Sök i Ratio Lex

Angående viss reglering av handeln med färsk torsk

1936-03-27 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:233, Angående viss reglering av handeln med färsk torsk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233•

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss reglering av

handeln med färsk torsk; given Stockholms slott den

27 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 27 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 28 juni 1935 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga för att, i enlighet med av mig angivna

riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder till främjande

av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter, ävensom att, i samråd med

cheferna för utrikes- och handelsdepartementen, om så erfordrades förordna

en i handelspolitiska frågor sakkunnig person att biträda utredningsmännen.

Genom beslut samma dag tillkallade jag såsom sakkunniga ledamoten av

riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson, ordförande, samt

fiskeriintendenten N. W. Rosén, landstingsmannen H. Levin, fiskaren Adolf

Larsson och fiskhandlaren John Truedsson. Vidare förordnade jag den 13

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 233.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

januari 1936, i samråd med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen,

andre sekreteraren i utrikesdepartementet C. O. Gisle att såsom sakkunnig

i handelspolitiska frågor biträda de sakkunniga.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1935 års fiskeriutredning, hava

den 22 januari 1936 framlagt ett betänkande åtföljt av dels förslag till förordning

örn viss reglering av handeln med annan färsk fisk än strömming,

dels ock två alternativa förslag till instruktion för en statlig fiskerinämnd.

Efter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av kommerskollegium,

lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden

från Stockholms, Östergötlands och Södermanlands, Smålands och

Blekinge samt Skånes handelskamrar, från handelskamrarna i Göteborg,

Karlstad och Gävle samt från Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

ävensom från Sveriges köpmannaförbund, svenska fiskhandelsförbundet

och Göteborgs färskfisk-grossisters förening; därjämte har kommerskollegium

vid sitt utlåtande fogat avskrift av protokoll, fört vid sammanträde

i Limhamn den 9 februari 1936 med representanter för fiskgrossister

i Skåne och Blekinge. Länsstyrelsen i Stockholms län har vid sitt

utlåtande fogat yttranden från förvaltningsutskottet i Stockholms läns och

stads hushållningssällskap och fiskeriintendenten i österhavets distrikt ävensom

från Stockholms läns fiskareförening, Stockholms läns fiskförsäljningsförening

u. p. a. och svenska ostkustfiskarnas centralförbund. Länsstyrelserna

i Uppsala och Kristianstads län hava vid sina utlåtanden fogat yttrande

en var från respektive läns fiskerinämnd. Vid länsstyrelsens i Södermanlands

län utlåtande äro fogade yttranden av fiskeriintendenterna i östra

distriktet och i Österhavets distrikt samt av ordföranden i länets fiskerikommitté,

vid länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande yttrande från länets

hushållningssällskaps fiskerikommitté, vid länsstyrelsens i Kalmar län utlåtande

yttranden från länets södra hushållningssällskaps fiskerinämnd och

dess norra hushållningssällskaps fiskeristyrelse samt vid länsstyrelsens i

Malmöhus län utlåtande yttrande från länets havsfiskeförening. Länsstyrelserna

i Gotlands, Blekinge, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens

län hava vid sina utlåtanden fogat yttrande en var från respektive läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Yttrande över betänkandet har slutligen

avgivits av Gotlands fiskareförbund samt av Malmö fiskareförening och

Limhamns fiskareförening Öresund.

Vissa uppgifter angående fisket och handeln med fisk i Skåne och

Blekinge.

De sakkunniga hava till sitt betänkande fogat vissa sifferuppgifter angående

fisket av torsk, rödspätta, skrubba, sandskädda och sill i Skåne och

Blekinge ävensom angående införseln av nämnda fiskslag. Uppgifterna visa

bland annat följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

3

Av de angivna fiskslagen fångades år 1933 inom hela riket respektive inom

de nu ifrågavarande länen de myckenheter, som angivas i följande uppställning

(myckenheten angiven i kilogram).

F i s k s 1 a g

Hela riket

Blekinge

län

Kristianstads

län

Malmöhus

län

Torsk................

10,191,265

940,255

396,880

995,193

Rödspätta..............

2,197,003

155,350

149,589

72,808

Skrubba och sandskädda.......

1,777,112

516,985

337,066

271,164

Sill.................

53,698,675

2,151,850

398,477

1,159,768

Den sammanlagda fångsten för de ifrågavarande tre länen utgjorde alltså

förenämnda år:

För torsk ................................ 2,332,328 kg

» rödspätta ............................ 377,747 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,125,215 »

» sill.................................. 3,710,095 »

De sakkunniga anföra emellertid, att de verkliga fångsterna i vissa fall

torde hava varit större än de uppgivna, i det att fångst, som ej kunnat avyttras

eller eljest tillvaratagas, icke upptagits i den officiella statistiken, varifrån

de angivna siffrorna närmast hämtats.

Under år 1934 ökade den sammanlagda fångsten inom de tre nämnda länen

till följande myckenheter, nämligen

För torsk ................................ 3,425,315 kg

» rödspätta ............................ 434,706 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,127,599 »

» sill.................................. 3,801,483 »

Torskfångsten under år 1934 översteg med cirka 50 procent fångsten under

vart och ett av de närmast föregående åren. För sill visade år 1934

även en något större fångst än de närmast föregående åren. Sillfisket i Öresund

var dock ringa, varemot fiskarena vid sydkusten uppgivas hava måst

kasta en del fångster i sjön, då de på grund av den goda tillförseln icke kunnat

avsättas till skäligt pris.

Införseln av förenämnda fiskslag uppgick år 1934, enligt av de sakkunniga

ur handelsstatistiken hämtade siffror, till följande mängder.

F i s k s 1 a g

Total införsel

Därav från Danmark

kg

kronor

kg

kronor

Torsk................

1,215,676

495,342

840,513

320,156

Rödspätta och skrubba........

1,201,548

705,898

1,100,841

605,833

Sill.................

2,092,578

493,155

1,308,856

343,943

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

De sakkunniga anmärka härtill, att marknaden i Skåne och Blekinge närmast

berördes av införseln från Danmark ävensom att införselstatistiken icke

vore fullständig, i det att en del fångster, som infördes av danska fiskebåtar

direkt från fiskeplatserna, icke upptagits som införsel. Det vore, tillägga de

sakkunniga, framför allt torsk och sill, det därvid vore frågan örn, men på

vissa platser även flundrefiskar. De sakkunniga hade förgäves sökt att

under hand inhämta uppgifter örn denna direkta införsel. Enligt uppgifter

från vissa grossister i Malmö skulle emellertid den direkta införseln dit av

torsk hava under år 1934 uppgått till 126,258 kg. De sakkunniga ansåge

emellertid denna siffra för låg.

Enligt införselstatistiken uppgick införseln av de ifrågavarande fiskslagen

över tullkamrarna i Skåne och Blekinge under år 1934 till följande

myckenheter:

torsk.......................... 157,936 kg

rödspätta och skrubba .......... 531,063 »

sill............................ 1,117,575 »

De sakkunniga hava i anslutning till de lämnade sifferuppgifterna anfört,

att vissa missförhållanden förelåge beträffande avsättningen av färsk fisk,

särskilt i Skåne och Blekinge, vilka missförhållanden bland annat toge sig

uttryck däri att fiskare ofta på grund av bristande avsättningsmöjligheter

icke kunde föra i land sina fångster eller endast vissa dagar kunde begiva sig

ut på fiske. En ej oväsentlig orsak till de påtalade missförhållandena vore

enligt de sakkunnigas mening den bristfälliga organisationen av fiskhandeln.

De sakkunniga hava härom anfört, att riklig tillförsel av torsk eller sill till

en plats till exempel ej alltid utnyttjades i den utsträckning, som borde ske,

för att fylla en brist på dessa varor å en annan plats, utan en obehövlig import

från utlandet tillgrepes såväl av hel fisk som av filéer. Vid andra tillfällen

kunde tillförseln väsentligt överstiga marknadens behov. Skillnaden

mellan engros- och detaljpriser vore ej i vederbörlig omfattning genomförd,

vilket hade till följd, att prisbildningen ej finge önskvärd fasthet. I stort sett

saknade handeln med färsk fisk enligt de sakkunnigas uppfattning den organisation,

som genomförts inom snart sagt alla handelns olika grenar. I längden

bleve fiskarena otvivelaktigt lidande därpå.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava ansett, att för avhjälpande av de påtalade missförhållandena

en organisation av handeln med ifrågavarande fisksorter borde ske

enligt liknande grunder, som följts vid den år 1934 genomförda regleringen

av handeln med färsk strömming, d. v. s. att partihandel inom område, där

bestämmelserna ifråga förklarats skola äga tillämpning, icke finge bedrivas

utan särskilt tillstånd och att detaljhandel inom sådant område ej finge idkas

med vara, inköpt från annan än den, som erhållit tillstånd till partihandel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

5

Beträffande partihandeln inom Skåne och Blekinge hava de sakkunniga

ansett det icke vara påkallat att, såsom skett i fråga om handeln med

färsk strömming, helt förbehålla densamma åt fiskareorganisationer. De sakkunniga

hava i stället förordat, att tillstånd till partihandel i regel lämnades

de grossister och organisationer, som för närvarande dreve partihandel. Rörande

partihandeln hava de sakkunniga vidare framhållit följande synpunkter.

De betydande fördelar, som genom den tänkta organisationen skulle komma

att beredas dessa auktoriserade partihandlare, framförallt genom att detaljhandel

inom det ifrågavarande området med de fiskslag, regleringen omfattade,

ej — utan efter särskilt tillstånd — skulle få idkas med vara inköpt

av annan än auktoriserad partihandlare och den därmed förbundna större

fastheten i prisbildningen, syntes motivera, att partihandlarna ålades vissa

förpliktelser. Dessa kunde i huvudsak sammanfattas i skyldighet att på ett

lojalt sätt utöva sin rättighet, så att svenska fiskares berättigade intressen

icke kränktes. De skulle således i första hand göra sina inköp av de fiskslag,

regleringen omfattade, från svenska fiskare inom området för regleringen.

Endast örn dessa ej kunde fylla behovet, borde inköp få ske från annat håll.

En partihandlare, som ej i vederbörlig ordning uppfyllde sina förpliktelser,

skulle kunna fråntagas tillståndet till partihandel. Kontroll över huru partihandeln

utövades bleve vid en sådan reglering av handeln nödvändig. Fiskeriutredningen

hade tänkt sig, att denna lämpligen kunde ordnas så, att

den, som hade tillstånd att idka partihandel, skulle beträffande vart och ett

av de fiskslag, regleringen av partihandeln inom området omfattade, avgiva

rapport om den kvantitet han inköpt av svenska fiskare och den kvantitet

han importerat. Närmare bestämmelser därom skulle lämnas vid meddelande

av tillstånd.

Utredningen hade även under övervägande möjligheten att närmast inom

Skåne och Blekinge genom minimi priser kunna reglera tillförseln till

marknaden av vissa fiskslag. Dylik prisreglering hade försöksvis med mycket

gott resultat varit anordnad beträffande torsk, kolja, vittling och garnsill

i Göteborg. Även i Smögen hade en prisreglering varit anordnad beträffande

makrill. Såväl vid en dylik prisreglering som vid den ifrågasatta regleringen

av partihandeln kunde begränsningen av tillförseln givetvis komma

att drabba såväl svenskfångad som utländskfångad fisk.

I fråga om detaljhandeln hava de sakkunniga, som nämnts, föreslagit

att sådan handel inom område, där partihandel med visst fiskslag vöre

beroende av tillstånd, icke skulle få idkas med fisk, inköpt från annan än den

som erhållit sådant tillstånd. De sakkunniga hava emellertid föreslagit vissa

modifikationer i denna regel och hava härom anfört:

Då det skulle kunna inträffa, alt visst fiskslag eller viss sortering eller kvalitet

därav ej skulle kunna erhållas från auktoriserad partihandlare inom

området, borde dock i visst fall särskilt medgivande till inköp från annat

håll kunna givas. Hinder borde enligt utredningens mening ej heller möta

för fiskare att avyttra egen fångst direkt till konsument. Som sådan försäljning

borde även räknas försäljning för fiskarens räkning genom hans

hustru eller annan familjemedlem. Det förekomme i vissa lall, att fiskaren

efter hemkomsten från fisket läte sin hustru ombesörja försäljning av fångsten

direkt till konsumenterna. En sådan försäljningsordning borde ej rubbas

av den ifrågasatta regleringen av handeln.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts pronosition nr 233-

De sakkunniga hava föreslagit, att överträdelse av de föreslagna bestämmelserna

angående idkande av parti- eller detaljhandel skulle vara belagt med

straff.

De sakkunniga hava vidare föreslagit inrättandet av en statens fiskeri

n ä m n d för handläggandet av frågor rörande den ifrågasatta organisationen

av fiskhandeln. Två alternativa förslag hava i denna del av de sakkunniga

framlagts. Vid uppgörandet av det ena förslaget hava de sakkunniga

utgått ifrån, att regleringen skulle omfatta endast vissa fiskslag i Skåne

och Blekinge och att nämndens handläggning av prisregleringen ävenledes

skulle vara begränsad till nämnda landskap. Enligt det andra förslaget

skulle däremot nämnden erhålla mera omfattande arbetsuppgifter. De sakkunniga

anföra angående det förstnämnda alternativet:

De hade funnit det vara lämpligast, att alla frågor rörande den ifrågasatta

organisationen av handeln med vissa slag av färsk fisk, såväl meddelande

av tillstånd till partihandel och inköp i vissa fall för detaljhandels

räkning som utövande av kontroll över handeln, handlades av en särskild

nämnd, förslagsvis benämnd statens fiskerinämnd. För vinnande av enhetlighet

i frågornas behandling och översikt över marknadens läge vöre

det nödvändigt att ett centralt organ erhölle detta uppdrag. Frågorna vore

av sådan art, att avsevärda fördelar torde kunna vinnas, om deras handläggning

hänskötes till en särskild nämnd och ej överlämnades till något

centralt ämbetsverk. Fiskerinämnden skulle utgöras av med fiskerifrågor

av förevarande art förtrogna personer, förslagsvis fem till antalet, förordnade

av Kungl. Majit för viss tid. Såväl det praktiska fisket som fiskhandeln

skulle vara representerad.

Jämväl frågor rörande prisregleringar borde enligt de sakkunnigas mening

hänskjutas till nämnden. Även om dylika frågor dit hänskötes, syntes

det emellertid de sakkunniga — förutsatt att nämndens verksamhet begränsades

till Skåne och Blekinge —- som om nämndens uppdrag icke skulle

få sådan omfattning, att särskilt kansli för nämnden erfordrades; däremot

erfordrades en sekreterare att biträda nämnden.

I fråga om det alternativa förslaget eller inrättandet av en fiskerinämnd

med mera vittgående arbetsuppgifter, hava de sakkunniga anfört:

Romme handeln med fisk att regleras även inom andra län och till nämnden

hänskjutas ytterligare prisregleringsfrågor, torde det bliva nödvändigt

att fiskerinämnden i likhet med statens jordbruksnämnd erhölle eget kansli

med tjänsteman, som handhade ledningen av det löpande arbetet inom

nämnden. I så fall syntes nämnden, motsvarande statens jordbruksnämnd,

böra bliva ett centralt organ för handhavande av uppgifter, som föranleddes

av statliga åtgärder i pris- och avsättningsreglerande samt avsättningsbefordrande

syfte på fiskets område. Lämpligt syntes då även vara att ärenden,

som stöde i samband med andra länders åtgärder i dylikt syfte, överlämnades

till nämnden.

Finge fiskerinämnden de mera omfattande uppgifter, som sålunda berörts,

torde det bliva nödvändigt för nämnden att med uppmärksamhet följa

utvecklingen på fiskmarknaden såväl inom som utom Sverige. Nämnden

skulle därigenom komma att förvärva sådan kännedom om avsättningsmöj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

ligheterna för fiskets produkter, att den antagligen vid flera tillfällen skulle

kunna föreslå eller, i mån av befogenhet, själv vidtaga de åtgärder till befordrande

av avsättningen av svenska fiskvaror, vartill nämnden funné förhållandena

föranleda. Nämnden skulle även i viss man kunna tillhandagå

intressenter med upplysningar i frågor av denna art. Nämnden skulle därigenom

få ej blott en reglerande och kontrollerande uppgift utan även en direkt

avsättningsbefordrande. En dylik verksamhet syntes avgjort mera

lämpa sig för en nämnd av nu föreslagen art än för ett ämbetsverk, och detta

stödde således i sin mån förslaget att handläggandet av frågor rörande reglering

av handeln uppdroges åt en nämnd.

För att kunna följa fiskmarknadens utveckling inom landet bleve det

nödvändigt för nämnden att hava tillgång till ständiga rapporter rörande

tillförseln av fisk till de viktigaste avsättningsplatserna. Det torde kunna

ifrågasättas, huruvida ej dylika rapporter skulle kunna läggas till grund för

fiskeristatistiken och i samband därmed en omläggning göras av det^ nuvarande

systemet för insamlande av fiskeristatistiska uppgifter. En sådan

statistik bleve mera aktuell och kunde lättare utnyttjas tor frågor rörande

avsättningen än den officiella årsstatistik, som publicerades först över ett ar

efter det år den avsåge. Utredningen hade emellertid ej anledning att i förevarande

sammanhang närmare ingå på denna fråga men hade dock velat

beröra den i samband med undersökningen rörande vilka uppgifter som

lämpligen skulle kunna hänskjutås till en fiskerinämnd.

Vad angår den föreslagna anordningens tillämpningsområde

hava de sakkunniga uppgivit, att de vid utarbetandet av förevarande

förslag närmast åsyftat en reglering av handeln med färsk torsk,

rödspätta, skrubba (flundra), sandskädda (slätta) och sill i Skåne och Blekinge.

De sakkunniga holle emellertid för sannolikt, att en likartad reglering

av handeln i fråga om vissa fiskslag skulle medföra gagn även inom

andra delar av landet. De hade därför funnit ändamålsenligt att giva det

förslag till förordning, vilket bilagts betänkandet, en sådan allmän form, att

Kungl. Maj:t med stöd av förordningen skulle äga att förordna, att densamma

under viss tid och inom visst område skulle tillämpas i fråga örn visst

eller vissa fiskslag. Förordningens tillämpning skulle därigenom lätt kunna

anpassas efter rådande lokala förhållanden, och den ifrågasatta regleringen

av handeln med färsk fisk torde därigenom erhålla nödig smidighet.

De sakkunniga hava emellertid för närvarande föreslagit endast, att förordningen

måtte bringas i tillämpning inom Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län i fråga örn förenämnda slag av fisk ävensom av dessa fiskslag

framställda färska filéer.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag Ilar i huvudsak tillstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala

och Malmöhus län ävensom av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Stockholms läns fiskförsäljningsförening

u. p. a., svenska ostkustfiskarnas centralförbund, ordföranden i Södermanlands

läns fiskerikommitté, Kristianstads läns fiskerinämnd, Gotlands fiskareförbund,

Malmöhus läns havsfiskeförening, Malmö fiskareförening och Lim
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

hamns fiskareförening Öresund. I övrigt hava samtliga de hörda myndigheterna

och korporationerna antingen avstyrkt förslaget eller i allt fall ställt

sig tveksamma därtill. I vissa av de avstyrkande yttrandena förordas dock

samtidigt en förnyad utredning i saken. Kommerskollegium, länsstyrelsen i

Södermanlands län, Smalands och Blekinge samt Skånes liandelskamrar

ävensom handelskammaren i Gävle tillstyrka sålunda ytterligare utredning.

Ur de tillstyrkande yttrandena må här anföras följande.

Länsstyrelsen i Uppsala lån har funnit, att de sakkunniga ägde rätt i sitt

påstående att handeln med fisk i stort sett saknade erforderlig organisation.

Då de framlagda förslagen torde vara ägnade att tillgodose önskemålen därutinnan,

ville länsstyrelsen, även örn förslagen för Uppsala läns vidkommande

ägde jämförelsevis ringa betydelse, för sin del tillstyrka en reglering av

fiskhandeln i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett en reglering av fiskhandeln nödig

för att bereda fiskarena skälig inkomst av deras näring och har länsstyrelsen

funnit en sådan reglering lämpligen kunna ske enligt de i förslaget

angivna linjerna.

Gotlands fiskareförbund har ifrågasatt, om icke partihandeln borde anförtros

at fiskareföreningar i likhet med vad som gäller i fråga om strömmingsfisket.

Liknande synpunkter hava framförts av Stockholms läns fiskareförening,

Stockholms låns fiskförsäljningsförening u. p. a., svenska ostkustfiskarnas

centralförbund och Kristianstads läns fiskerinämnd.

Malmöhus läns havsfiskeförening har funnit det framlagda förslaget kunna

tillfredsställa både fiskare och fiskhandlare, vilket torde utgöra en förutsättning

för att åtgärderna skulle kunna friktionsfritt genomföras.

Malmö fiskareförening och Limhamns fiskare förening Öresund hava funnit

vad de sakkunniga föreslagit synnerligen tillfredsställande och hyste den

uppfattningen, att de föreslagna åtgärderna skulle bliva till verkligt gagn både

för fiskare och fiskhandlare, icke minst därigenom att illojal konkurrens

vid fiskförsäljning därigenom skulle kunna förhindras.

Ur övriga yttranden må följande här anföras.

Skånes handelskammare, i vars yttrande Smålands och Blekinge handelskammare

instämt, har funnit de sakkunnigas syn på ifrågavarande spörsmål

böra betecknas såsom i olika avseenden skäligen ensidig och därför ej

ägnad att giva en nöjaktig uppfattning av verkliga läget. Till utveckling av

sin egen syn på saken har handelskammaren anfört bland annat följande.

Utan tvivel förekomme vid avsättningen av fisk vissa företeelser, som med

fog kunde påtalas och som vore till skada lika mycket för allmänheten som

.J* fiskarena och fiskhandeln. Av de upplysningar, som därutinnan kunnat

inhämtas, ville det likväl förefalla, som örn dessa missförhållanden alltför

mycket generaliserats. Först och främst torde sålunda kunna fastställas,

att de i huvudsak endast gällde ett fåtal orter, där bristande sammanhållning

mellan fiskare och fiskhandlare lett till oregelmässigheter i såväl avsättning

som prisbildning samt medfört en i olika avseenden osund konkurrens. Men

vad provinserna Skåne och Blekinge i övrigt beträffade torde någon mot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

9

svårighet därtill icke förefinnas och, om klagomål förekomme, torde dessa

väsentligen sammanhänga med de olägenheter, som alltid måste uppkomma

på grund av växlande fångster och varans lättfördärvliga natur. Men därjämte

syntes en generalisering föreligga även såtillvida som de påtalade missförhållandena

egentligen endast torde avse avsättningen av torsk. Örn vissa

fiskslag som spätta, flundra och skädda hade i detta sammanhang överhuvud

ej varit tal och vad sillen anginge syntes även den kunna avföras såsom

ovidkommande, sedan för ett par år tillbaka vissa prisöverenskommelser årligen

träffats mellan vederbörande fiskare och fiskhandlareorganisationer,

varigenom avsättningsförhållandena avgjort förbättrats. Såsom redan därav

torde framgå hade den föreliggande frågan av utredningen givits väsentligt

större proportioner än den i verkligheten hade och, såsom följande utredning

torde visa, torde utan egentlig överdrift kunna sägas, att de förhållanden, som

ur ren avsättningssynpunkt påkallade uppmärksamhet, väsentligen vore begränsade

till torskfisket i Öresund.

Det vore av intresse att något beröra konkurrensförhållandena inom det sydsvenska

torskfisket, sådana dessa på senaste tid gestaltats. Såsom en närmare

undersökning torde visa, företedde utvecklingen på detta område ingen

enhetlig bild. Särskilt i Blekinge och på Skånes ostkust hade trålningen kommit

till allt större användning även för torskfisket och där liksom i Danmark

hade samtidigt blivit vanligt, att torsken i samband med sortering skures

till filé. På den skånska sydkusten fiskades torsk tidvis med bottengarn

men merendels med krok, medan däremot fisket i Öresund, där trålning vore

förbjuden, till övervägande del skedde med krok och blott någon gång med

torskgarn. Tack vare de större fångster, som erhölles med trål och bottengarn

liksom genom det rationellare sättet för fiskens tillvaratagande hade särskilt

Blekinge- och ostkustfisket visat sig lönande och konkurrensdugligt, ett

förhållande, som bland annat bestyrktes av de differenser, som regelbundet

förekomme i engroshandelns uppköpspris inom olika kustdistrikt. Som

exempel kunde anföras, att dagspriset å torsk vore cirka 12 å 15 öre i Blekinge

och på ostkusten, 20 öre i Trälleberg samt 25 öre i Malmö och Hälsingborg.

En ytterligare bekräftelse därav torde också ligga i det förhållandet,

att Östersjötorsken trots en viss kvalitetsskillnad tillvunnit sig en betydande

marknad och funnit avsättning långt upp mot Mellansverige och ända fram

mot sundsstäderna.

Det syntes tydligt, att det svenska torskfisket i Öresund, alldeles oberoende

av fiskhandelns åtgöranden, icke ägde nödig förmåga eller nödiga förutsättningar

att gentemot övriga konkurrenter hävda sin ställning.

Handelskammaren har vidare framhållit, att Öresundsfisket arbetade med

höga kostnader och med en osedvanligt ogynnsam relation mellan fiskfångsternas

totalvärde och värdet av använda redskap och båtar. För år 1933

hade sålunda nämnda relationstal för Öresund uppgått till blott 17 procent,

medan det för sydkusten varit 38, för ostkusten 73 och för Blekinge 45 procent.

Handelskammaren har i detta sammanhang även omnämnt vissa synpunkter,

vilka framförts från fiskhandelns sida och vilkas riktighet handelskammaren

ansett icke kunna ifrågasättas. Handelskammaren har härom

anfört:

Det hade gjorts gällande, att öresundsfiskarena ofta icke vore benägna att

i den utsträckning, som förhållandena gjorde önskvärt, ändra sina traditio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

nella arbetsmetoder och såvitt möjligt anpassa sig efter avsättningens behov.

Som exempel hade framhållits, att det, trots upprepade anmaningar, för

handeln icke varit möjligt att på hösten från mitten av augusti, då efterfrågan

på torsk började, till oktober förmå öresundsfiskarena att fiska torsk,

enär dessa då helt ägnade sig åt sillfisket. Därigenom hade handeln tvingats

att söka leverantörer bland danska fiskare, med vilka förbindelsen av

kommersiella skäl måste upprätthållas, även sedan sillfisket upphört och

torskfisket blivit igångsatt å den svenska sidan av sundet. Vidare hade påtalats,

att de svenska Öresundsfiskarena visade föga intresse för att genom

sortering och filéskärning bättre tillvarataga fiskens värde, och slutligen hade

antytts, att Öresundsfiskarena, även då förhållandena kunde vara lockande,

sällan sökte sig utanför sina närmaste fiskevatten.

Handelskammaren har slutligen sammanfattningsvis anfört, att det föreliggande

spörsmålet icke vore ett uteslutande avsättningsproblem utan jämväl

ett produktions- och konkurrensproblem, samt att detsamma som sådant

ägde en påtagligt lokal begränsning. Därav borde enligt handelskammarens

mening följa, att de åtgärder, som vidtoges, gåves rimliga proportioner

och i första hand inriktades på att söka förbättra produktions- och

konkurrensbetingelserna. Handelskammaren förordade därför, att utredningen

vidgades och inriktades på att klargöra den sydsvenska fiskerinäringens

utvecklingsmöjligheter och konkurrensläge.

Handelskammaren i Göteborg har, vad Göteborgs fiskhandel beträffar,

funnit de av de sakkunniga gjorda allmänna påståendena både ensidiga och

missvisande. Fiskhandeln i Göteborg vore nämligen icke dåligt organiserad.

Att fiskhandeln icke alltid företedde samma organisation som handeln med

andra varor vore enligt handelskammarens mening naturligt och berodde

dels på fiskets oberäknelighet och dels på varans ömtålighet. Den olägenheten

att vid riklig tillförsel priserna kunde falla till belopp, som icke gåve fiskarena

skälig ersättning, syntes kunna avhjälpas genom frivilliga överenskommelser

om minimipriser. Den erfarenhet härutinnan, som vunnits i Göteborg,

varest ett dylikt system tillämpats under någon tid, hade varit uteslutande

god. I övrigt skulle enligt handelskammarens uppfattning förbättrade

transportförhållanden mer än något annat bidraga till att befordra avsättningsförhållandena

och råda bot för de av de sakkunniga antydda missförhållandena.

Därjämte borde exportmöjligheterna befrämjas. Exporten

främjades emellertid icke genom införandet av den föreslagna koncessionerade

partihandeln, snarare tvärtom.

Kommerskollegium har anfört bland annat:

Att vissa missförhållanden förefunnes inom fiskhandeln torde icke kunna

förnekas. Såsom Skånes handelskammare i sitt yttrande påvisat torde dock

de uti nu förevarande utredning avsedda missförhållandena egentligen endast

röra handeln med torsk i Malmöhus län och närmast avse i Öresund

fångad fisk. Den av handelskammaren förebragta utredningen i ämnet syntes

giva vid handen, att det föreliggande spörsmålet måste betraktas icke endast

som ett rent avsättningsproblem utan jämväl som ett produktions- och

konkurrensproblem samt att detsamma såsom sådant hade en påtagligt lokal

begränsning. Vore detta förhållandet, torde det vara tvivel underkastat,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

11

huruvida åtgärder av den art, som fiskeriutredningen nu föreslagit, skulle

vara lämpliga och leda till avsett resultat.

Enligt kollegiets mening borde hela frågan upptagas till förnyad utredning.

Kommerskollegium har såsom skäl för förnyad utredning framhållit bland

annat, att värdet av den reglering av handeln med färsk strömming, som

i viss mån tagits till mönster för den nu föreslagna organisationen av fiskhandeln,

blivit mycket omtvistat och att ett stort antal anmärkningar däremot

framförts, vilka ännu icke vunnit avgörande.

Likartade synpunkter som de av kommerskollegium sist anförda hava

framförts i flera andra yttranden såsom i Stockholms samt Östergötlands och

Södermanlands handelskamrars yttranden ävensom i yttrandena av handelskammaren

i Gävle och Sveriges köpmannaförbund.

I flera handelskamrars yttranden har vidare framhållits, att den föreslagna

regleringen av fiskhandeln icke stöde väl överens med näringsfrihetens

princip.

Handelskammaren i Gävle har ansett det i längden långt effektivare, därest

fiskhandeln kunde regleras genom fiskarenas egna, på frivillighetens väg

skapade organisationer.

Handelskammaren i Karlstad har framhållit, bland annat, att de rådande

svårigheterna för avsättning av ett tillfälligt överflöd av fisk borde kunna avhjälpas

genom exportfrämjande åtgärder, varjämte handelskammaren uttalat,

att åtminstone importen av fisk av mindervärdig kvalitet utan olägenhet

torde kunna stoppas.

Liknande synpunkter hava framförts jämväl av Sveriges köpmannaförbund

och svenska fiskhandelsförbundet. Köpmannaförbundet har i samband

därmed påpekat, att frakterna för svenskfångad fisk borde nedsättas.

Fiskhandelsförbundet, som även framfört ett dylikt yrkande, har därjämte

med skärpa vänt sig mot de sakkunnigas uttalande, att handeln med färsk

fisk skulle sakna organisation. Förbundet har vidare påpekat, att det förhållandet

att skillnaden mellan engros- och detaljpriserna icke alltid strikt

hölles, visserligen kunde bero på att ett tillfälligt överskott tryckte marknaden,

men att orsaken ofta vore den att fiskarena sålde direkt till detaljister

för samma pris, som de begärde att grossisterna skulle betala. Även hände

det att fiskarena förbiginge både grossisten och detaljisten för att söka en

tillfällig avsättning direkt hos konsumenten. Prisbildningen kunde till följd

därav icke få önskad fasthet, men uppenbart vore att, örn man under sådana

omständigheter ville tala om en desorganisation av handeln, producenten

själv bure skulden därtill.

Lantbruksstgrelsen har i sitt yttrande — efter att hava lämnat en detaljerad

översikt över fiskpriserna och fångstmängderna inom Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län åren 1920—1934 samt för Blekinge även för år 1935 —

anfört, att fisket inom nämnda län haft att under några år kämpa med betydande

svårigheter, framför allt beroende på det dåliga sillfisket. Beträffande

Blekinge och Kristianstads län hade emellertid fisket förbättrats under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

de två senaste åren, varjämte avsättningsförhållandena blivit bättre. För

Malmöhus läns sydkust hade även en förbättring inträtt, men vid länets

Öresundskust torde fiskarena alltjämt hava svårigheter. Det torde emellertid

kunna sägas, att med undantag i fråga om torsk avsättningen i stort sett

varit någorlunda tillfredställande även på öresundskusten.

I fråga om öresundsfisket har styrelsen vidare anfört:

Vad anginge Malmöhus län syntes läget för fiskarena där alltjämt

vara tryckt, särskilt för fiskarena vid Öresund. Att ställningen där alltjämt

vore sämre än i Blekinge och Kristianstads län syntes — utom vad beträffade

det felslagna sillfisket —- hava sin grund däri, att filéskärning av torsk

icke gjort några större framsteg. Från lantbruksstyrelsens sida hade emellertid

fiskare i Limhamn redan i november 1934 uppmanats att organisera

ett filéskärningsföretag och i skrivelse den 24 april 1935 gjorde Malmö fiskareförening

u. p. a. ansökan om ett lån å 15,000 kronor för främjande

av beredning och avsättning av fisk, vilken framställning den 16 augusti

1935 av Kungl. Maj :t överlämnades till 1935 års fiskeriutredning för att

tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.

örn man såge till priserna på de olika fiskslagen, syntes det endast vara

torsk, som det vore svårt att finna avsättning för till skäliga priser. Med de

priser, som rått på sill, funnes det enligt lantbruksstyrelsens mening icke

anledning att införa någon reglering för detta fiskslag. Detsamma torde också

— om än icke i lika hög grad — gälla rödspätta, skrubba och sandskädda.

Då det vid ett svårt läge för fiskarena gällde att genom åtgärder från statens

sida hjälpa dessa till bättre utkomst, borde givetvis olika vägar prövas.

I sådant avseende ansåge lantbruksstyrelsen sig böra särskilt framhålla, att

då filéskärning av torsk visat sig verka starkt främjande för torskens avsättning

i Blekinge län, det syntes ligga närmast till hands att genom organiserandet

av filéskärning av torsk även i Malmöhus län söka bringa fiskarena

hjälp. Staten borde därvid kunna skänka erforderligt stöd.

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att konsekvenserna av den föreslagna

regleringen av fiskhandeln vore svåra att överblicka. Det gagn, regleringen

kunde medföra för ett område, kunde komma att uppvägas av den

skada, den kunde tillfoga andra områden. Den föreslagna regleringen skulle

t. ex. medföra att fiskhandlare i Göteborg icke skulle kunna utan av fiskerinämnden

i visst fall lämnat tillstånd sända fisk till andra regleringsområden.

Med hänsyn till varans ömtålighet vore det uppenbart, att förslagets genomförande

i praktiken skulle kunna medföra betydande olägenheter. Lantbruksstyrelsen

ville vidare understryka att det för det svenska havsfisket såsom

helhet betraktat vore av största betydelse, att de svenska fiskarena kunde bibehållas

vid sin frihet att anlöpa grannländernas hamnar för avyttring av

sin fångst.

Såsom slutomdöme har lantbruksstyrelsen uttalat, att behov av särskilda

åtgärder till förbättring av avsättningen av färsk fisk inom det närmast ifrågavarande

området numera syntes föreligga endast beträffande torsk inom

Malmöhus län och att för dylika åtgärders vidtagande andra linjer borde

övervägas än de av de sakkunniga föreslagna.

Länsstyrelsen i Blekinge län har såsom eget yttrande åberopat det av förvaltningsutskottet

vid länets hushållningssällskap avgivna yttrandet, däri

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

13

bland annat framhållits, att i Blekinge län avsättningssvårigheter i fråga om

färsk fisk yppat sig endast inom länets västra delar och där endast beträffande

torsk. Att avsättningen av torsk vore bättre i de östra delarna av länet

berodde på att grossisterna där i mycket stor utsträckning inrättat sig

för torskens upparbetande till filéer. Under sådana förhållanden ansåge

utskottet det icke motiverat med ett så kraftigt statligt ingripande som det

föreslagna utan trodde utskottet, att ansträngningarna i första hand borde

inriktas på att utvidga avsättningsmöjligheterna genom torskens förädling

till filéer. Importen av torskfiléer borde enligt utskottets mening kunna regleras

genom en lämpligt avvägd tull.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit det obestridligt, att de förhållanden,

varunder avsättningen av färsk fisk nu ägde rum, icke vore tillfredsställande.

Länsstyrelsen har emellertid ansett sig hava anledning ifrågasätta,

örn statens medverkan i den omfattning, som föreslagits, verkligen vore

påkallad. Länsstyrelsen holle nämligen före, att fiskhandeln skulle kunna

ordnas genom ekonomiska sammanslutningar av fiskarena själva under ledning

av en central organisation. Under förutsättning att en dylik organisation

av handeln icke kunde åstadkommas, hade länsstyrelsen emellertid icke

något att i huvudsak erinra mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar och Gävleborgs län

ävensom Kalmar läns södra hushållningssällskaps fiskerinämnd och dess

norra hushållningssällskaps fiskeristyrelse hava framhållit, att någon större

erfarenhet ännu icke vunnits beträffande verkningarna av regleringen av

strömmingshandeln och att, intill dess så skett, ytterligare åtgärder efter mönster

av strömmingsregleringen icke borde vidtagas; länsstyrelsen i Stockholms

län har i detta sammanhang vidare framhållit, att i fråga om strömmingen

förelegat alldeles särskilda skäl för en organisation av handeln, vilka icke

hade motsvarighet i fråga om annan fisk, främst strömmingens extraordinära

känslighet för transporter och strömmingsfiskets utomordentliga omfattning

utefter hela ostkusten.

I fråga om den föreslagna fiskerinämnden hava vissa erinringar

framförts i yttrandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att en fiskerinämnd enligt det

mindre omfattande alternativet skulle, såvitt förhållandena i länet anginge,

för närvarande vara tillfyllest, men likväl — då behov av regleringar i förevarande

avseende torde yppas även i andra delar av landet samt regleringarna

skulle bliva fotade å ett mera fast underlag, om ett organ inrättades, som

hade att följa utvecklingen å marknaden inom och utom Sverige — förklarat

sig böjd för att förorda tillsättandet av en nämnd enligt det vidare

alternativet.

Stockholms handelskammare har yttrat, att det vore svårt att föreställa

sig, att nämnden skulle kunna med tillräcklig snabbhet träffa erforderliga

avgöranden exempelvis örn tillstånd till inköp från annat regleringsområde.

Handelskammaren i Göteborg har framhållit, att nämndens befogenheter

i förslaget vore vagt angivna, vilket kunde leda till godtycklighet i dess tjän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

steutövning. Handelskammaren vore icke övertygad om att nämnden komme

att få betydelse annat än som kontrollmyndighet och för insamlandet av

statistiska uppgifter. Vad beträffade den antydda avsättningsbefordrande

verksamheten med avseende å exporthandeln förmenade handelskammaren,

att fiskexporthandeln för närvarande av sina egna förbindelser i utlandet erhölle

snabbare, bättre och framför allt tillförlitligare meddelanden örn avsättningsmöjligheterna

på de utländska marknaderna än som skulle bliva fallet,

därest dylika upplysningar skulle införskaffas genom en statlig organisations

ombud i utlandet. Den tidsspillan, som en dylik omväg via den

statliga myndigheten skulle förorsaka, komme säkerligen att vålla, att månget

gynnsamt tillfälle till försäljning försuttes.

Handelskammaren i Gävle har uttalat farhågor för att nämnden, med de

stora men vagt angivna arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle åvila densamma,

skulle tvingas till en utbyggnad av organisationen med ty åtföljande

kostnader och tungroddhet.

Sveriges köpmannaförbund har uttalat, att förbundet icke ansåge tillräckliga

skäl föreligga för inrättandet av ett nytt statligt kontrollorgan. De

stödåtgärder, som borde ifrågakomma, kunde i varje fall genomföras med

anlitande av redan tillgänglig sakkunskap inom förvaltningen och den enskilda

handeln. Beträffande handeln med fisk gällde i särskilt hög grad, att

all byråkratisk stelhet i fråga om organisationen därav borde undvikas.

Liknande synpunkter hava framförts av svenska fiskhandelsförbundet.

Uppsala läns fiskerinämnd har ifrågasatt, om det icke vore lämpligare att

lantbruksstyrelsen, i samråd med fiskeriintendenter, fiskerikommittéer och

fiskeriföreningar, finge sig anförtrott det uppdrag, som de sakkunniga tänkt

sig skulle överlämnas till den föreslagna fiskerinämnden. Fiskeriintendenten

i österhavets distrikt har uttalat sig i samma riktning.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att man

med en viss oro kunde fråga sig, om en fiskerinämnd, förlagd exempelvis

till Göteborg, skulle visa sig mäktig att på ett fullt opartiskt sätt tillvarataga

även Blekingefiskarenas intressen. Förvaltningsutskottet har för sin del

funnit det lämpligast, att ett statens verk, lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium,

finge övertaga de funktioner, som avsetts för den föreslagna nämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat, att de ifrågasatta regleringsåtgärderna,

därest de inskränktes till att avse Skåne och Blekinge,

icke torde med nödvändighet förutsätta tillkomsten av någon statlig fiskerinämnd;

de övriga ändamål, för vilka behövligheten av en sådan framhållits,

torde enligt länsstyrelsens mening jämväl kunna utan någon särskild nämnd

tillgodoses.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn prisreglering genom

nämnden ävensom det ifrågasatta stipulerandet av minimipriser

å fisk har i yttrandena anförts i huvudsak följande.

Skånes handelskammare — i vars yttrande Smålands och Blekinge handelskammare,

såsom förut nämnts, förklarat sig instämma — har framhållit,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

15

att med de högst skiljaktiga produktionspriser, som förefunnes för exempelvis

torsk, det vore vanskligt att avgöra vilket pris som borde fastställas. För

att tillfredsställa fiskarena å en viss ort kunde nämnden sålunda drivas att

för hela regleringsområdet fastställa så höga priser, att å andra orter inom

området ett överdrivet forcerat fiske framkallades. Huru de komplicerade

problem, som därav kunde uppkomma, skulle bemästras, hade de sakkunniga

icke berört.

Handelskammaren i Göteborg har påpekat, att nämnden genom sin prisreglerande

verksamhet, såvitt ej därmed avsåges ett diktatoriskt fastställande

av priserna, knappast komrne att utöva annan inverkan än den, som tillgång

och efterfrågan nu utövade; därvid vore ock att märka att tillgången

för Göteborgs vidkommande i viss mån reglerades av en mellan intressenterna

träffad överenskommelse om minimipriser.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för sin del understrukit, att

behövliga regleringar av fiskprisen även i fortsättningen kunde åstadkommas

genom överenskommelser i enlighet med de riktlinjer, som nu prövades i Göteborg.

I flera yttranden, såsom i de av lantbruksstyrelsen, förvaltningsutskottet i

Blekinge läns hushållningssällskap och handelskammaren i Gävle avgivna,

har påpekats, att det icke vore lämpligt att fatta ståndpunkt till det föreliggande

förslaget till reglering av fiskhandeln, innan de sakkunniga framlagt

resultatet av sina överväganden rörande minimipris för fisk.

I vissa andra yttranden, såsom i Sveriges köpmannaförbunds och svenska

fiskhandelsförbundets yttranden, har uttalats, att föreskrivandet av minimipris

å färsk fisk torde få en prisstabiliserande verkan, varför en dylik anordning

förordades.

Det är en känd sak, som ytterligare bestyrkes av vad som förekommit i Departementsärendet,

att det sydsvenska havsfisket under flera år kämpat med stora eko- e^/ere*

nomiska svårigheter. Dessa lära till icke ringa del haft sin grund i avsättningsförhållandena

på fiskmarknaden. Särskilt synes torskfisket vid den

svenska öresundskustcn av dylik anledning kommit i en bekymmersam

ställning. Ehuru under de båda senast förflutna åren en viss förbättring i

läget torde hava inträtt, förefinnas alltjämt svårigheter för öresundsfiskarena

att till skäliga priser få avsättning för sin torsk. Orsaken lärer, såsom bland

annat Skånes handelskammare yttrat, huvudsakligen vara den, att fisket i

fråga till följd av vissa i yttrandet närmare angivna omständigheter bedrives

under ogynnsammare förutsättningar än vad fallet är med torskfisket inom

vissa närbelägna fiskevatten. Sannolikt är, att, örn en varaktig förbiittring av

läget i fråga örn det svenska torskfisket i Öresund skall kunna vinnas, vissa

förändringar med avseende å såväl fiskets bedrivande som fiskens beredning

och försäljning måste genomföras. Härför erforderliga åtgärder torde näppeligen

kunna åstadkommas annat än under målmedveten medverkan från

fiskarena själva och deras organisationer. Ännu lärer det dock dröja ganska

länge, innan någon starkare insats från fiskarenas egen sida kan på
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

räknas. Utsikterna härtill minska i samma mån som fiskarbefolkningens

ekonomiska läge försämras. En av de viktigaste förutsättningarna för att

här berörda problem skola ernå en tillfredsställande lösning är därför, att

åtminstone det värsta hotet mot existensmöjligheterna undanröjes. Detta

synes kunna ske, om på sätt de sakkunniga föreslagit en viss tvångsorganisation

av handeln med torsk genomföres. Av det sagda följer att en dylik anordning

bör hava karaktären av ett försök och tillämpas allenast för en

kortare övergångstid. Det bör eftersträvas, att genom andra åtgärder här

antydda statsingripande så snart som möjligt göres överflödigt. Med avseende

på annat fiske än torskfiske är jag icke för närvarande beredd föreslå

ingripande av förevarande slag.

Vid utformandet av nämnda organisation bör sökas beredas möjligheter till

en jämn avsättning av Öresundstorsken till skäliga priser. De sakkunnigas

förslag synes i huvudsak ägnat att tillgodose detta syfte. Jag tillstyrker alltså

i likhet med de sakkunniga, att, om Kungl. Maj:t så förordnar, rätten att

idka partihandel med färsk torsk göres beroende av särskilt tillstånd, med vilket

förbindes skyldighet för vederbörande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

med avseende å rörelsen, som kunna finnas erforderliga för främjande

av det avsedda målet. Det torde, såsom de sakkunniga erinrat, ej

vara nödvändigt, att dylikt tillstånd förbehålles särskilda organisationer,

utan tillstånd synes kunna lämnas en var, som är villig underkasta sig nyssnämnda

föreskrifter. Vad angår frågan om vilken myndighet, som skall

äga lämna tillstånd till partihandel, delar jag den uppfattning, som kommit

till uttryck i flera av yttrandena, att det icke torde vara påkallat att för ärenden

av ifrågavarande art tillskapa ett särskilt organ. Jag förordar, att det

uppdrages åt lantbruksstyrelsen att meddela tillstånd till partihandel med

färsk torsk ävensom att i övrigt handhava de uppgifter, som kunna föranledas

av den föreslagna anordningen. Därest partihandeln sålunda göres beroende

av tillstånd, torde detaljhandel icke böra få bedrivas med färsk torsk,

som inköpts från annan än den, vilken erhållit dylikt tillstånd. Detaljhandel

med egen fångst torde däremot alltjämt böra fritt få idkas. Jag utgår vidare

i likhet med de sakkunniga från att med försäljning av egen fångst jämställes

försäljning, som för vederbörande fiskares räkning sker genom någon

hans familjemedlem. I detta sammanhang må anmärkas, att de här föreslagna

bestämmelserna örn handel med färsk torsk givetvis även avse handel med

exempelvis färska filéer av sådan fisk.

Ehuru det, såsom jag förut framhållit, egentligen torde vara endast beträffande

öresundskusten, som frågan om en reglering av torskhandeln för närvarande

är aktuell, synes möjlighet böra finnas att, om omständigheterna

därtill skulle föranleda, utvidga regleringens tillämpningsområde. Det torde

få bero på Kungl. Maj:t att besluta härutinnan. De grundläggande bestämmelserna

i ämnet torde böra sammanfattas i en förordning, vilken bör träda

i kraft den 1 juli 1936; den torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet för

längre tid än till och med den 30 juni 1939.

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom jordbruksdeparte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

17

mentet utarbetats förslag till förordning om viss reglering av handeln med

färsk torsk, vilket torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. Förslaget

är avfattat i nära överensstämmelse med förordningen den 15 juni

1934 (nr 282) örn viss reglering av handeln med färsk strömming.

Enligt 2 § i nyssnämnda författningsförslag skola närmare föreskrifter angående

villkoren för tillstånd till partihandel med färsk torsk meddelas av

Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits bemyndigande av lantbruksstyrelsen.

Vad dessa villkor beträffar synes huvudregeln böra vara, att den, vilken erhållit

dylikt tillstånd, skall vara skyldig att vid inköp av färsk torsk vända

sig i första hand till svenska fiskare inom regleringsområdet. Skulle den

av nämnda fiskare fångade torsken vara otillräcklig för behovet inom området,

bör partihandlaren vara oförhindrad att från andra leverantörer täcka

sagda behov. Partihandlaren torde därvid böra hava fria händer att välja

den leverantör, han finner för gott. Jämväl import bör alltså för detta fall

vara tillåten. Att göra partihandlarens rätt alt sålunda utifrån fylla det behov,

som fiskarena inom regleringsområdet icke kunna täcka, beroende av

tillstånd i varje särskilt fall torde icke vara lämpligt. Redan den ytterst brådskande

naturen hos ärenden av ifrågavarande art torde nödvändiggöra, att

vederbörande partihandlare lämnas en viss rörelsefrihet. Några större olägenheter

ur regleringssynpunkt av en dylik frihet torde näppeligen behöva

befaras, då det naturligtvis står öppet för var och en att, örn en partihandlare

finnes fullgöra sina skyldigheter på ett otillfredsställande sätt, påtala förhållandet

hos lantbruksstyrelsen. Skulle fångsten inom regleringsområdet visserligen

i och för sig vara tillräcklig för att tillgodose områdets behov, men

fiskarena för fångsten begära ett sådant pris att detaljförsäljningspriset skulle

ställa sig oskäligt högt, torde partihandlarna likaledes böra beredas möjlighet

att vända sig till svenska leverantörer utom området eller att genom

import fylla behovet. För att icke syftet med regleringsåtgärderna skall förfelas,

torde dock en bestämmelse av nu angiven innebörd böra tillämpas

med stor urskillning. Sålunda kan givetvis icke den omständigheten i och

för sig, att torskpriset på annan ort är lägre än det av fiskarena inom regleringsområdet

begärda, medföra att sistnämnda pris anses oskäligt. Bestämmelsen

i fråga torde med andra ord knappast böra tillämpas i andra fall,

än där fiskarena söka utnyttja sin privilegierade ställning till att begära

priser, vilka överstiga vad de lojalt kunna fordra. Till förebyggande av missbruk

och stridigheter torde det vara nödvändigt, att i förevarande fall rätten

att vända sig till leverantörer utanför regleringsområdet göres beroende av

lantbruksstyrelsens medgivande. — Angivna undantag från huvudregeln äro

betingade icke blott av partihandlarnas egna utan även av konsumenternas

intressen. Av hänsyn till sistberörda intressen torde den, som erhållit tillstånd

att idka partihandel inom regleringsområdet, böra låta sig angeläget

vara att med beaktande av det förut anförda söka ordna en tillfredsställande

tillförsel av torsk till området ifråga.

Det torde ligga i sakens natur, att partihandeln icke kan eller ens bör i

varje detalj regleras genom de villkor, som enligt vad nu sagts skola för
Bihang

lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sand. Nr 233. J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

knippas med tillstånd till sådan handel. Man får nöja sig med att angiva

vissa allmänna riktlinjer. Erforderlig tillsyn över huru förhållandena i

praktiken utveckla sig torde böra utövas av lantbruksstyrelsen. För att möjliggöra

kontroll över partihandlarna torde dessa böra vara skyldiga att på

anmodan lämna lantbruksstyrelsen alla de upplysningar angående av dem

bedriven handel med färsk torsk, som styrelsen kan finna erforderliga. Det

torde även böra åligga dem att på anfordran ställa sin bokföring till lantbruksstyrelsen

förfogande i och för kontroll av verksamheten. Helt naturligt

har i dylikt fall lantbruksstyrelsen att tillse, att dylik bokföringsgranskning

utföres på sådant sätt, att ej olägenhet därav uppstår för vederbörande

affärsföretag. Styrelsen bör vidare för att kunna leda utvecklingen i rätt

riktning äga tilldela partihandlare, som icke lojalt utövar sina befogenheter,

varning eller för kortare eller längre tid indraga partihandelstillståndet.

Proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända. Jag förutsätter att, innan förordnande av

Kungl. Maj:t meddelas enligt det av mig förordade författningsförslaget, det

ytterligare övervägande av ärendet, som ur handelspolitisk synpunkt kan

finnas erforderligt, skall hava ägt rum. Under åberopande av det anförda

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag

till förordning örn viss reglering av handeln med färsk

torsk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

, ^ hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
Regenten

bifall och förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

19

Bilaga.

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln med färsk torsk.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Partihandel med färsk torsk må, där Kungl. Majit så förordnar, under viss

tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd som i första stycket

sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk torsk, inköpt från annan än

den som erhållit sådant tillstånd.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel som bedrives

till återförsäljare i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan

handel.

2 §• ''

Närmare föreskrifter angående de villkor, varunder tillstånd till partihandel

må åtnjutas, meddelas av Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits

bemyndigande av lantbruksstyrelsen.

3 §■

Den som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § meddelats,

i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel med

färsk torsk straffes med dagsböter.

4 §•

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till

de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

5 §•

Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängig - göres vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936 och gäller till och med

den 30 juni 1939. I fråga örn sådan under tiden för förordningens giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat örn

påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1936:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten