Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1936-03-06 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:188, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 188.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7 och 17 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén, marinen och flygvapnet;

överståthållarämbetets kansli;---- lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — —- — marinförvaltningen; flygstyrelsen; lotsstyrelsen;

--— domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen.

3 §■

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse av angivna paragrafer i förordningen, se SFS 1928:317 (där förordningen i

dess helhet är återgiven) samt 1930:243, 1931:169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327 och 1935: 310.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

3

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Avskrift

av lantmätares — — —--— —---

-------— se Valtenbok.

>

av handling, på grund av vilken lagfart, in- teckning eller annan inskrivning sökes, varje

ark....................

50

50

»

annan — — —---------

Bevis

angående domstols —--------

tolk förordnad

angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å

företedd handling,

i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller

köpesumman för den egendom, som beviset

avser, icke uppgår till 1,000 kronor . . .

i ärende angående tomträtt, vattenfallsrätt,

förlagsinteckning eller inteckning i fartyg .

i annat — —---------

arbetare

tjänstepensionsreglementet för

varom förmäles i 25 § förordningen örn erkända

arbetslöshetskassor.............

> annat ....

» ; se även Intyg.

Burbrev i Stockholm —

Förordnande, annat.................

Förpassning eller annan av tullverket utfärdad passhandling

för gods ..............

Förrättningshandling, lantmätares eller med honom likställd

tjänstemans; se Lantmätares förrättningshandling.

Gravationsbevis — — —--—---—--

50

50

fritt

fritt

Pass,

fartygs-:

fiskepass .

hamnpass

fritt .

1— 1_ 1-

-fritt —

II II

- fri —

fritt

fritt

trafikpass .

tullpass:

för fartyg

Passagerare)artygsceriifUral, förlängning därav; lika med

Bevis.

Passhandling för gods; se Förpassning.

Patentbrev------—--— —---

Protokoll, varigenom —---lika med Avskrift.

frill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

2

3

4

B

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Prästbevis------------

Tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke

8

—

—

—

10

—

—

—

—

—

Trafikkort, innefattande----- yrkesmässig trafik

8

—

—

—

10

—

—

—

—

—

Trafikpass; se Pass.

Tullförpassning — — —---------

Underrättelse — —-----------

som meddela avs inskrivningsdomare

vid

hinder mot bifall till ansökan ....

• •

fri

Utdrag av------------

Vattenbok, utdrag--------varje

blad

1

2

Vederhäftighetsbevis — —------—

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens---inrättning och kommun;

kommuner och vägdistrikt i alla mål och ärenden rörande vägväsendet;

kyrkor;

pastorat i mål--------------överförmyndare.

Frihet från---utländska hamnar.

17 §•

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid blivit försedd

med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, åge förnyad

stämpelbeläggning ej rum, dock med undantag för de i 14 § omförmälda

fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på grund av

skuldebrev eller annat fordringsbevis, av domstol dödats eller av annan anledning

upphört att gälla samt ny inteckning icke inom ett år därefter blivit

sökt i den förut intecknade egendomen eller del därav.

Där på grund---fall förses.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188•

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, social- och

kommunikationsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga örn ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften samt anför därvid:

1. Stämpelavgift i vissa inskrivningsärenden.

Genom proposition nr 85 har Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag

framlagt vissa lagförslag, med vilka åsyftas att beträffande tomträtts- och vattenfallsrättsärenden

samt ärenden angående förlagsinteckning och inteckning

i fartyg genomföra en förenkling av inskrivningsförfarandet, motsvarande

den som genom 1932 års lagstiftning vidtagits beträffande ärenden angående

lagfart samt ärenden angående inteckning i fast egendom. Förstnämnda

ärenden skola enligt förslagen överflyttas från rätten till inskrivningsdomaren.

Vidare föreslås bland annat skyldighet för de rättssökande att ingiva

avskrifter av åberopade handlingar. Den hittillsvarande protokolleringen

skall, såvitt angår förlagsinteckningar och fartygsinteckningar, helt avskaffas

och ersättas med aktsystem, vilket innebär att ärendena skola redovisas

i dagböcker samt ingivna handlingar sammanföras i akter. Även i avseende

å tomträtts- och vattenfallsrättsärenden skall aktsystem kunna införas, dock

först efter förordnande av Kungl. Maj:t från fall till fall. I den mån protokolleringen

sålunda bibehålies avses densamma skola undergå viss förenkling.

Slutligen innebär reformen en omläggning av expeditionssättet.

Enligt det nuvarande expeditionssättet i förevarande ärenden är inskrivningssökanden

i varje ärende skyldig att utlösa flera särskilda expeditioner.

Huvudexpeditionen utgöres av utdrag av protokollet. När inskrivning av

tomträtt eller vattenfallsrätt beviljas, meddelas därjämte särskilt bevis (tomträttsbevis

respektive vattenfallsrättsbevis). I alla ifrågavarande ärenden

utom förlagsinteckningsärenden utfärdas avskrift av vad om ärendet blivit infört

i vederbörande inskrivningsbok (tomträttsbok, vattenfallsrättsbok eller

inteckningsbok för fartyg). En genomgående regel är slutligen att den hand
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 188-

ling, varå ansökningen grundas, skall förses med bevis om det meddelade

beslutet.

Av nämnda expeditioner skola enligt 3 § stämpelförordningen protokollsutdraget

och tomträtts- eller vattenfallsrättsbeviset stämpelbeläggas, varemot

avskrift av införing i inskrivningsbok samt bevis å handling äro fria från

stämpel. Vid rådhusrätt utgår stämpel å protokoll, för ett vart av de båda

första arken med 1 krona och för varje följande ark med 1 krona 25 öre.

Vid häradsrätt åter utgör stämpelavgiften för första protokollsarket 2 kronor

samt för varje följande ark 1 krona 50 öre. Stämpeln å tomträtts- eller vattenfallsrättsbevis

utgör vid såväl rådhusrätt som häradsrätt 1 krona.

Genom den föreslagna reformen skulle expeditionssättet komma att väsentligen

förenklas. Tydligt är att, i den mån protokollsföringen avskaffas,

expediering av beslut ej längre kan ske genom meddelande av protokollsutdrag.

Men även i de fall där protokollsföringen bibehålies är det — bortsett

från vissa undantagsfall — åsyftat att den i expeditionslösenförordningen

stadgade skyldigheten för de rättssökande att utlösa protokollsutdrag i förevarande

ärenden skall upphöra. Vidare innebär reformen upphävande av

de lagrum vilka grunda skyldighet att utfärda avskrift av den i inskrivningsboken

gjorda införingen. Enligt den föreslagna lagstiftningen skola sålunda

av de nuvarande expeditionerna allenast tomträttsbeviset (vattenfallsrättsbeviset)

samt beviset å handlingen bibehållas. Sistnämnda bevis avses — i

olikhet mot vad för närvarande gäller — skola meddelas även där inskrivningsansökningen

ej bifalles.

De nu angivna förändringarna av expeditionssättet förutsätta tydligen en

omreglering av bestämmelserna om expeditionernas förseende med stämpel.

Den stämpelavgift som för närvarande utgår för utdrag av protokoll har

avsetts skola uttagas genom stämpel till bevis å handling, därvid avgiften

för andra protokollsark än det första i varje ärende ansetts böra bortfalla.

I överensstämmelse härmed torde bevis å handling i ärende av ifrågavarande

slag böra stämpelbeläggas vid rådhusrätt med 1 krona och vid häradsrätt

med 2 kronor. Jag föreslår att en bestämmelse härom införes i 3 §

stämpelförordningen under den därstädes förekommande rubriken avseende

bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling.

Med hänsyn till det förändrade expeditionssättet har det jämväl synts lämpligt

att ur nämnda paragraf utesluta de nu förekommande rubriker vilka avse

utdrag av tomträtts- eller vattenfallsrättsbok. De i samma paragraf förefintliga

rubrikerna, angående dels avskrift av handling på grund av vilken

lagfart eller inteckning sökes dels ock underrättelse enligt 9 § andra stycket

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

ha i anledning av den föreslagna reformen funnits böra

undergå viss jämkning, varigenom deras tillämplighet vidgas på sätt i förenämnda

lagförslag är avsett.

Slutligen torde få erinras, att den granskning av inskrivningshandlingarnas

stämpelbeläggning, som verkställes av advokatfiskalen i hovrätten, vid

aktsystem kommer att ske med ledning av dagböckerna och avskrifter av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

7

handlingarna. Då regler avseende sådan anordning redan finnas införda i

stämpelförordningen, medför sagda förhållande icke någon ändring i författningstexten.

2. Stämpelfrihet för vissa bevis om arbetsanställning.

Enligt 25 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor

skall medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp,

hos sin senaste arbetsgivare anhålla om intyg, utvisande den tid anställningen

varat och orsaken till att den upphört eller, där fråga är om daghjälp på

grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, antalet

arbetsdagar under varje period örn 14 dagar. Erhållet intyg skall av

medlemmen ingivas till kassan.

I skrivelse till Kungl. Majit den 28 december 1935 har socialstyrelsen

meddelat, att till styrelsens kännedom kommit, att en medlem i erkänd arbetslöshetskassa

vid upphörande av en arbetsanställning hos postverket nödgats

att för erhållande av nyssnämnt intyg utgiva stämpelavgift med 2 kronor.

Socialstyrelsen förklarar i skrivelsen, att styrelsen icke kunde anse det

vara lämpligt, att statsverket uttoge särskild avgift vid utfärdandet av intyg,

som det ålåge medlem i erkänd arbetslöshetskassa att anskaffa för att komma

i åtnjutande av understöd. Styrelsen föreslår med anledning därav, att ett

tillägg göres till stämpelförordningen av innehåll, att bevis, varom förmäles

i 25 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor, skall utfärdas fritt

från stämpel.

I likhet med socialstyrelsen finner jag det icke vara lämpligt, att stämpel- Departements
^

enet en

avgift uttages vid utfärdande av ett intyg, som enligt givna föreskrifter mäste

anskaffas, innan daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa kan utgå. Jag tillstyrker

alltså bifall till det av socialstyrelsen framlagda förslaget om vidtagande

av ändring i stämpelförordningen.

3. Stämpelavgift hos flygvapnets myndigheter.

I § 1 expeditionslösenförordningen och 1 § stämpelförordningen hänföras

chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen till tredje

avdelningen samt arméförvaltningen och marinförvaltningen till fjärde avdelningen.

I förordningarna saknas däremot särskilda bestämmelser, till

vilka avdelningar chefen för flygvapnet, förvaltande myndigheter hos flygvapnet

och flygstyrelsen äro att hänföra.

Flygstyrelsen har i skrivelse den 23 april 1935 hemställt örn sådant tilllägg

till förordningarna, att chefsämbetet och förvaltande myndigheter vid

flygvapnet upptoges under tredje avdelningen samt flygstyrelsen under fjärde

avdelningen.

Statskontoret har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något att

erinra mot bifall till flygstyrelsens framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

Dep^^Ua'' Då lösen och stämpelavgift hos flygvapnets myndigheter böra utgå efter

samma grunder som hos motsvarande myndigheter vid armén och marinen,

förordar jag förslag till riksdagen örn tillägg till stämpelförordningen i förevarande

hänseende; till frågan om motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen

torde jag senare få återkomma.

Vid denna ändring i 1 § stämpelförordningen bör stuteriöverstyrelsen uteslutas

bland de under fjärde avdelningen uppräknade myndigheterna.

4. Förtydligande av bestämmelsen om stämpelfrihet för vägdistrikt.

Jämlikt 7 § förordningen angående stämpelavgiften äro kommuner och

väghallningsdistrikt i mål och ärenden rörande de allmänna vägarna och

deras underhåll, jämväl vintertid, befriade från stämpelavgift enligt 1 kap. i

förordningen.

Enligt 54 ''§ sjunde stycket lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet skall vägstämmas beslut angående arvode

till sådan ledamot av vägstyrelsen, som utsetts till ordförande, sekreterare,

räkenskapsförare, kassaförvaltare eller innehavare av annan motsvarande

befattning inom styrelsen, så ock till revisor för att vinna bindande

kraft underställas länsstyrelsens prövning. Föreskriften motsvaras av 61 § b)

i den från och med den 1 januari 1937 gällande lagen den 7 juni 1934 om

vägdistrikt, enligt vilket lagrum vägstämmas beslut örn årsarvode till ledamot

av vägstyrelsen eller revisor med visst undantag skall för att vinna bindande

kraft underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse.

Riksdagens revisorer för år 1934 lia i sin berättelse (§ 16, del I sid. 101 ff.)

anfört, att de vid granskning av vägdistriktens räkenskaper uppmärksammat,

att vissa länsstyrelser stämpelbelägga de resolutioner, varigenom fastställelse

meddelas å vägstämmornas beslut rörande årsarvoden åt vissa ledamöter av

vägstyrelserna. Efter en utredning beträffande tillkomsten av förenämnda

bestämmelse i stämpelförordningen hava revisorerna vidare anfört:

Av utredningen torde med tydlighet framgå, att författningens mening varit,

att kommuner och väghållningsdistrikt i alla frågor, av vad slag de vara

må, rörande vägväsendet, skola åtnjuta stämpelfrihet. Att denna tolkning

är riktig torde för övrigt vad beträffar resolutioner angående fastställelse å

beslut om vägstyrelseledamöters arvoden ligga i sakens natur. Bestämmelsen

om sådan underställning är ju tillkommen i det allmännas intresse som

ett skydd mot alltför rundligt tilltagna arvoden. Härtill kommer vidare att

avgiften för stämpeln i detta fall ingår bland de kostnader, för vilka distriktet

erhåller statsbidrag. Om stämpel i dylikt fall skulle utgå, komme staten

att själv få betala 75—85 procent av den till statsverket inflytande stämpelavgiften.

Revisorerna hava ansett sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet på vissa

länsstyrelsers ovan påtalade förfaringssätt och vilja för sin del ifrågasätta,

huruvida icke stadgandet i 7 § stämpelförordningen till undvikande av misstolkningar

bör förtydligas, förslagsvis på det sätt, att kommuner och väghållningsdistrikt

förklaras befriade från stämpel i alla mål och ärenden rörande

vägväsendet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188■

9

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava i infordrade yttranden förklarat

sig icke hava något att erinra mot ett förtydligande av ifrågavarande

stadgande på sätt revisorerna föreslagit.

I skrivelse nr 279 har 1935 års riksdag i anledning av revisorernas berättelse

i denna del anfört:

I likhet med revisorerna anser riksdagen, att meningen med den genom

stämpelförordningen under 7 § meddelade bestämmelsen örn befrielse för

kommuner och väghållningsdistrikt från stämpelavgift i mål och ärenden

rörande de allmänna vägarna och deras underhåll varit den, att kommuner

och väghållningsdistrikt i alla frågor, av vad slag de vara må, rörande vägväsendet

skulle åtnjuta stämpelfrihet. Såsom emellertid revisorerna påvisat

har sagda bestämmelse av vissa länsstyrelser tolkats annorlunda. Riksdagen

finner det därför erforderligt, att stadgandet i fråga förtydligas på sätt revisorerna

föreslagit.

Riksdagen anhöll fördenskull, att Kungl. Majit ville föranstalta om förtydligande

av föreskriften i 7 § stämpelförordningen, så att därav otvetydigt

framginge, att kommuner och väghållningsdistrikt skola vara befriade från

stämpelavgift i alla mål och ärenden rörande vägväsendet.

Enär kommuner och vägdistrikt synas böra vara befriade från stämpelavgift

i alla mål och ärenden rörande vägväsendet, men ifrågavarande stadgande

i stämpelförordningen av en del myndigheter tolkats annorlunda, hemställer

jag, att stadgandet förtydligas på sätt riksdagen föreslagit.

5. Ändringar i stämpelförordningen i anledning av de nya frihamnsför
fattningarna.

Jämlikt § 14 frihamnsstadgan den 23 september 1919 (nr 626) ägde farkost,

som finge användas för bogsering av fartyg mellan tullhamn och vidliggande

frihamn, mellan redd utanför frihamn och frihamnen eller inom frihamn,

under förutsättning att farkosten därvid ej ankomme från utrikes ort, för

sådant ändamål utan särskild tullklarering ingå i frihamnen från nämnda

tullhamn eller redd på allenast bogserpass, utfärdat för kalenderår och gällande

jämväl för motsvarande utfart ur frihamnen annorledes än på resa till

utrikes ort. Enligt §§16 och 32 samma stadga fingo pråm, läktare och

pontonkran under vissa förutsättningar överföras till frihamn från vidliggande

tullhamn på allenast pråmsedel, så ock överföras från frihamnen å

pråmsedel.

Enligt 3 § stämpelförordningen äro bogserpass och pråmsedel fria från

stämpelavgift.

Med stöd av bestämmelserna i frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr

250) har Kungl. Majit den 8 november 1935 (nr 553) utfärdat ny frihamnsstadga.

Denna har trätt i kraft den 1 januari 1936 och genom densamma

har upphävts stadgan av den 23 september 1919.

Stadgan av den 8 november 1935 upptager icke bogserpass och pråmsedel.

Däremot upptager stadgan ett nytt slag av passhandling för fartyg,

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

nämligen trafikpass. Bestämmelserna om trafikpass återfinnas i 51 §, däri

det heter:

Befälhavare å bogserfartyg skall, då fartyget går i inrikes frihamnstrafik

mellan frihamn och vidliggande tullhamn utan att medföra annat gods än för

fartyget eller därå ombordvarande personer avsedda förnödenheter, utgörande

inrikes gods, vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering

vid ankomst till eller avgång från frihamnen. I nu angivna fall må fartyget

avgå från frihamnen, ändock att visitation enligt 22 § icke ägt rum.

Befälhavare å fartyg, vilket går i inrikes frihamnstrafik mellan frihamn och

vidliggande tullhamn uteslutande i ändamål att tillföra i frihamnen liggande

fartyg vatten, bränsle eller andra för driften avsedda förnödenheter, utgörande

inrikes gods, och därvid, utom dylika förnödenheter, icke medför annat

gods än i första stycket sägs, skall vara fritagen från skyldighet att anmäla

sig för tullklarering vid ankomst till eller avgång från frihamnen. Dock skall

befälhavaren före avgång från frihamnen inhämta tulltjänstemans medgivande

därtill i enlighet med av tullanstalten meddelade anvisningar.

Bestämmelserna i denna paragraf skola äga tillämpning allenast under förutsättning

att å fartyget medföres särskilt pass (trafikpass). Sådant pass

utfärdas av tullanstalten på därom gjord ansökning och efter prövning av

föreliggande omständigheter att gälla tills vidare för kalenderår.

Vad beträffar passhandlingar för gods, upptager stadgan av den 8 november

1935, förutom förpassning varom förmäles i 44 §, jämväl ett nytt slag av

passhandling, som i 45 § erhållit allenast den allmänna beteckningen passhandling.

45 § föreskriver:

Den som enligt medgivande, varom i 4 § första stycket1 sägs, över frihamns

område med bantåg eller fordon forslar inrikes genomgående gods, skall medföra

och förete av tullanstalten utfärdad passhandling för godset.

Sådan passhandling skall ock inom frihamn medföras och företes av den

som i annat fall än nyss nämnts med bantåg eller fordon eller utan särskilt

transportmedel till eller från frihamnen forslar frihamnskontrollgods, vilket

ej utgöres av tullgods. Dock vare passhandling ej erforderlig beträffande

till frihamn ankommet gods, vilket är avsett att med bibehållen egenskap

av inrikes gods i frihamnen tagas ombord å fartyg såsom förnödenhets- eller

proviantartiklar.

Då gods av tullanstalt överlämnas till postanstalt för att såsom inrikes gods

befordras från frihamn, skall av tullanstalten utfärdad passhandling åtfölja

godset.

Generaltullstyrelsen har i sitt den 12 januari 1935 avgivna yttrande

över 1931 års frihamnssakkunnigas betänkande av den 15 oktober 1934 anfört,

bland annat, att trafikpasset delvis motsvarade bogserpasset och med

hänsyn jämväl till sin användning i övrigt syntes böra fritagas från stämpelavgift,

att passhandling enligt 45 § frihamnsstadgan uppenbarligen borde i

likhet med förpassning vara fri från stämpelavgift samt att sistnämnda förhållande

lämpligen kunde i stämpelförordningen utmärkas genom att rubri
1

4 § första stycket lyder:

Inrikes gods må såsom genomgående gods medföras å fartyg eller luftfartyg eller,

efter tullanstaltens medgivande, å annat transportmedel vid besök i frihamn, under villkor

att godset därvid icke lossas eller, där lossning äger rum, att godset utan dröjsmål

återinlastas å transportmedlet. Sådant gods må jämväl med post försändas genom frihamn

såsom genomgående gods.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

11

ken »Förpassning, tull-», erhölle lydelsen »Förpassning och annan av tullverket

utfärdad passhandling för gods».

Såsom anfördes vid införandet av stämpelfrihet för bland annat bogserpass Departementsoch

pråmsedel (se proposition 1920 nr 368 sid. 11), böra de för frihamnstra- c^e/en''

fiken föreskrivna enklare fartygspassen, åtnjuta frihet från stämpelavgift.

Trafikpass bör alltså, i enlighet med vad generaltullstyrelsen hemställt, i 3 §

stämpelförordningen upptagas såsom fritt från stämpel. Beteckningarna

bogserpass och pråmsedel kunna däremot uteslutas såsom numera utan betydelse.

Jag biträder jämväl vad generaltullstyrelsen anfört örn stämpelfrihet

för passhandling enligt 45 § friliamnsstadgan, och tillägg i förevarande

hänseende torde lämpligen böra ske på sätt styrelsen föreslagit.

6. Stämpelfrihet vid förnyad inteekning av skuldebrev, vilka förut varit

föremål för inteckning men beträffande vilka intcekningsrätten upphört.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall skuldebrev, då det för vinnande av

inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel

av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning

eller betalning sökes, dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel,

då på grund därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

I 17 § samma förordning stadgas, att därest handling, vilken för vinnande

av inteckning eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd

och därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene

ingives, förnyad stämpelbeläggning ej skall äga rum, dock med undantag

bland annat för det fall, då inteckning, som meddelats på grund av skuldebrev

eller annat fordringsbevis, till följd av uraktlåten förnyelse förfallit

eller av domstol dödats och ny inteckning därefter ej blivit sökt, på landet

sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och i stad inom ett år. Undantaget

från stämpelfrihet tillkom genom förordning den 7 juli 1921.

I en den 15 november 1935 till finansdepartementet inkommen skrivelse

bar advokat fiskalsämbetet vid Svea hovrätt anfört:

Att vid 1921 års lagändring stämpelfriheten bibehölls för det fall att ny

inteckning sökes inom viss tid efter det den gamla inteckningen dödats eller

på grund av underlåten förnyelse förfallit synes närmast hava berott på,

1) en önskan att underlätta fastighetens befriande från gemensamt graverande

inteckningar och 2) en önskan alt bereda inteckningshavare, som av

glömska eller förbiseende underlåtit förnya inteckning, möjlighet att inom

viss kortare tid utan alltför stor kostnad få ny inteckning (se proposition

nr 232/1921 sid. 42 o. f.).

Sedan bestämmelserna örn förnyelse av inteckning upphört att gälla från

och med den 1 januari 1935, kan det under 2) anförda skälet icke åberopas

(jämför »Betänkande angående gottgörelse åt statsverket och de sportelberättigade

i händelse av inteckningsförnyelsernas avskaffande m. m.» sid. 21).

Bestämmelserna örn stämpelfrihet för det fall att i stället för dödad eller

på grund av underlåten förnyelse förfallen inteckning ny inteckning sökes

inom den stadgade tiden bar tolkats på det sättet, att det för stämpel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 188-

frihet ansetts vara tillfyllest att handlingen en gång stämpelbelagts. Att den

nya inteckningen sökes i helt andra fastigheter än de, i vilka den gamla

inteckningen varit fastställd — belägna i en annan domsaga — har icke ansetts

utgöra hinder för stämpelfrihet. E.j heller har den omständigheten att

stämpelavgiften höjts under tiden mellan de olika inteckningarnas fastställande

ansetts böra föranleda till att en stämpelavgift svarande mot höjningen

bort erläggas. Följden torde bliva, att förut intecknade skuldebrev

under viss tid komma att bliva föremål för ren försäljning. Vid granskning

av renovationer av inteckningsprotokollen (dagböckerna) har ej sällan iakttagits,

att till säkerhet för åtskilliga uti ett visst bolags fastigheter tidigare

intecknade skuldebrev sedermera sökts inteckning uti ett annat bolags fastigheter.

Vid granskning av renovationen av inteckningsprotokollet för ett

visst ting från en häradsrätt i Norrland uppmärksammades, att för nyintecknade

belopp i runt tal 3,300,000 kronor stämpel uttagits för omkring

670,000 kronor. För det återstående beloppet förelåg stämpelfrihet enligt

bestämmelserna i förevarande paragraf. Hos inskrivningsdomaren i Falun

nyintecknades den 3 juli 1935 förut stämpelbelagda skuldebrev å 1,600,000

kronor. På grund av ovanberörda bestämmelser utgick icke stämpelavgift.

Dessutom har särskilt uppmärksammats att tidigare i samband med sökande

av förlagsinteckning stämpelbelagda skuldebrev — efter det inteckningen

förfallit eller dödats — kommit till användning vid sökande av fastighetsinteckning

ävensom att förfallna eller dödade fastighetsinteckningar tagits

i bruk vid sökande av förlagsinteckningar, allt inom sådan tid att stämpelfrihet

förelegat.

Det vill synas som örn tidigare stämpelbelagda skuldebrev användas i större

utsträckning än förut sedan stämpelavgiften från och med den 1 juli

1934 höjts fran 25 öre till 40 öre för vane fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,

för vilket inteckning sökes. Gällande bestämmelser inbjuda faktiskt

till ett sådant förfaringssätt, enär för ett tidigare stämpelbelagt skuldebrev å

1,000,000 kronor kan betalas 3,000 kronor, därvid säljaren, om denne tidigare

erlagt stämpelavgift med 2,500 kronor, förtjänar 500 kronor och köparen

gör en vinst å 1,000 kronor genom att använda det en gång stämpelbelagda

skuldebrevet i stället för ett nytt sådant.

Av det anförda torde framgå, att starka skäl tala för att ifrågavarande

stämpelfrihet bör upphöra eller att stämpelfriheten åtminstone begränsas

till att omfatta allenast sådana fall, där den nya inteckningen fastställes uti

någon del av den förut intecknade egendomen.

över advokatfiskalsämbetets framställning hava efter remisser yttranden

inkommit från hovrätterna samt föreningen Sveriges häradshövdingar och

föreningen Sveriges stadsdomare. Vid Göta hovrätts yttrande har fogats yttrande

av denna hovrätts advokatfiskalsämbete. Slutligen har statskontoret,

till vilket verk handlingarna därefter remitterats, avgivit yttrande i ärendet.

I samtliga yttranden vitsordas behovet av författningsändring.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att önskvärdheten att underlätta

fastighets befriande från gemensamma inteckningar fortfarande kan

åberopas för befrielse från erläggande av ny stämpelavgift, men att stämpelfriheten

till förebyggande av missbruk bör begränsas till sådana fall, där

den nya inteckningen fastställes i någon del av den förut intecknade egendomen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 13

Föreningen Sveriges stadsdomare har ej funnit anledning till erinran mot

förslaget.

Svea hovrätt anför:

I framställningen hava enligt hovrättens mening påpekats missförhållanden,

som otvivelaktigt kräva rättelse. Det kan icke vara befogat att exempelvis

en handling, som vid domstol företes för inteckning i fastighet, blir fri

från stämpelbeläggning av det skäl att samma papper tidigare belagts med

stämpel i samband med beviljande av förlagsinteckning på grund av därå

tecknad förskrivning. Ej heller synes påkallat att, sedan en fastighetsinteckning

dödats eller förfallit, den gamla inteckningshandlingen får utan ny

stämpelbeläggning användas för inteckning i helt andra fastigheter än de tidigare

intecknade.

Å andra sidan torde förefinnas ett berättigat intresse att även framdeles

underlätta fastigheters befriande från gemensamt graverande inteckningar

genom bibehållande av möjlighet att, sedan inteckning dödats, inteckning

inom viss kort tid på grund av den gamla inteckningshandlingen utan ny

stämpelbeläggning meddelas i fastighet, som tidigare varit intecknad enligt

samma handling.

Hovrätten förordar, sålunda det av advokatfiskalen alternativt framställda

förslaget, att stämpelfriheten begränsas till att omfatta sådana fall, där ny

fastighetsinteckning fastställes i någon del av den förut intecknade egendomen.

Göta hovrätt gör följande uttalande:

Vad förslagsställaren anfört synes värt beaktande. Hovrätten anser det

emellertid icke möjligt att utan närmare utredning taga ställning till frågan

huruvida och på vad sätt bestämmelsen i 17 § första stycket av stämpelförordningen

bör ändras. Det gäller tydligen att tillse, att missbruk av ifrågavarande

bestämmelse om möjligt förebyggas men att sådan användning

av äldre skuldebrev, som framstår såsom ett fullt lojalt utnyttjande därav,

icke förhindras. Hovrätten får för närvarande endast förorda en närmare

utredning i ämnet.

Göta hovrätts advokatfiskalsämbete anser de i framställningen framhållna

synpunkterna vara värda allt beaktande och anser sig böra till fullo instämma

i framställningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge yttrar:

Såsom framhållits saknas numera det skäl för bibehållande av den i 17 §

första stycket stämpelförordningen stadgade stämpelfrihet för förut intecknade

skuldebrev, som låg däri, att stämpelfriheten underlättade upplivandet

av en inteckning, som på grund av uraktlåten förnyelse förfallit. Även örn

det kan tänkas, att den nu gällande lydelsen av ifrågavarande stadgande

lämnar tillfälle till kringgående av bestämmelserna örn stämpelavgift för

skuldebrev, synes det dock icke tillrådligt att helt avskaffa stämpelfriheten.

Alltjämt gör sig med oförminskad styrka gällande det skäl för bibehållandet

därav som ligger uti att vederbörande inteckningshavare och fastighetsägare

beredas möjlighet att utan alltför dryga kostnader befria intecknade fastigheter

från ansvar för gemensamma inteckningar eller att eljest genom dödningsåtgärder

och nyfaststiillelser bringa ordning och reda i inteckningsförhållandena

rörande viss fastighet eller visst komplex av fastigheter. Som

exempel på fall, då dylika åtgärder kunna vara önskvärda, må anföras, att

sedan inteckning fastställts i viss egendom frånsäljningar eller nyförvärv

skett utan att lossningsåtgärder vidtagits, att genom en mångfald lossnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188■

Departements
chefen.

åtgärder gravationsbevis rörande egendomen bli svårbegripliga eller att efter

en exekutiv försäljning i skilda utrop av gemensamt intecknade fastigheter

en eller flera av de förut gemensamma inteckningarna kvarstå såsom särinteckningar

i olika delar av egendomskomplexet. Tydligt är, att i det stora

flertalet av fall, sådana som de nu anförda, en föreskrift örn att för åtnjutande

av stämpelfrihet krävdes att den nya inteckningen fastställdes i samma

fastighet som förut skulle göra stadgandet illusoriskt.

Det nu sagda har närmast avseende å inteckning i fast egendom. Även

beträffande t. ex. förlagsinteckningar göra sig likartade synpunkter gällande

för ett bibehållande av stämpelfriheten. Överlåtes en rörelse, som är föremål

för förlagsinteckning, med tillgångar och skulder — kanske å ett för

ändamålet av de tidigare innehavarna stiftat aktiebolag — lärer det i allmänhet

bliva nödigt att inteckna förlaget i den nya rörelsen och i samband

därmed döda den gällande inteckningen. Någon transaktion av den art att

stämpelavgift bär bör utgå synes hovrätten icke föreligga.

I detta sammanhang får hovrätten påpeka, att 17 § enligt sin lydelse medgiver

stämpelfrihet utan begränsning till viss tid, då inteckning upphört att

gälla till följd av annat förhållande än dödningsåtgärd, exempelvis i följd

av exekutiv försäljning eller expropriationsförfarande. I sådana fall tala

mindre skäl än eljest för åtnjutande av stämpelfrihet och det synes hovrätten,

att samma bestämmelser böra gälla oavsett på vilket sätt den tidigare

inteckningen upphört att gälla.

Statskontoret framhåller, att den 1921 införda bestämmelsen om förnyad

stämpelbeläggning torde hava tillkommit bland annat på den grund att det

icke ansetts lämpligt, att stämpelfrihet ägde rum, då föremålet för senare

inteckningar vore i väsentlig mån annat. Statskontoret anför vidare:

Enligt statskontorets mening är det angeläget, att de påpekade missförhållandena

bliva rättade. För detta ändamål torde 17 § böra ändras. Sålunda

synes undantagsregeln böra träda i tillämpning, så snart en inteckning

upphört att gälla, vare sig detta skett genom dödning eller av annan

anledning, såframt ej den nya inteckningen inom den föreskrivna tiden sökts

i vad som tidigare varit intecknat eller del därav.

Om bestämmelsen gives en häremot svarande utformning, synes därigenom

även bliva beaktad den önskan att underlätta fastighets befriande från gemensamt

graverande inteckningar, som vid den år 1921 genomförda lagändringen

var huvudmotivet för bibehållande av en begränsad stämpelfrihet vid

nyinteckning av gamla skuldebrev.

Såsom statskontoret framhållit, uttalades vid tillkomsten av 1921 års författningsändring,

att stämpelfrihet ej borde äga rum, då föremålet för den

senare inteckningen vöre i väsentlig mån annat än föremålet för den tidigare

inteckningen. Detta har emellertid icke angivits i författningen. I framställningen

har påvisats och i yttrandena bestyrkts, att bestämmelsen örn

stämpelfrihet ofta utnyttjas i fall, där föremålet för den nya inteckningen är

helt annat än föremålet för den tidigare. Tendenser till en formlig handel

med stämpelbelagda skuldebrev synas hava framträtt, självfallet särskilt beträffande

skuldebrev å större summor. Ej obetydliga belopp torde härigenom

undandragas statsverket.

Ändring av bestämmelsen bör därför även enligt min mening vidtagas.

Därvid är det emellertid av vikt att tillse, att stämpelfrihet icke borttages i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

15

de fall, där den av billighetsskäl eller med hänsyn till ett allmänt intresse bör

finnas. Ofta är dödandet av samtliga inteckningar i en egendom den bästa,

stundom kanske den enda utvägen att ordna upp invecklade inteckningsförhållanden.

Borttagandet av stämpelfrihet för sådana fall skulle rentav kunna

fördyra den önskvärda egnahemsbildningen. Nämnda tillvägagångssätt

är också i hög grad ägnat att befordra fastighetsböckernas reda.

I enlighet med vad skånska hovrätten samt statskontoret framhållit saknas

skäl att låta de skuldebrev, beträffande vilka inteckningsrätten upphört av

annan anledning än dödningsbeslut eller underlåten förnyelse, intaga en särställning.

Svea hovrätt har funnit det ej befogat, att handling, som vid domstol företes

för inteckning i fastighet, blir fri från stämpelbeläggning av det skäl att

samma papper tidigare belagts med stämpel i samband med beviljande av

förlagsinteckning på grund av därå tecknad förskrivning. Jag anser även,

att stämpelfrihet ej bör medgivas i det fall, att inteckning sökes i fast egendom

på grund av skuldebrev, som förut varit föremål för förlagsinteckning

men beträffande vilket förlagsinteckningen upphört. Däremot bör stämpelfrihet

bibehållas för det fall, att förlagsinteckningen vid tiden för fastighetsinteckningens

sökande fortfarande är gällande; det torde få anses fullt i sin

ordning, att därest ett företags såväl fasta egendom som förlagsegendom skola

häfta för en och samma förbindelse, stämpel utgår blott en gång.

På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att stadgandet ändras sålunda

att dels undantagsbestämmelsen blir tillämplig även när inteckningen

upphört av annan anledning än underlåten förnyelse eller domstols beslut örn

dödning, dels ock såsom förutsättning för stämpelfrihet föreskrives, att den

nya inteckningen skall sökas i den förut intecknade egendomen eller del

därav.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

366556. Stockholm, Isaac Marcus B oktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  2. BevU 1936:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten