Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

1936-04-17 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:244, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms

slott den 17 april 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet

vissa frågor örn ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa

samt anför därvid följande:

Kaliunihydrat i fast form. Kaliumhydrat är en viktig råvara för såpindustrien.

Denna vara, såväl i fast form som i lösning, är jämte natriumBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 244.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

hydrat samt kalium- och natriumxantogenat i gällande tulltaxa upptagen

under nr 188 med en tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Tekniskt kaliumhydrat i fast form innehåller vanligen 90—92 procent kaliumhydrat

(KOH), under det att i handeln förekommande kaliumhydrat i

lösning icke brukar innehålla mer än omkring 50 procent KOH, ofta endast

48 procent. Den fasta varan är alltså i det närmaste dubbelt så koncentrerad

som den flytande, och priset å den förra är också i stort sett dubbelt

så högt. Beträffande natriumhydrat är skillnaden i procenthalt mellan

vara i fast form och vara i lösning ännu större, men någon import av lösning

äger praktiskt taget icke rum. Priset å fast natriumhydrat är i allmänhet

något lägre än priset å kaliumhydrat i lösning.

I en den 27 januari 1936 dagtecknad skrift har Elektrokemiska aktiebolaget

i Bohus hemställt, att tullsatsen för kaliumhydrat i fast form måtte höjas

till 4 kronor 50 öre för 100 kilogram. Till stöd härför har bolaget anfört

huvudsakligen följande:

Med nu gällande bestämmelser droge kaliumhydrat, räknat i effektiv 100- procentig vara, olika tull alltefter som varan infördes i fast form eller i lösning.

En förhöjning av tullsatsen för kaliumhydrat i fast form till 4 kronor

50 öre för 100 kilogram skulle bringa tullsatserna för de båda slagen

kaliumhydrat i överensstämmelse med varandra.

Före 1935 hade kaliumhydrat importerats huvudsakligen i form av 50- procentig lösning. Sålunda hade under åren 1927—1932 endast omkring

12 procent av importen utgjorts av kaliumhydrat i fast form. Under år

1935 hade emellertid en avsevärd förändring inträtt i importens sammansättning,

i det att importen av fast kaliumhydrat då stigit till 31 procent. Bolaget

tillverkade sedan lång tid tillbaka kaliumhydrat såväl i fast form som

i lösning. På grund av inträdda prissänkningar på senare tid hade emellertid

tillverkningen blivit förlustbringande, och bolaget måste därför räkna

med möjligheten att nödgas helt upphöra med densamma, något som skulle

medföra en väsentlig minskning av bolagets personal. I syfte att förebygga

en sådan utveckling borde tullsatserna avvägas så, att de icke speciellt gynnade

importen av fast kaliumhydrat.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 11

februari 1936 gemensamt avgivit utlåtande över framställningen samt därvid

överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor införskaffat yttrande

i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har framhållit, att den ökade importen av

fast kaliumhydrat i viss grad oroat den inhemska marknaden, varför ett

fastställande av tullen för fast kaliumhydrat till 4 kronor 50 öre för 100

kilogram skulle bidraga till att stabilisera marknaden, vilket vore ett önskemål

även från konsumenternas sida. Med hänsyn jämväl till att det läge

en viss inkonsekvens i att samma tull erlades för 90-procentig vara som

för 50-procentig har industrikontoret tillstyrkt bifall till framställningen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sitt utlåtande först lämnat

vissa uppgifter rörande införselkvantiteterna av de i tulltaxenr 188 ingående

varorna för åren 1930—1935 ävensom beträffande medelpriserna i

öre per kilogram på sätt framgår av nedanstående sammanställning:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

3

Å r

Stat. nr 472

kaliumhydrat

i fast form

Stat. nr 473

kaliumhydrat

i lösning

Stat. nr 474

natriumhydrat

Stat. nr 475

kalium- och natri- umxantogenat

ton

öre/kg.

ton

öre/kg.

ton

öre/kg.

ton

öre/kg.

1930 ...............

135

55

2,261

25

1,289

28

14

122

1931...............

230

47

3,081

25

1,526

27

34

129

1932 ...............

175

66

2,573

30

1,799

34

35

174

1933 ...............

159

68

2,474

34

2,390

29

38

167

1934 ...............

253

61

3,464

32

2,117

28

78

123

1935 ...............

653

56

2,611

31

1,891

27

150

98

Därefter hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

Redan 1906 års tulltaxekommitté, på vars förslag nu gällande tullar å

förevarande produkter tillkommit, hade haft sin uppmärksamhet fäst på hithörande

förhållanden, men av tulltekniska skäl hade någon åtskillnad icke

ansetts kunna göras mellan kaliumhydrat och natriumhydrat trots deras

olika värde liksom ej heller mellan alkalihydrat av olika styrka. Numera

kunde emellertid de tulltekniska svårigheterna ej anses vara av sådan beskaffenhet,

att de borde förhindra en mera rättvis avvägning av tullbeskattningen

av ifrågavarande produkter, särskilt som blandningar av kalium- och

natriumhydrat, vilkas åtskiljande skulle kunna medföra svårigheter, icke

syntes förekomma i handeln och ej heller torde kunna få någon praktisk

betydelse.

Med hänsyn till det fasta kaliumhydratets högre koncentration och pris

syntes införandet av den av sökandebolaget föreslagna tullsatsen för kaliumhydrat

i fast form vara fullt motiverat. Beloppet, 4 kronor 50 öre för 100

kilogram, motsvarade endast omkring 8 procent av varans importvärde.

För kaliumhydrat i lösning samt natriumhydrat i fast form motsvarade den

nuvarande tullsatsen, vilken skulle bliva gällande även i fortsättningen, 8—

10 procent av varans värde. Att märka vore vidare, att Sveriges kemiska

industrikontor i sitt yttrande anfört, att fastställandet av den föreslagna

högre tullen för kaliumhydrat i fast form i viss mån vore ett önskemål även

från konsumenternas sida. Vad kaliumxantogenat beträffade skulle en förhöjning

av tullsatsen kunna ifrågasättas som konsekvens av sökandebolagets

förslag, men bland annat till följd av att nämnda vara för närvarande icke

torde vara föremål för tillverkning inom landet hade ämbetsverken icke ansett

någon dylik förändring nu böra företagas.

I anslutning till vad sålunda anförts hava ämbetsverken hemställt om

bifall till bolagets framställning, varjämte generaltullstyrelsen framlagt förslag

till erforderlig författningsändring.

Såsom av den förebragta utredningen i ärendet framgår innebära de nu Departement*- gällande bestämmelserna, att kaliumhydrat, omräknat i 100-procentig vara, chelendrager

olika tull alltefter som varan införes i fast form eller i lösning. Framställningen,

som avser att göra den effektiva tullbeskattningen av kaliumhydrat

lika, vare sig varan införes i den ena eller den andra formen, synes

mig vara värd beaktande, i all synnerhet som den inhemska produktionens

fortsatta tillvaro därigenom torde bliva tryggad. I likhet med de hörda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

myndigheterna anser jag mig därför böra förorda bifall till framställningen.

Generaltullstyrelsens förslag till författningsändring har icke givit anledning

till erinran från min sida.

Glutenlim. Gluten kallas de äggviteämnen, som ingå i spannmålskornens

kärna. Glutenlim eller wienerlim framställes i regel genom jäsning av gluten,

som jämte vetestärkelse erhålles ur glutenrikt vetemjöl, samt bär sin

huvudsakliga användning inom skoindustrien för klistring i skodon. I gällande

tulltaxa är glutenlim upptaget under nr 277 med tull av 3 kronor för 100

kilogram.

I en den 9 augusti 1935 dagtecknad skrift har Ceramin aktiebolaget i Norrköping

hemställt, att tullen å glutenlim måtte höjas till 20 kronor för 100

kilogram. Till stöd för framställningen har anförts bland annat:

Bolaget hade i juli 1935 upptagit tillverkning av glutenlim och vetestärkelse

ur svenskt vetemjöl, och det vöre bolagets avsikt att försöka ersätta den

icke obetydliga importen av dessa båda varuslag med inhemska tillverkningar.

På den svenska marknaden hade importerat glutenlim under lång

tid betingat ett pris av 1 krona 47 öre för kilogram, men så snart bolaget

börjat sin försäljning hade de utländska konkurrenterna erbjudit leveranser

för endast 1 krona 33 öre för kilogram. Då sistnämnda pris syntes ligga under

produktionskostnaden och det åtminstone i vissa fall finge räknas med

statliga exportunderstöd, måste prisnedsättningen betraktas som en kampåtgärd

i syfte att hålla den svenska marknaden öppen för utländsk import.

Den nuvarande tullen, vilken motsvarade endast cirka 2 procent av varans

värde, lämnade praktiskt taget inget skydd mot utländsk dumping.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, den 30 augusti 1935 avgivit gemensamt utlåtande, därvid kollegium

tillika överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor inhämtat

yttrande, däri den begärda tullhöjningen tillstyrkts.

Ämbetsverken hava för egen del anfört i huvudsak följande:

Före år 1911 hade glutenlim tullbehandlats såsom ej specificerat kemiskttekniskt

preparat, andra slag, med en tull av 15 procent av värdet. På förslag

av 1906 års tullkommitté hade varan blivit föremål för särskilt omnämnande

i tulltaxan, varvid nuvarande tullsats fastställts, vilken då beräknats

motsvara den förut utgående värdetullen. Utgångspunkten för beräkningarna

hade därvid varit, att gluten- eller växtlim vanligen infördes i lösning på

fat till ett pris av omkring 20 öre för kilogram. Numera syntes någon införsel

av dylikt lim i lösning överhuvud taget icke förekomma. Införseln av

till tulltaxenr 277 hörande vara utgjordes numera praktiskt taget enbart av

lim i fast form, s. k. wienerlim. Importpriset hade år 1934 enligt införselstatistiken

uppgått till i medeltal 1 krona 46 öre per kilogram, vilket pris nära

överensstämde med den av sökandebolaget lämnade uppgiften. Vikttullen

motsvarade alltså numera endast omkring 2 procent av varuvärdet. Vad

sålunda anförts innebure tvivelsutan ett starkt skäl för den av bolaget föreslagna

tullförhöjningen. Den begärda tullsatsen av 20 kronor för 100 kilogram

skulle även med hänsyn till det lägre pris, vartill wienerlim offererades

från utlandet, sedan bolaget påbörjat sin tillverkning, ej motsvara mer än

15 procent av varuvärdet eller den tullbeskattning, som gällt för glutenlim

före år 1911.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

5

Inhemsk tillverkning av vetestärkelse och wienerlim syntes under de senare

åren endast hava bedrivits i mindre omfattning av ett företag, och enligt

vad som uppgivits hade tillverkningen icke varit lönande. Ett bifall till den

begärda tullhöjningen å wienerlim skulle givetvis i hög grad öka förutsättningarna

för en räntabel tillverkning. Enligt vad bolaget under hand meddelat

kollegium, räknade bolaget med att Sverige i så fall skulle bliva självförsörjande

beträffande ifrågavarande produkter, vilka till och med kunde

bliva föremål för export i viss omfattning. Den nationalekonomiska betydelsen

av en dylik utveckling ökades väsentligt därigenom, att bolaget för

sin tillverkning använde inhemskt glutenrikt vetemjöl som råvara, varigenom

avsättningen av inhemsk spannmål i någon mån förbättrades. Vid den förut

inom landet bedrivna tillverkningen hade det ansetts nödvändigt att använda

utländskt vetemjöl som råvara.

Vid bedömning av föreliggande fråga borde hänsyn även tagas till att priset

å vetemjöl inom landet läge avsevärt över världsmarknadsnivån. Även

örn man syntes kunna räkna med att svenskt vetemjöl komme att tillhandahållas

tillverkare av glutenlim till ett pris, som motsvarade världsmarknadspriset

inklusive tull, innebure detta dock en tullbelastning av råvaran med

6 kronor 50 öre för 100 kilogram. Då bolaget räknade med att ur 100 kilogram

glutenrikt vetemjöl kunna framställa omkring 10 kilogram wienerlim,

omkring 50 kilogram prima vetestärkelse och 8—10 kilogram sekunda vetestärkelse,

innebure förefintligheten av råvarutullen ett ytterligare motiv för

genomförandet av den föreslagna tullförhöjningen.

Den inhemska förbrukningen av glutenlim syntes kunna uppskattas till

omkring 40,000 kilogram årligen, varför införandet av en tull å 20 kronor

för 100 kilogram skulle motsvara en total tullbelastning av omkring 8,000

kronor. Detta belopp syntes ämbetsverken icke vara av den storleksordning,

att hänsynen till konsumenterna, vilka i huvudsak vore att söka inom skoindustrien,

borde förhindra bifall till den föreslagna tullförhöjningen.

För egen del finner jag de skäl, som anförts till stöd för den ifrågasatta Departementetullförhöjningen,

övertygande. Jag tillstyrker alltså, att tullen a glutenlim

bestämmes till 20 kronor för 100 kilogram, vilken tullsats motsvarar den

sedan gammalt utgående tullen för vissa andra, till tulltaxenr 278 och 279

hänförliga slag av lim.

Elastiska band och snören m. m. I en den 12 september 1935 dagtecknad

skrift hava Borås band- & hängslefabriks aktiebolag, aktiebolaget Borås

mekaniska gummiväfveri, fabriksaktiebolaget Skandinavien, Gårda fabrikers

aktiebolag, aktiebolaget Sjuntorp samt Svenska band- & snörmakerifabriks

aktiebolaget hemställt, dels att den enligt förordningen den 31 januari 1932

(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa utgående tilläggstullen för till tulltaxenr

538 och 581 (statistiskt nr 1076 och 1138) hänförliga elastiska band

och snören, innehållande silke, samt hängslen och andra liknande arbeten

av dylika band eller snören måtte höjas från nuvarande 150 till 300 kronor

för 100 kilogram, dels ock att samma tilläggstull måtte införas för till tulltaxenr

460 (statistiskt nr 993) hänförliga vävnader, innehållande såväl kautschuk

som silke.

Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande:

Då förenämnda tilläggstullar på sin tid infördes, hade avsikten varit att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

lämna bandfabrikerna full kompensation för den samtidigt införda tilläggstullen

och accisen å silke, 300 kronor för 100 kilogram. Detta franninge av ett

uttalande i Kungl. Maj:ts proposition nr 59 till 1932 års riksdag, enligt vilket

tilläggstullarna för ifrågavarande band och snören bestämts till 150 kronor

för 100 kilogram med utgångspunkt från det antagandet, att silke icke inginge

däri till större mängd än 50 procent av varans vikt. Även om man

bortsåge från att tullsatsen för de till tulltaxenr 460 hänförliga vävnaderna i

berörda sammanhang lämnades helt oförändrad, hade den avsedda kompensationen

icke kommit fabrikanterna till del, beroende på att silket i ett flertal

av artiklarna inginge till en mängd av cirka 70 procent av den färdiga varans

vikt, vartill konmie att omkring 10 procent av silket bortginge under

tillverkningen genom färgning, spolning och vävning. Redan före tilläggstullarnas

införande hade tullskyddet legat i underkant. Av sökandena uppgjorda

kalkyler utvisade, att med nuvarande tullsatser åtskilliga av de ifrågavarande

artiklarna kunde importeras till priser, som läge under sökandenas

tillverkningskostnader, något som också tagit sig uttryck i stigande importsiffror.

I detta sammanhang bör nämnas, att Borås band- & hängslefabriks aktiebolag

jämte tre andra företag redan i september 1932 hos Kungl. Maj :t hemställde

örn viss höjning av tilläggstullen för varor, hänförliga till tulltaxenr

538 och 581. I ett den 14 december 1932 avgivet utlåtande över denna framställning

förklarade kommerskollegium och generaltullstyrelsen sig icke vilja

bestrida, att den kompensation i form av tilläggstull, som år 1932 fastställdes

för att uppväga den samtidigt införda tilläggstullen och accisen å silke, i

viss mån kunde verka ofullständigt. Med hänsyn till den år 1932 inträdda

minskningen i införseln av ifrågavarande varuslag och då det i allt fall näppeligen

kunde ifrågasättas annat än en mindre jämkning i tullskyddet, ansågo

sig emellertid ämbetsverken åtminstone för det dåvarande icke kunna

förorda ändring av tullagstiftningen på i ansökningen föreslaget sätt. Ämbetsverken

hemställde därför, att ansökningen icke måtte för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I enlighet med ämbetsverkens hemställan

förklarade Kungl. Majit den 3 november 1933, att framställningen

icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Över den nu föreliggande framställningen hava kommerskollegium och

generaltullstyrelsen, efter remiss, den 29 oktober 1935 gemensamt avgivit utlåtande.

Ämbetsverken hava till en början berört frågan om ökat tullskydd för varor,

fallande under tulltaxenr 538 och 581, samt därutinnan — efter erinran

örn den tidigare framställningen i ämnet — anfört i huvudsak följande:

Införseln av till tulltaxenr 538 och 581 hänförliga varor hade sedan år

1933 visat en^ viss ökning. Under antagande att införseln under det sista

kvartalet av år 1935 komrne att hålla sig på samma nivå som i medeltal

under de tre föregående kvartalen, kunde den totala införseln under år 1935

approximativt uppskattas till 29,000 respektive 3,000 kilogram, vilket skulle

innebära en stegring i införseln med 29 respektive 38 procent i förhållande

till år 1933. Ämbetsverken ville med hänsyn härtill ej längre motsätta sig

att en viss justering av tilläggstullarna beträffande tulltaxenr 538 och 581

nu företoges. Då mängden silke varierade avsevärt i olika varor av ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

varande slas, vore det givetvis otänkbart, att tilläggstullen i samtliga fall

skulle kunna bereda exakt den kompensation, som vore berättigad med

hänsyn till den förefintliga tilläggstullen, respektive accisen a silke. Ämbetsverken

kunde icke dela sökandebolagens uppfattning att tilläggstullen

borde beräknas uteslutande med ledning av den högsta mangd silke, som

förekomme i ifrågavarande varor, utan ansåge, att tilläggstullen borde avpassas

med hänsyn till den mängd silke, som importvarorna i genomsnitt

kunde anses innehålla. Ur denna synpunkt ville ämbetsverken förorda en

höjning av tilläggstullen från 150 till 200 kronor for 100 kilogram.

Beträffande framställningen i övrigt hava ämbetsverken yttrat följande:

I nu föreliggande framställning hemställa tillverkarna även örn införandet

av tilläggstull för till tulltaxenr 460 hänförliga vävnader, innehallande saval

kautschuk som silke. Med avseende härå få ämbetsverken erinra örn att

överrubriken till tulltaxenr 459—462 genom kungörelse den 13 mars 1933

(nr 76) utökades till att omfatta jämväl strumpstolsarbeten och andra genom

virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, innehållande kautschuk,

utan sömnadsarbete, ej hänförliga till annat nummer. Förändringen innebar,

bland annat, att på strumpstol tillverkad korsettvav och dylika varor

innehållande såväl kautschuk som silke, numera lianforas till tulltaxenr 4b0

med en tull av 400 kronor för 100 kilogram i stället för, såsom tidigare varit

fallet, till tulltaxenr 552 med en tull av 3,000 kronor för 100 kilogram. Den

lägre tullsatsen för dessa varor torde få betraktas som bunden med hänsyn

till utväxlade noter mellan Sverige och Frankrike. Införandet av tilläggstull

för samtliga till tulltaxenr 460 hänförda varor torde därför icke kunna ifrågakomma.

Då korsettväv i huvudsak lärer fylla samma ändamål, vare sig den

tillverkats i vävstol eller på strumpstol (»handvävd»), torde det la anses

oformligt att utbryta och med tilläggstull belägga endast den i vävstol tillverkade

varan, vilket för övrigt dessutom skulle medföra vissa olagenheter i

tulltekniskt avseende. Utan att ingå på en närmare provning av tranan,

huruvida ett ökat tullskydd för den inhemska industrien med avseende a nu

omhandlade vävnader i och för sig kan anses vara av behovet pakallat, a

ämbetsverken därför avstyrka bifall till sökandebolagens framställning i vad

densamma avser tulltaxenr 460.

I anslutning till vad i utlåtandet anförts hava ämbetsverken upprättat förslag

till erforderliga ändringar i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

nied tillägg till gällande tulltaxa.

På de av kommerskollegium och generaltullstyrelsen anförda skälen anserDeparUjmtntsjag

mig icke kunna förorda någon ökning av tullskyddet för till tulltaxenr

460 hänförliga vävnader.

Däremot synes en höjning av den nuvarande tilläggstullen vid tulltaxenr

538 och 581 motiverad. I fråga örn storleken av denna höjning ansluter jag

mig till ämbetsverkens förslag, vilket såvitt av utredningen kan bedömas får

anses innebära en lämplig avvägning av hithörande tullsatsei.

Vissa trikåvaror. Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda,

av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade varor hanföras,

örn de utgöras av blusar, kjolar, klädningar eller morgonrockar av spånadsvara

(metervara), icke innehållande silke, till tulltaxenr 592 (statistiskt

nr 1152—1153) och beläggas enligt gällande bestämmelser med samma tull

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

som klädespersedlar av vävnad av motsvarande spånadsämne, men eljest till

tulltaxenr 593 (statistiskt nr 1154), i vilket fall de beläggas med samma tull

som är bestämd för strumpstolsarbeten, utan förhöjning. Underkläder,

nattdräkter och andra dylika klädespersedlar av strumpstolsgods, icke innehållande

silke, falla under tulltaxenr 557 (statistiskt nr 1101—1104) och

draga samma tull som trikåväven eller 175 kronor för 100 kilogram, dock

att underkläder av nämnda material, vägande högst 1 kilogram per dussin,

hänföras till tulltaxenr 556 (statistiskt nr 1099—1100) med tull av 225 kronor

för 100 kilogram.

Vid olika tillfällen under senare år hava svenska fabrikanter av konfektionerade

trikåvaror hemställt om ökat tullskydd för sina tillverkningar.

Tre av dessa framställningar hava ännu icke föranlett något beslut från

Kungl. Maj:ts sida, nämligen dels en av aktiebolaget Sveriges förenade trikåfabriken

i Borås den 21 juni 1933 gjord hemställan om höjning av tullen å

sådana underkläder av strumpstolsarbete, som äro garnerade med band eller

spetsar innehållande silke, dels en den 21 februari 1934 dagtecknad

1 ramställning från aktiebolaget Fioretta i Stockholm om förhöjd tull å färdigkonfektionerade

artiklar av strumpstolsvara, dels ock en av K. G. Olsson

i Motala såsom innehavare av firman Motala trikåfabrik den 4 mars 1935

gjord framställning om höjning av viktgränsen i tulltaxerubriken nr 556

från nuvarande 1 kilogram till 2 kilogram per dussin.

över framställningarna från aktiebolaget Sveriges förenade trikåfabriker

samt från förutnämnde firmainnehavare hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

avgivit infordrade utlåtanden. I anledning av den förra

framställningen förordade kommerskollegium för sin del i första hand ett

och i andra hand ett annat bland fyra av generaltullstyrelsen framlagda alternativa

förslag till ändring i tulltaxan för tillgodoseende av den inhemska

industriens behov av ökat tullskydd. Samtidigt uttalade emellertid kollegium

såsom sin mening, att hithörande frågor borde underkastas en förnyad tullteknisk

utredning, vilken närmast syntes böra ankomma på generaltullstyrelsen.

Sedan generaltullstyrelsen därefter gått i författning örn verkställande av

en dylik utredning, har styrelsen såsom resultat därav i skrivelse den 5

februari 1935 framlagt förslag till ändring av tulltaxan i fråga örn vissa

trikåvaror, hänförliga till tulltaxenr 556—557 samt 592—593.

Innan redogörelse lämnas för detta förslag torde det vara lämpligt att

med några ord beröra tillkomsten av nuvarande bestämmelser rörande tulltaxeringen

av vissa hithörande artiklar.

Klädespersedlar av trikåvara tulltaxerades tidigare såsom strumpstolsarbeten

utan förhöjning av tullen. Vid den revision av tulltaxan, som avslutades

år 1929, framställde en representant för konfektionsindustrien yrkande

därom, att med broderier och dylikt försedda persedlar av nämnda material

måtte åsättas högre tull. Det påvisades härvid, att konfektionsindustrien

i fråga örn dessa persedlar icke blott saknade tullskydd utan även hade att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

9

vidkännas en direkt tullbelastning dels för vid tillverkningen uppkommande

avfall, dels ock för vissa besättningsartiklar, av vilka särskilt sådana, som

innehöllo silke, droge hög tull. Vidare framhölls, att i stort sett samma

skäl, som föranlett en differentiering i tullskyddet för klädespersedlar av

vanlig vävnad allt efter utstyrseln, med fog kunde åberopas även i fråga om

persedlar av trikåväv. Under den verkställda utredningen framgick, att kravet

på ändring av tullbestämmelserna i berörda avseende icke saknade berättigande.

I flera moderna utländska tulltariffer äro också vissa sydda

trikåvaror uppdelade efter samma grunder som motsvarande persedlar av

vävnad. Det befanns emellertid, att frågan huru tullen å konfektionerade

artiklar av trikåvara borde avvägas och differentieras var av sådan räckvidd,

att en tillfredsställande och slutlig lösning kunde vinnas först i samband

med en mera omfattande revision av tulltaxan. Från olika håll ifrågasattes

då, huruvida icke de påtalade oformligheterna i tullbeskattningen lämpligen

skulle kunna provisoriskt avhjälpas, och ett förslag till ändring av tulltaxan

i detta syfte framlades av Sveriges industriförbund. Förslaget innebar

en höjning av tullen för med viss lyxutstyrsel försedda persedlar av

strumpstolsgods av annat spånadsämne än silke, och avsikten var att tullförhöjningen

skulle gälla endast för kläder, som tillverkades av metervara.

I det yttrande, som generaltullstyrelsen häröver avgav, anförde styrelsen

bland annat, att vid en provisorisk lösning av frågan fullt erkännande knappast

kunde givas åt det berättigade i principen om likställighet i tullskyddshänseende

mellan konfektionerade trikåvaror och av vävnad tillverkade kläder.

Åtskilligt skulle emellertid vinnas, örn de viktigaste klädespersedlarna

av trikåmetervara, såsom blusar, kjolar, klädningar och morgonrockar, bleve

likställda med motsvarande artiklar av vävnad. Däremot syntes koftor,

som i regel endast underginge en enklare konfektionering, icke lämpligen

böra drabbas av tullförhöjningen, och då vissa tulltekniska svårigheter säkerligen

skulle uppstå vid särskiljandet av koftor och kappor, borde ej

heller sistnämnda varuslag medtagas vid en eventuell ändring. Någon höjning

av tullen för trikåvaror, innehållande silke, kunde icke ifrågakomma,

enär denna tull var bunden genom handelstraktat med Tyskland. Förslaget

angående provisorisk lösning av berörda tullfråga vann Kungl. Maj:ts

och riksdagens gillande, och i överensstämmelse härmed erhöllo rubrikerna

för kläder och andra, ej särskilt nämnda sömnadsarbeten av strumpstolsgods

i den nya tulltaxan sin ännu gällande lydelse.

Redan vid tulltaxerevisionen framhölls, att upptagandet i taxan av vissa

artiklar av trikåväv med förhöjd tull skulle kunna leda till betydande svårigheter

av tullteknisk natur. Enligt vad generaltullstyrelsen uppgiver i sin

nu föreliggande framställning hava farhågorna i detta avseende besannats.

Såsom av det följande skall framgå, hava berörda svårigheter också övat

inflytande på utformningen av styrelsens ändringsförslag. Styrelsen anför

härom följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

De svårigheter, sorn yppat sig, hava i främsta rummet bestått i att skilja

blusar från andra, liknande persedlar, och dessa svårigheter hava givit anledning

till ständiga tvister och klagomål. I handeln förekomma nämligen

klädespersedlar av den form och beskaffenhet i övrigt, att det är ytterst

vanskligt att avgöra, huruvida de rätteligen böra betecknas såsom blusar

eller såsom blusskyddare, koftor, pullovers eller tröjor, vilka sistnämnda

persedlar skola draga tull såsom strumpstolsarbeten, utan förhöjning. Enligt

den kommersiella nomenklaturen göres icke någon bestämd skillnad

mellan blusar och andra, blusliknande plagg, och det förtjänar i detta sammanhang

nämnas, att vissa persedlar numera pläga benämnas bluskoftor.

I många fall har tulltaxeringen av nu ifrågavarande artiklar måst grundas

på yttranden från på området sakkunniga personer. Det bär emellertid

ofta visat sig vara mycket svårt att av dessa erhålla ett bestämt uttalande,

till vilken grupp plaggen i fråga rätteligen böra hänföras. Stundom hava

olika fackmän uttalat mot varandra helt stridande uppfattningar. Vidare

må framhållas, att plagg, som torde vara avsedda att användas såsom blusar,

för närvarande i stor utsträckning tillverkas av så grovt material och med

sådant utseende, att de svårligen kunna skiljas från sporttröjor.

Härjämte bär uttrycket »metervara» i tulltaxenr 592 berett svårigheter

vid tillämpningen av detta nummer. Såsom framgår av motiveringen har

avsikten varit, att rubriken skulle omfatta endast vissa varor, tillverkade genom

tillklippning och sömnad av trikåväv, framställd såsom metervara. Det

är emellertid att märka, att i moderna stickmaskiner kunna framställas även

avpassade stycken på sådant sätt, att materialet med visst fog kan betecknas

såsom metervara. Den osäkerhet i tulltaxeringen, som blivit en följd härav,

har även gjort sig särskilt gällande i fråga örn blusar och blusliknande artiklar.

Styrelsen har sökt att till ledning för tulltaxeringen angiva vissa karakteristiska

kännetecken å de olika persedlarna. Det har emellertid visat sig

icke vara möjligt att med nu gällande bestämmelser uppnå önskvärd säkerhet

och likformighet i tulltaxeringen på området, varför en ändring synes erforderlig.

Stockholms handelskammare har även i skrivelse till styrelsen

framhållit, att den osäkerhet, som nu råder, medför avsevärda olägenheter

för importörerna, och handelskammaren har därför hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att vinna rättelse häri, dock utan någon mera väsentlig

tullförhöjning inom ifrågavarande grupp.

Vissa tullförvaltningar, från vilka yttranden infordrats i denna fråga, hava

likaledes betonat angelägenheten av att en ändring, innebärande förenkling

i tulltaxeringen, måtte komma till stånd. Aktiebolaget Sveriges förenade

trikåfabriker i Borås har å andra sidan, sedan bolaget erhållit kännedom om

berörda framställning av Stockholms handelskammare, till styrelsen uttalat

den meningen, att någon ändring icke vore behövlig, och anhållit, att sådan

åtgärd icke niette vidtagas, som kunde leda till sänkning av gällande tullsatser.

I anslutning härtill hava Västergötlands och norra Hallands handelskammare

samt Boråsortens grossist- och beklädnadsfabrikanters förening i

skrivelser till styrelsen hemställt, att om någon ändring av tulltaxenr 592 ansåges

böra vidtagas, rubriken måtte utvidgas till att omfatta jämväl blusliknande

artiklar. Enligt handelskammarens mening borde i sådant fall jämte

blusar omnämnas jumpers, koftor och skjortor med fast krage.

Ökad likformighet i tulltaxeringen skulle tvivelsutan kunna vinnas på det

sätt, att med blusar jämförliga persedlar upptoges i tulltaxenr 592. Större

delen av de tulltekniska svårigheter, som hittills gjort sig gällande, skulle

genom en sådan utvidgning av rubriken otvivelaktigt minskas. Styrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

11

tilltror sig likväl icke kunna med full säkerhet bedöma, huruvida icke med

hänsyn till modets växlingar även efter en sådan ändring tvistigheter beträffande

den rätta tolkningen fortfarande komme att uppstå. En dylik ändring

skulle även innebära en utsträckning av den högre tullens tillämpning

till vissa trikåvaror, som nu tulltaxeras på sätt i tulltaxenr 593 är bestämt,

d. v. s. såsom strumpstolsarbeten utan förhöjning av tullen. Styrelsen har

även sökt finna en beteckning, som tydligare än uttrycket »blusar» angiver

de artiklar, vilka äro avsedda att träffas av den högre tullen. Den sakkunskap,

som stått till buds, har emellertid icke kunnat giva något uppslag

härtill. Vid detta förhållande synes annan utväg knappast stå öppen än att

ur tulltaxenr 592 utesluta blusar, vilka då skulle komma att falla under nr

593 och, liksom tidigare, draga tull enligt vad för strumpstolsarbeten i allmänhet

är stadgat. Enär den damkonfektion, för vars skydd tullförhöjningen

på sin tid blev vidtagen, ej längre i större utsträckning vid tillverkningen

använder sig av trikotage i form av metervara, torde en sådan ändring

icke komma att befinnas medföra någon större olägenhet för den inhemska

tillverkningen på detta område.

I anslutning till det anförda har generaltullstyrelsen framlagt förslag till

sådan ändring av tulltaxenr 592, att därur skulle uteslutas blusar. Till stöd

härför har styrelsen utöver vad förut nämnts jämväl erinrat, bland annat, att

konfektioneringen av blusar och liknande klädesplagg vore av tämligen enkel

natur samt att dylika persedlar i regel tillverkades av grövre ullgarn och

följaktligen bleve tyngre än de vanliga damkonfektionsartiklarna. Emellertid

har styrelsen å andra sidan framhållit, att trikåindustrien vid sin tillverkning

av blusar obestridligen haft ett gott stöd i de nuvarande bestämmelserna,

vilket den av naturliga skäl ej gärna ville mista. Styrelsen har därför

ingått på frågan, huruvida icke samtidigt med sänkningen av tullen å

blusar ett ökat tullskydd borde beredas för vissa artiklar av lättare trikotage.

Härom har styrelsen anfört följande:

Lättare trikotage användes i stor utsträckning för tillverkning av vissa

persedlar, nämligen underkläder och nattdräkter. Det tullskydd, som denna

tillverkning åtnjuter, anses vara mycket otillfredsställande. Utgöres materialet

av silke, synes anledning dock ej föreligga att vidtaga ändring, enär

den nuvarande tullen å trikotage av silke ej utnyttjas av de inhemska tillverkarna.

Annorlunda te sig förhållandena i fråga om persedlar av material,

som icke innehåller silke.

Styrelsen tillåter sig erinra därom, att framställningar örn höjning av tullen

för nyss omnämnda artiklar tidigare gjorts av aktiebolaget Fioretta i

Stockholm och av aktiebolaget Sveriges förenade trikåfabrikör i Borås, i anledning

varav såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen vid olika

tillfällen under åren 1933 och 1934 avgivit yttranden i ämnet. Såsom motivering

för kravet på högre tull har från industriens sida framhållits, att ett

mycket betydande avfall uppkomma: vid tillverkningen samt att för fabrikationen

erforderligt silke och utsmyckningsmaterial i form av broderier och

spetsar numera vore belagt med hög tull. Sålunda droge exempelvis hopsydda

spetsar, innehållande silke, som i stor utsträckning komme till användning

såsom utstyrsel, en tull av 4,000 kronor för 100 kilogram. För silke

av inhemsk tillverkning utginge accis. Enär de färdiga artiklarna, örn man

bortsåge från underkläder, vägande högst 1 kilogram per dussin (tulltaxenr

556), icke vöre åsätta högre tull än trikåväven (tulltaxenr 557), hade intin
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

strien att vidkännas en direkt tullbelastning, som försatte densamma i en

mycket ogynnsam ställning och i hög grad gynnade importen.

Vid de utredningar i ämnet, som tidigare verkställts och för vilka redogörelse

lämnats i förut berörda yttranden, har styrelsen funnit en höjning av

tullskyddet för den inhemska tillverkningen i viss utsträckning motiverad,

och styrelsen har även i sina yttranden framlagt alternativa förslag till ändring

av tulltaxan för tillgodoseende av industriens berättigade krav i nämnda

avseende. Vissa skäl kunna anses tala för att en sådan ändring genomföres

först i samband med en allmän revision av tulltaxan, men med hänsyn

till ovissheten, när en sådan tulltaxerevision kan komma till stånd, synes

anledning föreligga att i nu förevarande sammanhang giva denna tullfråga

en lösning genom en måttlig höjning av tullen å sådana underkläder

och nattdräkter, tillverkade av trikå av annat spånadsämne än silke, som

äro försedda med broderier, spetsar och dylikt. Genom en sådan ändring

skulle de mest framträdande oformligheterna i tullbeskattningen på ifrågavarande

område hilva avhjälpta. De resultat, som erhållits vid tidigare utredningar

angående tullbeskattningen av materialierna, synas utvisa, att tullen

lämpligen bör fastställas för persedlar, som äro försedda med broderier,

spetsar, foder, uppslag eller annan besättning, vari silke ingår, eller eljest

till en mindre del bestå av vara, i vilken silke ingår, till 600 kronor och för

plagg, som äro försedda med broderier eller spetsar, vari silke icke ingår, till

400 kronor för 100 kilogram. Tullen skulle då komma att utgå med samma

belopp som för klädespersedlar av bomullsvävnad med motsvarande utstyrsel

(tulltaxenr 608—609).

Den sålunda förordade differentieringen av tullskyddet har generalstyrelsen

föreslagit skola ske genom sammanförande under tulltaxenr 556 av underkläder

och nattdräkter samt uppdelning av berörda nummer i fyra underrubriker,

av vilka en (nr 556: 1) skulle omfatta dylika artiklar med utstyrsel,

innehållande silke, med tull av 600 kronor för 100 kilogram, samt

en annan (nr 556: 2) avse persedlar med utstyrsel, vari silke icke ingår, med

tull av 400 kronor för 100 kilogram. För underkläder och nattdräkter utan

utstyrsel skulle nuvarande tullsatser bibehållas oförändrade; tullen skulle

sålunda utgöra för underkläder, vägande högst 1 kilogram per dussin (nr

556: 3), 225 kronor samt för andra hithörande artiklar (nr 556: 4) 175 kronor

för 100 kilogram.

Till ytterligare belysning av förevarande spörsmål torde här böra lämnas

följande uppgifter rörande storleken av importen under senare år av vissa

trikåvaror.

Tulltaxe-

nr

Stat.

nr

1932

1933

1934

19 3 5

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

556

1099

2.8

48

1.9

41

2.7

59

3.8

80

556

1100

88.7

868

60

533

58.9

455

49

337

557

1101

7.3

104

7.3

105

11.5

174

7.9

109

557

1103

405

2,601

333.7

1,804

293.8

1,526

211.2

1,067

592

1152

24.2

817

19.5

614

8.6

383

10.3

378

592

1153

8.2

103

13.5

141

8.1

107

5

55

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244

13

över generaltullstyrelsens framställning har kommerskollegium, efter remiss,

avgivit utlåtande den 16 mars 1935 samt därvid tillika överlämnat från

handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Norrköping och

Jönköping ävensom från Sveriges industriförbund, Sveriges téxtilindustriförbund

samt Textilgrossisternas riksförbund inhämtade yttranden i ärendet.

Av yttrandena framgår, att enighet i stort sett råder därom, att vissa ändringar

i den nuvarande klassificeringen enligt tulltaxan av de varuslag, som

avses i generaltullstyrelsens framställning, äro av behovet påkallade och att

en justering av vissa tullsatser ävenledes bör vidtagas. Beträffande sättet

för ändringarnas genomförande hava emellertid skiljaktiga meningar i olika

avseenden gjort sig gällande.

Handelskamrarna i Göteborg, Norrköping och Jönköping hava icke haft

något att erinra mot generaltullstyrelsens förslag i vare sig den ena eller den

andra delen.

Handelskammaren i Malmö har förklarat, att den med hänsyn till de tulltekniska

svårigheter, som vore förenade med förtullning av blusar av strumpstolsgods,

icke hade något att invända mot generaltullstyrelsens förslag till

ändring av tulltaxenr 592. Visserligen skulle ändringen otvivelaktigt medföra

ett visst förfång för en del intressen inom den svenska trikåindustrien,

men å andra sidan vunnes därigenom enligt handelskammarens mening en

för handeln visst icke betydelselös enhetlighet beträffande tulltaxeringen av

blusar, bluskoftor och dylika plagg.

I samtliga övriga yttranden hava däremot gensagor riktats mot generaltullstyrelsens

förslag i sistberörda del. Önskvärdheten av de tulltekniska svårigheternas

avhjälpande vitsordas, men för vinnande av detta syfte och ernående

av likformighet i tulltaxeringen föreslås andra utvägar än den av generaltullstyrelsen

förordade, vilken skulle leda till en avsevärd minskning av

tullskyddet. Handelskammaren i Borås och Sveriges industriförbund förorda

sålunda i stället en utvidgning av tulltaxenr 592 till att omfatta jämväl

sådana klädespersedlar, från vilka blusar endast med svårighet kunna särskiljas.

För undvikande av en alltför hög tullbelastning av vissa grövre sportplagg

och dylikt kunde därvid föreskrivas en viss maximivikt för tillämpning

av den högre tullsatsen. Nyssnämnda handelskammare föreslår för sin del,

att till tulltaxenr 592 måtte hänföras blusar, jumpers, koftor, alla vägande

högst 3 kilogram per dussin, ävensom skjortor med fast krage, klädningar,

morgonrockar och kappor av spånadsvara (metervara), icke innehållande

silke. Stockholms handelskammare åter föreslår uppdelning av tulltaxenr

592 genom införande av ett halvnummer under denna rubrik, omfattande —

förutom blusar — jumpers, blusskyddare, koftor, kappor, pullovers, skjortor

med fast krage samt västar. För denna nya rubrik förelås en tullsats

av 300 kronor för 100 kilogram. Textilgrossisternas riksförbund förordar

slutligen en tredelning av ifrågavarande rubrik allt efter plaggens utstyrsel

med tullsatser av 500, 400 och 350 kronor för 100 kilogram.

Kommerskollegium har beträffande förslaget i nu omhandlade del anfört

bland annat följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kollegium hyser starka betänkligheter mot vidtagande på enbart tulltekniska

skäl av en ändring, som skulle innebära en faktisk, avsevärd tullsänkning

för en rätt stor grupp av varor. Något direkt yrkande örn en sådan

sänkning av tullen föreligger, såvitt kollegium har sig bekant, ej tidigare från

näringslivets representanter.

Kollegium är icke i tillfälle bedöma, huruvida en sådan mera vittgående

ändring av tulltaxerubriken 592 som förordats av Stockholms handelskammare

och Textilgrossisternas riksförbund kan vara befogad. Vidtagande aven

dylik ändring torde i varje fall böra föregås av en mera fullständig utredning

än vad som föreligger i detta samband.

Skulle därför av anförda tulltekniska skäl en ändring anses böra vidtagas,

ansluter sig kollegium till det förslag, som omfattats av Sveriges industriförbund

och handelskammaren i Borås och som, enligt vad som framgår av

generaltullstyrelsens uttalanden, torde kunna anses såsom en tulltekniskt sett

någorlunda acceptabel lösning. Formuleringen av tulltaxenr 592 torde i så

fall lämpligen kunna givas den avfattning, som föreslagits av nämnda handelskammare.

Vad därefter angår de av generaltullstyrelsen föreslagna ändringarna i tulltaxenr

556, avseende att bereda ökat skydd för tillverkningen av vissa slag

av underkläder och nattdräkter, hava dessa lämnats utan erinran av Sveriges

industriförbund och Sveriges textilindustriförbund samt i huvudsak tillstyrkts

jämväl av handelskamrarna i Malmö och Borås. Handelskammaren

1 Borås har emellertid samtidigt påyrkat höjning av viktgränsen för de varuslag,

som skulle hänföras under den nya tulltaxerubriken 556: 3, från 1 till

2 kilogram, därvid hänvisats till de stora svårigheter, som en nu förekommande

och alltmera ökad import av hit hänförliga billiga japanska varor

beredde de svenska industriföretagen; detta yrkande överensstämmer sålunda

med den inledningsvis omförmälda framställningen från innehavaren av

Motala trikåfabrik. Därjämte har handelskammaren i Malmö i anslutning

till sitt tillstyrkande av förslaget hemställt örn införande vid positionerna

556: 1 och 556: 2 av en anmärkning av innehåll, att en mindre besättning i

form av agraffer och dylikt å tyngre plagg icke skall föranleda till att varan

tulltaxeras efter dessa nummer. Stockholms handelskammare och Textilgrossisternas

riksförbund hava ansett de föreslagna tullsatserna av 600 kronor

vid nr 556: 1 och 400 kronor vid nr 556: 2 alltför höga och hava för sin

del förordat en begränsning därav, handelskammaren till 400 respektive 300

kronor, och riksförbundet till 350 respektive 275 kronor.

Kommerskollegium har i förevarande del anslutit sig till generaltullstyrelsens

förslag utan vidtagande av de sålunda ifrågasatta ändringarna i detsamma.

Kollegium har därvid förklarat, att kollegium ansett sig kunna utgå

från att det av handelskammaren i Malmö uttalade önskemålet om ett förtydligande

av de nya bestämmelserna — så att exempelvis anbringandet av

en enkel agraff av konstsilke kring knapphålen på tyngre plagg ej skall föranleda

till tulltaxering enligt högre tullsats — må kunna tillgodoses genom av

generaltullstyrelsen utfärdade direktiv.

Vad särskilt angår den ifrågasatta höjningen av viktgränsen vid nr 556: 3

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

15

hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen i gemensamt avgivet utlåtande

över förenämnda framställning från innehavaren av Motala trikåfabrik

förklarat, att de icke funne tillräckliga skäl föreligga för den begärda höjningen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har den vid senaste tulltaxe-Departementsrevision

genomförda högre tullbeskattningen av vissa artiklar av trikåväv, i (■tuten.

tulltaxan upptagna under nr 592, visat sig leda till betydande svårigheter vid

tulltaxeringen. Vad i ärendet förekommit giver otvivelaktigt vid handen, att

åtgärder av ett eller annat slag i syfte att i möjligaste mån undanröja dessa

svårigheter äro av behovet påkallade. Då svårigheterna i främsta rummet

bestått i särskiljandet av blusar från andra liknande plagg, har generaltullstyrelsen

för sin del ansett frågan böra lösas genom en utbrytning ur tulltaxenr

592 av artikeln blusar, som i sådant fall skulle komma att falla under tulltaxenr

593 och liksom tidigare draga den för strumpstolsarbeten i allmänhet

stadgade lägre tullen. Beträffande verkningarna av detta förslag må här

nämnas, att blusar av ylletrikå, vilka äro de vanligast förekommande och

enligt nuvarande bestämmelser alltefter förekomsten av garnering och dennas

beskaffenhet draga tull av 849, 691 eller 569 kronor för 100 kilogram,

efter ändringens genomförande skulle bliva belagda med en enhetlig tullsats

av endast 175 kronor för 100 kilogram. I likhet med kommerskollegium och

flertalet av de hörda näringsorganisationerna har jag icke kunnat undgå att

hysa betänkligheter gentemot vidtagande på enbart tulltekniska skäl av en

så pass kraftig tullnedsättning. Jag vill därför för min del ansluta mig till

det av handelskammaren i Borås framlagda och av kommerskollegium biträdda

förslaget, enligt vilket tulltaxenr 592 skulle utvidgas till att omfatta

jämväl vissa särskilt angivna blusliknande persedlar, varvid för tillämpningen

av den högre tullsatsen beträffande blusar, jumpers och koftor skulle

fastställas en viktgräns av 3 kilogram per dussin. Även om denna lösning ur

tullteknisk synpunkt icke erbjuder samma fördelar som den av generaltullstyrelsen

förordade, torde den dock vara ägnad att undanröja en god del av

de nuvarande svårigheterna.

Vad därefter angår tullsatserna för vissa med utstyrsel försedda underkläder

och nattdräkter anser jag mig icke kunna biträda de framställda

önskemålen om tullhöjning för ifrågavarande artiklar.

Sidcnklädningar m. m. Gällande tulltaxa upptager under nr 602 (statistiskt

nr 1163—1164) och nr 603 (statistiskt nr 1165—1166) kläder och

andra i tulltaxan ej särskilt nämnda sömnadsarbeten av hel- eller

halvsiden eller av vävnad, hänförlig till tulltaxenr 475, 476 eller 613. Av

sistnämnda rubriker upptaga nr 475—476 fälb-, plysch- och sammetsvävnader,

innehållande silke, och nr 613 vissa vävnader, i vilka ingår finare metalltråd.

Ifrågavarande kläder och sömnadsarbeten beläggas med samma

tull som den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av 50 pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

cent, om artiklarna äro försedda med broderier eller spetsar (tulltaxenr

602), men eljest 30 procent (tulltaxenr 603).

Hos Kungl. Majit har aktiebolaget Fasilko i Göteborg gjort framställning

om höjning av tilläggsprocenten vid såväl nr 602 som nr 603 i tulltaxan till

150. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:

Bolaget bedreve sedan några år tillbaka tillverkning av klädningar, blusar

och dylikt av hel- och halvsiden i konstsilke. Ehuru de naturliga förutsättningarna

för en dylik tillverkning vore lika goda i vårt land som i utlandet,

hade det hittills icke varit möjligt att i större grad utveckla tillverkningen

ifråga. Anledningen härtill vore att söka i det låga tullskydd, som för

närvarande åtnjötes för berörda artiklar. Såsom exempel härå kunde anföras,

att en helsidenklädning i konstsilke av den vanligast förekommande

typen enligt gällande bestämmelser droge en tull av 4 kronor 87 öre. Från

detta belopp avginge emellertid tullkostnaden för i klädningen ingående

vävnadsmaterial och besättningsartiklar, vilken kostnad uppginge till 3 kronor.

Följaktligen uppginge nettotullskyddet till endast 1 krona 87 öre, vilket

belopp uppenbarligen icke vore tillräckligt för att kompensera de merkostnader,

som den svenska industrien på området måste vidkännas till följd

av högre arbetskostnader och dylikt. Tullarna å klädningar och andra

sömnadsarbeten av yllevävnad hade under de senare åren underkastats vissa

i och för sig synnerligen välmotiverade höjningar. Det syntes icke

mindre motiverat, att motsvarande höjningar vidtoges även i fråga om dylika

persedlar av hel- eller halvsiden.

över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter

remiss, den 28 februari 1935 avgivit gemensamt utlåtande, däri huvudsakligen

anförts följande:

Vid av ämbetsverken verkställd utredning hade från sökandebolaget med

flera inhämtats uppgifter rörande tillverkningen av vissa klädespersedlar,

vilka uppgifter närmare belyste förevarande fråga. Av dessa uppgifter syntes

framgå, att den inhemska konfektionsindustrien för närvarande åtnjöte

intet eller endast ett helt obetydligt tullskydd för tillverkningen av sådana

klädningar av hel- eller halvsiden, innehållande konstsilke, som icke vöre

försedda med broderier eller spetsar. I fråga om klädningar av konstsiden

med dylik utstyrsel liksom även beträffande klädningar av natursiden hade

utredningen givit ett något gynnsammare resultat, men det finge dock anses

uppenbart, att de nuvarande tullsatserna icke lämnade tillverkningen inom

landet något tillfredsställande skydd. Vad nu sagts rörande klädningar gällde

i stort sett även i fråga om blusar, kjolar och andra konfektionerade

artiklar.

Uppgifterna rörande importen under åren 1930—1934 av varor, hänförliga

till statistiskt nr 1163—1166, utvisade bland annat, att den huvudsakliga

importen folie under statistiskt nr 1165—1166 och sålunda avsåge artiklar,

som icke vore försedda med broderier eller spetsar. Under dessa

sistnämnda statistiska nr hade åren 1932 och 1933 redovisats en införsel av

50.8 respektive 57.1 ton med ett värde av 3 respektive 4.5 miljoner kronor.

En sammanräkning av de preliminära siffrorna för år 1934 hade givit till

resultat, att importen då uppgått till 63.2 ton. Enär de olika artiklar, som

folie under ifrågavarande nummer, icke vore särskilt specificerade i statistiken,

vore det emellertid icke möjligt att närmare angiva, huru stor del

av hela importen som utgjorts av klädningar, blusar etc. Enligt handels
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj:ts proposition nr 244.

statistikens siffror visade importen sålunda en stigande tendens, och vissa

omständigheter tydde även på att den utländska konkurrensen under 1935

konnne att göra sig gällande i än högre grad på den svenska marknaden. I

detta sammanhang förtjänade särskilt framhållas, att produktionskostnaderna

i vissa främmande länder ställde sig väsentligt lägre än i Sverige, beroende

bland annat därpå, att en stor del av tillverkningen i dessa länder

utfördes såsom hemarbete.

Såvitt ämbetsverken nu kunde bedöma, syntes en höjning av tullen vid

tulltaxenr 602—603 påkallad. I detta sammanhang kunde erinras därom,

att vid tulltaxenr 605—607, upptagande kläder och andra ej särskilt nämnda

sömnadsarbeten av yllevävnad, införts en tilläggstull av 150 procent å vävnadstullen.

Efter denna höjning droge kläder av yllevävnad, hänförliga till

sagda nummer, med visst undantag samma tull som den spånadsvara, av

vilken de framställts, med tillägg av lägst 225 och högst 385 procent.

Det kunde ifrågasättas, huruvida en eventuell tullförhöjning för kläder,

hänförliga till tulltaxenr 602—603, borde avse hela gruppen eller begränsas

till artiklar av viss beskaffenhet. En ytterligare uppdelning av hithörande

varuslag kunde emellertid medföra vissa tulltekniska svårigheter. Då vidare

klädningar, blusar, kjolar och andra dylika persedlar utgjorde de ojämförligt

största artiklar, som folie under ifrågavarande nummer, ville ämbetsverken

förorda en generell tullförhöjning, vilken, såsom skett vid tulltaxenr

605—607, lämpligen borde vidtagas genom införande av tilläggstull.

Beträffande frågan örn tullförhöjningens storlek hade verkställda beräkningar

utvisat, att en förhöjning understigande 100 procent av vävnadstullen

näppeligen skulle innebära någon sådan ökning av tullskyddet, som vore

av praktiskt värde för den svenska industrien. Infördes en tilläggstull motsvarande

100 procent av tullen å den spånadsvara, av vilken artiklarna

framställts, skulle tilläggsprocenten komma att höjas vid nr 602 från 50

till 150 procent och vid nr 603 från 30 till 130 procent. Genom en sådan

höjning skulle tillverkningen av klädningar, hänförliga till tulltaxenr 603, erhålla

ett nettotullskydd motsvarande cirka 12—15 procent av grosshandelspriset.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hava ämbetsverken hemställt

örn införande vid tulltaxenr 602 och 603 av tilläggstull motsvarande

100 procent av tullen å den spånadsvara, av vilken artiklarna framställts.

Sökandebolaget har därefter i en den 21 december 1935 till finansdepartementet

inkommen skrift upprepat sin begäran om ökat tullskydd och därvid

framhållit, att konkurrensen från de utländska tillverkarnas sida under

år 1935 ytterligare skärpts.

I anslutning till de i ämbetsverkens utlåtande meddelade uppgifterna rörande

importen under åren 1932—1934 av varor, hänförliga till statistiskt

nr 1165 och 1166, torde böra nämnas, att enligt numera föreliggande definitiva

siffror importen vid berörda nummer under år 1934 uppgick till

sammanlagt 63.1 ton med värde av 5.1 miljoner kronor. Motsvarande preliminära

siffror för år 1935 utgjorde 72.3 ton och 5.4 miljoner kronor. Den

under ifrågavarande nummer redovisade importen har alltså under senare

år oavbrutet stigit. Importen vid statistiskt nr 1163 och 1164, vilken under

1934 utgjorde sammanlagt 11.9 ton med värde av 0.9 miljon kronor, steg

under 1935 till sammanlagt 16.2 ton med värde av 1.2 miljon kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 214. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Vad i ärendet förekommit synes bekräfta, att det nuvarande tullskyddet

på förevarande område icke kan anses tillfredsställande. Såsom ämbetsverken

anfört, torde en tullhöjning lämpligen böra ske genom införande av

tilläggstull. I fråga om tilläggstullens storlek ansluter jag mig till ämbetsverkens

förslag och förordar alltså, att densamma för samtliga här ifrågavarande

artiklar bestämmes till 100 procent av tullen å den spånadsvara, av

vilken artiklarna framställts.

Häftstift. Av häftstift förekomma flera olika slag. De viktigaste torde

vara:

celluloidstift (med skalla av celluloid å huvudet),

stålstift (ritstift), helt av stål utan ytbetäckning,

mässingsstift (med huvud av mässing eller ock av stål, helt förmässingade),

lackerade stift (av stål, med huvudet överdraget med lackfärg).

I tullhänseende äro häftstift huvudsakligen hänförliga till nedan angivna

tvenne nummer, nämligen:

celluloidstift till tulltaxenr lill (statistiskt nr 2039) med tull av 80 kronor

för 100 kilogram jämte tilläggstull av 40 kronor för 100 kilogram,

övriga slag av stift till tulltaxenr 851 (statistiskt nr 1515) med tull av 15

kronor för 100 kilogram.

På grund av bland annat den stora tullskillnaden mellan celluloidstift

och andra stift har övergång i stor utsträckning ägt rum från celluloidstift

till s. k. lackerade stift.

Häftstift införas förpackade i mindre askar av papp eller träspån om i

regel 100 stycken stift i varje ask (stundom med 36 stift i varje ask). Vikterna

för olika kvaliteter, inklusive askar, växla mellan 35 och 40 kilogram

för 1,000 askar om 100 häftstift. Stiftens nettovikt uppgår härvid

till 29—32 kilogram. Med nuvarande tullsats av 15 kronor för 100 kilogram

växlar tullbeloppet för 1,000 askar mellan 5.25—6 kronor.

I särskilda ansökningar, inkomna den 3 december 1934 och den 28 augusti

1935, har aktiebolaget Olfa hemställt örn höjning av tullen å de vanliga

slagen av häftstift. Till stöd härför har bolaget anfört huvudsakligen

följande: I november 1934 hade bolaget övertagit en i Gropen, Fjugesta, bedriven

tillverkning av häftstift, vilken tillverkning numera sysselsatte omkring

50 personer. Denna tillverkning fordrade för att kunna bestå ett förhöjt

tullskydd, ty det nuvarande skyddet vore otillräckligt, bland annat beroende

på tullbelastningen å de för tillverkningen erforderliga halvfabrikaten,

främst bandjärn.

Efter särskilda remisser hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 15 februari 1935 och den 23 januari 1936 gemensamt avgivit yttranden

över framställningarna samt därvid anfört bland annat följande:

Enligt företedda kalkyler över materialförbrukningen torde tullen å råmaterial

(bandjärn och järntråd) motsvara cirka 3 kronor 10 öre per 1,000

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

19

askar eller omkring 8 kronor 40 öre per 100 kilogram färdig vara (inklusive

emballage). Härtill borde emellertid läggas tullen — respektive tullskyddet

— å förpackningskartongerna, utgörande 75 kronor per 100 kilogram.

Tillverkningen av häftstift hade sålunda att för råvaror och förpackningskartonger

vidkännas en tullbelastning, som säkerligen överstege den

nu utgående tullen å varan, vilket hade sin förklaring av det förhållandet,

att vid nu gällande tulltaxas tillkomst ingen inhemsk tillverkning av häftstift

förekommit.

I betraktande av de svårigheter, som uppenbarligen förelåge för bedrivande

av en dylik tillverkning i relativt begränsad omfattning och i konkurrens

med i kartell sammanslutna utländska större tillverkare, syntes tullen

böra avvägas så, att den lämnade ett visst skydd för den inhemska industrien.

Av sökanden föreslagen tullsats, 1 krona 25 öre per kilogram

syntes emellertid väl hög. I de avseenden, vilka borde tagas i betraktande

vid tullskyddets avvägning, skilde sig häftstiftstillverkningen icke väsentligt

från tillverkningen av möbelspik, vilken artikel vore upptagen under

tulltaxenr 850 (statistiskt nr 1513) med en tull av 50 kronor per 100 kilogram.

På grund härav hava ämbetsverken hemställt, att tulltaxenr 850 måtte

utvidgas att omfatta även häftstift, varigenom tullen skulle komma att utgå

efter 50 kronor för 100 kilogram. Enligt vad ämbetsverken uttryckligen

framhållit hava de med berörda förslag icke åsyftat någon ändring i hittills

tillämpad tulltaxering av häftstift, försedda med skålla av celluloid å huvudet,

vilken vara fortfarande skulle hänföras till tulltaxenr lill.

Några importsiffror för enbart häftstift stå icke att erhålla ur handelsstatistiken,

enär statistiskt nr 1515 och 2039 omfatta även andra varuslag

än häftstift. Då emellertid en avsevärd del av den under statistiskt nr 1515

redovisade importen torde utgöras av häftstift, må här lämnas följande

sifferuppgifter rörande importen vid detta nummer:

År Ton 1.000 kr.

1932 .................... 106 165

1933 .................... 100 182

1934 .................... 126 223

1935 .................... 116 205| (preliminära siffror)

Av utredningen i ärendet synes framgå, att tullskyddet för ifrågavarande Departeyneniitillverkning

är obetydligt, om ej rent negativt, på grund av tullbelastningen chefen.

å de för tillverkningen erforderliga halvfabrikaten. Med hänsyn härtill och

då tillverkningen av häftstift i stort sett är att jämställa med tillverkningen

av möbelspik, anser jag mig böra förorda genomförandet av det av ämbetsverken

framlagda förslaget örn hänförande av häftstift till tulltaxenr 850

(statistiskt nr 1513) med en lull av 50 kronor för 100 kilogram. Såsom

ämbetsverken framhållit åsyftas härmed givetvis icke någon förändring i

tulltaxeringen av s. k. celluloidstift, vilka sålunda fortfarande skola hänföras

till tulltaxenr lill.

Det torde här böra omnämnas, att vid årets riksdag väckts motion (II: 447)

i samma ämne som avses i förevarande framställning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Departements
chefen.

Delar till vågar. I gällande tulltaxa upptagas under nr 1074 analys- och

apoteksvågar ävensom brevvågar med tull av 100 kronor, under nr 1075 taffel-

och hushållsvägar med tull av 25 kronor samt under nr 1076 decimalvågar,

bestående huvudsakligen av trä och järn, med tull av 15 kronor, allt

för 100 kilogram. Andra vågar än de nu nämnda hänföras till nr 1077, som

stadgar en värdetull av 10 procent.

Särskilt inkommande delar till vågar falla icke under de angivna numren

utan tulltaxeras såsom i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten av det ämne,

varav de bestå. Detta förhållande medför, att vågar, som av den utländske

säljaren levereras söndertagna i delar, vid tulltaxeringen bliva belagda med

den för varan i sammansatt skick fastställda tullen endast då delarna samtidigt

föreligga till tulltaxering.

I skrivelse den 28 december 1935 har generaltullstyrelsen föreslagit, att

tulltaxenr 1077 måtte utvidgas till att omfatta jämväl delar till vågar, hänförliga

till sagda nummer. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Enligt vad styrelsen erfarit pläga vissa vågar, som betinga ett högt pris

och äro hänförliga till tulltaxenr 1077, införas till riket i delsändningar, ett

försändningssätt som lär vara betingat endast med hänsyn till på området

gällande tullagstiftning. Med tillämpning av nuvarande bestämmelser tulltaxeras

i sådant fall de olika delarna efter sin beskaffenhet. Vågarna komma

härigenom att draga en tull, som motsvarar endast 1 å 2 procent av

värdet, under det att tullen vid nr 1077 utgår med 10 procent av värdet.

Då det ur tullbeskattningssynpunkt måste anses otillfredsställande, att tullen

å en vara reduceras till en bråkdel av det belopp, som avsetts för densamma

allenast därför, att varan införes i delar, vilkas sammansättning icke

kräver nämnvärt arbete, finner styrelsen sig böra föreslå, att i tulltaxenr 1077

upptagas jämväl delar till vågar, hänförliga till detta nummer. Någon motsvarande

ändring beträffande tulltaxenr 1074—1076 torde däremot icke vara

erforderlig.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något

att erinra mot bifall till generaltullstyrelsens förslag.

Det av generaltullstyrelsen påtalade tillvägagångssättet vid import av vissa

vågar innebär uppenbarligen ett kringgående av tullbeskattningen, vilket icke

minst av hänsyn till den lojala handeln bör förhindras. Genom frågans lösning

på sätt styrelsen föreslagit torde några berättigade intressen icke trädas

för nära, och jag tillstyrker alltså bifall till styrelsens förslag.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna

torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i

ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan

:

188: i

188: 2

277

592

Kaliumhydrat (kaustikt kali) i fast form ................ N

Kaliumhydrat (kaustikt kali) i lösning samt natriumhy

dra t (kaustikt natron, kaustik soda) — T; ävensom

kalium- och natriumxantogenat .... N ..........

Glutenlim .................................................... T

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

av knutna, stickade, virkade eller på strumpstol förfärdigade

varor:

blusar, jumpers och koftor,

vägande högst 3 kg per

dussin, kjolar, klädningar,

morgonrockar, skjortor

med fast krage samt

kappor av spånadsvara

(metervara), icke innehållande

silke............ E

beläggas med samma

(tull som klädespersedlar

av vävnad

av motsvarande

spånadsämne.

593

850

1077

andra

(beläggas med samI

ma tull som är bestämd

för strumpj

stolsarbeten, ulan

l förhöjning.

Tull

för 100 kg

kronor

4: 50

2: 50

20: —

Spik, ej särskilt nämnd, stift och nubb, även med huvud

helt eller delvis av annan oädel metall än järn:

möbelspik och s. k. koffertnaglar, även överklädda;

ävensom häftstift.................................... E

Vågar:

andra slag; ävensom delar till vågar, hänförliga till

detta nummer........................................ 100 kr.

50:

10: —

dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 244.

:i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

j Tulltaxe- nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

538

1076

Elastiska band och snören, innehållande

strängar (trådar) av kautschuk:

i förening med silke .................. E

200: —

581

1138

Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, kläd- nings- och ärmhållare samt andra dylika

persedlar, ej hänförliga till gulddragar- arbeten; ävensom delar därtill av spå- nadsvara:

av elastiska band eller snören, inne- hållande silke .................. e

200: —

dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta,

att vid införsel från utlandet av varor av följande slag skall

utöver tull, som stadgas i tulltaxan, utgå tilläggstull på sätt

nedan sägs:

j Tulltaxe- nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt

nämnda:

andra slag:

av hel- eller halvsiden eller av vävnad,

hänförlig till nr 475, 476 eller 613

(statistiskt nr loll, 1012eller 1176):

100 % av tul-

602

j

1163—1164

försedda med broderier eller

spetsar...................... e

len å den

spånads- I vara, av vil-

603

1165—1166

■

andra.................. e

1 ken artik- larna fram- ) ställts.

dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda

i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

366941. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:300 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition nr 244 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
  2. BevU 1936:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 244 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 11 i texten