Sök i Ratio Lex

Angående inköp för statens räkning av gatsten

1936-01-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:20, Angående inköp för statens räkning av gatsten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp för statens

räkning av gatsten; given Stockholms slott den

3 januari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Av 1931, 1932 och 1933 års riksdagar anvisades medel lill ett sammanlagt

belopp av 8,630,000 kronor till inköp för statens räkning av gatsten, varjämte

1932 års riksdag medgav, att de medel, som inflöte vid försäljning av

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 20. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

sten från statens med för budgetåret 1931/1932 anvisat anslag inköpta förråd

av gatsten, finge under budgetåren 1931/1932 oell 1932/1933 användas

för fortsatta beställningar av gatsten. Med ifrågavarande medelsdispositioner

avsågs att bereda arbetstillfällen för inom stenindustrien sysselsatta arbetare,

vilka huvudsakligen på grund av den nedgående gatstensexporten blivit

arbetslösa. Beträffande de närmare villkoren och bestämmelserna för

upphandlingen av gatsten torde jag få hänvisa till det vid propositionen den

17 mars 1933, nr 206, fogade statsrådsprotokollet. Här torde emellertid

böra erinras om att upphandlingen ägde rum genom statens steninköpskommitté,

som bestod av en av Kungl. Majit utsedd ordförande jämte fyra representanter

för företagare respektive arbetare, samt att inköpspriset efter verkställd

utredning bestämdes till vederbörande leverantörers självkostnadspris

däri ej inräknad lagringskostnad — dock högst vissa angivna belopp per

kvadratmeter.

Sålunda inköpt gatsten avsågs att försäljas genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

försorg. I fråga om försäljningspriset meddelade Kungl. Majit

bestämmelser genom brev den 4 november 1932 och fastställde därvid vissa

pris per kvadratmeter. Med anledning av uttalande av riksdagen i dess skrivelse

den 7 april 1933, nr 147, att riksdagen med avseende å möjligheterna

till en önskvärd snabbare försäljning av stenen ansåge, att köpevillkoren borde

anpassas efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt

rådande förhållanden, anbefallde Kungl. Majit den 7 april 1933 väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att iakttaga vad riksdagen sålunda anfört samt att,

i vad på styrelsen kunde ankomma, verka för att sten från statens stenförråd

måtte vinna avsättning.

I syfte att bereda ytterligare arbetstillfällen och med hänsyn till att stenindustriföretagen,

vilka enligt avtal med steninköpskommittén åtagit sig att

utan kostnad för staten lagra den levererade gatstenen i högst fem år, därefter

skulle äga uttaga avgift för fortsatt lagring, anvisades vid 1934 och

1935 års riksdagar medel för stensättning av vägar genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

försorg. För sådant ändamål hava beviljats tillhopa 9

miljoner kronor. Mindre partier sten hava därjämte kostnadsfritt ställts till

vissa statliga affärsverks förfogande och enligt medgivande av 1935 års riksdag

bortskänkts till vissa vägdistrikt m. fl.

Beträffande de inköpta stenpartierna och deras avsättning hava riksdagens

år 1935 församlade revisorer i sin nyligen avgivna berättelse under § 12 meddelat

följande sammanställning:

Smågatsten Storgatsten Kantsten

kvm

kvm

kvm

kvm

löpmeter löpmeter

Inköpt sten ..............

Sålt t. o. m. 1933 ........

520,109

2,345,744

10,241

78,446

4,657

19,133

Förbrukat 1933—1934 ....

760,421

22,205

14,476

Förbrukat 1/11935—15/n 1935

188,760

38,357

—

Stensättning för av 1935 års

riksdag anvisade medel..

600,000

2,069,290

4,800

75,603

—

19,133

Återstår disponibelt «/n 1935

276,454

2,843

—

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 20.

3

I anslutning härtill anföra revisorerna, att statens innehav av gatsten genom

av riksdagen åren 1934 och 1935 beslutade åtgärder minskats i sådan utsträckning,

att en återgång för stenindustrien till mera normala förhållanden

icke oväsentligt underlättats, samt att, enligt vad revisorerna inhämtat,

återstående, icke disponerade kvantiteter syntes helt komma att tagas i anspråk

under år 1936 utan att därför några särskilda åtgärder behövde vidtagas

utöver dem, vilka redan beslutats.

Slutligen får jag erinra örn att Kungl. Maj:t beviljat Sveriges granitindustris

exportförening m. b. p. a. en kredit av intill 2 miljoner kronor för tillverkning

av gatsten, varigenom arbete beretts 1,000—1,200 arbetare till utgången

av februari månad 1936.

Det är allmänt känt, att inom de kommuner, vilka i huvudsak äro beroende

av stenindustriens produktionsmöjligheter, de numera förbättrade konjunkturerna

på den allmänna arbetsmarknaden icke medfört någon egentlig lättnad

i arbetslösheten. Särskilt kännbart har detta förhållande varit i Göteborgs

och Bohus län samt Blekinge län, där befolkningen inom ett flertal

kommuner i betydande utsträckning eller så gott som helt är hänvisad till

arbetsmöjligheterna inom nämnda industri. Framför allt under vintermånaderna

äro förhållandena svårartade inom ifrågavarande kommuner. Jag

har med hänsyn till nu nämnda omständigheter ansett mig böra upptaga till

prövning möjligheten att genom en tillfällig statsbeställning av gatsten bereda

arbetstillfällen inom stenindustrien och därmed mildra befolkningens

svårigheter.

Jag kan i detta sammanhang omnämna, att efter särskild utredning, verkställd

under ordförandeskap av landshövdingen i Göteborgs och Bohus län,

förslag i olika avseenden framlagts i syfte att bereda befolkningen i stendistrikten

utkomst. Bland dessa förslag ingår även att stensättning av vägar

skulle kontinuerligt och i större utsträckning än hittills komma till utförande.

Yttrande över detta förslag har infordrats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

men har ännu icke inkommit.

Innan jag ingår på upphandlingsfrågan, torde jag få i korthet lämna

några uppgifter om arbetslöshetsförhållandena inom stenindustrien.

Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa stenarbetare

den 31 juli 1935 uppgick, i Göteborgs och Bohus län till 3,241, motsvarande

72.2 procent av hela antalet arbetslösa inom länet, och i Blekinge

län till 1,066 eller 41.2 procent av länets arbetslösa. Vid utgången av oktober

månad 1935 voro motsvarande tal för Göteborgs och Bohus län 3,452

(omkring 80 procent) och för Blekinge län 1,154 (något över 60 procent). I

nämnda båda län samt i Hallands och Kalmar län var hela antalet hjälpsökande

stenarbetare vid nämnda tidpunkt 4,885. Vid utgången av november månad

arbetade i stenindustrien omkring 2,330 arbetare, medan omkring 4,139 arbetare

voro anmälda som arbetslösa. Av sistnämnda antal belöpte 2,890 på

Göteborgs och Bohus län, 969 på Blekinge län, 141 på Kalmar län och 139

på Hallands län. Av dessa torde emellertid ett icke obetydligt antal hava

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

erhållit hjälp i en eller annan form. Arbetslöshetsläget i nämnda fyra län

belyses av följande siffror:

Län

Reservarbetare

s^at_ stats- kom- .. kommu- mu-

® nata nåla.

Arbets- läger och

kurser

Under- stöd av

staten

Ohjälp-

ta

Sum-

ma.

Därav

tillhö-

rande

stenta-

Göteborgs och Bohus län .

. 1,992

465

14

16

362

521

3,370

dust rien

2,890

Blekinge län ..............

867

280

14

—

—

364

1,525

969

Kalmar » ..............

92

84

3

—

—

103

282

141

Hallands » ...........

24

12

69

—

—

70

175

139

2,975

841

100

16

362

1,058

5,352

4,139

Av de inom stenindustrien sysselsatta arbetarna, vid utgången av sistlidna

november månad omkring 2,330 man, torde omkring hälften hava erhållit

detta arbete genom förutnämnda statskredit, vilken löper till utgången

av instundande februari månad.

På mitt föranledande har väg- och vattenbyggncidsstyrelsen i skrivelse den

5 december 1935 avgivit förslag dels om lämpligaste sättet för upphandling

av gatsten, förslagsvis till ett sammanlagt belopp av 2 miljoner kronor, och

om de villkor, som därtill böra knytas, dels om lämpligaste sättet för den

upphandlade stenens användning och dels om ianspråktagande för nämnda

upphandling av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Vad till en början beträffar frågan vilka sorters sten, som lämpligen kunna

bliva föremål för upphandling, anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Den under åren 1931—1933 inköpta stenen utgjordes till övervägande del

av smågatsten och storgatsten. Enligt styrelsens i det följande framlagda

förslag skulle den sten, som nu avses att inköpas, i huvudsak användas för

stensättning i styrelsens regi av därför lämpliga vägar. Jämlikt av styrelsen

fastställda normer för dylikt arbete kommer uteslutande smågatsten till användning;

storgatsten har visat sig mindre lämplig för ändamålet. Det skulle

därför vara mest fördelaktigt, om allenast tillverkning av smågatsten kunde

komma i fråga. Då emellertid stenmaterialet i vissa delar av Blekinge endast

lämpar sig för tillverkning av storgatsten, lärer icke kunna undvikas, att

jämväl sådan sten inköpes. Denna sten torde, i den mån den ej kan komma

till användning vid styrelsens stensättningsarbeten, kunna bliva föremål för

försäljning.

Inköpet av gatsten bör således huvudsakligen avse smågatsten. Denna

bör utgöras av den i Sveriges standardiseringskommissions standardtabeller

för gatsten såsom »Smågatsten 8—10 SVS-2» betecknade stensorten. Den

storgatsten, som kan komma att inköpas, bör vara av de i nämnda tabeller

såsom »Storgatsten A 1 SVS-1», »Storgatsten A 2 SVS-1» och »Storgatsten A 3

SVS-1» betecknade sorterna.

Vidkommande de villkor, fortsätter styrelsen, vilka borde knytas till

den ifrågasatta beställningen av gatsten, syntes de för tidigare statsinköp i

Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1931 meddelade i tillämpliga delar böra

lända till efterrättelse. Dock syntes det böra övervägas att ändra grunderna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

för bestämmandet av stenens inköpspris, så att nämnda pris bringades i

närmare överensstämmelse med marknadspriset. Härom anför styrelsen:

Styrelsen har vid sin försäljningsverksamhet funnit, att gatsten av privata

producenter saluföres till priser, som väsentligt understiga det statens självkostnadspris

(= stenens inköpspris + kostnader för lastning, transport och

assurans), varmed styrelsen har att kalkylera vid försäljningarna. Anledningen

härtill är att söka i följande omständigheter.

Statsbeställningarna tilldelades praktiskt taget uteslutande de på export arbetande

stenindustriföretagen, vilka av naturliga skäl äro lokaliserade till

landets kusttrakter. Den beställda stenen upplagrades därför huvudsakligen

vid kusterna. Vid leverans till förbrukare inne i landet måste styrelsen räkna

med avsevärda transportkostnader, under det alt stenindustriföretag å dylika

orter icke behöva pålägga sin vara dylika utgifter.

Anledningen till den konstaterade avsevärda skillnaden mellan statens själv

kostnadspris och privata företagares försäljningspris är vidare att söka i det

relativt höga inköpspris, som staten fått erlägga för den beställda stenen.

Såvitt stvrelsen kan bedöma torde företagarnas självkostnadspris få anses

i allmänhet hava beräknats väl högt. Att detta var fallet åtminstone under

första tiden de statliga stenbeställningarna ägde rum, synes framgå av Kungl.

Maj :ts brev den 23 september 1932 och steninköpskommitténs skrivelse den

17 i samma månad. Kommittén lät nämligen genom särskilda utredningsmän

undersöka olika stenindustriföretags självkostnadspriser. I nämnda

skrivelse anföres härom bland annat iöl,tande: Anmärkas må att utrednings
männen

i sina beräkningar rörande de olika firmornas självkostnader vid

gatstenstillverkningen på anförda skäl ansett sig böra i självkostnaderna inkludera

viss andel av administrativa kostnader och avskrivningar, vilken andel

beträffande de administrativa kostnaderna upptagits till halva beloppet,

dock högst 25 öre per kvm, och beträffande avskrivningar till i regel högst

5 öre för småbrott och 10 öre tor drift med övervägande storbrott. Utiedningsmännen

ha emellertid varit mycket tveksamma, om fullt så stort belopp

borde få medtagas för administrationskostnader, då motsvarande belopp per

kvm vid normal drift syntes vara lägre. Även beträffande de i kalkylerna

medtagna avskrivningsbeloppen synes viss tveksamhet hava gjort sig gällande

bland utredningsmännen.

Den sålunda verkställda undersökningen synes hava medfört, att inköpsprisen

kunde sänkas i någon mån.

Såsom nämnts hyser styrelsen den uppfattningen, att ifrågavarande självkostnader

varit för högt beräknade. Någon möjlighet att annars förklara

den konstaterade skillnaden mellan försäljningspriset för statens sten och

annan sten lärer icke finnas. Styrelsens antagande synes också vinna stöd

av innehållet i inköpskommitténs citerade skrivelse.

Enligt styrelsens mening bör därför vid de ifrågasatta stenbeställningarna

med särskild noggrannhet tillses, att vederbörande företags självkostnader

för framställandet av stenen icke bliva för högt beräknade.

Beträffande organisationen av ifrågavarande gatstensupphandling anför

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, alt stödaktionen enligt styrelsens mening

borde organiseras på i huvudsak samma sätt som skett beträffande förutnämnda

tidigare åtgärder. Härom yttrar styrelsen vidare:

Sålunda bör inköpet av stenen nied därtill hörande angelägenheter, da något

därför lämpat statligt organ ej torde finnas, omhändertagas av en särskild

kommitté. Kommittén synes lämpligen kunna i likhet med den tidigare in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

köpskommittén bestå av en av Kungl. Majit utsedd ordförande samt fyra

ledamöter. Av ledamöterna i den tidigare kommittén skulle två representera

företagare och utses av Sveriges granitindustriförbund samt två företräda

arbetare och utses av svenska stenindustriarbetareförbundet. Att representanter

för dessa två intressen böra ingå i den föreslagna kommittén synes

vara klart. Emellertid torde vara lämpligt, att i kommittén jämväl ingå ledamöter,

som besitta särskild sakkunskap inom det handelspolitiska och inom

arbetslöshetens område. Enligt styrelsens åsikt böra därför av de fyra ledamöterna

en representera kommerskollegium och utses av kollegiet, en representera

statens arbetslöshetskommission och utses av kommissionen, en representera

stenindustriföretagare och utses av Sveriges granitindustriförbund

samt en representera stenindustriarbetare och utses av svenska stenindustriarbetareförbundet.

Vid förefallande behov, anför styrelsen vidare, horde den föreslagna inköpskommittén

äga att med sig associera särskilda sakkunniga. Med häll

syn till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i det följande föreslagna uppgift

att ombesörja den inköpta stenens avsättning, syntes kommittén böra, då så

ansåges erforderligt, tillkalla representant för styrelsen. Det borde slutligen

åligga kommittén att omhänderliava prissättningen vid stenbeställningarna,

vilket arbete liksom förra gången, därest tillfälle därtill gåves, borde utföras

av särskilda av kommittén tillkallade sakkunniga.

Om möjligheten att vinna avsättning för den vid nu ifrågavarande inköp

upphandlade gatstenen anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Den under åren 1931—1933 statsbeställda stenen har dels blivit föremål

för försäljning och dels, under sista åren, kommit till användning såsom beläggning

å viktigare vägar, varjämte stenen slutligen i viss mindre omfattning

börjat bortskänkas. Beträffande den nu ifrågavarande stenens användning

synes vara önskvärt, att densamma användes på det sätt, som minst kan inverka

på stenmarknaden i övrigt, vilken i så fall skulle behållas åt stenindustrien.

Försäljning eller bortskänkande av stenen bör därför icke ifrågakomma

annat än då så är oundgängligen nödvändigt. Om stenen användes

för statliga stensättningsarbeten, kan detta näppeligen påverka marknaden,

då de vägar, som kunna ifrågakomma härför, med hänsyn till kostnaderna

icke kunna tänkas bliva stenbelagda annat än genom statens försorg och på

statens bekostnad. Då såsom förut nämnts smågatstenen väl lämpar sig för

dylikt arbete, vill styrelsen föreslå, att hela det parti smågatsten, som kommer

att beställas, får användas för statliga stensättningsarbeten.

Dessa arbeten synas lämpligast böra anordnas på samma sätt som de stensättningsarbeten,

vilka jämlikt Kungl. Majlis brev den 22 juni 1934 och den

20 juni 1935 bedrivits och för närvarande bedrivas av styrelsen, d. v. s. så att

stenen kommer till användning för stensättning av härför lämpliga vägar å

landsbygden ävensom, i viss mindre omfattning, för stensättning av gator i

städer.

Den ifrågasatta tillverkningen av smågatsten torde med tidigare tillämpade

pris överslagsvis kunna beräknas komma att omfatta cirka 550.000 kvadratmeter;

denna kvantitet räcker till stensättning av omkring 9 mil vägar.

Emellertid är att märka, att förefintligheten av ur transportsynpunkt lämpligt

belägna vägar, som utan förarbeten kunna stensättas, är ganska ringa.

Vissa vägar, som kunna ifrågakomma för stensättning, äro i stor utsträckning

i behov av såväl breddning som grundförstärkning. Utan alt erforderliga åtgärder

härutinnan vidtagits kan det vare sig ur teknisk eller ekonomisk syn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

7

punkt vara försvarligt att belägga vägarna med gatsten. Inom en snar framtid

torde emellertid åtskilliga vägar bliva ombyggda till den standard, att de

kunna utan förarbeten beläggas med smågatsten.

Då de vägar, som sålunda kunna ifrågakomma för stensättning, få anses

fullt motsvara de fordringar, som rimligen kunna ställas på vederbörande

vägdistrikt, torde ej kunna ifrågasättas, att vägdistrikten skola ikläda sig

kostnaderna för erforderliga förarbeten. Dessa kostnader synas därför böra

åvila staten. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat från statens arbetslöshetskommission

lärer breddning och grundförstärkning av vägar icke vara

arbete av den art, att det lämpligen kan komma till utförande genom kommissionens

försorg. Det synes därför erforderligt, att visst belopp, förslagsvis

en miljon kronor, för ändamålet ställes till styrelsens förfogande och alt erforderliga

arbeten få utföras genom styrelsens försorg.

Vidkommande frågan, när de föreslagna stensättningsaibetena och därav

föranledda förarbeten böra verkställas, må följande anföras.

Örn särskilt anslag för omförmälda förarbeten anvisas av 1936 års riksdag,

skulle dessa arbeten kunna verkställas under loppet av åren 1936 eller 1937.

I så fall skulle själva stensättningsarbetena kunna påbörjas under åren 1937

eller 1938 och sålunda anslag härtill kunna anvisas av 1937 års riksdag. Alternativt

kan tänkas, att man låter förarbetena ingå i själva stensättningsarbetena

och att nämnda anslag å en miljon kronor anvisas i samband med anslag

till stensättningen.

Med hänsyn till nu rådande relativt goda förhållanden å arbetsmarknaden,

fortsätter styrelsen, syntes emellertid skäl tala för att ifrågavarande stensättningsarbeten,

vilka finge anses relativt väl lämpade för avhjälpande av

arbetslöshet, uppskötes till tidpunkt, då arbetslösheten å vederbörande orter

kunde anses påkalla desammas igångsättande, och arbetena skulle sålunda

erhålla karaktär av beredskapsarbeten. En dylik anordning krävde att lagringstiden

för gatstenen sattes relativt hög. Vid den senaste beställningen

hade densamma varit 5 år. Med hänsyn till vad här anförts syntes böra

övervägas, örn icke lagringstiden borde bestämmas till cirka 10 år.

Då den storgatsten, som kunde komma att beställas, fortsätter styrelsen,

icke med fördel kunde användas för statligt stensättningsarbete, borde densamma

försäljas. För denna försäljning syntes i tillämpliga delar böra lända

till efterrättelse de villkor, som härutinnan meddelats i Kungl. Maj:ts brev

den 7 april 1933 angående for Isatt inköp av gatsten för statens räkning m. m.

Beträffande slutligen frågan örn anvisande av medel för omförmälda ändamål

har styrelsen framhållit, att den till inköp ifrågasatta stenen enligt styrelsens

förslag i övervägande omfattning skulle komma lill användning för

stensättning av viktigare vägar och gator. Det syntes därför finnas fog för

att erforderliga belopp för inköp ävensom för förarbeten och stensättning

utginge av automobilskattemedel. I så fall syntes det för inköp avsedda beloppet

å 2 miljoner kronor böra anvisas att utgå av de under innevarande budgetår

inflytande automobilskattemedlen. Då jämväl städernas vägar skulle

kunna stensättas med ifrågavarande gatsten, syntes beloppet böra utgå före

fördelningen av automobilskattemedel mellan städer och landsbygd.

För den svenska stenindustrien, som normalt i huvudsak är inriktad på

gatstenstillverkning för export, hava de senaste åren på grund av bland an
-

Departement

schöjen .

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

nät de handelspolitiska förhållandena utvisat en till omkring 20 procent av

tidigare exportvärden minskad avsättning av gatsten utomlands. Helt naturligt

måste detta förhållande medföra betydande svårigheter att bereda arbete

inom ifrågavarande industri för de därtill knutna arbetarna. Dessas antal

synes visserligen hava minskats till nära hälften, men av de ännu till nämnda

industri hänförliga arbetarna, överslagsvis beräknade till 6,500 man, hava

för närvarande icke mer än omkring 2,300 sysselsättning vid stenbrotten och

av dessa äro inemot 1,200 sysselsatta vid arbeten, som hållas i gång med

hjälp av förut omförmälda statslån. Sedan dessa arbeten vid utgången av

instundande februari månad torde hava avslutats, synes alltså fortsatt sysselsättning

kunna beredas endast en mindre del av arbetarna, därest icke staten

träder emellan.

Läget inom de av stenindustrien närmast berörda kommunerna synes således

vara sådant, att det, såsom inledningsvis framhållits, torde böra tagas

i övervägande att, på sätt skedde åren 1931—1933, genom statsbeställning

av gatsten bereda arbete åt ytterligare ett antal stenarbetare och därmed

lätta det ekonomiska trycket på kommunerna. För sådant ändamål har jag

funnit ett belopp av 2 miljoner kronor lämpligt avvägt. En upphandling

av denna omfattning har nämligen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknats

komma att avse omkring 550,000 kvadratmeter smågatsten, vartill

möjligen skulle komma ett mindre parti storgatsten, och enligt vad jag inhämtat

skulle nämnda kvantitet smågatsten motsvara omkring 150,000 dagsverken.

Då sålunda upphandlad gatsten är avsedd att, på sätt jag i det följande

förordar, komma landets väg- och gatuväsende till nytta, har jag, såsom

tidigare i dag anmälts (sjätte huvudtiteln, punkt 14), med hänsyn jämväl

till övriga dispositioner av automobilskattemedel ansett beloppet lämpligen

kunna utgå av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Jag vill alltså förorda, att upphandling av gatsten för statens räkning kommer

till stånd i nyss angiven omfattning och att härför avses ett belopp av

högst 2 miljoner kronor av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Vad angår sättet för verkställande av ifrågavarande upphandling har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att inköpen skola organiseras

på i huvudsak samma sätt som de under åren 1931—1933 verkställda och

att även i övrigt de då meddelade bestämmelserna i stort sett skola tillämpas.

I enlighet härmed skulle enligt styrelsens förslag tillsättas en av fem

personer bestående steninköpskommitté, sammansatt på sätt i det föregående

angivits. För den upphandling i mera begränsad omfattning, varom

här är fråga, kan det, med hänsyn till erfarenheter från de tidigare stenupphandlingarna,

emellertid möjligen visa sig tillräckligt, att inköpskommittén

består av tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka en är opartisk

ordförande och de övriga representanter för företagare respektive arbetare.

Kommittén skulle hava till uppgift att besluta örn statsbeställningens fördelning

mellan de olika industriföretagen samt med dessa träffa avtal om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 20.

9

villkoren för beställningarnas utförande. Beställningarna böra uppenbarligen

så placeras, att de i möjligaste mån fylla sitt arbetslöshetslindrande

syfte samtidigt som det måste tillses, att stenen blir av tillfredsställande kvalitet.

Av naturliga skäl bör den övervägande delen av beställningarna lämnas

till företag i Bohuslän och Blekinge, och det torde vara önskvärt, att

sysselsättning företrädesvis beredes sådana arbetare inom stenindustrien, som

hava svårigheter att övergå till annat yrke. Jag förutsätter, att kommittén

skall samråda om hithörande frågor såväl med vederbörande centrala och

lokala arbetslöshetsorgan som med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken

styrelse bör, liksom hittills varit fallet, omhänderhava den upphandlade gatstenen.

Vad beträffar inköpspriset vid beställningarna är det såsom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhållit av vikt, att detta icke upptages till högre

belopp än respektive företags självkostnader. Med hänsyn till angelägenheten

av att ifrågavarande arbeten icke fördröjas torde någon mera ingående

undersökning härutinnan knappast bliva möjlig och synes icke heller oundgänglig

med hänsyn till att material för frågans bedömande blivit tillgängligt

i samband med beviljandet av förutnämnda statslån.

Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde i likhet med kostnaderna

för den tidigare steninköpskommittén böra bestridas med anlitande av

de för upphandlingen beviljade medlen.

Närmare bestämmelser om ifrågavarande upphandling torde det liksom

vid tidigare beställningar få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.

Vad slutligen beträffar det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda

spörsmålet om den framtida användningen av de för statens räkning upphandlade

gatstenspartierna ansluter jag mig till styrelsens uppfattning, att

dessa endast undantagsvis böra försäljas. Lämpligast synes vara, att inköpt

gatsten lagras för att i sinom tid användas för stensättning i statlig regi

eller eljest genom statens försorg. Företrädesvis torde dylika arbeten böra

utföras, då läget på arbetsmarknaden påkallar igångsättande av allmänna

arbeten till motverkande av arbetslöshet. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anser jag det därför riktigt, att för staten kostnadsfri lagring

av inköpt sten om möjligt avtalas för längre tid än som skedde vid de

tidigare steninköpen, då sådan lagringstid enligt de träffade avtalen var

fem år.

Med hänsyn till förevarande ärendes brådskande natur vore det önskvärt,

att detsamma bleve föremål för behandling redan på ett tidigt stadium av

riksdagens arbete.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen

må under samma budgetår användas ett belopp

av högst 2 miljoner kronor till inköp av gatsten för

statens räkning i huvudsak på det sätt, som av mig i det

föregående angivits.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 20.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

svonni

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:16 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsätta! åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 6 i texten