Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar

1936-03-06 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:215, Angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215•

1

Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till fortlöpande

konjunkturundersökningar; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under sjunde huvudtiteln

(sid. 72) föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till fortlöpande konjunkturundersökningar

för budgetåret 1936/1937 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Vid anmälan av detta ärende erinrade jag om att arbetslöshetsutredningen

i sitt den 30 november 1934 avgivna slutbetänkande (bet. II, Åtgärder mot

arbetslöshet, Statens offentliga utredningar 1935: 6, sid. 286 ff.) lill överBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

vägande upptagit frågan om åvägabringande av en förbättrad ekonomisk

information samt föreslagit inrättandet av ett organ med uppgift att verkställa

vissa ekonomiska utredningar.

över arbetslöshetsutredningens förslag hade infordrade utlåtanden avgivits

av ett flertal ämbetsverk och myndigheter. Ytterligare utredning syntes

emellertid erforderlig, innan den sålunda väckta frågan örn organiserande

av fortlöpande konjunkturundersökningar kunde underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

Ärendet har nu blivit föremål för närmare utredning. Resultaten av denna

ha framlagts i en inom departementet upprättad promemoria, för vars innehåll

jag här torde få redogöra.

I promemorian erinras inledningsvis om att i Sverige saknas en motsvarighet

till de vetenskapliga och administrativa institutioner med uppgift att följa

den ekonomiska utvecklingen och lämna information rörande konjunkturläget,

som under senare år vuxit fram i ett flertal andra länder. Tanken på

ett genom statsmakternas försorg organiserat ekonomiskt institut vore dock

gammal i Sverige. I den översikt över frågans utveckling, som arbetslöshetsutredningen

lämnade i sitt slutbetänkande, anförde utredningen:

Redan före kriget hade frågan örn ett utbyggande av den ekonomiska

statistiken för konjunkturanalytiska syften varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Ett resultat härav var, att den publikation, Kommersiella

Meddelanden, vilken kommerskollegium enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut började utgiva år 1914, redan från början omfattade en månatlig ''konjunkturöversikt’,

vilken i tabellarisk form innehöll åtskilliga för konjunkturbedömningen

betydelsefulla data. Denna översikt, vilken successivt utbyggdes,

fick emellertid av olika skäl icke den betydelse, som ursprungligen

avsetts. I främsta rummet torde detta lia berott på den omvälvning av alla

ekonomiska förhållanden, som världskriget medförde och som för flera år

försvårade en konjunkturanalys.

Under de sista krigsåren och tiden därefter aktualiserades ånyo tanken

på en statligt organiserad ekonomisk upplysningsverksamhet. Initiativen

ledde dock först i samband med 1920/21 års kris till en förnyad prövning

från statsmakternas sida. Under trycket av denna kris stegrades det allmänna

intresset för hithörande spörsmål i Sverige liksom i övriga av depressionen

berörda länder. Det är ingen tillfällighet, att de flesta av de stora

konjunkturinstituten i utlandet togo fastare form först kring denna tidpunkt.

Resultatet av de nya initiativen blev i Sverige kvartalspublikationen Ekonomisk

Översikt, vilken, efter att till en början ha utarbetats relativt självständigt,

senare överläts på kommerskollegii statistiska byrå som en av dess

ordinarie arbetsuppgifter. Som bekant innehåller denna publikation en omfattande

sammanställning av statistiskt material till belysning av det ekonomiska

läget inom och utom landet. Kommentaren till detta material har

emellertid endast karaktären av allmänna orienterande notiser; en materialbearbetning

åsyftas icke och skulle med nödvändighet kräva större resurser

än dem, vilka nu stå till förfogande.

I fortsättningen av promemorian redogöres närmare för arbetslöshetsutredningens

förslag till organisation av den ekonomiska utredningsverksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215. <J*

Med utgångspunkt från de krav på ökad kännedom om näringslivets och

arbetsmarknadens läge som en ekonomisk politik efter av utredningen angivna

linjer ställer, hade arbetslöshetsutredningen kommit till den uppfattningen,

att man som ett led i den föreslagna arbetslöshetspolitiken borde

inrätta ett organ, med uppgift att till de statliga och kommunala myndigheternas

tjänst följa den ekonomiska och sociala utvecklingen samt göra den

mera ingående materialbehandling till ledning för ekonomiskt-politiska avgöranden,

som kunde visa sig behövlig och som i brist på en institution, inriktad

på dylika uppgifter, i regel skulle nödvändiggöra tidsödande specialutredningar.

Utöver den förbättring av beredningen av ekonomiskt-politiska

frågor, som en dylik utbyggnad av förvaltningsorganisationen kunde väntas

möjliggöra, hade den synts utredningen vara ägnad att främja en utveckling

i riktning mot större enhetlighet i den ekonomiska politiken; avgöranden av

vikt träffades för närvarande av ett flertal av varandra oberoende organ,

vilkas åtgärder skulle bli mera samstämda, örn de kunde grundas på en

enhetlig, mera fullständig prövning av utvecklingstendenserna inom näringslivet

och på arbetsmarknaden.

Beträffande det föreslagna utredningsorganets uppgifter hade arbetslöshetsutredningen

i övrigt anfört:

Örn en institution av angivet slag närmast skulle tillhandagå det allmänna

med de upplysningar, varav behov yppar sig vid ekonomiskt-politiska avgöranden,

synes man som första led i utredningsorganets uppdrag få tänka sig,

alt det på begäran av exempelvis cheferna för finans-, handels-, resp. socialdepartementet,

bankofullmäktige, riksgäldsfullmäktige, förlikningsman i arbetstvister

o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar och undersökningar

som påkallades. Institutionen skulle därvid lia rättighet att av de

statliga verken begära de upplysningar och den statistik, som den prövade

erforderliga. Den skulle vidare givetvis beakta även av privata institutioner

samlat material. Med en fixering av uppdraget i denna riktning skulle man

ernå, icke endast att det allmänna snabbt erhölle ett så gott sakligt underlag

för sina avgöranden, som stöde att vinna, utan även att de statistiska och

administrativa verkens uppmärksamhet inriktades på de speciella önskemål,

som ur ekonomiskt-politisk synpunkt kunna ställas på av deni insamlat och

publicerat material. Vidare kunde nian nied den föreslagna organisationen

hoppas vinna, att en del synnerligen betydelsefullt ekonomiskt-statistiskt

material, som insamlats av enskilda institutioner nion vars natur är sådan, att

uppgiftslämnarna önska att resultaten skola hallas hemliga, skulle kunna

göras tillgängligt för ett dylikt opolitiskt utredningsorgan.

Utredningsorganets uppdrag skulle eventuellt även få tänkas omfatta en

fortlöpande analys av den ekonomiska utvecklingen och i öviigt sadant

självständigt forskningsarbete, som prövas nödvändigt, för att det på ett

snabbt och i sak tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra begärda undersökningar.

Organets uppgift skulle på denna punkt i stort sett sammanfalla

med den, som i allmänhet tillkommer konjunkturinstituten. En olikhet ligger

dock däri, att även forskningsarbetet i allt väsentligt skulle inriktas mot

uppgifter av central betydelse för bedömandet av den ekonomiska politikens

förutsättningar och verkningar. Givetvis vore det tänkbart, att man

skulle tillgodose önskemålen örn vidgad ekonomisk information genom att

kräva, att utredningsorganet dessutom publicerade fortlöpande konjunkturredogörelser

liknande dem, som utgivas av de utländska konjunkturinstitu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ten. Som kommittén redan framhållit, synas dock redan utkommande publikationer

på ett tillfredsställande sätt lämna upplysningar örn det ekonomiska

läget. Örn utredningsorganet skall kunna fylla sina maktpåliggande

centrala uppgifter, utan att det erhåller en mera omfattande och dyrbar organisation,

torde det vidare vara olämpligt att onödigtvis tynga det med

arbetsuppgifter, vilka från kommitténs utgångspunkter framstått såsom

mindre väsentliga. Det betydelsefulla synes kommittén vara, att en fortlöpande

konjunkturanalys göres till det allmännas tjänst, icke att resultaten

av denna analys publiceras.

Med hänsyn till önskvärdheten av att det föreslagna organet erhölle så

nära kontakt med statsförvaltningen som möjligt och utåt kunde framträda

med den auktoritet, som tillkomme en statlig institution, hade utredningen

funnit lämpligast, att organet infogades i den statliga administrationen antingen

som ett självständigt verk eller som en avdelning i något redan bestående

ämbetsverk.

Till förmån för att den nya institutionen utformades såsom en avdelning

i något av de centrala ämbetsverken talade enligt utredningens uppfattning,

att dess arbete då kunde fullgöras i omedelbar kontakt med den löpande

administrativa och politiska verksamheten. Utredningen påpekade även

lämpligheten av att organet under själva organisationstiden, då verksamheten

med nödvändighet måste bedrivas mera försöksvis, kunde arbeta inom

ramen av ett redan bestående ämbetsverk och med stöd av de resurser, varöver

detta förfogade.

De verk, till vilka utredningen fann en anknytning möjlig, voro kommerskollegium,

socialstyrelsen och riksbanken. Med åberopande av den ståndpunkt

förstnämnda båda verk intogo, då en likartad utvidgning av verkens

arbetsuppgifter vid ett tidigare tillfälle ifrågasattes, och med hänvisning till

att viss utredningsverksamhet redan påginge inom riksbanken, föreslog arbetslöslietsutredningen,

att möjligheten av en utvidgning och fastare utformning

av riksbankens verksamhet på ifrågavarande område skulle upptagas

till prövning.

över arbetslöshetsutredningens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

av socialstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,

kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige

i riksgäldskontoret. Kommerskollegium har i ärendet inhämtat yttranden

från Sveriges industriförbund, samtliga handelskamrar i riket, järnkontoret,

kooperativa förbundet, svenska trävaruexportföreningen och Sveriges allmänna

exportförening, samt socialstyrelsen från landsorganisationen och

svenska arbetsgivarföreningen.

I detta sammanhang vill jag även nämna, att den av arbetslöslietsutredningen

väckta frågan berörts jämväl av sakkunniga för vissa utredningar

rörande Sveriges ekonomiska läge i en den 18 december 1935 avlämnad promemoria

rörande ekonomiska och sociala trendundersökningar, vilken såsom

bilaga torde få fogas till denna proposition (bilaga A).

I den inom departementet upprättade promemorian lämnas i huvudsak

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårts proposition nr 215.

följande sammanfattning av de viktigare synpunkter som framförts i berörda

utlåtanden:

Behovet av fortlöpande utredningar rörande konjunkturläget

m. m. till de statliga och kommunala myndigheternas tjänst

har vitsordats av ett flertal av de hörda myndigheterna.

Så anför exempelvis kommerskollegium, att de under efterkrigstiden i

mycket ändrade förutsättningarna för landets näringsliv i förening med det

allmännas alltmera omfattande och mångsidiga ingripande pa det ekonomiska

och sociala området uppenbarligen skapat ett behov av ökad och fördjupad

ekonomisk information främst till ledning vid berörda offentliga

verksamhet men även till tjänst för näringslivet självt. Det statistiska upplysningsmaterialet

beträffande viktiga sidor av det ekonomiska livet motsvarar

icke föreliggande behov och de organisatoriska förutsättningarna för

bedrivande av en tillfredsställande informationsverksamhet äro i vissa hänseenden

otillräckliga och bristfälliga. Kommerskollegium hälsar därför arbetslöshetsutredningens

initiativ med tillfredsställelse. Innan bestämd ståndpunkt

kan fattas, anser kollegium likväl en närmare utredning påkallad.

Därvid bör i första hand prövas, huruvida tillräckliga skäl finnas för skapandet

av ett nytt särskilt utredningsorgan eller örn förslagets syfte möjligen

skulle kunna vinnas på någon enklare väg.

Riksräkenskapsverket vill för sin del vitsorda behovet av en förbättrad

ekonomisk information rörande konjunkturutvecklingen och därmed sammanhängande

problem samt finner det vara en angelägenhet av stor vikt

att särskilda åtgärder vidtagas för åstadkommande av en mera tillfredsställande

konjunkturanalys än som hittills framgått av det offentliga utredningsarbetet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ange sig vara av den uppfattningen,

att den av arbetslöshetsutredningen föreslagna organisationen skulle

kunna bliva till stor nytta, och fullmäktige i riksbanken anföra, att ehuru

behov för riksbankens del icke föreligger av ett nytt organ tor ekonomisk

information, så känna fullmäktige likväl från riksbankens egen verksamhet

behovet av vidgad information för vissa statliga myndigheter, vilka i motsats

till riksbanken icke förfoga över en egen statistisk avdelning. Även

enligt statistiska centralbyråns uppfattning har ett offentligt utredningsorgan

med uppgift att till de statliga och kommunala myndigheternas tjänst

följa den ekonomiska och sociala utvecklingen en betydelsefull uppgift att

fylla.

Socialstyrelsen och statskontoret vitsorda likaledes informationsbehovet

men lia icke ansett detta motivera en organisatorisk nybildning. Sålunda

har socialstyrelsen anfört att, ehuru en offentlig utrednings- och forskningsverksamhet

har en betydelsefull uppgift att fylla, så är det likväl en annan

fråga huruvida ett särskilt organ behöver tillskapas tili'' detta ändamål. Savin

nu kan bedömas torde det få anses både opraktiskt och oekonomiskt att

nu förlägga någon del av denna verksamhet till vare sig ett fristående verk

eller, såsom av arbetslöshetsutredningen föreslagits, till en nyskapad avdelning

i riksbanken. Statskontoret anför, att ehuru verket icke vill förneka,

att behov av ökad ekonomisk upplysningsverksamhet från det allmännas

sida kan föreligga, så gå dock de av utredningen i sådant avseende anförda,

vagt skisserade önskemålen, såvitt ämbetsverket kan finna, längre än sorn

är behövligt. Ämbetsverket ifrågasätter, huruvida nämnda önskemål, därest

de bleve, förverkligade, komma alt motsvara de kostnader som säkerligen

skulle uppstå. Vad sorn enligt statskontorets mening kräves, är i främsta

rummet, att nuvarande resurser på bästa sätt utnyttjas och särskilt att

ett vidgat samarbete kominer lill stånd mellan de .skilda organ för ekonomisk

upplysning, som redan verka pä olika områden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Större meningsskiljaktigheter rörande behovet av vidgad informationsverksamhet

göra sig gällande i de yttranden som genom socialstyrelsens och kommerskollegii

försorg infordrats från enskilda korporationer och institutioner.

Medan landsorganisationen anför, att det av arbetslöshetsutredningen föreslagna

institutet skulle kunna vara till verksam hjälp, när det gäller att avgöra, i

vilket stadium av konjunkturen man befinner sig, så anser svenska arbetsgivarföreningen,

att arbetslöshetsutredningen å ena sidan givit för stora proportioner

åt det statliga utredningsbehovet och överskattat värdet av den föreslagna

anordningen, å andra sidan underskattat de för näringslivets utövare icke

önskvärda konsekvenserna av den statistikens ansvällning, som kan väntas

bli följden av att ytterligare ett statistiskt organ växer fram. Industriförbundet,

i vars yttrande exportföreningen instämt, befarar, att om det föreslagna

institutet skall utföra alla slag av ekonomiska utredningar, av vilka de statliga

och kommunala organen kunna lia behov, så skulle det sannolikt snabbt

växa ut till sådana dimensioner som skulle göra det till ett efter våra förhållanden

stort ämbetsverk. Förslagets genomförande torde därför bli förenat

med sådana kostnader, att det icke synes kunna förordas. Örn utredningen

åsyftat allenast ett centralt organ för samling av material till belysande av den

ekonomiska utvecklingen så synes den av kommerskollegium under medverkan

av socialstyrelsen utgivna »Ekonomisk översikt» i detta avseende fylla

högt ställda anspråk. En konjunkturanalys med åtföljande prognos torde

närmast höra hemma på den vetenskapliga forskningens fält. Trävaruexportföreningen

ifrågasätter huruvida det icke, med hänsyn till att de problem

av ekonomisk och näringspolitisk natur, som tid efter annan bliva aktuella,

ofta äro av speciell natur, vore ändamålsenligt örn sådana problem undersöktes

från fall till fall. Fullmäktige i jernkontoret finna planerna i arbetslöshetsutredningens

betänkande så vagt avfattade, att det för närvarande icke

är möjligt att taga definitiv ställning till desamma. För den händelse utredningsorganets

huvudsakliga uppgift skulle bliva konjunkturforskning och sålunda

omfatta en konjunkturprognos, så ställa sig fullmäktige synnerligen

tveksamma till tanken. Faran av att ett statligt verk gör uttalanden rörande

det ekonomiska läget och dess framtidsperspektiv synes fullmäktige ligga i så

öppen dag, att den ej behöver närmare beröras. I motsats till senast berörda

institutioner finner kooperativa förbundet de av utredningen framlagda skälen

för upprättandet av ett statligt konjunktur- och utredningsorgan förtjänta

av beaktande.

Även bland handelskamrarna möta skiftande uppfattningar rörande informationsbehovet.

Medan handelskammaren i Karlstad anser behovet obestridligt

och handelskamrarna i Göteborg och i Norrbotten och Västerbotten

icke finna anledning till erinran mot förslaget samt även handelskammaren i

Gävle ger förslaget sitt stöd, lia avstyrkande utlåtanden avgivits av handelskamrarna

i Västergötland och norra Halland, Västernorrland och Jämtland,

örebro och Västmanland, Skåne samt Småland och Blekinge. Handelskammaren

i Stockholm, som icke direkt avstyrker förslaget, vill för sin del ifrågasätta,

huruvida man icke borde inskränka sig till att vidtaga åtgärder för

en komplettering av den ekonomiska statistiken på det fåtal punkter, där ett

behov därav verkligen föreligger.

I en del utlåtanden förekomma uttalanden örn arbetsfördelningen

mellan den föreslagna organisationen och redan arbetande ämbetsverk eller

utredningar, örn institutionens befattning med insamling av nytt statistiskt

material, institutionens skyldigheter att icke endast biträda statliga organ

utan därjämte verka för allmän information i ekonomiska frågor, institutionens

befogenheter i fråga örn planläggningen av det på olika verk fördelade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Metias proposition nr 225.

statistiska arbetet samt lämpligheten av att åt institutionen anförtros rent vetenskapliga

forskningsuppgifter. 1 regel lia de hörda ämbetsverken och organisationerna

emellertid förbigått dessa spörsmål, stundom med hänvisning

till det framlagda förslagets vaga utformning.

Kommerskollegium anför, att örn utredningens förslag skall förverkligas,

synes det erforderligt, att principerna för det nya organets infogande i det nuvarande

ekonomiska utredningsväsendet och avgränsningen av dess uppgifter

i förhållande till andra å samma område verksamma organs arbete i möjligaste

mån klarläggas. Kollegium utgår från att åt de centrala verken även i

fortsättningen komma att anförtros vissa undersökningar, vilket synes naturligt

med hänsyn till den sakkunskap och det upplysningsmaterial som inom

verken finnas samlade. I detta sammanhang påpekar kollegium även önskvärdheten

av att det nya organet erhåller icke endast tillfälliga utan även

mera permanenta uppgifter, vilket enligt kollegii mening utgör en förutsättning

för att utredningsorganet skall kunna organiseras pa ett sått som tryggar

dess funktionsduglighet.

Kollegium ifrågasätter, huruvida konjunkturanalytiska uppgifter lampa sig

för ett med den centrala statsförvaltningen samarbetande organ eller med

större fördel kunde förläggas till någon vetenskaplig institution. I alla händelser

kräves enligt kollegii mening en föregående noggrann planläggning av

denna del av arbetet.

Tveksam till lämpligheten av att åt det föreslagna organet skulle anfortros

även en fortlöpande konjunkturanalys ställer sig jämväl statistiska centralbyrån.

Socialstyrelsen, vilken uppfattat arbetslöshetsutredningens framställning sa,

att det nva organet skulle för det allmännas behov verkställa materialinsamlingar

och undersökningar på det ekonomiska och sociala området, anför

att hithörande uppgifter och arbeten förefalla att vara av det slag, att de bäst

och lämpligast låta sig ombesörja inom de ämbetsverk där de med hänsyn till

sitt sakinnehåll naturligen höra hemma. Styrelsen förordar därför, att den

utvidgade och förbättrade utredningsverksamhet rörande näringslivets och

arbetsmarknadens läge, som kan befinnas erforderlig, ombesörjes av kommerskollegium

respektive socialstyrelsen. Den fortlöpande konjunktui analys

och det i samband därmed stående forskningsarbete, som eventuellt skulle

komma att påkallas, torde måhända vid närmare prövning befinnas lämpligen

böra förläggas till någon enskild institution av mera vetenskaplig^ eller

fackmässig karaktär. Alternativt kan uppgiften tänkas anförtrodd at en

omorganiserad statistisk tabellkommission eller åt kommerskollegium. Särskilt

örn kollegium vid fullgörande av denna uppgift bereddes tillfälle att vid

behov kunna få samråda med, förutom socialstyrelsen, vederbörande organisationer

inom näringslivet samt nationalekonomisk och annan sakkunskap,

är sistnämnda anordning enligt styrelsens mening den ur praktisk och ekonomisk

synpunkt lämpligaste.

1 övrigt har endast riksräkenskapsverket utförligare behandlat fragan örn

avgränsningen av det föreslagna organets arbetsuppgifter. Enligt verkets

uppfattning bör insamlandet och bearbetningen av de statistiska uppgifter,

sorn erfordras för belysning av den ekonomiska och sociala utvecklingen,

verkställas av de myndigheter som normalt handhava hithörande uppgifter.

Det särskilda organ, som även riksräkenskapsverket anser böra komma till

stånd, bör enligt verkets mening handhava allenast själva inriktningen av

det åt de vanliga ämbetsverken anförtrodda statistiska utredningsarbetet.

Därjämte borde det ankomma på nämnda organ alt verkställa en sammanfattande

fortlöpande analys av den allmänna konjunkturutvecklingen och

utföra därmed sammanhängande forskningsarbete.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I nära samband med frågan om avgränsningen av det föreslagna organets

arbetsområde, står spörsmålet örn den organisation som synes mest ändamålsenlig

för utredningsverksamheten. Arbetslöshetsutredningen bär, såsom

ovan angivits, förordat, att utredningsarbetet anförtros åt en särskild

avdelning inom riksbanken. Flertalet av de hörda myndigheterna lia ansett

sig böra avstyrka detta förslag till lösning av organisationsfrågan.

Sålunda ha fullmäktige i riksbanken förklarat sig anse, att principiella

hinder föreligga att genomföra den av utredningen föreslagna anordningen,

för den händelse utredningen avser, att den nya avdelningen inom banken

skulle arbeta såsom ett verk inom verket, vilket på eget ansvar skulle träda

i direkt kontakt med övriga statliga myndigheter; tillmätes utredningsverksamhetens

oberoende avgörande vikt, är det enligt fullmäktiges mening

lämpligast att inrätta ett nytt självständigt verk.

Statskontoret finner det knappast lyckligt, örn det föreslagna organet,

vilket skulle utgöra den sammanhållande länken i det ekonomiska upplysningsarbete

som bedrives från myndigheternas sida, förlädes utanför den

under Kungl. Maj:t sorterande statsförvaltningen. Att bilda sig någon bestämd

mening örn den lämpligaste organisationen av det föreslagna organet,

är enligt kommerskollegii mening icke möjligt, förrän organets funktioner

närmare klargjorts. Redan nu synes det dock kunna sägas, att en förläggning

till riksbanken icke förefaller lämplig. Icke heller socialstyrelsen anser

sig kunna tillstyrka den föreslagna forsknings- och utredningsverksamhetens

förläggning till riksbanken. Statistiska centralbyrån finner de skäl

som av arbetslöshetsutredningen anförts för att utredningsuppgifterna skola

anförtros åt riksbanken föga övertygande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret däremot anse för sin del en anknytning

till riksbanken lämplig men understryka vikten av organiserat samarbete

närmast med kommerskollegium.

Riksräkenskapsverket förklarar, att ett relativt självständigt organ med

friare arbetsformer än de vanliga synes önskvärt för de berörda uppgifterna.

I likhet med socialstyrelsen har statistiska centralbyrån ansett en anknytning

av utredningsverksamheten till kommerskollegium närmast böra ifrågakomma.

I de av verken avgivna utlåtandena bringas statistiska tabellkommissionen

i erinran och ifrågasättes, huruvida icke kommissionens ställning i

berörda sammanhang bör upptagas till prövning. Kommerskollegium erinrar

om att de uppgifter, för vilka kommissionen inrättades, till följd av att kommissionen

icke kan anses fungera på tillfredsställande sätt ännu kvarstå olösta.

Närmast avser kollegium tryggandet av enhetlighet, planmässighet och samverkan

inom statistiken.

Även flertalet av de enskilda organisationer och institutioner, som yttrat

sig i frågan, ha vänt sig mot arbetslöshetsutredningens förslag att förlägga

utredningsverksamheten till riksbanken. Så anför exempelvis kooperativa

förbundet, att förbundet, vilket till fullo beaktat de skäl som av utredningen

anförts för en anknytning av verksamheten till riksbanken, likväl finner en

anknytning till kommerskollegium ur rent praktiska synpunkter vara att

förorda. Till stöd härför kunna åberopas bland annat kostnadssynpunkter

och hänsyn till uppgiftslämnarna. Fullmäktige i jernkontoret finna likaledes

en förläggning till kommerskollegium vara att föredraga framför en

anknytning till riksbanken.

Landsorganisationen har intet att erinra mot arbetslöshetsutredningens

förslag i berörda hänseende. Genom institutets anknytning till riksbanken

torde dess förbindelse med det aktuella ekonomiska läget i varje ögonblick

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

9

bli väsentligt livligare, än vad fallet skulle bli, därest det bleve en isolerad

vetenskaplig institution eller ett ämbetsverk, vars arbete i och för sig kunde

vara av utomordentligt värde, men dock vore mindre betydelsefullt som

hjälpmedel vid lösningen av dagens praktiska problem.

Bland handelskamrarna möta skiftande uppfattningar. Handelskamrarna

i Göteborg, Norrbotten och Västerbotten, Gotland och Karlstad ansluta sig

till arbetslöshetsutredningens förslag, som direkt avstyrkes av bl. a. handelskamrarna

i Stockholm, Gävle samt Småland och Blekinge.

Även förslaget att det planerade organet icke skulle utöva självständig

publiceringsverksamhet har mötts av kritik.

Kommerskollegium anser publicering av den planerade konjunkturanalysens

resultat vara av stor betydelse. Kollegium understryker särskilt vikten

av att resultaten bli föremål för ett allsidigt kritiskt bedömande, något

som med hänsyn till ämnets komplicerade natur måste anses behövligt.

Även socialstgrelsen förordar publicering under åberopande av dels svensk

förvaltningspraxis, dels behovet av offentlig diskussion och kritik. En likartad

ståndpunkt intages av statistiska centralbyrån.

Riksråkenskapsverket föreslår, att utredningsresultaten skola framläggas i

Ekonomisk översikt.

De enskilda organisationer och institutioner som berört ifrågavarande

spörsmål ha likaledes förordat publicering av utredningsverksamhetens resultat.

Särskilt utförligt har frågan behandlats av kooperativa förbundet.

Landsorganisationen anser det vara av stor betydelse att uppgifterna bli så

offentliga som möjligt, särskilt vad beträffar det material som är avsett att

ställas till förfogande för förlikningsmän i arbetstvister.

Under den fortsatta beredningen inom finansdepartementet av den av

arbetslöshetsutredningen väckta frågan har material införskaffats rörande

den ekonomiska utredningsverksamhetens organisation i

vissa främmande länder. En kort redogörelse för några representativa

fall, som lämnades i den inom departementet upprättade promemorian,

torde såsom bilaga få fogas till denna proposition (bilaga B).

Innan framställningen i promemorian övergår till frågan örn den lämpliga

formen för fortlöpande undersökningar för av arbetslöshetsutredningen angivna

syften, behandlas vissa organisationsproblem som beröra den av utredningen

väckta frågan.

Därvid erinras till en början örn att arbetslöshetsutredningen främst tagit

sikte på behovet av regelbundna konjunkturundersökningar för statsförvaltningens

räkning och endast flyktigt berört behovet av en rationalisering av

den genom kommittéer och sakkunniga bedrivna utredningsverksamheten

samt av en effektivare organisation av det statistiska arbetet inom olika

verk. Detta framhålles vara en av orsakerna till att utredningen kunnat begränsa

sig till att föreslå blott en undersökning av möjligheterna att utvidga

utredningsverksamheten inom riksbanken och skänka denna en fastare organisation.

I fortsättningen anföres:

Undersökningar av ekonomiska förhållanden utföras för närvarande dels

inom olika ämbetsverk och av kommittéer eller särskilt tillkallade sakkunniga,

dels utanför statsförvaltningen av bl. a. enskilda organisationer och vetell
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

skapliga institutioner. Utredningsverksamheten lider av vissa svagheter, som

framträtt tydligare i den mån större anspråk kommit att ställas på beredningen

av ekonomiska frågor. Mest påfallande är bristen på planmässighet

och kontinuitet. Dubbelarbete förekommer i betydande utsträckning. Vidare

har nödvändigheten att för ifrågavarande uppgifter anlita arbetskraft utan

tillräcklig tidigare erfarenhet ofta visat sig medföra, att arbetet inom kommittéer

och vid tillfälliga utredningar blivit onödigt tidsödande och kostnadskrävande.

Bristerna i organisationen av det statistiska arbete som utföres av olika

ämbetsverk ha länge varit föremål för uppmärksamhet ur besparings- och

effektivitetssynpunkter. En tillfredsställande lösning av frågan om kontroll

och planläggning genom en förändrad anordning av ledningen av den statliga

statistiken har dock hittills icke blivit funnen.

1920 års statistiksakkunniga, vilka tillkallats i anledning av riksdagens

skrivelse den 26 maj 1915, behandlade i sitt den 1 juni 1922 avgivna betänkande,

i enlighet med givna direktiv, även frågan om åstadkommande

av en permanent kontroll, företrädesvis ur ekonomisk synpunkt, över det

statistiska arbetet. I sådant hänseende föreslogo de sakkunniga inrättande

av en särskild övervakande myndighet för den officiella statistiken, benämnd

statistiska nämnden. I de yttranden, som av verk och myndigheter avgåvos

över statistiksakkunnigas betänkande, avstyrktes i allmänhet förslaget örn

inrättande av en sådan nämnd. Statistiska tabellkommissionen, som jämväl

avstyrkte detta förslag, ansåg en tillfredsställande lösning av frågan i främsta

rummet kunna åstadkommas genom en omorganisation av kommissionen.

Förslag till dylik omorganisation avgavs av kommissionen med skrivelse den

1 september 1924.

Statens besparingskommitté, åt vilken Kungl. Majit den 1 september 1923

uppdrog att verkställa utredning angående åtgärder för vinnande av besparingar

i statsförvaltningen, upptog till behandling även frågan örn åstadkommande

av besparingar i avseende å det statistiska arbetet. Kommittén

hade emellertid icke slutfört en i ämnet påbörjad utredning, när kommittén

i skrivelse till Kungl. Majit den 13 juni 1925 anhöll örn befrielse från det

kommittén lämnade uppdraget. Med nämnda skrivelse överlämnades en inom

kommittén utarbetad promemoria, innefattande vissa riktlinjer, vilka enligt

kommitténs mening borde läggas till grund för den fortsatta utredningen

rörande den officiella statistiken. I promemorian framhölls bland annat

behovet av en sakkunnig institution, som skulle övervaka det statistiska

arbetet, och framkastades tanken på att inom finansdepartementet skulle för

sådant ändamål anställas en statistiksakkunnig, vetenskapsman eller eljest

högt kvalificerad och erfaren statistiker.

När Kungl. Mait sedermera den 20 maj 1927 bemyndigade chefen för

finansdepartementet att tillkalla en å det statistiska området sakkunnig person

att deltaga i 1926 års besparingssakkunnigas arbete, i vad angick behandlingen

av statistiska centralbyrån, kommerskollegium, socialstyrelsen

och statistiska tabellkommissionen, uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet,

att frågan örn inrättande i någon form av en övervakande

myndighet för den officiella statistiken syntes böra bliva föremål för övervägande

vid den fortsatta utredningen på området. Förevarande spörsmål

blev likväl därefter skjutet åt sidan. Något förslag i ämnet avgavs sålunda

icke av besparingssakkunniga i samband med deras den 5 januari 1929

framlagda förslag örn förenklingar och besparingar i avseende å statistiska

centralbyrån. I den på sistnämnda förslag grundade propositionen, nr 168,

till 1929 års riksdag angående anslag till statistiska centralbyrån för budgetåret

1929/1930 m. m. anförde föredragande departementschefen, att han

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

11

funne frågan angående statistiska tabellkommissionens fortvaro och inrättande

av en övervakande myndighet för den officiella statistiken icke böra upptagas

till behandling i sammanhang med då föreliggande spörsmål örn statistiska

centralbyråns organisation.

I sin skrivelse den 30 maj 1929, nr 240, i anledning av nämnda proposition

framhöll emellertid riksdagen angelägenheten av att frågan om en sammanhållande,

direktivgivande och övervakande uppsiktsinstitution för den officiella

statistiken snarast upptoges till fortsatt behandling. I anledning av

denna riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Ma.j:t den 26 september

1930 kommerskollegium, statistiska centralbyrån och socialstyrelsen att taga

frågan örn en sammanhållande uppsiktsinstitution tor den ot i irnelia statistiken

under förnyat övervägande samt att, efter samråd med andra ämbetsverk

i den utsträckning som funnes erforderlig, gemensamt inkomma

med utlåtande och förslag i ämnet. Detta uppdrag hava ämbetsverken ännu

ej fullgjort.

Frågan om en central övervakning av det statistiska arbetet mom statsförvaltningen

har under senare tid ånyo tagits upp vid den förberedande

utredning angående ingripanden från samhällets sida på vissa områden av

det ekonomiska livet som verkställts under ordförandeskap av överståthållare

Nothin. I betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred, avgivet den

9 december 1935, anföres, att frågan möjligen kunde lösas därigenom, att

ämbetsverken såsom hittills finge vart för sig ombesörja sin statistik men

att en särskild befattning tillskapades med uppgift för dess innehavare att

befriad från alla löpande expeditionsgöromål uteslutande och ständigt uppehålla

kontakt med det statistiska arbetet i dess helhet. En sådan sakkunnig,

vilken måste äga god inblick i landets näringsliv, dess finansväsende, sociala

förhållanden m. m. och följaktligen beredas en mot dylika kvalifikationer

svarande ställning, innebärande garantier för hans kvarblivande i befattningen,

skulle tjänstgöra såsom rådgivare ej mindre åt de skilda statistikutgivande

verken beträffande deras egen statistik än även åt kommittéer och

utredningsmän vid planläggning och utformning av statistiska specialundersökningar.

Han skvdle vidare hava till uppgift att framlägga förslag till de

förbättringar i statistiken, som samhällslivets utveckling kunde påkalla, ävensom

att tillse att föråldrad eller eljest onödig statistik utmönstrades. Genom

initiativ i sistnämnda hänseende liksom även genom åtgärder till förebyggande

av onödiga utvidgningar eller specialundersökningar skulle hans arbete

säkerligen tid efter annan kunna leda till väsentliga besparingar.

Med hänsyn till arten av de tänkta arbetsuppgifterna och icke minst betydelsen

för regeringen att för planläggningen av olika utredningar hava

lätt tillgänglig erforderlig sakkunskap, föreslås den tänkta befattningen fäst

vid Kungl. Maj:ts kansli.

I avvaktan på att den åt de statistiska verken uppdragna utredningen slutförts,

torde förevarande spörsmål örn en övervakande och samordnande organisation

för den officiella statistiken tillsvidare få lämnas åsido. Detta

behöver emellertid icke hindra, att man redan nu söker tillgodose behovet av

förbättrad information. Ett organ tillskapat för detta ändamål bör, såsom

av arbetslöshetsutredningen framhållits, vara ägnat att befrämja en ändamålsenlig

utveckling av det statistiska arbetet inom statsförvaltningen även

örn dess uppgifter begränsas lill egen utredningsverksamhet och materialbearbetning

i samarbete nied lie statistiska verken och alltså icke utsträckes

till att avse någon som helst kontroll över dessa. Redan på grund av

att ett eventuellt utredningsorgan skulle arbeta uteslutande nied ekonomiska

problem följer för övrigt, att dess inrättande icke betyder, att lösningen av

liär berörda allmänna organisationsfrågor föregripes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Den andra organisationsfrågan av större räckvidd som i detta sammanhang

aktualiseras gäller, såsom redan anförts, den rationella utformningen av utredningsarbetet

inom kommittéer och av sakkunniga. Arbetslöshetsutredningen

synes lia räknat med att man genom det föreslagna organet skulle

vinna en förbättring i nu rådande förhållanden även utan att göra organet

till en central eller övervakande myndighet i förhållande till övriga utredningar.

Ett gynnsamt resultat kan också otvivelaktigt vinnas genom det biträde,

som det bör vara en av det föreslagna organets uppgifter att lämna vid planläggningen

av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer och avsakkunniga,

samt genom en koncentration av en del av dessa undersökningar

till organet i fråga. Även inom olika ämbetsverk finnes organiserad

viss verksamhet för att tillgodose behovet av tillfälliga statliga utredningar.

Denna verksamhet beröres givetvis icke av organets nu nämnda arbete. Vad

i övrigt angår frågan örn kommittéväsendets rationalisering, kan anledning

finnas att upptaga den i ett större sammanhang och mot bakgrunden av en

lösning av den förut berörda frågan örn det statistiska arbetets organisation

överhuvud.

Örn man av de skäl, för vilka sålunda redogjorts, bortser från frågan örn

det statistiska arbetets organisation och en mera genomgripande rationalisering

av utredningsväsendet, framhålles det i promemorian, att såsom huvudspörsmål

kvarstår frågan om det lämpligaste sättet att tillgodose behovet

av förbättrad information i ekonomiska frågor. Man kunde tänka sig

en lösning efter av arbetslöshetsutredningen antydda linjer, alltså genom tillskapandet

av en särskild avdelning i riksbanken. Även en anknytning till

kommerskollegium framstode såsom möjlig. Man kunde slutligen även överväga

att anförtro utredningsuppgifterna åt ett särskilt organ av blygsam omfattning

och med relativt fria arbetsformer. Däremot torde en sammankoppling

av här berörda uppgifter med statistiska tabellkommissionens verksamhet

få anses utesluten, både på grund av att kommissionens ställning vore

under omprövning och emedan kommissionens och det tänkta organets uppgifter

vöre vitt skilda och knappast kunde sammanföras inom en institution

utan att syftet med de båda organens arbete äventyrades.

Beträffande valet mellan angivna alternativ anföres i promemorian, att

vissa av de skäl, som i remissyttrandena över arbetslöshetsutredningens förslag

anförts mot utredningsverksamhetens anknytning till riksbanken, syntes

vägande. Otvivelaktigt funnes sålunda vissa svårigheter att på ett ändamålsenligt

sätt ordna samarbetet mellan banken och de centrala ämbetsverken.

Att det för bankens del kunde visa sig vanskligt att finna arbetsformer, som

gåve utredningsverksamheten önskvärd rörlighet och frihet, kunde icke heller

bestridas. I den mån banken komme att uppfattas såsom ansvarig för i

utredningarna uttalade åsikter, måste banken givetvis utöva en kontrollerande

verksamhet som skulle kunna hämma arbetets utveckling; i detta sammanhang

erinras örn att fullmäktige i riksbanken av principiella skäl

ställt sig avvisande till förslaget, att en i princip självständig utredningsverksamhet

skulle inordnas under banken. Vidare syntes det bereda svårigheter

för banken att anställa personal blott på viss tid, vilket likväl syntes önskvärt,

örn utredningsverksamheten skulle kunna fungera tillfredsställande. Till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

13

förmån för anknytning till riksbanken talade däremot, alt banken hade en

omedelbar och levande kontakt med näringslivets utveckling och den ekonomiska

politiken.

Ett par av de skäl, som åberopats mot verksamhetens anknytning till riksbanken

— nämligen svårigheterna att finna lämpliga arbetsformer och anställningsformer

— gällde även en anknytning till kommerskollegium. Samarbetet

med den övriga statsförvaltningen läte sig däremot otvivelaktigt lättare

ordna i kommerskollegium än i riksbanken. Av vikt vore även att kommerskollegium

sedan gammalt hade god kontakt med de organisationer och

företag inom näringslivet, som lämnade det viktigaste ekonomiskt-statistiska

materialet till den statliga statistiken. Man måste dock å andra sidan beakta,

att invändningar kunde resas mot att det nya organet inordnades under ett

av flera, i sitt förhållande till organets verksamhet inbördes jämställda verk.

Avvisades av angivna skäl såväl en anknytning till riksbanken som en anknytning

till kommerskollegium, återstode endast att pröva, om en lämpligare

form kunde finnas för en fullt självständig verksamhet.

Närmast till hands syntes ligga att bygga på den nuvarande formen för utredningar

genom sakkunniga inom departementen. Dessa sakkunniga anlitades

i regel för bestämda uppgifter. Intet hindrade emellertid, att uppdraget

gåves en vidare omfattning och att i stället anställningstiden begränsades.

Örn den av arbetslöshetsutredningen skisserade utredningsverksamheten

anförtroddes åt särskilt tillkallade sakkunniga, borde dessa givetvis å ena

sidan utrustas med ett kansli av den storlek uppgifternas omfattning gjorde

påkallad, å andra sidan sättas i tillfälle att fullgöra sitt uppdrag i nära kontakt

med de statistiska verken, övriga intresserade myndigheter samt enskilda

näringsorganisationer.

Till förmån för valet av sakkunnigformen talade åtskilliga omständigheter.

Utredningsarbetets omfattning kunde smidigt anpassas efter växlande behov.

Arbetsformerna bleve i önskvärd grad fria. Utredningsmännens personliga

ansvar för framlagda undersökningar garanterades, varigenom en i förevarande

sammanhang lämplig ersättning för tjänstemannaansvaret erhölles.

Den rörlighet hos befattningarna, som vore nödvändig, om man ej skulle

riskera att arbetet stelnade i schablon, kunde i nödvändig utsträckning bibehållas.

En levande kontakt med den ekonomiska politiken garanterades, utan

att därför utredningsarbetets inriktning behövde bli politiskt influerad.

Mot en lösning efter angivna linjer kunde invändas, att svårigheter måste

uppstå, när det gällde att finna former för samarbetet med den statistiska

verksamheten inom olika grenar av statsförvaltningen. Det syntes emellertid

möjligt att tillgodose behovet av sådan kontakt genom att vid utredningsmännens

sida sätta en nämnd, sammansatt av representanter för statliga

statistiska verk samt andra intresserade myndigheter och organisationer.

I den inom departementet upprättade promemorian framhålles vidare, att

anledning på frågans nuvarande stadium saknas att närmare fixera vare sig

de sakkunnigas uppgifter, deras förhållande till don tänkta nämnden eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

organisationens ram. Man syntes till en början böra gå försöksvis tillväga

och låta organisationen utvecklas på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.

Direktiven för verksamheten syntes möjliga att begränsa till att avse syftet

med de sakkunnigas och nämndens arbete, alltså fortlöpande undersökningar

i ekonomiska frågor företrädesvis till statsförvaltningens tjänst. Arbetets

innehåll borde i övrigt bestämmas av de specialuppdrag som de sakkunniga

finge sig anförtrodda.

Då organisationen icke vore avsedd att medföra någon rubbning i det hittillsvarande

statistiska arbetet inom statsförvaltningen utan endast att i vissa

avseenden komplettera detta, vore det tydligt, att varken den nuvarande arbetsfördelningen

mellan olika verk eller verkens självbestämmanderätt vid

planläggningen av statistiska arbeten behövde eller skulle modifieras. En

annan sak vore, att de sakkunnigas verksamhet och samarbete inom nämnden,

såsom tidigare i promemorian framhållits, kunde tänkas ge uppslag till

nya arbeten eller en överföring av arbetsuppgifter från ett verk till ett annat.

Uppkommande frågor härom finge lösas i vedertagna former.

Eftersom vidare den nya organisationen skulle få karaktären av en fast

sakkunniginstitution, måste valet av såväl sakkunniga som ledamöter i en

nämnd tillkomma Kungl. Maj:t. Valet av biträden kunde däremot tänkas ske

i annan ordning.

För att en konkretare bild av verksamhetens utformning skall erhållas och

kostnadsberäkningar möjliggöras, framlägges till slut i promemorian ett förslag

till organisation efter ovan angivna principer. Denna organisation kan,

framhålles det, endast så småningom tänkas bli helt utbyggd och i detaljfrågorna

måste utformningen ankomma på Kungl. Majus prövning. Organisationsförslaget

är av följande innehåll:

Medlemsantalet i den nämnd, som är avsedd att bereda de sakkunniga tillfälle

till ständig kontakt med olika verk och organisationer, torde preliminärt

kunna fixeras till nio. Önskvärt synes vara att erhålla representation för de

tre statistiska verken och riksbanken, för arbetar- och företagarorganisationer

samt för nationalekonomisk och statistisk forskning. Med nio medlemmar

kunde — vid sidan av representanterna för socialstyrelsen, statistiska

centralbyrån, kommerskollegium och riksbanken — i nämnden ingå ytterligare

en representant för statsförvaltningen, två vetenskapsmän representerande

nationalekonomi och statistik samt två representanter för sådana enskilda

korporationer, som industriförbundet, arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

eller bankföreningen.

Av ledamöterna i nämnden bör en förordnas att vara ordförande samt

eventuellt en att såsom ''rådgivande ledamot’ av nämnden mera i detalj följa

det arbete, som utföres av de sakkunniga. Ordföranden och den rådgivande

ledamoten böra gemensamt lia det administrativa ansvaret för nämndens såväl

som för de sakkunnigas verksamhet med hänsyn till utanordning av medel,

kontakt med Kungl. Majit, med räkenskapsgranskande verk etc.

Preliminärt bör räknas med två eller tre sakkunniga, nämligen en som leder

fortlöpande konjunkturundersökningar, en som ägnar sig åt speciella problem

rörande utvecklingen på längre sikt och inom särskilda områden samt

jämväl — ensam eller tillsammans med en tredje sakkunnig -— biträder kommittéer

och andra sakkunniga med likartade uppgifter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

15

De sakkunniga böra i regel äga akademisk lärarkompetens. För att man

skall kunna förvärva lämplig arbetskraft, måste de sakkunniga under dessa

omständigheter beredas något förmånligare anställningsvillkor än docenter,,

vilkas anställningsform i övrigt — eftersom de sakkunniga endast skola anlitas

under viss tid — kan tagas till förebild. Det synes lämpligt, att de sakkunniga

anställas på förslagsvis två perioder å fyra år med möjlighet till förlängning

ytterligare högst två år. Huruvida de sakkunniga i avlöningshänseende

och till sin ställning i övrigt böra vara jämställda kan betraktas som

en öppen fråga. Visar det sig lämpligt att en av de sakkunniga gives chefsställning

bör detta kunna ske. I så fall torde behovet av en rådgivande ledamot

av nämnden bortfalla.

Som närmaste medhjälpare till de sakkunniga kan man tänka sig två eller

tre assistenter anställda tillsvidare, dock högst på fyra år. Om de sakkunniga

äro ekonomer, bör åtminstone en av assistenterna vara utbildad statistiker.

Några speciella examenskvalifikationer torde icke behöva krävas; man

skulle alltså icke upprätthålla kravet på exempelvis licentiatexamen.

Vid sidan av assistenterna böra de sakkunniga förfoga över tillfällig arbetskraft,

nämligen dels amanuenser, dels kvinnliga biträden. Befattningarna

såsom amanuenser kunna tänkas rekryterade med studenter, vilka utan

att äga större statistisk rutin likväl i sitt akademiska arbete kvalificerat sig

för uppgifter av ifrågavarande slag och äro villiga att såsom stipendiater

biträda vid utredningsmännens arbete.

De sakkunnigas självständiga undersökningar böra utmynna i rapporter.

Dessa kunna lämpligen framläggas i dels en regelbundet — halvårsvis eller

kvartalsvis —- återkommande konjunkturöversikt, dels en skriftserie med

monografier i speciella frågor.

Det vetenskapliga ansvaret för respektive publikationer måste åvila de

sakkunniga personligen. Ingenting bör emellertid få publiceras annat än

efter beslut av nämnden.

De sakkunniga skola beredas möjlighet att genom de olika verkens representanter

i nämnden rekvirera material och materialbearbetningar; insamling

och sammanställning av material torde nämligen, som redan antytts,

endast undantagsvis böra ske annat än genom de verk, som hittills haft sig

dessa uppgifter anförtrodda.

Med ledning av det anförda kan följande preliminära kalkyl uppgöras för

de kostnader, organisationen skulle komma att draga, örn den bleve fullt ut
-

byggd efter angivna riktlinjer.

Ordföranden, arvode .................................. kronor 1,800

Rådgivande ledamot, arvode .......................... » 3,000

4 ledamöter av nämnden, arvoden å 6 kronor c:a 50 dagar

(15 sammanträdesdagar; övriga dagar reserverade för

läsning) ........................................... » 1,200

3 ledamöter av nämnden, arvoden å 12 kronor c:a 50 dagar » 1,800

3 sakkunniga, arvoden å 9,000 kronor .................. » 27,000

3 assistenter, arvoden å 6,000 kronor .................. » 18*000

3 amanuenser, stipendier å 3,000 kronor ................ » 9*000

4 räkne- och skrivbiträden, genomsnitt c:a 3,000 kronor . . » 12^000

Dyrtidstillägg cai .................................... » ö’ooo

Bokinköp och expenser c:a ............................ » 3,000

Publikationstryck c:a ................................. » 7^000

Hyra cai ..................................................»_ 4^000

Summa kronor 92,800.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Enligt vad som framgår av den sålunda framlagda kostnadskalkylen,

lämnar det anslag på 100,000 kronor, vartill förslag framlagts i årets statsverksproposition

en viss säkerhetsmarginal för anställning av eventuellt

behövlig tillfällig arbetskraft. Beträffande den ifrågasatta budgettekniska

anordningen, enligt vilken riksdagen skulle för ändamålet ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande ett reservationsanslag, inom vars ram Kungl. Maj:t skulle

äga viss frihet med avseende å utredningsarbetets organiserande, hänvisar

promemorian till den förebild härutinnan, som föreligger i lagberedningen

och processlagberedningen.

I den mån arbete utföres för olika kommittéers räkning, borde, framhålles

det till slut, ersättning beredas anslaget för fortlöpande konjunkturundersökningar

genom att medel dit överföras från vederbörande huvudtitels

kommittéanslag.

över den inom finansdepartementet upprättade promemorian lia infordrade

utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium samt fullmäktige i riksbanken.

I anledning av det förslag till fast organisation för fortlöpande konjunkturundersökningar

som framlagts i berörda promemoria har socialstyrelsen anfört

följande:

I sitt den 2 oktober 1935 avgivna yttrande över arbetslöshetsutredningens

betänkande II, i vad bland annat avsåges inrättandet av ett centralt, statistiskt

utrednings- och forskningsorgan, har socialstyrelsen redan angivit sin

principiella ståndpunkt i förevarande spörsmål. Under hänvisning till berörda

utlåtande får styrelsen sålunda såsom sin mening vidhålla, att det —

i varje fall innan frågan om ett sammanhållande organ för den officiella statistiken

blivit löst — synes ur såväl praktiska som ekonomiska synpunkter

mindre lämpligt att tillskapa ett särskilt organ av betydande omfattning och

kostnader för de i promemorian angivna uppgifterna. Styrelsen har blivit

ytterligare stärkt i denna sin uppfattning vid en närmare granskning av den

föreslagna organisationen.

Vad först beträffar de uppgifter, som skulle tillkomma det särskilda konjunkturorganet,

torde desamma, att döma jämväl av personaluppsättningens

karaktär, huvudsakligen vara ämnade att tillgodose mera vetenskapligt betonade

krav. I själva verket lära emellertid dessa uppgifter — såvitt framgår

av vissa, låt vara mindre tydliga uttalanden i promemorian — till avsevärd

del få anses vara av rent förvaltningsstatistisk natur, för vilkas rationella

utförande kräves en med dylika arbeten förtrogen personal. Styrelsen

har visserligen bemärkt, att all insamling och sammanställning av material

skulle fortfarande som hittills ombesörjas av resp. verk. Men då enligt förslaget

ej blott materialbearbetningar utan även själva materialet skulle på

rekvisition tillhandahållas konjunkturorganet från verken, synes denna anordning

förutsätta — eller torde i allt fall komma att i praktiken leda till —

en fullt självständig statistisk verksamhet vid sidan av vederbörande verks

och tilldels av enahanda art. Härvid må jämväl erinras örn de olägenheter

och ekonomiska konsekvenser, som kunde uppstå därav, att koujunkturorganet

och verken samtidigt vore i behov av visst material, att den gruppering

av materialet, som verken vidtagit för sina resp. arbeten, icke lämpade sig

för konjunkturorganet utan måste göras om för dess behov och därefter

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215-

17

återställas i ursprungligt skick, att bearbetningen av samma material ledde

till olika resultat eller att av redan bearbetat material droges olika slutsatser,

att vederbörande verk nödgades insamla och bearbeta material, varav det för

egen del icke vore i behov, o. s. v.

Förutom fortlöpande och speciella konjunkturundersökningar till statsförvaltningens

tjänst skulle det jämväl tillkomma konjunkturorganet att biträda

kommittéer och andra sakkunniga med utredningar i ekonomiska frågor.

Det biträde, som dessa behöva, lärer väl emellertid framför allt bestå

dels i råd och upplysningar angående redan förefintligt material i ämnet

m. m., dels i planerandet och utförandet av statistiskt utredningsarbete, och

för hithörande uppgifter torde större sakkunskap och skolning i regel vara

att påräkna hos resp. verk, varjämte ifråga om erforderlig förstahandsinformation

statistiska tabellkommissionen i dess tilltänkta reformerade skick borde

kunna stå till tjänst med avseende å ett betydligt vidare område.

Efter att lia erinrat örn huvuddragen av den organisation vilken föreslagits

i den remitterade promemorian anför socialstyrelsen vidare:

Det kan ifrågasättas, örn icke nu angivna läggning av organisationen vore

ägnad att i alltför hög grad lämna spelrum för skiftande synpunkter och direktiv

ifråga örn planläggning och arbetsmetoder. Den fördelen torde väl

ernås, att såsom i promemorian anmärkes arbetet ej komma att »stelna i

schablon», men befaras kunde däremot, att samlad erfarenhet och nödig kontinuitet

ej finge göra sig vederbörligen gällande.

Det föreslagna konjunkturorganet har överhuvud taget till hela sin konstruktion

i övervägande grad karaktären av en anstalt för vetenskaplig nationalekonomisk

forskning och utbildning. Däremot synes ifrågavarande organisation,

med hänsyn särskilt till personaluppsättningens kvalifikationer

och lösliga anställningsvillkor — vilket bland annat kunde föranleda alltför

täta ombyten av arbetskrafter — vara mindre lämpad för konjunkturorganets

administrativa uppgifter, nämligen att till statsförvaltningens tjänst

dels utföra regelbundet fortlöpande konjunkturundersökningar och erforderliga

specialutredningar i samma ämne, dels bistå kommittéer och andra sakkunniga

med utredningar i ekonomiska frågor. För fullgörandet av dessa

uppgifter, vilka torde förutsätta verkställandet i avsevärd utsträckning av

praktiskt-statistiskt arbete, lärer krävas en stomme av mera fast organiserad

personal med kunskaper och träning i dylikt arbete, givetvis med beaktande

av att den rent teoretiskt vetenskapliga forskningskapaciteten jämväl bleve

i vederbörlig grad representerad.

Utgående från bär anförda synpunkter torde man ej kunna förorda inrättandet

av det föreslagna fristående konjunkturorganet, vilket skulle draga

en kostnad av omkring 100,000 kr. årligen. Det må å andra sidan ifrågasättas,

örn nian ej både i praktiskt och ekonomiskt hänseende skulle kunna

ernå ett för ändamålet bättre resultat genom att, såsom styrelsen föreslagit

i sitt ovanberörda utlåtande över arbetslöshetsutredningens betänkande, anförtro

hithörande uppgifter åt det ämbetsverk, som redan nu i betydande utsträckning

utför fortlöpande konjunkturundersökningar, nämligen kommerskollegium.

Härvid borde emellertid vid kollegium såsom expert fästas en

vetenskapligt skolad nationalekonom, varjämte viss, örn ock relativt begränsad

utökning av arbetskrafterna i övrigt torde visa sig nödig. Den enda invändning,

sorn i promemorian framställts mot en dylik anknytning till kommerskollegium,

är den befarade olämpligheten av att inordna den nya verksamheten

under ett av flera, i sitt förhållande till denna verksamhet inbördes

jämställda verk. Denna invändning synes emellertid icke besitta någon stör
ISihang

lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 21). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

re bärkraft, helst som kommerskollegium i egenskap av det centrala ämbetsverket

på näringslivets oell näringsstatistikens område måste anses äga särskilda

förutsättningar för bandhavandet av ifrågavarande uppgifter samt redan

nu, i samråd med socialstyrelsen, i sin kvartalsskrift Ekonomisk översikt

lämnar uppgifter rörande konjunkturläget, vilka delvis beröra även

andra verk. Genom tillskapandet av en ny statistisk tabellkommission skulle

för övrigt det erforderliga samarbetet mellan kommerskollegium och andra

av saken berörda verk kunna tänkas på ett helt naturligt sätt bliva förmedlat.

Vad beträffar biträdandet av kommittéer och andra sakkunniga med utredningar

i ekonomiska frågor vill det, såsom redan i det föregående framhållits,

synas mest rationellt, att sådant biträde, i vad angår det statistiska

arbetets utförande, lämnas av resp. verk, där sakkunskap och statistisk träning

på området kunna vara att tillgå. Erinras må även, att en bland uppgifterna

för en reformerad tabellkommission skulle, enligt därom till Kungl.

Maj:t redan ingivet instruktionsförslag, bliva att på begäran lämna, bland

andra, kommittéer upplysningar och råd beträffande statistiska utredningar.

1 promemorian framhålles nu, hurusom ett gynnsamt resultat otvivelaktigt

kan vinnas »genom det biträde, som det bör vara en av det förslagna organets

uppgifter att lämna vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar

inom kommittéer och av sakkunniga, samt genom en koncentration

av en del av dessa undersökningar till organet i fråga» (understrykningen

av socialstyrelsen). Därest detta program skulle kunna genomföras, torde

emellertid för konjunkturorganet erfordras en vida större och i statistiskt

hänseende mera kvalificerad personaluppsättning än den nu föreslagna. Ifrågavarande

specialundersökningar tillhöra nämligen de ur olika synpunkter

svåraste och mest krävande uppgifterna på det statistiska området och tarva

för ett sakkunnigt och tillika ekonomiskt utförande särskilt utbildad och

tränad personal, såväl i ledande som biträdande ställning.

Enligt förslaget skulle vid konjunkturorganets sida ställas en särskild

nämnd, sammansatt av representanter för statliga statistiska verk samt andra

intresserade myndigheter och organisationer till ett antal av nio; och motiveras

denna anordning med behovet av att finna former för konjunkturorganets

samarbete med den statistiska verksamheten inom olika grenar avstatsförvaltningen.

Med avseende härå torde förtjäna påpekas följande.

Såsom förut antytts, är frågan örn tillskapandet av en ny reformerad tabellkommission

för åstadkommande bl. a. av nödigt samband mellan de

statistikutgivande verken alltjämt aktuell; och torde gemensamt förslag i ämnet

inom den närmaste tiden vara att förvänta från kommerskollegium, statistiska

centralbyrån och socialstyrelsen, vilka ämbetsverk ha berörda fråga

på förnyad remiss. En sådan kommission skulle enligt det likaledes i det

föregående åberopade till Kungl. Majit avgivna instruktionsförslaget — vilket

enhälligt tillstyrkts av den nuvarande tabellkommissionen — få delvis

enahanda sammansättning som den ifrågasatta konjunkturnämnden. Vid

sådant förhållande och då uppgifterna äro i viss mån av samma natur, kan

det tänkas visa sig mest rationellt att sammanslå dessa båda rådgivande organ

till ett och att då låta tabellkommissionen övertaga även konjunkturnämndens

uppgifter. Antalet ledamöter i tabellkommissionen har i berörda instruktion

föreslagits till fem, utsedda bland personer med ingående kunskaper

och erfarenheter på det statistiska eller nationalekonomiska området,

börande tre av dessa ledamöter representera de verk, vilkas statistik är av

större omfattning och betydelse (d. v. s. kommerskollegium, statistiska centralbyrån

och socialstyrelsen). Det har ansetts, att en handlingskraftig

nämnd ej borde bestå av flera medlemmar. Däremot har i instruktions
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

19

förslaget lämnats utrymme att för särskilda frågor tillkalla personer såsom

adjungerade ledamöter. Med en sådan anordning förelåge ju alltid möjlighet

att få även speciella konjunkturspörsmål sakkunnigt belysta i kommissionen.

Såsom socialstyrelsen närmare utvecklat i sitt förut omnämnda yttrande

över arbetslöshetsutredningens betänkande, torde det såsom ett andra alternativ

jämväl kunna tagas under övervägande att till en reformerad tabellkommission

överlämna det här föreslagna konjunkturorganets uppgifter.

Det lärer nämligen ej, såsom i promemorian framhålles, förhålla sig så att

»kommissionens och det tänkta organets uppgifter äro vitt skilda och knappast

kunna sammanföras inom en institution utan att syftet med de båda

organens arbete äventyras». Tvärtom torde starka beröringspunkter förefinnas

både med hänsyn till det praktiska statistiska arbetet samt biträdandet

av kommittéer och sakkunniga. Att emellertid så väsentligt utvidga

tabellkommissionens verksamhet och därigenom hart nog förvandla kommissionen

till ett ämbetsverk må visserligen anses mindre tillrådligt men synes

i allt fall mera rationellt än att vid sidan av en redan bestående institution

med delvis besläktade uppgifter tillskapa ett nytt fristående verk.

Slutligen må såsom ett tredje alternativ framhållas, att det givetvis kunde

vara av stor betydelse för den nationalekonomiska forskningen och till visst

gagn även för statsförvaltningen att anordna en organisation av mera renodlad

vetenskaplig karaktär med uppgift endast att på grundval huvudsakligen

av inom verken redan utarbetad statistik anställa konjunkturanalyser

och framlägga prognoser. Skulle detta vara den egentliga avsikten med nu

ifrågavarande förslag, får socialstyrelsen för sin del gärna instämma i berörda

syfte, men vill det synas styrelsen, som om en sådan organisation,

frigjord alltså från förvaltningsuppgifter av statistisk eller annan art, lämpligen

skulle kunna för väsentligt mindre omkostnader än vad nu föreslagits

för det fristående konjunkturorganet förläggas till Stockholms högskolas

socialvetenskapliga institut, där vetenskapliga arbeten av likartad beskaffenhet

bedrivas. Såsom rådgivande nämnd borde härvid den för det officiella

statistikarbetet erforderliga — eventuellt en reformerad statistisk tabellkommission

—- lämpligt sammansatt, kunna med fördel fungera.

Statskontoret ger i huvudsak sin anslutning till det framlagda förslaget. Med

hänsyn till arten av det arbete, varom här är fråga, finner ämbetsverket en

fristående sakkunniginstitution vara att föredraga framför arbetets inordnande

under något av våra centrala ämbetsverk, för vilken anordning eljest

vissa skäl kunde tala. I detta sammanhang anser sig ämbetsverket böra

framhålla betydelsen av att den blivande sakkunniginstitutionen såtillvida

erhåller en i möjligaste mån fast organisation, att full självständighet i ledningen

och erforderlig kontinuitet i utredningsarbetet garanteras. Ur denna

synpunkt förefaller den föreslagna sammansättningen av nämnden verket

lyckligt avvägd, även örn eljest enligt verkets mening större begränsning i

avseende å antalet nämndledamöter kunde hava varit önskvärd.

Statskontoret anför vidare:

Såvitt statskontoret kan förstå, bör sakkunniginstitutionens huvuduppgift

vara de fortlöpande konjunkturundersökningarna. Till detta område torde

fördenskull, särskilt lill en början, tyngdpunkten av verksamheten böra förläggas.

Därutöver bör givetvis biträde ock kunna lämnas såväl myndigheter

som kommittéer och sakkunniga med utredandet av speciella ekono
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

miska problem. Endast erfarenheten torde kunna visa, huruvida och i vilken

omfattning uppgifter av denna art lämpligen böra övertagas av institutionen.

Statskontoret vill emellertid varna för att i detta hänseende spänna förväntningarna

för högt.

1 promemorian framhålles, att den nya organisationen endast så småningom

kan tänkas bliva helt utbyggd, och att i detaljfrågorna utformningen

måste ankomma på Kungl. Maj:ts prövning. Statskontoret, som ansluter sig

till detta uttalande, vill med utgångspunkt därifrån och under hänvisning

till vad i det föregående anförts, ifrågasätta, örn det kan vara behövligt att

räkna med en så stor arbetspersonal, som upptagits i promemorian. Särskilt

synes det ämbetsverket, att antalet sakkunniga i avvaktan på närmare erfarenhet

bör kunna begränsas till två. I enlighet härmed torde ock antalet

assistenter och amanuenser samt rahne- och skrivbiträden kunna i motsvarande

mån reduceras. För den händelse så sker, bör det för den nya institutionen

erforderliga anslagsbeloppet kunna för nästkommande budgetår

sältas till ett ej oväsentligt lägre belopp än i statsverkspropositionen för ändamålet

beräknats.

Mot den föreslagna anordningen att Kungl. Majit skulle äga att inom ramen

av ett till Kungl. Majits förfogande ställt reservationsanslag äga viss frihet

med avseende å utredningsarbetets organiserande har statskontoret intet att

erinra.

Efter att ha erinrat örn den ståndpunkt statistiska centralbyrån intog i utlåtande

över arbetslöshetsutredningens förslag örn förbättrad ekonomisk information

och örn att byrån, med hänsyn till de arbetsuppgifter arbetslöshetsutredningen

ansett böra tilldelas det föreslagna organet, funnit detta lämpligen

böra förläggas till kommerskollegium, har centralbyrån anfört följande:
I

nu föreliggande P. M. synes det ifrågasatta organets uppgifter i huvudsak

lia begränsats till de rent ekonomisk-vetenskapliga samt till ekonomisk

information. Den i visst samband därmed stående frågan örn en övervakande

och samordnande organisation för den officiella statistiken har tills

vidare lämnats å sido i avvaktan på att den åt de statistiska ämbetsverken

genom remiss den 26 september 1930 uppdragna utredningen härom slutförts.

Icke heller frågan örn en mera rationell utformning av utredningsarbetet

inom kommittéer och sakkunniga har upptagits i annan mån, än

att såsom en av det föreslagna organets uppgifter angivits att lämna biträde

vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer

och av sakkunniga samt alt utföra en del av dessa utredningar.

Vad beträffar frågan örn en övervakande organisation för den officiella

statistiken, är det de tre statistiska ämbetsverkens avsikt att omedelbart upptaga

densamma till slutlig behandling för att kunna utan ytterligare alltför

långt dröjsmål inkomma med förelagt utlåtande i ämnet. Statistiska centralbyrån

vill emellertid redan nu som sin uppfattning framhålla, att sistnämnda

uppgift icke vare sig helt eller beträffande någon del av den officiella

statistiken torde böra förenas med organet för konjunkturundersökningar.

Överhuvud taget synes detta i så liten utsträckning som möjligt

böra belastas med uppgifter av övervägande administrativ natur, utan dess

arbete huvudsakligen koncentreras på rent vetenskapliga uppgifter. Med

hänsyn härtill torde även organets befattning med kommittéutredningar och

dylikt böra begränsas till sådana arbeten, som äro till sin art besläktade med

organets huvuduppgift.

Med den begränsning organet för konjunkturundersökningar i det fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21-5-

21

lagda förslaget erhållit och som här ytterligare understrukits, synas en del

av fördelarna med dess av statistiska centralbyrån förut påyrkade förläggande

till kommerskollegium lia förfallit. I stället tala åtskilliga skäl emot dess

förenande med ett statens ämbetsverk, särskilt dess uppgift att utföra konjunkturanalyser

och framlägga prognoser, en uppgift som helt hör hemma

inom den vetenskapliga forskningen och icke bör framträda med auktoriteten

hos ett statens verk. Organet kan därför, såsom i den föreliggande

P. M. ifrågasatts, tänkas organiserat som en fristående, vetenskaplig institution.

Eller ock kunde detsamma, för undvikande av ännu en organisatorisk

nybildning på ett område, som redan förut är i hög grad splittrat, på ett eller

annat sätt anslutas till Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut,

där vetenskapliga arbeten av likartad beskaffenhet bedrivas.

Beträffande det föreslagna organets närmare arbetsuppgifter och dessas

avgränsning gentemot de statistiska ämbetsverken föreligger i P. M. intet

utarbetat förslag utan äro de endast antydningsvis skisserade. Särskilt är

förhållandet till kommerskollegium och dess utgivande av ekonomiska översikter

icke ens berört. Dithörande frågor äro dock av så stor betydelse, att

de enligt centralbyråns mening böra slutgiltigt utredas, innan beslut kan fattas

om det nya organets inrättande. Därvid bör även undersökas, huruvida

detsamma bör erhålla en helt fristående ställning eller, såsom här alternativt

ifrågasatts, anslutas till Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut,

och i senare fallet i vilken form anslutningen till nämnda institut bör komma

lill stånd.

Förslaget örn inrättande av en nämnd vid sidan av de hos organet anställda

utredningsmännen finner centralbyrån välbetänkt. För den händelse

organet blir fristående, har ämbetsverket icke heller något att erinra mot den

föreslagna nämndens sammansättning. Väljes det andra alternativet, torde

i nämnden böra beredas plats för en representant för Stockholms högskola.

I den föreliggande P. M. har framlagts en preliminär kalkyl för de kostnader,

organisationen skulle komma att draga, om den bleve fullt utbyggd

efter angivna riktlinjer. Kalkylen slutar på ett sammanlagt belopp av 92,800

kronor. Den däri beräknade personalen förefaller i några fall onödigt rikligt

tilltagen, då klokheten synes bjuda att icke giva den nya organisationen

större omfattning, än behovet oundgängligen kräver. Med hänsyn till arbetsuppgifternas

önskvärda begränsning till huvudsakligen ekonomisk-vetenskapliga

utredningar, förefaller det fullt tillräckligt, att de sakkunnigas antal

begränsas till två. Av samma skäl torde även antalet assistenter och amanuenser

kunna minskas.

Sammanfattningsvis framhåller centralbyrån, att byrån i princip tillstyrker

inrättande av ett organ för fortlöpande konjunkturundersökningar, men

att byrån finner åtskilliga betydelsefulla frågor i samband med organets inrättande

icke tillräckligt utredda och att slutligen en viss begränsning av den

ifrågasatta personalen synes motiverad.

Riksräkenskapsverket erinrar till en början örn att verket i sitt utlåtande

den 14 oktober 1935 över arbetslöshetsutredningens betänkande II i förevarande

ämne framhållit, dels alt det av kommittén ifrågasätta utredningsorganet

lämpligen borde utformas såsom en relativt självständig institution

men med friare arbetsformer än de vanliga ämbetsverken, dels ock att i

utredningsorganet borde ingå representanter tor såväl vissa statliga verk som

privata organisationer inom industri, bandel oell bankväsen.

Riksräkenskapsverket anför därefter:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

Det i den remitterade promemorian framlagda organisationsförslaget ansluter

sig nära till de riktlinjer, som angivits i riksräkenskapsverkets berörda

utlåtande. Ämbetsverket har under sådana förhållanden icke funnit anledning

att framställa någon principiell erinran mot att det nya utredningsorganet

erhåller sådan utformning, som i promemorian förordats.

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som enligt förslaget

skulle åvila det nya utredningsorganct, har riksräkenskapsverket ej heller

funnit den i promemorian uppgjorda preliminära kalkylen över dé årliga

kostnader, som organisationen — fullt genomförd — skulle komma att draga,

i och för sig giva anledning till erinran. Ett slutligt ställningstagande

härutinnan synes dock böra anstå tills en närmare planläggning av de föreslagna

konjunkturundersökningarna verkställts.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning måste emellertid för nämnda

planläggningsarbete en avsevärd tid åtgå. Det synes icke erforderligt eller

ens lämpligt, att, innan nämnda planläggning av konjunkturundersökningarna

slutförts, genomföra det i promemorian framlagda organisationsförslaget.

Planläggningsarbetet måste nämligen anses vara av väsentligt annan

karaktär än de fortgående undersökningar, som avses skola utföras av det

föreslagna permanenta utredningsorganet.

Riksräkenskapsverket vill för sin del förorda, att berörda planläggningsarbete

anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga. Av de sakkunniga torde

två böra äga vetenskaplig nationalekonomisk utbildning. Sistnämnda två

sakkunniga, vilka skulle hava att utföra det egentliga utredningsarbetet, torde

böra beredas ersättning, ungefärligen motsvarande de arvoden, som enligt

det i promemorian framlagda organisationsförslaget skulle utgå till de

i detta förslag upptagna sakkunniga.

Utredningsmännen torde böra beredas tillfälle att fullgöra sitt uppdrag i

nära kontakt med de statistiska verken, övriga intresserade myndigheter

samt enskilda näringsorganisationer. Att för vinnande av sådan kontakt

vid nu ifrågavarande förberedande utredningsarbete organisera en särskild

nämnd synes icke vara erforderligt.

De sakkunniga torde slutligen böra utrustas med ett mindre kansli.

Med hänsyn till arten och omfattningen av nu omhandlade planläggningsarbete

håller riksräkenskapsverket före, att detta arbete näppeligen kan hinna

slutföras före nästkommande budgetårs utgång. Under sådana förhållanden

skulle för angivna ändamål under nämnda budgetår erfordras ett

väsentligt lägre anslagsbelopp än som beräknats för genomförande omedelbart

av det i promemorian framlagda organisationsförslaget.

Det förberedande utredningsarbetets anordnande i enlighet med det av

riksräkenskapsverket sålunda framlagda förslaget skulle slutligen medföra

den fördelen, att bättre förutsättningar vunnes för det slutliga utformandet

av det nya permanenta utredningsorganet.

Kommerskollegium erinrar om sin i ovan refererade utlåtande över arbetslöshetsutredningens

förslag uttalade uppfattning, att en närmare utredning

rörande det tilltänkta organets arbetsuppgifter och infogande i det offentliga

utredningsväsendet vore behövlig, innan bestämd ståndpunkt kunde

tagas till frågan örn dess lämpliga organisation och förläggning, samt att i

samband med en dylik utredning jämväl en allmän granskning och översyn

av den ekonomiska statistiken med hänsyn till dess tillräcklighet och effektivitet

såsom allmän upplysningkälla och såsom grundmaterial för de avsedda

undersökningarna borde verkställas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215-

23

Därefter anför kollegium:

Icke heller det nu remitterade organisationsförslaget bygger på någon närmare

utredning rörande det ifrågasatta organets arbetsuppgifter. Enligt

promemorian skulle dess huvuduppgift närmast bestå i utförandet av vetenskapligt

forskningsarbete beträffande den ekonomiska konjunkturutvecklingen.

Såsom en uppgift mera i andra hand skulle tillkomma att lämna

biträde vid planläggningen av ekonomiska specialundersökningar inom kommittéer

etc. och att efter särskilt uppdrag verkställa dylika undersökningar.

Det vill förefalla kollegium, som örn detta innefattade en viss förskjutning av

tyngdpunkten i det föreslagna organets arbetsuppgifter i jämförelse nied

arbetslöshetsutredningens rekommendation. Enligt denna finge man nämligen

som första led i utredningsorganets uppdrag tänka sig, att detta på

begäran av vissa departementschefer, bankofullmäktige, riksgäldsfullmäktige,

förlikningsmän i arbetstvister o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar

och undersökningar, som påkallades, varjämte organets uppdrag

»eventuellt» även finge tänkas omfatta en fortlöpande analys av den ekonomiska

utvecklingen och i övrigt sådant självständigt forskningsarbete, som

prövades nödvändigt. Kollegium vill emellertid för sin del icke göra någon

erinran mot den i promemorian angivna ramen för utredningsorganets huvuduppgifter.

Kollegium finner sig alltjämt böra vidhålla sin uppfattning, att innan utredningsorganets

arbete igångsättes en planläggning av dess närmaste arbetsuppgifter

m. m. efter verkställd utredning bör komma till stånd.^ Ett

bifall till det förslag, vari promemorian utmynnar — enligt vilket till Kungl.

Maj :ts förfogande skulle ställas ett reservationsanslag för fortlöpande koniunkturundersökningar

— bör emellertid enligt kollegii mening innefatta

möjlighet för Kungl. Maj:t att, innan organisationen fixeras och arbetet påbörjas,

med anlitande av ifrågavarande anslag låta verkställa den ytterligare

undersökning, som erfordras för att uppdraga riktlinjerna för organets verksamhet.

. .

Beträffande den föreslagna organisationen vill kollegium framhålla följande.

Redan arbetslöshetsutredningen framkastade i sitt betänkande möjligheten,

att utredningsuppgifterna anförtroddes åt någon redan bestående vetenskaplig

institution, vilken för deras handhavande bereddes ersättning av

statsmedel. Av olika skäl fann emellertid utredningen en direkt anknytning

till statsförvaltningen lämpligare. Med den uppläggning av utredmngsorganets

uppgifter, som kommit till uttryck i promemorian, synes det kollegium

naturligt, att den förstnämnda utvägen ännu en gång upptages till

övervägande. Såsom viktigaste fördelar skulle ett samordnande med någon

redan existerande vetenskaplig institution — exempelvis Stockholms högskolas

socialvetenskapliga institut — medföra, att organets verksamhet kunde

bedrivas i intim kontakt med nämnda instituts likartade eller närbesläktade

arbeten, vilket bör kunna verka ömsesidigt stödjande och befruktande,

samt att det nya organet erhölle ständig och omedelbar tillgång till institutets

ekonomiska litteratur och övriga vetenskapliga hjälpmedel. Dessutom

borde denna anordning innebära goda möjligheter för en rörlig och ändamålsenlig

deponering av tillgängliga arbetskraltcr genom personalväxling

mellan organet och institutet för att få olika arbeten utförda av härför bäst

lämpade arbetskrafter. En lösning av frågan efter denna linje borde kunna

åvägabringas genom överenskommelse mellan staten och högskolan, enligt

vilken Kungl. Majit tillförsäkrades behövligt inflytande vid^utseendet av utredningsmännen

och högskolan åtoge sig att mot för ändamålet beviljat statsanslag

i enlighet med av Kungl. Majit givna föreskrifter svara för iiraga
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 215-

varande undersökningsverksamhet. Eli nackdel vid detta alternativ synes

dock ligga däri, att organets ställning i förhållande till Kungl. Maj:t och

statsförvaltningen skulle bliva i viss mån oklar. Särskilda föreskrifter skulle

krävas för att reglera detta förhållande.

Den i promemorian föreslagna organisationsformen avser emellertid ett

fristående utredningsorgan, direkt inordnat i statsförvaltningen, vilket synes

innebära den fördelen, att förhållandet till Kungl. Majit och nyssnämnda

förvaltning skulle bli enklare och klarare än vid ovan berörda alternativ.

Då promemorian, såsom förut antytts, utmynnar i ett förslag, enligt vilket

till Kungl. Maj :ts förfogande skulle ställas ett reservationsanslag för fortlöpande

konjunkturundersökningar, föreställer sig kollegium, att det med

en sådan anordning skulle bliva möjligt att pröva sig fram ifråga om den

lämpligaste organisationsformen och att alltså till en början giva utredningsorganets

arbete karaktären av försök i begränsad omfattning. Under sådana

förhållanden vill kollegium för sin del icke motsätta sig, att den i promemorian

rekommenderade organisationslinjen i praktiken prövas, därest den

förut antydda utvägen med anknytning till en vetenskaplig institution ej befinnes

böra föredragas.

Vid det avsedda utredningsorganets sida skulle enligt förslaget ställas en

nämnd av representanter för vissa ämbetsverk och intressentgrupper. Nämndens

uppgifter skulle, såsom kollegium ser saken, bliva till viss grad olika

vid de två ovannämnda alternativen. Örn i enlighet med promemorians

förslag ett fristående organ tillskapas, synes nämnden för vinnande av nödig

samverkan, fasthet och reda i orsanisationen böra få karaktären av en styrelse

för utredningsorganet med befogenhet att föreslå utredningsmän, att

anställa kanslipersonal och att i övrigt, jämte i promemorian nämnda funktioner,

fullgöra en dylik styrelses olika åligganden. Även utredningsmännen

böra vara underställda nämnden, ehuruväl deras utredningsarbete naturligen

bör utföras på deras eget ansvar. Det vore också önskvärt, örn den »rådgivande»

ledamoten i nämnden, vilken närmast synes kunna karakteriseras

som en verkställande ledamot, härvid kunde erhålla en ställning, som möjliggör

för honom att utöva längre gående tillsyn och inflytande över organets

arbete än förslaget synes förutsätta. Örn detta sker, synes erforderligt,

att ledamoten i fråga beredes ett arvode av den storlek, att han kan ägna

behövlig tid åt nämndens uppgifter. En möjlighet synes vara, att en'' av

utredningsmännen aven fungerar som verkställande ledamot.

Tänker man sig åter utredningsorganet samordnat med socialvetenskapliga

institutet, skulle nämndens — eller måhända bättre i detta fall »rådets» —

uppgift huvudsakligen begränsa sig till rådgivande verksamhet samt förmedling

av statistiskt material o. d.

Vare sig det ena eller andra alternativet väljes, vill kollegium ifrågasätta,

huruvida den föreslagna organisationen av nämnden innebär den lyckligaste

lösningen. Det torde kunna antagas, att nämndens arbetsuppgifter, särskilt

örn organet blir fristående, till stor del bli av löpande och intern art _ för
medling

av statistik från ämbetsverk och organisationer, fördelning av utredningsuppgifter,

administrativa angelägenheter o. s. v. — och för dessa

uppgifter synes en nämnd på 9 personer utgöra en ganska stor och tungrodd

apparat. Å andra sidan skulle nämnden lia till syfte att till utredningsorganet

knyta representanter för de olika ämbetsverk och korporationer, med

vilka organet bör hålla en nära kontakt för att kunna på bästa sätt fylla

sina uppgifter. Lr denna synpunkt synes den föreslagna representationen

i nämnden snarast för liten. Kollegium föreställer sig, att det skulle vara till

fördel, örn representanter för även andra intressentgrupper vöre på något sätt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

25

knutna till utredningsorganet. En möjlighet att lösa frågan, som härvid erbjuder

sig, synes kollegium vara, att nämnden sammansättes av ett mindre

antal ordinarie ledamöter och behövligt antal extra ledamöter. De förra

skulle då hilda ett slags arbetsutskott för behandling av löpande ärenden,

medan de senare skulle tillkallas vid behandling av viktigare sakfrågor,

beträffande vilka de representera speciell sakkunskap. De ordinarie ledamöterna

torde ej behöva bliva flera än 5, därav en representant för vart

och ett av de stora statistiska ämbetsverken — kommerskollegium, statistiska

centralbyrån och socialstyrelsen — en för statsförvaltningen i övrigt samt en

nationalekonomisk vetenskapsman. De extra ledamöternas antal bör tillmätas

så, att nämnden äger tillgång till erforderlig sakkunskap på de olika

huvudområden, som beröras av dess verksamhet. Det må omnämnas, att

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap äger en liknande organisation.

I fråga om anställningsformen för befattningshavarna hos utredningsorganet

delar kollegium den i promemorian uttalade uppfattningen örn nödvändigheten

av att rörlighet upprätthålles beträffande den kvalificerade personalen.

Självfallet böra emellertid icke strävandena i denna riktning få drivas så

långt, att organets behov av rutinerad arbetskraft eftersättes. Då det skulle ligga

i Kungl. Maj :ts hand att meddela bestämmelser rörande organisationen, utgår

kollegium från att de i promemorian angivna anställningsreglerna kunna

medgiva undantag, där starka sakliga skäl tala för att en utredningsman

eller assistent, som nått det föreskrivna maximum för anställningstiden, erhåller

viss förlängning av denna. Vad särskilt assistenterna angår, vill det

förefalla, som om anställningstidens maximibegränsning till 4 år vore viii

snäv, då det ju alltid tager åtskillig tid, innan befattningshavaren blir fullt

insatt i arbetet och följden av denna starka begränsning därför kan beräknas

bli, att organet ganska kort efter det assistenten uppnått full arbetsskicklighet

mister honom. Beträffande såväl assistenter som amanuenser synes

böra uppställas som kompetenskrav, att de i regel skola hava avlagt för arbetet

kvalificerande akademisk examen.

Enligt förslaget skola utredningsmännen äga möjlighet alt genom de statistiska

verkens representanter i nämnden rekvirera erforderligt material och

materialsammanställningar. Härvid vill kollegium framhålla, att därest de

för utredningsorganets räkning framställda kraven i förevarande hänseende

skulle komma att sträcka sig mera väsentligt längre än till sådant material,

som framkommer vid verkens ordinära statistiska arbete, särskilda medel

behöva ställas till förfogande för arbetenas bekostande. Observeras bör även,

att andra verk än de, som skulle bli representerade i nämnden, bearbeta statistiskt

material som torde vara av betydelse för de avsedda undersökningarna.

Resultaten av undersökningsverksamheten skulle enligt förslaget publiceras

bland annat i en halvårs- eller kvartalsvis utgiven konjunkturöversikt.

Kommerskollegium utgår från att — då ju den allmänna tankegången i det

remitterade förslaget är, att den nya institutionen icke skall medföra någon

rubbning i de .statistiska ämbetsverkens arbetsuppgifter — utredningserganets

publiceringsverksamhet icke är avsedd att i något avseende ersätta de

av kollegium utgivna publikationerna, exempelvis Ekonomisk översikt.

Mot den i promemorian meddelade kostnadskalkylen har kollegium ej funnit

anledning till annan erinran, än att visst belopp synes böra beräknas för ersättning

åt sakkunniga, som vid behandling av särskilda frågor tillfälligtvis

kunna behöva anlitas utanför kretsen av nämndens ledamöter. Vad kollegium

i det föregående förordat angående nämndens organisation skulle även

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

komma att i vissa avseenden påverka de framlagda kostnadsberäkningarna.

Sålunda skulle enligt kollegii förslag arvodet till den »rådgivande» ledamoten

höjas, varjämte de av kollegium ifrågasatta förändringarna i nämndens sammansättning

måhända skulle komma att något öka kostnaden för nämndens

verksamhet.

Fullmäktige i riksbanken framhålla inledningsvis, att vikten av att man

erhåller en fortlöpande konjunkturanalys till ledning för penningpolitiken

och den ekonomiska politiken i övrigt enligt fullmäktiges mening är så stor,

att det är väl motiverat, att särskilda åtgärder vidtagas för att tillgodose detta

behov. Fullmäktige anföra vidare:

I likhet med vad som framhålles i den remitterade promemorian anse

fullmäktige, att informationsbehovet kan tänkas tillgodosett såväl genom ett

fristående organ som inom riksbanken eller kommerskollegium. Då man

funnit det angeläget, att utredningsverksamheten blir självständig och lätt

att anpassa efter skiftande behov, dela fullmäktige under för handen varande

omständigheter likaledes den i promemorian uttalade meningen, att den

lämpligaste lösningen är att inrätta ett särskilt utredningsorgan av blygsam

omfattning och tillsvidare mera tillfällig, experimentell karaktär. Hur försöket

utfaller blir väsentligen beroende på kvalifikationerna hos de sakkunniga,

som komma att knytas till verksamheten.

Mot huvuddragen i den föreslagna organisationen för fortlöpande konjunkturundersökningar

ha fullmäktige intet att invända. En anknytning

till den nuvarande formen för utredningar genom sakkunniga inom departementen

synes fullmäktige ändamålsenlig. Av förslagets syftning följer, att

den nya sakkunnigeinstitutionen skall arbeta lika självständigt i förhållande

till regeringen som de centrala ämbetsverken. Detta förhållande återspeglas

i den sammansättning och de befogenheter, nämnden enligt förslaget skulle

erhålla. Utredningsverksamhetens självständighet, som är av stor principiell

betydelse, skulle ytterligare markeras genom en föreskrift, att riksbankens

och de tre statistiska verkens representanter i nämnden skola utses av

respektive verk. Då även andra skäl synas tala för en dylik anordning,

vilja fullmäktige föreslå, att man vid den närmare utformningen av utredningsverksamhetens

organisation modifierar det nu framlagda förslaget i

angiven riktning.

Beträffande nämndens och de sakkunnigas verksamhet i övrigt vilja fullmäktige

inskränka sig till att framhålla önskvärdheten av ett intimt samarbete

mellan de sakkunniga och de olika i nämnden representerade organisationerna.

Sålunda synes det nödvändigt, att nämnden hålles underrättad

örn de undersökningar, som utföras inom skilda verk, och omvänt, att verken

genom sina representanter noga följa den utredningsverksamhet, som

utföres av de sakkunniga.

Departements- Behovet av utredningar i skilda ekonomiska frågor och rörande den ekochejen.

nomiska utvecklingen överhuvud har inom statsförvaltningen kommit att

framstå som allt mera trängande. En aktuell och ingående kunskap om konjunkturläget,

som, om den än icke berättigar till prognoser, likväl bereder de

för den ekonomiska politiken ansvariga tillfälle att bilda sig en uppfattning

om de olika utvecklingsmöjligheter, varmed man har att räkna, är givetvis av

stor vikt vid alla strävanden att mildra konjunkturväxlingarnas styrka. Men

även till stöd för allmänna näringspolitiska åtgärder utan konjunkturell in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr-215.

27

riktning är det värdefullt att äga tillgång till en allmän översikt över de ekonomiska

utvecklingstendenserna, grundad på undersökningar vid vilka av

olika institutioner insamlat statistiskt material utnyttjas. Ehuru den ekonomiska

statistiken och den ekonomiska utredningsverksamheten i Sverige i

huvudsak är väl utvecklad och lämnar synnerligen värdefulla bidrag till kännedomen

om Sveriges näringsliv och dess villkor, saknas tillgång till en sådan

sammanfattande, vetenskapligt grundad bearbetning av materialet.

Frågan örn inrättandet av ett organ för fortlöpande ekonomiska utredningar

till statsförvaltningens tjänst har aktualiserats genom ett initiativ från

arbetslöshetsutredningen. I sitt slutbetänkande har nämligen utredningen

föreslagit inrättandet av ett organ med uppgift att till de statliga och kommunala

myndigheternas tjänst följa den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Utredningen har tänkt sig, att institutionen ifråga på begäran av exempelvis

cheferna för finans-, handels-, resp. socialdepartementet, bankofullmäktige,

riksgäldsfullmäktige, förlikningsmän i arbetstvister o. s. v. skulle göra de materialsammanställningar

och undersökningar som påkallades. Institutionen har

därjämte tänkts kunna utföra en fortlöpande analys av den ekonomiska utvecklingen

och i övrigt sådant självständigt forskningsarbete, som befinnes

nödvändigt för att den snabbt och på ett i sak tillfredsställande sätt skall kunna

fullgöra begärda undersökningar. Utredningen diskuterar olika sätt att utforma

ett organ för berörda verksamhet men begränsar sig till att föreslå,

att möjligheten av en utvidgning och fastare utformning av den utredningsverksamhet

som redan pågår inom riksbanken upptages till prövning.

Medan arbetslöshetsutredningen närmast synes ha haft i tankarna behovet

av undersökningar till ledning för konjunkturpolitiken, Ira sakkunniga

för vissa utredningar rörande Sveriges ekonomiska läge i en den 18 december

1935 avlämnad promemoria pekat på en råd spörsmål av betydelse för

den ekonomiska politikens utformning på längre sikt, vilka enligt de sakkunnigas

mening syntes kräva ett mera fortlöpande utredningsarbete.

Ifrågavarande utredningsbehov ha, såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen, vitsordats i över arbetslöshetsutredningens förslag avgivna

utlåtanden. Redogörelsen för de anstalter, som träffats i en rad främmande

länder, vittnar om att samma behov att ingående följa den ekonomiska utvecklingen

och dess tendenser på skilda håll gjort sig gällande.

Örn enighet sålunda i stort sett kan anses råda i själva sakfrågan, ha skiftande

åsikter däremot framkommit beträffande det lämpliga sättet att infoga

den åsyftade verksamheten i statsförvaltningen. I en del av de i ärendet avgivna

utlåtandena har förordats, att de nya utredningsuppgifterna skulle anförtros

åt kommerskollegium. I andra fall rekommenderas anknytning till riksbanken.

Jämväl en utveckling av statistiska tabellkommissionens uppgifter

till att omfatta här ifrågavarande arbete har förespråkare. Vissa myndigheter

föreslå, att verksamheten organiseras inom ramen av en självständig statlig

institution. Slutligen har även en anknytning till Stockholms högskolas

socialvetenskapliga institut varit föremål för diskussion. Dessa meningsskiljaktigheter

synas tyda på att verksamheten endast med svårighet kan in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

ordnas i någon redan bestående institution och snarast kräver ett samarbete

mellan flera.

Som det knappast är möjligt att på ett område som det här ifrågavarande

nå fram till en lösning av mera definitiv karaktär, utan att man prövar sig

fram genom en försöksvis anordnad utredningsverksamhet, torde icke mycket

vara att vinna genom ytterligare beredning. En lämplig väg synes i stället

vara att i relativt fria former och i mindre skala träffa anstalter för fortlöpande

ekonomiska utredningar. Härunder beredes också tillfälle att vinna

erfarenheter om den nya organisationens möjligheter att fylla en uppgift även

med avseende å sådana ekonomiska utredningar, som uppdragas åt särskilda

kommittéer och sakkunniga eller åt de statistiska verken. Ett organ för

samarbete mellan dessa verk och med överblick över tillgängligt material

och pågående undersökningar synes kunna biträda vid planläggning av dylika

utredningar och bidraga till en rationalisering av ett ofta splittrat och därigenom

fördyrat utredningsarbete.

Av angivna skäl finner jag mig kunna förorda, att ett försök nu göres att

genom ett självständigt organ tillgodose det av arbetslöshetsutredningen påpekade

och av flertalet av de hörda myndigheterna vitsordade behovet av

en komplettering av den ekonomiska informationen för statsförvaltningens

räkning.

Beträffande organisationen av arbetet inom en dylik utredningsinstitution

kan jag i huvudsak ansluta mig till det förslag som framlagts i den inom

departementet upprättade promemorian. Delade meningar torde, med hänsyn

till arbetets natur, icke heller behöva råda om att utredningsverksamheten bör

anförtros åt vetenskapligt skolad arbetskraft, som utför undersökningar inom

ramen av dem från olika statliga myndigheter anförtrodda uppgifter i samma

relativt fria former som kommittéer eller särskilda sakkunnigberedningar.

Klart synes även vara, att utredningsmännen böra stå i nära kontakt med de

statistiska verken, riksbanken samt enskilda näringsorganisationer. Ett ändamålsenligt

underlag för denna kontakt erhålles enligt min mening genom den

i promemorian föreslagna anordningen, enligt vilken utredningsmännen skulle

samarbeta med och stå under inseende av en nämnd med representanter för

nyssnämnda verk och organisationer. Nämndens inflytande bör bidraga till

att trygga undersökningarnas objektivitet. Därjämte erbjuder organisationsformen

garantier för verksamhetens självständighet. Ingenting synes vara

att invända emot att arbetets självständiga karaktär framhäves genom att,

i enlighet med bankofullmäktiges förslag, verkens representanter i nämnden

utses av eller på förslag av respektive verk.

Till frågan örn antalet sakkunniga, anordningen av de sakkunnigas kansli,

formerna för de sakkunnigas samarbete med nämnden och likartade organisatoriska

detaljspörsmål synes det mig icke erforderligt att redan nu fatta

slutlig ställning. Icke heller är det nödvändigt att på förhand definitivt bestämma

antalet ledamöter av nämnden eller nämndens arbetsformer. Beaktansvärt

synes mig det uppslag vara som framkommit i kommerskollegii

utlåtande över den inom departementet upprättade promemorian, nämligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

29

att antalet ordinarie ledamöter i nämnden skulle begränsas i förhållande till

vad som föreslagits i promemorian och nämnden i gengäld förstärkas med

extra ledamöter på sätt som skett i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Inom den ram vars grunddrag här angivits torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:ts prövning hur verksamheten i detalj skall utformas.

Till stöd för en beräkning av kostnaderna för en verksamhet av den art

som jag här förordat har i den inom departementet upprättade promemorian

framlagts ett förslag till fullständig organisation för det planerade utredningsarbetet.

Av det tidigare anförda framgår, att detta förslag får betraktas endast

såsom en plan för den nya verksamhetens utbyggnad under vissa förutsättningar.

Ehuru kostnadskalkylen därför icke utan vidare kan läggas till

grund för en beräkning av kostnaderna för fortlöpande ekonomiska utredningar,

ger den dock en viss ledning. Med beaktande av i promemorian framförda

synpunkter och med hänsyn till att verksamheten kan väntas komma i

gång först efter en förberedelsetid, under vilken nämnden tillsammans med

någon sakkunnig närmare planlägger arbetet, torde medelsbehovet för nästkommande

budgetår kunna begränsas till cirka 60,000 kronor.

Om medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för de av mig förordade

fortlöpande konjunkturundersökningarna, torde detta böra ske genom ett

reservationsanslag under sjunde huvudtiteln. Inom ramen av detta anslag

bör Kungl. Majit äga frihet att utforma verksamheten i huvudsak efter de

av mig här angivna riktlinjerna.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Fortlöpande konjunkturundersökningar under sjunde

huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av .......................... kronor 60,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 215-

Bilaga A.

P. M.

rörande ekonomiska och sociala trendundersökningar

(avlämnad den 18 december 1935 av sakkunniga för vissa utredningar rörande

Sveriges ekonomiska läge).

Behovet och möjligheterna av trendanalys.

Den ekonomiska och sociala politiken vilar på en bedömning av framtida

förhållanden. Planernas genomförande tar ofta väsentlig tid i anspråk och

åtgärderna äro avsedda att verka en lång följd av år framåt, under vilken

tid betydande förändringar t. ex. i demografiskt avseende kunna äga rum.

En rationell näringspolitik måste sålunda bygga på antaganden rörande befolkningens

framtida storlek, dess sammansättning ifråga örn ålder och

yrke samt dess lokala fördelning, levnadsstandardens utveckling m. m.

Exempel saknas ej på misstag i svensk ekonomisk politik, som främst berott

på uraktlåtenhet att taga hänsyn till den sannolika utvecklingen. Att

en stor del av de på offentligt initiativ under senare årtionden grundade

småbruken givits en så begränsad storlek, att brukaren ej kan uppnå en

rimlig levnadsstandard, vittnar exempelvis om bristande förutseende av

detta slag. — Även den privata och offentliga affärsverksamheten förutsätter

givetvis en bedömning av den framtida utvecklingen. Sålunda bestämmes

t. ex. realkapitalföremålens konstruktion och lokala placering med hänsyn

till den uppfattning företagens ledning bildat sig om framtidens ekonomiska

förhållanden. Företag med mycket varaktiga investeringar, t. ex. för

produktion av elektrisk kraft, upplägga vanligtvis planer för fem eller tio

år framåt, vilka bygga på beräkningar bl. a. rörande den framtida konsumtionen.

—■ Stadsplaneringar ha allt oftare kommit att baseras på en analys

av förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen inom staden och

dess omnejd. Även örn svenska städer därvidlag ännu ej gått så långt som

fallet varit t. ex. i Förenta Staterna och England, kan även hos oss ökat intresse

spåras för undersökningar av detta slag. Ett exempel är den undersökning

rörande Stockholm med omnejd som för några månader sedan

slutfördes. I själva verket gällde denna ett så stort område, att den snarare

kan betecknas regionsplanering än stadsplanering. Man har därmed slagit

in på en väg, som på åtskilliga håll i utlandet lett till goda resultat. Alldeles

samma skäl, som göra en stadsplanering självklar, tala nämligen för att

man analyserar förutsättningarna för utvecklingen inom vissa större områden.

överväganden sådana som dessa ha i flera länder givit upphov till noggranna

undersökningar av större räckvidd rörande de ekonomiska och sociala

utvecklingstendenserna. Det synes vara all anledning att även i vårt

land genomföra undersökningar av denna typ. Under de sista årtiondena

lia de ekonomiska förhållandena i Sverige starkt förändrats. Det torde vara

sannolikt, att även i framtiden förskjutningar exempelvis i näringsgrenarnas

relativa betydelse och i de olika landsdelarnas lämplighet för skilda

slag av ekonomisk verksamhet komma att äga rum. De grundläggande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

31

förskjutningarna med avseende på vissa tekniska företeelser, efterfrågan,

befolkningsutvecklingen m. m. kunna inom vissa gränser förutsägas mer

eller mindre långt fram i tiden, medan andra i hög grad undandraga sig

en framtidsbedömning, då de på ett avgörande sätt bero på utvecklingen i

utlandet, särskilt på det politiska området. Men även örn en vid marginal

av obestämdhet, t. ex. beträffande exportindustriernas möjligheter blir

ofrånkomlig, torde det vara till nytta att vissa beräkningar göras rörande

den framtida ekonomiska utvecklingen. Hur osäkra sådana beräkningar

än bli, torde de utgöra en bättre grundval för ekonomiskt handlande än

ett antagande örn det nuvarande lägets bestånd. Underlåtenhet att rationellt

analysera och så gott sig göra låter bedöma utvecklingstendenserna innebär

ju i praktiken ofta detsamma som ett antagande, att hittillsvarande

förutsättningar för svenskt näringsliv komma att bestå. En del av de under

senare år av svenska kommuner vidtagna näringspolitiska åtgärderna torde

i själva verket närmast vara baserade på ett dylikt antagande. Genom att

fastställa vissa sannolika drag i utvecklingen och med en större eller mindre

grad av sannolikhet utesluta andra, skulle man kunna bereda en säkrare

grundval ej endast för det ekonomiska handlandet inom affärslivet utan

kanske alldeles särskilt för den ekonomiska politiken. Båda måste ju baseras

på vissa föreställningar rörande framtida lägen.

Försök till en bedömning av de mest sannolika utvecklingstendenserna

— eventuellt under alternativa antaganden på vissa avgörande punkter,

t. ex. rörande den internationella handelspolitiken och relationen mellan

den svenska kronan och vissa främmande valutor — torde visa sig lämpliga

redan för den offentliga ekonomiska politik som sedan länge förekommer,

såsom tull- och skattepolitik samt kommunikationsväsendets utbyggande.

Måhända ännu viktigare blir en dylik framtidsbedömning för åtgärder av

mera krispolitisk typ, så som de vilka i rikligt mått förekommit under senare

år. Den ekonomiska politiken bör givetvis, såvitt möjligt, icke befordra

tendenser avvikande från eller rakt motsatta de mera varaktiga sådana

som det förefaller troligt eller som det är uppenbart att man på lång sikt vill

stärka. Av allra största betydelse blir sålunda en bedömning av den framtida

utvecklingen, då det gäller att successivt avveckla krisåtgärderna eller

ersätta dem med mera permanenta politiska ingripanden. Därvidlag gäller

det ju, i den mån den akuta krisen övervinnes, att främja näringslivets anpassning

efter nya förutsättningar. Exempelvis torde vissa delar av vårt

land på grund av ändrade råvaruförutsättningar eller minskad efterfrågan

på vissa produkter under de närmaste årtiondena visa sig mindre lämpade

för ekonomisk verksamhet än tidigare varit fallet. Vill man ej rekommendera

en varaktig sänkning av levnadsstandarden för befolkningen inom dessa

områden, kan en överflyttning av arbetskraft till andra näringar och distrikt

visa sig ofrånkomlig. Lika tydligt är det, att en sådan överflyttning kan och

i vissa fall bör befordras genom offentliga åtgärder. Dessas tillrättaläggande

förutsätter emellertid, att man kan något så när bedöma var utsikterna

äro bäst för framtida expansion av produktion och omsättning, överhuvud

taget torde det för hela näringspolitiken liksom för det enskilda företaget erbjuda

särskilt intresse att bedöma efterfrågans framtida riktning och omfattning,

t. ex. örn ett tiotal år. Det är ej omöjligt att vinna en viss kunskap

härom. Under senare årtionden har realinkomsten per arbetande individ i

Sverige stigit med i genomsnitt 1—2 % per år. Man kan diirför antaga alternativt

att inkomstnivån år 1945 ligger 10 % och 20 % högre än för närvarande.

Efter att lia undersökt olika befolkningsgruppers konsumtionsvanor,

kan man under hänsynstagande lill befolkningens sannolika storlek,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kunni. Maj:ts proposition nr 215.

åldersfördelning, familjetyper m. m., bedöma efterfrågans storlek i fråga örn

vissa viktiga grupper av konsumtionsvaror och tjänster. Härav kunna vissa

slutsatser dragas rörande expansionsmöjligheterna för den svenska produktionen,

ehuru givetvis stora ovisshetsmoment ej kunna undgås, t. ex. i fråga

örn inverkan av nya produkter och av ändringar i förhållandet till andra

länders näringsliv. Ovisshet på sistnämnda punkt spelar dock ej fullt så

stor roll som ofta antages, enär den alldeles övervägande delen av den svenska

produktionen av varor och tjänster sker för hemmamarknaden. Undersökningar

av denna art kunna tjäna till ledning exempelvis vid ett ifrågasatt

offentligt stöd åt nya enskilda initiativ, då det givetvis är av betydelse

att utsikterna för ifrågavarande företagsamhet kunna bedömas med ledning

av de allmänna utvecklingstendenserna inom näringslivet. På så sätt torde

det dessutom i vissa fall låta sig göra att på ett ur allmänna synpunkter

gynnsamt sätt befordra en sådan lokalisering av den nya verksamheten, att

denna icke blott blir ekonomiskt effektiv utan även bidrager till en minskning

av allvarliga sociala svårigheter.

Några ekonomisk-politiska problem.

Mot bakgrund av denna allmänna motivering — som endast i förbigående

belysts med exempel — skall i det följande några av de viktiga problem närmare

vidröras, för vars behandling inom den ekonomiska och sociala politiken

kunskap örn dessa utvecklingstendenser förefaller särskilt betydelsefull.

På åtskilliga punkter lia värdefulla undersökningar, ehuru av mera

tillfällig karaktär, under senare år utförts i värt land. Ue synas emellertid

böra inordnas i ett större sammanhang och metodiskt fullföljas.

1. Transportväsendets utbyggnad. Frågor rörande järnvägselektrifiering,

vägbyggnader, brobyggnader m. m. måste bedömas med hänsyn till det väntade

framtida trafikbehovet inom och mellan olika distrikt, vilket i sin tur

sammanhänger med näringslivets framtida inriktning inom resp. områden.

Behovet av riksvägar och av mer eller mindre dyrbara och varaktiga former

för väganläggningar beror exempelvis i hög grad på dylika faktorer.

2. Näringspolitiken. Vilka näringsgrenar böra särskilt uppmuntras? Under

vilka förutsättningar bör ökat skydd mot utländsk konkurrens beredas

den ena eller andra produktionsgrenen eller redan bestående skydd eventuellt

sänkas? Vilken ställning bör stat och kommun på lång sikt intaga till

företag, som för närvarande äro oräntabla men vars uppehållande tills vidare

förefaller motiverat av hänsyn till att befolkningen i trakten eljest

skulle råka i ett allvarligt nödläge, vilket skulle föranleda dyrbara sociala

hjälpåtgärder? Vilka möjligheter finnas att påverka lokaliseringen av nya

industrier för absorption av ledig arbetskraft, vars överflyttning möter på

svårigheter av ekonomisk och social art?

3. Arbetslöshets- och sysselsättningspolitiken pä lång sikt. I de fall då

överflyttning av arbetskraft från ett område till ett annat anses önskvärd och

möjlig, hur bör då denna tillrättaläggas samt yrkesutbildning och yrkesrådgivning

i samband därmed ordnas? I vad mån bör hänsyn till väntade ekonomiska

förändringar tagas vid planering av de offentliga arbetena och anläggningarna,

deras lokalisering och art? f-<

4. Bostadsproduktionen. På vilka platser och inom vilka områden bör

bostadsproduktionen särskilt uppmuntras? Vilka konsekvenser för frågan

örn önskvärda bostadstyper ha framtida förskjutningar i befolkningens ålderssammansättning,

sannolika familjestruktur och levnadsstandard samt

förändringar i produktionens tekniska förutsättningar?

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

33

5. Den kommunala finanspolitiken. Inom vilka områden bör en upplåning

för kommunal affärsverksamhet och sociala inrättningar av olika slag ske

med särskild försiktighet?

Allmänna riktlinjer för ovan berörda trendanalys.

Utom de här nedan berörda mera allmänna tendenserna tarva givetvis en

rad andra närmare belysning, t. ex. de tekniska utvecklingstendenserna på

vissa områden. Av uppenbar betydelse torde emellertid följande vara:

A. Den ekonomiska verksamhetens riktning och omfattning i Sverige under

senare årtionden.

1. Befolkningens storlek samt ålders- och yrkesfördelning vid olika tidpunkter.

2. De skilda näringsgrenarnas absoluta och relativa betydelse.

3. Ökningen av produktionen per individ inom olika näringsgrenar.

4. Organisationsformernas förändring, bl. a. monopoliseringstendenserna

samt de ekonomiska och tekniska företagsenheternas storlek inom

olika näringsgrenar.

B. Den ekonomiska verksamhetens lokalisering i Sverige under senare årtionden.

1. Befolkningens lokala fördelning åren 1900, 1910, 1920, 1930 och 1935.

En analys av de förändringen framdrivande krafterna, t. ex. »urbaniseringens»

art. Materialet uppdelas så att det belyser yrkesfördelningen

i dess förhållande till förskjutningar i lokaliseringen.

2. Produktionens lokalisering åren 1920, 1930 och 1935 med särskild

hänsyn till utvecklingstendenserna. (Enligt kommerskollegii företagsmaterial.

) Lokaliseringen för olika näringsgrenar beaktas givetvis.

C. Förskjutningar inom den svenska konsumtionen under senare årtionden.

1. Produktion plus import minus export av konsumtionsvaror vid olika

tidpunkter.

2. Konsumtionen inom olika befolkningsgrupper enligt hushållsböckerna.

Med hjälp dels av sådana undersökningar, baserade till största delen på

redan förefintligt material, och dels av erforderliga specialundersökningar,

kunna prognoser ställas för framtiden. EtU exempel härpå är den bedömning

av den framtida råvaruförsörjningen inom skogsindustrierna som gjorts

av skogssakkunniga. En liknande prognos torde kunna göras även för vissa

andra näringsgrenar. Bl. a. torde de framtida förutsättningarna för den svenska

produktionen av animaliska livsmedel och vissa andra konsumtionsvaror

kunna bedömas efter en utredning av ovan berörda förhållanden.

Ifrågasatta trendundersökningars utförande.

Undersökningar av detta slag kunna ej utföras av en tillfällig kommitté

sorn arbetar ett eller ani t år. Ett tillfredsställande resultat kan upnås endast

så småningom genom ett fortsalt kontinuerligt arbete med hithörande

svåra problem. Även örn det statistiska materialet i vissa hänseenden iir mycket

bra, lider det på andra punkter av stora svagheter och företer betydande

luckor. Först sedan dessa brister avhjälpts finnas förutsättningar för en tillfredsställande

framtidsbedömning. Endast så småningom erhålla de perso
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ner, som bearbeta materialet, den kännedom om utvecklingen, att de bli i

stånd att fullt utnyttja detsamma. Härtill kommer att det blir ständigt nya

frågor som från den ekonomiska politikens och andra utgångspunkter komma

att behöva ställas till ledningen av dylika trendundersökningar. Dessa

torde därför böra omhänderhavas av något permanent organ, vari nationalekonomisk

och statistisk sakkunskap är representerad och som har möjlighet

till råd och upplysningar från sakkunskap av andra slag. De sakkunniga

anse sig icke böra ingå på frågan om den lämpligaste organisationen av ett

dylikt organ, vilken fråga torde böra upptagas till behandling i ett större sammanhang.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 215.

35

Bilaga B.

P. M.

angående organisationen av fortlöpande konjunkturundersökningar

i vissa främmande länder.

Det mest kända utredningsorganet är i Tyskland Institut fur Konjunkturforschung

i Berlin, en självständig institution som emellertid

delvis finansieras med statsmedel. Institutets arbete baseras väsentligen på

material sammanställt av Statistisclies Reichsamt; i förbigående må nämnas

att institutet och Reichsamt tidigare voro förenade under samma ledning.

Institutet insamlar dock även eget material. Resultaten av institutets

verksamhet framläggas i en kvartals- och en veckopublikation samt i särskilda

monografier. Vissa undersökningar för statliga myndigheters räkning

publiceras icke. Omfattningen av institutets utredningsarbete och

publikationsverksamhet har gjort det nödvändigt att arbeta med en stor stab

av fackmän.

Ekonomiskt utredningsarbete utföres även inom Reichsbank, som

rymmer en omfattande organisation för ändamålet. Inom banken bearbetas

föreliggande material ur för banken centrala synpunkter. Arbetet utföres

av personal rekryterad bland bankens ordinarie arbetskrafter, som emellertid

i stor utsträckning äga ekonomisk skolning. Resultaten av utredningsarbetet

offentliggöras ej. Av den nära kontakt, som finnes mellan

Reichsbank och Wirtschaftsministerium torde följa, att inom banken utförda

undersökningar komma även regeringen till godo.

Statistisches Reichsamt framstår helt såsom ett materialsamlande

verk. Reichsamt bedriver en mycket omfattande publiceringsverksamhet,

som emellertid icke omfattar materialanalys eller ekonomiska utredningar.

Värdefullt arbete till belysande av den ekonomiska utvecklingen utföres

även utanför ovannämnda institutioner. Intresse påkallar här närmast den

verksamhet, som bedrives av informationsavdelningen inom Reichskreditgesellschaft.

Resultaten av det där utförda arbetet, som i första

hand tar sikte på bankens egna behov, framläggas i en halvårspublikation, i

flera avseenden jämförlig med konjunkturinstitutets kvartalsöversikter.

Ledningen av det ekonomiska utredningsarbetet i Holland är koncentrerad

hos Centrale Corn m issie voor de Statistiek. I kommissionen

sitta chefen för Centraal Bureau voor de Statistiek, presidenten för

Nederlandsche Bank och representanter för den centrala statsförvaltningen

samt även för några kommuner. Kommissionens uppgift är att reglera samarbetet

mellan de olika statistiska organen. Dess tillstånd fordras för uppläggandet

av statistiska arbeten. Den kan även själv taga initiativ till statistiska

undersökningar.

Det egentliga utredningsarbetet utföras inom Central Bureau voor de Statistiek,

Nederlandsche Bank, Nederlandscli Economisch Instituut samt Nederlandsch

Instituut voor Efficiency.

Statistiska centralbyrån utger — utom en årsbok och andra

rent statistiska publikationer — bland annat en regelbunden översikt över

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

konjunkturläget i Nederländerna. Delvis utformas denna översikt med hjälp

från det egentliga konjunkturinstitutet, Nederlandsch Economisch Instituut.

Omvänt biträder centralbyrån med viss materialbearbetning inom konjunkturinstitutet.

Konjunkturinstitutet står under ledning av professorerna vid

handelshögskolan i Rotterdam. Sedan någon tid är institutet koordinationscentral

för de institutioner som helt eller delvis arbeta med ekonomiska frågor.

Vid sidan av monografier och månadspublikationen de Economist ger

institutet ut en veckoöversikt samt en månatlig ekonomisk-statistisk berättelse.

Informationsavdelningen inom Nederlandsche Bank står i nära

kontakt med statistiska centralbyrån, i synnerhet vid studiet av konjunkturutvecklingen,

och biträder övriga institutioner med all sådan konjunkturstatistik

som avser kapital- och penningmarknaden samt valutaförhållanden

etc. Bankens utredningsarbete, som Iedes av en fackutbildad nationalekonom,

utföres av tre tjänstemän med vetenskaplig skolning. Det tar företrädesvis

fasta på bankens egna behov.

Nederlandsch Instituut voor Efficiency, slutligen, arbetar

med marknadsanalys och därmed sammanhängande konjunkturfrågor.

I institutet är Nederlandsche Banks informationsavdelning företrädd.

Huvudorgan för det statistiska arbetet i Belgien är 1''0 ffice central

de Statist! q ue, vilket grundades för ett par år sedan för att hos sig

centralisera huvudparten av den genom statsförvaltningen insamlade statistiken.

Centraliseringen är ännu icke fullständigt genomförd.

Det ekonomisk-statistiska arbetet har till en väsentlig del vuxit fram inom

Banque nationale de Belgique, som alltjämt utövar betydelsefulla

funktioner på den ekonomiska statistikens område. Arbetet inom banken

Indes av tre nationalekonomer, vilka planlägga materialinsamling och

materialbearbetning samt i förekommande fall verkställa tolkningen av det

statistiska materialet.

Nationalbanken publicerar varannan månad en konjunkturöversikt, baserad

på rapporter från avdelningskontoren rörande det ekonomiska läget inom

respektive distrikt. Rapporterna ta i synnerhet sikte på betydelsefulla förändringar

inom den industriella sfären. Något egentligt konjunkturanalytisk

t arbete utföres icke inom banken. Nationalbankens ekonomer lia emellertid

nära kontakt med konjunkturinstitutet vid universitetet i Louvain, som

är inriktat på dylika uppgifter.

Det ekonomiska institutet i Louvain är en akademisk

institution, som vuxit fram parallellt med utvecklingen av det statistiska arbetet

inom nationalbanken och i viss mån synes ha fungerat som ett vetenskapligt

komplement till denna institution. Här må nämnas, att den förutvarande

vicepresidenten i nationalbanken samtidigt var chef för Louvaininstitutet

och att en av bankens ekonomer är den effektive ledaren av institutets

arbeten. Verksamheten vid institutet bedrives i stor utsträckning med hjälp

av stipendiater från universitetet.

I dagarna har i Belgien tillsatts ett Conseil supérieur des Finances.

^ Organisationen är av teknisk och rådgivande karaktär och skall

avgiva utlåtanden i frågor, som underställas densamma av finansministern.

Rådet består av tjugufem ledamöter, av vilka feni äro självskrivna. Till sistnämnda

kategori höra bland andra nationalbankens president och överpresidenten

i räkenskapsverket.

Som centralt utredningsorgan i konjunkturfrågor arbetar sedan några år i

Schweiz en Kommission f ii r Konjunkturbeobachtung.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

37

I kommissionen sitta företrädare för Eidgenössisches Statistisches Arnt, Bundesamt

flir Industrie, Gewerbe und Arbeit, de schweiziska förbundsbanorna,

nationalbanken och Eidgenössische Oberzolldirektion, samt vidare representanter

för ledande arbetare-, arbetsgivare- och lantbrukareorganisationer.

Kommissionen publicerar periodiska meddelanden rörande det ekonomiska

läget i Schweiz samt monografier i speciella frågor. Den studerar vidare metoderna

för konjunkturanalys samt leder arbetsfördelningen mellan olika statistiska

verk.

Vid sidan av konjunkturkommissionen arbetar en prisbildning skommission,

vars uppgift är marknadsundersökningar och priskontroll.

Ett regeringsförslag av år 1935 om inrättande av ett ekonomiskt råd har

icke realiserats.

Regeringen arbetar även med stöd av speciella ekonomiska konferenser

och sakkunnigutredningar.

Nationalbanken är företrädd icke endast i ovan nämnda institutioner

utan även vid flertalet ekonomiska konferenser. Banken anlitas i stor

utsträckning av regeringen jämväl genom egna utredningar.

I motsats till vad som är fallet i ovan behandlade länder möter i England

lika litet som i de nordiska länderna någon fast organiserad ekonomisk

utredningsverksamhet. Man arbetar i England i stor utsträckning med utredningar

från fall till fall genom kommittéer, enquéter och departementalsakkunniga.

Materialinsamlingen sker i allt väsentligt genom ministerierna och

deni underordnade verk. I stigande grad bearbetas emellertid material insamlat

genom enskilda näringsorganisationer.

Det enda rent statliga organ, som i detta sammanhang är av intresse är

Economic Advisory Council, en kommitté med premiärministern

som ordförande och ministrar, industriledare, ekonomer etc. som medlemmar.

Rådet har ett litet, för ekonomiska utredningsuppgifter högt kvalificerat

sekretariat. Någon större praktisk betydelse torde rådet icke ha erhållit.

Med hänsyn till Bank of Eng 1 a n d’s ställning som enskild institution

äro dess informationsavdelningar visserligen formellt icke att betrakta som

statliga organ. Reellt sett fungera de dock som sådana både på grund av sin

betydelse för penningpolitikens utformning och emedan banken står även

finansdepartementet till tjänst med utredningar i vissa ekonomiska frågor.

Utredningsarbetet bedrives inom två sektioner, en för utlandet och en för

England. Avdelningarna utföra icke egentliga konjunkturanalytiska undersökningar.

Arbetet sker också väsentligen med hjälp av personal, rekryterad

från övriga avdelningar inom banken. Två fackekonomer inneha emellertid

ledande befattningar och en matematisk statistiker tjänstgör inom sektionen

för utredningar rörande läget i England.

Banken publicerar månatligen en Statislical Summary, som innehåller dels

vissa fortlöpande serier dels — i form av tabeller och diagram ulan kommentar

— resultaten av specialundersökningar.

Ett rent enskilt organ är London and Cambridge Economic

Service, vilket arbetat i något tiotal år efter linjer i huvudsak parallella

med dem, som karakterisera verksamheten vid konjunkturinstitutet i Harvard.

Instilulioncn, som är av mycket blygsam omfattning och väsentligen

utnyttjar tillfällig arbetskraft, står under ledning av representanler för Londons

och Cambridge^ universitet. Det publicerar månadsöversikter över läget

i olika länder, kvartalsvis kompletterade med mera omfattande redogörelser.

Dessutom utges monografier i speciella frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 215.

■1

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I övrigt finnas två enskilda institutioner, som arbeta huvudsakligen med

långtidsproblem, nämligen Survey of Life and Labour inom London

School of Economics samt studiegruppen Political and Economic

Plänning.

Något egentligt konjunkturinstitut finnes icke i Danmark. Det Statistiske

Departement framlägger emellertid i Statistiske Efierretninger

(c:a 55 årliga meddelanden) resultaten av undersökningar även rörande konjunkturerna.

Försök till en årlig konjunkturanalys med därå grundade prognoser

lia gjorts, men dessa försök ha ofta utsatts för kritik.

En enskild institution är Institutet for Historie og Samfundsekonomi.

Institutets arbete är väsentligen inriktat på långtidsproblem

i deras historiska aspekt oell sysslar icke med fortlöpande konjunkturiakttagelser.

Nationalbanken saknar egentlig informationsavdelning. De utredningar

som där verkställas ske uteslutande för bankens räkning.

I Danmark finnes slutligen även ett Stats ministeriets 0 k o n o m is

k e Rand. Detta har emellertid aldrig utövat några viktigare funktioner.

1 Norge är läget ungefär detsamma som i Danmark. Den statistiska

centralbyrån arbetar icke med egentliga utredningsuppgifter utan framstår

väsentligen som ett materialsamlande verk. Norges bank har tjänstemän

arbetande med informationsuppgifter, men deras verksamhet är närmast

orienterad efter bankens interna behov. Det ekonomiska institutet

vid Oslo universitet sysslar icke med fortlöpande konjunkturundersökningar

och arbetar icke heller för statsförvaltningens räkning. Institutets

verksamhet avser i stor utsträckning rena metodfrågor.

Statistiska centralbyrån är även i Finland väsentligen ett materialsamlande

verk.

Inom Finlands bank utföras däremot ekonomiska utredningar under

ledning av fackutbildade tjänstemän. Undersökningarna orienteras närmast

efter bankens egna behov och till stöd för de speciella informationsuppgifter,

bankens Monthly Bulletin är avsedd att fylla. Dock utföras arbeten

även för regeringens räkning. Bankens experter ha vidare varit medlemmar

av olika kommittéer eller deras sekretariat.

Till slut må nämnas, att de ovan icke berörda länder, där ekonomiska institut

för närvarande finnas inrättade, äro Bulgarien, Estland, Frankrike,

Förenta staterna, Italien, Japan, Kina, Polen, Rumänien, Spanien, Ungern

och Österrike. I en del fall ha dock institutionerna i dessa länder endast

rent vetenskapliga uppgifter.

Översikten över den ekonomiska utredningsverksamheten i utlandet ger

vid handen, att man mycket allmänt känt det behov av förbättrad ekonomisk

information, vilket av arbetslöshetsutredningen åberopats såsom motiv

för dess förslag och som vitsordats även i ett flertal utlåtanden över detta.

Det insamlade materialet är ägnat att belysa de olika vägar man beträtt för

att nå en lämplig kombination av vetenskaplig och administrativ verksamhet.

Ett gemensamt drag av intresse är den vikt som synes tillkomma utredningsarbetet

inom respektive centralbanker.

366581. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar. a1 i texten
  2. SU 1936:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten