Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
1936-03-06 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:196, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
1
Nr 196.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—25 :o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
m. fl. och anför därvid:
l:o.
Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sabelström är född den 1 september 1885 och alltså 50 år gammal;
att han, efter avlagd juris kandidatexamen, den 24 april 1914 antagits till
e. o. notarie i Svea hovrätt;
att han tjänstgjort å Torneå domsagas kansli från och med den 24 april
till och med den 16 december 1914;
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 196—197.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 196-
att han under åren 1914 och 1915 på förordnande uppehållit kronofogdetjänsten
i Torneå fögderi 1 månad 17 dagar samt andre länsnotarietjänst hos
länsstyrelsen i Norrbottens län 25 dagar ävensom bestritt befattningen såsom
lagfaren rådman i Luleå 5 månader 3 dagar;
att han under tiden 1 september 1915—31 juli 1918 varit e. o. tjänsteman
hos länsstyrelsen i Stockholms län, varunder han innehaft förordnande såsom
extra länsnotarie, andre länsnotarie och länsnotarie under sammanlagt
8 månader 20 dagar;
att han på grund av förordnanden av Svea hovrätt uppehållit borgmästarbefattning
i Trosa från och med den 19 augusti till och med den 17 september
1917 och i Sigtuna omkring 8 månader under åren 1922 och 1923;
att han under åren 1918 och 1919 tjänstgjort såsom notarie i polisdomstolen
och i poliskammaren i Stockholm tre å fyra månader vartdera året;
att Sabelström, efter att den 11 september 1915 hava antagits till e. o.
kanslist hos nedre justitierevisionen, därstädes under tiden intill utgången
av år 1922 bestritt befattning såsom amanuens, kanslist, registrator eller
protokollssekreterare under sammanlagt omkring 3 år 11 månader;
att han under senare delen av år 1921 och under år 1922 tjänstgjort vid
protokollet i Svea hovrätt och därunder uppehållit notarietjänst omkring fem
månader;
att han från och med den 15 januari 1923 till och med den 30 juni 1933
innehaft förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt (lönegrad B 21)
och i sådan egenskap senast åtnjutit avlöning enligt 23 löneklassen;
att, efter det sistnämnda tjänst från och med den 1 juli 1933 utbytts mot
en förste amanuensbefattning med placering i 18 lönegraden för extra ordinarie
tjänstemän, Sabelström innehaft denna befattning, därvid han genom
beslut av Kungl. Maj:t tillerkänts avlöning enligt 21 löneklassen;
att Sabelström enligt hovrättens beslut den 16 mars 1934 blivit uppsagd
från amanuensbefattningen från och med den 1 juli 1934;
att nämnda uppsägning beslutats efter det Sabelström vid Stockholms rådhusrätt
åtalats för brott, för vilket han genom rådhusrättens utslag den 31
maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes till en månads
fängelse;
samt att, sedan Sabelström erhållit ledighet för sjukdom från och med den
1 april till och med den 30 juni 1934, den av honom bestridda amanuensbefattningen
ersatts med en extra kanslibiträdestjänst från och med berörda
den 1 april.
Sabelström har i en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 januari 1936 dagtecknad
skrift anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Vid ansökningen har fogats ett av överläkaren vid psykiatriska sjukhuset,
professorn V. Wigert och förste läkaren vid samma sjukhus L. Sahlin den 20
januari 1936 avgivet intyg, vari anföres, bland annat, att Sabelström, vilken
vårdats å psykiatriska sjukhuset under tiden 31 juli—19 oktober 1935 och
då befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd (psychopathia) på basen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
3
organiska förändringar av centrala nervsystemet i form av ökad cellhalt och
äggvita i ryggmärgsvätskan, på grund av psychopathia och organisk sjukdom
i centrala nervsystemet för all framtid vore oförmögen att bestrida sin
tidigare eller annan tjänst inom statsföi-valtningen.
Svea hovrätt har i utlåtande i ärendet anfört, att därest den i samband med
pensionsansökningen förebragta utredningen rörande Sabelströms hälsotillstånd
förelegat vid tiden för hans entledigande, hovrätten för visso ansett
giltiga skäl tala för en hemställan om beviljande av pension åt Sabelström.
Det syntes hovrätten vara med billighet överensstämmande, att Sabelström,
då han utan eget förvållande drabbats av obotlig sjukdom och, efter vad
hovrätten hade sig bekant, saknade utväg till försörjning, erhölle pension till
belopp, som stöde i skäligt förhållande till den av honom uppburna avlöningen.
Statskontoret har i avgivet utlåtande över den av Sabelström gjorda ansökningen
anfört följande:
Enligt vad utredningen i ärendet och av statskontoret i övrigt inhämtade
upplysningar giva vid handen, kan man utgå ifrån att den sjukdom, varav
Sabelström enligt det avgivna läkarutlåtandet lider, förelegat hos honom redan
vid tiden för hans entledigande från anställningen vid Svea hovrätt. Vid
sådant förhållande och på grund av vad hovrätten i ärendet anfört vill statskontoret
icke motsätta sig, att Sabelström genom framställning till riksdagen
beredes någon pension. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes
pensionen dock icke böra bestämmas till högre belopp än förslagsvis 1,500
kronor för år räknat.
Då Sabelström under en tid av närmare 20 år haft anställning i statens
tjänst och då utredningen gör det sannolikt, att Sabelström redan vid tiden
för entledigandet från sin befattning i Svea hovrätt lidit av psykisk ohälsa,
som indirekt torde kunna sägas hava givit anledning till entledigandet, synes
det vara skäligt att, såsom myndigheterna tillstyrkt, någon pension beredes
Sabelström. Beträffande beloppet av pensionen finner jag mig böra biträda
statskontorets förslag. Pensionen synes böra utgå från och med ingången
av innevarande år.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik
Sabelström må, räknat från och med den 1 januari 1936,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500
kronor.
2:o.
Skrivbiträdet Maria Falk, född Cervin. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Falk är född den 21 april 1876 och således nära 60 år gammal;
att hon från år 1915 till den 15 september 1926 under vissa tider varit anställd
hos följande myndigheter och institutioner, nämligen hos socialsty
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
reisen 1 år 1 månad 29 dagar, i den s. k. lappkommittén 2 år 2 månader 14
dagar, i IV. arméfördelningens stabsexpedition 1 år 10 månader 25 dagar
samt i universitetskanslersexpeditionen 1 månad ävensom för olika verks och
kommittéers räkning utfört hemarbete under en tid motsvarande 1 år 8 månader
2 dagar;
att hon sedan den 15 september 1926 varit anställd såsom skrivbiträde hos
statens fastighetsregisterkommission, varjämte hon vid sidan av sin tjänst utfört
skrivgöromål för justitiedepartementets och vissa kommittéers räkning;
att hon sålunda den 1 juli 1936 kan beräknas hava varit anställd i statens
tjänst eller utfört arbete för statsverkets räkning under sammanlagt 16 år
9 månader 25 dagar;
samt att hennes avlöning hos fastighetsregisterkommissionen för närvarande
uppgår till 2,940 kronor för år, varå icke utgår dyrtids- eller dvrortslillägg.
Statens fastighetsregisterkommission har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta därom att — under förutsättning att vid innevarande års riksdag
komme att fattas beslut örn förläggande av tillsynen över fastighetsregistreringen
i städer och vissa andra samhällen till lantmäteristyrelsen och i följd
härav den av Falk innehavda anställningen såsom skrivbiträde i fastighetsregisterkommissionen
skulle komma att upphöra — årlig pension måtte från
den dag anställningen sålunda upphörde tillerkännas henne. I fråga om
pensionsbeloppets beräknande har kommissionen anfört att, då Falk i kommissionen
haft hand om all utskrift och skött räkenskaperna samt verksamt
bidragit med uppläggande av fastighetsregister och i övrigt utfört åtskilligt
självständigt arbete, hennes verksamhet varit av sådana kvalifikationer, att
den vore jämförlig med minst ett kanslibiträdes inom andra verk och inrättningar.
Även med utgångspunkt från det för ordinarie kvinnlig befattningshavare
i 7 lönegraden gällande pensionsunderlaget, 1,716 kronor, skulle, på
grund av att Falks anställningstid uppginge till allenast 16 år 9 månader 25
dagar, pensionen med tillämpning av civila tjänstepensionsreglementets regler
bliva begränsad till ett otillräckligt belopp, av kommissionen beräknat till
958 kronor 10 öre. Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
samt den synnerliga skicklighet Falk ådagalagt i sitt arbete och då civila
tjänstepensionsreglementet icke vore tillämpligt å henne, ansåge kommissionen,
att åt henne borde kunna beredas en något högre pension än som enligt
gällande bestämmelser för civila befattningshavare i statens tjänst skolat utgå.
Kommissionen har i sådant hänseende föreslagit ett belopp av 1,200 kronor.
Statskontoret har ej velat göra erinran mot att Falk beredes pension av
statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets beräknande har statskontoret
anfört följande:
Beloppet av pensionen synes med tillämpning av de grunder, som av statskontoret
förordats för bestämmande av understöd i andra liknande fall,
böra beräknas på följande sätt. Den månatliga avlöning, som Falk uppburit
av kommissionen, 245 kronor, motsvarar närmast lön enligt 8 löne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
5
klassen å G-ort i de för nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen
gällande löneplanerna. Avlöningen å A-ort i samma löneklass utgör 2,340
kronor. Med utgångspunkt från 2/s av detta belopp, eller 1,560 kronor, synes
pensionen med hänsyn till tjänstgöringstidens längd böra bestämmas
avgifter icke blivit erlagda, eller till 748 kronor 80 öre. Efter avrundning
för vinnande av delbarhet med 12 skulle pensionen böra beräknas till 744
kronor.
Chefen för jordbruksdepartementet hemställer denna dag om avlåtande till
riksdagen av proposition av sådant innehåll, att bifall till densamma kommer
att medföra fastighetsregisterkommissionens upphörande från och med den 1
juli 1936. Frågan örn pension åt Falk bör därför nu upptagas till prövning.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att sådan förmån beredes henne
vid anställningens upphörande. Med hänsyn till vad fastighetsregisterkommissionen
anfört rörande arten av de arbetsuppgifter, som åvilat Falk, vill
jag icke motsätta mig, att pensionen i detta fall beräknas med utgångspunkt
från pensionsunderlaget för kvinnlig extra ordinarie tjänsteman i 7 lönegraden
vid allmänna civilförvaltningen. Detta underlag utgör enligt 28 §
civila tjänstepensionsreglementet 1,644 kronor. På grundval av nämnda
pensionsunderlag, minskat med 10 procent med hänsyn till att Falk icke haft
att erlägga pensionsavgifter, synes pensionen alltså kunna bestämmas till
792 kronor (1,644 — 164 — 1,480; 16/30 X 1,480 = 789, efter vederbörlig
jämkning 792).
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrivbiträdet hos statens fastighetsregisterkommission
Maria Falk, född Cervin, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Förre kanslisten vid svenska gencralkonsulatct i Batavia Bror Ivar Georg
S:son Björnfeldt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Björnfeldt är född den 27 februari 1884 och således 52 år gammal;
att han efter år 1912 avlagd juris kandidatexamen bland annat tjänstgjort
vid domsaga och rådhusrätt under närmare 2 år, därav såsom tillförordnad
borgmästare eller rådman under 10 månader, i arméförvaltningen
och pensionsstyrelsen under sammanlagt 1 år 6 månader samt vid länsstyrelserna
i Stockholms län och Västernorrlands län sammanlagt 1 år 5 månader,
varjämte han innehaft förordnande såsom krigsfiskal under 1 månad
och såsom stadsfiskal under 4 månader;
att han den 21 oktober 1921 av Kungl. Maj:t förordnats att i egenskap
av extra kanslist från och med den 1 januari 1922 tills vidare tjänstgöra
vid det lönade generalkonsulatet i Batavia;
16 X 1,560
kronor, minskat med 10 % på grund av att pensions
-
3:o.
opaginerad Kontrollera mot PDF
<5
Kunyl. Maj:ts proposition nr 196-
att han, sedan genom Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut nämnda generalkonsulat
med utgången av budgetåret 1932/1933 indragits, från och med den
1 juli 1933 entledigats från kanslistförordnandet;
att han därefter av ministern för utrikes ärendena förordnats att under
förste kanslisten vid generalkonsulatet i Calcutta beviljad semester den 1
juli—1 december 1933 upprätthålla dennes befattning;
att Björnfeldt, sedan han efter en tids tjänstgöring vid generalkonsulatet i
Calcutta insjuknat samt företett läkarintyg av innehåll, att han vore i trängande
behov av klimatombyte och vila under längre tid, entledigats från sistnämnda
förordnande från och med den 7 september 1933;
att han från och med den 1 januari 1923 i egenskap av extra kanslist vid
generalkonsulatet i Batavia åtnjutit avlöning enligt de för icke-ordinarie
befattningshavare vid den nyreglerade civila statsförvaltningen tillämpade
avlöningsbestämmelserna, därvid lönen senast utgått enligt 18 löneklassen,
varjämte han uppburit ortstillägg med 4,500 kronor för år samt extra ortstillägg,
vilket senast utgått med 900 kronor för år;
samt att Björnfeldt av Kungl. Majit genom beslut den 27 oktober 1933
efter entledigandet från förenämnda vikariatsförordnande vid generalkonsulatet
i Calcutta tillerkänts en gratifikation av 2,600 kronor.
Hos Kungl. Majit har Björnfeldt anhållit att komma i åtnjutande av pension
till belopp av 1,500 kronor för år och därvid bland annat framhållit, att han
efter frånträdandet av förordnandet såsom förste kanslist i Calcutta icke lyckats
erhålla någon anställning.
Vid ansökningen har fogats bland annat ett av professorn N. Antoni den
23 september 1935 utfärdat läkarintyg, vari anföres följande:
Av en av Antoni i juli 1935 företagen undersökning av Björnfeldt hade framgått,
att Björnfeldt lede av grav kronisk neurastheni, som medförde nedsättning
av hans arbetsförmåga med omkring 2/a. Efter all sannolikhet vore denna
sjukdom och den därav följande nedsättningen i Björnfeldts arbetsförmåga
för framtiden bestående. Vid ingående undersökning hade ej såsom
orsak till nervsjukdomen kunnat utrönas någon grundsjukdom av något slag
— speciellt inga tecken till kronisk förgiftning eller venerisk sjukdom, ej
heller något endogent lidande, såsom åderförkalkning eller för högt blodtryck.
Då enligt vad som framginge av upplysningar, som av Antoni inhämtats
av en av Björnfeldts förmän under tjänstetiden i Batavia, generalkonsuln
F. T. E. Fevrell, klimatet å sistnämnda ort vore mycket påfrestande och ohälsosamt
samt Björnfeldt under tjänstgöringen därstädes varit mycket plågad
av sjuklighet och då vidare, såvitt av Fevrells upplysningar framginge, några
andra moment som eventuellt bidragande orsaker till Björnfeldts ohälsa icke
förelåge, ansåge Antoni det i hög grad sannolikt, att det ohälsosamma klimatet
i Batavia väsentligen medverkat till den kroniska sjuklighet, varav Björnfeldt
lede, och i väsentlig mån bure skulden till hans kroniskt nedsatta arbetsförmåga.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört i huvudsak följande:
Björnfeldt har — bortsett från det tillfälliga förordnandet vid generalkonsulatet
i Calcutta — efter frånträdandet av kanslistbefattningen vid general
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
7
konsulatet i Batavia icke vidare använts i statens tjänst, vilken han sålunda
lämnat före uppnådd 50 års ålder. Erinras må i detta sammanhang,
att Björnfeldt genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 oktober 1933 i avskedsersättning
tillerkänts en engångsgratifikation å 2,600 kronor. Med hänsyn till
nu angivna förhållanden och då Björnfeldts avgång från den av honom innehavda
kanslistbefattningen i Batavia icke föranletts av sjukdom, finner statskontoret
i betraktande jämväl av övriga omständigheter i förevarande fall
tillräckliga skäl icke vara för handen för utverkande av pension åt Björnfeldt.
Då Björnfeldt efter jämförelsevis kort anställning avgått ur statens tjänst
före 50 års ålder, synes det tveksamt, om pension i detta fall bör beredas.
Med hänsyn till den sannolikt för framtiden bestående sjukdom, varav Björnfeldt
lider samt till vars utveckling hans tjänstgöring vid generalkonsulatet
i Batavia torde hava bidragit, vill jag dock icke motsätta mig, att någon pension
beviljas honom. Pensionsbeloppet torde böra begränsas till 900 kronor för
år, att utgå från och med ingången av innevarande år.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre kanslisten vid svenska generalkonsulatet i Batavia
Bror Ivar Georg S:son Björnfeldt må, räknat från och med
den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 900 kronor.
4:o.
Kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Swensson, som är svensk medborgare, är född den 3 oktober 1877 och
således 58 år gammal;
att han sedan den 15 december 1902 eller under mer än 33 år varit anställd
vid svenska konsulatet i Berlin, intill den 22 februari 1932 såsom kontorsbiträde
och under tiden därefter såsom kanslist;
att han under sin tjänstgöring vid nämnda konsulat, vilket är olönat, varit
anställd av konsuln och avlönad av denne;
att till bestridande av kostnaderna för Swenssons avlöning, vilken senast
uppgått till 6,000 riksmark för år, använts såväl det konsuln tillkommande,
av tredje huvudtitelns anslag till ersättningar åt olönade konsuler utgående
kontorskostnadsbidraget, för innevarande budgetår utgörande 3,000 kronor,
som ock till konsulatet influtna expeditionsavgifter, för närvarande uppgående
till 150 å 200 riksmark i månaden;
att Swenssons arbetsförmåga, enligt för honom utfärdat läkarintyg, bland
annat på grund av sviter efter undergångna operationer, är varaktigt nedsatt
med mer än 50 procent;
samt att Swensson, som är gift, saknar förmögenhet och icke äger andra
inkomster än lönen såsom konsulatstjänsteman.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
Svenska beskickningen i Berlin har hemställt om utverkande av pension
åt Swensson och därvid anfört, att svenske konsuln i Berlin, med hänsyn
till Swenssons nedsatta arbetsförmåga och den kostnadsbelastning, denne
förorsakade för konsuln utan att kunna prestera motvärdigt arbete, icke
längre ansåge sig kunna behålla Swensson i sin tjänst, och att det endast
vore av humanitära skäl, som denne fått behålla sin anställning vid konsulatet.
Konsuln hade därför hos beskickningen anhållit, att Swensson måtte
komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att då konsulatet
i Berlin vore ett s. k. olönat konsulat samt följaktligen biträde å konsulatet
anställdes och avlönades av den honoräre konsuln personligen, låt vara
att konsuln av svenska staten erhölle visst bidrag till kontorskostnadernas
bestridande, dylikt biträde sålunda ej kunde anses såsom svensk statstjänare.
Vid sådant förhållande funne sig statskontoret — även om ämbetsverket förutsatte,
att Swensson under sin tjänstetid haft full eller i varje fall huvudsaklig
sysselsättning med konsulatsärendena — icke kunna tillstyrka, att
pension utverkades åt honom. Därest det emellertid, med hänsyn till Swenssons
långvariga anställning vid konsulatet i svenska intressens tjänst, skulle
anses skäligt att, då Swensson nu på grund av sjukdom nödgades lämna sin
anställning, någon pension av statsmedel bereddes honom, syntes det dock
statskontoret, som örn pensionen i allt fall borde begränsas till ett årligt belopp
av förslagsvis högst 1,008 kronor.
Med hänsyn till att Swensson alltsedan år 1902 innehaft anställning vid
svenska konsulatet i Berlin och av denna anställning haft sin huvudsakliga
utkomst, synas mig billighetsskäl tala för att han icke lämnas utan understöd
från svenska statens sida, då han nu på grund av nedsatt arbetsförmåga
nödgas lämna anställningen. Den omständigheten, att Swensson icke kan
betraktas såsom befattingshavare i statens tjänst, synes på grund av i ärendet
föreliggande förhållanden icke böra utgöra hinder för beviljande av pension.
.lag tillåter mig härvid erinra, att Swensson, ehuru han varit anställd och
formellt avlönad av vederbörande konsul, dock till väsentlig del åtnjutit
avlöning av medel, som av svenska staten ställts till konsulns förfogande.
Det av statskontoret i händelse av tillmötesgående av framställningen
ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,008 kronor, synes mig väl lågt. För egen del
vill jag såsom i förevarande fall skälig pension föreslå ett belopp av 1,200
kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson
må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning vid konsulatet, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
9
5:o.
Städerskan Augusta Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 2 mars 1856 och således 80 år gammal;
att hon sedan hösten 1916 eller alltså mer än 19 år varit anställd såsom
städerska först i lantförsvarsdepartementet och därefter i försvarsdepartementet;
att
städningsarbetet tagit i anspråk omkring 5 timmar om dagen;
samt att hon — förutom ersättning för de två gånger örn året återkommande
storrengöringarna — för städningsarbetets utförande under de senaste
åren uppburit 170 kronor i månaden, av vilket belopp hon utgivit 40
kronor till biträde vid städningen, i följd varav hennes egen andel av ersättningen
utgjort 130 kronor, motsvarande 1,560 kronor för år räknat.
Enär Andersson först vid uppnådda 60 år erhöll anställning i statens
tjänst, kan hon icke komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
I en inom försvarsdepartementet upprättad, till finansdepartementet överlämnad
promemoria har förordats, att Andersson måtte erhålla pension.
Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter icke velat
göra någon erinran mot att pension, förslagsvis till belopp av 540 kronor
för år, utverkas åt Andersson.
Med hänsyn till städerskan Anderssons sammanlagda anställningstid får
jag — under åberopande av vad jag i liknande fråga anfört under punkten 13
i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 92 — tillstyrka,
att hon kommer i åtnjutande av någon pension, oaktat hon först vid framskriden
ålder börjat sin statsanställning. Pensionsbeloppets storlek torde
böra bestämmas till vad som skulle hava utgått, därest föreskrifterna i nyssnämnda
kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) varit tillämpliga i detta
fall, samt med utgångspunkt från en beräknad anställningstid av 20 år. Beloppet
skulle då utgöra 528 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan i försvarsdepartementet Augusta Andersson
må från och med månaden näst efter den, varunder hon
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 528 kronor.
6:o.
F. d. löjtnanten Carl Arvid Egerström. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Egerström är född den 21 mars 1876 och således nära 60 år gammal;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
att han under tiden 11 maj 1897—15 april 1898 tjänstgjort såsom volontär
vid Blekinge bataljon;
att han efter i maj 1898 avlagd studentexamen antagits till volontär vid
Göta livgarde den 17 juni 1898 samt därstädes befordrats till underlöjtnant
den 7 december 1900 och till löjtnant av 2. klassen den 5 maj 1905;
att han under fälttjänstövningar i Östergötland i september 1906, under
vilka övningar han tjänstgjort såsom plutonchef, insjuknat i dubbelsidigt
ljumskbråck, till följd varav han efter vederbörlig läkarundersökning avpolleterats
och i oktober 1906 i Stockholm undergått operation;
att Egerström genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1906 på egen
begäran erhållit avsked från beställningen på stat med tillstånd att såsom
löjtnant inträda i regementets reserv;
att han efter inträdet i reserven tjänstgjort under repetitionsövningar åren
1909, 1911 och 1912, varjämte han varit inkallad till tjänstgöring under tiden
11 juni 1915—15 januari 1916 med avbrott för 10 dagar under augusti
1915;
att Egerström under senaste tjänstgöringen drabbats av recidiv av nyss omförmälda
sjukdom;
att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1919 på därom av Egerström
gjord framställning beviljat honom avsked från anställningen i reserven;
att
Egerström är gift och i sitt äktenskap har en dotter, född 1928;
samt att han, som våren 1934 försatts i konkurs, är utan alla existensmedel
för sig och sin familj samt för framtiden ej heller kan påräkna något
bidrag till uppehället av sina släktingar.
Egerström har i en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit att komma i åtnjutande
av pension till belopp av 3,200 kronor för år, att utgå från och med
den 1 januari 1935. Därvid har Egerström, under hänvisning till åtskilliga
vid skriften fogade bilagor, anfört i huvudsak följande:
Den bråckskada, för vilken Egerström år 1906 opererats, hade han ådragit
sig i och för tjänsten, och densamma hade helt varit orsaken till att
han tagit avsked ur aktiv tjänst. Enär han vid denna tidpunkt varit ung
och välbärgad, hade han underlåtit att i samband med avskedstagandet göra
framställning om pension. Om dylik framställning gjorts, skulle han utan
tvivel hava varit berättigad till pension på grund av bestämmelserna i punkten
6 av pensioneringsgrunderna för armén, vilka bestämmelser enligt dåvarande
lydelse innehöllo, att den, som i och för tjänsten ådragit sig skada
eller obotlig sjukdom, vilken gjorde honom till vidare tjänstgöring oförmögen,
ägde rätt att avgå med pension jämte fyllnadspension, om än villkoren
för pensions och fyllnadspensions åtnjutande eljest icke vore uppfyllda.
Under tiden för anställningen i reserven hade han fullgjort honom åliggande
tjänstgöring, placerad vid regements- och arkivexpeditionen. Icke förty
hade bräcket ånyo gått upp vid den tjänstgöring, han fullgjort åren 1915
och 1916, och hans kroppskrafter hade till följd därav blivit ytterligare nedsatta,
varför han sedermera, år 1919, tagit avsked från sin anställning i reserven.
Härigenom hade han — ehuru detsamma icke varit avsett — från
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
11
hänt sig den rätt han genom sin tjänstgöring grundlagt att från 55 års ålder
komma i åtnjutande av pension enligt förordningen den 15 november 1912
(nr 413) angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal.
Direktionen över arméns pensionskassa har i ett den 9 januari 1935 avgivet
utlåtande beträffande frågan örn tillämpning å Egerström av stadgandet
i punkten 6 av pensioneringsgrunderna för armén anfört följande:
Direktionen, som finner det styrkt, att Egerström till följd av skada varit
oförmögen att sköta sin tjänst och på grund därav sett sig nödsakad begära
avsked, anser sig däremot ej på grund av utredningen i ärendet kunna avgöra,
huruvida denna skada ådragits i och för tjänsten. Skulle Kungl.
Maj:t finna detta vara fallet, är Egerström jämlikt omförmälda stadgande
berättigad åtnjuta den vid tiden för hans avsked för löjtnant av 2. klassen
fastställda pensionsförmånen örn 1,000 kronor (pension och fyllnadspension),
vartill komma pensionstillägg och pensionsförhöjning med sådant belopp,
att sammanlagda pensionen kommer att uppgå till 1,452 kronor.
Medicinalstyrelsen, som därefter anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, har
anfört, att den skada, dubbelsidigt ljumskbråck, som föranlett Egerströms
avskedstagande, visserligen måste anses ytterst bero på en disposition för
•sjukdomen i fråga men att det å andra sidan icke kunde förnekas, att ansträngningar
under militärtjänsten kunde hava kommit ljumskbråcken att
framträda som en synlig utbuktning i ljumskarna.
Direktionen över arméns pensionskassa har med anledning av medicinalstyrelsens
yttrande avgivit förnyat utlåtande i ärendet den 13 februari 1935
och därvid anfört, att då av medicinalstyrelsens utlåtande syntes framgå, att
det ej vore uteslutet, att Egerström i och för tjänsten ådragit sig den sjukdom,
som gjort honom till militär tjänstgöring oförmögen, direktionen tillstyrkte,
att Egerström måtte tilldelas en årlig pension till det i direktionens
tidigare utlåtande omförmälda beloppet, 1,452 kronor, att utgå från och med
den 1 januari 1935.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande anfört följande:
Enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt måste den kroppsskada,. som föranlett
Egerströms avskedstagande, anses ytterst bero på en disposition för sjukdomen
ifråga. Å andra sidan måste det anses sannolikt, att ansträngningarna
under militärtjänsten i samband med fälttjänstövningarna i Östergötland hösten
1906 kommit ljumskbråcken att ge så svåra symtom, att operation måst
företagas.
Arméförvallningens civila departement får för sin del uttala att, därest
Kungl. Maj:t skulle finna det icke vara ådagalagt, att ifrågavarande kroppsskada
ådragits i och för tjänsten, och pension sålunda icke skulle kunna tilldelas
Egerström från arméns pensionskassa, dylik förmån icke lärer kunna
beredas honom annat än efter framställning till riksdagen.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket med hänsyn tili föreliggande omständigheter
ansåge skäligt, att något årligt understöd av statsmedel åt Egerström
utverkades hos riksdagen. Till utgångspunkt vid understödets bestämmande
i förevarande fall syntes lämpligen kunna tagas det pensionsbelopp,
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
som jämlikt förordningen den 23 september 1927 (nr 364) angående befäl
och civilmilitär personal i arméns reserver tillkommer officer, eller 900 kronor.
Statskontoret hade intet att erinra mot att pension till nämnda belopp
beviljades Egerström.
Vid den beredning av förevarande ärende, som ägt rum inom försvarsdepartementet
— på vars föredragning frågor örn pension enligt äldre bestämmelser
för beställningshavare vid armén ankommit — har det ansetts, att
tillämpning å Egerström av stadgandet i punkten 6 av tidigare gällande pensioneringsgrunder
för armén ej kunde ifrågakomma, enär det icke styrkts,
att han i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, vilken gjort
honom till vidare tjänstgöring oförmögen. I ärendet är emellertid utrett, att
Egerström avgått ur aktiv tjänst på grund av sjukdom, som gjort honom
olämplig till fortsatt militär tjänstgöring och vilken sjukdom — även om den
icke kan sägas hava ådragits i och för tjänsten — likväl måste anses hava
ofördelaktigt påverkats av den militära tjänstgöringen. Härtill kommer, att
Egerström, vilken efter avgången ur aktiv tjänst inträtt i reserven, synes hava
fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för rätt till reservpension från 55
års ålder, ehuru han genom att år 1919 begära avsked från anställningen i
reserven frånhänt sig rätten till sådan pension. Vid nu angivna förhållanden
synas mig billighetsskäl tala för att Egerström, som numera på grund av ålder
och ekonomiska svårigheter är i behov av understöd, kommer i åtnjutande
av någon pension av statsmedel. Då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
900 kronor, synes mig skäligt, vill jag tillstyrka, att pension till
detta belopp beredes Egerström. Enär Egerström gjort ansökning om pension
redan i december 1934, torde den förslagna pensionen böra få utgå från ingången
av år 1935.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. löjtnanten vid Göta livgarde Carl Arvid Egerström
må, räknat från och med den 1 januari 1935, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.
7 :o.
Förre portvakten och gårdskarlen Nils August (Gustafsson) Green. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Green är född den 9 juni 1873 och således 62 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Norrbottens regemente under
tiden 28 februari 1891—15 augusti 1935, vilken sistnämnda dag han erhållit
avsked, varefter han från och med den 1 september 1935 åtnjuter underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor årligen;
att han varit anställd såsom portvakt, tillika gårdskarl, vid garnisonssjukhuset
i Boden under tiden 1 juli 1911—31 december 1918 samt 18 juli 1924
—28 februari 1935 eller i sammanlagt 18 år 1 månad 11 dagar;
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
13
samt att han såsom portvakt åtnjutit lön enligt 2 lönegraden med placering
senast i 5 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet.
Green kan icke komma i åtnjutande av pension enligt militära tjänstepensionsreglementet
den 17 maj 1935 (nr 167), då de i detta reglemente innefattade
stadgandena beträffande icke-ordinarie befattningshavare träda i kraft
först den 1 juli 1936.
Tjänstförrättande chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Boden har gjort
framställning om beredande av pension åt Green.
Armé förvaltningens civila departement har hemställt, att pension måtte utverkas
åt Green till belopp av 648 kronor för år, samt därvid anfört bland
annat följande:
Till ledning vid beräknandet av pensionsbeloppet torde kunna tågås de
grunder för pensionering av icke-ordinarie befattningshavare, som angivas
i militära tjänstepensionsreglementet. Pensionsunderlaget för en extra ordinarie
befattning, för vilken lön utgår enligt 2 lönegraden, utgör enligt 30 §
av nämnda reglemente för man 1,320 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna
till reglementet må icke-ordinarie befattningshavare, som avgår med
rätt till pension före den 1 juli 1940, under vissa villkor såsom tjänstår för
pension äga tillgodoräkna fyra femtedelar av tid, varunder han innan reglementet
blivit å honom tillämpligt men efter fyllda 21 år innehaft icke-ordinarie
befattning eller annan statsanställning. Med tillämpning av dessa bestämmelser
å Green skulle han för pension äga tillgodoräkna 14 år 5 månader 28
dagar. Mot nämnda antal tjänstår svarar, då för Green fattas 62 hela kvartal
i fulla tjänstår, en avkortad pension å 11,320 --:—-=) 638 kronor,
vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med 12, bör höjas till 648 kronor.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Green. I fråga om pensionens storlek
har statskontoret liksom arméförvaltningens civila departement utgått från
ett pensionsunderlag av 1,320 kronor. I anslutning till föreskrilterna i punkten
3 av övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet
har statskontoret beräknat tjänståren till 14 hela år. I anledning liär
-
616 kronor, vilket belopp för vinnande av delbarhet med 12 borde avrundas
nedåt till 612 kronor.
Såväl arméförvaltningens civila departement som statskontoret hava ansett,
att den föreslagna pensionen borde utgå vid sidan av Green tilldelat understöd
från Vadstena krigsmansliuskassa.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Green. I
fråga örn beräkningen av pensionsbeloppets storlek skilja sig ämbetsverkens
förslag i princip endast såtillvida, att arméförvaltningens civila departement
vid avkortningen av pensionen på grund av bristande tjänstar tillämpat militära
tjänstcpcnsionsreglementets regler örn minskning endast i förhållande
till felande hela kvartal, medan statskontoret vid tjänstårsberäkningen medräknat
allenast förvärvade hela tjänstår. Då statskontorets beräkning an
-
av har statskontoret ansett pensionen böra bestämmas till
14 X 1,320
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
sluter sig till vad som hittills plägat iakttagas vid beviljande av pension åt
icke-ordinarie personal i allmänhet, å vilken gällande pensionsförfattningar
ej äga tillämpning, har jag ansett mig böra biträda statskontorets förslag
med den ändring allenast, att det uträknade beloppet torde böra för vinnande
av delbarhet med tolv jämkas uppåt. I enlighet härmed torde pensionen
böra bestämmas till 624 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag skäl ej föreligga att vid pensionens
bestämmande göra avdrag för det underhåll, som tillkommer Green från Vadstena
krigsmanshuskassa.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre portvakten och gårdskarlen vid garnisonssjukhuset
i Boden Nils August (Gustafsson) Green må, räknat från
och med den 1 mars 1935, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 624 kronor.
8:o.
Förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad Carl Axel
Valfrid Svensson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Svensson är född den 9 maj 1877 och således 58 år gammal;
att han under tiden 7 juni 1916—31 december 1918 haft anställning vid
Drottningens centralkommitté, vars verksamhet och personal sedermera övertagits
av arméns centrala beklädnadsverkstad;
att han därefter under tiden 1 januari 1919—31 december 1935 varit anställd
såsom föreståndare vid arméns centrala beklädnadsverkstads beställningsskrädderi;
att
Svensson entledigats från sistnämnda befattning till följd av sjukdom,
vilken enligt läkarintyg medfört för framtiden bestående nedsättning av
hans arbetsförmåga till en tredjedel eller mindre av den för fullt arbetsför
person normala arbetsförmågan;
samt att han under åren 1931—1935 uppburit en avlöning av i medeltal
5,596 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått.
Svensson kan icke komma i åtnjutande av pension enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), enär arbetsledande förmän
vid arméns centrala beklädnadsverkstad — till vilka Svensson närmast
varit att räkna — undantagits från reglementets tillämpning. Ej heller kan
pension beredas honom jämlikt militära tjänstepensionsreglementet den 17
maj 1935 (nr 167), då de i detta reglemente innefattade stadgandena beträffande
icke-ordinarie befattningshavare träda i kraft först den 1 juli 1936.
Chefen för arméns centrala beklädnadsverkstad har gjort framställning
om beredande av pension åt Svensson.
Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava hemställt,
att pension måtte utverkas åt Svensson till belopp av 1,872 kronor för år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
15
Departementen — som i anslutning till ett av Kungl. Majit tidigare meddelat
beslut beträffande tjänstårsberäkning för vissa arbetare vid centrala beklädnadsverkstaden
tillgodoräknat Svensson hela tjänstgöringen vid Drottningens
centralkommitté och i enlighet härmed beräknat hans anställningstid
i statstjänst till sammanlagt 19 år 6 månader 24 dagar — hava beträffande
pensionsbeloppets bestämmande framhållit, att Svenssons under de
senaste fem åren åtnjutna avlöning närmast motsvarade avlöningen inom
vederbörlig ortsgrupp i 17 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet,
vilken löneklass utgör högsta löneklass i 14 lönegraden i samma
löneplan. Med hänsyn härtill hava departementen utgått från det enligt
militära tjänstepensionsreglementet bestämda pensionsunderlaget för e. o. befattningshavare
i 14 lönegraden eller 2,640 kronor. Beträffande pensionsberäkningen
hava departementen vidare anfört:
Emellertid är Svenssons avgång ur statstjänst föranledd av sjukdom, som
gjort honom oförmögen till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring. Med
hänsyn härtill och då Svensson, därest nämnda reglemente nu varit i kraft
och å honom tillämpligt, vid avgång ur tjänst skulle kunna räkna minst tio
tjänstår, synes beloppet av Svensson tillkommande pension böra bestämmas
till samma belopp, varmed sjukpension — under förutsättning att reglementet
träder i kraft den 1 januari 1936 — enligt reglementet utgår till
en under år 1936 ur tjänst avgående extra ordinarie befattningshavare, för
vilken tillämpas ett pensionsunderlag av 2,640 kronor och vilken uppnått
samma levnadsålder som Svensson samt före reglementets ikraftträdande
men efter fyllda 21 år innehaft statsanställning i 19 år 6 månader 24 dagar.
Beloppet av en dylik sjukpension utgör enligt departementens beräkningar
1,870 kronor, vilket belopp bör höjas till närmast högre med tolv jämnt
delbara tal eller till 1,872 kronor.
Statskontoret, som tillstyrkt pension åt Svensson, har föreslagit, att pensionsbeloppet
måtte bestämmas till 1,320 kronor, därvid statskontoret liksom
departementen utgått från ett pensionsunderlag av 2,640 kronor, motsvarande
2/3 av lönen å A-ort för e. o. befattningshavare i 17 löneklassen.
Statskontoret har beträffande sin beräkning i övrigt anfört i huvudsak följande:
Vad
angår beräkningen av antalet tjänstår vill statskontoret erinra, att
Kungl. Maj:t genom beslut den 26 april 1935 medgivit, alt arbetare vid arméns
centrala beklädnadsverkstad, å vilken tjänstepensionsreglementet för
arbetare med ikraftträdandet erhållit tillämpning, finge såsom tjänstår för
pension enligt nämnda reglemente tillgodoräkna anställningstid hos Drottningens
centralkommitté i den omfattning, som enligt reglementet skulle
hava gällt, därest anställningen innehafts i statstjänst. Med hänsyn härtill
vill det synas rimligt, att vid beräkning av tjänstår för Svensson liknande
tillgodoräkning får äga rum.
Under denna förutsättning skulle, såsom departementen framhållit, Svensson
kunna vid avgången åberopa en anställningstid av 19 år 6 månader 24
dagar. Med utgångspunkt från föreskrifterna i punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till militära tjänstepensionsreglementet skulle av sagda tid kunna
för pension tillgodoräknas honom en tid av 4/s eller sålunda 15 år 7 månader
25 dagar.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
Vid sådant förhållande synes pensionen för Svensson böra bestämmas till
Ehuru Svensson icke är författningsenligt berättigad till pension, anser
jag, att sådan förmån bör beredas honom. Vid beräkning av pensionsbeloppet
synas, då Svensson före pensionsåldern avgått på grund av sjukdom,
militära tjänstepensionsreglementets föreskrifter om sjukpension lämpligen
böra tagas till utgångspunkt. Sjukpensionen skall enligt nämnda bestämmelser,
där ej antalet tjänstår medför högre pension enligt ålderspensionsreglerna,
utgöra 75 procent av hel pension, varvid dock skall iakttagas, att
beloppet icke må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit
befattningshavaren, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått
i tjänsten till pensionsålderns inträde. Det torde vara befogat att i det föreliggande
fallet räkna med ett pensionsunderlag av 2,640 kronor, motsvarande
det för e. o. befattningshavare i 14 lönegraden bestämda, samt en pensionsålder
av 63 år. Under sistnämnda förutsättning skulle Svensson sålunda
kommit att uppnå pensionsåldern vid utgången av maj månad 1940, vid
vilken tidpunkt hans sammanlagda anställningstid, däri inberäknat hela
tjänstetiden hos Drottningens centralkommitté, skulle hava uppgått till 23 år
11 månader 24 dagar. I anslutning till stadgandet i punkten 3 av övergångsbestämmelserna
till militära tjänstepensionsreglementet torde Svensson, som
icke erlagt några egna bidrag till sin pensionering, böra få för pension tillgodoräkna
allenast 4/s av den sålunda beräknade anställningstiden eller alltså
19 hela år. Pensionen bör följaktligen bestämmas till = j 1,672
kronor, jämkat till närmast högre med tolv jämnt delbara tal eller 1,680
kronor.
Ämbetsverkens förslag avvika från den av mig förordade pensionsberäkningen
såtillvida, att statskontoret uträknat pensionen såsom en vanlig ålderspension
med tillgodoräknande av 4/5 av den faktiska anställningstiden,
varigenom erhållits ett lägre pensionsbelopp än som med hänsyn till avgångsanledningen
synes skäligt, medan arméförvaltningens intendents- och civila
departement, vilka konstruerat pensionen såsom en sjukpension, för tid efter
militära tjänstepensionsreglementets beräknade ikraftträdande tillgodoräknat
Svensson oavkortade tjänstår och härigenom kommit till ett pensionsbelopp,
vilket synes vara alltför högt i betraktande av att Svensson ej haft att
genom löneavdrag bidraga till sin pensionering.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnads
-
15 X 2,640
1,320 kronor.
verkstad Carl Axel Valfrid Svensson må, räknat från och
med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1,680 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196- 9:o.
17
Maskinisten Elienai Berg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
alt Berg är född den 14 april 1872 och alltså nära 64 år gammal;
att han avlagt maskinistexamen vid navigationsskolan i Stockholm år 1900;
att han efter fyllda 21 år varit anställd i statstjänst under en sammanlagd
tid av 26 år 4 månader 9 dagar, nämligen dels såsom maskinskötare vid Södra
Äbergsfortet i Boden under tiden 21 februari—31 december 1910, dels såsom
maskinist vid tygstationen i Boden under tiden 1 januari 1911—14 juni
1912, dels såsom förste maskinist vid arméns intendenturförråd i Boden under
tiden 15 juni 1912—30 juni 1935, dels ock såsom maskinist av 1. klass
vid samma förråd under tiden från och med den 1 juli 1935, från vilken sistnämnda
anställning han beräknas komma att avgå den 30 juni 1936;
samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement
fastställts för arméns intendenturförråd i Boden, från och med den 1 juli
1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning
i kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 4,050 kronor
för år.
Förrådschefen vid arméns intendenturförråd i Boden har hos arméförvaltningens
intendentsdepartement gjort framställning örn beredande av pension
åt Berg.
Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava hemställt, att
pension måtte utverkas åt Berg till belopp av 1,572 kronor för år, och därvid
anfört i huvudsak följande:
Enär maskinister icke torde vara att hänföra till arbetarpersonal, synes
pension icke kunna beredas Berg jämlikt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare.
I utlåtande den 26 november 1934 angående undantag från tillämpningen
av tjänstepensionsreglementet för arbetare har statskontoret föreslagit, att,
för åstadkommande av enhetlighet, bland annat de i då föreliggande utredning
angivna maskinisterna inom försvarsväsendet skulle erhålla avlöning
enligt extraordinariereglerna, alltså i förevarande fäll enligt kungörelsen den
22 juni 1928 (nr 215), varmed vid kvarstående i tjänst skulle jämlikt föreskrift
i kungörelsen den 31 januari 1936 (nr 23) följa pensionsrätt enligt
militära tjänstepensionsreglementet från den 1 juli 1936. I yttrande den
15 maj 1935 i anledning av försvarsväsendets lönenämnds betänkande rörande
revision av de vid kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) fogade tjänsteförteckningarna
har arméförvaltningen föreslagit, att i tjänsteförteckningen
A skulle upptagas, bland annat, befattning såsom maskinist av 1. klass med
avlöning enligt 12 lönegraden i samina kungörelse, varigenom grunderna för
nu ifrågavarande befattningshavares pensionering till följd av bestämmelserna
i 1 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet skulle hava blivit fastställda.
Emellertid har sådan maskinist, varom nu är fråga, icke inrymts i
den till kungörelsen den 9 januari 1936 (nr 2) angående ändring i vissa
delar av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) fogade tjänsteförteckningen
A.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 196—197. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
Några andra bestämmelser, enligt vilka Berg skulle kunna tillerkännas
pension av statsmedel, finnas icke meddelade.
Då emellertid Berg vid sin förestående avgång ur statstjänst kommer att
kunna åberopa en anställningstid av omkring 261/3 år och han överskridit
den ålder, 60 år, vid vilken han, därest hans befattning varit förenad med
pensionsrätt, icke finge utan på särskilda skäl grundade beslut bibehållas i
tjänst, synes det med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter
erhållet avsked kommer i åtnjutande av årligt understöd, svarande mot hans
anställningstid i statstjänst och uppburna avlöningsförmåner.
Beträffande beräkningen av det föreslagna pensionsbeloppet, 1,572 kronor,
hava departementen anfört i huvudsak följande:
Av utredningen framgår, att Berg från och med den 1 juli 1935 uppburit
avlöning, motsvarande 12 lönegraden i förenämnda löneplan, samt att han
under 2 år närmast därförut åtnjutit avlöning med i medeltal 4,050 kronor
årligen, dyrtidstillägg oberäknat, vilket belopp i betraktande av Bergs tjänstetid
närmast motsvarar lön för icke-ordinarie befattningshavare i 11 lönegraden
(14 löneklassen) å G-ort. Pensionsunderlaget för icke-ordinarie befattningshavare,
för vilken lön utgår enligt 12 lönegraden i nyss omförmälda
löneplan, utgör enligt 30 § militära pensionsreglementet 2,304 kronor. För
dylik befattningshavare med lön enligt 11 lönegraden utgör pensionsunderlaget
2,160 kronor.
Vid sin avgång ur tjänst den 30 juni 1936 har Berg efter fyllda 21 år
varit i statstjänst sammanlagt 26 år 4 månader 9 dagar. Därest militära
tjänstepensionsreglementet varit tillämpligt å Berg och nämnda reglemente
nu ägt gällande kraft å icke-ordinarie befattningshavare, skulle Berg jämlikt
bestämmelserna i 13 § 1 morn., jämförda med bestämmelserna i mom. 3
av övergångsbestämmelserna till samma reglemente, hava ägt såsom tjänstår
tillgodoräkna fyra femtedelar av nyss angivna tid eller 21 år 1 månad 1 Vs
dagar.
Beloppet av en på detta sätt beräknad pension till Berg skulle med hänsyn
tagen till bestämmelserna i 13 § 2 och 3 mom. samt 8 § militära tjänstepensionsreglementet
enligt departementens uträkning uppgå till 1,572 kronor
för år.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Berg till belopp av 1,512 kronor
för år och därvid anfört i huvudsak följande:
Då de vid arméns intendenturförråd anställda maskinisterna varken äro
ordinarie befattningshavare eller blivit såsom extra-ordinarie tjänstemän
upptagna i tjänsteförteckningen A i gällande kungörelse med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet, äga militära tjänstepensionsreglementets bestämmelser
icke tillämpning å Berg. Såsom arméförvaltningens intendents- och civila
departement i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, äro ej heller föreskrifterna
i tjänstepensionsreglementet för arbetare tillämpliga i förevarande
fall. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts rörande Bergs anställning
i statens tjänst synes det emellertid skäligt, att han efter avgången må komma
i åtnjutande av pension av statsmedel. Framställning härom bör i så
fall avlåtas lill riksdagen.
Den Berg tillkommande pensionen synes böra beräknas på följande sätt.
Berg har under de senaste åren uppburit lön närmast motsvarande avlöning
i 14 löneklassen, ortsgrupp G, i den löneplan för extra ordinarie tjänstemän,
som finnes intagen i förenämnda kungörelse den 22 juni 1928 (nr
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
19
215). Avlöningen på A-ort i samma löneklass utgör 3,240 kronor. Två tredjedelar
av detta belopp eller 2,160 kronor torde böra tjäna som underlag
vid beräknandet av pensionen.
I huvudsaklig överensstämmelse nied vad arméförvaltningens intendentsoch
civila departement framhållit, skulle med utgångspunkt från övergångsbestämmelserna
till militära tjänstepensionsreglementet kunna för pension
räknas Berg tillgodo en tid av över 21 år.
I enlighet härmed synes pensionen för Berg böra bestämmas till
/ 21 X 2,160
\ 30
1,512 kronor.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Berg vid avgången ur tjänst
kommer i åtnjutande av pension. Beträffande pensionsbeloppets beräkning
ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen torde alltså böra bestämmas
till 1,512 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Boden
Elienai Berg må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,512 kronor.
10:o.
Maskinisten Gustaf Richard Wallberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wallberg är född den 26 januari 1876 och alltså 60 år gammal;
att han varit anställd i statstjänst dels såsom arbetare (smideshantlangare)
vid Karlsborgs fästningsbyggnader under skilda perioder åren 1893—1904
sammanlagt 10 år 10 månader 13 dagar, varav 7 år 1 månad 17 dagar efter
fyllda 21 år, dels såsom arbetare (biträde vid elektriska installationer) vid
Västerberget, Nya varvet, i Göteborg under tiden 1 februari 1905—1 april
1906 eller 1 år 2 månader 1 dag, dels såsom tygarbetare vid Karlsborgs tygstation
under tiden 4 maj 1909—30 april 1912 eller 2 år 11 månader 27 dagar,
dels såsom maskinist vid arméns intendenturförråd i Karlsborg under
tiden 1 maj 1912—30 juni 1935 eller 23 år 2 månader, dels ock såsom maskinist
av 1. klass vid samma förråd under tiden från och med den 1 juli 1935;
afl han således den 1 juli 1936, då han beräknas komma att lämna sin
maskinistanstiillning, kan åberopa en sammanlagd tjänstetid i statens tjänst
efter 21 års ålder av tillhopa 35 år 5 månader 15 dagar;
samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement
fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1 juli
1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,
och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning i
kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,075 kronor
för år.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
Förrådschc.fen vid arméns intendenturförråd i Karlsborg har hos armeförvaltningens
intendentsdepartement anhållit om utverkande av pension åt
Wallberg.
Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava hemställt, att
pension måtte utverkas åt Wallberg till belopp av 1,716 kronor för år. Departementen
hava därvid erinrat, att Wallberg författningsenligt icke syntes
vara berättigad till någon pension samt att den av honom innehavda befattningen
icke upptagits i den till kungörelsen den 9 januari 1936 (nr 2) angående
ändring i vissa delar av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) fogade
tjänsteförteckningen A, varför militära tjänstepensionsreglementet icke
blivit å honom tillämpligt, även om han kvarstått i tjänst utöver den 1 juli
1936, då sistnämnda reglementes stadganden beträffande icke-ordinarie befattningshavare
träda i kraft.
Beträffande beräkningen av pensionen åt Wallberg hava departementen
anfört i huvudsak följande:
Wallbergs avlöningsförmåner motsvara från och med den 1 juli 1935 lön
enligt 12 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. För vart och ett av de
två närmast därförut förflutna åren har Wallberg uppburit lön — oavsett
dyrtidstillägg -—- till ett belopp av i medeltal omkring 3,075 kronor för år,
med hänsyn till Wallbergs tjänstetid närmast motsvarande lön enligt 9 lönegraden
(12 löneklassen) för icke-ordinarie befattningshavare å C-ort. Mot
nämnda lönegrader svarande pensionsunderlag utgöra enligt 30 § militära
tjänstepensionsreglementet 2,304 kronor respektive 1,920 kronor.
Med tillämpning av samma grunder, som av departementen föreslagits i
samtidigt avgivet utlåtande rörande pension åt maskinisten vid arméns intendenturförråd
i Boden E. Berg, samt med hänsyn tagen till att Wallberg
efter fyllda 21 år varit anställd i statens tjänst under en tid av 35 år 5 månader
15 dagar skulle pensionen åt Wallberg enligt departementens uträkning
uppgå till 1,716 kronor för år.
Statskontoret, som tillstyrkt pension åt Wallberg till belopp av 1,596 kronor,
har i ärendet avgivit utlåtande av i huvudsak enahanda innehåll som
ämbetsverkets under nästföregående punkt återgivna utlåtande. Beträffande
beräkningen av pensionsbeloppet har statskontoret anfört följande:
De av Wallberg under sistförflutna åren åtnjutna löneförmånerna synas
närmast vara att jämställa med lön enligt 12 löneklassen, ortsgrupp C, i den
i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän. Två tredjedelar av avlöningen enligt ortsgrupp A inom
samma löneklass, 2,880 kronor, utgöra 1,920 kronor, vilket sistnämnda belopp
synes böra tjäna som underlag vid beräknandet av pensionen.
Den tid, Wallberg i pensionshänseende bör kunna tillgodoräkna, synes i
överensstämmelse med föreskrifterna i militära tjänstepensionsreglementets
övergångsbestämmelser, uppgå till 25 år.
Vid sådant förhållande torde Wallbergs pension kunna bestämmas till
1,600 kronor, vilket belopp för vinnande av delbarhet med
tolv bör avrundas till 1,596 kronor.
/ 25 X 1,920
\ 30
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
21
Även jag tillstyrker, att pension herodes Wallberg. I fråga om beräkningen
av pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets förslag allenast
med den ändring, att det av statskontoret uträknade pensionsbeloppet synes
böra för vinnande av delbarhet med tolv jämkas uppåt till 1,608 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg
Gustaf Richard Wallberg må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,608 kronor.
Illo.
Maskinisten Erik Gustaf Hysing. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hysing är född den 12 december 1861 och sålunda 74 år gammal;
att han varit anställd i statstjänst dels såsom maskinist vid tekniska högskolan
under tiden 23 november 1890—1 oktober 1899, dels ock såsom maskinist
vid Svea ingenjörkår under tiden från och med den 1 januari 1900;
att han beräknas komma att avgå från maskinistbefattningen den 1 oktober
1936, vid vilken tidpunkt han kan åberopa en tjänstetid i statens tjänst
av tillhopa 45 år 7 månader 8 dagar;
att hans avlöning utgör 212 kronor 50 öre för månad jämte portionsersättning
med 90 öre för dag samt fri bostad med bränsle och lyse, vilka naturaförmåner
beräknats till ett värde av 65 kronor för månad, varför hans sammanlagda
avlöningsförmåner hava uppskattats till — dyrtidstillägg oberäknat
— 304 kronor för månad eller 3,648 kronor för år;
samt att han är anställd genom kontrakt med tre månaders uppsägning.
Chefen för Svea ingenjörkår har hos Kungl. Majit gjort framställning örn
utverkande av pension åt Hysing.
Arnlöförvultningens civila departement har hemställt örn pension åt Hysing
till belopp av 1,920 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:
Sedan, enligt beslut av 1928 års riksdag, å vederbörliga stater uppförts ordinarie
beställningar för, bland andra, maskinister vid truppförbanden, har
Kungl. Majit genom brev den 31 december 1928 förordnat, bland annat, att
den, som vid utgången av år 1928 uppehållit icke-ordinarie maskinistbefattning,
finge medelst fullmakt antagas i ordinarie beställning, men att detta
icke gällde den, som före 1929 års ingång uppnått 63 års ålder. ^ Av berörda
anledning har Hysing icke kunnat beredas anställning på stat, på grund varav
han jämväl för tiden efter den 1 januari 1929 mot kontrakt bibehållits i
tjänst såsom icke-ordinarie befattningshavare och mot samma kontanta arvode
och förmåner in natura, som tidigare tillkommit honom. Såsom följd
härav har Hysing icke i likhet med maskinister i allmänhet vid trupplörbanden
förvärvat pensionsrätt jämlikt bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet.
Ej heller lärer Hysing äga pensionsrätt på grund av be
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
stämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934
(nr 443), då maskinister icke torde vara att hänföra till arbetarpersonal.
Beträffande pensionsbeloppets storlek har departementet yttrat:
Hysings avlöningsförmåner från Svea ingenjörkår — oavsett dyrtidstillägg
— hava beräknats uppgå till 3,648 kronor för år under de senaste tre åren,
vilket belopp med hänsyn till hans tjänstgöringstid närmast motsvarar lön
enligt 9 lönegraden (12 löneklassen) å G-ort i den under 6 § i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen. Häremot svarande pensionsunderlag
utgör enligt 30 § militära tjänstepensionsreglementet 1,920 kronor.
Vid sin avgång ur tjänst, som beräknas ske den 30 september 1936, har
Hysing enligt departementets beräkning efter fyllda 21 år varit i statstjänst
i sammanlagt 44 år 8 månader 7 dagar. Därest militära tjänstepensionsreglementet
varit tillämpligt å Hysing, skulle han, jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till samma reglemente, hava ägt såsom tjänstår tillgodoräkna
två tredjedelar av denna tid eller 29 år 9 månader 15 dagar, vilken
tid på grund av bestämmelserna i 13 § 3 mom. i militära tjänstepensionsreglementet
synes böra avrundas till 30 tjänstår.
Beloppet av en på detta sätt beräknad pension till Hysing skulle alltså
sammanfalla med det på angivet sätt bestämda pensionsunderlaget, 1,920
kronor.
Statskontoret, som tillstyrkt pension åt Hysing, har med tillämpning av de
grunder, som av statskontoret tidigare förordats i liknande fall, ansett beloppet
av pensionen böra beräknas på följande sätt:
De av Hysing åtnjutna avlöningsförmånerna motsvara närmast lön i 12
löneklassen å G-ort i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet.
I ortsgruppen A inom samma löneklass utgör avlöningen
2,880 kronor. Av detta belopp torde två tredjedelar eller 1,920 kronor böra
tjäna som underlag vid beräknandet av pensionen.
Den tid Hysing innehaft anställning i statstjänst lärer vid avgång den 1
oktober 1936 uppgå till sammanlagt 45 år 7 månader 8 dagar. Då emellertid
Hysing fått kvarstå i tjänst till en så hög levnadsålder som 74 år, anser
sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att sagda anställningstid oavkortad
lägges till grund för pensionsberäkningen. Hur stor del av anställningstiden,
som bör tillmätas betydelse i förevarande hänseende, kan dock vara tveksamt.
För sin del har statskontoret stannat för den uppfattningen, att den
senaste tidpunkt, intill vilken enligt äldre bestämmelser en befattningshavare
kunde medgivas anstånd med avsked, lior utgöra den gräns, utöver vilken
ingen tjänstårsberäkning bör få förekomma, dock att under alla förhållanden
denna gräns bör sättas senast vid en levnadsålder av 70 år. I enlighet
med denna uppfattning synes Hysing böra få åberopa en anställningstid av
40 år 9 månader 19 dagar. Med utgångspunkt från föreskrifterna i punkt 3
av övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet skulle
av sagda tid kunna för pension tillgodoräknas honom en tid av 27 år 2 månader
12 dagar.
Vid sådant förhållande synes pensionen för Hysing böra bestämmas till
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Hysing.
Beträffande tjänstårsberäkningen ansluter jag mig till statskontorets uppfattning,
att vid en analogitillämpning av militära tjänstepensionsreglemen
-
z/ . i,y20
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
23
tets bestämmelser dylik beräkning icke bör få förekomma för tid efter det
befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 70 år. Jag anser alltså det
av statskontoret föreslagna beloppet, 1.728 kronor, väl avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinisten vid Svea ingenjörkår Erik Gustaf Hysing
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1,728 kronor.
12 :o.
Jordbruksarbetaren Johan Algot Lundgren. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Lundgren är född den 19 november 1873 och således 62 år gammal;
att han sedan den 1 november 1889 eller alltså över 46 år varit anställd
vid Herrevadsklosters kungsgård;
samt att Lundgrens avlöningsförmåner under de fem senaste åren uppgått
till omkring 1,000 kronor för år, varutöver han icke åtnjutit några naturaförmåner.
Herrevadsklosters kungsgård överläts den 14 mars 1921 till Herrevadsklosters
remontdepå efter att dessförinnan hava varit utarrenderad till enskild
person. Först med remontdepåns övertagande av kungsgården vann Lundgren
statsanställning. Då Lundgren sålunda vid uppnåendet av 60 års ålder
icke innehaft anställning i statens tjänst under minst 15 år. kan han icke
komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7
december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst.
Chefen för Herrevadsklosters remontdepå har hos arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjort framställning om pension åt Lundgren.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava hemställt,
att pension måtte utverkas åt Lundgren till belopp av 696 kronor för år.
Departementen hava därvid framhållit, att omständigheterna i förevarande
fall icke väsentligen skilde sig från dem, som vid 1934 års riksdag föranledde
beviljande av en årlig pension till nämnda belopp åt vardera av förra
arbetarna vid Herrevadsklosters kungsgård Karl Ferm och August Mansson
(prop. nr 245, p. 7; riksd. skr. nr 278).
Statens pensionsanstalt har — nied hänsyn till att två andra vid kungsgården
anställda arbetare med i huvudsak samma tjänstgöringsförhållanden
som Lundgren blivit tillerkända pension av 1934 års riksdag förklarat sig
icke hava något att erinra mot departementens framställning.
Statskontoret har i avgivet utlåtande av enahanda skäl tillstyrkt, att pension
måtte utverkas åt Lundgren. Pensionsbeloppet borde dock enligt statskontorets
förmenande begränsas till 600 kronor för år.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
Ehuru Lundgren enligt gällande pensionsbestämmelser icke är berättigad
till pension, anser jag likväl billigheten bjuda, att sådan förmån beredes honom.
Vid avvägningen av pensionsbeloppet bör enligt min mening — liksom
skedde i det av myndigheterna åberopade fallet vid 1934 års riksdag —
viss hänsyn tagas till Lundgrens långvariga anställning vid Herrevadsklosters
kungsgård, innan staten övertog driften vid kungsgården. Med beaktande
härav och då omständigheterna i övrigt beträffande Lundgren ej
nämnvärt skilja sig från de förhållanden, som förelågo i nyssberörda fall,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att pensionen för Lundgren bestämmes till
samma belopp, som beviljades i nämnda fall, eller 696 kronor. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att jordbruksarbetaren vid Herrevadsklosters kungsgård
Johan Algot Lundgren må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 696 kronor.
13:o.
Förre murarförmannen Ernst Richard Sköld. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Sköld är född den 13 maj 1873 och således 62 år gammal;
att han under tiden 2 maj 1896—31 december 1934 innehaft anställning
såsom murarförman vid arbetena å Carlstens f. d. fästning;
att hans arbete i allmänhet omfattat tiden från början av april till slutet
av oktober varje år, men att han även under den övriga delen av året stått
till förfogande, när så påfordrats;
att han tidvis jämväl tjänstgjort såsom tillförordnad tillsyningsman för
såväl fästningen som landstormsförrådet i Marstrand;
samt att hans avlöning, som utgått i form av timpenning, under åren
1930—1934 uppgått till i medeltal 2,050 kronor för år.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava — med förmälan
alt statens pensionsanstalt på grund av tidpunkten för Skölds avgång
ur tjänst funnit honom icke vara författningsenligt berättigad till pension
— hemställt om utverkande av pension åt Sköld till belopp av 1,008
kronor för år. Departementen hava därvid anfört, bland annat, följande:
Då Sköld kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring 40 år
och da han till följd av sin alder icke kan erhålla fortsatt anställning, synes
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han erhåller årligt
understöd av statsmedel under sin återstående livstid. Till ledning vid
beräknandet av pensionsbeloppet torde kunna tagas de grunder för pensionering
av arbetare, som angivas i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585).
Pensionen för en manlig arbetare med en anställningstid i statens tjänst,
motsvarande Skölds, utgör enligt nämnda kungörelse 1,008 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
25
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Sköld till belopp av 696 kronor för
år. Beträffande pensionsbeloppets beräknande har statskontoret anfört följande:
Statskontoret
vill ej göra erinran mot att, såsom skett i tidigare fall, exempelvis
i fråga om pension åt förre arbetaren C. G. Lindqvist (prop. nr 207/
1935, p. 7; riksd. skr. nr 256/1935), föreskrifterna i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) analogivis tillämpas vid fixerandet av pensionsbeloppet,
men statskontoret kan, även med välvillig beräkning, icke finna anställningstiden
styrkt med mera än 24 år. I enlighet härmed torde den Sköld tillkommande
pensionen icke böra sättas till högre belopp än 696 kronor, att utgå på
sätt departementen föreslagit.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna har jag ansett mig böra
tillstyrka, att pension bered,es Sköld. Med hänsyn till den omfattning, vari
Sköld — enligt vad numera tillgänglig utredning givit vid handen -— utfört
arbete vid fästningen och då han jämväl under tiden mellan de egentliga arbetsperioderna
stått till förfogande för förefallande göromål, har det synts
mig skäligt, att pensionen bestämmes till 852 kronor eller ett belopp, motsvarande
vad som jämlikt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) utgår
vid en anställningstid uppgående till 25 men ej till 30 år. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre murarförmannen vid arbetena å Carlstens f. d.
fästning Ernst Richard Sköld må, räknat från och med den
1 januari 1935, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 852 kronor.
14:o.
Förre gårdskarlen Per Axel Persson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson är född den 31 juli 1869 och således 66 år gammal;
att Persson under tiden 1 oktober 1904—oktober 1911 under anställning
hos dåvarande landshövdingen i Norrbottens län ombesörjt underhåll av
vägar och planteringar samt hållande av vintervägar vid residenset och
landsstatshuset i Luleå, för vilket arbete utgått årlig ersättning med 750
kronor av statsmedel, som i första hand utbetalats till landshövdingen, vilken
därmed i sin tur avlönat Persson;
att han från och med den 1 juni 1913 till och med den 30 september 1935
-—- under större delen av denna tid vid sidan av vissa handräckningsgöromål
åt vederbörande landshövding —• för statens räkning såsom gårdskarl ombesörjt
den yttre renhållningen vid örebro slott mot ett årligt arvode av statsmedel,
som från och med den 1 juli 1927 utgått med 500 kronor örn året;
att Persson dessutom vid ifrågavarande ämbetsbyggnader för statens räkning
utfört vissa andra arbeten, såsom sågning och huggning av ved ävensom
sedan år 1916 skötsel av värmepannorna till de inom örebro slott successivt
utbyggda värmeledningsanläggningarna, för vilket sistnämnda arbete
opaginerad Kontrollera mot PDF
2b Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
han från och med den 1 juli 1929 uppburit en årlig ersättning med 1,215
kronor.
Genom beslut den 14 december 1935 har statens pensionsanstalt, som funnit
Perssons anställning i statens tjänst före den 31 juli 1929 uppnådda 60
levnadsår icke under sammanlagt minst 15 år hava utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, ansett sig förhindrad tilldela Persson
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585).
Länsstyrelsen i Örebro län har hemställt, att pension måtte utverkas åt
Persson, därvid länsstyrelsen såsom sin mening framhållit, att arbetet med
renhållning, sågning och huggning av ved samt sedermera skötseln av värmeledningsanläggningarna
utgjort Perssons huvudsakliga förvärvskälla. Länsstyrelsen
har till stöd för sin hemställan åberopat en till 1935 års riksdag
gjord framställning om pension åt gårdskarlen vid länsresidenset i Växjö
F. Karlsson (prop. nr 207, p. 15; bankoutsk. uti. nr 45, p. 37).
Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:
I betraktande av den korta tid Persson varit anställd i statstjänst i egentlig
mening, synes det statskontoret tveksamt, huruvida Persson bör tillerkännas
understöd i annan form än genom gratifikation i ett för allt. Med hänsyn
till 1935 års riksdags beslut i fråga om pension åt gårdskarlen vid länsresidenset
i Växjö F. Karlsson — i vilket fall omständigheterna synas väsentligen
likartade med förevarande — vill statskontoret emellertid icke motsätta
sig, att pension tillerkännes Persson. Pensionsbeloppet torde därvid skäligen
kunna bestämmas till 504 kronor.
Med hänsyn till den omfattning, vari Persson, enligt vad tillgänglig utredning
giver vid handen, utfört arbete för statens räkning, vill jag icke motsätta
mig, att pension beviljas honom utan hinder därav, att den tid, varunder
han i statsanställning haft sin huvudsakliga sysselsättning, delvis infaller
efter det Persson uppnått 60 års ålder. Mot det av statskontoret förordade
beloppet — som något understiger vad som enligt kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) skulle utgått vid en anställningstid av 15 år — har jag intet
att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre gårdskarlen hos länsstyrelsen i Örebro län Per
Axel Persson må, räknat från och med den 1 oktober 1935,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504
kronor.
15:o.
Förre schaktmästaren Erik Petter Nestor. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nestor är född den 9 juni 1875 och således 60 år gammal;
att han under tiden 1 mars 1915—28 februari 1935 varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt 15 år 2 månader 15 dagar, därav såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
27
schaktmästare vid södra Sveriges statsarbeten från och med den 9 december
1921 till och med den 13 augusti 1924 eller under en tid av 2 år 8 månader 5
dagar och såsom schaktmästare vid statens arbetslöshetskommission undertiden
15 februari 1925—28 februari 1935 eller under en tid av 10 år 14
dagar;
att han lämnat sin sistnämnda anställning på grund av sjukdom;
att Nestor under sin anställning vid södra Sveriges statsarbeten och arbetslöshetskommissionen
tjänstgjort såsom platsledare och tidvis även såsom
redogörare;
att han sedan den 1 januari 1932 åtnjutit kontant lön av 5,100 kronor för
år ävensom fri bostad;
samt att han på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att genom
arbete försörja sig.
Statens arbetslöshetskommission har hemställt, att pension måtte utverkas
åt Nestor till belopp ej understigande 1,200 kronor.
Statskontoret har i ärendet anfört följande:
I sin egenskap av schaktmästare torde Nestor närmast vara att hänföra
till kategorien arbetsledande förmän.
Pensionsfrågan för denna personalgrupp har upptagits till behandling i
det av statskontoret den 26 november 1934 avgivna utlåtandet angående undantag
från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet för arbetare. Ämbetsverket
pekade därvid på den av föredragande departementschefen i
propositionen nr 222 till 1934 års riksdag hävdade uppfattningen, att förmännen
i allmänhet borde anses falla under arbetarpensionsreglementet och
att en anslutning till tjänstemannapensioneringen borde ifrågakomma endast
i särskilda undantagsfall, nämligen då vederbörande arbetsledande
förman intoge en löneställning, som mera avsevärt avveke från övriga arbetares
lönevillkor. Även statskontoret hade för sin del efter verkställd undersökning
funnit, att dessa förmän i allmänhet icke intoge en sådan särställning
i förhållande till arbetare inom samma yrkesgrupp — vare sig
i fråga om arbetsuppgifter eller i avlöningshänseende — att pensionsfrågan
för dem borde ordnas på annat sätt än genom anslutning till arbetarpensionsreglementet.
Av handlingarna framgår, att den sista och ojämförligt största delen av
Nestors anställningstid i statstjänst hänför sig till hans tjänstgöring^ vid
södra Sveriges statsarbeten och statens arbetslöshetskommission. Såvitt
statskontoret kan finna, torde de av nämnda institutioner bedrivna arbetena
-—- ur synpunkten av däri sysselsatta arbetares pensionering — närmast vara
att jämföra med de genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg anordnade
hamn- och vägbyggnadsarbetcna. Statskontoret vill härvid erinra,
att arbetare vid sistnämnda arbeten icke ansetts falla under arbetarpensionsreglementet,
utan att de enligt ett uttalande av föredragande departementschefen
i nyssnämnda proposition nr 222 syntes vara att hänföra under
de mera summariska pensioneringsbestämmelser, vilka sedermera kommit
till uttryck i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. I samma
riktning yttrade sig statskontoret i förberörda utlåtande, då ämbetsverket
— under erinran att det för arbetarpensionsreglementets tillämplighet krävdes,
ali vederbörande arbetare fvlldc ett fortlöpande behov av arbetskraft
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
samt att för honom gällde en arbetstid av normal omfattning •— framhöll,
att bland andra arbetare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ifrågavarande
arbeten icke kunde räknas till denna kategori.
I anslutning härtill och med hänsyn till vad övrigt i ärendet upplysts rörande
Nestors anställning får statskontoret som sin uppfattning uttala, att
förutsättningarna för tillämpning av de summariska pensioneringsbestämmelserna
i kungörelsen den 7 december 1934 i förevarande fall äro för handen.
Vid sådant förhållande lärer den närmare prövningen av pensionsfrågan
ankomma på statens pensionsanstalt.
För den händelse den pension, vilken sålunda med tillämpning av de summariska
pensioneringsbestämmelserna kan komma att tillerkännas Nestor,
skulle anses lägre än som är rimligt med hänsyn till den relativt höga löneställning
Nestor intagit, torde, sedan pensionsanstaltens beslut fattats, kunna
tagas under övervägande, huruvida genom särskild framställning till
riksdagen någon tilläggspension bör utverkas.
Enär, på sätt statskontoret framhållit, den hos statens arbetslöshetskommission
anställda arbetarpersonalen icke torde kunna anses fylla ett fortlöpande
behov av arbetskraft, synes tjänstepensionsreglementet för arbetare
icke kunna vinna tillämpning å Nestor, vilken närmast varit att hänföra till
kategorien arbetsledande förmän. Däremot torde förutsättningar vara för
handen för beredande åt Nestor av pension enligt de genom kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) meddelade mera summariska pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonal. Då antalet tjänstår för Nestor utgör något
över 15, synes denne enligt sistnämnda bestämmelser kunna erhålla pension
till belopp av 540 kronor för år. Detta pensionsbelopp förefaller emellertid
vara alltför lågt i förhållande till den av Nestor åtnjutna avlöningen
och i betraktande av de arbetsuppgifter, som åvilat honom. Såsom statskontoret
antytt, föreligger emellertid beträffande arbetsledande förmän, hänförliga
under tjänstepensionsreglementet för arbetare, möjlighet att i fall, då
vederbörande i avlöningshänseende och i fråga om arbetsuppgifter intager
en särställning, efter prövning av Kungl. Maj:t skapa en förbättrad ställning
i pensionshänseende genom vederbörandes anslutning till tjänstemannapensioneringen.
I analogi härmed synes det skäligt, att även sådana arbetare,
å vilka visserligen på grund av arbetets natur tjänstepensionsreglementet
för arbetare icke är tillämpligt men vilka personligen haft en längre tids
fortlöpande anställning i statstjänst samt vilka — i likhet med Nestor —
haft mera krävande arbetsuppgifter och högre avlöningsförmåner än vad
vanligen är fallet beträffande arbetsförmän, komma i åtnjutande av något
högre pension än som följer av en tillämpning av kungörelsen den 7 december
1934. Jag anser det böra ifrågasättas, att i de sannolikt relativt få fall,
där ur nu angivna synpunkter dylik högre pension kan vara motiverad, till
vederbörande får — i stället för pension enligt nämnda kungörelse — utgå
en enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens bestämmande i varje särskilt fall
efter omständigheterna avvägd förhöjd pension. I enlighet med vad nu
anförts tillstyrker jag, att hos riksdagen utverkas pension till Nestor. Då
hans anställning i statens tjänst emellertid endast uppgår till omkring 15 år,
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
lärer pensionsbeloppet böra begränsas till 1,008 kronor, att utgå från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre schaktmästaren vid statens arbetslöshetskommission
Erik Petter Nestor må, räknat från och med den 1 mars
1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,008 kronor.
16:o.
Verkmästaren Alfred Magnusson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Magnusson är född den 29 maj 1871 och således 64 år gammal;
att han varit anställd dels under vart och ett av åren 1890—1904 såsom
lastare vid statens järnvägar under en tid av minst sex månader årligen,
dels under tiden 24 april 1908—14 maj 1910 såsom timmerman vid Trollhätte
kanal- och vattenverk, dels under tiden från oktober 1914 till juli 1918
såsom verkmästare hos den entreprenörfirma, som omhänderhaft byggnaden
av statens fiskehamn i Grundsund, dels ock från och med den 1 augusti
1918 såsom verkmästare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten;
att
han beräknas komma att lämna sin anställning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 30 juni 1936, vid vilken tidpunkt den sammanlagda
tid, varunder han efter fyllda 21 ar utfört arbete för statens räkning anställningen
hos förenämnda entreprenörfirma inberäknad -— kan uppskattas
till något över 30 år;
samt att hans avlöningsförmåner från och med år 1930 uppgått till 3,840
kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande
grunder.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension
till skäligt belopp åt Magnusson.
Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande av i huvudsak samma innehåll
som ämbetsverkets under nästföregående punkt återgivna yttrande.
Såvitt på tillgängliga handlingar grundad beräkning giver vid handen,
föreligga beträffande Magnusson författningsenliga förutsättningar för beviljande
av pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) till
belopp av högst 1,008 kronor. Då även i förevarande fall föreligga sådana
omständigheter, som föranlett mig att under nästföregående punkt förorda
beredande av särskild pensionsförmån, tillstyrker jag, att förslag förelägges
riksdagen örn pension åt Magnusson från anslaget till diverse pensioner och
understöd lii. m. Beloppet av denna pension synes skäligen böra bestämmas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
till 1,500 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att verkmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyggnadsarbeten Alfred Magnusson må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.
17 :o.
Expeditions vakten Johan Fredrik Gimström. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Gimström är född den 6 september 1857 och således 78 år gammal;
att han sedan den 1 maj 1917 eller nära 19 år varit anställd såsom expeditionsvakt
hos djurgårdskommissionen mot ett årligt arvode, vilket sedan
den 1 februari 1920 uppgått till 2,700 kronor;
samt att Gimström, som under åren 1878—1915 innehaft befattning såsom
munskänk vid hovstaten, därifrån åtnjuter en årlig pension av 1,000 kronor.
Djurgårdskommissionen har hemställt örn åtgärder för beredande av pension
åt Gimström.
Statskontoret har i ärendet anfört följande:
Av handlingarna framgår, att Gimström vid tiden för tillträdandet av sin
befattning hos djurgårdskommissionen uppnått en levnadsålder av bortåt 60
år. Även örn med hänsyn härtill tvekan kan råda, huruvida pension av
statsmedel bör utverkas i förevarande fall, vill statskontoret likväl på grund
av vad upplyst blivit rörande Gimströms anställning hos kommissionen icke
motsätta sig att så sker. I betraktande av att Gimström tidigare tillerkänts
pension från hovstaten med 1,000 kronor anser sig statskontoret emellertid
icke kunna förorda, att pensionen för ifrågavarande anställning bestämmes
till högre belopp än förslagsvis 600 kronor.
Då jag ansett mig kunna biträda statskontorets förslag, hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att expeditionsvakten hos djurgårdskommissionen Johan
Fredrik Gimström må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.
18:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Bäckman är född den 6 juli 1866 och således 69 år gammal;
att han efter år 1892 avlagd examen vid Ultuna lantbruksinstitut tjänst
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
gjort såsom lärare vid statsunderstödda lantbruksskolor under omkring
4 år;
att han under tiden därefter till år 1919 dels drivit eget lantbruk och dels
omkring 11 år innehaft anställning såsom lantbruksinspektor vid trävarubolag
i Norrland;
att han från och med tillverkningsåret 1919/1920 innehaft av kontrollstyrelsen
meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen
och i denna egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier inom Gävle överkontrollörsdistrikt,
senast vid Karskärs sulfitspritfabrik;
att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen kommer att upphöra med
utgången av nu löpande tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder —
70 år — vid vilken förlängt förordnande såsom kontrollör icke vidare av
kontrollstyrelsen meddelas;
att hans tjänstgöring varit av följande omfattning, nämligen:
tillverkningsåret 1919/1920 274 dagar
» 1920/1921 361 »
» 1921/1922 215 »
» 1922/1923 37 »
» 1923/1924 102 »
» 1924/1925 260 »
> 1925/1926 365 »
» 1926/1927 365 »
tillverkningsåret 1927/1928 291 dagar
» 1928/1929 365 »
» 1929/1930 365 >
s 1930/1931 365 »
» 1931/1932 270 «
» 1932/1933 365 »
» 1933/1934 365 »
» 1934/1935 365 » :
att hans tjänstgöring under tillverkningsåret 1935/1936 kan beräknas komma
att omfatta hela året;
att han vid utgången av tillverkningsåret 1935/1936 varit förordnad såsom
kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillhopa 17 tillverkningsår —
därav de sista 10 åren i en följd, frånsett avbrott under sammanlagt omkring
5 1j2 månader på grund av strejk och nedlagd drift — med en sammanlagd
effektiv tjänstgöringstid av omkring 14 år;
att han i ersättning för sitt arbete såsom brännvinskontrollör uppburit dagarvode,
vilket till och med tillverkningsåret 1925/1926 utgjort 9 kronor samt
under tiden därefter 9 kronor 50 öre;
samt att Bäckman, som är gift och i äktenskapet har en 16 år gammal
dotter, saknar förmögenhet och icke äger annan inkomst än arvodet såsom
brännvinskontrollör.
Hos Kungl. Majit har Bäckman anhållit att komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.
Kontrollstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Bäckman till
belopp av 1,488 kronor för år, att utgå från och med den 1 oktober 1936, och
därvid anfört i huvudsak följande:
Då befattning såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen i regel antingen
utövas såsom bisyssla vid sidan av annan förvärvsverksamhet eller ock innehaves
av tidigare frän annan tjänst pensionerad befattningshavare, hava
brännerikontrollörerna icke kunnat inbegripas under några allmänna- pensionsbestämmelser.
Även örn någon generell dylik rätt för brännerikontrol
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
lörerna sålunda icke förefinnes, kunna fall likväl inträffa, då tjänstgöringsförhållandena
gestaltat sig på sådant sätt, att pension i särskild ordning skäligen
bör beredas sådan tjänsteman.
Efter förslag av Kungl. Majit i proposition nr 68, punkten 2, till 1923 års
riksdag beviljade riksdagen förre kontrollören vid brännvinstillverkningen
N. Adrian pension till ett belopp av 1,080 kronor för år. Denne hade vid
sin avgång ur tjänst varit förordnad såsom brännerikontrollör under 34 tillverkningsår
med en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid av omkring 15 år
och under de senaste tio åren tjänstgjort i genomsnitt 61/2 månader örn
året.
Däremot hava ansökningar om pension från brännerikontrollörer i vissa
fall av Kungl. Majit avslagits. I dessa fall hade tjänstgöringstiden omfattat
allenast en kortare tid varje år och den effektiva tjänstgöringen icke för
någon av sökandena uppgått till sammanlagt tio år.
Enligt kontrollstyrelsens mening äro tjänstgöringsförhållandena i det nu
föreliggande fallet av beskaffenhet att i lika hög grad som beträffande Adrian
utgöra skäl för pension.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har styrelsen ansett sig böra
utgå från de regler, som tillämpats vid fastställandet av pension åt viss personal
vid kontrollen över sockerbeskattningen vid omläggningen år 1922 av
nämnda kontroll och vid kontrollens upphörande år 1929. Nämnda regler,
vilka finnas återgivna i propositionen nr lil (sid. 5 och 6) till 1929 års riksdag,
inneburo bland annat, att pensionens belopp skulle avpassas efter tjänstårens
antal, därvid varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande,
skulle räknas såsom belt tjänstår under förutsättning, att tjänstgöringen omfattat
minst nio månader av året, under det att vid kortare tjänstgöring endast
den tid skulle tillgodoräknas, varunder tjänstgöring ägt rum. Pensionen
bestämdes på det sätt, att för varje tjänstår tillgodoräknades visst belopp, som
för sockerkontrollörer under viss förutsättning utgjort 60 kronor och beräknats
med utgångspunkt från ett dagarvode av 8 kronor. För Bäckman har
emellertid gällt ett dagarvode av 9 kronor för tiden t. o. m. tillverkningsåret
1925/26 samt 9 kronor 50 öre för tiden därefter, motsvarande ett års90
belopp
av ^ av 60 kronor = 67 kronor 50 öre för tillverkningsåren 1919/20,
95
1920/21 och 1925/26 och ^ av 60 kronor = 71 kronor 25 öre för tillverkningsåren
1926/27—1935/36. För tillverkningsåren 1921/22—1924/25, då
effektiva tjänstgöringstiden understigit nio månader av året, skulle årsbeloppen,
beräknade i förhållande till den effektiva tjänstetiden, utgöra respektive
40 kronor 31 öre, 6 kronor 94 öre, 19 kronor 13 öre och 48 kronor
75 öre.
Summan av årsbeloppen skulle således uppgå till 1,030 kronor 13 öre,
vilket i nyreglerad pension skulle motsvara ett belopp av 1,488 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört att, såvitt statskontoret hade
sig bekant, pensionering av brännerikontrollör tidigare förekommit allenast
i ett fall, nämligen då brännerikontrollören N. Adrian efter att under 34 tillverkningsår
hava varit förordnad som kontrollör med en sammanlagd effektiv
tjänstgöringstid av omkring 15 år på grund av ömmande omständigheter
av 1923 års riksdag tillerkändes pension. I avgivet utlåtande i detta ärende
hade kontrollstyrelsen anfört bland annat, att enär Adrian, frånsett några
äldre pensionerade underofficerare, vore den ende brännvinskontrollör, vil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
33
ken haft så lång tjänstgöring som över 30 år, någon fara för efterföljd av
andra sökande icke kunde föranledas av bifall till Adrians framställning.
Styrelsens uttalande hade åberopats av såväl bankoutskottet som riksdagen.
I förevarande fall hade sökanden först efter en uppnådd levnadsålder av 53 år
vunnit anställning som kontrollör vid brännvinstillverkningen och innehaft
förordnande å sådan befattning under allenast 17 tillverkningsår. På grund
härav och då befattningen som kontrollör vid brännvinstillverkningen med
hänsyn till befattningens karaktär av bisyssla icke ansetts böra vara förenad
med pensionsrätt, funne sig statskontoret icke kunna tillstyrka bifall till den
föreliggande framställningen om pension.
Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har kontrollstyrelsen i ett
förnyat utlåtande i ärendet utförligt utvecklat och motiverat sin ståndpunkt.
I detta utlåtande, beträffande vilket jag i övrigt hänvisar till handlingarna,
har styrelsen anfört bland annat följande:
Vid tillstyrkandet av Bäckmans pensionsansökning har styrelsen utgått
från den uppfattningen, att Bäckmans tjänstgöring såsom brännerikontrollör
icke varit att betrakta såsom bisyssla. Tjänstgöringen för Bäckman har
nämligen i anmärkningsvärt hög grad pågått utan avbrott och därför kommit
att för honom utgöra en stadigvarande syssla, som icke möjliggjort för
honom att utöva annan förvärvskälla under några mellantider.
Avgörande för frågan, huruvida en kontrollörsbefattning bör bedömas såsom
bisyssla eller icke, är å ena sidan i vilken utsträckning kontrollören dagligen
är upptagen av sin tjänstgöring och å andra sidan huru stor del av
året befattningen täger sin innehavare i anspråk.
Omfattningen av brännerikontrollörs dagliga tjänstgöring framgår av bestämmelserna
om anordningen av kontrollen över brännvinstillverkningen
[förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning
av brännvin, instruktionen den 29 juni 1926 (nr 315) för tjänstemännen vid
kontrollen över brännvinstillverkningen ävensom av kontrollstyrelsen med
stöd av dessa författningar utfärdade särskilda föreskrifter]. Enligt författningarna
förutsättes, att brännerierna skola vara underkastade fortlöpande
bevakning under tillverkningstiden. Kontrollören måste anses bunden av
sina åligganden vid bränneriet i sådan omfattning för varje dag, att befattningen
under tillverkningstiden är att betrakta såsom en heltidstjänst, som
icke kan utövas samtidigt med annat väsentligt förvärvsarbete. Brännerikontrollörs
avlöning, vilken utgör 9 kronor 50 öre örn dagen jämte oreglerat
dyrtidstillägg, är tillmätt såsom för hel dagstjänst. Det bränneri, där Bäckman
senast under en följd av år stadigvarande tjänstgjort — Karskärs sulfitspritfabrik
— är en av landets .största spritfabriker med en årlig tillverkning
av omkring 3 miljoner normalliter.
Beträffande den tid under varje år, som brännerikontrollör tages i anspråk
för tjänstgöring, råder väsentliga olikheter, beroende på det slag av brännerier,
vid vilket kontrollören har att fullgöra sin tjänstgöring. De flesta brännerierna,
nämligen de s. k. lantbruksbrännerierna, vilka äro 104 till antalet,
äro i verksamhet allenast en kortare del av året, 3 å 5 månader. Av denna
anledning har styrelsen ansett kontrollörsbefattningarna vid nämnda slag av
brännerier äga karaktären av bisyssla och därför skäligen icke kunna grunda
rätt till pension. Övriga brännerier utgöras av 25 industribrännerier, vilka
till skillnad från lantbruksbrännerierna normalt äro i gång under hela året.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 196—197.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 196-
Vid dessa brännåker erbjuder alltså tillverkningens stadigvarande beskaffenhet
ett underlag för en fast tjänstgöring året örn för kontrollörerna. Enligt
bestämmelse i 1908 års ordningsstadga för brännvinsbrännerierna i riket gällde
emellertid, på grund av förhållanden, som sammanhängde med sättet för
skattens uttagande, att kontrollör ej fick under ett tillverkningsår tjänstgöra
längre tid än 9 månader vid samma bränneri. Denna bestämmelse medförde,
att för vart och ett av ifrågavarande brännerier erfordrades tillgång till minst
två kontrollörer. Med denna uppdelning av kontrollörstjänstgöringen under
året erhöll varje kontrollör i allmänhet arbete under allenast högst omkring
sex månader. I mera sällsynta fall kunde emellertid en kontrollör beredas
tjänstgöring vid olika brännerier, så att hans tjänstgöring kunde komma att
omfatta längre tid årligen. Men i allmänhet hade tjänstgöringen jämväl vid
industribrännerierna på grund av avbrotten i densamma så föga stadigvarande
karaktär för kontrollörerna, att deras anställning så gott som undantagslöst
hade bisysslas natur. Det var mot bakgrunden av dessa tidigare
rådande förhållanden, som kontrollstyrelsen i sitt utlåtande rörande pension
åt kontrollören Adrian ansåg sig kunna göra det av statskontoret åberopade
uttalandet, att någon fara för efterföljd av andra sökande icke kunde föranledes
av bifall till Adrians framställning. Förhållandena hava emellertid
sedermera förändrats därhän, att frågan örn beviljande av pension åt kontrolltjänstemän
å detta område numera måste bedömas på ett annat sätt
än vad kontrollstyrelsen ansåg sig kunna göra vid nyssnämnda tidpunkt.
Det antal brännerikontrollörer, som under tillverkningsåret 1934/1935
hade tjänstgöring under så lång tid, att inkomsten härav kunde anses utgöra
deras väsentligaste förvärvskälla, var 15. Av dessa tjänstgjorde 10
under fulla 12 månader; av de återstående 5 hade ingen tjänstgöring under
kortare tid än 9 månader. Av berörda 15 kontrollörer åtnjöto 11 redan pension
av statsmedel, varför allenast 4 av dem framdeles skulle kunna ifrågakomma
till pension i egenskap av brännerikontrollörer. Hela antalet förordnade
kontrollörer vid samtliga såväl lantbruks- som industribrännerier
under samma tillverkningsår utgjorde 152.
Då kontrollörsbefattningen för Bäckman — i motsats till vad fallet är med
flertalet kontrolltjänstemän — torde få anses ha utgjort en huvudsyssla
och då Bäckman, som innehaft sådan befattning under 17 tillverkningsår,
icke åtnjuter pension för annan anställning, har jag ansett mig kunna tillstyrka,
att pension av statsmedel beredes honom, oaktat han först vid relativt
hög ålder tillträtt befattningen. Det av kontrollstyrelsen föreslagna
pensionsbeloppet, 1,488 kronor, har jag funnit mig böra godtaga.
På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman
må från och nied månaden näst efter den, varunder
hans förordnande såsom kontrollör upphör, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,488 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190-
35
19:o.
Läroverksvaktmästare!! Ida Josefina Bäckström, född Bergmark. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bäckström är född den 16 maj 1867 och således 68 år gammal;
att hon sedan den 1 juli 1905 varit anställd såsom vaktmästare vid högre
allmänna läroverket i Luleå;
att hon beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen den 1 juli 1936,
vid vilken tidpunkt hon sålunda innehaft befattningen i 31 år;
att hennes årliga löneförmåner senast utgjort dels kontant lön örn 2,100
kronor, dels extra ersättning för städning till belopp av 730 kronor, dels ock
fri bostad jämte lyse och vedbrand, vilka naturaförmåner uppskattats till ett
årligt värde av 800 kronor;
samt att hon från och med den 17 september 1925 från riksförsäkringsanstalten
uppbär en årlig livränta å 533 kronor 34 öre, utgörande ersättning
för ett den 22 november 1924 genom olycksfall i tjänsten ådraget lyte.
Lokalstyrelsen vid högre allmänna läroverket i Luleå har anliållit om utverkande
av pension åt Bäckström samt därvid tillika hemställt, att vid pensionsbeloppets
bestämmande avdrag icke måtte göras för den ersättning, hon
ägde uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn pension åt Bäckström till belopp av
1,584 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:
Den av Bäckström uppehållna vaktmästarbefattningen är att hänföra till
den pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen i ett år 1911 avgivet förslag
till läroverksvaktmästares pensionering föreslagits för förste vaktmästare.
Full pension har åt dylika befattningshavare under senare år av riksdagen
beviljats med 1,584 kronor för år vid en levnadsålder av omkring 65 år och
en tjänstålder av minst 30 år. I överensstämmelse härmed synes jämväl åt
Bäckström böra beviljas pension till nämnda belopp. Beträffande frågan,
huruvida från detta belopp skall avdragas ett belopp motsvarande den till
Bäckström utgående livräntan, instämmer skolöverstyrelsen i lokalstyrelsens
hemställan, att så icke måtte ske.
Riksförsäkringsanstalten har i ett till statskontoret i ärendet avgivet yttrande
anfört i huvudsak följande:
Därest Bäckström enligt anställningsvillkoren varit tillförsäkrad ålders- eller
invalidpension, som till minst en tredjedel bekostats av statsmedel, skulle
i enlighet med bestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen avdrag å
livräntan hava ägt rum för den del av till Bäckström utgående dylik
pension, som svarade mot bidraget av statsmedel. Avdrag å livräntan kan
däremot icke äga rum för det understöd, som må komma att tillerkännas
Bäckström på grund av nu ifrågakomna framställning. Därest Bäckström
icke skall komma i bättre ställning, än som skulle hava skett örn hon enligt
anställningsvillkoren varit tillförsäkrad pension, bör vid bestämmandet av
eventuellt understöd hänsyn sålunda tagas till den från riksförsäkringsanstalten
utgående livräntan.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
Statskontoret har, i anslutning till vad riksförsäkringsanstalten anfört, ansett
pensionen böra bestämmas till ett belopp av 1,584 kronor, minskat med
den till Bäckström utgående livräntan.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Bäckström.
Med hänsyn till den till Bäckström utgående olycksfallslivräntan torde det
av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet böra något minskas. Dock
torde det ej böra ifrågakomma att, såsom statskontoret påyrkat, avdraga hela
livräntebeloppet, vilket bland annat skulle med avseende å tilläggsförmåner
göra Bäckström sämre ställd än om livränta ej utgått. Jag vill förorda, att
pensionen bestämmes till 1,200 kronor om året. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Luleå
Ida Josefina Bäckström, född Bergmark, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,200 kronor.
20:o.
Läroverksvaktmästaren Jöns Åkesson Ekberg. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Ekberg är född den 27 mars 1866 och således nära 70 år gammal;
att han under tiden 1 november 1884—31 oktober 1890 varit fast anställd
vid Vendes artilleriregemente;
att han sedan den 1 oktober 1917 varit anställd såsom eldare och gymnastikvaktmästare
vid högre allmänna läroverket i Lund, från vilken befattning
han beräknas komma att avgå den 1 oktober 1936;
samt att hans avlöningsförmåner under de senaste åren utgjort kontant
lön å 2,300 kronor för år samt fri bostad jämte bränsle och lyse, vilka sistnämnda
förmåner uppskattats till ett värde av omkring 500 kronor efter
ortens pris, ävensom dyrtidstillägg, senast utgörande 16 procent å 2,800 kronor.
Ekberg har hos skolöverstyrelsen gjort framställning örn pension samt
därvid, under åberopande av ett tidigare riksdagsbeslut i liknande ärende,
tillika anhållit, att hans militäranställning måtte få tillgodoräknas honom
vid pensionens bestämmande.
Rektorn vid högre allmänna läroverket i Lund har tillstyrkt framställningen.
Skolöverstyrelsen har hemställt om pension åt Ekberg till belopp av 1,104
kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:
Den av Ekberg innehavda befattningen såsom eldare och gymnastikvaktmästare
är att hänföra till den pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen
i ett år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering föreslagits
för andre vaktmästare vid högre allmänt läroverk samt för vakt
-
Kunell. Maj:ts proposition nr 196■
37
mästare vid de flesta av de dåvarande realskolorna. Full pension har åt dylika
befattningshavare under senare år av riksdagen beviljats med 1,320
kronor för år vid en levnadsålder av omkring 65 år och en tjänstålder av
minst 30 år.
Ekberg kommer att vid avskedstagandet den 1 oktober 1936 hava tjänstgjort
endast högst 19 år vid läroverket. Han anhåller emellertid i ansökningen
att få tillgodoräkna 6 år, under vilka han varit fast militäranställd,
och han åberopar därvid ett beslut, varigenom 1929 års riksdag (prop. nr 27,
p. 8; riksd. skr. nr 215, sid. 32) beviljade gymnastikvaktmästaren vid högre
allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström — i
stället för honom av 1928 års riksdag (prop. nr 182, p. 2; riksd. skr. nr 352,
sid. 24) tillerkänt pensionsbelopp av 1,356 kronor — en årlig pension av
1,584 kronor, därvid riksdagen uttalade, att riksdagen funnit billighetsskäl
tala för att av Lindström åberopad stamanställning vid Svea artilleriregemente
finge tillgodoräknas honom i pensionshänseende.
Med hänsyn till ifrågavarande riksdagsbeslut finner överstyrelsen det skäligt,
att Ekbergs anställning vid Vendes artilleriregemente får tillgodoräknas
honom för pension. Vid bifall härtill skulle Ekberg kunna tillgodoräkna
sammanlagt 25 tjänstår, varför den pension, som kommer att beviljas honom,
torde böra bestämmas till 21 * * * 25/äo av 1,320 kronor eller 1,100 kronor och,
med jämkning till närmaste med tolv jämnt delbara tal, 1,104 kronor.
Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens hemställan.
Med biträdande av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att eldaren och gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna
läroverket i Lund Jöns Åkesson Ekberg må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,104
kronor.
21 :o.
Läroverksvaktmästaren Anders Alfred Larsson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Larsson är född den 17 februari 1862 och således 74 år gammal;
att han sedan den 20 augusti 1899 eller under mer än 36 år varit anställd
såsom gymnastikvaktmästare vid högre allmänna läroverket å Södermalm i
Stockholm, vilken anställning han beräknas komma att lämna den 1 juli
1936;
samt att hans avlöningsförmåner sedan år 1923 utgjort kontant lön å 2,500
kronor för år samt fri bostad örn två rum och kök jämte lyse och vedbrand,
vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av 800 kronor, ävensom dyrtidstillägg
å ett belopp av 3,300 kronor.
Rektorn vid högre allmänna läroverket ä Södermalm i Stockholm har hos
Kungl. Majit anhållit om utverkande av pension åt Larsson.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
Skolöverstyrelsen har hemställt om pension åt Larsson till belopp av 1,584
kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:
Den av Larsson innehavda vaktmästarbefattningen är att hänföra till den
pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen i ett år 1911 avgivet förslag till
läroverksvaktmästares pensionering föreslagits för förste vaktmästare vid
högre allmänna läroverk. Full pension har åt dylika befattningshavare under
senare år av riksdagen beviljats med 1,584 kronor för år vid en levnadsålder
av omkring 65 år och en tjänstålder av minst 30 år. I överensstämmelse
härmed synes jämväl åt Larsson böra beviljas pension till nämnda belopp.
Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens hemställan.
1 enlighet med ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket
å Södermalm i Stockholm Anders Alfred Larsson må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1,584 kronor.
22 :o.
Förre timmermannen Lars Oskar Nystedt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nystedt är född den 24 juni 1875 och således 60 år gammal;
att han varit anställd såsom säsongarbetare i lotsverkets tjänst under åren
1904—1907 och 1913—1932, därvid han i egenskap av timmerman biträtt
vid de nybyggnads- och reparationsarbeten, som årligen utföras vid lotsverkets
olika anläggningar vid rikets kuster;
att hans arbetstid, som i allmänhet omfattat något över sex månader om
året, uppgått till sammanlagt 12 år 3 månader 15 dagar;
att Nystedt under år 1932 måst upphöra med sitt arbete på grund av sjukdom,
som enligt ett den 28 juni 1934 utfärdat läkarintyg gjort honom mindre
arbetsför;
samt att Nystedt, som icke innehaft annan statsanställning, under åren
1922-—1931 från lotsverket åtnjutit en inkomst av i medeltal 1,958 kronor
för år.
Lotsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Nystedt till belopp
av 408 kronor för år, att utgå från och med den 1 januari 1936.
Statskontoret har icke velat motsätta sig, att Nystedt beredes en årlig pension
med det av lotsstyrelsen förordade beloppet.
Då varken tjänstepensionsreglementet för arbetare eller kungörelsen den 7
december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst äger tillämpning å Nystedt, som avgått från sin
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
39
anställning redan under år 1932, kan pension åt honom ej beviljas ulan riksdagens
medgivande. Ehuru Nystedts arbete i statens tjänst varit av jämförelsevis
ringa omfattning, vill jag icke motsätta mig, att pension beredes honom
i enlighet med myndigheternas förslag. På grund härav hemställer jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre timmermannen vid lotsverket Lars Oskar Nystedt
må, räknat från och med den 1 januari 1936, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.
23:o.
Förre ban- och byggnadsarbetaren August Andersson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 23 april 1866 och således nära 70 år gammal;
att han enligt förda dagsverkslistor och hos statens järnvägar eljest tillgängliga
handlingar under åren 1906 och 1907, 1910—1916 och 1922—1930
arbetat vid statens järnvägar under en tid av tillhopa närmare 8 år;
att Andersson, enligt intyg av förutvarande förmän och arbetskamrater, utöver
nyss angivna tid under olika tidsperioder, huvudsakligen infallande under
åren 1886—-1909, utfört arbete vid statens järnvägsbyggnader eller eljest
1 statens järnvägars tjänst under så lång tid, att hans sammanlagda anställningstid
i statens tjänst kan — vid välvillig beräkning — uppskattas till närmare
20 år;
samt att Andersson, jämlikt beslut av riksförsäkringsanstalten, sedan den
2 november 1923 på grund av olycksfall i arbete uppbär en årlig livränta av
320 kronor.
Andersson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Järnvägsstyrelsen har i avgivet utlåtande förklarat sig icke kunna tillstyrka
utverkande av pension åt Andersson. Styrelsen har därvid erinrat att,
enär Anderssons anställning vid statens järnvägar upphört redan år 1930,
pension åt Andersson icke kunde ifrågakomma enligt andra pensioneringsföreskrifter
än kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens
vattenfallsverks byggnadsavdelning samt att, då för erhållande av pension
enligt denna kungörelse erfordrades att hava varit anställd vid statens järnvägsbyggnader
eller liknande statens arbetsföretag under minst 25 år, icke
heller enligt däri meddelade bestämmelser någon pension kunde beviljas Andersson.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke funne omständigheterna i
ärendet vara sådana, att ämbetsverket mot järnvägsstyrelsens avstyrkande
kunde förorda bifall till ansökningen.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Såsom av det föregående framgår är Andersson författningsenligt icke berättigad
till någon pension. I likhet med vad som ägt rum i vissa tidigare liknande
fall anser jag dock, att en mindre pension — förslagsvis till belopp av
480 kronor för år — bör utverkas åt Andersson. Pensionen synes böra utgå
från och med den 1 januari 1936. Pensionsbeloppet torde ej böra undergå
minskning i anledning av den Andersson tillerkända olycksfallslivräntan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre ban- och byggnadsarbetaren vid statens järnvägar
August Andersson må, räknat från och med den 1 januari
1936, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 480 kronor, att utgå av trafikmedel.
24:o.
Kartriterskan Ingeborg Teresia Malmqvist. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Malmqvist är född den 29 december 1871 och således 64 år gammal;
att hon sedan år 1907 eller under en tid av omkring 29 år utfört kartritningsarbete
för domänstyrelsens räkning;
att Malmqvist utfört detta arbete — vilket huvudsakligen bestått i färgläggning
av kopior av kartor — i sitt hem och därvid haft oavbruten sysselsättning
av en omfattning, som måst förutsätta en daglig arbetstid, motsvarande
i medeltal den för befattningshavare hos styrelsen föreskrivna arbetstiden;
att
hon i övrigt icke haft något förvärvsarbete;
samt att den ersättning, hon uppburit för sitt arbete hos styrelsen, beräknats
efter timpenning, vilken under de senaste åren utgått med 1 krona
45 öre, samt uppgått till i medeltal omkring 3,140 kronor för år under
åren 1925—1929 och omkring 2,780 kronor för år under åren 1930—1934.
Domänstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Malmqvist
till ett såsom skäligt ansett belopp av 1,200 kronor för år. Styrelsen har
därvid anfört bland annat, att den omständigheten, att arbete för styrelsens
räkning utförts i hemmet, i tidigare av Kungl. Majit och riksdagen behandlade
liknande fall icke ansetts utgöra hinder för beviljande av pension,
i vilket hänseende styrelsen ville erinra om 1911 års riksdags beslut
angående pension åt skrivbiträdena hos styrelsen Ebba Maria Virginia Sundberg
och Hedvig Mathilda Sundberg (prop. nr 169, riksd. skr. nr 10, s. 33)
samt 1934 års riksdags beslut angående pension åt förre extra jägmästaren,
skrivbiträdet C. E. Sahlberg (prop. nr 246, p. 5, och bankoutsk. uti. nr 43,
p. 15).
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Malmqvist till det av domänstyrelsen
föreslagna beloppet och därvid anfört i huvudsak följande:
Kungl. Maj.ts proposition nr 196-
41
Då Malmqvist icke innehaft någon befattning eller eljest mera fast anställning
hos domänstyrelsen utan allenast i sitt hem efter styrelsens uppdrag
utfört arbete, för vilket ersättning beräknats efter visst timpris, synes
det tveksamt, huruvida anledning föreligger att bereda Malmqvist pension
av statsmedel. Statskontoret vill emellertid erinra, att genom beslut av
1935 års riksdag under likartade förhållanden pension beviljats förra extra
biträdet hos kammarrätten Ellen Maria Johansson (prop. nr 207, p. 17,
bankoutsk. uti. nr 45, p. 42). Under hänvisning härtill vill statskontoret
icke motsätta sig, att en liknande förmån hos riksdagen utverkas i förevarande
fall. Då Malmqvist under omkring 29 år utfört arbete för domänstyrelsens
räkning och under senare år haft en inkomst av i medeltal omkring
2,700 kronor, synes pensionen för henne kunna bestämmas till det av
domänstyrelsen föreslagna beloppet 1,200 kronor för år.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden anser jag mig kunna tillstyrka,
att pension beredes Malmqvist med belopp, som föreslagits av ämbetsverken.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att kartriterskan Ingeborg Teresia Malmqvist må från och
med månaden näst efter den, varunder hennes arbete för domänstyrelsens
räkning upphör, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor, att utgå av statens
domäners fond.
25:o.
Förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard Wahlquist. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wahlquist är född den 7 februari 1871 och således 65 år gammal;
att han under tiden 26 november 1922—15 september 1935, eller under
12 år 9 månader 20 dagar, haft anställning såsom biträde å Kinne revirexpedition;
att
hans avlöningsförmåner under åren 1930—1934 uppgått till något
över 2,000 kronor för år;
samt att han före nämnda anställning innehaft ett flertal anställningar av
allmän karaktär utom statens tjänst, däribland såsom lärare vid statens
lantbruksskola i Borgholm under 2 år samt såsom mejerikonsulent i Skaraborgs
län under 16 år.
Wahlquist har hos Kungl. Majit anhållit örn pension.
Domänstyrelsen har hemställt, att en årlig pension måtte utverkas åt
Wahlquist till belopp av 600 kronor, att utgå ur statens domäners fond.
Till stöd härför har styrelsen anfört, att Wahlquists tjänstetid inom domänverket
visserligen vore kort men att de av Wahlquist utom domänverkets
tjänst innehavda anställningarna huvudsakligen varit av mer eller mindre
allmän karaktär. Styrelsen har vidare uttalat, att det borde kunna förväntas,
att Skaraborgs läns hushållningssällskap, i vars tjänst Wahlquist
varit anställd under 16 år, kunde vara villigt att bidraga till hans uppehälle.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 196—197.
4
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
Skaraborgs läns hushållningssällskap har anfört, att Wahlquist icke hos
hushållningssällskapet gjort framställning om pension och att sällskapet
därför ansett sig icke kunna göra något uttalande rörande sällskapets beredvillighet
att bidraga till Wahlquists pensionering. Hushållningssällskapet har
emellertid förklarat sig tillstyrka ifrågavarande framställning örn pension av
statsmedel.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, med hänsyn till de olika anställningar
av allmän karaktär, som Wahlquist under jämförelsevis långa tidsperioder
innehaft, ansett skäligt, att pension beredes honom till av domänstyrelsen
föreslaget belopp.
Statskontoret har på skäl, som av domänstyrelsen anförts, icke velat motsätta
sig att Wahlquist beredes en årlig pension ur statens domäners fond
med det av styrelsen föreslagna beloppet.
Då Wahlquist kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av endast
drygt 12 år, synes det i hög grad tveksamt, om pension av statsmedel bör
beredas honom. Med hänsyn till att Wahlquist före statsanställningen under
avsevärd tid tjänstgjort såsom mejerikonsulent — en befattning, för vilken
pensionsrätt numera under statens medverkan beretts inom statens pensionsanstalt
-— har jag dock icke velat motsätta mig, att statspension beredes honom
med det av domänstyrelsen föreslagna beloppet av 600 kronor. Då det
synes skäligt, att hushållningssällskapet, som varit Wahlquists arbetsgivare
under nyssnämnda anställning, i någon mån bidrager till hans pensionering,
förutsätter jag, alt frågan om pension åt Wahlquist från hushållningssällskapets
sida tages under omprövning.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard
Wahlquist må, räknat från och med den 1 oktober 1935,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
600 kronor, att utgå av statens domäners fond.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
25 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen
Ur protokollet:
Birger Brandt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1936:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätten för vissa Övningslärare vid folkskoleseminarierna. a1 i texten
- BU 1936:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 196, punkten 2, angående pension åt skrivbiträdet hos statens fastighetsregisterkommission Maria Falk, fö s. 1 i texten
- BU 1936:51 Bankoutskottets utlåtande Nr 51 s. 4 i texten