Angående upphävande av nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m
1936-03-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:236, Angående upphävande av nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
1
Nr 236.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upphävande av
nuvarande samband mellan tjänstepensioneringen i
statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen
m. m.; given Stockholms slott den 27
mars 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
I
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 27 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, ^Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:
Enligt den ursprungliga lydelsen av 5 § andra stycket lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionförsäkring voro från avgiftsplikt enligt lagen undantagna
— förutom flertalet pensionsberättigade ordinarie befattningshavare
i statens tjänst samt ordinarie innehavare av prästerlig tjänst — jämväl delBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
ägare i folkskollärarnas pensionsinrättning. På grund av den Kungl. Maj:t
enligt tredje stycket av samma lagrum tillkommande befogenheten att från
avgiftsplikt undantaga jämväl andra personer med rätt till pension på grund
av anställning i allmän eller enskild tjänst beviljade Kungl. Maj:t vidare
under de första åren av pensionsförsäkringslagens giltighetstid befrielse från
avgiftsplikt för åtskilliga pensionsberättigade befattningshavargrupper i allmän
tjänst, däribland även för lärare och lärarinnor med rätt till understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
1 samband med att folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt vissa andra pensionskassor från och
med år 1920 sammanslogos och omorganiserades till en statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. — från och med den 1 juli 1926 benämnd
statens pensionsanstalt — upphävdes emellertid det förut stadgade
undantaget från avgiftsplikt till pensionsförsäkringen för delägare i folkskollärarnas
pensionsinrättning samt den av Kungl. Maj:t medgivna avgiftsbefrielsen
för lärare och lärarinnor med delaktighet i småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt. Enligt den nuvarande lydelsen av 5 § andra
stycket pensionsförsäkringslagen är undantag från avgiftsplikt medgivet endast
i fråga örn statliga befattningshavare och innehavare av prästerlig tjänst.
Den Kungl. Majit tillkommande befogenheten att medgiva avgiftsbefrielse
omfattar enligt nuvarande lydelse av 5 § tredje stycket endast anställningshavare
i statens tjänst.
Samtidigt som, på sätt nyss angivits, avgiftsplikt till den allmänna pensionsförsäkringen
med ingången av år 1920 infördes för delägare i statens
pensionsanstalt, genomfördes emellertid en sammankoppling av tjänstepensioneringen
i anstalten och pensionsförsäkringen. I § 7 mom. 1 av anstaltens
reglemente den 31 december 1919 (nr 878) intogs nämligen en ännu
gällande bestämmelse av innebörd, att från befattningshavarens tjänstepensionsavgift
skall, därest befattningshavaren är skyldig att erlägga avgift enligt
lagen örn allmän pensionsförsäkring, göras avdrag svarande mot den
avgift, som enligt nämnda lag skall erläggas av den, vars inkomst är lika
med tjänstepensionsunderlaget, ökat med hälften. I anslutning härtill stadgas
i reglementets § 29 mom. 2, att om avdrag enligt § 7 gjorts från befattningshavarens
avgifter till pensionsanstalten, hans tjänstepension skall minskas
med det belopp, som enligt lagen om allmän pensionsförsäkring svarar
mot obligatoriska avgifter av samma storlek som nämnda avdrag.
Denna sammankoppling av tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt
med den allmänna pensionsförsäkringen visade sig emellertid omedelbart medföra
betydande olägenheter för pensionsanstalten, och anstalten gjorde redan
år 1922 hos Kungl. Maj:t framställning om uteslutande ur anstaltens reglemente
av de förut återgivna bestämmelserna i § 7 mom. 1 och § 29 mom. 2.
Till stöd för sin hemställan anförde anstalten därvid bland annat följande:
Föreskriften om tjänstepensionsavgiftens minskning med hänsyn till avgiftsplikt
enligt pensionsförsäkringslagen vilade på en fiktion. Det vore ej
den verkligen erlagda avgiften till pensionsförsäkringen, som skulle avdragas
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
3
från tjänstepensionsavgiften — vilket också syntes praktiskt sett omöjligt
— utan en fingerad avgift. Minskningen i tjänstepensionen komme följaktligen
ej heller alltid utan troligen endast sällan att motsvara den verkliga
pensionen enligt lagen. Det vore sålunda ej uteslutet, utan syntes tvärtom
ofta komma att inträffa, att minskningen i tjänstepensionen kunde bliva större
än pensionen från pensionsförsäkringen och att således pensionstagaren bleve
sämre ställd än om han fått betala full tjänstepensionsavgift och varit helt
befriad från avgiftsplikt till allmänna pensionsförsäkringen.
Vidare inträffade fall, till exempel vid vissa småskollärartjänster, då hela
tjänstepensionsavgiften uppginge till lägre belopp än den avgift, för vilken
avdrag skulle ske, nämligen respektive 10 och 13 kronor. All tjänstepensionsavgift
hade alltså i sådant fall uteslutits. En sådan konsekvens, innebärande
att tjänstepensionen, som dock vore den huvudsakliga pensionsformen, bleve
helt och hållet avgiftsfri, syntes innefatta en oformlighet och kunde knappast
heller vara åsyftad.
Beräkningen av tjänstepensionsavgifter, såväl årsavgifter som, och detta
i ännu högre grad, retroaktiv- eller engångsavgifter, försvårades genom föreskriften
om avdrag för avgifter till pensionsförsäkringen. Detsamma gällde
även alla de försäkringstekniska beräkningar av pensioner, vilka enligt anstaltens
reglemente i stor utsträckning förekomme. Så snart en ändring
vidtoges i fråga om avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen, måste
anstalten lägga om alla sina avgiftsberäkningar. Förvaltningsbestyren och
således också förvaltningskostnaderna ökades därigenom i en utsträckning,
som ej kunde anses stå i rimligt förhållande till resultatet.
Det enda praktiska skäl, som skulle kunna åberopas till stöd för den nuvarande
anordningen, syntes vara det förhållandet, att det möjligen kunde
bliva för vederbörande befattningshavare alltför kännbart att erlägga fulla
tjänstepensionsavgifter jämte avgifter enligt pensionsförsäkringslagen. Då
emellertid den ökade utgift, som härigenom skulle drabba befattningshavaren,
med gällande pensionsförsäkringsavgifter skulle inskränka sig till 10 å 23
kronor årligen, kunde densamma icke antagas bliva nämnvärt kännbar.
Över anstaltens framställning avgåvos utlåtanden av ett antal myndigheter
och sammanslutningar, vilka allmänt uttalade sin anslutning till pensionsanstaltens
uppfattning om det olämpliga i den stadgade sammankopplingen mellan
tjänstepensioneringen och pensionsförsäkringen. Frågan blev emellertid
icke i anledning av framställningen föremål för statsmakternas prövning, utan
framställningen blev — liksom en av pensionsanstalten år 1923 ingiven förnyad
skrivelse i samma ämne jämte däröver avgivna utlåtanden — överlämnad
till 1928 års pensionsförsäkringskommilté. Beträffande det närmare innehållet
i förevarande framställningar och utlåtanden får jag hänvisa till den redogörelse,
som lämnats å sid. 207—212 i pensionsförsäkringskommitténs betänkande
med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen
(stat. offentl. utredn. 1934: 18).
I pensionsförsäkringskommitténs nyssnämnda betänkande föreslogs borttagande
av de i 5 § stadgade undantagen för vissa tjänstemannagrupper
från avgiftsplikt till pensionsförsäkringen. Enligt kommitténs förslag skulle
avgiftsplikt för dessa tjänstemannagrupper — pensionsberättigade statstjänstemän
samt prästerliga befattningshavare —- införas utan att någon
ändring vidtoges med avseende på gällande tjänstepensionering. Beträffan
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
de skälen till denna kommitténs ståndpunkt får jag hänvisa till betänkandet.
I samband med detta förslag upptog kommittén till behandling även
frågan örn avskaffande av den hittillsvarande sammankopplingen mellan
pensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen.
Kommittén framhöll härutinnan, att erfarenheten tydligt givit vid
handen, hurusom den för statens pensionsanstalt tillämpade anordningen
medförde olägenheter av skilda slag, varför den icke borde införas på andra
områden av det genom det allmännas försorg ordnade pensioneringsväsendet
utan i stället borde avskaffas även beträffande statens pensionsanstalt.
I anslutning härtill yttrade kommittén, att i samband med frågan om
upphävande av de bestämmelser i pensionsanstaltens reglemente, som reglera
avdragen på avgifterna till anstalten och minskningen av pensionerna
från densamma, borde övervägas frågan om beredande åt anstalten av ersättning
för de avgiftsbelopp, som under tiden för sammankopplingen undandragits
anstalten. Medel för sådant ändamål kunde lämpligen ställas
till förfogande från pensionsförsäkringsfonden.
I utlåtande den 18 september 1934 över pensionsförsäkringskommitténs
betänkande tillstyrkte statens pensionsanstalt det av kommittén föreslagna
upphävandet av sammankopplingen mellan anstaltens tjänstepensionering
och den allmänna pensionsförsäkringen. I utlåtandet berörde pensionsanstalten
även den ekonomiska sidan av ett sådant upphävande. Pensionsanstalten
yttrade härom:
Anstalten föreställer sig, att efter sammankopplingens upphävande någon
reduktion av tjänstepensioner av den anledning, att tjänstepensionsavgifterna
under föregående tid varit reducerade, icke vidare bör äga rum. Med
andra ord: efter sammankopplingens upphörande nybeviljade tjänstepensioner
skulle icke undergå någon reduktion, även om den pensionerade under
kortare eller längre tid före avskedet erlagt endast reducerade tjänstepensionsavgifter;
vid nämnda tidpunkt redan utgående tjänstepensioner skulle
från samma tid utbetalas med oreducerade belopp och sålunda i de fall, där
reduktion redan skett (d. v. s. där pensionstagare!! uppnått 67 års ålder eller
tidigare kommit i åtnjutande av pension enligt pensionsförsäkringslagen),
från tidpunkten för sammankopplingens upphörande återställas till oreducerade
belopp. Däremot torde knappast finnas skäl att till tjänstepensionstagare
utgiva pensionsfvllnad för föregående tid, varunder pension utgått
med reducerat belopp.
Då den nu skisserade åtgärden icke torde kunna vidtagas med mindre det
allmänna i en eller annan form bestrider därmed förbundna kostnader och
då den av kommittén anvisade utvägen härför synes pensionsanstalten lämplig,
får anstalten tillstyrka kommitténs förslag om att medel för ändamålet
beredas ur pensionsförsäkringsfonden. Någon mera exakt beräkning av det
belopp, som bör till anstalten utbetalas från pensionsförsäkringsfonden, har
ej kunnat göras och torde väl ej heller erfordras. Beloppet synes emellertid
komma att röra sig omkring 10 miljoner kronor. Därest statsmakterna besluta
ett upphävande av den nuvarande sammankopplingen av anstaltens
pensionering och den allmänna pensionsförsäkringen, torde pensionsstyrelsen
kunna bemyndigas att ur pensionsförsäkringsfonden utbetala till anstalten
det belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t efter av anstalten verkställd
approximativ uppskattning.
Kungl. Majlis proposition nr 236.
5
Pensionsanstalten berörde i sitt utlåtande även frågan om ändring i nuvarande
bestämmelser rörande rätt att från anstalten erhålla uppskjuten
tjänstepension före uppnådd pensionsålder. I § 31 av anstaltens reglemente
stadgas nu, att uppskjuten tjänstepension börjar utgå från och med den tidpunkt,
från vilken den avgångne av pensionsstyrelsen förklarats varaktigt
oförmögen till arbete, dock senast vid den för befattningen stadgade pensionsåldern.
I anslutning härtill föreskrives i § 11 mom. 3, att vid ansökan
örn uppskjuten tjänstepension skall, där sökanden ej uppnått pensionsåldern,
fogas bevis, att pensionsstyrelsen förklarat honom varaktigt
oförmögen till arbete. Anstalten ifrågasatte på anförda skäl,
att prövningen av frågan, huruvida varaktig oförmåga till arbete föreligger,
skulle ankomma på pensionsanstalten, som bland annat har att — efter utredning
under medverkan av medicinskt sakkunnig myndighet — i förekommande
fall avgöra, huruvida en pensionssökande är på grund av sjukdom
oförmögen för framtiden att behörigen sköta sin tjänst.
Pensionsanstalten hemställde, att för riksdagen måtte framläggas förslag
dels om upphävande av de stadganden i pensionsanstaltens reglemente, som
beröra sammankopplingen av anstaltens tjänstepensionering med den allmänna
pensionsförsäkringen, och örn jämkning i gällande bestämmelser rörande
rätt att från anstalten uppbära uppskjuten tjänstepension före uppnådd
pensionsålder, med rätt för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i anstaltens
reglemente, som i dessa hänseenden påkallades, dels ock örn bemyndigande
för pensionsstyrelsen att ur pensionsförsäkringsfonden utbetala till
anstalten det belopp, som enligt av anstalten verkställd, av Kungl. Majit
fastställd approximativ beräkning borde utgå såsom ersättning för de avgiftsbelopp,
vilka under tiden för nyssnämnda sammankoppling undandraga
anstalten.
I propositionen nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering
m. m. uttalade föredragande departementschefen sin anslutning
till pensionsförsäkringskommitténs förslag om upphävande av hittills
gällande bestämmelser rörande undantag från avgiftsplikt. I samband härmed
yttrade departementschefen (sid. 166), att med en lösning av frågan, huru
vid en sådan förändring av avgiftspliktens omfattning förhållandet mellan
folkpensioneringen och pensionering i annan ordning lämpligen borde ordnas,
syntes kunna anstå i avvaktan på att det förevarande lagförslaget antoges
av statsmakterna. Den av statens pensionsanstalt i anslutning till
kommitténs förenämnda uttalande gjorda hemställan om upphävande av
den nuvarande sammankopplingen av anstaltens tjänstepensionering med
den allmänna pensionsförsäkringen och i samband därmed örn jämkning av
vissa bestämmelser i anstaltens reglemente samt örn ersättning av medel ur
pensionsförsäkringsfonden borde sålunda icke i då förevarande sammanhang
upptagas till slutligt övervägande.
Särskilda utskottet yttrade i sitt i anledning av propositionen avgivna, av
riksdagen godkända utlåtande nr 1 (sid. 28), efter alt hava berört frågan örn
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
samtidig avgiftsplikt till folkpensioneringen och tjänstepensionering, att någon
sådan sammankoppling mellan nämnda slag av pensionering som den
beträffande statens pensionsanstalt gällande enligt utskottets mening icke
borde komma till stånd. Erfarenheterna från den tid, under vilken denna
anordning tillämpats, hade ådagalagt, att anordningen icke vöre lämplig,
och utskottet ansåge i likhet med pensionsförsäkringskommittén, att densamma
borde bringas att upphöra.
Sedan riksdagen sålunda antagit lag om folkpensionering, att träda i kraft
den 1 januari 1937 och innefattande stadgande!! om allmän avgiftsplikt utan
undantag för pensionsberättigade tjänstemannagrupper, har Kungl. Majit anbefallt
statens pensionsanstalt att, i anledning av vad i 1935 års proposition
samt i särskilda utskottets utlåtande anförts i fråga om upphävande av nuvarande
samband mellan tjänstepensioneringen i pensionsanstalten och den
allmänna pensionsförsäkringen, inkomma med utlåtande och förslag beträffande
såväl de ändringar i pensionsanstaltens reglemente som de bestämmelser
eller anordningar i övrigt, vilka kunde erfordras för upphävande av berörda
samband.
I skrivelse den 12 februari 1936 har pensionsanstalten avgivit sådant förslag.
Efter erinran örn vad anstalten i förenämnda utlåtande över pensionsförsäkringskommitténs
betänkande yttrat i frågan, har pensionsanstalten i
skrivelsen anfört följande:
Sedan numera lag örn folkpensionering utfärdats och däri stadgats allmän
avgiftsplikt, synes i enlighet med det av föredragande departementschefen
gjorda uttalandet spörsmålet örn upphävande av sambandet mellan statens
pensionsanstalts tjänstepensionering och folkpensioneringen nu böra upptagas
till slutligt övervägande. Med anledning av vad särskilda utskottet anfört
i fråga om dubbel pensionsavgift, nämligen lill såväl folkpensioneringen som
tjänstepension, får pensionsanstalten uttala den uppfattningen, att, då ökningen
av den årliga avgiftsplikten genom slopande av nu gällande avdrag från
tjänstepensionsavgift till anstalten för det stora flertalet befattningshavare
skulle uppgå till ett så lågt belopp som 13 kronor (således föga mer än 1
krona i månaden, den vanligen förekommande betalningsperioden), för
ett relativt ringa antal befattningshavare till högre belopp än 18 kronor och
högst till 28 kronor, ökningen för ifrågavarande befattningshavare ej kan
bliva särdeles kännbar eller medföra, att deras utgifter för pensioneringsändamål
bliva för stora i förhållande till andra utgifter. Vad lagen om folkpensionering
innebär i fråga om ändring av avgifternas storlek torde vara av
alltför ringa omfattning för att i förevarande avseende behöva beaktas. Den
nedskärning — utan direkt sammankoppling med folkpensioneringen — av
tjänstepensionsavgifter och tjänstepensioner, som av utskottet förutsättes skola
tagas under övervägande i vissa fall, kan därför enligt pensionsanstaltens
förmenande ej för de till anstalten hörande befattningshavargrupperna anses
av behovet påkallad. Det förtjänar framhållas, att en dylik nedskärning
svårligen torde kunna genomföras utan förlust för befattningshavarna av
motsvarande å pensionen utgående dyrtidstillägg och för det stora flertalet
befattningshavare även pensionsförhöjning.
Anstalten har hemställt, att i proposition till riksdagen måtte framläggas
förslag
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
7
dels om upphävande från och med den 1 januari 1937 av de stadganden i
pensionsanstaltens reglemente, som beröra sammankopplingen av anstaltens
tjänstepensionering med den allmänna pensionsförsäkringen, med rätt för
Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i anstaltens reglemente, som i dessa
hänseenden påkallas,
dels ock om bemyndigande för pensionsstyrelsen att ur folkpensioneringsfonden
utbetala till anstalten det belopp, som enligt av anstalten verkställd,
av Kungl. Majit fastställd approximativ beräkning bör utgå såsom ersättning
för de avgiftsbelopp, vilka under tiden för nyssnämnda sammankoppling
icke kommit anstalten till godo.
Vid anstaltens skrivelse har fogats förslag till erforderliga ändringar i anstaltens
reglemente, berörande dels § 7 moni. 1 samt § 29 mom. 2, dels ock
vissa paragrafer, i vilka förekomma hänvisningar till förstnämnda författningsrum.
I anledning av pensionsanstaltens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
den 24 februari 1936 av pensionsstyrelsen oell den 5 mars 1936 av
statskontoret.
Statskontoret har anfört följande:
Föreligggande förslag till ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt
-— vilket förslag innebär ett upphävande av sambandet mellan tjänstepensioneringen
i anstalten och den allmänna pensionsförsäkringen — föranleder
icke någon erinran från statskontorets sida.
Statskontoret finner övervägande skäl tala för att i förevarande sammanhang
verkställes en överföring från pensionsförsäkringsfonden till statens
pensionsanstalt av de avgifter, som enligt hittills gällande bestämmelser kommit
eller komma att undandragas ifrågavarande befattningshavares tjänstepensionering.
Statens pensionsanstalts förslag i sådant avseende, vilket stöder
sig på pensionsförsäkringskommitténs i frågan uttalade mening, kan statskontoret
för sin del biträda.
Pensionsstyrelsen har i sitt utlåtande yttrat följande:
Sambandet mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den
allmänna pensionsförsäkringen består huvudsakligen däri, att från tjänstepensionsavgift
till anstalten för delägare, som är skyldig att erlägga avgift
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring, avdrag göres, svarande mot den
avgift, som enligt nämnda lag erlägges av den, vars inkomst är lika med
tjänstepensionsunderlaget ökat med hälften, och att den mot oförminskade
pensionsavgifter svarande tjänstepensionen, sedan pension enligt lagen örn
allmän pensionsförsäkring börjat utgå, minskas med den del av sistnämnda
pension, som enligt lagen svarar mot obligatoriska avgifter av samma storlek
som nyssberörda avdrag från tjänstepensionsavgiften.
Enligt anstaltens förslag skulle från och med den 1 januari 1937 avdrag
från tjänstepensionsavgift upphöra och i samband därmed framdeles oförminskad
tjänstepension utgå. Även tjänstepensioner, som redan nu utgå med
reducerat belopp, skulle enligt anstaltens förslag från och med 1937 års
ingång utgå utan reduktion, men ersättning skulle icke lämnas för tid, under
vilken reducerad pension dessförinnan uppburits. För att täcka de härigenom
ökade utgifterna för anstalten föreslås, att från folkpensioneringsfonden
erforderligt belopp överföres till anstalten.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Anstalten Ilar icke yttrat sig om de följder, som en dylik pensionsförhöjning
med åtföljande fondöverföring till äventyrs skulle medföra beträffande
delägares rätt till pension från pensionsstyrelsen. Vidtoges icke inskränkningar
i delägarnas rätt härutinnan, skulle dessa få uppbära folkpension utan
att i samma mån som andra medborgare hava bidragit till dess tillkomst, då
ju mot vissa deras avgifter svarande belopp skulle överföras till pensionsanstalten.
Lika väl skulle man kunna göra gällande, att ordinarie statstjänstemän
eller andra befattningshavare, som varit undantagna från avgiftsplikt till
den allmänna pensionsförsäkringen, borde beredas ersättning av statsmedel
för den pension från pensionsstyrelsen, örn vilken de genom dylikt undantagande
gått miste. Då detta uppenbarligen vore orimligt, vill pensionsstyrelsen
icke förutsätta annat än att pensionsanstalten avsett att delägarnas
folkpensioner för framtiden skulle i skälig omfattning nedsättas. En dylik
nedsättning torde emellertid icke kunna ske utan att ändring i lagen om folkpensionering
vidtages. Den skulle dessutom för pensionsstyrelsen medföra
ett betydande arbete.
För statens pensionsanstalt torde det däremot knappast erbjuda någon
svårighet att även framdeles vidtaga skälig nedsättning i delägarnas pensioner
efter det rätt till folkpension inträtt. Beträffande de pensioner från anstalten,
som icke redan före 1937 års ingång utgå med reducerat belopp,
kunde lämpligen, med hänsyn till de regler för beräkning av avgiftspensioner
från folkpensioneringen, som efter denna tidpunkt skola tillämpas, nedsättning
ske sålunda, att från oförminskad tjänstepension avdragas 10 procent
av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgifterna minskats för
vederbörande delägare. Härigenom skulle visserligen många delägare komma
att gynnas på anstaltens bekostnad. Vill man emellertid undvika, att anstaltens
delägare bliva lidande på den hittillsvarande anordningen, synes
det pensionsstyrelsen, som örn nedsättningen av tjänstepensionen knappast
kan åtminstone för rimliga arbetskostnader företagas på annat sätt.
Täckningen av den merkostnad, som anstalten sålunda skulle få vidkännas,
torde kunna skjutas på framtiden och successivt fullgöras av staten
i samma ordning, som eljest tillämpas för täckandet av statens förpliktelser
mot anstalten. Ett överförande för nyssnämnda ändamål av medel från folkpensioneringsfonden
till anstalten synes pensionsstyrelsen såväl i princip
opåkallat som olämpligt och onödigt. Ett dylikt överförande skulle nämligen
i verkligheten endast innebära, att staten finge indirekt täcka hela merkostnaden
i fråga vid den tidpunkt, då folkpensioneringsfonden eljest skulle hava
uppnått sitt fixerade maximibelopp, och att under tiden dessförinnan den
minskade avkastningen från nämnda fond skulle komma att medföra i motsvarande
grad ökade anspråk på statsanslag till täckande av kostnaderna för
folkpensioneringen.
Ett förhållande, i vilket rättelse i detta sammanhang torde böra vidtagas,
är att dyrtidstillägg på från anstalten utgående pensioner beräknas på det
reducerade tjänstepensionsbeloppet. Då intet som helst dyrtidstillägg utgår
på pensioner från pensionsstyrelsen, synes det skäligt, att dyrtidstillägget
beräknas på det oförminskade tjänstepensionsbeloppet. Jämväl den härav
betingade merkostnaden är tydligen folkpensioneringsfonden ovidkommande.
Även i ett annat avseende än det nyssberörda råder för närvarande ett
mindre lyckligt samband mellan pensionsanstaltens tjänstepensionering och
den allmänna pensionsförsäkringen. Enligt § 11 i anstaltens reglemente skall
nämligen den, som avgått från sin befattning med rätt till uppskjuten tjänstepension
och som sedermera före uppnådd pensionsålder vill söka pension
hos anstalten på grund av inträffad arbetsoförmåga, bland annat förete
bevis att pensionsstyrelsen förklarat honom varaktigt oförmögen till arbete.
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
9
Det torde ligga i sakens^ natur att i tråga om tjänstepension begreppet varaktig
arbetsoförmåga måste givas en annan och mindre sträng tolkning än
när det gäller pension från pensionsstyrelsen. Behovet av en dylik åtskillnad
i tolkningen av nämnda begrepp har pensionsstyrelsen även i sitt praktiska
arbete nyligen haft tillfälle att konstatera.
Pensionsstyrelsen — som sålunda förutsatt, att sådana tjänstepensioner
från statens pensionsanstalt, som redan vid 1936 års utgång utgå med reducerade
belopp, icke skola undergå någon ändring — har med stöd av det anförda
hemställt att, i den mån så erfordras, författningsändringar vidtagas
i syfte
att från och med 1937 års ingång avdrag å tjänstepensionsavgift till anstalten
ej äger rum;
att, då efter 1937 års ingång tjänstepension från anstalten reduceras, dylik
reduktion sker med 10 procent av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgifterna
minskats för vederbörande delägare;
att dyrtidstillägg på pensioner från statens pensionsanstalt från och med
1937 års ingång utgår på pensionernas oförminskade belopp;
att den merkostnad, som betingas av ett genomförande av sistnämnda båda
åtgärder, täckes pa annat sätt än genom anlitande av folkpensioneringsfonden;
samt
att frågan, huruvida och från vilken tid en delägare med rätt till uppskjuten
pension ma pa grund av varaktig oförmåga till arbete vara berättigad
till tjänstepension före uppnådd pensionsålder, skall prövas av anstalten,
som därvid beträffande förutsättningarna för denna rätt skall hava att tilllämpa
samma grunder, som gälla i fråga om genast börjande pension åt
befattningshavare vid sjukdom eller invaliditet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de lärarkårer, som utgöra hu- Departements
vudparten
av statens pensionsanstalts delägare, ursprungligen vörö _ lik- cheien
som
pensionsberättigade statstjänstemän — befriade från avgiftsplikt till den
allmänna pensionsförsäkringen. När denna befrielse med ingången av år
1920 upphörde, genomfördes den förut omnämnda sammankopplingen mellan
anstaltens tjänstepensionering och pensionsförsäkringen i syfte att ifrågavarande
befattningshavare trots sin delaktighet i pensionsförsäkringen skulle
i princip alltjämt vara likställda med statstjänstemännen i fråga om skyldigheten
att erlägga avgifter för sin pensionering.
Från och med den 1 januari 1937, då 1913 års lag örn allmän pensionsiörsäkring
upphör att gälla och ersättes av 1935 års lag örn folkpensionering,
kunna de bestämmelser i statens pensionsanstalts reglemente, vilka
reglera ifrågavarande sammankoppling, icke vidare tillämpas. De förut angivna
författningsrummen måste därför ändras, vare sig man för framtiden
vill helt slopa varje sammankoppling mellan anstaltens tjänstepensionering
och folkpensioneringen eller man önskar på ett eller annat sätt bibehålla ett
samband mellan dessa båda pensionsformer.
Den hittillsvarande sammankopplingen har, såsom den lämnade redogörelsen
utvisar, enstämmigt utdömts såsom olämplig. Den kan ej sägas till
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 236-
fredsställande uppfylla sitt ändamål; tvärtom medför den, såsom pensionsanstalten
redan i sin förut återgivna framställning av år 1922 framhållit, på
många sätt olämpliga konsekvenser beträffande pensionsrätten i pensionsanstalten.
Härtill kommer, att sammankopplingen föranleder betydande administrativa
olägenheter. Den medför sålunda, att tjänstepensionerna måste beräknas
och fastställas två gånger, först vid pensionsålderns uppnående och
därefter vid tillträdandet av pension enligt pensionsförsäkringslagen; den icke
blott komplicerar anstaltens försäkringstekniska beräkningar i allmänhet
utan försvårar även avgiftsberäkningar och avgiftsdebiteringar samt därmed
jämväl löneberäkningar och anslagsrekvisitioner; den omöjliggör slutligen ett
fullt rationellt och förenklat förfarande vid utbetalning av pensionsbelopp
med därå belöpande tilläggsförmåner.
Ett bibehållande för framtida delägare i pensionsanstalten av denna sammankoppling
eller någon motsvarighet därtill synes därför icke böra förekomma.
Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava ock varit ense därom,
att från och med ingången av år 1937 den nu stadgade pensionsavgiftsminskningen
i statens pensionsanstalt bör upphöra, varav skulle följa, att någon
framtida minskning av tjänstepensionsbeloppen för delägare, vilka först efter
utgången av år 1936 inträda i anstalten, ej kan ifrågakomma. Jag biträder
för min del förslaget härom. På skäl, som anförts av statens pensionsanstalt,
och så länge för statstjänstemännen den numera beslutade avgiftsplikten till
folkpensioneringen icke medför någon ändring i tjänstepensionsreglerna,
torde någon jämkning beträffande pensionsbelopp och pensionsavgifter i statens
pensionsanstalt icke böra ske med anledning av sammankopplingens
upphörande.
Om sålunda för framdeles inträdande delägare i statens pensionsanstalt
sambandet mellan folkpensionering och tjänstepensionering upphäves, uppstår
frågan, huru man bör förfara med pensionerna för de delägare i anstalten,
för vilka under åren 1920—1936 minskning av tjänstepensionsavgifterna
ägt rum med hänsyn till avgiftsskyldigheten till den allmänna pensionsförsäkringen.
I detta hänseende hava olika förslag framlagts. Statens pensionsanstalt
har, i anslutning till vad 1928 års pensionsförsäkringskommitté ifrågasatt,
föreslagit, att från och med folkpensioneringslagens ikraftträdande
sammankopplingen skulle upphöra jämväl i fall, där minskning av pensionsavgiften
hittills ägt rum, och att sålunda reduktion av tjänstepensionen på
grund av utgående folkpension icke längre skulle förekomma vare sig för
nuvarande eller för blivande pensionstagare. Detta förslag har biträtts av
statskontoret. Pensionsstyrelsen åter har -— med utgångspunkt från att ett
bifall till nämnda förslag borde, om medel för pensionsförhöjningarnas bekostande
toges ur pensionsförsäkringsfonden, medföra reduktion av ifrågavarande
befattningshavares förmåner från folkpensioneringen — för sin del
avstyrkt en sådan anordning och i stället föreslagit, att sammankopplingen
skulle för här avsedda personalkategorier bibehållas med den modifikationen,
att från och med år 1937 reduktion av tjänstepensionerna skulle ske
med 10 procent av det sammanlagda belopp, varmed tjänstepensionsavgif
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 236-
terna under hela eller någon del av vederbörande befattningshavares tjänstetid
blivit minskade.
Enligt vad jag inhämtat, har statens pensionsanstalt vid uppgörandet av
sitt förslag icke utgått från den av pensionsstyrelsen antagna förutsättningen,
att reduktion borde ske av förmånerna från folkpensioneringen. Utan att
ingå på denna fråga har pensionsanstalten allenast förutsatt, att staten skulle
bära den merkostnad, som vid sammankopplingens upphörande från och med
år 1937 skulle förorsakas anstalten på grund av att avgifter undandragits densamma,
och i detta hänseende upptagit pensionsförsäkringskommitténs förslag
om att pensionsförsäkringsfonden —- i den nya lagstiftningen benämnd
folkpensioneringsfonden — skulle anlitas för bestridande av del överslagsvis
beräknade kapitalvärdet av hela avgiftsminskningen. Någon rubbning
av folkpensionsförmånen har härmed icke åsyftats, och en sådan rubbning
synes ej heller mig i förevarande sammanhang böra ifrågakomma.
För närmare belysning av den ekonomiska innebörden av statens pensionsanstalts
förslag hava på min anmodan inom pensionsanstalten verkställts vissa
beräkningar rörande storleken i särskilda fall av den höjning av pensionsbeloppen,
som vid bifall till förslaget skulle ske utan att motsvarande pensionsavgifter
blivit erlagda. Vid beräkningarna — vilka begränsats till anstaltens
talrikaste delägargrupper och avsett befattningshavare, vilka vid fastställd
pensionsålder avgått med full pension — har denna höjning antagits
motsvara den av pensionsstyrelsen för framtiden föreslagna pensionsminskningen
eller 10 procent av de fråndragna avgiftsbeloppens summa. Under
denna förutsättning skulle höjningen år 1937 utgöra för folkskollärare kronor
17: 90, för folk- eller småskollärarinna kronor 13: 65, för distriktssköterska
eller distriktsbarnmorska kronor 14: 95 samt för annan sjuksköterska
eller barnmorska kronor 4: 55. För dem, som efter år 1937 tillträda folkpension,
skulle beloppen bliva större och nå sitt maximum från och med
det år, då folkpension tillträdes av en pensionstagare, vilken under hela tiden
1920—1936 erhållit avgiftsminskning, vilket t. ex. för en folkskollärare blir
fallet tidigast under år 1944. Maximibeloppen skulle utgöra för folkskollärare
kronor 29: 60, för folk- eller smäskollärarinna kronor 22: 10, för distriktssköterska
eller distriktsbarnmorska kronor 27: 95 samt för annan sjuksköterska
eller barnmorska kronor 19: 50 för år räknat. Beloppen komma
därefter att avtaga, i den mån pensionärerna tillhöra åldersklasser, vilka
vunnit inträde i statens pensionsanstalt först senare än med ingången av år
1920.
Inom pensionsanstalten har vidare, i syfte att lastställa statens årskostnad
vid bifall till anstaltens förslag, verkställts en summarisk beräkning av det
sammanlagda belopp, varmed de från anstalten under ett år utgående tjänstepensionerna
komme att vara minskade, örn fran och med ar 1937 den av pensionsstyrelsen
föreslagna avdragsregeln skulle tillämpas. Beräkningen bär
givit till resultat, att nämnda belopp — som alltså skulle motsvara den av
pensionsförhöjningarna föranledda totalkostnaden för ar räknat under ai
1937 skulle uppgå till omkring 50.000 kronor. Till jämförelse må meddelas,
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 236-
att statens pensionsanstalts totala pensionskostnader för budgetåret 1936/1937
uppskattats till 13,500,000 kronor. Det sammanlagda kostnadsbeloppet skulle
sedermera successivt stiga intill ett maximum av omkring 225,000 kronor
för år i början av 1960-talet; därefter skulle det falla för att först i början
av nästa århundrade helt försvinna.
Av den verkställda utredningen framgår, att de pensionsförhöjningar, som
vid bifall till pensionsanstaltens förslag skulle utgå, i de särskilda fallen bliva
mycket ringa. De samlade årskostnaderna för staten skulle visserligen
för någon tid uppgå till belopp, som i och för sig ej äro obetydliga, men i relation
till pensionsanstaltens totala pensioneringskostnader synas dessa belopp
icke vara av den storleksordning, att de böra utgöra hinder för att nu
vidtaga en i hög grad önskvärd fullständig avveckling av hela sammankopplingen.
Enär efter år 1936 reduktionen av avgifterna skulle bortfalla, komma
de pensionsminskningar, som utan nämnda avveckling skulle betingas
av redan vidtagna avgiftsavdrag, ej att nå upp till de belopp, som vid sammankopplingens
införande avsågs, utan de bliva i själva verket så ringa, att de
icke kunna sägas stå i rimlig proportion till de administrativa olägenheter,
som med anstaltens mycket stora delägarantal och den avsevärda tidrymd,
över vilken en fortsatt pensionsminskning för nuvarande delägare skulle
sträcka sina verkningar, måste vara förknippade med ett bibehållande av
sådan pensionsminskning. Med hänsyn härtill torde vid en sannolikt inom
nära framtid förestående lönereglering för de kommunala lärarkårerna med
därav följande reglering av pensionerna en jämkning av pensionsbeloppen
under alla förhållanden få vidtagas för en avveckling av individuella pensionsreduktioner
av här förevarande art. Praktiska skäl synas dock tala
för att ett upphävande av sammankopplingen utan avvaktan på en lönereglering
äger rum redan från tidpunkten för folkpensioneringslagens ikraftträdande.
Jag vill därför för min del tillstyrka ett genomförande av pensionsanstaltens
förslag om sammankopplingens slopande från och med år
1937 jämväl för delägare, för vilka avgiftsminskning före nämnda tidpunkt
ägt rum.
I fråga örn sättet för finansieringen av statens kostnad för sammankopplingens
upphävande går, såsom nyss nämnts, statens pensionsanstalts av
statskontoret biträdda förslag ut på, att i enlighet med vad pensionsförsäkringskommittén
ifrågasatt en överföring skulle äga rum från folkpensioneringsfonden
av medel motsvarande det samlade kapitalvärdet av hittills vidtagna
avgiftsreduktioner. Med den begränsade fondering, som enligt 1935
års riksdags beslut skall tillämpas i den nya folkpensioneringen, skulle ett
bifall till detta förslag endast innebära, att statsmedel i ökad omfattning finge
disponeras för folkpensioneringskostnader. Ur statsfinansiell synpunkt är
det vid sådant förhållande likgiltigt, om kostnaderna för sammankopplingens
hävande bestridas på detta sätt eller i den ordning, som tillämpas beträffande
statens pensionsanstalts pensioneringskostnader i allmänhet. Då
det här är fråga om en jämkning av pensionsbeloppen från statens pensionsanstalt
utan rubbning av folkpensionsförmånerna, finner jag mig böra förorda
Kungl. Maj:ts proposition nr 236-
13
den sistnämnda utvägen. Till belysande av frågans betydelse ur anslagssynpunkt
vill jag i detta sammanhang framhålla, att den föreslagna åtgärden
icke kommer att medföra behov av någon ökad medelsanvisning i förhållande
till vad som skulle bliva erforderligt vid bibehållande även för framtida
delägare av en sammankoppling mellan tjänstepensionering och folkpensionering
av samma innebörd som den hittillsvarande. Genom slopandet av
den nuvarande pensionsavgiftsminskningen erhåller nämligen statens pensionsanstalt
för finansieringen av sina pensionskostnader ökade inkomster
i form av inflytande årsavgifter. Det belopp, vartill pensionsavgiftsminskningen
uppgår och som alltså för närvarande undandrages anstalten, kan
för samtliga delägargrupper uppskattas till drygt 500,000 kronor för år,
ett belopp som vid fortsatt avgiftsreduktion kunnat beräknas bliva konstant
i den mån ändring ej skett i pensionsavgifternas storlek eller i delägarnas
antal.
De ändringar i pensionsanstaltens reglemente, som vid bifall till mitt förslag
bliva erforderliga, torde, efter det riksdagen fattat beslut i frågan, böra
vidtagas av Kungl. Maj:t på grundval av det av statens pensionsanstalt uppgjorda
förslaget.
Det av pensionsstyrelsen i dess utlåtande berörda spörsmålet om beslutanderätten
i fråga om uppskjuten tjänstepension från pensionsanstalten i fall av
arbetsoförmåga före inträdd pensionsålder har intet direkt samband med den
här förut behandlade frågan. Fog synes dock föreligga för den av styrelsen
hävdade åsikten, att prövningsbefogenheten i detta avseende bör överflyttas
från pensionsstyrelsen till statens pensionsanstalt, en överflyttning som jämväl
ifrågasatts av pensionsanstalten i dess utlåtande över pensionsförsäkringskommitténs
betänkande. Jag vill därför tillstyrka, att ändring härutinnan
nu vidtages i pensionsanstaltens reglemente. Jämväl i detta hänseende torde
Kungl. Maj :t böra utfärda erforderliga närmare bestämmelser, efter det riksdagen
fattat beslut i ämnet.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat, utfärda bestämmelser
dels i fråga örn upphävande från och med den 1 januari 1937
av de i reglementet för statens pensionsanstalt nu innefattade
bestämmelserna rörande samband mellan tjänstepensioneringen
i pensionsanstalten och den allmänna pensionsförsäkringen,
dels ock i fråga om prövning av ärenden rörande rätt
för delägare i statens pensionsanstalt till uppskjuten tjänstepension
före uppnådd pensionsålder.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 236.
3
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 236-
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. .7. Arrhenius.
366832. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande saraband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstal a1 i texten
- BU 1936:64 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande samband mellan tjånstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allm s. 1 i texten