Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, m. m

1936-03-20 · 162 sidor, varav 156 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 156 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:232, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

m. m.; given Stockholms slott den 20

mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

2) förordning örn särskild skatt å förmögenhet;

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt;

4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) örn utjämningsskatt; samt

5) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsf härdningen den 28

september 1928 (nr 379).

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28

september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september

1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

15 §•

Till grand för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas

sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en

tvåhundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga

förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast

för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten

eller en tvåhundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda---kronor, bortfaller.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga

med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp

(bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser,

när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor, med visst

tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande

stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers

eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 procent

av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2.000 kr. men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden;

4.000 » » » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5.5% » » ;

6.000 » : 270 » » 6,000 » » 7 % » » ;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån

inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska ekonomiska

föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för utländska

juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

1 Senaste lydelsen av 18 §, se SFS 1934: 291.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3

åtta procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i

den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap:

nio procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för sparbanker:

sex procent av det beskattningsbara beloppet;

e) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—d) här ovan:

fyra procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 4 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000 kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000

men icke 12,000 kr

: 80 kr.

för 10,000 kr.

och

5 % av

återstoden

12,000

»

» 15,000 »

: 180

»

» 12,000

»

»

6% »

»

15,000

»

» 20,000 »

: 360

»

» 15,000

»

»

7% »

»

20,000

»

» 30,000 »

: 710

»

» 20,000

»

»

8% »

»

30,000

»

» 40,000 »

: 1,510

»

» 30,000

»

»

9% »

»

40,000

»

» 60,000 »

: 2,410

»

» 40,000

»

»

11% »

»

60,000

»

» 80,000 »

: 4,610

»

» 60,000

»

»

13 % »

»

80,000

»

» 100,000 »

: 7,210

»

» 80,000

»

»

15% »

»

100,000

»

» 150,000 »

: 10,210

»

»100,000

»

»

17% »

»

150,000

»

» 200,000 »

: 18,710

»

»150,000

»

»

19 % »

»

200,000 kr.

: 28,210

»

» 200,000

»

»

21% »

»

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av

de i 18 § 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall

för det året utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Beträffande efterbeskattning till inkomst- och förmögenhetsskatt, som

skolat utgöras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas

''årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid

utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten

inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges

hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk

person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda

förordning omförmäld familjestiftelse.

2 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan angivet

sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans

omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom

i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse berörda skattepliktiga

förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande

beskattningsår enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fastställda beskattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara

förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara

beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart

belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande

fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50,000 kronor:

en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke 100,000 kr.

30 kr. för 50,000 kr. och 2 %o av återstoden

100,000 »

» 300,000

» : 130 »

» 100,000

»

»

3°loo

»

»

300,000 »

» 600,000

» : 730 »

» 300,000

»

»

4°/oo

»

»

600,000 »

»1,000,000

» : 1,930 »

» 600,000

»

»

5 "/oo

»

»

1,000,000 kr.

: 3,930 »

)> 1,000,000

»

»

6 %0

»

»

4 §•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes

skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt

under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det

för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas

efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt

fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild

skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning

vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har

därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet

eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock efter - taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall

han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp,

som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik

eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där

han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet

till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om

särskild skatt å förmögenhet.

B §•

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller

delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och

allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild

skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall

åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt

denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet

skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå

till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen

eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,

örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å

förmögenhet.

10 §.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild

skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

7

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ förordningen den 28 september

1928 örn kommunal progressivskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

2 §•

Fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som avses i 18 § 1 mom.

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola utgöra kommunal

progressivskatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor, sedan, i

fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett

belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig

inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej

föreligger.

3 §•

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en

var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet, beträffande skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen,

efter avdrag, som i 2 § sägs.

4 §■

1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör

för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet,

som överstiger

3.000 kronor men ej 9,000 kronor, 0.5 procent

9.000 » » » 15,000 » 1 »

15.000 » » » 35,000 » 2 »

35.000 » » » 60,000 » 3 »

60.000 » » » 100,000 » 4 »

100,000 » ...................... 5 »

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 4.5 procent av det beskattningsbara

beloppet.

Grundbeloppet upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till

fullt krontal, bortfaller.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

2 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem gemensamma

grundbeloppet skall stadgandet i 19 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning; och skall

därvid i fråga örn skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, såsom

taxerat belopp anses det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet med avdrag av det belopp, som frånräknats vid fastställande av

det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Beträffande efterbeskattning till kommunal progressivskatt, som skolat utgöras

enligt förordningen om kommunal progressivskatt i dess hittillsvarande

lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om utjämningsskatt

skall upphöra att gälla med utgången av år 1936; dock att förordningen

fortfarande skall äga tillämpning beträffande efterbeskattning till utjämningsskatt

enligt förordningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 morn., 12 § 1 morn., 26 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §,

90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 §

2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§,

143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn särskild skatt å förmögenhet

och om kommunal progressivskatt samt enligt lagen om skogsaccis

verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

2 §•

1 mom. I denna---äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet

och till kommunal progressivskatt; samt

virkestaxering: taxering — ---årlig taxering.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom

kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som

tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt

till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för

valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns---inom densamma.

* Senaste lydelsen av 29 § 1 morn. se SFS 1930:192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 inom.

se SFS 1931: 80, av 84 8 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a § 1 mom.

och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom.

och 143 § 1 mom. se SFS 1935:255.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 26 §.

1 morn. Nedannämnda skattskyldiga---(självdeklaration), näm
ligen:
1)

verk eller---för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,

för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant

fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst

i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en tvåhundradedel

av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,

i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn särskild

skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet —--inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig

barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen

örn särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning---den avlidne.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun,

där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig

till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till

nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i

varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,

särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig,

som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration

i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom----särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---å försäkringstagarna.

Utländsk försäkringsanstalt---öretal bortfalla.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av

fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden

och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt

taxeringsdistriktet angår.

Inom samma---mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å

förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen

skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som---särskilt taxeringsdistrikt.

80 §.

Kronoombudet har---åliggande särskilt

a) att, oavsett---av denne;

fe) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder

behörigen iakttaget; samt

c) att, i---taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende---taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 morn. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §

stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till

kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart -—--omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd---omförmälda taxeringsnämnd.

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två

längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena

skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga

fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt (inkomstlängd), en

längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd)

ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos

den gemensamma taxeringsnämnden skola förås särskild inkomstlängd och

särskild förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av

skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 2 morn.

De beslutade —---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende -—--beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,

beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp med angivande

tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 §

2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken

grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattningsbart

belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet, samt skattens grundbelopp;

dels ock, till ledning för påföring av pensionsavgift enligt lagen örn folkpensionering,

för envar, som vid taxeringsårets början uppnått sjutton men

ej sextiofem års ålder, beräknat taxerat belopp enligt förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund

av föreskriften här ovan.

1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter---och ledamöter.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration--— eller upplysning.

1 enahanda---därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att

avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen örn särskild

skatt å förmögenhet, skall underrättelse, varom nu sagts, lämnas jämväl

skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

91 §.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med

undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbörande

kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

13

distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske

kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra

handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla

är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala

prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola

överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar — — — i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, såvitt

angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar örn sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen

samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva

besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad eljest

---särskild prövningsnämnd.

Om rätt---och 129 §.

98 §.

Alla beslut--- ■— bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,

och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kommunal

progressivskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och

dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter örn längdföringen meddelas av

Kungl. Majit.

Nämndens protokoll---— särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till

särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom

vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma

uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.

Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som

fattats i anledning av besvär enligt 123 §.

Justering av---deras riktighet.

114 §.

Taxering till kommunal progressivskatt verkställes av den taxeringsnämnd

och den prövningsnämnd, som förrätta skattskyldigs taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik skatt.

Ifrågakommer fördelning---och skoldistrikt.

Fördelning av--— i kommunen.

119 §.

2 morn. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats

eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan

är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de

län, där sagda kommuner äro belägna.

Besvär, varom---nästföljande söckendag.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig

inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant

slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som---en ort,

den som---är skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen om dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

15

den som taxerats till kommunal progressivskatt, ehuru han enligt 2 § förordningen

om kommunal progressivskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller

som taxerats till kommunal progressivskatt för inkomst eller för förmögenhetstillgång

av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild

skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt å ort, där han icke

är skattskyldig till sådan skatt,

den som taxerats för---hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig

självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet förekommit,

som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan,

grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående

bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår

denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej

erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15

juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före

den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före

den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §.

2 mom. Anföras besvär---omförmälda nämnd. Före överlämnan
det

skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd

och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen

angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna,

därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 §

tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos

den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande

handlingar. Sedan besvärsakten---i ärendet.

Anföras besvär---, till kammarrätten.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit

avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmögenhet

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild

skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde,

och sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring

beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas

till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd

ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden,

eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av

kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den myndighet,

som meddelat beslutet. Är sagda---i övrigt.

Rätt att---motsvarande tillämpning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomstskatt

eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver

någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild

skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt, som därav må föranledas.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med

avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller

1 särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, örn det oriktiga meddelandet

blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt

samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandragits,

och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt

samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undandraga,

i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera

fallet dock minst femtio kronor. Därest det---femtio kronor.

Har någon---femtio kronor.

145 §.

A mom. Efter prövning---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning såvitt angår

årlig taxering åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för

uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas

till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande

tre procent av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats

enligt taxeringsnämndernas beslut.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937; dock att i fråga om

mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1937, äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 20 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Engberg,

Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn viss

omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. och anför därvid:

Inledning. Verkställda utredningar.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1935 av finansplan och inkomstberäkning

för budgetåret 1935/1936 uttalade jag, bl. a., att jag utan att

ingå på den kritik, som riktats mot den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

samt den särskilda förmögenhetsskatten, ansåge det önskvärt

med en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang,

innan någon ny avvägning företoges rörande dessa skatters

plats i skattesystemet och rimliga andel i skattebördan. I en

den 29 april 1935 dagtecknad, av mig till riksdagens särskilda utskott överlämnad

p. m. angående finansiering av ökade utgifter till folkpensionering

(tryckt som bilaga till utskottets utlåtande) behandlades sedermera i korthet

frågan om förenkling av det nuvarande systemet av statsskatter, därvid vissa

alternativa möjligheter påvisades.

I samband med hemställan om bifall till Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1935

(betänkande nr 62) gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag, i anslutning

till vad jag vid anmälan av finansplanen anfört, ett uttalande örn

angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna,

som borde avse att ersätta de nuvarande olika skatteformerna på ifrågavarande

område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sådan tidpunkt,

att förslag i ämnet kunde föreläggas redan 1936 års riksdag. Detta uttalande

godkändes av riksdagen.

I anledning av dessa uttalanden ha inom finansdepartementet verkställts

undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de

direkta skatterna till staten. Resultaten av detta utredningsarbete ha sammanfattats

i en promemoria med förslag till viss omläggning av den direkta

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

statsbeskattningen. Efter remiss ha utlåtanden över promemorian avgivits

av kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i samtliga län.

Jämsides med berörda utredning lia inom finansdepartementet fortgått

vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet.

Dessa undersökningar ha verkställts av professorn vid handelshögskolan

i Göteborg E. R. Lindahl och numera docenten vid Lunds universitet C.

Welinder, vilka den 26 juli 1935 av Kungl. Maj:t förordnades att såsom sakkunniga

biträda inom finansdepartementet med utredning av vissa skattefrågor.

Vid nyssnämnda promemoria fanns såsom bilaga fogad en preliminär

översikt över dessa undersökningar. Resultaten av de sakkunnigas utredningar,

som nu slutförts, komma att i dagarna offentliggöras i en särskild

publikation (Statens off. utredn. 1936: 18).

I detta sammanhang torde böra erinras om att frågan om en differentiering

av de skattefria avdragen efter familjeförhållanden varit föremål för utredning

inom befolkningskommissionen, som i ett den 11 december 1935

dagtecknat betänkande angående familjebeskattningen (Statens off. utredn.

1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

Tillkomsten av nu gällande bestämmelser.

I anslutning till framställningen i departementspromemorian torde jag

först få redogöra för tillkomsten av nu gällande bestämmelser rörande

statsskatterna å inkomst och förmögenhet.

1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt. Genom 1910 års förordning infördes

i Sverige för första gången skatt å förmögenhet. Detta skedde i den

formen, att vid taxering av den skattskyldige till den uppskattade inkomsten

la des ett belopp, motsvarande V«o av den skattskyldiges nettoförmögenhet.

Summan av inkomsten och förmögenhetsdelen utgjorde det till inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet, å vilket — sedan eventuellt avdrag

skett på grund av höga levnadskostnader, försörjningsplikt eller särskilda

ömmande omständigheter — skatten beräknades. Anledningen till

denna anordning av förmögenhetsskatten framgick redan av den i propositionen

framlagda författningstexten: »För beskattning av förmögenheten

upptages i det taxerade beloppet en tredjedel av förmögenhetens till fem procent

beräknade avkastning eller således en sextiondedel av den uppskattade

förmögenheten.»* 1 Förslaget byggde alltså i princip på den förutsättningen,

att s. k. fonderad inkomst kunde vid tillämpning av föreslagna skatteskalor

för inkomstskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å inkomst

av arbete beräknats å ett med en tredjedel höjt inkomstbelopp. Skatten

var fördenskull tänkt mera såsom skatt å förmögenhetens avkastning än

såsom skatt å förmögenheten som sådan.

Inkomst- och förmögenhetsskatten enligt 1910 års författning var progres
1

På hemställan av bevillningsutskottet antogs detta stadgande av riksdagen i en förkortad

lydelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

19

siv enligt två skilda, tekniskt olika konstruerade skalor. Skatteprocenten växlade

mellan 0.4 °/o, avseende taxerade belopp upp till 900 kronor, och 5 %,

vilket maximum uppnåddes då det taxerade beloppet översteg 104,400 kronor.

För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag tillämpades en

särskild skatteskala, avvägd efter bolagens taxerade inkomst i förhållande

till deras efter vissa grunder beräknade kapital.

Genom att i det taxerade beloppet ingick förmögenhetsdel blev enligt

förordningen jämväl förmögenhetsskatten progressiv, varvid beskattningen

av en förmögenhet av viss storlek kunde bliva olika hög beroende på inkomstens

storlek. Denna konsekvens av systemet betecknades såväl i propositionen

som i bevillningsutskottets betänkande som en fördel, enär förmögenhetsskattens

beroende av ägarens inkomstförhållanden kunde antagas

i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens

belopp efter skatteförmågan.

Enligt förordningens ordalydelse skulle inkomst- och förmögenhetsskatten

utgå med ett fixt, i förhållande till det taxerade beloppets storlek bestämt

belopp. Vid behandlingen i riksdagen av förslaget till förordning

synes det dock hava förutsatts, att den enligt förordningen utgående skatten

skulle kunna procentuellt höjas eller sänkas. I sin skrivelse den 9 juni

1910 (nr 197) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

örn inkomst- och förmögenhetsskatt framhöll nämligen riksdagen,

att den förut nämnda anordningen med två skilda skatteskalor naturligen

icke medförde någon svårighet för en tillfällig ökning eller minskning av

inkomst- och förmögenhetsskatten, för den händelse anledning till sådan

förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen kunna vidtagas

genom procentisk höjning eller sänkning av skatten. Inkomstens belopp liksom

procentsatsen kunde lämnas åsido.

Utvecklingen efter år 1910 före 1919 års skattereform. Den direkta beskattningen

av inkomst och förmögenhet kom så småningom att intaga en

helt annan ställning i det statliga skattesystemet än den hade under åren

närmast efter genomförandet av 1910 års skattereform. Den ordinarie inkomst-

och förmögenhetsskatten växte småningom till allt större belopp.

Dessutom framtvingade kristidens finansiella svårigheter vid sidan av nämnda

skatt en extra beskattning, 1918 i form av tilläggsskatt och extra inkomst-

och förmögenhetsskatt samt 1919 i form av en extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, vilken sistnämnda skatt representerade en skatteintäkt

av ungefär samma belopp som den ordinarie inkomstbeskattningen. Härtill

kom den i nära anslutning till den statliga inkomstbeskattningen utgående

särskilda beskattningen av krigskonjunkturvinster. Den av riksdagen

åtminstone i viss utsträckning förutsatta rörligheten hos 1910 års skatt vann

aldrig tillämpning i praktiken.

1919 års ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

önskvärdheten av en avveckling av de extraordinära skatterna samt behovet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

av omläggning av grunderna för skattens avvägning efter levnadskostnadernas

höjd och försörjningspliktens omfattning föranledde år 1918 dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att hemställa om bemyndigande

att tillkalla särskilda sakkunniga för revision i vissa delar av

lagstiftningen rörande den direkta beskattningen till staten. Därvid anförde

föredragande departementschefen bl. a.:

Förekomsten vid sidan av varandra av flere fristående inkomstskatter

är ingalunda önskvärd. Vid utarbetande av en ny skatteskala torde densamma

om möjligt böra så avvägas, att, vare sig större eller mindre belopp skall

genom inkomstskatt anskaffas, detta kan ske på grund av den allmänna

inkomstskatteförordningen utan att särskilda förordningar örn extra inkomstskatt

eller tilläggsskatt varda erforderliga. — -— — Det bör alltså

eftersträvas, att progressionsskalan uti inkomstskatteförordningen bliver så

byggd, att densamma angiver de olika inkomsttagarnas relativa skattskyldighet

i förhållande till varandra, medan det absoluta belopp i skatt, som

skall uttagas, kan fixeras efter varje års behov av skatteintäkt.

På grundval av utlåtanden från de tillkallade sakkunniga —- inkomstskattesakkunniga

— framlades till 1919 års riksdag proposition (nr 259) om

ändring i vissa delar av 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Propositionen godkändes i huvudsak av riksdagen. De nya bestämmelserna

inneburo i avseende å familjebeskattningen ökad differentiering

genom systemet med ortsavdrag och familjeavdrag. I detta sammanhang

äro emellertid av större betydelse de ändringar, som gjordes i skatteskalorna

för fysiska och juridiska personer, samt den i samband därmed vidtagna anordningen

för skattens förvandlande till en rörlig skatt. De i författningen

intagna tarifferna fastslogos utgöra blott ett slags grundtaxa, i det att inkomst-

och förmögenhetsskatten bestämdes skola utgå med för varje år beslutad,

för alla skattskyldiga enhetlig procent av enligt tarifferna uträknade

grundbelopp. Skattetariffen för andra skattskyldiga än inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag var anordnad som skiktskala med en skatteprocent

å 3 °/o i lägsta skiktet — då det beskattningsbara beloppet icke överstege

10,000 kronor — och 15 % i högsta skiktet, som avsåg den del av sagda

belopp, som överstege 1,000,000 kronor; grundbeloppet skulle dock icke i

något fall överstiga 12 % av det beskattningsbara beloppet, vilket procenttal

inträdde vid ett beskattningsbart belopp å 1,226,670 kronor. Vid skattetariffens

bedömande bör beaktas dels betydelsen av orts- och familjeavdragen,

dels verkan av den s. k. »bankningsregeln», d. v. s. den regel enligt vilken

den del av det taxerade beloppet som översteg summan av orts- och familjeavdragen

men ej dubbla denna summa, skulle medräknas endast till hälften.

För aktiebolagen och de solidariska bankbolagen antogs en tariff, enligt vilken

grundbeloppet skulle utgöra 1,5—12 % av den taxerade inkomsten alltefter

dennas storlek i förhållande till kapitalet (aktiekapital och reservfond).

I en i december 1918 till chefen för finansdepartementet ingiven promemoria

hade inkomstskattesakkunniga, vilka framlagt ett förslag som allenast

i mindre mån avvek från det sedermera antagna, anfört bl. a. följande angående

utarbetandet av de nya skatteskalorna:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

21

Vill man ordna en skatteskala, så att den kan procentvis avsevärt förhöjas

eller minskas allt efter behov, får den icke hava allt för stark spänning,

d. v. s. skillnaden mellan högsta och lägsta skattekvot får icke vara allt

för stor. De sakkunniga äro mest benägna för en skatteskala, sådan, att

skattens grundbelopp närmast skulle motsvara nuvarande ordinarie inkomstoch

förmögenhetsskatt jämte tilläggsskatten för år 1918. Lägsta skattesatsen

skulle då bliva 3 °/o och den högsta 10 °/o av det beskattningsbara beloppet.

Med en sådan skala torde man utan större olägenhet kunna uttaga upp till

200 %, d. v. s. dubbla beloppet av de föreslagna normala skattesatserna

(grundbeloppen). Skulle högre direkt skatt behöva uttagas än som kan vinnas

genom en fördubbling av grundbeloppen, torde det visa sig nödvändigt

att revidera själva skatteskalan.

Beträffande den av de sakkunniga slutligen framlagda skatteskalan för fysiska

personer, vilken sedermera antogs av riksdagen, framhöllo de sakkunniga,

att då progressionen fortsatts så långt, att grundbeloppets maximum

fastställts till 12 °/o av beskattningsbara beloppet, skalans elasticitet givetvis

minskats med den sålunda ökade spänningen hos densamma.

I den förut omnämnda propositionen nr 259 gjordes av föredragande departementschefen,

statsrådet Thorsson, följande uttalande rörande skatteskalans

elasticitet:

En missuppfattning av det föreliggande förslaget innebära de i vissa myndigheters

utlåtanden förekommande antaganden, att de föreslagna skatteskalorna

vore begränsade nedåt, men icke uppåt, eller anordnats såsom minimiskalor.

Med anledning av denna missuppfattning torde böra understrykas,

att vid skalornas konstruktion progressionen anordnats så, att de framkomna

grundbeloppen vid växlande skattebehov kunde med enhetlig procentsats

ökas eller minskas. Örn skalan anordnats såsom en minimiskala, vilket

skulle hava föranlett vida lägre skattesatser än de nu föreslagna, hade den

förlorat en icke ringa del av sin smidighet, enär grundbeloppen då icke kunnat,

såsom nu har ansetts möjligt, även procentuellt minskas. Genom att

skalan anordnas såsom en genomsnittsskala, som möjliggör uttagande av

ett jämförelsevis ordinärt skattebehov, har dess elasticitet avsevärt ökats just

därigenom, att inom antydd gräns skatten kan utan större olägenhet bestämmas

till belopp, som vid ännu större skattebehov överstiger, men vid minskat

behov understiger grundbeloppen. Det torde få anses självfallet, att,

där skattebehovet icke kräver uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppet,

en lägre procentsats än 100 % därå bör komma till användning.

Införandet i förordningen av en uttrycklig begränsning av grundbeloppets

ökning lärer icke binda en framtida riksdag, då ju riksdagen är oförhindrad

att när som helst själv ändra eller upphäva förordningen i denna del. Det

av mig förordade förslaget upptager fördenskull inga bestämmelser vare sig

örn maximum eller minimum av skatt.

Bevillningsutskottet yttrade i denna punkt bl. a. följande:

Inom utskottet bar varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås visst

maximum för skattesatsernas böjande över grundbeloppen. Då emellertid,

såsom också departementschefen påpekat, en framtida riksdag är oförhindrad

att ändra eller upphäva en sådan maximibcstämmelse, bär utskottet avstått

därifrån. I stället bar utskottet tagit fasta på departementschefens

uttalande, att det finge anses självfallet, att, där skattebehovet icke krävde

uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den likaledes i

propositionen antydda förutsättningen, att högre skatt än 200 procent av

grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende

vill utskottet dessutom framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i

ämnet legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat

med möjligheten att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid utgått

från tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den

skärpning, de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas,

om ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämpning

finge underkastas någon reduktion.

Redan det första år de nya bestämmelserna tillämpades, nämligen år 1920,

nödgades man fastställa grundbeloppsprocenten till 155. T. o. m. budgetåret

1924/1925 utgjorde procenttalet härefter 175, den högsta hittills uppnådda

siffran. Senare sjönk utdebiteringssiffran i etapper, så att den budgetåret

1928/1929 — det sista för vilket gällde bestämmelserna i 1910 års förordning

— utgjorde 150 %.

1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Förordningen

den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

som ersatte 1910 års förordning och fortfarande är gällande, innebär i de

avseenden varom nu är fråga icke några större ändringar. Anordningen med

fastställande varje år av visst procenttal av grundbelopp för vinnande av

rörlighet i skattesystemet har bibehållits. Såväl för fysiska personer som

för aktiebolag gälla de skatteskalor, som infördes år 1919. Samma tariff

som för fysiska personer gäller för oskifta dödsbon, svenska ekonomiska

föreningar och utländska bolag.1 För andra juridiska personer är beskattningen

proportionell, därvid olika skattesatser gälla för skilda kategorier.

För budgetåren 1929/1930—1932/1933 fastställdes procenttalet för utdebiteringen

till 145, för budgetåret 1933/1934 till 165 samt för budgetåret 1934/

1935 ävensom för innevarande budgetår till 170. För budgetåret 1936/1937

har i statsverkspropositionen föreslagits, att inkomst- och förmögenhetsskatten

skall utgå efter procenttalet 150.

Utjämningsskatten. I 1928 års skattesystem ingår utom den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten ännu en statsskatt å inkomst och förmögenhet,

nämligen utjämningsskatten. Avkastningen av denna skatt, vilken

ersatte den förutvarande utjämningsandelen av den kommunala progressivskatten,

användes till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra

menigheter emellan. Utjämningsskattens grundbelopp utgjorde enligt förordningens

ursprungliga lydelse V3 av den kommunala progressivskattens

grundbelopp men höjdes år 1934 till % av detsamma. Skattesatsen för utjämningsskattens

grundbelopp utgör efter nämnda höjning, såvitt angår

andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, V3—3 % av det beskattningsbara

beloppet, vilket i regel är detsamma som det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet. Utjämningsskatten har sedan år

1932 uttagits med hela grundbeloppet. Emellertid har utjämningsskatten

t

1 Från och med år 1934 hava hit hänförts även s. k. familjestiftelser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

23

jämte de övriga medel, som enligt särskilda bestämmelser disponeras för

skatteutjämning — skatt som erlägges på grund av taxering för gemensamt

kommunalt ändamål samt hälften av den särskilda skatten å vissa lotterivinster

— de senaste åren icke förslagit till ändamålet, utan skatteutjämningsmedlens

fond har måst förstärkas genom anslag å allmänna budgeten, uppgående

till för budgetåret 1933/1934 4 miljoner kronor samt för ett vart av

budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 10 miljoner kronor. För budgetåret

1936/1937 har föreslagits anvisande av ett anslag för samma ändamål å 4 miljoner

kronor.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt d förmögenhet.

Av statsfinansiella skäl har under de senaste åren den statliga beskattningen

utökats med ytterligare två skatter, extra inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs första gången för budgetåret

1932/1933 i enlighet med en år 1932 av riksdagen antagen förordning

örn dylik skatt. På grund av särskilda, med denna förordning i stort sett

likalydande förordningar har därefter extra inkomst- och förmögenhetsskatt

utgått jämväl för budgetåren 1933/1934—1935/1936; förslag till förordning

för år 1936 har i proposition förelagts årets riksdag. Skatten erlägges

av fysiska personer och oskifta dödsbon (numera även familjestiftelser),

för vilka det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet överstiger 6,000 kronor, och utgår enligt skiktskala med procentsatser

från 0.5 till 4 %.

1934 års riksdag beslöt, med bifall i huvudsak till av Kungl. Majit framlagt

förslag (prop. nr 200), uttagande för nämnda år av en särskild skatt

å förmögenhet. Enligt den därom utfärdade förordningen skulle skatt erläggas

av fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familjestiftelse,

därest den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenheten överstigit 50,000 kronor. I skattelindrande

syfte meddelades bestämmelser örn reduktion av den skattepliktiga

förmögenheten i fall då den lämnat ingen eller låg avkastning. Sålunda

skulle det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utgöra högst ett

belopp motsvarande 25 gånger det för den skattskyldige enligt inkomst- och

förmögenhetsskatteförordningen beskattningsbara beloppet, dock minst 50 °/o

av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten skulle utgå enligt skiktskala

med procenttalen 1—5 promille, vilken sistnämnda skattesats avsåg

skiktet över 1,000,000 kronor.

Jämväl för år 1935 uttogs jämlikt ny förordning särskild skatt å förmögenhet

enligt enahanda grunder. Till 1936 års riksdag har proposition avgivits

med förslag till en med 1935 års förordning överensstämmande förordning

för år 1936.

I detta sammanhang torde jag även få i korthet beröra den i det svenska

skattesystemet sedan äldre tid kvarstående personella statsskatten, mantalspenningarna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Enligt § 1 i förordningen den 24 april 1863 angående mantalspenningarnas

utgörande skola mantalspenningar erläggas med 40 öre för man och 20

öre för kvinna av en var, som uppnått 18 års ålder. Från utgörande av mantalspenningar

äro dock undantagna personer, som åtnjuta fattigunderstöd,

gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt

den egentliga lappallmogen ävensom de, vilka, enligt vederbörande kommunalstyrelses

intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet befrias från denna

avgift.

Frågan om avskaffande av mantalspenningarna har vid flera tillfällen

varit föremål för övervägande. Därvid har i allmänhet jämväl upptagits

spörsmålet om avskaffande av övriga personella utskylder, sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften. Av dessa avgifter utgår sjukvårdsavgiften till landstingen

och de städer, som icke deltaga i landsting, under det att folkskoleavgiften,

vars uttagande icke är obligatoriskt, tillfaller vederbörande skoldistrikt.

Vardera avgiften utgör högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna

samt betalas av var och en, som erlägger mantalspenningar.

1923 års riksdag anhöll •—- i anledning av inom första kammaren väckta

motioner — i skrivelse (nr 315), att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning,

huruvida de personliga avgifterna lämpligen kunde upphävas, samt

för riksdagen framlägga det förslag, som kunde av utredningen föranledas.

I motiveringen för sin anhållan framhöll riksdagen bl. a., att skäl kunde åberopas

saväl för som mot avskaffande av de personliga avgifterna. Av verkställd

undersökning franninge, att kostnaderna för debiteringen ingalunda

kunde anses höga i förhållande till de utdebiterade beloppen. Däremot

kunde arbetet med indrivning av restantieposter i de säkerligen jämförelsevis

fataliga fall, då den skattskyldige påförts enbart kapitationsavgifter, antagas

i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skulle indrivas. Å

andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna

kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den skattskyldige

taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt,

påfördes denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i krono- och landstingsskatt.

Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt säkert i

dylika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader uppstå. Även

ur principiell synpunkt skulle skäl kunna anföras för bibehållande av en vid

sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I den mån förmåga

att betala en sådan avgift förelåge, syntes det riksdagen riktigt, att varje

medborgare bidroge åtminstone till de direkta merkostnader för registrering

och dylikt, som han förorsakade det allmänna. Det syntes icke sällan

inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjutit inkomst av det slag eller till

den storlek att denna gjordes till föremål för beskattning, till följd av andra

omständigheter såsom exempelvis underhåll från närstående besutte en lika

stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade personer. Vissa

i motionerna påvisade missförhållanden syntes dock påkalla en utredning.

Därest en sådan utredning gåve vid handen, att de personliga avgifterna

icke lämpligen borde avskaffas, borde, enligt riksdagens mening, tagas under

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

övervägande, om icke sättet för dessas påförande och indrivning kunde undergå

reformering.

över riksdagens skrivelse avgåvo kammarrätten och länsstyrelserna infordrade

utlåtanden. Därvid uttalade sig elva länsstyrelser för bibehållande

av de personliga avgifterna samt vidtagande av de förenklingar, riksdagen

ansett kunna vinnas i fråga om avgifternas påförande och uttagande, medan

tio länsstyrelser förordade avgifternas avskaffande. Överståthållarämbetet

och tre länsstyrelser funno visserligen principiella skäl tala för avgifternas

avskaffande men uttalade, att, därest desamma av finansiella skäl ansåges

böra bibehållas, förenklingar borde vidtagas i fråga örn avgifternas påförande

och uttagande.

Kammarrätten anförde bl. a., att de skäl, som åberopats för avskaffande

av de personliga utskylderna, icke kunde frånkännas en viss giltighet. Det

kunde ju icke bestridas, att uttagandet av rent personliga skattebidrag icke

överensstämde med den på beskattningsväsendets område i allmänhet tilllämpade

grundsatsen, att skattskyldigheten skulle stå i ett visst förhållande

till skatteförmågan. Emellertid gällde frågan avskaffandet av personella

skatter, som ägde hävd för sig samt därjämte utginge med så ringa belopp,

att de icke kunde innebära någon nämnvärd tunga ens för de sämst lottade

bland dem, vilka de avfordrades. Under erinran tillika, att något allmännare

missnöje med de ifrågavarande skatterna icke försports, uttalade kammarrätten

som sin mening, att praktiska lämplighetssynpunkter borde läggas

till grund för avgörandet.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hade i gemensamt yttrande till bevillningsutskottet

funnit motionen om avskaffande av mantalspenningarna

med hänsyn till det arbete, som vore förenat med deras påförande, uppbörd,

indrivning och redovisning, jämfört med de belopp, varmed de utginge, väl

motiverad. Därest icke samtidigt med mantalspenningarna jämväl övriga

personella utskylder, nämligen sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften, borttoges,

skulle man emellertid enligt ämbetsverken icke vinna något väsentligt

med denna förenkling i skattehänseende. Endast under förutsättning att

alla personella utskylder samtidigt avskaffades kunde ämbetsverken tillstyrka

bifall till motionen. Samtidigt framhöllo emellertid ämbetsverken, att

de dåvarande ovanligt stora budgetsvårigheterna kunde påkalla mantalspenningarnas

bibehållande.

Vissa allmänna synpunkter på beskattningen.

Innan jag övergår till en redogörelse för den utredning och de förslag som

framlagts i den inom departementet upprättade promemorian, torde jag här,

i omedelbar anknytning till föregående historik, få i korthet redogöra för

de nu gällande direkta statsskatternas plats inom skattesystemet och fördelning

på olika inkomstklasser samt för vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Framställningen utgör väsentligen en sammanfattning av de i förevarande

sammanhang viktigaste resultaten av undersökningarna av det samla
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de skattetrycket i Sverige och i utlandet. Vissa av de sakkunniga sammanställda

översiktstabeller torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

(bilaga A).

Budgetåret 1932/1933, den senaste period för vilken en beräkning av det

samlade skattetrycket nu är möjlig, utgjorde de statliga och kommunala

skatterna å inkomst och förmögenhet för fysiska personer, oskifta dödsbon,

ekonomiska föreningar etc. cirka 46 procent av den totala samhälleliga skattebelastningen

(vari ej inräknats till jordbruksregleringen hänförliga avgifter).

Bortsett från engångsartade förmögenhetsskatter — arvsskatt och vissa andra

stämpelmedel å förmögenhetsöverlåtelser, som i detta sammanhang äro av

mindre betydelse — härflöto det allmännas skatteintäkter i övrigt från skatter

å aktiebolag samt förbrukningsskatter och tullar (inklusive automobilskattemedel).

En efter enahanda grunder gjord jämförelse för den statliga

beskattningens del avseende budgetåret 1934/1935 ger vid handen, att den

statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, vars uppbyggnad och tillkomst

belysts i den föregående historiken, utgjorde i runt tal 20 procent av

totalbeloppet av till staten inflytande skatter. Det är under dessa omständigheter

naturligt, att inkomst- och förmögenhetsskatt till staten vid en undersökning

av de samlade skatterna på olika inkomsttyper och inkomstklasser i

flertalet fall visat sig vara av relativt underordnad betydelse.

Örn man summerar trycket av de skatter, vilka direkt eller indirekt belasta

fysiska personers inkomster och äro åtkomliga för statistiska beräkningar,

nås följande resultat. Familjer inom de lägre inkomstskikten, huvudsakligen

tillhörande lantbrukar- och arbetarklassen, för vilka inkomsten

per yrkesutövare i regel understiger 3,000 kronor, ha en skattebelastning som

i genomsnitt uppgår till cirka 15 procent av inkomsten. I ett inkomstläge

på 3,000 kronor uppgå de direkta statsskatterna å arbetsinkomst emellertid

till blott 1.1 procent av inkomsten. För medelklassfamiljer med en inkomst

per yrkesutövare av i regel under 10,000 kronor stiger skattebelastningen till

17 å 18 procent för arbetsinkomst och till något mer än 20 procent för kapitalinkomst

(beräknad efter en räntefot av 4 1/2 procent). Motsvarande procenttal

för den direkta statsbeskattningen i ett inkomstläge å 10,000 kronor

äro 3.6 och 8.4 procent. För de återstående högre inkomstskikten stiger det

samlade skattetrycket efter en måttligt progressiv skala, så att det för höga

inkomster (200,000 kronor) uppgår till cirka 30 procent för arbetsinkomst

och 50 procent för kapitalinkomst. En arbetsinkomst av 200,000 kronor bär

emellertid en direkt statsskatt å endast 14.6 procent, medan en kapitalinkomst

av samma storlek beskattas med 33.0 procent. — Samtliga dessa uppgifter

avse skattebetalare med hustru och ett barn i kommun med en utdebitering

motsvarande genomsnittet för hela riket. Vid beräkningen av den indirekta

beskattningen har antagits, dels att skatten i fråga i sin helhet håres av konsumenterna,

dels att skattebetalarens konsumtion är den inom respektive inkomstklasser

genomsnittliga. Såväl olikheter i den kommunala utdebiteringen

som variationer i konsumtionsvanorna medföra avsevärda avvikelser

från det ovan beräknade skattetrycket. Betydelsefullast torde de olikheter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

27

vara som äro förbunda med variationer i spritkonsumtionen. De vid beräkningen

av skattetrycket uteslutna skatterna äro förut omnämnda engångsartade

förmögenhetsskatter, aktiebolagsskatter och automobilskattemedel,

inalles inemot 20 procent av den totala skattebördan.1

1 Beträffande den tillämpade beräkningsmetoden och för denna grundläggande antaganden

anföra de sakkunniga bland annat följande.

Det är omöjligt att föra någon objektiv bevisning om hur den totala skattebördan i

sista hand fördelas på de olika inkomstklasserna. Detta skulle nämligen förutsätta, att

det vöre möjligt att fastställa, hur mycket de olika klassernas ställning skulle förbättras

i det (i verkligheten icke tänkbara) fallet, att inga skatter utginge men att samhällsmedlemmarna

trots detta skulle komma i åtnjutande av de fördelar, som det allmännas

verksamhet bereder dem. De beräkningar, som här verkställts angående skattetrycket

på olika inkomstklasser, avse endast att klargöra, i vilken riktning frågan skulle

lösas, om man överbryggar alla de teoretiska och praktiska svårigheter, som i verkligheten

göra en lösning av problemet omöjlig, genom att basera utredningen på vissa bestämda

(och icke bevisbara) antaganden rörande de olika skatternas incidens.

De antaganden, som gjorts angående de svenska skatternas incidens, gå i stort sett ut

därpå, att de direkta skatterna på fysiska personer bäras av de personer, som betala

dem, under det att de indirekta skatterna i sin helhet övervältras på konsumenterna. Till

försvar för dessa antaganden torde kunna anföras, att de äro mindre godtyckliga än

några andra möjliga antaganden. Vad först angår de direkta skatterna, framstår det

nämligen under nuvarande förhållanden knappast såsom sannolikt, att de i någon större

grad övervältras från vissa klasser till andra. Detta skulle nämligen förutsätta, att utbudet

av de produktionsfaktorer, som beröras av ifrågavarande skatter, skulle märkbart

påverkas av dem, exempelvis att kapitalbeskattningen skulle driva kapitalet ut ur landet

eller medföra en sådan minskning av sparandet, att följden bleve en höjning av ränteläget

och en motsvarande nedpressning av nivån för arbetslöner och jordräntor, eller att

beskattningen av arbetslönerna skulle på motsvarande sätt medföra en minskning av

arbetsutbudet och en därav orsakad höjning av lönenivån. Det är härvid fråga örn teoretiska

möjligheter, som för närvarande ej kunna sägas ha någon större grad av aktualitet.

I alla händelser torde ett bestämt antagande i någon viss riktning framstå såsom

mera godtyckligt än det antagande, som lagts till grund för framställningen.

De viktigaste indirekta skatterna falla på rusdrycker och tobak, och att dessa i huvudsak

bäras av konsumenterna, torde ej någon vilja bestrida. Man kan visserligen visa

på möjligheten, att en övervältring kan ske från konsumenterna till andra inkomstklasser,

exempelvis att arbetarna genom en löneförhöjning skaffa sig någon kompensation

för den ökning av levnadskostnaderna, som orsakats av dessa skatter. Men det är givetvis

omöjligt att föra någon bevisning härom, och varje antagande i denna riktning skulle

framstå såsom mycket godtyckligt. Beträffande de övriga indirekta skatterna, vilka till

största delen uttagas i form av tullar, är incidensfrågan mer invecklad, och med hänsyn

härtill har det också ansetts lämpligt att hålla dessa skatter skilda från de övriga. Dessa

skatter äro emellertid ej av den storleksordningen, att de i någon avsevärd grad förrycka

den bild, som erhålles av skatteprogressionen.

Vid beräkningen av det indirekta skattetrycket måste man emellertid ej endast göra

ett antagande i övervältringsfrågan, utan även utgå från vissa förutsättningar angående

storleken av de beskattade varornas konsumtion inom olika inkomstklasser. Beträffande

de viktigaste varorna, rusdrycker och tobak, ha specialundersökningar utförts angående

konsumtionsvanorna inom olika samhällsklasser, men på grund av bristfälligheten

hos det statistiska material, som funnits tillgängligt, måste alla slutsatser göras med stora

reservationer. Då dylika undersökningar ej kunnat utföras för övriga varor, har den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Innan jag övergår till en närmare karakteristik av fördelningen av skattetrycket

på olika inkomstklasser och dess beroende av olika skatteformer, torde

jag till komplettering av det anförda få i korthet erinra örn den för Sverige

utmärkande inkomstfördelningen, vilken ger den rätta bakgrunden till

bedömandet av den sociala betydelse som tillkommer skattetryckets fördelning

på olika inkomstklasser.

Till inkomstgruppen med en årsinkomst per yrkesutövare upp till cirka

3.000 kronor hör, enligt på 1930 års folkräkning grundade beräkningar angående

den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare, icke mindre än 85

procent av Sveriges befolkning, och den andel av den totala för beskattningsändamål

uppgivna inkomsten som faller på denna grupp utgör cirka 58 procent.

En mellangrupp med årsinkomst upp till cirka 10,000 kronor, som i

genomsnitt har 3 å 4 gånger så stor inkomst per familj som den lägsta gruppen,

utgör 13 procent av folkmängden och förfogar över 30 procent av den

totala inkomsten. Den högsta gruppen med inkomster över 10,000 kronor,

vars medelinkomst är 13 å 14 gånger större än den lägsta gruppens, omfattar

endast 2 procent av folkmängden. På denna grupp faller cirka 12 procent

av den totala inkomsten.

Att den direkta statsbeskattningens relativa betydelse, såsom av nyss anförda

procenttal framgått, stiger med växande inkomst, är givetvis liktydigt

med att den gestaltar sig väsentligt gynnsammare för de talrika lägre inkomsttagarna

än den samlade beskattningen. Detta gäller i högre grad än tidigare

efter tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den

särskilda förmögenhetsskatten.

Till belysande av den progressionsskärpning som blivit en följd av införandet

av sistnämnda båda nya statsskatter må anföras, att för en gift person

med ett barn och ren arbetsinkomst inkomst- och förmögenhetsskatten

utgör vid 10,000 kronors inkomst 3.4, vid 50,000 kronors inkomst 6.1 och vid

200.000 kronors inkomst 9.8 procent. Inkluderas den extra inkomst- och för- * i

enklaste lösningen synts vara att förutsätta en konsumtion av dessa varor, som varierar

i direkt proportion till den totala konsumtionen inom de olika inkomstklasserna.

Alla antaganden rörande de beskattade varornas konsumtion avse aritmetiska medeltal

för respektive inkomstklasser. Då särskilt konsumtionen av de varor, som äro högst beskattade,

företer en mycket stor spridning kring medeltalet, följer härav, att även skattetrycket

i konkreta fall kan avsevärt variera kring de siffror, som här anföras. Ifrågavarande

medeltalssiffror få därför ej tagas för annat än vad de äro, nämligen vissa approximationer

av skattetrycket för en hel inkomstklass, från vilka de individuella siffrorna

kunna förete stora avvikelser.

Beräkningarna ha begränsats till skatteincidensen i inskränkt mening, som hänför sig

till fördelningen av den skattebörda, som motsvarar statens inkomst av skatten. Vid kalkylen

av denna börda har hänsyn ej tagits till den olika valör, som understundom tilllägges

de olika skattearterna, därför att de i olika grad antagas påverka nationalinkomsten

och det allmänna välståndet. Indirekta skatter på sprit och tobak ha sålunda påverkat

kalkylen i samma grad som direkta inkomst- och förmögenhetsskatter, trots att

de förra i det nämnda hänseendet förmenas ha ett gynnsamt och de senare eif ogynnsamt

inflytande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

29

mögenhetsskatten, erhållas i stället procenttalen 3.4, 7.4 och 12.5 procent.

Vid ren kapitalinkomst (beräknad till 4x/2 procent av förmögenhetsvärdet)

skulle skattetrycket i motsvarande fall ha utgjort för inkomst- och förmögenhetsskatten

5.4, 9.8 och 15.5 procent samt för nämnda skatt, den extra inkomstoch

förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten tillsammans

8.1, 19.3 och 29.7 procent.

Till följd av sin utformning utövar den kommunala beskattningen i viss

mån ett utjämnande inflytande på utvecklingen av det relativa skattetrycket

i de högre inkomstklasserna. Medan skattetrycket å arbetsinkomst, örn hänsyn

tages endast till den statliga direkta beskattningen, mellan inkomstlägena

10,000 kronor och 200,000 kronor ökas till inemot det fyrdubbla, undergår

det samlade direkta skattetrycket i motsvarande fall blott något mer än en

fördubbling.

Ägnade att skärpa det relativa skattetrycket å mindre inkomster äro de indirekta

skatterna. En naturlig konsekvens av svårigheten att genomföra en

^beskattning och av nödvändigheten att till skatteobjekt utvälja företrädesvis

varor med massförbrukning har blivit, att det tryck som dessa skatter

utöva är högst i de lägsta inkomstklasserna för att snabbt avtaga i betydelse

vid stigande inkomst. Det möter, som redan antytts, stora svårigheter att siffermässigt

bestämma det indirekta skattetrycket, icke minst till följd av att

konsumtionen av de beskattade varorna är starkt växlande även inom en och

samma socialklass. Alla beräkningar få därför bedömas med försiktighet.

Starka skäl tala dock för riktigheten av de sakkunnigas förut citerade beräkning,

att man, om hänsyn tages till samtliga indirekta skatter, redan för de

minsta inkomsttagarna når upp i ett samlat skattetryck på 14 å 15 procent.

För en absolutist i samma inkomstläge sjunker skattetrycket till 10 å 12 procent,

för en motboksinnehavare med den för den lägsta inkomstgruppen genomsnittliga

årsinkomsten som tar ut full ranson stiger det till cirka 20

procent.

En betydelsefull konsekvens av den indirekta beskattningens regressiv^

karaktär i förening med den direkta statsskattens progressiva utformning har

blivit, att progressionsgraden för det samlade skattetrycket i brytningspunkten

mellan de motsatta skattetyperna, närmare bestämt i inkomstlägena kring

10,000 kronor, är relativt svagare än i såväl lägre som högre inkomstlägen.

Tydligast framträder detta förhållande för kapitalinkomsternas del. Kombinationen

av indirekt beskattning med en relativt hög kommunal beskattning

medför, att den totala skattebördan för de lägre inkomstklasserna blir

relativt hög och till och med högre än i vissa andra länder, där de indirekta

skatterna tillsammantagna ha en större betydelse än i Sverige.

I förevarande sammanhang är det jämväl av intresse att se, i vad mån den

under depressionsåren genomförda skärpningen av den indirekta beskattningen

och tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt

den särskilda förmögenhetsskatten i sitt inflytande på fördelningen av det

samlade skattetrycket motvägt varandra. Av de utförda beriikningarna att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

döma har den relativa förskjutningen av det samlade skattetrycket mellan

år 1930 och år 1935 för arbetsinkomsternas del varit av ungefär samma styrka

för inkomster upp till inemot 20,000 kronor. I högre inkomstlägen har

förändringen varit ej oväsentligt starkare. För kapitalinkomsternas del visar

skärpningen av skattetrycket en i stort sett genomgående och betydande

stegring med stigande inkomst. En förskjutning av skattetrycket av den

relativt mindre omfattning som möter för arbetsinkomster upp till cirka

20,000 kronor föreligger för kapitalinkomsternas del endast i inkomstlägen

upp till cirka 3,000 kronor. Höjningen av den indirekta beskattningen har

alltså motvägt de nya progressivt verkande statsskatternas inflytande för

större delen av gruppen skattebetalare med arbetsinkomst, medan däremot

dess utjämnande verkan ej varit tillräcklig för att neutralisera skatteprogressionens

skärpning för kapitalinkomst.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vilken torde få bifogas

statsrådsprotokollet (bilaga B), har gjorts ett försök till beräkning av

hur stor del av de för nästa budgetår i statsverkspropositionen föreslagna

skattebeloppen, som kan anses hänförlig till skattehöjningar vidtagna efter

budgetåret 1930/1931. Rörande de närmare detaljerna vid beräkningen, som

i huvudsak grundats på det i statsverkspropositionen förebragta materialet

till belysande av de viktigare statsinkomsternas utveckling (Inkomsterna, bilaga

D), torde jag få hänvisa till promemorian; den i vissa fall valda metoden

ger sannolikt ett något för högt samlat värde på den kvarstående skatteökningen.

Av promemorian framgår, att om automobilbeskattningen icke

inbegripes i beräkningarna, den samlade kvarstående skattehöjningen kan

uppskattas till i runt tal 150 miljoner kronor, varav 25 å 30 procent hänföra

sig till direkt beskattning av inkomst och förmögenhet. Detta resultat stämmer

väl med tidigare anförda uppgifter rörande den indirekta skattens betydelse

för utjämningen av den extra inkomst- och förmögenhetsskattens

och den särskilda förmögenhetsskattens progressionsskärpande inflytande.

Här anförda uppgifter rörande det samlade skattetrycket äro av betydelse

såsom bakgrund till en behandling av frågan örn den lämpliga avvägningen

av skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Jag återkommer senare till detta spörsmål men torde redan i

detta sammanhang få redogöra för betydelsen av här berörda omständigheter,

bedömda med utgångspunkt från de tekniska synpunkter som anlades

på frågan, då den hittills gällande skatteskalan för den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten bestämdes vid 1919 års skattereform.

De sakkunniga, vilkas förslag lades till grund för den år 1919 beslutade

skattereformen, åsyftade med den av dem förordade skalan att vinna en ur

olika synpunkter tillfredsställande avvägning mellan skattetrycken å olika

inkomstklasser. För de sakkunniga stod det klart, att en dylik avvägning

icke kunde ske en gång för alla utan var bunden vid vissa bestämda förutsättningar.

Det dåvarande pris- och inkomstläget — efterkrigsinflationen i Sverige kul
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

31

minerade år 1920 — medförde, att de sakkunniga främst uppmärksammade

den föreslagna skalans bundenhet vid en viss prissituation. De sakkunniga

anförde i en första av dem avlämnad promemoria, att den av dem föreslagna

skatteskalan vore avsedd att vara ett uttryck för den relativa skattskyldigheten

vid ett penningvärde närmast motsvarande det före kriget gällande.

Så länge penningvärdet ännu icke stigit till denna nivå, syntes det lämpligt

att såsom en särskild skatt i någon form bibehålla den dåvarande extra inkomst-

och förmögenhetsskatten för att därigenom motverka den på nedsättningen

i penningvärdet beroende förskjutningen i den relativa skattskyldigheten.

Bakom de sakkunnigas här refererade ståndpunkt låg, närmare utfört, följande

tankegång.

Det hade ifrågasatts, att skatteskalan borde så avvägas, att dess grundbelopp

skulle motsvara icke blott dåvarande ordinarie skatt och tilläggsskatten

för år 1918 utan även extraskatten för år 1918. Detta funne sakkunniga

emellertid icke möjligt. Örn man utginge från att den år 1910 uppgjorda

skatteskalan uteslutande var byggd på skatteförmåge- och lika offer-principen

såsom grund, syntes den de sakkunniga vid dåvarande penningvärde ha utgjort

ett någorlunda tillfredsställande uttryck för sagda princip, örn man

bortsåge därifrån, att progressionen avstannat för tidigt eller redan vid ett

taxerat belopp av 104,500 kronor. Anledningen till att man under tiden för

världskriget ansett sig icke kunna uttaga erforderlig ökad skatt genom procentuell

förhöjning av den ordinarie skatten hade enligt de sakkunnigas uppfattning

icke varit, att denna skatteskala ursprungligen varit felaktigt avvägd

utan fastmer att nedsättningen av penningens värde åstadkommit en högre

relativ beskattning av de smärre inkomsterna än som med skalan avsetts.

Sakkunniga avsågo med detta uttalande närmast det förhållandet, att vid

en försämring av penningvärdet, som kompenserades genom en höjning av

inkomsterna, inkomster av samma reala värde till följd av progressionen blevo

beskattade efter en högre skattekvot. Emellertid äger den av de sakkunniga

uttalade tesen om penningvärdets inflytande på skattetrycket, såsom

antydes i ett av utlåtandena över de sakkunnigas förslag, en vidsträcktare

giltighet, i det att det reala skattetrycket ökas för de smärre inkomsterna i förhållande

till de större, oavsett progressionen, på grund därav att en oförändrad

skatteprocent vid en minskning av inkomsternas realvärde betyder en

ökning av det reala skattetrycket som blir störst för de smärre inkomsterna.

I en senare promemoria modifierade de sakkunniga i viss mån sitt tidigare

förslag. Sålunda förordade de, att den efter ett högre penningvärde anpassade

skatteskalan skulle kompletteras med skattefria avdrag graderade

med hänsyn till penningvärdets förändringar i stället för med en progressiv

extra skatt. En anpassning av skattetryckets fördelning på olika inkomstklasser

kunde nämligen enligt de sakkunnigas mening lika väl eller bättre

vinnas på denna väg.

Prisutvecklingen under åren efter skattereformen gick visserligen i den riktning

varmed de sakkunniga ansett sig böra räkna, men prisnivån från tiden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

före kriget återställdes aldrig, utan levnadskostnaderna stannade på en nivå

mer än 50 procent högre än förkrigstidens. Bedömd ur de synpunkter, som

vörö ledande vid utformningen av 1919 års skatteskala, har skalan för inkomst-

och förmögenhetsskatten sålunda under hela den följande tiden varit

avvägd till relativ nackdel för de lägre inkomsttagarna. Från de sakkunnigas

utgångspunkter skulle detta förhållande ha kompenserats, om även avdragen

varit högre, än vad de sakkunniga föreslogo under förutsättning av

återgång till förkrigstidens prisnivå. Så har emellertid icke varit fallet; den

av de sakkunniga föreslagna justeringen av avdragen med hänsyn till penningvärdets

avvikelser från den nivå, för vilken skatteskalan avpassats, har

endast delvis genomförts. Vid bedömandet av de tillämpade avdragens betydelse

för skalans avvägning ur de sakkunnigas synpunkter bör uppmärksamhet

ägnas även följande förhållande. Sedan tiden för genomförandet av

1919 års skattereform torde en viss förskjutning ha inträtt i åsikterna beträffande

existensminimum och den därefter anpassade skattefrihetsgränsen.

Till följd av att levnadsstandarden förbättrats torde numera en höjning av

avdragen allmänt betraktas såsom naturlig. Örn hänsyn tages till denna förändring

i det allmänna betraktelsesättet, kan man, med fullföljande av de

sakkunnigas tankegång, hävda, att en riktig avvägning av skatteskalan, även

oavsett prisutvecklingen, skulle förutsatt en justering därav till förmån för

de lägsta inkomsttagarna.

När behovet av ökade statsinkomster under depressionen framtvingade införandet

av nya skatter, är det redan på grund av vad förut anförts tydligt,

att dessa skatter, utan att man därför bröt mot 1919 års principer eller reviderade

den avvägning mellan skattetrycken inom olika inkomstklasser, vartill

man då kom fram, i viss utsträckning kunde läggas å högre inkomster.

I samma riktning har därjämte verkat, att höga kommunala utdebiteringar

och en höjning av den indirekta beskattningen för vissa varor, som i stor utsträckning

äro föremål för konsumtion inom lägre inkomstklasser, ytterligare

skärpt trycket på dessa klasser. Betydelsen av senast berörda förhållanden,

vilkas inflytande på skattefördelningen likväl i någon mån motvägts av den

kommunala progressivskatten, har belysts med stöd av undersökningen av

det samlade skattetrycket i Sverige.

Ehuru det sålunda från de utgångspunkter som dikterade bestämningen av

skatteskalan år 1919 framstår såsom riktigt, att krisskatterna i väsentlig grad

lades på högre inkomsttagare, är det dock ingalunda givet, att man med dessa

skatter nått fram till en justering av progressionsgraden som motsvarar 1919

års avvägning reviderad med hänsyn till ändrade förutsättningar. Svårigheten

att bilda sig en uppfattning örn hur olika faktorer påverkat det relativa

skattetrycket, gör det omöjligt att med bestämdhet säga, huruvida den

förskjutning av skattetrycket, som krisskatterna medfört till nackdel för de

högre inkomsttagarna i förhållande till de lägre, innebär ett konsekvent fullföljande

av 1919 års principer, eller örn härför skulle förutsättas, att skatten

för de högre inkomsttagarna modifierades i den ena eller andra riktningen.

Undersökningen av skattetrycket synes tyda på att svaret bör utfalla olika

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

33

för arbetsinkomsternas och för kapitalinkomsternas del. De högre arbetsinkomsterna

torde alltjämt intaga en i viss mån gynnad ställning, medan

däremot de högre kapitalinkomsterna utsatts för ett tryck, som relativt sett

torde få anses starkare än som följer av 1919 års principer. Med större visshet

kan sägas, att utvecklingen medfört en relativ lindring av skattetrycket

för inkomster i läget omkring 10,000 kronor.

Vid avvägningen av 1919 års skatteskala eftersträvades även en sådan

uppbyggnad av progressionen, att skatten skulle bli i hög grad elastisk eller

m. a. o. skulle tillåta stora variationer i den procent av grundbeloppet, varmed

skatt uttoges. Ur denna synpunkt funno sig de sakkunniga böra förorda

en skatteskala med icke alltför stark spänning mellan högsta och lägsta

skattekvot. De sakkunniga synas lia ansett, att man ur rörlighetssynpunkt

knappast borde gå utöver en skala, som sträckte sig från 3 till 10 procent.

En av de sakkunniga, professor Knut Wicksell, anförde i särskilt yttrande,

till vilket de övriga sakkunniga hänvisade, att då väl i stort sett en skatt

bleve mera elastisk ju mindre progressiv den vore, så kunde det ifrågasättas,

om icke det mål, man ville uppnå med den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten,

nämligen att bekvämt kunna låta dess avkastning ökas och

minskas allt efter statsregleringens behov, bättre skulle nås genom antagande

av en skattetyp av något svagare progression än den föreslagna.

Men ingenting vore i vägen för att på samma gång införa eller bibehålla

en överskatt (supertax), som huvudsakligen drabbade ägarna av de stora

inkomsterna och den stora förmögenheten, åtminstone så länge sådana

statsutgifter vidmakthölles, som enligt vad erfarenheten visat huvudsakligen

intresserade dessa samhällsklasser.

Även med hänsyn till den tekniska anordningen av den direkta statsbeskattningen

under depressionsåren, då en skärpning av progressionen genomfördes

genom fasta tilläggsskatter, har utvecklingen sålunda hittills icke

betytt en brytning med de år 1919 vägledande principerna. Den avsevärda

höjd, som skattetrycket, enligt vad de utförda undersökningarna givit vid

handen, nu nått, betyder, att möjligheterna att i önskvärd grad göra den

direkta statsbeskattningen rörlig än ytterligare begränsats. Medan begränsningen

av skattens rörlighet 1919 i första hand framträdde vid beskattningen

av högre inkomster, torde motsatsen nu vara fallet. Vid en ytterligare

skärpning av skattetrycket på de högre inkomsterna kan läget dock otvivelaktigt

lätt ånyo svänga örn. Allmänt sett gäller eljest, att ju flackare

den rörliga skattens progression göres, med desto högre ultagningsprocent

måste man räkna, om man vill ernå en viss inkomstökning, och desto starkare

gör sig begränsningen av rörligheten inom de lägre inkomstskikten

gällande.

De beräkningar av det samlade skattetrycket i Sverige, för vilkas huvudresultat

en redogörelse tidigare lämnats, äro av intresse icke endast såsom ett

underlag för bedömningen av frågan, i vad mån förutsättningarna för den år

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1919 genomförda avvägningen av skatteskalan för den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten förändrats, utan även såsom en utgångspunkt för en

diskussion av beskattningens inflytande på sparandet.

Av anförda uppgifter framgår, att drygt hälften av den för beskattningsändamål

uppgivna inkomsten i Sverige faller på yrkesutövare med mindre

än 3,000 kronor i årsinkomst samt att skattebelastningen på dessa inkomsttagare

kan uppskattas till 14 å 15 procent av deras inkomster. Man har anledning

att antaga, att beskattningen i berörda inkomstskikt i första hand

belastar konsumtionen; sparandet är ofta bundet i form av försäkringspremier,

fackföreningsavgifter eller — för jordbrukets del — förbättringsarbeten.

Om skattetrycket är av betydande höjd, minskas dock otvivelaktigt även

ifrågavarande sparande. Den beräknade belastningen av inkomsterna inom

den lägsta inkomsttagargruppen synes nu vara så stor, att den måste antagas

påverka jämväl spargraden. Även en relativt ringa förskjutning av denna

är av stor betydelse, på grund av att en så avsevärd del av den totala inkomsten

faller på inkomsttagare inom ifrågavarande kategori. En förskjutning

av den genomsnittliga spargraden på 1 procent för inkomster under

3,000 kronor motsvarar sålunda i sitt inflytande på det totala sparandet en

förändring av spargraden för inkomster över 10,000 kronor på inemot 5

procent.

Sannolikt belastar beskattningen av högre inkomster till alldeles övervägande

grad sparandet. Emellertid gäller för dessa inkomster det motsatta

förhållandet mot vad som ovan antagits utmärka lägre inkomster, nämligen

att en skärpning av skattetrycket efter att först till en viss grad ha minskat

sparandet övergår till att begränsa konsumtionen.

Bristen på material till belysande av sparvanorna inom olika inkomstkategorier

omöjliggör mera bestämda slutsatser. Anförda uppgifter rörande inkomstfördelningen

och skattetrycket i de lägsta inkomstklasserna berättiga

likväl till antagandet, att den förskjutning av skattetrycket över mot högre

inkomstklasser, vars omfattning tidigare belysts, icke behöver betyda, att sparandet

reducerats avsevärt mera än om tillskottet till statsinkomsterna erhållits

genom en över hela inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.

Olika omständigheter medföra, att alltför stor vikt icke för närvarande

får fästas vid den reduktion av det individuella sparandet, vars betingelser

här diskuterats i anslutning till undersökningarna av det samlade skattetrycket.

Den reala kapitalbildningen och investeringarna utvecklas sålunda

i viss utsträckning oberoende av detta sparande; detta gäller så mycket mera

som aktiebolagsinkomsterna, vilka utgöra underlaget för en stor del av samhällets

kapitalinvestering, ej utsatts för ytterligare progressiv belastning. Därtill

kommer att kapitaltillgången påverkas även av internationella kapitalrörelser.

I redogörelsen för undersökningarna rörande det samlade skattetrycket i

Sverige och utlandet anför professor Lindahl angående här berörda problem

i huvudsak följande.

Argumentet angående de ofördelaktiga biverkningarna av höga direkta

skatter på inkomst och förmögenhet kan ges olika uttolkningar. Man kan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

35

härvid avse, att beskattningen medför en överflyttning av kapital till utlandet,

att beskattningen minskar det totala sparandet i samhället och därigenom

nettotillgången på kapital eller att beskattningen sänker kapitalets och arbetsprestationernas

reala avkastning och därigenom utövar ett depressivt inflytande

på föi-etagarverksamheten och den allmänna sysselsättningsgraden i

samhället.

Att verkningar i samtliga nu nämnda hänseenden kunna uppkomma vid

en hög inkomst- och förmögenhetsbeskattning är obestridligt. I stort sett

kan emellertid hävdas, att samma verkningar örn ock i mindre grad kunna

inträda, även när den stora massan av små inkomsttagare belastas med höga

indirekta konsumtionsskatter. I den mån argumentet kommer till användning,

ej såsom skäl mot en hög beskattning överhuvud, utan såsom skäl mot

en förskjutning av skattebördan från de mindre till de större inkomsttagarna

genom ett ökat utnyttjande av den direkta beskattningsformen, gäller det alltså

att bedöma storleksordningen av de nämnda verkningarna i respektive fall.

I vilken mån en hög beskattning inom ett visst land är ägnad att ge upphov

till en överflyttning av kapital till utlandet, är en mycket invecklad fråga,

vid vars bedömande hänsyn får tagas till beskattningens relativa höjd inom

de olika länderna, till regleringen av de internationella beskattningsfrågorna,

till kapitalisternas möjlighet och lust att byta hemland för att därigenom

ernå en lägre beskattning etc. En utredning av denna fråga torde här vara

överflödig, då man under nuvarande förhållanden kan utgå ifrån att såväl

kapitalets som kapitalisternas rörlighet äro avsevärt hämmade av politiska

och valutatekniska faktorer. I alla händelser torde för Sveriges vidkommande

kunna fastslås, att den måttliga kapitalexport, som ägt rum under de senaste

åren och som kan väntas fortsätta även under de närmaste åren, ej i

någon väsentlig mån varit eller i avgörande grad kan antagas bli påverkad

av beskattningsförhållandena. Vid tilltagande rörlighet på den internationella

kapitalmarknaden kan situationen naturligtvis bli en annan. Men örn man

bortser från rena skattedefraudationer och från den omständigheten, att kapitalisterna

personligen kunna följa sitt kapital till utlandet, är det ej de

direkta skatterna på fysiska personer, som härvid bli avgörande (ty för landets

invånare utgå ju dessa oberoende av örn förmögenheten är placerad

inom eller utom landet), utan företagsbeskattningens, särskilt aktiebolagsbeskattningens,

relativa höjd inom länderna.

Efter att ha behandlat den tidigare av mig berörda frågan örn sambandet

mellan beskattning och individuellt sparande fortsätta de sakkunniga.

När man talar örn beskattningens menliga inverkan på företagarverksamheten,

torde man i regel åsyfta, att skatterna minska sparandet och därigenom

begränsa det utrymme, som föreligger för nyinvesteringar. Ibland ges

argumentet emellertid en sådan utformning, att beskattningen skulle utöver

denna inverkan på sparandet ytterligare reducera företagarverksamheten.

Därvid kan avses, antingen att nyinvesteringarna på grund av bristande incitament

för företagarna få en mindre omfattning än som motsvaras av det

samtidiga sparandet, eller att utnyttjandet av det förefintliga realkapitalet

skulle hämmas av de höga skatterna, varigenom sysselsättningsgraden skulle

minskas även för arbetskraften, eller slutligen att skatterna på annat sätt

skulle dämpa incitamenten både hos företagare och andra personer att verka

för ekonomiskt framåtskridande, varigenom ökningen av nationalinkomst

och allmänt välstånd skulle retarderas.

Beskattningens inverkan på kapitalinvesteringarnas räntabilitet är givetvis

beroende av hur densamma utformas. I allmänhet brukar framhållas, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

en beskattning, som utgår generellt efter nettoinkomsten, ej inräknas i produktionskostnaderna

och därför ej inverkar hämmande på näringslivet. En

stegrad skattebörda av detta slag säges nämligen ej hindra företagare, som

handla efter strikt ekonomiska principer, att fortfarande göra de investeringar,

vilka framstodo såsom räntabla vid en lägre skattenivå. Häremot har

emellertid invänts, att en dylik beskattning, trots att den för företagarnas

vidkommande blott innebär en reducering av det överskott, som erhalles utöver

produktionskostnaderna, dock kan påverka investeringskalkylerna, i

den mån dessa innefatta en avvägning av alternativa utfall av en viss företagarverksamhet,

av vilka några äro vinstgivande och andra förlustbringande.

Uppskattningen av dylika »vinstchanser» och »förlustrisker», som hänföra

sig till ett visst företagande, bör nämligen avse deras nettobelopp med

avdrag för bl. a. de skatter, som utgå i respektive fall. Och om skatteavdraget

blir ojämnt, kan det förrycka den balans, som förut gällt för ifrågavarande

chanser och risker. Särskilt på grund av två omständigheter kan en

beskattning av nettoinkomsten ha en dylik modifierande inverkan på värdet

av de chanser och risker, som ingå i företagskalkylen. När det är fråga om

förluster av den storleksgraden, att de absorbera mer än företagarens hela

nettoinkomst, erhålles vanligen ej något motsvarande vederlag i beskattningshänseende,

varför risker av denna art komma att väga relativt tyngre i kalkylen

än förut. (Om beskattningen utgår efter den genomsnittliga inkomsten

under ett flertal år, kan en under ett år uppkommen nettoförlust medföra en

reduktion av skatten under andra år, och det anförda argumentet blir då ej

längre aktuellt.) En annan modifikation av balansen åstadkommes av skatteskalans

progressivitet, då en chans att ernå en relativt stor vinst på grund

av det relativt större skatteavdraget får sitt värde förminskat i större grad

än chanser för små (men säkrare) vinster. Dessa två omständigheter tillsammans

kunna lia till följd, att en beskattning av nettoinkomsten kan medföra

en reduktion av företagarverksamheten på områden, där man har att

avväga möjligheten av stora vinster gentemot möjligheten av stora förluster.

Ett annat möjligt resultat av de nämnda omständigheterna är, att i de fall,

då en företagare har att välja mellan olika investeringsalternativ, av vilka

några äro förenade med större och andra med mindre risker, han av beskattningshänsyn

låter sitt val modifieras till förmån för de senare. I dessa fall

är det alltså ej fråga om en inskränkning utan endast om en annan inriktning

av investeringsverksamheten. Det är naturligtvis svårt att fastställa,

vilken betydelse de nu nämnda båda verkningarna böra tillmätas i ett konkret

fall. Med hänsyn till företagarverksamlietens nuvarande organisation

förefaller det emellertid troligt, att de ifrågavarande verkningarna ej äro särskilt

framträdande.

Saken ligger något annorlunda till, när beskattningen i särskild grad belastar

en viss art av kapitalinvesteringar (vilket exempelvis är fallet med fastighetsskatten

i fråga om byggnadsverksamheten) eller ett företagande, som

bedrives i en viss form (sorn exempel kan nämnas den extra aktiebolagsbeskattningen).

En dylik ojämnhet hos skattetrycket kan givetvis i större grad

medföra såväl en förskjutning av investeringarnas inriktning som en tendens

till inskränkning av den totala investeringsverksamheten.

Under förutsättning att penningpolitiken skötes på ett rationellt sätt, blir

likväl den totala investeringsverksamheten i samhället ej med nödvändighet

mindre än det samtidiga totala sparandet, även om det är möjligt att den kan

ta en mindre ekonomisk inriktning. Det allmänna ränteläget kommer nämligen

att i detta fall nedpressas i så hög grad som behövs för att investeringar

i erforderlig omfattning skola bli räntabla trots utgående skatter.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

37

De nu anförda synpunkterna äga i stort sett giltighet också gentemot den

varianten av argumentet, att skatterna minska realkapitalets utnyttjandegrad.

Vad åter angår beskattningens inverkan på själva verksamhetsdriften,

undandrar sig denna fråga en vetenskaplig behandling.

Beskattningen av fysiska personer.

I departementspromemorian framlagda förslag.

Beträffande de förutsättningar, varifrån man vid utarbetandet av i promemorian

framlagda förslag utgick, framhölls i denna bland annat, att konsumtionsbeskattningens

starka ökning och den ökning som på senare tid ägt rum

även i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket

medfört, att skattebördan, om det statliga och det kommunala beskattningssystemet

betraktades som ett gemensamt helt, kommit att relativt sett i ej

ringa grad skjutas över på de lägsta inkomstskikten. Beträffande de allmänna

utgångspunkterna för utredningsarbetet yttrades i anslutning

härtill vidare:

Avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra

sidan förmögenhet bör ske i ungefärligen samma proportion som den fördelning,

som enligt i promemorian intagen tabell1 antages gälla för 1936 års

statsskatter, alltså med 75—80 °/o av beskattningen lagd å inkomst och 20—

25 % å förmögenhet. I fråga om beskattningen av inkomst bör någon lättnad

beredas mindre inkomsttagare med beskattningsbara belopp upp till 6,000—

8,000 kronor. Å andra sidan måste såsom följd härav skattskyldiga med högre

inkomst vidkännas viss ''skatteskärpning. De nu gjorda uttalandena avse en

jämförelse mellan de föreslagna skatterna 1936 (alltså med utdebiteringsprocenten

150 för statliga inkomst- och förmögenhetsskatten) och ett nytt

skattesystem vid sådan nivå, att de nya skatterna kunna beräknas inbringa

ungefär samma skattebelopp, med vilket man räknat för år 1936.

I promemorian angåvos även vissa förutsättningar beträffande skatternas

tekniska anordning, vilka varit vägledande vid utredningsarbetet.

Vid utformningen av de i promemorian framlagda skatteförslagen hade likartade

synpunkter anlagts på frågan om beskattningens elasticitet, som enligt

vad jag anfört framfördes av de sakkunniga vid utarbetandet av ny skala

i samband med 1919 års skattereform. Härom anfördes i den remitterade

promemorian.

Det är uppenbart, att med hänsyn till den växling i avseende å behovet av

uttagande av direkta skatter, som numera gör sig gällande, kravet på elasticitet

hos skattesystemet icke kan uppgivas. Härav följer dock ej, att systemet

måste bestå av endast rörliga skatter. Fasta skatter kunna finnas, men

för att nödig rörlighet skall uppnås torde huvudparten av den samlade skatten

böra härröra från rörlig skatt.

Därest å andra sidan alltför stor del av beskattningen samlas i en enda

rörlig skatt, t. ex. en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, och skatteskalan

samtidigt göres kraftigt progressiv, leder detta till att skalans rörlighet

starkt förminskas. En progressivskalas elasticitet avtar nämligen i

samma mån som progressiviteten skärpes, och detta gäller i särskilt hög

grad då i det beskattningsbara beloppet ingår någon större förmögenhetsdel

1 Tabellen införd nedan å sid. 40.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(vilken ju träffas av de skattesatser, som gälla för de ifrågakommande

högsta skikten i skatteskalan). Vid mera avsevärt stegrat utdebiteringsbehov

kan då lätt inträda en situation, där en ytterligare böjning av grundbeloppsprocenten

skulle medföra, att också vid normal avkastning av förmögenheten

en orimligt liög andel av inkomsten åtginge till statsskatten.

Men även vid den rena inkomstbeskattningen blir, därest skatten helt är rörlig,

elasticiteten uppåt starkt begränsad. En höjning av utdebiteringsprocenten

åstadkommer nämligen avsevärt starkare skattehöjning i de högre intervallerna

än i de lägre.

Dylika omständigheter ha föranlett, att vid den nu ifrågasatta omläggningen

med vissa modifikationer, varom närmare förmäles i det följande, ansetts

böra upptagas ett av 1928 års bolagsskatteberedning i dess den 18 december

1931 avgivna betänkande (St. off. utred. 1931:40) efter engelsktamerikanskt

mönster uppgjort förslag till uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten

i en rörlig och en fast del. Beredningen hade för att

kompensera ifrågasatt lindring i aktiebolagens beskattning föreslagit höjning

av förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten från 1/co till %0

samt därjämte skärpning av skatteskalan för fysiska personer med höga inkomster,

varjämte grundbeloppen i skalan höjts till en nivå, ungefär motsvarande

133 % av den nuvarande grundbeloppsnivån. Då på grund härav

den nya skalan finge anses ha väsentligt mindre rörlighet än gällande skala,

fann beredningen sig böra föreslå, att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

utformades såsom en rörlig, proportionell bottenskatt för alla

skattskyldiga, kompletterad med en fast, progressiv tilläggsskatt för fysiska

personer och oskifta dödsbon, när det beskattningsbara beloppet överstege

8,000 kronor.

Såsom motivering för förslaget anförde beredningen bl. a. följande: »Om

bottenskatten göres rörlig efter statsregleringens behov men tilläggsskatten

hålles oförändrad, skulle den sammanlagda beskattningen erhålla ett stort

mått av rörlighet, utan att alltför hög belastning av de större inkomsterna

och förmögenheterna behövde befaras. Nu omförmälda metod ställer sig i

tillämpningen icke mera besvärlig än den nuvarande. Såsom en fördel hos

systemet med en fast tilläggsskatt må framhållas, att någon maximering av

skatteskalan icke erfordras. Nuvarande maximering av grundbeloppsskalan

har ansetts nödvändig för att förebygga alltför stark förhöjning av de högre

skattesatserna, för det fall att särskilt hög utdebiteringsprocent påkallats av

statsregleringens behov. Men en följd därav har å andra sidan blivit, att

den del av det beskattningsbara beloppet, som ligger över den gräns, där

skalan upphör att stiga, beskattas efter lägre skattesats än de närmast under

liggande skikten, vilket resultat icke står i god överensstämmelse med den

s. k. likaofferprincipen, som ligger till grund för skatteprogressionen. Denna

olägenhet undgås vid systemet med en fast tilläggsskatt utan att dock

någon risk för beskattningens uppdrivande till orimlig höjd förefinnes. Systemet

med en rörlig proportionell boltenskatt och en fast progressiv tillläggsskatt

innebär enligt beredningens mening beaktansvärda fördelar. Det

lämnar möjlighet til! uttagande av ökade skatter av de mera bärkraftiga i

samhället utan äventyrande av skattesatsernas rörlighet. Den i systemet innehållna

garantien mot ytterligare kraftigt stegrad ''beskattning av de högre

inkomstskikten motväges av det förhållandet, att den lättnad i beskattningen,

som vid framtida gynnsammare budgetsituation kan anses möjlig genomföra,

företrädesvis förbeliålles de mindre bärkraftiga.»

Beredningen påpekade vidare, att i verkligheten en sådan reform, som sålunda

förordades, icke vore så genomgripande, som det vid ytligt betraktande

kunde synas. Redan nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten kun
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

39

de sägas i sig innesluta en proportionell bottenskatt med ett grundbelopp av

3 %> av det beskattningsbara beloppet och en tilläggsskatt med skattesatser,

som erliölles genom att de i grundbeloppsskalan ingående procentsatserna

minskades med 3. Ändringen innebure väsentligen endast, att man för de

högre skikten av de beskattningsbara beloppen på en gång toge i anspråk

det mesta av den gällande skalans spännvidd såsom ett vederlag för den

lättnad i beskattningen av bolagen och de ekonomiska föreningarna, som

föresloges.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrade sig över bolagsskatteberedningens

betänkande, fann ingen anledning till erinran mot beredningens

förslag till uppdelande av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

proportionell, rörlig bottenskatt och en progressiv fast tilläggsskatt. Förslaget

tillstyrktes allmänt; från flera håll framhöllos förslagets betydande

förtjänster ur teknisk synpunkt samt dess egenskap att åstadkomma en rättvisare

fördelning av skattebördan.

Angående formen för förmögenhetsbeskattning yttrades i promemorian följande.

Det nuvarande systemet av direkta skatter består — om man medräknar

de båda »extra» skatterna — av tre kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatter,

vilka samtliga bygga å samma princip för uträknandet av det taxerade

beloppet (taxerade inkomsten + 1/6o av förmögenheten), samt en särskild

skatt å förmögenhet. Under de senaste åren har alltså förmögenhetsskatt

uttagits i två former, av vilka den ena i stort sett varit en skatt, där förmögenhetsbesittningen

i och för sig använts såsom skattenorm. Den i de

kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna inneslutna förmögenhetsbeskattningen

har närmast betraktats såsom en merbeskattning av själva

avkastningen å förmögenheten. Redan från början anlades å skatten det betraktelsesättet,

att i fråga om förmögenhetsinkomst beskattningen borde i

princip träffa ett belopp, som med en tredjedel överstiger inkomsten, därvid

man räknat med 5 % avkastning å förmögenheten (V60 av förmögenheten utgör

1.67 % av densamma eller x/3 av 5 °/o). Att införa merbeskattning å förmögenhetsavkastning

i teknisk mening — vare sig genom att vid taxeringen

upptaga dylik inkomst till högre belopp än den verkliga eller all annan inkomst

till lägre belopp än den verkliga — har vid några tillfällen diskuterats

men av praktiska skäl befunnits knappast vara möjligt, bl. a. på grund av

svårigheterna att med nuvarande uppdelning av inkomst å olika förvärvskällor

urskilja vilka belopp som böra betraktas såsom förmögenhetsavkastning.

Härutinnan må särskilt hänvisas till den utredning i ämnet, som företogs

i samband med förarbetena till 1934 års proposition (nr 200) med förslag

till förordning om särskild skatt å förmögenhet. Det har alltså vid det

förevarande reformarbetet ansetts vara att föredraga att beskattningssystemet

i huvudsak anknytes till redan gällande skatteformer.

Då en av förutsättningarna för utredningsarbetet inom departementet skulle

vara, att den nuvarande fördelningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst

och å andra sidan förmögenhet borde i huvudsak bibehållas, måste

såsom ett första led i arbetet ingå en undersökning angående fördelningen

å inkomstskatt och förmögenhetsskatt av den nuvarande

stats beskattningen, i vad den avser fysiska personer

och med dem likställda kategorier, d. v. s. oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser.

I promemorian anfördes rörande denna undersökning:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Det har ansetts lämpligast att, i den mån det vore möjligt, verkställa beräkningarna

med hänsyn till läget år 1936. Man har därvid utgått från de

antaganden, som i årets statsverksproposition uppställts rörande de belopp,

som skola komma att under året debiteras i direkta skatter, således i fråga om

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid en grundbeloppsnivå av

150 %.

I statsverkspropositionen har beräknats, att »enskilda (= andra skattskyldiga

än svenska aktiebolag) skulle debiteras statsskatter å inkomst och

förmögenhet med följande belopp:

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt...................... 115.4 milj. kr.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt ...................... 9.6 » »

Utjämningsskatt............................................ 7.8 » »

Särskild skatt å förmögenhet............................... 13.2 » »

Summa 146.o milj. kr.

Franräknas den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt samt den utjämningsskatt,

tillhopa 6.8 miljoner kronor, som kunna beräknas belöpa å vissa

andra juridiska personer än aktiebolag, kvarstår ett belopp å 139.2 miljoner

kronor såsom avseende fysiska personer (inkl. oskifta dödsbon och familjestiftelser)

.

Med användande av bl. a. statistiskt material rörande förmögenhetsfördelningen

i landet, härrörande från 1920 och 1930 års folkräkningar, samt

en inom finansdepartementet verkställd bearbetning av resultatet av 1934

års taxering till särskild skatt å förmögenhet har därefter beräknats huru

de olika skatterna fördela sig å inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Vid

beräkningarna av huru stor del av de tre nuvarande kombinerade skatterna

som utgöres av skatt å förmögenhet har man utgått från den gängse uppfattningen

att i dessa skatter förmögenhetsbeskattningen betraktas som en merbeskattning

av förmögenhetens avkastning. Den i inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående inkomstskatten anses följaktligen vara det primära,

d. v. s. lika med det belopp, som med tillämpning av nuvarande beskattningsgrunder

(ortsavdrag, skatteskala etc.) skulle erhållas, om det taxerade

beloppet vore lika med den taxerade inkomsten utan något tillägg för förmögenhetsdel.

Förmögenhetsskatten bestämmes med andra ord till skillnaden

mellan hela skatten och den skatt, som skulle utgått, örn förmögenhetsavkastningen

beskattats enbart såsom annan inkomst. I korthet plägar

detta förhållande uttryckas så, att förmögenhetsdelen anses ligga i toppen

av det taxerade beloppet; den beskattas följaktligen i princip efter en högre

genomsnittsprocent än inkomsten.

Resultatet av beräkningarna framgår av följande tabell:

Beskattningen av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Beräknade debiterade belopp vid 1936 års taxering.

Total

skatt

milj. kr.

Inkomst- skatt

milj. kr.

Förmö- genhets- skatt

milj. kr.

Av hela

ningen

in k. %

beskatt- jelöpa å

förm. %

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (150 % av

grundbeloppet) .................

108.9

94.6

14.3

86.9

13.1

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt ........

9.6

6.7

2.9

69.8

30.2

Utjämningsskatt....................

7.5

5.4

2.1

72.0

28.0

Särskild skatt å förmögenhet...........

13.2

—

13.2

—

100

Samtliga skatter

139.2

106.7

32.5

76.7

23.3

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

41

Omfattningen av den utredning som från angivna utgångspunkter

utförts inom departementet karakteriserades i promemorian på följande sätt.

Utredningen har i första hand åsyftat en teknisk omläggning av skattesystemet

genom sammanförande av de nu utgående statsskatterna under så

få kategorier som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen

och de ändamål som beskattningen skall tjäna. Avsikten har

däremot icke varit att göra ändringar i gällande bestämmelser örn beräkning

av inkomst och förmögenhet, örn skattskyldighet o. dyl. Icke heller frågan

örn grunderna för beräkning av statliga ortsavdrag har i detta sammanhang

upptagits till behandling; i detta ämne föreligger numera förslag i ett av befolkningskommissionen

den 11 december 1935 avgivet betänkande.

Föremål för utredningen ha främst varit den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda

skatten å förmögenhet. Även utjämningsskatten har emellertid inbegripits

under den ifrågasatta omläggningen. Sedan utjämningen av det kommunala

skattetrycket numera av kända skäl måst till stor del åstadkommas genom

anslag å allmänna skattebudgeten, torde nämligen det särskilda syftet

med denna skatt, att begränsa omfattningen av skatteutjämningsförfarandet,

ha bortfallit och lärer anordningen med utjämningsskatten såsom en speciell

skatt ej längre ha någon särskild uppgift att fylla. Vad beträffar mantalspenningarna

torde det ligga nära till hands att vid en översyn av den direkta

statsbeskattningen låta denna personella skatt försvinna ur skattesystemet, då

den sedan länge saknat större betydelse ur statsfinansiell synpunkt och därtill

tyngt arbetet med debitering, uppbörd och indrivning. Emellertid står

frågan örn mantalspenningarnas borttagande, även författningstekniskt, i så

nära samband med spörsmålet örn borttagande av de två övriga personella

avgifterna, att en fristående lösning icke synes lämplig, och frågan örn avskaffande

av sistnämnda avgifter torde tarva ytterligare utredning. Därest

förslag om samtliga de personella skatternas avskaffande förelägges 1937 års

riksdag, synes det vara möjligt att genomföra detsamma vid debitering av

mantalspenningar och sjukvårdsavgifter nämnda år.

Inom departementet lia undersökts ett flertal alternativa förslag

till beskattning av fysiska personer, varvid enahanda regler

förutsatts böra gälla jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser. Såsom

resultat av utredningen lia i de vid departementspromemorian fogade

författningsförslagen framlagts tre dylika alternativ, betecknade såsom alternativ

I a, I b och II. Av dessa utgör alternativ I b egentligen endast en variant

av alternativ I a. De sistnämnda alternativen lia nämligen gemensamt, att

de bestå av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild

förmögenhetsskatt. Alternativ II innefattar endast en skatt, en inkomst- och

förmögenhetsskatt. En sammanställning av de i promemorian föreslagna

alternativa skatteskalorna och av där anförda exempel, utvisande dc belopp

varmed skatt enligt förslagen skulle utgå för olika kombinationer av inkomst

och förmögenhet, torde få såsom bilaga fogas till detta statsrådsprotokoll

(bilaga C).

Rörande de olika alternativen anföres i promemorian följande:

Alternativ I a. Inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a skiljer

sig från den nuvarande statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i två avseenden.

Dels utgör den i det beskattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen

allenast V200 i stället för såsom nu 1/(i0, dels är skatteskalan helt ny

samt uppdelad i en rörlig och en fast del. Den rörliga delen, bottenskatten,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

är icke, såsom av bolagsskatteberedningen föreslagits, proportionell utan progressiv

i likhet med den fasta delen, tilläggsskatten. I själva verket föreligger

en genomgående progressiv skiktskala, i vilken den fulla rörligheten på lämplig

punkt avbrutits. Skalan för bottenskatten börjar med 3 °/o i lägsta skiktet

upp till 2,000 kronor beskattningsbart belopp. Bottenskatten har som högsta

skattesats 10 °/o, vilket procenttal inträder i den mån det beskattningsbara

beloppet överstiger 10,000 kronor. Den fasta tilläggsskatten tar sin början

vid 12,000 kronor och är uppbyggd på grundvalen av en särskild skatteskala;

lägsta skattesatsen i denna är 2 % för skiktet 12,000—20,000 kronor och

högsta skattesatsen 20 %>, som tillämpas å den del av det beskattningsbara

beloppet som överstiger 200,000 kronor. Ingen av skalorna är såsom gällande

skala maximerad till viss procent, enär maximering skulle innebära en

sänkning av skattesatsen för skikten över den gräns, där maximeringen intrader.

Under förutsättning av grundbeloppsnivå för bottenskatten tenderar

följaktligen vid stigande beskattningsbart belopp den sammanlagda skatteprocenten

för inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a mot 30

(10 + 20). Vid ett beskattningsbart belopp å 1,000,000 kronor bär den genomsnittliga

procenten hunnit stiga till 28.5.

Den i alternativ I a ingående särskilda förmögenhetsskatten börjar vid

ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 20,000 kronor och uttages enligt

skiktskala med skattesatserna 1—6 promille. Högsta satsen avser

skiktet över 1,000.000 kronor. Då särskild maximering icke ansetts nödig,

tenderar alltså maximisatsen mot 6 promille. Skatten skall vara fast.

Den reduktionsregel, som avses skola tillämpas i vissa fall vid bestämmande

av den beskattningsbara förmögenheten, skall senare beröras.

Då i alternativ I a i inkomst- och förmögenhetsskatten behållits en så

relativt obetydlig förmögenhetsdel som V200 och vid sidan av denna kombinerade

skatt ställts en ganska betydande särskild skatt å förmögenhet, kan

lätt fastställas, att det sålunda föreslagna skattesystemet i själva verket

står mycket nära det — i utlandet allmänt förekommande —- systemet

med fullständig uppdelning av beskattningen efter dess art i två fristående

skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Att vid den nu ifrågasatta

omläggningen steget icke tagits fullt ut genom att helt övergå till

sistnämnda system är att tillskriva flera omständigheter. Dessa äro icke

så mycket av författningsteknisk art, om det också måste medgivas, att

ett fullständigt upphävande av den nuvarande förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, vartill hänvisningar förekomma i många

författningar, skulle medföra åtskilliga komplikationer i dylikt hänseende.

Avgörande har i stället varit det skälet, att genom den ifrågavarande anordningen

med förmögenhetsbeskattning i två former en rättvisare avvägning

av beskattningen med hänsyn till den verkliga skatteförmågan kunde

ernås.

Systemet med två särskilda skatter måste synbarligen medföra, att vid

bestämmandet av förmögenhetsskatten hänsyn svårligen kan tagas till inkomstens

storlek och den särskilda skattekraft, som uppkommer då förmögenheten

— mindre eller större — är förenad med god inkomst, under

det att till förmån för gällande system framhållits, att kombinationen med

beskattningen av inkomst möjliggör uttagande av förhållandevis högre förmögenhetsskatt

i de fall, då en relativt liten förmögenhet är förenad med

en stor inkomst. En särskild svårighet vid ett system med skilda skatter

är att finna en anordning avsedd att lindra förmögenhetsbeskattningen i de

fall då förmögenheten lämnat ringa eller ingen avkastning och ej heller

annan inkomst funnits.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 232.

43

Genom att behålla en mindre förmögenhetsdel, t. ex. som i alternativ I a

föreslagits, V200, motverkas vissa av de ovan anförda nackdelarna hos systemet

med fristående skatter. Då en särskild förmögenhetsskatt icke lämpligen

bör drabba de minsta förmögenheterna uppnås genom bibehållande av

förmögenhetsdelen, att dessa förmögenheter icke helt undgå beskattning. I

detta sammanhang må erinras, att därest vid fristående förmögenhetsbeskattning

skattefrihet skall äga rum för förmögenheter upp till visst belopp,

deklarationsplikt i avseende å förmögenheten knappast kan stadgas eller i

varje fall svårligen kan göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej

förefinnes. Emellertid är det ur taxeringssynpunkt av mycket stor betydelse,

icke minst för kontroll å inkomsten, att fullständiga uppgifter även

om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen. Även ur statistisk

synpunkt är en dylik fullständighet av vikt. I och med det att en förmögenhetsdel

finnes, som städse tages till beskattning, undgås de anförda olägenheterna.

Därjämte kommer i viss mån, om ock i mindre omfattning än nu,

den förut antydda särskilda skatteförmågan, som sammanhänger med kombinationen

av god inkomst med förmögenhet, att utnyttjas. Slutligen bibehålies,

låt vara ej i full utsträckning, nuvarande möjlighet att göra ortsavdrag

å förmögenhetsdelen i fall, då taxerad inkomst ej finnes eller den är

så låg, att ortsavdraget därå ej kan helt utnyttjas.

De fördelar, som äro förenade med uppdelandet av skalan för inkomstoch

förmögenhetsskatten i en rörlig och en fast del, ha berörts redan i det

föregående. Därigenom att skalan, i vad skatteprocenten överstiger 10, undantages

från rörligheten, inträder för skattskyldiga med beskattningsbart

belopp, överstigande 12,000 kronor, vid stigande utdebiteringsbehov en relativ

begränsning i höjningen av den genomsnittliga utdebiteringsprocenten.

Ett exempel visar bäst detta. En skattskyldig med ett beskattningsbart

belopp å 100,000 kronor skall vid tillämpning av skalorna till alternativ I a

i grundbeloppsnivå för bottenskatten erlägga 9,520 kronor i bottenskatt och

8,160 kronor i tilläggsskatt eller tillhopa i inkomst- och förmögenhetsskatt

17,680 kronor. Vid uttagande av 150 °/o av grundbeloppet för bottenskatten

skulle denna komma att utgöra 14,280 kronor och sammanlagda skatten

22,440 kronor. Skattehöjningen utgör endast 27 % mot 50 °/o för skattskyldiga

med beskattningsbart belopp under 12,000 kronor. I gengäld har

vid avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten

redan från början verkställts en överflyttning av skattebördan från lägre

till högre skikt.

Alternativ I b. Alternativ I b är det som mest ansluter sig till nuvarande

förhållanden. Det skiljer sig från alternativ I a huvudsakligen därigenom,

att förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten bestämts

till V100. Då samma skalor, såväl beträffande bottenskatten som i fråga

örn tilläggsskatten, äro avsedda att tillämpas för skatten enligt alternativ

I b som vid alternativ I a, kommer förstnämnda skatt följaktligen, till

den del fråga är örn förmögenhetsbeskattning, att avkasta mera än motsvarande

skatt i alternativ I a. På grund därav har skalan för den särskilda

skatten å förmögenhet kunnat göras lindrigare och skattskyldighetens inträdande

sättas vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 50,000 kronor.

Skalan för den särskilda skatten å förmögenhet överensstämmer för

övrigt vid detta alternativ helt med den som gällt enligt förordningarna örn

särskild skatt för förmögenhet 1934 och 1935 (och som föreslagits för 1936),

och skatten skall liksom dessa skatter vara fast. 1 fråga örn systemets rörlighet

överensstämmer alternativ I b helt med alternativ I a.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Alternativ II. Som redan nämnts innebär alternativ II ett sammanförande

av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten i en enda skatt, nämligen

en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna är av samma

typ som den nuvarande men skiljer sig från denna dels i fråga om förmögenhetsdelen,

dels beträffande skatteskalan.

Då det gällt att inom samma skatts ram bereda åtminstone delvis ersättning

för den förmögenhetsbeskattning, som nu uttages i form av särskild

skatt å förmögenhet, har detta skett genom höjande av förmögenhetsdelen

från nuvarande 1/eo. En enhetlig höjning skulle komma att drabba de smärre

förmögenheterna väl strängt. Det har fördenskull befunnits lämpligast att

bestämma förmögenhetsdelens storlek olika för olika skikt av förmögenheten.

Uppdelning ifrågasättes dock endast på två skikt. Gränsen har lagts vid en

beskattningsbar förmögenhet å 180,000 kronor sålunda, att den del av förmögenheten,

som överstiger nämnda belopp, ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet med li0. I botten har kvotdelen

Vao bibehållits.

Jämväl den allmänna skatteskalan till statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

har förändrats i enlighet med de förutsättningar, som gällt för utredningen,

i samband varmed liksom vid övriga alternativ uppdelning skett i

bottenskatt och tilläggsskatt. Bottenskattens skala är identisk med motsvarande

skala enligt alternativ I a och I b; dess högsta procentsats är alltså

10 °/o och avser skikt över 10,000 kronor beskattningsbart belopp. Tilläggsskatten

är mycket lik motsvarande skatt vid nämnda båda alternativ och har

liksom den 20 % såsom högsta skattesats. Skalan är dock något mjukare, i det

att högsta skiktet vidtager först vid ett beskattningsbart belopp å 300,000 kronor

mot 200,000 kronor enligt de övriga alternativen.

Fördelen med alternativ II torde bl. a. ligga däri, att det är enkelt och lättöverskådligt

samt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning.

Dessutom utnyttjas såsom förut redan framhävts kombinationen

av förmögenhet och inkomst. Man skulle dock möjligen kunna

anse, att skattesatsen för — den genom förslaget skärpta — förmögenhetsbeskattningen

bleve i alltför hög grad beroende av inkomstens

storlek. En viss nackdel ur praktisk taxeringssynpunkt kan det möjligen

anses vara, att uppdelning på skikt tillgripits för förmögenhetsdelens uträkning.

Denna uppdelning med blott två skikt är dock så enkel, att den

synes kunna med ledning av tydliga anvisningar tillämpas vid deklarationen

av de skattskyldiga själva. För de allra flesta förmögenhetsägare skulle det

stanna vid att göra den nuvarande divisionen med 60. Endast för dem, som

äga mer än 180,000 kronor — de voro 1934 högst 9,000 — skulle det bliva

fråga örn att göra uppdelning på de två skikten.

Anordningen med fast och rörlig del av inkomst- och förmögenhetsskatten

har i fråga om alternativ II ännu större betydelse än vid övriga alternativ.

Därest skatten varit helt rörlig, skulle nämligen elasticiteten hos densamma

varit starkt inskränkt på grund av möjligheten av eventuellt förekommande

stor förmögenhetsdel i toppen av det beskattningsbara beloppet.

I anslutning till det anförda behandlas även frågan om reduktionsregler

vid förmögenhetsbeskattningen. Därvid framhålles följande:

I de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet har i

skattelindrande syfte inryckts en regel, enligt vilken i vissa fall den till sådan

skatt beskattningsbara förmögenheten icke utgör hela den skattepliktiga

förmögenheten utan ett reducerat belopp av densamma. Sålunda har

stadgats, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

45

det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet, den beskattningsbara förmögenheten

skall utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger det beskattningsbara beloppet,

dock minst 50 °/o av den skattepliktiga förmögenheten. Reduktion av

skatten inträder m. a. o., så snart det beskattningsbara beloppet understiger

4 °/o av förmögenheten. Då förmögenheten sålunda ställts i relation till det

beskattningsbara beloppet och ej till den taxerade inkomsten, har man velat

vinna ett dubbelt syfte. Genom att vid större förmögenheter den i det beskattningsbara

beloppet ingående förmögenhetsdelen (Voo) blir så stor, att

ortsavdraget mister sin betydelse, komma dessa större förmögenheter att få

relativt mindre lättnad än smärre förmögenheter, för vilka förmögenhetsdelen

mer eller mindre uppslukas av ortsavdragen. Genom att vid bestämmandet

av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet

hänsyn tages till dyrorts- och familjeförhållanden, sker även vid fastställande

av det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet viss differentiering

i avseende å nämnda förhållanden.

Det har framstått såsom nödvändigt att jämväl beträffande de särskilda

förmögenhetsskatter, som innefattas i alternativen I a och I b, få till stånd

en reduktion av skatten i de fall då förmögenheten lämnat ingen eller ringa

avkastning och annan inkomst icke funnits. Vikten härav framstår än mer,

när fråga är om att infoga skatten i fråga såsom en bestående del av skattesystemet,

än när det gäller en tillfällig förmögenhetsskatt. Det är av mycket

stor betydelse att en dylik reduktionsregel göres så enkel och lätt att tilllämpa

som möjligt. Erfarenheten från utländsk lagstiftning har visat, att

alltför komplicerade bestämmelser lia måst efter någon tid frångås. I fråga

örn de vägar, på vilka det avsedda syftet kan nås, kan man tänka sig förutom

det här tillämpade systemet, enligt vilket det beskattningsbara förmögenhetsbeloppet

nedsättes,1 även en anordning, innefattande reduktion av den

i vanlig ordning uträknade skatten, antingen enligt uttryckliga regler eller

efter skälighetsprövning av förefintliga ömmande omständigheter (onormalt

låg avkastning, stor försörjningsplikt etc.). Det torde icke kunna förnekas,

att den här för den särskilda skatten tillämpade principen i rätt hög grad

tillgodosett berättigade krav på differentiering alltefter förmögenheternas storlek

och avkastning samt den skattskyldiges familjeförhållanden. Regeln har

icke heller, såvitt är känt, föranlett svårigheter vid tillämpningen. Det föreslås

därför, att den till sina huvudgrunder bibehålies i den nya förordningen.

Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet vid alternativ

I a och I b kommer att få en annan innebörd i och med förmögenhetsdelens

nedsättning till V20o resp. */100, måste dock redan på grund härav

övervägas modifikationer i regeln.

Då det emellertid här föreslås, att relationstalet mellan skattepliktig förmögenhet

och till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp,

fastän förmögenhetsdelen i detsamma reducerats, fortfarande sättes till 25,

innebär detta en betydande lindring i beskattningen för de skattskyldiga, varom

här är fråga. Under det att vid en skattepliktig förmögenhet å 200,000

kronor enligt hittillsvarande regler reduktion inträtt först då den taxerade

inkomsten understigit 3.38 % av förmögenheten, .skulle motsvarande procenttal

hl iva vid alternativ I a 4.55 och vid alternativ I b 4.05.1 2 Vid en skattepliktig

förmögenhet ä 1,000,000 kronor liro motsvarande siffror 2.54, 3.71 och

3.21. En ytterligare, icke obetydlig lindring, som mest kommer de förmö
1

I’ä grund av skalans progressivitet uppnäs härigenom en ytterligare nedsättning av själva

skatten.

2 Hankat ortsavdrag ä 2,100 kronor är förutsatt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 232.

genhetsägare till del, vilka helt sakna inkomst, är att minimibeloppet för den

beskattningsbara förmögenheten för såväl alternativ I a som alternativ I b

föreslås till 40 % i stället för 50 %. I detta sammanhang må för bedömande

av reduktionsregeln påpekas, att siffran 40 °/o icke hänför sig till minskningen

av förmögenhetsskatten utan avser beräkningen av den beskattningsbara

förmögenheten. Skatten kommer nämligen att minskas procentuellt mera

än den beskattningsbara förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet,

dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den beskattningsbara

förmögenheten som överstiger 20,000 (alternativ I a) eller

50,000 kronor (alternativ I b).

Jämväl beträffande alternativ II bar övervägts införandet av en reduktionsregel

för lättande av beskattningen i nu förevarande fall. Det måste

vid detta alternativ tydligen bliva fråga om att reducera den i det till inkomstoch

förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen.

I detta sammanhang må i korthet redogöras för en av bolagsskatteberedningen

föreslagen begränsning av gällande förmögenhetsbeskattning för fall

av låg taxerad inkomst. Bolagsskatteberedningen ifrågasatte nämligen att,

oavsett örn den av beredningen diskuterade höjningen av förmögenhetsdelen

till 1 /r,o genomfördes eller ej, föreskrift borde införas därom, att för fysiska

personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som vid

dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skulle upptagas med

högre belopp än det vartill den taxerade inkomsten uppgått. Rörande beredningens

motiv till nämnda förslag må hänvisas till beredningens betänkande

del I, sid. 214 ff.

I vissa av de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrandena

har införandet av ifrågavarande spärregel avstyrkts. Därvid har bl. a.

anmärkts, att det vore mindre riktigt att i de rätt vanliga fall, då personer

med kanske betydande förmögenhet ej deklarerade inkomst, de helt och

hållet skulle undgå förmögenhetsskatt. Man har även anfört, att det framstode

som föga rationellt, att för en person, som t. ex. under slutet av år

1931 ärvt en förmögenhet och icke under nämnda år åtnjutit den därav härflutna

inkomsten, skyldigheten att i slutet av år 1932 och under våren 1933

utgöra förmögenhetsskatt skulle göras beroende av huruvida han under år

1931 åtnjutit inkomst av annan förvärvskälla. Vidare har framhållits, att

det föreslagna stadgandet öppnade en utväg för mindre nogräknade skattskyldiga

att uppnå icke avsedd skattelindring.

Ifrågavarande av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgande, att för

fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som

vid dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skall upptagas

med högre belopp än vartill den taxerade inkomsten uppgått, föreslås nu skola

gälla beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ II. För

undvikande av de olägenheter hos förslaget, som påtalats i de refererade yttrandena

över bolagsskatteberedningens förslag, föreslås emellertid tillika den

modifikation i stadgandets räckvidd, att förmögenhetsdelen icke får reduceras

mera än till 70 %. I de fall, då förmögenheten är utan avkastning och

ej heller annan inkomst åtnjutits, uppnås genom denna regel ungefärligen

samma resultat som genom förut omförmälda reduktionsregler vid motsvarande

fall i alternativen I a och I b.

Ingående beräkningar, grundade å förefintligt statistiskt material, ha inom

departementet verkställts rörande avkastningen av de i de föreslagna

alternativen ingående skatterna (för rörlig skatt vid grundbeloppsnivå) även
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

47

som i fråga om fördelningen av beskattningen på skatt å inkomst och skatt å

förmögenhet. Resultatet av beräkningarna sammanfattas i promemorian i

följande tabell.

Alternativ I a.

Skatt i milj.

kr.

Av hela beskatt- ningen belöpa å

total

å inkomst

å för- mögenhet

inkomst

%

för-

mögenhet

%

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)....

92.5

88.9

3.6

Tilläggsskatt ....................

13.8

11.2

2.6

Särskild skatt å förmögenhet ........

21.0

21.0

Summa

127.3

100.1

27.2

78.6

21.4

Alternativ Ib.

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)____

96.7

88.9

7.8

Tilläggsskatt ....................

17.0

11.2

5.8

Särskild skatt å förmögenhet ........

13.2

—

13.2

Summa

126.9

100.1

26.8

78.9

21.1

Alternativ II.

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)....

104.8

88.9

15.9

Tilläggsskatt ....................

23.3

10.4

12.9

Summa

128.1

99.3

28.8

77.5

22.5

Såsom framgår av ovanstående tabell skulle vid tillämpning av de föreslagna

alternativen icke i något fall uppnås det skattebelopp, 139.2 miljoner

kronor, som enligt beräkningarna i 1936 års statsverksproposition skall komma

att under året debiteras de skattskyldiga, varom här är fråga (fysiska

personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser). Vid oförändrat utdebiteringsbehov

och skatteunderlag skulle användandet av de ifrågasatta alternativen

medföra, att den rörliga bottenskatten i desamma finge uttagas med något

förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och I b cirka 115 % och i alternativ II

cirka 110 °/o av grundbeloppet).

Yttranden över departementspromemorian.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de över promemorian avgivna

yttrandena, i vad avser de hittills berörda delarna av densamma.

Samtliga de hörda myndigheterna ha vitsordat behovet av en rationalisering

av de direkta skatterna till staten. I åtskilliga av yttrandena har uttryckligen

angivits, att granskningen begränsats till skattesystemets tekniska ut
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

formning. I flertalet utlåtanden ha emellertid uttalanden gjorts jämväl beträffande

bland annat spörsmålet örn avvägningen av beskattningen mellan

å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt frågan örn skatteskalornas

avvägning. Det för samtliga de framlagda alternativen gemensamma

förslaget örn uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt har vunnit allmän tillslutning.

Vid valet — i tekniskt avseende — mellan de olika alternativen hava kammarrätten,

riksräkenskapsverket och flertalet länsstyrelser uttalat sig för alternativ

II, Överståthållarämbetet och två länsstyrelser för alternativ I a samt

två länsstyrelser för alternativ I b, under det att två länsstyrelser icke tagit

bestämd ståndpunkt för något av alternativen. Flera länsstyrelser hava förordat

uppskov med frågans avgörande i avbidan å lösningen av aktuella reformfrågor

i avseende å kommunalbeskattningen och familjebeskattningen.

Av innehållet i yttrandena må anföras följande.

Överståthållarämbetet, som i likhet med 1935 års bevillningsutskott funnit

det i hög grad önskvärt, att de nuvarande olika skatteformerna för uttagande

av skatt till staten å inkomst och förmögenhet ersättas med ett mera enhetligt

system, yttrar bland annat:

Vad först angår beskattningen av förmögenhet vore givetvis mest rationellt

att densamma i sin helhet uttoges antingen genom en fristående förmögenhetsskatt

eller genom en kombinerad skatt å inkomst och förmögenhet, icke genom

att samtidigt båda skatteformerna komme till användning. Utgår man från

att i blotta innehavet av förmögenhet, oavsett den aktuella avkastningens storlek,

förefinnes en skatteförmåga, som bör utnyttjas, är det uppenbart, att en

fristående förmögenhetsskatt är ägnad att skapa större möjlighet till rättvisa

i beskattningen än det kombinerade systemet, inom vilket lika stora förmögenhetsbelopp

kunna drabbas av skatt till väsentligt olika belopp, en olikhet

som understundom kan te sig såsom oskälig med hänsyn till den avkastning,

som kan erhållas vid en fullt säker placering av förmögenheten åtminstone

under tider av lågt ränteläge.

På nu anförda skäl har Överståthållarämbetet ansett sig böra förorda, att

förmögenheten beskattas fristående från inkomsten. Med den principiella

uppfattning, åt vilken ämbetet tidigare givit uttryck, skulle Överståthållarämbetet

närmast velat föreslå ett avskaffande av den med skatt å inkomst

kombinerade förmögenhetsskatten. Emellertid har Överståthållarämbetet funnit

de i promemorian angivna skälen för ett bibehållande i mindre omfattning

av sistnämnda skatteform — särskilt det att det ur taxeringssynpunkt är

av mycket stor betydelse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullständiga

uppgifter även om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen •—

vara ur praktisk synpunkt så vägande, att Överståthållarämbetet ansett sig

böra förorda det såsom alternativ I a betecknade förslaget, i vad avser principerna

för förmögenhetens beskattning. Överståthållarämbetet har emellertid

redan nu velat uttala, att det icke kan anses riktigt att för framtiden fastlåsa

skattens fördelning på inkomst och förmögenhet efter ungefärligen samma

proportion som den fördelning, som antages gälla för 1936 års statsskatter.

En dylik avvägning bör ske närmast med hänsyn till att så vitt möjligt förmögenhetens

skattekraft utnyttjas i samma omfattning som inkomstens, varken

mer eller mindre.

De föreslagna skatteskalorna hava avvägts så, att icke endast vad som uttagits

genom de s. k. tillfälliga skatterna skulle komma att även framdeles utgå

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

49

nied samma belopp som hittills, utan innebära jämväl ett icke obetydligt

överskjutande av skattebördorna från mindre till större inkomsttagare. Såsom

skäl härför har anförts dels lronsumtionsbeskattningens starka ökning

och dels den ökning som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala

beskattningen på de flesta orter i riket. Vad förstnämnda skäl angår må

framhållas, att denna skatteökning till större delen avser lyxbetonade eller

eljest umbärliga varor såsom spritdrycker, öl och tobak, medan beskattningen

av rena nödvändighetsvaror exempelvis genom sockerskattens avskaffande

snarare lindrats än motsatsen. För övrigt torde för bedömande av den relativa

skatteförmågans förskjutning mellan större och mindre inkomsttagare

mindre det indirekta skattetrycket än den allmänna prisnivån vara av betydelse.

Under de senare åren har denna prisnivå med undantag för senaste

tiden i stort sett varit i sjunkande. Beträffande ökningen av det kommunala

skattetrycket sammanhänger densamma väsentligen med lågkonjunkturerna

och synes knappast böra föranleda en för framtiden bestående omläggning

av statsskatten, detta desto mindre som under senare år åtgärder vidtagits,

exempelvis i fråga om kostnaderna för skolväsendet och fattigvården (pensionsförsäkringslagen),

för att från kommunerna å staten överflytta utgifter,

åtgärder som delvis ännu icke hunnit göra sig gällande i fråga om det kommunala

skattetrycket. Frågan örn revision av den kommunala beskattningen

kan också bringa spörsmålet i annat läge.

Den av kristidsförhållandena påkallade extra beskattningen av de större

inkomsterna och förmögenheterna skulle genom den nu föreslagna skatteskalan

icke blott göras ständig utan därjämte skulle, samtidigt som det statsfinansiella

läget undergått en synnerligen stark förbättring, en ytterligare

skattebelastning påläggas dem. En dylik åtgärd, vilken av de medborgare,

som därav beröras, skulle kännas som en obillighet, skulle sannolikt verka

hämmande å företagsamheten och därigenom menligt återverka å landets

näringsliv i dess helhet samt givetvis i viss mån även förminska effektiviteten

av taxeringsarbetet.

Ävenledes anser Överståthållarämbetet det med tanke på nya ekonomiska

kriser med minskande statsintäkter och ökade anspråk på statskassan vara

riktigast att icke under förhandenvarande goda statsfinansiella förhållanden

i så hög grad som i den remitterade promemorian föreslagits, utnyttja en

skattekraft, vilken väl kan behöva reserveras för mera bekymmersamma tillfällen.

I detta sammanhang bör för övrigt erinras om den betydande rent

automatiska stegring av statsutgifterna, som är att förvänta under en avsevärd

följd av år framåt.

Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar inledningsvis önskvärdheten av

en omläggning av skattesystemet i den riktning, att de utgående skatterna sammanföras

under så få kategorier som möjligt, samt betonar lämpligheten ur

uppbördssynpunkt därav, att antalet titlar å kronodebelsedeln minskas.

Länsstyrelsen fortsätter:

Det nu föreliggande förslaget lärer emellertid icke böra bedömas enbart

i!r teknisk synpunkt. Detsamma innefattar nämligen dels ett fastlåsande vid

den ordinarie statsbeskattningen av en del för närvarande utgående men hittills

av många icke utan fog såsom tillfälliga kristidsföreteelser betraktade

skatter och dels en omläggning av skatteskalorna i syfte att väsentligt lindrigare

än nu beskatta mindre inkomsttagare men i gengäld skärpa skattebördan

för vissa andra kategorier av skattskyldiga. Till stöd för detta förfaringssätt

åberopas i den remitterade promemorian, att skattebördan, örn det

statliga och kommunala beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt

Bihang lill riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 232- 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

helt, kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas över på de lägsta inkomstskikten

genom den kommunala beskattningens ökning på de flesta orter

i riket, varjämte framhållits betydelsen av konsumtionsbeskattningens

starka stegring.

Länsstyrelsen vill för sin del ingalunda bestrida, att berörda förhållanden

måste beaktas vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av beskattningen

mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt

örn skattens fördelning på stora och små inkomsttagare. Men länsstyrelsen

kan icke biträda en uppfattning, som i stort sett kan sägas innebära, att

enbart av berörda anledning utan vidare utredning de under senare år utgående

s. k. kristidsskatterna skulle göras konstanta och skattebördan omläggas

på ett tämligen genomgripande sätt. Länsstyrelsen har så mycket större skäl

till denna anmärkning som vid både extra inkomst- och förmögenhetsskattens

och den särskilda förmögenhetsskattens tillkomst direkt betonades, och detta

såväl i propositionerna som i vederbörande utskotts yttranden, att dessa skatter

endast vore avsedda att bliva av tillfällig natur.

I promemorian har berörts betydelsen av att det statliga och det kommunala

beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt helt. I anslutning

till detta uttalande får länsstyrelsen erinra därom, att den av Kungl. Majit

den 24 januari 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen bland övriga uppgifter

ålagts att undersöka möjligheten av en utvidgning av kommunernas

fasta beskattningsunderlag till andra objekt än fastighet, såsom näringsföretag

och penningkapital. Jämväl lämpligheten av att vid kommunalbeskattningen

taga hänsyn till de skattskyldigas olika skatteförmåga skall undersökas.

Sannolikt torde beredningen därvid bland annat taga i övervägande

de av herrar Eriksson och Lindqvist i reservation till 1921 års kommunalskattekommittés

betänkande framlagda förslagen örn differentiering av inkomsterna

i syfte att hårdare beskatta s. k. fonderad inkomst, vilket väl i

realiteten skulle innebära införandet av ett slags kommunal förmögenhetsskatt.

Frågan örn ändring i avvägningen av den kommunala skattebördan lärer

följaktligen få anses vara aktuell. Det synes under sådana förhållanden tillrådligt

att man, om man önskar åstadkomma en avvägning av statsskatten av

varaktig beskaffenhet, avbidar de förslag, som i sinom tid torde komma att

framläggas av kommunalskatteberedningen.

Även om kommunalskattefrågan icke, såsom nu är fallet, ånyo läge i stöpsleven,

utan spörsmålet uteslutande finge bedömas med hänsyn till den nuvarande

kommunala skattetungan, måste länsstyrelsen emellertid göra gällande,

att en statlig skatteskala, som innebär så grundliga avvikelser från den

av statsmakterna för normala förhållanden senast — år 1919 — avpassade

skatteskalan, icke bör beslutas utan verkligt saklig utredning rörande den

samlade skattebördans växlingar för olika inkomstgrupper. Utan en utredning

i sådant avseende kan länsstyrelsen svårligen ingå på ett bedömande av

förslagets verkningar; dock synes redan nu otvivelaktigt, att näringslivet och

kapitalbildningen starkt måste oroas av de ifrågasatta ändringarna.

Länsstyrelsen torde härefter hava att ingå på bedömande ur teknisk synpunkt

av de olika förslagen och får i sådant hänseende andraga följande.

För tillgodoseende av kravet på rörlighet i skattesystemet föreslås, att inkomst-

och förmögenhetsskatten uppdelas i en rörlig och en fast del. Principiellt

synes intet vara att erinra emot detta förslag. Ett liknande förslag

Iramlades på sin tid, såsom erinras i promemorian, av bolagsskatteberedningen,

som emellertid, till skillnad från vad nu föreslås, ville inrätta en proportionell

rörlig bottenskatl i stället för en progressiv. Det synes länsstyrelsen få

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

51

ifrågasättas, huruvida icke skäl föreligga för prövning av ett alternativ med

proportionell bottenskatt. I all synnerhet synes detta lämpligt, därest det

vid avvägningen av de olika skattebördorna skulle befinnas möjligt att i någon

utsträckning avlasta den statliga kristidsbeskattningen.

Av de olika alternativa förslag, som utarbetats, innebär givetvis det såsom

alternativ II betecknade ur debiterings- och uppbördssynpunkt en fördel därigenom,

att samtliga skatter till staten enligt detta förslag sammanförts i en

enda kombinerad inkomst- oell förmögenhetsskatt. Taxeringstekniskt däremot

måste detta förslag anses underlägset de övriga genom de växlande kvottalen

för förmögenhetsdel, men denna olägenhet begränsas genom att de

dubbla kvotdelarna endast skulle äga tillämpning jämförelsevis sällan.

Med avseende å vad sålunda anförts funne länsstyrelsen övervägande skäl

tala för det system, som kommit till användning i alternativ II. Länsstyrelsen

finge emellertid, med hänvisning till vad förut anförts, uttryckligen framhålla,

att detta förord icke innebure, att länsstyrelsen till någon del accepterat de

olika skattetariffer som föreslagits, utan gällde förordet endast själva systemet

för skatternas sammanförande.

Beträffande de i promemorian föreslagna reduktionsreglerna anför länsstyrelsen

slutligen:

Länsstyrelsen delar uppfattningen, att reduktionsregler äro nödvändiga

vid förmögenhetsbeskattningen. Därest förmögenhetsbeskattningen verkligen

skall göras konstant i den utsträckning, som nu föreslås, är det otvivelaktigt

synnerligen välbetänkt att i så hög grad som möjligt lätta beskattningen å

sådan förmögenhet, som finnes nedlagd i tillgångar, vilka icke lämna någon

eller endast ringa avkastning. Den regel, som i de hittillsvarande förordningarna

om särskild skatt å förmögenhet hindrat beskattning av fulla förmögenheten

i angivna fall, har enligt länsstyrelsens mening icke varit tillräcklig.

Länsstyrelsen bar icke kunnat ansluta sig till de skäl, som föranlett lagstiftaren

att ställa förmögenheten i relation till det totala taxerade beloppet i

stället för inkomsten. Om förmögenhetsbeskattningen grundas å den omständigheten,

att s. k. fonderad inkomst i högre grad tål skattebelastning än

annan inkomst, borde rätteligen förmögenhetsbeskattningen sättas i relation

till den inkomst, som härflyter av förmögenheten. De betydande svårigheter,

som möta, om man vill bestämma i vilken mån inkomsten är »fonderad»

eller ej, torde emellertid medföra att man nödgas avstå från dylik differentiering

och i stället får göra jämförelsen mellan den skattskyldiges samlade

inkomst och förmögenheten. Men någon vidare inskränkning till den skattskyldiges

nackdel kan länsstyrelsen icke tillstyrka. Den omständigheten, att

själva förmögenlietsdelen satts lägre än för närvarande i de nu föreliggande

alternativen I a och I b bör rimligtvis icke inverka härvidlag, lleduklionsregeln

enligt alternativ II bör i anslutning härtill ändras genom sänkning

av procenttalet 70, så att ungefär samma resultat uppnås som enligt alternativ

I, örn det taxerade beloppet utbytes såsom jämförelsetal emot inkomsten.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

Enligt den vid promemorian fogade redogörelsen för skattetrycket i Sverige

oell utlandet är den indirekta beskattningens totalsumma i Sverige relativt

låg. Detta förhållande beror framför allt på de låga skatterna på

kaffe, socker och dylika varor, vilka äro föremål för stor konsumtion av de

breda lagren. Därjämte saknas helt och hållet i Sverige de omsättnings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mcij.ts proposition nr 232.

skatter, som i vissa andra länder äga stor omfattning. Det synes vara nödvändigt

att taga dessa omständigheter i betraktande, då det gäller frågan om

omläggning av den direkta statsbeskattningen. Man bör icke genom en teknisk

utformning av den sistnämnda binda denna vid elt visst läge utan att

förut själva avvägningen mellan den direkta och den indirekta beskattningen

bar prövats. Någon sådan prövning bar icke för närvarande ägt rum.

Förslaget synes tillika innebära ett frångående av vissa principer, som

förut ansetts vara av statsmakterna godtagna. Länsstyrelsen erinrar om att

vid 1919 års riksdag bevillningsutskottet i anledning av ett uttalande av dåvarande

finansministern yttrade, att utskottet tagit fasta på departementschefens

uttalande, att det finge anses självfallet, att. där skattebehovet icke

krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats

än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den likaledes

i propositionen antydda förutsättningen att högre skatt än 200 procent

av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga.

Det föreliggande förslaget däremot utgår från de för 1936 föreslagna skatterna

med en utdebiteringsprocent av 150. Det föreliggande förslaget bar således

principiellt flyttat skatteskalan i jämförelse med det tidigare grundbeloppet

50 procent i höjden. Härvid komma också de så kallade krisskatterna,

extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet

att inarbetas i den ordinarie skatteformen och alltså göras permanenta. På

sin tid har dock uttalats, att de skulle erhålla provisorisk karaktär och endast

bibehållas, så länge det statsfinansiella läget det krävde. Såvida den

statistiska utredningen är riktig, skulle likväl avkastningen understiga den

i 1936 års statsverksproposition beräknade med cirka 8 procent (enligt alternativ

II). Promemorian utgår därför ifrån att man redan från början skulle

skärpa skatteskalan, enligt alternativ II med cirka 10 procent.

Denna omständighet bör jämföras med skatteskalans utformning. Densamma

innebär en väsentlig skärpning av beskattningen av de högre inkomsterna

och förmögenheterna, under det att inkomster under 9,000 å 10,000

kronor bliva lägre beskattade än för närvarande. Håller man sig till bottenskattens

grundbelopp, blir skatteskärpningen icke iögonenfallande. Allt

eftersom högre procenttal uttages, drabbas de högre inkomsterna hårdare,

under det att höjningen för de lägre inkomsterna blir mindre märkbar. Här

föreligger alltså samma tendens att söka förskjuta skattebördan från de lägre

till de högre inkomsttagarna, som bland annat kommit till uttryck i befolkningskommissionens

förslag angående familjebeskattning.

Vad som väcker betänkligheter i denna principiella uppläggning, är att

man redan från början och än mer vid ett ökat skattebebov kan komma att

taga ut så stora skatter, att den kapitalbildning, som erfordras för en sund

utveckling av produktionen, försvåras eller förhindras. Då det är fråga örn

indirekt beskattning, brukar man under stundom tala om »överbeskattning»

i den betydelsen, att en skärpning av beskattningen icke leder till högre avkastning,

därför att konsumtionen, som är föremål för beskattning, nedgår

till följd av prisstegringen. Beträffande den direkta beskattningen kan på

längre sikt ett liknande resultat erhållas, i fall beskattningen under en viss

tid upptager så stor del av produktionens inkomster, att den nödvändiga avsättningen

till nybildning uteblir.

Enligt länsstyrelsens uppfattning har det således visat sig, att den tekniska

översyn, som av 1935 års riksdag begärts, leder till vissa principiella ståndpunktstaganden,

vilka förutsätta ytterligare utredningar.

En omläggning av skattelagstiftningen i de nu föreslagna delarna sammanhänger

också med vissa andra frågor.

I sitt yttrande över befolkningskommissionens betänkande angående famil
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232-

53

jebeskattningen uttalade länsstyrelsen som sin åsikt, att enär hela skattelagstiftningen

vore föremål för utredning, det icke vore lämpligt att fristående

lösa viss del av skatteproblemet utan borde detta ske i ett sammanhang.

Först härigenom erhålles den rätta överblicken över, huru skattesystemet

i sin helhet kommer att verka. I promemorian örn viss omläggr

ning av den direkta statsbeskattningen beröras även de personella skatterna

— mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift —, vilkas avskaffande

vid flera tillfällen varit ifrågasatt. Något förslag härom föreligger dock

ej nu, men utlovas till nästa år, sedan ytterligare utredning ägt runi. Likaså

lära grunderna för den kommunala beskattningen vara under utredning.

För länsstyrelsen synes därför ett uppskov med framläggande av hela rer

formplanen till ett kommande år naturligt, varigenom samtliga tilltänkta reformer

inom hela skattelagstiftningen kunde avgöras i ett sammanhang, i

stället för att, såsom nu sker, det ena förslaget efter det andra framlägges

oberoende av varandra. Härtill kommer, att ändringar i skattelagstiftningen

med alltför korta mellanrum kunna förorsaka stora svårigheter såväl

för de skattskyldiga som för taxeringsnämnderna.

Skulle likväl en omläggning av den direkta statsbeskattningen redan nu

komma till stånd och det gäller att välja mellan de tre förslag, som framlagts,

synes alternativ II, som endast inefattar en skatt, en inkomst- och förmögenhetsskatt,

vara att föredraga framför alternativ I a och I b, som bestå

av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild skatt å

förmögenhet. Länsstyrelsen har därvid lagt särskild vikt vid alternativ II :s

fördelar ur praktisk taxeringssynpunkt. Det synes nämligen i tekniskt avseende

vara de båda andra alternativen överlägset. Alternativ I b bör givas

företräde framför alternativ I a, enär det mest ansluter sig till nuvarande

förhållanden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som funnit den i promemorian föreslagna

rationaliseringen av de direkta skatterna till staten vara högst beaktansvärd,

ansåge det med II betecknade alternativet ej minst ur rationaliseringssynpunkt

vara avgjort att föredraga. Beträffande förslagets detaljer

ställde sig länsstyrelsen tveksam, huruvida en i jämförelse med vad som

gällt enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av år

1928 skärpt förmögenhetsbeskattning kunde vara välbetänkt. Enligt länsstyrelsens

mening torde man numera icke kunna, som fallet var, då 1928 års

statsskatteförordning utformades, räkna med 5 °/o medelavkastning av kapital,

varför skäl för en lindring av förmögenhetsskatten förr förelåge än

motsatsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar inledningsvis, att länsstyrelsen

icke ansett sig böra ingå på den väsentligen politiska frågan, huruvida den i

förslaget företagna avvägningen av skattesatserna vöre påkallad, utan begränsat

sin granskning av detsamma till skattesystemets tekniska utformning.

Härutinnan yttrar länsstyrelsen:

Vid jämförelse mellan de tre alternativen måste det i och för sig räknas

alternativ II till förtjänst, alt det minskat antalet skattekategorier till en enda,

under det att alternativen I a och I b vid sidan av inkomst- och förmögenhetsskatten

bibehållit den särskilda förmögenhetsskatten. Alternativ II bör redan

av detta skäl förordas, såvida icke något av de övriga alternativen bär

andra företräden att uppvisa, som göra detsamma mera värdelullt. Länsstyrelsen

kan emellertid icke finna detta vara fallet. Genom alternativ II sy
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

nas i det hela samma önskemål i fråga om skattebelastningens fördelning på

inkomst och förmögenhet samt dess avvägning för olika inkomst- och förmögenhetsskikt

ävensom i fråga om beskattningens rörlighet vara tillgodosedda

som genom de övriga alternativen. Det årliga taxeringsarbetet som helhet

betraktat lärer tvivelsutan bliva mindre omfattande enligt alternativ II

än enligt de övriga alternativen i och med att något arbete med taxering till

särskild förmögenhetsskatt icke förekommer. Bortses härifrån, torde taxeringsarbetet

icke bliva väsentligt mera besvärligt enligt något av alternativen

än enligt de övriga. Att en ändring av en inkomsttaxering enligt alternativ II

kan komma att medföra en omräkning jämväl av förmögenhetsdelen torde ur

arbetssynpunkt icke få anses vara av större betydelse.

Deklaranternas uppgiftsskyldighet synes icke enligt något av alternativen

bliva nämnvärt mera betungande än för det närvarande. Länsstyrelsen förutsätter,

att de uträkningar som tillämpningen av spärreglerna vid förmögenhetstaxering

enligt alternativ II medför, skola verkställas av taxeringsnämnderna

utan någon medverkan av deklaranterna, en medverkan, som — vill

det synas —- utan olägenhet kan uteslutas från deras uppgiftsskyldighet.

I anslutning till vad sålunda framhållits förordade länsstyrelsen alltså i första

hand ett beskattningssystem, anordnat enligt alternativ II. I andra hand

borde enligt länsstyrelsens mening alternativ I b komma i fråga. Det syntes

nämligen länsstyrelsen skäligt, att de mindre förmögenheter, som icke

drabbades av den särskilda förmögenhetsskatten, i stället finge utgöra skatt

för Vioo av värdet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Förslaget upptager tre alternativa förslag till skattesystem, betecknade

la, Ib och II, vilka samtliga angivas vara byggda på principen ''skatt

efter förmåga’. Som mätare av skatteförmågan har vid skiktskalornas upprättande

valts det beskattningsbara beloppet, men vid uppställande av översiktstabellerna

den taxerade inkomsten, varmed synes avses i deklarationsformuläret

rubricerad ''återstående inkomst’. Denna olikformighet är av

ringa betydelse, då de båda beloppen skilja sig från varandra allenast beträffande

ortsavdragen. De hava dock det gemensamt, att utbetalta utskylder

med undantag av kronoutskylder äro fråndragna. Det torde vara ovedersägligt,

att, om den skattskyldiges skatteförmåga skall mätas efter hans inkomst,

såsom sådan bör förstås den inkomst, som för honom är disponibel för de utgifter,

över vilka han själv äger bestämma. Statsskatten är icke att hänföra

till en dylik utgift. Det inkomstbelopp, som återstår, sedan skatten erlagts,

måste anses såsom den verkliga inkomsten och alltså vara vägledande vid bedömandet

av skatteförmågan. I samma mån som statsskatten utgör en stor

del av den taxerade inkomsten, i samma mån kommer jämförelsen mellan den

progressivt beräknade skatten och den taxerade inkomsten att verka undanskymmande

beträffande den verkliga innebörden av föreslagna progressivskalor.

Detta torde belysas av nedanstående tabell, grundad på den till förslaget

bilagda tabell 2, innefattande en översikt över skatteskalornas inverkan

vid uteslutande kapitalinkomst.

Innebörden av denna tabells siffror belyses med följande exempel: En

person, som deklarerar en sammanräknad inkomst av 1,000,000 kronor efter

avdrag av utskylder med undantag av kronoutskylder, skulle enligt förslaget

I b härå erlägga skatt med i runt tal 480,000 kronor. Örn enahanda förhållanden

rått under närmast föregående år, men han ägt samma avdragsrätt

för statsskatten som för övriga skatter, hade han haft att deklarera och be
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

55

I a

I b

II

Taxerad inkomst ..................................

Behållen inkomst ..................................

Skatt i procent av behållen inkomst ................

1,000,000

469,480

530,520

88.5

1,000,000

482,050

517,950

93.1

1,000,000

466,100

533,900

87.3

I a

I b

II

Taxerad inkomst ..................................

100,000

100,000

100,000

Statsskatt..........................................

33,314

34,134

30.994

Behållen inkomst ..................................

66,686

65,866

69,006

Skatt i procent av behållen inkomst................

49.9

50.6

44.9

skattas för 520,000 kronor. Om skatt likväl skulle utgå med 480,000 kronor

— såsom enligt förslaget är fallet — komme denna att utgöra cirka 90 % av

den inkomst, som återstode efter den statliga skattens betalande och som

skulle utgöra den disponibla, verkliga inkomsten. Den omständigheten, att

den deklarerade inkomsten progressivt beskattas i stället för den verkliga

inkomsten, såsom den ovan angivits, innebär alltså en mycket kraftig skärpning

av progressionsskalan. Det synes som örn i förslaget tillräcklig hänsyn

icke tagits härtill.

Med den tyngd, skattebördan numera uppnått, kan det ifrågasättas, om

icke principen skatt efter förmåga blivit tillämpad från en alltför ensidig synpunkt.

De skattskyldiga kunna nämligen indelas i grupper även efter annan

grund än efter inkomstbeloppens storlek. De kunna exempelvis uppdelas i

en grupp, som bidrager till kapitalbildningen, och en annan, som icke bidrager

till denna. Då ur nationalekonomisk synpunkt den senare gruppen har uppgifter

av synnerlig betydelse för landets ekonomiska framåtskridande, synes

det vara av vikt, att vid skattebördans fördelning på dessa två grupper den

senare ej blir så hårt belastad, att dess förmåga att fylla dessa uppgifter äventyras

eller för starkt beskäres.

Den sistnämnda indelningen av de skattskyldiga bör även skärskådas ur en

annan synpunkt. Den icke kapitalbildande gruppen är till numerären ojämförligt

större än den andra. Lockelsen för den förra gruppen att skjuta över

skattebördan på den senare utöver skäliga gränser ligger nära till hands. Med

tillfredsställelse konstateras ock, att man i det föreliggande förslaget sökt

vinna garantier mot missbruk härutinnan genom att dels sammanföra de nu

alltför mångtaliga skatteformerna i ett, beträffande statsskatten, enhetligt

system, dels uppdela skattens huvudmassa i en rörlig och en fast del, där en

fixerad skiktskala skulle lämna garanti för att ett ökat behov av skatteintäkter

ej komme att uttagas via denna del. I gengäld har progressivskalan för

denna del gjorts hög och maximering ansetts överflödig. Erfarenheten har

visat, att en prövning av dessa garantiers värde för det avsedda ändamålet är

väl befogad. 1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt följdes ganska snart

av en rad tilläggsskatter, företrädesvis påvilande de större inkomsterna. Den

år 1919 vidtagna avvecklingen av de extra skatterna genom införande av ett

enhetligt, rörligt skattesystem ledde omedelbart till, att av det grundbelopp,

som enligt skiktskalan beräknats, skatt måste uttagas med 150 %>, innebärande

i realiteten en ökning av progressiviteten. Det skattesystem, som då

beslöts och som utan större förändringar alltjämt är gällande, har icke visats

vara något hinder mot införande av extra skatt. Det måste alltså anses allt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

annat än uteslutet, att det nu föreslagna inarbetandet av extra skatter i ett

enhetligt system icke kominer att lämna den avsedda garantien mot den olägenhet,

som förorsakas genom införande av nya extra inkomstskatter, i

detta sammanhang kan det erinras örn, att befolkningskommissionen redan

framlagt ett förslag i sådan riktning.

Den föreslagna uppdelningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt (med fixerad skiktskala) giver anledning

till en jämförelse med kommunala inkomstskatten och kommunala

progressivskatten. Genom den sistnämnda skålens maximering till 100 %

av grundbeloppet torde i flertalet fall densamma hava kommit att verka såsom

en fast tilläggsskatt, varigenom vunnits en effektiv garanti mot ett oskäligt

överskjutande av skattebördan på denna skatteform.

Strävandet att iakttaga sparsamhet i fråga örn statens utgifter lärer bäst

bliva befrämjat genom den rörliga bottenskatten. Då hittills hela inkomstoch

förmögenhetsskatten varit rörlig, kan det vara en viss fara i att låta allenast

en del av densamma bli rörlig, vilken fara ökas genom möjligheten att

höja skiktskalornas progression inom de fasta skatterna (tilläggs- och särskild

förmögenhetsskatt).

De bråkdelar av de totala skattebeloppen, som den rörliga bottenskatten

utgör, äro:

vid alternativ la: 72.6 %

» » Ib: 76.2 %

» » II : 81.8 %.

Då vid nuvarande förhållanden hela inkomst- och förmögenhetsskatten är

rörlig, medan de övriga statsskatterna närmast motsvara de föreslagna tillläggsskatterna,

kan som jämförelse uppställas, att den nuvarande rörliga

.skatten är 78.2 %>, medan före de s. k. extraskatternas införande bråkdelen

i fråga utgjorde cirka 94 % (utjämningsskatt har härvid beräknats som analog

med tilläggsskatt). Härav framgår, att förhållandet mellan rörlig och total

skatt i förslagen i stort sett erhållit den storlek, som blev en följd av de

s. k. kristidsskatternas införande. Då dessa skatter infördes på grund av

särskilda, av kristiden föranledda förhållanden torde samma icke böra betraktas

såsom normgivande. De skäl, som i förslaget anförts för önskvärdheten

av skattens uppdelning i rörlig och fast, synas vara av rent skatteteknisk

natur. Angående uppdelningens lämplighet i sak föreligger däremot

ingen utredning, så mycket anmärkningsvärdare som proportionen mellan

rörlig och total skatt i de skilda alternativen varierar mellan cirka 72 % och

82 %>. Ur sparsamhetsfrämjande syfte borde ett försök att återföra den rörliga

skattedelens ställning till den, som den innehade före kristidsskatternas

införande, hava varit motiverat.

I förslaget uttalas, att det saknas anledning att närmare ingå på de synpunkter,

som anlagts vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av

beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet

samt om skattens fördelning på stora och små inkomsttagare, enär promemorian

huvudsakligen avser beskattningens tekniska anordnande. Häremot torde

böra erinras, att promemorian innehåller förslag till en skattelagstiftning,

som är avsedd att gälla för framtiden eller i varje fall bilda grundvalen för

eventuella ändringar. Under sådana förhållanden lära frågorna örn skattebördans

fördelning icke vara av enbart skatteteknisk karaktär. Av förslaget

framgår, att utgångspunkten varit ett inarbetande i ett enhetligt skattesystem

av de nu gällande s. k. extra skatterna. Då dessa antagits mot bakgrunden

av ett tillfälligt, starkt utpräglat kristillstånd, och skatterna förutsatts såsom

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

57

tillfälliga, böra de genom deras antagande uppkomna förhållandena ej anses

normgivande för konstruktionen av ett skattesystem med anspråk på framtida

hållbarhet. Kristidens säregna förhållanden föranledde en förskjutning

av skattebördan på den kapitalbildande gruppen av skattskyldiga, önskvärt

hade varit, att utredning vidtagits, om och i vad mån en fortsättning av dessa

förhållanden är att befara och om den ovannämnda tillfälliga förskjutningen

bör bibehållas, ävensom att undersökning gjorts till utredande av, huruvida

ökade skattebehov motsvaras av utgifter, vilka böra bestridas av en

viss grupp av skattskyldiga, såsom exempelvis föreslagits i det föreliggande

utkastet till skatt för familjehjälp, eller de äro av sådan allmänart, att de beröra

de skattskyldiga samfällt. Att fastslå den skattefördelning, som framgår

ur promemorians förslag, utan ledning av sådana utredningar, torde ej

vara välbetänkt.

Beträffande det i alternativ I a föreslagna upptagandet i det beskattningsbara

beloppet av 1/2oo av förmögenheten må erinras om, att den nuvarande

bestämmelsen, att V60 av förmögenheten skall tilläggas inkomsten innebär,

att 1/s av kapitalinkomsten, beräknad efter 5 °/o, upptages till särbeskattning.

Örn kapitalavkastningen beräknas till 4 %, som under nuvarande

förhållanden torde vara i överkant, skulle samma princip leda till, att

förmögenhetsdelen bleve 1/7r). örn förmögenhetsavkastningen beräknas till

3 %, vilket med hänsyn till bl. a. skattebelastningen av de större förmögenheterna

torde vara tillräckligt högt, skulle förmögenhetsdelen utgöra ViooDen

föreslagna delen V200 står icke i överensstämmelse med tidigare tillämpade

beräkningsgrunder och det kan befaras, alt upptagandet i deklarationen

av en beträffande de små förmögenheterna så obetydlig del kommer att medföra

minskad omsorg vid förmögenhetsuppgifternas avgivande, vilket ur kontrollsynpunkt

icke är önskvärt.

På grund av vad sålunda anförts och då erforderlig överskådlighet beträffande

den progressiva skiktskalan svårligen kunde uppnås, förrän det i skatteförordningarna

fastställda inkomstbegreppet justerats i avseende å inkonsekvensen,

att vid inkomstens fastställande vissa skattebelopp äro avdragsgilla

och andra icke, samt då vidare de grunder, som tillämpats vid skattebördans

fördelning på olika inkomstklasser, ej vore närmare angivna, funne

sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att det föreliggande förslaget lades till

grund för en omläggning av skattesystemet.

Av de i förslaget framlagda olika alternativen hade länsstyrelsen funnit det

som alternativ II betecknade ur taxeringsteknisk synpunkt vara att föredraga

framför de övriga.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som ansett sig kunna begränsa sig till att

företrädesvis ur skatteteknisk synpunkt granska och bedöma de framkomna

alternativa förslagen, funne dessa ur sådan synpunkt var för sig hava på ett

förtjänstfullt sätt löst den förelagda uppgiften, nämligen en rationalisering

av nu rådande system för den statliga beskattningen genom ett sammanförande

av de nu utgående skatterna under så få kategorier som möjligt.

Sitt ställningstagande till de särskilda förslagen motiverar länsstyrelsen sålunda:
Särskilt

ur skatteteknisk synpunkt vill länsstyrelsen giva företräde åt det av

förslagen, som betecknats med alternativ II. Frånsett att man genom detta

förslag lyckats begränsa sig till endast en skatteform anser länsstyrelsen en

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

fördel med detsamma vara att, såsom i motiverna anförts, förslaget ifråga

är relativt enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvunnen

form för förmögenhetsbeskattningen. Då härtill kommer, att länsstyrelsen

finner nu berörda förslag vara i andra avseenden likvärdigt med de andra

alternativa förslagen I a och I b, vill länsstyrelsen således uttala sig till förmån

för alternativ II.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anför:

Den avsikt, som ligger bakom det framlagda förslaget, nämligen att förenkla

formerna för uttagandet av den direkta statsskatten, är givetvis ägnad

att i och för sig väcka tillfredsställelse hos alla dem, vilka syssla med praktiskt

taxeringsarbete, liksom också hos de organ, vilka hava att verkställa debitering

och redovisning av de på det framkomna taxeringsresultatet belöpande

skatterna. Det nuvarande systemet med dels en ordinarie statlig skatt

å inkomst och förmögenhet och dels åtskilliga, för täckande av mer eller

mindre tillfälliga budgetbehov utbyggda extra eller särskilda .skatter orsakar

nämligen ett rätt betydande merarbete ej mindre för taxerings- än även för

debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Ej heller den omständigheten, att

man genom en förenkling av skattesystemet ger möjlighet för de skattskyldiga

att i åtminstone större utsträckning, än vad nu är fallet, kunna kontrollera

dem ågångna taxeringar och påförda debiteringar av statlig skatt,

torde kunna anses betydelselös. Ur dessa synpunkter anser länsstyrelsen det

tagna initiativet till förenkling av den direkta statsbeskattningen i och för sig

tacknämligt.

Vad däremot beträffar de vägar, som valts för ernåendet av den önskvärda

förenklingen av beskattningsförfarandet, torde berättigade invändningar

kunna göras. Vid tillkomsten år 1932 av den extra inkomst- och förmögenhetsskatt,

som sedermera år från år och senast genom förordningen den 15

juni 1935 blivit beslutad att erläggas av vissa skattskyldiga, betonades uttryckligen,

att densamma vore av allenast tillfällig natur, och enahanda uttalanden

gjordes vid införandet år 1934 av den särskilda skatten å förmögenhet.

Att dessa vid respektive skatters införande givna försäkringar om

deras tillfälliga natur nu ryggas genom att skatterna antingen inarbetas i

skattesystemet eller göras bestående är ägnat att väcka betänkligheter.

Rent sakligt synas också befogade anmärkningar kunna framställas mot

en permanent skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Värdet ur nationalekonomisk

synpunkt av kapitalbildning torde kunna anses allmänt erkänt,

och från det allmännas sida hava olika åtgärder beslutats för att befrämja

sparandet och ytterligare anstalter i samma syfte äro föremål för överväganden.

Det synes näppeligen konsekvent att genom införande av skärpt förmögenhetsbeskattning

åtminstone i viss mån motverka den kapitalbildning

genom sparande, som man i annat sammanhang framhållit såsom nyttig och

nödig, och för vars ernående man träffat särskilda anstalter. Det kan väl

också ifrågasättas, huruvida det vid nuvarande låga ränteläge är berättigat

att ytterligare skärpa förmögenhetsbeskattningen. Redan med nu gällande

regler ingår i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,

förutom den avkastning, som kapitalet kan hava givit dess ägare, 1.67 %

av detsamma, alldeles oavsett om kapitalet lämnat någon avkastning eller

ej, och förmögenhetsskatten, såsom den nu är utformad, kan sägas bliva

automatiskt skärpt i och med den minskning, förmögenhetens avkastning

undergår.

Därest andra vägar för tillgodoseende av förefintligt budgetbehov vid undersökning

skulle visa sig oframkomliga för ernåendet av önskat resultat och

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

59

framförallt i ett rent nödläge, kan måhända befinnas nödvändigt att fylla

skattebehovet genom särskilt hård beskattning av större inkomster och förmögenheter,

men, så vitt länsstyrelsen kan finna, föreligger näppeligen någon

av dessa förutsättningar för närvarande. Det må sålunda erinras om,

att man genom de ändringar, som år 1919 efter noggranna undersökningar

vidtogos i 1910 års förordning örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

tillskapat en efter olika inkomsttagargruppers skatteförmåga avvägd progressionsskala,

som på ett för dessa grupper sins emellan rättvist sätt skulle

angiva de repartitionstal, på vilka den för varje år behövliga skatten skulle

fördelas. Rättvisan i denna skatteskala kan enligt länsstyrelsens förmenande

icke anses vederlagd, och skalan synes därför förtjänt av att bibehållas,

därest icke absolut tvingande omständigheter nödvändiggöra annat.

Därest de i 1936 års statsverksproposition beräknade direkta skatterna

skulle uttagas enbart genom den ordinarie statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

skulle detta visserligen innebära en höjning av skatteprocenten

med, så vitt länsstyrelsen kunnat finna, omkring 20 enheter från senast utgående

170 % tili omkring 190 %, vilket måhända för de mindre inkomsttagarna

komme att medföra en särskilt kännbar skattebörda. Ä andra sidan

bör emellertid bemärkas, att skatteskalans förut antydda avvägning medför

god rättvisa de olika inkomsttagargrupperna emellan, samt att det synes riktigt,

att jämväl de mindre inkomsttagarna få bära konsekvenserna av de beslut

i fråga om anslagsbeviljanden, för vilka de äro direkt eller indirekt ansvariga.

Endast för så vitt en närmare, ingående undersökning visar, att den

genom 1919 års ändringar i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åstadkomna relativa skattskyldigheten de olika inkomsttagargrupperna

emellan icke längre rättvisligen kan upprätthållas, något som hittills

enligt länsstyrelsens mening näppeligen kan anses påvisat, vill länsstyrelsen

icke motsätta sig ett överflyttande av skattebördan i större utsträckning, än

vad redan nu är fallet, på de större inkomsterna och förmögenheterna till

förmån för de mindre.

Skulle oaktat vad länsstyrelsen sålunda framhållit en omläggning av den

direkta statsbeskattningen äga rum efter de riktlinjer, som föreliggande förslag

angiver, synes delta böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med det

såsom alternativ 11 betecknade förslaget. Till detta uttalande föranledes länsstyrelsen

särskilt av den omständigheten, att den särskilda skatten å förmögenhet

i de två andra alternativen bibehållits såsom en fristående skatt, under

det att den inarbetats i den övriga skatten enligt alternativ II, vilket måste

betecknas såsom en förtjänst särskilt med hänsyn till att denna skatt visat

sig medföra ett tidsödande och besvärligt arbete för taxerings- och debiteringsmyndigheterna.

Anordningen med den föreslagna inkomst- och förmögenhetsskattens uppdelning

i en bottenskatt för alla med variabel utdebiteringsproccnt och en tillläggsskatt

med en på förhand bestämd progressiv skattesats svnes med hänsyn

till föreliggande precedensfall göra det påkallat, att garantier skapas för

att de skattskyldiga, som omfattas av tilläggsskatten, icke isolerat göras till

föremål för en av tillfälligt budgetbehov betingad skatteskärpning.

Länsstyrelsen i Gotlunds Ilin gör följande uttalande:

Det synes länsstyrelsen knappast böra råda något tvivel om önskvärdheten

och lämpligheten av en rationalisering utav gällande föreskrifter beträffande

statsbeskattningen i syfte att i möjligaste män sammanföra nu förefintliga

särskilda skatteformer. Den nuvarande splittringen härutinnan måste för

de skattskyldiga göra skattesystemet mindre överskådligt och kan jämväl va
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ra ägnad att i viss mån skärpa intrycket av skattebördans tyngd. Ur rent

teknisk och administrativ synpunkt vållar naturligtvis det nuvarande systemet

ett omfattande arbete, vilket vid ett sammanförande kan i väsentlig mån

reduceras.

I princip har länsstyrelsen sålunda intet att erinra mot de framkomna förslagen,

såvitt de gå ut på en dylik koncentration och därav följande förenkling

av skattesystemet. I vad mån utformningen av detta, sådant det tagit sig

detaljerade uttryck i föreskrifter örn skatteskalor m. m., är ägnad att erbjuda

tillräckligt utrymme åt en med hänsyn till statens behov och andra därmed

sammanhängande omständigheter avpassad beskattning är en fråga örn

rent budgetära synpunkter, vilka torde falla utanför området för länsstyrelsens

bedömande. Påtagligt är att vid inarbetande inom en och samma ram

ay de särskilda skatteformerna, det måste ställas stora krav på skattesystemets

förmåga att kunna anpassas efter växlande skattebehov. Förslagets princip

örn uppdelning av statsskatten i en rörlig del, bottenskatt, och en efter mera

bestående grunder inrättad tilläggsskatt synes vara ägnad att tillgodose önskvärd

smidighet i skattesystemet utan att likvisst i alltför oberäknelig eller

tyngande form belasta de inkomstskikt, som bilda underlaget för tilläggsskatten.

Länsstyrelsen anser sig hava anledning att oreserverat förorda uteslutande

ur det blivande skattesystemet utav den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

samt slopande, på grund av de i promemorian angivna grunderna,

av den s. k. utjämningsskatten.

Vad angår den särskilda beskattning av förmögenhet, som under de senare

åren genom successiva riksdagsbeslut kommit till stånd, kan ju en viss tvekan

vara befogad, om det kan vara lämpligt att genom inarbetande av densamma

i skattesystemet giva en fast karaktär åt en beskattning, som väl ursprungligen

avsetts att vara mera temporär, eller om denna skatt bör bibehållas såsom

en särbeskattning, oberoende av skattesystemet i övrigt. Vid valet mellan

föreslagna system, å ena sidan alternativ I a och b, som bibehålla den

särskilda skatten på förmögenhet, och å andra sidan alternativ II med dess

inpassning av hela förmögenhetsskatten inom den ordinarie ramen för statsbeskattningen

synas emellertid många viktiga skäl, icke minst rent tekniska,

tala för det senare alternativet. Efter att i detta hänseende hava inhämtat

inom länet med kronoskattedebiteringen sysselsatta tjänstemäns mening finner

länsstyi elsen sig böra förorda detta system (alternativ II).

De föreslagna skatteskalorna för fysiska personer finner länsstyrelsen på

det hela taget vara väl avpassade för en skälig fördelning av skattebördan

mellan de skattskyldiga inbördes. Dock vill länsstyrelsen härvid göra en erinran.

I promemorian hänvisas till att man vid beskattningens utformande

utgått från, att någon lättnad borde beredas mindre inkomsttagare med beskattningsbara

belopp upp till 6,000 å 8,000 kronor. Med hänsyn till nuvarande

samhällsformer och härav inträdda förskjutningar i levnadsbehov

och levnadsstandard vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke jämväl skattskyldiga,

hänförliga till närmast högre inkomstskikt, borde komma i åtnjutande

av antydd lindring. De nu avsedda skattskyldiga torde i ett stort antal

fall av olika anledningar hava väl så stora svårigheter att fullgöra sin skattskyldighet

som de lägre inkomsttagarna. Sålunda drager den utbildning, de

i många fall måst förskaffa sig, ofta med sig studieskulder, vilkas räntor väl

få avdragas, men vilkas amortering tynger budgeten. Å andra sidan bliva

de på grund av förhållandena utestängda från en del lättnader i kostnaden

för bland annat sjukvård, skolutbildning för barn m. m., vilka komma lägre

inkomstklasser till del. Länsstyrelsen skulle sålunda för sin del vilja för
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

61

orda en sådan omarbetning av skatteskalorna, att viss lindring bereddes jämväl

inkomstskikten från 8,000 upp till förslagsvis 10,000 kronors beskattningsbart

belopp, samt att i anslutning härtill gränsen för skatteskalan i och för

den s. k. tilläggsskattens utgående flyttades något högre upp.

En särskild omständighet, vilken, enligt vad det synes länsstyrelsen, kunde

vara förtjänt att tagas i övervägande, då det nu gäller en mera bestående rationalisering

av skatteväsendet, är huruvida icke för den kombinerade inkomst-

och förmögenhetsskatt, som — oberoende av den vissa högre förmögenhetsskikt

drabbande särskilda beskattningen — allt fortfarande avses att

komma till användning, en återgång borde ske till äldre bestämmelser, enligt

vilka denna skatteform allenast kom att drabba förmögenhet över 6,000 kronor,

under det att den sedermera efter hand, ursprungligen i lagtiilämpningsväg,

fått den utsträckning, att förmögenhetsdel utföres jämväl, där den understiger

vad som komme att belöpa å 6,000 kronor. Det synes rent av böra

ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till nu gällande penningvärde, ränteläge

m. m. denna exponent för vad som borde som förmögenhet anses, kunde

i lämplig mån höjas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att av de framlagda alternativa lagförslagen

alternativ I b, som närmast ansluter sig till den nuvarande förmögenhetsbeskattningen,

är det lämpligaste. Länsstyrelsen anför vidare:

Till stöd för denna uppfattning får länsstyrelsen åberopa, att med avgörandet

av frågan örn den särskilda förmögenhetsskattens inordnande i den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten synes böra anstå till ett fastare ränteläge

inträtt. I varje fall torde i de fall, då i beskattningsbart belopp ingår

inkomst av annan förvärvskälla än kapital, något större reduktion av skatten

böra medgivas vid beskattning av förmögenhet, som lämnat låg avkastning.

Vad särskilt beträffar beskattningen av fysiska personer har länsstyrelsen

i övrigt ej något att erinra mot de principiella synpunkter för utformande av

ett nytt skattesystem, som utvecklas i förevarande promemoria, eller mot i

denna del framlagda lagförslag med däri intagna skattelariffer.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar:

Länsstyrelsen vill som generellt omdöme i anledning av föreliggande förslag

framhålla, att det utan tvivel av flera skäl är önskvärt, att den statliga

beskattningen ordnas efter ett mera enhetligt system. Emellertid torde statsbeskattningen

icke böra bestämmas isolerad från vad som kan bliva gällande

för den kommunala beskattningen. Hittills hava de större avgörandena i

kommunal och statlig beskattning verkställts samtidigt, och då för närvarande

utredning angående den kommunala beskattningen igångsatts och jämväl förslag

om särskild skatt för familjehjälp framlagts, vill länsstyrelsen ifrågasätta,

huruvida icke samtliga dessa frågor böra avgöras i ett sammanhang.

De nu föreliggande förslagen till statsskatt hava baserats på ett i utredningen

angivet förhållande angående den andel, vari inkomst och förmögenhet

sinsemellan skola deltaga i skattebördan. Avgörande har därvid varit för

år 1936 beräknade inkomst- och förmögenhetsskatter. Den särskilda förmögenhetsskatten

har emellertid ansetts som en beskattning av allenast tillfällig

natur, betingad av det statsfinansiella läget. Det torde därför icke vara i och

lör sig givet, alt förmögenhet skall med samma belopp deltaga i ett för normala

finansiella förhållanden avsett skattesystem. Förmögenheten bör givetvis

bära sin andel av skattebördan, men huruvida beskattningen skall anordnas

efter den i promemorian angivna relationen emellan inkomst och förmögenhet,

anser sig länsstyrelsen med stöd av tillgängligt material icke kunna

bedöma.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Länsstyrelsen påpekar vidare, att då de mindre inkomsttagarnas skattskyldighet

enligt förslaget lättades, komme ökningen att åvila inkomsttagare

med beskattningsbart belopp från och med 10,000 kronor. Ett visst mellanskikt

syntes härigenom komma att drabbas förhållandevis hårdare, men

då länsstyrelsen icke kunde överblicka verkningarna av en böjning av ovannämnda

belopp, kunde länsstyrelsen endast framhålla önskvärdheten av en

mjukare övergång till skattebelastningen av de större inkomsterna och förmögenheterna.

Efter att hava erinrat, att ett ställningstagande till de i promemorian framlagda

förslagen vöre beroende av den förut berörda frågan om den andel, vari

förmögenheten borde deltaga i skattebördan, förklarar länsstyrelsen, att ur

synpunkten av skattesystemets rationalisering och förenkling ett skattesystem

enligt alternativ II med allenast en statsskatt vore att föredraga. Uppdelningen

av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast

tilläggsskatt tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det icke torde råda någon tvekan,

att den ifrågasatta reformeringen av det nuvarande statsskattesyslemet

vore synnerligen välbehövlig.

Länsstyrelsen anför vidare:

Innan länsstyrelsen går att taga ställning till de framlagda förslagen, anser

länsstyrelsen sig böra beröra en för dem samtliga gemensam fråga av viss

principiell innebörd. Länsstyrelsen åsyftar härvidlag, att den särskilda skatten

å förmögenhet ■— förutom den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

och utjämningsskatten — inarbetats i skattesystemet till en bestående utskyld,

ehuru denna skatt ju tillkommit på grund av då rådande finansiella

förhållanden samt varit avsedd att vara av allenast tillfällig nalur. Konsekvenserna

härav hava också blivit att skattesatserna för vissa skikt av inkomsttagare

måst ökas i icke så ringa grad. Visserligen kan det ju icke anses

annat än rättvist att de högre inkomsttagarna drabbas förhållandevis hårdare

av beskattningen än de med mindre inkomster, men det synes dock länsstyrelsen

som om förslagen i detta avseende gått längre än som kan anses

lämpligt eller behövligt. Särskilt hårt träffar enligt länsstyrelsens åsikt denna

förskjutning av skatteplikten de, som stå lägst i det skikt, där den fasta

tilläggsskatten vidtager. För åtskilliga av till denna kategori hörande skattedragare,

såsom exempelvis tjänstemän i högre ställning m. fl., torde säkerligen

en sådan merbelastning bliva ganska kännbar. En mildring i sådant avseende

synes länsstyrelsen lämpligen kunna vinnas genom att begynnelseskalan

för nämnda skatt börjar utgå med lägre procent än som föreslagits.

Vad särskilt beskattningen av förmögenheten angår torde för övrigt ur

synpunkten av en jämn och rättvis fördelning av skattetungan densamma enligt

länsstyrelsens förmenande böra i möjligaste måtto begränsas och detta

av flera anledningar. Sålunda torde finnas vissa möjligheter att komma

undan från dylik beskattning exempelvis genom tagande av försäkringar mot

engångspremie, bortskänkande av egendom m. m. Vidare erbjuder själva

uppskattningen av förmögenhetsobjekten ofta nog taxeringsmyndigheterna

synnerliga svårigheter, varför skipande av full rättvisa härutinnan i många

fall torde vara så gott som ogörligt. Man tänke sig endast värderingen av

inneliggande lager och inventarier hos stora jordbrukare och näringsidkare

eller av aktier i s. k. familjebolag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

63

Ett ytterligare skäl för en begränsning av förmögenhetsbeskattningen torde

ligga i svårigheten att uppdraga rationella riktlinjer för densamma. Örn

man överhuvud taget kan tala om en skattebärkraft hos kapitalet bör denna

närmast vara tillfinnandes allenast i mån av dess förmåga att giva avkastning

och sålunda beskattningen anpassas härefter. Emellertid torde det av

rent skattetekniska skäl knappast låta sig göra att utfinna bestämmelser, varigenom

ett sådant önskemål tillgodosåges.

Av de i promemorian framlagda förslagen funne länsstyrelsen sig böra förorda

alternativ II. Visserligen drabbades enligt detta förmögenheten något

hårdare av beskattningen än enligt de båda andra alternativen, men å andra

sidan toge förstnämnda förslag mera hänsyn till inkomsten och erbjöde dessutom

i den praktiska tillämpningen avsevärda fördelar framför de andra.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar:

Länsstyrelsen finner en förenkling av nuvarande systemet av statsskatter

vara synnerligen önskvärd och förordar därför den ifrågasatta avvecklingen

av de extraordinära skatterna, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt

den särskilda skatten å förmögenhet, ävensom att utjämningsskatten inbegripes

i omläggningen. Av de framlagda alternativa förslagen till skattesystem

finner länsstyrelsen alternativ II mest tilltalande. Såsom i utredningen

framhållits, är det enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige

hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Därjämte har detta alternativ

den stora fördelen att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen är sammanförd

till en enda skatt. Länsstyrelsen tänker därvid närmast på de avsevärda

lättnader i taxerings-, debiterings- och redovisningshänseende, som

detta medför.

Länsstyrelsen tillstyrker av anförda skäl en omläggning av skattesystemet

enligt alternativ II.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör följande uttalande:

Förevarande förslag är grundat på tidigare konstaterat behov att tekniskt

omlägga och sammanföra de olika formerna av direkta skatter till staten. Det

avser närmast de skatter, som påföras fysiska personer för inkomst och förmögenhet

— med fysiska personer jämställas i detta sammanhang oskifta

dödsbon och familjestiftelser —, men har kommit att utvidgas även till omläggning

av beskattningen för juridiska personer i allmänhet.

Länsstyrelsen konstaterar, att förslaget icke innebär någon principiell överflyttning

av skattebördan från den ena till den andra av nämnda båda kategorier

utan endast medför en i viss mån ändrad fördelning inom vardera kategorien.

Därmed förefinnes möjlighet till lösning av frågan om exempelvis

de fysiska personernas beskattning utan att sådan samtidigt åstadkommes för

de juridiska — örn så skulle visa sig behövligt på sätt länsstyrelsen vill ifrågasätta.

Vad närmast angår fysiska personers beskattning förutsätter omläggningen

av skattesystemet ett fastlåsande av proportionen mellan skatt å inkomst och

skatt å förmögenhet till de förhållanden, som inträtt genom senare årens

extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskilda skatt å förmögenhet. Om

och i vad mån den svenska förmögenhetsbeskattningen därigenom kommer

att läggas å en förhållandevis högre nivå än som i andra länder ansetts lämplig,

framgår icke av den utredning vid promemorian, som i övrigt innehåller

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

så god belysning av de svenska skatteförhållandena i jämförelse med utlandets.

Länsstyrelsen anser emellertid från det praktiska taxeringsarbetets synpunkt

sett att en ^arbetning av den särskilda förmögenhetsskatten liksom

den extra inkomst- och förmögenhetsskatten i de för den ordinarie skatten

gällande skatteskalorna är en viktig angelägenhet, som snarast bör verkställas,

helst som ju detta i och för sig icke stöter på några tekniska svårigheter.

Att omläggningen — hur den än sedan i detalj sker -— bör medföra en skattelättnad

för inkomsttagare upp till 6,000—8,000 kronors-gränsen och att

som följd härav viss skatteskärpning måste följa för skattskyldiga med högre

inkomst har i promemorian hävdats och övertygande motiverats under hänvisning

till den starka ökning, som under senare tider ägt rum ifråga om

såväl konsumtionsbeskattningen som även den proportionella kommunalskatten,

vilken senare även genom de låga ortsavdragen relativt starkt tynger

de mindre inkomsttagarna. Länsstyrelsen finner icke anledning till annan

erinring häremot än att dessa konstaterade förhållanden säkerligen tala för

någon jämkning i kommunalskattetungan till mera rättvis fördelning än vad

för närvarande är möjligt genom fastighetsskatten i förening med kommunal

inkomstskatt och progressivskatt. Så länge pågående utredning av kommunalskatteproblemet

icke resulterat i ändring härutinnan, torde nog icke kunna

undvikas, att vid omläggning av den statliga beskattningen får beaktas

den faktiska tendensen till förskjutning av den samlade skattetungan till

nackdel för de lägsta inkomstskikten. Att de nu föreslagna skatteskalorna

för statsskatten påverkats av sådan hänsyn torde emellertid böra föranleda,

att de underkastas en översyn, örn och när kommunalbeskattningen kan bliva

omlagd.

Förslaget innefattar en enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig uppdelning

av statsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda

progressiva. Syftet och verkan av sådan anordning är i promemorian viii utrett.

Därtill vill länsstyrelsen endast framhålla den nära till hands liggande

fara, som vid en ogynnsam budgetsituation kan tänkas inställa sig, att införa

rörlighet även beträffande tilläggsskatten, vilket skulle bryta sönder de

under helt annan förutsättning nu konstruerade skatteskalorna.

Av de tre alternativa förslag, som föreligga till omläggningens genomförande,

förordar länsstyrelsen det som alternativ II betecknade. Detta förenar

i sig en större lätthanterlighet för beskattningsnämnderna i taxeringsarbetet

med den icke oväsentliga fördelen att för allmänheten icke så starkt

som i de andra båda alternativen markera den särskilda beskattningen av

förmögenheten. Detta betecknar länsstyrelsen som gynnsamt, enär den erfarenheten

i taxeringsarbetet nog torde vara allmän, att deklaranterna i stort

sett hava en överdriven skräck för förmögenhetsskatts verkan, vilket föranleder

dem att lämna oriktiga förmögenhetsuppgifter även i fall, där en riktig

uppgift icke kunnat få någon större praktisk betydelse för det till statsskatt

taxerade beloppets storlek. Deklarationsmoralen — särskilt å landsbygden

—- torde nog ofta ofördelaktigt påverkas av förefintligt missförstånd i detta

avseende. Den stora omfattning, vari tidigare falskdeklarationer rättats till

innevarande års taxering i samband med därvid garanterad »amnesti», kan

icke förklaras på annat sätt än att dylikt missförstånd är mycket utbrett.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker länsstyrelsen, att fysiska personers

beskattning anordnas i enlighet med alternativ II.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

De föreliggande förslagen angivas i första hand avse en teknisk omläggning

av skattesystemet genom sammanförande av de nu utgående stats
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

65

skatterna under så få skattesystem som det varit möjligt med hänsyn till

kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål som beskattningen skall

tjäna. Under den ifrågasatta omläggningen hava inbegripits den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

den särskilda skatten på förmögenhet samt utjämningsskatten. Däremot

förklaras frågan om avskaffande av de personella skatterna —- mantalspenningar,

sjukvårdsavgift och folkskoleavgift — kräva anstånd ytterligare

ett år i och för erforderlig utredning i fråga om de båda sistnämnda

avgifterna.

Länsstyrelsen måste beklaga, att frågan rörande omläggning av skattesystemet

på så sätt synes bliva uppdelad på två år. Länsstyrelsen känner

nämligen väl till, att starkt missnöje råder bland de skattskyldiga över den

oreda och osäkerhet rörande skattskyldighet och deklarationsplikt, som de

årligen återkommande ändringarna i skattelagstiftningen åstadkommit. För

debiteringsarbetets vidkommande lärer reformens uppdelning på två år medföra,

att uppbördsböcker och debetsedlar av ändrad uppställning måste

tryckas för mellanåret. Härtill kommer, att den del av utredningen, som

nu föreligger, blivit så sent framlagd, att en ytterst knapp tid blivit tillmätt

för inhämtande av myndigheternas yttranden över förslagen. Enligt länsstyrelsens

mening äro de föreliggande författningsförslagen av den betydelse,

att tillfälle bort beredas landets praktiska taxeringsman att yttra sig

över desamma. Länsstyrelsen anser för sin del, att en avspänning av statsbeskattningens

nuvarande oreda bör åstadkommas genom att av kristiden

föranledda tillfälliga skatter bringas att upphöra, och att därefter i ett sammanhang

utredes örn eventuell omläggning av hela skattelagstiftningen i

stället för att, såsom nu sker, det ena detaljspörsmålet efter det andra upptages

till avgörande oberoende av varandra och av lagstiftningen i övrigt.

Det förefaller länsstyrelsen vidare i hög grad anmärkningsvärt, att den

extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å förmögenhet

nämnts bland de skatter, som borde inarbetas i det nya skattesystemet.

Förstnämnda skatt karakteriserades i propositionen till 1932 års

riksdag såsom »en fristående direkt beskattning av tillfällig natur», och den

sistnämnda betecknades vid tillkomsten år 1934 såsom en beskattning av

allenast tillfällig natur, betingad av det dåvarande statsfinansiella läget, och

det var också med avseende härå, som riksdagens bevillningsutskott ansåg

sig böra i princip biträda propositionen om skatten. Då det statsfinansiella

läget numera icke kan anses kräva de båda skatternas förnyande, böra

de ej heller längre utgå. Samhället får icke berövas den omistliga tillgång,

som vissheten att kunna förlita sig på statsmakternas ord och utfästelser

utgör.

Skulle emellertid, trots allt, en omläggning av statsskattesystemet nu företagas,

måste länsstyrelsen vid övervägandet av de alternativa förslag, som

här föreligga, lägga särskilt stor vikt vid förslagens enkelhet ur taxeringssynpunkt.

Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit, är det nämligen icke

möjligt att med bibehållande av den nuvarande taxeringsorganisationen belasta

taxeringsnämndens ordförande med ytterligare detaljgöromål och likväl

kräva arbetets färdigställande inom hittills fastställd tid. Dessa personers

arbetsbörda är redan mer än tillräcklig, örn arbetet skall vara ett

tillfälligt uppdrag.

Vid val mellan alternativ I a och I b synes företräde böra ges åt alternativ

I b, enär detsamma mera än alternativ I a ansluter sig till nuvarande

förhållanden liksom det också i tekniskt avseende är bekvämare än alter
Dihang

till riksdagens protokoll lD.IG. 1 sand. Nr 232.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nativ I a. En jämförelse mellan alternativ I b och alternativ II ger åter ett

bestämt utslag till det senares förmån ur praktisk taxeringssynpunkt; och

då det i övrigt anknyter sig till den hävdvunna formen för förmögenhetsbeskattningen,

anser länsstyrelsen detta alternativ lämpligast av de föreslagna.

Samtliga alternativ gå emellertid ut på en höjning av grundbeloppet för

den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 2,000 kronor.

Under förutsättning, att utdebiteringen kommer att hålla sig vid 100 °/o av

grundbeloppet, synes den blivande inkomst- och förmögenhetsskatten för inkomsttagare

upp till 8,000 kronors beskattningsbart belopp icke komma att

överstiga nuvarande statsskatter vid en utdebitering av högst 150 % å inkomst-

och förmögenhetsskattens grundbelopp. Betänkandet ställer emellertid

i utsikt, att den rörliga bottenskatten redan ifrån början måste uttagas

med förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och b med omkring 115 % och i

alternativ II med omkring 110 %). Enligt vad länsstyrelsen kan finna

ter sig redan vid 110 % utdebitering resultatet mindre gynnsamt för inkomsttagare

med 8,000 kronors beskattningsbart belopp; för inkomsttagare

med respektive 10,000 kronor och 15,000 kronor synes ökningen bliva

respektive omkring 65 och 250 kronor. Emellertid är att märka, att betänkandet

utgått ifrån, att den reformerade skatten bör lämna lika mycket

som de nuvarande statsskatterna sammanslagna eller 139.2 miljoner. I detta

belopp ingår den särskilda skatten å förmögenhet med 13.2 miljoner och den

extra inkomst- och förmögenhetsskatten med 9.6 miljoner. Av förut anförda

skäl böra dessa skatter icke medtagas i beräkningen. Fråndragas

de beräknade beloppen av desamma (22.8 miljoner), böra under normala

statsfinansiella förhållanden återstå endast 116.4 miljoner att täcka genom

den nya skatten. Enligt departementets beräkning borde emellertid sistnämnda

skatt enligt alternativ II giva 128.1 miljoner utan förhöjt grundbelopp.

Under normala förhållanden skulle alltså den nya skatten enligt alternativ

II giva ett överskott av 11.5 miljoner i förhållande till skatten enligt

1928 års lagstiftning vid 150 % utdebitering å grundbeloppet. Även med

tanken därpå, att sistnämnda procent får anses vara högre än vid normala

förhållanden, bör alltså möjlighet finnas att genom sänkning av de nu föreslagna

procentsatserna för bottenskattens grundbelopp mildra den starka

förskjutningen av skattebördan från de lägre till de högre inkomsttagarna.

Enligt länsstyrelsens mening kännetecknas nämligen förslaget av en alltför

kraftig tendens att vilja förskjuta skattebördan från de lägre till de högre

inkomsttagarna. Promemorian åtföljes visserligen av en utredning, avsedd

att visa, att flerstädes i utlandet den större inkomsten och den större förmögenheten

äro hårdare beskattade än för närvarande hos oss. Det kan då

vara anledning att erinra därom, att i alla tider den maktägande klassen

sökt på andra lägga så mycket som möjligt av beskattningens lunga. Att de

nu maktägande lägre inkomsttagarna hårt beskatta fåtalet högre inkomsttagare

och innehavare av större förmögenheter är endast en påminnelse örn

att även på detta område människan alltjämt är sig lik. Om vi ej nått

lika långt som en del andra folk, behöver detta därför icke vara något fel.

Vi kunna ej heller som många folk ursäkta oss med ett finansiellt nödläge,

orsakat av oerhörda utgifter för krigföring eller för förberedelser att föra

krig eller söka undgå sådana.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar, att förslaget innebure en sedan

länge allmänt önskad förenkling av skattesystemet i syfte att undvika

den nuvarande splittringen i olika skatter, samt finner samtliga de tre fö
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 67

reslagna alternativa skattesystemen väl tillgodose de ändamål beskattningen

avser att tjäna.

Länsstyrelsen fortsätter i sitt yttrande:

Bland de tre alternativen anser länsstyrelsen, att av skattetekniska skäl

ett bestämt företräde bör givas alternativ II. Uti detta alternativ förekommer

endast en skatteform — en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt

— varemot de andra alternativen upptaga såväl en särskild inkomstskatt

som en särskild förmögenhetsskatt. För beskattningsmyndigheterna

innebär denna olikhet, att taxeringsarbetet enligt alternativ II kan verkställas

i ett sammanhang med löpande anteckningar i en och samma längd,

medan taxeringsarbetet enligt alternativen I a och I b förutsätta två särskilda

taxeringslängder med dubbelt granskningsarbete av deklarationerna och

dubbel längdföring. Fastän länsstyrelsen sålunda avstyrker alternativen I a

och I b, anser sig länsstyrelsen i allt fall böra rikta en anmärkning mot den

låga minimiskattesatsen enligt dessa alternativ för den särskilda förmögenhetsskatten.

Skatteminimum är samma belopp som i gällande förordning

örn särskild förmögenhetsskatt eller 10 öre. Det synes meningslöst att nedlägga

ett omfattande — låt vara okvalificerat arbete — för granskning av

deklarationer, påföring av skattskyldigas taxering, längdföring och annat

expeditionsarbete för att tillföra statsverket ett så ringa belopp, önskvärdheten

av en smidig skatteskala kan ej anses vara giltig anledning att oskäligt

betunga beskattningsmyndigheterna. De enklare taxeringsgöromålen

innebära ett forcerat massarbete, vars omfattning kräver, att allt onödigt detaljarbete

sovras undan. Lägsta skattebelopp för den särskilda förmögenhetsskatten

synes i allt fall ej böra understiga 5 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar sig icke hava något att erinra

mot det remitterade förslaget och yttrar vidare:

Vidkommande de i förslaget angivna tre alternativen till skattesystem håller

länsstyrelsen före, att därest de nuvarande särskilda skatteformerna skola

ersättas med ett mera enhetligt system, detta bör till en skatt sammanföra

så många av innevarande skatteformer som överhuvudtaget kunna

komma ifråga. Från denna synpunkt måste enligt länsstyrelsens förmenande

alternativ II, som endast upptager en skatteform, nämligen inkomst- och

förmögenhetsskatt, äga avgjort företräde framför alternativen I a och I b,

vilka föreslagits omfatta såväl kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt

som en särskild förmögenhetsskatt. En jämförande granskning av de olika

alternativen synes också giva vid handen, att alternativ II är betydligt

enklare och överskådligare uppställt än alternativen I a och I b, vartill kommer,

att alternativ II anknyter sig till den i Sverige hävdvunna formen av

förmögenhetsbeskattning, omständigheter, som tala för att detta alternativ

är det mest ändamålsenliga.

Länsstyrelsen tillstyrker sålunda för sin del alternativ II.

Länsstyrelsen i Örebro län, vilken till sitt yttrande fogat en sammanställning

av en av länsstyrelsen verkställd undersökning angående skatteutfallet

för vissa skattskyldiga inom länet enligt nuvarande grunder och enligt i promemorian

föreslagna grunder, anför följande:

Förslaget utgår från den förutsättningen, att de skattebelopp, som uttagits

genom extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten

å förmögenhet, skola fortfarande utgå men inarbetas i det ordinarie skattesystemet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

I silf utlåtande den 25 januari 1934 över då föreliggande förslag till förordning

om särskild skatt å förmögenhet uttalade länsstyrelsen bland annat,

att skatt å fonderad inkomst av nationalekonomiska skäl borde påläggas med

största varsamhet. Försåvitt anledning funnes att befara, att det framlagda

förslaget om en tillfällig förmögenhetsskatt innebure ett uppslag till en mera

permanent höjning av förmögenhetsskatten, ville länsstyrelsen bestämt avstyrka

det då framlagda förslaget örn en särskild skatt å förmögenhet.

Utöver vad länsstyrelsen i ovan åberopade utlåtande anfört, tillåter länsstyrelsen

sig härutinnan nu anföra.

I promemorian angives av hela statsbeskattningen belöpa å inkomst 76.7 °/o

och å förmögenhet 23.3 °/o. Samma genomsnittliga procentuella förhållande

mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt strävar man att i stort sett upprätthålla.

Uti inkomstskatten ingår även skatt å förmögenhetens avkastning,

vadan det alltså är allenast själva förmögenhetsinnehavet, som åsyftas med

den ovannämnda procentuella andelen av skattens totalbelopp (23.3 %). Då

särskilda skatten å förmögenhet angivits såsom tillfällig, hade det varit

att förvänta, att, sedan konjunkturerna förbättrats, denna särskilda förmögenhetsskatt

avlägsnats. Nu föreslås i stället, att den särskilda förmögenhetsskatten

skall inordnas i den ordinarie beskattningen. Förslagets verkningar

sträcka sig till och med längre än nu gällande beskattningsformer. Det har

sålunda vid anställd undersökning visat sig, att i ett visst fall ända upp till

40 °/o av den samfällda statsskatten enligt förslaget utgör skatt å förmögenhetsinnehav.

Att någon möjlighet icke förefinnes att i fortsättningen avvara den extra

inkomst- och förmögenhetsskatten, lärer vara uppenbart, vadan någon invändning

ej lärer kunna göras emot att denna skatt inlägges i den fasta inkomst-

och förmögenhetsskatten. Det torde icke heller kunna undvikas och

är måhända ej ägnat att väcka allvarligare betänkligheter, att de största inkomsterna

få vidkännas en något högre beskattning än nu. I fråga om förmögenhetsskatten

återigen torde större försiktighet vara av nöden. Det får

ej förbises, att vid de högre beskattningsbara beloppen genom den extra inkomst-

och förmögenhetsskatten åstadkommes en icke obetydlig skärpning

i förmögenhetsbeskattningen, sådan den framträder i 1928 års förordning.

Någon ytterligare ökning i denna beskattning är ej tillrådlig, för såvitt nämligen

ökningen tänkes åstadkommen endast på så sätt, att viss ytterligare

kvotdel av förmögenheten utan hänsyn till dess avkastning inlägges i det

taxerade beloppet. Det medgives i betänkandet, att förmögenhetsskatten

egentligen är att betrakta såsom en förhöjd skatt å avkastningen av förmögenheten.

Det synes vid sådant förhållande böra tillses, att någon ytterligare

beskattning av förmögenhet ej företages med mindre än att avkastning verkligen

förelegat och det till sådant belopp, att förhöjd beskattning skäligen kan

ifrågasättas. Att tekniska svårigheter härvidlag skulle yppa sig må medgivas,

men fråga är, örn man ej hellre borde söka sig fram på denna väg än

att företaga en skärpning av förmögenhetsbeskattningen uteslutande med

hänsyn till förmögenhetens storlek med risk således, att den skaltskyldige nödgas

tillgripa större eller mindre del av förmögenheten för skattens erläggande.

Den korta tid, som stått till länsstyrelsens förfogande för granskning av de

olika alternativ, som förslaget innehåller, har icke medgivit en så grundlig

undersökning av resultatet av en beskattning enligt de olika alternativen, som

med hänsyn till frågans vikt varit önskvärd. En tillämpning av förslagen å

1935 års taxering inom några socknar med olika sammansättning i fråga om

förvärvskällorna torde hava kunnat giva material för ett mera tillförlitligt

bedömande av frågans innebörd i skilda hänseenden. En mindre sådan försökstillämpning,

som länsstyrelsen verkställt, synes giva anledning till det

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

69

uttalandet, att beskattningen enligt alternativ I a skulle bliva mindre väl avvägd

i vad gäller inkomsten å ena och förmögenheten å andra sidan. Förmögenheten

synes här bliva för hårt beskattad i förhållande till inkomsten.

Detta framträder särskilt starkt vid en förhållandevis liten inkomst. Vid en

förmögenhet av 158,900 kronor och ett taxerat belopp av 6,990 kronor utgör

den sammanlagda statsskatten enligt nu gällande författningar 351 kronor

32 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 252 kronor 45 öre, utjämningsskatt

8 kronor 67 öre och särskild skatt å förmögenhet 90 kronor 20 öre.

Enligt förslagets alternativ I a skulle för samma inkomst och förmögenhet den

sammanlagda statsskatten uppgå till 248 kronor 40 öre, varav bottenskatt

130 kronor 40 öre och särskild skatt å förmögenhet 118 kronor. Samma

siffror utgöra i alternativ Ib respektive 231: 20, 167: 50 och 63: 70. Det vill

sålunda synas som örn alternativ I b i föreliggande exempel vore ägnat att

skipa rättvisa i högre grad än alternativ I a, dock kan ifrågasättas, om den

förhållandevis stora nedsättningen av den skatt, som skulle utgå enligt nu

gällande författningar, är befogad. En ännu större nedsättning synes bliva en

följd av alternativ II, i det statsskatten enligt detta skulle komma att uppgå

till allenast 220 kronor 50 öre.

För samtliga alternativ synes vara gemensamt, att beskattningen för enbart

inkomst eller vid inkomst och en i förhållande därtill ringa förmögenhet vid

den gräns, då tilläggsskatten inträder, allt för kraftigt skärpes i jämförelse

med vad nu gäller. Sålunda utgår nu vid ett taxerat belopp av 41,020 kronor,

vari ingen förmögenhetsdel ingår, sammanlagda statsskatten med 3,488 kronor

67 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 2,482: 50, utjämningsskatt

408: 67 och extra inkomst- och förmögenhetsskatt 597: 50. Enligt samtliga

alternativen skulle i detta fall statsskatten utgå med 4,536 kronor, vilket innebär

en höjning för detta fall med 1,047 kronor 33 öre.

En skattskyldig åter med ett taxerat belopp av 40,720 kronor eller i det

närmaste lika med det i föregående fall upptagna men med en behållen förmögenhet

av 474,400 kronor, motsvarande en förmögenhetsdel (Veo) av 7,906

kronor, som alltså ingår i det taxerade beloppet, har enligt nu gällande bestämmelser

att utgöra en sammanlagd statsskatt av 4,375 kronor 87 öre, varav

inkomst- och förmögenhetsskatt 2,460 kronor, utjämningsskatt 402:67, extra

inkomst- och förmögenhetsskatt 590 kronor och särskild skatt å förmögenhet

923:20. Samme skattskyldige skulle påföras statsskatt enligt alternativ I a

med 5,030:80, enligt alternativ Ib med 4,905:60 och enligt alternativ II

4,878: —. Här föreligger sålunda en höjning enligt de olika alternativen med

respektive 654:93, 529:73 och 502:13. Det synes härav framgå, som örn

förslagen icke toge vederbörlig hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga i

de olika fallen.

Länsstyrelsen sammanfattar sin uppfattning på följande sätt. Intet av

de framlagda förslagen kunde till sina totala verkningar ens tillnärmelsevis

bedömas. Härtill komme alt reformeringen av familjebeskattningen, som

vore avsedd att genomföras med nästa års ingång, med säkerhet komme att

medföra förskjutning i skattebördan i en utsträckning, som icke heller

den kunde förutses. Det kunde därför icke vara lämpligt att samtidigt men

utan samband med varandra genomföra två så vittgående reformer med så

ringa förhandskännedom örn verkningarna. Ilar lörefölle en försökstillämpning

av de olika förslagen, omfattande undersökning av ett flertal socknar

inom skilda delar av landet, och med hänsynstagande jämväl lill föreslagna

ändringar i familjebeskattningen vara i hög grad påkallad. Innan resultatet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av en sådan undersökning förelåge, syntes det icke vara möjligt att fatta

slutgiltig ståndpunkt till de framlagda förslagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

Det statliga skattesystemet har under det sista decenniet vuxit ut till ett

konglomerat av olika skatter, som haft stora olägenheter med sig. Taxeringsoch

debiteringsarbetet har onödigt tyngts därav. För staten har det blivit

besvärligare att få en överblick över, hur mycket den direkta statsbeskattningen

kommer att inbringa, och för den enskilde har det blivit så gott som

fullständigt ogörligt att på grundval av taxeringen få ett begreDp örn, hur

mycket han egentligen skall erlägga i skatt. Ju enklare ett skattesystem kan

uppbyggas, utan att kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål, som

beskattningen skall tjäna, bli lidande, desto större fördelar äro förknippade

därmed.

Beträffande det föreliggande förslaget må till en början framhållas, att

länsstyrelsen ansett sig icke böra närmare ingå på frågan, i vad mån det kan

överensstämma med statsmakternas ursprungliga mening, att de provisoriska

extraskatter, som tillkommit under tider med stora budgetsvårigheter, skola,

genom att inarbetas i ett nytt system, i sak bibehållas, även sedan finansläget

förbättrats, och således bliva gällande för framtiden som normal statsskatt.

Såvitt förslaget avser en teknisk förenkling av skattesystemet, kan detsamma

likväl icke annat än hälsas med tillfredsställelse.

Efter att hava refererat vad i promemorian anförts om möjligheten att

avskaffa de personella skatterna fortsätter länsstyrelsen:

Mantalspenningarna komma således måhända att försvinna redan från och

med nästa år eller i realiteten samtidigt med genomförande av det nu föreslagna

förenklade skattesystemet. Beträffande de personella skatterna hava

anförts skäl både för och emot deras bibehållande. De äga emellertid icke

någon större betydelse ur statsfinansiell synpunkt, och som de därjämte förorsaka

ökat arbete för debiterings-, uppbörds- och indrivningsmyndigheter i

sådana fall, då vederbörande icke jämväl påförts annan skatt, synes det motiverat

att avskaffa desamma. Statens skattebehov, såvitt angår direkta skatter,

bör fyllas med sådana, beräknade efter vederbörandes skatteförmåga,

d. v. s. hans inkomst och förmögenhet.

Vidare yttrar länsstyrelsen:

Mot inkomst- och förmögenhetsskatteskalans uppdelning i en fast och en

rörlig del synes intet vara att erinra. Den garanti mot en överdriven

beskattning av de högre inkomstskikten, som ligger i att denna skala uppåt

göres fast, får givetvis icke rubbas genom att man efter en tid, vid sidan av

det föreslagna enhetliga systemet, inför en eller flera nya särskilda inkomstoch

förmögenhetsskatter.

Då det gäller att välja mellan de föreslagna olika alternativen, synes alternativ

II vara det mest fördelaktiga. Den vid alternativen I a och I b förekommande

kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild

förmögenhetsskatt är en ur taxeringsteknisk synpunkt tyngande anordning.

Alternativ II är huvudsakligen samma typ av inkomst- och förmögenhetsbeskattning,

som varit rådande i vårt land, innan de provisoriska extraskatterna

infördes. Detta alternativ är enkelt och lättöverskådligt. Dessutom

inbringar det i skatt enligt beräkning något mera än de övriga alternativen.

En annan verkan, som detta alternativ medför, är att den kommunala progressivskattens

grundbelopp kommer att bli något större än vid de båda

andra, varigenom den kommunala utdebiteringen per skattekrona torde kun
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

71

na göras något mindre än om de alternativa förslagen enligt I a och I b läggas

till grund för beskattningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar, att vid övervägande, vilket av

de framlagda alternativa förslagen, som borde givas företräde, länsstyrelsen

tvekat mellan alternativ I a och alternativ II. Ehuru tillämpningen av alternativ

II genom dess nära anslutning till gällande skattesystem för beskattningsnämnderna

icke torde komma att medföra någon ökad svårighet

och från denna synpunkt sålunda skulle innebära vissa fördelar, hade länsstyrelsen

likväl med beaktande av den skattelindring och den skattefrihet,

som jämlikt alternativ I a medgåves mindre förmögenheter, funnit sig böra

förorda sistnämnda alternativ.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller inledningsvis, att hela beskattningsväsendet,

såväl det kommunala som det statliga, torde böra betraktas

såsom en helhet och prövas samtidigt och i ett sammanhang, enär varje mera

betydande förändring i en del av beskattningsväsendet påverkade hela systemet.

Det syntes därför länsstyrelsen vanskligt att utlåta sig över ett ur systemet

utbrutet förslag till omläggning av den direkta statliga beskattningen.

Länsstyrelsen betonar vidare, att länsstyrelsen vid avgivande av yttrande

över förslaget begränsat omfattningen av sina uttalanden till det rent skattetekniska

området.

Härutinnan anför länsstyrelsen:

Länsstyrelsen får erinra om att enligt nu gällande statliga beskattningssystem

risk principiellt föreligger att vid en mycket hög utdebiteringsprocent

inkomst- och förmögenhetsskattens rörlighet och starkt progressiva natur kan

leda till en orimlig beskattning av de större inkomsterna och förmögenheterna.

Det nu föreliggande förslaget att uppdela skatten i en rörlig bottenskatt och en

fast tilläggsskatt — bägge progressiva — synes vara en väl funnen regulator,

ägnad att minska den ovan antydda risken. En riktig avvägning av progressionsskalorna

för de bägge skatterna synes vara av den största betydelse.

Tillräckligt material för ett allsidigt bedömande av denna fråga har enligt

länsstyrelsens mening icke framlagts genom den utredning, som legal till

grund för nu ifrågavarande förslag. Vid förslaget har visserligen bland annat

fogats en tryckt bilaga B i tabellform. Denna tabell är avsedd dels att klargöra

den föreslagna reformens inverkan på skatternas storlek för olika inkomstgrupper

enligt de olika reformförslagen la, Ib och II, dels ock att utgöra

material för jämförelser mellan verkningarna av nu gällande beskattningsformer

och de alternativt föreslagna formerna. Det må härvid anmärkas,

att viss brist på överensstämmelse föreligger mellan promemorian och

bilaga B, i ty att i bilaga B bottenskatten torde hava beräknats enligt andra

grunder än som i promemorian avsetts. Vid utarbetandet av tabellen har

man utgått från utdebiteringsprocenten 150 vid tillämpning av nu gällande

beskattningsregler och 100 °/o vid tillämpningen av de föreslagna nya reglerna.

Skulle emellertid staten bliva nödsakad att hårt anlita medborgarnas

skatteförmåga kan det ifrågasättas, huruvida icke utdebiteringsprocenten

komine att stiga långt över respektive 150 eller 100. Huru cn dylik hög utdebiteringsprocent

komme att verka på skatten kan icke med stöd av det föreliggande

materialet bedömas utan on vidlyftig omräkningsprocedur, som tiden

icke medgiver. Vid tillämpning av utdebiteringsprocenten 100 synes

emellertid den genom reformförslagen ifrågasatta förskjutningen av skatte
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tungan mellan de olika inkomstklasserna icke vara orimlig, örn hänsyn tages

enbart till statsbeskattningen med bortseende från den kommunala skatten,

landstingsskatten o. s. v.

Enligt alternativ 1 a och I b skulle förmögenhetsbeskattningen vara progressiv

och till övervägande del fast. Enligt alternativ II åter bomme förmögenhetsbeskattningen

likaledes att bliva progressiv, ehuru enligt en annan

skala än enligt I a och I b, men därjämte skulle förmögenhetsbeskattningen

enligt alternativ II bliva beroende av utdebiteringsprocentens höjd och sålunda

rörlig. Enligt alternativ II, som ur rent taxeringsteknisk synpunkt kan

sägas vara mest tillfredsställande, har förmögenhetsskatten helt inarbetats i

inkomstskatten. Vid tillämpning av alternativ II föreligger emellertid därigenom

risk att förmögenhet, då utdebiteringsprocenten är hög och särskilt

då därjämte hög inkomst förefinnes, komme att bliva för hårt beskattad.

Genom att förmögenhetsbeskattningen — på sätt som i alternativ II skett —

inarbetats i inkomstbeskattningen försvåras också möjligheten att överblicka

förmögenhetsbeskattningens omfattning och verkan.

Ett särhållande av förmögenhets- och inkomstbeskattningarna är enligt

länsstyrelsens mening önskvärt. Till följd härav synas alternativ I a och I b

vara att föredraga framför alternativ II. Vid valet mellan de två förstnämnda

alternativen synes det som om alternativ I a borde äga företräde framför alternativ

I b. Att enligt alternativ I a av rent tekniska skäl, som angivits i den

vid förslaget fogade utredningen, en så obetydlig del av den behållna förmögenheten

som 0.5 % av densamma inkluderas i inkomstbeskattningen är av

ringa betydelse för den skattskyldige.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner de föreliggande författningsförslagen

innebära en önskvärd rationalisering av de direkta skatterna till staten.

Av de olika förslagen syntes alternativ II vara att föredraga, då det, såsom

i promemorian framhålles, vore enkelt och överskådligt samt anknöte

till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Länsstyrelsen

ansåge sig därför böra tillstyrka, att vid det nya skattesystemets tekniska

utformning detta förslag lades till grund.

Vidare anför länsstyrelsen:

Vid jämförelse mellan de olika alternativens skatteskalor för fysiska personer,

oskifta dödsbon och familjestiftelser samt nu gällande grunder framgår,

att enligt samtliga alternativ skattebördan kommer att lättas för skattskyldiga

med låg och medelstor inkomst under det att den skärpes för skattskyldiga

med hög inkomst. Å andra sidan har genom införandet av den

fasta tilläggsskatten garantier skapats för, att beskattningen av de sistnämnda

vid höjd utdebitering icke överstiger viss gräns. Lämpligheten av den föreslagna

höjningen av skatteskalans progressivitet synes kunna ifrågasättas.

Länsstyrelsen vill emellertid härvidlag icke göra något bestämt uttalande utan

endast framhålla vikten av, att progressiviteten icke så skärpes, att den enskilda

kapitalbildningen i alltför hög grad motverkas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sig av nationalekonomiska skäl böra

avstyrka införandet av ett skattesystem, där de större inkomsterna och de

större förmögenheterna bleve i så hög grad belastade av skatt som nu föreslagits.

Vid en jämförelse de olika alternativen emellan hade alternativ II

den fördelen, att det vore enkelt att tillämpa och närmast överensstämde med

det här i landet av gammalt gällande systemet för förmögenhetsbeskattning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■

73

Enligt detta alternativ syntes dock förmögenhetsbeskattningen bliva i allt för

hög grad beroende av förmögenhetens storlek. Av de båda övriga alternativen

borde enligt länsstyrelsens mening företräde givas åt alternativ I a, då enligt

detta alternativ de större förmögenheterna ej syntes bliva fullt så hårt beskattade

som enligt alternativ I b.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att ett sammanförande av de

direkta skatter, som uttagas till statsverket, under görligast få titlar otvivelaktigt

vore lämpligt för såväl de skattskyldiga som uppbördsmyndigheterna.

Det som alternativ II betecknade förslaget skulle ju härvid vara att föredraga

såsom det mest renodlade. Emellertid funne länsstyrelsen mycket tala

för alternativet I b med hänsyn till att detsamma så särskilt nära anslöte sig

till de bestående beskattningsformerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

Syftet med nu föreliggande förslag är att åstadkomma en förenkling av det

nuvarande systemet av statsskatter genom att ersätta de nuvarande olika

skatteformerna med ett mera enhetligt system. En sådan förenkling måste

givetvis hälsas med tillfredsställelse, då därigenom dels arbetet med dessa

skatters debitering och redovisning blir i avsevärd grad underlättat, dels

större möjligheter vinnas att åstadkomma en jämnare avvägning av det sammanlagda

skattetrycket. Men länsstyrelsen kan ej underlåta att i detta sammanhang

framhålla, att då enligt förslaget skattesatserna för fysiska personer

äro så avvägda, att ungefär samma sammanlagda skattebelopp därigenom

skall utvinnas, som i 1936 års statsverksproposition beräknats inflyta genom

de fyra nu utgående särskilda statsskatterna, och av dessa skatter extra inkomst-

och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å förmögenhet

alltid betecknats som kristidsskatter, avsedda att utgå endast så länge det dåvarande

finansiella läget så krävde, ett bifall till förslaget i själva verket

skulle innebära ett upptagande av dessa rent tillfälliga skatter såsom en varaktig

beståndsdel av budgeten.

I fråga om förslagets detaljer anser länsstyrelsen beträffande de olika alternativen

för fysiska personers och med dem jämställdas skattskyldighet,

att alternativ II är att bestämt föredraga. Det torde vara lättast att tillämpa,

man undgår därvid den särskilda taxeringen till förmögenhetsskatt med dess

speciella längder, och det synes närmast ansluta sig till nu gällande former

för statstaxeringen. Det torde ock kunna ifrågasättas, örn man ej med detta

alternativ i allmänhet skulle kunna bibehålla nu gällande deklarationsformulär

med särskilda nya blanketter blott för sådana skattskyldiga, vilkas förmögenhet

överstiger 180,000 kronor, vilket givetvis skulle innebära en viss

fördel.

Enligt alla de tre olika alternativen skall inkomst- och förmögenhetsskatten

utgå dels med en rörlig bottenskatt, dels för skattskyldiga med ett beskattningsbart

belopp överstigande 12,000 kronor med en fast tilläggsskatt. Det

blir således nödvändigt att i taxeringslängdcrna och sannolikt även å debetsedlarna

— för kontrollens skull från de skattskyldigas sida — upptaga dessa

skatter i skilda kolumner, varigenom en del av den med reformen avsedda

förenklingen går förlorad.

Rilcsräkenskapsverket yttrar:

Vid bedömandet av de i promemorian framlagda förslagen rörande det

framtida ordnandet av beskattningen av fysiska personer måste avgörande

betydelse tillmätas frågorna örn avvägningen av beskattningen mellan å ena

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt örn skattens fördelning

på stora och små inkomsttagare respektive stora och små förmögenhetsägare.

Ställningstagandet till dessa frågor är i sin tur väsentligen beroende av de

krav i fråga örn den direkta statsbeskattningens avkastning, som måste uppställas

med hänsyn till utvecklingen av statsbudgetens utgiftssida.

På grund av redan fattade beslut rörande utvidgningar av vissa sociala

välfärdsanordningar samt väntade beslut om förstärkning av försvarsväsendet

m. m. äro under en följd av budgetår betydande utgiftsstegringar att påräkna.

Då häremot svarande begränsning av utgifterna för andra budgetändamål

knappast lärer kunna genomföras, synes med hänsyn till budgetens

balansering icke vara att räkna med, att avkastningen av den direkta statsbeskattningen

för framtiden kan hållas under den nivå, som ungefärligen

svarar mot nu gällande beskattningsgrunder.

Under hänvisning till angivna förhållanden har riksräkenskapsverket icke

funnit skäl påyrka annan fördelning av skattebördan mellan inkomstbeskattning

och förmögenhetsbeskattning och mellan skattskyldiga i olika inkomst-

och förmögenhetslägen än som för närvarande gäller. Under angivna

förhållanden lärer ock den i promemorian föreslagna höjningen av

grundbeloppsnivån få godtagas.

Riksräkenskapsverket har alltså funnit sig böra förutsätta, att den förskjutning

av skattebördan i riktning mot högre inkomst- och förmögenhetslägen,

som föranletts av de under den senaste depressionsperioden införda

tillfälliga skatterna, kommer att i huvudsak fortbestå. Den i promemorian

förordade ytterligare förskjutningen av skattebördan från skattskyldiga med

låga beskattningsbara belopp till skattskyldiga med högre beskattningsbara

belopp anser sig riksräkenskapsverket däremot icke kunna tillstyrka.

Till stöd för den i promemorian i sistangivna hänseende intagna ståndpunkten

åberopas dels konsumtionsbeskattningens starka ökning och dels

den ökning, som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala beskattningen

på de flesta orter i riket.

Rörande kommunalbeskattningen vill riksräkenskapsverket särskilt framhålla,

att skatteutvecklingen varit mycket ojämn och att densamma för

många orter, däribland ett flertal stora städer, icke medfört någon mera varaktig

skatteökning. Att under sådana förhållanden avväga den för hela riket

gällande statsbeskattningen med utgångspunkt från kommunalbeskattningens

läge å orter, där sistnämnda beskattning utvisat en ogynnsam utveckling,

kan riksräkenskapsverket icke finna rationellt. I den mån kommunalbeskattningens

utveckling medfört en oskäligt stor skattebelastning för

skattskyldiga med låga inkomster, synes rättelse böra åstadkommas antingen

genom ändring av grunderna för kommunalbeskattningen eller genom effektivare

kommunal skatteutjämning. Hithörande spörsmål lärer ock bliva föremål

för omprövning i samband med den pågående utredningen angående

kommunalbeskattningens reformering.

Den i promemorian åberopade ökningen av konsumtionsbeskattningen

åter har onekligen i och för sig medfört en viss överskjutning av skattebördan

till de lägsta inkomstskikten. Med hänsyn till att skatteökningen i avsevärd

utsträckning hänfört sig till mera umbärliga varor, har emellertid den

av konsumtionsbeskattningens utveckling föranledda relativa stegringen av

de mindre inkomsttagarnas skattebörda varit mycket ojämn och även mindre

tyngande. Å andra sidan hava de genomförda prisregleringarna å spannmål,

socker och mjölk otvivelaktigt medfört en relativt ökad belastning för

stora grupper av inkomsttagare med låga inkomster.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan emellertid nu omhandlade

ökade belastning av de lägsta inkomstskikten icke bedömas utan hänsyns
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

75

tagande jämväl till de förändringar, som inträtt i fråga örn omfattningen och

arten av statens och kommunernas utgifter. Mot den ökning av skattebördan,

som den höjda konsumtionsbeskattningen medfört, måste nämligen ställas

den stegring av statens och kommunernas utgifter för sociala m. fl. ändamål,

som redan inträtt eller under de närmaste åren väntas inträda. Vid

angivna jämförelse är särskilt att uppmärksamma den vittgående utökning

av statens bidrag till socialförsäkringen, sjukvården samt folkundervisningen,

som på senare år genomförts eller är avsedd att genomföras. Det vill

synas riksräkenskapsverket, att genom utökningen av statens utgifter för

berörda ändamål full kompensation ernåtts för den relativa stegring av de

mindre inkomsttagarnas skattebörda, som konsumtionsbeskattningens utveckling

kan hava medfört.

Med hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört och under

erinran, att den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet närmast avsett

beskattningens tekniska anordnande, har riksräkenskapsverket icke funnit

grundad anledning föreligga att i nu förevarande sammanhang jämväl söka

åstadkomma en förskjutning av skattebördan av den omfattning och den

karaktär, som i promemorian förutsatts.

Vad därefter angår den tekniska utformningen av de i promemorian framlagda

förslagen rörande beskattningen av fysiska personer, vill riksräkenskapsverket

till en början ingå på frågan örn rörligheten i skattesystemet.

Det nuvarande, av fyra skatter bestående skattesystemet omfattar två rörliga

inkomst- och förmögenhetsskatter, en fast inkomst- och förmögenhetsskatt

samt en fast förmögenhetsskatt. De fasta skatterna, vilka tillkommit

den förra år 1932 och den senare år 1934, kunna ur vissa synpunkter betraktas

såsom tilläggsskatter till den ursprungliga, år 1919 tillkomna rörliga inkomst-

och förmögenhetsskatten.

De i promemorian framlagda förslagen till omläggning av skattesystemet

innebära, att de sammanlagda skattebeloppen uttagas antingen genom en

inkomst- och förmögenhetsskatt samt en förmögenhetsskatt eller ock genom

allenast en inkomst- och förmögenhetsskatt. I anslutning till ett av 1928 års

bolagsskatteberedning år 1931 framfört förslag har den nya inkomst- och

förmögenhetsskatten härvid uppdelats i en rörlig och en fast del. Såväl den

rörliga bottenskatten som den fasta tilläggsskatten hava utformats såsom

progressiva skatter. För bottenskatten och tilläggsskatten tillsammantagna

skulle enligt förslagen en genomgående progressiv skiklskala erhållas, i vilken

rörligheten på lämplig punkt brutits.

Uppdelningen av den nya inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig

bottenskatt och en fast tilläggsskatt har riksräkenskapsverket funnit medföra

betydande fördelar. Genom denna utformning, som i viss mån ansluter

sig till det nuvarande skattesystemets anordning, har det varit möjligt att

bibehålla och ytterligare stegra den rörlighet i skattesystemet, som redan nu

förefinnes. Utan vidtagande av en dylik uppdelning torde det överhuvud

laget icke varit möjligt att med de krav på statsbeskattningens avkastning,

som enligt vad riksräkenskapsverket tidigare anfört numera måste uppställas,

ernå en tillfredsställande rörlighet i skattesystemet. En särskild fördel med

uppdelningen är ock, alt den nuvarande maximeringen av den genomsnittliga

skatteprocenten kunnat slopas utan att risk för beskattningens uppdrivande

till orimlig höjd förefinnes.

Riksräkenskapsverket ingår därefter på en granskning av de i promemorian

framlagda alternativa förslagen. Härutinnan anföres:

Alternativ II måste, såsom även i promemorian framhållits, anses innefatta

den enklaste och mest lättöverskådliga lösningen. Härtill kommer, att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

detta alternativ direkt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning.

Enligt riksräkenskapsverkets mening tala starka skäl

för att redan på grund av nu angivna fördelar tillerkänna alternativ II företräde

framför de två andra alternativen.

Då det av flera skäl icke befunnits lämpligt att gå in för en fullständig

uppdelning av beskattningen i en ren inkomstskatt och en helt fristående förmögenhetsskatt,

kan riksräkenskapsverket vidare ej finna annat än att anordningen

med en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt liven rent

principiellt sett måste vara att föredraga framför en lösning, som innefattar

en sammanblandning av angivna två system. I praktiskt avseende innebär

också alternativ II, i jämförelse med alternativen I a och b, ett bättre tillvaratagande

av de med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt förenade

fördelarna, särskilt i vad avser möjliggörandet av en med hänsyn till

den verkliga skatteförmågan rättvisare avvägning av beskattningen i de fall,

då innehavet av mindre eller större förmögenhet är förenat med god inkomst.

Härutöver må framhållas, att alternativ II icke i likhet med alternativen

I a och b avser att medföra någon sänkning av de små förmögenheternas

beskattning, en sänkning, som i och för sig knappast kan anses påkallad.

Härigenom samt genom att förmögenhetsbeskattningen i sin helhet sammankopplas

med inkomstbeskattningen kommer avkastningen av den kommunala

progressivskatten å fysiska personer enligt alternativ II icke blott att,

i motsats till vad som gäller beträffande alternativen I a och b, bibehållas

vid oförändrad storlek utan även att undergå någon ökning. Särskilt med

hänsyn till det framlagda förslaget om befrielse för aktiebolag m. fl. juridiska

personer från skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt måste jämväl

nämnda omständighet tillmätas betydelse.

På grund av vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket förorda, att

omläggningen av de fysiska personernas beskattning i princip genomföres i

enlighet med det såsom alternativ II betecknade förslaget. Härvid har riksräkenskapsverket

funnit nackdelen ur praktisk deklarations- och taxeringssynpunkt

av uppdelningen på två skikt av skattepliktig förmögenhet icke

kunna tillmätas nämnvärd betydelse, i synnerhet som det för de allra flesta

förmögenhetsägare icke skulle innebära någon ändring i nu gällande ordning.

Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket inledningsvis anfört angående

avvägningen av skattebördans fördelning mellan skattskyldiga i olika

inkomst- och förmögenhetslägen, vill riksräkenskapsverket emellertid, vad

angår utformningen av skatteskalorna, påyrka, att lägsta skatteprocenten för

bottenskattens skatteskala höjes från 3 till 4 procent samt att i samband därmed

såväl bottenskattens skatteskala i övrigt som tilläggsskattens skatteskala

i erforderlig mån jämkas. För vinnande av ytterligare ökad rörlighet i skattesystemet

finner riksräkenskapsverket sig därjämte böra ifrågasätta, örn icke

gränsdragningen mellan bottenskatten och tilläggsskatten lämpligen borde

ske vid ett lägre procenttal och ett lägre beskattningsbart belopp än som i

promemorian föreslås.

Under framhållande av att den knappt tillmätta tiden för remissens besvarande

icke lämnat kammarrätten tillfälle att så grundligt som önskvärt varit

sätta sig in i ifrågavarande spörsmål, har kammarrätten, efter en redogörelse

för det framlagda förslagets innebörd, anfört följande:

Redan vid avgivande av utlåtande den 29 januari 1934 över det då föreliggande

förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet uttalade

kammarrätten starka betänkligheter mot det sönderbrytande av enhetligheten

i vårt skattesystem, som införandet av en fristående förmögenhetsskatt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

77

vid sidan av den bestående inkomst- och förmögenhetsskatten skulle medföra.

Då nu såsom ovan nämnts alternativ II avser ett återförande av den

direkta statsbeskattningen till en enda skatteform av sådan elasticitet, att

medelst användande av densamma statens skattebehov, evad det är större

eller mindre, kan tillgodoses utan tillgripande av extra skatter av mer eller

mindre tillfällig art, måste kammarrätten principiellt giva företrädet åt sagda

alternativ. Härmed är emellertid icke sagt, att kammarrätten kan utan vidare

tillstyrka detsamma. Förutsättningen för ett förordande är givetvis, att

förslaget även i (ivriga avseenden kan anses vara tillfredsställande. Kammarrätten

finner sig härutinnan böra framställa vissa erinringar, vilka i tilllämpliga

delar gälla även de båda andra alternativen.

Såsom i det föregående antytts har genomförandet av viss enhetlighet i

vårt statsskattesystem icke utgjort enda syftemålet vid utarbetandet av de

alternativa förslagen. Till grund för dessa hava, enligt vad i promemorian

angives, lagts vissa förutsättningar, nämligen dels att avvägningen av beskattningen

— såvitt angår fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser

— mellan å ena sidan inkomst och å den andra förmögenhet skulle

ske i ungefärligen samma proportion som den fördelning, vilken beräknats

gälla för 1936 års statsskatter, eller med 75—80 procent av beskattningen

lagd å inkomst och 20—25 procent å förmögenhet och dels att i fråga om

beskattningen av inkomst någon lättnad skulle beredas mindre inkomsttagare

med beskattningsbara belopp upp till 6,000—8,000 kronor, vilket i sin

ordning skulle medföra viss skatteskärpning för skattskyldiga med högre

inkomst. Det har således avsetts, att å ena sidan den ökning i förmögenhetsbeskattningen,

som blivit en följd av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

samt den särskilda skatten å förmögenhet, skulle bliva bestående och

å andra sidan den av förstnämnda skatt föranledda skatteökningen för vissa

inkomsttagare skulle ytterligare skärpas.

Av vad som anförts såväl av departementschefen vid framläggande av förslagen

till nyss omförmälda skatter som av vederbörande utskott vid förslagens

tillstyrkande framgår med all önskvärd tydlighet, att dessa skatter

voro ämnade att bliva av endast tillfällig natur. Den omständigheten att till

följd av desamma förmögenhetsbeskattningen skärpts samt skattebördan för

högre inkomsttagare ökats utgör således icke i och för sig skäl till att de nu

bestående skatteförhållandena skola vid skattesystemets omläggning tagas

till självskriven utgångspunkt.

Vad beträffar frågan om fördelning av beskattningen mellan inkomst och

förmögenhet söker man i promemorian fåfängt efter något annat skäl till den

avvägning i detta avseende, som förklarats utgöra en av de förutsättningar,

varunder omläggningsförslagen uppgjorts. I promemorian heter det allenast,

att vid ställningstagandet till nämnda fråga anlagts synpunkter, på vilka

det saknades anledning att närmare ingå i promemorian, då denna huvudsakligen

avsåge beskattningens tekniska anordning.

Vidkommande skattebördans fördelning mellan lägre och högre inkomsttagare

innehåller promemorian icke heller något skäl till bibehållande av

den tillfälliga förskjutning i detta avseende, sorn föranletts av extra inkomstoch

förmögenhetsskatten. För den nu ifrågasatta ytterligare förskjutningen

anföres däremot såsom skid dels konsumtionsbeskattningens starka ökning

och dels den ökning, som på senare lid ägt ruin i avseende å den kommunala

beskattningen på de flesta orter i riket. På grund av de låga ortsavdragen vid

kommunalbeskattningen och denna beskattnings proportionalitet träffade

densamma med särskild tyngd de mindre inkomsttagarna. Örn det statliga

och det kommunala beskattningssystemet betraktades som ett gemensamt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

helt, hade därför skattebördan kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas

över på de lägsta inkomstskikten. Utöver dessa skäl talas om »andra utgångspunkter»;

vilka dessa äro, får man emellertid icke veta.

I tabeller, vilka åtfölja den remitterade promemorian såsom bilaga B,

lämnas upplysning om det belopp i statsskatt, som vid olika inkomst- och

förmögenhetslägen skulle komma att utgå enligt vart och ett av de utarbetade

alternativen, samt skattens procentuella storlek i förhållande till inkomsten,

varjämte motsvarande uppgifter lämnas om statsskatterna enligt förslag i

1936 års statsverksproposition. I viss mån måste dessa tabeller sägas vara

missvisande. Såsom förut nämnts har vid uppgörandet av de alternativa förslagen

åsyftats, att dessa skulle bliva sådana, att vid deras tillämpning staten

skulle kunna påräkna ungefär samma skatteintäkt som den för budgetåret

1936/1937 beräknade. Enligt vad i promemorian angivits har det emellertid

visat sig, att användandet av alternativen skulle vid oförändrat utdebiteringsbehov

och skatteunderlag medföra, att den rörliga bottenskatten i desamma

måste uttagas med cirka 115 procent av grundbeloppet i alternativ

I a och I b samt cirka 110 procent av grundbeloppet i alternativ II. Detta

innebär, att jämförelsen mellan å ena sidan beskattningen enligt 1936 års

statsverksproposition och å den andra skattebeloppet enligt vart och ett av

de alternativa förslagen icke kan sägas bliva fullt exakt med mindre hänsyn

tages till den erforderliga förhöjningen av utdebiteringsprocenten.

I anledning härav hava inom kammarrätten verkställts beräkningar angående

den ändring i fråga om skattebelopp, som i de uti tab. 1, 2 och 3 avsedda

fallen skulle föranledas av en dylik höjning. På grund av tidens knapphet

hava emellertid dessa beräkningar såvitt angår tab. 2 och 3 måst begränsas

att avse allenast alternativ II. Resultatet av undersökningen framgår

av här nedan intagna tabeller:

I. Tillägg till tab. 1, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt enligt

alternativ I a och b samt alternativ II under antagen förutsättning att bottenskatten

utgår efter resp. 115 och 110 % i stället för 100 %.

Taxerad inkomst

kr.

Alt. I a och b

Alt. II

a,ooo.........

10:35

9: 90

4,000 .........

65: 55

62: 70

6,000 .........

156: 40

149: 60

8,000 .........

270:25

258:50

10,000 .........

407:10

389: 40

15,000 .........

949:50

909:00

25.000 .........

2,357:50

2,267: 00

50,000 .........

6,748: 50

6,533: 00

75,000 .........

12,339: 50

11,541:00

100.000 .........

18,572: 50

17,149: 00

200,000 .........

46,988: 50

43,065: 00

400,000 .........

109,946:50

102,981:00

600.000 .........

172,946: 50

164,981: 00

800,000 .........

235,946:50

226,981:00

1,000,000 .........

298,946: 50

288,981:00

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■

79

II. Tillägg till tab. 2, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt samt

förmögenhetsdelen därav enligt alternativ II under antagen förutsättning att

bottenskatten utgår efter 110 % i stället för 100 %>.

Taxerad inkomst kr.

Förmögenhet kr.

Ink.- o. förm.-skatt

t= s:a statsskatt)

Därav å förmögen- hetsdelen

2,000 ............

50,000

24:09

14:19

4,000 ............

100,000

134: 64

71: 94

6,000 ............

150,000

290: 40

140: 80

8,000 ............

200,000

519: 20

260: 70

10.000 ............

250,000

876:50

487:10

In,000 ............

875,000

1,947:50

1,038: 50

2ö,000 ............

625,000

4,525: 40

2,258: 40

50,000 ............

1,250,000

12,538:50

6,005: 50

75,000 ............

1,875,000

22,199:50

10,658: 50

10e,<KX)............

2,500,000

32,535:00

15,386:00

200,000 ............

5,000,000

79,266:00

36,201:00

40o,000 ............

10,000,000

180,016:00

77,035: 00

600,000 ............

15,000,000

280,766: 00

115,785:00

800,000 ............

20,000,000

381,516:00

154,535:00

I,000,0u0............

25,000,000

482,266:00

193,285:00

lil. Tillägg till tab. 3, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt samt

förmögenhetsdelen därav enligt alternativ II under antagen förutsättning att

bottenskatten utgår efter 110 % i stället för 100 %.

1 Taxerad inkomst

kr.

Förmögenhet

kr.

Ink.- o. förm.-skatt

(= s:a statsskatt)

Därav å förmögen- hetsdelen

2,000 ............

25,000

16:50

6:60

4,000 ............

50,000

98: 12

35:42

6,000 ............

75,000

217: 25

67:65

8,000 ............

100,000

366: 96

108:46

10,000 ............

125,000

570: 24

180: 84

15,000 ............

187,500

1,322: 40

413: 40

25,000 ............

312,5C0

3,213: 50

946: 50

50,000 ............

625,000

9,256: 20

2,723: 20

75,000 ............

937,500

16,442:90

4,901: 90

100,000 ............

1,250,000

24,544: 50

7,395: 50

200,000 ............

2,500,000

60,713: 00

17,648 00

400,000 ............

5,000,000

141,266: 00

38,285:00

600,000 ............

7,500,000

222,641:00

57,660: 00

800,000 ............

10,000,000

304,016:00

77,035: 00

1,000,000 ............

12,500,000

385,391: 00

96,410: 00

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts provosition nr 232-

Av dessa tabeller framgår, att skattehöjningen i förhållande till 1936 års

skatter skulle vid de högre inkomst- och förmögenhetslägena bliva icke obetydligt

större än promemorians tabeller utvisa.

Då det icke lär vara uteslutet, att en ytterligare höjning av utdebiterings - procenten för den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten

kan snart nog bliva erforderlig, har kammarrätten ansett sig även böra,

med begränsning till alternativ II, undersöka verkningarna av detsamma vid

bottenskattens uttagande med 150 procent av grundbeloppet. Undersökningen

härutinnan har emellertid medhunnits allenast beträffande de i promemorians

tab. 1 och 3 avsedda fallen. Undersökningens resultat framgår av

följande sammanställning:

IV. Tillägg till tab. 1 och 3, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt

enligt alternativ II under antagen förutsättning att bottenskatten utgår efter

150 % i stället för 100 %. I

Tab. 1.

Tab. 3.

Taxerad inkomst

Skatt

Taxerad inkomst

Förmögenhet

Skatt

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2,000 ......

13:50

2,000 ......

25,000

22:50

4,000 ......

85:50

4,000 ......

50,000

133:80

6,000 ......

204: 00

6,000 ......

75,000

296: 25

8,000 ......

352: 50

8,000 ......

100.000

500: 40

10,000 ......

531: 00

10,000 ......

125,000

777: 60

15,000 ......

1,233: 00

15,000 ......

187,500

1,773: 60

25,000 ......

2,991:00

25,000 ......

312,500

4,189: 90

50,000 ......

8,257:00

50,000 ......

625,000

11,545:00

75,000 ......

14,265: 00

75,000 ......

937,500

20,044: 10

100,000 ......

20,873:00

100,000 ......

1,250,000

29,458: 50

200,000 ......

50,789: 00

200,000 ......

2,500,000

70,877: 00

400,000 ......

118,705:00

400,000 ......

5,000,000

161,930: 00

600,000 ......

188,705:00

600,000 ......

7,500,000

253,805: 00

800,000 ......

258,705:00

800,000 ......

10,000,000

345,680: 00

1,000,000 ......

328,705:00

1,000,000 ......

12,500,000

437,555:00

I enlighet med vad kammarrätten i det föregående anfört bör den fördelning

av statsbeskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan

förmögenhet samt mellan större och mindre inkomsttagare, vilken på grund

av de såsom allenast tillfälliga avsedda skatterna för närvarande råder, icke

utan vidare tagas till utgångspunkt för en definitiv omläggning av skattesystemet.

En jämförelse mellan 1936 års skatter och beskattningen enligt

de nu utarbetade alternativa förslagen måste därför anses vara mindre givande

för ett bedömande av rättvisan och billigheten hos en skatteomläggning

enligt samma förslag. Enligt kammarrättens åsikt hade till utgångspunkt

bort väljas de skatteförhållanden, som — vid antagande av det nuvarande

skattebehovet och skatteunderlaget — skulle gällt, därest extra inkomst-

och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten å förmögenhet

icke funnits. Någon utredning, huru verkningarna av den nu ifrågasatta

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

81

omläggningen skulle ställt sig i jämförelse med en statsbeskattning, grundad

allenast på den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten samt utjämningsskatten,

har — såvitt av promemorian framgår — icke verkställts. Helt

naturligt är, att kammarrätten ej haft tillfälle att härutinnan mera fullständigt

komplettera promemorian. För att icke alldeles sakna möjlighet till

en sådan jämförelse, som nyss nämnts, har kammarrätten emellertid anställt

en undersökning i avsikt att utröna den procent av nu gällande grundbelopp

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, efter vilken utdebitering måste

ske, därest allenast genom sådan skatt skulle uttagas de i promemorians tab.

1 och 3 angivna skattebelopp, vilka beräknats vid olika inkomst- resp. förmögenhetslägen

utgå dels enligt 1936 års statsverksproposition och dels enligt

alternativ II, varjämte enahanda undersökning gjorts för de fall, då inkomst-

och förmögenhetsskatt enligt nyssnämnda alternativ uttages med

110 resp. 150 procent av bottenskattens grundbelopp. Resultatet av undersökningen

återgives i nedanstående tabeller; beträffande skattebeloppen i varje

särskilt fall hänvisas dels till promemorians tab. 1 och 3 och dels till här

ovan intagna tabeller.

V. Tillägg till promemorians tab. 1.

Den procent av nu gällande grundbelopp, som skulle erfordrats

för uttagande enbart genom statlig ink.- och förm.-skatt av:

Taxerad inkomst

kr.

Enl. 1936 års statsv.- prop. utgående ink.- o.

förm.-skatter

Enl. alt. II beräknad ink.- o. förm.- skatt, då bottenskatten utgår med

100 %

110 %

150 %

2,000 .........

150

100

110

150

4,000 .........

150

100

110

150

6,000 .........

152

116

128

174

8,000 .........

155

132

146

199

10,000 .........

161

149

164

224

15,000 .........

176

191

218

296

25,000 .........

197

246

268

354

50,000 .........

216

280

300

379

75,000 .........

225

285

303

375

100,000 .........

229

292

308

375

200,000 .........

233

293

307

362

400,000 .........

225

289

294

339

600,000 .........

219

270

280

320

800,000 .........

214

257

267

304

1,000,000 .........

211

247

256

291

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 232•

VI. Tillägg till promemorians tab. 3.

Taxerad inkomst

kr.

Förmögen-

het

kr.

Den procent av nu gällande grundbelopp (förmögenhets- delen beräknad till ‘/eo), som skulle erfordrats för ut- tagande enbart genom statlig ink.- och förm.-skatt av:

Enl. 1936 års

statsv.-prop. ut- gående ink.- o.

förm.-skatter

Enl. alt II beräknad ink- o. förm.- skatt, då bottenskatten utgår med

100 %

110 *

150 %

2,000 .....

25,000

150

100

110

150

4,000 .....

50,000

150

108

120

163

6,000 .....

75,000

170

127

140

191

8,000 .....

100,000

182

147

161

220

10,000 .....

125,000

193

173

190

260

15,000 .....

187,500

216

223

244

328

25,000 .....

312,500

240

268

290

379

50,000 .....

625,000

273

310

331

412

75,000 .....

937,500

283

317

335

409

100,000 .....

1,250,000

290

323

340

409

200,000 .....

2,500,000

289

320

334

390

400,000 .....

5,000,000

273

302

314

360

600,000 .....

7,500,000

262

285

296

337

800,000 .....

10,000,000

255

271

280

319

1,000,000 .....

12,500,000

249

258

266

302

Ehuru de undersökningar kammarrätten sålunda verkställt icke kunnat

på grund av bristande tid genomföras över hela linjen samt de gjorda beräkningarna

endast äro approximativa, lära dock sammanställningarna av

undersökningsresultaten otvetydigt giva vid handen den högst avsevärda

ökning i skattebördan, vilken under de senaste åren inträtt för skattskyldiga

med en inkomst av cirka 15,000 kronor eller mera. Detta gäller icke blott

beträffande inkomst helt eller delvis av kapital utan även för det fall, att

fråga är uteslutande om arbetsinkomst. Kammarrätten anser sig därför med

fullt fog kunna ifrågasätta, huruvida det kan anses vara rättvist och billigt

eller ens lämpligt att, på sätt de framlagda alternativa förslagen innebära,

ytterligare höja skattebördan för dessa inkomsttagare. Då man, såsom förut

framhållits, för bibehållande av statens skatteintäkt vid den i årets statsverksproposition

beräknade nivån måste, såvitt angår alternativ II, räkna

med en utdebitering av 110 procent utav bottenskattens grundbelopp, skulle,

på sätt kammarrättens undersökningar visa, för skattskyldiga, vilka hava

en inkomst av cirka 15,000 kronor eller mera, en mycket kännbar ökning

av skattetrycket bliva följden av ett godkännande utav nämnda alternativ.

Och enahanda torde med all säkerhet kunna antagas bliva förhållandet, därest

något av de andra alternativen godtages, även om kammarrätten icke är i

tillfälle att med siffror giva belägg härför.

Såsom skäl till en ytterligare förskjutning av skattebördan från lägre till

högre inkomsttagare har, enligt vad förut erinrats, i promemorian åberopats

konsumtionsbeskattningens samt den kommunala beskattningens ökning.

Kammarrätten är icke i tillfälle att bedöma, i vilken mån konsumtionsbeskattningen

under senare tid ökats, men anser sig böra påpeka, att vid prome
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

83

morian såsom bilaga fogad redogörelse angående skattetrycket i Sverige och

utlandet synes giva vid handen, att den indirekta beskattningen hos oss är

relativt låg i förhållande till de flesta andra länder och att det är endast

skatterna å sprit, tobak och öl eller således konsumtionsvaror med viss lyxbetoning,

vilka hava någon nämnvärd betydelse för skattetrycket här i

landet. Vad beträffar skälet att den kommunala beskattningen på de flesta

orter i riket ökats och att denna ökning särskilt hårt drabbar de mindre

inkomsttagarna må allenast erinras örn de understöd åt särskilt skattetyngda

kommuner, som i skatteutjämningssyfte lämnas dem av staten. I händelse

av behov synes ett fortgående på denna väg med höjda utjämningsbidrag

vara att förorda. Under alla förhållanden torde den omständigheten att det

kommunala skattetrycket i somliga kommuner är relativt sett större å de

lägre inkomsterna än å de högre knappast utgöra tillräckligt skäl att å landets

samtliga skattskyldiga med högre inkomst överflytta en del av den

statliga skattebörda, som nu åvilar de lägre inkomsttagarna.

En av de förutsättningar, som lagts till grund för utarbetandet av de framlagda

alternativa förslagen, har såsom förut nämnts varit, att beskattningen

av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser skulle avvägas så,

att av hela beskattningen 20 å 25 procent komme att belöpa å förmögenhet.

Enligt en i promemorian intagen tabell hava verkställda beräkningar givit

vid handen, att den å förmögenheten belöpande andelen av hela beskattningen,

därest denna ordnas i enlighet med förslagen och under förutsättning

att allenast 100 procent av bottenskattens grundbelopp uttages, skulle utgöra:

vid alternativ I a 21.4, vid alternativ I b 21.1 och vid alternativ II 22.5 procent.

Det är emellertid viii att märka, att härmed ej är sagt, huru för en skattskyldig,

som har inkomst av kapital, skattens fördelning mellan inkomst och

förmögenhet ställer sig. Av de vid promemorian fogade tab. 2 och 3 framgår,

att då hela den taxerade inkomsten utgör kapitalinkomst den del av

1930 års sammanlagda skatter, som belöper å förmögenheten, uppgår till

50 å 61 procent samt att i det fall, då hälften av den taxerade inkomsten

är arbetsinkomst och hälften kapitalinkomst, den på förmögenheten belöpande

delen av samma skatt utgör 30 å 40 procent. Enligt samma tabeller

skulle i motsvarande lall vid tillämpning av de alternativa förslagen den

del av skatten, som belöper å förmögenheten, bliva något mindre än nyss

nämnts; men härvid är att observera vad ovan sagts därom, att för ernående

av samina skattebelopp som det för innevarande år beräknade erfordras uttagande

av den rörliga bottenskatten med förhöjt grundbelopp.

Såsom i promemorian erinrats utgick man, då år 1910 skatt å förmögenhet

infördes i Sverige, från den åskådningen, att s. k. fonderad inkomst kunde

vid tillämpningen av de då föreslagna skatteskalorna för inkomst- och

förmögenhetsskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å

inkomst av arbete beräknats å eli med en tredjedel höjt inkomstbelopp; den

fonderade inkomsten ansågs, med andra ord, kunna och böra beskattas en

tredjedel hårdare än ofonderad inkomst. I enlighet härmed och med utgångspunkt

från fem procents avkastning av förmögenhet såsom den normala

föreslogs i propositionen, att till det taxerade inkomstbeloppet skulle

läggas en tredjedel av förmögenhetens till fem procent beräknade avkastning

eller således en sexliondel av den uppskattade förmögenheten.

Av den sålunda fastslagna principen örn en tredjedels högre beskattning

av kapitalinkomst än av arbetsinkomst återstår numera så gott som intet.

Bortsett från att vid nuvarande låga ränteläge normal avkastning av kapital

är avsevärt lägre än fem procent, har genom höjning av skatteskalorna

samt genom införande av extra inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

skatt å förmögenhet den med omförmälda anordning år 1910 avsedda förmögenhetsbelastningen

högst väsentligt ökats. En jämförelse mellan promemorians

tab. 1 och 2 visar, att för närvarande vid samma inkomstlägen

en skattskyldig, vars hela inkomst härrör från kapital, drabbas av mera -—

och i vissa fall betydligt mera — än dubbelt så hög skatt som den, vilken

uteslutande har arbetsinkomst. Enahanda torde förhållandet bliva enligt

de alternativa förslagen, då utdebiteringen av inkomst- och förmögenhetsskattens

bottenskatt sker med 115 resp. 110 procent av grundbeloppet.

Utan att ingå på de skäl, som ur nationalekonomisk synpunkt tala mot

en alltför hög skattebelastning av förmögenhet, kan kammarrätten icke underlåta

att, i överensstämmelse med den ståndpunkt kammarrätten intagit i

utlåtanden den 9 juli 1932 i anledning av bolagsskatteberedningens betänkande

och den 29 januari 1934 över förslag till förordning om särskild skatt

å förmögenhet, giva uttryck åt de starkaste betänkligheter mot den skärpta

förmögenhetsbeskattning, som enligt förslagen från att hittills hava varit

allenast tillfällig skulle bliva bestående.

Ehuru kammarrätten med hänsyn till vad ovan anförts icke kan tillstyrka,

att något av de alternativa förslagen göres till föremål för proposition

till riksdagen, anser sig kammarrätten böra avgiva yttrande om förslagen

även i de avseenden, vilka icke i det föregående berörts.

Vad då först beträffar de för samtliga alternativen gemensamma förslagen

örn utjämningsskattens upphörande och om inkomst- och förmögenhetsskattens

uppdelning i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda

progressiva, har kammarrätten ingen erinran att göra däremot.

Ej heller beträffande de i alternativ I a och I b föreslagna reduktionsreglerna

i avseende å den särskilda skatten å förmögenhet synes något vara att

erinra. Beträffande den i alternativ II från bolagsskatteberedningens förslag

med viss ändring upptagna reduktionsregeln i fråga om förmögenhetsdelen

vill kammarrätten — som i utlåtandet över beredningens förslag avstyrkt

detsamma i förevarande del — med hänsyn till den nu ifrågasatta

modifikationen i regeln icke vidhålla sitt avstyrkande.

Befolkningskommissionens förslag angående familjebeskattningen

jämte däröver avgivna yttranden.

I den inom departementet utarbetade promemorian har frågan om de

skattefria avdragens infogande i skattesystemet ej berörts. Ett förslag till

revision av avdragsbestämmelserna har nyligen framlagts av befolkning skommissionen.

Innan jag går att fatta ställning till de i departementspromemorian

framlagda förslagen, torde jag få i korthet redogöra för kommissionens

förslag och däröver avgivna utlåtanden.

Befolkningskommissionens den 11 december 1935 dagtecknade betänkande

angående familjebeskattningen innefattar av motiver åtföljt förslag till ändring

i vissa delar av kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt samt förslag till förordning örn skatt för familjehjälp.

Befolkningskommissionen har till uppgift bland annat att överväga sådana

reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala inkomstbeskattningen,

som framstå motiverade ur befolkningspolitiska och familjesociala

synpunkter. Dessa synpunkter tala enligt kommissionens mening för

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ett gynnande inom beskattningen i högre grad än för närvarande är förhållandet

av giftermål och familjebildning.

I betänkandet erinras, hurusom enligt gällande lagstiftning två huvudmoment

ingå i uträknandet av de direkta statliga och kommunala skatterna,

nämligen dels tillämpandet av vissa skattefria inkomstavdrag, väsentligen

s. k. ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vilken åtgärd resulterar

i fastställandet av »det beskattningsbara beloppet» vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, respektive »den beskattningsbara inkomsten»

vid taxeringen till allmän kommunalskatt, och dels tillämpandet å

nämnda belopp, respektive inkomst av skattefoten, vilken för statsskatterna

och den kommunala progressivskatten är progressiv, medan den för den allmänna

kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten är proportionell.

Ortsavdragen åsyfta — anföres vidare i betänkandet — dels att medverka

till åstadkommande av progressivitet i beskattningen, vilket vinnes genom att

de verka såsom det lägsta inkomstskiktet i progressivskatternas skiktskalor

och att de åt de proportionella skatterna förläna degressiv karaktär, dels ock

att möjliggöra viss hänsyn till orternas dyrhet, vilket vinnes genom att avdragen

till sin storlek gjorts beroende av denna orternas olika dyrhet. Emellertid

hava ortsavdragen därjämte en tredje, synnerligen betydelsefull uppgift,

vilken är den som i förevarande sammanhang äger det största intresset.

Genom ortsavdragen åvägabringas en viss skattedifferentiering efter den med

olika familjetyper växlande försörjningsbördan.

Kommissionen framhåller, att olika vägar stå öppna, när det gäller att

åstadkomma skattedifferentiering efter den med barnantalet växande försörjningsbördan.

Skattedifferentieringen kan åvägabringas antingen därigenom,

att det skatteunderlag som framkommer genom beräknandet av det

beskattningsbara beloppet eller den beskattningsbara inkomsten göres beroende

av barnantalet, eller därigenom att själva den utgående skatten göres

direkt beroende av barnantalet. I båda fallen kan väljas mellan metoden

att bevilja familjer med barn avdrag från inkomsten, respektive skatten,

större ju större barnantalet är, eller att göra tillägg till inkomsten, respektive

skatten, större ju mindre barnantalet är. Möjligt är ock att genomföra

skattedifferentieringen genom kombination av olika metoder.

Det av kommissionen framlagda förslaget innebär i korthet följande.

Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i

systemet av skattefria ortsavdrag beträffande såväl kommunalbeskattningen

som statsbeskattningen. Det har ansetts, att avdragen skola

så regleras, att genom dem åstadkommes en av sociala och befolkningspolitiska

skäl betingad starkare differentiering av beskattningen än för närvarande

med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden. Detta vinnes i första

hand genom höjning av familjeavdragen, som atnjutas för hustru och

för minderåriga barn, därvid avdragsbeloppen så utmätas, att familjer med

flera än två barn särskilt gynnas. Ytterligare skärpning av differentieringen

mellan å ena sidan de ensamstående skattskyldiga och å andra sidan familjerna

åstadkommes genom grundavdragens sänkning, vilken åtgärd pakallas

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

för att beskattningsunderlaget skall oaktat höjningen av familjeavdragen

bibehållas oförändrat. Från dessa utgångspunkter förordas, att avdragen enligt

kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro endast

hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattningen.

Den s. k. bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.

Kommissionens förslag i nu berörda del innebär, närmare bestämt, att i

de olika ortsgrupperna grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget

för vartdera av de två första barnen bliva inbördes lika stora,

medan familjeavdraget för varje följande barn blir dubbelt så stort som de

övriga avdragen. Tillika föreslås viss jämkning av avdragen för de lägsta

av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag.

I samband därmed föreslås, att den för åtnjutande av avdrag för barn

gällande gränsen för barnets ålder av 16 år höjes till 18 år.

Då kommissionen vid framläggandet av sina förslag rörande de skattefria

avdragens storlek icke åsyftat förändring av beskattningsunderlagets storlek,

har detta motiverats med nödvändigheten av att beakta det finansiella läget

i rikets många små kommuner samt önskvärdheten av att skattebördans fördelning

mellan inkomstklasserna bleve i stort sett oförändrad. Till förmån

för en dylik lösning talade jämväl åtskilliga praktiska hänsyn, bland vilka

kunde nämnas svårigheterna att överskåda de verkningar i fråga om skattefördelningen,

som en annan lösning skulle medföra.

Verkningarna av förslaget, särskilt för kommunernas del, lia belysts genom

en statistisk undersökning, som omfattat ett antal kommuner och kommundelar

i samtliga ortsgrupper. Enligt redogörelsen för undersökningen kan som

allmänt resultat sägas, att i de undersökta kommunerna inverkan på beskattningsunderlaget

skulle bliva sådan, att detta vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen bleve i genomsnitt väsentligen oförändrat, dock

med någon ökning i första ortsgruppen och en obetydlig minskning i de

övriga.

Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att en

särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, skall uttagas med

det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter, avsedda

att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytterligare

skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena.

Denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp av

skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall åtnjutas

med en tredjedel av skattens belopp av den, som är gift, och likaledes

nied en tredjedel av skattebeloppet för varje barn. Makar med två eller flera

barn bliva sålunda helt fria från skatten.

Fulla beloppet av skatten för familjehjälp skall enligt förslaget utgå med

lägst 10 kronor, och därutöver med belopp, bestämt på grundval av det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt en

progressiv skiktskala med procenttalet 4 i högsta skiktet; dock att skattens

fulla belopp icke må överstiga 9,000 kronor. Kommissionen har ansett sig

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljoner

kronor.

I fråga om motiveringen för denna särskilda skatt anför kommissionen

bl. a. att det läge i sakens natur, att den genom fasta avdrag möjliggjorda

skattedifferentieringen bleve relativt sett störst i de lägre inkomstskikten.

Ville man med minsta rubbning av skattesystemets allmänna anordning i vårt

land nå en med inkomsten stigande skattedifferentiering efter familjeförhållandena,

syntes den närmast till hands liggande utvägen vara att införa med

såväl familjeförhållandena som inkomsterna varierande skattetillägg. Formellt

skulle dessa skattetillägg givas karaktär av en särskild statsskatt, men

i verkligheten borde skatten ses såsom en utbruten del av den allmänna beskattningen.

Med hänsyn till sina verkningar i avseende å skattedifferentieringen

borde den icke bedömas annat än i sammanhang med de föreslagna

jämkningarna av ortsavdragen.

Slutligen har befolkningskommissionen till behandling upptagit frågan örn

beskattningen av äkta makar. Anledning saknas att här närmare

ingå på denna del av kommissionens framställning.

över befolkningskommissionens betänkande angående familjebeskattningen

ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksråkenskapsverket,

socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i samtliga län.

I fråga örn de principiella utgångspunkterna för kommissionens

förslag lia de hörda myndigheterna i allmänhet uttalat sin anslutning

till kommissionens uppfattning, att den nuvarande differentieringen av beskattningen

med hänsyn till familjeförhållandena icke är tillräckligt omfattande

och att åtgärder med det snaraste böra vidtagas i syfte att åstadkomma

en efter skatteförmågan rättvisare avvägning av skattebördan.

Vad angår den av kommissionen valda metoden att åstadkomma den eftersträvade

skattedifferentieringen har i yttrandena stor enighet rått därom, att

den önskade förskjutningen i första hand bör åvägabringas genom en o mreglering

av de skattefria avdragen. Kommissionens i sådan

riktning framlagda förslag har allmänt i princip tillstyrkts. I fråga om

avdragens storlek ha dock olika meningar framträtt, särskilt beträffande avdraget

för det tredje och följande barnen samt rörande den av kommissionen

föreslagna sänkningen av grundavdraget. I sistnämnda avseende har bl. a.

erinrats, att förslagets genomförande skulle rubba den ursprungliga principen

örn att avdraget skulle anses motsvara det s. k. existensminimum (eller beträffande

kommunalskatten hälften därav). Mot bibehållande av bankningssystemet

lia från flera båll rests invändningar.

Mot den av kommissionen antagna förutsättningen, att de ändrade principerna

rörande avdragen icke finge nämnvärt påverka skatteunderlaget, ha

invändningar i allmänhet icke framställts. Flera länsstyrelser ha emellertid

påpekat, att även örn skatteunderlaget efter reformens genomförande

skulle bliva på papperet oförändrat, skatteökning dock kunde väntas uppkomma,

enär de ogifta skattskyldiga, vilkas andel i skattebördan skulle kom
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ma att ökas, ofta tillhörde de kategorier, för vilka skatten måste avkortas.

Två länsstyrelser ha företagit undersökningar rörande reformens inverkan

i några kommuner inom respektive län, varav framgått, att skatteunderlaget

skulle i vissa fall minskas i något högre grad än enligt av kommissionen åberopade

beräkningar. Enligt statskontorets mening hade det varit önskvärt, att

ytterligare utredning — utöver de företagna stickprovsundersökningarna —

föregått förslagets framläggande.

Förslaget om skatt för familje hjälp har oreserverat tillstyrkts

endast av tre länsstyrelser, varjämte ytterligare tre länsstyrelser principiellt

godtagit skatteformen men framställt mer eller mindre vittgående erinringar

mot förslagets utformning. Sex länsstyrelser ha uttalat starka betänkligheter

mot förslaget i denna del utan att göra direkt uttalande för eller mot

detsamma. Kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen,

Överståthållarämbetet samt tolv länsstyrelser avstyrka mer eller

mindre uttryckligt förslaget. Av de skäl, som framförts för avstyrkande, må

nämnas följande. Den förutsatta sammankopplingen av utgiftsanslag och

inkomsttitel överensstämde icke med rationella budgetprinciper. De utgifter,

varom här vore fråga och vilka till stor del ännu icke närmare utretts,

borde finansieras såsom varje annat berättigat statligt ändamål. Verkningarna

av de föreslagna ändrade principerna i fråga om avdragen borde avvaktas.

Skatten skulle för den allmänna opinionen komma att framstå såsom

en mot vissa kategorier skattskyldiga riktad straffskatt på deras ofta

oförvållade ogifta stånd eller barnlöshet.

I vissa yttranden lia framförts yrkanden om uppskov med frågan

örn familjebeskattningen i avvaktan på- slutförande av de pågående

utredningarna rörande statsbeskattningen och den kommunala beskattningen.

Departementschefen.

Den statliga beskattningen har under de gångna krisåren blivit icke obetydligt

stegrad. Förut gällande skattesatser ha blivit höjda, men även nya

skatter ha tillkommit. Då dessa höjningar företagits i tre skilda omgångar

åren 1932—1934 och alltså icke i ett sammanhang utan under det omedelbara

tvånget att skaffa täckning för det närmaste budgetårets utgifter, är det

naturligt, om avvägningen mellan olika skatter eller formen för deras uttagande

icke i alla avseenden blivit sådan, som vid ett senare övervägande kan

synas önskvärd. Detta har icke heller vid de olika beslutens fattande blivit

förbisett. Den provisoriska karaktären hos höjningen av finanstullarna år

1932 markerades genom formen av tilläggstullar, och såväl den extra inkomstskatten

år 1932 som den särskilda förmögenhetsskatten år 1934 betecknades

uttryckligen såsom tillfälliga. Även om häri från många håll

främst inlades förhoppningen, att en gynnsam vändning i konjunkturläget

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

89

skulle göra de nya eller höjda skattesatserna överflödiga, torde man icke lia

förbisett behovet av att oberoende av ändringar i det statsfinansiella läget

ta upp till övervägande såväl frågan om skattebördans fördelning som

möjligheten att på vissa punkter åstadkomma förenkling i formerna för beskattningen.

Sistnämnda önskemål har särskilt framträtt i fråga om skatterna

på inkomst och förmögenhet, vilkas antal under krisåren ökats från två

till fyra. I finansplanen för budgetåret 1935/1936 framhölls det önskvärda

i en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, och

i anslutning härtill gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag ett uttalande

om angelägenheten av att förslag, grundade på en sådan översyn, kunde

föreläggas redan 1936 års riksdag.

1 de av riksdagen gjorda uttalandena förutsättes icke, att de under krisåren

tillkomna båda skatterna helt enkelt skulle bortfalla. Vad beträffar den

särskilda förmögenhetsskatten föreslogo visserligen två reservanter inom

bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag ett uttalande av innebörd,

att nämnda skatt icke i samma form borde återkomma ett följande år. Men

detta uttalande, som vann majoritet i första kammaren, avslogs av den andra

och hade sålunda förfallit. Den översyn, varom 1935 års bevillningsutskott

talar, anges också uttryckligen lia till syfte »att ersätta de nuvarande olika

skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system».

I detta yttrande nämnas icke uttryckligen vilka olika skatteformer som

åsyftas. Enligt min mening bör omläggningen omfatta icke endast den ordinarie

inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

samt den särskilda förmögenhetsskatten utan även den s. k. utjämningsskatten.

Denna sistnämnda har icke spelat någon framträdande roll

vid meningsbytena örn en skatteförenkling och har i viss mån ansetts intaga

en särställning, eftersom avkastningen är reserverad för en särskild utgift,

nämligen utjämningen av skattetrycket mellan kommunerna. Men fördelarna

av en specialbudget för detta ändamål lia alltid kunnat förefalla tvivelaktiga,

och skäl för dess bibehållande synas icke längre föreligga, då skattens avkastning

trots den vid 1934 års riksdag beslutade fördubblingen av grundbeloppet

icke på långt när räcker till för att täcka behovet av skatteutjämningsmedel.

Vad beträffar frågan örn mantalspenningarna, vilken likaledes

berörts i departementspromemorian, ansluter jag mig till den där uttalade

uppfattningen, att denna personella skatt i samband med nu ifrågavarande

översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bör försvinna ur skattesystemet

men att sambandet mellan denna skatt och övriga personella avgifter

är sådant, att en fristående lösning redan vid årets riksdag icke är lämplig.

Därest förslag om de personella skatternas avskaffande efter ytterligare

utredning kan föreläggas nästa års riksdag, synes emellertid förändringen

ändock möjlig att genomföra vid debiteringen år 1937 eller således samtidigt

med den första tillämpningen av det nya skattesystemet i övrigt.

Då sålunda vid 1935 års riksdag enighet var rådande därom, alt en förenk
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

ling av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen snarast möjligt borde komma

till stånd, kunde det synas överflödigt alt här ytterligare motivera, att förslag

i denna riktning nu framläggas. Emellertid ha omständigheter inträffat, som

åtminstone i någon mån kunna anses ha rubbat förutsättningarna för en tidigare

intagen ståndpunkt och därför i alla händelser här torde böra omnämnas.

Den första av dessa omständigheter är upptagandet av hela kommunalskattefrågan

till förnyad omprövning. Den andra är befolkningskommissionens

förslag örn ändrade grunder för bestämmande av de skattefria

avdragen och örn differentiering på annat sätt av inkomstbeskattningen efter

försörjningsskyldighet.

Såsom framgår av den förut ''lämnade redogörelsen, lia över befolkningskommissionens

skatteförslag yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter,

och frågorna synas vara färdiga att preliminärt upptagas till Kungl.

Maj:ts prövning. Vad då först angår förslaget örn sådan ändring av grunderna

för de skattefria grund- och familjeavdragen, att avdragen för hustru

och barn höjas, medan ortsavdraget för ensam person till gengäld minskas,

har denna tanke mötts av ett ganska allmänt gillande. Samtidigt har emellertid

från flera håll anförts, att följderna för det kommunala skatteunderlaget

svårligen med nu tillgängligt material kunde överblickas, och att omedelbart

beslut i den förordade riktningen därför icke syntes tillrådligt. Såväl denna

sistnämnda omständighet som det faktum, att hela kommunalskattefrågan befinner

sig under skyndsam utredning, synes mig göra det olämpligt att nu

föreslå en omedelbar ändring av de för den kommunala beskattningen gällande

avdragen. Men då avdragen vid den statliga beskattningen bundits i

visst förhållande till avdragen vid kommunalskatten och då den ifrågasatta

ändringen vid den statliga inkomstskatten spelar en långt mindre roll för

den åsyftade skattelättnaden åt familjeförsörjare, torde tillräckliga skäl icke

finnas för att nu upptaga frågan till avgörande enbart för statsbeskattningeiis

del. Även på denna väg ställes man alltså inför frågan, i vad mån den pågående

utredningen av kommunalskattefrågan gör det önskvärt att uppskjuta

beslut örn ändringar i den statliga beskattningen. Sambandet mellan

de båda frågorna ligger främst däri, att en överflyttning av kommunala uppgifter

eller åtminstone av kostnaderna för kommunala uppgifter till staten

i syfte att lätta den kommunala beskattningen förutsätter en motsvarande ökning

i statsskatterna och då rimligtvis — eftersom den kommunala beskattningen

väsentligen är en inkomstbeskattning —- en ökning av den statliga inkomstskatten.

Det är min livliga förhoppning, att kommunalskatteberedningens

arbete snarast möjligt skall leda till praktiska resultat, men ingen, som

känner svårigheterna i de här upptagna problemen, kan underlåta att räkna

med möjligheten, att en sammankoppling av kommunalskattefrågan med frågan

örn en förenkling av inkomstskatterna till staten kan leda till ett långvarigt

uppskov med åtgärder i sistnämnda syfte. En sådan direkt sammankoppling

synes icke heller ur den här betydelsefulla synpunkten vara behövlig, örn

man nämligen vid utformandet av den statliga inkomstbeskattningen tar hän
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

91

syn till behovet av rörlighet lios skatteskalorna och sålunda öppnar möjlighet

för en överflyttning från kommunalskatt till statsskatt av icke alltför obetydliga

belopp. Det bör kanske till sist erinras om att riksdagsskrivelsen med

anhållan örn förslag till inkomstskatternas förenkling beslutades efter det att

samma riksdag hemställt om en ny utredning av kommunalskattefrågan. 1935

års riksdag tänkte sig sålunda icke någon sammankoppling mellan de båda

skattefrågorna.

Vad därefter beträffar befolkningskommissionens förslag om en särskild

skatt för familjehjälp, vid vilken en så stark differentiering av avdragen skulle

äga rum, att redan en familj med två barn bleve fri från sådan skatt, upprullas

därigenom lika viktiga som svårlösta frågor. Härom vittna också de

stridiga meningar som i utlåtanden över detta förslag framkommit. För egen

del är jag endast beredd att uttala å ena sidan min principiella anslutning till

den bakom förslaget liggande uppfattningen, att en starkare differentiering

mellan skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikter

i övrigt är önskvärd, men å andra sidan mina tvivel på att den av kommissionen

anvisade formen är den lämpliga. Frågan kräver ytterligare övervägande,

innan den kan anses mogen för lösning. Detta utgör emellertid

enligt min mening intet tillräckligt skäl för ett uppskov med förenklingen av

den statliga inkomstbeskattningen. Jag förutsätter nämligen att lösningen

icke lämpligen kan sökas i en fristående skatt av den art kommissionen föreslagit,

och väntar sålunda icke, att den fortsatta behandlingen av frågan skall

leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen. Såväl differentieringen

med hänsyn till försörjningsplikt som den åsyftade inkomstökningen

torde kunna vinnas inom ramen av förut givna skatteskalor, om nämligen

dessa medgiva ett tillräckligt mått av rörlighet.

Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att redan nu ett förslag till omläggning

och förenkling av vår statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattning

förelägges riksdagen.

De frågor som härvid äro att lösa kunde synas vara av rent teknisk natur,

men de lia knappast från något håll så uppfattats. Detta hänger uppenbarligen

samman med att de under krisåren tillkomna skatterna på inkomst och

förmögenhet inneburit och avsett att innebära en viss förskjutning av det relativa

skattetrycket från mindre till större inkomsttagare och från inkomst

till förmögenhet, örn man nämligen som utgångspunkt tar skattefördelningen

vid den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten. En teknisk omläggning

kan sålunda icke företagas, utan att samtidigt ett avgörande träffas

i de tvistiga frågorna örn skattetryckets fördelning. Örn man utgår ifrån att

den samlade inkomstsumman från skatt på inkomst och förmögenhet icke

vid nuvarande utgiftsnivå får undergå en minskning, vilken skulle innebära

ökade krav på andra skattekällor, kommer frågan tydligen att gälla en avvägning

av skattetrycket mellan inkomsttagare och förmögenhetsägare inbördes,

varvid en lättnad i beskattningen på ett håll måste motsvaras av ökning på

ett annat. Man har sålunda i detta hänseende att antingen i stort sett godtaga

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

den under krisen uppkomna fördelningen såsom för närvarande lämplig eller

att företaga en ny avvägning, vare sig denna sedan anses böra gå i riktning

mot att återställa den inom den ordinarie inkomstskatten rådande fördelningen

eller i riktning mot en ytterligare lättnad för mindre inkomsttagare

och förmögenhetsägare. Det förslag, som nu framlägges, söker i någon mån

ge uttryck för sistnämnda strävan. Till skälen härför skall jag återkomma,

sedan först en motivering lämnats för den form, vari skatteomläggningen ansetts

böra verkställas.

Något uppslag rörande formen för omläggningen utöver de i den remitterade

promemorian upptagna alternativen har icke framkommit. Gemensam

för dessa alternativ är uppdelningen av en kombinerad inkomst- och

förmögenhetsskatt i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Denna

anordning har av de hörda myndigheterna allmänt förordats. Den undanröjer

tydligen i viss mån det hinder för skattens rörlighet uppåt, som ligger i

relativt höga skatteprocenter för de större inkomsterna. Å andra sidan får

icke förbises, att ju mera bottenskatten närmar sig till en rent proportionell

skatt, desto mindre rörlig blir den på grund av svårigheten att starkt höja

skatteprocenten för den lägre delen av inkomstskalan. I valet mellan de båda

i promemorian upptagna huvudalternativen har det alldeles övervägande flertalet

av de hörda myndigheterna föredragit alternativ II, alltså en enda kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt. Endast Överståthållarämbetet och

fyra länsstyrelser lia givit företräde åt alternativ I, där en mindre förmögenhetsdel

inarbetad i den kombinerade skatten utfylles av en fristående förmögenhetsskatt.

Då alternativ II förordas, sker det nästan genomgående av

två skäl. Den kombinerade skatten anknyter till den i Sverige hävdvunna

formen för förmögenhetsbeskattning, och den är ur taxeringssynpunkt enklare.

De som uttalat en avvikande mening hänvisa till önskvärdheten att såvitt

möjligt hålla isär beskattningen av inkomst och av förmögenhet för att därigenom

åstadkomma en riktigare avvägning särskilt av förmögenhetsskatten.

Det förefaller, som om den större enkelheten vid taxeringsarbetet icke bör

fälla avgörandet, då mera vägande synpunkter peka i annan riktning. Det

kan icke förnekas, att en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med

relativt betydande förmögenhetsdel har att uppvisa åtskilliga svagheter, vilka

väl utgöra förklaringen till att denna beskattningsform icke synes vara

representerad utanför vårt lands gränser. Det kan sålunda vara svårt att

forma den progressiva skatteskalan på det sätt, som eljest kunde synas

lämpligt, då i det beskattningsbara beloppet ingå växlande och stundom betydande

fiktiva inkomstbelopp. Under vissa omständigheter kan man häri

stöta på ett verkligt eller åtminstone förment hinder för skattens rörlighet.

Lika stora förmögenheter bli uppenbarligen beskattade högst olika, beroende

på storleken av förmögenhetsägarens inkomst. I och för sig behöver detta

icke vara oförenligt med rättvisa i beskattningen, men resultatet synes vara

väl slumpartat. Någon verklig avvägning av förmögenhetsskatten efter en

såsom riktig betraktad norm äger icke rum.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

93

Särskilt tungt synas de nu anförda skälen väga, om man anser det önskvärt

att starkare markera skillnaden mellan beskattningen av större och

mindre förmögenheter. Ett försök till sådan differentiering har gjorts i alternativ

II genom att bestämma förmögenhetsdelen till Voo, då förmögenheten

icke överstiger 180,000 kronor, men till 1/i0 för det överskjutande beloppet.

Ville man emellertid vid detta alternativ ytterligare lätta för de mindre

och minsta besparingarna, finge man utforma en hel skala av förmögenhetsdelar,

vilket skulle göra det svårt för att icke säga omöjligt att bibehålla

deklarantens skyldighet att införa förmögenhetsdelen.

Svårigheterna lösas, örn man i den eljest rena inkomstskatten infogar en

mycket liten förmögenhetsdel, som synes riktig för de mindre förmögenheterna,

alltså alla upp till viss gräns, varefter de överskjutande förmögenhetsbeloppen

beskattas genom en fristående, graderad förmögenhetsskatt. Det

är denna metod, som kommit till uttryck i alternativ I och då särskilt I a.

Då jag sålunda stannat vid att förorda alternativ I a, synes det mig angeläget

att framhålla, att detta spörsmål om förmögenhetsbeskattningens

form på intet sätt är avgörande för denna beskattnings storlek. Den fristående

förmögenhetsbeskattningen kan i sin helhet och i sina särskilda delar

vara lindrig och den kombinerade kan vara hard, likaväl som omvänt. Såsom

av promemorian framgår, skulle dess alternativ II innebära en något

kraftigare belastning av förmögenhet än dess alternativ I a. Vidare synes

det finnas anledning att påpeka, att här avhandlade olika metoder

för förmögenhetsbeskattningen ingenting lia att göra med någon skillnad

mellan beskattningen av kapital och av kapitalets avkastning. Enligt

båda metoderna beskattas förmögenheten direkt oberoende av dess avkastning.

Detta har i viss mån beslöjats genom den motivering, som brukat lämnas

för den tillagda Vs o av förmögenheten, att nämligen förmögenhetsinkomst

ansetts kunna bära Vs mera belastning än annan inkomst. Men skattens

natur framgår klart, då förmögenheten icke ger avkastning. Ägaren av

600,000 kronor lägger 10,000 kronor till sin i övrigt deklarerade inkomst,

även örn denna förmögenhet under året icke berett honom någon inkomst.

Vare sig förmögenhetsskatten göres fristående eller kombinerad, finnas skäl

för en reduktion av skattskyldigheten, då förmögenhetens avkastning sjunker

och då inkomsten i övrigt är relativt liten. Jag förordar därför, att en

reduktionsregel, som ger lättnad väsentligen utöver den vid nuvarande förmögenhetsskatt

möjliga, upptages i den nu föreslagna skatten.

I den avvägning av skattetrycket, som skett i de föreslagna skatteskalorna

vid alternativ I a, har jag funnit anledning till vissa modifikationer.

Den viktigaste förändringen är att övergången mellan den allmänna inkomst-

och förmögenhetsskattens fasta och dess rörliga del föreslås förskjuten

nedåt, i det att botlenskattens högsta skiktprocent bestämts till 7 i stället

för till 10 procent. Enligt det remitterade förslaget skulle den högsta skiktprocenten

tillämpas för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger

10,000 kronor. Den av mig förordade lägre skiktprocenten skulle tilllämpas

å den del som överstiger 6,000 kronor. Genom denna förskjutning

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

vinnes, att den del av det direkta skattetrycket å större inkomster, som varierar

med den tillämpade uttagningsprocenten, blir av ungefär samma storlek

som enligt nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattning. En konsekvens

av förändringen är, att skatteskalans elasticitet i de högre inkomstlägena

ökas. Däremot svarar en minskning av elasticiteten i de lägsta inkomstlägena.

Örn en höjning av familjeavdragen kommer till stånd, är denna

förändring ägnad att öka skattens elasticitet.

I samband med förskjutningen av förhållandet mellan den rörliga och den

fasta delen av inkomst- och förmögenhetsskatten förordar jag en justering

uppåt av de procenttal, varmed bottenskatt utgår i de lägsta inkomstskikten.

Därigenom uppnås ungefärlig överensstämmelse med de i promemorian föreslagna

skattesatserna uttagna efter det högre procenttal som vid alternativ

I a är behövligt, för att den sammanlagda skatteintäkten skall motsvara

vad som vid nu gällande skattesystem er hålles med en ultagningsprocent

av 150 för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Efter denna

justering ger bottenskatten vid grundbeloppet, tillsammans med tilläggsskatten

i dess av mig i det följande föreslagna modifierade form och med

den fasta förmögenhetsskatten enligt alternativ I a, tillämpad på det beräknade

skatteunderlaget för 1936 års debiteringar, en sammanlagd inkomst på

139.6 miljoner kronor, eller approximativt lika mycket som i årets statsverksproposition

beräknats för nästkommande budgetår i direkt statlig skatt belöpa

å fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser).

Jag förordar sålunda, att den lägsta skiktprocenten bestämmes till 372 procent

eller jämnt hälften av den högsta, för större delen av inkomstskalan gällande

skiktsatsen å 7 procent.

Slutligen finner jag mig, med stöd av undersökningarna av det samlade

skattetrycket, böra föreslå även en mindre justering av skalan för tilläggsskatten,

avsedd att bereda de högsta inkomstklasserna en viss skattelindring

i jämförelse med vad som föreslagits i promemorian. Denna förändring

torde i första rummet komma kapitalinkomsterna till godo; jämförd med

promemorians alternativ II är alltså den av mig förordade beskattningen

ännu något gynnsammare för förmögenhetsinnehavare än promemorians alternativ

I a. Lättnaden ernås genom en oväsentlig skärpning av skattetrycket

i de inkomstlägen, som enligt utförda undersökningar relativt sett i

viss mån gynnats genom skatternas utveckling under senare år. Att jag förordar

att tilläggsskatt skall utgå redan för den del av det beskattningsbara

beloppet som överstiger 8,000 kronor — i stället för, såsom i promemorian

föreslagits, 12,000 kronor — sammanhänger till någon del med senast berörda

förhållande men är väsentligen att betrakta som en konsekvens av den

föreslagna sänkningen av den övre gränsen för bottenskatten.

Den föreslagna beskattningens huvuddrag skulle alltså bli följande. Vid

bottenskatten göres avvägningen så, att skatteskalan börjar med 3 72 procent

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 2,000 kronor,

och stiger till 7 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

95

Uen fasta tilläggsskatten börjar vid beskattningsbara belopp över 8,000 kronor

och stiger från 4 procent för skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 21

procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000

kronor. Den förmögenhetsdel, som inlägges i denna skatt, begränsas till Vzoo.

En fristående förmögenhetsskatt uttages sedan för belopp överstigande 20,000

kronor med 1 promille mellan 20,000 och 50,000 kronor och därefter med en

stigande skala, som slutar med 0 promille för belopp över en miljon kronor;

lill följd av de föreslagna reduktionsreglerna kommer skattefrihetsgränsen

vid ren kapitalinkomst att i ej ringa grad förskjutas uppåt. Beräkningar av

skattetrycket vid den av mig förordade utformningen av den statliga inkomstoch

förmögenhetsbeskattningen lia sammanställts i en inom departementet

upprättad promemoria, som torde få bifogas detta protokoll (bilaga D).

De sålunda angivna siffrorna för skatteskalornas ytterpunkter ge en viss

föreställning örn den fördelning av skattetrycket som eftersträvats inom den

uppdragna tekniska ramen. Det är denna fördelning som blivit föremål för

kritik i åtskilliga avgivna yttranden och som föranlett, att såväl kammarrätten

som några länsstyrelser ansett sig icke kunna tillstyrka, att något av

de i promemorian upptagna alternativen lägges till grund för proposition

lill riksdagen. Invändningarna knytas i stort sett till tre olika synpunkter.

Man finner det till en början oriktigt, att en skattefördelning, uppkommen

under krisåren genom skatter, som uttryckligen förklarats vara tillfälliga,

tages till utgångspunkt för en mera permanent avvägning av skattetrycket.

Men oberoende av detta förhållande finner man icke tillräckliga skäl anförda

för rättvisan eller billigheten i denna avvägning. 1 detta hänseende

åberopas såsom normgivande den skattefördelning som åstadkoms vid införandet

av vår gällande ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt. Och

slutligen framhållas de faror för kapitalbildningen och därigenom för näringslivet

överhuvud, som anses medfölja en hög beskattning av förmögenhet

och av större inkomster. Då dessa invändningar torde vara desamma som

vid ärendets fortsatta behandling äro att förvänta, ber jag att här få något

mera ingående upptaga dem till granskning. Detta har icke skett i den remitterade

promemorian, då en argumentering, som icke kan hållas fri från

politiska omdömen och som alltså i viss utsträckning måste präglas av en

bestämd social och ekonomisk uppfattning, icke ansetts lia sin plats i en väsentligen

för lagteknisk och förvaltningsmässig granskning till myndigheterna

ställd remiss.

Vad då först beträffar synpunkten, att de under krisåren tillkomna skattehöjningarna

till sin natur varit tillfälliga och därför icke nu kunna få inarbetas

i ett mera permanent system, måste man hålla i minnet att dessa

skattehöjningar kallats för och ansetts för tillfälliga, därför att behovet av

ökade inkomster ansetts vara tillfälligt och med den ekonomiska krisen övergående.

I den mån det statslinansiella läget nu kan överblickas, är det

uppenbart, att denna förutsättning icke längre svarar mot verkligheten.

Skattehöjningarna under krisåren kunna, på det sätt förut omtalats, beräknas

bidraga till nästa budgetårs inkomster med ett belopp av i runt tal 150

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

miljoner kronor. Av de statsinkomster som under innevarande budgetår härröra

från nämnda skattehöjningar ha endast 20 miljoner kronor —• i sänkt

ordinarie inkomstskatt — kunnat undvaras för nästkommande budgetår, och

såsom i årets finansplan närmare utredes, tala de starkaste skälen för att

under de kommande åren skattehöjningar kunna undvikas endast genom en

utveckling av det ekonomiska läget, mera gynnsam än man rimligen vågar

förutsätta. Under sådana omständigheter kan en omläggning av inkomstoch

förmögenhetsbeskattningen icke företagas genom att låta någon av de nu

utgående skatterna och av dem härflytande inkomster utan vidare försvinna.

Såsom jag redan förut framhållit kan man därför icke undgå att med utgångspunkt

från det behövliga skattebeloppet överväga frågan om skattetryckets

rimliga avvägning. Örn man därvid stannar vid en fördelning, som svarar

mot den under krisåren uppkomna, kan denna följaktligen icke avböjas

genom en hänvisning till att vissa av krisårens skattehöjningar betecknats

såsom tillfälliga eller med åberopande av att man icke bör utnyttja en inom

de högre inkomst- och förmögenhetsskikten föreliggande skattekraft, som

kan behöva reserveras för mera bekymmersamma tillfällen. Å andra sidan

är det tydligt, att den under krisåren uppkomna fördelningen icke kan göra

anspråk på någon särskild grad av okränkbarhet.

Någon allmänt gillad norm för bedömande av rättvisa och billighet i beskattningen

torde tyvärr icke kunna formuleras. Även om relativ enighet

skulle råda om principen att den samlade beskattningen bör vara progressiv,

d. v. s. ta i anspråk en större del av inkomsten ju högre upp denna ligger,

finnes inom denna princip en så bred marginal för olika meningar, att den

icke räcker till att slita tvisten om en avvägning i detalj av skattetryckets

fördelning mellan olika stora inkomster. Det är därför naturligt, att meningsbytet

gärna anknytes till frågan, huru stor förskjutning som ägt rum

från ett förut existerande skattetryck. Örn detta varit rådande under en icke

alltför kort tidsperiod, uppfattas det lättare som normalt. I fråga om den

före krisen gällande fördelningen hänvisas gärna till den sakkunnigutredning,

som låg till grund för 1919 års reform av inkomstbeskattningen. Så

har även skett i flera av de nu avgivna yttrandena. Föreställningen att

1919 års avvägning måste vara i särskild grad normgivande, synes emellertid

bygga på ett förbiseende av ett par betydelsefulla omständigheter. Förhållandena

på det budgetära området voro åren 1918 och 1919 av en synnerligen

onormal karaktär. Avstängningen av importen hade bragt ned tullinkomsterna

till ett minimum och bristen på råvaror för sprittillverkning

hade för rusdrycksmedlens del lett till samma resultat, överhuvud taget

utgjordes statsinkomsterna endast till en ganska liten del av konsumtionsskatter,

medan skatterna på inkomst och förmögenhet betraktades såsom

statens utan jämförelse viktigaste inkomstkällor. En avvägning av inkomstbeskattningen

i en situation, då konsumtionsbeskattningen med dess tryck

på de mindre inkomsttagarna blivit starkt reducerad, har helt naturligt en

tendens att mindre starkt markera inkomstbeskattningens progressivitet, än

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

97

fallet måste bli under nuvarande förhållanden, då över två tredjedelar av

skatteinkomsterna flyta in konsumtionsskattevägen.

Men till denna synpunkt, som måste tagas i betraktande vid bedömande

av 1919 års avvägning, måste fogas ytterligare en betydelsefull erinran. Såsom

framgår av redogörelsen för tillkomsten av 1919 års förslag, hade de då

tillkallade sakkunniga en mycket klar föreställning örn den roll penningvärdets

höjd eller levnadskostnadernas höjd måste spela vid utformningen av

en graderad skatteskala. Vid en höjning av prisnivån kräves en skala som

i relativt högre grad belastar större inkomster, örn den gjorda avvägningen

av skattebördan mellan olika stora inkomster skall bevaras. Och 1919 års

sakkunniga utgingo vid sin avvägning från en antagen prisnivå, som närmast

motsvarade den strax före världskriget rådande. Då prisnivån nu, liksom

under de senast förflutna krisåren, ligger väsentligt över den sålunda antagna,

har det icke inneburit något brott mot 1919 års principer för avvägning av

skattetrycket, då skattesatserna för större inkomster blivit höjda.

I vilken utsträckning det samlade skattetrycket förskjutit sig under krisåren,

har redan förut -— sid. 29 — blivit i någon mån belyst. För arbetsinkomsternas

del synas de företagna höjningarna av konsumtionsbeskattningen

i största utsträckning ha utjämnat verkningarna av den skärpta inkomstbeskattningen.

Först vid inkomster över 20,000 kronor har skattestegringen

blivit starkare markerad än vid de små inkomsterna.

Vid sidan av dessa fakta rörande försiggångna förskjutningar synes det

emellertid ofrånkomligt att också fästa uppmärksamheten vid den sammanlagda

skattebelastningen på de mindre inkomsterna och den relativt svaga

progressionen ett gott stycke upp i de högre inkomstskikten. Såsom redan

förut blivit nämnt rör man sig här på ett område, där frånvaron av allmänt

godtagna normer för rättvisa eller billighet begränsar diskussionen till uttalande

av omdömen, vilka icke kunna göra anspråk på objektiv giltighet. Ett

sådant omdöme, som torde vinna anslutning i mycket vida kretsar, kan formuleras

så, att ett samlat skattetryck av 14 till 16 procent på inkomster om

2,000 och 3,000 kronor förefaller högt i jämförelse med 18 till 19 procent på

inkomster i storleksgruppen 10,000 till 15,000 kronor, och även i jämförelse

med 20 till 23 procent på inkomster från 20,000 till 50,000 kronor. Från denna

utgångspunkt är det tydligen uteslutet, att den under krisaren inträdda

förskjutningen skulle uppfattas såsom ett otillbörligt gynnande av de mindre

inkomsttagarna. Det blir i stället naturligt att för dem eftersträva ytterligare

någon lättnad. Den mycket måttliga storleksordningen av denna lättnad

framgår av en approximativ beräkning, att enligt det nu framlagda förslaget

inkomsttagare med lipp till 6,000 kronor i beskattningsbart belopp skulle få

en minskning av hela den utgående skattesumman med inemot 10 miljoner

kronor. En lika stor ökning faller uppenbarligen på de högre beskattningsbara

beloppen.

De uppgifter rörande skattetrycket, som jag här åberopat, bygga på en

sammanslagning av den direkta och den indirekta beskattningen (exklusive

automobilskattemedel). Mot en dylik beräkning och det betraktelsesätt, var
Bihanq

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

på den bygger, ha invändningar riktats i vissa över departementspromemorian

avgivna utlåtanden. Härtill skall endast anmärkas, att anförda uppgifter,

när det gäller varor som exempelvis rusdrycker eller tobak, bygga på

medelvärden för konsumtionen av dessa varor inom respektive inkomstklasser

och alltså utgå från den utbredning bruket därav faktiskt äger inom dessa.

Även den som med hänsyn till spritdryckskonsumtionens lyxkaraktär

anser, att en höjning av spritbeskattningen icke bör motivera en ändrad avvägning

av övriga skatter, torde för övrigt, om konsumtionen av spritdrycker

kraftigt begränsades, vid den höjning av övriga skatter, som därvid bleve

nödvändig, finna det nödvändigt att söka en fördelning av hela skattetrycket,

som vore mindre ogynnsam för de små inkomsttagarna. Jag vill slutligen erinra

om att man, även med bortseende från spritbeskattningen, har att räkna

nied ett skattetryck på de lägsta inkomsterna på 10 å 12 procent.

I fråga om fördelningen av skattetrycket mellan inkomst och förmögenhet

samt mellan förmögenhetsägarna inbördes torde utrymmet för de subjektiva

meningarna vara ännu vidare, fastän även här den allmänna principen vunnit

erkännande, att inkomst av förmögenhet och innehav av förmögenhet medför

ökad skattekraft. I de yttranden, där man förklarat sig icke kunna tillstyrka

promemorians förslag, har man väl i regel icke ställt sig avvisande till

en viss skärpning av förmögenhetsbeskattningen i jämförelse med den före

krisen rådande, men förskjutningen anses icke böra gå så långt som skett

i de remitterade alternativen. Till de i det föregående berörda kritiska invändningarna

ha därvid särskilt fogats erinringar om de faror för kapitalbildning

och näringsliv, som ansetts följa av den under krisåren ökade förmögenhetsbeskattningen.

Det synes egentligen vara beskattningens höjd vid

större förmögenheter, som framkallat farhågorna. I åsyftade yttranden har

nämligen ingen uppmärksamhet ägnats åt den betydande lättnad i beskattningen

av förmögenheter upp till 20,000 kronor eller mera, som skulle följa

av alternativ I och särskilt alternativ I a. Man utgår sannolikt ifrån den

mycket utbredda åsikten, att kapitalbildningen så väsentligen härrör från

större inkomster och förmögenheter, att det framför allt är vid dem som

frågan om verkningarna av en höjd beskattning inställer sig.

Man kan hysa starka tvivelsmål örn riktigheten av denna uppfattning i den

skematiska form, vari den vanligen uppträder. Tyvärr saknas undersökningar,

grundade på erfarenhetsmaterial, som kunde lämna fasta hållpunkter

för bedömandet av sparandets omfattning vid olika inkomst- och förmögenhetsgrader.

Rörande de allmänna ekonomiska synpunkter, som kunna anläggas

på denna fråga örn beskattningens inverkan på sparande och företagsamhet,

ha sakkunniga för undersökningar om skattetrycket i Sverige och

utlandet gjort vissa uttalanden, som d det föregående blivit anförda. De gå

i en riktning, som synes mana till stor försiktighet vid bruket av de allmänna

teoretiska argument, som vanligen anföras mot en förskjutning av beskattningen

från mindre till större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Vad man

därvid särskilt måste uppmärksamma är att nu förevarande fråga icke gäller

inflytandet från en höjd beskattning vid jämförelse med läget, örn ingen

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

99

skattehöjning behövt vidtagas, utan de olika verkningarna på sparandet vid

olika fördelning av den nya skattebördan. Även om man har alla skäl att

antaga, att i stort sett konsumtionen tar i anspråk en mindre del av inkomsten

i de högre inkomstgraderna än i de lägre, och att en höjd beskattning

sannolikt vid de högre inkomsterna belastar sparandet mera än vid de lägre,

hindrar detta icke, att betydande mängder sparmedel härröra från de mindre

inkomsttagarna och förmögenhetsägarna och att sparandet även i dessa grupper

ogynnsamt påverkas av en skattehöjning. Det finns därför ingen anledning

att antaga, att en viss ökning av det samlade skattebeloppet för högre

inkomsttagare skulle lika mycket minska sparandet, och det finns all anledning

att antaga, att en motsvarande minskning av skattesumman för mindre

inkomsttagare i viss utsträckning medför ökning av besparingarna. Själva

del ofta framhävda faktum, att större delen av skatterna betalas av den stora

massan av folk med relativt små inkomster, spelar även här sin roll. Såsom

i det nämnda sammanhanget — sid. 34 — påpekats, skulle en förskjutning i

spargraden med 1 procent för inkomsttagare under 3,000 kronor ha lika stor

effekt på det totala sparandet som en förändring av 5 procent för inkomster

över 10,000 kronor. Den slutsats, som jag i den föregående framställningen

rörande denna fråga ansett mig kunna draga, vågar jag alltså upprätthålla,

att nämligen den förskjutning av skattetrycket över mot högre inkomstklasser,

som ägt rum, icke behöver betyda, att sparandet reducerats avsevärt

mera, än om tillskottet till statsinkomsterna erhållits genom en över hela

inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.

Beskattningen av juridiska personer.

Den ifrågasatta omläggningen av beskattningsformer och skattetariffer

för enskilda skattskyldiga medför såsom en följd, att uppmärksamheten

måste fästas jämväl å de juridiska personerna och deras beskattning.

Rörande grunderna för gällande beskattning av juridiska personer lämnas

i den förut omförmälda promemorian en kort översikt av i huvudsak följande

innehåll.

Olika synpunkter måste anläggas för det fall, att beskattningen av den

juridiska personen i det väsentliga medför en dubbelbeskattning, i det den

vinst som utdelas beskattas även hos den som erhåller utdelningen, och det

fall, att endast s. k. enkelbeskattning åsyftas, i det den juridiska personen

beskattas i stället för dess intressenter. Dubbelbeskattning åsyftas för närvarande

i fråga om aktiebolag -— beträffande försäkringsaktiebolag i den

mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap -— och

ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Dubbelbeskattningen

är anordnad genom progressiva tariffer, i fråga örn aktiebolag

enligt den för dem gällande särskilda, efter räntabiliteten avvägda

skalan och i fråga örn övriga av dubbelbeskattning träffade juridiska personer

genom den för enskilda skattskyldiga gällande skalan. I den mån

enkelbeskattning åsyftas är skattefoten proportionell — man har avsett att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

åstadkomma beskattning efter den skattefot, som skulle genomsnittligt träffat

de juridiska personernas intressenter, örn dessa beskattats själva — dock

att oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska personer

(jämväl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas enligt den för enskilda

personer gällande progressiva tariffen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Departementspromemorian.

I den inom departementet upprättade promemorian erinras till en början

om det förslag till omläggning av grunderna för beskattningen av aktiebolag,

som på sin tid framlades av bolagsskatteberedningen.

Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska aktiebolag

den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle

utgöra 5 procent. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot

en proportionell sådan. Såsom aktiebolags inkomst räknades härvid vad angår

försäkringsaktiebolagen endast sådan vinst som belöpte på aktieägarna

i denna deras egenskap. I fråga om skattefoten hade beredningen stannat

vid att förorda en dylik som i det närmaste motsvarade den skattesats, 3.6

procent, som gällde för bolag med inkomstprocent mellan 7 2/3 och 8. Då

emellertid enligt beredningens förslag grundbeloppsnivån för den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten i allmänhet höjdes med en tredjedel, föreslogs

motsvarande höjning av procenttalet 3.6 till 5. Förslaget innebar en sänkning

av dåvarande (år 1929) medelskatteprocent för aktiebolagen med icke

fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av omkring

7.5 miljoner kronor. Enligt beredningens förslag skulle vidare den

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten å aktiebolag bortfalla.

Bolagsskatteberedningens motivering i vad denna avsåg beskattning av

aktiebolag sammanfattas i förut berörda promemoria på i huvudsak följande

sätt:

Med bolagsskatteberedningens förslag åsyftades dels en rationalisering av

själva beskattningsmetoden, dels en viss sänkning av den för aktiebolagen

gällande genomsnittsskatten.

För bolagsskatteberedningens räkning hade av numera professorn Erik Lindahl

verkställts en jämförande utredning rörande aktiebolagens beskattning

i Sverige och utlandet, varjämte av numera generaldirektören Nils Wohlin

utförts en undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i vissa främmande länder.

Lindahls utredning ansågs av bolagsskatteberedningen utvisa, att den totala

beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra länder

vöre hög, och att detta vore mindre en följd av det allmänna skattetryckets

höjd än av vårt skattesystem, som medförde att bolagsvinsterna bleve

högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Genom lindring av bolagsvinsternas

merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera tilldragande

för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. May.ts proposition nr 232.

därigenom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella

konkurrensen. I enlighet med de för beredningen lämnade direktiven föreslog

bolagsskatteberedningen med hänsyn härtill en viss sänkning av den

sammanlagda beskattningen av aktiebolagen men i stället viss höjning av

skatten å större enskilda inkomsttagare samt innehavare av förmögenheter.

I bolagsskatteberedningens betänkande upplyses, att, vad anginge de länder

om vilka bolagsskatteberedningen erhållit kännedom, räntabiliteten användes

såsom skattenorm för bolagen utom i Sverige blott i Finland, Danmark och

Schweiz, medan i de övriga länderna skattesatsen för bolagen vore proportionell.

Då progressionen enligt de svenska skatteförfattningarna vore förhållandevis

stark redan vid måttlig inkomstprocent, utgjorde den en orsak till

att bolagsvinsterna i Sverige vid jämförelse med utlandet framstode såsom

särskilt högt beskattade i fråga om bolag med normal eller mer än normal

avkastning.

I betänkandet redogöres för de skäl, som föranlett bolagsbeskattnmgens

nuvarande utformning i Sverige. Metoden hade i första hand motiverats,

bland annat, med att bolagens »skatteförmåga» borde anses växa progressivt

i den mån vinstprocenten stege. Det hade gjorts gällande att, eftersom delägarnas

vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bolag, därav följde

att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skattekraft

än andra vinster, och denna tanke hade fullföljts därhän, att den särskilda

skattekraften finge anses vara större, ju högre avkastningen på det

sammanskjutna kapitalet vore. Jämväl hade den åsikten uttalats, att i den

procentuellt höga aktievinsten merendels läge ett spekulativt moment och att

karaktären av spekulationsvinst framträdde alltmer utpräglad, ju högre den

procentuella vinsten vore. I den mån spekulationsvinstbeskattning vore befogad,

borde för den skull detsamma vara fallet med den progressiva beskattningen

av aktievinsten.

Bolagsskatteberedningen hänvisade till att i litteraturen liksom i allmänna

diskussionen framförts en rad av argument avsedda att bevisa oriktigheten

eller olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen.

För några sådana argument redogöres i betänkandet. Beredningen förklarar

sig emellertid ej vilja ingå på bärkraften av denna argumentering, men tillkännagiver,

att beredningen vid sitt övervägande av spörsmålet beaktat, att

till förmån för den progressiva metodens utbytande mot den proportionella

talade en rad rent praktiska skäl, av vilka beredningen gjorde en sammanställning.

Dessa skäl hade för beredningen synts vara av den avgörande betydelse,

att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade synpunkter

av mera principiell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemetodens

omläggande från progressiv till proportionell. Ett sådant skäl vore att

den omständigheten alt vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn toges

till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men

icke till bolagets övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med

syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga.

Beskattningsmetoden frestade till att binda alltför stor andel av bolagets eget

kapital såsom aktiekapital och reservfond och inbjöde till utspädning av aktiekapitalet

genom höga värden å bolagets tillgångar. Det läge i öppen dag

att bestämmelser, som gjorde beskattningen beroende av vilka värden vederbörande

bolag självt satte på sina tillgångar eller huru bolaget benämnde sina

fonder och som lockade bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla

i sikte dessas inverkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfredsställande.

Dylika omständigheter medförde i själva verket, att bolagen hade i

sill hand alt genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progres
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

siv beskattning- i enlighet med dess verkliga syfte. Bolagsskatteberedningen

berör möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reservfonden bolagens

hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av inkomstprocenten,

men uttalar att mot denna metod framställde sig vägande invändningar,

bland annat med hänsyn till att fonderna kunde beräknas mycket olika samt

att rätteligen borde medräknas även dolda reserver, däribland värden av good

will s natur. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmögenhet vore i allmänhet

en svår och arbetsam uppgift, beträffande vilken ofta även skickliga

sakkunniga lätteligen komme till mycket olika resultat. En värdesättning

måste bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blottställd

för befogade anmärkningar.

Beredningen framhåller därjämte, bl. a., att det framförda förslaget skulle

underlätta lösningen av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning.

Den gällande metoden att beskatta dessa progressivt efter inkomstens absoluta

storlek hade länge varit påtalad såsom orättvis emot de stora föreningarna, och

man hade framhållit, att, örn överhuvud taget progressiv beskattning för

dessa skulle förekomma, hänsyn härvid borde såsom för aktiebolagen tagas

till inkomstens förhållande till det arbetande kapitalet. En dylik lösning vore

emellertid omöjlig, medan däremot en proportionell beskattningsmetod för

bolagen borde tillämpas även för de ekonomiska föreningarna.

Bolagsskatteberedningen går också in på frågan örn den kommunala progressivskatten

ocn utjämningsskatten för aktiebolag. De anmärkningar, som

framställts mot den progressiva skatteskalan för aktiebolag, drabbade den

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten på samma sätt som

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Anmärkningarnas betydelse

kunde anses än mer skärpt beträffande den kommunala progressivskatten så

tili vida, att vid denna beskattningsform skatten började utgå först vid viss

inkomstprocent. Vägande skäl syntes sålunda föreligga för att ifrågavarande

tilläggsbeskattning för kommunala behov avskaffades såvitt anginge aktiebolag

och solidariska bankbolag. Borttagandet av progressiviteten beträffande

den kommunala bolagsbeskattningen syntes i själva verket utgöra en

nödvändig följd av förslaget att göra bolags statliga inkomst- och förmögenhetsskatt

proportionell. Endast därigenom bleve det möjligt att helt frigöra

bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten, vilken enligt vad

som tidigare anförts måste anses utgöra en mycket otillfredsställande mätare

av bolagsinkomsternas skattekraft. Det framhålles ock i betänkandet, att

bolagsvinsterna bleve genom den ordinära kommunala inkomstskatten å hela

bolagsmkomsten och därjämte å utdelningen drabbade av en betydligt starkare

kommunal beskattning än andra inkomster.

Skälig hänsyn till kommunernas ekonomi syntes icke böra förhindra borttagandet

av den kommunala progressivskatten för bolagen. Denna skatt hade

till största delen tillfallit stadskonnnunerna. Till följd av därstädes i allmänhet

förefintlig god tillgång på andra beskattningsföremål skulle skattens upphävande

icke utöva någon större inverkan på utdebiteringen per skattekrona.

Den ojämförligt största delen tillf olle Stockholms stad, där den kommunala

utdebiteringen per skattekrona väsentligt understege medelutdebiteringen

inom samtliga kommuner i riket. Beträffande landskommunerna vore utdebiteringen

per skattekrona i allmänhet föga beroende av den kommunala progressivskatten

för bolag: endast i några få industrikommuner uppginge den

till belopp, som kunde tänkas vara av verklig betydelse för den kommunala

budgeten, men även härvid vore det fråga om kommuner med tämligen god

tillgång til! skattekronor. För de skattetyngda landskommunerna syntes

skatten ifråga vara utan all betydelse.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

103

I det övervägande flertalet av de över bolagsskatteberedningens förslag avgivna

yttrandena tillstyrktes övergång från progressiv till proportionell beskattning

eller lämnades förslaget utan erinran. I angiven riktning uttalade

sig Överståthållarämbetet och länsstyrelserna utom länsstyrelserna i Blekinge,

Skaraborgs och Västernorrlands län. I några av yttrandena uttalades

dock viss tvekan. Därvid hänvisades bl. a. till att förslaget skulle medföra

en skattehöjning för mindre räntabla företag. I de tillstyrkande yttrandena

framhöllos särskilt de stora praktiska fördelarna av proportionell bolagsbeskattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anförde som skäl för sitt avstyrkande,

att det vore ett misstag att den skattebörda, som skulle avlastas

från de vinstgivande bolagen, kunde bättre bäras av de ekonomiskt svagare

bolagen och de enskilda skattskyldiga. Länsstyrelserna i Skaraborgs och

Västernorrlands län åter ansågo de starkare principiella skälen tala för den

progressiva beskattningens bibehållande.

Innan kommerskollegium avgav sitt yttrande, hade kollegiet hört ett flertal

sammanslutningar av näringsidkare. I samtliga dessa yttranden, avgivna

av bl. a. samtliga handelskamrer och Sveriges redareförening, hade förslaget

i förevarande punkt lämnats utan erinran. Stockholms handelskammare och

Sveriges industriförbund — med instämmande av Sveriges allmänna exportförening

och Jernkontoret — ansågo förslaget om utbytande av den på den

s. k. skatteförmågeprincipen grundade progressiva beskattningen av aktiebolagsinkomsten

mot en proportionell beskattning stå i överensstämmelse med

näringslivets tidigare framförda önskemål. Organisationerna ansåge sig

kunna skänka sitt erkännande åt de huvudprinciper, varpå beredningens betänkande

uppbyggts, varför de hemställde, att desamma måtte läggas till

grund för den nya lagstiftningen. Organisationerna ifrågasatte dock, under

hänvisning till den vid yttrandets avgivande sänkta räntabiliteten för aktiebolagen,

att grundbeloppsprocenten fastställdes till 4 i stället för 5. För egen

räkning uttalade kommerskollegium tvivel, huruvida tidpunkten för förslagets

genomförande vore väl vald med hänsyn till att den föreslagna skattelättnaden

för näringslivet knappast bleve tillräcklig. Bank- och fondinspektionen

överlämnade ett yttrande av Svenska bankföreningen, däri åberopats

innehållet i nyssnämnda yttrande av Stockholms handelskammare och Sveriges

industriförbund. Inspektionen hade i princip intet att erinra mot det

framlagda förslaget.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och för Svenska landskommunernas

förbund framhöllo olägenheterna för vissa kommuner av den kommunala

progressivskattens bortfallande men hade ej ansett denna synpunkt utgöra tillräckligt

skäl mot reformens genomförande vid lämplig tidpunkt.

För riksräkenskapsverket syntes den nuvarande progressiva aktiebolagsbeskattningen

teoretiskt ohållbar, särskilt med hänsyn till att skattens storlek

gjorts beroende, icke av inkomstens storlek i förhållande till det i respektive

bolag investerade egna kapitalets faktiska värde, utan av inkomstens storlek

i förhållande till det vid tidigare tidpunkter fastställda värdet av sådana tillgångar,

som motsvarades av aktiekapital och reservfond. De under senare

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

år inträdda växlingarna i penningvärdet skärpte ytterligare de härav beroende

olägenheterna. I praktiskt hänseende ledde också den nuvarande aktiebolagsbeskattningens

alltför stora beroende av bolagens bokföringsmässiga

dispositioner till en icke rättvis fördelning av skattebördan mellan olika bolag.

Aktiebolagsskattens nuvarande anordning såsom progressiv skatt hade

också till följd, att skattens avkastning under olika år kunde bliva mycket

ojämn. Kammarrätten åter, som ansåge en lindring av aktiebolagens beskattning

böra komma till stånd, i den mån detta utan äventyrande av statens

finanser var möjligt, ställde sig i viss mån tveksam till frågan, huruvida denna

lindring borde vinnas genom införande av proportionell skatt eller genom lindring

av de progressiva skatteskalorna. De principiella skälen för progressiv

beskattning vore icke av beredningen vederlagda. Av beredningens motivering

hade emellertid kammarrätten bibringats den uppfattningen, att den proportionella

metoden vore förenad med så avsevärda praktiska fördelar, framför

allt genom sin enkelhet vid tillämpningen, att kammarrätten — som

funne en förenkling av skattelagstiftningen med åtföljande lättnad vid taxeringsarbetet

synnerligen önskvärd — ansåge sig böra förorda beredningens

förslag i denna del.

I departementspromemorian föreslås en proportionell skatt för aktiebolag

med ett grundbelopp av 7 procent. Detta förslag motiveras på i huvudsak

följande sätt:

När nu en rationalisering av skattesystemet ifrågasättes, har det synts

lämpligt att till avgörande upptaga det av bolagsskatteberedningen framlagda

förslaget om utbytande av den med hänsyn till räntabiliteten progressiva

bolagsbeskattningen mot en proportionell sådan. Förutsättningarna för lösningen

av bolagens beskattningsproblem äro visserligen nu helt andra än

när bolagsskatteberedningens förslag framlades. Beskattningen har sedan

dess i många länder avsevärt höjts och mot det internationella utbytet av

kapital och varor hava hinder rests av sådan beskaffenhet, att storleken av

det svenska näringslivets beskattning i förhållande till motsvarande beskattning

i utlandet ej längre framstår såsom en faktor av samma betydelse som

tidigare. Näringslivets skonande från en alltför stark särbeskattning har

emellertid under de senaste åren av statsmakterna betraktats såsom särskilt

önskvärt. De affärsdrivande juridiska personerna hava sålunda befriats från

andel i de skattebördor som pålagts de skattskyldiga i form av extra inkomstoch

förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Ernåendet av en

rationalisering av de affärsdrivande juridiska personernas beskattningsförliållanden

är fortfarande ett aktuellt önskemål.

Enligt det föregående skall gränsen för statsskattens rörlighet bestämmas

så, att den högsta procentsatsen i den rörliga bottenskatten blir jämförelsevis

låg. Detta utgör i och för sig ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga

om den rörliga beskattningen av aktiebolag m. fl. De gällande reglerna för

de ekonomiska föreningarnas beskattning hava sedan gammalt ansetts irrationella;

föreningarna hava också i likhet med aktiebolagen, för att ej vid

höga inkomster bliva alltför högt beskattade, varit befriade från extra inkomst-

och förmögenhetsskatt. När nu för enskilda personer nämnda skatt

sammanföres med den ordinarie skatten till en enda, tvingas man att vidtaga

en anordning, varigenom beskattningen av ekonomiska föreningar anordnas

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

105

annorlunda än för enskilda personer, och man kan ej undgå att beakta, att

läget för deni rätteligen bör vara detsamma som för aktiebolagen. Detta

gör, att framläggandet av ett förslag rörande omläggning av enskilda personers

beskattning såsom en konsekvens för med sig att även frågan om de

juridiska personernas beskattning bör upptagas till prövning. Örn möjligt

bör därvid en linje sökas, som åstadkommer likartad behandling av aktiebolag

och ekonomiska föreningar.

Det är givet, att det härvid ligger mycket nära till hands att ifrågasätta

genomförande av bolagsskatteberedningens förslag, enligt vilket den progressiva

beskattningen utbytes mot en proportionell sådan. Det torde vara

föga givande att i dylikt sammanhang gå närmare in på spörsmålet om de

principiella skälen för den ena eller andra beskattningsmetoden. Såvitt tillgängliga

uppgifter giva vid handen lärer det nämligen ej kunna frankommas,

att gällande beskattningsregler knappast numera förverkliga de principiella

grundsatser, som anlagts vid dessa reglers utformande, bl. a. med

hänsyn till att de belopp, som beteckna aktiekapital och reservfond, ej utgöra

ett tillfyllestgörande uttryck för det egna kapital, varpå räntabiliteten

rätteligen bör beräknas. Att storleken av aktiekapital och reservfond ej utgör

ett uttryck för det kapitalutlägg, som gjorts av nuvarande aktieägare, vilka

ofta förvärvat sina aktier till hög kurs långt efter bolagets bildande, ligger

i öppen dag. Den omständigheten att näringslivet i stor utsträckning

sökt sina organisationsformer med sikte på möjligheten att ernå lägsta möjliga

beskattning, även där dessa former ur andra synpunkter varit irrationella,

innebär ett vägande praktiskt skäl för genomförande av en beskattningsmetod,

som borttager dylika irritationsmoment. Där räntabilitetsbeskattning

i utlandet förekommit, har den numera nästan genomgående utbytts

mot proportionell beskattning. De över bolagsskatteberedningens förslag

avgivna yttrandena visa också, att inom näringslivet och hos hörda

myndigheter finnes en klart övervägande opinion till förmån för den proportionella

beskattningen.

Det är tydligt, att man vid genomförandet av en för framtiden betydelsefull

reform kan bliva nödsakad att finna sig i vissa olägenheter, som kunna

temporärt visa sig i samband med reformens införande. Såsom dylika olägenheter

torde i det föreliggande sammanhanget få betecknas dels den omständigheten

att skattens utjämning måste medföra en skattehöjning för vissa

skattskyldiga, dels det förhållandet att förslagets genomförande givetvis

också måste innebära ett avskaffande av den kommunala progressivskatten

för aktiebolagen. I förra avseendet märkes emellertid, att, därest inkomstprocenten

och följaktligen också procenten för den nuvarande .skatten är

låg, detta innebär, att det redovisade kapitalet är relativt sett högt, och att

i betraktande av den jämförelsevis låga vinsten också den proportionella

skatten torde bliva liten i förhållande till företagets storlek. Vad den kommunala

progressivskatten beträffar må beaktas, att denna skatt å bolagen

och de ekonomiska föreningarna, såsom i det följande kommer att påvisas,

utgör jämförelsevis obetydliga belopp, vilka vanligen komma sådana kommuner

till godo, som hava god tillgång på beskattningsföremål. Att de nu

antydda verkningarna göra sig gällande kan ej undgås. De torde emellertid

ej vara av sådan betydelse, att det ens kan ifrågasättas, att deras framträdande

vid övergången till det nya systemet skulle få hindra en reform av den

räckvidd, varom här är fråga.

Vid bestämmande av skattcprocenten synas särskilt följande omständigheter

förtjäna beaktande. Den erforderliga direkta skatt, som ej uttages av

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

juridiska personer, måste i stället uttagas omedelbart av enskilda skattskyldiga.

En förutsättning för att ej de i det föregående för enskilda personer

ifrågasatta skattesatserna skola behöva höjas är sålunda, att den sammanlagda

beskattningen av de juridiska personerna ej blir avsevärt sänkt. Den

jämförelse med utlandet, som tidigare ansågs utgöra ett särskilt skäl för en

skattesänkning, har numera förlorat i betydelse. Men tillika bör beaktas, att

nu ifrågavarande juridiska personer i verkligheten redan kommit i åtnjutande

av en ej obetydlig relativ skattelättnad därigenom, att en avsevärd del av

den under de senaste åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits

ej genom ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken

skulle träffat även dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter,

från vilka ifrågavarande juridiska personer varit befriade.

Från dessa utgångspunkter synes frågan om skatteprocenten för aktiebolagen

böra ställa sig på i huvudsak följande sätt. Den i det föregående

omnämnda rörliga bottenskatten för enskilda personer torde vid grundbeloppsnivå

inbringa så mycket, att motsvarande grundbeloppsnivå för

de juridiska personerna synes böra fastställas till omkring 133 % av den

nuvarande. Enligt vad som framgår av riksräkenskapsverkets i statsverkspropositionen

(Inkomsterna, bilaga A, sid. 11) intagna beräkningar angående

utfallet av statsskattetaxeringen de senaste åren utgjorde år 1935 det

beskattningsbara beloppet för aktiebolag 409.2 miljoner kronor, samt den

därå uträknade skatten, vid en grundbeloppsnivå av 170 °/o, 35.8 miljoner

kronor eller i genomsnitt 8.75 °/o. Vid nu gällande grundbeloppsnivå skulle

skatteprocenten därå bliva 5.15. Örn denna siffra höjes till 133 %>, blir skatteprocenten

i det närmaste 7. Antages det emellertid, att vid 1935 års taxering

i skatten för aktiebolagen ingått även utjämningsskatt, ökas sistnämnda

skatteprocent till omkring 7.25. Denna siffra, som betecknar hela den statliga

inkomstskatten år 1935 å aktiebolagen, synes lämpligen kunna avrundas

nedåt till 7 °/o, som alltså skulle fastställas såsom grundbelopp för statsskatten.

I stort sett torde detta för aktiebolagens del innebära en skattelättnad,

som kan beräknas uppgå till inemot 4 miljoner kronor, vilket belopp

ungefär motsvarar vad som för närvarande uttages av aktiebolagen i kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt; därvid bortses dock från den skatteökning

i form av stegrad allmän kommunalskatt, som vid den kommunala

progressivskattens bortfallande träffar även aktiebolagen. Minskningen i

statens skatteintäkt torde uppgå till ungefär samma belopp som den nuvarande

utjämningsskatten å aktiebolag eller i runt tal 1.6 miljoner kronor.

I promemorian upptages härefter frågan om beskattning av ekonomiska

föreningar. I samband med förslaget till omläggning av grunderna

för beskattningen av aktiebolag hade bolagsskatteberedningen framhäst

jämväl ett förslag örn ändrade grunder för beskattningen av ekonomiska

föreningar, i det dessa, som enligt gällande regler beskattades jämlikt

den för enskilda personer gällande skatteskalan, skulle likställas med

aktiebolag och följaktligen underkastas statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

med ett grundbelopp av 5 °/o.

Följande sammanfattning har i promemorian lämnats av motiveringen

till detta bolagsskatteberedningens förslag:

I bolagsskatteberedningens betänkande redogöres för ett av 1924 års skatteberedning

framlagt förslag, enligt vilket likställighet med aktiebolag skulle

nås på det sätt, att även ekonomiska föreningar, i den mån deras inkomst

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

107

belöpte på insatsägarna i denna deras egenskap, beskattades med hänsyn

till sin räntabilitet, och att inkomstprocenten skulle bestämmas med hänsyn

till nämnda inkomsts förhållande till insatskapitalet samt i viss utsträckning

jämväl reservfonden. Å den inkomst, som ej belöpte på insatsägarna

såsom sådana, skulle proportionell skatt utgå. Mot detta förslag hade emellertid

framställts så vägande invändningar, att det ej upptogs i det förslag

rörande reformerad skattelagstiftning, som förelädes 1927 års riksdag.

Bolagsskatteberedningen yttrade, att i stort sett samma synpunkter kunde

läggas på de ekonomiska föreningarnas beskattning som på aktiebolagsbeskattning.

Liksom bolagens skatter verkade såsom tillägg till aktieägarnas

egna skatter, drabbade föreningarnas skatter föreningsintressenterna. En

progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsynstagande till intressenternas

olika ställning måste — liksom i fråga örn bolagen — verka mycket

ojämnt. Den omständigheten, att skattesatsen för ekonomiska föreningar

stege progressivt efter den taxerade inkomstens storlek utan hänsyn

till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital, medförde

även att högre skattesats utginge för stora företag än för små, varigenom

medlemmar i ett stort företag finge vidkännas nämnda indirekta belastning

i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre företag.

Olägenheterna av denna metod för progressionens bestämmande hade

ock länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu 20 år sedan samma

metod utdömts för aktiebolagen torde förklaras av de särskilda svårigheter,

som uppreste sig vid tillämpning av aktiebolagens skatteskala å de ekonomiska

föreningarna. Dessa svårigheter bottnade i två för de ekonomiska

föreningarna säregna omständigheter, nämligen dels att insatskapitalet vore

underkastat mycket starka växlingar och ofta till stor del ej vore kontant

inbetalt, och dels den omständigheten, att enbart penninginsatserna icke

räckte till för att mäta föreningsmedlemmarnas verkliga insatser i föreningens

verksamhet, enär de vanligen vore intressenter i densamma i annan

egenskap än medlemmar, nämligen såsom kunder (leverantörer eller köpare).

Dessa omständigheter orsakade att en skatteprogression efter inkomstprocenten

lätteligen kunde medföra resultat, som måste betecknas såsom

icke mindre orättvisa än förhållandet vore, då progressionen vore beroende

enbart av den taxerade inkomstens storlek.

Gjordes skattefoten proportionell, bortfölle dessa olägenheter. Det måste

anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vunnes med

aktiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktiebolags-

eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera som

kunde befinnas fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn

till under vilkendera kategorien företagen rätteligen borde hänföras, därigenom

kunde väntas bortfalla. Beredningens förslag hade utformats i

enlighet härmed.

Kommunal progressivskatt och utjämningsskatt syntes icke längre böra

utgöras av ekonomiska föreningar, därest deras statliga inkomst- och förmögenhetsskatt

gjordes proportionell. Den skatteminskning, som härav

föranleddes, vöre, såvitt inhämtade upplysningar gåve vid handen, ganska

ringa. 1

1 de över bolagsskcdteberedningens förslag avgivna yttrandena berördes

i regel ej särskilt frågan örn beskattningsmetoden beträffande ekonomiska

föreningar. De synpunkter som framförts i avseende å aktiebolagens be
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

skattning ansågos vanligen böra gälla även de ekonomiska föreningarna.

Där frågan om beskattning av de ekonomiska föreningarna särskilt berördes,

blev bolagsskatteberedningens förslag om proportionell skatt å ekonomiska

föreningar tillstyrkt eller lämnat utan erinran.

I departementspromemorian föreslås beträffande beskattningen av ekonomiska

föreningar, att dessa liksom aktiebolag skola beskattas proportionellt,

och att skattens grundbelopp skall vara 7 procent. Härom yttras i promemorian

följande:

Det torde ej vara nödvändigt att här särskilt motivera att även beträffande

ekonomiska föreningar proportionell beskattning föreslås, enär, såsom

av det förut anförda framgår, denna fråga i det närmaste sammanhänger

med spörsmålet om aktiebolagens beskattning, önskvärdheten att erhålla

likställighet i beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar har

i själva verket utgjort ett särskilt skäl, varför i detta sammanhang frågan

om aktiebolagens beskattning ansetts böra upptagas.

Det är uppenbart att beträffande de allra största ekonomiska föreningarna

förslaget om proportionell beskattning kommer att medföra en ganska betydande

skattelättnad. Detta torde emellertid få betecknas som undanröjandet

av en hittillsvarande orättvisa. Att skattefoten beträffande de ekonomiska

föreningarna bör fastställas till samma procenttal som för aktiebolagen,

d. v. s. 7 °/o, ligger i sakens natur. Det har uträknats att den genomsnittliga

grundbeloppsprocenten ifråga örn den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

för de ekonomiska föreningarna med minst 4,000 kronors beskattningsbart

belopp år 1935 utgjort 6.50 %>. Den genomsnittliga skatteprocenten

för samtliga ekonomiska föreningar kan däremot icke angivas men

är givetvis lägre än den nu nämnda. Antagligt är dock, att den är av den

höjd, att den ifrågasatta ändringen kommer att medföra en obetydlig genomsnittlig

minskning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Härtill

kommer, att utjämningsskatten och den kommunala progressivskatten skola

bortfalla även för ekonomiska föreningar. Den skattevinst, som de ekonomiska

föreningarna sålunda kunna påräkna, kan beräknas uppgå till några

hundratusental kronor. Statens skatteförlust blir givetvis något mindre, eftersom

staten ej beröres av den kommunala progressivskattens bortfallande.

Yttranden över departementspromemorian.

I de över departementspromemorian avgivna yttrandena i fråga örn beskattningen

av aktiebolag och ekonomiska föreningar hava länsstyrelserna i Blekinge,

Göteborgs och Bohus samt örebro län haft erinringar att framställa

mot förslaget om övergång från progressiv till proportionell beskattning.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län hava ej gjort något

uttalande om förslaget i denna del. Övriga länsstyrelser hava tillstyrkt förslaget

örn införande av proportionell skatt för aktiebolag och ekonomiska

föreningar. I vissa yttranden hava dock, såsom av den följande framställningen

kommer att framgå, yrkanden framställts örn sänkning av skatteprocenten

under vad som ifrågasatts i promemorian. Riksräkenskapsverket

förordar den nu ifrågavarande skatteomläggningen. Kammarrätten uttalar

tvekan, huruvida, med hänsyn till den i förhållande till bolagsskattebered
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

109

ningens förslag ifrågasatta höjningen av skatteprocenten, ämbetsverket kan

vidhålla sitt förut givna förord för övergång till proportionell bolagsskatt.

Ur yttrandena må återgivas följande.

Överståthållarämbetet gör följande uttalande:

Överståthållarämbetet har icke något att erinra mot den föreslagna omläggningen

av skatten å aktiebolag och ekonomiska föreningar m. fl. juridiska

personer. Överståthållarämbetet har emellertid velat erinra örn att

härigenom fördelarna av att i skattebesparande syfte ombilda av enskilda utövade

företag till aktiebolag härigenom bliva mera påtagliga än hitintills.

Det bör i detta sammanhang erinras om vad 1933 års bevillningsutskott

uttalade vid behandling av ersättningsskatten eller att densamma finge betraktas

endast såsom ett provisorium. Utskottet förordade därför, att frågan

om förhindrande av skatteundandraganden genom bolagsbildningar borde

i hela sin vidd vid lämplig tidpunkt ånyo övervägas.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

I fråga om beskattningen av aktiebolag har länsstyrelsen nu likasom i sitt

den 31 maj 1932 avgivna utlåtande över bolagsskatteberedningens betänkande

i princip intet att erinra emot en reform av den beskaffenhet, som föreslås.

Länsstyrelsen vill emellertid erinra örn ett uttalande i sitt berörda utlåtande,

vilket länsstyrelsen alltjämt finner äga betydelse. Länsstyrelsen

anförde sålunda, att beredningen huvudsakligen syntes hava utgått från förhållanden

inom de bolag, som dreve industri eller annan större förvärvsverksamhet.

Förslagets betydelse för det stora antal smärre bolag, som utgöra

form för en enskild persons bedrivande av affärsverksamhet, syntes knappast

tillräckligt belyst. Länsstyrelsen befarade, att förslaget skulle kunna för

dylika skattskyldigas vidkommande erbjuda möjligheter att otillbörligt undgå

beskattning.

Länsstyrelsen måste uttala, att ett genomförande av det nu föreliggande

förslaget skulle kunna medföra enahanda resultat. Visserligen förefinnes ett

korrektiv häremot genom ersättningsskatten och den förbättrade skattekontrollen

torde likaledes bereda myndigheterna möjlighet att effektivare än tidigare

bekämpa manipulationer av antydd beskaffenhet, men å andra sidan

måste beaktas, att förslagets kraftiga ökning av skattetrycket för de fysiska

skattskyldiga sannolikt kommer att leda till ökad uppfinningsrikedom i

fråga örn strävandena att undansticka tillgångar inom bulvanbolag. Att dylika

metoder icke alltid med framgång stävjas, torde vara välbekant.

Jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna finner länsstyrelsen förslaget

principiellt böra tillstyrkas.

Länsstyrelsen i Uppsala län hänvisar till att länsstyrelsen i sitt yttrande

över bolagsskatteberedningens förslag tillstyrkt införande av nya bestämmelser

för bolagsbeslcattningen i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens

förslag och fortsätter:

Såsom ytterligare skäl för denna ståndpunkt vill länsstyrelsen framhålla,

att den nuvarande aktiebolagsbeskattningen lämnar alltför stort inflytande

åt bolagens bokföringsmässiga åtgärder och därigenom kail föranleda en icke

avsedd förskjutning av skattebördan mellan olika bolag. Även vissa ojämnheter

i bolagsbeskattningens avkastning olika år beror på dess nuvarande

anordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Beredningen hade föreslagit, att bottenskattens grundbelopp skulle beräknas

efter 5 procent, nu föreslås 7 procent. Beträffande vissa försäkringsanstalter,

ideella föreningar, stiftelser med flera har beredningens förslag däremot

följts. Att procentsatsen nu föreslås höjd för aktiebolag med flera, utöver

vad beredningen föreslagit, sammanhänger med den föreslagna beskattningen

av enskilda skattskyldiga. Länsstyrelsen har på förut här anförda

skäl icke ansett sig kunna biträda förslaget beträffande dessa i sitt nuvarande

skick. Den nu föreliggande utredningen anser länsstyrelsen icke giva tillräckliga

skäl för befogenheten av en höjning av grundbeloppsprocenten utöver

vad beredningen föreslagit. Länsstyrelsen tillstyrker fördenskull grundbeloppsprocent

för aktiebolag och övriga juridiska personer i enlighet med

bolagsskatteberedningens förslag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar följande:

Att befria aktiebolag och andra med dem jämställda juridiska personer

från utgörande av progressiva skatter finner länsstyrelsen vara lämpligt även

från den synpunkten, att dessa skattskyldigas inkomster växla så avsevärt

med konjunkturerna, och ifrågasättas kan, om ej, till ernående av ännu

större jämlikhet och rättvisa vid deras beskattning, de borde tillerkännas rätt

att under senare inkomstbringande år få från den redovisade intäkten avräkna

de eventuella förluster, som uppkommit under år med dåliga konjunkturer.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

Vad beträffar beskattningen av aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska

personer anser länsstyrelsen, att en progressiv beskattning med hänsyn

till företagens större eller mindre skattekraft måste anses vara principiellt berättigad.

Vad i motiveringen till förslaget om införande av proportionell skatt

anförts därom att den nuvarande beskattningen blir beroende av vilka värden

vederbörande bolag själva sätta på sina tillgångar, synes åtminstone, såvitt

länsstyrelsens erfarenhet sträcker sig, icke hava föranlett någon tendens

bland bolagen inom länet till vidtagande av särskilda dispositioner i syfte att

erhålla lägre beskattning. Den nya bokföringslagens föreskrift, att tillgångar

ej få upptagas över sina verkliga värden, torde också få antagas medföra,

att bolagen icke gärna åsätta för höga värden å sina tillgångar. På grund

härav vill länsstyrelsen för sin del ifrågasätta, huruvida ovan berörda olägenhet

må vara av så stor betydelse, att på grund därav anledning föreligger

till utbytande av den progressiva skatten mot en proportionell sådan. Inom

ett stort antal äldre bolag torde tillgångarna vara för lågt värderade, och då

dessa bolag, vilkas aktier i regel icke försäljas i öppna marknaden, säkerligen

ofta hava stor skattekraft, anser länsstyrelsen även med stöd härav riktigast

att bolagen fortfarande beskattas efter progressiv skala.

Vad beträffar det föreslagna grundbeloppet för bolag och andra affärsdrivande

juridiska personer av 7 % av det beskattningsbara beloppet, vill

länsstyrelsen framhålla, att inkomsten för bolag enligt den nuvarande skatteskalan

måste överstiga 18 °/o av kapitalet för att grundbeloppet skall utgöra

7 % av det beskattningsbara beloppet, och att grundbeloppet för fysiska personer

enligt den nu gällande skalan i lägsta skiktet upp till 10,000 kronor

utgör allenast 3 % av det beskattningsbara beloppet. Enligt vad vid beräkningar

angående avkastningen av skatterna enligt de föreslagna alternativen

anförts, skulle vid samma utdebiteringsbehov och skatteunderlag, som

legat till grund för beräkningarna i 1936 års statsverksproposition, vid användande

av alternativ I skatten få uttagas med något förhöjt grundbelopp,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lil

115 %. Med stöd härav anser länsstyrelsen, att genomförande av en proportionell

skatt vid föreslagna 7 % grundbelopp skulle medföra en alltför

kraftig skattehöjning för vissa mindre skattekraftiga företag. Liksom den

nuvarande kommunala beskattningen anses allt för hårt belasta de små inkomsttagarna,

synes alltså den föreslagna statsbeskattningen i den mån den

icke göres= progressiv säkerligen komma att särskilt hårt träffa många svaga

företag. Å andra sidan torde skattesänkningen särskilt för en del bolag med

hög inkomstprocent bliva större än vad med avseende å dessa bolags verkliga

förmögenhetstillgångar och i övrigt större skattekraft må kunna anses erforderligt.

*

På grund av vad ovan anförts och då en mera rättvis beskattning torde

kunna vinnas genom jämkning av de nuvarande progressiva skatteskalorna,

finner sig länsstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka ovanberörda förslag,

att aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska personer icke skola

underkastas progressiv beskattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar följande:

Beträffande aktiebolagens deltagande i den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

utgörande föreslås, att skatteskalan göres proportionell i stället för

progressiv ävensom att skatten uttages efter ett fixt grundbelopp av 7 %. Med

hänsyn till vanskligheten att bestämma skattskyldigheten efter räntabiliteten

har man sålunda även velat upphäva relationen mellan inkomst och kapital

jämte reservfond såsom norm för beskattningen. Ehuru — såsom även framhålles

i det föreliggande förslaget — numera icke gälla samma motiv för lindring

i bolagens skattskyldighet som dem, vilka anförts av bolagsskatteberedningen,

torde invändning icke kunna resas mot det föreslagna sättet att upp

nå ett dylikt syfte, helst som metoden kombineras med en önskvärd rationalisering

av skattskyldigheten. Frånsett den skattelättnad, som skulle för aktiebolagen

ernås därigenom att den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten

avses skola bortfalla, synes emellertid den beräknade lindringen

i avseende å skyldigheten att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

relativt obetydlig i förhållande till de omgrupperingar av nyssberörda skyldighet

olika skattskyldiga emellan, som åsyftas med förslaget. Det bör även

framhållas, att de föreslagna bestämmelserna för vissa bärkraftiga och vinstgivande

företag innebära en skattelindring men att för mindre vinstgivande

bolag en ökning av skatten kan inträda.

Vad angår övriga i förslaget upptagna juridiska personer synas förhållandena

i vad rörer de ekonomiska föreningarna så pass likartade med aktiebolagen,

att enahanda grunder torde böra gälla för båda nämnda kategorier.

Av det upprättade förslaget har ytterligare inhämtats, att i samband med

omläggning av statsbeskattningen den kommunala progressivskatten jämte

utjämningsskatten avses skola bortfalla i vad angår aktiebolagen m. fl. juridiska

personer. Den minskning, som härigenom skulle komma att uppstå

i skatteunderlaget, synes emellertid vara av relativt ringa betydelse såväl med

hänsyn till det sammanlagda belopp, som skulle komma att frångå, som även

därtill, att skattesänkningen drabbar framför allt de största stadskommunerna.

På grund härav och av vad i förslaget härutinnan i övrigt anförts finnes

ej anledning invända emot den föreslagna inskränkningen i ifrågavarande

skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län gör följande uttalande:

Beträffande beskattningen av juridiska personer, och då särskilt svenska

aktiebolag samt ekonomiska föreningar, har länsstyrelsen ju redan i sitt på

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

sin tid över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrande — om

också med vissa förbehåll — i princip förklarat sig icke hava något att erinra

mot utbyte av den nuvarande beskattningsformen mot en proportionell sådan.

Ej heller finner länsstyrelsen av skäl, som i promemorian framhållits, något

vara att invända mot att skatteprocenten höjts till sju procent mot den av bolagsskatteberedningen

föreslagna av fem procent.

Mot borttagandet av kommunala progressivskatten och utjämningsskatten

beträffande juridiska personer hava ju uttalats vissa betänkligheter, men synes

länsstyrelsen desamma icke vara av den betydelse alt de böra lägga hinder

i vägen för eu i övrigt önskvärd åtgärd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det vara av vikt, att

just de skäl, som i bolagsskatteberedningens förslag år 1931 ansetts tala för den

redan då föreslagna omläggningen av aktiebolagens beskattning i nämnda

riktning, icke längre kunna åberopas. Länsstyrelsen yttrar:

Såsom i promemorian utsäges äro förutsättningarna för lösningen av aktiebolagens

beskattningsproblem numera helt andra än de voro, när nämnda

beredning framlade sitt förslag. Då avsågs borttagande av den med hänsyn

till räntabiliteten progressiva beskattningen av bolagen, enär bolagsvinsterna

blevo för högt beskattade i förhållande till andra inkomster, vilket ansågs påkalla

sänkning av skatten för bolagen och höjning för större enskild inkomst

och förmögenhet. Svensk industri skulle då göras »mera tilldragande för det

internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka

den inhemska industriens ställning i den internationella konkurrensen». Allt

detta saknar av kända anledningar nu den aktualitet, det då ansågs äga.

Det nu förevarande förslaget om proportionell i stället för progressiv skatt

för aktiebolag innebär, som ovan sagts, icke någon skattelindring utan bibehållande

i stort sett av bolagens andel i den totala statsskattebördan. Den

föreslagna beskattningen med 7 procent grundbelopp — oberoende av det i

rörelsen arbetande kapitalets storlek — innebär ett medeltal, ledande till skattehöjning

för en del och skattelindring för andra aktiebolag.

Då länsstyrelsen med den ändrade förutsättning för bedömande av denna

fråga, som nu rådande förhållanden erbjuda i jämförelse med vad som förelåg

år 1931, går till prövning av detta förslag kan länsstyrelsen icke bortse

från den kraftiga rubbning i skattetungan bolagen emellan, som med förslagets

genomförande skulle följa. Från att tidigare hava varit en för alla bolag

aktuell skattelindringsfråga — den proportionella skatten föreslogs år

1931 till 5 procent — har den nu enbart blivit en fråga om fördelning av

oförändrad total skattetunga mellan bolagen, utan att det nu kan överblickas,

örn i större utsträckning bolag med större reell skatteförmåga vinna lindring

och svaga bolag få skattetungan ökad — eller tvärtom.

Till betänkligheter av denna art måste länsstyrelsen lägga även andra. Redan

nied nu gällande skattesystem är det tydligt, att den relativt hårda beskattningen

å enskild persons inkomst och förmögenhet framkallar en tendens

att skapa sådana fall, som förordningen om ersättningsskatt avser att

reglera, nämligen att vinster i aktiebolag och ekonomiska föreningar »frysa

inne». Å familjebolag, som driver rent industriell verksamhet, kan nämnda

förordning icke tillämpas. Utan att närmare ingå på frågan vill länsstyrelsen

antyda, att en proportionell beskattning av sådant bolag kan bereda en

avsevärd skattelättnad å den rörelsevinst, som behålles hos bolaget och ej nominellt

utdelas men som i verkligheten disponeras av bolagets ägare och bokföres

såsom hans skuld till bolaget.

Fallet kan inbjuda till medelsdispositioner och bokföringsåtgärder, som

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 113

leda till icke rättvisa skattelättnader av vikt att beaktas vid ändring i skattelagstiftningen.

Länsstyrelsen förmenar dessa förhållanden tala för att den nu föreslagna

omläggningen av aktiebolagens beskattning icke bör genomföras omedelbart

utan att ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt därmed förenade verkningar.

Då andra beskattningsfrågor för aktiebolagens del för närvarande äro ställda

på utredning, torde lämpligt vara att även nu förevarande vidare genomarbetas.

Länsstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att de

förordningar om utskiftningsskatt och örn ersättningsskatt, som under senare

år tillkommit, näppeligen visat sig vara i tillämpningen så verkningsfulla, som

avsetts. I ytterst få fall hava förordningarna hittills i detta län kommit att

tillämpas, trots aktiebolagens stora antal. Den mycket svåra och ömtåliga

uppgift, som förordningen om ersättningsskatt lägger i prövningsnämndens,

i första hand landskamrerarens hand, gör det angeläget att icke ändringar

vidtagas i skattelagstiftningen, som kunna vara ägnade att än ytterligare öka

sådana fall, som förutsätta ingripande mot maskerade dispositioner utan att

klart stöd i skattelagen kan åberopas.

Örn aktiebolagens efter räntabilitet anpassade progressiva beskattning bibehålies

tillsvidare, såsom länsstyrelsen föreslår, torde utan svårighet skatteskalorna

kunna jämkas efter den höjda grundbeloppsnivån. Ingen anledning

finnes då att upphäva bolagens skattskyldighet till kommunal progressivskatt.

Vad ovan sagts örn aktiebolag talar även för att någon omläggning ej heller

för närvarande sker i fråga om ekonomiska föreningars beskattning. Intet

större hinder torde finnas för att dessa fortfarande likställas med enskilda

personer i fråga om skatteskalor i avvaktan på att aktiebolagen få sin skattefråga

löst.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar, att länsstyrelsen i avgivet yttrande

över bolagsskatteberedningens betänkande anslutit sig till beredningens förslag,

att grundbeloppet för aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle utgöra

5 % av det taxerade beloppet, och yttrar:

Länsstyrelsen har av den nu föreliggande utredningen icke blivit övertygad

örn nödvändigheten av en höjning av grundbeloppsprocenten utöver vad

beredningen föreslagit. Den nu föreslagna höjningen av denna procent för

såväl aktiebolagen som övriga här nämnda juridiska personer synes — i likhet

med vad förut framhållits i fråga örn enskilda skattskyldiga -—- vara beräknad

med hänsyn till större skattebehov än under normala statsfinansiella

förhållanden. Länsstyrelsen kan följaktligen icke tillstyrka högre grundbeloppsprocent

för aktiebolagen och övriga juridiska personer än vad bolagsskatteberedningen

föreslagit.

Länsstyrelsen i Örebro län anför i huvudsak följande:

Förslaget innebär en i vissa fall mycket betydande sänkning av beskattningen

av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Att följden härav

måste bliva en höjning av skatten å vissa enskilda inkomsttagare är uppenbart

och synes även vara beräknat. I sitt den 24 maj 1932 avgivna underdåniga

utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag anförde länsstyrelsen

härutinnan bland annat: Ehuru det enligt länsstyrelsens mening måste viicka

betänkligheter att i den omfattning, som föreslagits, genomföra en skattelindring

för bolagen, funne dock länsstyrelsen starkt talande skäl föreligga för en

sådan lindring. Frågan vore, i vilken omfattning sådan lindring kunde ske

och örn landet vore berett att bära den minskning i skatteintäkter, som kun
Hihnng

lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. H

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de Idiva följden. Någon tillfredsställande utredning i sistnämnda avseende

förelåge icke. Länsstyrelsen ansåge det därför rådligt att genom provtaxering

eller på annat sätt söka utröna dels vilken inverkan i skattehänseende

en lindring av bolagsbeskattningen enligt beredningens förslag skulle medföra,

dels den ökning av skatteintäkterna, som kunde förväntas uppstå genom

den ökade beskattningen av enskilda skattskyldiga.

I promemorian finnes icke någon utredning i de avseenden, som enligt

länsstyrelsens mening böra klarläggas innan beslut fattas rörande den föreslagna

omläggningen av bolagsbeskattningen och den höjning av enskildas

skattskyldighet, som därav föranledes. Att så sker synes vara påkallat såväl

av statsfinansiella skäl som för åstadkommande av rättvist avvägd beskattning

de olika skattskyldiga emellan.

Den av länsstyrelsen verkställda undersökningen synes giva vid handen,

att förslaget innebär så stor lindring i vissa bolags och ekonomiska föreningars

beskattning, att anledning finnes antaga, att den minskning av statens

skatteintäkter, som därav bliver följden, icke kan uppvägas av den föreslagna

högre beskattningen av enskilda skattskyldiga. Ett aktiebolag, som under

1934 hade en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbar

inkomst av 4,013,060 kronor, skulle enligt gällande grunder år 1935 erlägga

en statsskatt å 458,090 kronor 68 öre, under det statsskatten för samma bolag

enligt förslaget skulle uppgå till allenast 280,914 kronor 80 öre. För ett

systemaktiebolag med ett beskattningsbart belopp av 212,780 kronor och ett

aktiekapital av 18,200 kronor skulle skatten minskas från 38,300 kronor 60

öre till 14,894 kronor 60 öre.

För en enskild skattskyldig med ett taxerat belopp år 1935 av 248,620 kronor

och en förmögenhet av 3,698,700 kronor skulle statsskatten enligt gällande

grunder utgå med 60,069 kronor 83 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatten

utgör 28,305 kronor, utjämningsskatten 6,783 kronor 33 öre, extra

inkomst- och förmögenhetsskatten 8,488 kronor och särskilda skatten å förmögenhet

16,493 kronor 50 öre. För samme skattskyldige skulle statsskatten

höjas enligt alternativ I a till 65,867 kronor 20 öre, enligt alternativ I b

till 67,785 kronor 50 öre och enligt alternativ II till 62,965 kronor 60 öre.

För ett mera tillförlitligt bedömande av frågan om den föreslagna omläggningens

inverkan å statens skatteintäkter vore väl en mera omfattande provtillämpning

av nöden än den, som kunnat av länsstyrelsen verkställas. De

anförda exemplen jämte andra, som kunna hämtas ur länsstyrelsens undersökning,

synas dock kunna väcka betänkligheter inför den föreslagna omläggningen

av bolagsbeskattningen.

Denna omläggning synes icke heller taga den hänsyn till skatteförmågan,

sorn även vid beskattningen av juridiska personer bör eftersträvas. Ett kaféaktiebolag

med en år 1935 beskattningsbar inkomst av 12,600 kronor och ett

aktiekapital av 5,000 kronor bar enligt gällande grunder att erlägga en statsskatt

å 2,582 kronor 67 öre men enligt föreslagna grunder å 882 kronor. Örn

det också må medgivas, att det förstnämnda skattebeloppet är högt i förhållande

till inkomsten, synes den kraftiga nedsättningen knappast motiverad.

Ett tungt vägande skäl för bolagsskatteberedningens förslag om lindring

av bolagsvinsternas beskattning synes hava varit, att Sverige därigenom skulle

kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga

kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka den inhemska industriens

ställning i den internationella konkurrensen. Detta skäl är emellertid

numera icke av den betydelse, som vid den tidpunkt, då bolagsskatteberedningen

framlade sitt förslag. Redan i sitt yttrande över detta förslag tillät

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

115

sig länsstyrelsen ifrågasätta behovet eller ens önskvärdheten av tillflöde till

landet av utländskt kapital. Utvecklingen synes hava besannat riktigheten

av detta uttalande. Att näringslivet bör skonas från en alltför stark beskattning

är riktigt icke minst med hänsyn till dess internationella konkurrenskraft.

Men härutinnan synes förslaget icke nå vad det åsyftar. För den för

Sverige betydelsefulla sågverks- och trävaruindustrien är exporten och därmed

konkurrenskraften med utlandet av synnerlig vikt. Det är känt att denna

industrigren under senare åren haft att kämpa med stora svårigheter. A

betydande, i denna rörelse nedlagda kapital, har avkastningen blivit förhållandevis

ringa. För ett exporterande trävarubolag, vars sammanlagda statsskatt

år 1935 uppgick till 5,599 kronor 54 öre, skulle skatten med enahanda

inkomst och aktiekapital enligt de föreslagna grunderna hava uppgått till

15,371 kronor 30 öre.

De skäl, som anförts för en omläggning av bolagsbeskattningen från progressiv

lill proportionell, synas numera huvudsakligen vara av praktisk ari.

Att starka praktiska skäl tala för omläggningen vill länsstyrelsen icke bestrida,

men det torde icke vara riktigt att hänsyn tages mera till dem än till

skatteförmågan hos de skattskyldiga, som omläggningen avser, och ett nödvändigt

upprätthållande av rättvist avvägd beskattning de olika skattskyldiga

emellan. De skäl, som tidigare vägt tungt för en omläggning av bolagsbeskattningen

i den riktning förslaget innehåller, hava numera såsom i promemorian

jämväl medgives, förlorat det mesta av sin betydelse. Någon rättvisare

fördelning av skattebördan mellan bolagen inbördes och ännu mindre

mellan bolagen och de enskilda skattskyldiga synes icke heller vara att vinna

genom omläggningen. Förhållandet synes vara det motsatta. Icke heller

utgör den omständigheten, att bolagsbeskattningen i utlandet i stor utsträckning

är proportionell någon anledning att i Sverige införa samma system, då

frågan om progressiv eller proportionell skatt helt är beroende av skattesystemets

anordning i dess helhet. Härtill kommer, att de ekonomiska verkningarna

för staten av en sådan omläggning icke nu kunna överskådas.

Såsom skäl för skattemetodens omläggande från progressiv till proportionell

hade bolagsskatteberedningen anfört, bland andra, att den omständigheten,

att vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn tages till endast de

fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men icke till bolagets

övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med syfte att

minska beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Beredningen

hänvisade därför till möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reservfonden

bolagens hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning

av inkomstprocenten. Denna metod innebär ett invecklat taxeringsförfarande.

Skatt i förhållande till driftskapitalets avkastning är emellertid en princip,

som numera allmänt i Sverige ingått i medvetandet såsom riktig. Vid

sådant förhållande synes densamma icke böra övergivas utan en närmare

undersökning, örn icke de därmed förenade olägenheterna kunna undanröjas.

I fråga om de ekonomiska föreningarna torde vissa skäl tala för en proportionell

beskattning. Någon anledning att göra frågan örn dessa föreningars

beskattning beroende av aktiebolagens synes knappast föreligga. Dock kan

länsstyrelsen icke underlåta att uttala den meningen, att den minskning i

statens skatteintäkter, som genom en sådan omläggning av skatten endast för

de ekonomiska föreningarna skulle uppstå, får antagas bliva mycket betydande

och knappast motiverad, då det här gäller en kategori skattskyldiga,

som måste räknas till de mera skattekraftiga.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Länsstyrelsen i Västmanlands län hänvisar till att förslaget innebär icke

blott en teknisk omläggning av skattesystemet utan jämväl vissa materiella

förändringar. Länsstyrelsen yttrar:

Vad beträffar aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska

personer upptages bolagsskatteberedningens förslag örn utbytande av den progressiva

beskattningen mot en proportionell sådan, i samband varmed den

kommunala progressivskatten för nämnda juridiska personer skulle bortfalla.

Näringsföretagen i bolags- och föreningsform bomme härigenom att

beredas en skattelättnad, för aktiebolagen uppskattad till inemot 4 miljoner

kronor (därvid har emellertid bortsetts från den kommunala skatteökning,

som skulle bli följden av den kommunala progressivskattens bortfallande).

Den minskade skattebördan för bolag och föreningar synes dock i realiteten

icke bliva särskilt stor. Om än dubbelbeskattningen av statsfinansiella skäl

icke kan borttagas, innebär det emellertid ur teknisk synpunkt en fördel att

åtminstone kunna avskaffa det progressiva systemet för nämnda slag av juridiska

personer. Att vissa andra skatteobjekt komma att få vidkännas någon

höjning i sin skattebörda är därvid en ofrånkomlig sak. De fördelar,

som kunna vinnas, torde emellertid få anses överväga de nackdelar, som

uppstå. En fördel av stort värde ur taxeringsteknisk synpunkt kommer, såsom

nyss antytts, det proportionella systemets införande att innebära, såvitt

angår svenska aktiebolag. Att fastställa grundbeloppet för dessa har med gällande

regler ofta varit en besvärlig uppgift för taxeringsmyndigheterna. Länsstyrelsen

vill i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida den rättvisa i beskattningen,

som varit avsedd att tillskapas genom bestämmelserna i nuvarande

18 § b) 1 stycket sista punkten i förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, uppväges av det arbete vid taxeringen, samma bestämmelser

förorsakat.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker övergång från progressivt

till proportionellt system samt som konsekvens härav borttagandet av den

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten. Länsstyrelsen anser

sig emellertid böra framhålla, att den proportionella skattemetoden kommer

att medföra en mycket tung skattebelastning av de mindre bärkraftiga företagen,

vilka säkerligen i flera fall vore i behov av lättnad i skattebördan.

Länsstyrelsen i Jämtlands län hänvisar till att länsstyrelsen i sitt yttrande

över bolagsskatteberedningens betänkande uttalat sig för den av beredningen

föreslagna omläggningen av bolagsbeskattningen. Av samma skäl som då anfördes

tillstyrker länsstyrelsen nu ifrågavarande förslag såväl som förslaget

att beskattningen av ekonomiska föreningar skall anordnas på samma sätt

som för aktiebolagen och således göras proportionell. Länsstyrelsen fortsätter

vidare:

I promemorian har föreslagits, att grundbeloppsnivån för de juridiska personerna

skulle fastställas till 133 % av den nuvarande. För aktiebolagen har

skattesatsen beräknats till 7 %. Bolagsskatteberedningen, som ansåg, att

skalan för grundbeloppet genomgående borde läagas på den nivå som nu

nämnts, föreslog, att skattesatsen för aktiebolagen skulle bestämmas till 5 %.

Beredningen framhöll, att därest den progressiva bolagsskattens utbyte mot

en proportionell skatt skulle medföra en påtaglig lättnad för de för landets

ekonomiska liv så betydelsefulla bolag, vilkas inkomstprocent läge mellan 8

och 20 °/o, finge den proportionella skattefoten för bolagen icke sättas nämn
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

117

värt högre än beredningen föreslog. I anslutning till vad bolagsskatteberedningen

sålunda anfört, anser sig länsstyrelsen böra föreslå, att skatteprocenten

för aktiebolagen icke sättes högre än till 5 %.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar:

I fråga om aktiebolagens beskattning anser länsstyrelsen föreliggande förslag

innebära en skälig lättnad i deras skattebörda, och då dessutom genom detsamma

vinnas stora praktiska fördelar genom den i hög grad förenklade uträkningen

av skattebeloppet, har länsstyrelsen ingen erinran emot förslaget i

denna del. Likaså finner länsstyrelsen förslaget örn att i avseende på statsbeskattningen

fullt jämställa de ekonomiska föreningarna med aktiebolagen

överensstämmande med billighet och rättvisa.

Att den föreslagna omläggningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas

beskattning även följdriktigt måste medföra ett avskaffande av

den kommunala progressivskatten för dessa skattskyldiga, måste visserligen

ur kommunernas synpunkt anses som en olägenhet, men då denna skatt, åtminstone

vad detta län beträffar, inbringar så obetydliga belopp, att dess upphörande

ej kan anses lia någon egentlig betydelse för vederbörande kommuners

ekonomi, synes denna omständighet ej böra stå i vägen för en eljest önskvärd

reform.

Riksräkenskapsverkets yttrande i nu ifrågavarande del är av i huvudsak följande

innehåll:

I promemorian framhålles, att gränsen för statsskattens rörlighet i fråga

om enskilda personer föreslagits skola bestämmas så, att den högsta procentsatsen

i den rörliga bottenskatten blir jämförelsevis låg, samt att detta i och

för sig utgör ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga örn den rörliga

beskattningen av aktiebolagen m. fl. Vidare erinras om att de ekonomiska

föreningarna, vilkas beskattning sedan gammalt ansetts irrationell, varit befriade

från extra inkomst- och förmögenhetsskatt för att ej vid höga inkomster

bliva alltför hårt beskattade. När nu för enskilda personer nämnda skatt

sammanföres med den ordinarie skatten till en enda, anses det nödvändigt att

vidtaga en anordning, varigenom beskattningen av ekonomiska föreningar anordnas

annorlunda än för enskilda personer. På grund av angivna förhållanden

måste jämväl enligt riksräkenskapsverkets uppfattning framläggandet av

förslag rörande omläggning av enskilda personers beskattning föra med sig,

att även frågan om de juridiska personernas beskattning upptages till prövning.

Vad särskilt angår beskattningen av aktiebolagen, finner riksräkenskapsverket

den nuvarande progressiva beskattningen vara teoretiskt ohållbar, särskilt

med hänsyn till att skattens storlek gjorts beroende, icke av inkomstens

storlek i förhållande till det i respektive bolag investerade egna kapitalets

faktiska värde, utan av inkomstens storlek i förhållande till det vid tidigare

tidpunkter fastställda värdet av sådana tillgångar, som motsvaras av aktiekapital

och reservfond. I praktiskt hänseende leder också den nuvarande aktiebolagsbeskattningens

alltför stora beroende av bolagens bokföringsmässiga

dispositioner till en icke rättvis fördelning av skattebördan mellan olika bolag.

Den för aktiebolagen föreslagna proportionella skatten måste alltså, i

jämförelse med gällande skattemetod, anses innebära avsevärda fördelar. En

omläggning i angiven riktning av aktiebolagsbeskatlningen underlättar också

lösningen av frågan örn de ekonomiska föreningarnas beskattning, i det att

det därigenom blir möjligt att åvägabringa likställighet i beskattningen av

aktiebolag och ekonomiska föreningar, en anordning, som pä sätt bolags
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

skatteberedningen framhållit måste anses innebära en stor fördel jämväl med

hänsyn till den förekommande tendensen att för olika företag välja aktiebolags-

eller föreningsformen uteslutande ur synpunkten av vilkendera som kan

befinnas fördelaktigast i beskattningsavseende. Riksräkenskapsverkel får

därför för sin del i princip tillstyrka det i promemorian framlagda förslaget

om införande av proportionell beskattning av aktiebolagen.

Såsom framgår av det redan anförda, har riksräkenskapsverket även funnit

sig böra ansluta sig till förslaget om beskattning av ekonomiska föreningar

enligt den för aktiebolagen ifrågasatta beskattningsnormen. Den nuvarande

progressiva beskattningen av de ekonomiska föreningarna leder på sätt bolagsskatteberedningen

framhållit till det resultatet, att medlemmar i ett stort

företag få indirekt vidkännas belastning i större grad än ekonomiskt lika situerade

medlemmar i ett mindre företag. Med hänsyn härtill synes jämväl enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning den ganska betydande skattelättnad,

som den föreslagna proportionella beskattningen uppenbarligen skulle medföra

beträffande de allra största ekonomiska föreningarna, kunna betecknas

såsom undanröjandet av en hittillsvarande orättvisa.

Att övergången till proportionellt skattesystem för härav berörda skatt

skyldiga skulle medföra befrielse från skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt,

har ej givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

Även riksräkenskapsverket håller före, att det med hänsyn till ovan angivna

förhållanden numera saknas anledning att vidtaga någon mera avsevärd

sänkning av de juridiska personernas andel av den sammanlagda beskattningen.

En sådan åtgärd måste också på grund av därav följande överskjutning

av skattebördan på enskilda personer anses mindre försvarlig med hänsyn

till den ifrågasatta kraftiga skärpningen av den sammanlagda skatteskalan

för sistnämnda skattskyldiga.

I fråga om själva beräkningen av den föreslagna skatteprocenten vill riksräkenskapsverket

erinra om att den genomsnittliga grundbeloppsprocenten för

aktiebolagen utgjort för år 1926 5.61 procent, för år 1927 5.51 procent, för år

1928 5.71 procent, för år 1929 5.18 procent, för år 193 0 5.39 procent, för år

193 1 5.40 procent, för år 1932 5.15 procent, för år 1933 5.18 procent, för år

1934 5.14 procent samt för år 1935, såsom redan framhållits, 5.15 procent.

Den till utgångspunkt för beräkningen tagna siffran 5.15 kan alltså sägas representera

ett bottenläge, vilket dock förhållit sig i stort sett konstant under

de sista fyra åren. Vidare har, såsom promemorian utvisar, den med utgångspunkt

från denna bottensiffra erhållna skatteprocenten avjämnats nedåt

med en fjärdedels enhet. Härigenom skulle aktiebolagen även i nuvarande

bottenläge beredas en skattelättnad av i runt tal 1.6 miljoner kronor, vilket

belopp ungefär motsvarar vad som för närvarande uttages av aktiebolagen i

utjämningsskatt. Genom den kommunala progressivskattens bortfallande

kommer härtill en ytterligare skattelättnad av omkring 2.4 miljoner kronor.

Den icke obetydliga sammanlagda skattelättnad, som sålunda även enligt det

föreliggande förslaget skulle beredas aktiebolagen, synes riksräkenskapsverket

motsvara vad som i nuvarande läge kan anses lämpligt och möjligt att genomföra.

Kammarrätten yttrar:

Vidkommande det av bolagsskatteberedningen ursprungligen framställda

förslaget örn utbyte av den nu för aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar

gällande progressiva statsbeskattningen mot en proportionell sådan

finner kammarrätten---ett genomförande av förslaget vara förenat

med stora praktiska fördelar. Med hänsyn därtill alt enligt förslaget, sådant

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

119

det nu utformats, grundbeloppet för aktiebolag skulle utgöra ej mindre än

sju procent av det beskattningsbara beloppet, något som utan tvivel för många

bolag -— även om hänsyn tages till den kommunala progressivskattens bortfallande

— skulle medföra en icke obetydlig skatteökning, är kammarrätten dock

tveksam, om kammarrätten kan vidhålla det förordande, som tidigare givits

bolagsskatteberedningens förslag. Såvitt angår de ekonomiska föreningarna

har kammarrätten däremot intet att erinra mot förslaget.

Mot förslaget örn befrielse för juridiska personer från att erlägga kommunal

progressivskatt har kammarrätten intet att erinra.

Departementschefen.

Den tidigare av mig förordade omläggningen av skatteskalorna för enskilda

personer kan icke ske utan att hänsyn tages till beskattningen av åtminstone

sådana juridiska personer, som nu beskattas lika med enskilda, d. v. s.

i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna. Därvid måste också

beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna och aktiebolagen.

Det torde vara tydligt, att en tillämpning på de ekonomiska föreningarna

av de beskattningsgrunder, som nu föreslås för enskilda personer,

skulle ytterligare skärpa den olikhet i avseende å beskattningen av föreningarna

och aktiebolagen, som redan med nuvarande bestämmelser betecknats

såsom orättvis och olämplig. Då den nuvarande skatteskalan för aktiebolag

utarbetats under viss anknytning till skalan för enskilda personer, torde vidare

avvägningen av aktiebolagsbeskattningen böra upptagas till omprövning

i anledning av den här föreslagna omläggningen av beskattningen av

enskilda personer.

Det av bolagsskatteberedningen på sin tid framlagda och nu i departementspromemorian

upptagna förslaget om proportionell rörlig skatt å såväl

aktiebolag som ekonomiska föreningar tillgodoser tydligen det framställda

kravet på likställighet mellan de båda organisationsformerna, ett krav

som man tidigare förgäves strävat att tillmöteskomma genom att söka anpassa

de ekonomiska föreningarnas beskattningsgrunder efter de för aktiebolagen

gällande. Förslaget om dylik proportionell beskattning har vid remiss

såväl å bolagsskatteberedningens förslag som departementspromemorian

vunnit stark tillslutning. Ej minst hava vid den tidigare remissen näringslivets

egna representanter enhälligt givit förslaget sin principiella anslutning.

Det har givetvis ej undgått mig att denna anslutning, såvitt angår bolagsskatteberedningens

förslag, delvis kan hava haft samband med den genomsnittliga

skattesänkning som av beredningen ifrågasattes. Även i vissa av de

nu senast avgivna yttrandena har en sänkning av skatteprocenten under den

i departementspromemorian ifrågasatta ansetts önskvärd. I allmänhet ha

dock frågorna örn beskattningsmetoden och skattefoten behandlats såsom

skilda spörsmål.

Då jag nu förordar, att förslag framlägges örn övergång från progressiv till

proportionell beskattning i huvudsaklig anslutning till de i departements
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

promemorian föreslagna grunderna, ser jag däri närmast en teknisk reform,

som åstadkommer likställighet mellan dels aktiebolagen inbördes, oavsett

huru de förstått att anpassa sig efter nuvarande regler, dels aktiebolagen och

de ekonomiska föreningarna i förhållande till varandra. Att närmare utveckla

med omläggningen förenade fördelar, som mera utförligt belysts i bolagsskatteberedningens

betänkande, i departementspromemorian och i ett flertal

yttranden, synes knappast nödigt.

Vid en övergång från progressiv till proportionell beskattning avsedd att

uttagas med blott grundbeloppet, bör tydligen genomsnittet för den förut utgående

skatten efter lämplig avrundning fastställas såsom den nya grundbeloppsnivån.

År 1935 utgjorde det beskattningsbara beloppet för aktiebolag

409.2 miljoner kronor. Den därå uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten,

som utgick med 170 procent av grundbeloppet, uppgick till 35.8 miljoner

kronor motsvarande 8.75 procent. Hade skatten i stället utgått med

150 procent av grundbeloppet, skulle den genomsnittliga grundbeloppsprocenten

ha reducerats till 7.73. Då skattefoten vid den föreslagna proportionella

skatten bör utgöra ett helt tal och skatten är avsedd att, örn den uttages

med blott grundbeloppet, ge approximativt samma intäkt som nu gällande

skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet, torde grundbeloppsnivån

med stöd av denna beräkning böra fastställas till 8 procent. De uppgifter

över den genomsnittliga grundbeloppsprocenten som meddelats av riksriikenskapsverket

visa, såsom ämbetsverket framhåller, att år 1935 i berörda

avseende kan anses representera ett under de senaste åren i det närmaste

konstant bottenläge, och att alltså beräkningen av den nya skattefoten icke

skett med hänsyn till en konjunktur, som resulterar i en för aktiebolagen

ogynnsam medelsiffra.

I promemorian har förordats en skattesats å endast 7 procent. Därvid har

emellertid bottenskatten förutsatts uttagen med 110 å 115 procent av grundbeloppet.

Höjningen av procentsiffran till 8 har blott karaktären av en

justering överensstämmande med den tidigare för bottenskatten å fysiska

personers inkomst och förmögenhet föreslagna och avsedd att möjliggöra,

att skatten vid grundbeloppsnivå ger ungefär samma belopp, som nuvarande

skatt uttagen med 150 procent. Även med en skattesats å 8 procent komma

aktiebolagen att sammanlagt göra en skattevinst, motsvarande en betydande

del av utjämningsskatten samt hela den kommunala progressivskatten,

i den mån ej denna lättnad kommer att uppvägas av den allmänna

kommunalskattens ökning för aktiebolagen. Givetvis kunde det ifrågasättas,

att man vid omläggningen av ifrågavarande beskattning i överensstämmelse

med bolagsskatteberedningens förslag nu även borde genomföra en

större skattelättnad för aktiebolagen än den som följer av här förordade

väsentligen tekniska förändringar. När jag ej funnit mig böra förorda detta,

har jag utgått från det förhållandet, att en avsevärd del av den under de senaste

åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits ej genom

ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken skulle träffat även

dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter, från vilka aktie
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

121

bolagen varit befriade. Aktiebolagen liava följaktligen — helt visst under

intryck av bolagsskatteberedningens utredningar — kommit i åtnjutande av

en relativ skattelättnad. Denna bibehålies vid den nu ifrågasatta reformeringen

av beskattningsgrunderna.

I ett par yttranden har framhållits, att en omläggning av beskattningen

sådan som nu ifrågasättes måhända bör föranleda ändringar i gällande bestämmelser

örn ersättningsskatt m. m. Därest behov av skärpning av

nämnda lagstiftning kommer att visa sig, bör uppenbarligen frågan därom

upptagas till prövning.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda, att å aktiebolags och

ekonomiska föreningars inkomst skatt skall utgå proportionellt och efter en

skattefot av 8 procent.

Övriga juridiska personer.

Departementspromemorian.

För utländska bolag och andra utländska juridiska

personer med undantag av dödsbon föreslås i förenämnda promemoria

likställighet med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med

följande motivering:

Utländska bolag och andra utländska juridiska personer beskattas för närvarande

enligt den för enskilda personer gällande skatteskalan. De äro emellertid

ej underkastade extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Bland dessa

juridiska personer ingå jämväl oskifta dödsbon efter i utlandet bosatta personer

samt utländska stiftelser inklusive eventuellt förekommande här i riket

skattskyldiga familjestiftelser. Anledningen till att utländska aktiebolag sålunda

beskattas lika med enskilda personer är, att möjlighet saknats att beträffande

dessa företag rationellt bestämma inkomstprocenten och att för

övrigt dessa bolag äro endast inskränkt skattskyldiga här i riket, varför en beskattning

efter den svenska inkomstens förhållande till kapitalet skulle giva

oriktigt resultat. Enligt vissa handelsavtal med utländska stater skola utländska

juridiska personer här i riket åtnjuta nationell behandling i beskattningsavseende.

När nu för de affärsdrivande svenska juridiska personerna

införes en beskattningsnorm, som utan svårighet kan tillämpas på de utländska

juridiska personerna, torde det få anses ligga i sakens natur, att denna

bör bliva gällande även för dem. Den lämpligaste lösningen av frågan örn

de utländska juridiska personernas beskattning torde vara att utländska

oskifla dödsbon så ock utländska familjestiftelser i likhet med motsvarande

svenska beskattas enligt den för enskilda personer gällande skatteskalan,

men att med hänsyn till svårigheten att inordna de olika slagen av utländska

juridiska personer under motsvarande svenska kategorier, samtliga övriga utländska

juridiska personer beskattas enligt den för svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen, d. v. s. med

proportionell skatt, vilken för den antagna grundbeloppsnivån utgör 7 %>.

Erinras må, att vissa i utlandet etablerade bolag, vilka behärskas av svenska

intressen, redan enligt gällande lagstiftning skola betraktas såsom svenska

ekonomiska föreningar. Bestämmelsen härom är givetvis behövlig även i fortsättningen,

då nämnda behandling ej avser allenast skattetariffen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Då kännedom saknas om skattens storlek beträffande här i riket beskattade

utländska juridiska personer med inkomst å högst 4,000 kronor, kan

det ej avgöras, huruvida den föreslagna bestämmelsen kommer att i genomsnitt

medföra skatteökning eller skattelindring. Sannolikt kommer fråga att

bliva örn någon skattelindring, vilken emellertid kan antagas bliva obetydlig.

Den kommunala progressivskattens bortfallande för de utländska juridiska

personernas vidkommande torde betyda en sammanlagd skatteförlust av c:a

100,000 kronor.

Jämväl för sparbanker ifrågasattes i promemorian likställighet med

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Härom yttras följande:

Sparbanker utgöra för närvarande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

efter ett grundbelopp av 4 %. Denna skattesats är, med bortseende från försäkringsanstalterna,

för vilka särskilda förhållanden göra sig gällande, beräknad

något högre än för övriga proportionellt beskattade juridiska personer.

I 1927 års proposition nr 102 med förslag till kommunalskattelag ifrågasattes

en grundbeloppsprocent av allenast 3 för sparbankernas vidkommande.

Departementschefen betecknade vid förslagets framläggande den då gällande

beskattningsnormen, enligt vilken sparbankerna skulle beskattas enligt de

för enskilda personer gällande skattesatserna, såsom orättvis, enär sparbankerna

arbetade med en i förhållande till omslutningen jämförelsevis obetydlig

vinstmarginal, varför, om en sparbank haft aktiebolagets form, en beskattning

efter den högsta ifrågakommande skattesatsen av 12 % för grundbeloppets

fastställande med säkerhet icke skulle kunnat ifrågakomma. I 1927

års riksdags särskilda utskott förklarades, (utlåtande nr 1, sid. 38), att utskottet

för sin del biträdde förslaget om allenast proportionell skatt å sparbankerna,

örn ock med någon tvekan i fråga om den statliga skatteprocenten,

vilken enligt utskottets förmenande möjligen kunnat sättas något högre än

som skett. Sedan det konstaterats, att medelskatteprocenten för samtliga

sparbanker vid grundbeloppsnivå enligt äldre lagstiftning utgjort något över

5 °/o, föreslogs emellertid i 1928 års proposition nr 213, att grundbeloppet för

sparbankerna skulle bestämmas till 4 °/o. Detta förslag vann riksdagens

gillande.

Bolagsskatteberedningen föreslog, att skatteprocenten för sparbankerna

skulle sättas lika med skattesatsen för aktiebolag m. fl., d. v. s. till 5 % vid

den av bolagsskatteberedningen antagna grundbeloppsnivån. Såsom en grund

för detta förslag, vilket innebar någon sänkning av sparbankernas beskattning,

åberopades bl. a., att därigenom likställighet skulle vinnas med andra

bankinrättningar.

Därest frågan allenast skall anses gälla att uppbringa sparbankernas beskattning

till samma nivå, som antagits för övriga juridiska personer, borde

en höjning av siffran 4 till omkring 5 72 °/o föreslås. Det synes emellertid

kunna ifrågasättas, örn ej sparbankerna, vilka bedriva sin verksamhet i viss

konkurrens med affärsbanker och andra kreditinrättningar, lämpligen böra

beskattas efter samma grund som dessa. En dylik likställighet föreslogs av

bolagsskatteberedningen, när fråga var örn viss skattesänkning; samma

skäl tala givetvis för likställighet, när skattesänkning ej kan ifrågakomma.

När nu en enhetlig beskattning för övriga affärsdrivande juridiska

personer efter ett procenttal av 7 °/o såsom grundbelopp föreslås, bör enligt

detta betraktelsesätt sparbankernas beskattning uppbringas till denna siffra.

I verkligheten torde detta innebära ett återförande av sparbankernas sammanlagda

beskattning till ungefär den genomsnittliga höjd, som gällde före

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

123

1928 års skattelagstiftning. För sparbankernas ekonomi spelar en dylik

skattehöjning ej någon nämnvärd roll. Grundbeloppet för sparbankernas

statsskatt torde enligt 1935 års taxering enligt en mycket approximativ beräkning

hava utgjort omkring 1 miljon kronor och deras totala skatt enligt

1935 års taxering IVO % därå eller omkring 1.7 miljoner kronor. Den skatt,

som enligt gällande bestämmelser skulle vid grundbeloppsnivå av 133 %

åligga sparbankerna, skulle beträffande nämnda års taxering hava utgjort

omkring 1.35 miljoner kronor. Enligt förslaget skulle motsvarande beskattning

vid samma grundbeloppsnivå hava utgjort cirka 1.75 miljoner kronor.

Skattehöjningen för sparbankerna skulle sålunda vid sagda grundbeloppsnivå

uppgå till i runt tal 400,000 kronor och vid nu gällande grundbeloppsnivå

måhända 450,000 kronor, ett i förhållande till sparbankernas ekonomiska

ställning jämförelsevis obetydligt belopp.

Grundbeloppet för försäkringsanstalter har i den mån ej fråga

är örn den på aktieägare i försäkringsaktiebolag belöpande inkomsten i promemorian

föreslagits höjt från 6 till 8 %>. Såsom motiv härför anföres följande:
För

svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på

aktieägare i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet 6 % av det beskattningsbara

beloppet. Vid bedömande av denna skattesats måste beaktas, dels

att försäkringsanstalter, i den mån de på detta sätt själva beskattas, erlägga

skatten istället för försäkringstagarna, vilka erhålla anstalternas vinst i form

av utdelning m. m., dels att det beskattningsbara beloppet så konstruerats,

att det rätteligen utgör allenast omkring hälften av det belopp, som enligt

grunderna för bestämmelserna i ämnet egentligen borde beskattas. Detta

sistnämnda förhållande sammanhänger därmed, att man för den kommunala

beskattningens del velat påföra försäkringsanstalterna allenast halv

skatteprocent, vilket lättast vinnes genom halvering av beskattningsunderlaget,

och att i huvudsak samma beskattningsunderlag borde gälla för den

kommunala och den statliga beskattningen.

Skall grundbeloppsnivån för beskattningen höjas till ungefär 133 °/o av den

nuvarande, bör skattesatsen för försäkringsanstalterna höjas från 6 till omkring

8 %. Förslag i sådant syfte framlägges. Det bör emellertid beaktas,

att höjningen av skattesatserna för enskilda personer med stora inkomster

möjligen kan medföra en benägenhet att placera kapital i försäkringar närmast

med syfte att erhålla sådan skattelättnad, som blir en följd därav att

skatten för enskilda är starkt progressiv men för försäkringsanstalterna proportionell.

Skulle en sådan tendens göra sig gällande, kan möjligen fråga

uppkomma om höjning av försäkringsanstalternas beskattning. Närmare till

hands torde emellertid ligga att påföra jämväl försäkringstagarna beskattning

i sådana fall, där fråga är om mycket stora försäkringsbelopp. För närvarande

torde anledning ej föreligga alt framlägga förslag i sådant syfte.

För s. k. systembolag föreslås i promemorian likställighet med aktiebolag.

I sådant avseende anföres:

Detaljhandel med rusdrycker kan bedrivas dels av aktiebolag, dels av särskilda

s. k. systembolag, som ej äro aktiebolag. Systemaktiebolagen äro underkastade

den beskattning, som gäller för aktiebolag i allmänhet, medan

de senare beskattas allenast enligt den beskattningsgrund, som gäller för

proportionellt beskattade stiftelser m. fl. Det har ansetts, alt frågan, huruvida

statens vinst på detaljhandel med rusdrycker inflyter i form av skatt

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

eller direkt såsom vinstmedel, är ett spörsmål av underordnad betydelse, varför

man tillämpat den norm, som synts enklast. Då nu affärsdrivande juridiska

personer skola i allmänhet underkastas proportionell skatt med ett

grundbelopp av 7 %, ligger det otvivelaktigt närmast till hands att föra in

även systembolagen under denna beskattning. Förslag i sådant avseende

framlägges.

Grundbeloppet för ideella föreningar, stiftelser, häradsal 1- männingar m. fl. slutligen föreslås i promemorian höjt från 3 till 4 °/o.

I motiven yttras följande:

För ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. i det föregående

ej angivna juridiska personer utgör den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp 3 % av det beskattningsbara beloppet. I förevarande

sammanhang ifrågasättes endast en sådan höjning av nämnda procenttal,

som bör bliva en följd av en allmän höjning av grundbeloppsnivån

till omkring 133 % av den nu gällande. Det föreslås följaktligen, att grundbeloppet

för nämnda juridiska personer skall utgöra 4 % av det beskattningsbara

beloppet.

Erinras må, att s. k. familjestiftelser äro underkastade beskattning enligt

den för enskilda personer gällande skatteskalan och att ändring härutinnan

ej ifrågasättes.

Yttranden över departementspromemorian.

Rörande beskattningen av nu senast omförmälda slag av juridiska personer

— utländska bolag m. fl., sparbanker, försäkringsanstalter, systembolag

samt ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. — hava i allmänhet

ej förekommit några erinringar i de avgivna yttrandena. Särskilt

motiverade uttalanden rörande dylika juridiska personer hava gjorts i följande

yttranden:

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som ej tillstyrkt förslagets

genomförande beträffande aktiebolag — yttrar:

Vad sparbanker och försäkringsanstalter samt övriga juridiska personer

beträffar ser länsstyrelsen intet hinder för omedelbart genomförande av den

jämkning i den proportionella skattesatsen, som förslaget innebär. Den särskilda

höjning, som därmed åstadkommes för sparbankernas del synes vara

väl motiverad av förhållandena.

Länsstyrelsen i Örebro län gör följande uttalande:

Enligt förslaget skulle utländska juridiska personer med undantag för utländska

oskifta dödsbon och utländska familjestiftelser beskattas efter samma

grunder som föreslagits för svenska aktiebolag m. fl. Angående verkningarna

i skattehänseende av den föreslagna bestämmelsen härutinnan andres

i promemorian, att det ej kunde avgöras, huruvida bestämmelsen komme

att i genomsnitt medföra skatteökning eller skattelindring. Sannolikt,

heter det, komme fråga att bliva om någon skattelindring, vilken emellertid

kunde antagas bliva obetydlig. Erfarenheten giver intet stöd för riktigheten

av denna uppfattning. Ett utländskt bolag, som driver rörelse inom detta

län, hade år 1935 att erlägga en sammanlagd statsskatt av 32,428 kronor 2

öre. Om de föreslagna beskattningsgrunderna tillämpats sagda år, skulle

samma bolag haft att utgöra en statsskatt av 21,249 kronor 40 öre enligt al
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

125

ternativ I a, 20,055 kronor enligt alternativ I b och allenast 14,273 kronor enligt

alternativ II. Länsstyrelsen kan icke finna, att några skäl föreligga för

medgivande av en så betydande skattelindring beträffande utländska juridiska

personer.

I vad förslaget avser sparbanker, försäkringsanstalter, systembolag, som

ej äro aktiebolag, och ideella föreningar har länsstyrelsen intet att erinra.

Riksräkenskapsverket yttrar rörande beskattningen av nu ifrågavarande

slag av juridiska personer:

Vidkommande övriga juridiska personer skulle, vad angår utländska

juridiska personer, vilka för närvarande genomgående beskattas enligt den

för enskilda gällande skatteskalan, utländska oskifta dödsbon så ock utländska

familjestiftelser i likhet med motsvarande svenska fortfarande beskattas

efter samma norm som enskilda personer, medan samtliga övriga utländska

juridiska personer skulle beskattas enligt den för svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen. Vidare skulle

även sparbanker och systembolag, vilka för närvarande utgöra skatt efter

ett grundbelopp av 4 procent respektive 3 procent, likställas med aktiebolag

och ekonomiska föreningar. De sålunda framlagda förslagen, vilka synas

ägnade att åvägabringa enkelhet och reda i beskattningen, finner sig riksräkenskapsverket

böra tillstyrka.

I fråga om beskattningen av försäkringsanstalter för inkomst, i den mån

den ej belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, samt beskattningen

av ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. i det föregående

ej angivna juridiska personer innefattar förslaget ingen annan ändring, än

att skatteprocenten i anslutning till den allmänna höjningen av grundbeloppsnivån

till omkring 133 procent av den nu gällande skulle höjas, i det förra

fallet från 6 till 8 procent och i det senare från 3 till 4 procent. Riksräkenskapsverket

vill dock ifrågasätta, huruvida det icke med hänsyn till önskvärdheten

av största möjliga enkelhet och reda i beskattningen skulle vara

lämpligt att beskatta försäkringsanstalterna enligt samma norm, som föreslagits

för aktiebolagen och med dessa likställda juridiska personer. Detta

skulle visserligen komma att för försäkringsanstalterna medföra viss skattelindring.

För den händelse så skulle befinnas erforderligt, kunde emellertid

detta förhindras genom jämkning i motsvarande mån av bestämmelserna

angående beräkningen av det beskattningsbara beloppet.

Kammarrätten yttrar:

Vad i promemorian i övrigt anförts och föreslagits beträffande juridiska

personers statsbeskattning föranleder ej annan erinran från kammarrättens

sida än såvitt angår förslaget om höjning av skatteprocenten för sparbanker

från fyra till sju. Kammarrätten, som icke finner den för förslaget anförda

motiveringen övertygande, anser sig sakna anledning att tillstyrka större ökning

av skatteprocenten än som motsvarar den beträffande andra juridiska

personer ifrågasatta höjningen av grundbeloppsnivån eller 33 procent. Kammarrätten

föreslår därför, att grundbeloppet för sparbanker bestämmes till

5.5 procent av det beskattningsbara beloppet.

Departementschefen.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget rörande beskattningen

av andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar

innefattar i huvudsak konsekvenser av de skatteförändringar för vilka jag

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tidigare redogjort. Jag finner mig också böra biträda vad i promemorian

föreslagits med de ändringar som betingas av att inkomst- och förmögenhetsskatten

vid grundbeloppsnivå är avsedd att ge approximativt samma intäkt

som nu gällande skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet.

Beträffande utländska juridiska personer torde förslaget vara direkt betingat

av sådana avtal med främmande makter, som för dylika skattskyldiga fastställa

nationell behandling. Skatteprocenten bör i enlighet härmed för utländska

aktiebolag och utländska ekonomiska föreningar bestämmas till 8.

För sparbanker innebär det i promemorian framställda förslaget en likställighet

med andra affärsdrivande juridiska personer, vilken måste anses

i och för sig önskvärd. Jag finner dock i likhet med kammarrätten ej tillräckliga

skäl vara förebragta för höjning till den skattesats, som gäller för

aktiebolag och ekonomiska föreningar, utan förordar en höjning med 50

procent av nu gällande 4 procent till 6 procent.

För försäkringsanstalter bör vidtagas en anpassning till den nya grundbeloppsnivån,

vilket betyder en ökning från nuvarande 6 procent till

9 procent. Att, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt, för försäkringsanstalternas

vidkommande allenast för att ernå likställighet med övriga

juridiska personer sänka skattesatsen till den för aktiebolag i allmänhet föreslagna,

finner jag, med hänsyn till den särskilda metoden att fastställa beskattningsunderlaget

för dessa anstalter, uteslutet, med mindre nämnda metod

ändras.

Vad angår de systembolag, som ej äro aktiebolag, utgör ändringen närmast

en bokföringsfråga, då deras medel i ena eller andra formen skola

komma statsverket till godo. Jag förordar, att skattefoten bestämmes till 8

procent.

För ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. åsyftas endast

en anpassning till den nya grundbeloppsnivån. Då nuvarande skattesats för

dessa är 3 procent, skulle höjningen rätteligen ske till 4.5 procent. Eftersom

skattefoten bör utgöra helt tal, förordar jag här en jämkning nedåt till 4

procent.

I remissvaren förekommande särskilda uttalanden rörande nu omnämnda

slag av juridiska personer synas ej, utöver vad här skett, giva anledning

till något särskilt yttrande från min sida.

Verkningar i avseende å den kommunala progressivskatten av den

ifrågasatta omläggningen av den direkta statsbeskattningen.

De ekonomiska konsekvenser för kommunernas del, som skulle inträda,

örn, såsom tidigare föreslagits, aktiebolag m. fl. juridiska personer befrias

från skyldigheten att erlägga kommunal progressivskatt, ha berörts redan i

det föregående. Även den föreslagna omläggningen av fysiska personers

statsbeskattning kommer att föra med sig vissa verkningar i avseende å

den kommunala progressivskatten, vilka här torde böra i korthet beröras.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 232.

127

Beträffande sistnämnda återverkningar av den föreslagna omläggningen

av beskattningen anförcs i departementspromemorian:

Enligt förordningen den 28 september 1928 örn kommunal progressivskatt

är för fysiska personer, oskilta dödsbon och familjestiftelser det till nämnda

skatt beskattningsbara beloppet — med ett i detta sammanhang betydelselöst

undantag — lika med den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara belopp. Därest den i sistnämnda belopp ingående

förmögenhetsdelen ökas (såsom vid alternativ II) eller minskas (alternativ

I a och I b), kommer alltså den kommunala progressivskattens grundbelopp

också att ökas, resp. minskas. För den enskilde skattskyldige är denna förändring

i beskattningen i allmänhet av föga betydande storleksordning. Vid

alternativ II uppstår för den skattskyldige en förhållandevis obetydlig skatteökning,

men vid alternativen I a och I b går förändringen i en för den till

kommunal progressivskatt skattskyldige fördelaktig riktning.

Från kommunernas synpunkt ter sig förhållandet annorlunda, särskilt örn

man tar i betraktande den samtidiga förlusten av kommunal progressivskatt

å juridiska personer. Verkställda beräkningar lia givit vid handen, att år

1935 för hela riket sistnämnda förlust kan skattas till cirka 2,720,000 kronor,

samt att minskningen i kommunal progressivskatt på grund av förmögenlietsdelens

sänkning kan beräknas uppgå till vid alternativ I a cirka 2,100,000

kronor och vid alternativ I b cirka 1,200,000 kronor. Vid genomförande avalternativ

II skulle däremot på grund av höjningen av förmögenhetsdelen tolde

högre skikten uppkomma en skatteökning å cirka 900,000 kronor. Sammanlagda

minskningen i kommunal progressivskatt för hela riket skulle

alltså utgöra vid alternativ I a 4,820,000 kronor, vid alternativ I b 3,920.000

kronor och vid alternativ II 1,820,000 kronor, vilken förlust nämnda år

skulle lia föranlett en genomsnittlig höjning i utdebiteringen av resp. 11, 9

och 4 öre per skattekrona. Huru förslagen skulle verka för de särskilda

kommunerna har icke kunnat utrönas, bl. a. på grund av svårigheten, för

att icke säga omöjligheten att uppdela de ovan omförmälda beloppen 2,100,000.

1,200,000 och 900,000 kronor på de skilda kommunerna. Fördelas dessa belopp

proportionellt efter progressivskattens grundbelopp för andra än svenska

aktiebolag, skulle den sammanlagda förlusten för kommunerna —- jämväl

på grund av bolagens befrielse — antagas lia medfört en skatteökningbeträffande

landsbygden med i medeltal 6 öre enligt alternativ I a, 5 öre en

ligt alternativ I b och 2 öre enligt alternativ II och för städerna med resp.

14, 11 och 5 öre per skattekrona. Flir Stockholm, Göteborg och Malmö

skulle siffrorna bliva resp. 18, 18 och 12 öre vid alternativ I a, 15, 16 och 9

öre vid alternativ I b och 8, 9 och 3 öre vid alternativ II.

Framhållas må i detta sammanhang, att den kommunala progressivskatten

betraktats såsom och bör betraktas såsom ett tillägg till statsskatten, och att

kommunerna sålunda måste finna sig i de konsekvenser, som följa av denna

anordning. Uppenbart är, att staten måste vara oförhindrad att i sin egen

beskattning vidtaga de ändringar, som av förhållandena påkallas, utan hänsyn

till att en tilläggsbeskattning därav påverkas. Att den kommunala progressivskatten

i och för sig har den verkan, att den vanligen tillgodoser sådana

kommuner, som även utan denna skatt äro de bäst ställda, må jämväl

beaktas. De verkningar för vissa kommuner, som kunna bliva en följd av

de bär framlagda alternativa förslagen, äro i varje fall oj av sådan storleksordning,

att valet av det ena eller andra alternativet bör därav nämnvärt påverkas.

Märkas bör, att, såsom redan tidigare påpekats, de beskattningsföremål,

som bolnäs fran kommunal progressivskatt eller få denna minskad, själva

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

komma att få bära sin andel i den höjning av den allmänna kommunalskatten,

som därav blir en följd. Det kunde måhända ifrågasättas att bereda

särskild kompensation åt kommunerna för den bortfallande kommunala progressivskatten

genom skärpning av skalan för denna skatt beträffande enskilda

skattskyldiga. Med hänsyn till den skärpning av skatteskalorna, som

ovan föreslagits beträffande den statliga beskattningen, synes emellertid en

dylik utväg ej böra anlitas. Skulle på grund av den ifrågasatta reformens

verkan å den kommunala progressivskatten någon kommun med svag ekonomisk

ställning få denna försämrad, lärer det få ankomma på staten att genom

skatteutjämningsförfarandet bringa denna kommun i samma läge som andra

likställda kommuner.

I de över promemorian avgivna yttrandena ha, såsom framgår av förut

lämnade referat, invändningar i intet fall rests mot förslaget till följd av

dess här angivna återverkningar. Icke heller för egen del finner jag här berörda

omständigheter vara av sådan art, att de lägga hinder i vägen för den

förordade omläggningen av den direkta statsbeskattningen.

Förslagets konsekvenser i avseende å folkpensioneringen.

Jag vill till slut med några ord beröra vissa konsekvenser av föreliggande

förslag i avseende å folkpensioneringen.

I 4 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering, vilken lag träder

i kraft den 1 januari 1937, stadgas, att beloppet av den pensionsavgift,

som skall av envar avgiftspliktig årligen erläggas, utgör sex kronor eller, om

han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för året

har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet.

Högsta pensionsavgift är 20 kronor, dock att örn avgiftspliktig är

gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma

hushåll som sin make, makarnas pensionsavgifter utan hinder därav må uppgå

till sammanlagt 40 kronor.

Då beloppet av pensionsavgiften sålunda ställts i viss relation till det enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,

följer därav att den förändring, som föreslagits beträffande den i nämnda

belopp ingående förmögenhetsdelen, nämligen sänkning av densamma från

3/eo till 112oo, även påverkar storleken av pensionsavgiften. Den minskning i

avgiftsbeloppet, som kan uppkomma, är emellertid ytterst obetydlig, enär

förmögenhetsdelen spelar mycket liten roll i de skikt, varom här blir fråga,

nämligen taxerade belopp upp till 2,000 kronor för ogift och 4,000 kronor

för äkta makar. På grund av folkpensioneringens anordning träffar minskningen

i avgiftsbeloppen i sista hand staten, medan frågan örn folkpensioneringens

finansiering i övrigt ej därav beröres.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

129

Specialmotivering till författningsförslagen.

Vid departementspromemorian funnos beträffande samtliga de tre framlagda

alternativen fogade förslag till sådana författningsändringar, som kräva

beslut av riksdagen. Förslagen, som åtföljdes av kort motivering, ha i

allt väsentligt lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena, och den till

alternativ I a utarbetade författningstexten överensstämmer, frånsett skatteskalorna

och några mindre jämkningar i övrigt, med det förslag, som nu framlägges.

Detta omfattar förslag till ändringar i förordningarna om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och örn kommunal progressivskatt samt i

taxeringsförordningen ävensom förslag till förordning om särskild skatt å

förmögenhet samt örn upphävande av förordningen örn utjämningsskatt. En

mera ingående motivering av förslagen synes knappast erforderlig, då de föreslagna

ändringarna i allmänhet äro en direkt följd av vad jag förut anfört.

Vad angår förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

om kommunal progressivskatt ha ändringsförslagen avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med bolagsskatteberedningens förslag till författningstext.

— I förstnämnda förordning har 15 § endast ändrats såtillvida, att förmögenhetsdelen,

1f60, utbytts mot V2oo- I 18 § meddelas bestämmelser örn inkomst-

och förmögenhetsskattens uppdelande i bottenskatt och tilläggsskatt,

om skattesatserna för bottenskattens grundbelopp och om skatteskalan för

tilläggsskatten. Bestämmelsen i 20 § bär i redaktionellt avseende jämkats

till följd av förslaget örn införande av bottenskatt. De ifrågasatta ändringarna

i förordningen örn kommunal progressivskatt sammanhänga med förslaget

om att dylik skatt icke längre skall utgöras av andra juridiska personer än

dödsbon och familjestiftelser.

Förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet har fått en lydelse,

som nära ansluter sig till de förordningar i ämnet, som utfärdats för

åren 1934 och 1935, naturligen med de avvikelser som betingas av att skatteplikten

inträder vid annat förmögenhetsbelopp samt av de förändrade reduktionsregler,

för vilkas innebörd jag tidigare redogjort. Bestämmelser rörande

taxeringen till särskild skatt å förmögenhet, vilka förekommit i de

tidigare författningarna, ha överförts till taxeringsförordningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, såsom av det förut lämnade referatet

av dess yttrande framgår, föreslagit att den särskilda förmögenhetsskatten

ej skall utgå med lägre belopp än fem kronor. Då en sådan bestämmelse

skulle innebära, att för alla skattskyldiga med ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp

mellan 20,000 och 25,000 kronor skatten skulle utgöra ett och

samma belopp eller fem kronor, anser jag mig icke kunna förorda detta förslag

oförändrat, men jag har i författningsförslaget upptagit ett stadgande

om ett minimum av en krona.

I taxeringsförordningen föreslås ändringar i avseende å ett flertal paragrafer.

De flesta av dessa ändringar föranledas av de ändrade förhållanden,

som uppkommit genom utjämningsskattens borttagande och den särskilda

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

förmögenhetsskattens inpassande i systemet såsom en skatt av definitiv karaktär.

Sistnämnda skatt torde böra i taxeringshänseende likställas med inkomst-

och förmögenhetsskatten. Endast på en punkt har denna princip

frångåtts. Det har nämligen ansetts lämpligt att stadga (130 §), att ändring

efter besvär av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt automatiskt

skall medföra ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet. Underlåtenhet

att uttryckligen överklaga sistnämnda taxering vid besvär över

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall således ej medföra

rättsförlust. Bestämmelserna i 26 § om deklarationsskyldighet ha ävenledes

måst ändras. Vid tillämpning av det nya skattesystemet kunna nämligen

fall tänkas förekomma, där beskattning sker till särskild förmögenhetsskatt

men ej till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Särskild förmögenhetsskatt

skall erläggas, så snart den beskattningsbara förmögenheten överstiger

20,000 kronor, vilket belopp, om reduktionsregeln tillämpas i full utsträckning,

kan motsvara högst 50,000 kronor skattepliktig förmögenhet. Och

V200 av 50,000 kronor är blott 250 kronor. Ger en förmögenhet, som något

överstiger 50,000 kronor, ej avkastning och finnes ej heller annan inkomst,

föreligger alltså icke skattskyldighet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

men däremot till särskild skatt å förmögenhet. I 26 § har fördenskull

såsom särskild grund för deklarationsskyldighet införts det fall, att den skattskyldige

vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn särskild

skatt å förmögenhet.

Det har ansetts lämpligast att i fråga om den särskilda skatten å förmögenhet

upprätta särskild taxeringslängd, förmögenhetslängd, vilken ej såsom inkomstlängden

utlägges till offentlig granskning. Denna anordning har ansetts

böra medföra viss utvidgning av underrättelseförfarandet, örn självdeklaration

ej avgivits, en eventualitet som beträffande innehavare av förmögenheter,

som falla under den särskilda skatten för förmögenhet, torde vara

mycket ovanlig.

Det remitterade författningsförslaget upptog i 86 § taxeringsförordningen

bestämmelse om att i inkomstlängden skulle i avseende å statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt angivas bland annat den punkt i 18 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet

för däri ingående bottenskatt skall beräknas. Några länsstyrelser ha

häremot anmärkt, att det i fråga om den största gruppen skattskyldiga, fysiska

personer och dödsbon, skulle vara opraktiskt och tidsödande att för

varje skattskyldig göra den föreskrivna anteckningen. Med den föreslagna

avfattningen torde icke lia avsetts att förhindra, att angivandet av beskattningstypen

för den ifrågavarande gruppen skattskyldiga skedde genom rubriceringen

av den särskilda avdelning av längden, i vilken gruppen borde införas.

Stadgandets avfattning har emellertid nu förtydligats.

I detta sammanhang får jag upptaga frågan huruvida inkomst- och förmögenhetsskattens

särskilda beståndsdelar, bottenskatten och tilläggsskatten,

skola i taxeringslängd, uppbördsbok och debetsedel angivas till beloppet,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

131

eller om endast beloppet för varje skattskyldig av inkomst- och förmögenhetsskatten

i dess helhet skall uppföras. Länsstyrelsen i Norrbottens län har

ansett, att det bleve nödvändigt att i taxeringslängderna och sannolikt även

å debetsedlarna — för kontrollens skull från de skattskyldigas sida — upptaga

bottenskatt och tilläggsskatt i skilda kolumner, varigenom en del av

den med reformen avsedda förenklingen ginge förlorad.

För egen del är jag icke beredd att taga slutlig ställning till detta spörsmål.

Det förefaller emellertid som om åtminstone i taxeringslängden hela den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten borde upptagas i en kolumn samt

den i denna skatt ingående tilläggsskatten i en särskild kolumn, därvid beloppet

av vardera skatten skulle kunna av debiteringsförrättaren uttagas direkt

ur för ändamålet upprättade tabeller. Ur budgetär synpunkt måste det

nämligen anses vara av mycket stor betydelse att för varje år kunna erhålla

kännedom om de i fast, respektive rörlig skatt debiterade beloppens storlek.

I debetsedlarna synes däremot endast böra upptagas inkomst- och förmögenhetsskatt

som en post. Med hjälp av nyssnämnda, offentligen publicerade

tabeller kan nödig kontroll från den skattskyldiges sida av det debiterade

beloppets riktighet lätt äga rum.

I 145 § 4 mom. tredje stycket taxeringsförordningen stadgas, att vissa av

Kungl. Majit anvisade kostnader för taxeringsarbetet — avseende huvudsakligen

ersättning åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna,

gottgörelse för i samband med taxeringsförrättningarna lämnat biträde av

städernas tjänstemän samt bidrag, som vissa städer åtagit sig för särskilda

anstalter för taxeringsarbetet —- må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande

fyra procent av summan av inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp för hela riket, sådan denna summa beräknats enligt taxeringsnämndernas

beslut. De jämlikt denna bestämmelse av Kungl. Majit anvisade

beloppen ha de tre senaste budgetåren utgjort endast omkring 2.4 procent av

grundbeloppen för inkomst- och förmögenhetsskatten under respektive år.

I anslutning till den ifrågasatta uppdelningen av den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten i en fast och en rörlig del föreslogs i promemorian den

ändring i berörda stadgande, att maximibeloppet skulle utgöra högst ett belopp,

motsvarande fyra procent av grundbeloppet för hela riket av den i

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten. Då emellertid

på grund av den höjda grundbeloppsnivån grundbeloppet för hela riket

av bottenskatten kommer att utgå med högre summa än vad grundbeloppet

för hela inkomst- och förmögenhetsskatten nu utgör, finner jag det i promemorian

upptagna procenttalet böra sänkas från fyra till tre. Detta torde

innebära, att ifrågavarande maximum blir i det närmaste oförändrat.

Andra — från de föregående helt fristående — ändringar i taxeringsförordningen

betingas av vissa stadganden i lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn

folkpensionering, vilken lag träder i kraft den 1 januari 1937. Genom den

nya lagstiftningen har hela befattningen med pensionsavgifternas fastställande

och påföring överflyttats till de tjänstemän, som lia att verkställa

debitering av kronoutskylder. De hittillsvarande stadgandena i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

1 § andra stycket och 120 § taxeringsförordningen om beskattningsnämndernas

befattning med frågor örn avgiftsplikt enligt den äldre

lagen kunna därför upphävas utan att ersättas med andra stadganden.

Enligt 16 § andra stycket lagen om folkpensionering skola emellertid

besvär över påföring av pensionsavgift i visst fall anföras hos prövningsnämnden.

Denna talan kommer normalt att upptagas av särskild prövningsnämnd,

och stadgande härom föreslås skola införas i 95 § andra stycket taxeringsförordningen.

I 86 § samma förordning bör det nuvarande stadgandet

örn att taxerat belopp städse bör införas för envar till folkpensionering avgiftspliktig,

även om beskattningsbart belopp för honom ej finnes, omredigeras

i överensstämmelse med den nya lagstiftningen.

Under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

lärer kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer föredragande

departementschefen härefter, att inom finansdepartementet utarbetade

förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

2) förordning örn särskild skatt å förmögenhet;

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 374) örn kommunal progressivskatt;

4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt; samt

5) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379)

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

133

Bilaga A.

TABELLER

RÖRANDE SKATTETRYCKET I SVERIGE

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majlis proposition nr 232

Tab.

Direkt och indirekt beskattning av gift person med ett barn i kommun

1300 kr.

2 000 kr.

3 000 kr.

4 500 kr.

6 750 kr.

I. Direkta skatter:

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

a) Arbetsinkomst:

Inkomst- o. förmögenhetsskatt ....

—

—

9

Oi

32

l-i

92

2o

194

29

Extra inkomst- o. förmögenhetsskatt

Utj ämningsskatt..................

3

Ooi

Kom. inkomst-, landstings- och

vägskatt ......................

27

21

88

4’4

193

6-i

351

7-8

589

8-7

Kom. progressivskatt ............

4

Oi

Summa direkt skatt....

27

2-1

96

48

224

7-s

443

9-8

790

11-7

Därav: till staten ....

—

—

9

Oi

32

1-1

92

2o

197

29

till kommunen

27

2l

88

44

193

6-i

351

7-8

593

8-8

b) Kapitalinkomst (41/s %):

Inkomst- o. förmögenhetsskatt ....

5

O-i

27

1-4

80

2-7

177

3-9

321

4‘8

Särskild skatt å förmögenhet......

—

—

—

—

—

—

37

0-8

100

1-5

Extra inkomst- o. förmögenhetsskatt

2

Oo

Utjämningsskatt..................

—

—

—

—

—

—

1

Oo

11

0''2

Kom. inkomst-, landstings- och

vägskatt ......................

27

2-1

88

4-4

193

6-i

351

7-8

589

87

Kom. progressivskatt ............

—

—

—

—

—

—

2

O-o

16

&2

Summa direkt skatt....

32

2s

115

5-8

273

9-1

568

12-e

1038

15’i

Därav: till staten ....

5

O-i

27

1-i

80

27

215

4-8

433

6i

till kommunen

27

21

88

4''i

193

6i

353

7-8

605

9o

11. Indirekta skatter:1

Skatt och tull å sprit............

60

4''6

75

38

102

3i

127

28

140

2-4

> > > > vin..............

2

O-o

3

Oo

5

0r 2

10

0 2

20

0-3

> » > > öl ..............

12

09

12

06

12

04

12

03

12

02

> > » > tobak............

30

23

35

1-8

46

ls

52

ls

60

0 9

» > > » kaffe............

10

0''8

10

Os

10

0’3

10

Os

10

0''4

Summa indirekta skatter

114

8-8

185

68

175

5-8

211

4-7

242

3-6

III. Direkta och indirekta

skatter:

a) Arbetsinkomst..................

141

10-8

231

11-6

399

13-3

654

14-5

1032

15-3

Därav: till staten ....

114

8-8

144

7-s

207

6-9

303

6-7

439

6-3

till kommunen

27

2-1

88

4''4

193

6-i

351

7-8

593

&8

b) Kapitalinkomst (4l/% %)..........

146

lis

250

12’S

448

14-9

779

17-3

1280

189

Därav: till slaten ....

119

9 2

162

8-1

255

8s

426

9-5

675

10 o

till kommunen

27

2-1

88

4-i

193

6i

353

7-8

605

9-0

1 De här medtagna »indirekta} skatterna utgjorde 1934 251''4 milj. kr., motsvarande 53’7 % av

Skatt å motorfordon och bensin .

> (tull och accis) å silke (även konstsilke) och sidenvaror 17''2 >

»

> (tull) a andra spånadsämnen och fabrikat därav ..

.... 19''3 »

>

> ( » ) å metaller och

arbeten därav (ej automobiler) .. 29''1 »

>

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

135

l.

med genomsnittlig utdebitering i Sverige dr 1935, i kr. och i % av inkomsten.

10 000 kr.

15 000 kr.

22 500 kr.

33 500 kr.

50 000 kr.

200 000 kr.

1 000 000 kr.

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

*

Kr.

*

342

3-4

588

3-s

1038

4''6

1819

5-4

3 073

64

19 550

9-8

157 247

15 7

4

Oo

41

0''3

136

ae

318

lo

674

13

5 420

2-7

32 705

33

12

0 4

34

Os

97

0-4

226

0 7

462

0‘9

4 226

24

25 562

2"6

932

9‘3

1459

9 7

2 250

iao

3411

10s

5152

103

20 977

10-5

105 377

10-5

18

0’2

51

0-3

145

06

338

lo

693

1-4

6 340

3s

38 346

38

1308

13-4

2173

145

3666

16-3

6112

18s

10054

20-4

56 513

283

359237

35-9

358

3-e

663

44

1271

5-6

2 363

7-o

4 209

8 5

29 196

14-6

215 514

21-6

950

9s

1510

10-4

2 395

10-6

3 749

lis

5845

11-7

27 317

13 7

143 723

14-4

536

5-4

961

6-4

1694

7-5

2 848

8s

4 903

9-8

31006

15-s

244 945

24-5

244

2-4

500

3-3

1000

4‘ 4

1978

5s

3 556

7-4

20 222

10-4

109 lil

10-9

34

03

119

as

289

1-3

608

1-8

1212

2-4

8 236

4-4

46 856

4-7

29

0 3

81

as

206

0‘9

416

ls

822

1-6

6 572

33

36174

3-6

932

93

1459

9-7

2 250

iao

3 411

las

5152

10-3

20 977

las

105 377

las

43

04

122

0-8

308

14

625

1-9

1232

2-5

9 859

4 9

54 266

5-4

1817

184

3 243

21-6

5 747

25e

9886

295

16877

337

96 872

484

596 729

59-7

842

84

1661

11-4

3189

lis

5 850

17-5

10 493

21-0

66 036

33o

437 086

43 7

975

9-8

1 581

las

2 558

11-4

4 036

134

6 384

128

30 836

15-4

159 643

160

156

le

185

ls

211

09

213

0''6

216

0-4

216

04

216

ao

39

04

75

0''5

114

0-5

142

04

170

0''3

170

0-4

170

ao

12

0-4

12

04

12

04

12

Oo

12

Oo

12

ao

12

0-o

80

0-8

105

o- 7

120

0'' 5

135

as

150

0''3

150

0-4

150

ao

10

0-4

10

a 4

10

ao

10

Oo

10

Oo

10

Oo

10

ao

297

3o

387

2 6

467

2-4

512

1-5

558

1''4

558

03

558

0 4

1605

16 4

2 560

17-4

4133

184

6624

138

10 612

21s

57 071

285

359 795

36o

655

6e

1050

7-o

1738

7-7

2 875

86

4 767

O 5

29 754

14-9

216 072

2l6

950

9-8

1510

10-4

2 395

las

3 749

lis

5 845

11-7

27 317

137

143 723

14-4

2114

21-4

3 630

24s

6214

27 6

10 398

31 4

17 435

34-9

97 430

48 7

597 287

59 7

1139

11-4

2 048

137

3 656

lös

6 362

19-o

11 051

224

66 594

333

437 644

438

975

9- 7

1 581

las

2 558

lii

4 036

12o

6 384

128

30 836

15-4

159 643

16o

totalsumman förbrukningsskatter och tullar.

De viktigaste poster, som falla utanför, äro följande:

Skatt (tull)

å frukter och trädgårdsväxter..

9-2 milj.

kr.

>

å margarin

____ 10-9 >

>

>

å nöjestillställningar ...

5''3 >

>

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 2.

Den totala beskattningen au gift person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering

framlagt förslag1.

Sverige 1930, 1935 och enligt i propositionen

Årsinkomst i kronor:

a) Arbetsinkomst:

1930

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

19 3 5

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

1930

(enl. i propositionen framlagt förslag)

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

b) Kapitalinkomst (4l/a %):

1930

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

193 5

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

19 3 6

(enl. i propositionen framlagt förslag)

1. Direkt skatt till staten......

2. Total direkt skatt ..........

3. Total direkt och indirekt skatt

1

300

2

000

3

000

4

500

6 750

10 000

15 000

22 500

33 500

50 000

200 000

1 000

000

Kr.

%

Kr.

%

Kr

%

Kr

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

8

0-4

2ö

0''9

81

1-8

172

2-5

304

3-0

531

3-5

951

4-2

1694

51

2 902

5*8

18 987

9-5

148 873

14-9

23

1''7

80

40

186

6-2

369

8-2

659

9-8

1088

10 9

1 783

119

2 951

13-1

4 844

14-5

7 851

15 7

42 724

21-4

274 529

27-5

119

9 2

193

9-7

333

IM

546

12-1

862

12-8

1337

13-4

2107

14-0

3 342

14-8

5 273

15-8

8 319

16-6

43 193

21-6

275 000

27-ö

—

—

9

0-4

32

Tl

92

2-0

197

2''9

358

3''6

663

4-4

1271

5-6

2 363

7-o

4 209

8-5

29 196

14-6

215 514

21-6

27

2 1

9b

4-8

224

7-4

443

9-8

790

11-7

1308

13-1

2173

14-5

3 666

16-3

6112

18-2

10 054

20l

56 513

28-3

359 237

35-9

141

10-x

232

11-6

400

13-3

654

14-5

1032

15-3

1605

16-1

2 560

17 0

4133

18-4

6 624

19-8

10 612

21-2

57 071

28-5

359 795

36-0

_

_

6

0’3

22

0-7

63

1-4

151

2-2

320

32

767

51

1646

7-3

3 070

9''2

5 382

10‘8

34 260

17-1

224 656

22-5

27

2-1

94

4-7

215

7-2

414

92

744

ll-o

1270

12-7

2 277

15-2

4 041

17-9

6 819

20-4

11227

22’ft

61 577

30-8

368 379

36-8

141

10-8

229

11-5

390

130

625

13-9

986

14-6

1567

15 7

2 664

17-8

4 508

20-0

7 331

21-9

11 785

23-6

62135

31-1

368 937

36''9

4

03

24

1-2

70

2-3

155

3-4

284

4-2

480

4-8

870

5-8

1563

6-9

2 656

7-9

4 627

9-3

29 808

14-9

228 449

22-8

26

2-0

9b

4-8

228

7-6

445

9-9

784

11-6

1290

12-9

2194

14-6

3 726

16''5

6 099

18-2

10 121

20-2

57 065

28-5

370 025

370

123

9-5

209

105

37 o

12-5

622

13-8

987

14-6

1539

154

2 518

16-8

4 117

18-3

6 528

19-6

10 589

21-2

57 534

28''8

370 496

37-0

5

0-4

27

1-4

80

2-7

215

4-8

433

6*4

842

8-4

1661

lil

3189

14-2

5 850

17-5

10 493

21o

66 036

33-0

437 086

43-7

32

2''5

115

5’8

213

91

568

12 6

1038

15-4

1817

18-1

3 243

21-6

5 747

25-6

9 886

29-Ö

16 877

33-7

96 872

48-4

596 729

59-7

146

11-2

250

12-5

448

14-9

779

17-3

1280

18-9

2114

21-1

3 630

24-2

6 214

27-6

10 398

31*1

17 435

34-9

97 430

48-7

597 287

597

_

_

10

0-5

35

1-2

129

2-9

363

5''4

813

8-1

1784

11*9

3 522

15-6

6 281

18-8

10 950

21-9

64 347

32 2

385 631

38''6

27

21

98

4-9

328

7-6

480

10-7

959

14 2

1769

17-7

3311

22-1

5 966

26-5

10103

30 2

16 957

92 720

46-4

534129

141

108

233

11-7

403

13-4

691

15-4

1 201

17-8

2 066

20-7

3 698

24-7

6 433

28-6

10 615

31''7

17 515

35-0

93 278

46-7

534 687

53'' 5

Inkomst- och förmögenhetsskatten utgick år 1930/31 med 145 % och 1935/36 med 170 % av grundbeloppet. Vid beräkningen av skatten enligt

det i propositionen framlagda förslaget har uttagningsprocenten antagits vara 100, vilket motsvarar 150 % av nu gällande grundbelopp. De kommunala

skatterna, med undantag av den kommunala progressivskatten, ävensom de indirekta skatterna lia för år 1936 antagits lia samma höjd

som ar 1930. Av de indirekta skatterna lia här endast de medtagits, vilka ingå i tab. 1. Om samtliga indirekta skatter (utom automobilbeSkQ/

"aolf" sl,iga Procentsiffrorna för »Total direkt och indirekt skatt» åren 1935 och 1936 med följande tal för resp. inkomstklas
ser

(1 300—1 000 000): 2-7, 2''6, 2''5, 2-5, 2-4, 2''3, 2''2, 2''0, 1-7, 1*6, 1''2 och 0T.

136 Kungl. Majlis proposition nr 232.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

137

Tab. 3.

De statliga skatterna, uppdelade i huvudgrupper, i Sverige åren 1913 och 1925—1935,

i milj. kr. och i % av totalsumman.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

År

Engångs-

artade

förmö-

genhets-

skatter

Aktie-

bolags-

skatter

Inkomst- och för- mögen- hets- skatter

Summa

(kol. 2 +

3 + 4)

Skatter

på sprit,

vin, öl

och

tobak

Skatter

på kaffe,

te, kakao

och

socker

Automo- bil be- skatt- ningen

övriga

förbrukn.- skatter

och tullar

Summa

(kol. 6 +

7 + 8 + 9)

Total

statlig

beskatt-

ning

I milf. kr.

1913

14

13

29

56

41

26

—

53

120

176

1925/26

39

40

116

195

158

55

22

86

321

516

1926/27

40

42

113

195

158

54

25

106

343

538

1927/28

50

39

115

204

172

45

32

105

354

558

1928/29

47

43

lil

201

168

45

40

115

368

569

1929/30

43

37

119

199

180

36

44

128

388

587

1930/31

44

43

129

216

189

23

51

123

386

602

1931/32

35

38

130

203

190

25

59

114

388

591

1932/33

32

25

130

187

206

25

73

106

410

597

1933/34

36

22

125

183

238

24

79

99

440

623

1934/35

44

26

136

206

225

23

88

143

479

685

I % av totalsumman.

1913

7''9

7-4

16-5

31-8

23-3

14-8

—

30-1

68-2

100-0

1925/26

7-6

7-7

22-5

37-8

30-6

106

43

16-7

62-2

1000

1926/27

7-4

7-8

21-0

36-2

29''4

10-0

4''7

19-7

63-8

100-0

1927/28

90

7-0

20-6

36-6

30''8

8-1

5-7

18-8

63-4

100-0

1928/29

8-3

7-5

19-5

35-3

29-5

7-9

7-1

20-2

64-7

100-9

1929/30

7-3

6-3

20-3

33-9

30''7

6-1

7-5

21-8

661

100-0

1930/31

7-3

7-2

21-4

35-9

314

3’8

8-5

20-4

64-1

100-0

1931/32

5-9

6-4

22-0

34-3

32-2

4''2

10-0

19-3

65 7

100-0

1932/33

53

4-2

21-8

31-8

345

4-2

122

17-8

68-7

100-0

1933/34

5-8

35

20-1

29-4

38-2

38

12-7

15-9

70-6

1000

1934/35

6-4

3-8

19-9

301

32''8

3-4

12-8

209

69-9

1000

Tab. 4.

De kommunala skatterna (exkl. vägskatt, skogsaccis och personliga avgifter), uppdelade i

huvudgrupper, i Sverige åren 1923—1932, i milj. kr. och i % av totalsumman.

År

I milj. kr.

I * av totalsumman

Aktiebo- lag: pro- gressiv- skatt och

allmän

kommu- nalskatt

Övriga skatt- skyldiga :

Indirekta

skatter:

nöjes- och

hundskatt

Summa

skatter

Aktiebo- lag: pro- gressiv- skatt och

allmän

kommu- nalskatt

Övriga skatt- skyldiga :

Indi-

rekta

skatter

Summa

skatter

progres-

sivskatt

allmän

kommu-

nalskatt

progres-

sivskatt

Allmän

kommu-

nalskatt

1923 ..

50

14

282

8

354

14-2

4-0

79-5

2-3

100-O

1924 ..

45

11

253

7

316

14-3

3-3

80-2

2-2

100-0

1925 ..

49

11

251

7

318

15 5

34

78-9

2-2

100-0

1926 ..

50

11

267

8

336

14-8

3-4

79-4

2-4

100-0

1927 ..

52

12

274

8

346

15-2

3-4

79-1

2-3

100-0

1928 ..

54

12

285

8

359

15-1

3-4

79-3

2-2

1000

1929 ..

60

13

296

9

378

15-9

3-5

78-2

2-4

100-0

1930 ..

56

14

306

9

385

14-7

3-6

79-4

2-3

1000

1931 ..

60

14

313

8

395

15 2

3-6

79-2

2-0

100-0

1932 ..

53

13

308

8

382

13-9

3 6

80-5

21

1000

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 5. Den totala skattebördan och dess (procentuella)

1

2

1 3

4

6

6

7

8

Land och år

National-

inkomst

Den totala beskatt- ningen

Fördelning

i milj.

av

landets

mynt

per

individ

i sv. kr.

1914

års pen- ning- värde

i milj.

av

landets

mynt

i % av

natio- nalin- komsten

per indi- vid i

sv. kr.

1914

års pen- ningvärde

I. Engångsartade förmö- genhetsskatter

Arvs- och

värde- stegrings- skatter

Skatter

å omsätt- ning av

förmö- genhet

Summa

(kol. 7+8)

Sverige 1932/33........

6 890

716

1013

14-7

105-24

2-0

1-2

3-2

Norge 1932/33 ........

2 200

522

541

24-6

128-50

0-9

0-9

1-8

Danmark 1933/34 ....

3 550

604

712

20-1

121-26

1-9

2-3

4-2

Finland 1933..........

15 180

331

3 058

20-1

66-71

1-8

3-4

4-7

Holland 1932 ........

4 013

552

745

18''6

102-42

4-8

3-8

8-6

Schweiz 1932 .........

982

•

124-46

2-3

6-9

9-2

Tyskland 1933 ........

46 489

531

10 670

23-0

121-73

0-8

2-9

3-7

Frankrike 1933........

200 000

661

52 635

26-3

174-02

4-1

11-2

15-3

Belgien 1933 ..........

•

9 510

117-75

2-1

13-0

15-1

Italien 1927/28........

•

17 837

64-15

5-2

105

15-7

Storbritannien 1933/34

3 485

968

877

25-2

243-53

9-7

2-6

12-3

U. S. A. 1931/32 ......

52 700

1174

8 245

15''6

183-60

0-6

03

0-9

Tab. 6. Den statliga skattebördan och dess (procentuella)

1

2

3

4

5

6

7

8 1

Den statliga beskattningen

Fördelning

Land och år

i milj.

av

landets

mynt

i % av den

totala

s katte- summan

i % av

natio- nalin- komsten

per indi- vid i

sv. kr.

1914

års pen- ningvärde

I. Engångsartade förmö- genhetsskatter

Arvs- och

värde- stegrings - skatter

Skatter

å omsätt- ning av

förmö- genhet

Summa

(kol. 6 + 7)

Sverige 1934/35............

685

590

9-3

70-89

41

2-3

6-4

Norge 1933/34 ............

295

52-5

13-4

70-08

1-4

1-6

3-0

Danmark 1933/34 ........

424

59-6

11-9

72-14

3-2

3-8

7-0

Finland 1934..............

2 463

70-4

14-9

54-66

1-5

4''2

5-7

Holland 1932 ............

461

61-9

11-5

63-36

7-8

61

13-9

Schweiz 1932 (Skatterna till

förbundet och kantonerna)

716

73-0

.

90-80

2-5

8-9

11-4

Tyskland 1933 (Skatterna till

riket och länderna) ......

7199

67-5

15-5

82-13

l-o

3-2

4-2

Frankrike 1933............

42 480

80-7

21-2

140-45

5-1

13-9

19-0

Belgien 1933 ..............

8 309

87-4

102-89

2-5

14-9

17-4

Italien 1933/34 ............

15 233

75-4

64-63

3-6

11-0

14-6

Storbritannien 1933/34 ....

709

80-9

20-3

197-00

12-0

3-2

15-2

U. S. A. 1933/34 (Skatterna

till unionen) ............

2 987

22-9

7-5

6615

3-8

3-5

7-3

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

139

fördelning d olika skatteorter i olika länder.

1 10

n i

12 |

13 |

14 |

15 |

16 |

11 1

18 |

19 |

20

på olika skattearter i % av den totala beskattningen

II.

Objekt-, inkomst- och årliga

förmögenhetsskatter

III.

Förbrukningsskatter och

tullar

Övriga

på kol. 7- -kol. 18

icke upp- delbara

poster

Samtliga

Fastig-

hets-

skatter

Närings-,

bolags- och ka- pital- skatter

Inkomst- och för- mögen- hets- skatter

Icke

uppdel-

bara

poster

Summa

(kol. 10 +

+ 11 +

+ 12 + 13)

Omsätt- nings- o. trans- port- skatter

Övriga

förbruk-

nings-

skatter

Tullar

Summa

(kol. 15 +

+ 16 + 17)

och tullar

(kol. 9 +

+ 14 + 18 +

+ 19)

7-7

6-1

41-7

__

55-4

_

29-8

11-6

41-4

—

1000

4-1

4-7

51-6

—-

60-3

—

19-6

18-3

37-9

—

1000

13-3

2''4

36 g

—

52-3

—

29-5

14-0

43-5

—

100-0

43-6

—

43-6

—

10-2

415

51-7

—

100-0

8-7

4-4

34-4

—

47-5

—

32-6

11-3

43-9

—

100-0

51-3

—

51-3

—

6-9

32-6

39-5

—

100-0

21-7

5-0

20-8

—

47-6

15-9

22-1

100

48-0

08

1000

8-5

18-1

8-3

o-o

34-9

12 1

28-7

9-0

49-8

—

100-0

4’6

11-1

7-3

7-2

30-1

14-4

20-1

15-7

50-2

4-6

100-0

11-3

25''0

2-2

0-6

391

3-6

26-9

14-7

45-2

—

1000

190

0-2

32-1

—

51-3

—

15-9

20-5

36-4

—

1000

—

7-6

67-3

—

74-9

—

20-2

4-0

24-2

o-o

lOOo

fördelning d olika skattearter

i olika länder.

1 9

10

il

12

13

14

15

16

17

18

19

på olika

skattearter i %

av den totala statliga beskattningen

II.

Objekt-, inkomst- och årliga

förm ögenhetsskatter

III.

Förbrukningsskatter och

tullar

Övriga

på kol. 6- -kol. 17

icke upp- delbara

poster

Samtliga

Fastig-

hets-

skatter

Närings-,

bolags- och ka- pital- skatter

Inkomst- och för- mögen- hets- skatter

Icke

uppdel-

bara

poster

Samma

(kol. 9 +

+ 10 +

+ 11 + 12)

Omsätt- nings- o. trans- port- skatter

Övriga

förbruk-

nings-

skatter

Tullar

Summa

(kol. 14 +

+ 15 + 16)

och tullar

(kol. 8 +

+ 13 + 17 +

+ 18)

02

3*9

19-6

_

23-7

—

50-0

19-9

69-9

—

100-0

—

7-6

16-8

—

24-4

0-8

360

35-8

72-6

—

100-0

2-7

2-8

24-5

—

300

—

39-4

23-6

63-0

—

100-0

19-6

—

19-6

—

14-4

60-3

74-7

—

100-0

2-3

4-1

24-9

—

31-3

—

36-5

18-3

54-8

—

100-0

352

—

35-2

8-8

44-6

53-4

—

100-0

131

0''8

18-6

—

32-5

18-3

29-2

14-8

62-3

l-o

100-0

3-5

14-0

7-0

00

24-5

14-3

31-1

lil

56-5

—

1000

fri

11-6

8-4

—

25-0

16-4

17-9

18-0

523

5-8

100-0

3-2

16-4

2''7

—

22 8

6-9

43-9

12-3

631

—

100-0

0-1

0-3

39-6

—

400

—

19-6

25-3

44-8

—

1000

—

17-8

140

—

31-8

—

50-4

10-5

60-9

Oo

1000

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

Bilaga B.

P. M.

med beräkning av betydelsen av under depressionsåren

genomförda skatteskärpningar.

Efterföljande beräkningar avse att utröna den utsträckning vari de beräknade

skatteinkomsterna för budgetåret 1936/1937 betingas av då kvarstående

skatter eller tullar, respektive skatte- eller tullförhöjningar, införda efter

den 30 juni 1931. För det i olika fall tillämpade beräkningssättet redogöres

nedan. Generellt sett har den metoden tillämpats, att den under depressionsåren

genomförda skatteskärpningens inflytande på statsinkomsterna bestämts

såsom skillnaden mellan de skatteinkomster som beräknas inflyta nästkommande

budgetår och de inkomster som med det beräknade skatteunderlaget

skulle erhållas vid tillämpning av den 30 juni 1931 gällande beskattning. Av

olika skäl, vilka närmare behandlats i P. M. rörande de viktigare statsinkomsternas

utveckling (1936 års statsverksproposition, Inkomsterna, bilaga

D), ger en dylik beräkning endast ett approximativt mått på skatteförändringarnas

inflytande; den i vissa fall tillämpade metoden ger vad som ekonomiskt

sett är att betrakta som ett maximimått på skatteskärpningens betydelse.

I angivna promemoria finnas även sammanställda de statistiska uppgifter,

som utgjort det huvudsakliga underlaget för efterföljande beräkningar.

Inkomst- och förmögenhetsskatt har i 1936 års statsverksproposition beräknats

nästföljande budgetår komma att utgå med ett belopp av 149.65 mkr.;

uttagningsprocenten har därvid antagits bliva 150. För budgetåret 1930/

1931 gällde en uttagningsprocent av 145. Därest denna procentsats antages

gälla för budgetåret 1936/1937, skulle skatt på det antagna skatteunderlaget

utgå med 144.66 mkr. eller med cirka 5 mkr. mindre än som förutsatts i statsverkspropositionen.

Under hänsynstagande därjämte till inflytandeprocenten

kan beräknas kvarstå ett belopp av 4.7 mkr.

Särskild skatt å förmögenhet, som första gången uttogs år 1934, beräknas

i riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937 till 13.0 mkr. Extra inkomstoch

förmögenhetsskatt, som första gången pålades år 1932, beräknas i statsverkspropositionen

till 9.5 mkr. Dessa båda skatter böra i sin helhet upptagas

såsom från depressionsåren kvarstående skatteökning.

Utjämningsskatt. Denna skatt uttogs för år 1931 med 80 % av dåvarande

grundbelopp, vilket var hälften så stort som det nuvarande. I statsverkspropositionen

har för 1936 års taxering antagits skola efter nuvarande grunder

debiteras 9.46 mkr. Därest skatten i stället uttagits med 80 % av halva

grundbeloppet, d. v. s. med 40 %, hade det debiterade beloppet bort beräknas

till 3.78 mkr. Örn hänsyn därjämte tages till inflytandeprocenten, kan

i runt tal 5.5 mkr. av ifrågavarande skattebelopp återföras på skattehöjning

efter budgetåret 1930/1931.

Arvs- och gåvoskatt. Denna skatt undergick vid 1933 års riksdag en höjning,

som enligt uttalande i särskilda utskottets utlåtande nr 23, sid. 39, mot
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

141

svarade ungefär 50 °/o genomsnittlig förhöjning av dåvarande skatt. Med

hänsyn härtill torde 1/3 av nuvarande skattebelopp kunna beräknas hänföra

sig till denna skatteförhöjning. I statsverkspropositionen för nästa budgetår

har arvs- och gåvoskatten beräknats till 29 mkr., varav 1/3 utgör 9.7 mkr.

Fordonsskatten lämnade under budgetåret 1930/1931 ett belopp av 17.5

mkr. Sedermera har fordonsskatten vid 1932 års riksdag undergått förhöjning.

Enligt nu gällande skattesatser skulle fordonsskatten med budgetåret

1930/1931 föreliggande skatteunderlag hava givit 20.3 mkr. Skattehöjningen

kan därför vid nämnda tidpunkt beräknas till 13.8 % av den förhöjda

skatten. För budgetåret 1936/1937 har fordonsskatten beräknats till

28 mkr. Under förutsättning att nämnda procenttal ger ett riktigt mått på

ett i överensstämmelse med nu rådande avsättningsförhållanden vägt genomsnitt

för den under depressionsåren genomförda skatteskärpningen, kan

skatteökningen beräknas uppgå till 3.9 mkr.

Gummiringsskatten utgick under budgetåret 1930/1931 med 2 kronor per

kilogram men från och med den 1 maj 1932 efter 3 kronor 50 öre per

kilogram. Höjningen 1 krona 50 öre per kilogram utgör 42.9 °/o av den

förhöjda skatten. I statsverkspropositionen för 1936/1937 har gummiringsskatten

beräknats till 16 mkr., varav alltså 42.9 % eller 6.9 mkr. kan betraktas

som en följd av från despressionsåren kvarstående skattehöjning.

Bensinskatt utgick den 30 juni 1931 med 8 öre per liter och höjdes den

1 maj 1932 till 10 öre per liter. I statsverkspropositionen har bensinskatten

beräknats till 59 mkr., motsvarande ett skatteunderlag av 590 milj. liter.

Efter en skattesats av 8 öre per liter skulle skattens avkastning hava blivit

47.2 mkr. Den kvarstående skatteförhöjningen kan alltså beräknas till 11.8

mkr.

Tullmedlen debiterades under kalenderåret 1931 med 153.3 mkr. Därest

nuvarande tullsatser tillämpats på skatteunderlaget under nämnda år, skulle

den debiterade tullen hava utgjort 178.8 mkr., utgörande 116.6 °/o av den

faktiskt debiterade tullen. I statsverkspropositionen har antagits en behållen

inkomst av tullmedel på 150 mkr. Med stöd av anförda procentsiffra kunna

tullmedlen beräknas till i runt tal 21 mkr. härröra från tullförhöjningar genomförda

under depressionsåren.

Accis å silke samt accis å margarin och vissa andra jettvaror, vilka skattetitlar

icke humös 1930/1931, upptagas i förevarande beräkning med de i

statsverkspropositionen antagna beloppen av respektive 2 mkr. och 11 mkr.

Tobaksskatten gav under budgetåret 1930/193 1 66.04 mkr., avseende på

budgetåret i verkligheten belöpande tobaksskatt. Efter de skattesatser, som

trädde i kraft den 1 mars 1933 och som ännu gälla, skulle tobaksskatten

med nämnda budgetår föreliggande skatteunderlag ha givit 74.36 mkr. eller

112.6 % av den verkligen påförda skatten. För nästa budgetår beräknas i

statsverkspropositionen 84 mkr. Den kvarstående skattehöjningen kan med

stöd av angivna procentsiffra beräknas till 9.4 mkr.

Omsättningsskatt å spritdrycker lämnade under budgetåret 1930/1931 en

faktisk avkastning av 33.75 mkr. Därest nu gällande skattesatser hade tilllämpats

på skatteunderlaget nämnda budgetår, skulle omsättningsskatten

hava givit 91.29 mkr. eller 270 °/o av den faktiska avkastningen. I statsverkspropositionen

beräknas omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker

till 90 mkr., varav cirka 5.5 mkr. torde vara att hänföra till utskänkningsskatt.

På omsättningsskatten kommer alltså ett belopp av 84.5 mkr. Efter

reduktion med anförda procenttal skulle omsättningsskatten giva 31.3 mkr.

Såsom kvarstående skattehöjning beräknas alltså 53.2 mkr. Utskänkningsskatten

har kvarstått oförändrad.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

Maltskatt lämnade under budgetåret 1930/1931 en avkastning av 18.1

mkr. Därest nu gällande skattesatser tillämpats på dåvarande skatteunderlag,

skulle skatten hava givit 34.7 mkr. eller 192 °/o av den verkliga inkomsten.

I statsverkspropositionen har skatten beräknats till 28 mkr. Den kvarstående

skattehöjningen kan med stöd av dessa uppgifter beräknas till 13.4

mkr.

Sammanfattning av kvarstående skatteökningar.

Milj. kr. Milj. kr.

Inkomst- och förmögenhetsskatt................... 4.7

Särskild skatt å förmögenhet........................... 13.o

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt................ 9.5

Utjämningsskatt.......................................... 5.5

Arvs- och gåvoskatt..................................... 9.7 42.4

Fordonsskatt ............................................T 379

Gummiringsskatt......................................... 6.9

Bensinskatt............................................... 11.8 22 6

Tullmedel................................................. 21.o

Accis å silke.............................................. 2.o

Accis å margarin och vissa andra fettvaror.......... 11.0

Tobaksskatt .............................................. 9.4

Omsättningsskatt å spritdrycker........................ 53.2

Maltskatt ................................................. 13.4 no.o

Summa 175.0

Av den sammanlagda skatteökningen på 175.0 mkr. hänföra sig alltså 42.4

mkr. till direkt beskattning och 132.6 mkr. till indirekt beskattning eller

resp. 24 och 76 %. Därest man i detta sammanhang bortser från automobilbeskattningen,

faller av den återstående skatteökningen, 152.4 mkr., på

direkt beskattning 42.4 mkr. eller 28 %.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

143

\

Bilaga C.

Skatteskalor och utgående skatt enligt i departementspromemorian

framlagda alternativa skatteförslag.

Skalor för bottenskatt, tilläggsskatt och särskild skatt å förmögenhet

enligt alternativen I a, I b och II.

Skala för bottenskatten enligt alternativen I a, I b och II.

Bottenskattens grundbelopp utgör för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3 procent

av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2,000 men

icke

4,000

kr.:

60 kr.

för

2,000 kr.

och

4 %

av återstoden

4,000 »

i

6,000

» :

140 »

»

4,000 >

5 %

» »

6,000 »

i

8,000

> :

240 »

6,000 »

2>

6 %

8,000 >

10,000

:

360 »

8,000 »

»

8 %

> >

10,000 kr.

520 »

10,000 »

10 %

» »

Skala för tilläggsskatten enligt alternativen I a och I b.

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 20,000 kronor: 2 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 12,000

kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

20,000

men

icke

30,000 kr.

160 kr. för

20,000 kr. och

4 % av återstoden

30,000

»

40,000

560

3»

30,000

3>

6% »

40,000

50,000

1,160

2>

2>

40,000

»

8% »>

»

50,000

>

60,000

1,960

»

»

50,000

»

10% »

»

60,000

80,000

>

2,960

>

60,000

»

»

12% »

»

80,000

>

100,000

>

5,360

80,000

»

14% »

»

100,000

>

150,000

8,160

J

2>

100,000

16% »

»

150,000

>

200,000

>

16,160

y>

7>

150,000

»

»

18% »>

»

200,000

kr.

25,160

»

200,000

»

20% »

»

Skala för tilläggsskatten enligt alternativ II.

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 20,000 kronor: 2 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 12,000 kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

20,000 men icke 30,000 kr.: 160 kr. för 20,000 kr. och 4% av återstoden

30,000 »

»

40,000

» : 560

»

»

30,000 »

»

6%

»

»

40,000 »

»

60,000

» : 1,160

»

»

40,000 »

»

8%

»

»

60,000 »

»

80,000

» : 2,760

»

»

60,000 »

»

10%

»

»

80,000 »

»

100,000

»> : 4,760

»

»

80,000 »

»

12%

»

»

100,000 »

»

150,000

» : 7,160

»

»

100,000 »

»

H%

»

»

150,000 »

»

200,000

» : 14,160

»

»

150,000 »

»

16%

»

»

200,000 »

»

300,000

» : 22,160

»

»

200,000 »

»

18%

»

»

300,000 kr.

: 40,160

»

»

300,000 »

»

20%

»

»

Skala för

särskild skatt å förmögenhet

enligt alternativ

Ia.

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 20,000 kronor men icke

50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 20,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke

100,000 kr.: 30 kr. för

50,000 kr. och 2°/oo

av återstoden;

100,000 » »

300,000 » : 130

»

»

100,000

»

»

3°/oo

»

» ;

300,000 » »

600,000 » : 730

»

»

300,000

»

»

4°/oo

»

» ;

600,000 » »

1,000,000 »: 1,930

»

»

600,000

»

»

5 0/oo

»

» ;

1,000,000 kr.

: 3,930

»

»1,000,000

»

»

6°/oo

»

»

Skala för särskild skatt å förmögenhet enligt alternativ I b.

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men icke

150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/00 av återstoden;

300,000 » »

500,000

» : 400 »

» 300,000 »

^ 3°/oo ^

»

500,000 » »

1,000,000

» : 1,000 »

» 500,000 »

» 4 °/oo »

»

1,000,000 kr.

: 3,000 »

»1,000,000 »

» 5 °/oo »

»

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 1, utvisande statsskatter för vissa inkomstbelopp dels enligt förslag i 1936 års

statsverksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 160 % av grundbeloppet,

extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt ntjänmingsskatt, 100 » av grnndbeloppet)

och dels enligt föreslagna alternativen 1 a, I b och II. Den taxerade inkomsten utgöres

i sin helhet av arbetsinkomst.

Ingen förmögenhet. Ortsavdrag 1,400 kr.

Taxerad inkomst,

kr.

Sill. 1936 års stats- verksproposition

Enl. alt. I a

Enl. alt. I b

Enl. alt. II

S:a ink.- o.

förm.-skatter

Ink.- o. förm- skatt

Ink.- o. förm.- skatt

Ink.- o. förm.- skatt

i kronor

2,000 ........

13:50

9:00

9:00 |

9:00

4,000 ........

85:50

57:00

57:00 |

57:00

6,000 ........

178:17

136:00

136:00

136:00

8,000 ........

274:83

235:00

235:00

235:00

10,000 ........

381:00

354:00

354:00

354:00

15,000 ........

733:50

828:00

828:00 !

828:00

25,000 ........

1,660:83

2,086:00

2,086: 00

2,086: 00

50,000 ........

4,702: 67

6,102:00

6,102:00

6,102:00

75,000 ........

8,546: 67

11,318:00

11,318:00

10,860:00

100,000 ........

12,713:33

17,176: 00

17,176: 00

16,218: 00

200,000 ........

32,709:17

44,092:00

44,092: 00

41,134:00

400,000 ........

78,812:83

104,050:00

104,050: 00

99,050:00

600,000 ........

128.894: 67

164,050:00 _

164,050: 00

159,050:00

800,000 ........

181,863:17

224,050:00

224,050: 00

219,050:00

1,000,000 ........

237,831: 67

284,050:00

284,050: 00

279,050:00

i procent av taxerad inkomst

2,000 ........

0.67

0.45

0.45

0.45

4,000 ........

2.14

1.42

1.42

1.42

6,000 ........

2.97

2.27

2.27

2.27

8,000 ........

3.44

2.94

2.94

2.94

10,000 ........

3.81

3.54

3.54

3.54

15,000 ........

4.89

5.52

5.52

5.52

25,000 ........

6.64

8.34

8.84

8.84

50,000 ........

9.40

12.20

12.20

12.20

75,000 ........

11.40

15.09

15.09

14.48

100,000 ........

12.71

17.18

17.18

16.22

200,000 ........

16.35

22.05

22.05

20.67

400,000 ........

19.70

26.01

26.01

24.76

600,000 ........

21.48

27.34

27.84

26.51

800,000 ........

22.73

28.01

28.01

27.38

1,000,000 ........

23.78

28.41

28.41

27.91

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab.'' 2, utvisande statsskatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels

150 % av grundbeloppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, 100 %

nativen I a, 1 b och IL Den taxerade inkomsten

Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter

Taxerad

inkomst,

kr.

Förmögen-

het,

kr.

Enl.

1936 års statsverksproposition

Enl. alter-

Ink- o.

förm- skatter

Därav å

förm.- delen

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink.- o.

förm.- skatt

Därav å

förm.- delen

2,000

50,000

32:85

19: 35

32:85

12:60

i

3:60

4,000

100,000

161:53

76:03

39:00

200:53

76:00

19:00

6,000

150,000

301:33

123:16

100:00

401:33

172:50

36:50

8,000

200,000

458: 98

184:15

200:00

658:98

294:00

59:00

10,000

250,000

664: 50

283:50

300:00

964: 50

452:00

98:00

15,000

375,000

1,271: 58

538:08

625:00

1,896:58

1,052:40

224:40

25,000

625,000

2,805:00

1,144:17

1,500:00

4,305:00

2,522: 80

436:80

50,000

1,250,000

7,851:53

3,148:86

4,250: 00

12,101:53

7,310: 00

1,208:00

75,000

1,875,000

13,865: 33

5,318: 66

7,375:00

21,240:33

13,424:80

2,106: 80

100,000

2,500,000

20,711: 60

7,998: 27

10,500:00

31,211: 60

20,384:00

3,208:00

200,000

5,000,000

51,287:70

18,578:53

23,000:00

74,287: 70

51,550:00

7,458:00

400,000

10,000,000

120,559:87

41,747:04

48,000:00

168,559:87

119,050:00

15,000:00

600,000

15,000,000

195,831:67

66,937:00

73,000:00

268,831: 67

186,550:00

22,500:00

800,000

20,000,000

277,132: 62

95,269:45

98,000:00

375,132: 62

254,050: 00

30,000:00

1,000,000

25,000,000

352,259:87

114,428:20

123,000:00

475,259:87

321,550:00

37,500: 00

i procent av

2,000

50,000

1.64

0.97

—

1.64

0.63

0.18

4,000

100,000

4.04

1.90

0.97

5.01

1.90

0.48

6,000

150,000

5.02

2.05

1.67

6.69

2.87

0.61

8,000

200,000

5.74

2.30

2.50

8.24

3.67

0.74

10,000

250,000

6.65

2.84

3.oo

9.65

4.52

0.98

15,000

375,000

8.48

3.59

4.16

12.64

7.01

1.49

25,000

625,000

11.22

4.57

6.00

17.22

10.09

1.75

50,000

1,250,000

15.70

6.30

8.60

24.20

14.62

2.42

75,000

1,875,000

18.49

7.09

9.83

28.32

17.90

2.81

100,000

2,500,000

20.71

8.00

10.50

31.21

20.38

3.21

200,000

5,000,000

25.64

9.29

11.60

37.14

25.77

3.73

400,000

10,000,000

30.14

10.43

12.00

42.14

29.76

3.75

600,000

15,000,000

32.64

11.16

12.17

44.81

31.09

3.76

800,000

20,000,000

34.64

11.91

12.26

46.89

31.75

3.76

1,000,000

25,000,000

35.23

11.44

12.30

47.53

32.16

3.76

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

147

enligt förslag i 1986 års statsyerksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

ar grundbeloppet, samt särskild skatt ä förmögenhet) och dels enligt föreslagna alterntgöres

i sin helhet ar kapitalinkomst.

4 * kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

nativ I a

Enl. alternativ I b

Enl. alternativ II

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink- o.

förm.- skatt

Därav å

förm.- delen

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink.- o.

förm.- skatt

(= s:a

statsskatt)

Därav å

förm.- delen

kronor

12:60

16:50

7:50

16:50

21:90

12:90

50:00

126: 00

96: 00

39:00

22:50

118:50

122:40

65:40

178: 60

351:10

210: 00

74:00

85:00

295: 00

264:00

128:00

347: 50

641: 50

354:00

119: 00

195:00

549: 00

472:00

237:00

516: 10

968:10

560: 00

206:00

300: 00

860: 00

798:00

444:00

1,006: 80

2,059: 20

1,278: 00

450:00

625:00

1,903: 00

1,787:80

959:80

2,055:00

4,577:80

2,961:00

875:00

1,500: 00

4,461: 00

4,203:20

2,117:20

5,430:00

12,740:00

8.568:00

2,466:00

4,250:00

12,818:00

11,810:00

5,708:00

9,180: 00

22,604:80

15,676:00

4,358:00

7,375:00

23,051:00

21,064: 80

10,204:80

12,930: 00

33,314:00

23,634:00

6,458:00

10,500:00

34,134:00

30,994:00

14,776:00

27,930:00

79,480:00

59,050: 00

14,958:00

23,000:00

82,050: 00

76,100:00

34,966:00

57,930:00

176,980:00

134,050:00

30,000: 00

48,000:00

182,050:00

173,600:00

74,550:00

87,930:00

274,480: 00

209,050: 00

45,000:00

73,000:00

282,050:00

271,100:00

112,050:00

117,930:00

371,980:00

284,050:00

60,000:00

98,000:00

382,050: 00

368,600:00

149,550: 00

147,930:00

469,480:00

359,050:00

75,000: 00

123,000: 00

482,050:00

466,100:00

187,050:00

taxerad inkomst

—

0.63

0.82

0.37

—

0.82

1.09

0.64

1.25

3.15

2.40

0.98

0.66

2.96

3.06

1.63

2.98

5.85

3.50

1.23

1.42

4.92

4.40

2.13

4.34

8.01

4.43

1.49

2.44

6.87

5.90

2.96

5.16

9.68

5.60

2.06

3.00

8.60

7.98

4.44

6.71

13.72

8.52

3.00

4.16

12.68

11.92

6.40

8.22

18.31

11.84

3.50

6.00

17.84

16.81

8.47

10.86

25.48

17.14

4.93

8.60

25.64

23.62

11.42

12.24

30.14

20.90

5.81

9.83

30.73

28.08

13.61

12.93

33.31

23.63

6.46

10.60

34.13

30.99

14.78

13.97

39.74

29.52

7.48

11.60

41.02

38.05

17.48

14.48

44.24

33.61

7.50

12.00

45.61

43.40

18.64

14.66

45.75

34.84

7.60

12.17

47.01

45.18

18.67

14.74

46.49

35.51

7.60

12.25

47.76

46.08

18.69

14.79

46.95

35.91

7.60

12.80

48.21

46.61

18.71

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 8, utvisande statsskatter för vissa inkomst, och förmögenhetskom binationer dels

150 % av grundbeloppet, extra inkomst- oell förmögenhetsskatt, utjäinningsskatt, 100 %

nättrén I a, I b och II. Den taxerade inkomsten utgöres till

Förmögenheten motsvarar halva den taxerade inkomstens

Taxerad

inkomst,

kr.

Förmögen-

het,

kr.

Enl.

1936 års statsverksproposition

Enl. alter-

Ink.- o.

förm.- skatter

Därav å

förm.- delen

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink - o.

förm.- skatt

Därav å

förm.- delen

2,000

25,000

22:50

9: 00

22: 50

10:80

i

1:80

4,000

50,000

122: 85

37:35

—

122: 85

66:00

9:00

6,000

75,000

238: 42

60: 25

25:00

263: 42

153: 50

17:50

8,000

100,000

362: 67

87:84

50:00

412: 67

264:00

29: C0

10,000

125,000

504: 90

123: 90

75:00

579: 90

401: 60

47:60

15,000

187,500

994: 83

261:33

175:00

1,169: 83

939: 60

111:60

25,000

312,500

2,224:17

563:34

437:50

2,661:67

2,304: 40

218: 40

50,000

625,000

6,159:87

1,457:20

1,500: 00

7,659:87

6,684:00

582:00

75,000

937,500

11,149: 47

2,602:80

2,750:00

13,899:47

12,347: 60

1,029: 60

100,000

1,250,000

16,684: 13

3,970:80

4,250:00

20,934:13

18,759:00

1,583: 00

200,000

2,500,000

41,981:73

9,272:56

10,500: 00

52,481: 73

47,800:00

3,708:00

400,000

5,000,000

99,727: 27

20,914: 44

23,000: 00

122,727: 27

111,550:00

7,500:00

600,000

7,500,000

161,988:17

33,093:50

35,500: 00

197,488:17

175,300:00

11,250:00

800,000

10,000,000

228,496: 67

46,633:50

48,000:00

276,496: 67

239,050:00

15,000:00

1,000,000

12,500,000

299,257: 62

61,425: 95

60,500:00

359,757: 62

302,800:00

18,750: 00

;

i procent av

2,000

25,000

1.12

0.45

—

1.12

0.54

0.09

4,000

50,000

3.07

0.93

—

3.07

1.65

0.22

6,000

75,000

3.97

1.00

0.42

4.39

2.56

0.29

8,000

100,000

4.53

1.09

0.63

5.16

3.30

0.36

10,000

125,000

5.05

1.24

0.75

5.80

4.02

0.48

15,000

187,500

6.63

1.74

1.17

7.80

6.26

0.74

25,000

312,500

8.89

2.25

1.75

10.64

9.22

0.87

50,000

625,000

12.32

2.92

3.00

15.32

13.37

1.16

75,000

937,500

14.86

3.47

3.67

18.53

16.46

1.37

100,000

1,250,000

16.68

3.97

4.25

20.93

18.76

1.58

200,000

2,500,000

20.99

4.63

5.25

26.24

23.90

1.85

400,000

5,000,000

24.93

5.23

5.75

30.68

27.89

1.87

600,000

7,500,000

26.99

5.51

5.92

32.91

29.22

1.87

800,000

10,000,000

28.56

5.83

6.00

34.56

29.88

1.87

1,000,000

12,500,000

29.93

6.14

6.05

35.98

30.28

1.87

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Alaris proposition nr 232\

enligt förslag i 1936 års statsrerksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

ar grundbeloppet, samt särskild skatt å förmögenhet) och dels enligt föreslagna alterhälften

ar arbetsinkomst och till hälften ar kapitalinkomst.

elter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

nativ I a

Enl. alternativ I b

Enl. alternativ II

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink.- o.

förm.- skatt

Därav å

förm.- delen

Särskild

skatt å

förm.

S:a

stats-

skatter

Ink.- o.

förm.- skatt

(= s:a

statsskatt)

Därav å

förm.- delen

kronor

—

10:80

12: 60

3: 60

—

12:60

15:00

6:00

30:00

96:00

76:00

19:00

—

76:00

89:20

32:20

80:00

233: 50

172: 50

36:50

25:00

197:50

197:50

61:50

130: 00

394:00

294:00

59:00

50:00

344: 00

333: 60

98: 60

205:00

606:60

452:00

98:00

75:00

527:00

518: 40

164:40

392: 50

1,332:10

1,052: 40

224:40

175:00

1,227: 40

1,209: 60

381: 60

780:00

3,084: 40

2,522:80

436:80

437: 50

2,960: 30

2,969: 40

883:40

2,055:00

8,739: 00

7,310:00

1,208:00

1,500: 00

8,810: 00

8,684: 00

2,582:00

3,617:50

15,965:10

13,424:80

2,106:80

2,750:00

16,174:80

15,542: 60

4,682:60

5,430:00

24,189:00

20,384:00

3,208: 00

4,250:00

24,634: 00

23,316: 00

7,098:00

12,930:00

60,730:00

51,550: 00

7,458: 00

10,500:00

62,050:00

58,172:00

17,038:00

27,930:00

139,480: 00

119,050:00

15,000: 00

23,000:00

142,050:00

136,100: 00

37,050:00

42,930: 00

218,230: 00

186,550: 00

22,500:00

35,500:00

222,050: 00

214,850: 00

55,800:00

57,930:00

296,980:00

254,050: 00

30,000: 00

48,000: 00

302,050: 00

1293,600:00

74,550:00

72,930: 00

375,730: 00

321,550: 00

37,500: 00

60,500: 00

382,050: 00

^ 372,350: 00

93,300:00

taxerad'' inkomst

j

—

0.54

0.63

0.18

—

0.63

0.75

0.30

0.75

2.40

1.90

0.48

—

1.90

2.23

0.80

1.33

3.89

2.87

0.61

0.42

3.29

3.29

1.03

1.63

4.93

3.67

0.74

0.63

4.30

4.17

1.23

2.05

6.07

4.52

0.98

0.75

5.27

5.18

1.64

2.62

8.88

7.02

1.50

1.16

8.18

8.06

2.54

3.12

12.34

10.09

1.74

1.75

11.84

11.88

3.53

4.11

17.48

14.62

2.42

3.00

17.62

17.37

5.16

4.82

21.28

17.90

2.81

3.67

21.57

20.72

6.24

5.43

24.19

20.38

3.21

4.25

24.63

23.32

7.10

6.46

30.36

25.77

3.73

5.25

31.02

29.08

8.52

6.98

34.87

29.76

3.75

5.75

35.61

34.08

9.26

7.15

36.37

31.09

3.76

5.91

37.00

35.81

9.30

7.24

37.12

31.76

3.75

6.00

37.76

36.70

9.32

7.29

37.57

32.16

3.75

6.05

38.21

37.24

9.33

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 4, utvisande statsskatter för vissa förmögenhetsbelopp dels enligt förslag 1 1936

loppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, ntjämningsskatt, 100 % ar grundbeloppet,

och II. Förmögenhet

Även annan inkomst saknas.

Enl. 1936 års statsverksproposition

Enl

Taxerad,

inkomst,

kr.

Förmögenhet,

kr.

Ink.- o.

förm.-skatter''

Särskild

skatt å förm.

S:a

statsskatter

Ink.- o.

förm.-skatt

0

50,000

i

100,000

5:85

—

5:85

—

150,000

24:75

25:00

49:75

—

200,000

55:35

50:00

105:35

—

250,000

92:70

75:00

167:70

—

375,000

190:08

175:00

365:08

6: 90

625,000

404:38

437:50

.841:88

30:60

1,250,000

1,234:08

1,500:00

2,734:08

147:50

1,875,000

2,337: 92

2,750:00

5,087: 92

316:20

2,500,000

3,543:33

4,250:00

7,793: 33

560:00

5,000,000

9,934:87

10,500:00

20,434:87

2,086:00

10,000,000

25.763:33

23,000:00

48,763: 33

6,102:00

15,000,000

43,844:33

35,500:00

79.344:33

11,318:00

20,000,000

62,922:82

48,000:00

110,922:82

17,176:00

25,000,000

83,001:87

60,500:00

143,501:87

23,634: 00

i promille a o

0

50,000

—

—

—

—

100,000

0.06

—

0.06

—

150,000

0.16

0.17

0.33

—

200,000

0.28

0.25

0.53

—

250,000

0.37

0.30

0.67

—

375,000

0.51

0.47

0.98

0.02

625,000

0.65

0.70

1.35

0.05

1,250,000

0.99

1.20

2.19

0.12

1,875,000

1.25

1.47

2.72

0.17

2,500,000

1.42

1.70

3.12

0.23

5,000,000

1.99

2.10

4.09

0.42

10,000,000

2.58

2.30

4.88

0.61

15,000,000

2.92

2.87

5.29

0.76

20,000,000

3.15

2.40

5.55

0.86

25,000,000

3.32

2.42

5.74

0.94

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

&rs statsverksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 150 % av grundbo

samt särskild skatt å förmögenhet) och dela enligt föreslagna alternativen I a, I b

utan avkastning.

Ortsavdrag 1,400 kronor.

alternativ I a

Enl. alternativ I

b

Enl.

alternativ II

Särskild

S:a

Ink.- o.

Särskild

S:a

Ink.- o.

skatt å förm.

statsskatter

förm.-skatt

skatt å förm.

statsskatter

(=s:a statsskatt)

kronor

20:00

20:00

—

—

—

—

50:00

50:00

1:50

10:00

11:50

5:10

90:00

90:00

9:00

30:00

39:00

15:60

130:00

130:00

16:50

50:00

66:50

36:60

280:00

286:90

49:50

100:00

149:50

116:00

580:00

610: 60

147: 50

300:00

447:50

346:80

1,530:00

1,677:50

560:00

1,000:00

1,560:00

1,526: 40

2,680:00

2,996: 20

1,278:00

2,000:00

3,278:00

3,031:00

3,930:00

4,490: 00

2,086:00

3,000: 00

5,086:00

4,788:00

9,930:00

12,016:00

6,102:00

8,000:00

14,102:00

13,237:00

21,930: 00

28,032:00

17,176: 00

18,000:00

35,176:00

34,361:00

33,930:00

45,248: 00

30,134:00

28,000:00

58,134: 00

58,298: 00

45,930:00

63,106:00

44,092: 00

38,000:00

82,092:00

83,735:00

57,930:00

81,564:00

59,050: 00

48,000:00

107,050: 00

109,985:00

förmögen,

ieten

0.20

0.20

—

—

0.83

0.33

0.01

0.07

0.08

0.03

0.45

0.45

0.05

0.15

0.20

0.08

0.62

0.52

0.07

0.20

0.27

0.16

0.75

0.77

0.18

0.27

0.40

0.81

0.93

0.98

0.24

0.48

0.72

0.56

1.22

1.84

0.46

0.80

1.25

1.22

1.43

1.60

0.68

1.07

1.75

1.62

1.57

1.80

0.83

1.20

2.03

1.92

1.98

2.40

1.22

1.60

2.82

2.65

2.19

2.80

1.72

1.80

a52

3.44

2.26

3.02

2.01

1.87

3.88

8.89

2.80

3.16

2.20

1.90

4.10

4.19

2.32

3.26

2.36

1.92

4.28

4.40

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Bilaga D.

P. M.

med vissa beräkningar rörande de i propositionen föreslagna

skatterna.

Skatternas avkastning.

Inom departementet hava verkställts beräkningar rörande avkastningen

av de i propositionen föreslagna skatterna för fysiska personer, oskifta dödsbo11

och familjestiftelser ävensom i fråga om fördelningen av denna beskattning

pa skatt a inkomst och skatt å förmögenhet. Resultatet av beräkningarna

sammanfattas i följande tabell, som tillika innehåller motsvarande uppgifter

beträffande den nuvarande beskattningen.

Skatt1

i miljoner kronor

Av hela beskatt- ningen belöpa å

total

a in- komst

å för- mögen- het

inkomst

%

förmö-

genhet

%

Propositionens förslag

Inkomst- och förmögenhetsskatt

Bottenskatt (grundbeloppsnivå) ......

91.7

88.7

23.5

3.0

3.4

21.0

Tilläggsskatt........................

26.9

21.0

Särskild skatt å förmögenhet..........

Summa

139.6

112.2

27.4

80.4

19.6

Nuvarande skatter2............

139.2

106.7

32.5

76.7

23.3

Skatternas fördelning på inkomstklasser.

Härjämte har inom departementet verkställts en överslagsberäkning för

utfinnande av de nuvarande och föreslagna skatternas fördelning på inkomstklasser.

Beräkningen, som i flera hänseenden måst byggas på approximationer,

torde dock vara ägnad att i stora drag utvisa, huru den totala skattebördan

skulle förskjutas enligt det i propositionen framlagda förslaget. I

efterföljande tabell hava sammanfattats resultaten av beräkningarna. Tabellen,

som hänför sig till skatteunderlaget vid 1935 års taxering för fysiska

personer m. fl., innehåller jämväl uppgifter örn antalet taxerade och summa

beskattningsbart belopp inom olika klasser av inkomster, varmed i detta sammanhang

förstås till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp.

1 Beräknade debiterade belopp vid 1936 års taxering.

'' Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter 150 % av grundbeloppet, extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. — Beträffande siffrorna

för de särskilda nuvarande skatterna, se sid. 40 i propositionen.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

153

(lirf i ''tVi . ii 1.1*1;

Till inkomst- och förmögen- hetsskatt beskattningsbart

Antal

Summa

beskattnings-

Summa

nuvarande

Summa

skatter enligt

propositio- nens förslag*

1,000 kr.

ökning (+)

eller minsk- ning (—) i

förhållande

belopp

Kr.

taxerade

bart belopp

1,000 kr.

skatter *

1,000 kr.

till nuva- rande skatter

1,000 kr.

0— 2,000 ..........

1,465,885

515,896

23,322

17,714

-5,608

2,000- 4,000 ..........

141,919

418,302

19,174

15,713

-3,461

4,000— 6,000 ..........

51,732

254,782

11,994

10,902

-1,092

6,000- 8,000 ..........

15,326

105,785

5,206

5,238

+ 32

8,000— 10,000 ..........

9,177

81,824

4,230

4,635

+ 405

10,000— 12,000 ..........

5,766

63,023

3,486

4,215

+ 729

12,000— 15,000 ..........

5,390

72,059

4,386

5,641

+ 1,255

15,000— 20,000 ..........

4,869

83,826

5,664

7,525

+ 1,861

20,000- 40,000 ..........

5,701

154,230

13,278

17,630

+ 4,352

40,000— 60,000 ..........

1,300

62,547

7,059

8,781

+ 1,722

60,000-100,000 ..........

748

55,954

8,269

9,296

+ 1,027

100,000—200,000 ..........

309

41,084

8,358

8,557

+ 199

Över 200,000..............

107

37,148

12,890

12,101

- 789

1,708,229

1,946,460

127,316

127,948

+ 632

Av tabellen framgår, att propositionens förslag innebär en förskjutning av

skattebördan med ett sammanlagt belopp av i runt tal 10 miljoner kronor

från taxerade med beskattningsbart belopp under 6,000 kronor till andra

skattskyldiga. 1 2

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter 150% av grundbeloppet, extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet.

2 Inkomst- och förmögenhetsskatt med bottenskatt efter 100 % av grundbeloppet samt särskild

skatt å förmögenhet.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 1, utvisande statsskatter vid olikå procenttal av grundbeloppet för vissa in
rede

inkomsten utgöres i sin

Ingen förmögenhet.

Taxerad inkomst, kr.

Förmögenhet,

kr.

Enligt gällande författningar

S:a statsskatter

inkomst- och fö

vi

150 %

(— förslag i 1936

års statsverks- proposition)

1 med statlig

rmögenhetsskatt

d

170 %

(= beslut av

1935 års riks- dag)

Därav särskild

skatt å

förmögenhet

2,000 ........

0

13:50

15:30

i

4,000 ........

85:50

96:90

—

6,000 ........

178:17

201:57

8,000 ........

274:83

310:23

10,000 ........

381:00

428:40

—

15,000 ........

733:50

816: 70

—

25,000 ........

1,660:83

1,829:83

—

50,000 ........

4,702:67

5,137:47

—

75,000 ........

8,546:67

9,307:27

—

100,000 ........

12,713:33

13,823: 93

—

200,000 ........

32,709:17

35,511:37

—

400,000 ........

78,812:83

85,806: 63

—

600,000 ........

128,894:67

140,684:27

800,000 ........

181,863:17

198,848:57

.-

1,000,000 ........

237,831:67

260,412:87

—

i procent

2,000 ........

0

0.67

0.77

—

4,000 ........

2.14

2.42

—

6,000 ........

2.97

3.86

—

8,000 ........

3.44

3.88

—

10,000 ........

3.81

4.28

—

15,000 ........

4.89

5.44

—

25,000 ........

6.64

7.82

—

50,000 ........

9.40

10.27

—

75,000 ........

11.40

12.40

—

100,000 ........

12.71

13.82

-

200,000 ........

16.36

17.76

-

400,000 ........

19.70

21.46

600,000 ........

21.48

23.45

—

800,000 ........

22.73

24.85

—

1,000,000 ........

23.78

26.04

—

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts proposition nr 232.

166

komstbelopp dels enligt gällande författningar dels enligt propositionen. Den talehelhet

ar arbetsinkomst.

Ortsavdrag 1,400 kr.

E n 1

i g t p

r o p o

s i t i o

n e l n

S:a statsskatter med bottenskatt

vid

Därav

90 %

100 %

125 *

150 %

Tilläggsskatt

Särskild

skatt å för- mögenhet

S:a fasta

statsskatter

kronor

9:45

10:50

13:12

15:75

—

—

—

59:85

66:50

83:12

99:75

—

—

—

139:95

155:50

194:37

233:25

—

—

—

238:05

264:50

330:62

396:75

—

—

—

362: 70

403:00

503:75

604:50

—

—

—

911:70

987:00

1,175:25

1,363:50

234:00

—

234:00

2,249:70

2,395:00

2,758:25

3,121:50

942:00

—

942:00

6,161:70

6,482:00

7,282:75

8,083:50

3,279:00

—

3,279:00

10,744: 70

11,240:00

12,478:25

13,716:50

6,287:00

—

6,287:00

15,927: 70

16,598:00

18,273:75

19,949:50

9,895:00

—

9,895:00

40,143:70

41,514:00

44,939:75

48,365:50

27,811:00

—

27,811:00

94,701: 70

97,472:00

104,397:75

111,323:50

69,769:00

—

69,769:00

149,301:70

153,472:00

163,897:75

174,323: 50

111,769:00

—

111,769:00

203,901:70

209,472:00

223,397: 75

237,323:50

153,769: 00

—

153,769:00

258,501:70

265,472:00

282,897:75

300,323:50

195,769:00

—

195,769:00

av taxera

d inkom

it

0.47

0.53

0.65

0.78

—

—

—

1.60

1.66

2.08

2.49

—

—

—

2.33

2.59

3.24

3.89

—

—

—

2.98

3.31

4.13

4.96

—

—

—

3.63

4.03

5.04

6.05

—

—

—

6.08

6.58

7.84

9.09

1.56

—

1.66

9.00

9.68

11.03

12.49

3.77

—

3.77

12.82

12.96

14.56

16.16

6.56

—

6.56

14.32

14.99

16.64

18.29

8.38

—

8.38

15.93

16.60

18.27

19.95

9.90

—

9.90

20.07

20.76

22.46

24.18

13.90

—

13.90

23.67

24.87

26.10

27.83

17.44

—

17.44

24.88

25.58

27.82

29.06

18.63

—

18.68

25.49

26.18

27.92

29.67

19.22

—

19.22

25.86

26.56

28,29

30.03

19.58

—

19.68

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 2, utvisande statsskatter vid olika procenttal ar grundbeloppet för vissa In*

ligt propositionen. Den taxerade inkomsten

Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens

Enligt gällande författningar

Taxerad inkomst, kr

Förmögenhet,

kr.

S:a statsskatter 1 med statlig

inkomst- och förmögenhets- skatt vid

Därav särskild

150 %

(= förslag i 1936

års statsverks- proposition)

170 %

(= beslut av

1935 års riks- dag)

skatt å

förmögenhet

2,000 ........

50,000

32:85

37:23

i

4,000 ........

100,000

200:53

221:89

39:00

6,000 ........

150,000

401:33

439: 73

100:00

8,000 ........

200,000

658:98

714:36

200:00

10,000 ........

250,000

964: 50

1,040:98

300:00

15,000 ........

375,000

1,896:58

2,029:78

625: 00

25,000 ........

625,000

4,305:00

4,578:10

1,500: 00

50,000 ........

1,250,000

12,101:53

12,803: 75

4,250:00

75,000 ........

1,875,000

21,240:33

22,446: 73

7,375:00

100,000 ........

2,500,000

31,211: 60

32,984:56

10,500:00

200,000 ........

5,000,000

74,287: 70

78,752:30

23,000:00

400,000 ........

10,000,000

168,559:87

179,549:31

48,000:00

600,000 ........

15,000,000

268,831:67

287,212:87

'' 73,000:00

800,000 ........

20,000,000

375,132: 62

401,709: 52

98,000:00

1,000,000 ........

25,000,000

475,259: 87

509,209:31

123,000:00

i procent

2,000 ........

50,000

1.64

1.86

—

4,000 ........

100,000

5.01

5.55

0.97

6,000 ........

150,000

6.69

7.33

1.67

8,000 ........

200,000

8.24

8.93

2.50

10,000 ........

250,000 i

9.65

10.41

3.00

15,000 ........

375,000

12.64

13.53

4.16

26,000 ........

625,000

17.22

18.31

6.00

50,000 ........

1,250,000

24.20

25.60

8.50

75,000 ........

1,875,000

28.82

29.93

9.88

100,000 ........

2,500,000

31.21

32.98

10.60

200,000 ........

5,000,000

37.14

39.38

11.60

400,000 ........

10,000,000

42.14

44.90

12.00

600,000 ........

15,000,000

44.81

47.87

12.17

800,000 ........

20,000,000

46.89

50.21

12.25

1,000,000 ........

25,000,000

47.53

50.92

12.80

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämnings
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

157

komst- och förmögenhetsko nibi nationer dels enligt gällande författningar dels enutgöres

i sin helhet av kapitalinkomst.

efter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

E n 1

i g t p

"I

o

o

s i t i o

nen

S:a

statsskatter med bottenskatt vid

Därav

90 %

100 %

125 X

■

150 %

Tilläggsskatt

Särskild

skatt å för- mögenhet

S:a fasta

statsskatter

kronor

13:23

14: 70

18:37

22:05

—

■ •-

—

129:20

138::00

160:00

182:00

50:00

50:00

354: 77

374:35

423:28

472:22

_

178: 60

178:60

647: 20

680:50

763:75

847:00

347: 50

347:50

1,003: 55

1,052:60

1,175:22

1,297:85

46:00

516:10

562:10

2,148:51

2,236: 90

2,457: 87

2,678:85

346:20

1,006:80

1,353:00

4,750:86

4,918:00

5,335:85

5,753: 70

1,191:60

2,055:00

3,246:60

12,672:95

13,037:00

13,947:12

14,857: 25

3,966:50

5,430:00

9,396:50

21,778:51

22,339: 40

23,741: 62

25,143: 85

7,550:50

9,180:00

16,730:50

31,728: 20

32,486: 00

34,380: 50

36,275:00

11,978: 00

12,930:00

24,908:00

74,856: 70

76,402: 00

80,265: 25

84,128:50

33,019: 00

27,930:00

60,949:00

166,281:70

169,402: 00

177,202: 75

185,003:50

80,269: 00

57,930: 00

138,199:00

257,706:70

262,402:00

274,140:25

285,878: 50

127,519: 00

87,930:00

215,449:00

349,131: 70

355,402:00

371,077:75

386,753: 50

174,769:00

117,930:00

292,699:00

440,556:70

448,402:00

468,015:25

487,628: 50

222,019: 00

147,930:00

369,949:00

av taxerad inkom

st

0.66

0.73

0.92

l.ll

—

—

3.23

3.45

4.00

4.55

—

1.25

1.25

5.91

6.24

.7.06

7.87

—

2.98

2.98

8.09

8.51

9.55

10.69

—

4.34

4.34

10.04

10.63

11.75

12.98

0.46

5.16

5.62

14.32

14.91

16.38

17.86

2.31

6.71

9.02

19.00

19.67

21.34

23.01

4.76

8.22

12.98

25.36

26.07

27.89

29.71

7.93

10.86

18.79

29.04

29.78

31.65

33.62

10.07

12.24

22.31

31.73

32.49

34.38

36.27

11.98

12.93

24.91

37.43

38.20

40.13

42.06

16.50

13.97

30.47

41.56

42.36

44.30

46.26

20.07

14.48

34.55

42.95

43.73

45.69

47.65

21.25

14.66

35.91

43.64

44.42

46.88

48.34

21.85

14.74

36.59

44.06

44.84

46.80

48.76

22.20

14.7»

36.99

skatt samt särskild skatt & förmögenhet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 3, utvisande statsskatter vid olika procenttal av grundbeloppet för vissa in
propositionen.

Den taxerade inkomsten utgöres till

Förmögenheten motsvarar halva den taxerade inkomstens

Enligt gällande författningar

Taxerad inkomst, kr.

Förmögenhet,

kr.

S:a statsskatter1 med statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

vid

Därav särskild

150 %

(= förslag i 1936

års statsverks- proposition)

170 %

(= beslut av

1935 års riks- dag)

skatt å

förmögenhet

2,000 ........

25,000

22: 50

25:50

i

4,000 ........

50,000

122:85

139: 23

—

6,000 ........

75,000

263:42

294: 32

25:00

8,000 ........

100,000

412: 67

458:03

50:00

10,000 ........

125,000

579: 90

639:78

75:00

15,000 ........

187,500

1,169: 83

1,277: 99

175:00

25,000 ........

312,500

2,661: 67

2,882:67

437:50

50,000 ........

625,000

7,659:87

8,219: 59

1,500:00

75,000 ........

937,500

13,899:47

14,878: 75

2,750:00

100,000 ........

1,250,000

20,934:13

22,373: 81

4,250:00

200,000 ........

2,500,000

52,481:73

56,112:93

10,500:00

400,000 ........

5,000,000

122,727: 27

131,716: 79

23,000:00

600,000 ........

7,500,000

197,488:17

212,523:57

35,500:00

800,000 ........

10,000,000

276,496: 67

308,968:19

48,000:00

1,000,000 ........

12,500,000

359,757: 62

388,584: 52

60,500:00

i procent

2,000 ........

25,000

1.12

1.28

—

4,000 ........

50,000

3.07

3.48

—

6,000 ........

75,000

4.39

4.90

0.42

8,000 ..... ...

100,000

5.16

5.73

0.63

10,000 ........

125,000

5.80

6.40

0.75

15,000 ........

187,500

7.80

8.52

1.17

25,000 ........

312,500

10.64

11.53

1.75

50,000 ........

625,000

15.82

16.44

3.00

75,000 ........

937,500

18.53

19.84

3.67

100,000 ........

1,250,000

20.93

22.37

4.25

200,000 ........

2,500,000

26.24

28.06

5.25

400,000 ........

5,000,000

30.68

32.93

5.75

600,000 ........

7,500,000

32.91

35.42

5.92

800,000 ........

10,000,000

34.66

38.62

6.00

1,000.000 ........

12,500,000

35.98

38.86

6.05

* Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämnings
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

159

komet- och förmögenhetskonibinationer dels enligt gällande författningar dels enligt

hälften ar arbetsinkomst och till hälften ar kapitalinkomst.

efter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kronor.

E n 1

i g t P

*1

o

X)

O ■

s i t i o

nen

S:a

statsskatter med bottenskatt vid

Därav

90 %

100 %

125 *

150 *

Tilläggsskatt

Särskild

skatt å för- mögenhet

S:a fasta

statsskatter

kronor

11:34

12: 60

15:75

18:90

—

—

—

99:07

106: 75

125:93

145:12

—

30:00

30:00

237: 36

254:85

298: 56

342:27

—

80:00

80:00

398:20

428:00

502:50

577:00

—

130:00

130:00

627: 56

672:20

783:80

895:40

20:80

205:00

225:80

1,418:59

1,500:40

1,704:92

1,909:45

289:80

392:50

682:30

3,252: 78

3,403: 00

3,799:55

4,190:10

1,066:80

780:00

1,846:80

8,756:46

9,098:60

9,953:95

10,809: 30

3,622:20

2,055:00

5,677: 20

15,265:44

15,793:50

17,113: 65

18,433:80

6,895:40

3,617:50

10,512:90

22,771:95

23,486:00

25,271:12

27,056: 25

10,915:50

5,430:00

16,345:50

56,444:20

57,902: 00

61,546:50

65,191:00

30,394: 00

12,930:00

43,324:00

129,456: 70

132,402: 00

139,765:25

147,128:50

75,019:00

27,930: 00

102,949: 00

202,469: 20

206,902:00

217,984:00

229,066:00

119,644: 00

42,930:00

162,574: 00

275,481: 70

281,402:00

296,202:75

311,003:50

164,269:00

57,930:00

222,199:00

348,494: 20

355,902:00

374,421: 50

392,941: 00

208.894:00

72,930:00

281,824: 00

av taxerad inkom

st

0.57

0.63

0.79

0.94

—

—

—

2.48

2.67

3.15

3.62

—

0.75

0.76

3.96

4.25

4.98

5.70

—

1.33

1.33

4.98

5.35

6.53

7.21

—

1.63

1.63

6.28

6.72

7.84

8.95

0.21

2.05

2.26

9.46

10.00

11.87

12.73

1.93

2.62

4.56

13.01

13.64

15.20

16.76

4.27

3.12

7.39

17.51

18.19

19.91

21.62

7.24

4.11

11.35

* [20.85

21.06

22.82

24.67

9.20

4.82

14.02

22.77

23.49

25.27

27.06

10.91

5.43

16.34

28.22

28.96

30.77

32.69

15.20

6.46

21.66

32.36

33.10

34.94

36.78

18.78

6.98

25.76

33.74

34.48

36.33

38.18

19.94

7.16

27.09

34.44

35.18

37.02

38.87

20.63

7.24

27.77

34.85

35.69

37.44

39.29

20.89

7.29

28.18

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 4, utvisande statsskatter vid olika procenttal av grundbeloppet för vissa förmögenhet

utan

Även annan

inkomst saknas.

Enligt gällande författningar

Taxerad inkomst, kr.

Förmögenhet,

kr.

S:a statsskatter1 med statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

vid

Därav särskild

150 %

(= förslag i 1936

års statsverks- proposition)

170 %

(= beslut av

1935 års riks- dag)

skatt å

förmögenhet

0

50,000 i

i

100,000 . 1

5:85

6: 63

_

150,000

49:75

53:05

25:00

200,000

105:35

112:73

50:00

250,000

167:70

180:06

75:00

375,000

365:08

389:98

175:00

625,000

841:88

891: 74

437:50

1,250,000

2,734: 08

2,863:92

1,500:00

1,875,000

5,087: 92

5,319:42

2,750:00

2,500,000

7,793:33

8,128:93

4,250:00

5,000,000

20,434:87

21,312:09

10,500:00

10,000,000

48,763:33

50,965:41

23,000:00

15,000,000

79,344: 33

83,142:33

35,500:00

20,000,000

110,922:82

116,449:88

48,000:00

25,000,000

143,501:87

150,891:31

60,500:00 |

i promille

0

50,000

—

—

—

100,000

0.06

0,07

—

150,000

0.33

0.86

0.17

200,000

0.53

0.56

0.25

250,000

0.67

0.72

0.30

375,000

0.98

1.04

0.47

625,000

1.35

1.43

0.70

1,250,000

2.19

2.29

1.20

1,875,000

2.72

2.84

1.47

2,500,000

3.12

3.25

1.70

5,000,000

4.09

4.26 *

2.10

10,000,000

4.88 i

5.10

2.30

15,000,000

5.29

5.54

2.37

20,000,000

5.55

5.82

2.40

25,000,000

5.74

6.04

2.42

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämnings
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232- 161

mögenhetsbelopp dels enligt gällande författningar dels enligt propositionen. Föravkastning.

Ortsavdrag 1,400 kronor.

E n 1

i g t p

"I

O

o

s i t i o

nen

S:a statsskatter med bottenskatt vid

D ä r a \

90 %

100 %

125 %

150 %

Tilläggsskatt

** Särskild

skatt å för- mögenhet

S:a fasta

statsskatter

kronor

20:00

20:00

20:00

20:00

—

20:00

20:00

50:00

50:00

50:00

50:00

—

50:00

50:00

90:00

90:00

90: 00

90: 00

—

90:00

90:00

130: 00

130:00

130:00

130: 00

—

130:00

130:00

287: 24

288: 05

290:06

292:07

—

280:00

280:00

612:13

615: 70

624: 62

633: 55

—

580:00

580:00

1,681: 42

1,698: 25

1,740: 31

1,782: 37

1,530:00

1,530:00

3,003: 01

3,038: 90

3,128: 62

3,218:35

—

2,680: 00

2,680= 00

4,550: 20

4,608:00

4,752: 50

4,897: 00

100:00

3,930:00

4,030: 00

12,179: 70

12,325:00

12,688: 25

13,051: 50

942: 00

9,930:00

10,872:00

28,091: 70

28,412:00

29,212:75

30,013: 50

3,279:00

21,930: 00

25,209:00

| 44,674:70

45,170: 00

46,408: 25

47,646: 50

6,287:00

33,930: 00

40,217: 00

61,857: 70

62,528:00

64,203: 75

65,879: 50

9,895:00

45,930:00

55,825: 00

79,640:70

80,486:00

82,599: 25

84,712:50

14,103:00

57,930:00

72,033: 00

av förmo

senheten.

0.20

0.20

0.20

0.20

—

0.20

0.20

0.33

0.33

0.33

0.33

—

0.33

0.33

0.45

0.45

0.45

0.45

—

0.45

0.45

0.52

0.52

0.52

0.52

—

0.52

0.52

0.77

0.77

0.77

0.78

—

0.75

0.75

0.98

0.99

1.00

1.01

—

0.93

0.93

1.35

1.36

1.39

1.42

—

1.22

1.22

1.G0

1.02

1.66

1.71

—

1.43

1.43

i.82

1.84

1.90

1.96

0.04

1.57

1.61

2.43

2.46

2.64

2.61

0.19

1.98

2.17

2.81

2.84

2.92

3.00

0.83

2.19

2.52

2.98

3.oi

3.09

3.17

0.42

2.26

2.68

3.09

3.12

3.21

3.29

0.49

2.30

2.79

3.19

3.22

3.30

3.39

0.66

2.32

2.88

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Tab. 5, utvisande statsskatter vid olika procenttal av grundbeloppet för vissa beskattningsbara

belopp dels enligt gällande författningar, dels enligt propositionen.

Beskatt-

ningsbart

belopp,

Enligt gällande författ- ningar

Enligt

p r o p o

i t i o n

e n

S:a statsskatter1 med

statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vid

S:a inkomst- och förmögenhetsskatt med

bottenskatt vid

Därav

tilläggs-

skatt

kr.

150 %

170 %

90 %

100 %

125 %

150 %

i kronor

100

4: 50

5:10

3:15

3:50

4:37

5: 25

—

500

22: 50

25:50

15:75

17: 50

21:87

26: 25

—

1,000

45:00

51:00

31:50

35:00

43:75

52:50

—

2,000

90:00

102: 00

63:00

70:00

87:50

105:00

—

4,000

183:33

207: 33

144: 00

160: 00

200:00

240: 00

—

6,000

280:00

316:00

243:00

270:00

337:50

405: 00

—

8,000

386:67

434: 67

369:00

410:00

512:50

615:00

—

10,000

506: 67

566: 67

575: 00

630: 00

767:50

905: 00

80:00

12,000

660: 00

736:00

801:00

870: 00

1,042: 50

1,215: 00

180:00

15,000

905: 00

1,005: 00

1,170: 00

1,260: 00

1,485: 00

1,710:00

360:00

20,000

1,346: 67

1,486: 67

1,835:00

1,960:00

2,272:50

2,585:00

710: 00

25,000

1,888: 33

2,078: 33

2,550:00

2,710:00

3,110: 00

3,510:00

1,110:00

30,000

2,430: 00

2,670: 00

3,265: 00

3,460:00

3,947: 50

4,435: 00

1,510: 00

40,000

3,596: 67

3,936: 67

4,795: 00

5,060: 00

5,722:50

6,385: 00

2,410: 00

50,000

4,996: 67

5,456: 67

6,525:00

6,860: 00

7,697:50

8,535:00

3,510:00

75,000

8,896: 67

9,686: 67

11,150:00

11,660:00

12,935: 00

14,210:00

6.560: 00

100,000

13,063:33

14,203:33

16,375:00

17,060: 00

18,772: 50

20,485:00

10,210:00

150,000

22,730:00

24,670: 00

28,025: 00

29,060:00

31,647:50

34,235:00

18,710:00

200,000

33,146:67

35,986: 67

40,675: 00

42,060:00

45,522: 50

48,985:00

28,210: 00

i procent av

beskattningsbart belopp

100

4.50

5.10

3.15

3.50

4.37

5.25

—

500

4.50

5.10

3.15

3.50

4.37

5.25

—

1,000

4.50

5.10

3.15

3.50

4.37

5.25

—

2,000

4.50

5.10

3.15

3.60

4.37

5.25

—

4,000

4.58

5.18

3.60

4.00

5 00

6.00

—

6,000

4.67

5.27

4.05

4.50

5.63

6.75

—

8,000

4.83

5.43

4.61

5.13

6.41

7.69

—

10,000

5.07

5.67

5.75

6.30

7.68

9.05

0.80

12,0C0

5.50

6.13

6.67

7.25

8.69

10.12

1.50

15,000

6.03

6.70

7.80

8.40

9.90

11.40

2.40

20,000

6.73

7.43

9.18

9.80

11.36

12.93

3.55

25,000

7.55

8.31

10.20

10.84

12.44

14.04

4.44

30,000

8.10

8.90

10.88

11.53

13.16

14.78

5.03

40,000

8.99

9.84

11.99

12.65

14.31

15.96

6.03

50,000

9.99

10.91

13.05

13.72

15.40

17.07

7.02

75,000

11.86

12.92

14.87

15.55

17.25

18.95

8.75

100,000

13.06

14.20

16.38

17.06

18.77

20.49

10.21

150,000

15.15

16.45

18.68

19.37

21.10

22.82

12.47

200,000

16.57

17.99

20.34

21.03

22.76

24.49

14.11

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt.

366633. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1 a1 i texten
  2. BevU 1936:52 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till förordning s. 1 i texten
  3. BevU 1936:46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46 s. 1 i texten
  4. SU 1936:165 Utlåtande i anledning av väckt motion om mantalspenningarnas avskaffande. a1 i texten