Sök i Ratio Lex

Angående upphävande av nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m

1936-03-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:236, Angående upphävande av nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Nr 236.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upphävande av

nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i

statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen

m. m.; given Stockholms slott den 27

mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

I

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 27 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, ^Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

Enligt den ursprungliga lydelsen av 5 § andra stycket lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionförsäkring voro från avgiftsplikt enligt lagen undantagna

— förutom flertalet pensionsberättigade ordinarie befattningshavare

i statens tjänst samt ordinarie innehavare av prästerlig tjänst — jämväl delBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ägare i folkskollärarnas pensionsinrättning. På grund av den Kungl. Maj:t

enligt tredje stycket av samma lagrum tillkommande befogenheten att från

avgiftsplikt undantaga jämväl andra personer med rätt till pension på grund

av anställning i allmän eller enskild tjänst beviljade Kungl. Maj:t vidare

under de första åren av pensionsförsäkringslagens giltighetstid befrielse från

avgiftsplikt för åtskilliga pensionsberättigade befattningshavargrupper i allmän

tjänst, däribland även för lärare och lärarinnor med rätt till understöd

från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

1 samband med att folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt vissa andra pensionskassor från och

med år 1920 sammanslogos och omorganiserades till en statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl. — från och med den 1 juli 1926 benämnd

statens pensionsanstalt — upphävdes emellertid det förut stadgade

undantaget från avgiftsplikt till pensionsförsäkringen för delägare i folkskollärarnas

pensionsinrättning samt den av Kungl. Maj:t medgivna avgiftsbefrielsen

för lärare och lärarinnor med delaktighet i småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt. Enligt den nuvarande lydelsen av 5 § andra

stycket pensionsförsäkringslagen är undantag från avgiftsplikt medgivet endast

i fråga örn statliga befattningshavare och innehavare av prästerlig tjänst.

Den Kungl. Majit tillkommande befogenheten att medgiva avgiftsbefrielse

omfattar enligt nuvarande lydelse av 5 § tredje stycket endast anställningshavare

i statens tjänst.

Samtidigt som, på sätt nyss angivits, avgiftsplikt till den allmänna pensionsförsäkringen

med ingången av år 1920 infördes för delägare i statens

pensionsanstalt, genomfördes emellertid en sammankoppling av tjänstepensioneringen

i anstalten och pensionsförsäkringen. I § 7 mom. 1 av anstaltens

reglemente den 31 december 1919 (nr 878) intogs nämligen en ännu

gällande bestämmelse av innebörd, att från befattningshavarens tjänstepensionsavgift

skall, därest befattningshavaren är skyldig att erlägga avgift enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring, göras avdrag svarande mot den

avgift, som enligt nämnda lag skall erläggas av den, vars inkomst är lika

med tjänstepensionsunderlaget, ökat med hälften. I anslutning härtill stadgas

i reglementets § 29 mom. 2, att om avdrag enligt § 7 gjorts från befattningshavarens

avgifter till pensionsanstalten, hans tjänstepension skall minskas

med det belopp, som enligt lagen om allmän pensionsförsäkring svarar

mot obligatoriska avgifter av samma storlek som nämnda avdrag.

Denna sammankoppling av tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt

med den allmänna pensionsförsäkringen visade sig emellertid omedelbart medföra

betydande olägenheter för pensionsanstalten, och anstalten gjorde redan

år 1922 hos Kungl. Maj:t framställning om uteslutande ur anstaltens reglemente

av de förut återgivna bestämmelserna i § 7 mom. 1 och § 29 mom. 2.

Till stöd för sin hemställan anförde anstalten därvid bland annat följande:

Föreskriften om tjänstepensionsavgiftens minskning med hänsyn till avgiftsplikt

enligt pensionsförsäkringslagen vilade på en fiktion. Det vore ej

den verkligen erlagda avgiften till pensionsförsäkringen, som skulle avdragas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

3

från tjänstepensionsavgiften — vilket också syntes praktiskt sett omöjligt

— utan en fingerad avgift. Minskningen i tjänstepensionen komme följaktligen

ej heller alltid utan troligen endast sällan att motsvara den verkliga

pensionen enligt lagen. Det vore sålunda ej uteslutet, utan syntes tvärtom

ofta komma att inträffa, att minskningen i tjänstepensionen kunde bliva större

än pensionen från pensionsförsäkringen och att således pensionstagaren bleve

sämre ställd än om han fått betala full tjänstepensionsavgift och varit helt

befriad från avgiftsplikt till allmänna pensionsförsäkringen.

Vidare inträffade fall, till exempel vid vissa småskollärartjänster, då hela

tjänstepensionsavgiften uppginge till lägre belopp än den avgift, för vilken

avdrag skulle ske, nämligen respektive 10 och 13 kronor. All tjänstepensionsavgift

hade alltså i sådant fall uteslutits. En sådan konsekvens, innebärande

att tjänstepensionen, som dock vore den huvudsakliga pensionsformen, bleve

helt och hållet avgiftsfri, syntes innefatta en oformlighet och kunde knappast

heller vara åsyftad.

Beräkningen av tjänstepensionsavgifter, såväl årsavgifter som, och detta

i ännu högre grad, retroaktiv- eller engångsavgifter, försvårades genom föreskriften

om avdrag för avgifter till pensionsförsäkringen. Detsamma gällde

även alla de försäkringstekniska beräkningar av pensioner, vilka enligt anstaltens

reglemente i stor utsträckning förekomme. Så snart en ändring

vidtoges i fråga om avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen, måste

anstalten lägga om alla sina avgiftsberäkningar. Förvaltningsbestyren och

således också förvaltningskostnaderna ökades därigenom i en utsträckning,

som ej kunde anses stå i rimligt förhållande till resultatet.

Det enda praktiska skäl, som skulle kunna åberopas till stöd för den nuvarande

anordningen, syntes vara det förhållandet, att det möjligen kunde

bliva för vederbörande befattningshavare alltför kännbart att erlägga fulla

tjänstepensionsavgifter jämte avgifter enligt pensionsförsäkringslagen. Då

emellertid den ökade utgift, som härigenom skulle drabba befattningshavaren,

med gällande pensionsförsäkringsavgifter skulle inskränka sig till 10 å 23

kronor årligen, kunde densamma icke antagas bliva nämnvärt kännbar.

Över anstaltens framställning avgåvos utlåtanden av ett antal myndigheter

och sammanslutningar, vilka allmänt uttalade sin anslutning till pensionsanstaltens

uppfattning om det olämpliga i den stadgade sammankopplingen mellan

tjänstepensioneringen och pensionsförsäkringen. Frågan blev emellertid

icke i anledning av framställningen föremål för statsmakternas prövning, utan

framställningen blev — liksom en av pensionsanstalten år 1923 ingiven förnyad

skrivelse i samma ämne jämte däröver avgivna utlåtanden — överlämnad

till 1928 års pensionsförsäkringskommilté. Beträffande det närmare innehållet

i förevarande framställningar och utlåtanden får jag hänvisa till den redogörelse,

som lämnats å sid. 207—212 i pensionsförsäkringskommitténs betänkande

med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen

(stat. offentl. utredn. 1934: 18).

I pensionsförsäkringskommitténs nyssnämnda betänkande föreslogs borttagande

av de i 5 § stadgade undantagen för vissa tjänstemannagrupper

från avgiftsplikt till pensionsförsäkringen. Enligt kommitténs förslag skulle

avgiftsplikt för dessa tjänstemannagrupper — pensionsberättigade statstjänstemän

samt prästerliga befattningshavare —- införas utan att någon

ändring vidtoges med avseende på gällande tjänstepensionering. Beträffan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

de skälen till denna kommitténs ståndpunkt får jag hänvisa till betänkandet.

I samband med detta förslag upptog kommittén till behandling även

frågan örn avskaffande av den hittillsvarande sammankopplingen mellan

pensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen.

Kommittén framhöll härutinnan, att erfarenheten tydligt givit vid

handen, hurusom den för statens pensionsanstalt tillämpade anordningen

medförde olägenheter av skilda slag, varför den icke borde införas på andra

områden av det genom det allmännas försorg ordnade pensioneringsväsendet

utan i stället borde avskaffas även beträffande statens pensionsanstalt.

I anslutning härtill yttrade kommittén, att i samband med frågan om

upphävande av de bestämmelser i pensionsanstaltens reglemente, som reglera

avdragen på avgifterna till anstalten och minskningen av pensionerna

från densamma, borde övervägas frågan om beredande åt anstalten av ersättning

för de avgiftsbelopp, som under tiden för sammankopplingen undandragits

anstalten. Medel för sådant ändamål kunde lämpligen ställas

till förfogande från pensionsförsäkringsfonden.

I utlåtande den 18 september 1934 över pensionsförsäkringskommitténs

betänkande tillstyrkte statens pensionsanstalt det av kommittén föreslagna

upphävandet av sammankopplingen mellan anstaltens tjänstepensionering

och den allmänna pensionsförsäkringen. I utlåtandet berörde pensionsanstalten

även den ekonomiska sidan av ett sådant upphävande. Pensionsanstalten

yttrade härom:

Anstalten föreställer sig, att efter sammankopplingens upphävande någon

reduktion av tjänstepensioner av den anledning, att tjänstepensionsavgifterna

under föregående tid varit reducerade, icke vidare bör äga rum. Med

andra ord: efter sammankopplingens upphörande nybeviljade tjänstepensioner

skulle icke undergå någon reduktion, även om den pensionerade under

kortare eller längre tid före avskedet erlagt endast reducerade tjänstepensionsavgifter;

vid nämnda tidpunkt redan utgående tjänstepensioner skulle

från samma tid utbetalas med oreducerade belopp och sålunda i de fall, där

reduktion redan skett (d. v. s. där pensionstagare!! uppnått 67 års ålder eller

tidigare kommit i åtnjutande av pension enligt pensionsförsäkringslagen),

från tidpunkten för sammankopplingens upphörande återställas till oreducerade

belopp. Däremot torde knappast finnas skäl att till tjänstepensionstagare

utgiva pensionsfvllnad för föregående tid, varunder pension utgått

med reducerat belopp.

Då den nu skisserade åtgärden icke torde kunna vidtagas med mindre det

allmänna i en eller annan form bestrider därmed förbundna kostnader och

då den av kommittén anvisade utvägen härför synes pensionsanstalten lämplig,

får anstalten tillstyrka kommitténs förslag om att medel för ändamålet

beredas ur pensionsförsäkringsfonden. Någon mera exakt beräkning av det

belopp, som bör till anstalten utbetalas från pensionsförsäkringsfonden, har

ej kunnat göras och torde väl ej heller erfordras. Beloppet synes emellertid

komma att röra sig omkring 10 miljoner kronor. Därest statsmakterna besluta

ett upphävande av den nuvarande sammankopplingen av anstaltens

pensionering och den allmänna pensionsförsäkringen, torde pensionsstyrelsen

kunna bemyndigas att ur pensionsförsäkringsfonden utbetala till anstalten

det belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t efter av anstalten verkställd

approximativ uppskattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 236.

5

Pensionsanstalten berörde i sitt utlåtande även frågan om ändring i nuvarande

bestämmelser rörande rätt att från anstalten erhålla uppskjuten

tjänstepension före uppnådd pensionsålder. I § 31 av anstaltens reglemente

stadgas nu, att uppskjuten tjänstepension börjar utgå från och med den tidpunkt,

från vilken den avgångne av pensionsstyrelsen förklarats varaktigt

oförmögen till arbete, dock senast vid den för befattningen stadgade pensionsåldern.

I anslutning härtill föreskrives i § 11 mom. 3, att vid ansökan

örn uppskjuten tjänstepension skall, där sökanden ej uppnått pensionsåldern,

fogas bevis, att pensionsstyrelsen förklarat honom varaktigt

oförmögen till arbete. Anstalten ifrågasatte på anförda skäl,

att prövningen av frågan, huruvida varaktig oförmåga till arbete föreligger,

skulle ankomma på pensionsanstalten, som bland annat har att — efter utredning

under medverkan av medicinskt sakkunnig myndighet — i förekommande

fall avgöra, huruvida en pensionssökande är på grund av sjukdom

oförmögen för framtiden att behörigen sköta sin tjänst.

Pensionsanstalten hemställde, att för riksdagen måtte framläggas förslag

dels om upphävande av de stadganden i pensionsanstaltens reglemente, som

beröra sammankopplingen av anstaltens tjänstepensionering med den allmänna

pensionsförsäkringen, och örn jämkning i gällande bestämmelser rörande

rätt att från anstalten uppbära uppskjuten tjänstepension före uppnådd

pensionsålder, med rätt för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i anstaltens

reglemente, som i dessa hänseenden påkallades, dels ock örn bemyndigande

för pensionsstyrelsen att ur pensionsförsäkringsfonden utbetala till

anstalten det belopp, som enligt av anstalten verkställd, av Kungl. Majit

fastställd approximativ beräkning borde utgå såsom ersättning för de avgiftsbelopp,

vilka under tiden för nyssnämnda sammankoppling undandraga

anstalten.

I propositionen nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering

m. m. uttalade föredragande departementschefen sin anslutning

till pensionsförsäkringskommitténs förslag om upphävande av hittills

gällande bestämmelser rörande undantag från avgiftsplikt. I samband härmed

yttrade departementschefen (sid. 166), att med en lösning av frågan, huru

vid en sådan förändring av avgiftspliktens omfattning förhållandet mellan

folkpensioneringen och pensionering i annan ordning lämpligen borde ordnas,

syntes kunna anstå i avvaktan på att det förevarande lagförslaget antoges

av statsmakterna. Den av statens pensionsanstalt i anslutning till

kommitténs förenämnda uttalande gjorda hemställan om upphävande av

den nuvarande sammankopplingen av anstaltens tjänstepensionering med

den allmänna pensionsförsäkringen och i samband därmed örn jämkning av

vissa bestämmelser i anstaltens reglemente samt örn ersättning av medel ur

pensionsförsäkringsfonden borde sålunda icke i då förevarande sammanhang

upptagas till slutligt övervägande.

Särskilda utskottet yttrade i sitt i anledning av propositionen avgivna, av

riksdagen godkända utlåtande nr 1 (sid. 28), efter alt hava berört frågan örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

samtidig avgiftsplikt till folkpensioneringen och tjänstepensionering, att någon

sådan sammankoppling mellan nämnda slag av pensionering som den

beträffande statens pensionsanstalt gällande enligt utskottets mening icke

borde komma till stånd. Erfarenheterna från den tid, under vilken denna

anordning tillämpats, hade ådagalagt, att anordningen icke vöre lämplig,

och utskottet ansåge i likhet med pensionsförsäkringskommittén, att densamma

borde bringas att upphöra.

Sedan riksdagen sålunda antagit lag om folkpensionering, att träda i kraft

den 1 januari 1937 och innefattande stadgande!! om allmän avgiftsplikt utan

undantag för pensionsberättigade tjänstemannagrupper, har Kungl. Majit anbefallt

statens pensionsanstalt att, i anledning av vad i 1935 års proposition

samt i särskilda utskottets utlåtande anförts i fråga om upphävande av nuvarande

samband mellan tjänstepensioneringen i pensionsanstalten och den

allmänna pensionsförsäkringen, inkomma med utlåtande och förslag beträffande

såväl de ändringar i pensionsanstaltens reglemente som de bestämmelser

eller anordningar i övrigt, vilka kunde erfordras för upphävande av berörda

samband.

I skrivelse den 12 februari 1936 har pensionsanstalten avgivit sådant förslag.

Efter erinran örn vad anstalten i förenämnda utlåtande över pensionsförsäkringskommitténs

betänkande yttrat i frågan, har pensionsanstalten i

skrivelsen anfört följande:

Sedan numera lag örn folkpensionering utfärdats och däri stadgats allmän

avgiftsplikt, synes i enlighet med det av föredragande departementschefen

gjorda uttalandet spörsmålet örn upphävande av sambandet mellan statens

pensionsanstalts tjänstepensionering och folkpensioneringen nu böra upptagas

till slutligt övervägande. Med anledning av vad särskilda utskottet anfört

i fråga om dubbel pensionsavgift, nämligen lill såväl folkpensioneringen som

tjänstepension, får pensionsanstalten uttala den uppfattningen, att, då ökningen

av den årliga avgiftsplikten genom slopande av nu gällande avdrag från

tjänstepensionsavgift till anstalten för det stora flertalet befattningshavare

skulle uppgå till ett så lågt belopp som 13 kronor (således föga mer än 1

krona i månaden, den vanligen förekommande betalningsperioden), för

ett relativt ringa antal befattningshavare till högre belopp än 18 kronor och

högst till 28 kronor, ökningen för ifrågavarande befattningshavare ej kan

bliva särdeles kännbar eller medföra, att deras utgifter för pensioneringsändamål

bliva för stora i förhållande till andra utgifter. Vad lagen om folkpensionering

innebär i fråga om ändring av avgifternas storlek torde vara av

alltför ringa omfattning för att i förevarande avseende behöva beaktas. Den

nedskärning — utan direkt sammankoppling med folkpensioneringen — av

tjänstepensionsavgifter och tjänstepensioner, som av utskottet förutsättes skola

tagas under övervägande i vissa fall, kan därför enligt pensionsanstaltens

förmenande ej för de till anstalten hörande befattningshavargrupperna anses

av behovet påkallad. Det förtjänar framhållas, att en dylik nedskärning

svårligen torde kunna genomföras utan förlust för befattningshavarna av

motsvarande å pensionen utgående dyrtidstillägg och för det stora flertalet

befattningshavare även pensionsförhöjning.

Anstalten har hemställt, att i proposition till riksdagen måtte framläggas

förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

7

dels om upphävande från och med den 1 januari 1937 av de stadganden i

pensionsanstaltens reglemente, som beröra sammankopplingen av anstaltens

tjänstepensionering med den allmänna pensionsförsäkringen, med rätt för

Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i anstaltens reglemente, som i dessa

hänseenden påkallas,

dels ock om bemyndigande för pensionsstyrelsen att ur folkpensioneringsfonden

utbetala till anstalten det belopp, som enligt av anstalten verkställd,

av Kungl. Majit fastställd approximativ beräkning bör utgå såsom ersättning

för de avgiftsbelopp, vilka under tiden för nyssnämnda sammankoppling

icke kommit anstalten till godo.

Vid anstaltens skrivelse har fogats förslag till erforderliga ändringar i anstaltens

reglemente, berörande dels § 7 moni. 1 samt § 29 mom. 2, dels ock

vissa paragrafer, i vilka förekomma hänvisningar till förstnämnda författningsrum.

I anledning av pensionsanstaltens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

den 24 februari 1936 av pensionsstyrelsen oell den 5 mars 1936 av

statskontoret.

Statskontoret har anfört följande:

Föreligggande förslag till ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt

-— vilket förslag innebär ett upphävande av sambandet mellan tjänstepensioneringen

i anstalten och den allmänna pensionsförsäkringen — föranleder

icke någon erinran från statskontorets sida.

Statskontoret finner övervägande skäl tala för att i förevarande sammanhang

verkställes en överföring från pensionsförsäkringsfonden till statens

pensionsanstalt av de avgifter, som enligt hittills gällande bestämmelser kommit

eller komma att undandragas ifrågavarande befattningshavares tjänstepensionering.

Statens pensionsanstalts förslag i sådant avseende, vilket stöder

sig på pensionsförsäkringskommitténs i frågan uttalade mening, kan statskontoret

för sin del biträda.

Pensionsstyrelsen har i sitt utlåtande yttrat följande:

Sambandet mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den

allmänna pensionsförsäkringen består huvudsakligen däri, att från tjänstepensionsavgift

till anstalten för delägare, som är skyldig att erlägga avgift

enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring, avdrag göres, svarande mot den

avgift, som enligt nämnda lag erlägges av den, vars inkomst är lika med

tjänstepensionsunderlaget ökat med hälften, och att den mot oförminskade

pensionsavgifter svarande tjänstepensionen, sedan pension enligt lagen örn

allmän pensionsförsäkring börjat utgå, minskas med den del av sistnämnda

pension, som enligt lagen svarar mot obligatoriska avgifter av samma storlek

som nyssberörda avdrag från tjänstepensionsavgiften.

Enligt anstaltens förslag skulle från och med den 1 januari 1937 avdrag

från tjänstepensionsavgift upphöra och i samband därmed framdeles oförminskad

tjänstepension utgå. Även tjänstepensioner, som redan nu utgå med

reducerat belopp, skulle enligt anstaltens förslag från och med 1937 års

ingång utgå utan reduktion, men ersättning skulle icke lämnas för tid, under

vilken reducerad pension dessförinnan uppburits. För att täcka de härigenom

ökade utgifterna för anstalten föreslås, att från folkpensioneringsfonden

erforderligt belopp överföres till anstalten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Anstalten Ilar icke yttrat sig om de följder, som en dylik pensionsförhöjning

med åtföljande fondöverföring till äventyrs skulle medföra beträffande

delägares rätt till pension från pensionsstyrelsen. Vidtoges icke inskränkningar

i delägarnas rätt härutinnan, skulle dessa få uppbära folkpension utan

att i samma mån som andra medborgare hava bidragit till dess tillkomst, då

ju mot vissa deras avgifter svarande belopp skulle överföras till pensionsanstalten.

Lika väl skulle man kunna göra gällande, att ordinarie statstjänstemän

eller andra befattningshavare, som varit undantagna från avgiftsplikt till

den allmänna pensionsförsäkringen, borde beredas ersättning av statsmedel

för den pension från pensionsstyrelsen, örn vilken de genom dylikt undantagande

gått miste. Då detta uppenbarligen vore orimligt, vill pensionsstyrelsen

icke förutsätta annat än att pensionsanstalten avsett att delägarnas

folkpensioner för framtiden skulle i skälig omfattning nedsättas. En dylik

nedsättning torde emellertid icke kunna ske utan att ändring i lagen om folkpensionering

vidtages. Den skulle dessutom för pensionsstyrelsen medföra

ett betydande arbete.

För statens pensionsanstalt torde det däremot knappast erbjuda någon

svårighet att även framdeles vidtaga skälig nedsättning i delägarnas pensioner

efter det rätt till folkpension inträtt. Beträffande de pensioner från anstalten,

som icke redan före 1937 års ingång utgå med reducerat belopp,

kunde lämpligen, med hänsyn till de regler för beräkning av avgiftspensioner

från folkpensioneringen, som efter denna tidpunkt skola tillämpas, nedsättning

ske sålunda, att från oförminskad tjänstepension avdragas 10 procent

av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgifterna minskats för

vederbörande delägare. Härigenom skulle visserligen många delägare komma

att gynnas på anstaltens bekostnad. Vill man emellertid undvika, att anstaltens

delägare bliva lidande på den hittillsvarande anordningen, synes

det pensionsstyrelsen, som örn nedsättningen av tjänstepensionen knappast

kan åtminstone för rimliga arbetskostnader företagas på annat sätt.

Täckningen av den merkostnad, som anstalten sålunda skulle få vidkännas,

torde kunna skjutas på framtiden och successivt fullgöras av staten

i samma ordning, som eljest tillämpas för täckandet av statens förpliktelser

mot anstalten. Ett överförande för nyssnämnda ändamål av medel från folkpensioneringsfonden

till anstalten synes pensionsstyrelsen såväl i princip

opåkallat som olämpligt och onödigt. Ett dylikt överförande skulle nämligen

i verkligheten endast innebära, att staten finge indirekt täcka hela merkostnaden

i fråga vid den tidpunkt, då folkpensioneringsfonden eljest skulle hava

uppnått sitt fixerade maximibelopp, och att under tiden dessförinnan den

minskade avkastningen från nämnda fond skulle komma att medföra i motsvarande

grad ökade anspråk på statsanslag till täckande av kostnaderna för

folkpensioneringen.

Ett förhållande, i vilket rättelse i detta sammanhang torde böra vidtagas,

är att dyrtidstillägg på från anstalten utgående pensioner beräknas på det

reducerade tjänstepensionsbeloppet. Då intet som helst dyrtidstillägg utgår

på pensioner från pensionsstyrelsen, synes det skäligt, att dyrtidstillägget

beräknas på det oförminskade tjänstepensionsbeloppet. Jämväl den härav

betingade merkostnaden är tydligen folkpensioneringsfonden ovidkommande.

Även i ett annat avseende än det nyssberörda råder för närvarande ett

mindre lyckligt samband mellan pensionsanstaltens tjänstepensionering och

den allmänna pensionsförsäkringen. Enligt § 11 i anstaltens reglemente skall

nämligen den, som avgått från sin befattning med rätt till uppskjuten tjänstepension

och som sedermera före uppnådd pensionsålder vill söka pension

hos anstalten på grund av inträffad arbetsoförmåga, bland annat förete

bevis att pensionsstyrelsen förklarat honom varaktigt oförmögen till arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

9

Det torde ligga i sakens^ natur att i tråga om tjänstepension begreppet varaktig

arbetsoförmåga måste givas en annan och mindre sträng tolkning än

när det gäller pension från pensionsstyrelsen. Behovet av en dylik åtskillnad

i tolkningen av nämnda begrepp har pensionsstyrelsen även i sitt praktiska

arbete nyligen haft tillfälle att konstatera.

Pensionsstyrelsen — som sålunda förutsatt, att sådana tjänstepensioner

från statens pensionsanstalt, som redan vid 1936 års utgång utgå med reducerade

belopp, icke skola undergå någon ändring — har med stöd av det anförda

hemställt att, i den mån så erfordras, författningsändringar vidtagas

i syfte

att från och med 1937 års ingång avdrag å tjänstepensionsavgift till anstalten

ej äger rum;

att, då efter 1937 års ingång tjänstepension från anstalten reduceras, dylik

reduktion sker med 10 procent av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgifterna

minskats för vederbörande delägare;

att dyrtidstillägg på pensioner från statens pensionsanstalt från och med

1937 års ingång utgår på pensionernas oförminskade belopp;

att den merkostnad, som betingas av ett genomförande av sistnämnda båda

åtgärder, täckes pa annat sätt än genom anlitande av folkpensioneringsfonden;

samt

att frågan, huruvida och från vilken tid en delägare med rätt till uppskjuten

pension ma pa grund av varaktig oförmåga till arbete vara berättigad

till tjänstepension före uppnådd pensionsålder, skall prövas av anstalten,

som därvid beträffande förutsättningarna för denna rätt skall hava att tilllämpa

samma grunder, som gälla i fråga om genast börjande pension åt

befattningshavare vid sjukdom eller invaliditet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de lärarkårer, som utgöra hu- Departements
vudparten

av statens pensionsanstalts delägare, ursprungligen vörö _ lik- cheien
som

pensionsberättigade statstjänstemän — befriade från avgiftsplikt till den

allmänna pensionsförsäkringen. När denna befrielse med ingången av år

1920 upphörde, genomfördes den förut omnämnda sammankopplingen mellan

anstaltens tjänstepensionering och pensionsförsäkringen i syfte att ifrågavarande

befattningshavare trots sin delaktighet i pensionsförsäkringen skulle

i princip alltjämt vara likställda med statstjänstemännen i fråga om skyldigheten

att erlägga avgifter för sin pensionering.

Från och med den 1 januari 1937, då 1913 års lag örn allmän pensionsiörsäkring

upphör att gälla och ersättes av 1935 års lag örn folkpensionering,

kunna de bestämmelser i statens pensionsanstalts reglemente, vilka

reglera ifrågavarande sammankoppling, icke vidare tillämpas. De förut angivna

författningsrummen måste därför ändras, vare sig man för framtiden

vill helt slopa varje sammankoppling mellan anstaltens tjänstepensionering

och folkpensioneringen eller man önskar på ett eller annat sätt bibehålla ett

samband mellan dessa båda pensionsformer.

Den hittillsvarande sammankopplingen har, såsom den lämnade redogörelsen

utvisar, enstämmigt utdömts såsom olämplig. Den kan ej sägas till
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 236-

fredsställande uppfylla sitt ändamål; tvärtom medför den, såsom pensionsanstalten

redan i sin förut återgivna framställning av år 1922 framhållit, på

många sätt olämpliga konsekvenser beträffande pensionsrätten i pensionsanstalten.

Härtill kommer, att sammankopplingen föranleder betydande administrativa

olägenheter. Den medför sålunda, att tjänstepensionerna måste beräknas

och fastställas två gånger, först vid pensionsålderns uppnående och

därefter vid tillträdandet av pension enligt pensionsförsäkringslagen; den icke

blott komplicerar anstaltens försäkringstekniska beräkningar i allmänhet

utan försvårar även avgiftsberäkningar och avgiftsdebiteringar samt därmed

jämväl löneberäkningar och anslagsrekvisitioner; den omöjliggör slutligen ett

fullt rationellt och förenklat förfarande vid utbetalning av pensionsbelopp

med därå belöpande tilläggsförmåner.

Ett bibehållande för framtida delägare i pensionsanstalten av denna sammankoppling

eller någon motsvarighet därtill synes därför icke böra förekomma.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava ock varit ense därom,

att från och med ingången av år 1937 den nu stadgade pensionsavgiftsminskningen

i statens pensionsanstalt bör upphöra, varav skulle följa, att någon

framtida minskning av tjänstepensionsbeloppen för delägare, vilka först efter

utgången av år 1936 inträda i anstalten, ej kan ifrågakomma. Jag biträder

för min del förslaget härom. På skäl, som anförts av statens pensionsanstalt,

och så länge för statstjänstemännen den numera beslutade avgiftsplikten till

folkpensioneringen icke medför någon ändring i tjänstepensionsreglerna,

torde någon jämkning beträffande pensionsbelopp och pensionsavgifter i statens

pensionsanstalt icke böra ske med anledning av sammankopplingens

upphörande.

Om sålunda för framdeles inträdande delägare i statens pensionsanstalt

sambandet mellan folkpensionering och tjänstepensionering upphäves, uppstår

frågan, huru man bör förfara med pensionerna för de delägare i anstalten,

för vilka under åren 1920—1936 minskning av tjänstepensionsavgifterna

ägt rum med hänsyn till avgiftsskyldigheten till den allmänna pensionsförsäkringen.

I detta hänseende hava olika förslag framlagts. Statens pensionsanstalt

har, i anslutning till vad 1928 års pensionsförsäkringskommitté ifrågasatt,

föreslagit, att från och med folkpensioneringslagens ikraftträdande

sammankopplingen skulle upphöra jämväl i fall, där minskning av pensionsavgiften

hittills ägt rum, och att sålunda reduktion av tjänstepensionen på

grund av utgående folkpension icke längre skulle förekomma vare sig för

nuvarande eller för blivande pensionstagare. Detta förslag har biträtts av

statskontoret. Pensionsstyrelsen åter har -— med utgångspunkt från att ett

bifall till nämnda förslag borde, om medel för pensionsförhöjningarnas bekostande

toges ur pensionsförsäkringsfonden, medföra reduktion av ifrågavarande

befattningshavares förmåner från folkpensioneringen — för sin del

avstyrkt en sådan anordning och i stället föreslagit, att sammankopplingen

skulle för här avsedda personalkategorier bibehållas med den modifikationen,

att från och med år 1937 reduktion av tjänstepensionerna skulle ske

med 10 procent av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgif
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 236-

terna under hela eller någon del av vederbörande befattningshavares tjänstetid

blivit minskade.

Enligt vad jag inhämtat, har statens pensionsanstalt vid uppgörandet av

sitt förslag icke utgått från den av pensionsstyrelsen antagna förutsättningen,

att reduktion borde ske av förmånerna från folkpensioneringen. Utan att

ingå på denna fråga har pensionsanstalten allenast förutsatt, att staten skulle

bära den merkostnad, som vid sammankopplingens upphörande från och med

år 1937 skulle förorsakas anstalten på grund av att avgifter undandragits densamma,

och i detta hänseende upptagit pensionsförsäkringskommitténs förslag

om att pensionsförsäkringsfonden —- i den nya lagstiftningen benämnd

folkpensioneringsfonden — skulle anlitas för bestridande av del överslagsvis

beräknade kapitalvärdet av hela avgiftsminskningen. Någon rubbning

av folkpensionsförmånen har härmed icke åsyftats, och en sådan rubbning

synes ej heller mig i förevarande sammanhang böra ifrågakomma.

För närmare belysning av den ekonomiska innebörden av statens pensionsanstalts

förslag hava på min anmodan inom pensionsanstalten verkställts vissa

beräkningar rörande storleken i särskilda fall av den höjning av pensionsbeloppen,

som vid bifall till förslaget skulle ske utan att motsvarande pensionsavgifter

blivit erlagda. Vid beräkningarna — vilka begränsats till anstaltens

talrikaste delägargrupper och avsett befattningshavare, vilka vid fastställd

pensionsålder avgått med full pension — har denna höjning antagits

motsvara den av pensionsstyrelsen för framtiden föreslagna pensionsminskningen

eller 10 procent av de fråndragna avgiftsbeloppens summa. Under

denna förutsättning skulle höjningen år 1937 utgöra för folkskollärare kronor

17: 90, för folk- eller småskollärarinna kronor 13: 65, för distriktssköterska

eller distriktsbarnmorska kronor 14: 95 samt för annan sjuksköterska

eller barnmorska kronor 4: 55. För dem, som efter år 1937 tillträda folkpension,

skulle beloppen bliva större och nå sitt maximum från och med

det år, då folkpension tillträdes av en pensionstagare, vilken under hela tiden

1920—1936 erhållit avgiftsminskning, vilket t. ex. för en folkskollärare blir

fallet tidigast under år 1944. Maximibeloppen skulle utgöra för folkskollärare

kronor 29: 60, för folk- eller smäskollärarinna kronor 22: 10, för distriktssköterska

eller distriktsbarnmorska kronor 27: 95 samt för annan sjuksköterska

eller barnmorska kronor 19: 50 för år räknat. Beloppen komma

därefter att avtaga, i den mån pensionärerna tillhöra åldersklasser, vilka

vunnit inträde i statens pensionsanstalt först senare än med ingången av år

1920.

Inom pensionsanstalten har vidare, i syfte att lastställa statens årskostnad

vid bifall till anstaltens förslag, verkställts en summarisk beräkning av det

sammanlagda belopp, varmed de från anstalten under ett år utgående tjänstepensionerna

komme att vara minskade, örn fran och med ar 1937 den av pensionsstyrelsen

föreslagna avdragsregeln skulle tillämpas. Beräkningen bär

givit till resultat, att nämnda belopp — som alltså skulle motsvara den av

pensionsförhöjningarna föranledda totalkostnaden för ar räknat under ai

1937 skulle uppgå till omkring 50.000 kronor. Till jämförelse må meddelas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 236-

att statens pensionsanstalts totala pensionskostnader för budgetåret 1936/1937

uppskattats till 13,500,000 kronor. Det sammanlagda kostnadsbeloppet skulle

sedermera successivt stiga intill ett maximum av omkring 225,000 kronor

för år i början av 1960-talet; därefter skulle det falla för att först i början

av nästa århundrade helt försvinna.

Av den verkställda utredningen framgår, att de pensionsförhöjningar, som

vid bifall till pensionsanstaltens förslag skulle utgå, i de särskilda fallen bliva

mycket ringa. De samlade årskostnaderna för staten skulle visserligen

för någon tid uppgå till belopp, som i och för sig ej äro obetydliga, men i relation

till pensionsanstaltens totala pensioneringskostnader synas dessa belopp

icke vara av den storleksordning, att de böra utgöra hinder för att nu

vidtaga en i hög grad önskvärd fullständig avveckling av hela sammankopplingen.

Enär efter år 1936 reduktionen av avgifterna skulle bortfalla, komma

de pensionsminskningar, som utan nämnda avveckling skulle betingas

av redan vidtagna avgiftsavdrag, ej att nå upp till de belopp, som vid sammankopplingens

införande avsågs, utan de bliva i själva verket så ringa, att de

icke kunna sägas stå i rimlig proportion till de administrativa olägenheter,

som med anstaltens mycket stora delägarantal och den avsevärda tidrymd,

över vilken en fortsatt pensionsminskning för nuvarande delägare skulle

sträcka sina verkningar, måste vara förknippade med ett bibehållande av

sådan pensionsminskning. Med hänsyn härtill torde vid en sannolikt inom

nära framtid förestående lönereglering för de kommunala lärarkårerna med

därav följande reglering av pensionerna en jämkning av pensionsbeloppen

under alla förhållanden få vidtagas för en avveckling av individuella pensionsreduktioner

av här förevarande art. Praktiska skäl synas dock tala

för att ett upphävande av sammankopplingen utan avvaktan på en lönereglering

äger rum redan från tidpunkten för folkpensioneringslagens ikraftträdande.

Jag vill därför för min del tillstyrka ett genomförande av pensionsanstaltens

förslag om sammankopplingens slopande från och med år

1937 jämväl för delägare, för vilka avgiftsminskning före nämnda tidpunkt

ägt rum.

I fråga örn sättet för finansieringen av statens kostnad för sammankopplingens

upphävande går, såsom nyss nämnts, statens pensionsanstalts av

statskontoret biträdda förslag ut på, att i enlighet med vad pensionsförsäkringskommittén

ifrågasatt en överföring skulle äga rum från folkpensioneringsfonden

av medel motsvarande det samlade kapitalvärdet av hittills vidtagna

avgiftsreduktioner. Med den begränsade fondering, som enligt 1935

års riksdags beslut skall tillämpas i den nya folkpensioneringen, skulle ett

bifall till detta förslag endast innebära, att statsmedel i ökad omfattning finge

disponeras för folkpensioneringskostnader. Ur statsfinansiell synpunkt är

det vid sådant förhållande likgiltigt, om kostnaderna för sammankopplingens

hävande bestridas på detta sätt eller i den ordning, som tillämpas beträffande

statens pensionsanstalts pensioneringskostnader i allmänhet. Då

det här är fråga om en jämkning av pensionsbeloppen från statens pensionsanstalt

utan rubbning av folkpensionsförmånerna, finner jag mig böra förorda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236-

13

den sistnämnda utvägen. Till belysande av frågans betydelse ur anslagssynpunkt

vill jag i detta sammanhang framhålla, att den föreslagna åtgärden

icke kommer att medföra behov av någon ökad medelsanvisning i förhållande

till vad som skulle bliva erforderligt vid bibehållande även för framtida

delägare av en sammankoppling mellan tjänstepensionering och folkpensionering

av samma innebörd som den hittillsvarande. Genom slopandet av

den nuvarande pensionsavgiftsminskningen erhåller nämligen statens pensionsanstalt

för finansieringen av sina pensionskostnader ökade inkomster

i form av inflytande årsavgifter. Det belopp, vartill pensionsavgiftsminskningen

uppgår och som alltså för närvarande undandrages anstalten, kan

för samtliga delägargrupper uppskattas till drygt 500,000 kronor för år,

ett belopp som vid fortsatt avgiftsreduktion kunnat beräknas bliva konstant

i den mån ändring ej skett i pensionsavgifternas storlek eller i delägarnas

antal.

De ändringar i pensionsanstaltens reglemente, som vid bifall till mitt förslag

bliva erforderliga, torde, efter det riksdagen fattat beslut i frågan, böra

vidtagas av Kungl. Maj:t på grundval av det av statens pensionsanstalt uppgjorda

förslaget.

Det av pensionsstyrelsen i dess utlåtande berörda spörsmålet om beslutanderätten

i fråga om uppskjuten tjänstepension från pensionsanstalten i fall av

arbetsoförmåga före inträdd pensionsålder har intet direkt samband med den

här förut behandlade frågan. Fog synes dock föreligga för den av styrelsen

hävdade åsikten, att prövningsbefogenheten i detta avseende bör överflyttas

från pensionsstyrelsen till statens pensionsanstalt, en överflyttning som jämväl

ifrågasatts av pensionsanstalten i dess utlåtande över pensionsförsäkringskommitténs

betänkande. Jag vill därför tillstyrka, att ändring härutinnan

nu vidtages i pensionsanstaltens reglemente. Jämväl i detta hänseende torde

Kungl. Maj :t böra utfärda erforderliga närmare bestämmelser, efter det riksdagen

fattat beslut i ämnet.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat, utfärda bestämmelser

dels i fråga örn upphävande från och med den 1 januari 1937

av de i reglementet för statens pensionsanstalt nu innefattade

bestämmelserna rörande samband mellan tjänstepensioneringen

i pensionsanstalten och den allmänna pensionsförsäkringen,

dels ock i fråga om prövning av ärenden rörande rätt

för delägare i statens pensionsanstalt till uppskjuten tjänstepension

före uppnådd pensionsålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 236-

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. .7. Arrhenius.

366832. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande saraband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstal a1 i texten
  2. BU 1936:64 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande samband mellan tjånstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allm s. 1 i texten