Angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar
1936-03-06 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:215, Angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 215•
1
Nr 215.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till fortlöpande
konjunkturundersökningar; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under sjunde huvudtiteln
(sid. 72) föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till fortlöpande konjunkturundersökningar
för budgetåret 1936/1937 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Vid anmälan av detta ärende erinrade jag om att arbetslöshetsutredningen
i sitt den 30 november 1934 avgivna slutbetänkande (bet. II, Åtgärder mot
arbetslöshet, Statens offentliga utredningar 1935: 6, sid. 286 ff.) lill överBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
vägande upptagit frågan om åvägabringande av en förbättrad ekonomisk
information samt föreslagit inrättandet av ett organ med uppgift att verkställa
vissa ekonomiska utredningar.
över arbetslöshetsutredningens förslag hade infordrade utlåtanden avgivits
av ett flertal ämbetsverk och myndigheter. Ytterligare utredning syntes
emellertid erforderlig, innan den sålunda väckta frågan örn organiserande
av fortlöpande konjunkturundersökningar kunde underställas Kungl. Maj:ts
prövning.
Ärendet har nu blivit föremål för närmare utredning. Resultaten av denna
ha framlagts i en inom departementet upprättad promemoria, för vars innehåll
jag här torde få redogöra.
I promemorian erinras inledningsvis om att i Sverige saknas en motsvarighet
till de vetenskapliga och administrativa institutioner med uppgift att följa
den ekonomiska utvecklingen och lämna information rörande konjunkturläget,
som under senare år vuxit fram i ett flertal andra länder. Tanken på
ett genom statsmakternas försorg organiserat ekonomiskt institut vore dock
gammal i Sverige. I den översikt över frågans utveckling, som arbetslöshetsutredningen
lämnade i sitt slutbetänkande, anförde utredningen:
Redan före kriget hade frågan örn ett utbyggande av den ekonomiska
statistiken för konjunkturanalytiska syften varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. Ett resultat härav var, att den publikation, Kommersiella
Meddelanden, vilken kommerskollegium enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut började utgiva år 1914, redan från början omfattade en månatlig ''konjunkturöversikt’,
vilken i tabellarisk form innehöll åtskilliga för konjunkturbedömningen
betydelsefulla data. Denna översikt, vilken successivt utbyggdes,
fick emellertid av olika skäl icke den betydelse, som ursprungligen
avsetts. I främsta rummet torde detta lia berott på den omvälvning av alla
ekonomiska förhållanden, som världskriget medförde och som för flera år
försvårade en konjunkturanalys.
Under de sista krigsåren och tiden därefter aktualiserades ånyo tanken
på en statligt organiserad ekonomisk upplysningsverksamhet. Initiativen
ledde dock först i samband med 1920/21 års kris till en förnyad prövning
från statsmakternas sida. Under trycket av denna kris stegrades det allmänna
intresset för hithörande spörsmål i Sverige liksom i övriga av depressionen
berörda länder. Det är ingen tillfällighet, att de flesta av de stora
konjunkturinstituten i utlandet togo fastare form först kring denna tidpunkt.
Resultatet av de nya initiativen blev i Sverige kvartalspublikationen Ekonomisk
Översikt, vilken, efter att till en början ha utarbetats relativt självständigt,
senare överläts på kommerskollegii statistiska byrå som en av dess
ordinarie arbetsuppgifter. Som bekant innehåller denna publikation en omfattande
sammanställning av statistiskt material till belysning av det ekonomiska
läget inom och utom landet. Kommentaren till detta material har
emellertid endast karaktären av allmänna orienterande notiser; en materialbearbetning
åsyftas icke och skulle med nödvändighet kräva större resurser
än dem, vilka nu stå till förfogande.
I fortsättningen av promemorian redogöres närmare för arbetslöshetsutredningens
förslag till organisation av den ekonomiska utredningsverksamheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 215. <J*
Med utgångspunkt från de krav på ökad kännedom om näringslivets och
arbetsmarknadens läge som en ekonomisk politik efter av utredningen angivna
linjer ställer, hade arbetslöshetsutredningen kommit till den uppfattningen,
att man som ett led i den föreslagna arbetslöshetspolitiken borde
inrätta ett organ, med uppgift att till de statliga och kommunala myndigheternas
tjänst följa den ekonomiska och sociala utvecklingen samt göra den
mera ingående materialbehandling till ledning för ekonomiskt-politiska avgöranden,
som kunde visa sig behövlig och som i brist på en institution, inriktad
på dylika uppgifter, i regel skulle nödvändiggöra tidsödande specialutredningar.
Utöver den förbättring av beredningen av ekonomiskt-politiska
frågor, som en dylik utbyggnad av förvaltningsorganisationen kunde väntas
möjliggöra, hade den synts utredningen vara ägnad att främja en utveckling
i riktning mot större enhetlighet i den ekonomiska politiken; avgöranden av
vikt träffades för närvarande av ett flertal av varandra oberoende organ,
vilkas åtgärder skulle bli mera samstämda, örn de kunde grundas på en
enhetlig, mera fullständig prövning av utvecklingstendenserna inom näringslivet
och på arbetsmarknaden.
Beträffande det föreslagna utredningsorganets uppgifter hade arbetslöshetsutredningen
i övrigt anfört:
Örn en institution av angivet slag närmast skulle tillhandagå det allmänna
med de upplysningar, varav behov yppar sig vid ekonomiskt-politiska avgöranden,
synes man som första led i utredningsorganets uppdrag få tänka sig,
alt det på begäran av exempelvis cheferna för finans-, handels-, resp. socialdepartementet,
bankofullmäktige, riksgäldsfullmäktige, förlikningsman i arbetstvister
o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar och undersökningar
som påkallades. Institutionen skulle därvid lia rättighet att av de
statliga verken begära de upplysningar och den statistik, som den prövade
erforderliga. Den skulle vidare givetvis beakta även av privata institutioner
samlat material. Med en fixering av uppdraget i denna riktning skulle man
ernå, icke endast att det allmänna snabbt erhölle ett så gott sakligt underlag
för sina avgöranden, som stöde att vinna, utan även att de statistiska och
administrativa verkens uppmärksamhet inriktades på de speciella önskemål,
som ur ekonomiskt-politisk synpunkt kunna ställas på av deni insamlat och
publicerat material. Vidare kunde nian nied den föreslagna organisationen
hoppas vinna, att en del synnerligen betydelsefullt ekonomiskt-statistiskt
material, som insamlats av enskilda institutioner nion vars natur är sådan, att
uppgiftslämnarna önska att resultaten skola hallas hemliga, skulle kunna
göras tillgängligt för ett dylikt opolitiskt utredningsorgan.
Utredningsorganets uppdrag skulle eventuellt även få tänkas omfatta en
fortlöpande analys av den ekonomiska utvecklingen och i öviigt sadant
självständigt forskningsarbete, som prövas nödvändigt, för att det på ett
snabbt och i sak tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra begärda undersökningar.
Organets uppgift skulle på denna punkt i stort sett sammanfalla
med den, som i allmänhet tillkommer konjunkturinstituten. En olikhet ligger
dock däri, att även forskningsarbetet i allt väsentligt skulle inriktas mot
uppgifter av central betydelse för bedömandet av den ekonomiska politikens
förutsättningar och verkningar. Givetvis vore det tänkbart, att man
skulle tillgodose önskemålen örn vidgad ekonomisk information genom att
kräva, att utredningsorganet dessutom publicerade fortlöpande konjunkturredogörelser
liknande dem, som utgivas av de utländska konjunkturinstitu
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
ten. Som kommittén redan framhållit, synas dock redan utkommande publikationer
på ett tillfredsställande sätt lämna upplysningar örn det ekonomiska
läget. Örn utredningsorganet skall kunna fylla sina maktpåliggande
centrala uppgifter, utan att det erhåller en mera omfattande och dyrbar organisation,
torde det vidare vara olämpligt att onödigtvis tynga det med
arbetsuppgifter, vilka från kommitténs utgångspunkter framstått såsom
mindre väsentliga. Det betydelsefulla synes kommittén vara, att en fortlöpande
konjunkturanalys göres till det allmännas tjänst, icke att resultaten
av denna analys publiceras.
Med hänsyn till önskvärdheten av att det föreslagna organet erhölle så
nära kontakt med statsförvaltningen som möjligt och utåt kunde framträda
med den auktoritet, som tillkomme en statlig institution, hade utredningen
funnit lämpligast, att organet infogades i den statliga administrationen antingen
som ett självständigt verk eller som en avdelning i något redan bestående
ämbetsverk.
Till förmån för att den nya institutionen utformades såsom en avdelning
i något av de centrala ämbetsverken talade enligt utredningens uppfattning,
att dess arbete då kunde fullgöras i omedelbar kontakt med den löpande
administrativa och politiska verksamheten. Utredningen påpekade även
lämpligheten av att organet under själva organisationstiden, då verksamheten
med nödvändighet måste bedrivas mera försöksvis, kunde arbeta inom
ramen av ett redan bestående ämbetsverk och med stöd av de resurser, varöver
detta förfogade.
De verk, till vilka utredningen fann en anknytning möjlig, voro kommerskollegium,
socialstyrelsen och riksbanken. Med åberopande av den ståndpunkt
förstnämnda båda verk intogo, då en likartad utvidgning av verkens
arbetsuppgifter vid ett tidigare tillfälle ifrågasattes, och med hänvisning till
att viss utredningsverksamhet redan påginge inom riksbanken, föreslog arbetslöslietsutredningen,
att möjligheten av en utvidgning och fastare utformning
av riksbankens verksamhet på ifrågavarande område skulle upptagas
till prövning.
över arbetslöshetsutredningens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
av socialstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige
i riksgäldskontoret. Kommerskollegium har i ärendet inhämtat yttranden
från Sveriges industriförbund, samtliga handelskamrar i riket, järnkontoret,
kooperativa förbundet, svenska trävaruexportföreningen och Sveriges allmänna
exportförening, samt socialstyrelsen från landsorganisationen och
svenska arbetsgivarföreningen.
I detta sammanhang vill jag även nämna, att den av arbetslöslietsutredningen
väckta frågan berörts jämväl av sakkunniga för vissa utredningar
rörande Sveriges ekonomiska läge i en den 18 december 1935 avlämnad promemoria
rörande ekonomiska och sociala trendundersökningar, vilken såsom
bilaga torde få fogas till denna proposition (bilaga A).
I den inom departementet upprättade promemorian lämnas i huvudsak
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mårts proposition nr 215.
följande sammanfattning av de viktigare synpunkter som framförts i berörda
utlåtanden:
Behovet av fortlöpande utredningar rörande konjunkturläget
m. m. till de statliga och kommunala myndigheternas tjänst
har vitsordats av ett flertal av de hörda myndigheterna.
Så anför exempelvis kommerskollegium, att de under efterkrigstiden i
mycket ändrade förutsättningarna för landets näringsliv i förening med det
allmännas alltmera omfattande och mångsidiga ingripande pa det ekonomiska
och sociala området uppenbarligen skapat ett behov av ökad och fördjupad
ekonomisk information främst till ledning vid berörda offentliga
verksamhet men även till tjänst för näringslivet självt. Det statistiska upplysningsmaterialet
beträffande viktiga sidor av det ekonomiska livet motsvarar
icke föreliggande behov och de organisatoriska förutsättningarna för
bedrivande av en tillfredsställande informationsverksamhet äro i vissa hänseenden
otillräckliga och bristfälliga. Kommerskollegium hälsar därför arbetslöshetsutredningens
initiativ med tillfredsställelse. Innan bestämd ståndpunkt
kan fattas, anser kollegium likväl en närmare utredning påkallad.
Därvid bör i första hand prövas, huruvida tillräckliga skäl finnas för skapandet
av ett nytt särskilt utredningsorgan eller örn förslagets syfte möjligen
skulle kunna vinnas på någon enklare väg.
Riksräkenskapsverket vill för sin del vitsorda behovet av en förbättrad
ekonomisk information rörande konjunkturutvecklingen och därmed sammanhängande
problem samt finner det vara en angelägenhet av stor vikt
att särskilda åtgärder vidtagas för åstadkommande av en mera tillfredsställande
konjunkturanalys än som hittills framgått av det offentliga utredningsarbetet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ange sig vara av den uppfattningen,
att den av arbetslöshetsutredningen föreslagna organisationen skulle
kunna bliva till stor nytta, och fullmäktige i riksbanken anföra, att ehuru
behov för riksbankens del icke föreligger av ett nytt organ tor ekonomisk
information, så känna fullmäktige likväl från riksbankens egen verksamhet
behovet av vidgad information för vissa statliga myndigheter, vilka i motsats
till riksbanken icke förfoga över en egen statistisk avdelning. Även
enligt statistiska centralbyråns uppfattning har ett offentligt utredningsorgan
med uppgift att till de statliga och kommunala myndigheternas tjänst
följa den ekonomiska och sociala utvecklingen en betydelsefull uppgift att
fylla.
Socialstyrelsen och statskontoret vitsorda likaledes informationsbehovet
men lia icke ansett detta motivera en organisatorisk nybildning. Sålunda
har socialstyrelsen anfört att, ehuru en offentlig utrednings- och forskningsverksamhet
har en betydelsefull uppgift att fylla, så är det likväl en annan
fråga huruvida ett särskilt organ behöver tillskapas tili'' detta ändamål. Savin
nu kan bedömas torde det få anses både opraktiskt och oekonomiskt att
nu förlägga någon del av denna verksamhet till vare sig ett fristående verk
eller, såsom av arbetslöshetsutredningen föreslagits, till en nyskapad avdelning
i riksbanken. Statskontoret anför, att ehuru verket icke vill förneka,
att behov av ökad ekonomisk upplysningsverksamhet från det allmännas
sida kan föreligga, så gå dock de av utredningen i sådant avseende anförda,
vagt skisserade önskemålen, såvitt ämbetsverket kan finna, längre än sorn
är behövligt. Ämbetsverket ifrågasätter, huruvida nämnda önskemål, därest
de bleve, förverkligade, komma alt motsvara de kostnader som säkerligen
skulle uppstå. Vad sorn enligt statskontorets mening kräves, är i främsta
rummet, att nuvarande resurser på bästa sätt utnyttjas och särskilt att
ett vidgat samarbete kominer lill stånd mellan de .skilda organ för ekonomisk
upplysning, som redan verka pä olika områden.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
Större meningsskiljaktigheter rörande behovet av vidgad informationsverksamhet
göra sig gällande i de yttranden som genom socialstyrelsens och kommerskollegii
försorg infordrats från enskilda korporationer och institutioner.
Medan landsorganisationen anför, att det av arbetslöshetsutredningen föreslagna
institutet skulle kunna vara till verksam hjälp, när det gäller att avgöra, i
vilket stadium av konjunkturen man befinner sig, så anser svenska arbetsgivarföreningen,
att arbetslöshetsutredningen å ena sidan givit för stora proportioner
åt det statliga utredningsbehovet och överskattat värdet av den föreslagna
anordningen, å andra sidan underskattat de för näringslivets utövare icke
önskvärda konsekvenserna av den statistikens ansvällning, som kan väntas
bli följden av att ytterligare ett statistiskt organ växer fram. Industriförbundet,
i vars yttrande exportföreningen instämt, befarar, att om det föreslagna
institutet skall utföra alla slag av ekonomiska utredningar, av vilka de statliga
och kommunala organen kunna lia behov, så skulle det sannolikt snabbt
växa ut till sådana dimensioner som skulle göra det till ett efter våra förhållanden
stort ämbetsverk. Förslagets genomförande torde därför bli förenat
med sådana kostnader, att det icke synes kunna förordas. Örn utredningen
åsyftat allenast ett centralt organ för samling av material till belysande av den
ekonomiska utvecklingen så synes den av kommerskollegium under medverkan
av socialstyrelsen utgivna »Ekonomisk översikt» i detta avseende fylla
högt ställda anspråk. En konjunkturanalys med åtföljande prognos torde
närmast höra hemma på den vetenskapliga forskningens fält. Trävaruexportföreningen
ifrågasätter huruvida det icke, med hänsyn till att de problem
av ekonomisk och näringspolitisk natur, som tid efter annan bliva aktuella,
ofta äro av speciell natur, vore ändamålsenligt örn sådana problem undersöktes
från fall till fall. Fullmäktige i jernkontoret finna planerna i arbetslöshetsutredningens
betänkande så vagt avfattade, att det för närvarande icke
är möjligt att taga definitiv ställning till desamma. För den händelse utredningsorganets
huvudsakliga uppgift skulle bliva konjunkturforskning och sålunda
omfatta en konjunkturprognos, så ställa sig fullmäktige synnerligen
tveksamma till tanken. Faran av att ett statligt verk gör uttalanden rörande
det ekonomiska läget och dess framtidsperspektiv synes fullmäktige ligga i så
öppen dag, att den ej behöver närmare beröras. I motsats till senast berörda
institutioner finner kooperativa förbundet de av utredningen framlagda skälen
för upprättandet av ett statligt konjunktur- och utredningsorgan förtjänta
av beaktande.
Även bland handelskamrarna möta skiftande uppfattningar rörande informationsbehovet.
Medan handelskammaren i Karlstad anser behovet obestridligt
och handelskamrarna i Göteborg och i Norrbotten och Västerbotten
icke finna anledning till erinran mot förslaget samt även handelskammaren i
Gävle ger förslaget sitt stöd, lia avstyrkande utlåtanden avgivits av handelskamrarna
i Västergötland och norra Halland, Västernorrland och Jämtland,
örebro och Västmanland, Skåne samt Småland och Blekinge. Handelskammaren
i Stockholm, som icke direkt avstyrker förslaget, vill för sin del ifrågasätta,
huruvida man icke borde inskränka sig till att vidtaga åtgärder för
en komplettering av den ekonomiska statistiken på det fåtal punkter, där ett
behov därav verkligen föreligger.
I en del utlåtanden förekomma uttalanden örn arbetsfördelningen
mellan den föreslagna organisationen och redan arbetande ämbetsverk eller
utredningar, örn institutionens befattning med insamling av nytt statistiskt
material, institutionens skyldigheter att icke endast biträda statliga organ
utan därjämte verka för allmän information i ekonomiska frågor, institutionens
befogenheter i fråga örn planläggningen av det på olika verk fördelade
7
Kungl. Metias proposition nr 225.
statistiska arbetet samt lämpligheten av att åt institutionen anförtros rent vetenskapliga
forskningsuppgifter. 1 regel lia de hörda ämbetsverken och organisationerna
emellertid förbigått dessa spörsmål, stundom med hänvisning
till det framlagda förslagets vaga utformning.
Kommerskollegium anför, att örn utredningens förslag skall förverkligas,
synes det erforderligt, att principerna för det nya organets infogande i det nuvarande
ekonomiska utredningsväsendet och avgränsningen av dess uppgifter
i förhållande till andra å samma område verksamma organs arbete i möjligaste
mån klarläggas. Kollegium utgår från att åt de centrala verken även i
fortsättningen komma att anförtros vissa undersökningar, vilket synes naturligt
med hänsyn till den sakkunskap och det upplysningsmaterial som inom
verken finnas samlade. I detta sammanhang påpekar kollegium även önskvärdheten
av att det nya organet erhåller icke endast tillfälliga utan även
mera permanenta uppgifter, vilket enligt kollegii mening utgör en förutsättning
för att utredningsorganet skall kunna organiseras pa ett sått som tryggar
dess funktionsduglighet.
Kollegium ifrågasätter, huruvida konjunkturanalytiska uppgifter lampa sig
för ett med den centrala statsförvaltningen samarbetande organ eller med
större fördel kunde förläggas till någon vetenskaplig institution. I alla händelser
kräves enligt kollegii mening en föregående noggrann planläggning av
denna del av arbetet.
Tveksam till lämpligheten av att åt det föreslagna organet skulle anfortros
även en fortlöpande konjunkturanalys ställer sig jämväl statistiska centralbyrån.
Socialstyrelsen, vilken uppfattat arbetslöshetsutredningens framställning sa,
att det nva organet skulle för det allmännas behov verkställa materialinsamlingar
och undersökningar på det ekonomiska och sociala området, anför
att hithörande uppgifter och arbeten förefalla att vara av det slag, att de bäst
och lämpligast låta sig ombesörja inom de ämbetsverk där de med hänsyn till
sitt sakinnehåll naturligen höra hemma. Styrelsen förordar därför, att den
utvidgade och förbättrade utredningsverksamhet rörande näringslivets och
arbetsmarknadens läge, som kan befinnas erforderlig, ombesörjes av kommerskollegium
respektive socialstyrelsen. Den fortlöpande konjunktui analys
och det i samband därmed stående forskningsarbete, som eventuellt skulle
komma att påkallas, torde måhända vid närmare prövning befinnas lämpligen
böra förläggas till någon enskild institution av mera vetenskaplig^ eller
fackmässig karaktär. Alternativt kan uppgiften tänkas anförtrodd at en
omorganiserad statistisk tabellkommission eller åt kommerskollegium. Särskilt
örn kollegium vid fullgörande av denna uppgift bereddes tillfälle att vid
behov kunna få samråda med, förutom socialstyrelsen, vederbörande organisationer
inom näringslivet samt nationalekonomisk och annan sakkunskap,
är sistnämnda anordning enligt styrelsens mening den ur praktisk och ekonomisk
synpunkt lämpligaste.
1 övrigt har endast riksräkenskapsverket utförligare behandlat fragan örn
avgränsningen av det föreslagna organets arbetsuppgifter. Enligt verkets
uppfattning bör insamlandet och bearbetningen av de statistiska uppgifter,
sorn erfordras för belysning av den ekonomiska och sociala utvecklingen,
verkställas av de myndigheter som normalt handhava hithörande uppgifter.
Det särskilda organ, som även riksräkenskapsverket anser böra komma till
stånd, bör enligt verkets mening handhava allenast själva inriktningen av
det åt de vanliga ämbetsverken anförtrodda statistiska utredningsarbetet.
Därjämte borde det ankomma på nämnda organ alt verkställa en sammanfattande
fortlöpande analys av den allmänna konjunkturutvecklingen och
utföra därmed sammanhängande forskningsarbete.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
I nära samband med frågan om avgränsningen av det föreslagna organets
arbetsområde, står spörsmålet örn den organisation som synes mest ändamålsenlig
för utredningsverksamheten. Arbetslöshetsutredningen bär, såsom
ovan angivits, förordat, att utredningsarbetet anförtros åt en särskild
avdelning inom riksbanken. Flertalet av de hörda myndigheterna lia ansett
sig böra avstyrka detta förslag till lösning av organisationsfrågan.
Sålunda ha fullmäktige i riksbanken förklarat sig anse, att principiella
hinder föreligga att genomföra den av utredningen föreslagna anordningen,
för den händelse utredningen avser, att den nya avdelningen inom banken
skulle arbeta såsom ett verk inom verket, vilket på eget ansvar skulle träda
i direkt kontakt med övriga statliga myndigheter; tillmätes utredningsverksamhetens
oberoende avgörande vikt, är det enligt fullmäktiges mening
lämpligast att inrätta ett nytt självständigt verk.
Statskontoret finner det knappast lyckligt, örn det föreslagna organet,
vilket skulle utgöra den sammanhållande länken i det ekonomiska upplysningsarbete
som bedrives från myndigheternas sida, förlädes utanför den
under Kungl. Maj:t sorterande statsförvaltningen. Att bilda sig någon bestämd
mening örn den lämpligaste organisationen av det föreslagna organet,
är enligt kommerskollegii mening icke möjligt, förrän organets funktioner
närmare klargjorts. Redan nu synes det dock kunna sägas, att en förläggning
till riksbanken icke förefaller lämplig. Icke heller socialstyrelsen anser
sig kunna tillstyrka den föreslagna forsknings- och utredningsverksamhetens
förläggning till riksbanken. Statistiska centralbyrån finner de skäl
som av arbetslöshetsutredningen anförts för att utredningsuppgifterna skola
anförtros åt riksbanken föga övertygande.
Fullmäktige i riksgäldskontoret däremot anse för sin del en anknytning
till riksbanken lämplig men understryka vikten av organiserat samarbete
närmast med kommerskollegium.
Riksräkenskapsverket förklarar, att ett relativt självständigt organ med
friare arbetsformer än de vanliga synes önskvärt för de berörda uppgifterna.
I likhet med socialstyrelsen har statistiska centralbyrån ansett en anknytning
av utredningsverksamheten till kommerskollegium närmast böra ifrågakomma.
I de av verken avgivna utlåtandena bringas statistiska tabellkommissionen
i erinran och ifrågasättes, huruvida icke kommissionens ställning i
berörda sammanhang bör upptagas till prövning. Kommerskollegium erinrar
om att de uppgifter, för vilka kommissionen inrättades, till följd av att kommissionen
icke kan anses fungera på tillfredsställande sätt ännu kvarstå olösta.
Närmast avser kollegium tryggandet av enhetlighet, planmässighet och samverkan
inom statistiken.
Även flertalet av de enskilda organisationer och institutioner, som yttrat
sig i frågan, ha vänt sig mot arbetslöshetsutredningens förslag att förlägga
utredningsverksamheten till riksbanken. Så anför exempelvis kooperativa
förbundet, att förbundet, vilket till fullo beaktat de skäl som av utredningen
anförts för en anknytning av verksamheten till riksbanken, likväl finner en
anknytning till kommerskollegium ur rent praktiska synpunkter vara att
förorda. Till stöd härför kunna åberopas bland annat kostnadssynpunkter
och hänsyn till uppgiftslämnarna. Fullmäktige i jernkontoret finna likaledes
en förläggning till kommerskollegium vara att föredraga framför en
anknytning till riksbanken.
Landsorganisationen har intet att erinra mot arbetslöshetsutredningens
förslag i berörda hänseende. Genom institutets anknytning till riksbanken
torde dess förbindelse med det aktuella ekonomiska läget i varje ögonblick
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
9
bli väsentligt livligare, än vad fallet skulle bli, därest det bleve en isolerad
vetenskaplig institution eller ett ämbetsverk, vars arbete i och för sig kunde
vara av utomordentligt värde, men dock vore mindre betydelsefullt som
hjälpmedel vid lösningen av dagens praktiska problem.
Bland handelskamrarna möta skiftande uppfattningar. Handelskamrarna
i Göteborg, Norrbotten och Västerbotten, Gotland och Karlstad ansluta sig
till arbetslöshetsutredningens förslag, som direkt avstyrkes av bl. a. handelskamrarna
i Stockholm, Gävle samt Småland och Blekinge.
Även förslaget att det planerade organet icke skulle utöva självständig
publiceringsverksamhet har mötts av kritik.
Kommerskollegium anser publicering av den planerade konjunkturanalysens
resultat vara av stor betydelse. Kollegium understryker särskilt vikten
av att resultaten bli föremål för ett allsidigt kritiskt bedömande, något
som med hänsyn till ämnets komplicerade natur måste anses behövligt.
Även socialstgrelsen förordar publicering under åberopande av dels svensk
förvaltningspraxis, dels behovet av offentlig diskussion och kritik. En likartad
ståndpunkt intages av statistiska centralbyrån.
Riksråkenskapsverket föreslår, att utredningsresultaten skola framläggas i
Ekonomisk översikt.
De enskilda organisationer och institutioner som berört ifrågavarande
spörsmål ha likaledes förordat publicering av utredningsverksamhetens resultat.
Särskilt utförligt har frågan behandlats av kooperativa förbundet.
Landsorganisationen anser det vara av stor betydelse att uppgifterna bli så
offentliga som möjligt, särskilt vad beträffar det material som är avsett att
ställas till förfogande för förlikningsmän i arbetstvister.
Under den fortsatta beredningen inom finansdepartementet av den av
arbetslöshetsutredningen väckta frågan har material införskaffats rörande
den ekonomiska utredningsverksamhetens organisation i
vissa främmande länder. En kort redogörelse för några representativa
fall, som lämnades i den inom departementet upprättade promemorian,
torde såsom bilaga få fogas till denna proposition (bilaga B).
Innan framställningen i promemorian övergår till frågan örn den lämpliga
formen för fortlöpande undersökningar för av arbetslöshetsutredningen angivna
syften, behandlas vissa organisationsproblem som beröra den av utredningen
väckta frågan.
Därvid erinras till en början örn att arbetslöshetsutredningen främst tagit
sikte på behovet av regelbundna konjunkturundersökningar för statsförvaltningens
räkning och endast flyktigt berört behovet av en rationalisering av
den genom kommittéer och sakkunniga bedrivna utredningsverksamheten
samt av en effektivare organisation av det statistiska arbetet inom olika
verk. Detta framhålles vara en av orsakerna till att utredningen kunnat begränsa
sig till att föreslå blott en undersökning av möjligheterna att utvidga
utredningsverksamheten inom riksbanken och skänka denna en fastare organisation.
I fortsättningen anföres:
Undersökningar av ekonomiska förhållanden utföras för närvarande dels
inom olika ämbetsverk och av kommittéer eller särskilt tillkallade sakkunniga,
dels utanför statsförvaltningen av bl. a. enskilda organisationer och vetell
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
skapliga institutioner. Utredningsverksamheten lider av vissa svagheter, som
framträtt tydligare i den mån större anspråk kommit att ställas på beredningen
av ekonomiska frågor. Mest påfallande är bristen på planmässighet
och kontinuitet. Dubbelarbete förekommer i betydande utsträckning. Vidare
har nödvändigheten att för ifrågavarande uppgifter anlita arbetskraft utan
tillräcklig tidigare erfarenhet ofta visat sig medföra, att arbetet inom kommittéer
och vid tillfälliga utredningar blivit onödigt tidsödande och kostnadskrävande.
Bristerna i organisationen av det statistiska arbete som utföres av olika
ämbetsverk ha länge varit föremål för uppmärksamhet ur besparings- och
effektivitetssynpunkter. En tillfredsställande lösning av frågan om kontroll
och planläggning genom en förändrad anordning av ledningen av den statliga
statistiken har dock hittills icke blivit funnen.
1920 års statistiksakkunniga, vilka tillkallats i anledning av riksdagens
skrivelse den 26 maj 1915, behandlade i sitt den 1 juni 1922 avgivna betänkande,
i enlighet med givna direktiv, även frågan om åstadkommande
av en permanent kontroll, företrädesvis ur ekonomisk synpunkt, över det
statistiska arbetet. I sådant hänseende föreslogo de sakkunniga inrättande
av en särskild övervakande myndighet för den officiella statistiken, benämnd
statistiska nämnden. I de yttranden, som av verk och myndigheter avgåvos
över statistiksakkunnigas betänkande, avstyrktes i allmänhet förslaget örn
inrättande av en sådan nämnd. Statistiska tabellkommissionen, som jämväl
avstyrkte detta förslag, ansåg en tillfredsställande lösning av frågan i främsta
rummet kunna åstadkommas genom en omorganisation av kommissionen.
Förslag till dylik omorganisation avgavs av kommissionen med skrivelse den
1 september 1924.
Statens besparingskommitté, åt vilken Kungl. Majit den 1 september 1923
uppdrog att verkställa utredning angående åtgärder för vinnande av besparingar
i statsförvaltningen, upptog till behandling även frågan örn åstadkommande
av besparingar i avseende å det statistiska arbetet. Kommittén
hade emellertid icke slutfört en i ämnet påbörjad utredning, när kommittén
i skrivelse till Kungl. Majit den 13 juni 1925 anhöll örn befrielse från det
kommittén lämnade uppdraget. Med nämnda skrivelse överlämnades en inom
kommittén utarbetad promemoria, innefattande vissa riktlinjer, vilka enligt
kommitténs mening borde läggas till grund för den fortsatta utredningen
rörande den officiella statistiken. I promemorian framhölls bland annat
behovet av en sakkunnig institution, som skulle övervaka det statistiska
arbetet, och framkastades tanken på att inom finansdepartementet skulle för
sådant ändamål anställas en statistiksakkunnig, vetenskapsman eller eljest
högt kvalificerad och erfaren statistiker.
När Kungl. Mait sedermera den 20 maj 1927 bemyndigade chefen för
finansdepartementet att tillkalla en å det statistiska området sakkunnig person
att deltaga i 1926 års besparingssakkunnigas arbete, i vad angick behandlingen
av statistiska centralbyrån, kommerskollegium, socialstyrelsen
och statistiska tabellkommissionen, uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet,
att frågan örn inrättande i någon form av en övervakande
myndighet för den officiella statistiken syntes böra bliva föremål för övervägande
vid den fortsatta utredningen på området. Förevarande spörsmål
blev likväl därefter skjutet åt sidan. Något förslag i ämnet avgavs sålunda
icke av besparingssakkunniga i samband med deras den 5 januari 1929
framlagda förslag örn förenklingar och besparingar i avseende å statistiska
centralbyrån. I den på sistnämnda förslag grundade propositionen, nr 168,
till 1929 års riksdag angående anslag till statistiska centralbyrån för budgetåret
1929/1930 m. m. anförde föredragande departementschefen, att han
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
11
funne frågan angående statistiska tabellkommissionens fortvaro och inrättande
av en övervakande myndighet för den officiella statistiken icke böra upptagas
till behandling i sammanhang med då föreliggande spörsmål örn statistiska
centralbyråns organisation.
I sin skrivelse den 30 maj 1929, nr 240, i anledning av nämnda proposition
framhöll emellertid riksdagen angelägenheten av att frågan om en sammanhållande,
direktivgivande och övervakande uppsiktsinstitution för den officiella
statistiken snarast upptoges till fortsatt behandling. I anledning av
denna riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Ma.j:t den 26 september
1930 kommerskollegium, statistiska centralbyrån och socialstyrelsen att taga
frågan örn en sammanhållande uppsiktsinstitution tor den ot i irnelia statistiken
under förnyat övervägande samt att, efter samråd med andra ämbetsverk
i den utsträckning som funnes erforderlig, gemensamt inkomma
med utlåtande och förslag i ämnet. Detta uppdrag hava ämbetsverken ännu
ej fullgjort.
Frågan om en central övervakning av det statistiska arbetet mom statsförvaltningen
har under senare tid ånyo tagits upp vid den förberedande
utredning angående ingripanden från samhällets sida på vissa områden av
det ekonomiska livet som verkställts under ordförandeskap av överståthållare
Nothin. I betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred, avgivet den
9 december 1935, anföres, att frågan möjligen kunde lösas därigenom, att
ämbetsverken såsom hittills finge vart för sig ombesörja sin statistik men
att en särskild befattning tillskapades med uppgift för dess innehavare att
befriad från alla löpande expeditionsgöromål uteslutande och ständigt uppehålla
kontakt med det statistiska arbetet i dess helhet. En sådan sakkunnig,
vilken måste äga god inblick i landets näringsliv, dess finansväsende, sociala
förhållanden m. m. och följaktligen beredas en mot dylika kvalifikationer
svarande ställning, innebärande garantier för hans kvarblivande i befattningen,
skulle tjänstgöra såsom rådgivare ej mindre åt de skilda statistikutgivande
verken beträffande deras egen statistik än även åt kommittéer och
utredningsmän vid planläggning och utformning av statistiska specialundersökningar.
Han skvdle vidare hava till uppgift att framlägga förslag till de
förbättringar i statistiken, som samhällslivets utveckling kunde påkalla, ävensom
att tillse att föråldrad eller eljest onödig statistik utmönstrades. Genom
initiativ i sistnämnda hänseende liksom även genom åtgärder till förebyggande
av onödiga utvidgningar eller specialundersökningar skulle hans arbete
säkerligen tid efter annan kunna leda till väsentliga besparingar.
Med hänsyn till arten av de tänkta arbetsuppgifterna och icke minst betydelsen
för regeringen att för planläggningen av olika utredningar hava
lätt tillgänglig erforderlig sakkunskap, föreslås den tänkta befattningen fäst
vid Kungl. Maj:ts kansli.
I avvaktan på att den åt de statistiska verken uppdragna utredningen slutförts,
torde förevarande spörsmål örn en övervakande och samordnande organisation
för den officiella statistiken tillsvidare få lämnas åsido. Detta
behöver emellertid icke hindra, att man redan nu söker tillgodose behovet av
förbättrad information. Ett organ tillskapat för detta ändamål bör, såsom
av arbetslöshetsutredningen framhållits, vara ägnat att befrämja en ändamålsenlig
utveckling av det statistiska arbetet inom statsförvaltningen även
örn dess uppgifter begränsas lill egen utredningsverksamhet och materialbearbetning
i samarbete nied lie statistiska verken och alltså icke utsträckes
till att avse någon som helst kontroll över dessa. Redan på grund av
att ett eventuellt utredningsorgan skulle arbeta uteslutande nied ekonomiska
problem följer för övrigt, att dess inrättande icke betyder, att lösningen av
liär berörda allmänna organisationsfrågor föregripes.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
Den andra organisationsfrågan av större räckvidd som i detta sammanhang
aktualiseras gäller, såsom redan anförts, den rationella utformningen av utredningsarbetet
inom kommittéer och av sakkunniga. Arbetslöshetsutredningen
synes lia räknat med att man genom det föreslagna organet skulle
vinna en förbättring i nu rådande förhållanden även utan att göra organet
till en central eller övervakande myndighet i förhållande till övriga utredningar.
Ett gynnsamt resultat kan också otvivelaktigt vinnas genom det biträde,
som det bör vara en av det föreslagna organets uppgifter att lämna vid planläggningen
av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer och avsakkunniga,
samt genom en koncentration av en del av dessa undersökningar
till organet i fråga. Även inom olika ämbetsverk finnes organiserad
viss verksamhet för att tillgodose behovet av tillfälliga statliga utredningar.
Denna verksamhet beröres givetvis icke av organets nu nämnda arbete. Vad
i övrigt angår frågan örn kommittéväsendets rationalisering, kan anledning
finnas att upptaga den i ett större sammanhang och mot bakgrunden av en
lösning av den förut berörda frågan örn det statistiska arbetets organisation
överhuvud.
Örn man av de skäl, för vilka sålunda redogjorts, bortser från frågan örn
det statistiska arbetets organisation och en mera genomgripande rationalisering
av utredningsväsendet, framhålles det i promemorian, att såsom huvudspörsmål
kvarstår frågan om det lämpligaste sättet att tillgodose behovet
av förbättrad information i ekonomiska frågor. Man kunde tänka sig
en lösning efter av arbetslöshetsutredningen antydda linjer, alltså genom tillskapandet
av en särskild avdelning i riksbanken. Även en anknytning till
kommerskollegium framstode såsom möjlig. Man kunde slutligen även överväga
att anförtro utredningsuppgifterna åt ett särskilt organ av blygsam omfattning
och med relativt fria arbetsformer. Däremot torde en sammankoppling
av här berörda uppgifter med statistiska tabellkommissionens verksamhet
få anses utesluten, både på grund av att kommissionens ställning vore
under omprövning och emedan kommissionens och det tänkta organets uppgifter
vöre vitt skilda och knappast kunde sammanföras inom en institution
utan att syftet med de båda organens arbete äventyrades.
Beträffande valet mellan angivna alternativ anföres i promemorian, att
vissa av de skäl, som i remissyttrandena över arbetslöshetsutredningens förslag
anförts mot utredningsverksamhetens anknytning till riksbanken, syntes
vägande. Otvivelaktigt funnes sålunda vissa svårigheter att på ett ändamålsenligt
sätt ordna samarbetet mellan banken och de centrala ämbetsverken.
Att det för bankens del kunde visa sig vanskligt att finna arbetsformer, som
gåve utredningsverksamheten önskvärd rörlighet och frihet, kunde icke heller
bestridas. I den mån banken komme att uppfattas såsom ansvarig för i
utredningarna uttalade åsikter, måste banken givetvis utöva en kontrollerande
verksamhet som skulle kunna hämma arbetets utveckling; i detta sammanhang
erinras örn att fullmäktige i riksbanken av principiella skäl
ställt sig avvisande till förslaget, att en i princip självständig utredningsverksamhet
skulle inordnas under banken. Vidare syntes det bereda svårigheter
för banken att anställa personal blott på viss tid, vilket likväl syntes önskvärt,
örn utredningsverksamheten skulle kunna fungera tillfredsställande. Till
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
13
förmån för anknytning till riksbanken talade däremot, alt banken hade en
omedelbar och levande kontakt med näringslivets utveckling och den ekonomiska
politiken.
Ett par av de skäl, som åberopats mot verksamhetens anknytning till riksbanken
— nämligen svårigheterna att finna lämpliga arbetsformer och anställningsformer
— gällde även en anknytning till kommerskollegium. Samarbetet
med den övriga statsförvaltningen läte sig däremot otvivelaktigt lättare
ordna i kommerskollegium än i riksbanken. Av vikt vore även att kommerskollegium
sedan gammalt hade god kontakt med de organisationer och
företag inom näringslivet, som lämnade det viktigaste ekonomiskt-statistiska
materialet till den statliga statistiken. Man måste dock å andra sidan beakta,
att invändningar kunde resas mot att det nya organet inordnades under ett
av flera, i sitt förhållande till organets verksamhet inbördes jämställda verk.
Avvisades av angivna skäl såväl en anknytning till riksbanken som en anknytning
till kommerskollegium, återstode endast att pröva, om en lämpligare
form kunde finnas för en fullt självständig verksamhet.
Närmast till hands syntes ligga att bygga på den nuvarande formen för utredningar
genom sakkunniga inom departementen. Dessa sakkunniga anlitades
i regel för bestämda uppgifter. Intet hindrade emellertid, att uppdraget
gåves en vidare omfattning och att i stället anställningstiden begränsades.
Örn den av arbetslöshetsutredningen skisserade utredningsverksamheten
anförtroddes åt särskilt tillkallade sakkunniga, borde dessa givetvis å ena
sidan utrustas med ett kansli av den storlek uppgifternas omfattning gjorde
påkallad, å andra sidan sättas i tillfälle att fullgöra sitt uppdrag i nära kontakt
med de statistiska verken, övriga intresserade myndigheter samt enskilda
näringsorganisationer.
Till förmån för valet av sakkunnigformen talade åtskilliga omständigheter.
Utredningsarbetets omfattning kunde smidigt anpassas efter växlande behov.
Arbetsformerna bleve i önskvärd grad fria. Utredningsmännens personliga
ansvar för framlagda undersökningar garanterades, varigenom en i förevarande
sammanhang lämplig ersättning för tjänstemannaansvaret erhölles.
Den rörlighet hos befattningarna, som vore nödvändig, om man ej skulle
riskera att arbetet stelnade i schablon, kunde i nödvändig utsträckning bibehållas.
En levande kontakt med den ekonomiska politiken garanterades, utan
att därför utredningsarbetets inriktning behövde bli politiskt influerad.
Mot en lösning efter angivna linjer kunde invändas, att svårigheter måste
uppstå, när det gällde att finna former för samarbetet med den statistiska
verksamheten inom olika grenar av statsförvaltningen. Det syntes emellertid
möjligt att tillgodose behovet av sådan kontakt genom att vid utredningsmännens
sida sätta en nämnd, sammansatt av representanter för statliga
statistiska verk samt andra intresserade myndigheter och organisationer.
I den inom departementet upprättade promemorian framhålles vidare, att
anledning på frågans nuvarande stadium saknas att närmare fixera vare sig
de sakkunnigas uppgifter, deras förhållande till don tänkta nämnden eller
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
organisationens ram. Man syntes till en början böra gå försöksvis tillväga
och låta organisationen utvecklas på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.
Direktiven för verksamheten syntes möjliga att begränsa till att avse syftet
med de sakkunnigas och nämndens arbete, alltså fortlöpande undersökningar
i ekonomiska frågor företrädesvis till statsförvaltningens tjänst. Arbetets
innehåll borde i övrigt bestämmas av de specialuppdrag som de sakkunniga
finge sig anförtrodda.
Då organisationen icke vore avsedd att medföra någon rubbning i det hittillsvarande
statistiska arbetet inom statsförvaltningen utan endast att i vissa
avseenden komplettera detta, vore det tydligt, att varken den nuvarande arbetsfördelningen
mellan olika verk eller verkens självbestämmanderätt vid
planläggningen av statistiska arbeten behövde eller skulle modifieras. En
annan sak vore, att de sakkunnigas verksamhet och samarbete inom nämnden,
såsom tidigare i promemorian framhållits, kunde tänkas ge uppslag till
nya arbeten eller en överföring av arbetsuppgifter från ett verk till ett annat.
Uppkommande frågor härom finge lösas i vedertagna former.
Eftersom vidare den nya organisationen skulle få karaktären av en fast
sakkunniginstitution, måste valet av såväl sakkunniga som ledamöter i en
nämnd tillkomma Kungl. Maj:t. Valet av biträden kunde däremot tänkas ske
i annan ordning.
För att en konkretare bild av verksamhetens utformning skall erhållas och
kostnadsberäkningar möjliggöras, framlägges till slut i promemorian ett förslag
till organisation efter ovan angivna principer. Denna organisation kan,
framhålles det, endast så småningom tänkas bli helt utbyggd och i detaljfrågorna
måste utformningen ankomma på Kungl. Majus prövning. Organisationsförslaget
är av följande innehåll:
Medlemsantalet i den nämnd, som är avsedd att bereda de sakkunniga tillfälle
till ständig kontakt med olika verk och organisationer, torde preliminärt
kunna fixeras till nio. Önskvärt synes vara att erhålla representation för de
tre statistiska verken och riksbanken, för arbetar- och företagarorganisationer
samt för nationalekonomisk och statistisk forskning. Med nio medlemmar
kunde — vid sidan av representanterna för socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån, kommerskollegium och riksbanken — i nämnden ingå ytterligare
en representant för statsförvaltningen, två vetenskapsmän representerande
nationalekonomi och statistik samt två representanter för sådana enskilda
korporationer, som industriförbundet, arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
eller bankföreningen.
Av ledamöterna i nämnden bör en förordnas att vara ordförande samt
eventuellt en att såsom ''rådgivande ledamot’ av nämnden mera i detalj följa
det arbete, som utföres av de sakkunniga. Ordföranden och den rådgivande
ledamoten böra gemensamt lia det administrativa ansvaret för nämndens såväl
som för de sakkunnigas verksamhet med hänsyn till utanordning av medel,
kontakt med Kungl. Majit, med räkenskapsgranskande verk etc.
Preliminärt bör räknas med två eller tre sakkunniga, nämligen en som leder
fortlöpande konjunkturundersökningar, en som ägnar sig åt speciella problem
rörande utvecklingen på längre sikt och inom särskilda områden samt
jämväl — ensam eller tillsammans med en tredje sakkunnig -— biträder kommittéer
och andra sakkunniga med likartade uppgifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
15
De sakkunniga böra i regel äga akademisk lärarkompetens. För att man
skall kunna förvärva lämplig arbetskraft, måste de sakkunniga under dessa
omständigheter beredas något förmånligare anställningsvillkor än docenter,,
vilkas anställningsform i övrigt — eftersom de sakkunniga endast skola anlitas
under viss tid — kan tagas till förebild. Det synes lämpligt, att de sakkunniga
anställas på förslagsvis två perioder å fyra år med möjlighet till förlängning
ytterligare högst två år. Huruvida de sakkunniga i avlöningshänseende
och till sin ställning i övrigt böra vara jämställda kan betraktas som
en öppen fråga. Visar det sig lämpligt att en av de sakkunniga gives chefsställning
bör detta kunna ske. I så fall torde behovet av en rådgivande ledamot
av nämnden bortfalla.
Som närmaste medhjälpare till de sakkunniga kan man tänka sig två eller
tre assistenter anställda tillsvidare, dock högst på fyra år. Om de sakkunniga
äro ekonomer, bör åtminstone en av assistenterna vara utbildad statistiker.
Några speciella examenskvalifikationer torde icke behöva krävas; man
skulle alltså icke upprätthålla kravet på exempelvis licentiatexamen.
Vid sidan av assistenterna böra de sakkunniga förfoga över tillfällig arbetskraft,
nämligen dels amanuenser, dels kvinnliga biträden. Befattningarna
såsom amanuenser kunna tänkas rekryterade med studenter, vilka utan
att äga större statistisk rutin likväl i sitt akademiska arbete kvalificerat sig
för uppgifter av ifrågavarande slag och äro villiga att såsom stipendiater
biträda vid utredningsmännens arbete.
De sakkunnigas självständiga undersökningar böra utmynna i rapporter.
Dessa kunna lämpligen framläggas i dels en regelbundet — halvårsvis eller
kvartalsvis —- återkommande konjunkturöversikt, dels en skriftserie med
monografier i speciella frågor.
Det vetenskapliga ansvaret för respektive publikationer måste åvila de
sakkunniga personligen. Ingenting bör emellertid få publiceras annat än
efter beslut av nämnden.
De sakkunniga skola beredas möjlighet att genom de olika verkens representanter
i nämnden rekvirera material och materialbearbetningar; insamling
och sammanställning av material torde nämligen, som redan antytts,
endast undantagsvis böra ske annat än genom de verk, som hittills haft sig
dessa uppgifter anförtrodda.
Med ledning av det anförda kan följande preliminära kalkyl uppgöras för
de kostnader, organisationen skulle komma att draga, örn den bleve fullt ut
-
byggd efter angivna riktlinjer.
Ordföranden, arvode .................................. kronor 1,800
Rådgivande ledamot, arvode .......................... » 3,000
4 ledamöter av nämnden, arvoden å 6 kronor c:a 50 dagar
(15 sammanträdesdagar; övriga dagar reserverade för
läsning) ........................................... » 1,200
3 ledamöter av nämnden, arvoden å 12 kronor c:a 50 dagar » 1,800
3 sakkunniga, arvoden å 9,000 kronor .................. » 27,000
3 assistenter, arvoden å 6,000 kronor .................. » 18*000
3 amanuenser, stipendier å 3,000 kronor ................ » 9*000
4 räkne- och skrivbiträden, genomsnitt c:a 3,000 kronor . . » 12^000
Dyrtidstillägg cai .................................... » ö’ooo
Bokinköp och expenser c:a ............................ » 3,000
Publikationstryck c:a ................................. » 7^000
Hyra cai ..................................................»_ 4^000
Summa kronor 92,800.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Enligt vad som framgår av den sålunda framlagda kostnadskalkylen,
lämnar det anslag på 100,000 kronor, vartill förslag framlagts i årets statsverksproposition
en viss säkerhetsmarginal för anställning av eventuellt
behövlig tillfällig arbetskraft. Beträffande den ifrågasatta budgettekniska
anordningen, enligt vilken riksdagen skulle för ändamålet ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett reservationsanslag, inom vars ram Kungl. Maj:t skulle
äga viss frihet med avseende å utredningsarbetets organiserande, hänvisar
promemorian till den förebild härutinnan, som föreligger i lagberedningen
och processlagberedningen.
I den mån arbete utföres för olika kommittéers räkning, borde, framhålles
det till slut, ersättning beredas anslaget för fortlöpande konjunkturundersökningar
genom att medel dit överföras från vederbörande huvudtitels
kommittéanslag.
över den inom finansdepartementet upprättade promemorian lia infordrade
utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium samt fullmäktige i riksbanken.
I anledning av det förslag till fast organisation för fortlöpande konjunkturundersökningar
som framlagts i berörda promemoria har socialstyrelsen anfört
följande:
I sitt den 2 oktober 1935 avgivna yttrande över arbetslöshetsutredningens
betänkande II, i vad bland annat avsåges inrättandet av ett centralt, statistiskt
utrednings- och forskningsorgan, har socialstyrelsen redan angivit sin
principiella ståndpunkt i förevarande spörsmål. Under hänvisning till berörda
utlåtande får styrelsen sålunda såsom sin mening vidhålla, att det —
i varje fall innan frågan om ett sammanhållande organ för den officiella statistiken
blivit löst — synes ur såväl praktiska som ekonomiska synpunkter
mindre lämpligt att tillskapa ett särskilt organ av betydande omfattning och
kostnader för de i promemorian angivna uppgifterna. Styrelsen har blivit
ytterligare stärkt i denna sin uppfattning vid en närmare granskning av den
föreslagna organisationen.
Vad först beträffar de uppgifter, som skulle tillkomma det särskilda konjunkturorganet,
torde desamma, att döma jämväl av personaluppsättningens
karaktär, huvudsakligen vara ämnade att tillgodose mera vetenskapligt betonade
krav. I själva verket lära emellertid dessa uppgifter — såvitt framgår
av vissa, låt vara mindre tydliga uttalanden i promemorian — till avsevärd
del få anses vara av rent förvaltningsstatistisk natur, för vilkas rationella
utförande kräves en med dylika arbeten förtrogen personal. Styrelsen
har visserligen bemärkt, att all insamling och sammanställning av material
skulle fortfarande som hittills ombesörjas av resp. verk. Men då enligt förslaget
ej blott materialbearbetningar utan även själva materialet skulle på
rekvisition tillhandahållas konjunkturorganet från verken, synes denna anordning
förutsätta — eller torde i allt fall komma att i praktiken leda till —
en fullt självständig statistisk verksamhet vid sidan av vederbörande verks
och tilldels av enahanda art. Härvid må jämväl erinras örn de olägenheter
och ekonomiska konsekvenser, som kunde uppstå därav, att koujunkturorganet
och verken samtidigt vore i behov av visst material, att den gruppering
av materialet, som verken vidtagit för sina resp. arbeten, icke lämpade sig
för konjunkturorganet utan måste göras om för dess behov och därefter
Kungl. Maj.ts proposition nr 215-
17
återställas i ursprungligt skick, att bearbetningen av samma material ledde
till olika resultat eller att av redan bearbetat material droges olika slutsatser,
att vederbörande verk nödgades insamla och bearbeta material, varav det för
egen del icke vore i behov, o. s. v.
Förutom fortlöpande och speciella konjunkturundersökningar till statsförvaltningens
tjänst skulle det jämväl tillkomma konjunkturorganet att biträda
kommittéer och andra sakkunniga med utredningar i ekonomiska frågor.
Det biträde, som dessa behöva, lärer väl emellertid framför allt bestå
dels i råd och upplysningar angående redan förefintligt material i ämnet
m. m., dels i planerandet och utförandet av statistiskt utredningsarbete, och
för hithörande uppgifter torde större sakkunskap och skolning i regel vara
att påräkna hos resp. verk, varjämte ifråga om erforderlig förstahandsinformation
statistiska tabellkommissionen i dess tilltänkta reformerade skick borde
kunna stå till tjänst med avseende å ett betydligt vidare område.
Efter att lia erinrat örn huvuddragen av den organisation vilken föreslagits
i den remitterade promemorian anför socialstyrelsen vidare:
Det kan ifrågasättas, örn icke nu angivna läggning av organisationen vore
ägnad att i alltför hög grad lämna spelrum för skiftande synpunkter och direktiv
ifråga örn planläggning och arbetsmetoder. Den fördelen torde väl
ernås, att såsom i promemorian anmärkes arbetet ej komma att »stelna i
schablon», men befaras kunde däremot, att samlad erfarenhet och nödig kontinuitet
ej finge göra sig vederbörligen gällande.
Det föreslagna konjunkturorganet har överhuvud taget till hela sin konstruktion
i övervägande grad karaktären av en anstalt för vetenskaplig nationalekonomisk
forskning och utbildning. Däremot synes ifrågavarande organisation,
med hänsyn särskilt till personaluppsättningens kvalifikationer
och lösliga anställningsvillkor — vilket bland annat kunde föranleda alltför
täta ombyten av arbetskrafter — vara mindre lämpad för konjunkturorganets
administrativa uppgifter, nämligen att till statsförvaltningens tjänst
dels utföra regelbundet fortlöpande konjunkturundersökningar och erforderliga
specialutredningar i samma ämne, dels bistå kommittéer och andra sakkunniga
med utredningar i ekonomiska frågor. För fullgörandet av dessa
uppgifter, vilka torde förutsätta verkställandet i avsevärd utsträckning av
praktiskt-statistiskt arbete, lärer krävas en stomme av mera fast organiserad
personal med kunskaper och träning i dylikt arbete, givetvis med beaktande
av att den rent teoretiskt vetenskapliga forskningskapaciteten jämväl bleve
i vederbörlig grad representerad.
Utgående från bär anförda synpunkter torde man ej kunna förorda inrättandet
av det föreslagna fristående konjunkturorganet, vilket skulle draga
en kostnad av omkring 100,000 kr. årligen. Det må å andra sidan ifrågasättas,
örn nian ej både i praktiskt och ekonomiskt hänseende skulle kunna
ernå ett för ändamålet bättre resultat genom att, såsom styrelsen föreslagit
i sitt ovanberörda utlåtande över arbetslöshetsutredningens betänkande, anförtro
hithörande uppgifter åt det ämbetsverk, som redan nu i betydande utsträckning
utför fortlöpande konjunkturundersökningar, nämligen kommerskollegium.
Härvid borde emellertid vid kollegium såsom expert fästas en
vetenskapligt skolad nationalekonom, varjämte viss, örn ock relativt begränsad
utökning av arbetskrafterna i övrigt torde visa sig nödig. Den enda invändning,
sorn i promemorian framställts mot en dylik anknytning till kommerskollegium,
är den befarade olämpligheten av att inordna den nya verksamheten
under ett av flera, i sitt förhållande till denna verksamhet inbördes
jämställda verk. Denna invändning synes emellertid icke besitta någon stör
ISihang
lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 21). 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
re bärkraft, helst som kommerskollegium i egenskap av det centrala ämbetsverket
på näringslivets oell näringsstatistikens område måste anses äga särskilda
förutsättningar för bandhavandet av ifrågavarande uppgifter samt redan
nu, i samråd med socialstyrelsen, i sin kvartalsskrift Ekonomisk översikt
lämnar uppgifter rörande konjunkturläget, vilka delvis beröra även
andra verk. Genom tillskapandet av en ny statistisk tabellkommission skulle
för övrigt det erforderliga samarbetet mellan kommerskollegium och andra
av saken berörda verk kunna tänkas på ett helt naturligt sätt bliva förmedlat.
Vad beträffar biträdandet av kommittéer och andra sakkunniga med utredningar
i ekonomiska frågor vill det, såsom redan i det föregående framhållits,
synas mest rationellt, att sådant biträde, i vad angår det statistiska
arbetets utförande, lämnas av resp. verk, där sakkunskap och statistisk träning
på området kunna vara att tillgå. Erinras må även, att en bland uppgifterna
för en reformerad tabellkommission skulle, enligt därom till Kungl.
Maj:t redan ingivet instruktionsförslag, bliva att på begäran lämna, bland
andra, kommittéer upplysningar och råd beträffande statistiska utredningar.
1 promemorian framhålles nu, hurusom ett gynnsamt resultat otvivelaktigt
kan vinnas »genom det biträde, som det bör vara en av det förslagna organets
uppgifter att lämna vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar
inom kommittéer och av sakkunniga, samt genom en koncentration
av en del av dessa undersökningar till organet i fråga» (understrykningen
av socialstyrelsen). Därest detta program skulle kunna genomföras, torde
emellertid för konjunkturorganet erfordras en vida större och i statistiskt
hänseende mera kvalificerad personaluppsättning än den nu föreslagna. Ifrågavarande
specialundersökningar tillhöra nämligen de ur olika synpunkter
svåraste och mest krävande uppgifterna på det statistiska området och tarva
för ett sakkunnigt och tillika ekonomiskt utförande särskilt utbildad och
tränad personal, såväl i ledande som biträdande ställning.
Enligt förslaget skulle vid konjunkturorganets sida ställas en särskild
nämnd, sammansatt av representanter för statliga statistiska verk samt andra
intresserade myndigheter och organisationer till ett antal av nio; och motiveras
denna anordning med behovet av att finna former för konjunkturorganets
samarbete med den statistiska verksamheten inom olika grenar avstatsförvaltningen.
Med avseende härå torde förtjäna påpekas följande.
Såsom förut antytts, är frågan örn tillskapandet av en ny reformerad tabellkommission
för åstadkommande bl. a. av nödigt samband mellan de
statistikutgivande verken alltjämt aktuell; och torde gemensamt förslag i ämnet
inom den närmaste tiden vara att förvänta från kommerskollegium, statistiska
centralbyrån och socialstyrelsen, vilka ämbetsverk ha berörda fråga
på förnyad remiss. En sådan kommission skulle enligt det likaledes i det
föregående åberopade till Kungl. Majit avgivna instruktionsförslaget — vilket
enhälligt tillstyrkts av den nuvarande tabellkommissionen — få delvis
enahanda sammansättning som den ifrågasatta konjunkturnämnden. Vid
sådant förhållande och då uppgifterna äro i viss mån av samma natur, kan
det tänkas visa sig mest rationellt att sammanslå dessa båda rådgivande organ
till ett och att då låta tabellkommissionen övertaga även konjunkturnämndens
uppgifter. Antalet ledamöter i tabellkommissionen har i berörda instruktion
föreslagits till fem, utsedda bland personer med ingående kunskaper
och erfarenheter på det statistiska eller nationalekonomiska området,
börande tre av dessa ledamöter representera de verk, vilkas statistik är av
större omfattning och betydelse (d. v. s. kommerskollegium, statistiska centralbyrån
och socialstyrelsen). Det har ansetts, att en handlingskraftig
nämnd ej borde bestå av flera medlemmar. Däremot har i instruktions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
19
förslaget lämnats utrymme att för särskilda frågor tillkalla personer såsom
adjungerade ledamöter. Med en sådan anordning förelåge ju alltid möjlighet
att få även speciella konjunkturspörsmål sakkunnigt belysta i kommissionen.
Såsom socialstyrelsen närmare utvecklat i sitt förut omnämnda yttrande
över arbetslöshetsutredningens betänkande, torde det såsom ett andra alternativ
jämväl kunna tagas under övervägande att till en reformerad tabellkommission
överlämna det här föreslagna konjunkturorganets uppgifter.
Det lärer nämligen ej, såsom i promemorian framhålles, förhålla sig så att
»kommissionens och det tänkta organets uppgifter äro vitt skilda och knappast
kunna sammanföras inom en institution utan att syftet med de båda
organens arbete äventyras». Tvärtom torde starka beröringspunkter förefinnas
både med hänsyn till det praktiska statistiska arbetet samt biträdandet
av kommittéer och sakkunniga. Att emellertid så väsentligt utvidga
tabellkommissionens verksamhet och därigenom hart nog förvandla kommissionen
till ett ämbetsverk må visserligen anses mindre tillrådligt men synes
i allt fall mera rationellt än att vid sidan av en redan bestående institution
med delvis besläktade uppgifter tillskapa ett nytt fristående verk.
Slutligen må såsom ett tredje alternativ framhållas, att det givetvis kunde
vara av stor betydelse för den nationalekonomiska forskningen och till visst
gagn även för statsförvaltningen att anordna en organisation av mera renodlad
vetenskaplig karaktär med uppgift endast att på grundval huvudsakligen
av inom verken redan utarbetad statistik anställa konjunkturanalyser
och framlägga prognoser. Skulle detta vara den egentliga avsikten med nu
ifrågavarande förslag, får socialstyrelsen för sin del gärna instämma i berörda
syfte, men vill det synas styrelsen, som om en sådan organisation,
frigjord alltså från förvaltningsuppgifter av statistisk eller annan art, lämpligen
skulle kunna för väsentligt mindre omkostnader än vad nu föreslagits
för det fristående konjunkturorganet förläggas till Stockholms högskolas
socialvetenskapliga institut, där vetenskapliga arbeten av likartad beskaffenhet
bedrivas. Såsom rådgivande nämnd borde härvid den för det officiella
statistikarbetet erforderliga — eventuellt en reformerad statistisk tabellkommission
—- lämpligt sammansatt, kunna med fördel fungera.
Statskontoret ger i huvudsak sin anslutning till det framlagda förslaget. Med
hänsyn till arten av det arbete, varom här är fråga, finner ämbetsverket en
fristående sakkunniginstitution vara att föredraga framför arbetets inordnande
under något av våra centrala ämbetsverk, för vilken anordning eljest
vissa skäl kunde tala. I detta sammanhang anser sig ämbetsverket böra
framhålla betydelsen av att den blivande sakkunniginstitutionen såtillvida
erhåller en i möjligaste mån fast organisation, att full självständighet i ledningen
och erforderlig kontinuitet i utredningsarbetet garanteras. Ur denna
synpunkt förefaller den föreslagna sammansättningen av nämnden verket
lyckligt avvägd, även örn eljest enligt verkets mening större begränsning i
avseende å antalet nämndledamöter kunde hava varit önskvärd.
Statskontoret anför vidare:
Såvitt statskontoret kan förstå, bör sakkunniginstitutionens huvuduppgift
vara de fortlöpande konjunkturundersökningarna. Till detta område torde
fördenskull, särskilt lill en början, tyngdpunkten av verksamheten böra förläggas.
Därutöver bör givetvis biträde ock kunna lämnas såväl myndigheter
som kommittéer och sakkunniga med utredandet av speciella ekono
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
miska problem. Endast erfarenheten torde kunna visa, huruvida och i vilken
omfattning uppgifter av denna art lämpligen böra övertagas av institutionen.
Statskontoret vill emellertid varna för att i detta hänseende spänna förväntningarna
för högt.
1 promemorian framhålles, att den nya organisationen endast så småningom
kan tänkas bliva helt utbyggd, och att i detaljfrågorna utformningen
måste ankomma på Kungl. Maj:ts prövning. Statskontoret, som ansluter sig
till detta uttalande, vill med utgångspunkt därifrån och under hänvisning
till vad i det föregående anförts, ifrågasätta, örn det kan vara behövligt att
räkna med en så stor arbetspersonal, som upptagits i promemorian. Särskilt
synes det ämbetsverket, att antalet sakkunniga i avvaktan på närmare erfarenhet
bör kunna begränsas till två. I enlighet härmed torde ock antalet
assistenter och amanuenser samt rahne- och skrivbiträden kunna i motsvarande
mån reduceras. För den händelse så sker, bör det för den nya institutionen
erforderliga anslagsbeloppet kunna för nästkommande budgetår
sältas till ett ej oväsentligt lägre belopp än i statsverkspropositionen för ändamålet
beräknats.
Mot den föreslagna anordningen att Kungl. Majit skulle äga att inom ramen
av ett till Kungl. Majits förfogande ställt reservationsanslag äga viss frihet
med avseende å utredningsarbetets organiserande har statskontoret intet att
erinra.
Efter att ha erinrat örn den ståndpunkt statistiska centralbyrån intog i utlåtande
över arbetslöshetsutredningens förslag örn förbättrad ekonomisk information
och örn att byrån, med hänsyn till de arbetsuppgifter arbetslöshetsutredningen
ansett böra tilldelas det föreslagna organet, funnit detta lämpligen
böra förläggas till kommerskollegium, har centralbyrån anfört följande:
I
nu föreliggande P. M. synes det ifrågasatta organets uppgifter i huvudsak
lia begränsats till de rent ekonomisk-vetenskapliga samt till ekonomisk
information. Den i visst samband därmed stående frågan örn en övervakande
och samordnande organisation för den officiella statistiken har tills
vidare lämnats å sido i avvaktan på att den åt de statistiska ämbetsverken
genom remiss den 26 september 1930 uppdragna utredningen härom slutförts.
Icke heller frågan örn en mera rationell utformning av utredningsarbetet
inom kommittéer och sakkunniga har upptagits i annan mån, än
att såsom en av det föreslagna organets uppgifter angivits att lämna biträde
vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer
och av sakkunniga samt alt utföra en del av dessa utredningar.
Vad beträffar frågan örn en övervakande organisation för den officiella
statistiken, är det de tre statistiska ämbetsverkens avsikt att omedelbart upptaga
densamma till slutlig behandling för att kunna utan ytterligare alltför
långt dröjsmål inkomma med förelagt utlåtande i ämnet. Statistiska centralbyrån
vill emellertid redan nu som sin uppfattning framhålla, att sistnämnda
uppgift icke vare sig helt eller beträffande någon del av den officiella
statistiken torde böra förenas med organet för konjunkturundersökningar.
Överhuvud taget synes detta i så liten utsträckning som möjligt
böra belastas med uppgifter av övervägande administrativ natur, utan dess
arbete huvudsakligen koncentreras på rent vetenskapliga uppgifter. Med
hänsyn härtill torde även organets befattning med kommittéutredningar och
dylikt böra begränsas till sådana arbeten, som äro till sin art besläktade med
organets huvuduppgift.
Med den begränsning organet för konjunkturundersökningar i det fram
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 21-5-
21
lagda förslaget erhållit och som här ytterligare understrukits, synas en del
av fördelarna med dess av statistiska centralbyrån förut påyrkade förläggande
till kommerskollegium lia förfallit. I stället tala åtskilliga skäl emot dess
förenande med ett statens ämbetsverk, särskilt dess uppgift att utföra konjunkturanalyser
och framlägga prognoser, en uppgift som helt hör hemma
inom den vetenskapliga forskningen och icke bör framträda med auktoriteten
hos ett statens verk. Organet kan därför, såsom i den föreliggande
P. M. ifrågasatts, tänkas organiserat som en fristående, vetenskaplig institution.
Eller ock kunde detsamma, för undvikande av ännu en organisatorisk
nybildning på ett område, som redan förut är i hög grad splittrat, på ett eller
annat sätt anslutas till Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut,
där vetenskapliga arbeten av likartad beskaffenhet bedrivas.
Beträffande det föreslagna organets närmare arbetsuppgifter och dessas
avgränsning gentemot de statistiska ämbetsverken föreligger i P. M. intet
utarbetat förslag utan äro de endast antydningsvis skisserade. Särskilt är
förhållandet till kommerskollegium och dess utgivande av ekonomiska översikter
icke ens berört. Dithörande frågor äro dock av så stor betydelse, att
de enligt centralbyråns mening böra slutgiltigt utredas, innan beslut kan fattas
om det nya organets inrättande. Därvid bör även undersökas, huruvida
detsamma bör erhålla en helt fristående ställning eller, såsom här alternativt
ifrågasatts, anslutas till Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut,
och i senare fallet i vilken form anslutningen till nämnda institut bör komma
lill stånd.
Förslaget örn inrättande av en nämnd vid sidan av de hos organet anställda
utredningsmännen finner centralbyrån välbetänkt. För den händelse
organet blir fristående, har ämbetsverket icke heller något att erinra mot den
föreslagna nämndens sammansättning. Väljes det andra alternativet, torde
i nämnden böra beredas plats för en representant för Stockholms högskola.
I den föreliggande P. M. har framlagts en preliminär kalkyl för de kostnader,
organisationen skulle komma att draga, om den bleve fullt utbyggd
efter angivna riktlinjer. Kalkylen slutar på ett sammanlagt belopp av 92,800
kronor. Den däri beräknade personalen förefaller i några fall onödigt rikligt
tilltagen, då klokheten synes bjuda att icke giva den nya organisationen
större omfattning, än behovet oundgängligen kräver. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
önskvärda begränsning till huvudsakligen ekonomisk-vetenskapliga
utredningar, förefaller det fullt tillräckligt, att de sakkunnigas antal
begränsas till två. Av samma skäl torde även antalet assistenter och amanuenser
kunna minskas.
Sammanfattningsvis framhåller centralbyrån, att byrån i princip tillstyrker
inrättande av ett organ för fortlöpande konjunkturundersökningar, men
att byrån finner åtskilliga betydelsefulla frågor i samband med organets inrättande
icke tillräckligt utredda och att slutligen en viss begränsning av den
ifrågasatta personalen synes motiverad.
Riksräkenskapsverket erinrar till en början örn att verket i sitt utlåtande
den 14 oktober 1935 över arbetslöshetsutredningens betänkande II i förevarande
ämne framhållit, dels alt det av kommittén ifrågasätta utredningsorganet
lämpligen borde utformas såsom en relativt självständig institution
men med friare arbetsformer än de vanliga ämbetsverken, dels ock att i
utredningsorganet borde ingå representanter tor såväl vissa statliga verk som
privata organisationer inom industri, bandel oell bankväsen.
Riksräkenskapsverket anför därefter:
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
Det i den remitterade promemorian framlagda organisationsförslaget ansluter
sig nära till de riktlinjer, som angivits i riksräkenskapsverkets berörda
utlåtande. Ämbetsverket har under sådana förhållanden icke funnit anledning
att framställa någon principiell erinran mot att det nya utredningsorganet
erhåller sådan utformning, som i promemorian förordats.
Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som enligt förslaget
skulle åvila det nya utredningsorganct, har riksräkenskapsverket ej heller
funnit den i promemorian uppgjorda preliminära kalkylen över dé årliga
kostnader, som organisationen — fullt genomförd — skulle komma att draga,
i och för sig giva anledning till erinran. Ett slutligt ställningstagande
härutinnan synes dock böra anstå tills en närmare planläggning av de föreslagna
konjunkturundersökningarna verkställts.
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning måste emellertid för nämnda
planläggningsarbete en avsevärd tid åtgå. Det synes icke erforderligt eller
ens lämpligt, att, innan nämnda planläggning av konjunkturundersökningarna
slutförts, genomföra det i promemorian framlagda organisationsförslaget.
Planläggningsarbetet måste nämligen anses vara av väsentligt annan
karaktär än de fortgående undersökningar, som avses skola utföras av det
föreslagna permanenta utredningsorganet.
Riksräkenskapsverket vill för sin del förorda, att berörda planläggningsarbete
anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga. Av de sakkunniga torde
två böra äga vetenskaplig nationalekonomisk utbildning. Sistnämnda två
sakkunniga, vilka skulle hava att utföra det egentliga utredningsarbetet, torde
böra beredas ersättning, ungefärligen motsvarande de arvoden, som enligt
det i promemorian framlagda organisationsförslaget skulle utgå till de
i detta förslag upptagna sakkunniga.
Utredningsmännen torde böra beredas tillfälle att fullgöra sitt uppdrag i
nära kontakt med de statistiska verken, övriga intresserade myndigheter
samt enskilda näringsorganisationer. Att för vinnande av sådan kontakt
vid nu ifrågavarande förberedande utredningsarbete organisera en särskild
nämnd synes icke vara erforderligt.
De sakkunniga torde slutligen böra utrustas med ett mindre kansli.
Med hänsyn till arten och omfattningen av nu omhandlade planläggningsarbete
håller riksräkenskapsverket före, att detta arbete näppeligen kan hinna
slutföras före nästkommande budgetårs utgång. Under sådana förhållanden
skulle för angivna ändamål under nämnda budgetår erfordras ett
väsentligt lägre anslagsbelopp än som beräknats för genomförande omedelbart
av det i promemorian framlagda organisationsförslaget.
Det förberedande utredningsarbetets anordnande i enlighet med det av
riksräkenskapsverket sålunda framlagda förslaget skulle slutligen medföra
den fördelen, att bättre förutsättningar vunnes för det slutliga utformandet
av det nya permanenta utredningsorganet.
Kommerskollegium erinrar om sin i ovan refererade utlåtande över arbetslöshetsutredningens
förslag uttalade uppfattning, att en närmare utredning
rörande det tilltänkta organets arbetsuppgifter och infogande i det offentliga
utredningsväsendet vore behövlig, innan bestämd ståndpunkt kunde
tagas till frågan örn dess lämpliga organisation och förläggning, samt att i
samband med en dylik utredning jämväl en allmän granskning och översyn
av den ekonomiska statistiken med hänsyn till dess tillräcklighet och effektivitet
såsom allmän upplysningkälla och såsom grundmaterial för de avsedda
undersökningarna borde verkställas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 215-
23
Därefter anför kollegium:
Icke heller det nu remitterade organisationsförslaget bygger på någon närmare
utredning rörande det ifrågasatta organets arbetsuppgifter. Enligt
promemorian skulle dess huvuduppgift närmast bestå i utförandet av vetenskapligt
forskningsarbete beträffande den ekonomiska konjunkturutvecklingen.
Såsom en uppgift mera i andra hand skulle tillkomma att lämna
biträde vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer
etc. och att efter särskilt uppdrag verkställa dylika undersökningar.
Det vill förefalla kollegium, som örn detta innefattade en viss förskjutning av
tyngdpunkten i det föreslagna organets arbetsuppgifter i jämförelse nied
arbetslöshetsutredningens rekommendation. Enligt denna finge man nämligen
som första led i utredningsorganets uppdrag tänka sig, att detta på
begäran av vissa departementschefer, bankofullmäktige, riksgäldsfullmäktige,
förlikningsmän i arbetstvister o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar
och undersökningar, som påkallades, varjämte organets uppdrag
»eventuellt» även finge tänkas omfatta en fortlöpande analys av den ekonomiska
utvecklingen och i övrigt sådant självständigt forskningsarbete, som
prövades nödvändigt. Kollegium vill emellertid för sin del icke göra någon
erinran mot den i promemorian angivna ramen för utredningsorganets huvuduppgifter.
Kollegium finner sig alltjämt böra vidhålla sin uppfattning, att innan utredningsorganets
arbete igångsättes en planläggning av dess närmaste arbetsuppgifter
m. m. efter verkställd utredning bör komma till stånd.^ Ett
bifall till det förslag, vari promemorian utmynnar — enligt vilket till Kungl.
Maj :ts förfogande skulle ställas ett reservationsanslag för fortlöpande koniunkturundersökningar
— bör emellertid enligt kollegii mening innefatta
möjlighet för Kungl. Maj:t att, innan organisationen fixeras och arbetet påbörjas,
med anlitande av ifrågavarande anslag låta verkställa den ytterligare
undersökning, som erfordras för att uppdraga riktlinjerna för organets verksamhet.
. .
Beträffande den föreslagna organisationen vill kollegium framhålla följande.
Redan arbetslöshetsutredningen framkastade i sitt betänkande möjligheten,
att utredningsuppgifterna anförtroddes åt någon redan bestående vetenskaplig
institution, vilken för deras handhavande bereddes ersättning av
statsmedel. Av olika skäl fann emellertid utredningen en direkt anknytning
till statsförvaltningen lämpligare. Med den uppläggning av utredmngsorganets
uppgifter, som kommit till uttryck i promemorian, synes det kollegium
naturligt, att den förstnämnda utvägen ännu en gång upptages till
övervägande. Såsom viktigaste fördelar skulle ett samordnande med någon
redan existerande vetenskaplig institution — exempelvis Stockholms högskolas
socialvetenskapliga institut — medföra, att organets verksamhet kunde
bedrivas i intim kontakt med nämnda instituts likartade eller närbesläktade
arbeten, vilket bör kunna verka ömsesidigt stödjande och befruktande,
samt att det nya organet erhölle ständig och omedelbar tillgång till institutets
ekonomiska litteratur och övriga vetenskapliga hjälpmedel. Dessutom
borde denna anordning innebära goda möjligheter för en rörlig och ändamålsenlig
deponering av tillgängliga arbetskraltcr genom personalväxling
mellan organet och institutet för att få olika arbeten utförda av härför bäst
lämpade arbetskrafter. En lösning av frågan efter denna linje borde kunna
åvägabringas genom överenskommelse mellan staten och högskolan, enligt
vilken Kungl. Majit tillförsäkrades behövligt inflytande vid^utseendet av utredningsmännen
och högskolan åtoge sig att mot för ändamålet beviljat statsanslag
i enlighet med av Kungl. Majit givna föreskrifter svara för iiraga
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 215-
varande undersökningsverksamhet. Eli nackdel vid detta alternativ synes
dock ligga däri, att organets ställning i förhållande till Kungl. Maj:t och
statsförvaltningen skulle bliva i viss mån oklar. Särskilda föreskrifter skulle
krävas för att reglera detta förhållande.
Den i promemorian föreslagna organisationsformen avser emellertid ett
fristående utredningsorgan, direkt inordnat i statsförvaltningen, vilket synes
innebära den fördelen, att förhållandet till Kungl. Majit och nyssnämnda
förvaltning skulle bli enklare och klarare än vid ovan berörda alternativ.
Då promemorian, såsom förut antytts, utmynnar i ett förslag, enligt vilket
till Kungl. Maj :ts förfogande skulle ställas ett reservationsanslag för fortlöpande
konjunkturundersökningar, föreställer sig kollegium, att det med
en sådan anordning skulle bliva möjligt att pröva sig fram ifråga om den
lämpligaste organisationsformen och att alltså till en början giva utredningsorganets
arbete karaktären av försök i begränsad omfattning. Under sådana
förhållanden vill kollegium för sin del icke motsätta sig, att den i promemorian
rekommenderade organisationslinjen i praktiken prövas, därest den
förut antydda utvägen med anknytning till en vetenskaplig institution ej befinnes
böra föredragas.
Vid det avsedda utredningsorganets sida skulle enligt förslaget ställas en
nämnd av representanter för vissa ämbetsverk och intressentgrupper. Nämndens
uppgifter skulle, såsom kollegium ser saken, bliva till viss grad olika
vid de två ovannämnda alternativen. Örn i enlighet med promemorians
förslag ett fristående organ tillskapas, synes nämnden för vinnande av nödig
samverkan, fasthet och reda i orsanisationen böra få karaktären av en styrelse
för utredningsorganet med befogenhet att föreslå utredningsmän, att
anställa kanslipersonal och att i övrigt, jämte i promemorian nämnda funktioner,
fullgöra en dylik styrelses olika åligganden. Även utredningsmännen
böra vara underställda nämnden, ehuruväl deras utredningsarbete naturligen
bör utföras på deras eget ansvar. Det vore också önskvärt, örn den »rådgivande»
ledamoten i nämnden, vilken närmast synes kunna karakteriseras
som en verkställande ledamot, härvid kunde erhålla en ställning, som möjliggör
för honom att utöva längre gående tillsyn och inflytande över organets
arbete än förslaget synes förutsätta. Örn detta sker, synes erforderligt,
att ledamoten i fråga beredes ett arvode av den storlek, att han kan ägna
behövlig tid åt nämndens uppgifter. En möjlighet synes vara, att en'' av
utredningsmännen aven fungerar som verkställande ledamot.
Tänker man sig åter utredningsorganet samordnat med socialvetenskapliga
institutet, skulle nämndens — eller måhända bättre i detta fall »rådets» —
uppgift huvudsakligen begränsa sig till rådgivande verksamhet samt förmedling
av statistiskt material o. d.
Vare sig det ena eller andra alternativet väljes, vill kollegium ifrågasätta,
huruvida den föreslagna organisationen av nämnden innebär den lyckligaste
lösningen. Det torde kunna antagas, att nämndens arbetsuppgifter, särskilt
örn organet blir fristående, till stor del bli av löpande och intern art _ för
medling
av statistik från ämbetsverk och organisationer, fördelning av utredningsuppgifter,
administrativa angelägenheter o. s. v. — och för dessa
uppgifter synes en nämnd på 9 personer utgöra en ganska stor och tungrodd
apparat. Å andra sidan skulle nämnden lia till syfte att till utredningsorganet
knyta representanter för de olika ämbetsverk och korporationer, med
vilka organet bör hålla en nära kontakt för att kunna på bästa sätt fylla
sina uppgifter. Lr denna synpunkt synes den föreslagna representationen
i nämnden snarast för liten. Kollegium föreställer sig, att det skulle vara till
fördel, örn representanter för även andra intressentgrupper vöre på något sätt
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
25
knutna till utredningsorganet. En möjlighet att lösa frågan, som härvid erbjuder
sig, synes kollegium vara, att nämnden sammansättes av ett mindre
antal ordinarie ledamöter och behövligt antal extra ledamöter. De förra
skulle då hilda ett slags arbetsutskott för behandling av löpande ärenden,
medan de senare skulle tillkallas vid behandling av viktigare sakfrågor,
beträffande vilka de representera speciell sakkunskap. De ordinarie ledamöterna
torde ej behöva bliva flera än 5, därav en representant för vart
och ett av de stora statistiska ämbetsverken — kommerskollegium, statistiska
centralbyrån och socialstyrelsen — en för statsförvaltningen i övrigt samt en
nationalekonomisk vetenskapsman. De extra ledamöternas antal bör tillmätas
så, att nämnden äger tillgång till erforderlig sakkunskap på de olika
huvudområden, som beröras av dess verksamhet. Det må omnämnas, att
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap äger en liknande organisation.
I fråga om anställningsformen för befattningshavarna hos utredningsorganet
delar kollegium den i promemorian uttalade uppfattningen örn nödvändigheten
av att rörlighet upprätthålles beträffande den kvalificerade personalen.
Självfallet böra emellertid icke strävandena i denna riktning få drivas så
långt, att organets behov av rutinerad arbetskraft eftersättes. Då det skulle ligga
i Kungl. Maj :ts hand att meddela bestämmelser rörande organisationen, utgår
kollegium från att de i promemorian angivna anställningsreglerna kunna
medgiva undantag, där starka sakliga skäl tala för att en utredningsman
eller assistent, som nått det föreskrivna maximum för anställningstiden, erhåller
viss förlängning av denna. Vad särskilt assistenterna angår, vill det
förefalla, som om anställningstidens maximibegränsning till 4 år vore viii
snäv, då det ju alltid tager åtskillig tid, innan befattningshavaren blir fullt
insatt i arbetet och följden av denna starka begränsning därför kan beräknas
bli, att organet ganska kort efter det assistenten uppnått full arbetsskicklighet
mister honom. Beträffande såväl assistenter som amanuenser synes
böra uppställas som kompetenskrav, att de i regel skola hava avlagt för arbetet
kvalificerande akademisk examen.
Enligt förslaget skola utredningsmännen äga möjlighet alt genom de statistiska
verkens representanter i nämnden rekvirera erforderligt material och
materialsammanställningar. Härvid vill kollegium framhålla, att därest de
för utredningsorganets räkning framställda kraven i förevarande hänseende
skulle komma att sträcka sig mera väsentligt längre än till sådant material,
som framkommer vid verkens ordinära statistiska arbete, särskilda medel
behöva ställas till förfogande för arbetenas bekostande. Observeras bör även,
att andra verk än de, som skulle bli representerade i nämnden, bearbeta statistiskt
material som torde vara av betydelse för de avsedda undersökningarna.
Resultaten av undersökningsverksamheten skulle enligt förslaget publiceras
bland annat i en halvårs- eller kvartalsvis utgiven konjunkturöversikt.
Kommerskollegium utgår från att — då ju den allmänna tankegången i det
remitterade förslaget är, att den nya institutionen icke skall medföra någon
rubbning i de .statistiska ämbetsverkens arbetsuppgifter — utredningserganets
publiceringsverksamhet icke är avsedd att i något avseende ersätta de
av kollegium utgivna publikationerna, exempelvis Ekonomisk översikt.
Mot den i promemorian meddelade kostnadskalkylen har kollegium ej funnit
anledning till annan erinran, än att visst belopp synes böra beräknas för ersättning
åt sakkunniga, som vid behandling av särskilda frågor tillfälligtvis
kunna behöva anlitas utanför kretsen av nämndens ledamöter. Vad kollegium
i det föregående förordat angående nämndens organisation skulle även
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
komma att i vissa avseenden påverka de framlagda kostnadsberäkningarna.
Sålunda skulle enligt kollegii förslag arvodet till den »rådgivande» ledamoten
höjas, varjämte de av kollegium ifrågasatta förändringarna i nämndens sammansättning
måhända skulle komma att något öka kostnaden för nämndens
verksamhet.
Fullmäktige i riksbanken framhålla inledningsvis, att vikten av att man
erhåller en fortlöpande konjunkturanalys till ledning för penningpolitiken
och den ekonomiska politiken i övrigt enligt fullmäktiges mening är så stor,
att det är väl motiverat, att särskilda åtgärder vidtagas för att tillgodose detta
behov. Fullmäktige anföra vidare:
I likhet med vad som framhålles i den remitterade promemorian anse
fullmäktige, att informationsbehovet kan tänkas tillgodosett såväl genom ett
fristående organ som inom riksbanken eller kommerskollegium. Då man
funnit det angeläget, att utredningsverksamheten blir självständig och lätt
att anpassa efter skiftande behov, dela fullmäktige under för handen varande
omständigheter likaledes den i promemorian uttalade meningen, att den
lämpligaste lösningen är att inrätta ett särskilt utredningsorgan av blygsam
omfattning och tillsvidare mera tillfällig, experimentell karaktär. Hur försöket
utfaller blir väsentligen beroende på kvalifikationerna hos de sakkunniga,
som komma att knytas till verksamheten.
Mot huvuddragen i den föreslagna organisationen för fortlöpande konjunkturundersökningar
ha fullmäktige intet att invända. En anknytning
till den nuvarande formen för utredningar genom sakkunniga inom departementen
synes fullmäktige ändamålsenlig. Av förslagets syftning följer, att
den nya sakkunnigeinstitutionen skall arbeta lika självständigt i förhållande
till regeringen som de centrala ämbetsverken. Detta förhållande återspeglas
i den sammansättning och de befogenheter, nämnden enligt förslaget skulle
erhålla. Utredningsverksamhetens självständighet, som är av stor principiell
betydelse, skulle ytterligare markeras genom en föreskrift, att riksbankens
och de tre statistiska verkens representanter i nämnden skola utses av
respektive verk. Då även andra skäl synas tala för en dylik anordning,
vilja fullmäktige föreslå, att man vid den närmare utformningen av utredningsverksamhetens
organisation modifierar det nu framlagda förslaget i
angiven riktning.
Beträffande nämndens och de sakkunnigas verksamhet i övrigt vilja fullmäktige
inskränka sig till att framhålla önskvärdheten av ett intimt samarbete
mellan de sakkunniga och de olika i nämnden representerade organisationerna.
Sålunda synes det nödvändigt, att nämnden hålles underrättad
örn de undersökningar, som utföras inom skilda verk, och omvänt, att verken
genom sina representanter noga följa den utredningsverksamhet, som
utföres av de sakkunniga.
Departements- Behovet av utredningar i skilda ekonomiska frågor och rörande den ekochejen.
nomiska utvecklingen överhuvud har inom statsförvaltningen kommit att
framstå som allt mera trängande. En aktuell och ingående kunskap om konjunkturläget,
som, om den än icke berättigar till prognoser, likväl bereder de
för den ekonomiska politiken ansvariga tillfälle att bilda sig en uppfattning
om de olika utvecklingsmöjligheter, varmed man har att räkna, är givetvis av
stor vikt vid alla strävanden att mildra konjunkturväxlingarnas styrka. Men
även till stöd för allmänna näringspolitiska åtgärder utan konjunkturell in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr-215.
27
riktning är det värdefullt att äga tillgång till en allmän översikt över de ekonomiska
utvecklingstendenserna, grundad på undersökningar vid vilka av
olika institutioner insamlat statistiskt material utnyttjas. Ehuru den ekonomiska
statistiken och den ekonomiska utredningsverksamheten i Sverige i
huvudsak är väl utvecklad och lämnar synnerligen värdefulla bidrag till kännedomen
om Sveriges näringsliv och dess villkor, saknas tillgång till en sådan
sammanfattande, vetenskapligt grundad bearbetning av materialet.
Frågan örn inrättandet av ett organ för fortlöpande ekonomiska utredningar
till statsförvaltningens tjänst har aktualiserats genom ett initiativ från
arbetslöshetsutredningen. I sitt slutbetänkande har nämligen utredningen
föreslagit inrättandet av ett organ med uppgift att till de statliga och kommunala
myndigheternas tjänst följa den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Utredningen har tänkt sig, att institutionen ifråga på begäran av exempelvis
cheferna för finans-, handels-, resp. socialdepartementet, bankofullmäktige,
riksgäldsfullmäktige, förlikningsmän i arbetstvister o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar
och undersökningar som påkallades. Institutionen har
därjämte tänkts kunna utföra en fortlöpande analys av den ekonomiska utvecklingen
och i övrigt sådant självständigt forskningsarbete, som befinnes
nödvändigt för att den snabbt och på ett i sak tillfredsställande sätt skall kunna
fullgöra begärda undersökningar. Utredningen diskuterar olika sätt att utforma
ett organ för berörda verksamhet men begränsar sig till att föreslå,
att möjligheten av en utvidgning och fastare utformning av den utredningsverksamhet
som redan pågår inom riksbanken upptages till prövning.
Medan arbetslöshetsutredningen närmast synes ha haft i tankarna behovet
av undersökningar till ledning för konjunkturpolitiken, Ira sakkunniga
för vissa utredningar rörande Sveriges ekonomiska läge i en den 18 december
1935 avlämnad promemoria pekat på en råd spörsmål av betydelse för
den ekonomiska politikens utformning på längre sikt, vilka enligt de sakkunnigas
mening syntes kräva ett mera fortlöpande utredningsarbete.
Ifrågavarande utredningsbehov ha, såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen, vitsordats i över arbetslöshetsutredningens förslag avgivna
utlåtanden. Redogörelsen för de anstalter, som träffats i en rad främmande
länder, vittnar om att samma behov att ingående följa den ekonomiska utvecklingen
och dess tendenser på skilda håll gjort sig gällande.
Örn enighet sålunda i stort sett kan anses råda i själva sakfrågan, ha skiftande
åsikter däremot framkommit beträffande det lämpliga sättet att infoga
den åsyftade verksamheten i statsförvaltningen. I en del av de i ärendet avgivna
utlåtandena har förordats, att de nya utredningsuppgifterna skulle anförtros
åt kommerskollegium. I andra fall rekommenderas anknytning till riksbanken.
Jämväl en utveckling av statistiska tabellkommissionens uppgifter
till att omfatta här ifrågavarande arbete har förespråkare. Vissa myndigheter
föreslå, att verksamheten organiseras inom ramen av en självständig statlig
institution. Slutligen har även en anknytning till Stockholms högskolas
socialvetenskapliga institut varit föremål för diskussion. Dessa meningsskiljaktigheter
synas tyda på att verksamheten endast med svårighet kan in
-
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
ordnas i någon redan bestående institution och snarast kräver ett samarbete
mellan flera.
Som det knappast är möjligt att på ett område som det här ifrågavarande
nå fram till en lösning av mera definitiv karaktär, utan att man prövar sig
fram genom en försöksvis anordnad utredningsverksamhet, torde icke mycket
vara att vinna genom ytterligare beredning. En lämplig väg synes i stället
vara att i relativt fria former och i mindre skala träffa anstalter för fortlöpande
ekonomiska utredningar. Härunder beredes också tillfälle att vinna
erfarenheter om den nya organisationens möjligheter att fylla en uppgift även
med avseende å sådana ekonomiska utredningar, som uppdragas åt särskilda
kommittéer och sakkunniga eller åt de statistiska verken. Ett organ för
samarbete mellan dessa verk och med överblick över tillgängligt material
och pågående undersökningar synes kunna biträda vid planläggning av dylika
utredningar och bidraga till en rationalisering av ett ofta splittrat och därigenom
fördyrat utredningsarbete.
Av angivna skäl finner jag mig kunna förorda, att ett försök nu göres att
genom ett självständigt organ tillgodose det av arbetslöshetsutredningen påpekade
och av flertalet av de hörda myndigheterna vitsordade behovet av
en komplettering av den ekonomiska informationen för statsförvaltningens
räkning.
Beträffande organisationen av arbetet inom en dylik utredningsinstitution
kan jag i huvudsak ansluta mig till det förslag som framlagts i den inom
departementet upprättade promemorian. Delade meningar torde, med hänsyn
till arbetets natur, icke heller behöva råda om att utredningsverksamheten bör
anförtros åt vetenskapligt skolad arbetskraft, som utför undersökningar inom
ramen av dem från olika statliga myndigheter anförtrodda uppgifter i samma
relativt fria former som kommittéer eller särskilda sakkunnigberedningar.
Klart synes även vara, att utredningsmännen böra stå i nära kontakt med de
statistiska verken, riksbanken samt enskilda näringsorganisationer. Ett ändamålsenligt
underlag för denna kontakt erhålles enligt min mening genom den
i promemorian föreslagna anordningen, enligt vilken utredningsmännen skulle
samarbeta med och stå under inseende av en nämnd med representanter för
nyssnämnda verk och organisationer. Nämndens inflytande bör bidraga till
att trygga undersökningarnas objektivitet. Därjämte erbjuder organisationsformen
garantier för verksamhetens självständighet. Ingenting synes vara
att invända emot att arbetets självständiga karaktär framhäves genom att,
i enlighet med bankofullmäktiges förslag, verkens representanter i nämnden
utses av eller på förslag av respektive verk.
Till frågan örn antalet sakkunniga, anordningen av de sakkunnigas kansli,
formerna för de sakkunnigas samarbete med nämnden och likartade organisatoriska
detaljspörsmål synes det mig icke erforderligt att redan nu fatta
slutlig ställning. Icke heller är det nödvändigt att på förhand definitivt bestämma
antalet ledamöter av nämnden eller nämndens arbetsformer. Beaktansvärt
synes mig det uppslag vara som framkommit i kommerskollegii
utlåtande över den inom departementet upprättade promemorian, nämligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
29
att antalet ordinarie ledamöter i nämnden skulle begränsas i förhållande till
vad som föreslagits i promemorian och nämnden i gengäld förstärkas med
extra ledamöter på sätt som skett i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Inom den ram vars grunddrag här angivits torde det böra ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning hur verksamheten i detalj skall utformas.
Till stöd för en beräkning av kostnaderna för en verksamhet av den art
som jag här förordat har i den inom departementet upprättade promemorian
framlagts ett förslag till fullständig organisation för det planerade utredningsarbetet.
Av det tidigare anförda framgår, att detta förslag får betraktas endast
såsom en plan för den nya verksamhetens utbyggnad under vissa förutsättningar.
Ehuru kostnadskalkylen därför icke utan vidare kan läggas till
grund för en beräkning av kostnaderna för fortlöpande ekonomiska utredningar,
ger den dock en viss ledning. Med beaktande av i promemorian framförda
synpunkter och med hänsyn till att verksamheten kan väntas komma i
gång först efter en förberedelsetid, under vilken nämnden tillsammans med
någon sakkunnig närmare planlägger arbetet, torde medelsbehovet för nästkommande
budgetår kunna begränsas till cirka 60,000 kronor.
Om medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för de av mig förordade
fortlöpande konjunkturundersökningarna, torde detta böra ske genom ett
reservationsanslag under sjunde huvudtiteln. Inom ramen av detta anslag
bör Kungl. Majit äga frihet att utforma verksamheten i huvudsak efter de
av mig här angivna riktlinjerna.
Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Fortlöpande konjunkturundersökningar under sjunde
huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 60,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Brandt.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 215-
Bilaga A.
P. M.
rörande ekonomiska och sociala trendundersökningar
(avlämnad den 18 december 1935 av sakkunniga för vissa utredningar rörande
Sveriges ekonomiska läge).
Behovet och möjligheterna av trendanalys.
Den ekonomiska och sociala politiken vilar på en bedömning av framtida
förhållanden. Planernas genomförande tar ofta väsentlig tid i anspråk och
åtgärderna äro avsedda att verka en lång följd av år framåt, under vilken
tid betydande förändringar t. ex. i demografiskt avseende kunna äga rum.
En rationell näringspolitik måste sålunda bygga på antaganden rörande befolkningens
framtida storlek, dess sammansättning ifråga örn ålder och
yrke samt dess lokala fördelning, levnadsstandardens utveckling m. m.
Exempel saknas ej på misstag i svensk ekonomisk politik, som främst berott
på uraktlåtenhet att taga hänsyn till den sannolika utvecklingen. Att
en stor del av de på offentligt initiativ under senare årtionden grundade
småbruken givits en så begränsad storlek, att brukaren ej kan uppnå en
rimlig levnadsstandard, vittnar exempelvis om bristande förutseende av
detta slag. — Även den privata och offentliga affärsverksamheten förutsätter
givetvis en bedömning av den framtida utvecklingen. Sålunda bestämmes
t. ex. realkapitalföremålens konstruktion och lokala placering med hänsyn
till den uppfattning företagens ledning bildat sig om framtidens ekonomiska
förhållanden. Företag med mycket varaktiga investeringar, t. ex. för
produktion av elektrisk kraft, upplägga vanligtvis planer för fem eller tio
år framåt, vilka bygga på beräkningar bl. a. rörande den framtida konsumtionen.
—■ Stadsplaneringar ha allt oftare kommit att baseras på en analys
av förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen inom staden och
dess omnejd. Även örn svenska städer därvidlag ännu ej gått så långt som
fallet varit t. ex. i Förenta Staterna och England, kan även hos oss ökat intresse
spåras för undersökningar av detta slag. Ett exempel är den undersökning
rörande Stockholm med omnejd som för några månader sedan
slutfördes. I själva verket gällde denna ett så stort område, att den snarare
kan betecknas regionsplanering än stadsplanering. Man har därmed slagit
in på en väg, som på åtskilliga håll i utlandet lett till goda resultat. Alldeles
samma skäl, som göra en stadsplanering självklar, tala nämligen för att
man analyserar förutsättningarna för utvecklingen inom vissa större områden.
överväganden sådana som dessa ha i flera länder givit upphov till noggranna
undersökningar av större räckvidd rörande de ekonomiska och sociala
utvecklingstendenserna. Det synes vara all anledning att även i vårt
land genomföra undersökningar av denna typ. Under de sista årtiondena
lia de ekonomiska förhållandena i Sverige starkt förändrats. Det torde vara
sannolikt, att även i framtiden förskjutningar exempelvis i näringsgrenarnas
relativa betydelse och i de olika landsdelarnas lämplighet för skilda
slag av ekonomisk verksamhet komma att äga rum. De grundläggande
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
31
förskjutningarna med avseende på vissa tekniska företeelser, efterfrågan,
befolkningsutvecklingen m. m. kunna inom vissa gränser förutsägas mer
eller mindre långt fram i tiden, medan andra i hög grad undandraga sig
en framtidsbedömning, då de på ett avgörande sätt bero på utvecklingen i
utlandet, särskilt på det politiska området. Men även örn en vid marginal
av obestämdhet, t. ex. beträffande exportindustriernas möjligheter blir
ofrånkomlig, torde det vara till nytta att vissa beräkningar göras rörande
den framtida ekonomiska utvecklingen. Hur osäkra sådana beräkningar
än bli, torde de utgöra en bättre grundval för ekonomiskt handlande än
ett antagande örn det nuvarande lägets bestånd. Underlåtenhet att rationellt
analysera och så gott sig göra låter bedöma utvecklingstendenserna innebär
ju i praktiken ofta detsamma som ett antagande, att hittillsvarande
förutsättningar för svenskt näringsliv komma att bestå. En del av de under
senare år av svenska kommuner vidtagna näringspolitiska åtgärderna torde
i själva verket närmast vara baserade på ett dylikt antagande. Genom att
fastställa vissa sannolika drag i utvecklingen och med en större eller mindre
grad av sannolikhet utesluta andra, skulle man kunna bereda en säkrare
grundval ej endast för det ekonomiska handlandet inom affärslivet utan
kanske alldeles särskilt för den ekonomiska politiken. Båda måste ju baseras
på vissa föreställningar rörande framtida lägen.
Försök till en bedömning av de mest sannolika utvecklingstendenserna
— eventuellt under alternativa antaganden på vissa avgörande punkter,
t. ex. rörande den internationella handelspolitiken och relationen mellan
den svenska kronan och vissa främmande valutor — torde visa sig lämpliga
redan för den offentliga ekonomiska politik som sedan länge förekommer,
såsom tull- och skattepolitik samt kommunikationsväsendets utbyggande.
Måhända ännu viktigare blir en dylik framtidsbedömning för åtgärder av
mera krispolitisk typ, så som de vilka i rikligt mått förekommit under senare
år. Den ekonomiska politiken bör givetvis, såvitt möjligt, icke befordra
tendenser avvikande från eller rakt motsatta de mera varaktiga sådana
som det förefaller troligt eller som det är uppenbart att man på lång sikt vill
stärka. Av allra största betydelse blir sålunda en bedömning av den framtida
utvecklingen, då det gäller att successivt avveckla krisåtgärderna eller
ersätta dem med mera permanenta politiska ingripanden. Därvidlag gäller
det ju, i den mån den akuta krisen övervinnes, att främja näringslivets anpassning
efter nya förutsättningar. Exempelvis torde vissa delar av vårt
land på grund av ändrade råvaruförutsättningar eller minskad efterfrågan
på vissa produkter under de närmaste årtiondena visa sig mindre lämpade
för ekonomisk verksamhet än tidigare varit fallet. Vill man ej rekommendera
en varaktig sänkning av levnadsstandarden för befolkningen inom dessa
områden, kan en överflyttning av arbetskraft till andra näringar och distrikt
visa sig ofrånkomlig. Lika tydligt är det, att en sådan överflyttning kan och
i vissa fall bör befordras genom offentliga åtgärder. Dessas tillrättaläggande
förutsätter emellertid, att man kan något så när bedöma var utsikterna
äro bäst för framtida expansion av produktion och omsättning, överhuvud
taget torde det för hela näringspolitiken liksom för det enskilda företaget erbjuda
särskilt intresse att bedöma efterfrågans framtida riktning och omfattning,
t. ex. örn ett tiotal år. Det är ej omöjligt att vinna en viss kunskap
härom. Under senare årtionden har realinkomsten per arbetande individ i
Sverige stigit med i genomsnitt 1—2 % per år. Man kan diirför antaga alternativt
att inkomstnivån år 1945 ligger 10 % och 20 % högre än för närvarande.
Efter att lia undersökt olika befolkningsgruppers konsumtionsvanor,
kan man under hänsynstagande lill befolkningens sannolika storlek,
32
Kunni. Maj:ts proposition nr 215.
åldersfördelning, familjetyper m. m., bedöma efterfrågans storlek i fråga örn
vissa viktiga grupper av konsumtionsvaror och tjänster. Härav kunna vissa
slutsatser dragas rörande expansionsmöjligheterna för den svenska produktionen,
ehuru givetvis stora ovisshetsmoment ej kunna undgås, t. ex. i fråga
örn inverkan av nya produkter och av ändringar i förhållandet till andra
länders näringsliv. Ovisshet på sistnämnda punkt spelar dock ej fullt så
stor roll som ofta antages, enär den alldeles övervägande delen av den svenska
produktionen av varor och tjänster sker för hemmamarknaden. Undersökningar
av denna art kunna tjäna till ledning exempelvis vid ett ifrågasatt
offentligt stöd åt nya enskilda initiativ, då det givetvis är av betydelse
att utsikterna för ifrågavarande företagsamhet kunna bedömas med ledning
av de allmänna utvecklingstendenserna inom näringslivet. På så sätt torde
det dessutom i vissa fall låta sig göra att på ett ur allmänna synpunkter
gynnsamt sätt befordra en sådan lokalisering av den nya verksamheten, att
denna icke blott blir ekonomiskt effektiv utan även bidrager till en minskning
av allvarliga sociala svårigheter.
Några ekonomisk-politiska problem.
Mot bakgrund av denna allmänna motivering — som endast i förbigående
belysts med exempel — skall i det följande några av de viktiga problem närmare
vidröras, för vars behandling inom den ekonomiska och sociala politiken
kunskap örn dessa utvecklingstendenser förefaller särskilt betydelsefull.
På åtskilliga punkter lia värdefulla undersökningar, ehuru av mera
tillfällig karaktär, under senare år utförts i värt land. Ue synas emellertid
böra inordnas i ett större sammanhang och metodiskt fullföljas.
1. Transportväsendets utbyggnad. Frågor rörande järnvägselektrifiering,
vägbyggnader, brobyggnader m. m. måste bedömas med hänsyn till det väntade
framtida trafikbehovet inom och mellan olika distrikt, vilket i sin tur
sammanhänger med näringslivets framtida inriktning inom resp. områden.
Behovet av riksvägar och av mer eller mindre dyrbara och varaktiga former
för väganläggningar beror exempelvis i hög grad på dylika faktorer.
2. Näringspolitiken. Vilka näringsgrenar böra särskilt uppmuntras? Under
vilka förutsättningar bör ökat skydd mot utländsk konkurrens beredas
den ena eller andra produktionsgrenen eller redan bestående skydd eventuellt
sänkas? Vilken ställning bör stat och kommun på lång sikt intaga till
företag, som för närvarande äro oräntabla men vars uppehållande tills vidare
förefaller motiverat av hänsyn till att befolkningen i trakten eljest
skulle råka i ett allvarligt nödläge, vilket skulle föranleda dyrbara sociala
hjälpåtgärder? Vilka möjligheter finnas att påverka lokaliseringen av nya
industrier för absorption av ledig arbetskraft, vars överflyttning möter på
svårigheter av ekonomisk och social art?
3. Arbetslöshets- och sysselsättningspolitiken pä lång sikt. I de fall då
överflyttning av arbetskraft från ett område till ett annat anses önskvärd och
möjlig, hur bör då denna tillrättaläggas samt yrkesutbildning och yrkesrådgivning
i samband därmed ordnas? I vad mån bör hänsyn till väntade ekonomiska
förändringar tagas vid planering av de offentliga arbetena och anläggningarna,
deras lokalisering och art? f-<
4. Bostadsproduktionen. På vilka platser och inom vilka områden bör
bostadsproduktionen särskilt uppmuntras? Vilka konsekvenser för frågan
örn önskvärda bostadstyper ha framtida förskjutningar i befolkningens ålderssammansättning,
sannolika familjestruktur och levnadsstandard samt
förändringar i produktionens tekniska förutsättningar?
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
33
5. Den kommunala finanspolitiken. Inom vilka områden bör en upplåning
för kommunal affärsverksamhet och sociala inrättningar av olika slag ske
med särskild försiktighet?
Allmänna riktlinjer för ovan berörda trendanalys.
Utom de här nedan berörda mera allmänna tendenserna tarva givetvis en
rad andra närmare belysning, t. ex. de tekniska utvecklingstendenserna på
vissa områden. Av uppenbar betydelse torde emellertid följande vara:
A. Den ekonomiska verksamhetens riktning och omfattning i Sverige under
senare årtionden.
1. Befolkningens storlek samt ålders- och yrkesfördelning vid olika tidpunkter.
2. De skilda näringsgrenarnas absoluta och relativa betydelse.
3. Ökningen av produktionen per individ inom olika näringsgrenar.
4. Organisationsformernas förändring, bl. a. monopoliseringstendenserna
samt de ekonomiska och tekniska företagsenheternas storlek inom
olika näringsgrenar.
B. Den ekonomiska verksamhetens lokalisering i Sverige under senare årtionden.
1. Befolkningens lokala fördelning åren 1900, 1910, 1920, 1930 och 1935.
En analys av de förändringen framdrivande krafterna, t. ex. »urbaniseringens»
art. Materialet uppdelas så att det belyser yrkesfördelningen
i dess förhållande till förskjutningar i lokaliseringen.
2. Produktionens lokalisering åren 1920, 1930 och 1935 med särskild
hänsyn till utvecklingstendenserna. (Enligt kommerskollegii företagsmaterial.
) Lokaliseringen för olika näringsgrenar beaktas givetvis.
C. Förskjutningar inom den svenska konsumtionen under senare årtionden.
1. Produktion plus import minus export av konsumtionsvaror vid olika
tidpunkter.
2. Konsumtionen inom olika befolkningsgrupper enligt hushållsböckerna.
Med hjälp dels av sådana undersökningar, baserade till största delen på
redan förefintligt material, och dels av erforderliga specialundersökningar,
kunna prognoser ställas för framtiden. EtU exempel härpå är den bedömning
av den framtida råvaruförsörjningen inom skogsindustrierna som gjorts
av skogssakkunniga. En liknande prognos torde kunna göras även för vissa
andra näringsgrenar. Bl. a. torde de framtida förutsättningarna för den svenska
produktionen av animaliska livsmedel och vissa andra konsumtionsvaror
kunna bedömas efter en utredning av ovan berörda förhållanden.
Ifrågasatta trendundersökningars utförande.
Undersökningar av detta slag kunna ej utföras av en tillfällig kommitté
sorn arbetar ett eller ani t år. Ett tillfredsställande resultat kan upnås endast
så småningom genom ett fortsalt kontinuerligt arbete med hithörande
svåra problem. Även örn det statistiska materialet i vissa hänseenden iir mycket
bra, lider det på andra punkter av stora svagheter och företer betydande
luckor. Först sedan dessa brister avhjälpts finnas förutsättningar för en tillfredsställande
framtidsbedömning. Endast så småningom erhålla de perso
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
ner, som bearbeta materialet, den kännedom om utvecklingen, att de bli i
stånd att fullt utnyttja detsamma. Härtill kommer att det blir ständigt nya
frågor som från den ekonomiska politikens och andra utgångspunkter komma
att behöva ställas till ledningen av dylika trendundersökningar. Dessa
torde därför böra omhänderhavas av något permanent organ, vari nationalekonomisk
och statistisk sakkunskap är representerad och som har möjlighet
till råd och upplysningar från sakkunskap av andra slag. De sakkunniga
anse sig icke böra ingå på frågan om den lämpligaste organisationen av ett
dylikt organ, vilken fråga torde böra upptagas till behandling i ett större sammanhang.
Kungl. Mcij.ts proposition nr 215.
35
Bilaga B.
P. M.
angående organisationen av fortlöpande konjunkturundersökningar
i vissa främmande länder.
Det mest kända utredningsorganet är i Tyskland Institut fur Konjunkturforschung
i Berlin, en självständig institution som emellertid
delvis finansieras med statsmedel. Institutets arbete baseras väsentligen på
material sammanställt av Statistisclies Reichsamt; i förbigående må nämnas
att institutet och Reichsamt tidigare voro förenade under samma ledning.
Institutet insamlar dock även eget material. Resultaten av institutets
verksamhet framläggas i en kvartals- och en veckopublikation samt i särskilda
monografier. Vissa undersökningar för statliga myndigheters räkning
publiceras icke. Omfattningen av institutets utredningsarbete och
publikationsverksamhet har gjort det nödvändigt att arbeta med en stor stab
av fackmän.
Ekonomiskt utredningsarbete utföres även inom Reichsbank, som
rymmer en omfattande organisation för ändamålet. Inom banken bearbetas
föreliggande material ur för banken centrala synpunkter. Arbetet utföres
av personal rekryterad bland bankens ordinarie arbetskrafter, som emellertid
i stor utsträckning äga ekonomisk skolning. Resultaten av utredningsarbetet
offentliggöras ej. Av den nära kontakt, som finnes mellan
Reichsbank och Wirtschaftsministerium torde följa, att inom banken utförda
undersökningar komma även regeringen till godo.
Statistisches Reichsamt framstår helt såsom ett materialsamlande
verk. Reichsamt bedriver en mycket omfattande publiceringsverksamhet,
som emellertid icke omfattar materialanalys eller ekonomiska utredningar.
Värdefullt arbete till belysande av den ekonomiska utvecklingen utföres
även utanför ovannämnda institutioner. Intresse påkallar här närmast den
verksamhet, som bedrives av informationsavdelningen inom Reichskreditgesellschaft.
Resultaten av det där utförda arbetet, som i första
hand tar sikte på bankens egna behov, framläggas i en halvårspublikation, i
flera avseenden jämförlig med konjunkturinstitutets kvartalsöversikter.
Ledningen av det ekonomiska utredningsarbetet i Holland är koncentrerad
hos Centrale Corn m issie voor de Statistiek. I kommissionen
sitta chefen för Centraal Bureau voor de Statistiek, presidenten för
Nederlandsche Bank och representanter för den centrala statsförvaltningen
samt även för några kommuner. Kommissionens uppgift är att reglera samarbetet
mellan de olika statistiska organen. Dess tillstånd fordras för uppläggandet
av statistiska arbeten. Den kan även själv taga initiativ till statistiska
undersökningar.
Det egentliga utredningsarbetet utföras inom Central Bureau voor de Statistiek,
Nederlandsche Bank, Nederlandscli Economisch Instituut samt Nederlandsch
Instituut voor Efficiency.
Statistiska centralbyrån utger — utom en årsbok och andra
rent statistiska publikationer — bland annat en regelbunden översikt över
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
konjunkturläget i Nederländerna. Delvis utformas denna översikt med hjälp
från det egentliga konjunkturinstitutet, Nederlandsch Economisch Instituut.
Omvänt biträder centralbyrån med viss materialbearbetning inom konjunkturinstitutet.
Konjunkturinstitutet står under ledning av professorerna vid
handelshögskolan i Rotterdam. Sedan någon tid är institutet koordinationscentral
för de institutioner som helt eller delvis arbeta med ekonomiska frågor.
Vid sidan av monografier och månadspublikationen de Economist ger
institutet ut en veckoöversikt samt en månatlig ekonomisk-statistisk berättelse.
Informationsavdelningen inom Nederlandsche Bank står i nära
kontakt med statistiska centralbyrån, i synnerhet vid studiet av konjunkturutvecklingen,
och biträder övriga institutioner med all sådan konjunkturstatistik
som avser kapital- och penningmarknaden samt valutaförhållanden
etc. Bankens utredningsarbete, som Iedes av en fackutbildad nationalekonom,
utföres av tre tjänstemän med vetenskaplig skolning. Det tar företrädesvis
fasta på bankens egna behov.
Nederlandsch Instituut voor Efficiency, slutligen, arbetar
med marknadsanalys och därmed sammanhängande konjunkturfrågor.
I institutet är Nederlandsche Banks informationsavdelning företrädd.
Huvudorgan för det statistiska arbetet i Belgien är 1''0 ffice central
de Statist! q ue, vilket grundades för ett par år sedan för att hos sig
centralisera huvudparten av den genom statsförvaltningen insamlade statistiken.
Centraliseringen är ännu icke fullständigt genomförd.
Det ekonomisk-statistiska arbetet har till en väsentlig del vuxit fram inom
Banque nationale de Belgique, som alltjämt utövar betydelsefulla
funktioner på den ekonomiska statistikens område. Arbetet inom banken
Indes av tre nationalekonomer, vilka planlägga materialinsamling och
materialbearbetning samt i förekommande fall verkställa tolkningen av det
statistiska materialet.
Nationalbanken publicerar varannan månad en konjunkturöversikt, baserad
på rapporter från avdelningskontoren rörande det ekonomiska läget inom
respektive distrikt. Rapporterna ta i synnerhet sikte på betydelsefulla förändringar
inom den industriella sfären. Något egentligt konjunkturanalytisk
t arbete utföres icke inom banken. Nationalbankens ekonomer lia emellertid
nära kontakt med konjunkturinstitutet vid universitetet i Louvain, som
är inriktat på dylika uppgifter.
Det ekonomiska institutet i Louvain är en akademisk
institution, som vuxit fram parallellt med utvecklingen av det statistiska arbetet
inom nationalbanken och i viss mån synes ha fungerat som ett vetenskapligt
komplement till denna institution. Här må nämnas, att den förutvarande
vicepresidenten i nationalbanken samtidigt var chef för Louvaininstitutet
och att en av bankens ekonomer är den effektive ledaren av institutets
arbeten. Verksamheten vid institutet bedrives i stor utsträckning med hjälp
av stipendiater från universitetet.
I dagarna har i Belgien tillsatts ett Conseil supérieur des Finances.
^ Organisationen är av teknisk och rådgivande karaktär och skall
avgiva utlåtanden i frågor, som underställas densamma av finansministern.
Rådet består av tjugufem ledamöter, av vilka feni äro självskrivna. Till sistnämnda
kategori höra bland andra nationalbankens president och överpresidenten
i räkenskapsverket.
Som centralt utredningsorgan i konjunkturfrågor arbetar sedan några år i
Schweiz en Kommission f ii r Konjunkturbeobachtung.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
37
I kommissionen sitta företrädare för Eidgenössisches Statistisches Arnt, Bundesamt
flir Industrie, Gewerbe und Arbeit, de schweiziska förbundsbanorna,
nationalbanken och Eidgenössische Oberzolldirektion, samt vidare representanter
för ledande arbetare-, arbetsgivare- och lantbrukareorganisationer.
Kommissionen publicerar periodiska meddelanden rörande det ekonomiska
läget i Schweiz samt monografier i speciella frågor. Den studerar vidare metoderna
för konjunkturanalys samt leder arbetsfördelningen mellan olika statistiska
verk.
Vid sidan av konjunkturkommissionen arbetar en prisbildning skommission,
vars uppgift är marknadsundersökningar och priskontroll.
Ett regeringsförslag av år 1935 om inrättande av ett ekonomiskt råd har
icke realiserats.
Regeringen arbetar även med stöd av speciella ekonomiska konferenser
och sakkunnigutredningar.
Nationalbanken är företrädd icke endast i ovan nämnda institutioner
utan även vid flertalet ekonomiska konferenser. Banken anlitas i stor
utsträckning av regeringen jämväl genom egna utredningar.
I motsats till vad som är fallet i ovan behandlade länder möter i England
lika litet som i de nordiska länderna någon fast organiserad ekonomisk
utredningsverksamhet. Man arbetar i England i stor utsträckning med utredningar
från fall till fall genom kommittéer, enquéter och departementalsakkunniga.
Materialinsamlingen sker i allt väsentligt genom ministerierna och
deni underordnade verk. I stigande grad bearbetas emellertid material insamlat
genom enskilda näringsorganisationer.
Det enda rent statliga organ, som i detta sammanhang är av intresse är
Economic Advisory Council, en kommitté med premiärministern
som ordförande och ministrar, industriledare, ekonomer etc. som medlemmar.
Rådet har ett litet, för ekonomiska utredningsuppgifter högt kvalificerat
sekretariat. Någon större praktisk betydelse torde rådet icke ha erhållit.
Med hänsyn till Bank of Eng 1 a n d’s ställning som enskild institution
äro dess informationsavdelningar visserligen formellt icke att betrakta som
statliga organ. Reellt sett fungera de dock som sådana både på grund av sin
betydelse för penningpolitikens utformning och emedan banken står även
finansdepartementet till tjänst med utredningar i vissa ekonomiska frågor.
Utredningsarbetet bedrives inom två sektioner, en för utlandet och en för
England. Avdelningarna utföra icke egentliga konjunkturanalytiska undersökningar.
Arbetet sker också väsentligen med hjälp av personal, rekryterad
från övriga avdelningar inom banken. Två fackekonomer inneha emellertid
ledande befattningar och en matematisk statistiker tjänstgör inom sektionen
för utredningar rörande läget i England.
Banken publicerar månatligen en Statislical Summary, som innehåller dels
vissa fortlöpande serier dels — i form av tabeller och diagram ulan kommentar
— resultaten av specialundersökningar.
Ett rent enskilt organ är London and Cambridge Economic
Service, vilket arbetat i något tiotal år efter linjer i huvudsak parallella
med dem, som karakterisera verksamheten vid konjunkturinstitutet i Harvard.
Instilulioncn, som är av mycket blygsam omfattning och väsentligen
utnyttjar tillfällig arbetskraft, står under ledning av representanler för Londons
och Cambridge^ universitet. Det publicerar månadsöversikter över läget
i olika länder, kvartalsvis kompletterade med mera omfattande redogörelser.
Dessutom utges monografier i speciella frågor.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215.
■1
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
I övrigt finnas två enskilda institutioner, som arbeta huvudsakligen med
långtidsproblem, nämligen Survey of Life and Labour inom London
School of Economics samt studiegruppen Political and Economic
Plänning.
Något egentligt konjunkturinstitut finnes icke i Danmark. Det Statistiske
Departement framlägger emellertid i Statistiske Efierretninger
(c:a 55 årliga meddelanden) resultaten av undersökningar även rörande konjunkturerna.
Försök till en årlig konjunkturanalys med därå grundade prognoser
lia gjorts, men dessa försök ha ofta utsatts för kritik.
En enskild institution är Institutet for Historie og Samfundsekonomi.
Institutets arbete är väsentligen inriktat på långtidsproblem
i deras historiska aspekt oell sysslar icke med fortlöpande konjunkturiakttagelser.
Nationalbanken saknar egentlig informationsavdelning. De utredningar
som där verkställas ske uteslutande för bankens räkning.
I Danmark finnes slutligen även ett Stats ministeriets 0 k o n o m is
k e Rand. Detta har emellertid aldrig utövat några viktigare funktioner.
1 Norge är läget ungefär detsamma som i Danmark. Den statistiska
centralbyrån arbetar icke med egentliga utredningsuppgifter utan framstår
väsentligen som ett materialsamlande verk. Norges bank har tjänstemän
arbetande med informationsuppgifter, men deras verksamhet är närmast
orienterad efter bankens interna behov. Det ekonomiska institutet
vid Oslo universitet sysslar icke med fortlöpande konjunkturundersökningar
och arbetar icke heller för statsförvaltningens räkning. Institutets
verksamhet avser i stor utsträckning rena metodfrågor.
Statistiska centralbyrån är även i Finland väsentligen ett materialsamlande
verk.
Inom Finlands bank utföras däremot ekonomiska utredningar under
ledning av fackutbildade tjänstemän. Undersökningarna orienteras närmast
efter bankens egna behov och till stöd för de speciella informationsuppgifter,
bankens Monthly Bulletin är avsedd att fylla. Dock utföras arbeten
även för regeringens räkning. Bankens experter ha vidare varit medlemmar
av olika kommittéer eller deras sekretariat.
Till slut må nämnas, att de ovan icke berörda länder, där ekonomiska institut
för närvarande finnas inrättade, äro Bulgarien, Estland, Frankrike,
Förenta staterna, Italien, Japan, Kina, Polen, Rumänien, Spanien, Ungern
och Österrike. I en del fall ha dock institutionerna i dessa länder endast
rent vetenskapliga uppgifter.
Översikten över den ekonomiska utredningsverksamheten i utlandet ger
vid handen, att man mycket allmänt känt det behov av förbättrad ekonomisk
information, vilket av arbetslöshetsutredningen åberopats såsom motiv
för dess förslag och som vitsordats även i ett flertal utlåtanden över detta.
Det insamlade materialet är ägnat att belysa de olika vägar man beträtt för
att nå en lämplig kombination av vetenskaplig och administrativ verksamhet.
Ett gemensamt drag av intresse är den vikt som synes tillkomma utredningsarbetet
inom respektive centralbanker.
366581. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar. a1 i texten
- SU 1936:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten