Sök i Ratio Lex

Angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen

1936-04-09 · 70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:238, Angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder

för den svenska sjöfartsnäringen; given Stockholms

slott den 9 april 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit fråga örn avlåtande till

riksdagen av proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen.

Vid 1933 års riksdag väcktes två likalydande motioner, I: 162 och II: 173,

vilka avsågo stöd åt sjöfarten genom anvisande av medel för nedskrotning å

svenska varv av äldre tonnage.

Efter remiss avgav kommerskollegium yttrande till riksdagens statsutskott

över dessa motioner. I yttrandet förklarade sig kollegium icke utan vidare

kunna tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag.

Härutinnan anförde kollegium bland annat, att det för kollegium stöde klart,

att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till Sveriges dittills

förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärder som den föreslagna icke lämp
Diliang

lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 238. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

ligen borde anlitas utan en djupgående undersökning ur räntabilitets- och

andra synpunkter av sjöfartsnäringens förhållanden. Emellertid ansåge

kollegium förhållandena på sjöfartsområdet vara av den allvarliga karaktär,

att en dylik undersökning, som syntes kollegium böra anförtros åt särskilt

tillkallade sakkunniga, vore synnerligen påkallad och borde med det snaraste

igångsättas. Beträffande undersökningens syfte framhöll kollegium,

att densamma särskilt skulle vara ägnad att ådagalägga den omfattning, vari

ekonomiska svårigheter inom sjöfarten förelåge, och i anslutning härtill hava

till närmaste syftemål att ådagalägga, i vad mån behov av särskilda stödåtgärder

från statens sida för sjöfarten under den allmänna krisen förelåge,

samt de lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder. En

undersökning av den karaktär, varom här vore fråga, skulle även såtillvida

vara av framträdande värde, som det vid bedömandet av olika spörsmål

i lagstiftningsväg och eljest ofta befunnits vara en stor brist, att en närmare

analys av sjöfartens ekonomiska förhållanden saknades.

Kollegii yttrande utmynnade i en tillstyrkan, att riksdagen, i anledning avmotionerna

i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam

utredning av nyss angivna innebörd.

Statsutskottet hemställde, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall.

Utskottet, som i likhet med kollegium ansåg förhållandena vara av den art,

att starka bekymmer måste hysas i avseende å möjligheterna för svensk

sjöfart att bevara sin ställning, förutsatte emellertid, att Kungl. Majit hade

sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga vore, och vidtoge de

åtgärder, som kunde befinnas erforderliga.

En minoritet inom utskottet förklarade sig anse utskottet hava bort hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av motionerna i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa utredning av de i motionerna

berörda frågorna.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon

åtgärd från riksdagens sida.

Vid samma års riksdag väckta särskilda motioner, I: 218 och lii 380, däri

hemställdes om importförbud för fartyg av högre ålder än 25 år, om upphävande

av gällande exportförbud å smidbart järnskrot samt örn införande

av tull å eller importreglering av dylikt skrot, föranledde, i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan, icke heller någon åtgärd från riksdagens sida.

I frågan örn stöd åt sjöfarten gjorde Sveriges redareförening sedermera,

i skrivelse till Kungl. Majit den 2 december 1933, framställning om tillsättande

snarast av en särskild kommitté med uppdrag att företaga utredning om de

åtgärder, vilka från svensk sida måste vidtagas för att möta de faror, som

kunde bliva en följd av den i olika främmande länder tillämpade eller planerade

subventionspolitiken på sjöfartens område.

I utlåtande till Kungl. Majit den 22 februari 1934 över denna framställning

framförde kommerskollegium ånyo sitt i förenämnda yttrande till riksdagens

statsutskott år 1933 gjorda förslag örn verkställande av utredning i frågan.

Beträffande denna utredning framhöll kollegium därvid ytterligare, att en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

3

närmare analys av olika sjöfartsgrenars förhållanden med hänsyn till senare

tids utveckling på sjöfartsområdet framstode såsom påkallad, särskilt ur den

synpunkten, att därigenom skulle skapas bästa möjliga förutsättningar för

uppdragandet av riktlinjer eller framställandet av förslag rörande de åtgärder,

som kunde bliva av nöden för att motverka ett sådant fortsatt händelseförlopp,

som skulle komma att inverka direkt skadligt, för att icke säga

ödesdigert, för svenska intressen. Kollegium, som funnit den ifrågasatta utredningen

nödvändigtvis böra anförtros åt särskilda sakkunniga — den för

de sakkunnigas överväganden erforderliga statistisk-ekonomiska undersökningen

rörande sjöfartsnäringen hade kollegium tänkt sig lämpligen böra

uppdragas åt kollegium i intimt samråd med dessa sakkunniga — hemställde

örn skyndsamt uppdrag åt dylika sakkunniga att, i samråd med kollegium,

verkställa närmare utredning rörande den svenska sjöfartens läge och i vad

mån behov av stödåtgärder från statens sida för sjöfarten särskilt under krisen

förelåge samt rörande de lämpligaste formerna för eventuellt behövliga

dylika åtgärder.

Den 23 mars 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att verkställa

den av kollegium förordade statistisk-ekonomiska undersökningen rörande

den svenska sjöfartsnäringen.

Vid 1935 års riksdag framfördes ånyo frågan om stöd åt sjöfarten. I två

likalydande motioner, I: 151 och II: 296, hemställdes, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, dels att erforderliga åtgärder måtte vidtagas

för skyndsamt slutförande av den inom kommerskollegium pågående

undersökningen angående den svenska sjöfartsnäringen, dels att en särskild

kommission — med representanter såväl för statsintresset som för sjöfartsnäringen

— omedelbart måtte tillsättas med uppdrag att i anslutning till

nämnda undersökning skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag

till lämpliga stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen, dels ock att

Kungl. Majit, på grundval av sålunda vunnen utredning med förslag, ville

avlåta proposition i ärendet till samma års riksdag.

I till statsutskottet avgivet yttrande över motionerna tillstyrkte kollegium

— som för sin del fann ofrånkomligt, att en utredning genom sakkunniga

verkställdes rörande frågan om och i vad mån stödåtgärder från statens sida

lämpligen vore av förhållandena påkallade samt i så fall angående de lämpligaste

formerna för dylika åtgärder — att åtgärder måtte vidtagas i syfte

att i anslutning till de förevarande motionerna få till stånd den utredning,

som enligt vad tidigare i utlåtandet angivits alltjämt syntes kollegium av förhållandena

påkallad.

I anledning av ifrågavarande motioner framhöll riksdagen, på statsutskottets

hemställan, i skrivelse nr 186, att riksdagen i likhet med kommerskollegium

funnit åtgärder böra vidtagas i motionernas syfte. Riksdagen förklarade

sig dock hålla före, att den avsedda utredningen syntes kunna verkställas

av kollegium, och förutsätta, att för ändamålet erforderlig arbetskraft

ställdes till kollegii förfogande för frågans skyndsamma slutförande och allsidiga

belysning. Skrivelsen utmynnade i en anhållan, att erforderliga åt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

gärder måtte vidtagas för skyndsamt slutförande av undersökningen angående

den svenska sjöfartsnäringen samt att Kungl. Maj :t därefter måtte vidtaga de

åtgärder i övrigt, som kunde befinnas erforderliga.

I anslutning till detta riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj:t den 15 juni

1935 åt kommerskollegium att skyndsamt efter slutförande av den statistiskekonomiska

undersökningen rörande den svenska sjöfartsnäringen till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag till åtgärder, vilka i anledning av undersökningen

kunde befinnas erforderliga. I samband härmed bemyndigades kollegium

att för ifrågavarande utredningsuppdrag efter samråd med chefen för handelsdepartementet

anlita biträde av samtidigt högst tre sakkunniga personer.

I anledning av det sålunda givna bemyndigandet tillkallade kommerskollegium

den 22 juni 1935 efter samråd med chefen för handelsdepartementet

till sakkunniga att biträda kollegium vid utredningens verkställande ledamoten

av riksdagens andra kammare, verkställande direktören i Sveriges allmänna

exportförening E. Nylander, ordföranden i Sveriges redareförening,

skeppsredaren G. Carlsson och skeppsredaren J. Fänge. Såsom ersättare för

skeppsredaren Carlsson under dennes frånvaro på grund av utrikes resa utsågs,

likaledes efter samråd med chefen för handelsdepartementet, den 12

september 1935 ledamoten av riksdagens första kammare, verkställande direktören

i Sveriges redareförening O. A. Nordborg. Vid kollegii överläggningar

med de sakkunniga hava därjämte närvarit skeppsredarna H. Jeansson

och T. Pettersson, varjämte samråd ägt rum med ordföranden i Sveriges

segelfar tygsförening, tullkontrollören C. Rudberg.

I ett den 15 februari 1936 dagtecknat betänkande har kommerskollegium

framlagt resultaten av utredningen och därvid tillika till förmån för den

svenska sjöfartsnäringen föreslagit vissa stödåtgärder, innebärande dels lämnande

av s. k. stödlån på gynnsamma villkor för konsolidering av rederiföretag,

dels inrättande av en särskild lånefond för utlämnande av sekundärlån

för nybyggnad och modernisering av fartyg, dels ock sänkning av räntan å och

i vissa fall utsträckning av amorteringstiden för lån från rederilånefonden.

Som en komplettering till dessa stödåtgärder har kollegium vidare föreslagit

införande av förbud mot förvärv från utlandet av äldre fartyg m. m. I anslutning

härtill har kollegium framlagt dels förslag till vissa ändringar i kungörelsen

den 18 maj 1928 angående allmänna villkor och bestämmelser för

lån från fonden för rederinäringens understödjande (rederilånefonden), dels

förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 10 i förordningen angående

Svenska skeppshvpotekskassan den 6 juni 1929, dels förslag till kungörelse

angående statens sekundärlånefond för rederinäringen, dels ock förslag till

lag angående förbud mot förvärv från utlandet av äldre fartyg m. m.

Över detta betänkande hava efter remisser yttranden avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan,

Sveriges redareförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges

allmänna exportförening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 238.

5

Orsakerna till sjöfartskrisen.

I sitt ifrågavarande betänkande har kommerskollegium till en början sammanfattningsvis

angivit de förnämsta orsakerna till den senaste krisens desorganiserande

inflytande på sjöfarten, särskilt på den svenska sjöfartsnäringen.

Härvid kunde följande orsaksgrupper särskiljas:

1) Minskad transportvolym.

Det vore ett känt förhållande, hurusom de efter världskriget alltmer överhandtagande

kraven på nationell självförsörjning i förening med därav följande

tullar och avgifter, importrestriktioner och kvotabestämmelser ävensom

otillfredsställande valutaförhållanden hade föranlett avsevärda förskjutningar

i världshandeln och framför allt en sammankrympning av världshandelsvolymen,

som i sin tur medfört ett starkt minskat transportbehov.

2) Ökat och effektiviserat världstonnage.

Såväl före som parallellt med denna minskning av transportbehovet hade

särskilt vissa länder, i stor utsträckning under inflytande av samma nationalistiska

självförsörjningsidéer, som enligt vad nyss nämnts medfört ingripande

verkningar på världshandeln, ökat sitt tonnage, varigenom världstonnaget

nått en storlek, som möjligen kunde tänkas vara större än som skulle motsvara

behovet till och med under en normal sammansättning och utveckling

av världshandeln. Hand i hand härmed hade tekniken på skeppsbyggeriets

och navigationens områden gjort mycket starka framsteg, som ej minst

utnyttjades i fråga om tillgodoseendet av kravet på ökad fart och lastförmåga

hos fartygen, samtidigt som fartygens uppehåll i hamnarna kunde

avsevärt förkortas. Härigenom hade tonnagets transporteffektivitet i hög

grad ökats. Att länder som Sverige med dess i förhållandevis stor utsträckning

gamla och omoderna tonnage skulle beträffande vissa kategorier av redare

drabbas särskilt hårt av denna utveckling framstode såsom naturligt.

De nu nämnda två faktorerna hade medfört en disproportion mellan transportbehov

och tonnagetillgång, som lett till långvarig och för sjöfartens ekonomi

mycket besvärande sänkning av fraktnivån och omfattande fartygsuppläggning.

3) Disproportion mellan omkostnaderna i olika länder.

För vissa länder, däribland Sverige, hade de på grund av nyss nämnda omständigheter

försämrade möjligheterna att bedriva sjöfarten på ett ekonomiskt

lönande sätt icke kunnat i erforderlig grad kompenseras genom minskade

omkostnader, under det att åter vissa andra länder arbetade med omkostnader,

som avsevärt understege de förras. De redan av andra skäl försvårade

konkurrensförhållandena förvärrades sålunda genom den olika levnadsstandarden

och kostnadsnivån i olika länder.

4) Subsidiering av sjöfarten.

En desorganiserande faktor av den allra största betydelse vore slutligen

den alltmer tilltagande subventioneringen av sjöfarten i skilda länder. Särskilt

holde härutinnan nämnas Amerika, Frankrike, Tyskland, Italien och

Japan, vartill på senaste tid kommit England och Holland.

Ej minst Englands och Amerikas subventioneringspolitik tilldroge sig härvid

uppmärksamhet.

I England hade dels anslagits 2 miljoner pund till subventioner åt trampfart,

dels ock anvisats 10 miljoner pund för lån mot högst 3 procent ränta

till nybyggnad eller modernisering av fartyg under villkor, att gammalt

tonnage nedskrotades i viss proportion till det nybyggda eller moderniserade

tonnaget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Det vöre uppenbart, att genom subventioneringspolitikens utveckling sjöfarten

lätteligen så småningom överginge från att vara en fri näring, grundad

på affärsmässig, sund konkurrens, till att bliva ett led i en ekonomisk kamp

de olika staterna emellan, därvid dessas ekonomiska resurser i sista hand

bleve utslagsgivande för kampens utgång.

Åtgärder mot världshandelskrisen eller till motverkande av dess

• verkningar för sjöfarten.

Enligt kommerskollegii mening finge det anses uppenbart, att det kraftigast

verkande medlet att återställa ett ekonomiskt sunt läge för sjöfarten

skulle vara åtgärder, varigenom världshandelskrisen bringades att upphöra

och världshandelns normala tillstånd återställdes. Handelspolitikens

fortsatta utveckling vore därför för sjöfartens vidkommande av den avgjort

största betydelsen. Efter världskriget men före den senaste krisen hade särskilt

vid ett par tillfällen de skilda länderna gemensamt sökt åvägabringa en

närmare reglering av framtidens handelspolitik. Ett framtidsprogram härför

hade sålunda skisserats i en resolution, som på våren 1922 av samtliga

representerade stater antagits vid den s. k. Genuakonferensen och som för den

närmaste framtidens handelspolitik angivit följande riktlinjer: Stabilitet i

tullhänseende, inga eller låga exporttullar, ingen flaggdiskrimination, upphävande

av export- och importförbud, uppbyggande av det internationella varuutbytet

med hjälp av handelstraktater på basis av mest-gynnadklausulen,

undersökning av dumpingfrågan samt nationell behandling av utländska statsmedborgare

och bolag vid bedrivande av handel eller annan ekonomisk verksamhet.

Någon praktisk effekt härav hade emellertid så mycket mindre vunnits,

som i själva verket utvecklingen gått i en riktning motsatt den förordade.

Den internationella handelspolitikens huvuddata i fortsättningen vore, såvitt

anginge tiden före den mot slutet av år 1929 begynnande krisen, 1927 års

världsekonomiska konferens i Genéve samt i tiden därefter 1930 års tullfredskonferens

likaledes i Genéve och 1933 års ekonomiska världskonferens

i London. Efter den sistnämnda konferensens misslyckande hade något försök

icke gjorts att på denna väg ena staterna i en ekonomisk samförståndspolitik.

Den nationella närings- och den internationella handelspolitikens fortsatta

utveckling vore emellertid för sjöfartens existensvillkor av den avgjort största

betydelsen. För speciellt den svenska sjöfarten vore det av framträdande

vikt, huru den svenska exporten utvecklades. Nyss berörda förhållanden vore

i själva verket för sjöfarten av primär betydelse, och åtgärder till sjöfartens

gynnande av beskaffenhet att icke beröra själva grundvalen för dess existens,

nämligen världshandeln, kunde endast få karaktär av mer eller mindre begränsade

stödåtgärder.

Bland åtgärder, som efter sjöfartskrisens början ifrågasatts eller gjorts

med speciellt sikte att råda bot för de bekymmersamma förhållandena inom

sjöfarten, vore följande av särskilt intresse för Sverige.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Det första steget, internationellt, att söka komma till rälta med subventioneringen

hade tagits vid den förut omnämnda konferensen i London pa

försommaren 1933. England, stölt av den nordiska sjöfartsgruppen, hade

där gjort energiska ansträngningar för att åstadkomma samförstånd örn inskränkningar

i staternas subventionering av sjöfarten. Ansträngningarna hade

emellertid, liksom konferensen i övrigt, icke lett till några praktiska resultat.

. ^

I början av mars 1934 hade avhållits en konferens i Oslo mellan regeringsoch

redarerepresentanter från Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna,

resulterande i initiativ till en konferens för dryftande av frågan om avskaffande

eller begränsning av sjöfartssubventioneringen i olika länder samt örn

åtgärder för återställande av jämvikt inom sjöfarten genom lämplig anpassning

av tonnaget i förhållande till fraktbehoven m. m.

Någon konferens för behandling av subsidiefrågan hade emellertid icke

kommit till stånd. . ...

Sedan engelska regeringen i början av juli 1934 tillkännagivit sm avsikt

vara att eventuellt genomföra stödåtgärder för den engelska sjöfarten men

såsom villkor härför fordrat, bland annat, att de engelska redarna skulle förmå

andra länders redare till samarbete i syfte att ernå en justering av tonnagetillgången

i förhållande till efterfrågan, hade detta i början lett till rätt

livliga underhandlingar mellan de olika ländernas redare i syfte att åstadkomma

en organiserad fartygsuppläggning (efter mönster av den s. k. tankpoolen)

i förening med nedskrotning av fartyg. Senast hade i detta hänseende

en förberedande konferens mellan representanter för olika^ länders redaresammanslutningar

avhållits i London under januari 19o5. Denna

konferens hade föregåtts av visst samarbete i avseende å de nu ifrågavarande

strävandena mellan Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna. Såsom

ett led i detta samarbete hade ingått en konferens mellan regerings- och

redarerepresentanter från nämnda länder i Oslo i oktober 1934. För en rationaliseringsplans

realiserande hade man bland annat tänkt sig eventualiteten

av att en avgift skulle för densammas finansiering komma att uttagas av

allt tonnage, som anlöpte hamnar i de länder, vilka omfattades av en förutsatt

överenskommelse om planens tillämpning.

1935 års Londonkonferens, vid vilken från nordiskt, särskilt svenskt hall

energiska men fåfänga försök gjorts att tå jämväl subventionsfragan behandlad,

hade lett till rationaliseringsförslag, som utsänts till dryftande i de

olika länderna i avsikt att senare föreläggas en ny konferens. Någon sådan

ytterligare konferens hade emellertid senare icke kommit till stånd.

Vidare finge omnämnas den organisation för rationalisering av tankfarten,

som ginge under namnet »Tankpoolen» (Shierwaterplanen). Denna form för

rationalisering av fraktfarten inom ett visst specialområde grundade sig på

frivillig uppläggning mot ersättning enligt fastställda grunder från en gemensam

kassa, bildad av avgifter från i gång varande tonnage. Den s. k. tankpoolen

hade hittills lett till väsentlig förbättring av läget inom tankfarten.

Av nu angivna rationaliscringssträvanden hade sålunda praktiskt taget endast

de, som avsett tankfarten, lett till något påtagligt resultat.

Emellertid hade på senaste tiden organisationsarbetet inom sjöfarten letts

in på delvis andra banor, där mera gynnsamma resultat vunnits. Ungefär

samtidigt med alt England vid årsskiftet 1934—1935 började realisera sin

subventionering av sjöfarten, bade i fraktmarknadsläget på La Plata traden

inträffat kraftiga störningar, vilka icke utan skäl betecknades såsom liggande

i värjo fall mycket nära ett sammanbrott i fraktmarknadshänseende. Dessa

störningar ställdes av många i sammanhang med det engelska subsidieförfarandet.

För att motverka den desorganisation av fraktmarknaden, som det se
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

dan flera år förefintliga överskottet på ledigt tonnage medförde, genomfördes

under loppet av 1935 på engelskt initiativ — med början beträffande nyssnämnda

trade — överenskommelser mellan olika länders redare om tillämpning

inom vissa trader av minimifraktsatser. Såsom basis för dessa överenskommelser

hade tjänat minimifraktplaner, utfärdade av dels the British Tramp

Shipping Administrative Committee i London i samråd med engelska linjerederier,

dels the Special Committee of the Baltic and International Mariame

Conference i Köpenhamn. Fraktplanerna avsåge 1) spannmål på traden La

Plata—Europa; 2) spannmål på traden S:t Lawrence—Europa; 3) spannmål

på traden Australien—Europa; 4) kol och koks på traden från Europa till

U. S. A.; samt 5) trävaror från Östersjö- och Vita Havshamnar till England

och vissa kontinenthamnar. Planerna vore byggda på frivilligt samarbete mellan

redare och stipulerade som regel, att redarna skulle tillställa förenämnda

kommitté avskrift av ingångna fraktavtal samt lämna de upplysningar i övrigt,

som kommittén kunde infordra. Dessa successivt tillkomna planer hade

medfört vissa stegringar i fraktpriserna, som inverkat stabiliserande på marknaden.

Fraktsatserna kunde dock fortfarande karakteriseras som verkliga

minimifrakter.

Statistiska data rörande den svenska sjöfartsnäringen.

Till belysande av det allmänna sjöfartsläget i Sverige och internationellt

har kommerskollegium hänvisat till olika i betänkandet intagna sammanställningar.

På grund av det stora antalet och den vidlyftiga beskaffenheten

av dessa sammanställningar har jag ansett lämpligt att här redogöra endast

för de viktigaste av dem; för närmare kännedom om de övriga får jag hänvisa

till handlingarna i ärendet.

En sammanställning rörande den svenska handelsflottans storlek (fartyg om

20 nettoton och däröver) vid slutet av åren 1913 respektive 1929 och 1931—

1935 utvisar följande:

Å r

Hela handelsflottan

Därav sysselsatta i utrikes fart

Antal

Bruttoton

Mellan svenska och

utländska hamnar

samt mellan ut- ländska hamnar

Därav mellan ut- ländska hamnar

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

1913..........

2,826

1,204,294

1,703

1,082,819

58

129,558

1929 ..........

2,485

1,646,581

1,404

1,515,361

64

213,625

1931..........

2,496

1,798,847

1,355

1,596,520

61

265,908

1932 .....- ....

2,446

1,750,147

1,246

1,504,766

67

281,202

1933 ..........

2,371

1,708,023

1,272

1,503,921

57

240,798

1934 • ......

2,315

1,638,566

1,276

1,485,920

58

244,759

1935 (prel.) . .

2,281

1,599,663

(Siffrorna härutinnan ännu

ej kända)

Den kvantitativa omfattningen i ton av Sveriges utrikeshandel under motsvarande

år utgjorde:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

9

Å r

Import

Export

(total)

Export

(exkl.

järnmalm)

Summa

(total)

Summa

(exkl.

järnmalm)

1913..........

8,549,000

15,964,000

9,524,200

24,513,000

18,073,200

1929 ..........

10,845,200

21,955,400

11,056,400

32,800,600

21,901,600

1930 ..........

10,518,500

18,735,700

9,349,200

29,254,200

19,867,700

1931..........

10,528,900

11,677,000

7,180,700

22,205,900

17,709,600

1932 ..........

9,561,500

8,808,000

6,588,700

18,369,500

16,150,200

1933 ..........

9,853,300

11,251,100

8,100,500

21,104,400

17,953,800

1934 ..........

11,086,000

15,339,700

8,469,600

26,425,700

19,555,600

1935 (prel.).......

11,200,000

15,500,000

26,700,000

Utvecklingen, såvitt angår svenska handelsflottans sysselsättning i direkt

fart mellan Sverige och utlandet, belyses vidare av följande sammanställning

(då siffrorna för år 1934 endast äro preliminära, hava i sammanställningen

intagits preliminära siffror även för de tidigare åren, med undantag för år

1913, vars siffror äro de definitiva):

N e t t o t o

n

Å r

Svenska fartyg

Utländska fartyg

Lastförande

Ej

lastförande

Lastförande

Ej

lastförande

Summa

Ankomna fartyg:

; 1913 ..........

5,686,271

1,145,200

4,947,006

1,982,900

13,761,377

1929 ..........

6,485,938

1,521,089

6,725,559

3,576,599

18,309,185

1930 ..........

6,996,180

1,303,298

6,663,608

2,823,460

17,786,546

1931..........

6,938,285

1,007,697

6,911,293

1,631,964

16,489,239

1932 ..........

6,432,701

1,022,952

6,446,890

1,205,050

15,107,593

1933 ..........

6,403,421

1,277,890

6,799,958

1,842,789

16,324,058

1934 ..........

7,188,000

1,335,000

7,096,000

2,545,000

18,164,000

Avgångna fartyg:

1913 .... .....

6,002,140

833,008

6,375,673

556,440

13,767,261

1929 ..........

6,792,619

1,207,326

8,707,253

1,651,855

18,359,053

1930 ..........

6,744,817

1,611,764

7,917,232

1,717,930

17,991,743

1931..........

6,125,950

1,923,885

6,595,223

2,014,962

16,660,020

1932 ..........

5,568,917

1,902,951

5,887,141

1,869,486

15,228,495

1933 ..........

6,139,427

1,859,256

6,736,768

1,970,971

16,706,422

1934 ..........

3,637,000

2,259,000

7,622,000

2,138,000

18,656,000

I fråga örn sistnämnda sammanställning har kommerskollegium uttalat följande:
Av

sammanställningen framginge, att de svenska fartygens andel i vår utrikes

sjöfart, som år 1913 varit 49.G °/o men år 1929 allenast 43.7 °/o, efter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

sistnämnda år till och med år 1932 steg för steg ökats, så att den utgjort,

år 1930: 46.6 %, år 1931: 48.3 % och år 1932: 49.2 % (de definitiva procenttalen

för åren 1929—1932 utgjorde respektive 43.6, 46.2, 47.9 och 48.4).

Därefter hade emellertid den svenska andelen gått något tillbaka, i det att

den utgjort, för år 1933: 47.5 °/o (det definitiva procenttalet 46.8) och för år

1934: 47.3 %. Växlingarna i denna andel sammanhängde främst med växlingarna

i malmexporten, vilken till vida övervägande del befordrades med utländskt

tonnage.

Emellertid framginge av övriga sammanställningar tillika, att medan summan

av exporten och importen för såväl år 1931 som år 1932 understege

motsvarande handelsutbyte år 1913, det i utrikes fart använda tonnaget under

de två förstnämnda åren högst avsevärt överstege motsvarande tonnage

sistnämnda år.

Under det att vidare Sveriges utrikeshandel till kvantiteten minskat från

år 1930 till år 1931 med omkring 25 °/o och från år 1931 till år 1932 med

omkring 17.5 %, hade Sveriges direkta utrikes sjöfart under motsvarande

tid minskat med allenast 7.3 % respektive 8.5 °/o. Det fraktade godset hade

alltså under nämnda år efter hand minskats betydligt starkare än fartygstrafiken,

vadan fartygen gått med i genomsnitt avsevärt mindre last under ett

visst år jämfört med ett tidigare år.

Emellertid hade utvecklingen därefter på ett påtagligt sätt kastats om. Av

uppgifterna framginge sålunda först, att Sveriges utrikes sjöfart år 1933

varit av något större omfattning än år 1932. ökningen i tonnaget hade

uppgått till 8.9 °/o. Hela varutrafiken på utlandet hade däremot år 1933

jämfört med år 1932 ökats med icke mindre än omkring 15 °/o. Frånräknades

malmexporten över Narvik, hade ökningen av hela varutrafiken

uppgått till omkring 16 °/o. Det fraktade godset hade alltså ökats mera

än tonnaget, som sålunda år 1933 gått med genomsnittligt större last än

året förut. Vid en jämförelse mellan åren 1933 och 1934 kunde konstateras

en utveckling i enahanda riktning. Den utrikes sjöfarten år 1934

syntes hava kommit upp i nivå med 1929 års sjöfart, och ökningen av tonnaget

i förhållande till år 1933 utgjorde 11.5 %. Hela varutrafiken på utlandet

hade ökats med icke mindre än omkring 25 %, respektive, om malmexporten

över Narvik frånräknades, omkring 17 %.

Den utveckling, som nu senast berörts, sammanhängde med den vändning

i de ekonomiska konjunkturerna, som inträffat under hösten 1932, vilket

år eljest representerade världsdepressionens bottenläge, såvitt nu kunde

bedömas.

Växlingarna i den svenska sjöfartens ekonomiska förhållanden belysas i

sin mån genom följande sammanställning rörande handelsflottans bruttoinkomster

under vissa år:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

11

År

Godsfrakter

Passagerareav-

gifter

Post-

befordrings-

avgifter

Summa

brutto-

Därav

bruttoin- komster i

fart ute- slutande

mellan ut- ländska

hamnar

Tidsbefraktnings-

avgifter

Utrikes

fart

Inrikes

fart

Utrikes

fart

Inrikes

fart

Ut-

rikes

fart

In-

rikes

fart

frakter

Utrikes

fart

In-

rikes

fart

1913

124,460,331

17,372,366

1,486,907

5,672,712

288,014

140,829

149,421,159

48,007,593

12,505,619

1

1928

230,332,170

34,937,969

20,507,580

6,626,325

348,309

168,394

292,920,747

103,261,238

13,062,011

116,452

1929

259,241,325

35,520,983

21,741,010

6,574,342

626,269

167,631

323,871,570

121,237,522

14,989,065

150,343

1930

231,643,069

35,965,566

20,486,039

7,224,845

661,250

176,432

296,157,201

105,960,228

17,152,197

110,837

1931

206,234,848

31,419,215

15,646,818

6,441,797

681,287

202,373

260,626,338

98,318,148

16,457,927

89,405

1932

206,707,277

26,639,003

15,204,070

6,629,023

663,849

206,986

256,050,208

103,533,281

16,694,047

65,061

1933

204,914,998

26,839,563

11,424,774

6,351,129

508,818

204,611

250,243,893

94,994,610

16,146,377

66,588

1934

218,896,916

31,089,107

12,049,711

6,609,104

490,148

195,473

269,330,459

99,375,767

14,867,239

127,550

1 Inkomst av tidsbefraktning i inrikes fart ej redovisad för år 1913.

Fraktlåget inom sjöfarten på Sverige under åren 1929—1935 samt januari

1936 framgår av följande, ur de av Svenska Handelsbanken publicerade

indexserierna sammanställda uppgifter:

Generalindex.

(Medelfrakterna 1913 = 100 ;~siffrorna inom parentes nominellt guldvärde.) j

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

Januari........

144

119

112

110 (79)

108 (75)

101 (62)

97 (54)

112 (63)

Februari........

150

109

112

108 (77)

104 (71)

101 (59)

94 (52)

Mars........

138

103

105

106 (78)

101 (68)

99 (57)

96 (51)

April.........

128

102

104

109 (78)

98 (65)

102 (60)

97 (53)

Maj..........

132

101

107

108 (75)

101 (65)

101 (58)

98 (55)

Juni..........

133

102

106

103 (72)

101 (65)

105 (60)

101 (56)

Juli..........

134

103

103

104 (71)

102 (65)

104 (60)

101 (57)

Augusti........

134

103

103

101 (67)

95 (60)

105 (60)

100 (57)

September.......

133

101

97

106 (70)

93 (55)

105 (59)

100 (56)

Oktober........

130

101

105 (90)

106 (69)

96 (57)

103 (57)

110 (62)

November.......

129

105

lil (86)

105 (68)

103 (63)

103 (58)

115 (64)

j December.......

124

109

109 (76)

107 (72)

105 (66)

105 (59)

117 (66)

Hela året

134

105

106

106

101

103

102

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

Index för infrakler.

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

Januari........

125

90

91

93 (66)

88 (60)

87 (53)

83 (46)

94 (53)

Februari.......

148

77

93

92 (66)

83 (56)

86 (50)

79 (44)

Mars.........

130

72

88

91 (67)

81 (55)

81 (47)

84 (45)

April.........

115

78

90

93 (66)

80 (53)

83 (49)

86 (47)

Maj..........

119

75

93

91 (63)

84 (54)

84 (49)

87 (48)

Juni..........

116

74

88

83 (58)

83 (54)

88 (50)

88 (49)

Juli..........

114

78

85

84 (57)

87 (56)

88 (50)

85 (48)

Augusti........

109

83

88

82 (55)

78 (49)

89 (51)

87 (49)

September.......

105

83

85

89 (59)

76 (46)

87 (49)

88 (49)

Oktober ........

100

82

90 (77)

89 (58)

80 (48)

85 (48)

98 (55)

November.......

101

85

90 (70)

96 (56)

92 (56)

87 (50)

102 (58)

December.......

93

93

91 (63)

89 (59)

93 (58)

91 (52)

102 (57)

Hela året

115

81

89

89

84

86

89

Index lör utjrakier.

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

Januari........

162

147

133

128 (92)

127 (87)

116 (71)

112 (62)

129 (73)

Februari........

152

142

132

124 (89)

125 (85)

115 (67)

109 (61)

Mars.........

145

134

122

121 (89)

121 (82)

118 (67)

107 (58)

April.........

141

126

118

126 (89)

116 (77)

120 (70)

108 (60)

Maj..........

145

128

121

126 (87)

119 (76)

118 (68)

110 (61)

Juni..........

150

130

124

124 (86)

119 (77)

122 (70)

114 (64)

Juli..........

155

128

122

124 (84)

117 (75)

120 (69)

117 (66)

Augusti........

159

122

118

120 (80)

lil(70)

120 (69)

114 (64)

September.......

161

118

109

122 (81)

110 (66)

122 (68)

112 (63)

Oktober........

161

119

119 (102)

123 (80)

lil (67)

120 (67)

123 (68)

November.......

158

125

131 (102)

124 (80)

115 (70)

119 (67)

127 (71)

December.......

155

126

128 (89)

126 (84)

117 (73)

118(66)

131 (74)

Hela året

154

129

123

124

117

119

115

Beträffande sist återgivna sammanställningar har kommerskollegium anfört

följande:

Bottenläget i fraktmarknadshänseende hade nåtts under år 1933. Uppmärksammas

borde emellertid, att ett klart återfall inträffat så sent som

under månaderna januari—juli 1935. I trots av sistnämnda förhållande

hade dock för hela år 1935 uppnåtts ett fraktläge, som med en enhet överstege

det genomsnittliga fraktläget under år 1933. Att resultatet beträffande

år 1935 blivit det nämnda hänförde sig uppenbarligen till den jämförelsevis

framträdande fraktstegring, som karakteriserade årets tre sista månader.

Emellertid hade uppenbarligen under januari innevarande år ett anmärk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

13

ningsvärt fraktfall inträffat i förhållande till sistnämnda månader, i det att

generalindex fallit från 115 i november och 117 i december till allenast 112

i januari. Beaktas borde dock, att man för att finna ett så högt indextal

som det sistnämnda i januari månad måste gå tillbaka så långt som till

år 1931 samt att fraktfallet torde i väsentlig mån få anses såsom säsongmässigt.

Då kommerskollegii betänkande avgavs, voro i fråga om här intagna indextabeller

siffrorna kända endast till och med januari månad detta år. Enligt

nu föreliggande uppgifter äro motsvarande siffror för februari månad respektive

108 (61), 89 (50) och 127 (71) samt för mars månad respektive 107 (60),

89 (50) och 124 (70).

Tonnageuppläggningen under de delar av åren 1930—1936 (den 1 i varje

månad), varunder statistik förts, gestaltar sig beträffande fartyg om 300 tons

bruttodräktighet och däröver, sedan från statistiken undantagits fartyg, upplagda

för reparation, klassning eller på grund av vintersäsong, sålunda:

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

Jan. Antal........

96

113

129

121

53

6

bruttoton ......

—

131,055

180,688

197,042

159,527

64,395

6,060

lastdryghet......

—

188,526

252,109

286,221

218,986

89,551

7,900

Febr. antal........

_

158

176

182

185

116

47

bruttoton......

—

225,210

262,515

286,182

276,358

160,710

62,164

lastdryghet......

—

325,804

384,407

418,875

404,649

231,866

91,061

Mars antal........

_

196

197

236

215

141

—

bruttoton......

—

291,551

284,468

345,100

328,762

196,840

—

lastdryghet......

—

428,474

425,033

503,383

481,048

287,496

—

April antal........

—

205

229

245

187

142

—

bruttoton......

—

314 451

327,019

370,109

278,943

208,492

—

lastdryghet......

—

458,491

481,606

544,252

410,614

301,817

—

Maj antal........

_

169

191

205

141

117

—

bruttoton......

—

275,995

266,824

310,339

206,236

184,649

—

lastdryghet......

—

409,425

397,589

454,170

307,774

268,533

—

Juni antal........

24

104

143

161

95

53

—

bruttoton......

31,564

167,717

193,048

248,564

142,822

86.690

—

lastdryghet......

42,908

251,957

286,213

365,562

211,102

125,997

—

Juli antal........

—

70

118

105

54

34

—

bruttoton......

—

118,363

152,486

146,338

76,925

61 649

—

lastdryghet......

—

176,974

228,398

207,234

110,086

90,535

—

Aug. antal........

—

86

125

85

45

19

—

brultoton......

—

151,070

167,103

115,497

87,871

41,732

—

lastdryghet......

—

216,120

251,499

161,500

128,990

60,875

—

Sept. antal........

—

70

140

81

44

15

—

bruttoton......

—

123,541

214,252

115,829

63,670

28,294

—

lastdryghet......

—

185,848

320,935

162,570

89,708

41,310

—

Okt. antal........

42

102

126

81

49

21

—

bruttoton......

68,923

162,155

191,208

126,469

65,335

46,187

—

lastdryghet......

103,100

235,823

281,664

181,131

92,933

63,330

—

Nov. antal........

45

88

98

78

46

14

—

bruttoton ......

71,086

137,004

155,387

115,742

57,339

29,490

—

lastdryghet......

107,721

197,969

230,044

165,067

80,878

41,095

—

Dec. antal........

49

87

96

77

41

8

—

bruttoton......

68,986

135,384

148,775

110,770

50,392

16.062

—

lastdryghet......

100,556

191,619

218,674

155,963

69,788

18,475

—

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

I anslutning till denna sammanställning — som nu kan kompletteras med

följande siffror för mars och april 1936, nämligen 81, 106,013 och 154,762

respektive 95, 132,288 och 195,437 — har kommerskollegium uttalat följande:

Fartygsuppläggningarna hade för Sveriges vidkommande nått sitt högsta

läge per den 1 april 1933. Sett för en sammanhängande period och vid

jämförelse mellan motsvarande månader under olika år representerade tiden

från och med juli månad 1932 till och med juni månad 1933 praktiskt

taget den största uppläggningen under hela den redovisade perioden. Därefter

kunde skönjas en stadigt fortgående förbättring. I regel företedde månaderna

januari—april varje år en efterhand skeende stegring i uppläggningarna,

under det att för de olika åren december månad visade de lägsta siffrorna.

Läget per den 1 januari 1936 utgjorde så till vida ett undantag från regeln,

att uppläggningarna brukade börja att stiga med årets första månad i förhållande

till december under närmast föregående år. Nyssnämnda tidpunkt

uppvisade sålunda en uppläggning av allenast 6 fartyg om sammanlagt 6,060

tons bruttodräktighet eller den minsta kända uppläggningssiffran sedan krisens

början.

Den svenska handelsflottans fartyg om 300 bruttoregisterton och däröver

hade vid slutet av år 1933 uppgått till 786 fartyg om 1,554,946 tons bruttodräktighet.

Härav och av de intagna uppläggningssiffrorna framginge, att

i april månad 1933, då uppläggningarna vöre som störst, av hela ifrågavarande

tonnage icke mindre än till antalet drygt 31 % och till bruttodräktigheten

nära 24 % varit upplagt. Den lägsta uppläggningssiffran under nämnda

12-månadersperiod, juli 1932—juni 1933, hade förekommit under december

1932 men då likväl utgjort till antalet drygt 12 % och till bruttodräktigheten

nära 10 % av hela nyssnämnda tonnage vid 1933 års slut.

Då den på senaste tid fortgående minskningen av upplagda fartyg av

naturliga skäl till icke ringa del grundade sig på nedskrotning av fartyg och

försäljning av fartyg till utlandet, kunde statistiken rörande uppläggningarnas

växlingar icke få ensam för sig vara utslagsgivande vid bedömande av

frågan om sjöfartslägets beskaffenhet vid varje särskild tidpunkt. I varje fall

i den mån minskningen av uppläggningarna hänförde sig till motsvarande

nedskrotning av äldre fartyg, representerade emellertid en dylik företeelse så

till vida en förbättring i läget, som därmed en viss sanering av landets sjöfartsnäring

ju måste anses hava ägt rum.

I fråga om sysselsättningsgraden inom sjöfarten under åren 1929—1935

har kommerskollegium framhållit, att någon statistik med enbart sikte på

handelssjöfarten icke stått till buds. Emellertid hade kollegium från statens

arbetslöshetskommission erhållit följande sammanställning rörande antalet

hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgruppen sjöfart och fiske:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238. 15

Antal hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgruppen sjöfart och fiske.

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Januari..........

142

182

470

1,332

3,814

3,953

2,351

Februari..........

172

198

705

1,649

4,028

4,069

2,513

Mars...........

141

156

683

1,772

3,144

3,824

2,210

April...........

79

157

524

1,527

2,848

3,019

1,542

Maj............

133

143

422

1,368

2,349

2,168

1,086

Juni............

58

63

253

1,165

2,027

1,700

822

Juli............

50

50

245

1,126

1,906

1,364

669

Augusti..........

69

67

302

1,129

1,890

1,272

615

September........

53

99

356

1,386

2,032

1,240

660

Oktober..........

74

lil

602

1,737

2,586

1,475

805

November.........

95

240

794

2,282

2,933

1,702

947

December.........

98

305

1,003

2,727

3,178

1,861

1,015

Kommerskollegium har beträffande denna sammanställning uttalat sig sålunda

:

Antalet hjälpsökande arbetslösa hade enligt dessa uppgifter varit störst

under februari månad 1934. Helt naturligt infölle maximisiffrorna för arbetslösheten

under respektive år under tiden december—februari, medan motsvarande

minimisiffror förekomme under någon av månaderna juli—september.

Sett för en sammanhängande period och vid jämförelse mellan motsvarande

månader under olika år representerade tiden från och med maj månad 1933

till och med april månad 1934 toppläget för arbetslösheten under hela den

redovisade perioden. Därefter kunde skönjas en tämligen stadigt fortgående

förbättring. Ännu så långt fram som under månaderna maj till och med

augusti 1934 visade sig arbetslösheten vara större än under motsvarande månader

1932, då uppläggningarna dock varit högst avsevärt större än 1934.

Sannolikt vore förklaringsgrunden till detta förhållande att till en del söka^ i

proportionsvis stor arbetslöshet inom fisket under nämnda månader av år

1934; efter hand stegrade svårigheter att få sysselsättning å utländska fartyg

torde även hava kunnat bidraga härtill. Med hänsyn till den jämförelsevis

ringa uppläggningen under de sista månaderna av år 1935, som knappast

torde hava överskridit normalt förekommande sådan, syntes anledning föreligga

till antagande, att då föreliggande arbetslöshet, i den mån den icke

hänförde sig till fisket, utgjorde en mätare på sådant överskott av arbetskraft

inom sjöfarten, som till icke oväsentlig del kunde anses motsvara den sedan

år 1929 skedda minskningen av den svenska handelsflottan.

Handelsflottans storlek (fartyg om 100 tons bruttodräktighet och däröver)

i ett antal länder och världshandelstonnaget den 1 juli 1913, 1925, 1931 och

1935 framgår av följande sammanställning:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1913

1925

1931

1935

Ton

%

Ton

%

Ton

%

Ton

%

Sverige........

1,047,270

2.2

1,301,126

2.0

1,704,669

2.4

1,550,843

2.4

Norge.........

2,457,890

5.2

2,680,642

4.1

4,065,506

5.8

3,967,972

6.1

Sovjetunionen1.....

974,178

2. i

322,257

0.5

603,836

0.9

1,113,781

1.7

Holland........

1,309,849

2.8

2,600,831

4.0

3,118,170

4.4

2,558,383

3.9

Storbritannien o. Irland .

18,696,237

39.8

19,440,711

30.1

20,302,905

28.9

17,400,409

26.8

Tyskland.......

5,082,061

10.8

3,073,713

4.8

4,254,601

6.1

3,703,662

5.7

Frankrike.......

2,201,164

4.7

3,511,984

5.4

3,566,227

5.1

3,025,136

4.7

Italien.........

1,521,942

3.2

3,028,661

4.7

3,335,673

4.8

2,884,406

4.5

U. S. A........

5,427,636

11.6

15,377,480

23.8

13,642,183

19.5

12,852,250

19.8

Japan’ ........

1,500,014

3.2

3,919,807

6.1

4,276,341

6.1

4,085,650

6.3

Finland........

—

—

210,829

0.3

312,097

0.4

481,244

0.7

Estland........

—

—

46,277

0.1

93,397

0.1

126,427

0.2

Lettland........

—

—

52,712

0.1

206,686

0.3

190,247

0.3

Grekland.......

722,782

1.6

897,878

1.4

1,397,782

2.0

1,711,165

2.7

Övriga länder.....

6,029,090

12.8

8,176,510

12.6

9,250,967

13.2

9,234,397

14.2

Y ärldstonnaget

46,970,113

100.0

64,641,418

100.0

3 70,131,040

100.0

64,885,972

100.0

1 Träfartyg, som gå å de nordamerikanska stora sjöarna, samt fartyg, som gå å Kaspiska

havet, ej medräknade.

* Segelfartyg ej medräknade.

3 Motsvarande tal för år 1929 utgjorde 68,074,312.

Med avseende å denna sammanställning har kommerskollegium anfört

bland annat följande:

Världshandelsflottans storlek hade nått toppunkten under år 1931 men

hade sedan dess gått avsevärt tillbaka, beroende förutom på normal avgång

på i betydande utsträckning förekommande nedskrotning av gammalt tonnage.

Enligt uppgift, lämnad av Lloyd’s Register of Shipping, hade under varje

period av tolv månader intill den 30 juni nedannämnda år nedskrotning och

annan avgång av fartyg inom världshandelsflottan haft följande omfattning:

Å r

Nedskrotat

Eljest avgångna

Hela avgången

Antal

Ton

Antal

Ton

Antal

Ton

1930 ............

373

1,000,069

356

479,449

729

1,479,518

1931.............

380

1,034,951

300

394,717

680

1,429,518

1932 ......• . .....

354

1,165,617

266

364,384

620

1,530,001

1933 .............

545

1,885,447

280

359,016

825

2,244,463

1934 .............

724

2,211,507

300

370,390

1,024

2,581,897

1935 .............

515

1,421,001

211

297,833

726

1,718,834

En motvikt mot denna avsevärda nedskrotning utgjorde givetvis fartygsnybyggnaderna,

vilka visserligen under de senaste åren företett väsentligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

17

lägre siffror än under tidigare år men som enligt senast tillgängliga uppgifter

(Lloyd’s Register of Stopping) åter vore stadda i ökning. Sålunda skulle under

år 1935 hava av fartyg om 100 bruttoton och däröver i hela världen sjösatts

omkring 1,302,000 bruttoton eller omkring 335,000 ton mera än år 1934

och omkring 813,000 ton mera än år 1933. Häri inginge icke siffror beträffande

Ryssland, varifrån sådana uppgivits icke hava stått att erhålla.

Enligt samma källa skulle det vid slutet av år 1935 under byggnad varande

tonnaget i hela världen uppgå till omkring 1,543,000 bruttoton eller omkring

291,000 ton mera än motsvarande tidpunkt 1934.

Då det gällde att draga slutsatser av fartygsbeståndet och dess storleksväxlingar,

vore tillika att beakta, hurusom senaste tids snabba framsteg på det

tekniska området i förening med kvantitativt omfattande nybyggnad av tonnage

medfört en genomsnittligt sett högst avsevärt ökad transporteffektivitet

hos tonnaget.

Sjöfartens framtidsutsikter.

Efter att hava statistiskt belyst det internationella läget inom handel och

sjöfart har kommerskollegium ingått på frågan om sjöfartens framtidsutsikter

och härvid framhållit följande:

Att närmare bedöma sjöfartens, enkannerligen den svenska sjöfartens,

framtidsutsikter, i den mån dessa vore avhängiga av det internationella sjöfartslägets

vidare utveckling, måste anses ytterligt svårt för att icke säga

omöjligt. Under det att vissa omständigheter stödde förhoppningar om förbättringar

i sjöfartsläget, pekade åter andra förhållanden av nog så framträdande

karaktär i motsatt riktning. En prognos ens för den närmaste

framtiden mötte vidare särskilda svårigheter till följd av det ytterligt labila

i det allmänna läget överhuvud taget.

Bland tecknen på förbättrade framtidsutsikter för sjöfarten märktes främst

den ändring till det bättre, som på senaste tid ägt rum i förhållandet mellan

tonnagetillgång och tonnagebehov genom den sedan år 1931 inträffade

starka kvantitativa minskningen av världstonnaget i förening med alltjämt

pågående nedskrotning av tonnage i olika länder samt den efter 1932 fortgående

stegringen av världshandeln. Ehuru den tidigare planerade, på

internationell bas grundade rationaliseringen av sjöfarten genom organiserad

och av sjöfarten själv finansierad reglering av tonnageutbudet i form av uppmuntrad

tonnageuppläggning och tonnagenedskrotning icke blivit realiserad,

ingåve dock vidare den till följd härav framtvingade aktionen med

till efter hand alltflera trader utsträckt tillämpning av minimifraktsyslem

vissa förhoppningar om ökade möjligheter till sjöfartens anpassning till de

förändrade förhållanden, varunder den numera arbetade. Den största varsamhet

vore emellertid tillrådlig, när det gällde att uppskatta minimiraternas

betydelse, enär desamma hittills vunnit tillämpning under så relativt kort

tid, att det ännu vore för tidigt att med någon större grad av säkerhet bedöma

möjligheterna för deras fortsatta uppehållande. Dessa möjligheter

berodde nämligen ytterst på sammanhållningskraften ej blott mellan redarna

inom ett och samma land utan därjämte mellan redarna i de skilda

länderna. I längden kunde givetvis här dess värre stora svårigheter befaras.

Ett i viss mån hoppingivande förhållande vore slutligen den jämförelsevis

framträdande fraktstegringen på allra senaste tid. Denna hade emellertid

ännu varit av alltför kortvarig beskaffenhet för att tillåta några säkra slutsatser

för det framtida förloppet, vartill komme svårigheten att bedöma örn

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 238. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

den återgång, som inträffat i början av innevarande år, innefattade något

mera än en rent säsongmässig företeelse. Vidare framhölles av sakkunniga

bedömare tämligen allmänt, att stark anledning förelåge till antagandet, att

nu åsyftad fraktstegring, som varit alltför kortvarig för att kunna medföra

några nämnvärda verkningar beträffande närmast tramprederiernas ekonomi,

väsentligen, örn ej helt och hållet, hänförde sig till den rådande politiska

situationen. I den mån fraktstegringen vore beroende härav, vore

det påtagligt, att densamma vid en avspänning i situationen lätt kunde förbvtas

i sin motsats, såvitt och så långt som minimifraktsystemets införande

och vidare utveckling icke skulle förmå utgöra en spärr häremot.

Om emellertid sålunda vissa moment gåve anledning till en förhoppning,

att förhållandena jämväl för sjöfarten skulle så småningom utveckla sig

emot större möjligheter till bärighet, borde icke förbises, att åtskilliga omständigheter

förelåge, som otvivelaktigt verkade i motsatt riktning.

Kollegium syftade härvid bland annat på den kvarstående sjöfartssubsidieringen

och den alltjämt starkt nationalistiskt präglade inställningen överhuvud

taget i fråga örn företräde för den egna sjöfarten i ett antal större

sjöfartsländer i förening med alltjämt kvarstående handelsspärrar i olika

former och otillfredsställande valutaförhållanden. Förbises finge vidare i

detta sammanhang icke den alltjämt bestående disproportionen mellan

driftskostnaderna för sjöfarten i olika länder, varutinnan Sverige enligt vad

känt vore befunne sig i ett ogynnsamt läge särskilt i förhållande till vissa

med landet nära konkurrerande länder. Härtill komme den nära nog överallt

fortgående moderniseringen och därmed effektiviseringen av det i gång

varande tonnaget samt den på senaste tid åter tilltagande nybyggnadsverksamheten.

Den minskade uppläggningen av tonnage såväl internationellt som i Sverige

torde i icke oväsentlig omfattning hänföra sig i förra fallet till verkställd

nedskrotning och i senare fallet såväl härtill som till försäljning av tonnage

till utlandet. Den torde emellertid även, såvitt anginge vissa delar av år

1935, vara att hänföra till av rådande politiska kris framkallad ökad tonnageefterfrågan

för särskild, mera tillfällig behovstäckning inom olika länder.

Skulle kollegium sammanfatta sina intryck av förhållandena, ville kollegium

framhålla, att ehuru desamma således måste betecknas såsom ytterligt

osäkra, skäl dock förelåge för en förhoppning om förbättrade förhållanden

för sjöfarten inom en jämförelsevis nära framtid. En dylik förbättring

förutsatte emellertid, att ej ytterligare störande moment tillkomme,

samt fortsatt sammanhållning inom sjöfarten till fortgående rationalisering

av densamma, politisk avspänning, varigenom förtroendet för framtiden i

världen återställdes, ävensom fortsatta strävanden för åstadkommande av

valutaförhållandenas definitiva reglering samt i görligaste grad den handelspolitiska

nationalismens avveckling, i den mån den inom särskilda näringsgrenar

grundade sig på mindre naturliga förutsättningar.

Det ekonomiska läget för den svenska sjöfarten.

Kommerskollegium redogör härefter för de viktigaste resultaten av den

statistisk-ekonomiska undersökning rörande den svenska sjöfartsnäringen,

som av kollegium på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts, samt för en specialundersökning

rörande vissa ekonomiska förhållanden inom trampfarten,

vilken i anslutning därtill utförts.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

19

En huvudavdelning av undersökningen hade ägnats åt trampsjöfarten. Undersökningen

omfattade i denna del praktiskt taget alla tramprederiaktiebolag

i verksamhet under år 1933. Därjämte inginge partrederier och rederier

med enskild ägare — av dessa bedriven rörelse hade i sin helhet ansetts

hänförlig till trampsjöfart — med för de förra omkring s/4 och för de senare

omkring 73 av det tonnage, i bruttoton räknat, som enligt sjöfartsstatistiken

ägdes av dylika rederier.

Tramprederiaktiebolagens förmögenhetsställning belystes av följande tabell:
Tillgångar

och skulder dr 1933 för i utredningen ingående tramprederiaktiebolag.

205 rederier med 609 fartyg om tillhopa 573,016 bruttoton.

1,000-tal

1,000-tal

kronor

kronor

%

Aktiva.

Fartygsflottan (bokfört värde)............

98,198

83.1

Övriga anläggningsmedel

fastigheter....................

227

förråd......................

389

ej specificerade..................

2.067

2,683

2.3

Aktier (andra än i närstående företag)........

1,251

Obligationer....................

1,716

2,967

2.5

Fordringar.....................

9,939

Bank och kassa...................

4,428

14,367

12.1

Summa

118,215

100.»

Passiva.

Eget kapital:

aktiekapital...................

64,526

reservfond....................

11,742

egna fonder i övrigt............4,504

med avdrag för balanserad förlust......2,582

1,922

78,190

•/. aktier i närstående företag..........

1,947

76,243

64.5

1 Främmande kapital:

pensionsfond...................

15

skulder.....................

41,957

41,972

35.5

Summa

118,215

100.0

Enligt tabellen skulle tramprederiaktiebolagens tillgångar till 64.5 % motsvaras

av eget kapital och till 35.5 % av främmande kapital. Avgörande

för det egna kapitalets storlek vore emellertid det värde, som fartygsflottan

kunde anses representera. Upptagen efter bokföringsvärdena utgjorde fartygsflottan

83.1 % av tillgångarna och motsvarades alltså, även när man

räknade med dessa värden, till ej obetydlig del av främmande kapital. Enligt

uppskattning med utgångspunkt från försäljningspris å tramptonnage

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

inom de för trampfartygsflottan typiska ålders- och storleksgrupperna skulle

såsom medelvärde å sådant tonnage kunna räknas med 100 kronor per bruttoton.

Efter denna värderingsgrund skulle det i tabellen redovisade bokföringsvärdet

å fartygsflottan ingå övervärden å 40.9 miljoner kronor. Om

en motsvarande nedskrivning av fartygsflottans bokföringsvärde tänktes genomförd,

skulle det egna kapitalet komma att utgöra 45.7 % och skulderna

54.3 °/o av omslutningen, alltså en helt annan proportion än den tabellen

utvisade.

Skulderna hade uppgått till 42.0 miljoner kronor och de likvida medlen, om

till dessa hänfördes fordringar, banktillgodohavanden och kassa, till 14.4

miljoner kronor, alltså ungefär V3 av skulderna. Ett bedömande av likviditetsställningen

förutsatte emellertid uppdelning i främsta rummet av skulderna

på olika kategorier, såsom skett i efterföljande tabell, vilken grundade

sig på särskilt uppgiftsmaterial från ett något mindre antal rederier

än de i huvudutredningen ingående.

Fordringar och skulder år 1933 för 189 iramprederiaktiebolag med en fartygsflotta

av 375 fartyg om 510,191 bruttoton.

1,000-tal

kronor

%

Fordringar.

Fordringar av långtidsnatur.

Reverslån m. m.................Summa

3,981

22.0

Övriga fordringar samt bank och kassa.

Fraktfordringar m. m...................

6,206

45.9

Bank och kassa.....................

4,336

32.1

Summa

10,542

78.0

Summa summarum

13,523

100.0

Skulder.

Fasta skulder.

Lån från rederilånefonden................

2,348

6.1

Lån från skeppshypotekskassan..............

5,142

13.2

Lån av bank:

checkräkning (kreditiv- eller löpande räkning)......

3,225

8.8

andra (revers-) banklån................

12,378

31.8

Reverslån av andra än bank, nämnda fond eller kassa . .

4,886

12.6

Summa

27,979

72.0

Rörliga skulder.

Egna accepter......................

4,281

11.0

Förskott av befälhavare och mäklare...........

789

2.0

Diverse personers konto: löpande driftsskulder (ej reverslån)

5,530

14.2

Ränteskulder.....................

163

0.4

Outtagen utdelning m. m.................

106

0.3

Assuranspremier.....................

40

0.1

Summa

10,909

28.0

Summa summarum

38,888

100.0

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

21

Tabellen torde främst äga värde såsom belysande tramprederiaktiebolagens

finansieringsförhållanden. Med avseende å likviditeten borde sammanställas

beloppen för »övriga fordringar samt bank och kassa» och för »rörliga

skulder». Tabellen utvisade ett jämförelsevis mindre underskott för

likvida medel av angivna slag i förhållande till de rörliga skulderna. Då

emellertid vid sammanräkning av uppgifter för rederier med sinsemellan

olika likviditetsställning överskott och underskott toge ut varandra, kunde

tabellen icke vad gällde likviditeten anses angiva, huru ställningen genomsnittligen

tedde sig för de särskilda företagen. Till frågan om företagens

likviditet i inskränkt bemärkelse återkomme kollegium därför senare.

I undersökningen hade gruppindelning verkställts efter den geografiska

fart, vari rederiernas fartyg huvudsakligen haft sin sysselsättning. Det syntes

vara av intresse att från tabeller över dessa rederigruppers tillgångar och

skulder år 1933 göra en sammanställning av de framkomna procenttalen

med angivande dessutom av fartygsflottans medelbokföringsvärde inom de

olika grupperna.

Tramprederi

aktiebolag i

Östersjöfart

Nordsjöfart

Annan

europeisk

fart

Oceanfart j

28 red.

136 red.

15 red.

19 red.

Aktiva.

Fartygsflottan..............

52.1 %

86.8 %

90.0 %

82.4 %

Övriga anläggningsmedel.........

2.7 %

2.0 %

0.9 %

2.5 %

Aktier och obligationer.........

8.0 %

1.3 %

0.0 %

4.2 %

Fordringar, bank och kassa.......

37.2 %

9.9 %

9.1 %

10.9 %

100.0 %

100.0 %

100.0 %

100 0 n

Passiva.

Eget kapital..............

78.2 %

65.0 %

72.8 %

58.3 %

Främmande kapital...........

21.8 %

35.0 %

27.2 %

41.7 %

100.0 %

100.0 %

100.0 %

100.0 %

Fartygsflottans medelbokföringsvärde per

bruttoton...............

110.6 kr.

155.5 kr.

120.9 kr.

287.1 kr.

De mest anmärkningsvärda skiljaktigheterna företedde grupperna östersjöfart

och oceanfart. För den förra gruppen utgjorde fartygsflottan med ett

medelbokföringsvärde av 110.6 kronor 52.1 °/o av tillgångarna; skulderna

21.8 %>, mer än täcktes av fordringarna, 37.2 %. För den senare gruppen

motsvarades tillgångarna, varav fartygsflottan med ett medelbokföringsvärde

av 287.1 kronor utgjorde 82.4 °/o och de likvida tillgångarna 10.9 %, till ej

mindre än 41.7 °/o av skulder.

Från undersökningens tabellmaterial över tramprederiaktiebolagens inkomster

och utgifter år 1933 återgåves endast vissa siffror, som angåve årsresultatet

av verksamheten. För samtliga de i utredningen ingående 205

rederierna hade bruttoinseglingen uppgått till 75.7 milj. kronor (övriga inkomster

till något över 1 milj. kronor). Utan hänsynstagande till avskrivning

å tonnaget utvisades ett driftsöverskott av cirka 2,096,000 kronor (för

94 rederier rent driftsunderskott av 1.2 milj. kronor). Avskrivningar hade

verkställts för året endast av 62 rederier med belopp, motsvarande ungefär

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 238.

5 % å sammanlagda bokföringsvärdet å dessa rederiers tonnage vid årets

början. I undersökningen hade räknats med denna såsom låg angivna avskrivning

med 5 #/o å bokföringsvärdet. Enligt denna beräkning hade tramprederiaktiebolagens

verksamhet under år 1933 med en beräknad allmän avskrivning

av 5 % å bokföringsvärdet gått med en förlust av cirka 3,000,000

kronor.

För de förenämnda fartgrupperna av rederier utvisades följande resultatssiffror

för år 1933:

Östersjöfart

Nordsjöfart

Annan

europeisk

fart

Oceanfart

1,000

kronor

1,000

kronor

1,000

kronor

1,000

kronor

Bruttoinsegling.............

5,561

48,571

6,506

13,403

Överskott före avskrivningar.......

208

1,651

15

234

Vinst ( + ) resp. förlust (—) vid avskrivning

efter 5 % av bokföringsvärdet.....

+ 13

- 1,287

- 311

- 1,312

Även vad gällde rörelseresultatet framträdde de största olikheterna för

grupperna östersjöfart och oceanfart. Den förstnämnda gruppen vore den

enda, som utvisade ett relativt tillfredsställande rörelseresultat.

Partrederier och rederier med enskild ägare hade — särskilt med hänsyn

till uppgifternas mindre grad av tillförlitlighet beträffande de mindre rederierna

— vardera indelats i tre grupper.

Partrederier med fartyg i följande storleksgrupper (bruttoton):

a.

b.

C.

1,000 och

däröver

11 red.

kronor

200-1,000

42 red.

kronor

under 200

348 red.

kronor

Fartygsflottan (bokfört värde)........

3,515,000

1,418,000

5,687,000

Medelbokföringsvärde per bruttoton.....

215.5

140.9

185.1

Skulder..................

249,000

487,000

2,100,000

Bruttoinsegling...............

1,647,000

1,222,000

4,413,000

Driftsresultat före avskrivningar.......

+ 71,000

+ 74,000

+ 331,000

Vinst ( + ) resp. förlust (—) efter avskrivning med

5 % av bokföringsvärdet (vid årets början) . . .

- 105,000

30

- 124,000

De likvida tillgångarna utgjorde för gruppen a. 119,000 kr., för gruppen

b. 2,000 kr. och för gruppen c. 88,000 kr. Inom gruppen c, smårederierna,

avsåge driftöverskottet 225 rederier och driftsunderskottet 105 rederier; hos

återstående 18 rederier hade inkomster och utgifter jämnt balanserat. För

rederierna med underskott kunde emellertid den rena driftsförlusten antagas

i verkligheten uppgå till högre belopp än angivna 124,000 kr., med hänsyn

till att delägare i många fall icke tillgodoräknat sig skälig lön för tjänst

ombord å fartyget. Motsvarande förhållande gällde beträffande de nyss
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

nämnda rederier, vilkas inkomster och utgifter jämnt balanserat. I gruppen

b. inginge huvudsakligen segelfartyg med eller utan hjälpmaskin; vid avskrivning

efter 7 %>, som för dessa fartyg ansetts mera normal, skulle förlusten

stiga betydligt.

Tabeller över partrederierna, fördelade å olika fartkategorier, gåve vid

handen, att i inre fart, kanalfart och kustfart rörelsen gått med förlust även

oavsett avskrivningar. Med 5 % avskrivning å tonnaget hade även rörelsen

för Östersjö- och nordsjörederierna gått med förlust.

Rederier med enskild ägare med fartyg i följande storleksgrupper

(bruttoton):

a.

b.

C.

1,000 och

200—1,000

under 200

däröver

11 red.

16 red.

181 red.

kronor

kronor

kronor

Fartygsflottan (bokfört värde)..........

2,465,000

1,077,000

1,822,000

Medelbokföringsvärde per bruttoton.......

93.7

154.8

161.5

Skulder....................

1,176,000

638,000

720,000

Bruttoinsegling.................

3,621,000

1,270,000

1,585,000

Driftsresultat före avskrivningar.........

- 55,000

+ 69,000

+ 110,000

Vinst ( + ) resp. förlust (—) efter avskrivning för

grupp a med 5 % och för grupp b med 7 % av

bokföringsvärdet (vid årets början)......

- 184,000

- 12,000

- 79,000

De likvida tillgångarna utgjorde för gruppen a. 118,000 kr., för gruppen

b. 84,000 kr.; för gruppen c. redovisades överhuvud taget ej andra tillgångar

än fartygsflottan. Beträffande uppdelning av driftsresultatet före avskrivningar

för grupp c. — de rederier, som visat överskott, vore till antalet

103 och de, som visat underskott, till antalet 59 medan för de återstående 19

inkomster och utgifter jämnt balanserat — gällde vad förut anförts om partrederierna

i motsvarande grupp.

Fördelning av rederierna på olika fartkategorier hade givit vid handen, att

rederierna i inre fart, kanalfart samt nordsjöfart gått med rent driftsunderskott

och rederierna i östersjöfart med mindre driftsöverskott men att möjligen

kustfartrederierna visat något överskott även efter beräknad 5 °/o avskrivning.

Den andra huvudavdelningen inom undersökningen hade avsett linjesjöfarten.

Undersökningsmaterialet vore i fråga örn linjerederiaktiebolagen

mycket fullständigt; endast två rederier av någon betydelse saknades. Linjerederierna

hade i undersökningen uppdelats å två huvudgrupper, nämligen

utrikes lastlinjerederier, ur vilken såsom särskild grupp avskilts sex storrederier,

samt inrikesrederier. Två storrederier hade icke kunnat inpassas i

dessa grupper och givetvis ej heller särskilt redovisas.

Följande sammanställning utvisade tillgångar och skulder år 1933 för den

första av de nyss nämnda huvudgrupperna, nämligen utrikes lastlinjerederier.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

6 storrederier med 121 fartyg

örn tillhopa 439,286

bruttoton

11 rederier med 34 fartyg

örn tillhopa 47,781

bruttoton

1,000-tal

kronor

1,000-tal

kronor

%

1,000-tal

kronor

1,000-tal

kronor

%

Aktiva.

Fartygsflottan...........

103,639

64.7

14,034

69.6

Övriga anläggningsmedel:

fastigheter............

2,750

167

förråd..............

458

72

ej specificerade..........

2,025

5,233

3.2

181

420

2.1

Aktier (andra än i närstående företag)

8,257

215

Obligationer............

7,771

16,028

10.0

—

215

1.1

Fordringar.............

25,447

5,444

Bank och kassa..........

9,931

35,378

22.1

34

5,478

27.2

Summa

160,278

lOO.o

20,147

lOO.o

Passiva.

Eget kapital:

aktiekapital...........

80,185

6,410

reservfond............

17.600

1,649

egna fonder i övrigt.......

13,319

16,087

ej disponerade vinstmedel.....

8,813

•/. aktier i närstående företag . . .

Främmande kapital:

pensionsfond...........

skulder.............

Summa

119,917

9,955

109,962

50,316

160,278

68.6

31.4

100.0

14,146

40

14,106

6,041

20,147

70.0 |

|

30.0 j

lOO.o |

50,316

187

5,854

1 Med avdrag för balanserad förlust.

För båda i sammanställningen upptagna grupperna av utrikes lastlinjerederier

motsvarades fartygsflottan helt av det egna kapitalet och utgjorde de

likvida medlen relativt stor procentandel av tillgångarna. Att den allmänna

finansiella ställningen för grupperna sålunda tedde sig gynnsam hade delvis

förorsakats av bolagsrekonstruktioner, som genomförts under året. Tonnagevärdering,

som verkställts beträffande storrederiernas tonnage, hade givit vid

handen, att medelbokföringsvärdet — 235.9 kronor per bruttoton — icke skulle

kunna anses alltför högt. I varje fall syntes storrederiernas tonnagevärden

ha nedskrivits, så att de stöde i vida bättre relation till marknadsvärdena än

tramprederiernas tonnagevärden. Beträffande de övriga 11 lastlinjerederierna

syntes medelbokföringsvärdet -—- 293.7 kronor per bruttoton — vara väl högt

i betraktande av att ifrågavarande rederiers tonnage huvudsakligen utgjordes

av ångfartyg med en medelålder av 17 år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

25

Storrederierna, vilkas bruttoinsegling hade uppgått till 83.0 miljoner kronor,

redovisade ett driftsöverskott före avskrivningar å något över 11 miljoner

kronor. Samtliga bolagen hade under året verkställt avskrivningar, vilka

tillsammantagna utgjort 8.6 % på fartygsflottans värde vid 1933 års början.

Efter dessa avskrivningar hade uppkommit en nettovinst å 1,585,000 kronor,

utgörande 1.98 %> av aktiekapitalet och 1.44 °/o av hela egna kapitalet vid

årets slut.

För de övriga 11 linjerederierna hade bruttoinseglingen uppgått till 11.1

miljoner kronor och vinst å 431,000 kronor redovisats före avskrivningar.

Efter en beräknad avskrivning av 5 % å fartygsflottans antagna bokföringsvärde

vid årets början skulle för dessa rederier uppstått en förlust å

cirka 300,000 kronor. Räknat med 6 % avskrivning skulle förlusten ha

uppgått till cirka 438,000 kronor.

Tillgångar och skulder år 1933 för inrikes linjerederier framginge av följande

uppställning, avseende 68 rederier med 315 fartyg om tillhopa 60,449

bruttoton.

1.000-tal

1,000-tal

kronor

kronor

%

Aktiva.

Fartygsflottan (bokfört värde).............

16,030

72.G

övriga anläggningsmedel:

fastigheter....................

895

förråd......................

110

ej specificerade..................

204

1,209

5.5

Aktier (andra än i närstående företag).........

372

Obligationer.....................

351

723

3.3

Fordringar......................

2,069

Bank och kassa...................

2,i''42

4,111

18.6

Summa

22,073

100.0

Passiva.

Eget kapital:

aktiekapital....................

13,261

reservfond....................

3,098

egna fonder i övrigt.............2,821

med avdrag för balanserad förlust...... 981

1,840

18,199

•/. aktier i närstående företag...........

399

17,800

80.6

Främmande kapital:

pensionsfond...................

27

skulder......................

4,246

4,273

19.4

Summa

22,073

100.0

Även för denna grupp av linjerederier täckte det i företagen investerade

egna kapitalet fartygsflottan enligt dess bokföringsvärde. Fartygens medelbokföringsvärde

vore beträffande denna grupp så högt som 265.2 kronor

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

per bruttoton, oaktat medelåldern för fartygen utgjorde 34 år. Med hänsyn

till att fartygen så länge de ginge i sin bestämda linjetrafik kunde många

gånger betinga avsevärt högre värde än som uppnåddes vid försäljning å

dylikt tonnage, hade i undersökningen ansetts, att dessa fartygs användbarhetsvärde

skulle kunna räknas avsevärt överstiga trampfartygens. Även

efter sådana värderingsgrunder måste dock fartygsflottan vara för högt upptagen.

Tabellsiffrorna torde därför icke kunna anses återspegla den verkliga

ställningen.

Inrikes linjerederierna hade för året haft en bruttoinsegling å 13.4 miljoner

kronor och redovisat driftsöverskott på 269,000 kronor. Av 21 utav de

68 rederierna hade verkställts avskrivningar till sammanlagt belopp motsvarande

7.4 % av bokföringsvärdet på ifrågavarande fartyg. Räknade man

med 7 °/o avskrivning för samtliga rederier, skulle årets förlust uppgått till

893,000 kronor.

Resultatsberäkningar för linjerederier i vissa olika geografiska farter utvisade

vid allmän avskrivning efter 5 % av bokföringsvärdet förlust för rederierna

i inre fart, kanalfart och kustfart men vinst för rederierna i nordsjöfart

och oceanfart.

Från den sjöfartsekonomiska undersökningen har kommerskollegium vidare

återgivit bland annat följande resultat, som framgått vid sammanställning

av tillgångar och skulder år 1929, 1932, 1933 hos representativt antal

rederier i trampfart:

Tillgångar och skulder åren 1929, 1932 och 1933 för 110 trampfartsrederier med en

fartygsflotta av 457 fartyg om 382,825 bruttoton.

1929

1932

1933

1,000

kronor

%

1,000

kronor

%

1,000

kronor

%

Aktiva

Fartygsflottan (bokfört värde).......

67,623

80.7

74,233

85.0

72,559

84.3

Övriga anläggningsmedel.........

1,348

1.6

1,044

1.2

1,140

1.3

Aktier och obligationer..........

2,185

2.6

2,420

2.8

2,503

2.9

Fordringar, bank och kassa........

12,630

15.1

9,620

11.0

9,902

11.6

Summa

83,786

100.0

87,317

100.0

86,104

100.0

Passiva

Eget kapital:

aktiekapital..............

45,584

54.4

47,814

54.8

48,038

55.8

i övrigt................

18,453

22.0

11,480

13.1

11,235

13.1

Främmande kapital:

pensionsfond..............

4

0.0

14

0.0

15

0.0

i övrigt (skulder)............

19,745

23.6

28,009

32.1

26,816

31.1

Summa

83,786

100.0

87,317

100.0

86,104

100-0

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238. 27

Kommerskollegium har beträffande denna sammanställning uttalat följande:
Beträffande

de förskjutningar, som särskilt framträdde vid en jämförelse

mellan tabellens siffror för de tre åren, utvisade skuldsidan de största ändringarna,

i det att lånekapitalet ökats från 23.6 % år 1929 till ungefär 31.1 %

år 1933 och det egna kapitalet alltså företedde en motsvarande minskning.

Det finge väl antagas, att den å tillgångssidan utvisade ökningen av fartygsflottans

bokförda värde berodde på nyanskaffning av tonnage, men detta

vore icke tillräckligt såsom förklaring till den väsentligt större ökningen av

lånekapitalet. Vad nu framhållits häntydde på en försämring av den finansiella

ställningen sedan år 1929. Att en sådan försämring av ställningen inträtt

bestyrktes ytterligare av nedgången i likvida medel — fordringar, bank

och kassa —, vilka tillgångsposter minskats från 12.6 miljoner kronor 1929

till 9.9 miljoner kronor år 1933 trots den nyssnämnda betydande ökningen av

lånekapitalet. Av intresse kunde det också vara att påpeka, hurusom, såvitt

man kunde bedöma av tabellsiffrorna, tramprederiernas finansiella ställning

syntes hava något om också obetydligt förbättrats år 1933 i jämförelse

med år 1932.

Efter att hava framhållit, att den sjöfartsekonomiska undersökningen visade,

att de ekonomiska svårigheterna vore särskilt framträdande inom

trampsjöfarten och att det för bedömande av frågan om stödåtgärder till förmån

för sjöfarten alltså vore denna sjöfartsgren, som i främsta rummet påkallade

uppmärksamhet, fortsätter kommerskollegium sålunda:

Såsom i undersökningen framhållits, hade genom en statistisk bearbetning

av uppgiftsmaterialet ej kunnat vinnas någon säkrare uppfattning av likviditetsförhållandena,

särskilt vad gällde tramprederiaktiebolagen. Härför

torde man nämligen ej kunna utgå från uppgifter för till större grupper sammanförda

företag med sinsemellan helt olika ställning i likviditetshänseende

— något eller några rederier med särskilt betydande banktillgodohavanden

skulle i så fall helt förrycka resultatet ■—, utan vore man nödsakad att först

ingå på ett bedömande av likviditetsställningen hos varje särskilt företag.

En undersökning efter antydda grunder hade inom utredningen verkställts

för år 1933 beträffande det övervägande antalet av tramprederiaktiebolag. De

huvudresultat, som framgått av denna undersökning, hade åskådliggjorts å

vissa i betänkandet intagna tabeller.

De tramprederiaktiebolag, som å tabellerna redovisades, vore till antalet

180 samt hade år 1933 en fartygsflotta av 356 fartyg örn tillhopa 515,450

bruttoton.

Bland de av kommerskollegium åsyftade tabellerna märkas följande:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

Tabell för belysande av iramprederiaktiebolagens likviditet dr 1933.

Tabellen bygger på procenttal, uträknade för varje särskilt rederi i förhållande till omslutningen

(balansräkningens slutsumma). De å tabellen införda procenttalen utgöra genomsnittstal

för respektive grupper av rederier.

Likv.medel I utgöras av kassa och banktillgodohavanden samt fordringar med undantag av(revers-)

fordringar å annat rederi eller eljest på längre tid placerade tillgodohavanden av fordringsnatur.

Vad med rörliga skulder avses se tab. å sid 20.

Underlinjering angiver, att procenttal för skulder överskjuter motsvarande procenttal för tillgångar,

respektive att driftsunderskott föreligger.

Gruppindelning:

Skulder (= främmande kapital)

i % av omslutningen

Antal

rede-

rier

Likv.

medel

%

Skul-

der

%

Likv.

medel

(%)

minus

skul- der (%)

Likv.

medel

I

%

Rör-

liga

skul-

der

%

Likv.

I (*)

minus

rörl.

skuld.

(%)

Driftsresultat

före avskriv- ningar %

(underlin- jerat =

driftsförlust)

A. Företag med likvida medel I överstigande eller med högst 0.9 % understigande rörliga skulder.

Under 20 %.........

54

19.6

5.6

14.0

17.1

2.9

14.2

2.2

20—39.9 %..........

25

8.1

29.2

21.1

5.8

3.2

2.6

2.4

40—50.9 %..........

20

6.4

48.5

42.1

5.5

2.7

2.8

0.2

60 % och däröver.......

5

5.3

76 0

70.7

5.3

2.5

2.8

2.4

Summa

104

13.6

22.7

9.1

11.6

2.9

8.7

1.9

B. Företag med likvida medel I understigande rörliga skulder med 1.0 % och däröver.

Under 20 %.........

4

2.8

17.0

14.2

2.6

8.2

5.6

2.6

20—39.9 %..........

13

6.1

29.5

23.4

3.5

9.1

5.6

0.5

40—59.9 %..........

24

5.9

49.1

43.2

3.5

11.3

7.8

4.9

60 % och däröver .......

35

7.5

76.1

68.6

4.6

23.1

18.5

2.6

Summa

76

6.5

56.5

50.0

3.9

16.1

12.2

2.8

Tabell — i absoluta tal — för belysande av Iramprederiaktiebolagens likviditet år 1933.

Gruppindelning:

Skulder (främmande kapital)

i % av omslutningen

Antal

Om-

slut-

ning

1,000

kronor

Likv.

med.

I

1,000

kronor

Rörl.

skul-

der

1,000

kronor

Likv.

med I

minus

rö rl.

skulder

1,0'' >0

kronor

Driftsresultat före

avskrivningar

rede-

rier

fartyg

över-

skott

1,000

kronor

under-

skott

1,000

kronor

A. Företag med likvida medel I

överstigande eller med högst 0. 9% understigande rörliga skulder.

Under 20 % . •.......

54

113

32,180

5,892

1,106

+4,786

922

97

20—39.9 %..........

25

53

15,058

1,114

685

+ 429

803

80

40—59.9 %..........

20

53

14,070

622

379

+ 243

160

99

60 % och däröver .......

5

9

2,255

lil

69

+ 42

102

21

Summa

104

228

63,563

7,739

2,239

+ 5,500

1,987

297

B. Företag med likvida medel I understigande rörliga skulder med 1.0 % och däröver.

Under 20 %.........

4

5

1,172

36

110

- 74

7

43

20—39.9 %..........

13

31

24,422

420

2,847

-2,427

888

37

(11)

(15)

(4,629)

(174)

(300)

(- 126)

(10)

(37)

40—59.9 %..........

24

38

6,551

165

790

- 625

60

390

60 % och däröver.......

35

54

14,098

797

3.497

-2,700

100

305

Summa

76

128

46,243

1,418

7,244

-5,826

1,055

775

Anm. I andra gruppen under B dominera helt två mycket stora rederier. Inom parentes

hava för den skull angivits siffrorna för de övriga i gruppen ingående 11 rederierna. Såsom

synes utöva de båda nämnda rederierna avsevärd inverkan även på summasiffroma för rederigrupperna

under B.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

29

I anslutning härtill framhåller kommerskollegium följande:

Likviditetstabellerna angåve, att hos 76 rederier av de i utredningen ingående

180 rederierna de rörliga skulderna — de skulder, som finge anses vara

av korttidsnatur — icke täcktes av motsvarande lätt realiserbara tillgångar.

Med hänsyn härtill syntes ställningen för dessa rederier icke kunna betecknas

såsom likvid. Av intresse syntes vara att konstatera, hurusom ifrågavarande

rederier, såsom framginge av procenttalen för likvida tillgångar överhuvud

taget samt för skulder, genomsnittligen företedde en väsentligt svagare ställning

allmänt finansiellt sett än de övriga.

Även om den likvida ställningen enligt de här tillämpade bedömningsgrunderna

för övervägande antalet tramprederier icke tedde sig såsom direkt illikvid,

torde dock ställningen även för en betydande del av dessa rederier

icke kunna betecknas såsom tillfredsställande. Rederiernas ställning kunde

nämligen i betydande grad vara underminerad utan att detta förhållande direkt

avspeglades i likviditeten. Härvid hade man att främst beakta, hurusom

enligt uppskattningar i den sjöfartsekonomiska undersökningen i bokföringsvärdena

å tonnaget till stor del inginge mycket stora övervärden. Denna

övervärdering antydde, att den successiva nedgången i värdet av tonnaget,

för vilket genomsnittsåldern numera vore mycket hög, icke kompenserats genom

motsvarande ökning av övriga tillgångar eller amortering av lån.

Rederierna torde sålunda i allmänhet icke ha förmått skapa möjligheter

för förnyelse av sitt tonnage.

En särskild undersökning hade — med anlitande av i samband med den

sjöfartsekonomiska undersökningen införskaffat material — verkställts för

utrönande av i vad mån den ekonomiska ställningen för tramprederiaktiebolagen

ändrats år 1934 i jämförelse med år 1933.

Av särskild betydelse torde därvid vara det resultat, som framgått vid jämförelse

mellan rörelseresultatet för de båda åren. I undersökningen härutinnan

hade bearbetats uppgifter för 119 tramprederiaktiebolag med 222 far
-

tyg om tillhopa 345,276 bruttoton.

Följande uppgifter syntes belysande för

en jämförelse:

1933

1,000 kr.

1934

1,000 kr.

Bruttoinsegling....................

Övriga inkomster..................

...... 51,170

...... 404

58,209

323

Driftsresultatet före avskrivningar

Överskott........................

Underskott......................

...... 2,318

...... —528

2,903

— 405

1,790

2,498

År 1933 hade 67 av rederierna redovisat överskott före avskrivningar och

50 rederier underskott, medan år 1934 77 rederier visat överskott och 41 rederier

underskott. För två rederier 1933 och ett rederi 1934 hade inkomster

och utgifter jämnt balanserat.

De anförda siffrorna utvisade en rätt betydlig förbättring i fråga om rörelseresultatet

år 1934 jämfört med år 1933. Om siffrorna för den jämförelse,

som desamma avsåge, kunde anses någorlunda belysande, så finge de däremot

icke tagas såsom representativa för tramprederiaktiebolagen som helhet.

Då här ej medtagits rederier, vilkas balansräkningar för de båda åren

företedde större skiljaktigheter — bland annat ej rederier, som år 1934 likviderat

eller undergått rekonstruktion — hade jämförelsen kommit att övervägande

omfatta rederier med förhållandevis bättre ställning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

För erhållande av såvitt möjligt aktuellt och belysande material beträffande

tramprederiaktiebolagens skuldförhållanden hade följande tabell sammanställts.

Skulder åren 1933 och 1934 för 172 tramprederiaktiebolag med 339 fartyg om

tillhopa 465,251 bruttoton.

19 3 3

19 3 4

kronor

%

kronor

%

Lån frjin rederilånefonden......

2,348,444

7.7

1,199,139

4.2

Lån från skeppshypotekskassan.........

Lån från bank:

2,119,110

7.0

1,852,275

6.0

checkräkning (kreditiv- eller löpande räkning) .

3,020,461

10.0

2,926,900

10.4

andra (revers-) banklån........

11,434,511

37.7

11,053,856

39.1

Reverslån av andra än bank, nämnda fond

eller kassa............

4,105,130

13.5

3,657,929

12.9 i

Summa

23,027,656

75.9

20,690,099

73.2

Rörliga skulder.

;

Egna accepter.............

1,567,746

5.2

1,336,688

4.7

Förskott av befälhavare och/eller mäklare ....

Diverse personers konto:

744,559

2.5

725,489

2.6 t

löpande driftskulder (ej reverslån) ....

4,717,048

15.5

5,197,240

18.4

Ränteskulder............

138,798

0.5

129,714

0.5 j

Assuranspremier..............

40,018

0.1

49,123

0.2 1

Outtagen utdelning m. m...........

106,172

0.3

119,791

0.4 1

Summa

7,314,341

24.1

7,55*,045

26.8 !

Summa summarum

30,341,997

100.0

28,248,144

100.0

Vissa data, belysande sjöfartens betydelse för landet.

Under framhållande att sjöfartens betydelse för landet icke sällan underskattades,

har kommerskollegium velat med några data belysa denna sida

av det föreliggande spörsmålet. Kollegium har därvid till en början framlagt

följande uppgifter angående Sveriges betalningsbalanser för tidsperioden

1931—1934 (i miljoner kronor):

År

Inkomstposter

Utgiftsposter

Inkomst- ( + )

resp.

utgifts- (—)

överskott

Export- (+ )

resp.

import- (—)

överskott

Frakt-

netto

samt-

liga

därav

samt-

liga

därav

export

frakt-

brutto

import

fartygs- utgifter

i uti.

1931

1,583

1,135

239

1,710

1,439

100

- 127

-304

139

1932

1,468

964

232

1,379

1,169

115

+ 89

-205

117

1933

1,525

1,093

227

1,313

1,108

112

+ 212

- 15

115

1934

1,748

1,319

240

1,542

1,319

119

+ 206

± o

121

Samtl. år

6,324

4,511

938

5,944

5,035

446

+ 380

-524

492

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

31

Å r

Fraktbrutto

i % av

samtliga

Fraktnetto

i % av

inkomster

Inkomst- och utgifts- balans minus

fraktnetto

Handels- balans plus

fraktnetto

1931.................

15.1

8.8

-266

- 165

1932.................

15.8

8.0

- 28

- 88

1933 .................

14.9

7.5

+ 97

+ 100

1934 .................

13.7

6.9

+ 85

+ 121

Samtliga år

14.8

7.8

- 112

- 32

Med avseende å dessa uppgifter har kollegium uttalat sig sålunda:

Ehuru tillsynes självklart ville kollegium, enär här lämnade uppgifter i

visst avseende ibland missförstodes, likväl understryka, att det i tabellen redovisade

fraktnettot för fyraårsperioden å 492 miljoner kronor ju ingalunda

innefattade rederinäringens nettovinst på rörelsen utan i själva verket endast

representerade vad av samtliga bruttoinkomster komme landet till godo i betalningsbalanshänseende,

sedan allenast redarnas utgifter i utlandet fråndraga.

Av tabellerna framginge, att den svenska sjöfartens sålunda intjänade

fraktnetto genomsnittligt sett i det allra närmaste, på 32 miljoner när, täckte

handelsbalansens underskott. Betydelsen härav insåges lätt, då handelsbalansen

under normala förhållanden genomsnittligt sett lämnade ett avsevärt

underskott. För åren 1931—1934 utgjorde bruttofrakterna icke mindre än

14.8 % av betalningsbalansernas sammanlagda inkomstposter. Motsvarande

procenttal för fraktnettot uppginge till 7.8 °/o.

Kommerskollegium har vidare framhållit, att antalet å de svenska handelsfartygen

anställda — frånsett förvaltningspersonal — år 1933 uppgått

till 22,387, samt att till de ombord å svenska handelsfartyg anställda, enligt

vad resultaten av den statistisk-ekonomiska undersökningen rörande sjöfartsnäringen

gåve vid handen, under samma år utbetalats avlöning med

tillhopa omkring 38,400,000 kronor.

Kollegium har slutligen meddelat, att av undersökningen framgått, bland

annat, att det i den redovisade rederirörelsen under år 1933 bokförda kapitalet

uppgått till 460.4 miljoner kronor. Beräkningsvis angåves det i hela

svenska rederirörelsen bokförda kapitalet nämnda år uppgå till omkring 475

miljoner kronor. Detta kapital motsvarades till huvuddelen eller omkring

tre fjärdedelar av handelsflottans bokförda värde samt utgjorde för i undersökningen

ingående rederier 344 miljoner kronor och för hela handelsflottan

omkring 355 miljoner kronor.

Trampfartygens andel i den svenska fraktfarten.

Då de verkställda sjöfartsekonomiska undersökningarna givit vid handen,

att svårigheterna beträffande rörelseekonomien väsentligen hänförde sig till

trampfarten, hade det synts kommerskollegium angeläget att med sikte särskilt

på trampfartens förhållanden giva en i möjligaste mån överskådlig

bild av det svenska tonnagets användning i olika slag av fart: linje-, special
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

eller trampfart. Med fartyg i specialfart åsyftades härvid sådant tonnage,

som utan att egentligen kunna hänföras till vare sig linje- eller tramptonnage

i vedertagen bemärkelse väsentligen vore sysselsatt med transport av

vissa speciella varor, såsom malm, olja och frukt, samt vore speciellt byggt

eller inrett för dylika transporter.

Fartygens fördelning på linjefart, specialfart och trampfart framginge av

efterföljande tabell, däri återgivits resultatet av en tidigare gjord undersökning,

avseende samtliga vid 1932 års slut befintliga svenska äng- och motorfartyg

örn 100 bruttoton och däröver.

Ålders- och dräktig- hetsgrupper

Linjefart

Specialfart

Trampfart

Summa

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

I. Ångfartyg . . .

380

321,921

23

76,730

570

717,012

973

1,115,663

0—19 år.....

96

166,791

10

42,539

213

261,217

319

470,547

100— 499. .. .

17

4,903

—

—

40

10,182

57

15,085

500—1,999 ....

54

69,002

1

1,199

153

197,524

208

267,725

2,000—4,999 ....

20

65,033

5

18,357

19

48,120

44

131,510

5,IWO och däröver .

5

27,853

4

22,983

1

5,391

10

56,227

20 år och däröver .

284

155,130

13

34,191

357

455,795

654

645,116

100- 499 ... .

207

43,205

1

262

75

15,907

283

59,374

500—1,999 ....

66

60,3*9

5

6,007

226

289,039

297

355,435

2,000—4,999 ....

8

29,786

6

20,184

55

145,500

69

195,470

5,000 och däröver .

3

21,750

1

7,738

1

5,349

5

34,837

II. Motorfartyg . .

64

260,567

33

223,988

57

31,834

154

516,389

0—19 år.....

58

256,046

32

218,182

41

28,188

131

502,416

100— 499 ... .

5

644

5

992

33

7,337

43

8,973

500—1,999 ....

5

9,228

—

—

4

4,872

9

14,100

2,000-4,999 ....

28

100,996

—

—

4

15,979

32

116,975

5,000 och däröver .

20

145,178

27

217,190

—

—

47

362,368

20 år och däröver .

6

4,521

1

5,806

16

3,646

23

13,973

100- 499 ... .

5

752

—

—

15

2,485

20

3,237

500-1,999 ....

—

—

—

—

1

1,161

1

1,161

2,000—4,999 ....

1

3,769

—

—

—

—

1

3,769

5,000 och däröver .

—

1

5,806

—

—

1

5,806

Summa äng- och mo- torfartyg ....

444

582,488

56

300,718

627

748,846

1,127

1,632,052

Tabellen utvisade, att av det sammanlagda äng- och motorfartygstonnaget

komme 749,000 ton eller närmare 46 % på trampfarten, 582,000 lon

eller inemot 36 % på linjefarten och 301,000 ton eller drygt 18 °/o på specialfarten.

Förhållandena ställde sig dock högst olika för ångfartygen och för

motorfartygen, såsom framginge av följande sammanställning, avseende ångfartygens

och motorfartygens procentuella fördelning på de olika fartgrupperna

efter bruttotonnaget räknat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

33

Linjefart

Specialfart

Trampfart

Summa

%

%

%

%

Ångfartyg...........28.8

6.9

64.3

100.o

Motorfartyg..........50.4

43.4

6.2

100.o

Äng- och motorfartyg tillsammans 35.7

18.4

45.9

lOO.o

Medan alltså det i genomsnitt äldre ångfartygstonnaget med ända till 64 %

varit engagerat i trampfart, hade av det i sin helhet modernare motorfartygstonnaget

endast 6 % tagits i anspråk för dylik fart. Linjefarten hade däremot

lagt beslag på hälften av sistnämnda tonnage. Inom specialfarten dominerade

motorfartygen fullständigt. Det sammanlagda tonnaget inom denna

fartgrupp utgjordes nämligen till s/4 av motorfartyg. Häri inginge de

stora moderna tankfartygen för transport av olja med ett sammanlagt tonnage

av 134,491 bruttoton och vidare de för transport av malm byggda motorfartygen,

vilkas sammanlagda dräktighet uppgått till 88,505 bruttoton. Av

ångfartygen inom denna specialfart vore det malmångarna, som representerade

den största tonnagemängden, sammanlagt uppgående till 56,615 ton.

Beträffande åldersfördelningen uppmärksammades givetvis, att det yngre

tonnaget mest kommit till användning inom linjefarten samt det äldre inom

trampfarten, men följande procentsiffror avseende det sammanlagda ångoch

motorfartygstonnaget kunde i alla fall förtjäna att anföras:

Linjefart

Specialfart

Trampfart

Summa

Äng- och motorfartyg örn

%

%

%

%

0 — 19 år........

. . 43.5

26.8

29.7

lOO.o

20 år och däröver . . . .

. . 24.2

6.i

69.7

lOO.o

Vidare finge nämnas, att linjetonnaget till 73 % och specialtonnaget till

87 °/o men trampfartygstonnaget till endast 39 °/o utgjordes av fartyg yngre

än 20 år.

I övrigt ställde sig naturligtvis åldersfördelningen helt olika för ångfartygen

och för motorfartygen. Det kunde därvid vara tillräckligt att nämna,

att medan endast 42 % av det sammanlagda i redogörelsen ingående ångfartygstonnaget

tillhörde åldersgruppen 0—19 år, vore motsvarande procenttal

för motorfartygstonnaget 97 °/o.

Av ångfartygen inrymde dräktighetsgruppen 500—1999 bruttoton den

största tonnagemängden både vad fartyg under 20 år och vad fartyg över

20 år beträffade. Detta gällde i huvudsak trampfarten, där det sammanlagda

tonnaget inom denna dräktighetsgrupp uppginge till 486,563 ton eller

67.9 % av hela ångfartygstonnaget inom denna fartgrupp. Bland motorfartygen

vore tonnnagegruppen 5,000 bruttoton och däröver den dominerande

inom de fartgrupper, där motorfartygen företrädesvis vore tillfinnandes,

nämligen linjefarten och specialfarten, i det att den omfattade respektive

55.7 och 99.6 % av hela det i vardera fartgruppen ingående motorfartygstonnaget.

I tabellen hade även medtagits de under hela året 1932 upplagda fartygen.

Dessa upplagda fartyg utgjordes av 125 ångfartyg om 104,480 bruttoton och

18 motorfartyg örn 13,303 ton eller sammanlagt 143 fartyg om 117,783 ton.

Av ångfartygen komme 32 st. örn 10,659 bruttoton på linjefarten och

93 st. om 93,821 ton på trampfarten. Motorfartygen utgjordes av 4 fartyg

om 548 ton, som tidigare gått i linjefart, 1 tankfartyg om 8,982 ton och 13

trampfartyg örn 3,773 ton.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 238.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Den nyss omnämnda specialundersökningen avseende i handelsflottan ingående

äng- och motorfartygs om 100 bruttoton och däröver regionala användning

under år 1932 gåve vid handen, att blott en jämförelsevis ringa

del därav varit sysselsatt i ren inrikes fart, inalles blott 4.3 %>. Vad ångfartygen

beträffade, hade nordsjöfarten befunnits vara den största fartgruppen,

omfattande 42.4 % av bruttotonnaget, medan bland motorfartygen

oceanfarten dominerade så absolut, att den omfattade icke mindre än 91.2 %

av tonnaget. Om man toge tillsammans östersjöfarten, östersjö-nordsjöfarten

och nordsjöfarten till en gemensam fartgrupp, omfattade denna stora grupp

449 ångfartyg eller mer än hälften av de i undersökningen medtagna ångfartygens

antal och 578,090 bruttoton eller 57.2 % av deras tonnage. Största

delen av detta tonnage eller 432,218 ton återfunnes inom trampfartsgruppen,

där det utgjorde 69.4 °/o av hela ångfartygstonnaget inom sistnämnda

grupp. Inom oceanfartsgruppen vore linjetonnaget övervägande såväl vad

beträffade ångfartygen som motorfartygen. Av oceantrafiktonnaget vöre vad

ångfartygen beträffade 51.5 % efter bruttotonnaget räknat sysselsatta i linjefart

och 31.5 °/o i trampfart samt vad motorfartygen beträffade 54.4 %

engagerade i linjefart och 41.4 % i specialfart.

I samband med nämnda undersökning hade även utrönts, hur de sammanlagda

äng- och motorfartygstonnagen inom linjefarten, specialfarten och

trampfarten fördelade sig på inrikes fart, östersjöfart o. s. v. Det hade därvid

konstaterats, att oceanfartgruppen omfattade 44.5 °/o av hela det sammanlagda

tonnaget och nordsjöfartsgruppen 28.8 %>. På samtliga östersjöoch

nordsjöfartsgrupperna tillsammantagna komme 39.0 % av tonnaget.

Inom linje- och specialfartsgrupperna dominerade oceanfarten och inom

trampfartsgruppen nordsjöfarten. Det i denna undersökning ingående tonnaget

— där alltså de under hela året 1932 upplagda fartygen ej vore inräknade

-—- fördelade sig procentuellt på linjefart, specialfart och trampfart sålunda:

linjefart 37.7, specialfart 19.3 och trampfart 43.0 °/o. Skillnaden mellan

dessa och de i det föregående anförda motsvarande procenttalen förklarades

av att fartygsuppläggningen vore så ofantligt mycket större inom trampfartsgruppen

än inom de bägge andra fartgrupperna.

Förut hade beträffande de under hela året 1932 upplagda fartygen närmare

belysts, hurusom den övervägande delen därav utgjordes av trampfartyg.

Vid avgivande av kollegii utlåtande på sin tid till riksdagens statsutskott

hade gjorts en särskild undersökning i motsvarande avseende rörande

tonnageuppläggningars fördelning på olika fartkategorier vid en viss tidpunkt,

då uppläggningarna varit nära sin höjdpunkt, nämligen den 1 mars

1933. Resultatet av denna undersökning, som avsåge fartyg örn 300 tons

bruttodräktighet och däröver, framginge av efterföljande tabell:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

35

Alder

Linjefart

T r

a m

p f a

r t

Tankmotor-

fartyg

Mellan svenska

och utländska

hamnar

Endast

mellan svenska

hamnar

Uteslutande

mellan utländ- ska hamnar

Mellan svenska

och utländska

hamnar

An-

tal

Brutto-

ton

An-

tal

Brutto-

ton

An-

tal

Brutto-

ton

An-

tal

Brutto-

ton

An-

tal

Brutto-

ton

18

16,026

18

10,137

10

20,742

204

279,105

4

131,400

0—9 . . .

—

—

—

—

—

—

8

7,148

4

131,400

10-19 . . .

5

6,569

—

—

2

3,589

42

56,374

—

—

20-....

13

9,457

18

10,237

8

17,153

154

215,583

—

—

j Därav 25— .

11

8,550

17

9,348

7

15,126

144

204,037

—

—

1 1 fartyg i fart uteslutande mellan utländska hamnar, 2 i fart mellan svenska och utländska

hamnar. Det fjärde fartyget har i omedelbart samband med leveransen från byggnadsvarvet

(Kockums i Malmö) gått till uppläggning.

Anmärkas borde, att i denna bearbetning icke, som i motsvarande avseende

däremot gjorts i de förut tabellariskt lämnade uppgifterna rörande det

vid olika tidpunkter upplagda svenska tonnaget, frånskilts de 20 fartyg om

15,590 tons bruttodräktighet, som den 1 mars 1933 vore säsongmässigt upplagda.

Det framginge av undersökningen, att den vida övervägande delen

av det upplagda tonnaget utgjordes av tramptonnage och av fartyg med en

ålder av 25 år eller mera.

Kommerskollegium anför härefter följande.

Allmänna synpunkter.

Den sjöfartsekonomiska utredningen måste anses hava givit vid handen,

att den kris, som näringslivet genomgått, och som ännu icke kunde anses

hava upphört för sjöfarten, för denna senares vidkommande, särskilt för vissa

delar därav, medfört mycket betänkliga verkningar. Vår linjefart syntes

kunna sägas hava, om än i viss utsträckning under ganska betydande svårigheter,

rett sig förhållandevis tillfredsställande. Däremot hade i avsevärd utsträckning

vår trampfart, på grund av otillfredsställande driftsresultat under

en följd av år, kommit i ett prekärt läge. Trots att förhållandena på

fraktmarknaden av samverkande orsaker under de sista månaderna av år

1935 undergått viss förbättring, vilken dock under början av innevarande år

ej oväsentligt försvagats, och även om denna förbättring skulle visa sig bliva

för någon längre tid beståndande, hade trampfartens ekonomi dock genom

krisens långvarighet i betydande omfattning blivit så ansträngd, att en sanering

av densamma och en konsolidering av trampföretagen blivit nödvändig.

För ifrågavarande sanering erfordrades enligt de sakkunnigas och kollegii

mening oundgängligen visst stöd av statsmakterna. Att sådant stöd från

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 238.

sjöfartens sida nu önskades tedde sig mycket naturligt jämväl i betraktande

därav, att dels omfattande stödåtgärder under krisen kommit andra näringsgrenar

till del, dels sjöfarten hittills i stort sett icke erhållit särskilt stöd avnågon

art.

Såsom en principiell utgångspunkt vid utformningen av de stödåtgärder,

som sålunda syntes böra komma till stånd, borde gälla, att desamma, i den

mån som kunde påvisas vara erforderligt, kunde komma även linjefarten till

godo. Väl förelåge i sistnämnda avseende, såsom av det föregående framginge,

icke i stort sett något utpräglat behov av särskilda åtgärder, men detta

gällde dock blott såsom regel, och därjämte kunde förhållandena, så labila

som de alltjämt finge anses vara, taga en sådan utveckling, att stödbehovet,

särskilt på vissa områden, kunde bliva mera framträdande jämväl för linjefartens

vidkommande.

Såsom en riktpunkt för sina överväganden rörande de former, eventuella

stödåtgärder borde givas, hade kollegium såväl som de sakkunniga haft

önskvärdheten av att, innan ens frågan om subsidier till sjöfarten närmare

dryftades, det måtte undersökas, huruvida icke andra utvägar att komma beträngda

grenar av sjöfarten till hjälp förefunnes. Tillika hade kollegium

och de sakkunniga redan vid undersökningarnas påbörjande haft klart för

sig, att det här gällde icke blott att finna former för lämnande av stöd under

de just nu och sedan flera år rådande krisförhållandena utan jämväl

att söka se till vad som tilläventyrs kunde och borde göras för att på mera

lång sikt lämna den svenska sjöfarten erforderligt stöd. Därvid hade kollegium

och de sakkunniga bland annat övervägt frågorna om åvägabringande

av premie för nedskrotning av fartyg samt exportförbud å fartyg. Dessa

överväganden hade emellertid givit vid handen, att åtgärder i dessa avseenden

i varje fall för närvarande icke syntes böra ifrågakomma. Vid de fortsatta

övervägandena rörande de former, eventuella stödåtgärder borde givas,

hade befunnits erforderligt att inhämta ett uttalande från Sveriges redareförening.

Detta uttalande hade förutsatts skola beträffande stödåtgärdernas

utformning innefatta riktlinjer, varom enighet bland redarne kunde anses förefinnas.

I anledning härav hade redareföreningen i skrivelse den 30 september 1935

meddelat, att vid behandling av ett under utredningen framkommet förslag,

att understöd skulle lämnas i form av direkt subvention, styrelsen för föreningen

funnit, att dylik form av statsunderstöd för närvarande borde undvikas.

En lämplig utväg hade styrelsen däremot ansett finnas i det vid frågans

behandling hos kollegium ävenledes framförda förslaget örn stödlån åt

rederier, som visade, att de för upprätthållandet och fortsättandet av fartygens

drift därav vore i behov. Detta förslag hade avsett beviljande av räntefria

driftslån baserade på visst belopp per ton och utan att säkerhet behövde

ställas. Dessa lån skulle hava till syfte att garantera de driftskostnader,

som vore erforderliga för att hålla rörelsen i gång i avbidan på bättre tider.

Kollegium hade med de sakkunniga haft överläggningar om det nu angivna

uppslaget. De sakkunniga hade efter närmare övervägande befunnits eniga

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

37

med kollegium därutinnan, att ett realiserande i oförändrad form av förslaget

ifråga stöde subventionslinjen så nära, att förslaget praktiskt taget måste karakteriseras

såsom subventionering, ehuru i något modifierad form. Enighet

hade ock vunnits däri, att man därför åtminstone tillsvidare icke borde föreslå

detta uppslags realiserande i oförändrad form. Emellertid hade förslaget

befunnits böra med vissa jämkningar, avseende undanröjande av subventionskaraktären,

ligga till grund för en av de viktigaste av de stödåtgärder,

som ansetts böra ifrågakomma.

Det otillfredsställande läget inom företrädesvis svensk trampfart karakteriserades

i första hand genom under en följd av år bristande balans mellan inkomster

och utgifter i rörelsen, d. v. s. i stor utsträckning förekommande

driftsunderskott eller, där driftsöverskott förekommit, alltför låga sådana.

Genom driftsunderskotten, särskilt där sådana förekommit under en följd

av år, hade företagens likviditet blivit ansträngd eller otillfredsställande. Även

om den omfattning, vari likviditetssvårigheter förefunnes, icke kunde anses

vara sådan, att en allmän likviditetskris kunde sägas föreligga inom trampfarten,

måste dock med stöd av den förebragta utredningen konstateras, att

svårigheter av denna art förekomme i betydande utsträckning.

De slutförda statistisk-ekonomiska undersökningarna rörande sjöfarten

hade vidare visat, att bokföringsvärdena på fartygen, särskilt inom trampflottan,

i stor utsträckning läge väsentligt över de antagliga marknadsvärdena,

ett förhållande som säkerligen främst hade sin orsak i att de otillfredsställande

driftsresultaten under jämförelsevis lång tid icke lämnat rum för tillräckliga

eller ofta ens några avskrivningar å tonnaget. Härigenom och genom

andra på frågan inverkande faktorer hade företagens allmänna ekonomiska

ställning blivit i många fall undergrävd och i andra, i betydande antal förekommande

fall avsevärt försvagad.

En konsekvens härav hade i sin tur slutligen blivit, att vår trampflotta

i väsentlig omfattning arbetade med omodernt tonnage, vilket att döma av

föreliggande utredning i varje fall genomsnittligt sett vore mindre konkurrenskraftigt

och mindre räntabelt än det mera moderna.

Det vöre påtagligt, att det snabbast verkande stödet för sjöfarten under

angivna förhållanden vore rena subsidier, vare sig genom direkta bidrag i den

ena eller den andra formen eller genom räntefria lån, beträffande vilka ställande

av säkerhet icke påfordrades av vederbörande. En av orsakerna till det

svåra konkurrensläget på den internationella fraktmarknaden vore nämligen

den vittgående subsidiering av sjöfarten, som i åtskilliga av de större sjöfartsländerna

ägt och alltjämt ägde rum. De strävanden, som förekommit

i syfte att inskränka på eller helt få bort denna subsidiering, hade hittills tyvärr

icke lett till resultat, och det torde icke få anses uteslutet, att den tidpunkt

kunde komma, då även Sverige kunde tvingas att taga under övervägande

beträdandet av samma väg som ifrågavarande sjöfartsländer. Sverige

hade emellertid sedan länge jämte övriga nordiska länder gått i spetsen för

motståndet mot subsidieringen och för strävandena efter deras inskränkning.

Under sådana förhållanden och då sjöfarten själv icke syntes önska subsi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

diering, förrän sådan av förhållandenas egen makt på ett oeftergivligt trängande

sätt framtvingades, hade det synts kollegium som om andra utvägar

först borde prövas för lämnande åt sjöfarten av det stöd, varav den otvivelaktigt

nu vore i behov.

Med utgångspunkt härifrån gällde det att nu finna en sådan form för hjälp

till självhjälp, som utan att utgöra egentlig subvention skulle bereda vissa

grenar av sjöfarten i någon mån förbättrade existensvillkor, till dess en mera

varaktig förbättring i sjöfartsläget kunde komma att inträda.

Stödlån.

Kommerskollegium hade i detta syfte, efter samråd med de sakkunniga

såväl i princip som i detalj, funnit sig böra föreslå tillskapandet av en lånefond,

ur vilken redare — både tramp- och linjeredare — som styrkte sig

vara i behov av det med fonden avsedda stödet, skulle kunna erhålla billiga

lån till konsolidering av sin ställning. Medel härtill hade kollegium ansett

böra kunna ställas till förfogande från rederilånefonden, vars kapitaltillgång

på grund av särskilda förhållanden för närvarande till stor del läge

outnyttjad. Kollegium hade tänkt sig en rent tillfällig uppdelning av denna

fonds användningsområde på sätt som kollegium i fortsättningen av sitt betänkande

komme att närmare angiva.

Följande huvudprinciper hade synts kollegium böra läggas till grund för

utformandet av den avsedda låneverksamheten.

Stödåtgärden måste till en början så anordnas, att den icke medverkade

till en skärpning av konkurrensen mellan svenska redare. Härav följde i

första rummet, att företag, som icke befunnes livsdugliga och som genom

lån skulle beredas möjlighet att fortsätta en icke ekonomiskt sund verksamhet

till förfång för andra rederier, givetvis icke borde få ifrågakomma till lån.

Stödåtgärden borde vidare vara av beskaffenhet att komma den sjöfart

såsom sådan till godo, vilken avsåges att stödjas. Lån borde därför icke utlämnas

på sådana villkor, att detsamma, utan att komma det understödda

företaget såsom sådant till avsedd hjälp, huvudsakligen endast beredde intressenterna

i företaget (bolagsstyrelse, bank eller andra) tillfälle att avveckla

förlustbringande engagemang genom att överflytta dessa på staten.

Lånen borde få karaktären av amorteringslån och borde självfallet för att

bliva till någon verklig hjälp göras så fördelaktiga som möjligt.

Vad räntefrågan anginge kunde lånen visserligen icke — såsom det förut

angivna förslaget avsett — få vara räntefria utan borde löpa med ränta, men

räntan borde sättas så låg som vore möjligt utan att lånet finge karaktär av

subvention. Räntan borde därför ligga nära den lägsta ränta, vartill staten

för närvarande kunde upptaga långtidslån. Kollegium hade med de sakkunniga

ansett sig böra föreslå räntesatsen tillsvidare till 3 procent. Allenast

med en så pass låg procentsats som den nämnda kunde de lån, varom här

vore fråga, bliva till något verkligt gagn ur här aktuella synpunkter. Till

viss ytterligare anordning beträffande räntesatsen återkomme kollegium i det

följande.

Bestämmelserna rörande amorteringstiden för stödlånen borde göras möjligast

smidiga. Det borde därför läggas i Kungl. Maj:ts hand att därom närmare

förordna i varje särskilt fall. Regelmässigt borde räknas med en lånetid

av 8 år med 3 års amorteringsfrihet.

Beträffande ränta å och amortering av lånen borde vid sidan av de

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

huvudregler, som enligt vad nu framhållits syntes böra vara gällande för

desamma, befogenhet föreligga för Kungl. Maj:t att i fall, där på grund

av särskilda omständigheter så prövades skäligt, meddela sådana jämkningar

dels beträffande räntesatsen, att ränta icke behövde erläggas under ett eller

flera av de regelmässigt amorteringsfria åren (tre år), under villkor emellertid

av sådan kompensation härför i form av i motsvarande mån högre

ränta under återstående delen av lånetiden, att genomsnittsräntan för hela

lånetiden icke understege förut angivna 3 procent, dels ock beträffande amorteringen

av lån, att lånetiden måtte, där särskilda omständigheter därtill

föranledde, utsträckas intill 10 år, med frihet för Kungl. Maj:t tillika såväl

vid 8 års som vid 10 års löptid för lånen att utsträcka den amorteringsfria

tiden utöver 3 år, dock högst intill halva lånetiden.

Avsikten nied lån av i huvudsak nu angivna karaktär vore att tillgodose

behovet av en snabbt verkande stödåtgärd av tillfällig natur. Genom de

jämförelsevis förmånliga lånevillkoren skulle anlitandet av salunda erbjudna

lånemöjligheter kunna bliva till gagn ej blott för rederier, som befunne sig

i likviditetssvårigheter, utan även för vissa i sådant hänseende än så länge

bättre ställda rederier, som på grund av de under senaste tid och alltjämt

rådande internationella förhållandena inom sjöfarten bedrivit och fortfarande

bedreve en mer eller mindre förlustbringande rörelse. Likviditetsundersökningen

hade visat, att för ett icke obetydligt antal rederier, även i jämförelsevis

likvid ställning, driftsresultaten för undersökningsåren varit sådana, att

även den begränsade förmån, som stödlånen för dessa rederier komme att

erbjuda, skulle kunna bliva av viss betydelse. Det borde ej heller^ bortses

från betydelsen av att rederierna genom att staten, på sätt här ifrågasatts,

försköte driftskapital, komme i lugnare arbetsförhållanden.

Det förutsattes, att de driftslån, varom här vore fråga, skulle komma till

nytta även i samband med sanering eller rekonstruktion av företag, vars

allmänna ekonomiska läge bland annat på grund av särskilt höga bokföringsvärden

å tonnaget vore sådant, att särskilda åtgärder i saneringssyfte vore

erforderliga och möjliga, exempelvis genom engångsavskrivning å tonnaget

i förening med nedsättning av aktiekapitalet. I dylika fall borde verkställande

av här åsyftade saneringsåtgärder överhuvud taget utgöra förutsättning

för beviljande av stödlån.

Det torde vidare kunna förekomma fall, då utrangering av äldre tonnage

och anskaffning i dess ställe av modernare secondhandtonnage eller nybyggt

tonnage stöde i sådant sammanhang med företags allmänna sanering, att

stödlån för detta ändamål finge anses motiverat. Den slutliga prövningen

av frågan örn stödlån i dylika fall torde dock alltid böra föregås av yttrande

från Svenska skeppshypotekskassan.

Man torde därjämte särskilt kunna utgå ifrån, att här ifrågavarande lån

skulle kunna komma till gagnelig användning för underlättande av sådan

rekonstruktion eller sanering av företag, som skedde genom åvägabringande

av, eventuellt jämte nyssnämnda saneringsåtgärder, ackord med fordringsägare.

Lån i samband med ackord torde böra beviljas allenast där, å ena sidan,

gäldenärens ställning på grund av krisen blivit sä försämrad, att skulderna

överstege värdet av tillgångarna, och, å andra sidan, det med hänsyn till

ackordets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt syntes sannolikt, alt

han eller ackordets genomförande skulle kunna lortsätta att bedriva sin rörelse

och därunder göra rätt flir sig.

Med avseende å ackordet torde vidare, såvitt särskilda omständigheter ej

annat föranledde, böra gälla, (dl gäldenärens skulder skulle genom ackordet

så nedbringas, alt skuldsumman, om däri inräknades någon del av stödlånet,

icke överstege tillgångarna enligt sakkunnig värdering, att ackordet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 23$.

skulle omfatta jämväl fordran, för vilken ställts säkerhet i form av

pant eller inteckning, till den del säkerheten kunde antagas ej förslå

till fordringens gäldande, att i samband med ackordet skulle betalas

förfallen utskyld och ränta å nyss nämnd fordran, i den mån säkerheten

beräknades förslå även till räntans gäldande, såvida icke borgenären medgåve,

att räntan finge innestå, samt utfäste sig att under minst två år från

dagen för stödlånets beviljande icke indriva fordringen, att ackordet icke

finge innebära nedsättning av i gäldenärens rörelse anställdas lönefordran

till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i händelse av konkurs,

samt att de i ackordet deltagande borgenärerna icke måtte i ackordet erhålla

mer än sjuttio procent av fordringsbeloppet. I övrigt torde det böra

få ankomma på Kungl. Majit att föreskriva de ytterligare villkor rörande

stödlåns i samband med ackord beviljande, utbetalande och tillgodonjutande,

som kunde befinnas av omständigheterna i varje särskilt fall påkallade.

o Kravet på att efter förhållandena tillfredsställande säkerhet för erhållet

lån skulle ställas borde icke eftergivas. Givetvis borde härvid nöjaktig

får tygsinteckning godtagas. Från de sakkunnigas sida hade härutinnan,

med hänsyn till den enligt deras mening berättigade farhågan att vid en alltför

sträng praxis i fråga om säkerhetsprövningen hela stödaktionens

värde och effektivitet skulle vedervågas, framhållits angelägenheten av

att fordringarna på inteckningssäkerhetens beskaffenhet icke överdreves.

Enligt de sakkunnigas mening borde, först där efter en nog så välvillig

prövning av inteckningssäkerheten denna likväl icke befunnes tillfyllest,

vid sidan därav borgen påfordras. Därest icke någon inteckningssäkerhet

kunde presteras, komme givetvis borgenssäkerhet under alla förhållanden

i fråga.

Kollegium, som liksom de sakkunniga förutsatte, att den slutliga prövningen

av säkerheten skulle, i likhet med vad som gällt i fråga om de s. k.

sociallånen, ankomma på Kungl. Majit efter vederbörandes hörande, ville

för sin del, på av de sakkunniga angivna skäl, icke motsätta sig realiserandet

i huvudsak av de av de sakkunniga sålunda förordade grunderna

för säkerhetsprövningen. Att i förevarande sammanhang under de av de

sakkunniga angivna förutsättningarna uppställa fordran på borgenssäkerhet

tedde sig naturligt även ur den synpunkten, att det måste anses sunt,

att vederbörande^ rederiintressenter, som skulle handhava av staten på angivna

villkor utlånade medel, också själva ställde sig som garanter för att

ej hela stödaktionen bleve ett från början fåfängt och för staten rent förlustbringande

försök eller ock framskaffade andra, som ville och kunde lämna

motsvarande garanti. Beträffande borgenssäkerhetens beskaffenhet hade det

synts lämpligt, att det medgåves uppdelning av borgensansvaret på sådant

sätt, att lånet i avseende härå uppdelades i flera eller färre delar med solidarisk

borgen av två eller flera personer för varje delbelopp. Härigenom

skulle säkerligen företagens möjligheter att ställa säkerhet avsevärt underlättas,

utan att staten behövde taga några under för handen varande förhållanden

oskäliga förlustrisker.

De förevarande lånens karaktär torde motivera vissa alldeles särskilda

villkor för deras fortsatta tillgodonjutande.

Sålunda borde förutsättas, att den rederirörelse, för vilken lån beviljats,

under lånetiden bedreves i huvudsakligen samma omfattning som den, med

hänsyn till vilken lånet beviljades. Skulle rörelsen inskränkas till nämnvärt

mindre omfattning, borde det få bli beroende på Kungl. Majits beslut om

eller i vad mån lånet fortfarande måtte få tillgodonjutas.

Under de år amortering icke förekomme — härmed avsåges icke alltid

de enligt lånevillkoren amorteringsfria åren, enär låntagare ju vore oför
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

41

hindrad att även under dessa år verkställa amortering — borde utdelning

till aktieägare icke få äga rum. Sedan lånet börjat amorteras och så länge

ännu belopp därav utestode oguldet, borde utdelning kunna få äga rum,

dock med ett till 5 procent fastställt maximum. Utdelning borde emellertid i

angivna läge få ifrågakomma allenast så länge som företaget oklanderligt

fullgjorde sina skyldigheter med avseende å statslånet samt företagit normala

avskrivningar å tonnaget och annan'' egendom.

Självfallet måste de företags verksamhet, vilka erhållit bär ifrågasatta

stödlån, under lånens löptid underkastas viss kontroll från statens sida. Lånen

torde, liksom motsvarande lån inom andra områden, böra handhavas

av statskontoret. I nyssnämnt kontrollsyfte borde föreskrivas, att

företag, som erhållit lån, skulle årligen inom tid och på sätt, som av statskontoret

efter samråd med kommerskollegium bestämdes, dels styrka, att

företagets rörelse bedreves ändamålsenligt, dels avgiva redogörelse för företagets

drift och ekonomiska ställning, därvid det borde vara ämbetsverken

förbehållet att genom utsänt ombud besiktiga företagets fartyg samt, där

särskild anledning därtill syntes föreligga, taga del av företagets handelsböcker

med tillhörande verifikationer. Företaget torde vidare böra, innan

någon del av lån utbetalades, av statskontoret tillförbindas att underkasta

sig de ändrade bestämmelser beträffande kontrollen av ifrågavarande företag.

som kunde av Kungl. Maj:t meddelas.

Bruste låntagare i honom åliggande förpliktelser i fråga örn räntelikvid,

amortering eller säkerhetens tillfredsställande vidmakthållande, borde statskontoret

äga förklara lånet genast eller inom viss tid, helt eller delvis, förfallet

till betalning. Enahanda befogenhet för statskontoret borde föreligga

jämväl för det fallet, att låntagaren underläte att uppfylla någon honom i

lag eller reversen eljest ålagd förpliktelse.

Därest företagets rörelse icke dreves på tillfredsställande sätt eller lånets

beviljande föranletts av sviklig uppgift eller sådana förhållanden inträffat,

att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen

icke längre borde få tillgodonjuta detsamma, torde statskontoret böra

hava att efter samråd med kommerskollegium härom göra anmälan till Kungl.

Majit med förslag, huruvida och i vad mån lånet genast skulle återbetalas.

Redan förut bade framhållits, att vid låns beviljande det borde tillses, att

sådana lån icke tillgodokommc företag, som icke kunde anses livsdugliga.

Utöver detta uppenbara krav på beskaffenheten av det företag, som ifrågakomma

till lån, torde härutinnan böra ytterligare gälla i huvudsak följande

grundprinciper för förekommande prövning av låneansökningar.

Företag borde för att kunna komma i fråga till stödlån av här avsett slag

vara av sådan karaktär, att dess huvudsakliga verksamhet vore rederirörelse.

Rörelsen borde vidare avse huvudsakligen sjöfart i utrikes fart och

borde av företaget självt eller, vid rekonstruktion, av motsvarande ursprungliga

företag hava bedrivits under viss tid före ingången av år 1936, förslagsvis

under minst 3 år därförinnan.

De svårigheter för företaget, som föranledde behovet av ekonomiskt bistånd,

skulle hänföra sig till sjöfartskrisen. Företaget borde, så långt möjligt,

konstateras hava självt gjort vad på företaget skäligen ankommit för

övervinnande av svårigheterna samt i övrigt finnas förtjänt av bistånd. Detta

senaste villkor hade särskilt understrukits från segelfartygshåll.

Slutligen borde allmänt såsom villkor för erhållande av lån gälla, alt det

kunde förväntas, alt företaget, därest avsett bistånd lämnades, skulle kunna

varaktigt fortsätta att bedriva sin rörelse.

Vid prövningen av företags stödvärdighet i konkurrens med andra stödsökande

borde givetvis största hänsyn tagas till beskaffenheten av det ton
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

nage, med vilket företaget bedreve sin rörelse, liksom till en sådan omständighet

som att företaget vidtagit åtgärder för tonnagets modernisering

exempelvis genom nedskrotning av äldre fartyg och anskaffande av annat

bättre tonnage i det förras ställe.

Vid övervägandet av frågan örn de medel, som erfordrades för bestridande

av den nu föreslagna lånerörelsen, hade kommerskollegium funnit lämpligt

att rederilånefonden, i varje fall till en del, skulle anlitas för ändamålet.

Bestämmelser rörande rederilånefonden, vars kapital numera uppginge till

mellan 22 och 23 miljoner kronor, vore meddelade i kungörelsen den 18 maj

1928 (nr 129) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från

fonden för rederinäringens understödjande (rederilånefonden) samt i kungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 379) örn viss ändring i nämnda kungörelse,

vilken ändring innefattade sänkning av räntan å lån från fonden från tidigare

gällande fem till fyra och en halv procent.

Under det att tidigare lån från denna fond i största utsträckning och nästan

uteslutande lämnats för anskaffande av fartyg, mestadels nybyggnad av

fartyg, hade på senaste tid rederilån för anskaffande av fartyg sökts och medgivits

allenast i mycket begränsad omfattning samt regelmässigt avsett secondhand-fartyg

eller, där det gällt nybyggnad av fartyg, endast mindre fartyg. I

övrigt hade lån utlämnats såsom stöd i allmänhet för rederirörelsen såsom

sådan utan sammanhang med fartygsköp. På den sista tiden hade lån

från fonden för vare sig det ena eller det andra ändamålet varit i mycket

ringa grad eftersökta, varför för närvarande och för den närmaste tiden avsevärda

kapitalbelopp stöde till förfogande för utlämnande av nya lån. Enligt

meddelande från statskontoret beräknades sålunda för nya lån vara disponibla

den 31 mars 1936 7,091,,500 kronor och den 30 september samma år,

bortsett från lån, som dessförinnan kunde komma att beviljas, omkring

8,091,500 kronor. Låneansökningar, som skulle vid närmast förestående

prövning komma under bedömande, avsåge ett sammanlagt belopp av allenast

540,000 kronor. Att beakta vore emellertid, att de disponibla medlen

torde kunna genom ianspråktagande av för beviljade men ej lyftade lån

reserverade medel komma att ökas med omkring 900,000 kronor.

Att på senaste tiden efterfrågan på lån från rederilånefonden varit ringa

hänförde sig närmast till tre orsaker.

Ett av skälen till detta förhållande vore otvivelaktigt, att enligt gängse

praxis lån icke utlämnades från rederilånefonden för anskaffande av fartyg

i fall, där lån från skeppshypotekskassan kunde och med hänsyn till rationell

uppdelning av lånerörelsen mellan nu nämnda två låneinstitut jämväl borde

ifrågakomma.

Ett annat skäl till det ringa anlitandet av rederilånefonden vore lika otvivelaktigt

den för denna fonds egentliga syfte, rederinäringens understödjande,

jämförelsevis höga räntan å lån från fonden.

Det torde vidare, för det tredje, få anses sannolikt, att de stränga fordringarna

på säkerhet för utlämnade rederilån åtminstone i viss omfattning verkat

hämmande på efterfrågan på lån från fonden.

Vad förstnämnda förhållande anginge, vore det uppenbart, att någon principiell

ändring i gällande praxis beträffande uppdelningen av låneverksam
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

heten mellan de två låneinstituten, skeppshypotekskassan och rederilanefonden,

icke borde ifrågakomma.

Kollegium ville i detta sammanhang erinra om att Kungl. Majit genom

beslut den 25 april 1930 uppdragit åt statskontoret och kollegium att verkställa

undersökning rörande frågan om rederilånefondens eventuella avveckling

eller omläggning och nedskärning samt i sinom tid inkomma med gemensamt

yttrande i ärendet.

Kollegium, på vilket ämbetsverk det givetvis närmast ankommit att verkställa

förberedande utredning i anledning av förenämnda^ uppdrag, hade

genom särskilda skrivelser den 27 maj 1930 berett tillfälle åt en var av följande

företag och sammanslutningar att yttra sig i ärendet, nämligen styrelsen

för Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges redareförening, Stockholms

rederiförening, Sveriges segelfartygsförening och Sveriges varvsindustriförening.

Från samtliga dessa, utom segelfartygsföreningen, hade ock yttranden

inkommit.

Styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan (yttrande i juni 1930) hade

erinrat, hurusom lån från kassan beviljades endast för maskindrivna fartyg

och i främsta rummet för byggande av nya eller modernisering av äldre fartyg.

Vid rederilånefondens tillkomst hade visserligen uttalats, att fonden huvudsakligen

vore avsedd för skeppsfarten på utrikes orter och särskilt i avlägsna

farvatten. Men å andra sidan hade medgivits, att rederiföretag för inrikes

sjöfart undantagsvis finge understödjas med lån ur fonden. Något förbud

mot beviljande av lån till förvärvande av gammalt tonnage funnes icke.

Även för segelfartyg kunde lån erhållas ur fonden. Örn sålunda skeppshypotekskassans

och rederilånefondens verksamhetsområden till väsentlig del

sammanfölle, förefunnes dock utan tvivel särskilt för den mindre sjöfarten

ett lånebehov, som ej kunde tillgodoses av skeppshypotekskassan. Det ville

därför förefalla styrelsen som örn man borde stanna vid en omläggning av

rederilånefonden så, att dess låneförmedling begränsades att avse låneunderstöd

utanför ramen för skeppshypotekskassans verksamhet. Härvid syntes

en nedskärning av fondens kapitalbelopp kunna ske. Då emellertid sjöfartsnäringen

för det dåvarande arbetade under mycket tryckta konjunkturer

samt enär lån ur rederilånefonden kunde erhallas på något billigare villkor

än från skeppshypotekskassan, kunde starkt ifrågasättas, huruvida tidpunkten

för en sådan omläggning då kunde anses lämplig. Snarare syntes man

böra avvakta ett gynnsammare ekonomiskt läge, innan man undandroge

rederinäringen det stöd, som rederilånefonden erbjöde. _ .....

Jämväl i övriga avgivna yttranden hade, under hänvisning särskilt till

rådande depressionsläge för sjöfarten, hemställts att rederilånefonden matte

bibehållas i orubbat skick. För egen del hade kollegium — i samband med

avgivande den 24 december 1931 av utlåtande angående bland annat uppskov

med amorteringar å lån från rederilånefonden — anmält förevarande

utredningsfrågas allmänna läge och därvid framhållit, att med hänsyn till

den korta tid — då ännu ej fullt två kalenderår — varunder skeppshypotekskassan

varit i verksamhet, några mera vägledande erfarenheter i fråga

örn densamma givetvis då ännu icke kunnat vinnas. Vid sådant förhållande

hade det synts kollegium som örn slutligt ståndpunktstagande i fråga om

rederilånefondens framtida eventuella avveckling eller omläggning och nedskärning

för det dåvarande knappast vore möjligt.

I proposition nr 119 till 1932 års riksdag angående bemyndigande för

Kungl. Majit att i vissa fall medgiva utsträckning av lånetiden för lån från

fonden för rederinäringens understödjande hade denna utredningsfrågas läge

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 23$.

jämväl anmälts för riksdagen, därvid föredragande departementschefen, efter

att i korthet hava sammanfattat i saken gjorda uttalanden, anfört, att även

enligt hans mening ett för sjöfartsnäringen gynnsammare ekonomiskt läge

borde avvaktas, innan den förevarande frågan upptoges till avgörande. Detta

uttalande hade icke föranlett erinran från riksdagens sida.

Den efter hand starkt minskade anskaffningen av nytt tonnage i förening

med det allmänna räntelägets förändring samt vissa överväganden i samband

med prövningen i slutet av oktober 1932 av då föreliggande rederilåneansökningar

hade föranlett kollegium att den 1 november 1932 rikta

en förnyad skrivelse till styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan, diiri

från kollegii sida anhållits om meddelande, huruvida sedan tidpunkten för

styrelsens förra skrivelse i ämnet (juni 1930) inträffat någon omständighet,

som enligt styrelsens åsikt dåmera gåve anledning till annan uppfattning av

nu ifrågavarande spörsmål än som kommit till uttryck i styrelsens omförmälda

tidigare skrivelse.

I anslutning till denna förfrågan från kollegii sida hade Skeppshypotckskassans

styrelse inkommit till kollegium med förnyat, den 13 december

1932 dagtecknat yttrande i ämnet, däri styrelsen, efter att hava erinrat om

innehållet av sin föregående skrivelse, anfört följande:

''Sedan detta skrevs har läget för rederinäringen ytterligare försämrats.

Frakterna hava fortsatt att falla och antalet upplagda fartyg har ökats. Några

tecken till ljusning kunna icke heller nu spåras. Rederinäringen behöver

därför allt fortfarande hela det stöd från statsmakternas sida, som den kan

få. Då lån från rederilånefonden alltjämt kunna erhållas till något lägre

ränta än från skeppshypotekskassan, skulle därför samma skäl som tidigare

tala för rederilånefondens bibehållande i oförändrat skick.

Om skeppshypotekskassans styrelse detta oaktat nu finner sig böra intaga

en annan ståndpunkt i fråga örn eventuell avveckling eller omläggning

och nedskärning av rederilånefonden beror detta på hänsyn till kassan själv

och dess rörelse. Kassan hade vid sin start ingen större svårighet att disponera

valutan för sitt första obligationslån, och kassan såg sig till och med

senare föranlåten att emittera ytterligare ett obligationslån. De lån, som av

rederilånefonden lämnades på låneobjekt, som folio inom ramen för kassans

verksamhet, hava på grund av sina begränsade belopp hittills varit av

mindre betydelse ur kassans synpunkt.

Nu hava emellertid förhållandena fullständigt ändrats. Nybyggnadsverksamheten

har, åtminstone vad beträffar svenska fartyg, nästan helt upphört.

Vidare börja amorteringarna å de av kassan beviljade lånen, vilka

amorteringar hittills varit tämligen obetydliga, att i allt större utsträckning

inflyta. Kassan kommer därför inom kort att hava avsevärda medel disponibla

för utlåning. Å andra sidan äro de billigare lånevillkor, som rederilånefonden

erbjuder i jämförelse med kassan, under nu rådande dåliga tider

av den betydelse att, såsom också erfarenheten visat, det torde komma

att bliva förenat med stora svårigheter för kassan att placera sina tillgängliga

medel, om icke någon ändring vidtages i bestämmelserna rörande rederilånefondens

verksamhetsområde.

En fullständig avveckling av rederilånefonden tror styrelsen dock ej böra

ifrågakomma. Dels anser nämligen styrelsen fortfarande, att det ur synpunkten

att bibehålla förtroendet för kassans obligationer är angeläget, att

begränsningarna i kassans utlåningsverksamhet såsom hittills strängt iakttagas,

och dels kommer, för den händelse denna synpunkt beaktas, det alltid

att finnas ett lånebehov, som ej skulle kunna tillgodoses av kassan men väl

av rederilånefonden med dess icke så snävt avgränsade villkor för låns beviljande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23S.

45

Det vill därför förefalla styrelsen, som om man borde stanna vid en omläggning

av rederilånefonden, så att dess låneförmedling begränsades att

avse låneunderstöd lill företag, som falla utom ramen för skeppshvpotekskassans

verksamhet. En av denna begränsning betingad nedskärning av

fondens kapitalbelopp synes då också kunna ske.

Styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan får sålunda tillstyrka att

utredning skyndsamt sker rörande de åtgärder, som böra vidtagas för sådan

begränsning och nedskärning av rederilånefonden, som här angivits.’

I anledning av det nya läge, vari frågan genom skeppshypotekskassans

ifrågavarande skrivelse kommit, hade kollegium genom skrivelse den 19 december

1932 berett envar av samtliga förenämnda sjöfartssammanslutningar

och tillika Sveriges allmänna sjöfartsförening tillfälle att så skyndsamt

som möjligt avgiva yttrande i ärendet.

I anledning härav hade i början av år 1933 inkommit yttranden från samtliga

nyssnämnda sjöfartssammanslutningar. Var och en av sammanslutningarna

hade under hänvisning bland annat till rådande sjöfartskris avstyrkt,

att några åtgärder för det dåvarande vidtoges för rederilånefondens avveckling

eller beskärning; Stockholms rederiförening och Sveriges segelfartygsförening

hade därjämte åberopat den korta tids erfarenhet, som ännu vunnits

beträffande skeppshypotekskassans verksamhet.

Den nu föreliggande frågan angående rederilånefonden kunde uppdelas i

två skilda spörsmål, avseende det ena fondens eventuella avveckling eller

omläggning och det andra dess eventuella nedskärning.

Vad förstnämnda spörsmål anginge, så skulle ju, som av det föregående

framgått, syftet med en avveckling eller omläggning av rederilånefonden vara

att förhindra konkurrens mellan två låneinstitut, varav det ena skulle bedrivas

såsom affärsföretag med självständig bärighet och med den relativa

bundenhet i fråga om räntan å utlämnade lån, som härav betingades. Förhindrandet

av dylik konkurrens skulle, på sätt även styrelsen för skeppshypotekskassan

framhållit, kunna ske på sådant sätt, att rederilånefondens

låneförmedling begränsades att avse låneunderstöd utanför ramen för kassans

verksamhet.

Enligt § 8 i förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan den

6 juni 1929 (nr 129) ägde kassan bevilja lån allenast mot säkerhet av inteckning

i fartyg, som vore maskindrivet, och skulle vid prövning av ansökningar

örn lån i allmänhet företräde lämnas åt fartyg, som vore byggt i

Sverige. Enligt § 6 i reglementet för kassan den 22 november 1929 (nr

364) skulle vid prövning av ansökningar om lån iakttagas, att därvid i främsta

rummet tillgodosåges framställningar, som avsåge byggande av nya eller

moderniserande av äldre fartyg eller eljest finansiering av dylika byggnadsföretag.

Rederilånefonden vöre enligt § 1 i kungörelsen angående denna fond den

18 maj 1928 (nr 129) huvudsakligen avsedd för befrämjande av den svenska

skeppsfarten på utrikes orter och särskilt i avlägsna farvatten, varför rederiföretag

för inrikes sjöfart endast undantagsvis understöddes med lån från

fonden. I nämnda paragraf föreskreves därjämte, att ''därest lån sökes för

anskaffande av fartyg, lämnas — under i övrigt lika förhållanden — företräde

åt den lånesökandc, som låter tillverka fartyget vid svensk verkstad’.

Enligt § 3 i samma kungörelse föreskreves, att kollegium vid avgivande

av utlåtande över ansökningar ''siger härvid taga synnerlig hänsyn till sådan

ansökning, som avser anskaffande av nytt fartyg, tillverkat vid svensk verkstad’.

1

Under det att sålunda skeppshypotekskassans verksamhet närmast avsåge

lån til! nybyggda fartyg eller moderniserande av äldre fartyg, förclåge för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Kungl. Majit beträffande rederilånefonden full frihet att lämna lån till det

ändamål, Kungl. Majit funne mest lämpligt. Till för ett antal år sedan

hade visserligen, såsom förut nämnts, på grund av faktiskt föreliggande förhållanden

lån till övervägande delen disponerats för nybyggnader men något

som helst hinder för Kungl. Majit att i fråga om lån ändra praxis förelåge

så mycket mindre som vid förarbetena till rederilånefonden någon bundenhet

härutinnan icke skapats.

I den riksdagens skrivelse den 18 maj 1903, nr 124, som läge till grund

för rederilånefonden och bestämmelserna angående denna, hade riksdagen

— efter att hava framhållit fondens huvudsakliga syfte —- i fråga om fondens

användande för lån till byggnader anfört allenast följande:

''Med hänsyn till önskvärdheten av att den svenska industrien så vitt möjligt

tillgodoses, anser riksdagen, att vid utfärdande av bestämmelser angående

låns erhållande från fonden det bör tagas under övervägande, huruvida,

utan att fondens syfte att stödja och utveckla den svenska i-ederirörelsen

på något sätt lider intrång, företräde kan, i de fall, då lån från fonden

sökes för anskaffning av fartyg, under i övrigt lika förhållanden givas den

lånesökande, som låter tillverka fartyg vid svensk verkstad.’

Något företräde för lånesökande, som önskade lån för nybyggnad, framför

annan lånesökande antyddes icke vare sig i förarbetena eller i bestämmelserna.

Kungl. Majit vore alltså redan nu utan vidare befogad att helt utesluta

allt som i rederilånekungörelsen nämndes om lån till nybyggnad och vöre sålunda

ännu mer befogad att vid prövning av ansökningar om lån från fonden

helt handla efter omständigheterna.

I anslutning härtill hade också under senare år lån för nybyggnad eller

modernisering av fartyg icke utlämnats från rederilånefonden i andra fall

än såvitt anginge mindre fartyg, som saknat intresse för skeppshypotekskassan.

Låneutdelningen hade ock, i syfte att utesluta varje tal örn någon verklig

konkurrens med kassan, under denna tid ägt rum efter erforderligt samråd

och under fullt samförstånd med nämnda kassa. För skapande av

garantier för framtiden, att dylik konkurrens icke skulle förekomma, erfordrades

icke något annat än att i rederilånekungörelsen infördes en uttrycklig

bestämmelse därom, att lån från fonden icke utlämnades för ändamål, som

läge inom ramen för Svenska skeppshypotekskassans verksamhet och lämpligen

borde tillgodoses genom lån från nämnda kassa, samt att styrelsen

för kassan alltid skulle före prövningen av ansökningar örn lån från fonden

avgiva yttrande i ärendet.

Någon annan omläggning av rederilånefonden än den nu angivna syntes

i huvudsak icke vara erforderlig för att förekomma den befarade konkurrensen

mellan de två nu befintliga låneinstitut, varom här vöre fråga.

Då rederilånefonden, alldeles oavsett det speciella behov av lågprocentiga

stödlån under den rådande sjöfartskrisen, som här förut angivits och som

lämpligen torde kunna tillgodoses genom denna fond, vid sidan av skeppshypotekskassan

kunde även under mera normala förhållanden förväntas hava

att fylla ett, efter vad det ville synas, alltjämt förefintligt lånebehov för sjöfartens

vidkommande, borde enligt kollega mening en avveckling av densamma

icke ifrågakomma. Under förutsättning att räntan å lån från fonden

icke sattes alltför hög och kravet på säkerheten för lån hölles inom skäliga

gränser, kunde fonden sålunda även i fortsättningen bliva ett värdefullt medel

till den svenska sjöfartens understödjande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

47

De ändamål fonden hädanefter, sett på mera lång sikt, skulle tillgodose

kunde enligt kollegii mening sammanfattas sålunda.

Till en början kunde fonden även under mera normala tider väntas bliva

erforderlig för rederiföretags förseende med driftskapital mot relativt låg

ränta. Uppenbarligen hade, av förarbetena till rederilånefonden att döma,

vid dess inrättande tagits sikte på bland annat detta ändamål, vilket alltjämt

borde tillgodoses även under jämförelsevis bättre konjunkturförhållanden.

Skeppshypotekskassan avsåge i främsta rummet att förse rederierna med

erforderligt kapital för byggande av nya fartyg eller moderniserande av äldre

fartyg. Endast i mindre omfattning avsåges kassan skola lämna lån för anskaffande

av s. k. secondhand-tonnage och då endast till dylikt tonnage,

som vore jämförelsevis nytt och modernt. Av förarbetena till skeppshypotekskassan

och vad som i övrigt förekommit vid behandlingen av frågor

rörande kassan framginge nämligen otvetydigt, att dess uppgift närmast

vore att verksamt bidraga till det svenska tonnagets föryngring och modernisering.

I syfte att strävandena att föryngra landets tonnage icke skulle

motverkas genom import av alltför gammalt tonnage föresloge kollegium

i det följande importförbud på fartyg av högre ålder än 20 år. Beträffande

import av fartyg av yngre åldersklasser föresloges skärpta bestämmelser rörande

tonnagets beskaffenhet. Under särskilda omständigheter kunde emellertid

införande till riket av äldre fartyg än sådana, för vilka lån kunde erhållas

från skeppshypotekskassan, utgöra ett fullt legitimt behov, för vars

tillgodoseende i viss utsträckning rederilånefonden borde liksom hittills tillhandagå

med lån. Prövningen av ansökningar örn lån för nu åsyftade ändamål

krävde givetvis den största omsorg, och syntes härvid, liksom överhuvud

taget vid prövning av ansökan örn lån från fonden, den största uppmärksamhet

böra ägnas åt prövningen av de allmänna förutsättningarna hos det lånesökande

företaget för ett tillfredsställande bedrivande av rederirörelse.

Skeppshypotekskassans verksamhet avsåge endast maskindrivna fartyg.

Lån till segelfartyg eller segelfartyg med hjälpmaskin utlämnades sålunda

icke av kassan. Ej heller utlämnade kassan i regel lån till mindre maskindrivna

lastfartyg, överhuvud taget skulle den mindre fraktfarten undandragas

lånemöjligheter under statens medverkan, örn rederilånefonden avvecklades.

Tillgodoseende av den mindre svenska skeppsfarten på utrikes

orter utgjorde därför det tredje ändamål, varför rederilånefonden vore behövlig.

Kommerskollegium framhåller i detta sammanhang, att kollegium den 9

december 1935 avgivit yttrande över ett av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande

med förslag till åtgärder för minskande av arbetslöshetens verkningar

i Bohuslän, därvid bland annat föreslagits upprättande av en särskild

fond å 500,000 kronor, avsedd för huggande inom länet av mindre fraktbåtar

upp till högst 200 tons lastförmåga, samt att kollegium därvid under hänvisning

till den ännu pågående utredningen rörande den svenska sjöfartsnäringen

förklarat sig anse de sakkunnigas förslag i ifrågavarande del icke

böra föranleda någon åtgärd i då förevarande sammanhang. Kollegium anför

i anslutning härtill följande.

De av kollegium tillkallade sakkunniga vore eniga med kollegium därom,

att det lånebehov, som kunde anses föreligga samt avse förnyelse efter hand

och modernisering av det mindre lasttonnaget, utan olägenhet kunde tillgodoses

genom rederilånefonden, vars tillämpningsområde därvid givetvis icke

finge inskränkas allenast till tonnage, hemmahörande i visst eller vissa län,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

utan måste avse detta tonnage inom hela landet samt för övrigt borde kunna

utsträckas att avse nybyggnad av mindre lastfartyg upp till 200 å 300 tons

lastdryghet. Uppmärksammas borde emellertid i detta sammanhang, att rederilånefonden

avsett och alltjämt torde böra avse befrämjande av den svenska

skeppsfarten på utrikes orter, varför rederiföretag för inrikes sjöfart hädanefter

liksom hittills endast undantagsvis torde böra understödjas med lån

från fonden.

Kommerskollegium meddelar härefter, att kollegium och de sakkunniga

beträffande rederilånefondens angivna syfte och verksamhetsområde såväl i

fråga om vanliga lån som beträffande s. k. stödlån haft samråd med några

ledamöter av styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan, vilka därvid icke

haft erinran att framställa mot de framlagda förslagen, därvid emellertid

understrukits, vad ock redan uttryckligen förutsatts, nämligen att, vare sig

nybyggnadslån från rederilånefondens medelstillgång ifrågasattes till mindre

lastfartyg om 200 å 300 tons lastdryghet eller i undantagsfall stödlåneansökan

avsåge större fartyg, skeppshypotekskassans styrelse före ärendets

avgörande borde hava bereus tillfälle att yttra sig i ärendet. Enahanda förfarande

torde jämväl böra iakttagas, då lån från rederilånefonden avsåge anskaffande

av second-handfartyg.

Med beaktande av vad sålunda anförts föreslår kommerskollegium vissa

ändringar i nu gällande kungörelse rörande rederilånefonden. Förutom det

redan motiverade förslaget om intagande i kungörelsen av föreskrift, att lån

icke må utlämnas för ändamål, som ligger inom ramen för Svenska skeppshypotekskassans

verksamhet och lämpligen bör tillgodoses genom lån från

nämnda kassa, ifrågasättes därvid bland annat dels nedsättning från 4 V2 lil!

4 procent av räntan å lån från fonden, dels ock utsträckning, i vissa fall, av

lånetiden.

I fråga örn räntenedsättningen framhåller kollegium, att, örn fonden skall

fylla sin uppgift, högre ränta än fyra procent under nuvarande allmänna

ränteläge icke borde ifrågakomma.

I fråga om återbetalning av lån från fonden gäller för närvarande, att sedan

lån innehafts under två år från första lyftningsdagen, skall under de därpå

följande sex åren årligen återbetalas en sjättedel av det ursprungliga lånebeloppet,

låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång inbetala

ogulden del av lånet. Emellertid äger Kungl. Majit befogenhet att inom

ramen för den stadgade lånetiden av åtta år under särskilda förutsättningar

bevilja utsträckning av den amorteringsfria tiden eller uppskov helt

eller delvis med något års amortering. Vidare har riksdagen medgivit Kungl.

Majit befogenhet att i sådana fall, där särskilt vägande skäl föreligga, utsträcka

lånetiden intill tio år beträffande före riksdagens beslut redan beviljade

lån.

Enligt kollegii förslag bör, då särskilda omständigheter därtill föranleda,

kunna för visst lån medgivas utsträckning av lånetiden på sådant sätt, att lånet

skall vara till fullo återbetalat, då lånet avser anskaffande av nytt fartyg

vid utgången av tolfte året och eljest vid utgången av tionde året från första

lyftningsdagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

49

I fråga om spörsmålet angående rederilånefondens eventuella nedskärning,

uttalar kollegium, att en sådan nedskärning för närvarande icke bör ifrågakomma.

Till stöd härför framhåller kollegium följande.

Utgångspunkten för det framlagda förslaget rörande s. k. stödlån vore,

såsom av det förut anförda framginge, att nu disponibla medel från rederilånefonden

tillika med under den närmaste tiden inflytande amorteringar å

redan utbetalade rederilån skulle få anlitas härför. Några exakta beräkningar

rörande det kapitalbelopp, som bleve behövligt för stödlånen, kunde av

naturliga skäl icke verkställas. Kollegium räknade emellertid med att ett

belopp av 7.5 miljoner kronor skulle visa sig erforderligt.

Riksdagens medgivande borde alltså utverkas till att förslagsvis för tiden

till och med den 30 juni 1937 för utlämnande av stödlån till rederier på i huvudsak

nu föreslagna villkor av rederilånefondens kapitalbelopp finge användas

högst nyssnämnda belopp. Med avgörande, huruvida och i vad mån

av detta belopp i sinom tid inflytande amorteringar skulle i fortsättningen

tillföras fonden eller icke, syntes böra få bero till en tidpunkt, då frågan härom

genom amorteringarnas erläggande bleve mera direkt aktuell.

Ett andra skäl till att icke nu företaga någon slutlig prövning av frågan

om rederilånefondens mera definitiva storlek vore, att det allmänna läget

inom sjöfarten och den svenska sjöfartsnäringens mera normala lånebehov

av med rederilånefondens syften sammanhängande karaktär icke nu kunde

med någon grad av säkerhet överblickas. Ett avgörande härutinnan för närvarande

måste förutsättas komma att ske utan erforderliga premisser.

Med avseende å de delar av kommerskollegii betänkande, som nu behandlats,

hava i de över betänkandet avgivna yttrandena framhållits i huvudsak

följande.

Sveriges allmänna sjöfartsförening har erinrat, hurusom föreningen redan

i tidigare avgivet yttrande till kommerskollegium framhållit, att subventionsåtgärderna

i utlandet beträffande sjöfarten kunde befaras i längden få

så allvarliga konsekvenser i fraktmarknadshänseende, att även från svensk

sida åtgärder av ett eller annat slag bleve oundgängligen påkallade. Av den

nu föreliggande utredningen kunde konstateras, att någon tendens till subsidieväsendets

ställande på avskrivning i utlandet icke syntes föreligga. Under

sådana förhållandena och med beaktande av angelägenheten att

subsidiering av den svenska sjöfarten borde tillgripas allenast såsom en sista

utväg, funne föreningen med tillfredsställelse, att kollegium och de sakkunniga,

med undanskjutande åtminstone tillsvidare av subsidietanken, förordat

andra åtgärder för att motverka alltför djupgående verkningar av sjöfartskrisen

särskilt såvitt anginge trampfarten. Föreningen finge för sin del liv

ligt förorda åtgärders vidtagande i huvudsaklig överensstämmelse med kollegii

förslag.

Sveriges redareförening har — under erinran om av föreningen tidigare

till Kungl. Majit avlåtna framställningar rörande sjöfartsnäringens betryckta

läge — framhållit, att den ringa förbättring å fraktmarknaden, som inträtt

Bihang till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 238- 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 238-

under hösten 1935, varit av helt tillfällig karaktär och att frakterna under

de första månaderna av innevarande år åter fallit på ett sätt, som icke ingåve

några förhoppningar om förbättring inom en snar framtid. Någon

ändring i den i andra länder bedrivna statssubventions- eller understödspolitiken

hade icke heller skett. Föreningen finge visserligen uttala den förhoppningen,

att det icke skulle bliva nödvändigt att hos Kungl. Majit hemställa

om subventioner till den svenska sjöfartsnäringen, men föreningen ville

å andra sidan icke hava underlåtit att framhålla, att tvingande omständigheter

kunde medföra en framställning därom eller om ytterligare stödåtgärder

i annan form utöver dem, som av kommerskollegium föreslagits. Emellertid

vore det med tillfredsställelse föreningen funne, att kollegium föreslagit

åtgärder, som vöre ägnade att underlätta det ekonomiska tryck, varunder

näringen för närvarande arbetade. Föreningen, som tillstyrkte kollegii förslag,

vågade uttala den förhoppningen, att Kungl. Majit snarast måtte vidtaga

de åtgärder, som krävdes för deras förverkligande.

Sveriges allmänna exportförening har uttalat, bland annat, att läget beträffande

svensk sjöfart, enligt vad som bestyrkts av utredningen, vore sådant,

att man med fog kunde säga, att denna näringsgren hade att kämpa

mot betydande svårigheter. De positiva åtgärder, som kommerskollegium

i samråd med de sakkunniga föreslagit för att förbättra sjöfartsnäringens

ställning, hade visserligen i första hand motiverats av trampfartens förut

kända men nu genom utredningen klart dokumenterade svårigheter, men

dessa svårigheter gällde i samma utsträckning även den svenska linjefarten.

De riktlinjer, som vore utstakade för stödåtgärderna, syntes föreningen icke

kunna anses gå utom ramen för den hjälp, som svenska staten lämnat andra

betryckta näringar. Ehuru föreningen principiellt ogillade direkt ekonomiskt

stöd åt näringslivet hade föreningen ej velat motsätta sig kollegii förslag.

Föreningen utginge emellertid därvid i likhet med kollegium från att

vid tillämpningen av stödåtgärderna en noggrann prövning i varje enskilt

fall företoges, så att stöd endast tilldelades väl kvalificerade företag och att

uppkomsten av osund konkurrens förhindrades.

Styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan har förklarat sig instämma

i omdömet, att de svaga tendenser till förbättring å sjöfartens område, som

framträtt, vore av olika anledningar alltför ovissa för att å desamma kunde

byggas grundade förhoppningar om en varaktig ljusning. Likaså delade

styrelsen uppfattningen, att den svenska sjöfartsnäringen — särskilt trampfarten

— i stor omfattning befunne sig i ett prekärt läge till följd av

den gångna tidens svårigheter och därför vore i behov av skäligt stöd från

det allmännas sida. Styrelsen vore även ense med kommerskollegium därom,

att det vore angeläget att den direkta subventionslinjen, som vöre ägnad

att i längden förhindra eller åtminstone försvåra en utveckling till det

bättre, såvitt möjligt undvekes och att sådana anordningar söktes, som kunde

förväntas på mera lång sikt lämna den svenska sjöfarten ett behövligt stöd.

De olika åtgärder, som av kollegium föreslagits, syntes styrelsen vara i

stort sett ägnade att tillgodose sistnämnda synpunkt och även eljest vara

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238•

51

väl avvägda, varför styrelsen ansåge sig böra tillstyrka, att de i betänkandet

angivna riktlinjerna för stödåtgärder bleve anlitade.

Vad rederilånefonden anginge, finge styrelsen tillstyrka dennas bibehållande

i förbindelse därmed att, på sätt föreslagits, en principiell gränslinje

uppdroges mellan fondens och skeppshypotekskassans verksamhetsområden.

Även om denna gränslinje icke författningsmässigt kunde angivas fullt distinkt,

syntes några olägenheter därav icke behöva följa, då erforderligt

samarbete mellan fonden och kassan skulle säkerställas. De av kollegium

föreslagna jämkningarna i författningen angående rederilånefonden förordades

av styrelsen.

Förslaget att en del av rederilånefonden skulle tagas i anspråk för utlämnande

av s. k. stödlån syntes styrelsen beaktansvärt, varför styrelsen ansåge

sig böra tillstyrka detsamma. Dock utginge styrelsen från att denna

hjälpaktion måste betraktas såsom varande av blott tillfällig art. Likaså

förutsatte styrelsen, att, då ansökan örn stödlån överlämnades till styrelsen

för yttrande, hela den utredning, som vöre nödvändig för ärendets prövning,

samtidigt översändes till styrelsen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat, att av utredningen i ärendet

syntes framgå, att vissa delar av rederinäringen för närvarande befunne

sig i tryckt läge. Särskilt framträdande syntes detta vara förhållandet beträffande

en stor del av den i trampfart sysselsatta flottan. Om man i det

längsta skulle kunna i vårt land undvika tillgripandet av direkta subsidier

från statens sida för att lätta rederinäringens svårigheter, torde statsmakterna

näppeligen kunna underlåta att på ett eller annat sätt träda hjälpande

emellan. De i sådant avseende av kommerskollegium föreslagna stödåtgärderna

syntes fullmäktige vara av beskaffenhet att kunna med hänsyn till nuvarande

läge förordas.

I fråga örn de föreslagna stödlånen, vartill kapital ur rederilånefonden

skulle kunna under viss begränsad tid användas, finge fullmäktige emellertid

framhålla, att den föreslagna räntan å utlämnade stödlån av 3 procent icke

komme att motsvara den ränta, som rederilånefondens övriga utlåning för

närvarande betingade. En av ränteskillnaden och de antagligen jämförelsevis

svaga säkerheterna betingad ersättning av skattemedel torde därför, om

förslaget i denna del bleve antaget, bliva ofrånkomlig. För övrigt finge fullmäktige

såsom sin mening uttala, att det ej syntes fullmäktige lämpligen böra

ifrågakomma, att utdelning till aktieägare i rederibolag, som erhållit stödlån,

skulle, såsom kollegium föreslagit, i visserligen begränsad omfattning kunna

lämnas under den tid amortering av lånet påginge.

Rederilånefondens nya konstruktion och ändamål syntes vara betingade av

en sedan länge önskvärd avgränsning av fondens samt skeppshypotekskassans

verksamhet. Den föreslagna räntesänkningen till 4 procent borde emellertid

icke genomföras för en enstaka fond utan ske i samband med en allmän

räntereglering, anslutande sig till det rådande ränteläget för statens

samtliga utlåningsfonder, där räntan för närvarande, i likhet med rederilånefondens,

beräknades efter en högre räntesats. För närvarande uppginge den

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 238-

effektiva medelräntan för statens fasta upplåning till 4.19 procent. Uteslutet

vore icke, att denna om något år kunde nedgå så, att en ränta av 4 procent

å statens utlåningsfonder icke komme att innebära någon ränteförlust för

staten. Intill dess måste därför varje nedsättning av fondmedelsräntorna

under den angivna medelräntan för statens upplåning betinga en kompensation

för lånefonden ifråga i form av skattemedel.

Statskontoret har framhållit, att ämbetsverket icke tilltrodde sig att kunna

bedöma det nuvarande läget för sjöfarten. Av föreliggande uppgifter att

döma ville det visserligen förefalla, som om den kritiska situation, som rått

vid tiden för den nu slutförda utredningens igångsättande, sedermera i någon

mån vikit och som örn man därför borde hava haft anledning att hoppas,

att sjöfartsnäringen skulle kunnat reda sig utan särskilt bistånd från statens

sida. Gentemot vad kommerskollegium med de sakkunniga anfört

rörande behovet av dylikt bistånd ansåge sig dock statskontoret icke kunna

hävda en motsatt uppfattning, och ämbetsverket, som med tillfredsställelse

konstaterat, att de stödåtgärder, som av kollegium föresloges, icke kunde

rubriceras som direkt statssubvention, ville vid sådant förhållande icke

avråda från att åtgärder i den ifrågasatta riktningen vidtoges.

Vad nu närmast anginge de föreslagna stödlånen, funne ämbetsverket

de huvudprinciper, kollegium ansett böra läggas till grund för låneverksamheten,

riktiga. Särskilt syntes det ämbetsverket vara angeläget att, på

sätt kollegium uttalat, stödåtgärderna anordnades på sådant sätt, att de icke

komme att medverka till en skärpning av konkurrensen mellan svenska redare,

att icke livsdugliga företag uteslötes från möjlighet att genom lånen

fortsätta en icke ekonomiskt sund verksamhet samt att lånen ej utlämnades

på sådana villkor, att desamma utan att komma det understödda företaget

såsom sådant till avsedd hjälp gåve tillfälle till avveckling av förlustbringande

engagemang genom deras överflyttande på staten. Den föreslagna

låneverksamhetens syfte skulle vara en form för hjälp till självhjälp.

I fråga örn räntan å stödlånen hade kollegium framhållit, att denna borde

sättas så lågt som möjligt, utan att lånen finge karaktär av subvention.

Räntan borde därför enligt kollega mening ligga nära den lägsta ränta,

vartill staten för närvarande kunde upptaga långtidslån. Kollegium hade

med de sakkunniga ansett sig böra föreslå räntesatsen tillsvidare till 3 procent.

För erhållet lån skulle säkerhet ställas, varvid både inteckningssäkerhet

och borgen borde kunna ifrågakomma. För att icke stödaktionens värde

och effektivitet skulle vedervågas, borde emellertid enligt kollega mening

ej alltför stränga fordringar ställas å säkerhetens beskaffenhet.

Enligt det framlagda förslaget örn stödlån skulle alltså andra principer

i fråga om såväl räntesättning som säkerhet bliva gällande än som för närvarande

tillämpades inom den statliga utlåningsverksamheten på hithörande

område. Från de synpunkter, statskontoret närmast hade att anlägga,

måste detta givetvis framkalla viss betänksamhet. Då emellertid de föreslagna

eftergifterna torde vara tämligen ofrånkomliga, om stödaktionen i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

53

denna del över huvud taget skulle kunna fylla det därmed avsedda ändamålet,

ville ämbetsverket icke motsätta sig desamma.

Enligt kollegii förslag skulle kapital för den ifrågasatta låneverksamheten

lämpligen anskaffas på det sättet, att medel skulle ställas till förfogande

från rederilånefonden, vars kapitaltillgångar för närvarande till stor del vore

outnyttjade. Kollegium syntes därvid närmast hava tänkt sig, att utlåningen

alltjämt skulle ske från nämnda fond, ehuru från viss avskild del därav.

Statskontoret kunde för sin del icke finna tillfredsställande, örn från samma

utlåningsfond skulle utlämnas dels lån mot goda säkerheter och viss

högre ränta, dels lån mot sämre säkerheter men samtidigt lägre ränta. Det

syntes ämbetsverket ändamålsenligare och ur redovisningssynpunkt riktigare,

att den nya låneverksamheten besörjdes från en för detta syfte bildad,

särskild lånefond, som förslagsvis syntes kunna benämnas stödlånefond för

sjöfarten. Kapitalanskaffningen till fonden, vilken torde böra stå under

statskontorets förvaltning, borde ske genom anvisande av dels lånemedel och

dels skattemedel, varvid proportionen mellan dessa båda slag av kapitaltillskott

borde enligt vedertagna principer bestämmas med ledning av den

räntefot, som avsåges att tillämpas vid långivningen från fonden. Lämpligt

syntes vara att i samband därmed rederilånefondens kapitalbehållning genom

återleverering till riksgäldskontoret nedskreves med ett belopp motsvarande

lånemedelsbeloppet i den nya fonden.

Mot de av kommerskollegium i övrigt föreslagna villkoren för stödlånens

tillgodonjutande samt de bestämmelser, som ansetts böra meddelas i fråga

örn viss kontroll från statens sida under lånens löptid, hade statskontoret,

i betraktande av lånens karaktär, intet att erinra. Med hänsyn till beskaffenheten

av de säkerheter, som skulle komma att fordras, tillstyrkte ämbetsverket,

att -— i likhet med vad fallet vore i fråga om de s. k. sociallånen

•— säkerhetsprövningen skulle ligga i Kungl. Maj:ts hand. Lånerörelsen

torde, såsom ock kollegium förutsatt, böra handhavas av statskontoret.

De synpunkter kommerskollegium anlagt på spörsmålet om en eventuell

avveckling av rederilånefonden kunde statskontoret i stort sett dela och funne

sålunda, i likhet med kollegium, skäl för närvarande icke föreligga för

avveckling av fonden.

Vad anginge förslaget om en sänkning av räntan å rederilånen från 472

procent till 4 procent, ville ämbetsverket uttala, att en sådan räntesänkning

icke syntes böra företagas utan att densamma motsvarades av en nedgång

i fråga om medelräntan å statens upplånade kapital.

Den i kommerskollegii ifrågavarande betänkande framlagda utredningen Departement.jrörande

den svenska sjöfartsnäringens nuvarande läge synes mig klart ådaga- che/en.

lägga, att de svårigheter, varmed denna näring under de senaste krisåren haft

och alltjämt har att kämpa, kräva allvarlig uppmärksamhet från det allmännas

sida.

Såsom kommerskollegium framhållit, torde krisårens utveckling för den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

svenska linjefartens vidkommande kunna betecknas såsom i stort sett relativt

tillfredsställande, men har krisen för trampfartens del på grund av

ogynnsamma driftsresultat under en följd av år medfört mycket kännbara

svårigheter. De dåliga driftsresultaten ha ej möjliggjort vare sig tillräckliga

avskrivningar eller önskvärd tonnageförnyelse, likviditetssvårigheter föreligga

i betydande utsträckning och såsom en följd av de krisförhållanden,

som varit rådande, framstår det faktum, att den svenska handelsflottan, särskilt

den del som sysselsättes i trampfart, för närvarande i oproportionerligt

stor omfattning består av omoderna fartyg med otillfredsställande konkurrens-

och räntabilitetsförutsättningar.

Orsakerna till denna utveckling äro främst att söka —- förutom i den allmänna

världshandelskrisen — i den nationalistiska handels- och sjöfartspolitik,

vartill krisen föranlett flertalet främmande länder. Trots vissa tecken

i gynnsam riktning synes man icke våga räkna med en sådan förändring

i dessa internationella förhållanden, att därav skulle följa någon avsevärd

förbättring för den svenska sjöfartsnäringen under den närmaste framtiden.

Jag ber härvid få erinra om kommerskollegii uttalande, att även örn den

förbättring på fraktmarknaden, som inträdde under de sista månaderna av

år 1935 — trots att den under början av detta år i påfallande grad försvagats

-—- skulle visa sig bliva för någon längre tid beståndande, den

svenska trampfartens ekonomi dock genom krisens långvarighet i betydande

omfattning blivit så ansträngd, att en sanering och konsolidering vore nödvändiga.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag, i likhet med kommerskollegium

samt de hörda myndigheterna och sammanslutningarna å sjöfartens

område, statens medverkan till åstadkommande av förbättrade förhållanden

inom den svenska sjöfartsnäringen i nuvarande läge påkallad.

De åtgärder i nyss angivna syfte, varom kommerskollegium nu framlagt

förslag, avse i första hand beredande av möjligheter för redare att erhålla

billiga lån, s. k. stödlån, till driftskapital, till konsolidering eller rekonstruktion

av vederbörande företag -—- även i samband med genomförande

av ackord med fordringsägare — samt till anskaffning av modernare tonnage

vid företags sanering. Enligt kollega förslag skulle medel härtill beredas

ur rederilånefonden, vars kapitaltillgångar för närvarande till stor del

äro outnyttjade, och skulle av denna fond ett belopp av högst 7.5 miljoner

kronor få, intill utgången av juni månad 1937, tagas i anspråk för utlämnande

av stödlån.

Kommerskollegium har ansett följande huvudprinciper böra läggas till

grund för den sålunda ifrågasatta låneverksamheten.

Till erhållande av stödlån böra ifrågakomma endast företag, vilkas väsentliga

verksamhet är rederirörelse; denna rörelse bör avse huvudsakligen sjöfart

i utrikes fart och hava bedrivits förslagsvis minst tre år före ingången

av år 1936. De svårigheter, som föranlett behov av ekonomiskt stöd, skola

hänföra sig till sjöfartskrisen. Vederbörande företag bör hava självt gjort

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 238.

55

vad på företaget skäligen kunnat ankomma för övervinnande av svårigheterna

samt även i övrigt befinnas förtjänt av bistånd. Rederiföretag, som

icke är livsdugligt och som genom erhållande av stödlån skulle beredas möjlighet

att fullfölja en icke ekonomiskt sund verksamhet till förfång för andra

rederier, bör icke ifrågakomma till stödlån; sådant lån bör tilldelas endast

företag, som, i händelse lån erhålles, är i stånd att varaktigt fortsätta sin

rörelse. Stödlån bör ej lämnas under sådana förhållanden, att det, utan att

komma det understödssökande företaget såsom sådant, d. v. s. dess sjöfartsrörelse,

till avsedd hjälp, huvudsakligen endast bereder intressenterna i

företaget (bolagsstyrelse, bank eller andra) tillfälle att avveckla förlustbringande

engagemang genom dessas överflyttande på staten.

För stödlånen har kommerskollegium ansett följande allmänna lånevillkor

böra uppställas.

Ränta bör tillsvidare utgå med 3 procent. Lånen böra få karaktär av

amorteringslån. Regelmässigt bör räknas med en lånetid av 8 år med 3 års

amorteringsfrihet. Beträffande ränta å och amortering av lånen bör vid

sidan av nämnda huvudregler befogenhet föreligga för Kungl. Majit att i

fall, där på grund av särskilda omständigheter så prövas skäligt, meddela

sådana jämkningar, att dels ränta icke behöver erläggas under ett eller flera

av de regelmässigt amorteringsfria åren, under villkor emellertid av sådan

kompensation härför i form av i motsvarande mån högre ränta under återstående

delen av lånetiden, att genomsnittsräntan för hela lånetiden icke

understiger 3 procent, dels ock lånetiden må utsträckas intill 10 år, med

rätt för Kungl. Majit tillika att såväl vid 8 års som vid 10 års löptid för

lånen utsträcka den amorteringsfria tiden utöver 3 år, dock högst intill halva

lånetiden.

I fråga örn säkerheterna för lån har från de sakkunnigas sida, med hänsyn

till den enligt deras mening berättigade farhågan att vid en alltför sträng

praxis i fråga om säkerhetsprövningen stödaktionens värde och effektivitet

skulle vedervågas, framhållits angelägenheten av att fordringarna på inteckningssäkerhetens

beskaffenhet icke överdreves. Enligt de sakkunnigas mening

borde först där efter en nog så välvillig prövning av inteckningssäkerheten

denna likväl icke befunnes tillfyllest vid sidan därav borgen påfordras.

Därest icke någon inteckningssäkerhet kunde presteras, skulle givetvis

borgenssäkerhet under alla förhållanden komma i fråga. Kommerskollegium,

som liksom de sakkunniga förutsätter, att den slutliga prövningen av

säkerheten skall, i likhet med vad som gällt i fråga örn de s. k. sociallånen,

ankomma på Kungl. Maj :t efter vederbörandes hörande, har för sin del, på

av de sakkunniga angivna skäl, icke velat motsätta sig realiserandet i huvudsak

av de av de sakkunniga förordade grunderna för säkerhetsprövningen.

Beträffande borgenssäkerheten har det emellertid synts kollegium lämpligt,

att det medgives uppdelning av borgensansvaret på sådant sätt, att

stödlån uppdelas i flera eller färre delar med solidarisk borgen av två eller

flera personer för varje delbelopp. Härigenom skulle vederbörande företags

möjligheter att stidla säkerhet avsevärt underlättas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

De förevarande lånens karaktär motiverar enligt kommerskollegii mening

vissa alldeles särskilda villkor för deras fortsatta tillgodonjutande.

Sålunda borde den rederirörelse, för vilken lån beviljats, under lånetiden

bedrivas i huvudsakligen samma omfattning som då lånet beviljades. Skulle

rörelsen inskränkas till nämnvärt mindre omfattning, borde det få bliva

beroende på Kungl. Maj:ts beslut örn eller i vad mån lånet skulle fortfarande

få tillgodonjutas. Under de år amortering icke förekomme borde utdelning

till aktieägare icke få äga rum. Sedan lånet börjat amorteras och så länge

ännu belopp därav utestode oguldet, borde utdelning kunna få äga rum, dock

med ett till 5 procent fastställt maximum. Utdelning borde emellertid få ifrågakomma

allenast så länge som företaget oklanderligt fullgjorde sina skyldigheter

med avseende å statslånet samt företoge normala avskrivningar å tonnaget

och annan egendom. Lånen borde handhavas av statskontoret. I

kontrollsyfte borde föreskrivas, att företag, som erhållit lån, skulle årligen

dels styrka, att företagets rörelse bedreves ändamålsenligt, dels avgiva redogörelse

för företagets drift och ekonomiska ställning, därvid det skulle vara

statskontoret och kommerskollegium förbehållet att genom utsänt ombud besiktiga

företagets fartyg samt, där särskild anledning därtill syntes föreligga,

taga del av företagets handelsböcker med tillhörande verifikationer. Bruste

låntagare i honom åliggande förpliktelser i fråga om räntelikvid, amortering

eller säkerhetens tillfredsställande vidmakthållande, borde statskontoret äga

förklara lånet genast eller inom viss tid, helt eller delvis, förfallet till betalning.

Enahanda befogenhet för statskontoret borde föreligga jämväl för det

fallet, att låntagaren underläte att uppfylla någon honom i lag eller reversen

eljest ålagd förpliktelse. Därest företagets rörelse icke dreves på tillfredsställande

sätt eller lånets beviljande föranletts av sviklig uppgift eller sådana

förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda

ändamålet uppenbarligen icke längre borde få tillgodonjuta detsamma, borde

statskontoret hava att efter samråd med kommerskollegium därom göra anmälan

till Kungl. Majit med förslag, huruvida och i vad mån lånet genast

skulle återbetalas.

Gentemot de av kommerskollegium framlagda förslag i fråga örn utlämnande

av stödlån åt rederiföretag, som här återgivits, hava från de över

kollegii betänkande hörda myndigheternas sida erinringar framställts endast

i följande hänseenden. I fråga om den ränta, som skulle utgå å de ifrågasatta

stödlånen, hava fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, att den av

kollegium föreslagna räntan av 3 procent icke komme att motsvara den vid

rederilånefondens övriga utlåning utgående räntan, som för närvarande utgör

4 J/2 procent; en av ränteskillnaden och de antagligen jämförelsevis svaga

säkerheterna betingad ersättning av skattemedel har därför synts fullmäktige

ofrånkomlig, om förslaget i denna del skulle antagas. Fullmäktige hava

vidare funnit utdelning till aktieägare ej lämpligen böra förekomma under

sådan tid, då amortering av lån pågår. Beträffande förslaget örn rederilånefondens

ianspråktagande för det ifrågavarande ändamålet har statskontoret

med hänsyn till den föreslagna låga räntesatsen för stödlånen för sin

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

57

del funnit ändamålsenligare och ur redovisningssynpunkt riktigare, att låneverksamheten

besörjes från en för detta syfte bildad, särskild lånefond. Kapitalanskaffningen

till denna fond borde enligt statskontorets mening ske genom

anvisande av dels lånemedel och dels skattemedel, varvid proportionen

mellan dessa båda slag av kapitaltillskott borde enligt vedertagna principer

bestämmas med ledning av den räntefot, som avses att tillämpas vid långivningen

från fonden. I samband härmed borde lämpligen rederilånefondens

kapitalbehållning genom återleverering till riksgäldskontoret nedskrivas

med ett belopp motsvarande lånemedelsbeloppet i den nya fonden.

Innan jag ingår på de av kommerskollegium nu framlagda förslagen till

stödåtgärder åt sjöfartsnäringen, ber jag att få uttala min anslutning till de

synpunkter, som av kollegium framhållits i frågan om en eventuell avveckling

av rederilånefonden. I likhet med kollegium och statskontoret finner

jag sålunda skäl för närvarande icke föreligga för en avveckling av denna

fond. Vad frågan om en nedskärning av fonden beträffar, avser jag att

senare förorda, att ett belopp av 2.5 miljoner kronor från fonden överföres

till en särskild fond för sekundärlån åt rederiföretag. Huruvida och i vad

mån en ytterligare nedskärning av rederilånefonden bör äga rum, torde böra

ankomma på förnyat övervägande.

Kommerskollegii förslag örn anordnande av stödlån till rederiföretag, som

synes mig vara väl avvägt, kan jag i huvudsak biträda. De riktlinjer, som

av kollegium angivits för den föreslagna stödlåneverksamheten, synas mig

i stort sett ändamålsenliga.

Kommerskollegium har för stödlånens vidkommande föreslagit en räntesats

av 3 procent. Såsom av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret

framhållits torde, därest en så låg räntesats för stödlånen skulle fixeras,

medel för låneverksamheten böra beredas ej uteslutande av lånemedel, utan

skattemedel därjämte böra tillskjutas.

För egen del förordar jag, att räntesatsen bestämmes till 4 procent. Då

det här icke är fråga om en fortlöpande lånerörelse utan örn en utlåning

av allenast tillfällig karaktär, har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet

ansett, att med denna räntesats någon anvisning av skattemedel

för ändamålet icke behöver ifrågakomma. Vid sådant förhållande

synes det mig icke heller behövligt att för detta ändamål tillskapa en särskild

fond, utan de erforderliga medlen torde kunna beredas i den formen,

att Kungl. Majit bemyndigas att från rederilånefonden utlämna stödlån intill

ett sammanlagt belopp av högst 7.5 miljoner kronor.

Med hänsyn till ovissheten örn antalet låneansökningar, som kunna förväntas,

samt till den noggranna och tidsödande prövning av ansökningarna,

sorn måste äga rum, synes mig den tid, varunder angivna belopp av rederilånefonden,

7.5 miljoner kronor, må få tagas i anspråk för utlämnande av

lån, böra utsträckas till utgången av juni månad 1938.

I fråga örn de av kommerskollegium föreslagna ändringarna i kungörelsen

angående rederildnefonden har jag ingen annan erinran att göra än att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

jag nied hänsyn till vad fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret

däremot anfört icke finner mig kunna nu förorda den ifrågasatta nedsättningen

från 4V2 till 4 procent av räntan å lån från denna fond. För ändringarnas

genomförande är riksdagens medverkan icke erforderlig i vidare

mån än i fråga om det förslag, som gjorts örn utsträckning i vissa fall av

lånetiden och som innebär, att för visst lån utsträckning av lånetiden bör,

då särskilda omständigheter därtill föranleda, kunna medgivas på sådant

sätt, att lånet skall vara till fullo återbetalat, då lånet avser anskaffandet

av nytt fartyg, vid utgången av tolfte året och eljest vid utgången av tionde

året från första lyftningsdagen. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas.

Sedan riksdagens beslut i detta hänseende föreligger, torde frågan ånyo

få anmälas för Kungl. Maj:t i och för utfärdande av vederbörlig författning.

Beträffande slutligen det av särskilda sakkunniga för utredning angående

Bohusläns näringsliv framlagda förslaget om upprättande av en lånefond å

500,000 kronor för byggande av mindre fraktbåtar, lärer, på sätt kommerskollegium

framhållit, det lånebehov, som kan anses föreligga för förnyelse

och modernisering av det mindre lasttonnaget, kunna tillgodoses genom

rederilånefonden. Jag anser mig därför icke böra förorda vidtagande av

särskild åtgärd i detta hänseende.

Sekundärlån för rederinäringen.

Såsom kommerskollegium redan framhållit, hade den nu verkställda utredningen

utvisat, dels att det svenska tramptonnaget i betydande utsträckning

bestode av gammalt och omodernt tonnage, dels ock att det vore detta

senare tonnage, som bland annat på grund av sin bristande konkurrenskraft

i särskilt hög grad drabbats av krisens svårigheter i form av uppläggning

m. m. I anslutning härtill har kollegium nu understrukit angelägenheten

av att en förnyelse och modernisering särskilt av det svenska

tramptonnaget i möjligaste mån befrämjades och i detta avseende anfört

följande.

Vid överväganden med de sakkunniga och efter samråd med vissa ledamöter

av styrelsen för Svenska skeppshvpotekskassan hade befunnits, att

den bästa och sannolikt för närvarande enda utvägen att, utan tillgripande

av direkta byggnadssubsidier, åstadkomma den önskvärda föryngringen och

effektiviseringen av det svenska tramptonnaget vore att åt redare bereda

möjlighet till erhållande av sekundärlån i nybyggt tonnage, d. v. s. lån mot

inteckningar liggande efter femtio procent av fartygets värde.

Enligt § 12 i förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan finge

lån från kassan icke beviljas till högre belopp än femtio procent av det värde,

till vilket fartyget av styrelsen för kassan uppskattades. Enligt § 13 i samma

förordning skulle till minst det belopp, till vilket lån beviljades, finnas säkerhet

av inteckning eller inteckningar i fartyget inom femtio procent av fartygets

värde.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

59

Vid övervägande av frågan om belåningsgränsen för här åsyftade sekundärlån

hade de sakkunniga och kollegium kommit till den uppfattningen, att

denna gräns borde bestämmas till sjuttio procent av fartygets värde.

För tillhandahållande av dylika sekundärlån kunde två utvägar tänkas,

innebärande den ena, att en särskild statlig lånefond inrättades för ändamålet

eller att rederilånefonden finge, efter en utbyggnad av gällande bestämmelser

och viss utökning av fondens kapital, användas härför, och den andra, att

sådana ändringar genomfördes i bestämmelserna för skeppshypotekskassan,

som möjliggjorde för kassan att lämna dylika lån.

Därest sistnämnda utväg överhuvud taget kunde ifrågakomma, skulle detta

förutsätta, förutom nyss antydda ändringar i bestämmelserna för kassan,

att för de ökade risker, kassan påtoge sig genom sekundärlånen, säkerhet

skapades, förutom i inteckning, i en av staten ställd särskild grundfond i

form av en påbyggnad på kassans nuvarande grundfond. För att icke värdet

av kassans obligationer skulle ogynnsamt påverkas av nämnda utvidgning

av kassans verksamhet, borde bestämmelser meddelas därom, att sekundärlån

endast finge lämnas i viss proportion till den nya grundfonden. Denna

proportion måste givetvis, i nyssnämnda syfte, vara en annan än den som

enligt § 3 i förordningen angående kassan nu gällde beträffande kassans

maximiomslutning, nämligen att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke finge uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

Den nuvarande grundfondens belopp uppginge till 10 miljoner kronor.

Upplysningsvis kunde i detta sammanhang nämnas, att utelöpande obligationer

utgivna av kassan vid utgången av år 1935 hade uppgått till 27 miljoner

kronor och utestående lån vid samma tidpunkt till 23,505,062 kronor 50 öre.

Sekundärkrediten borde i anslutning till det anförda begränsas till högst

fyra gånger beloppet av den för denna kredit ställda grundfonden. Någon

utökning av kassans totala maximiomslutning, ställd i relation till grundfonden

för primärkrediter, borde varken vara erforderlig eller lämpligen ifrågakomma.

Vare sig den nämnda utvägen till ordnande av sekundärlån genom skeppshypotekskassan

valdes eller den andra utvägen med en särskild statlig lånefond

för ändamålet (eventuellt rederilånefonden) anlitades, borde åtgärden

i angivna syfte kompletteras med ett medgivande av någon förlängning, förslagsvis

från nuvarande tio år till tolv år, av lånetiden för de hos skeppshypotekskassan

upp till 50 procent av fartygens värde liggande lånen. Bestämmelse

torde däremot böra meddelas om en något kortare lönelid för sekundärlånen,

förslagsvis 8 år.

Den nu antydda utvägen att med skeppshypotekskassans verksamhet formellt

och reellt införliva sekundärkreditgivning för sjöfarten hade emellertid

icke befunnits genomförbar. De ledamöter av styrelsen för kassan, varmed

samråd ägt rum, hade också på det bestämdaste avrått från åtgärd i denna

riktning.

l ill cn början torde en dylik utvidgning av kassans verksamhet knappast

låta sig förena med behörig hänsyn till nuvarande innehavare av kassans

obligationer. Och även örn rent konstruktivt sett sådana anordningar träffades,

att dessa obligationsinnehavare i avseende å värdet av säkerheterna

för deras obligationer reellt oell formellt liölles utanför transaktionen, skulle

detta medföra cn för kassan säkerligen mycket vansklig komplicering av

förhållandena beträffande densamma. Och även med i görligaste mån betryggande

garantier gentemot risker för sekundärlånen kunde likväl befaras,

att vanskligheter skulle kunna uppstå beträffande placeringen av framtida

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts proposition nr 2-3S
-

nya emitteringar av obligationer från kassan. Beaktas borde ock vissa svårigheter

beträffande regleringen av det ekonomiska andrahandsansvar, som

enligt § 15 i förordningen angående skeppshypotekskassan för vissa där angivna

fall åvilade redare med lån från kassan.

Kommerskollegium och de sakkunniga hade med hänsyn till särskilt nu

angivna skäl funnit sig böra övergiva tanken att på sätt här antytts anlita

skeppshypotekskassan för åvägabringande av de önskade möjligheterna till

sekundärlånekrediter.

Då utlåningen från rederilånefonden vore beroende på Kungl. Maj:ts beslut,

efter hörande av kollegium, och förvaltningen av densamma ankomme

på statskontoret, men kollegium, på sätt i det följande framginge, avsåge

helt andra förvaltningsformer beträffande sekundärlånen och däremot svarande

kapital, torde det enligt kollega mening icke heller böra ifrågakomma

att för nu ifrågavarande ändamål utbygga rederilånefonden, utan ansåge

kollegium den återstående av förut angivna utvägar, nämligen inrättande av

en särskild statlig lånefond, böra anlitas.

Vad först an ginge frågan om nu åsyftade fonds storlek borde uppmärksammas,

att statsmakternas åtgärder i den riktning, som här avsåges,

under inga förhållanden finge givas den karaktär, att de uppmuntrade till

en osund utveckling av den svenska handelsflottans storlek eller till spekulativa

investeringar i rederirörelsen. Då det ifrågasatta nya institutet med

av staten underlättad sekundärbelåning av nya eller moderniserade fartyg

därjämte i viss mån finge anses utgöra ett första försök att mera effektivt

medverka till även trampflottans modernisering, syntes det kollegium tillrådligt

att framgå med den största varsamhet. Med hänsyn härtill och i betraktande

jämväl därav, att på sätt av det följande framginge den nya fonden

icke avsåge att till mera än med i regel högst 20 procent av kostnaderna

bidraga till nybyggda fartyg eller till modernisering av äldre sådana, talade

alla skäl för att i varje fall till en början tillmäta fondens storlek med

en viss försiktighet. Därest försöket sloge väl ut och anledning eljest därtill

förefunnes, förelåge ju alltid möjlighet att senare utöka fondens kapitalbelopp.

Med beaktande av olika på frågans bedömande inverkande omständigheter

hade kollegium funnit ett belopp av 2.5 miljoner kronor till en början

böra vara tillfyllest. Riksdagens medgivande torde därför böra utverkas

för tillskapande av nu avsedda fond.

Den här föreslagna sekundärkrediten torde böra på det sättet anknytas

till skeppshypotekskassan, att lån från den avsedda fonden borde utlämnas

allenast för fartyg, till vars anskaffande lån i enlighet med gällande bestämmelser

beviljats från kassan. Härigenom och med hänsyn till den i § 6

av kassans reglemente meddelade bestämmelsen, att beträffande lån från

kassan i främsta rummet skulle tillgodoses framställningar, som avsåge byggande

av nya eller moderniserande av äldre fartyg eller eljest finansiering

av dylika byggnadsföretag, ävensom grunderna för denna bestämmelse tillgodosåges

rent automatiskt det särskilda syfte, som kollegium lika med de

sakkunniga hade med det förevarande förslaget, nämligen att befordra förnyelse

och modernisering av det svenska tonnaget.

I anslutning till de grunder för den tänkta sekundärkrediten, som sålunda

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

61

angivits, torde lån i varje särskilt fall icke böra få beviljas till högre belopp än

att summan av detsamma och det från skeppshypotekskassan utlämnade lånet

läge inom sjuttio procent av det värde, till vilket fartyget av styrelsen för

kassan jämlikt §§11 och 12 i förordningen angående kassan uppskattades.

Sekundärlåns löptid torde icke böra få överstiga 8 år, och torde, i anslutning

till vad förut anförts, förordningen angående skeppshypotekskassan böra

underkastas sådan ändring, att det medgåves styrelsen för kassan att beträffande

lån för fartyg, för vilket sekundärlån beviljats, medgiva utsträckning

av tiden för amorteringen av lånet från kassan till högst 12 år.

Vad inginge räntan å sekundärlån, varom här vore fråga, funne kollegium

det vara lämpligt, att det meddelades föreskrift därom, att densamma

icke finge understiga vare sig räntan å det för fartyget beviljade lånet från

skeppshypotekskassan eller medelräntan för statens upplåning mot obligationer

under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats,

med tillägg av en halv procent.

Beträffande ställande av säkerhet och övriga erforderliga föreskrifter torde

i tillämpliga delar få gälla de bestämmelser, som redan funnes eller kunde

bliva meddelade rörande lån från skeppshypotekskassan, dock att för sekundärlånen

måtte, där omständigheterna ansåges därtill föranleda, fordras

jämte inteckning och därmed sammanhängande säkerhetshandlingar jämväl

borgen.

Vad slutligen anginge frågan om vem som skulle handhava den sekundärlånerörelse,

varom här vore fråga, så ansåge kollegium att, med hänsyn till

den i viss mån intima anknytning till skeppshypotekskassans verksamhet,

sorn i realiteten här föreslagits, denna borde handhavas av en nämnd, vars

sammansättning förutsattes bliva identisk med styrelsens för nämnda kassa.

Givetvis förutsatte denna anordning visst förvaltningsbidrag till styrelsen

för kassan, avseende dels vissa arvoden till styrelseledamöterna, utöver dem

för deras handhavande av kassans angelägenheter tillkommande arvoden,

dels ock bidrag till med förvaltning och revision förbundna utgifter i övrigt.

Något större belopp torde härför icke bliva erforderligt. Kollegium föreställde

sig, att ett årligt belopp av 4,000 kronor skulle åtminstone till en

början visa sig tillräckligt.

Kollegium ville slutligen fästa uppmärksamheten på att även det nu föreslagna

låneinstitutet genom en statlig sekundärlånefond för sjöfarten erbjöde

vissa paralleller med den genom beslut av 1935 års riksdag (riksdagens skrivelse

nr 244) inrättade sekundärlånefonden för jordbrukare.

Styrelsen för skeppshypotekskassan har tillstyrkt förslaget örn upprättande

av en sekundärlånefond för rederinäringen. Styrelsen har härvid ansett

sig böra betona vikten av att i kommerskollegii förslag icke ifrågasatts att

ombilda kassan sålunda, att densamma skulle få till uppgift att tillhandahålla

förutom primärlån även sekundärlån. Praktiskt sett skulle intet vinnas

med en sådan anordning, då det torde vara säkert, att kassan icke

skulle bliva i stånd att skaffa medel för sekundärutlåningen genom emission

av obligationslån, vilkas säkerhet i någon som helst grad skulle utgöras

av sekundärinteckningar. Härtill komme emellertid, att det — oavsett vilka

åtgärder sorn vidtoges för att hålla primär- och sekundärlåne-obligationerna

åtskilda — icke torde kunna undgås att den omständigheten att kassan

emitterade obligationslån med sekundär-säkerhet och vore för sådana obligationer

ansvarig komme att ogynnsamt inverka pä den good will, som

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

kassan vunnit å sina med primär-inteckningar säkerställda obligationer. Med

hänsyn till det intima sammanhang, som nödvändigtvis komme att förefinnas

mellan ifrågavarande primär- och sekundär-utlåning, ansåge styrelsen det

däremot vara praktiskt och lämpligt, att, på sätt föreslagits, sekundärbelåningen,

till vilken medel skulle tillhandahållas genom en statlig lånefond, anförtroddes

åt kassans styrelse såsom ett fristående förvaltningsuppdrag. Kassan

såsom sådan komme på dylikt sätt icke att i någon mån bliva inblandad

i den med fondens medel bedrivna rörelsen och komme icke heller att

för denna rörelse ådraga sig någon som helst ansvarighet.

Styrelsen, som förutsatte att anordningen med sekundärlån endast bleve

av tillfällig art, ansåge, i likhet med kommerskollegium, att kostnaderna för

den nya lånerörelsen komme att, därest densamma organiserades på föreslaget

sätt, bliva obetydliga. Därvid ville styrelsen anmärka, att styrelsen

icke ifrågasatte, att dess ledamöter skulle tillsvidare tillgodonjuta särskild ersättning

för den ökning i deras arbete, som kunde föranledas av sekundärlånerörelsen.

I fråga örn det av kommerskollegium utarbetade förslaget till författning

för sekundärlånefonden har styrelsen för skeppshypotekskassan framfört

vissa erinringar. Kollega förslag till ändring av § 10 förordningen angående

skeppshypotekskassan har däremot icke föranlett någon erinran från

styrelsen. Till dessa författningsförslag skall jag senare återkomma.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat sig icke hava några väsentliga

invändningar att göra mot inrättandet av den ifrågasatta sekundärlånefonden,

hava framhållit önskvärdheten av att frågan om sekundärlånefondens

fortbestånd foges under ny omprövning sedan nödig erfarenhet vunnits

om dess behövlighet. Väl kunde vissa betänkligheter hysas mot att

lånerörelsen i realiteten anknötes till skeppshypotekskassan såsom varande

ett kreditinstitut för primärbelåning, men å andra sidan syntes praktiska

skäl tala för den föreslagna organisationen. Fullmäktige hade intet att invända

mot att fondens förvaltning, på sätt föreslagits, lades hos riksgäldskontoret.

Mot bestämmelserna om förräntning och amortering hade fullmäktige

ej heller ansett sig böra göra någon erinran.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket vore tveksamt, huruvida genom

realiserandet av det framförda förslaget möjligheter borde skapas till

statlig sekundärbelåning av fartyg med de ej obetydliga risker, som måste

bliva förenade med en dylik låneverksamhet. Med hänsyn till vad kommerskollegium

anfört till stöd för sitt förslag i denna del, ville statskontoret

dock icke göra invändning mot fondens inrättande för därmed nu avsedda

ändamål. Fonden, som i enlighet med förslaget för närvarande syntes

böra bestämmas till 2.5 miljoner kronor, borde förvaltas av statskontoret.

Något hinder för att, såsom kollegium föreslagit, handhavandet av ifrågavarande

lånerörelse överlämnades till en särskild nämnd, vilken förutsattes

få samma sammansättning som styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan,

syntes ej förefinnas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

63

Mot de för lånerörelsen i övrigt föreslagna bestämmelserna hade statskontoret

endast velat framställa viss erinran i avseende å det föreslagna

sättet för bestämmandet av räntan å lån från fonden. Kollegium hade ansett,

att föreskrift borde meddelas därom, att räntan å sekundärlånen icke

måtte understiga vare sig räntan å det för fartyget beviljade lånet från

skeppshypotekskassan eller medelräntan för statens upplåning mot obligationer

under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats,

med tillägg av en halv procent. Räntefoten skulle fastställas av Kungl.

Maj:t. Detta sätt för ränteberäkning innebure ett avsteg från vad i allmänhet

gällde för statens utlåningsfonder, där räntefoten på föi''hand fixerats och

därvid, såvida ej för vissa fonder särskilda skäl föranlett lägre ränta, bestämts

med hänsyn till den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden.

Statskontoret, som funne det önskvärt, att de principer, som hittills

gällt i fråga örn ränteberäkning å statens utlåningsfonder, upprätthölles,

kunde icke tillstyrka, att räntan å fonden bestämdes i enlighet med kollega

förslag, utan finge för sin del föreslå, att utlåningsräntan å fonden fastställdes

av Kungl. Majit och riksdagen i överensstämmelse med vad eljest

brukade ske. Den därvid bestämda räntefoten borde på övligt sätt bliva

avgörande för frågan, i vad mån lånemedel och andra statsinkomster borde

investeras i fonden.

Såsom redan framhållits, har den av kommerskollegium verkställda un - Departementsdersökningen

rörande den svenska sjöfartsnäringen utvisat bland annat, att che>enden

svenska handelsflottan, särskilt den del därav, som sysselsättes i trampfart,

i betydande utsträckning består av gammalt och omodernt tonnage. Lika

med kommerskollegium och de sakkunniga anser jag därför angeläget, att en

förnyelse och modernisering av detta tonnage i möjligaste mån befrämjas,

samt att från statens sida bistånd härvid lämnas genom inrättande — vid

sidan av den av mig i det föregående förordade stödlåneverksamheten — aven

särskild lånefond, avsedd att tagas i anspråk för lämnande av sekundärlån

åt rederiföretag vid nybyggnad eller modernisering av fartyg och benämnd

statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Enligt kommerskollegii förslag skulle lån från den ifrågasatta fonden utlämnas

allenast för fartyg, till vars anskaffande lån beviljats från skeppshypotekskassan.

Då jämlikt gällande bestämmelser lån från denna kassa

i främsta rummet skola tillgodose framställningar, som avse byggande av

nya eliev modernisering av äldre fartyg eller eljest finansiering av dylika

byggnadsföretag, har kollegium ansett den sålunda avsedda anknytningen av

den föreslagna sekundärkrediten till skeppshypotekskassan komma att befordra

det med förslaget avsedda syftet, nämligen att främja förnyelse och

modernisering av det svenska tonnaget. Emellertid torde detta syfte även

böra uttryckligen angivas såsom förutsättning för erhållande av sekundärlån.

Kommerskollegium har funnit ett belopp av 2.5 miljoner kronor till en

början vara tillfyllest för nu ifrågavarande ändamål. I fråga örn den ränta,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

som skulle erläggas å sekundärlån, har kommerskollegium föreslagit, att

räntesatsen icke skulle understiga vare sig räntan å det för vederbörande

fartyg beviljade lånet från skeppshypotekskassan eller medelräntan för statens

upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått

det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en halv procent. Mot detta förslag

har erinran framställts av statskontoret, som för sin del föreslagit, att

räntan måtte fastställas av Kungl. Majit och riksdagen. Den därvid bestämda

räntefoten borde enligt statskontorets mening bliva avgörande för

frågan, i vad mån lånemedel och andra statsinkomster böra investeras i den

ifrågasatta fonden.

Jag biträder kommerskollegii förslag i fråga om storleken av den avsedda

fonden och förvaltningen av denna. Räntefoten för sekundärlån synes mig

lämpligen böra fastställas till 4‘A procent. Jag förordar, att det erforderliga

kapitalbehovet, 2.5 miljoner kronor, tillgodoses genom överförande av motsvarande

belopp från rederilånefonden, som därigenom minskas med samma

belopp.

Det av kommerskollegium avgivna förslaget till författning rörande sekundärlåneverksamhetens

organisation har underkastats granskning och

omarbetning inom handelsdepartementet. Det sålunda omarbetade förslaget

till kungörelse angående statens sekundärlånefond för rederinäringen torde

få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet. Beträffande detaljbestämmelserna

i författningsförslaget ber jag få framhålla följande.

1 §•

I denna paragraf föreskrives, att statens sekundärlånefond för rederinäringen

skall hava till ändamål att lämna lån mot inteckning i fartyg, som

är avsett att huvudsakligen nyttjas i fart mellan Sverige och utlandet eller

mellan orter i utlandet och som är belånat i Svenska skeppshypotekskassan.

2§.

Denna paragraf stadgar, att fonden skall förvaltas av riksgäldskontoret,

som har att utbetala för lånerörelsen erforderliga medel.

3§.

I denna paragraf meddelas bestämmelser örn lånerörelsens hand^.avande

m. m.

Lånerörelsen skall för statens räkning handhavas av en nämnd, vars ledamöter

och suppleanter skola utgöras av ledamöterna och suppleanterna i

styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan. Nämndens räkenskaper och

förvaltning skola granskas av skeppshypotekskassans revisorer.

I fråga om lånerörelsens bedrivande samt nämndens och revisorernas

skyldigheter och befogenheter ävensom deras ansvarighet för skada, som

tillskyndas fonden, har avsetts att stadgandena i förordningen angående

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

65

Svenska skeppshypotekskassan och i reglementet för kassan i allmänhet

skola äga motsvarande tillämpning. Härvid är emellertid att iakttaga bland

annat följande.

I anslutning till vad i det föregående anförts har det synts böra uttryckligen

angivas, att sekundärlån får lämnas endast för nybyggnad eller modernisering

av fartyg.

Enligt nu gällande bestämmelser för lån från skeppshypotekskassan är

återbetalningstiden för lån från kassan fastställd till högst tio år. Sekundärlånens

löptid har ansetts böra begränsas till högst åtta år, därvid dock skall

iakttagas, att lånet skall vara återbetalat innan det från skeppshypotekskassan

utlämnade lånet slutamorterats.

Lån från skeppshypotekskassan må icke beviljas till högre belopp än

femtio procent av det värde, till vilket fartyget av kassans styrelse uppskattats.

Till minst det belopp, till vilket lån beviljats, skall finnas säkerhet av

inteckning eller inteckningar i fartyget liggande inom femtio procent av

fartygets värde. Med hänsyn till den sålunda för kassan gällande belåningsgränsen

synes sekundärlån icke böra få beviljas till högre belopp, än som

motsvarar tjugo procent av fartygets värde. Inteckningssäkerheten — vilken,

där särskilda omständigheter därtill föranleda, bör stärkas med annan

pant eller borgen — föreslås i enlighet härmed skola ligga inom sjuttio

procent av angivna värde.

4 §•

I denna paragraf stadgas, alt å lyftat lånebelopp skall gäldas ränta från

lyftningsdagen efter 4 Va procent. Därest till betalning förfallet kapitalbelopp

icke inom åtta dagar efter förfallodagen guldits, skall låntagaren emellertid

å det förfallna beloppet erlägga ränta efter 6 procent till dess betalning

sker.

5 §.

Denna paragraf upptager bestämmelser örn fonden tillhöriga medel, som

ej erfordras i lånerörelsen, samt om nämndens redovisningsskyldighet till

riksgäldskontoret med avseende å influtna räntor.

6 §•

I denna paragraf stadgas, att Konungen må meddela bestämmelser örn

ersättning för kostnader, som av lånerörelsen må föranledas, ävensom de

ytterligare föreskrifter rörande rörelsen, som må erfordras.

Kommerskollegii förslag om ändrad lydelse au § 10 förordningen angående

Svenska skeppshypotekskassan — vilket förslag av kassans styrelse lämnats

utan erinran — innebär befogenhet för styrelsen att beträffande lån

Bihang till riksdagens protokoll 19,IG. 1 sami. Nr 238.

r>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

för fartyg, för vilket sekundärlån beviljats, medgiva utsträckning av tiden

för amorteringen av lånet från kassan till högst tolv år. Det av kollegium i

ämnet utarbetade författningsförslaget, mot vilket jag ej har någon annan

erinran, än att tiden för förordningens ikraftträdande torde böra fastställas

till samma dag som kungörelsen angående statens sekundärlånefond för rederinäringen

eller den 1 juli 1936, lärer böra underställas riksdagen. Förslaget

torde få såsom bilaga B fogas vid statsrådsprotokollet.

Såsom redan nämnts, har kommerskollegium även framlagt förslag till

lag angående förbud mot förvärv från utlandet av äldre fartyg m. m. Jag

anhåller att senare denna dag få anmäla detta lagförslag, varöver lagrådets

utlåtande torde böra inhämtas.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av att

proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen synes kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlåtande i allmänhet stadgade tid

gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att för lån från rederilånefonden må, då

särskilda omständigheter därtill föranleda, beviljas utsträckning

av lånetiden på sådant sätt, att lånet skall vara till

fullo återbetalat, då lånet avser anskaffande av nytt fartyg,

vid utgången av tolfte året och eljest vid utgången av

tionde året från första lyftningsdagen,

dels medgiva, att under tiden till och med den 30 juni

1938 må från rederilånefonden på i huvudsak av mig förordade

villkor utlämnas stödlån tiri rederiföretag lill ett sammanlagt

belopp av högst 7.5 miljoner kronor,

dels besluta, att från och med den 1 juli 1936 en särskild

lånefond, benämnd statens sekundärlånefond för rederinäringen,

skall inrättas, samt att till denna fond skall från

rederilånefonden överföras ett belopp av 2.5 miljoner kronor,

dels förklara att i fråga örn statens sekundärlånefond för

rederinäringen skola gälla de bestämmelser, vilka finnas intagna

i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse

i ämnet,

dels ock godkänna ändrad lydelse av § 10 förordningen

angående Svenska skeppshypotekskassan i enlighet nied det

vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till förordning i ämnet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

67

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Kördel.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Bilaga A.

Förslag

till

Kungörelse

angående statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Statens sekundärlånefond för rederinäringen har till ändamål att i enlighet

med bestämmelserna i denna kungörelse lämna lån mot säkerhet av inteckning

i fartyg, som är avsett att huvudsakligen nyttjas i fart mellan Sverige

och utlandet eller mellan orter i utlandet och som är belånat i Svenska

skeppshypotekskassan.

2 §•

Fonden förvaltas av riksgäldskontoret, som har att på anfordran utbetala

för lånerörelsen erforderliga medel.

3 §•

Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd, vars ledamöter

och suppleanter skola utgöras av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen

för Svenska skeppshypotekskassan. Nämndens förvaltning och räkenskaper

granskas av skeppshypotekskassans revisorer.

I fråga örn lånerörelsens bedrivande samt nämndens och revisorernas

skyldigheter och befogenheter ävensom deras ansvarighet för skada, som

tillskyndas fonden, skola stadgandena i förordningen angående Svenska

skeppshypotekskassan och i reglementet för kassan äga motsvarande tilllämpning,

dock med iakttagande av

att lån från fonden må lämnas endast för nybyggnad eller modernisering

av fartyg;

att vid beviljande av lån från fonden återbetalningstiden må bestämmas

till högst åtta år, under iakttagande av att lånet skall vara återbetalat innan

det från skeppshypotekskassan utlämnade lånet slutamorterats;

att lån från fonden må beviljas till belopp, motsvarande högst tjugo procent

av fartygets värde, och att inteckningssäkerheten, vilken, där omständigheterna

därtill föranleda, bör stärkas med annan pant eller borgen, skall

ligga inom sjuttio procent av nämnda värde;

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

69

att det i andra stycket av § 15 förordningen angående skeppshypotekskassan

stadgade särskilda ansvar med anledning av förlust i följd av att

fartyget upphört att vara svenskt ej skall gälla beträffande lån från fonden;

att vad om förvar och vård av för skeppshypotekskassans obligationslån

pantskrivna värdehandlingar är stadgat skall gälla i fråga örn förvaret och

vården av de värdehandlingar, som utgöra säkerhet för lån från fonden;

att nämndens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande däröver

icke skola befordras till tryck; samt

att nämndens förvaltning och räkenskaper ej skola underställas granskning

av skeppshypotekskassans låntagare.

4 §•

Å lyftat lånebelopp skall gäldas ränta från lyftningsdagen efter fyra och

en halv procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest till betalning

förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen guldits,

å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen,

till dess betalning sker.

5 §•

Fonden tillhöriga medel, som av riksgäldskontoret utbetalats till nämnden,

skola, i den mån de ej erfordras i lånerörelsen, återställas till riksgäldskontoret.

De i rörelsen influtna räntemedlen, efter avdrag av vad som åtgått

till täckande av med rörelsen förbundna kostnader, skola för varje kalenderår

sist före utgången av nästföljande januari månad inbetalas till riksgäldskontoret.

Av nämnden omhänderhavda medel, som tillhöra fonden,

skola i avbidan på deras användande i rörelsen eller överlämnande till riksgäldskontoret

hållas innestående å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto.

6 §•

Bestämmelser örn ersättning för kostnader, som föranledas av fondens

lånerörelse, ävensom de ytterligare föreskrifter angående rörelsen och vad

därmed har samband, som må erfordras, meddelas av Konungen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1936.

Bihang till riksdagens protokoll 19SG. 1 sami. Nr 23S.

H

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Bilaga B.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 6 juni 1929

(nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.

Härigenom förordnas, att § 10 förordningen den 6 juni 1929 angående

Svenska skeppshypotekskassan skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

Lån må beviljas på högst tio års återbetalningstid med skyldighet för låntagaren

att under lånetiden gälda lånet enligt fastställd amorteringsplan.

Har i enlighet med vad därom särskilt stadgats sekundärlån lämnats mot säkerhet

av inteckning i fartyg, belånat i kassan, må styrelsen dock, efter

prövning i varje särskilt fall, medgiva längre återbetalningstid, högst tolv år,

för det av kassan beviljade lånet.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger styrelsen bevilja anstånd

för högst ett år i sänder med fullgörandet av föreskriven amortering.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936, men skall icke äga tilllämpning

beträffande dessförinnan från kassan beviljat lån.

366501. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen. a1 i texten
  2. 1LU 1936:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. •; ■ • "M.V : .. '' id • • • s. 2 i texten
  3. SU 1936:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen. s. 8 i texten