Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

1936-04-17 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:243, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms

slott den 17 april 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet

fråga om revidering av gällande tullsatser för pälsverk

och arbeten därav samt anför därvid följande:

Nu gällande tullsatser å pälsverk och arbeten därav äro i stor utsträckning

fastställda såsom finanstullar eller tullar å umbärliga varor av lyxbetonad

karaktär. Emellertid hava dessa tullsatser blivit av betydelse jämväl såsom

skyddstullar. Inom landet förekommer nämligen numera uppfödning av

pälsbärande djur, såsom får, kanin, mink (närts) och sällsynt räv (blå- och

silverräv). Vidare är den svenska beredningsindustrien för pälsverk numera

av ganska betydande omfattning, och körsnärsindustrien har i vårt land gamla

anor. Dessa tre näringsgrenar hava i viss mån olika intressen med avseBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 243.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

ende å pälsverkens gruppering och tullarnas avvägning. För dem, som uppföda

pälsdjur, är det uppenbarligen ett tämligen allmänt önskemål, att de

oberedda skinnen äro belagda med tull, under det att beredningsindustrien

påyrkar tullfrihet i så stor utsträckning som möjligt för de oberedda och tullar

för de beredda pälsverken. I körsnärsindustriens intresse ligger närmast,

att tullarna å beredda pälsverk hållas låga, varemot tillfredsställande skydd

kräves för tillverkningen av persedlar av pälsverk. Det statsfinansiella intresse,

som anknyter sig till ifrågavarande tullar, är icke oväsentligt.

I skrivelse den 20 april 1934, nr 176, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning angående en revidering av tullsatserna för

pälsverk under beaktande av de olika berättigade intressen, som därav kunde

beröras, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda. Denna riksdagens anhållan var närmast föranledd av en inom

andra kammaren väckt motion (nr 108), i vilken hemställdes, att riksdagen

måtte besluta, att tullen å oberedda pälsverk helt borttoges och att en tull

av 20 procent av värdet åsattes samtliga beredda, lösa pälsverk. I sitt utlåtande

(nr 19) över nämnda motion framhöll bevillningsutskottet, bland annat,

dels att de principiella betänkligheter, som gjorde sig gällande mot tilllämpning

av värdetullar, förtjänade särskilt beaktande i fråga om varuslag

med så svårbedömbart värde som pälsverk, dels ock att, då värdet åtminstone

beträffande de finare slagen företrädesvis läge i de råa skinnen, dessas

värde i berett tillstånd icke kunde vara utslagsgivande för beredningsindustriens

behov av tullskydd. Till utskottet ingivna framställningar från

vissa sammanslutningar inom ifrågavarande branscher utvisade emellertid,

att frågan utom för beredningsindustrien hade sådan betydelse även för

andra näringsgrenar, att en utredning beträffande tullsatserna och uppdelningen

i tullhänseende borde omfatta såväl oberedda som beredda, lösa pälsverk

samt arbeten därav.

Genom beslut den 28 september 1934 anbefallde Kungl. Majit generaltullstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt inkomma

med utlåtande och förslag i ämnet.

I anledning härav har generaltullstyrelsen efter verkställd utredning i

skrivelse den 23 januari 1935 avgivit utlåtande och förslag angående en revidering

av tullsatserna för pälsverk. Därvid har styrelsen meddelat, att styrelsen

för att erhålla närmare kännedom örn de olika näringsgrenarnas önskemål

hållit överläggningar med representanter för desamma var för sig,

varjämte de uppkomna spörsmålen dryftats vid sammanträde med på en

gång närvarande representanter för sammanslutningar och företag inom

såväl pälsdjursuppfödningen som pälsverksberedningen och pälsvarutillverkningen.

Innan jag övergår till att redogöra för innehållet av generaltullstyrelsens

utlåtande torde böra lämnas en översikt av de bestämmelser för tulltaxeringen

av oberedda och beredda pälsverk samt arbeten därav, som nu gälla och

vilka återfinnas dels i tulltaxan, dels i särskilda författningar angående tillläggstullar.

Dessa bestämmelser hava följande innehåll:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

3

Tull
taxe
nr
-

Statis
tiskt
nr
-

Varuslag

Tull för

100 kg.

kronor

Tilläggstull

för

100 kr.

kronor

306

675

307

308

309

310

311

312

676

677

678

679

680

681

313

314

315

316

682

683

684

685

Pälsverk:

oberedda:

av får, gasell, get, hjort, hund, isbjörn,

katt, ren, rådjur, schakal, varg och

älg; ävensom av räv och säl, ej hänförliga

till nr 307 (676)............

Anm. Såsom pälsverk av får anses icke

astrakan, persian, s. k. halvpersian och

tibet, ej heller s. k. Salzfelle.

av bäver, chinchilla, hermelin, mård,

närts, persian, vit-, blå-, svart-, silver-

och korsräv, sobel, äkta säl samt

utter ..........................N

andra slag........................N

beredda, lösa:

av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller

nötkreatur, isbjörn, katt, ren,

rådjur, schakal, varg och älg; ävensom

av räv och säl, ej hänförliga till

nr 311 (nr 680)..................N

av kanin eller hare................N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård,

närts, persian, vit-, blå-, svart-, silveroch

korsräv, sobel, äkta säl samt utter N

andra slag........................N

Arbeten av pälsverk:

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

persedlar, foder, tillskurna besättningar,

bräm och mattor med eller

utan sömnadsarbete härunder inbegripna:

av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller

nötkreatur, isbjörn, katt, ren,

rådjur, schakal, varg och älg; ävensom

av räv och säl, ej hänförliga

till nr 314 (683) ..............N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård,

närts, persian, vit-, blå-, svart-, silver-

och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter....................N

andra slag, konstgjorda svansar härunder

inbegripna..............N

fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda,

med pälsverk till övertyg eller foder:

av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller

nötkreatur, isbjörn, katt, ren,

rådjur, schakal, varg och älg; ävensom

av räv och säl, ej hänförliga

till nr 319—320 (688—689) .. .. E

fria

350:

150:

25:

300:

600:

300:

300: —

1,100:

550:

600: —

15: —

15:

15:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

Tull-

Statis-

Tull för

Tilläggs-

taxe-

tiskt

Varuslag

100 kg.

100 kr.

nr

nr

kronor

kronor

av kanin eller hare:

317

686

med övertyg eller foder av spånads-

vara, innehållande silke ......E

1,100: —

318

687

andra ........................E

av bäver, chinchilla, hermelin, mård,

900: —

närts, persian, vit-, blå-, svart-, sil- ver- och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter:

319

688

med övertyg eller foder av spå-

nadsvara, innehållande silke.. E

1,650: —

15: —

320

689

andra ......................E

1,450: —

15: —

andra slag:

321

690

med övertyg eller foder av spånads-

vara, innehållande silke ......E

1,100: —

322

691

andra ........................E

900: —

Anm. till nr 316—318 (685—687) och

321—322 (690—691). Till dessa num- mer eljest hänförliga persedlar skola,

örn de äro försedda med krage, upp- slag eller annan besättning av päls- verk av i nr 311 (680) angivna slag,

tulltaxeras efter vad i nr 319—320

(688—689) stadgas.

Enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1911 års tulltaxa voro alla slags

oberedda pälsverk fria från tull. Beredda lösa pälsverk av får, get, ren,

hund, varg, vanlig räv, katt eller häst- eller nötkreatur voro belagda med en

tull av 25 öre för kilogram, av sibiriskt lamm (ej persian), tibet, hamster,

murmel, nutria, bisam, kanin eller hare med en tull av 50 öre för kilogram,

samt gruppen »andra slag» med en tull av 1 krona för kilogram. Beredda

hopsydda skinn voro uppdelade i två grupper, den ena omfattande samtliga

ovan särskilt uppräknade slag av pälsverk jämte konstgjorda svansar, allt

med en tull av 3 kronor för kilogram, och den andra gruppen »andra slag»

med tull av 6 kronor för kilogram. För de fullfärdiga persedlarna gällde

samma uppdelning som nyss nämnts med tullsatser av 6 resp. 9 kronor för

kilogram.

Den förut omförmälda tullfriheten för alla slag av oberedda pälsverk var

rådande till år 1921. Under detta år vidtogos emellertid åtskilliga ändringar

i tullhänseende beträffande artiklar av mera lyxbetonad karaktär och i samband

därmed infördes tull å oberedda pälsverk av andra djur än får, get,

ren, hund, varg, vanlig räv, katt, häst- och nötkreatur. Tullen fastställdes

till följande belopp, nämligen för oberedda skinn av sibiriskt lamm (ej persian),

tibet, hamster, murmel, nutria, bisam, kanin eller hare till 2 kronor

50 öre för kilogram och för de övriga, vilka sammanfördes i gruppen »andra

slag», till 5 kronor för kilogram. Redan vid 1922 års riksdag sänktes nämn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

da tullsatser, den förra till 1 krona 50 öre och den senare till 3 kronor 50 öre

för kilogram, varjämte i taxan infördes en bestämmelse därom, att tullen

för oberedda skinn av kanin och hare med kvarsittande huvud och tassar

skulle utgå med endast 75 öre för kilogram. Vidare överfördes till den tullfria

gruppen skinn av vanlig säl, hjort, älg, rådjur och gasell. Under åren

1926 och 1927 genomfördes även vissa ändringar, vilka delvis föranleddes

av handels- och sjöfartstraktaten med Tyska riket den 14 maj 1926. Oberedda

pälsverk av kanin och hare blevo därvid åter fria från tull.

I anslutning till tulltaxeändringen år 1921, varigenom vissa råa skinn

belädes med tull, höjdes tullen för beredda pälsverk av sibiriskt lamm etc.

från 50 öre till 3 kronor och tullen för gruppen »andra slag» från 1 krona

till 6 kronor för kilogram. Samtidigt vidtogos mot förut berörda ändringar

i gruppindelningen svarande omgrupperingar och ändringar av tullsatserna

för arbeten av pälsverk. En längre gående differentiering i tullbeskattningen

av dessa arbeten visade sig emellertid påkallad, och vid 1922 års riksdag

åsattes persedlar med övertyg eller foder av hel- eller halvsiden en tull,

som med 2 kronor för kilogram översteg tullen å motsvarande persedlar med

övertyg eller foder av annat spånadsämne. Någon sådan uppdelning av tullen

för den lägst beskattade gruppen (av får, get etc.) vidtogs emellertid ej.

Såsom framgår av den förut återgivna uppställningen rörande nu gällande

bestämmelser för tulltaxeringen av pälsverk och arbeten därav äro pälsverken

med vissa undantag indelade på det sätt, att de enklaste och de mest

värdefulla slagen sammanförts i olika grupper. De övriga inrymmas i rubriken

»andra slag», vilken alltså i stort sett omfattar sådana pälsverk, som

kunna räknas till mellankvaliteterna. Anledningen till att man övergått till

denna indelning, som grundar sig på förslag av 1925 års tulltaxerevision, är

närmast den, att de förutvarande bestämmelserna, enligt vilka samlingsrubriken

(»andra slag») var åsatt den högsta tullsatsen, visat sig i manga

fall leda till ett mindre tillfredsställande resultat. Pälsverk, som icke varit

föremål för någon mera betydande import och av denna anledning icke ansetts

böra särskilt omnämnas i tulltaxan, ävensom i marknaden nytillkomna,

mindre värdefulla pälsverk drabbades nämligen ofta av en alltför hög

beskattning.

Den tilläggstull av 15 procent å varuvärdet, som gäller för under tulltaxenr

307, 311, 314, 319 och 320 upptagna slag av pälsverk och arbeten därav, tillkom

år 1932 och åsattes med hänsyn till dessa pälsverks mera lyxbetonade

karaktär. Till komplettering härav infördes i körsnärsindustriens intresse

enligt beslut av 1934 års riksdag samma tilläggstull för klädespersedlar av

spånadsvara med besättning eller garnering av dessa pälsverk. Härjämte

intogs i taxan en föreskrift därom, att alla slags fullfärdiga persedlar av

pälsverk med besättning av sådant pälsverk, som är underkastat tilläggstull,

skola tulltaxeras efter vad som är stadgat för persedlar av det material, som

ingår i besättningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

I anslutning till de olika intressen rörande tullskydd, som enligt vad förut

nämnts äro rådande på förevarande område, och med anknytning jämväl till

tulltaxans uppdelning av pälsverken har generaltullstyrelsen i sin utredning

grupperat de olika uppkomna spörsmålen under rubrikerna oberedda pälsverk,

inhemsk pälsverksberedning och arbeten av pälsverk, varjämte styrelsen

i en särskild avdelning behandlat frågan om förekommande tilläggstullar.

Oberedda pälsverk. Beträffande dessa slag av pälsverk har styrelsen inledningsvis

framhållit, att de ändrade förhållanden, som inträtt sedan tull

å oberedda pälsverk år 1921 infördes, föranledde därtill, att frågan örn tullen

å oberedda pälsverk numera måste bedömas jämväl med hänsyn tagen till

den inhemska pälsdjursuppfödningens berättigade intressen. Vid sin redogörelse

för de olika intressen, som här äro att beakta, har generaltullstyrelsen

skilt mellan tre intressegrupper, nämligen de som företräddes av representanter

för fåraveln, för kaninuppfödningen och för uppfödningen av djur,

t. ex. mink (närts) och sällsynt räv (blå- och silverräv), vilka lämna ädlare

pälsverk. Styrelsen har i detta sammanhang anfört bland annat följande:

Fårskinn. Under utredningen hade svenska fåravelsföreningen framställt

yrkande om att oberedda får- och lammskinn måtte beläggas med tull,

varvid tullsatsen föreslagits att utgå antingen efter värdet å de råa skinnen

eller efter dessas vikt, och hade i förstnämnda fall föreslagits en värdetull

av 20 procent. Av vad som framkommit vid överläggningarna med representanter

för de olika intressen, som här gjorde sig gällande, hade styrelsen

erhållit den uppfattningen, att den svenska fåraveln beträffande pälsverksproduktionen

under senare år gått avsevärt framåt samt att såsom följd av

det målmedvetna arbete, som för närvarande nedlades på detta område, ännu

bättre resultat kunde förväntas. Då emellertid endast en ringa del av de

svenska skinnen vore användbara till pälsverk, skulle en tull å oberedda fårskinn

för att bliva av nämnvärd betydelse för prisbildningen å de inhemska

skinnen behöva omfatta även sådana skinn, som vore avsedda för garveriindustrien.

Införandet av tull å denna viktiga råvara skulle emellertid nödvändiggöra

ändring av tullsatserna för läder och skinn. Vid sådant förhållande

ansåge styrelsen sig icke kunna förorda införandet av ett tullskydd

för oberedda fårskinn oavsett dessas användning. Då vidare den svenska

fåraveln endast i begränsad omfattning kunde förse den inhemska pälsvaruindustrien

med råvara och stora svårigheter skulle uppstå att vid importtillfället

särskilja oberedda fårskinn allt eftersom de kunde få användning

för pälsverksberedning eller för garveriändamål, ansåge styrelsen sig icke

heller kunna förorda att fårskinn, avsedda till pälsverksberedning, åsattes

tull.

Kaninskinn. Den inhemska kaninuppfödningen hade under de senaste

åren utvecklats gynnsamt och vore av särskild betydelse såsom binäring

till det mindre lantbruket. Tidigare hade köttproduktionen varit det

väsentliga för kaninuppfödningen och pälsverksproduktionen av underordnad

betydelse. Enligt vad de av generaltullstyrelsen hörda representanterna

framhållit ansåges emellertid numera, att rörelsen icke kunde bliva räntabel,

örn den inriktades endast på köttproduktion. Att kaninuppfödningen utgjorde

en uppåtgående näringsgren framginge därav, att medan under 1932

års säsong, omfattande vinterhalvåret 1932—1933, 4,000 kaniner slaktats,

antalet slaktade djur för halva säsongen 1934 uppgått till 55,000 och under

hela 1934 års säsong beräknades uppgå till 100,000 å 150,000. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

7

ojämförligt största delen av de oberedda skinnen exporterades, och endast en

obetydlig del bereddes inom landet. Med hänsyn härtill hade tullen, som nu

utgjorde 150 kronor för 100 kilogram, endast ringa betydelse för avsättningen

av de svenska kaninskinnen. Under hänvisning härtill hade de inhemska

beredarna och pälsvarufabrikanterna påyrkat en betydande nedsättning

i tullen.

Med hänsyn till kaninuppfödningens betydelse såsom binäring till lantbruket

och då ändrade förhållanden på exportmarknaden för såväl kött som

skinn av kaniner kunde medföra, att den inhemska marknadens konsumtion

av skinn kunde bliva av verklig betydelse för kaninuppfödningens bestånd

och fortsatta utveckling, ansåge generaltullstyrelsen, att vid föreliggande

tullfrågas bedömande ej alltför stort avseende borde fästas vid det

nuvarande läget. Även om styrelsen av anförda skäl icke ansåge sig böra

tillstyrka de framställda kraven på generell nedsättning av nu utgående tull

för öberedda kaninskinn, ville styrelsen dock förorda en viss modifiering av

tullsatsen. De svenska skinnen fördes i marknaden renskurna, d. v. s. med

huvud och tassar borttagna, under det att oberedda kaninskinn, som inköptes

i utlandet, i stor utsträckning hade huvud och tassar kvarstånde. Nämnda

delar, som ur produktionssynpunkt vore praktiskt taget värdelösa, förtyngde

emellertid skinnet i avsevärd grad. Före ikraftträdandet av den

svensk-tyska handelstraktaten av år 1926 hade, såsom förut anförts, tullen

för skinn med kvarstånde huvud och tassar utgått med endast halva beloppet,

d. v. s. 75 kronor för 100 kilogram, och styrelsen funné sig böra föreslå,

att den tidigare gällande tullnedsättningen för kaninskinn med fastsittande

huvud och tassar återinfördes. Till undvikande av en allt för långt

gående uppdelning av tulltaxenumren syntes bestämmelsen i likhet med vad

tidigare varit fallet böra inflyta i taxan i form av en anmärkning.

Ädlare pälsverk. Uppfödningen av djur, vilka lämnade ädlare pälsverk,

hade erhållit större omfattning under de senare åren, så att densamma

numera kunde fylla landets behov av pälsverk av nämnda slag. En väsentlig

del av produktionen försåldes till utlandet. På grund härav hade de

av styrelsen hörda representanterna förklarat, att tullen å oberedda skinn

icke hade någon betydelse ur uppfödarsynpunkt och även påyrkat dess borttagande.

Beträffande sådana oberedda pälsskinn, för vilka något intresse av tull

icke gjorde sig gällande inom landet, ville styrelsen erinra därom, att de

nuvarande tullarna införts uteslutande för att möjliggöra en högre beskattning

av beredda pälsverk och arbeten därav. 1 propositionen nr 366 till

1921 års riksdag återgåves ett uttalande av dåvarande tull- och traktatkommitténs

tullavdelning rörande tullen å oberedda pälsverk. I sagda uttalande

framhölles, att någon nämnvärd tullinkomst icke torde vara att beräkna av

de föreslagna tullarna å oberedda skinn, enär större delen av de skinn, som

infördes lill riket, utfördes till Tyskland för beredning och sedermera återinfördes

därifrån. Avsikten med de föreslagna tullsatserna vore följaktligen

endast alt möjliggöra en högre tullbeskattning av de beredda skinnen utan

alt införa någon högre skyddstull. Denna synpunkt gjorde sig i särskild grad

gällande, då fråga vöre örn dyrbara pälsverk. Det syntes styrelsen även

oegentligt att bibehålla tullsatserna å vissa slag av de billigare oberedda pälsverken,

om de ädlare gjordes tullfria.

Efter denna redogörelse har generaltullstyrelsen beträffande under tulltaxenr

308 fallande oberedda pälsverk framhållit, att i fråga örn dessa —

med bortseende från de förut behandlade kaninskinnen — något inhemskt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 243-

uppfödarintresse för bibehållande av tullen icke förelåge. Från den inhemska

beredningsindustriens sida hade yrkande framställts om tullens borttagande,

vilket skulle äga särskilt intresse beträffande pälsverk av skunk, wallaby,

murmel, opossum och bisam, som i jämförelsevis stor utsträckning vöre

föremål för beredning inom landet. Såsom motivering för den påyrkade tullfriheten

hade — anför styrelsen vidare — bland annat framhållits följande:

De svenska grossisterna inköpte i regel skinnen i oberett tillstånd, varefter

skinnen lagrades i utlandet för att efter hand antingen hemföras eller säljas

till annat land. Att skinnen icke omedelbart hemfördes hade ofta sin grund

däri, att de råa skinnen droge tull. Då partierna lagrades i utlandet, läge

det nära till hands för grossisterna att låta bereda skinnen, innan de hemfördes,

i synnerhet som tullskillnaden mellan oberedda och beredda skinn vöre

obetydlig. För kaninskinn bleve tullen till och med i regel avsevärt lägre,

örn skinnen infördes beredda, än örn de importerades råa. Medgåves tullfrihet

för oberedda skinn, skulle dessa i långt större utsträckning för sortering

och dylikt införas till Sverige och lagras härstädes i avvaktan på förbrukning

eller försäljning till annat land. Härigenom skulle de svenska beredarna

vinna ökade möjligheter att erhålla arbete.

För egen del erinrar generaltullstyrelsen i detta sammanhang om vad

styrelsen anfört beträffande principfrågan om tull eller tullfrihet å oberedda

skinn samt framhåller, att beredarnas intresse att vinna ökade arbetstillfällen

visserligen förtjänade beaktande men att detta intresse syntes böra

tillgodoses genom en lämpligare avvägning av tullsatserna för oberedda

respektive beredda skinn och ej genom införande av tullfrihet för de förstnämnda.

Generaltullstyrelsen har därefter vidrört frågan om pälsverkens

uppdelning i tulltaxan och i samband därmed tagit ställning till

tva förslag, som beröra icke blott oberedda pälsverk utan även övriga grupper

av pälsverk och arbeten därav och vilka avse en ändrad tulltaxering

av pälsverk av räv, annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, ävensom

av persian samt arbeten av dylika pälsverk. Generaltullstyrelsen har därvid

anfört i huvudsak följande:

Pälsverk av r ä v, annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, vöre

för närvarande upptagna bland de lägst tullbeskattade pälsverken. Härunder

folie sålunda vanlig rödräv och skinn av t. ex. japansk, mongolisk,

turkisk och patagonisk räv. Då dessa skinn med hänsyn till såväl värde

som användning närmast vore jämställda med de skinn av mellankvaliteterna,

vilka vore hänförliga till gruppen »andra slag», hade styrelsen ansett

sig böra biträda ett framställt förslag att ur tulltaxenr 306, 309, 313 och 316

utesluta skinn av räv.

I fråga örn pälsverk av persian, som enligt nu gällande bestämmelser

vöre hänförliga till de högst tullbeskattade pälsverken, hade framställning

gjorts, att de måtte överföras till gruppen »andra slag». Som motivering

härför hade i huvudsak hänvisats till de svårigheter i tulltekniskt hänseende,

som förelåge vid särskiljandet av helpersian från närbesläktade skinn,

s. k. halvpersian, vilka senare för närvarande folie under »andra slag». Enligt

de bestämmelser, som gällt före 1926 års svensk-tyska handelstraktat,

skulle pälsverk av persian i tullhänseende skiljas från halvpersian eller, såsom

varan vid denna tid benämnts i tulltaxan, »sibiriskt lamm, ej persian».

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

9

Genom nämnda traktat hade persian utbrutits ur den högst tullbeskattade

gruppen, men artikeln hade återförts dit i samband med de tulländringar,

som vidtagits av 1933 års riksdag, sedan handelstraktaten upphört att gälla.

Skillnaden mellan hel- och halvpersian vore emellertid i gränsfall synnerligen

svårbestämbar, alldenstund frågan i vissa fall endast gällde olika sorteringar

av lammskinn från samma fårras, det s. k. fettsvansfåret (karakul).

Styrelsen ansåge, att de tulltekniska svårigheterna vore av sådan art, att en

ändring i tulltaxan borde komma till stånd. Då ett överförande av halvpersian

till den högst tullbeskattade gruppen, särskilt med hänsyn till värdet

å lägre kvaliteter av nämnda pälsverk men även ur tulltekniska synpunkter,

icke kunde förordas, ansåge styrelsen sig böra biträda förslaget att ur tulltaxenr

307, 311, 314, 319 och 320 utesluta pälsverk av persian och arbeten

därav, vilka då skulle komma att falla under gruppen »andra slag».

Inhemsk pälsverksberedning. I fråga om den inhemska pälsverksberedningens

läge har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Sedan omkring 25 år tillbaka har inom landet funnits en beredningsindustri

för pälsverk. Nämnda industri var till en början av obetydlig omfattning,

men rörelsen utvidgades under krigstiden avsevärt. För närvarande

beredas huvudsakligen skinn av får, lamm, kanin, kalv, föl, skunk, opossum,

bisam och räv. Får- och lammskinnen och i viss utsträckning även

kaninskinnen inköpas i regel av fabrikerna såsom oberedda och försäljas

sedermera i berett tillstånd. Beredningen för grossisters och pälsvarufabrikers

räkning (löngodsberedningen), som har den största betydelsen för industrien,

omfattar främst skunk, opossum, bisam, räv, kalv och föl. I

mindre utsträckning beredas även skinn av utter, bäver, mullvad och säl,

vartill komma av mindre företagare och enskilda personer till beredning och

färgning inlämnade skinn av olika slag.

I fråga örn den del av tillverkningen, för vilken fabrikerna själva inköpa

de råa skinnen, tillgodoses behovet dels inom landet och dels genom import.

De svenska fårskinnen beredas huvudsakligen för användning till mattor,

fällar, militärpälsar och dylikt. Av får- och lammskinn införas bland annat

italienska, spanska, argentinska och finska skinn, av vilka genom olika beredningssätt

erhållas skinn för mattor, pälskappor, mössor, besättningar

m. m. Av den inhemska produktionen av kaninskinn hava de svenska berederierna

hittills icke förbrukat någon större del. Den svenska beredningsindustrien

har såsom konkurrenter främst de stora världsindustrierna inom

branschen, belägna i Tyskland och Frankrike. Enligt vad som framhållits

gäller det här icke endast en priskonkurrens utan även bortarbetandet av

en uppfattning inom den svenska pälsvaruhandeln, som de inhemska beredarna

icke tillerkänna berättigande, nämligen att vissa skinnslag (kanin, bisam

etc.) endast kunna erhålla en förstklassig beredning i nämnda länder. I

fråga örn färgningen har den svenska industrien haft att övervinna stora

svårigheter men kan numera anses hava kommit därhän, att i stort sett lika

god färgning av standardskinn kan utföras i Sverige som i utlandet.

De merkostnader, som den inhemska beredningsindustrien i första hand

har alt räkna med i förhållande till utlandet, äro högre arbetslöner. Vidare

nödgas de svenska företagen betala avsevärt högre priser än de tyska för

färger och vissa kemikalier, ifråga örn vilka de tyska fabrikanterna äro så

gott som allenahärskande. Enligt vad som uppgivits har en i detta avseende

verkställd undersökning givit till resultat, alt de för svenska beredarna tilllämpade

prisen äro omkring dubbelt så höga som de i Tyskland gällande.

Härtill kommer, all de utländska konkurrentfabrikerna i regel liro betydligt

större företag än de svenska, varigenom de förras allmänna omkostnader

bliva lägre.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma]:ts proposition nr 243-

Generaltullstyrelsen har framlagt vissa siffror beträffande importen av beredda

pälsverk men samtidigt framhållit, att några slutsatser rörande den

inhemska beredningsindustriens konkurrensförmåga näppeligen läte sig dragas

därav. I fråga om beredningsindustriens behov av tullskydd har styrelsen

därefter anfört bland annat följande:

En av styrelsen företagen beräkning av det nettotullskydd, som nu gällande

tullsatser innebure för industrien, syntes i stort sett bekräfta riktigheten

av den uppfattning, som fabrikanterna gjorde gällande, nämligen att det nuvarande

tullskyddet vore lågt, och vad särskilt anginge kaninskinn hade såsom

resultat av den verkställda beräkningen angående nettotullskyddet erhållits

en negativ siffra, varvid förutsatts, att de råa skinnen infördes med

kvarstånde huvud och tassar, vilket i regel torde vara förhållandet.

För pälsverk, som underginge såväl beredning som färgning, syntes färgningskostnaden

i regel vara dubbelt så hög som kostnaden för själva beredningen.

En fullt rättvis avvägning av tullskyddet skulle sålunda kunna vinnas

endast på det sätt, att olika tullsatser fastställdes för pälsverken allt efter

som de undergått endast beredning eller såväl beredning som färgning. En

dylik uppdelning skulle emellertid medföra en allt för långt gående specifikation

i tulltaxan och kornine även att leda till svårigheter i tulltekniskt

hänseende, varför styrelsen icke ansåge sig kunna förorda ett förslag i sådan

riktning. I detta sammanhang finge även framhållas, att allt för stor hänsyn

icke kunde tagas till förut omnämnda höga priser för de svenska förbrukarna

å färger och kemikalier, alldenstund dessa till största delen finge

tillskrivas rådande valutaförhållanden och andra liknande omständigheter

och syntes fördenskull icke lämpligen kunna eller böra utjämnas genom förhöjda

tullsatser av mera bestående karaktär.

Generaltullstyrelsen har vidare i detta sammanhang erinrat örn att representanter

för den svenska beredningsindustrien i skrivelse i februari 1934

till riksdagens bevillningsutskott hemställt, att beredda lösa skinn av får,

lamm, häst- och nötkreatur måtte utbrytas ur tulltaxenr 309, med tull av 25

kronor för 100 kilogram, och tillsammans med pälsverk av kanin åsättas en

tull av 500 kronor för 100 kilogram. Denna hemställan hade motiverats därmed,

att kostnaderna för skinnens beredning vore synnerligen höga. I fråga

om får- och lammskinn exempelvis motsvarade dessa kostnader omkring

50 procent av skinnvärdet. Enahanda yrkande hade sedermera framförts

även beträffande vissa beredda lösa pälsverk av säl (white coats och s. k.

blåbackar).

Beträffande dessa framställningar har generaltullstyrelsen nu anfört:

De slag av pälsverk, som avsågos i nämnda framställningar, nyttjades av

den stora allmänheten och kunde näppeligen räknas till de mera lyxbetonade.

Styrelsen funne därför, att viss försiktighet borde iakttagas vid en höjning

av tullen för dessa artiklar. Vissa slag av lammskinn syntes visserligen vara

att betrakta såsom lyxbetonade varor, och anledning skulle sålunda föreligga

att jämställa dessa skinn med pälsverk av mellankvaliteten (»andra slag»).

Ett särskiljande i tulltekniskt hänseende av lamm- och fårskinn syntes emellertid

möta stora tulltekniska svårigheter. Ehuru berednings- och färgningskostnaderna

kunde växla för olika skinnsorter, holle styrelsen vidare före,

att — för undvikande av en allt för långt gående specificering i tulltaxan —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

11

alla slag av beredda, lösa pälsverk av tullfri råvara fortfarande borde sammanföras

i ett tulltaxenummer med enhetlig tullsats. Den verkställda utredningen

syntes emellertid tala för att tullen, som nu utgjorde 25 kronor för

100 kilogram, vid en ändring icke borde fastställas till lägre belopp än 150

kronor. Med hänsyn till de höga manufaktureringskostnaderna och den vid

beredningen uppkommande stora viktförlusten (omkring 30 procent) syntes

i fråga om de slag av pälsverk, som folie under tulltaxenr 310 och 312, en

höjning av tullen från 300 till 400 kronor för 100 kilogram få anses motiverad.

Dessa högre tullsatser skulle enligt de uppgifter, som inhämtats, lämna

ett nettotullskydd, motsvarande 13—15 procent av de sammanlagda berednings-

och färgningskostnaderna.

Beträffande de till tulltaxenr 311 hänförliga beredda pälsverken har generaltullstyrelsen

anfört följande:

I fråga örn ädelpälsverken hade några för hela gruppen representativa

uppgifter rörande beredningskostnaderna icke kunnat erhållas, beroende på

att den beredning av dylika pälsverk, som förekomme inom landet, i allmänhet

avsåge endast ett mindre antal skinn. Med hänsyn till den större

omsorg, som måste nedläggas vid arbetet med dessa mera dyrbara skinn,

finge man emellertid här räkna med att kostnaderna i allmänhet bleve högre

än för övriga slag av pälsverk. För ett skinn av silverräv, vägande i berett

tillstånd 0.4 kilogram, utgjorde beredningspriset sålunda omkring 4 kronor.

Ehuru tullen å beredda skinn enligt tulltaxenr 311 — 600 kronor för 100

kilogram -—■ för närvarande icke vöre av någon större betydelse för den

svenska beredningsindustrien, syntes för bibehållande av en lämplig relation

mellan tullarna å olika slag av pälsverk en ökning av tullen å övriga beredda

pälsverk likväl böra föranleda viss höjning av förstnämnda tull, förslagsvis

till 800 kronor.

Under erinran att jämlikt 9 § i tulltaxeförordningen pälsverk, som i berett

skick utföras till utlandet för att därstädes undergå färgning, vid återinförseln

under vissa omständigheter må utlämnas mot en tull, motsvarande

15 procent av bearbetningskostnaden, har generaltullstyrelsen meddelat, att

representanter för den inhemska beredningsindustrien, under åberopande av

att den svenska industrien hade att erlägga avsevärt högre priser å färger

och kemikalier än vissa utländska konkurrenter, hemställt, att nämnda procentsats

måtte höjas till minst 30. För egen del har generaltullstyrelsen

därom anfört:

Enligt styrelsens mening syntes man näppeligen kunna tillmäta de högre

färg- och kemikaliepriserna sådan betydelse. Det vore att märka, att den

inhemska industrien åtnjöte ett visst skydd jämväl därigenom, att en färgning

i utlandet vore förbunden med vissa högre omkostnader, avseende frakt

och dylikt, än bearbetningen inom landet. I detta sammanhang borde ock

tågås i betraktande, att, även örn de inhemska företagarna under senare år

gjort avsevärda framsteg i tekniskt hänseende, åtskilligt ännu torde återstå,

innan de i full utsträckning kunde upptaga konkurrensen med de främsta

företagen i utlandet. All fantasifärgning liksom även färgning av vissa skinnsorter

måste därför alltjämt verkställas utomlands. Med hänsyn härtill ansåge

styrelsen sig icke böra förorda någon ändring i nu gällande tullbestämmelser

beträffande beredda pälsverk, som återinfördes efter att i utlandet

hava undergått färgning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

Arbeten av pälsverk. De av kommerskollegium publicerade redogörelserna

för Sveriges industriella produktion innehålla följande uppgifter angående

den inhemska tillverkningen av pälsverksarbeten under åren 1931—

1934:

År 1931

År 1932

År 1933

År 1934

Arbeten av pälsverk:

beredda, hopsydda skinn, foder m. m..... st.

170,000

153,000

83,300

86,300

värde kr.

1,387,954

1,506,006

1,010,084

843,222

fullfärdiga persedlar:

pälsar................................ st.

11,700

10,984

7,365

9,500

värde kr.

3,451,332

2,559,154

2,163,110

2,724,102

pälsgarnityr, höör, kragar o. d.........st.

50,625

46,790

33,700

31,560

värde kr.

2,535,655

1,656,765

1,278,312

1,143,649

pälsmössor............................ st.

42,225

35,096

30,236

37,672

värde kr.

774,023

620.142

495,940

636,118

ej specificerade arbeten.......... värde kr.

195,233

89,388

93,748

99,157

värde kr.

8,344,197

6,431,455

5,041,194

5,446,248

Importen av arbeten av pälsverk har sedan år 1931 nedgått högst väsentligt,

även om en viss stegring ägt rum under år 1935 i jämförelse med åren

1933—1934. Importsiffrorna för år 1935 motsvara dock endast omkring 60

procent av 1931 års siffror.

Beträffande nämnda importminskning anför generaltullstyrelsen, att densamma

enligt dess förmenande icke hade sin förklaring i ökad konkurrensförmåga

hos den inhemska pälsvarufabrikationen utan berodde på minskad

konsumtion av pälsvaror. Av uppgifterna rörande den inhemska produktionen

framginge nämligen, att även denna avsevärt nedgått sedan år 1931,

ehuru icke i fullt samma utsträckning som importen.

Styrelsen har vidare erinrat, hurusom Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening,

föreningen Sveriges pälsvarugrossister och Sveriges körsnärsmästareförening

i skrivelse den 20 februari 1934 till riksdagens bevillningsutskott

framhållit, bland annat, att de dåliga konjunkturerna i förening med det

otillräckliga tullskyddet hårt drabbat pälsvarubranschen, som hade att uppvisa

relativt stor arbetslöshet, och i anslutning härtill hemställt, att väsentligt

högre tullskydd måtte införas för arbeten av pälsverk.

Beredda, hopsydda skinn. Beträffande under tulltaxenr 313—315 upptagna

arbeten av pälsverk har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Den

i handelsstatistiken redovisade importen av de under dessa tulltaxenummer

upptagna arbeten av pälsverk hade år 1933 haft ett värde av omkring

942,000 kronor.1 Styrelsen hade beträffande de till nämnda tulltaxenummer

hänförliga artiklar icke kunnat erhålla några för tullfrågans bedömande

lämpliga tillverkningskalkyler, beroende på att en tillverkning inom

1 För år 1934 946,500 kronor och för år 1935 827,800 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

13

landet av de viktigaste artiklarna — hopsydda skinn till s. k. tavlor eller

foder — för närvarande icke vore lönande. Den i produktionsstatistiken redovisade

inhemska tillverkningen utgjordes huvudsakligen av tillskurna besättningar,

bräm, mattor och dylikt.

I saknad av uppgifter, som kunde läggas till grund för ett mera ingående

bedömande av frågan örn behovet av tullskydd, ansåge styrelsen sig vid tulltaxenr

313—314 kunna föreslå endast sådan höjning av de nuvarande tullsatserna,

som vore betingad av de förordade ändringarna i tullsatserna för

beredda pälsverk. Med hänsyn till att importen under tulltaxenr 315 vore

jämförelsevis stor, syntes en något större förhöjning av tullsatsen vid detta

nummer lämpligen böra genomföras. Man syntes nämligen hava anledning

antaga, att en dylik höjning skulle kunna leda till en ökad tillverkning inom

landet av s. k. tavlor av kanin, bisam och vissa andra slag av skinn. Vid

beräkning av dessa tullhöjningar hade man att taga hänsyn till att ett betydande

avfall uppkomme vid tillverkningen. Avfallets storlek växlade såväl

för olika slag av skinn som för olika artiklar. Man syntes dock kunna beräkna,

att avfallet i allmänhet uppginge till 30 å 35 procent. Enligt styrelsens

mening borde sålunda vid en ökning av tullen för beredda, lösa pälsverk

i överensstämmelse med förut angivna förslag tullsatserna för sådana

arbeten av pälsverk, som folie under nr 313—315, höjas med 200 kronor

respektive 300 kronor och 250 kronor för 100 kilogram. Härigenom skulle

tullsatserna vid dessa nummer, som nu utgjorde 300 kronor respektive 1,100

kronor och 550 kronor, komma att uppgå lill 500 kronor respektive 1,400

kronor och 800 kronor för 100 kilogram.

Fullfärdiga persedlar. I fråga om fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda,

med pälsverk till övertyg eller foder, upptagna under tulltaxenr 316—322,

har generaltullstyrelsen framhållit, att införseln under senare år nedgått,

men att den alltjämt vore betydande och år 1933 representerat ett värde av

nära 800,000 kronor.1 De största siffrorna inom gruppen avsåge införseln

under tulltaxenr 316, som huvudsakligen utgjordes av lamm-, get-, föl- och

kalvkappor.

Efter att hava erinrat, hurusom styrelsen i ett den 27 januari 1934 avgivet

yttrande till chefen för handelsdepartementet över en framställning från föreningen

Sveriges pälsvarugrossister och Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening

angående tullen å fullfärdiga persedlar av pälsverk, framhållit, att nettotullskyddet

för färdiga pälsvaror vore relativt lågt i jämförelse med det, som

gällde för exempelvis konfektionsindustriens produkter, har styrelsen i detta

sammanhang anfört:

Av styrelsen vid den nu föreliggande utredningen inhämtade upplysningar

syntes giva stöd för den uppfattning, åt vilken styrelsen tidigare givit uttryck.

Det mötte emellertid avsevärda svårigheter alt från industriens representanter

erhålla sådana uppgifter, som på ett konkret sätt belyste förhållandena

för industrien i dess helhet och vilka kunde läggas till grund vid

beräkningen av det tullskydd, som kunde vara erforderligt. Svårigheterna

vore beroende därav, att ifrågavarande artiklar framställdes under mer eller

mindre hantverksmässiga former och alt i följd härav såväl det vid tillverkningen

uppkomna avfallet som kostnadskalkylerna växlade högst avse
1

För år 1934 732,500 kronor oell för år 1935 1,009,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

värt för olika persedlar, även om de vore framställda av samma slags pälsverk.

Vissa uppgifter hade likväl införskaffats rörande materialåtgången

vid tillverkning av pälskappor och kragar. Av de kostnadskalkyler, som

ställts till styrelsens förfogande, framginge, att det nuvarande nettotullskyddet

vore jämförelsevis lågt i förhållande till framställningskostnaderna men

mycket varierande för olika slags plagg. Den stora variationen vore emellertid

till en del beroende därpå, att uppgifterna erhållits från företag å skilda

orter inom landet med olika fabrikationskostnader.

Vidare har generaltullstyrelsen framhållit, att vissa justeringar av tullskyddet

för fullfärdiga persedlar syntes vara motiverade, men förklarat, att

styrelsen icke funne anledning föreligga att vidtaga så stora förhöjningar,

som från fabrikanthåll påyrkats i den förut berörda framställningen till bevillningsutskottet

vid 1934 års riksdag.

Rörande under utredningen framkomna förslag till ändringar i tulltaxeringen

av nu ifrågakomna slag av arbeten av pälsverk har generaltullstyrelsen

anfört huvudsakligen följande:

Vid 1922 års riksdag hade, såsom förut omnämnts, en sådan differentiering

i tullbeskattningen vidtagits, att vissa fullfärdiga persedlar av

pälsverk med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande

silke, blevo belagda med högre tull än motsvarande persedlar

med övertyg eller foder av annat spånadsämne. Av importsiffrorna för tulltaxenr

317—322 framginge, att den ojämförligt största delen av de införda

pälsverken enligt dessa nummer vore försedda med foder eller övertyg av siden.

I anledning härav kunde ifrågasättas, huruvida icke de olika grupperna

nu lämpligen borde sammanföras under enhetliga tullsatser. Då emellertid

tullskillnaden sakligt sett måste anses fullt motiverad och import av

persedlar utan sidenfoder förekomme, ansåge styrelsen, att den nuvarande

uppdelningen tills vidare borde bibehållas. Anledning förefunnes även numera

att genomföra nämnda differentiering för tulltaxenr 316, enär från

utlandet införda får-, lamm- och fölkappor i stor utsträckning vore försedda

med sidenfoder.

Sammanslutningarna inom pälsvarubranschen hade i förut omnämnda

skrivelse till riksdagens bevillningsutskott yrkat, dels att pälsvaror, i

vilka in ginge olika skinnslag, skulle förtullas efter vad som

gällde för det högst tullbeskattade skinnslaget, dels ock att klädespersedlar

av spånadsvara, i vilka ingi n ge pälsskinn,

skulle tulltaxeras enligt vad som vore stadgat för delvis bearbetade persedlar

av pälsverk (tulltaxenr 313, 314 och 315). Detta yrkande vore enligt

nu gällande bestämmelser delvis tillgodosett genom förordningen den 27

april 1934 (nr 92), vari stadgades, att persedlar av pälsverk i de fall, då de

vore försedda med krage, uppslag eller annan besättning av pälsverk, hänförliga

till tulltaxenr 311 (bäver, chinchilla, hermelin etc.), skulle tulltaxeras

efter vad i tulltaxenr 319—320 stadgas. Framställningen innebure sålunda

en utvidgning av denna bestämmelse att gälla även för under tulltaxenr 316

(av får, gasell, get etc.) fallande persedlar, som vore försedda med krage,

uppslag eller annan besättning av pälsverk av i tulltaxenr 310 (kanin eller

hare) eller 312 (»andra slag») angivna slag. Ehuru anledning kunde föreligga

till en något högre tullbeskattning, ansåge styrelsen emellertid skäl

icke förefinnas för en sådan höjning av tullsatsen, som skulle bliva följden

av den föreslagna bestämmelsen, och då införande av särskild tullsats för

persedlar av förevarande slag skulle ytterligare komplicera tulltaxeringen,

funne styrelsen sig icke böra förorda annan ändring av tullskyddet för ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

15

varande persedlar än som skulle bliva en följd av styrelsens allmänna förslag

till ökat tullskydd för pälsverksindustrien. Det framställda yrkandet

angående ändring i tulltaxeringen av klädespersedlar av spånadsvara, i vilka

inginge pälsskinn, avsåge huvudsakligen damkappor av ylletyg med besättning

av pälsverk. Enligt förordningen den 27 april 1934 utginge för närvarande

en tilläggstull av 15 procent å varuvärdet för sådana klädespersedlar

av vävnad, som vore försedda med krage, uppslag eller annan besättning

av pälsverk, hänförliga till nr 311 (bäver, chinchilla, hermelin etc.). Kappor

med pälsverksbesättning torde i regel vara försedda med sidenfoder, i vilket

fall tullen vanligen vore högre än den tull, som enligt de av styrelsen föreslagna

tullsatserna för delvis bearbetade persedlar av pälsverk skulle komma

att utgå för dylika kappor. Anledning syntes därför icke föreligga att här

vidtaga någon ändring i begärd riktning.

I anslutning till de förordade höjningarna av tullsatserna för beredda pälsverk

och delvis bearbetade persedlar samt med stöd av det resultat, som den

verkställda utredningen lämnat, har generaltullstyrelsen i fråga om tulltaxenr

316—322 föreslagit,

dels att nr 316 uppdelas i två nummer (316: 1 och 316: 2), det förra numret

avseende persedlar med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande

silke, och det senare numret andra persedlar,

dels ock att tullsatserna höjas

vid

nr

316: 1

från

600 kronor till

1,000 kronor

* för

100 kilogram

»

»

316:2

»

600

»

»

800

»

»

»

»

»

»

317

»

1,100

»

»

1,600

»

»

»

»

»

»

318

»

900

»

»

1,400

»

»

»

»

»

»

319

»

1,650

»

»

2,200

»

»

»

»

»

»

320

»

1,450

»

»

2,000

»

»

»

»

»

»

321

»

1,100

»

»

1,600

»

»

»

»

»

»

322

»

900

»

»

1,400

»

»

»

»

Det procentuella förhållandet mellan dessa högre tullsatser samt tillverknings-,

manufakturerings- och arbetskostnaderna för vissa kappor och kragar,

beträffande vilka tillverkningskalkyler ställts till generaltullstyrelsens

förfogande, framgår av följande tabell.

Tull-

taxe-

nr

Varuslag

Nettotuli

tillverknings-

kostnaden

skydd enligt

förslag i % av

manufaktu-

rerings-

kostnaden

styrelsens

arbets-

kostnaden

316

Lammskinnskappa ........................

6.3

16.4

22.4

>

Kalvskinnskappa..........................

11.9

21.0

31.0

317

Kaninkappa ..............................

9.5

32.3

46.8

321

Nutriakappa..............................

1.7

8.7

17.3

>

Persiankappa (halvpersian) ................

2.0

13.4

30.6

»

Bisamkappa (rasé) ........................

3.6

19.2

26.7

>

Bisamryggkappa ..........................

7.7

17.4

50.3

>

Skunklcrage ..............................

2.9

6.7

27.8

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

Tilläggstullar. I sin utredning har generaltullstyrelsen även upptagit frågan

om nu gällande tilläggstull vid tulltaxenr 307, 311, 314, 319 och 320

samt meddelat, att från olika håll inom pälsvarubranschen yrkande framställts,

att tilläggstullen måtte borttagas och de nuvarande vikttullsatserna i

stället höjas i motsvarande grad.

För egen del har styrelsen i denna fråga — under förmälan att ifrågavarande

tilläggstull inbragte mellan 40,000 och 50,000 kronor för år, varför

dess bibehållande icke hade någon större statsfinansiell betydelse — framhållit,

att de av tilläggstullen drabbade varuslagen vore typiska lyxvaror och

att någon vikttullsats icke lämpligen kunde ersätta den nu utgående värdetullen.

Styrelsen funne sig därför icke kunna förorda bifall till yrkandet

om tilläggstullens borttagande.

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen även berört frågan om tull

å vissa levande djur samt därvid anfört följande:

I samband med införandet av förenämnda tilläggstull för pälsvaror åsattes

vissa levande djur, nämligen bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, utter samt iller och mink (ur tulltaxenr

6; ur statistiskt nr 11) en tull av 15 procent å värdet. Denna tull syntes

huvudsakligen hava tillkommit för att icke tilläggstullen å oberedda skinn

av nämnda djurslag skulle kunna kringgås. Tullen drabbade emellertid för

närvarande praktiskt taget endast sådana djur (främst silverrävar), som infördes

av rävuppfödare för att användas såsom avelsdjur. Värdet å dylika

djur vore mångdubbelt högre än det värde, som själva pälsverket ägde.

Från representanter för rävuppfödarna hade därför anförts klagomål över

den extra beskattning, som sålunda drabbade en näringsgren, vilken exporterade

80 å 90 procent av sin produktion av pälsverk. Enär dessa klagomål

syntes värda beaktande, förordade styrelsen, att undantag från nyssnämnda

tull medgåves för avelsdjur. Infördes sådant undantag, erfordrades särskilda

bestämmelser därom, att varuhavare, som ville komma i åtnjutande av

tullfriheten, till tullmyndigheterna skulle avlämna visst intyg i den ordning,

som i 20 § av tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen vore stadgat.

Slutligen har generaltullstyrelsen i fråga om de föreslagna tullhöjningarnas

betydelse ur handelspolitiska synpunkter framhållit, att de tullförhöjningar,

som förordats, icke avsåge nummer i tulltaxan, som berördes

av något av de nu gällande handelsfördragen mellan Sverige och främmande

makter, samt att de svenska tullsatserna även vid bifall till styrelsens förslag

i regel komme att bliva avsevärt lägre än gällande tullsatser i de länder,

från vilka import ägde rum.

Generaltullstyrelsens utredning utmynnar i en hemställan

att den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan måtte beträffande pälsverk

och arbeten därav erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av ett vid

styrelsens utlåtande fogat förslag,

att vad i förordningen den 14 februari 1933 (nr 39) med ytterligare tilllägg

till gällande tulltaxa stadgas beträffande tilläggstull å pälsverk och arbe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

17

ten därav av persian (ur statistiskt nr 676, 680, 683, 688 och 689) måtte förklaras

skola upphöra att gälla,

samt att till rubriken för vissa levande djur (ur tulltaxenr 6; ur statistiskt

nr 11) i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

tulltaxa måtte fogas en anmärkning av innehåll, att tull icke skall utgå för

avelsdjur.

över generaltullstyrelsens förslag har kommerskollegium, efter remiss, den

20 februari 1935 avgivit utlåtande samt därvid tillika överlämnat från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare

samt Smålands och Blekinge handelskammare inhämtade yttranden,

varjämte under ärendets beredning i finansdepartementet inkommit ytterligare

vissa skrifter i ämnet.

Stockholms handelskammare har anfört i huvudsak följande:

Att avväga tullskyddet för varor i olika stadier av beredningen stötte givetvis

på svårigheter, då de olika näringsidkarnes intressen ofta stöde gentemot

varandra. Särskilt i föreliggande fall vore det svårt att erhålla sådana uppgifter,

som på ett konkret sätt belyste förhållandena för industrien i dess helhet

och vilka kunde läggas till grund för bedömande av det tullskydd, som

kunde vara erforderligt. Då ifrågavarande artiklar framställdes under mer

eller mindre hantverksmässiga former, växlade kostnadskalkylerna högst avsevärt

för olika persedlar även örn de vore framställda av samma slags pälsverk.

Från representanter för pälsvarutillverkningen, till vilka handelskammaren

vänt sig, hade handelskammaren fått del av ett förslag, som från samma håll

redan framlagts för generaltullstyrelsen. I detta förslag påyrkades framförallt

en sådan omläggning av tulltaxeringen, att den efter varuvärdet beräknade

tilläggstullen borttoges och kompensation bereddes genom motsvarande

förhöjning av vikttullen.

Handelskammaren, som visserligen ansåge vikttullarna i princip vara att

föredraga framför värdetullar, hade dock ej kunnat ansluta sig till det sålunda

framlagda förslaget, som kunde komma att fastlåsa en tullbeskattning,

vilken borde vara provisorisk. I anledning härav hade handelskammaren

hemställt till näringens representanter att i nuvarande situation avstå från

yrkandet om värdetullarnas borttagande och endast uttala sig örn de av generaltullstyrelsen

föreslagna tullsatserna. I anslutning till denna handelskammarens

anhållan hade näringens representanter för oberedda pälsverk, hänlörliga

till tulltaxenr 308, föreslagit en lägre tullsats än generaltullstyrelsen

tänkt sig men däremot för arbeten av pälsverk, fallande under tulltaxenr 315,

ävensom för fullfärdiga persedlar (tulltaxenr 316) påyrkat avsevärt högre

tullsatser än generaltullstyrelsen föreslagit.

Då handelskammaren för egen del vore tveksam om lämpligheten av de

sålunda ifrågasatta förändringarna, ansåge sig handelskammaren böra tillstyrka

generaltullstyrelsens förslag. Sådant detta i sin helhet utformats syntes

det vara ägnat att häst tillgodose de olika intressen, som förtjänade beaktande.

Handelskammaren i Göteborg har icke funnit något att pricipiellt erinra

mot generaltullstyrelsens förslag men anser dock de föreslagna tullsatserna

väl höga och knappast tillräckligt motiverade genom den verkställda utredningen.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,‘IG. 1 sami. Kr 213. ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.-ts proposition nr 243-

Skånes handelskammare framför å den inhemska pälsvaruindustriens liksom

konfektionsindustriens vägnar starka betänkligheter mot den av generaltullstyrelsen

till skydd för beredningsindustrien föreslagna höjningen av

tullsatserna för beredda lösa pälsverk (tulltaxenr 309—312), och särskilt i

vad avser tulltaxenr 309: lösa pälsverk av får, gasell, get o. s. v. Förslaget

beträffande ökning av tullsatserna för arbeten av pälsverk (tulltaxenr 313—

322) biträdes däremot av handelskammaren, som därutöver ifrågasätter en

viss ytterligare höjning av tullen för färdiga persedlar av får, gasell, get m. m.

(tulltaxenr 316), varigenom en viss ytterligare utökning av den inhemska

pälsvaruindustriens avsättning på bekostnad av importen borde kunna möjliggöras.

Smålands och Blekinge handelskammare har inhämtat yttrande från fyra

firmor i Tranås, representerande olika grenar av pälsindustri, nämligen pälsskinnberedning,

pälsvaruindustri och pälskonfektion. Dessa firmor hemställa

örn vissa ändringar i de av generaltullstyrelsen föreslagna tullsatserna. För

oberedda pälsverk, andra slag (tulltaxenr 308) — med undantag för pälsverk

av kanin eller hare utan huvud och tassar, beträffande vilka föreslås oförändrad

tullsats 150 kronor — påyrkas en nedsättning av tullen till 75 kronor

per 100 kilogram. För beredda, lösa pälsverk av får, gasell, get etc. (tulltaxenr

309) föreslås en tull av 250 kronor samt för beredda, hopsydda skinn

ävensom delvis bearbetade persedlar (tulltaxenr 313) en tull av 750 kronor

per 100 kilogram. För fullfärdiga persedlar av får, get, gasell etc. (tulltaxenr

316: 1 och 316: 2) slutligen förordas förhöjningar till respektive 1,500 kronor

och 1,200 kronor. Handelskammaren har för egen del biträtt de hörda firmornas

förslag såvitt angår tulltaxan 309, 313 och 316. Beträffande tulltaxenr

308 synes handelskammarens uttalande i princip innebära ett yrkande

örn tullfrihet för dessa pälsverk.

Kommerskollegium har anfört i huvudsak följande:

Det ville synas kollegium, som om den av generaltullstyrelsen verkställda,

i såväl rent sakligt som tulltekniskt hänseende synnerligen grundliga utredningen

lett till ett resultat, som i det stora hela kunde betecknas såsom en

lämplig avvägning mellan de skilda anspråken och intressemotsättningarna.

Kollegium ville i betraktande härav inskränka sig till några erinringar rörande

vissa punkter, berörda i de till kollegium inkomna yttrandena eller

eljest fallande inom området för de intressen, kollegium hade att företräda.

Vad först beträffade det från flera håll framförda yrkandet på tullfrihet

eller tullnedsättning å oberedda pälsverk, andra slag (tulltaxenr 308), syntes

detta yrkande, bland annat av statsfinansiella skäl, knappast böra vinna beaktande

i annan mån än som av generaltullstyrelsen föreslagits beträffande

skinn av kanin och hare med kvarsittande huvud och tassar. Å andra sidan

ställde sig kollegium något tveksamt i fråga örn den föreslagna avsevärda

tullförhöjningen (från 25 kronor till 150 kronor per 100 kilogram) beträffande

tulltaxenr 309: beredda, lösa pälsverk av får, gasell, get o. s. v.

Med hänsyn till vad som anförts i inlagan till Stockholms handelskammare

beträffande den föreslagna tullförhöjningen under tulltaxenr 315 skulle möjligen

någon tvekan kunna göras gällande rörande lämpligheten av att över

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

19

huvud taget vidtaga någon tullförhöjning på denna punkt. Då emellertid

generaltullstyrelsens förslag härutinnan ej från andra närmast intresserade

håll mött gensaga, ansåge sig kollegium böra biträda detsamma, liksom även

övriga punkter i det remitterade förslaget.

Den utredning, för vilken redogörelse lämnats i det föregående, har i enlig- Departementhet

med 1934 års riksdags hemställan gått ut på en revidering av tullsatserna cheten•

för såväl pälsverk som arbeten därav under beaktande av de olika berättigade

intressen, som därav kunna beröras. Det av generaltullstyrelsen i detta avseende

framlagda förslaget har, såsom av det anförda framgår, i stort sett

tillstyrkts av kommerskollegium. Även jag är av den uppfattningen, att en

ändring av tulltaxan beträffande pälsverk och arbeten därav bör komma till

stånd i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag.

Vad först angår den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen beträffande

pälsverkens gruppering i tulltaxan innebär förslaget, att till gruppen

»andra slag» av pälsverk skulle komma att överflyttas dels pälsverk av räv

(annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv), dels pälsverk av persian.

Förstnämnda slag av pälsverk är för närvarande upptaget bland de tullfria

respektive de lägst tullbeskattade pälsverken, medan persian enligt nu gällande

bestämmelser inrymmes bland de högst tullbelagda, de s. k. ädelpälsverken.

De av generaltullstyrelsen ur tullteknisk synpunkt åberopade skälen för den

föreslagna överflyttningen av pälsverk av persian förefalla att vara så tungt

vägande, att jag icke vill motsätta mig den av styrelsen förordade ändringen,

ehuru pälsverk av persian onekligen på grund av sitt höga värde är att

hänföra till gruppen lyxvaror eller mera umbärliga varor, varför den nuvarande

tullbeskattningen därav sakligt sett får anses fullt motiverad. Mot

styrelsens förslag till överflyttning av pälsverk av vissa slag av räv har jag

icke heller något att erinra.

Av utredningen framgår, att de tullar, som avse att bereda skydd åt den

inhemska industrien för beredning av pälsverk, för närvarande icke äro avvägda

på ett tillfredsställande sätt, i det att industrien vid beredning av vissa

slag av pälsverk måste räkna med tullbelastning i stället för nettotullskydd. I

de fall, då nettotullskydd förefinnes, är detsamma i regel relativt obetydligt.

Till avhjälpande av dessa brister i tullbeskattningshänseende erbjuda sig

tvenne utvägar, antingen en höjning av tullsatserna beträffande beredda

pälsverk, hänförliga till tulltaxenr 310—312, eller ock en nedsättning av

tullsatserna för oberedda pälsverk, fallande under tulltaxenr 307—308.

För beredda pälsverk av får, gasell etc. (tulltaxenr 309) kan ett förstärkt

skydd för beredningen endast erhållas genom tullhöjning. Generaltullstyrelsen

har föreslagit en genomgående höjning av tullarna å beredda

skinn. För utjämnande av nuvarande negativa tullskydd har beträffande

oberedda pälsverk av kanin eller hare med kvarsittande huvud och tassar

dessutom sänkning av tullen från 150 till 75 kronor för 100 kilogram föreslagits,

under det att någon ändring av tullsatserna för övriga slag av oberedda

pälsverk icke ifrågasatts.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

Vissa skäl tala onekligen för att tullfrihet eller tullnedsättning i så stor

utsträckning som möjligt införes för oberedda skinn. Jag delar emellertid

den uppfattning, som kommit till uttryck i generaltullstyrelsens utlåtande,

att nu utgående tullar å oberedda pälsverk tills vidare böra kvarstå oförändrade,

med undantag för den förutnämnda justeringen av tullsatsen å

vissa slag av oberedda kanin- eller harskinn. I likhet med generaltullstyrelsen

anser jag mig vidare icke kunna förorda det av svenska fåravelsföreningen

framlagda förslaget om tullbeläggning av de för närvarande tullfria

oberedda får- och lammskinnen. Generaltullstyrelsen har i detta hänseende

bland annat framhållit, att det stöd från statsmakternas sida, av

vilket den svenska fåraveln kunde vara i behov, borde lämnas denna

näringsgren på annat sätt än genom införande av tull å de oberedda

skinnen. Jag erinrar härvid om det anslag, som på Kungl. Maj:ts förslag

av innevarande års riksdag beviljats för fåravelns befrämjande inom

landet.

Jag ansluter mig till den av generaltullstyrelsen uttalade uppfattningen,

att de brister, som föreligga med avseende på pälsverksberedningsindustriens

tullskydd, böra avhjälpas genom höjningar av nu gällande tullsatser för beredda,

lösa pälsverk (tulltaxenr 309—312). Vad först angår beredda pälsverk

hänförliga till tulltaxenr 309 (av får, gasell etc.) har en höjning av tullsatsen

från 25 kronor till 150 kronor för 100 kilogram blivit av styrelsen

föreslagen. Från beredningsindustriens målsmän har framhållits, att denna

höjning vore alltför låg, särskilt med hänsyn till den stora förbrukningen

av färger och kemikalier vid beredningen av dessa skinn. Å andra sidan

hava betänkligheter mot nämnda tullhöjning bland annat uttalats av Skånes

handelskammare ur konfektionsindustriens intressesynpunkt. Den föreslagna

tullsatsen motsvarar enligt av generaltullstyrelsen inhämtade uppgifter

i medeltal något över 13 procent av den sammanlagda färgnings- och

beredningskostnaden. Denna procentsats kan visserligen synas tämligen

låg, men av handelspolitiska hänsyn anser jag mig icke böra gå utöver generaltullstyrelsens

förslag. Jag kan dock icke heller förorda lägre tullsats

än den av generaltullstyrelsen föreslagna. Det torde böra framhållas, att

medelvärdet för importerade pälsverk hänförliga till tulltaxenr 309 uppgår

till omkring 25 kronor för kilogram, varför en tull av 1 krona 50 öre per

kilogram näppeligen kan medföra några egentliga olägenheter för konfektionsindustrien.

Mot styrelsens förslag örn höjning av tullsatsen vid tulltaxenr 310 och 312

från 300 till 400 kronor för 100 kilogram hava ävenledes invändningar framförts

med yrkanden i olika riktningar. För egen del ansluter jag mig till

generaltullstyrelsens förslag såväl i fråga örn dessa nummer som beträffande

de under tulltaxenr 311 fallande s. k. ädelpälsverken. Den nya tullsatsen

skulle enligt i styrelsens utredning lämnade siffror för till tulltaxenr 310

och 312 hänförliga varor komma att motsvara för såväl beredda som färgade

pälsverk 13—20 procent av sammanlagda berednings- och färgningskostna
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

21

den samt för endast beredda pälsverk 26—33 procent av beredningskostnaden.

Generaltullstyrelsen uttalar, att den svenska pälsvarufabrikationen i jämförelse

med konfektionsindustrien åtnjuter ett relativt lågt tullskydd, och

styrelsen föreslår även vissa höjningar av tullsatserna för arbeten av pälsverk

utöver dem, som äro direkt betingade av förslagen örn tullhöjningar

för beredda pälsverk. De av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslagen

anser jag mig i huvudsak kunna biträda.

Under tulltaxenr 315 falla huvudsakligen hopsydda skinn till s. k. tavlor

och foder samt tillskurna besättningar av bisam och kanin etc. Tullsatsen

vid detta nummer utgör för närvarande 550 kronor för 100 kilogram. Under

åberopande av den relativt stora importen samt angelägenheten av att en

ökad tillverkning av dylika varuslag kommer till stånd inom landet har generaltullstyrelsen

förordat en till 800 kronor för 100 kilogram förhöjd tullsats.

I en vid Stockholms handelskammares yttrande fogad skrivelse hava representanter

för pälsvarutillverkningen yrkat, att förberörda tullsats måtte höjas

till 1,200 kronor för 100 kilogram. I motiveringen härför framhålles, att den

av generaltullstyrelsen föreslagna förhöjningen icke skulle bereda industrien

möjlighet att upptaga tillverkningen av förut omnämnda halvfabrikat. Vidare

anföres, att, därest tullen icke kunde höjas till nämnda belopp, den nuvarande

tullsatsen av 550 kronor för 100 kilogram borde bibehålies, emedan

den av styrelsen föreslagna tullsatsen endast skulle fördyra varorna ifraga

utan att bereda industrien någon verklig hjälp. Tillräckliga skäl för en höjning

av ifrågavarande tullsats utöver vad styrelsen föreslagit hava enligt

min mening icke förebragts, men å andra sidan synes det lämpligt, att tullen

vid tulltaxenr 315 höjes med endast 150 kronor eller till 700 kronor

för 100 kilogram. Denna förhöjning fnotsvarar ungefär den föreslagna

höjningen av tullen för beredda pälsverk hänförliga till tulltaxenr 310

och 312.

Med avseende å varugruppen »fullfärdiga persedlar av pälsverk» hava

från flera håll framställts förslag om höjning av tullsatsen för färdiga persedlar

av pälsverk av får, gasell etc. (tulltaxenr 316). Importen av till detta

nummer hänförliga varor är betydande och har under de senare åren visat

bestämd tendens till ökning. Importstatistiken för åren 1933—1935 lämnar

följande uppgifter å kvantiteter och värden:

Generaltullstyrelsen har föreslagit, att den nu utgående tullen av 600 kronor

för 100 kilogram måtte höjas, för persedlar försedda med sidenfoder till

1,000 kronor för 100 kilogram och för andra persedlar till 800 kronor för 100

kilogram. De pälsvaror, som falla under tulltaxenr 316, kunna som regel

Kg.

4,827

7,380

12,263

Värde kr.

Ar 1933

»> 1934

» 1935

23,957

413,466

687,970

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 243•

icke räknas till de mera lyxbetonade, även om vissa av dessa varor hava höga

värden. Jag anser därför i likhet med generaltullstyrelsen, att en viss försiktighet

bör iakttagas, då fråga är örn höjning av tullsatserna för dessa pälsverk

eller arbeten därav. Särskilt för sidenfodrade plagg bör dock den

föreslagna tullsatsen kunna verksamt bidraga till ökad inhemsk produktion.

Med det undantag, som förut nämnts, biträder jag alltså de av generaltullstyrelsen

föreslagna tullsatserna för tulltaxenr 313—322.

Den tilläggstull av 15 procent av varuvärdet, vilken år 1932 infördes för

s. k. ädelpälsverk samt arbeten av dylika pälsverk (tulltaxenr 307, 311, 314,

319 och 320) har ur statsfinansiell synpunkt icke blivit av någon större betydelse,

i det att tullintäkterna av densamma under åren 1932—1935 endast

uppgått till omkring 36, 38, 47 och 50 tusen kronor. Därest det av mig biträdda

förslaget angående borttagande av pälsverket persian från dessa tulltaxenummer

genomföres, komma inkomsterna av tilläggstullen säkerligen

att nedgå högst väsentligt. Vid genomförande av denna ändring skulle sålunda

tilläggstullen ur statsfinansiell synpunkt komma att bliva av än mindre

betydelse än för närvarande är fallet. På av generaltullstyrelsen anförda skäl

anser jag emellertid, att tullen ifråga, åtminstone tillsvidare, bör utgå för

andra hithörande pälsverk än persian.

Jag är slutligen ense med generaltullstyrelsen därom, att den samtidigt med

tilläggstullen å pälsverk införda tullen å vissa levande djur (ur tulltaxenr 6;

ur statistiskt nr 11) bör bortfalla för sådana djur, vilka införas för avelsändamål.

En jämförande sammanställning av nu gällande och föreslagna tullsatser

för pälsverk och arbeten därav torde såsom bilaga få fogas till protokollet i

detta ärende.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna

torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört och då proposition i ärendet

jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av att den

för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till

ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta

Ilo) att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

(nr 316) fogade tulltaxan beträffande pälsverk och arbeten

därav skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

23

306

307

308

309

310

311

312

313

314

315

Tull

för 100 kg

kronor

C. Pälsverk.

Pälsverk:

oberedda:

av får, gasell, get, hjort, hund, isbjörn, katt, ren,

rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av säl,

ej hänförliga till nr 307 ......................

Anin. Såsom pälsverk av får anses icke astrakan,

persian, s. k. halvpersian och tibet, ej heller s. k.

Salzfelle.

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter ..................................N

andra slag ....................................N

Anm. För] pälsverk, oberedda, av kanin eller hare,

med kvarsittande huvud och tassar utgår tullen

med 75 kr. för 100 kg.

beredda, lösa:

av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur,

isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg

och älg; ävensom av säl, ej hänförliga till nr

311..........................................N

av kanin eller hare............................N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl

samt utter ..................................N

andra slag ....................................N

D. Arbeten av pälsverk.

Arbeten av pälsverk:

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

persedlar, foder, tillskurna besättningar, bräm och

mattor med eller utan sömnadsarbete härunder inbegripna

:

av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur,

isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal,

varg och älg; ävensom av säl, ej hänförliga

till nr 314 ................................N

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta

säl samt utter ..........................N

andra slag, konstgjorda svansar härunder inbegripna

..................................N

fria

350: —

150: —

150: —

400: —

800: —

400: —

500: —

1 400: —

700: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

316: i

fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda, med päls- verk till övertyg eller foder:

av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nöt- kreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal,

varg och älg; ävensom av säl, ej hänförliga

till nr 319—320:

med övertyg eller foder av spånadsvara, in-

Tull

för 100 kg

kronor

nehållande silke ....................E

1 000: —

316: 2

andra ................................E

800: —

317

av kanin eller hare:

med övertyg eller foder av spånadsvara, in-

nehållande silke ......................E

1 600: —

00

CO

andra ..................................E

1 400: —

319

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta

säl samt utter:

med övertyg eller foder av spånadsvara, in-

nehållande silke ....................E

2 200: —

320

andra ................................E

2 000: —

321

andra slag:

med övertyg eller foder av spånadsvara, in-

nehållande silke ......................E

1 600: —

322

andra ..................................E

1 400: —

2:o) att vad i förordningen den 14 februari 1933 (nr 39)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa stadgas beträffande

tilläggstull å pälsverk och arbeten därav av persian (ur

statistiskt nr 676, 680, 683, 688 och 689) skall upphöra att

gälla;

3:o) att till rubriken för vissa levande djur (ur tulltaxenr 6;

ur statistiskt nr 11) i förordningen den 31 januari 1932 (nr

15) med tillägg till gällande tulltaxa skall fogas en anmärkning,

varigenom förordningen i berörda del erhåller följande

ändrade lydelse:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

V aruslag

Tull

för 100 kg

kronor

ur 6

ur 11

Levande djur, ej särskilt nämnda:

bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,

blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, utter

samt iller och mink .............. 100 kr.

Anm. För avelsdjur skall tull icke utgå.

15: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243-

25

4:o) att de nya bestämmelserna skola träda i kraft å dag,

som Kungl. Maj:t bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami

Hr 243.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 243-

i 1

Bilaga.

Jämförelse mellan nu gällande och föreslagna tullsatser för pälsverk och

varor därav.

oberedda

(tulltaxenr

293, 306—

308)

delvis be- arbetade

persedlar

(tulltaxenr

313-315)

fullfärdiga persedlar

Varuslag

beredda

lösa

(tulltaxenr

309—312)

med över- tyg etc.

inneh. silke

(tulltaxenr

316, 317,

319, 321)

andra

(tulltaxenr

316, 318,

320, 322)

Pälsverk:

av ,far’ gasell, get, hjort, hund,

häst- eller nötkreatur, isbjörn,

katt, ren, rådjur, schakal, varg

och älg; ävensom säl, annan

än äkta säl

tullsats för 100 kg:

nu gällande ......... kr

fria

25: —

300: —

600: —

600: —

föreslagen ..... kr

fria

150: —

500: —

1,000: —

800: —

av bäver, chinchilla, hermelin,

mård, närts, vit-, blå-, svart-,

silver- och korsräv, sobel, äkta

säl samt utter

tullsats för 100 kg:

nu gällande ......... kr

350: —

600: —

1,100:-

1,650: —

1,450: —

100 kr.

15: —

15: —

15:-

15:-

15: —

föreslagen ...... kr

350: —

800: —

1,400: —

2,200: -

2,000: -

100 kr.

15: —

15:-

15: —

15:-

15: —

1 av räv, annan än vit-, blå-, svart-,

silver- och korsräv

tullsats för 100 kg:

nu gällande ........ kr

fria

25: —

300: -

600: —

600: —

föreslagen ........ kr

150: —

400: —

700: —

1,600: —

1,400: —

av persian

tullsats för 100 kg:

nu gällande ...... kr

350: —

600: —

1,100: —

1,650: —

1,450: —

100 kr.

15: —

15: — |

15: —

15: —

15:-

föreslagen ......... kr

150: —

400: —

700: —

1,600: —

1,400: —

»andra slag»

tullsats för 100 kg:

nu gällande........... kr.

150: —

300: —

550: —

1,100: —

900: —

f föreslagen ........ kr

'' 150: — 1

400: — |

700:-

1,600: —

1,400: —

1 För oberedda pälsverk av kanin eller hare, som införas med huvud och tassar kvarsittande,

förordas en tullsats av 75 kronor för 100 kilogram.

366427. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 angående rät s. 1 i texten
  2. BevU 1936:40 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 243 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten