian utvisade, aktiebolagens möjlighet

att erhålla sådan restitution blivit i hög grad minskad. Enligt denna

ändrade praxis skulle nämligen för framtiden endast sådana bolag, vilka

vore i stånd att verkställa mycket stora utdelningar av fonderade vinstmedel,

kunna erhålla restitution av B-skatt. Vidare vore av betydelse, att de svårigheter

i bevisningshänseende, som föranleddes av den av regeringsrätten senast

tillämpade principen, skulle under årens lopp alltmera komma att ökas.

Vid sådant förhållande torde, såsom i promemorian framhållits, den rätt till

återfående av B-skatt, som bolagen tillförsäkrats vid skattens införande och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO
-

som lämnats orubbad vid dess upphävande, numera äga ett relativt ringa

värde för bolagen i allmänhet. Med hänsyn härtill och då restitutionsförfarandet

måste anses medföra avsevärda olägenheter för statsverket, finge

riksräkenskapsverket, som jämväl av principiella skäl måste finna en till

tiden obegränsad rätt till restitution föga rationell, för sin del tillstyrka, att

rätten till restitution av B-skatt upphävdes.

För att beträffande sådana bolag, vilka jämväl enligt den ändrade praxis

kunde komma i åtnjutande av restitution, bereda möjlighet att vidtaga anstalter

för erhållande av restitution vid utdelning av B-beskattade medel, syntes

emellertid skäligt, att viss övergångstid fastställdes. Bolagsskatteberedningen

hade i sitt år 1931 avgivna betänkande föreslagit en övergångstid av fem år,

medan kammarrätten i anledning av beredningens förslag uttalat sig för en

övergångstid av minst tio år. I promemorian hade övergångsperioden ansetts

kunna begränsas till utgången av år 1939. Riksräkenskapsverket finge

för sin del förorda, att berörda övergångstid icke fastställdes till kortare tidrymd

än den av bolagsskatteberedningen föreslagna eller fem år.

Jämlikt anmodan vid remissen hava länsstyrelserna i samband med sina

yttranden över den remitterade promemorian lämnat uppgifter dels rörande

antalet under åren 1931—1935 inkomna ansökningar örn restitution av Bskatt

dels ock i huru många av dessa fall dylik restitution helt eller delvis beviljats

av dem. En sammanfattning av dessa uppgifter återfinnes i följande

tablå:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180-

15

Länsstyrelse

Antal ansökningar under åren

1931—1935

till länssty- relserna in- komna

helt eller

delvis

bifallna

avslagna

Överståthållarämbetet..............................

146

132

14

Stockholms län................................

6

6

—

Uppsala > ................................

11

11

—

Södermanlands > ................................

5

5

—

Östergötlands » ................................

27

26

1

Jönköpings > ................................

4

4

—

Kronobergs > ................................

6

6

—

Kalmar > ................................

5

5

—

Gotlands > ................................

—

—

—

Blekinge > ................................

7

7

—

Kristianstads » ................................

21

21

—

Malmöhus > ................................

*54

30

10

Hallands > ................................

6

6

—

Göteborgs och Bohus län..........................

67

65

2

Älvsborgs län................................

2 32

30

—

Skaraborgs > ................................

3

3

—

Värmlands > ................................

9

7

2

örebro > ................................

12

12

—

Västmanlands > ................................

314

14

—

Kopparbergs > ................................

46

5

—

Gävleborgs > ................................

22

21

1

Västernorrlands > ................................

27

27

—

Jämtlands » ................................

1

1

—

Västerbottens > ................................

7

7

—

Norrbottens » ................................

2

2

—

Summa

500

453

30

Vissa länsstyrelser hava till belysande av, huru antalet ansökningar fördelas

å de olika åren och huru många ansökningar som för varje år helt eller delvis

bifallits eller avslagits, lämnat uppgifter, vilka framgå av följande sammanställning:
-

1 14 ansökningar ej slutbehandlade. — ‘ 1 ansökan återkallad och 1 ansökan ej slutbehandlad.

— 4 Exakt uppgift har ej kunnat lämnas. — 4 1 ansökan ej slutbehandlad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

05

A n

t a 1

a n

sök

n i n

gar

å r:

Summa

ansökningar

arén iuoi—ludo

1931

1932

1933

1934

1935

Länsstyrelse

helt

helt

helt

helt

helt

helt

in-

eller

av-

in-

eller

av-

in-

eller

av-

in-

eller

av-

in-

eller

av-

eller

av-

korn-

delvis

slag-

korn-

delvis

slag-

korn-

delvis

slag-

korn-

delvis

slag-

korn-

delvis

slag-

delvis

slag-

na

bi-

na

na

bi-

na

na

bi-

na |

na

bi-

na

na

bi-

na

bi-

na

fallna

fallna

fallna

|

fallna

fallna

fallna

Överståthållarämbetet ..

3

3

__

2

1

i

73

72

i

49

48

i

19

8

ii

146

132

14

Stockholms län......

—

—

—

1

1

—

2

2

—

3

3

—

—

—

—

6

6

—

Uppsala » ......

—

—

—

1

1

—

7

7

—

3

3

—

—

—

—

11

11

—

Södermanlands > ......

—

—

—

—

—

—

4

4

—

1

1

—

—

—

—

5

5

—

Östergötlands • ......

—

—

—

5

5

—

8

8

—

9

9

—

5

4

i

27

26

1

Jönköpings » ......

1

1

—

—

—

-

3

3

—

—

—

—

—

—

—

4

4

—

Kronobergs » ......

1

1

—

1

1

—

2

2

—

2

2

—

—

—

—

6

6

—

Kristianstads > ......

1

1

—

5

5

—

10

10

—

5

5

—

—

—

—

21

21

—

Göteborgs och Bohus län

6

6

—

12

12

—

7

6

i

33

32

i

9

9

—

67

65

2

Älvsborgs län ......

—

—

—

7

7

—

11

11

—

12

12

—

>2

—

—

>32

30

—

örebro » ......

1

1

—

1

1

—

3

3

—

5

5

—

2

2

—

12

12

—

Kopparbergs » ......

—

—

—

—

—

—

3

3

—

2

2

-

»1

—

—

* 6

5

—

Summa

13

13

—

35

34

i

133

131

2

124

122

2

‘-»38

23

12

>->343

323

17

1 1 ansökan återkallad och 1 ansökan ej slutbehandlad.

> 1 ansökan ej slutbehandlad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 So
-

ll

Av länsstyrelserna hava 18 tillstyrkt det i promemorian framlagda förslaget,

medan 3 länsstyrelser (Kalmar, Älvsborgs och Värmlands län) hava uttalat

sig för en något längre övergångstid, och 4 länsstyrelser (Stockholms,

Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län) hava förordat en

övergångstid av fem år efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet

utfärdas.

Från länsstyrelsernas yttranden må anmärkas följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Den av kammarrätten på sin tid hävdade

synpunkten på restitutionsrätten såsom en riksdagens utfästelse, svarande mot

skyldigheten att erlägga B-skatt, ansåge länsstyrelsen givetvis principiellt riktig

men i likhet med bolagsskatteberedningen funne länsstyrelsen å andra sidan,

att berörda förhållanden icke borde få hindra en önskvärd avveckling

av restitutionsrätten. I fråga om utmätandet av den övergångstid, som måste

bliva erforderlig, därest restitutionsrätten skulle kunna upphävas utan kränkande

av aktiebolagens rätt, syntes allt för stor betydelse icke böra tillmätas

den i promemorian omförmälda ändring av praxis i mål angående restitution

av B-skatt. Länsstyrelsen ville för sin del icke tillstyrka kortare övergångstid

än fem år efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdades.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Enligt länsstyrelsens mening kunde det

icke anföras bärande skäl för att ifrågavarande rätt till restitution skulle bibehållas

för obegränsad tid. Det vore däremot, såsom från olika håll uttalats,

icke minst från statens synpunkt otvivelaktigt ett avsevärt intresse, att

denna rätt bringades att upphöra inom en nära framtid. Så syntes också

kunna ske utan ersättning till bolagen och utan att därigenom de bolags rätt

träddes för nära, vilka påförts B-skatt. Vid bedömande härav syntes vara att

beakta ej blott utskiftningsskattens tillkomst respektive sambandet emellan

restitution av B-skatt och skyldighet att utgöra utskiftningsskatt utan ock

det förhållandet, att restitutionsrättens värde även eljest av praktiska skäl

med varje år bleve så mycket mindre och att sådan rätt, även om den bibehölles,

säkerligen praktiskt sett snart funnes värdelös. Måhända kunde emellertid

utan större olägenhet för det allmänna och borde med hänsyn till

vad från olika håll för bolagen med utgångspunkt från förutsättningarna

vid B-skattens införande anförts ett ej alltför kort tillmätt rådrum, innan

rätten till restitution av B-skatt upphörde, beredas bolagen. Bolagsskatteberedningens

förslag i sådant avseende, fem år, syntes därför kunna vara

att föredraga framför den kortare tid, som föreslagits i det remitterade författningsförslaget.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Såsom i promemorian erinrats torde den rätt

till restitution av B-skatt, som tillförsäkrats vederbörande, då de av B-skatten

drabbade fonderade medlen utdelades till delägarna i ett aktiebolag, få betraktas

såsom en utfästelse från det allmännas sida. Ur denna synpunkt

kunde det visserligen synas oriktigt, att nu förefintlig rätt till restitution upphävdes,

då härigenom den gjorda utfästelsen ryggades. Å andra sidan måste

det emellertid sägas, alt rent praktiska skäl talade för, att den förefintliga

restitutionsrätten avvecklades. Redan nu torde det bereda avsevärda svårigheter

att förebringa nöjaktig utredning örn förhandenvaron av förutsättningarna

för restitution av här ifrågavarande skatt, vilken omständighet i

åtskilliga fall torde hava avhållit ett måhända restitutionsberättigat företag

från att söka restitution, och man torde vara berättigad till antagandet, att

dessa svårigheter ökades, ju längre tiden framskrede. Även örn länsstyrelsen

sålunda icke hade något i sak att erinra mot att den i promemorian ifrågasatta

avvecklingen av här ifrågavarande restitutionsrätt komme till stånd,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 samt. Nr ISO. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

syntes det dock länsstyrelsen påkallat, att en något längre tidrymd tillmättes

för denna avveckling, än vad som i promemorian därutinnan föresloges.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I uppkomna frågor rörande B-skatte
restitution

på grund av utdelning efter B-skattens avskaffande hade länsstyrelsen

förutsatt, att restitution borde ifrågakomma endast i den mån sökandebolagets

tillgångar nedbringats under det värde, de hade vid B-skatteperiodens

slut, och hade denna uppfattning jämväl vunnit regeringsrättens

gillande. Som emellertid, enligt redan förut gällande rättspraxis, tillgångarna

för varje år skulle anses ökade med det till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet efter avdrag för därå belöpande kronoutskylder och

minskade med verkställd utdelning, så kunde för sådana bolag, vars tillgångar

i verkligheten därjämte ökades med icke taxerade utdelningar från

andra bolag, rätt till B-skatterestitution uppkomma tidigare än rätteligen

bort vara fallet. Ehuru restitution på grund av en spärrbestämmelse aldrig

finge ske för sammanlagt högre belopp än som motsvarade de vid B-skattens

avskaffande befintliga utdelningsbara tillgångarna, medförde likväl

restitutionsrättens bibehållande till följd av nyssnämnda och jämväl vissa

andra taxeringstekniska förhållanden icke önskvärda ojämnheter de olika

holagen emellan. Särskilt med hänsyn härtill och då det genom sammanhanget

mellan B-skatterestitution och utskiftningsbeskattning läte sig teoretiskt

försvara att avskaffa restitutionsrätten samt denna redan nu torde hava

tämligen ringa värde för bolagen i allmänhet, funne sig länsstyrelsen böra

förorda det remitterade förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Såvitt länsstyrelsen nu kunde

bedöma saken torde icke något större antal ansökningar örn restitution av

B-skatt kunna väntas framdeles utan endast mera sporadiska fall komme

ifråga. Det förslag till avveckling av rätten till restitution, som i promemorian

innefattades, syntes länsstyrelsen utgöra en naturlig följd av det läge,

vari denna fråga kommit, närmast i anledning av den betydelsefulla ändringen

i principerna för restitution genom regeringsrättens utslag den 6 november

1934 och som medfört, att bolagens möjligheter att återfå innestående

B-skatt i hög grad minskats. Emellertid holle länsstyrelsen före, att föreslagna

avvecklingstiden till 1939 års slut vore väl kort och i onödan gåve

aktiebolagen anledning till erinran mot rättsförlust, som därmed kunde

följa. Länsstyrelsen ansåge därför, att tiden borde idsträckas till fem år

efter utgången av detta år, d. v. s. till utgången av år 1941.

Länsstyrelsen i Värmlands län: På skäl, som i promemorian anförts, syntes

en avveckling av rätten att erhålla restitution av B-skatt utan olägenhet

kunna ske. Den ändrade praxis i mål angående restitution av sådan skatt,

som kommit till uttryck i regeringsrättens två särskilda utslag under år

1934, torde nämligen medföra, att möjligheten att hädanefter erhålla sådan

restitution bleve i hög grad begränsad. Visserligen hade bolagen vid Bskattens

införande tillförsäkrats rätt att restitutionsvis återfå den erlagda

skatten i och med de fonderade medlens utdelande, en bestämmelse, som

också lämnats orubbad, då skatten upphörde att utgå, men denna rätt måste

numera anses äga ett ringa värde. Då det emellertid funnes bolag, som

under vissa förhållanden kunde tänkas i framtiden vara berättigade att erhålla

restitution av dylik skatt, måste det dock vara skäligt, att dessa bolag

bereddes möjlighet att under en viss övergångstid träffa anstalter för erhållande

av sådan rätt. Såsom lämplig sådan övergångstid hade i förslaget

till förordning i ämnet föreslagits utgången av år 1939. Utan att göra

något bestämt uttalande ansåge sig länsstyrelsen böra ifrågasätta, örn icke

någon förlängning av övergångstiden, förslagsvis till 1942 års utgång, skulle

vara att förorda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO
-

19

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen ville för sin del tillstyrka,

att rätten till restitution av B-skatt avvecklades, så snart ske kunde, utan

att bolagens rätt träddes för nära. Detta senare torde icke ske, såvida tillräckligt

rådrum lämnades dem att verkställa utdelningar av B-beskattade

medel. Nu vore det visserligen så, att med den ståndpunkt, regeringsrätten

1934 intagit, då den ansåge, att till utdelning efter 1926 skulle anses hava

i första hand använts medel, som avsatts efter sistnämnda år, bolagen i realiteten

i viss mån redan betagits nämnda rätt, nämligen då efter 1926 fonderade

medel överstege efter nämnda år verkställda utdelningar. Skulle

emellertid ett bolag i fall, då verkligen B-beskattade medel använts för utdelning,

icke komma i åtnjutande av restitution av erlagd B-skatt, uppvägdes

denna förlust av en lindring i utskiftningsskatten, därest bolaget utskiftade

nämnda medel, i det att den senare skatten utginge efter högre procentsats

än den förra. Även om rätten till restitution för bolagen i allmänhet

efter ändrad praxis i högsta instans skulle äga ringa värde, ansåge länsstyrelsen

dock, att det lämnade rådrummet icke borde göras för knappt och

holle i likhet med bolagsskatteberedningen före, att nämnda rätt icke borde

vara förverkad, såvida den grundade sig på utdelning, varom beslut fattats

inom fem år efter utgången av det år, under vilket förordning i ämnet utfärdades

och trädde i kraft.

Kommerskollegium har i anledning av den remitterade promemorian lämnat

handelskamrarna i riket samt Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

industriförbund, fullmäktige i Jernkontoret och Sveriges redareförening

tillfälle att yttra sig i ärendet. Från samtliga nämnda organisationer nied

undantag av Gotlands handelskammare och Sveriges allmänna exportförening

har kommerskollegium erhållit yttranden.

Innan jag redogör för kommerskollegii utlåtande må från nämnda organisationers

yttranden anföras följande.

Smålands och Blekinge handelskammare har funnit en avveckling av rätten

till restitution av B-skatt i enlighet med föreliggande förslag lämplig.

Skånes handelskammare har, under erinran att restitutionsrätten numera

torde vara av relativt ringa värde för bolagen, framhållit, att det syntes som

om några berättigade intressen ej träddes för nära, därest bolagen såsom

föreslagits bibehölles vid möjligheten att genom beslut före utgången av år

1939 träffa erforderliga avgöranden. Av liknande skäl har Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare lämnat förslaget utan erinran.

Handelskamrarna i Göteborg och Karlstad, handelskammaren för örebro

och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare

hava uttalat principiella betänkligheter mot ett upphävande av

restitutionsrätten men hava med hänsyn till det nuvarande ringa värdet av

denna rätt och av praktiska skäl icke velat motsätta sig ett upphörande av

densamma. Samtliga nu nämnda handelskamrar med undantag av handelskammaren

i Göteborg hava emellertid föreslagit en utsträckning av tidpunkten

härför, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län till

fem och övriga handelskamrar till tio år efter utgången av det år, varunder

förordning i ämnet utfärdas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har föreslagit en

Iioårig övergångsperiod.

Västergötlands och norra Hallands handelskammare har funnit det anmärkningsvärt,

att intet försök gjorts att undersöka den av riksdagen betonade

materiella sidan av frågan, vars utredning borde föregå en avveck
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

ling av restitutionsrätten. Den av regeringsrätten sedan den 6 november

1934 tillämpade praxis i mål angående restitution av B-skatt överensstämde

ej med den praxis, som i övrigt tillämpades i skattemål. Handelskammaren

har avstyrkt, att förslaget lägges till grund för en avveckling av aktiebolagens

rätt att åtnjuta restitution av B-skatt.

Handelskammaren i Gävle har framhållit, att, därest rätten till restitution

av B-skatt skulle borttagas måste förutsättningen vara, att denna restitutionsrätt

numera förlorat sin betydelse. Huruvida så vore förhållandet ville handelskammaren

undersöka och önskade därefter återkomma i ämnet. Handelskammaren

har vidare framhållit, att till de svårigheter, som skatteformen

kunde komma att vålla stat och myndigheter, borde hänsyn hava tagits

vid dess tillkomst och dessa svårigheter finge icke vålla rättsförlust för skattebetalaren.

Det vore en mycket farlig princip, att staten icke skulle behöva

stå vid sina löften.

Sveriges industriförbund har funnit det anmärkningsvärt att, såvitt av den

remitterade promemorian framginge, intet försök gjorts att åstadkomma den

enligt riksdagens mening för frågans bedömande erforderliga utredningen.

En sådan utredning borde dock kunna verkställas utan något större arbete.

Örn restitutionsrätten skulle avvecklas borde längden av det rådrum, som

därvid borde beredas bolagen, göras beroende av de upplysningar, som framkomrne

genom utredningen, men dessutom av beskaffenheten av de regler,

enligt vilka restitutionsansökningarna skulle bedömas. Det betraktelsesättet,

att den genom regeringsrättens utslag anvisade nya praxis komme att i hög

grad minska bolagens praktiska möjligheter att utnyttja den dem tillkommande

restitutionsrätten, samt att denna omständighet borde utgöra ett skäl

för att bestämma övergångstiden kortare än enligt bolagsskatteberedningens

förslag, vore enligt förbundets mening stridande mot rättvisa och borde avvisas.

I stället borde denna praxis, vilken merendels gjorde det omöjligt för

bolagen att under en kort tidsperiod utnyttja sin restitutionsrätt, utgöra ett skäl

för att låta frågan om restitutionsrättens avveckling tillsvidare förfalla eller

ock för avvecklingen fastställa en rundligare övergångstid än tidigare varit

ifrågasatt. En förutsättning för avveckling av bolagens restitutionsrätt borde

vara att åtgärd vidtoges, varigenom vunnes, att restitutionsmålen bleve prövade

enligt de regler, som tidigare tillämpats å dylika mål. Förbundet har vidare

uttalat den uppfattningen, att regeringsrättens berörda beslut, vilket fattats

med 3 röster mot 2, icke stöde i överensstämmelse med de principer, som hittills

plägat vara vägledande på beskattningsområdet. Förbundet har hemställt

dels att författningsbestämmelser måtte meddelas, varigenom prövningen

av ansökningarna om restitution av B-skatt bleve återförd till överensstämmelse

med den å dylika ärenden tidigare tillämpade praxis, dels att utredning

för bedömandet av det materiella värdet av ifrågavarande restitutionsrätt

åvägabringades, dels ock att, först efter det nu nämnda åtgärder vidtagits,

frågan örn restitutionsrättens avveckling upptages till vidare övervägande.

Till industriförbundets yttrande hava anslutit sig Stockholms handelskammare

ävensom fullmäktige i Jernkontoret, vilka särskilt understrukit vikten

av att en utredning företages rörande det materiella värdet av den bolagen

tillkommande restitutionsrätten, innan något beslut fattas rörande avvecklingen

av denna rätt.

Sveriges redareförening har framhållit, att det funnes flera rederiföretag,

vilka helt visst — även med hänsyn tagen till nuvarande praxis vid restitutionsrättens

tillämpning — kunde komma i åtnjutande av B-skatterestitution

och detta med betydande belopp, örn blott tiden för utnyttjandet av sådan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

21

rätt icke inskränktes. Att såsom förslaget innebure begränsa tiden härför

vore fördenskull en uppenbar rättskränkning gentemot åtskilliga företag.

Förslaget toge därjämte alltför litet hänsyn till sunda affärsmässiga principer,

i det att företagen för att utnyttja sin rätt till restitution av B-skatt skulle

animeras till större utdelningar under de närmaste åren — utdelningar, vilka

en ansvarig bolagsledning i många fall icke skulle kunna föreslå, örn behörig

hänsyn foges till bolagens likviditetsställning. På så sätt skulle den

föreslagna rätten i många — kanske de flesta — fall bliva fullständigt fiktiv

och utan större praktiskt värde, alldenstund rederiföretagen arbetade under

så växlande konjunkturer och vore så beroende av på förhand oberäkneliga

faktorer i den internationella konkurrensen, att utdelningspolitiken omöjligen

kunde läggas på så kort sikt som förslaget innebure. Med tillämpningen

av restitutionsrätten förenade besvärligheter borde icke föranleda, att

statens förpliktelser gent emot de enskilda skattedragarna utan vidare åsidosattes.

Ville man till följd av dessa olägenheter snarast avveckla rätten till

restitution, borde detta rimligtvis ske på så sätt, att man för de beskattade

företagen beredde större möjlighet än enligt gällande praxis att med det snaraste

återfå erlagd B-skatt och därvidlag vore det enligt föreningens uppfattning

både rimligt och naturligt, att en ändring eller ett förtydligande av

bestämmelserna om restitution av B-skatt genomfördes på det sätt, som föreslagits

i den vid 1935 års riksdag väckta motionen härom. Om restitutionsbestämmelserna

ändrades i enlighet med förslaget i nyssnämnda motion,

skulle föreningen kunna finna en viss tidsbegränsning genomförbar, men tidsfristen

borde i varje fall icke bestämmas kortare än till 10 år efter utgången

av det år, varunder förordning i ämnet utfärdades.

Kooperativa förbundet har förklarat sig ej hava något att erinra mot förslaget.

Kommerskollegium anför i sitt utlåtande följande:

Bätten till restitution av B-skatt vore såsom i flera yttranden betonats

en rätt, som tillförsäkrats bolagen vid B-skattens införande och som sammanhängde

med denna skatts karaktär av en provisorisk skatt å bolagens icke

utdelade vinst. Då vinstmedlen i vanlig ordning utdelades till aktieägarna,

inträdde förutsättningen för en restitution av den för samma vinstmedel erlagda

B-skatten. Att avgöra huruvida för en utdelning B-beskattade vinstmedel

eller andra fonderade medel kommit till användning måste särskilt efter Bskattens

upphörande möta stora svårigheter. Med hänsyn till den tid, som

förflutit sedan denna skatteform upphävdes, torde emellertid kunna antagas,

att för utdelning utöver årets vinst numera vanligen i första hand foges i anspråk

under närmast föregående år fonderade medel. Kollegium funne sig

därför icke kunna tillstyrka, att, såsom flera av de hörda organisationerna

påyrkat, gällande bestämmelser om restitution av B-skatt ändrades så att

i mål örn dylik restitution, liksom enligt tidigare praxis, skulle presumeras,

att för utdelning i första hand använts B-beskattade medel.

Däremot ansåge kollegium av principiella skäl, att bolagen icke borde

berövas de möjligheter, som alltjämt kunde förefinnas att erhålla restitution

av B-skatt, utan att de först hade lämnats tillfälle att helt utnyttja sin restitutionsrätt.

Det rådrum, som enligt det remitterade förslaget skulle beredas

bolagen för vidtagande av dispositioner i sådant syfte, syntes emellertid alltför

begränsat och skulle såsom redareföreningen framhållit kunna locka bolagen

att företaga ur likviditetssynpunkt olämpligt stora utdelningar. Kollegium

ville därför föreslå, att tiden för upphörandet av rätten till restitution

av B-skatt bestämdes till tio är efter utgången av det år, varunder förordning

i ämnet utfärdades. Genom en utsträckning av övergångstiden under en så

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO
-

pass lång tidrymd torde man kunna förvänta, att restitutionsrätten utnyttjades

i så hög grad, som med nu tillämpade bevisningsregler överhuvud taget

vore möjligt.

Svenska bankföreningens styrelse har i sitt yttrande till bank- och fondinspektionen

åberopat vad Sveriges industriförbund anfört.

Bank- och fondinspektionen har funnit vad bankföreningens styrelse gjort

gällande värt allt beaktande. Därest av någon anledning åtgärder i de av

nämnda styrelse angivna hänseenden befunnes icke böra vidtagas, borde

enligt inspektionens mening i varje fall med hänsyn till de ökade svårigheterna

för bolagen att komma i åtnjutande av sin ifrågavarande restitutionsrätt

övergångstiden för avvecklingen icke göras kortare än inspektionen i

sitt utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag i ämnet ifrågasatt eller

tio år.

Departements- I sitt över nämnda promemoria avgivna yttrande har Sveriges industriför
»

eÄe^“- hund jämte vissa andra näringsorganisationer hemställt, att i fråga örn

restitution av B-skatt måtte lagfästas den enligt praxis före regeringsrättens

utslag den 6 november 1934 gällande presumtionen, att för utdelning skulle

i första hand hava använts B-beskattade medel. I anslutning till vad som häremot

anförts av kammarrätten i dess förutberörda yttrande över den vid

1935 års riksdag väckta motionen 11:319 och av bevillningsutskottet i dess

betänkande i anledning av nämnda motion ävensom av kommerskollegium i

dess yttrande över promemorian, anser jag mig icke kunna biträda det av

industriförbundet sålunda framförda yrkandet.

Vad härefter angår frågan örn avveckling av aktiebolagens rätt att åtnjuta

restitution av B-skatt får jag under hänvisning till den förut lämnade redogörelsen

erinra, att flertalet av de myndigheter och jämväl vissa av de

näringsorganisationer, som yttrat sig över bolagsskatteberedningens förslag i

ämnet och den nämnda promemorian, uttalat sig för en sådan avveckling.

På grund av den ändrade praxis, som kommit till stånd genom regeringsrättens

förutberörda utslag, torde det, även om restitutionsrätten under obegränsad

tid skulle bibehållas, likväl icke bliva möjligt för bolagen att fullt

utnyttja denna rätt. Vid sådant förhållande och då ett bibehållande av

restitutionsrätten kommer att, på sätt bevillningsutskottet i sitt förenämnda

betänkande framhållit, medföra uppenbara ojämnheter de olika bolagen

emellan, får jag i anslutning till de uttalanden i övrigt, som gjorts till stöd

för avveckling av restitutionsrätten, förorda att en sådan avveckling kommer

till stånd.

Då emellertid, på sätt i promemorian framhållits, vissa bolag jämväl efter

den ändrade praxis kunna komma i åtnjutande av restitution av B-skatt, synes

mig skäligt, att bolagen beredas tillfälle att träffa sina anstalter för erhållande

av restitution. Vid övervägande av, på vilket sätt bolagens intressen

i förevarande avseende böra tillgodoses, har jag anslutit mig till den av bolagsskatteberedningen

på sin tid förordade utvägen att bereda bolagen ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180-

23

lämpligt rådrum. I syfte att vinna kännedom örn, i vilken utsträckning

bolagen sökt erhålla restitution av B-skatt under de sistförflutna fem åren

och i vad mån restitution därvid helt eller delvis beviljats eller avslagits, har

jag i samband med remiss av promemorian till länsstyrelserna från dem infordrat

uppgifter i berörda hänseenden. På sätt framgår av de i det föregående

återgivna tabellerna, hava bolagen i relativt ringa omfattning sökt

under åren 1931 och 1932 erhålla restitution av B-skatt. Sedan bolagsskatteberedningen

avgivit sitt betänkande samt bolagen sålunda erhållit kännedom

örn det av beredningen framlagda förslaget till avveckling av restitutionsrätten,

hava bolagen emellertid under åren 1933 och 1934 i stor utsträckning

sökt och jämväl erhållit restitution av B-skatt med belopp, som framgå

av riksräkenskapsverkets yttrande över promemorian. Efter det att regeringsrätten

meddelat sitt utslag har däremot antalet restitutionsansökningar

starkt nedgått.

Då det gäller att bedöma, huru lång övergångstid bolagen lämpligen böra

beredas för att deras befogade intressen i förevarande fall skola bliva i möjligaste

mån tillgodosedda är det givet, att olika meningar om tidsfristen

kunna göra sig gällande. Mot den i promemorian föreslagna övergångstiden,

utgången av år 1939, hava flertalet av de hörda myndigheterna ej haft någon

erinran. I en del av de avgivna yttrandena har emellertid föreslagits

samma övergångstid som enligt bolagsskatteberedningens förslag — fem år

efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdas — medan

åter i några yttranden, särskilt från näringsorganisationerna, förordats en

längre tid än den av beredningen föreslagna. Jag vill för min del förorda

den i promemorian föreslagna övergångstiden. Det kan anmärkas, att

därest bolagsskatteberedningens år 1931 avgivna förslag antagits vid närmast

följande riksdag, restitutionsrätten skulle hava upphört med utgången

av år 1937.

I enlighet med vad kammarrätten erinrat anser jag det vara riktigt, att

själva utdelningen och icke beslutet örn utdelning skall angivas som det före

utgången av år 1939 inträffade rättsfaktum, vilket utgör en förutsättning för

restitutionen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i överensstämmelse

med vad nu anförts inom finansdepartementet utarbetat förslag

till förordning om upphävande av rätt till restitution av B-skatt måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:257 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av rätt till restitution av B-skatt. a1 i texten
  2. BevU 1936:34 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av rått till restitution av B-skatt jämte en i ämnet väckt motion s. 12 i texten