Sök i Ratio Lex

Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

1936-03-10 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:216, Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

1

i

Nr 216.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens

järnvägsbyggnader; given Stockholms slott den 10

mars 1936.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om beviljande

av förtidspension och avskedsersättning åt vissa fast anställda tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader.

För de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader gäller

en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. Tjänstemännen åtnjuta avBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 216.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

löning m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie personalen

vid statens järnvägar i motsvarande eller jämförliga befattningar. De

voro intill utgången av juni 1935 delaktiga i statens järnvägars år 1917 inrättade

pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan

egenskap berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.

Enligt reglementet för pensionskassan inträdde rätt till pension —

till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur

tjänst — bland annat vid uppnådd pensionsålder under förutsättning av

minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medförde som regel

förlust av rätt till pension från kassan; de av vederbörande tjänsteman — och

i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna tillgodoräknades

emellertid tjänstemannen för beredande av pension enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring.

Enligt kassans reglemente utgjorde pensionsunderlaget viss procent av tjänstemannens

lön; underlaget växlade sålunda inom en och samma lönegrad i

förhållande till löneklassbeloppen. Maximum för underlaget var bestämt till

det belopp, som utgjorde pensionsunderlag för ordinarie tjänsteman inom

motsvarande lönegrad. För hel pension fordrades 35 tjänstår; vid bristande

tjänstår avkortades pensionen efter en glidande skala, uttryckt i procent av

underlagets belopp.

Från och med den 1 juli 1935 skall enligt Kungl. Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen

den 31 maj 1935 civila tjänstepensionsreglementet äga tillämpning

a de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna, dock med iakttagande

av vissa särskilda bestämmelser av bland annat följande innehåll
För

ifrågavarande befattningar skola tillämpas det pensionsunderlag och

det pensionsavdrag, som jämlikt 28 § 1 mom. a) civila tjänstepensionsreglementet

gälla för extra ordinarie tjänst inom motsvarande lönegrad. Detta

innebär, att pensionsunderlaget är bestämt till samma belopp för alla löneklasser

inom samma lönegrad samt att underlaget motsvarar pensionsunderlaget

för ordinarie tjänst i närmast lägre lönegrad. I brevets övergångsbestämmelser

har emellertid meddelats ett stadgande av innebörd att, därest

tjänsteman, som före den 1 juli 1945 avgår med rätt till pension enligt civila

tjänstepensionsreglementet, skulle i den befattning, han omedelbart före reglementets

ikraftträdande innehade, och enligt de då för honom gällande

bestämmelserna angående pensionstillägg och pensionsförhöjning hava kommit

i åtnjutande av högre pensionsbelopp än enligt reglementets föreskrifter,

pensionen skall utgå med det högre beloppet, dock att pensionen icke i något

fall må utgå med större belopp än som skulle tillkomma tjänstemannen, örn

han vid avgången innehade ordinarie tjänst inom motsvarande lönegrad.

För innehavare av nedan angivna befattningar inträder pensionsåldern vid

utgången av den månad, under vilken tjänstemannen uppnår 63 levnadsår,

nämligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

3

Arbetschef.

Sektionsingenjör.

Biträdande ingenjör.

Förste schaktmästare.

Förste verkmästare.

Förste förrådsmästare.

Ritare.

F örrådsmästare.

Kansliskrivare.

Förste kontorist.

Kontorist.

I övrigt bestämmes pensionsåldern enligt de i civila tjänstepensionsreglementet

angivna huvudgrunderna.

Civila tjänstepensionsreglementets tillämpning på förevarande befattningshavare

innebär, att för hel pension erfordras endast 30 tjänstår samt att vid

bristande tjänstår proportionell avkortning av pensionsunderlagets belopp

sker med J/12o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

30.

Tjänsteman, som enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen åren 1930 och

1931 medgivits rätt till särskild förtidspension och som efter civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande kommer i åtnjutande av dylik förmån, liksom

även tjänsteman, som framdeles kan komma att erhålla sådan särskild

förtidspension, äger enligt de i brevet den 31 maj 1935 fastställda bestämmelserna

icke rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av uppskjuten

livränta enligt reglementet. Tjänsteman, som äger att vid avgång

från tjänsten komma i åtnjutande av avskedsersättning, må endast uppbära

en tredjedel av honom eljest tillkommande uppskjuten livränta.

Frågan örn förtidspension och avskedsersättning åt vissa befattningshavare

vid statens järnvägsbyggnader har, såsom framgår av det föregående, under

åren 1930 och 1931 varit föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen.

Beträffande vad som därvid förekommit må, under hänvisning i

övrigt till propositionerna nr 202/1930 och 107/1931 samt riksdagens skrivelser

nr 277/1930 och 99/1931, här i korthet erinras örn följande.

I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens

järnvägsbyggnaders verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att inom

ett fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig grad

inskränkas. Tjänstemannapersonalen komme på grund av nämnda omständigheter

att successivt inom de närmaste åren bliva till väsentlig del

obehövlig. Med hänsyn härtill och på grund av svårigheterna för entledigad

personal att erhålla ny anställning i öppna arbetsmarknaden fann styrelsen

billigheten kräva, att de tjänstemän, som vid entledigandet innehade ett visst

större antal tjänstår och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes

förtidspension.

Enligt av järnvägsstyrelsen i första hand förordade grunder för sådan

förtidspensionering skulle pensioneringen — vilken enligt dessa grunder beräknades

komma att omfatta något över 30 tjänstemän — innebära, alt

tjänsteman, som vid avgångstillfället kunde räkna minst 20 tjänstår och därjämte

uppnått en levnadsålder av minst 45 år, redan vid avgången skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

tillerkännas den pension, han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst,

intill dess han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie

pensionsålder.

Under den vidare behandlingen av järnvägsstyrelsens framställning framlcommo

från statskontorets sida förslag dels om viss modifikation av reglerna

för förtidspension — avseende pensionens uppdelning i statspension,

att utgå omedelbart vid entledigandet, och avgiftspension, att efter fortsatt

avgiftsbetalning utgå vid uppnådd pensionsålder — dels ock om beviljande av

avskedsersättning åt vissa tjänstemän, som icke uppfyllde fordringarna för

förtidspension. Efter det järnvägsstyrelsen avgivit förnyat utlåtande och

därvid tillstyrkt beviljande i vissa fall av avskedsersättning samt framlagt

förslag beträffande närmare villkor och grunder för sådan ersättning, föredrogs

ärendet i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl. Maj:t vad

i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att, då det icke lämpligen

borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors lösning

meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas från fall till fall,

järnvägsstyrelsen hade att till Kungl. Majit inkomma med de särskilda framställningar

om förtidspensionering, vartill styrelsen kunde finna anledning.

Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen att i avvaktan

å prövningen av dylika framställningar örn möjligt bereda fortsatt anställning

åt därav berörd personal samt att beträffande övrig övertalig personal

vid statens järnvägsbyggnader verka för att — där ej fortsatt anställning

vid statens järnvägar kunde beredas — densamma såvitt möjligt kunde

vinna utkomst i andra statens verk eller annorledes.

I skrivelse den 27 september 1929 framlade järnvägsstyrelsen nytt förslag

i ämnet. Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen

starka billighetsskäl tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga

entledigande erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse

med vad styrelsen tidigare förordat, föreslog styrelsen utverkande

av förtidspension eller avskedsersättning åt vissa namngivna tjänstemän,

vilka beräknades komma att avgå före den 1 juli 1931. Enligt från

järnvägsstyrelsen under ärendets handläggning hos Kungl. Majit överlämnade

uppgifter utgjorde antalet tjänstemän, som borde komma i åtnjutande

av förtidspension, 17 stycken och antalet tjänstemän, som borde tillerkännas

avskedsersättning, 22 stycken.

Beträffande grunderna för förtidspension framlade järnvägsstyrelsen förslag

enligt två huvudalternativ. Det ena alternativet anslöt sig till styrelsens

i skrivelsen den 28 november 1928 förordade förslag och innebar, att

vederbörande skulle tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit

honom, därest han kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder. Det

andra alternativet däremot innefattade den modifikation, som av statskontoret

ifrågasatts och enligt vilken vederbörande vid avgången endast skulle

bekomma den del av berörda pensionsbelopp, som motsvarade statspension,

medan den avgiftspension motsvarande delen skulle utgå först vid pensionsålderns

inträde. För vartdera huvudalternativet hade med tillämpning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 216.

5

olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning uppgjorts två olika förslag,

av vilka det ena helt hänförde sig till reglerna i reglementet för statens järnvägars

pensionskassa för icke ordinarie personal och alltså bland annat innebar,

att för full pension skulle fordras 35 tjänstår, medan det andra så tillvida

avvek från reglementets föreskrifter, att — i anslutning till 1926 års pensionsutrednings

förslag till pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal

— full pension skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med 1/i20

för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understege 30, samt såsom

avgiftsår tillgodoräknas halva det antal tjänstår, som intjänats från 30

års ålder intill dess avgiftsplikt inträtt.

Avskedsersättning skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag tillkomma befattningshavare,

som vid entledigandet uppnått minst 30 levnadsår och hade

minst 10 års anställningstid i statens tjänst. Ersättningen skulle utgå med

belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning

i statens tjänst intill 15 års anställning samt två månaders arbetsförtjänst

för varje helt års anställning därutöver, dock med iakttagande av följande

maximibelopp för ersättningen, nämligen 16,000 kronor för sektionsingenjör,

14,000 kronor för biträdande ingenjör, 12,000 kronor för underingenjör,

10,000 kronor för ritare och kontorsskrivare samt 6,800 kronor för schaktmästare,

förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist och kontorist.

Sedan statskontoret ånyo avgivit utlåtande, anmäldes frågan i proposition

nr 202 till 1930 års riksdag. Därvid anförde föredragande departementschefen

till en början i huvudsak följande:

Departementschefen hade icke kunnat undgå att hysa tvekan, huruvida

det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande åtgärder i form av

förtidspension och avskedsersättning för beredande av ekonomiskt stöd åt

befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vilka i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens

minskade omfattning måste entledigas. Under

senare år hade dylika åtgärder till bispringande av före pensionsåldern entledigade

statstjänare i några fall vidtagits, men det hade i dessa fall gällt genomgripande

ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna

tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsbyggnaderna

anställda personalen anginge, läge det däremot i sakens natur, att

dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt att den

i mån av arbetenas upphörande icke längre bleve erforderlig, vadan tjänstemännen

vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet haft anledning

att räkna med fortsatt anställning intill uppnådd pensionsålder.

Från dessa principiella utgångspunkter syntes det icke böra ifrågakomma

att meddela allmänna bestämmelser beträffande förtidspensionering av personal

vid järnvägsbyggnaderna. Av billighetsskiil kunde det dock befinnas

påkallat att vidtaga åtgärd för sådan pensionering i vissa fall, där vederbörande

tjänstemän måste entledigas utan att kunna vinna utkomst genom annan

anställning. Då departementschefen alltså förutsatte möjligheten av en

förtidspensionering i särskilda fall, skedde detta med hänsyn lill att åtskilliga

av befattningshavarna uppnått relativt hög levnadsålder samt att de

fast anställda bland dessa åtnjöte en på avgiftsplikt grundad pensionsrätt i en

av staten inrättad pensionskassa.

Emellertid syntes böra beaktas, att omständigheterna för det dåvarande i

avsevärd mån avveke från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

sens förslag den 28 november 1928 varit för handen. Å ena sidan vöre att

marka, att antalet befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna vore icke oväsentligt

mindre än vid nämnda tidpunkt. Totalantalet tjänstemän utgjorde

i slutet av år 1928 123 men hade sedermera nedgått till endast 91. Å andra

sidan funnes grundad anledning till antagande, att förhållandena komme att

utveckla sig på sådant sätt, att under den närmaste framtiden vid järnvägsbyggnaderna

komme att erfordras ett större antal befattningshavare än vad

järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte, till följd varav behovet av särskilda

stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bleve mindre än vad styrelsen

tänkt sig. Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt

anställning i statens tjänst borde vidare beaktas förestående elektrifieringsarbeten

vid statens järnvägar. Departementschefen förutsatte ytterligare, att

eventuella möjligheter att bereda ifrågavarande tjänstemän sysselsättning

vid planerade arbeten med utbyggande av vissa vattenfall bleve beaktade.

Beträffande den järnvägsbyggnadspersonal, som kunde komma att entledigas

utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet med

vad nyss antytts kunde vinnas, syntes vidare möjlighet icke saknas att i vissa

fall verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Departementschefen

utginge ifrån, att järnvägsstyrelsen skulle låta sig angeläget vara att

vidtaga sådana överflyttningar, då så utan olägenhet kunde ske.

Jämväl med beaktande av vad sålunda framhållits måste dock sannolikt

entledigande i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kunde beredas.

I dylika fall syntes något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna

skäligen kunde föranleda därtill.

Med dessa utgångspunkter fann departementschefen för sin del billigt, att

3 av statens järnvägar till den 1 maj 1930 uppsagda befattningshavare vid

järnvägsbyggnaderna, av vilka den yngste var nära 47 år gammal och de

båda övriga överskridit 55 års ålder samt vilka alla hade ett betydande antal

tjänstår, vid avgången erhölle förtidspension. Beträffande grunderna

för förtidspensionen biträdde departementschefen det förslag, som innebar,

att pensionen omedelbart vid entledigandet skulle utgå endast med belopp,

motsvarande statspension enligt reglementet för statens järnvägars pensionskassa

för icke ordinarie personal, men att befattningshavarna skulle äga

efter entledigandet kvarstå i pensionskassan med rätt att, om pensionsavgifter

behörigen erlades, vid pensionsåldern erhålla avgiftspension. Beträffande

beräkningen av såväl statspensions- som avgiftspensionsdelen tillstyrktes

det alternativ, som anknöt till 1926 års pensionsutrednings förslag.

Förtidspension skulle enligt departementschefens förslag utbetalas i samma

ordning som gällde beträffande reglementsenliga pensioner samt även i avseende

å tilläggsförmåner likställas med dessa. Örn den, som vid avgången

tillerkänts förtidspension, sedermera bereddes annan anställning i statstjänst,

vilken prövades vara i väsentlig mån likvärdig med den förut innehavda,

skulle sådan pension icke vidare utgå, dock att vederbörande icke skulle vara

skyldig återbetala redan uppburet belopp. Samma förhållande borde gälla,

därest vederbörande lämnades tillfälle att erhålla sådan anställning, som nyss

nämnts, men vägrade antaga densamma.

Vidare tillstyrkte departementschefen, att till 7 tjänstemän, som likaledes

uppsagts från sina anställningar men vilka ej uppfyllde förutsättningarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

7

för förtidspension, skulle utgå avskedsersättning enligt de av järnvägsstyrelsen

föreslagna grunderna. Denna ersättning skulle utbetalas på

en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den mån ersättningen

ej överstege en tredjedel av det för vederbörande angivna högsta ersättningsbeloppet.

Överskjutande ersättningsbelopp intill en tredjedel av nyssnämnda

maximum skulle utbetalas ett år efter avgången och återstående belopp två

år efter avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp understigande

100 kronor icke skulle äga rum. I fråga om ersättningsrättens upphörande

vid erhållande eller avböjande av annan statstjänst skulle gälla vad som

föreslagits beträffande upphörande av förtidspension.

Riksdagen biföll det förslag, som i enlighet med vad departementschefen

sålunda tillstyrkt framlades i propositionen. I sin skrivelse i ämnet (nr 277)

uttalade riksdagen, alt vad departementschefen yttrat i fråga om utvägar till

beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för ifrågavarande tjänstemän

syntes vara värt allt beaktande och att riksdagen ville för sin del kraftigt

understryka vikten av att de möjligheter, som i omförmälda hänseenden

förelåge, bleve av vederbörande myndigheter noggrant tillvaratagna. Därest

så skedde, ville det synas, som örn mera omfattande åtgärder för bistånd åt

ifrågavarande tjänstemän i anledning av järnvägsbyggnads verksamhetens

inskränkning knappast skulle bliva behövliga.

Med anledning av en av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1930

gjord framställning framlade Kungl. Majit i proposition nr 107 till 1931 års

riksdag förslag örn beviljande — i överensstämmelse med de grunder, som

godkänts av 1930 års riksdag •—■ av förtidspension åt ytterligare 5 och avskedsersättning

åt ytterligare 2 vid statens järnvägsbyggnader anställda

tjänstemän. Dessa tjänstemän beräknades komma att bliva entledigade från

och med den 1 maj 1931.

I sin sistberörda framställning hade järnvägsstyrelsen anfört bland annat,

att — trots det genom riksdagens beslut fortsatta inlandsbanebygget och oaktat

några tjänstemän erhållit befattningar utom verket — så vitt styrelsen då

kunde se det icke syntes vara möjligt att i erforderlig utsträckning bereda

fortsatt anställning för all anställd personal vid statens järnvägsbyggnader.

Ett bifall till förevarande framställning avsåge emellertid styrelsen att icke

utnyttja under andra förhållanden än om så visade sig oundgängligen nödvändigt.

Skulle sålunda framdeles tillfälle yppa sig att behålla någon eller

några av ifrågavarande tjänstemän kvar i tjänst, skulle något entledigande

givetvis icke ifrågakomma.

Riksdagen biföll jämväl sistnämnda proposition (riksd. skr. nr 99).

I skrivelse den 21 december 1935 har nu järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka medgivande till förtidspension eller

avskedsersättning åt ytterligare ett antal tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

Styrelsen har därvid till en början beträffande skälen för vidtagande

av sådan åtgärd anfört huvudsakligen följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Med avslutande av nu pågående arbeten för färdigställandet av den nordligaste

delen av inlandsbanan mellan Arvidsjaur och Jokkmokk, vilket beräknas

kunna ske under loppet av år 1937, kommer den av statens järnvägar bedrivna

järnvägsbyggnadsverksamheten att — såvitt nu kan bedömas — helt

upphöra. Med hänsyn härtill har styrelsen under senare tid sökt, i den mån

så låtit sig göra, att successivt avveckla denna verksamhet. Sålunda har styrelsen

bland annat sökt överflytta den tjänstemannapersonal, som haft sysselsättning

vid järnvägsbyggnaden, till de trafikerade bandelarna. Genom sådan

åtgärd samt på grund av avgång från tjänsten har antalet dylik personal

nedbringats så, att det nu utgör det dock likväl höga antalet av inalles 71. Av

dessa tjänstemän, vilka samtliga på ett undantag när äro fast anställda, kunna

inom loppet av de närmaste 13 månaderna 4 tilldelas ålderspension och 2 förtidspension

enligt gällande bestämmelser. Av de övriga tjänstemännen — 65

stycken — hava för närvarande 16 kunnat beredas tillfällig sysselsättning vid

de trafikerade linjerna. Huruvida denna anställning kan bliva av stadigvarande

art, så att överflyttning av tjänstemännen kan verkställas, liksom i

vad mån överflyttning till de trafikerade linjerna av ytterligare personal kan

ifrågakomma framdeles, kan nu icke med visshet bedömas. Då styrelsen ansett

det vara av stort ekonomiskt intresse såväl för verket som för den berörda

personalen, att sådan överflyttning kommer till stånd, kommer styrelsen

framgent liksom hittills att låta sig angeläget vara att noggrant tillvarataga

alla möjligheter i sådant avseende.

Även med beaktande av det nu anförda ävensom det förhållandet att sysselsättning

i någon omfattning måhända kan beredas tjänstemannapersonalen vid

statens järnvägsbyggnader i annan statstjänst, torde det dock icke kunna undvikas,

att sagda personal i viss utsträckning entledigas, när byggnadsverksamheten

upphör. Antalet tjänstemän, som sålunda kunna komma att bliva entledigade,

utgör högst 65. Anställningstiden för dessa tjänstemän — frånräknat

tre, som enligt tidigare beslut redan äro berättigade till avskedsersättning vid

eventuellt entledigande — framgår av följande tablå, i vilken anställningstiden

beräknats med avseende på förhållandena vid utgången av år 1936:

Anställningstid 1 hela år den 31 december 1936:

8-9

10—14

15-19

20-24

25-29

30 och

däröver

Tekniska tjänstemän.

Ingenjörer och ritare...................

2

6

2

4

Schaktmästare, maskinister ..................

2

3

4

6

6

3

Summa

2

3

6

12

8

7

Kamerala tjänstemän.

Förrådsmästare, kansliskrivare och kontorister

1

8

13

2

Samtliga

2

3

7

20

21

9

Dessa tjänstemän beräknas vid sagda tidpunkt hava uppnått en levnadsålder

av

34 stycken............................ 50 år och däröver

14 » .......................... 45—49 år

6 » 40—44 »

6 » .......................... 30—39 » och

2 » .......................... 27 år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

9

Sålunda komma ej mindre än 54 stycken att vid utgången av år 1936 hava

uppnått en ålder av 40 år och däröver, och 50 stycken kunna vid nämnda tidpunkt

räkna en tjänstetid vid statens järnvägsbyggnader av 20 år och däröver.

Örn uppdelning av tjänstemännen göres med hänsyn till såväl tjänstetid som

levnadsålder, befinnes, att 46 stycken hava en tjänstetid av minst 20 år och en

levnadsålder av 45 år och däröver samt att 14 stycken, som icke uppnått denna

tjänstetid och levnadsålder, dock hava en tjänstetid av minst 10 år och en

levnadsålder av 30 år och däröver. Denna uppdelning har legat till grund

vid upprättandet av två vid styrelsens skrivelse fogade tablåer, upptagande

tablå 1 de förstnämnda och tablå 2 de sistnämnda tjänstemännen.

Styrelsen tillåter sig hänvisa till vad styrelsen år 1928 framhöll angående

svårigheten för att icke säga omöjligheten för befattningshavare, vilkas praktiska

utbildning och verksamhet varit förlagd till järnvägsbyggnadsfacket - •

inom vilket lågkonjunktur vore rådande — att erhålla ny anställning i den

öppna marknaden. Styrelsen framhöll, att detta gällde i alldeles särskild grad

de tjänstemän, som uppnått en så relativt hög levnadsålder som 45 år och

däröver. Men även för dem, som icke uppnått denna ålder men dock vore

över 30 år, förelåge svårighet —- örn än icke i lika hög grad — att med utsikt

till framgång upptaga konkurrensen med andra om anställning i den

öppna arbetsmarknaden. Vad som gällde då, gäller även nu. Några omständigheter,

som skulle kunna anses hava förbättrat utsikterna till arbetsanställning

för denna personal med dess speciella utbildning, hava icke sedan dess

inträffat. Tvärtom måste sägas, att utsikterna därtill under tiden försämrats.

Å andra sidan föreligga nu större skäl än då för att staten skall

bereda ekonomiskt stöd åt dessa tjänstemän, vilka i anledning av verksamhetens

upphörande måste mot sin vilja entledigas, enär de nu kunna uppvisa

en längre anställningstid i statens tjänst. Härtill kommer, att de flesta av

tjänstemännen under mellantiden inbetalt avgifter till den med statens medverkan

inrättade pensionskassan för icke ordinarie personal och efter den

1 juli 1935 haft att vidkännas pensionsavdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet.

Starka billighetsskäl tala sålunda för att staten ekonomiskt bispringer

den tjänstemannapersonal vid statens järnvägsbyggnader, som kommer

att ofrivilligt entledigas.

Beträffande frågan, på vilket sätt och i vilken omfattning dessa stödåtgärder

böra företagas, har styrelsen erinrat om de förut omförmälda besluten vid 1930

och 1931 års riksdagar samt de grunder, som därvid tillämpades för fastställande

av förtidspension och avskedsersättning. Därefter fortsätter styrelsen:

Förtidspension beviljades åren 1930 och 1931 åt sammanlagt 8 namngivna

tjänstemän. Av dessa hava fem kommit i åtnjutande därav, en har

redan erhållit och en kommer inom närmaste tiden att erhålla ålderspension

enligt civila tjänstepensionsreglementet och en har fortfarande anställning

vid statens järnvägsbyggnader. Den sistnämnde, som sedan beslutet

örn förtidspension meddelades erhållit befordran till högre befattning, föreslås

nu att erhålla förtidspension i den nu innehavda befattningen.

Avskedsersättning beviljades åren 1930 och 1931 lill sammanlagt 9 namngivna

tjänstemän. Ingen av dessa har dock kommit i åtnjutande av ersättningen.

Två av dem hava övergått till annan likvärdig statstjänst, en

har överflyttats till de trafikerade linjerna och sex hava fortfarande anställning

vid statens järnvägsbyggnader. Av de sex sistnämnda fylla tre

numera fordringarna för erhållande av förtidspension enligt de aren 1930

och 1931 bestämda förutsättningarna och hava upptagits å tablå 1 bland

de lill förtidspension föreslagna. De tre återstående, vilka fortfarande icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

fylla fordringarna för erhållande av förtidspension, hava sålunda tidigare

beviljats förmånen av avskedsersättning att utgå vid entledigandet från

statens järnvägsbyggnader, varför framställning i sådant avseende icke erfordras

beträffande dem, och följaktligen hava de icke upptagits å tablå

2 bland de till avskedsersättning föreslagna.

Vidkommande frågan örn understöd till de tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,

som vid denna verksamhets upphörande komma att entledigas

från sin tjänst, vill styrelsen framhålla, att civila tjänstepensionsreglementet

enligt Kungl. Majlis beslut den 31 maj 1935 skall äga tillämpning å

fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader. Såsom nyss framhållits

äro samtliga de tjänstemän, som kunna komma att entledigas, fast

anställda med undantag av en, som är extra tjänsteman. Den .sistnämnde,

vilken för närvarande åtnjuter tjänstledighet, innehar vid utgången av år 1936

en ålder av 27 år och har haft anställning vid statens järnvägsbyggnader

under en tid av cirka 7 V2 år. Då han sålunda icke fyller fordringarna

för erhållande av förtidspension eller avskedsersättning, har styrelsen ansett

honom icke böra komma i fråga till understöd vid entledigande. De

övriga 61 tjänstemännen äro enligt civila tjänstepensionsreglementet berättigade

att på grund av eventuellt entledigande erhålla uppskjuten livränta.

Med hänsyn därtill att uppskjuten livränta enligt reglementets bestämmelser

skall utgå först sedan vederbörande uppnått den ålder, som tillämpats såsom

pensionsålder vid beräkning av intjänt pension, synes livräntan enligt

styrelsens mening icke fylla skäliga krav på understöd till de tjänstemän, som

nu äro i fråga. De tjänstemän, som vid entledigandet uppfylla fordringarna

för erhållande av understöd, böra erhålla detta i samband med entledigandet.

En av de fast anställda tjänstemännen, som kan komma att entledigas, har

dock icke nått den levnadsålder och ej heller haft anställning under den

tidrymd, som enligt förut angivna förutsättningar krävas för erhållande av

understöd. Därest han kommer att entledigas, kan icke annan ersättning

komma i fråga till honom än den, som vid uppnådd pensionsålder utgår i

form av uppskjuten livränta. De, som hava tillerkänts eller komma att

tillerkännas understöd i form av avskedsersättning, äga enligt Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut den 31 maj 1935 rätt att uppbära en tredjedel av uppskjuten

livränta. Däremot äga enligt samma beslut tjänstemän, som hava

tillerkänts eller komma att av statsmakterna tillerkännas förtidspension —

till skillnad från den enligt civila tjänstepensionsreglementets 17 § utgående

förtidspensionen här benämnd särskild förtidspension — icke rätt till uppskjuten

livränta.

Då civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt å nu berörd tjänstemannapersonal,

synes det principiellt riktigast att söka finna en lösning

av frågan örn särskild förtidspension på grund av detta reglementes bestämmelser.

Sålunda synes det styrelsen kunna upptagas till prövning, huruvida

dylik pension vid entledigandet skulle kunna utgå med så stor del av

det i sagda reglemente för vederbörande tjänsteman fastställda pensiop.sunderlaget,

som svarar mot antalet intjänta år, beräknade enligt reglementets

föreskrifter. Styrelsen har därför verkställt en undersökning angående

storleken av den särskilda förtidspension, som enligt sagda beräkningssätt

skulle komma att utgå. Undersökningen har emellertid visat, att dessa pensionsbelopp

bliva för de flesta av tjänstemännen och särskilt för de lägst

avlönade avsevärt lägre än dem. som komma att utgå enligt beräkningar,

verkställda efter de av Kungl. Majit och riksdagen förut fastställda grunderna.

På grund härav anser styrelsen nämnda beräkningssätt icke böra

komma i fråga. Däremot anser styrelsen det nödvändigt att vid bestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 216.

11

mandet av den pension, som skall utgå vid uppnådd pensionsålder, helt följa

de i civila tjänstepensionsreglementet givna föreskrifterna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen tillstyrkt, att

de tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader, som komma att entledigas,

tillerkännas särskild förtidspension eller avskedsersättning under de förutsättningar,

som av Kungl. Maj:t i förutnämnda propositioner förordats och

av riksdagen åren 1930 och 1931 fastställts. Särskild förtidspension skulle

sålunda tillerkännas sammanlagt 46 tjänstemän, som vid utgången av år 1936

beräknas hava uppnått en levnadsålder av minst 45 år och som då hava

en anställningstid i statens järnvägsbyggnaders tjänst av minst 20 år. Avskedsersättning

skulle utgå till inalles 14 tjänstemän, som icke fylla fordringarna

för erhållande av särskild förtidspension men som vid nyssnämnda

tidpunkt hava en ålder och anställningstid av minst 30 respektive 10 år.

Den särskilda förtidspension ävensom avskedsersättning, som skulle utgå vid

entledigandet, skulle till beloppen bestämmas enligt grunderna i förutnämnda

propositioner och riksdagens beslut. Vederbörande skulle sålunda erhålla

i särskild förtidspension så mycket av 2/a av det för honom gällande pensionsunderlaget

(statspensionen) enligt 1917 års reglemente för pensionering av

icke ordinarie personal vid statens järnvägar, som motsvarar intjänta år

jämte den tid, som återstår till uppnådd pensionsålder, varvid tjänstårsberäkningen

skulle ske enligt sistnämnda reglemente, dock att full pension

skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med x/i20 för varje full

fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. Tilläggsförmåner

enligt kungörelsen nr 360/1922 (pensionstillägg) och nr 280/1925 (pensionsförhöjning

I) skulle i förekommande fall utgå å den särskilda förtidspensionen.

Beloppet av förtidspensionen skulle dock icke i något fall få överstiga,

vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglementet är berättigad

att erhålla vid uppnådd pensionsålder. För den, som erhåller särskild förtidspension,

skulle, örn han så önskar, civila tjänstepensionsreglementet äga

tillämpning efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder med rätt för

honom att, därest han å särskilda förtidspensionen vidkännes vederbörligt

pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder utbekomma den ålderspension,

vartill han enligt sagda reglemente kan vara berättigad. Beträffande avskedsersättning

skulle gälla, att maximibeloppet bestämmes för schaktmästare,

maskinist och utsättare till samma belopp, som redan fastställts för

kontorist, nämligen 6,800 kronor.

I fråga om upphörande av rätten till den särskilda förtidspensionen och

avskedsersättningen skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag gälla vad i sådant

hänseende blivit bestämt åren 1930 och 1931.

Styrelsen har tillika föreslagit, att kostnaderna för den särskilda förtidspensioneringen

och för avskedsersättningen skulle bestridas av statens järnvägars

medel.

Då styrelsen, såsom förut framhållits, för närvarande icke kunnat med

visshet avgöra, i vilken omfattning tjänstemannapersonal vid statens järnvägsbyggnader,

som komme att entledigas vid byggnadsverksamhetens upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

hörande, kunde komma att överflyttas till de trafikerade linjerna eller att

beredas annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst, har

styrelsen hemställt, att det begärda medgivandet måtte få avse samtliga

ifrågavarande, å de vid styrelsens skrivelse fogade tablåerna 1 och 2 angivna

tjänstemän.

Med anledning av järnvägsstyrelsens nyss återgivna skrivelse har tjänstemannaföreningen

vid statens väg- och vattenbyggnader inkommit med en

till Kungl. Majit ställd skrift, däri föreningen gjort framställning i syfte att

fortsatt statsanställning måtte beredas tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader

eller, om detta icke i full utsträckning kunde ske, att övertaliga

tjänstemän måtte, i likhet med vad som i motsvarande fall skulle hava ägt

rum beträffande ordinarie befattningshavare, överföras å indragningsstat.

Tillika har föreningen, under förutsättning att proposition om förtidspension

och avskedsersättning komme att föreläggas riksdagen, hemställt om vissa

ändringar av de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren för beviljande av

dylik pension eller ersättning och i grunderna för beräkningen därav i syfte

att giva tjänstemännen en förmånligare ställning än enligt järnvägsstyrelsens

förslag.

Till följd av remiss har statskontoret den 29 februari 1936 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört bland annat följande:

Järnvägsstyrelsen har förklarat sig icke kunna för närvarande avgöra, i

vilken omfattning tjänstemannapersonal vid statens järnvägsbyggnader, som

komme att entledigas vid byggnadsverksamhetens upphörande, kunde komma

att överflyttas till de trafikerade linjerna eller beredas annan, i väsentlig mån

likvärdig anställning i statens tjänst. Svårigheten att överblicka förhållanden

av ifrågavarande art synes statskontoret framgå därav, att, enligt vad i

framställningen uppgivits, av de 8 namngivna tjänstemän, som av riksdagen

under åren 1930 och 1931 beviljades förtidspension, hittills allenast 5 kommit

i åtnjutande därav, medan en erhållit ålderspension enligt civila tjänstepensionsreglementet

och en annan inom den närmaste tiden torde komma i

åtnjutande av sådan förmån, varjämte en alltjämt innehar anställning vid statens

järnvägsbyggnader. Avskedsersättning, som under nyssnämnda år beviljades

9 namngivna tjänstemän, har hittills i intet fall av järnvägsstyrelsen

utgivits. Det synes statskontoret med hänsyn till anförda förhållanden kunna

ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger att nu för riksdagen

framlägga förslag till ordnande av frågan örn beredande av förtidspension

eller avskedsersättning åt det jämförelsevis stora antal tjänstemän, som i

framställningen avses. Enligt statskontorets mening tala vissa skäl för att

berörda spörsmål göres till föremål för prövning i varje särskilt fall, sedan

klarhet vunnits, att vederbörande tjänsteman icke kunnat överflyttas till

annan verksamhet i statens järnvägars eller annan statlig tjänst.

Därest emellertid övervägande skäl skulle anses föreligga att nu till behandling

upptaga frågan i den omfattning, som i järnvägsstyrelsens skrivelse förutsättes,

vill statskontoret framhålla vissa betänkligheter mot att vid sidan

av gällande pensionsbestämmelser tillskapa ett särskilt pensioneringssystem

för nu ifrågavarande kategori av tjänstemän. Då riksdagen, såsom förut

nämnts, tidigare i princip antagit detta system för andra likartade fall och

då någon förtidspensionering med tillämpning av civila tjänstepensionsregle
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

13

mentets regler för förtidspension här icke kan ifrågakomma, anser sig statskontoret

dock icke böra motsätta sig järnvägsstyrelsens förslag i ämnet,

varvid likväl på en punkt en modifikation synes påkallad.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle å förtidspensionen i förekommande

fall utgå tilläggsförmåner enligt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och

den 18 juni 1925 (nr 280). Detta skulle visserligen stå i överensstämmelse med

vad som tillämpats beträffande de förtidspensioner, som beviljades i enlighet

med riksdagens beslut åren 1930 och 1931. Då emellertid de pensioner, varom

i fall av denna art är fråga, torde vara att betrakta såsom reglerade, finner

statskontoret tillräckliga skäl knappast föreligga för medgivande av berörda

tilläggsförmåner, i synnerhet som de föreslagna pensionsbeloppen beräknats

efter högre pensionsunderlag än som för motsvarande lönegrader

fastställts i civila tjänstepensionsreglementet.

De av järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna av pensionsbeloppen

och avskedsersättningarna hava i övrigt icke givit statskontoret anledning till

erinran.

1 anledning av den av tjänstemannaföreningen vid statens väg- och vattenbyggnader

gjorda framställningen, vilken genom särskild remiss överlämnats

till statskontoret, har ämbetsverket, under hänvisning till vad i dess utlåtande

anförts och då statskontoret jämväl med hänsyn till konsekvenserna ansett

sig icke kunna tillstyrka ökade förmåner utöver vad järnvägsstyrelsen föreslagit,

hemställt, att denna framställning icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Tjänstemannaföreningen har därefter till Kungl. Maj:t inkommit med en

ytterligare skrift i ärendet. Föreningen har därvid bland annat hemställt,

att frågan om förtidspension och avskedsersättning måtte göras till föremål

för prövning i varje särskilt fall, varjämte föreningen anhållit, att pensionstillägg

och pensionsförhöjning måtte, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, få

utgå å de förtidspensioner, som kunde komma att beviljas.

Såsom järnvägsstyrelsens framställning utvisar, finnas för närvarande vidDepartementsstatens

järnvägsbyggnader 71 tjänstemän, av vilka samtliga med undantag chefenav

en äro fast anställda. Av de 70 fast anställda befattningshavarna beräknas

6 komma att inom det närmaste året avgå ur tjänst med ålderspension

eller förtidspension enligt reglerna i civila tjänstepensionsreglementet, vilket

från och med den 1 juli 1935 — dock med iakttagande av vissa särskilda

bestämmelser — äger tillämpning å de fast anställda tjänstemännen vid statens

järnvägsbyggnader. Av återstående 64 fast anställda tjänstemän hava 3 redan

genom beslut vid 1930 och 1931 års riksdagar berättigats att vid avgången

komma i åtnjutande av avskedsersättning. Då dessa alltjämt icke

uppfylla de nämnda år uppställda och av järnvägsstyrelsen även nu föreslagna

villkoren för erhållande av särskild förtidspension, inbegripas de icke

i järnvägsstyrelsens föreliggande framställning. Bland de övriga tjänstemännen

finnes en, som på grund av levnadsålder och tjänstetid varken fyller villkoren

för förtidspension eller ansetts kunna ifrågakomma till erhållande av

avskedsersättning. Antalet av de i järnvägsstyrelsens framställning berörda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

tjänstemännen utgör alltså 60, av vilka 46 föreslås till erhållande av förtidspension

och 14 till erhållande av avskedsersättning.

De till förtidspensionering ifrågasatta tjänstemännen utgöras av 1 förste

sektionsingenjör (lönegrad 27), 7 biträdande ingenjörer (lönegrad 22), 2 underingenjörer

(lönegrad 20), 1 förste schaktmästare (lönegrad 16), 2 ritare

(lönegrad 15), 4 förrådsmästare (lönegrad 12), 9 schaktmästare (lönegrad

12), 1 kansliskrivare (lönegrad 11), 1 maskinist (lönegrad 10), 15 kontorister

(lönegrad 8) och 3 reparatörer (lönegrad 8). Av de till erhållande av avskedsersättning

föreslagna tjänstemännen äro 2 ritare (lönegrad 15), 2 schaktmästare

(lönegrad 12), 1 maskinist (lönegrad 10), 4 kontorister (lönegrad

8) och 5 utsättare (lönegrad 7).

Av de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna hava, enligt

vad järnvägsstyrelsen upplyst, 16 stycken för närvarande tillfällig sysselsättning

vid de trafikerade linjerna. Styrelsen säger sig emellertid icke kunna

för närvarande med visshet bedöma, huruvida denna sysselsättning kan bliva

av stadigvarande art, liksom ej heller i vad mån härutöver tjänstemannapersonal

vid statens järnvägsbyggnader kan komma att efter avgång från järnvägsbyggnadsstaten

beredas annan anställning i statens tjänst. På grund

härav har styrelsen låtit sin framställning avse samtliga de 60 befattningshavare,

vilka uppfylla av styrelsen föreslagna villkor för erhållande av förtidspension

eller avskedsersättning. Styrelsen har emellertid härvid anfört,

att då det vöre av stort ekonomiskt intresse såväl för verket som för den berörda

personalen, att överflyttning till annan statstjänst bomme till stånd,

styrelsen skulle framgent liksom hittills låta sig angeläget vara att noggrant

tillvarataga alla möjligheter i sådant avseende.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda yttrat vill jag, efter samråd

med chefen för kommunikationsdepartementet, för egen del betona

angelägenheten av att alla de utvägar begagnas, vilka kunna stå till buds

för beredande av annan anställning åt personal, som icke längre erfordras

vid statens järnvägsbyggnader. I främsta rummet bör givetvis överflyttning

till statens järnvägars trafikerade linjer äga rum i all den utsträckning,

detta kan ske, men därjämte bör tillses, i vad mån anställning kan beredas

vederbörande i annan statstjänst, varvid i första hand synes kunna ifrågakomma

anställning vid statens vattenfallsverks samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

arbetsföretag.

Utnyttjas de möjligheter, som sålunda kunna yppas för annan användning

i statens tjänst av de ifrågavarande tjänstemännens arbetskraft, vill

det förefalla, som örn ett särskilt pensionerings- och ersättningsförfarande

skulle behöva tillgripas endast för ett mindre antal av dessa tjänstemän. Det

kan vid sådant förhållande synas tveksamt, huruvida i enlighet med järnvägsstyrelsens

framställning understödsfrågan för den övertaliga personalen

nu bör på en gång underställas riksdagens prövning i avseende å all den

personal, för vilken ersättning kan ifrågakomma, eller om icke i överensstämmelse

med statskontorets i första hand framställda förslag berörda spörsmål

borde göras till föremål för prövning i varje särskilt fall, sedan klarhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

15

vunnits, i vad mån övergång till annan verksamhet i statlig tjänst icke kunnat

äga rum. Då emellertid nu är fråga örn entlediganden i samband med

slutlig avveckling av järnvägsbyggnadsverksamheten och då inhämtade upplysningar

bibragt mig den uppfattningen, att järnvägsstyrelsen för att kunna

verkställa avvecklingen av nämnda verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt

rationellt sätt om möjligt bör på förhand äga besked om statsmakternas

ställning till den förevarande ersättningsfrågan i dess helhet, vill jag

icke motsätta mig järnvägsstyrelsens hemställan härutinnan. Det synes dock

icke erforderligt att påkalla riksdagens beslut beträffande varje särskild befattningshavare,

utan riksdagens medgivande torde böra avse allenast villkoren

för erhållande av förtidspension eller avskedsersättning samt de allmänna

grunderna för förmånernas bestämmande. Lämpligt synes vara, att

beslut i frågan, huruvida förtidspension eller avskedsersättning enligt dessa

villkor och grunder i de särskilda fallen skall utgå, efter framställning av

järnvägsstyrelsen meddelas av Kungl. Maj:t.

Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren för rätt till förtidspension

och avskedsersättning har jag intet att erinra.

Beträffande grunderna för bestämmande av ifrågavarande förmåner finner

jag mig kunna i huvudsak biträda järnvägsstyrelsens förslag. Detta förslag

överensstämmer med vad som beslutats i de 1930 och 1931 års riksdagar

underställda ärendena om förtidspension och avskedsersättning åt

vissa befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna, dock med ett par av civila

tjänstepensionsreglementets tillämpning å ifrågavarande personal betingade

avvikelser. Dessa avvikelser innebära dels att för den, som erhåller särskild

förtidspension, civila tjänstepensionsreglementet skall, där befattningshavaren

så önskar, i tillämpliga delar gälla efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder

med rätt för honom att, därest han å förtidspensionen vidkännes

pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder i stället för den särskilda förtidspensionen

utbekomma den ålderspension, vartill han enligt sagda reglemente

kan vara berättigad, dels ock att beloppet av förtidspensionen icke i något

fall må överstiga vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglementet

är berättigad att erhålla vid uppnådd pensionsålder.

I enlighet med vad järnvägsstyrelsen föreslagit och även tidigare tillämpats

bör vid bestämmandet av den förtidspension, som vid entledigandet

må tillkomma vederbörande, såsom tjänstår tillgodoräknas även den tid, sorn

återstår intill uppnåendet av gällande pensionsålder. Härvid bör så anses,

som om vederbörande även under sistnämnda tid innehaft sin senaste befattning.

I anledning härav bör, vilket icke synes hava iakttagits vid de

inom järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna, föreskriven inedeltalsberäkning

av pensionsunderlag i fall, då den senaste befattningen icke innehafts

under fem år, hänföras till tiden för uppnåendet av pensionsåldern.

Med avseende å rätten till tilläggsförmåner å förtidspension har statskontoret

ansett, att pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

360) och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)

icke borde utgå ä sådan pension. Skälet härför är i främsta rummet, att de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

pensionsunderlag enligt 1917 års reglemente för pensionering av icke ordinarie

personal vid statens järnvägar, som skola läggas till grund för bestämmande

av förtidspensionen, äro beräknade i förhållande till nyreglerade lönebelopp.

Härtill kommer, att dessa underlag i förevarande fall på grund av den

i 1917 års reglemente tillämpade principen om underlagens bestämmande i

relation till löneklassbeloppen något överstiga de pensionsunderlag, som enligt

civila tjänstepensionsreglementet och förenämnda brev den 31 maj 1935

gälla för motsvarande befattningar. Vad statskontoret sålunda anmärkt

är uppenbarligen i och för sig riktigt. Emellertid är att märka, att nämnda

tilläggsförmåner — visserligen mot vad som rätteligen bort ske — för närvarande

författningsenligt utgå å pensioner, vilka bestämts enligt 1917 års

numera upphävda reglemente, och enligt 1930 och 1931 års riksdagars beslut

jämväl beviljats å särskilda förtidspensioner åt övertaliga tjänstemän

vid järnvägsbyggnaderna. På grund härav synes det knappast vara förenligt

med rättvisa och billighet att nu undantaga de här förevarande

övertaliga tjänstemännen från åtnjutande av motsvarande tillägg å förtidspensionerna.

Ett medgivande i detta fall av dylika tilläggsförmåner, vilka

vid det framtida tillträdandet av ålderspension enligt civila tjänstepensionsreglementet

komma att bortfalla, skulle innebära, att tjänstemännen

under tiden mellan entledigandet och pensionsålderns uppnående få uppbära

något högre totala pensionsbelopp än som bort ifrågakomma med hänsyn

därtill att pensionsunderlagen rätteligen äro att anse såsom nyreglerade och att

pensionerna följaktligen ej bort ökas med pensionstillägg och pensionsförhöjning.

Pensionen skulle med andra ord under tiden mellan entledigandet och

pensionsåldern i viss mån få karaktären av en övergångslön för att sedermera

vid pensionsåldern övergå till en vanlig nyreglerad ålderspension. Då detta

resultat med hänsyn till avgångsanledningen sakligt sett icke synes vara obefogat,

har jag ansett mig böra även på denna punkt biträda järnvägsstyrelsens

förslag.

Såsom av det föregående framgår, avser järnvägsstyrelsens förevarande

framställning allenast anställningshavare i tjänstemannaställning vid statens

järnvägsbyggnader. Jag vill emellertid omnämna, att från svenska väg- och

vattenbyggnadsarbetareförbundet, övre Norrlands distrikt, den 6 mars 1936

inkommit en framställning om beredande av förtidspension jämväl åt äldre

arbetare vid statens järnvägsbyggnader, som i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens

upphörande ginge miste om sin anställning. Denna framställning

har remitterats till järnvägsstyrelsen för utlåtande. Innan dylikt

utlåtande inkommit, torde det icke vara möjligt att bedöma, huruvida förtidspensionering

av arbetarpersonal bör ifrågakomma och i sådant fall efter

vilka grunder en dylik pensionering bör äga rum. Jag förutsätter emellertid,

att Kungl. Majit skall, därest så finnes påkallat, kunna i avvaktan på slutligt

avgörande av nämnda spörsmål i särskilda fall av trafikmedel bevilja tillfälliga

understöd med skäliga belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majis proposition nr 216.

att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat, meddela bestämmelser rörande

förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erland Ljungberg.

A

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 216.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och av skedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade a1 i texten
  2. BU 1936:54 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader. s. 1 i texten