Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m

1936-01-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:39, Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39•

1

Nr 39.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete

i Stockholms stad m. m.; given Stockholms

slott den 17 januari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 39.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 januari

1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 17 maj 1935 framlade Överståthållarämbetet

förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning

för uppbördsärenden. Förslaget blev av stadsfullmäktige vid sammanträde

den 18 november 1935 i princip godkänt, dock under förutsättning att

överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag enligt grunder,

som kunde av fullmäktige godtagas. Sedan Överståthållarämbetet därefter i

skrivelse den 13 december 1935 underställt Kungl. Maj:t frågan om de ändrade

grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i

Stockholm, vilka påkallades av omorganisationsförslaget, ävensom frågan om

indragande av vissa sportelmedel till stadens kassa, och sedan utlåtanden över

denna skrivelse avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket, anhåller

jag nu att få för Kungl. Maj:t anmäla dessa frågor. Jag torde därvid till en

början få lämna en kort redogörelse för nuvarande organisation av uppbördsavdelningen

samt för de ersättningar av statsmedel, som enligt gällande ordning

utgå för taxeringsarbete i Stockholm.

Gällande ordning. Uppbördsavdelningens arbetsuppgifter kunna i stort sett

uppdelas i två grupper, nämligen å ena sidan taxering jämte debitering och

å andra sidan uppbörd jämte redovisning. Avdelningens chef, kamreraren,

har till sitt biträde en assessor för handläggning av taxeringsärendena och en

revisor, som närmast svarar för uppbördsärendena och i denna egenskap har

karaktären av chef för de med uppbörden sysselsatta befattningshavarna. Å

kamrerareexpeditionen äro vidare anställda några tjänstemän men i övrigt

fördelas arbetet mellan taxeringskontor och uppbördskontor.

Taxeringskon toren äro till antalet 20 och som chef för varje kontor fungerar

en taxeringskommissarie. Till dessas biträde finnas 25 taxeringsassistenter.

Samtliga taxeringskommissarier och taxeringsassistenter tjänstgöra

såsom kronoombud i taxeringsnämnderna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

3

De lokala uppbördskontoren äro till antalet 9. Å varje kontor tjänstgör

en uppbördskommissarie som chef och en uppbördsassistent som dennes biträde.

Härutöver finnes ett centraluppbördskontor för vissa särskilda indrivningsåtgärder,

med en av uppbördskommissarierna som föreståndare och en

assistent som biträde; föreståndarens tjänst såsom chef för ett av de lokala

uppbördskontoren uppehälles av en vikarie.

Slutligen tjänstgöra å uppbördsavdelningen bl. a. 90 kvinnliga kontorsskrivare

och kontorsbiträden, 11 vaktmästare och 69 uppbördsman jämte ett stort

antal manliga och kvinnliga extra befattningshavare.

Den nu nämnda organisationen av uppbördsavdelningen tillkom 1921, då

ett flertal nya befattningar inrättades. Alla dessa befattningar uppfördes

emellertid å extra stat, då omorganisationens verkningar ansågos böra avvaktas,

innan den gjordes definitiv.

Den löpande folkbokföringen handhaves i Stockholm alltsedan 1926 av ett

särskilt under den s. k. mantalsnämnden lydande mantalskontor med en mantalskommissarie

som chef. Den årliga mantalsskrivningen handhaves däremot

av taxeringskommissarierna, envar för sitt distrikt.

Hela den nu omförmälda, mera fast anställda personalen åtnjuter avlöning

av Stockholms stad. Dessutom åtnjuta emellertid många av tjänstemännen

sportler, varibland märkes taxeringskommissariernas inkomst å debetsedellösen,

år 1934 uppgående till omkring 103,000 kronor brutto. Vidare utgå

till personalen särskilda ersättningar av statsmedel för biträde med taxeringsarbetet.

Kamreraren uppbär sålunda jämlikt 145 § 1 mom. 2) taxeringsförordningen

ett belopp av 4,800 kronor årligen, och jämlikt punkten 4) samma

författningsrum ha assessorn jämte andra ordinarie tjänstemän å uppbördsavdelningen

senast uppburit tillhopa 6,700 kronor och vaktmästarna tillhopa

4,820 kronor. Taxeringskommissarierna och taxeringsassistenterna åtnjuta

samtliga såsom kronoombud i taxeringsnämnd särskild ersättning av statsmedel

— 145 § 1 mom. 1) taxeringsförordningen — i regel 1,250 kronor.

Även de ersättningar för prövningsnämndskostnader, som jämlikt 145 §

5 mom. taxeringsförordningen utgå, tillfalla till ej ringa del ordinarie befattningshavare

å uppbördsavdelningen. En annan del av denna ersättning, liksom

ock ersättning av statsmedel för längdföring m. m. åt taxeringsnämnderna,

utgående enligt 145 § 1 mom. 4) samma förordning, uppbäres huvudsakligen

av den extra personalen vid uppbördsavdelningen, vilken i stor

utsträckning icke åtnjuter bestämd avlöning utan är beroende av dessa och

andra tillfälliga ersättningar för utfört arbete.

En redogörelse för statens samtliga direkta bidrag till kostnaderna för uppbördsavdelningens

verksamhet lämnas i följande sammanställning:

(1) Ehuru befattningen med den egentliga uppbörden av såväl krono- som

kommunalutskylder av ålder åvilat städerna, har sedan år 1716 till Stockholms

stad utgått viss mindre ersättning härför med belopp, som år 1815

fixerades till 7,648 riksdaler banko, motsvarande ett belopp å 11,472 kronor,

som numera årligen utgår till Stockholms stad »för kronouppbördsverket i

staden» och bestrides av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

»Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader

för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.»

För arbete med taxeringen utgå årligen ersättningar med skiftande belopp

ur det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig

taxering eller, under år då allmän fastighetstaxering äger rum, ur ett under

samma huvudtitel uppfört särskilt anslag till kostnader härför. I det följande

angivas förstnämnda kostnader, huvudsakligen i vad rör år 1935, under

punkterna (2) — (9) samt kostnaderna för sista allmänna fastighetstaxeringen

i Stockholm, år 1933, under punkt (10).

(2) Sedan år 1921 har till stadens kassa utbetalts ett särskilt bidrag till

kostnaderna för den då verkställda omorganisationen av uppbördsavdelningen,

ett bidrag som betingats av att denna omorganisation ansetts genom ett

förbättrat taxeringsförfarande även tillgodose statsverkets intresse. Bidraget,

som numera utgår med stöd av 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen, utgjorde

till en början 90,000 kronor men har de senare åren nedsatts till 70,000

kronor.

(3) Jämlikt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen ställes årligen till överståthållarämbetets

förfogande ett belopp för bestridande av de i 145 § 1 morn.

1), 2) och 4) avsedda ersättningarna. Beloppet utgjorde år 1925 216,500 kronor

och höjdes därefter varje år, så att det år 1931 uppgick till 256,100 kronor.

I följd av en allmän nedsättning följande år av ifrågavarande ersättningar

nedsattes beloppet då till 214,900 kronor, varefter det år 1933 utgjort

203,700 kronor, år 1934 209,450 kronor och år 1935 216,600 kronor. Sistnämnda

belopp har av Överståthållarämbetet disponerats på följande sätt:

a) arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna.... kronor 94,100: —

b) arvoden till kronoombuden i taxeringsnämnderna. ... » 71,650: —

c) ersättning till ordinarie tjänstemän i uppbördsavdel
ningen

för biträde vid taxeringsarbetet............ » 11,500: —

d) ersättning för längdföring och i övrigt lämnat biträde

vid taxeringsarbetet............................ » 32,930: —

e) ersättning till vaktmästarna för uppassning.......... » 4,820: —

f) ersättning för arbete med taxering till särskild skatt

å förmögenhet ................................ » 600: —

(4) Under 1934 och 1935 har Kungl. Maj:t jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen

föreskrivit, vilket högsta belopp Överståthållarämbetet må använda

för gäldande av de i nämnda författningsrum avsedda kostnaderna

för samma års ordinarie prövningsnämnd i Stockholm. Dessa belopp utgjorde

år 1934 23,200 kronor och år 1935 24,670 kronor. Sistnämnda belopp

har av Överståthållarämbetet disponerats på följande sätt:

a) ersättning (huvudsakligen till ordinarie tjänstemän i

uppbördsavdelningen) för biträde åt kamreraren

vid förberedande göromål ...................... kronor 10,500: —

b) ersättning åt vissa av nämnda tjänstemän för mista
de

avlöningsförmåner . . ....................... » 2,995: 29

c) arvoden åt protokollförare........................ » 2,700: —

d) ersättningar för utskrift m. m. av protokollet........ » 2,497: 74

e) ersättning till vaktmästarna för uppassning ........ » 2,000: —

f)

(5) Jämlikt 145 § 6 mom. taxeringsförordningen har Överståthållarämbetet

av statsmedel utbetalt ersättning åt av ämbetet jämlikt 14 § tillkallade sakkunniga.

Åt sådana sakkunniga för bokföringsgranskning har utbetalts

4,166 kronor under 1934 och 3,014 kronor under år 1935, medan åt sakkun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

5

niga, som anlitats för särskild fastighetstaxering, utbetalts 1,605 kronor under

år 1934 och 1,979 kronor under år 1935.

(6) Jämlikt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet (s. k. preliminärt taxeringsvärde),

jämförda med 4 och 5 §§ i tillämpningskungörelsen samma dag

(nr 358), har Överståthållarämbetet av statsmedel utbetalt ersättning dels åt

ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd med 12 kronor till dem vardera

vid varje sammanträde för behandling av ifrågavarande ärenden, vilka

belopp under år 1935 uppgått till sammanlagt 2,820 kronor, dels ock till sakkunnig,

som anlitats för sådan fastighetsvärdering, vilka ersättningar under

1935 uppgått till sammanlagt 2,055 kronor.

(7) För uppsättande och utskrift av protokoll vid sammanträden med särskilda

prövningsnämnden i Stockholm under år 1935 har Överståthållarämbetet

med stöd av 145 § 5 mom. taxeringsförordningen av statsmedel utbetalt

602 kronor.

(8) I arvoden till den ordinarie och den särskilda prövningsnämndens ledamöter

under år 1935 har Överståthållarämbetet jämlikt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen

utbetalt resp. 1,032 och 324 kronor.

(9) För resor i samband med fastighetstaxering år 1935 har jämlikt sistnämnda

lagrum av statsmedel utbetalts 31 kronor 60 öre.

(10) Vid senaste allmänna fastighetstaxering, år 1933, ställdes till överståthållarämbetets

förfogande ett belopp av 36,101 kronor, vilket disponerades

sålunda:

a) ersättning till ordförandena........................ kronor 15,500:-—

b) ersättning till kronoombuden...................... » 13,500:-—

c) ersättning till vaktmästarna för uppassning.......... » 600:-—-

d) arvoden för sammanträde enligt 59 § 2 mom......... » 1,176:-—

e) arvode till sakkunnig för värdering .............. » 5,425: —.

Omorganisationsförslaget. För det av Överståthållarämbetet framlagda

förslaget till omorganisation torde, med särskilt beaktande av de delar därav

som nu äro i fråga, få lämnas följande sammanfattande redogörelse.1

Såsom brister i nuvarande organisation framhåller ämbetet särskilt: den

alltför starka decentralisationen av såväl taxerings- som uppbördsarbetet, förorsakande

bristande enhetlighet i ärendenas behandling och försvårad kontroll;

alltför stora kostnader för uppbördsavdelningen, beroende dels på decentralisationen

och dels på att vid avdelningen placerats ett alltför stort antal

högre tjänstemän; sportelsystemets utbredning; den extra personalens

otillfredsställande avlönings- och anställningsvillkor; samt slutligen uppdelningen

av mantalsskrivningen och den löpande folkbokföringen på olika befattningshavare.

Ämbetet framhåller, att redan 1921 års organisation byggde på behovet av

en klar uppdelning av avdelningens arbete å de båda linjer, vilkas skilda

karaktär alltmera starkt gjort sig gällande, nämligen taxeringslinjen och

uppbördslinjen, men att denna uppfattning icke kommit till klart uttryck

i nuvarande organisation. I anslutning härtill föreslås ifrågavarande avdelning,

under den ändrade benämningen avdelningen för skatteärenden, till en

början uppdelad å två underavdelningar: taxeringsavdelningen och uppbörds
1

Förslaget finnes tryckt såsom Bihang 44 till stadskollegiets utlåtanden 1935.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

avdelningen. Härjämte föreslås emellertid att till avdelningen för skatteärenden

förlägges även den löpande folkbokföringen genom att mantalskontoret

övertager mantalsskrivningen och hänföres till avdelningen för skatteärenden

såsom en särskild mantalsavdelning.

Chefen för avdelningen för skatteärenden föreslås erhålla titeln skattedirektör.

De tre underavdelningarna skulle erhålla var sin chef med titlarna

taxering sintendent, uppbördsintendent och mantalsintendent.

Uppbörds- och mantalsavdelningarnas närmare organisation lämnas här å

sido, men rörande taxeringsavdelningen torde några ytterligare uppgifter

böra meddelas.

Taxeringsintendentens uppgift skulle bliva att organisera och leda arbetet

inom taxeringsavdelningen och att följaktligen stå i oavbruten kontakt med

sina närmaste underlydande, framför allt under taxeringens verkställande.

Därjämte tänkes åt honom komma att uppdragas att i första hand vara

föredragande i prövningsnämnden, med vilken uppgift skattedirektören enligt

ämbetets mening icke bör taga befattning i vidare mån än han finner det

erforderligt för att vinna inblick i taxeringsorganisationens sätt att fullgöra

sina uppgifter.

De lokala taxeringskontorens antal föreslås minskat till feni. För dessa

beräknas 5 taxeringsinspektörer (såsom chefer), 5 förste taxeringsassistenter,

15 taxeringsassistenter och 20 amanuenser.

Samtliga deklarationer från aktiebolag skulle emellertid skiljas från övriga

deklarationer och granskas å ett särskilt aktiebolagskontor med 1 taxeringsinspektör,

1 förste taxeringsassistent och 3 taxeringsassistenter.

Vidare skulle inrättas ett särskilt kontor för bokföringsgranskning med

1 taxeringsinspektör, 1 förste taxeringsassistent och 1 taxeringsassistent.

Av de nu angivna befattningshavarna å taxeringsavdelningen skulle endast

en del förordnas som kronoombud i taxeringsnämnder. Härtill skulle i övrigt

förordnas personer utanför verket. Samtliga nämnda befattningshavare

utom 10 av amanuenserna skulle uppföras å ordinarie stat. Vid avdelningen

skulle jämväl finnas anställda kontorsskrivare och kontorsbiträden m. fl.,

ordinarie och extra; en viktig del av omorganisationsplanen utgör regleringen

av den extra personalens anställningsvillkor.

För samtliga befattningshavare vid avdelningen för skatteärenden (med

visst undantag för uppbördsmännen) skulle gälla, att alla sportelinkomster

indragas till stadens kassa.

Den i förslaget till personalstat innefattade lönegradsplaceringen har vidare

upprättats under den förutsättningen, att från statsverket nu utgående ersättningar

till tjänstemännen för utförda arbetsuppgifter i fortsättningen skulle

inlevereras till stadens kassa samt att staden i stället skulle av kommunens

medel utbetala hela lönen till vederbörande befattningshavare. Överenskommelse

om en sådan anordning förutsättes kunna träffas med staten; den

närmare innebörden av överenskommelsen tänkes emellertid bliva beroende

av särskilda förhandlingar och utvecklas icke i det till stadsfullmäktige avgivna

förslaget. För det fall att sådan överenskommelse icke skulle kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

7

träffas framlägges en alternativ personalstat med ändrade lönegradsplaceringar

för sådana befattningshavare, som skulle uppbära ersättning även av

statsmedel. Det första alternativet förordas emellertid bestämt av Överståthållarämbetet.

Tidpunkten för den föreslagna nya organisationens ikraftträdande fixeras

icke i förslaget men det uttalas såsom närmast till hands liggande, att denna

tidpunkt bestämmes till den 1 oktober 1936.

Såsom förut nämnts, har förslaget den 18 november 1935 i princip godkänts

av stadsfullmäktige, under förutsättning att överenskommelse träffas

med statsverket om statsbidrag enligt grunder, som kunna av fullmäktige

godtagas. Beslutet står i överensstämmelse med stadskollegiets utlåtande i

ärendet, vari uttalades, att omorganisationen med dess uppdelning av verkets

arbetsuppgifter efter mera rationella grunder syntes vara ägnad att befordra

en ökad effektivitet av taxerings- och uppbördsarbetet samt jämväl i övrigt

ändamålsenlig.

Samtidigt med detta principbeslut lia stadsfullmäktige bl. a. beslutat att,

under förutsättning att den nya organisationen komme till stånd, för sin del

antaga och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag till ordinarie lönestat

för avdelningen för skatteärenden, att träda i’ tillämpning från och med den

tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Överståthållarämbetet har med

skrivelse den 4 januari 1936 överlämnat den skrivelse, varigenom stadsfullmäktige

underställt Kungl. Majit sistnämnda beslut, därvid Överståthållarämbetet

emellertid anfört, att först efter det sammanstämmande beslut rörande

statsmedelsersättningen förelåge syntes anledning vara för handen för

Kungl. Majit att taga ståndpunkt till de frågor, vilka stadsfullmäktige sålunda

underställt Kungl. Majits prövning.

Skrivelse av Överståthållarämbetet den 13 december 1935. I överståthållarämbetets

förut omförmälda skrivelse till Konungen den 13 december 1935

anföres inledningsvis bland annat följande:

Omorganisationen skulle medföra en avsevärd begränsning av den nu med

uppbördsarbetet sysselsatta personalen och därmed givetvis en minskning

av kostnaderna härför. — — — Beträffande taxeringsavdelningen innebär

förslaget jämväl en icke obetydlig omläggning i syfte att möjliggöra ett effektivare

taxeringsarbete. Visserligen föreslås en del nuvarande taxeringstjänster

till indragning men i stället upptager förslaget andra dylika. En

viss uppdelning av taxeringsarbctet möjliggöres genom förslaget att inrätta

ett särskilt taxeringskontor för aktiebolagsdeklarationer samt att inrätta ett

särskilt kontor för bokföringsgranskning. I syfte att vinna ökad enhetlighet

och effektivitet i arbetet har vidare föreslagits, att vissa befattningshavare

.— taxeringsinspektörer och förste taxeringsassistenter — icke, såsom taxeringskommissarierna

för närvarande äro, skola vara bundna vid en viss

nämnd utan i stället leda och övervaka taxeringsarbetet inom större områden.

I samband med omorganisationen föreslås en reglering av tjänsterna vid

Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, vilka för närvarande äro uppförda

å extra stat och vilkas innehavare i stor utsträckning uppbära såväl

avlöning av Stockholms stad som ersättning av statsmedel jämlikt 145 §

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 39■

taxeringsförordningen samt sportler av olika slag. Det har synts Överståthållarämbetet

uppenbart att dessa anställnings- och avlöningsförhållanden

måste på tillfredsställande sätt ordnas, och fördenskull föreslås tjänsterna

till uppförande å ordinarie stat med därav följande placering å Stockholms

stads avlöningsskala. En dylik lönegruppsplacering bör tydligtvis, örn en

verklig reglering av tjänsterna skall ske, tillika innebära, att därefter samtliga

avlöningsförmåner skola utgå av stadens medel; en förutsättning härför

måste återigen vara, att de sportler och ersättningar av statsmedel, som

tillkomma vissa befattningshavare därefter få ingå till stadens kassa.

Genom det av stadsfullmäktige fattade beslutet har möjlighet skapats för

en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan om en definitiv organisation

av Överståthållarämbetet för uppbördsärenden och örn personalens

uppförande å ordinarie lönestat. Den slutgiltiga regleringen av dessa spörsmål

förutsätter dock, att statsverket vill biträda en överenskommelse, varigenom

grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen

närmare fixeras samt staden i den mån så erfordras berättigas uppbära

de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel, som nu tillkomma

vissa befattningshavare.

Då Överståthållarämbetet nu tillåter sig förorda en dylik överenskommelse

mellan staten och Stockholms stad, har Överståthållarämbetet därmed icke

velat taga någon ståndpunkt till frågan om vilken form en sådan överenskommelse

bör erhålla. Därest ett formligt avtal icke anses böra äga rum

mellan stat och kommun, kan givetvis motsvarande resultat ernås genom

ett principuttalande i frågan från statsmakternas sida, samt genom av stadsfullmäktige

i anslutning därtill fattat beslut. Huruvida den ena eller andra

formen bör väljas, utgör ett spörsmål, varå Överståthållarämbetet ansett

sig icke hava anledning ingå.

Efter att ha anmärkt, att det särskilda statsbidraget å 11,472 kronor för

uppbörden i Stockholm —- omförmält under punkten (1) i det föregående —

såsom till beloppet fixerat icke syntes vara av beskaffenhet att i detta sammanhang

behöva beröras, anför Överståthållarämbetet beträffande övriga

bidragsbelopp, att en överenskommelse synes böra begränsas till sådana

belopp, vilka utgå till bestridande av kostnaden för arbetsuppgifter, som enligt

den föreslagna organisationen skulle komma att utan särskild ersättning

handläggas av befattningshavare å stadens lönestat. Från denna utgångspunkt

genomgås därefter de i det föregående angivna olika bidragen och anföres

därvid följande:1

(2) Vad angår det sedan 1921 utgående bidraget till uppbördsavdelningen

lärer detsamma tydligtvis böra inbegripas i den ifrågasatta överenskommelsen.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att bidraget i fråga ursprungligen

utgått med 90,000 kronor men under senare år nedsatts till

70,000 kronor, oaktat arbetet med taxeringen i Stockholm väsentligt ökat

sedan 1921. Vid avlåtande av överståthållarämbetets framställning örn bidrag

till kostnaderna för taxeringsarbetet under år 1935 framhöll Överståthållarämbetet

även detta förhållande, men framställningen föranledde icke

n^’01? böjning av bidragsbeloppets storlek. Med hänsyn härtill har Överståthållarämbetet

icke ansett sig böra nu ifrågasätta någon höjning av detta

1 För vinnande av bättre översikt ha de särskilda punkterna i denna del av skrivelsen

försetts med nummerbeteckningar, som korrespondera mot sammanställningen sid. 3 o. f.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

bidragsbelopp, men har velat i underdånighet erinra om vad sålunda förekommit.

(3) I fråga om kostnaderna för årligt taxeringsarbete lärer, med angiven

utgångspunkt, de belopp, som disponeras till arvoden at ordförande i taxeringsnämnderna

och som år 1935 utgjorde 94,100 kronor, icke böra ingå i

överenskommelsen utan fortfarande utgå direkt till vederbörande ordförande.

— Vidkommande frågan om ersättningen till kronoombud i taxeringsnämnderna

må erinras om, att enligt nuvarande organisation dessa arbetsuppgifter

uteslutande utföras av tjänstemän vid Överståthållarämbetet. Enligt

den föreslagna organisationen skulle däremot av de nuvarande 54 kronoombuden

endast 39 utgöras av överståthållarämbetets tjänstemän. Återstående

antal kronoombud skulle utgöras av personer, som icke vore anställda

vid Överståthållarämbetet. Främsta anledningen till att icke hela behovet

av kronoombud enligt den nya organisationen kan tillgodoses bland överståthållarämbetets

befattningshavare är, som redan nämnts, att de mera

kvalificerade arbetskrafterna för vinnande av ökad effektivitet i taxeringsarbetet

ansetts icke böra fastlåsas som ombud i särskilda nämnder. Med

utgångspunkt från nuvarande antal taxeringsnämnder synes staden böra tillkomma

den ersättning, som beräknas för 39 kronoombud, eller, efter nuvarande

beräkningsgrund, tillhopa 51,747 kronor. Återstående kostnad för

kronoombud torde liksom hittills böra utgå direkt från statsverket till ombuden.

— Ersättning till ordinarie tjänstemän i uppbördsavdelningen för biträde

vid taxeringsarbetet (innevarande år 11,500 kronor), ersättningen för

längdföring m. m. (32,930 kronor), ersättningen till vaktmästarna (4,820 kronor)

och ersättningen för arbete med särskild skatt å förmögenhet (600 kronor)

utgöra poster, som med hänsyn till sin natur tydligen böra inbegripas i

överenskommelsen.

(4) och (8). Arvodena för prövningsnämndens arbete, utgörande 24,670

kronor år 1935, äro samtliga av beskaffenhet att böra ingå i överenskommelsen;

det anmärkes, att under denna rubrik icke ingå arvoden till prövningsnämndens

ledamöter, vilken post plägat uppföras för sig och som fortfarande

torde böra bestridas direkt från statsverket.

(5) , (6) och (9). Arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning (3,014

kronor) torde, då enligt den föreslagna organisationen en särskild bokgranskningsavdelning

skall handlägga denna uppgift, utgöra en post som i

fortsättningen bör ingå till stadens kassa och följaktligen ingå i överenskommelsen.

Så är däremot icke fallet med arvoden till sakkunniga för

fastighetsvärdering (4,909 kronor)1 och för åsättande av preliminära taxeringsvärden

(2,364 kronor)1 2 samt ej heller med kostnaderna för resor i samband

med fastighetstaxering (31 kronor 60 öre).

(7) och (8). Vad angår kostnaderna för särskilda prövningsnämnden

böra tydligtvis arvoden lill ledamöterna (404 kronor)3 alltjämt utgå direkt

från statsverket, varemot kostnaderna för sekreterare och utskrift av protokoll

lärer böra inbegripas i det ifrågasatta avtalet och följaktligen, då dessa

uppgifter böra fullgöras av överståthållarämbetets tjänstemän, ersättningarna

härför (tillhopa 602 kronor) ingå till stadens kassa.

(10). Vidkommande kostnaderna för fastighetstaxering ingå däri även

vissa poster, vilka synas icke böra ingå i en blivande eventuell överenskom
-

1 För kalenderåret 1935 utgjorde summan av dessa arvoden 4,034 kr.; se punkterna (5)

och (G) ovan.

2 Åsyftar under punkt (6) avsedda särskilda ersättningar åt ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnder, för kalenderåret 1935 uppgående till 2,820 kr.

8 För kalenderåret 1935 utgjorde summan av dessa arvoden 324 kr.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

melse. Med utgångspunkt från kostnaderna år 1933, då allmän fastighetstaxering

senast ägde rum, kan anslagets disposition angivas sålunda:

Till ordförandena beräknades ett belopp av 15,500 kronor; i enlighet med

vad ovan anförts torde emellertid kostnaderna för arvode till ordförande

icke böra inbegripas i avtalet.

Ersättningar till kronoombud utgingo med tillhopa 13,500 kronor och

för uppassning med 600 kronor. Då i förevarande fall antalet kronoombud

icke är större än att denna arbetsuppgift kan helt utföras av ämbetsverkets

befattningshavare torde dessa sistnämnda ersättningar böra i sin helhet ingå

i en blivande överenskommelse.

Arvoden för sammanträden och för sakkunnig värdering av fastigheter synas

fortfarande liksom hittills böra få bestridas direkt från statsverket.

I frågan om indragning av sportler anför Överståthållarämbetet härefter:

De sportelmedel, vilka i detta sammanhang föreslås skola indragas till stadens

kassa, äro följande:

1) ersättning fran riksförsäkringsanstalten för vissa dit lämnade uppgifter;

2) ersättning för debitering av avgifter till Tyska församlingen m. fl.;

3) expeditionslösen; 4) stämpelprovision; 5) avgifter för vissa delgivningar;

samt 6) debetsedellösen.

Beträffande dessa olika inkomstposter synes särskilt beslut erfordras allenast

beträffande debetsedellösen och stämpelprovision. I fråga om övriga

nu berörda inkomster torde frågan lösas redan därigenom, att befattningshavarna,

i händelse desamma uppföras å ordinarie stat, bliva underkastade

bestämmelserna i tjänstereglementet för Stockholms stad och därmed skyldiga

att till staden inleverera sportlerna. I fråga om debetsedellösen synes

däremot med hänsyn till avfattningen av kungörelsen i ämnet den 3 december

1897 (nr 112) önskvärt, att uttryckligt beslut i denna fråga meddelas, och

beträffande stämpelprovisionen lärer avfattningen av 42 § i förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften nödvändiggöra

dylikt beslut.

Överståthållarämbetet övergår härefter till frågan örn överenskommelsens

närmare innehåll samt de åtgärder från statsmakternas sida, som för ärendets

fullföljande erfordras, samt anför därvid:

Då Överståthållarämbetet nu ifrågasätter en överenskommelse mellan statsverket

och Stockholms stad i syfte bland annat att fixera en grund för stadens

bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxering och för att därigenom

möjliggöra för staden att helt övertaga avlöningen av därmed sysselsatta

tjänstemän, vore naturligast och mest överensstämmande med önskemålet

att tjänstemännen uppföras å ordinarie stat, om detta avtal kunde erhålla

giltighet under en längre tidsperiod. För att nu föreslå en överenskommelse

i dylik form vore emellertid nödvändigt att kunna fastställa en

fördelningsgrund av sådan beskaffenhet, att i den mån de allmänna bidragen

till taxeringsarbetet ökades, Stockholms stads andel därav skulle undergå

proportionell stegring. Vissa svårigheter möta emellertid att i förevarande

läge, då en ny organisation väl är ifrågasatt men ännu icke trätt i kraft,

kunna från början klart fixera en dylik fördelningsgrund. Överståthållarämbetet

har fördenskull ansett påkallat att, i den mån en överenskommelse

av ifrågasatt art kommer tili stånd, denna för närvarande begränsas till någon

kortare tid. I sådant hänseende vill ämbetet föreslå, att överenskommelsen

må träffas för en tid av tre år. Under denna tid bör erforderlig er
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

11

farenhet hava vunnits om den nya organisationens verkningar och jämväl

hava visat sig, i vad män de under år 1935 beslutade ändringarna i taxeringsförordningen

komma att medföra ökning av de allmänna kostnaderna

för taxeringsarbetet. Under kortare tid än nu sagts synes däremot icke tillräcklig

erfarenhet kunna vinnas för att läggas till grund för ett definitivt

avtal. Efter den angivna tidens förlopp bör tydligtvis en omprövning äga

rum för att anpassa bidraget efter den förändring, som därunder kan hava

ägt rum beträffande hela det statliga anslaget till årlig taxering, respektive

anslaget till fastighetstaxering, varvid även hänsyn torde böra tagas till örn

arbetet härmed i Stockholm ökats genom stegring av antalet deklarationer

eller genom särskilda åtgärder för höjning av taxeringsarbetets effektivitet.

Därvid bör även till avgörande upptagas frågan om vinnande av en verklig

och smidig fördelningsgrund av detta anslag, såvitt fråga är om Stockholms

stad. Då det preliminära avtalet enligt ämbetets nyss uttryckta uppfattning

bör begränsas till en tidrymd av tre år, torde däremot detta avtal kunna inskränkas

att gälla samma belopp, som under år 1935 utgått till taxeringsarbetet,

respektive under år 1933 utgått till arbetet med fastighetstaxeringen.

Visserligen kan häremot erinras, att de belopp, som därigenom kunna tillerkännas

"Stockholms stad, ej obetydligt understiga, vad som synes böra tillkomma

staden med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits

till vinnande av förbättrad taxering; i sådant hänseende torde Stockholm

för närvarande intaga en särställning bland rikets kommuner, ehuru

åtskilliga av dessa numera begynt ägna särskild uppmärksamhet åt sitt taxeringsväsende.

Överståthållarämbetet har emellertid i detta sammanhang

icke ansett sig hava anledning ingå å den vittutseende frågan örn en generell

reglering av förhållandet mellan staten och Stockholms stad utan har

fördenskull, på sätt av vad tidigare anförts torde framgå, begränsat sig till

sådana redan utgående ersättningsbelopp, som direkt beröras av föreliggande

förslag.

Enligt överståthållarämbetets ovan uttalade uppfattning synes alitsa den

ifrågasatta överenskommelsen för närvarande böra avse en tid av tre år

samt innebära, att Stockholms stad under denna tid skall i ersättning bilkostnaderna

med årlig taxering uppbära ett anslag, som enligt förut angivna

beräkningsgrunder skulle uppgå till 199,883 kronor men lämpligen tolde

böra avrundas till 200,000 kronor, samt att statsverket därutöver enligt grunder,

som eljest skulle tillämpats, bestrider kostnaderna, såvitt nu är fråga,

för arvoden till ordförande och till vissa kronoombud i taxeringsnämnderna,

för arvoden till sakkunniga för fastighetsvärdering samt för åsättande av

preliminära taxeringsvärden, kostnaderna för arvoden till särskilda provningsnämndens

ledamöter, arvoden till den ordinarie prövningsnämndens

ledamöter och kostnaderna för resor i samband med fastighetstaxering. Härutöver

skulle Stockholms stad för den under avtalsperioden infallande allmänna

fastighetstaxeringen uppbära en ersättning av tillhopa 14,100 kronor,

vilket belopp torde kunna avrundas nedåt till 14,000 kronor, under det att

direkt av statsmedel skulle bestridas kostnaderna bland annat för arvoden

till ordförande i fastighetstaxeringsnämnderna, för arvoden till nämndernas

ledamöter och för arvoden till sakkunniga vid värdering av fastigheter.

Frågan örn stadens rätt att uppbära vissa sportelmedel torde däremot bora

erhålla definitiv lösning i samband med omorganisationen. På sätt tidigare

framhållits torde härvid påkallas särskilda beslut i fråga örn debetsedellösen

och stämpelprovision. Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser,

omorganisationen medför för Stockholms stad, synes erforderligt, att statsmakterna

i princip ville taga ståndpunkt till nyssherörda fråga innan stads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunell. Maj.ts proposition nr 39-

fullmäktige slutgiltigt binda sig för den nya organisationen. Såvitt fråga är

om debetsedellösen torde härutinnan vara tillräckligt med ett uttalande från

statsmakternas sida; i samband med omorganisationens genomförande torde

sedermera särskild bestämmelse böra utfärdas, måhända lämpligen i det nya

uppbördsreglemente för Stockholm, vilket betingas av den nya organisationen

och vartill Överståthållarämbetet vid denna senare tidpunkt, sedan visshet

vunnits om statsmakternas principiella inställning till förevarande spörsmål,

vill tillåta sig framlägga förslag. I fråga örn stämpelprovisionen synes

fiågan däremot böra lösas genom ändring i bestämmelserna rörande stämpelavgiften,

vilken ändring i sådan händelse torde böra beslutas av riksdagen

1 detta sammanhang men träda i kraft å den senare dag, som Kungl. Majit

täckes bestämma; tidpunkten för detta ikraftträdande lärer böra sammanfalla

med tidpunkten för omorganisationens genomförande.

I händelse en överenskommelse av föreslaget innehåll skall komma till stånd

rörande bidragen av statsmedel synes i samband därmed böra upphävas nu

förekommande bestämmelser i taxeringsförordningen 145 § 1 mom. 2) och

2 mom. tredje stycket, varjämte vissa omredigeringar torde böra ske i 145 §

4 morn., andra och tredje styckena, samt 5 mom. I stället synes lämpligen

i paragrafen böra inryckas särskilt stadgande därom, att till Stockholms stad

utgår bidrag till kostnader för taxeringsarbetet enligt fördelningsgrund, varom

Kungl. Maj :t äger att bestämma. Därest Kungl. Maj :t finner gott att för

riksdagen framlägga dylikt förslag och detsamma av riksdagen godkännes,

synes därefter närmast böra å Stockholms stadsfullmäktige ankomma att

för sin del taga ståndpunkt till fragan örn det innehåll, som den ifrågasatta

överenskommelsen bör erhålla, varefter Överståthållarämbetet skall tillåta sig

att underställa fragan härom Kungl. Maj :ts förnyade prövning.

I detta sammanhang må det slutligen tillåtas Överståthållarämbetet i underdånighet

framhålla, att omorganisationens genomförande till avsedd tidpunkt,

den 1 oktober 1936, med nödvändighet förutsätter, att såväl statsmakternas

som stadsfullmäktiges slutliga ståndpunktstagande till frågan kan

föreligga jämförelsevis tidigt under våren 1936. Endast om så sker finnes

möjlighet för Överståthållarämbetet att kunna före angiven tidpunkt vidtaga

de omfattande åtgärder av olika slag, icke minst beträffande personaldispositionen,

som omorganisationen nödvändiggör. Med hänsyn till de betydande

ekonomiska värden, som kunna komma att äventyras genom ett uppskov

med den nya organisationen, vågar Överståthållarämbetet hemställa att

Kungl. Majit täcktes taga hänsyn till nu berörda förhållanden.

Avgivna utlåtanden. Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket ha i

stort sett lämnat överståthållarämbetets nu förevarande förslag utan erinran.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:

Omorganisationsförslaget syntes statskontoret väl ägnat att åstadkomma

större stadga och ökad effektivitet vid handhavandet av ifrågavarande förvaltningsuppgifter.

Mot en överenskommelse mellan staten och staden av

innebörd, att den inom stadens förvaltning med folkbokföring, taxering och

debitering sysselsatta personalen — vilken för närvarande, förutom avlöning

från staden, åtnjöte vissa ersättningar av statsmedel jämlikt 145 §

taxeringsförordningen ävensom sportler — hädanefter skulle, tillsvidare för

en tidsperiod av tre år, helt avlönas av staden, som i stället skulle äga uppbära

nyssberörda ersättningar av statsmedel och sportelinkomster, hade

statskontoret intet att erinra, liksom ej heller mot förslaget, att under den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39-

13

nya organisationens treåriga prövotid det statliga bidraget till Stockholms

stad av praktiska skäl fixerades i huvudsak med utgångspunkt från det sammanlagda

beloppet av under år 1935 utbetalda ersättningar, i runt tal 200,000

kronor. Ämbetsverket ville emellertid framhålla angelägenheten av att, örn

och när den provisoriska anordningen avlöstes av en mera definitiv sådan,

det toges under övervägande, huruvida ej med hänsyn till den kostnadsbesparing,

som den nya organisationen innebure, statens bidrag till staden

borde kunna i skälig omfattning minskas.

Enligt förslaget skulle av nu utgående arvoden till 54 kronoombud, sammanlagt

71,650 kronor, endast 39/s4 eller 51,747 kronor ställas till stadens disposition

mot att 39 av den blivande taxeringsavdelningens tjänstemän skulle

tjänstgöra som kronoombud, medan återstående 15 skulle rekryteras utanför

avdelningen och i hittills gällande ordning erhålla sina ersättningar av

statsmedel. Det förefölle ämbetsverket kunna ifrågasättas, huruvida icke

staden lämpligen borde åtaga sig ersättningen jämväl till de kronoombud,

som icke vore anställda vid taxeringsavdelningen, varvid hela nämnda belopp,

71,650 kronor, skulle ställas till stadens förfogande. I så fall skulle

statsbidraget komma att ökas från 200,000 kronor till 220,000 kronor.

Nämnda bidrag borde givetvis jämväl i fortsättningen bestridas från det

under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig taxering,

medan det statsbidrag å 14,000 kronor, som enligt förslaget skulle utgå för

1938 års fastighetstaxering, syntes böra anvisas från det anslag, som komme

att för täckande av kostnader för sagda taxering upptagas i riksstaten under

sjunde huvudtiteln. I likhet med Överståthållarämbetet^ förutsatte statskontoret

att det under femte huvudtitelns anslag till Överståthållarämbetet: Ersättning

till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen

m. m. beräknade beloppet av 11,472 kronor tdl »ersättning till

Stockholms stad för kronouppbördsverket i staden» alltjämt komme att tills
-

vidare kvarstå.

Överståthållarämbetet hade för ett genomforande av den föreslagna anordningen

förutsatt vissa ändringar i 145 § taxeringsförordningen Med

hänsyn till denna anordnings tidsbegränsade karaktar syntes det statskontoret

böra övervägas, örn icke för närvarande ändring av sagda fortattmngsrum

borde undvikas och i stället, sedan riksdagen beslutat i ärendet, ertorderliga

provisoriska bestämmelser borde meddelas.

Mot överståthållarämbetets förslag örn indragande till stadens kassa av i

ämbetets skrivelse närmare angivna sportelmedel hade statskontoret icke

något att erinra I överensstämmelse med vad ämbetet i sadant hänseende

föreslagit syntes i detta sammanhang behövliga jämkningar böra vidtagas i

kungörelsen den 3 december 1897 (nr 112) angående ersättning till vederbörande

tjänstemän för utfärdande av debetsedlar och i 42 § stampelfor
-

ordningen.

Riksräkenskapsverket har yttrat följande:

Verket funne den föreslagna omorganisationen vara ägnad att medföra

effektivare såväl taxering och uppbörd som ock kontroll över redovisningen

och ansåge sig kunna tillstyrka förslaget rörande provisorisk reglering av

fördelningen mellan staten och staden av kostnaderna för taxeringsarbetet

i Stockhom m. m. Ämbetsverket utginge emellertid harvid fran, att vid en

blivande mera definitiv överenskommelse frågan örn avvägningen av det av

stMsmede^ utgående fasta bidraget upptog till förnyad förutsättningslös

prövning, avseende samtliga de i den preliminära överenskommelsen ingående

ersättningarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

Rörande formen för genomförande av nämnda förslag finge verket allenast

förorda, att vad beträffar debetsedellösen erforderliga ändringar vidtoges

i kungörelsen den 3 december 1897 (nr 112).

o Vidkommande de föreslagna ändringarna i 145 § taxeringsförordningen ansåge

verket, att några dylika ändringar icke nu borde vidtagas. Då anordningen

icke vore avsedd att bliva definitiv utan begränsats till en tid av tre

år, syntes det vara tillräckligt, att statsmakterna fattade beslut av innehåll,

att gottgörelse till Stockholms stad för utgifter för taxeringsarbetet finge

utgå enligt därom särskilt träffad överenskommelse.

Det av Överståthållarämbetet framlagda förslaget till omorganisation av

ämbetets avdelning för uppbördsärenden — vilken därefter skulle benämnas

avdelningen för skatteärenden — torde framdeles komma under Kungl. Maj:ts

närmare prövning i samband med fråga om fastställande av ordinarie lönestat

för avdelningen. Stockholms stadsfullmäktige ha emellertid uppställt

som en förutsättning för omorganisationens genomförande, att stadens kassa

tillföres belopp motsvarande de ersättningar av statsmedel och de sportler,

som nu uppbäras av befattningshavarna men som enligt förslaget skulle ersättas

med förhöjda fasta löner av staden, och stadsfullmäktige ha i följd

härav latit ansta med definitivt beslut i ärendet till dess någon överenskommelse

i berörda avseenden kan träffas med staten. Nämnda prövning av

själva organisationsförslaget torde således få föregås av sådana åtgärder från

statsmakternas sida, att den förutsatta anordningen möjliggöres. Härtill erfordras

i vissa avseenden riksdagens medverkan.

Innan jag närmare ingår på dessa åtgärder, vill jag emellertid förutskicka

den erinran, att den föreslagna organisationen även enligt min mening synes

ändamålsenlig och ägnad att medföra ökad effektivitet å alla de tre ur såväl

statens som stadens synpunkt viktiga administrationsområden, som här äro

i fråga, taxering, uppbörd och folkbokföring. Tydligen är det också, icke

minst ur personalens synpunkt, önskvärt, att det sedan år 1921 rådande

provisoriet avlöses av en fastare organisation. Och det synes mig ur det

allmännas synpunkt böra väcka tillfredsställelse, örn detta — såsom avsett

är — kan ordnas så, att befattningshavarna för sina tjänstegöromål åtnjuta

endast fast avlöning och icke härutöver särskilda ersättningar av statsmedel

eller i form av sportler.

Samtliga de ersättningar av statsmedel, som för närvarande utgå för taxeringsarbete

i Stockholm, grunda sig på den uppfattningen, att detta arbete i

Stockholm liksom i det övriga landet skall bekostas av statsmedel. I den

mån sådant arbete redan utföres av uppbördsavdelningens personal i tjänsten

utan särskild ersättning, har detta även med gällande ordning lett till

att bidrag härför utgår till Stockholms stad; de sista åren har staden på

denna grund jämlikt Kungl. Maj:ts beslut årligen uppburit ett belopp av

70,000 kronor. Det föreliggande förslaget innebär ett fortgående på denna

väg, och jag har för min del intet att erinra mot, att ett skäligt belopp tillerkännes

staden mot att de uppgifter, som svara mot detta ersättningsbelopp,

fullgöras av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten. Överståt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39-

15

hållarämbetets förslag härutinnan bygger på de ersättningsbelopp, som senast

utgått, och innebär, att staden skulle uppbära 200,000 kronor för år, då

allmän fastighetstaxering ej ägt rum, samt ytterligare 14,000 kronor för

år, då sådan taxering skett. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle

handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför

fortfarande utgå direkt av statsmedel.

Under förutsättning att, såsom Överståthållarämbetet på angivna skäl föreslår,

ersättning till staden nu icke bestämmes för längre tidsperiod än tre år,

synes från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna

för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsätter jag, att

frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före

nämnda treårsperiods slut upptages till allsidig utredning och bringas till en

mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen kommer

att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande.

Även i fråga om beräkningarnas detaljer har jag i stort sett intet att erinra

och jag torde således härutinnan få hänvisa till överståthållarämbetets förut

återgivna skrivelse. Beträffande den föreslagna ersättningen till staden för

att stadens tjänstemän utan särskild ersättning av statsmedel skulle bestrida

kronoombudsgöromålen i 39 av taxeringsnämnderna för årlig taxering —

enligt förslaget skulle sådan ersättning utgå med S9/54 av sammanlagda ersättningsbeloppet

år 1935 till alla kronoombuden, 71,650 kronor, eller således

med 51,747 kronor — har jag i likhet med statskontoret övervägt, örn

icke staden lämpligen borde svara för alla dessa ersättningar mot uppbärande

av hela ersättningsbeloppet för år 1935. Ämbetets förslag synes mig

emellertid även i denna del kunna godtagas.

I fråga om ersättning till kronoombud i taxeringsnämnd vid behandling

av ärenden om åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet vill jag

framhålla, att givetvis ej heller sådan ersättning efter omorganisationen bör

utgå av statsmedel, därest kronoombudet är tjänsteman å skatteavdelningen.

Härav lärer emellertid icke böra föranledas höjning av den beräknade ersättningen

till Stockholms stad, enär, enligt vad jag inhämtat, redan från och

med innevarande år den övervägande delen av sådana ärenden — liksom ock

av ärendena rörande särskild fastighetstaxering — kommer att handläggas av

en särskild taxeringsnämnd, sammansatt av personer med sakkunskap å

fastighetsvärdering, samt att såsom kronoombud i denna nämnd under ifrågavarande

treårsperiod icke kommer att tjänstgöra tjänsteman å skatteavdelningen.

Det synes stå bäst i överensstämmelse med principerna i förevarande förslag,

att i den mån tjänstemän vid skatteavdelningen deltaga i sammanträden,

som omförmälas i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, ersättning av

statsmedel härför icke bör till dem utgå. Ej heller detta bör emellertid inverka

på ersättningsberäkningarna.

Då 145 § taxeringsförordningen, liksom också 13 § förordningen örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet, uttryckligen

förutsätter, att ersättning av statsmedel skall utgå till vissa med taxerings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

arbetet sysselsatta personer, innebär den ifrågasatta anordningen en avvikelse

från bestämmelserna i dessa författningsrum och fordrar således riksdagens

medverkan, vilken för övrigt torde påkallas även därav, att det här gäller att

för flera år binda statsverket för en utgift. Med hänsyn till anordningens

provisoriska karaktär synes emellertid denna icke nu böra föranleda ändringar

i berörda författningar. Lämpligast synes vara, att riksdagen lämnar

Kungl. Maj:t bemyndigande att för en tid av tre år, räknad från den dag

ifrågavarande omorganisation träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning,

som jämlikt nämnda författningsrum skulle utgå till personer, som

biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må i huvudsaklig

överensstämmelse med här utvecklade grunder utbetalas till staden.

Jag förutsätter att det vid lämnande av sådant medgivande — vilket i och

för sig torde vara tillräckligt för att möjliggöra för stadsfullmäktige att fatta

definitivt beslut i frågan — föreskrives såsom villkor, att staden med särskilt

angivna undantag bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade

kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas

av statsmedel. Undantagen skulle enligt det föregående bliva: arvoden

till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna;

arvoden till de kronoombud, som icke äro tjänstemän å skatteavdelningen,

därvid förutsättes att minst 39 sådana tjänstemän förordnas som

kronoombud i taxeringsnämnd för årlig taxering samt att i fastighetstaxeringsnämnd

endast sådana tjänstemän användas som kronoombud; ersättning

till av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering;

arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens

ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen,

som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.

Ett villkor av berörda innehåll bör enligt min mening icke utesluta, att

därest det — i anslutning till vad jag anförde vid anmälan av propositionen

(nr 148) till 1935 års riksdag om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

— skulle ifrågakomma att förstärka det här förutsatta bokgranskningskontoret

hos Överståthållarämbetet med någon ytterligare befattningshavare

för att möjliggöra kontorets begagnande även för uppgifter, som icke

avse taxeringen i Stockholm, häremot svarande kostnader kunna komma att

ersättas av statsmedel.

Såsom Överståthållarämbetet antytt, skulle den föreslagna anordningen

strängt taget föranleda viss jämkning av de i 145 § 4 mom. andra och

tredje styckena taxeringsförordningen givna reglerna. Med hänsyn till att

de där angivna maximibeloppen för vissa ersättningar åtminstone under senare

år avsevärt underskridits och ej heller med den högre ersättningen till

Stockholms stad kunna antagas under de ifrågavarande tre åren på långt när

uppnås, synes man emellertid vid den här föreslagna provisoriska lösningen

kunna lämna denna fråga åsido.

överståthållarämbetets framställning avser slutligen även frågan om sta
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

17

dens rätt att uppbära vissa sportelmedel. Mot vad ämbetet härom anfört

har jag intet att erinra. Förslag till sådan jämkning i förenämnda kungörelse

den 3 december 1897 (nr 112), att staden må kunna berättigas att uppbära

stadgad debetsedellösen, torde jag således framdeles få förelägga Kungl.

Maj:t. Däremot torde, såsom Överståthållarämbetet föreslår, i detta sammanhang

böra föreläggas riksdagen förslag till sådan jämkning av 42 §

stämpelförordningen, att stämpelprovision, så länge sådan utgår, må kunna

enligt föreskrift i ifrågavarande lönestat tillföras stadens kassa. Sådant förslag

har utarbetats inom finansdepartementet och torde få fogas vid dagens

statsrådsprotokoll såsom bilaga.

Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av tre år, räknad

från och med den dag ifrågavarande förslag till omorganisation

av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning,

som jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som

biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt

belopp må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor

och förutsättningar, som av mig i det föregående angivits;

dels ock antaga förenämnda förslag till förordning örn ändrad

lydelse av 42 § förordningen den 19 november 1914 (nr

383) angående stämpelavgiften.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Ljungberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 39.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 42 § förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 42 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften skall i nedan angiven del hava följande ändrade lydelse:
42

§.

I redovisning---Kungl. Maj :ts vederbörande befallningshavande. Vad

sålunda stadgats utgör icke hinder för att i arbetsordning eller lönestat för

myndighet, vars befattningshavare avlönas av kommun, meddela föreskrift,

att sådan befattningshavare skall till kommunens kassa inbetala honom tillkommande

provision.

Har på---samfällda provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

866030. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående rätt för distriktsveterinär att för löneklassplacering tillgodoräkna viss föregående t s. 4 i texten
  2. BevU 1936:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. s. 1 i texten