Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m
1936-01-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:39, Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 39•
1
Nr 39.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder
för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete
i Stockholms stad m. m.; given Stockholms
slott den 17 januari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami. Nr 39.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 januari
1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:
I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 17 maj 1935 framlade Överståthållarämbetet
förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden. Förslaget blev av stadsfullmäktige vid sammanträde
den 18 november 1935 i princip godkänt, dock under förutsättning att
överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag enligt grunder,
som kunde av fullmäktige godtagas. Sedan Överståthållarämbetet därefter i
skrivelse den 13 december 1935 underställt Kungl. Maj:t frågan om de ändrade
grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i
Stockholm, vilka påkallades av omorganisationsförslaget, ävensom frågan om
indragande av vissa sportelmedel till stadens kassa, och sedan utlåtanden över
denna skrivelse avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket, anhåller
jag nu att få för Kungl. Maj:t anmäla dessa frågor. Jag torde därvid till en
början få lämna en kort redogörelse för nuvarande organisation av uppbördsavdelningen
samt för de ersättningar av statsmedel, som enligt gällande ordning
utgå för taxeringsarbete i Stockholm.
Gällande ordning. Uppbördsavdelningens arbetsuppgifter kunna i stort sett
uppdelas i två grupper, nämligen å ena sidan taxering jämte debitering och
å andra sidan uppbörd jämte redovisning. Avdelningens chef, kamreraren,
har till sitt biträde en assessor för handläggning av taxeringsärendena och en
revisor, som närmast svarar för uppbördsärendena och i denna egenskap har
karaktären av chef för de med uppbörden sysselsatta befattningshavarna. Å
kamrerareexpeditionen äro vidare anställda några tjänstemän men i övrigt
fördelas arbetet mellan taxeringskontor och uppbördskontor.
Taxeringskon toren äro till antalet 20 och som chef för varje kontor fungerar
en taxeringskommissarie. Till dessas biträde finnas 25 taxeringsassistenter.
Samtliga taxeringskommissarier och taxeringsassistenter tjänstgöra
såsom kronoombud i taxeringsnämnderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
3
De lokala uppbördskontoren äro till antalet 9. Å varje kontor tjänstgör
en uppbördskommissarie som chef och en uppbördsassistent som dennes biträde.
Härutöver finnes ett centraluppbördskontor för vissa särskilda indrivningsåtgärder,
med en av uppbördskommissarierna som föreståndare och en
assistent som biträde; föreståndarens tjänst såsom chef för ett av de lokala
uppbördskontoren uppehälles av en vikarie.
Slutligen tjänstgöra å uppbördsavdelningen bl. a. 90 kvinnliga kontorsskrivare
och kontorsbiträden, 11 vaktmästare och 69 uppbördsman jämte ett stort
antal manliga och kvinnliga extra befattningshavare.
Den nu nämnda organisationen av uppbördsavdelningen tillkom 1921, då
ett flertal nya befattningar inrättades. Alla dessa befattningar uppfördes
emellertid å extra stat, då omorganisationens verkningar ansågos böra avvaktas,
innan den gjordes definitiv.
Den löpande folkbokföringen handhaves i Stockholm alltsedan 1926 av ett
särskilt under den s. k. mantalsnämnden lydande mantalskontor med en mantalskommissarie
som chef. Den årliga mantalsskrivningen handhaves däremot
av taxeringskommissarierna, envar för sitt distrikt.
Hela den nu omförmälda, mera fast anställda personalen åtnjuter avlöning
av Stockholms stad. Dessutom åtnjuta emellertid många av tjänstemännen
sportler, varibland märkes taxeringskommissariernas inkomst å debetsedellösen,
år 1934 uppgående till omkring 103,000 kronor brutto. Vidare utgå
till personalen särskilda ersättningar av statsmedel för biträde med taxeringsarbetet.
Kamreraren uppbär sålunda jämlikt 145 § 1 mom. 2) taxeringsförordningen
ett belopp av 4,800 kronor årligen, och jämlikt punkten 4) samma
författningsrum ha assessorn jämte andra ordinarie tjänstemän å uppbördsavdelningen
senast uppburit tillhopa 6,700 kronor och vaktmästarna tillhopa
4,820 kronor. Taxeringskommissarierna och taxeringsassistenterna åtnjuta
samtliga såsom kronoombud i taxeringsnämnd särskild ersättning av statsmedel
— 145 § 1 mom. 1) taxeringsförordningen — i regel 1,250 kronor.
Även de ersättningar för prövningsnämndskostnader, som jämlikt 145 §
5 mom. taxeringsförordningen utgå, tillfalla till ej ringa del ordinarie befattningshavare
å uppbördsavdelningen. En annan del av denna ersättning, liksom
ock ersättning av statsmedel för längdföring m. m. åt taxeringsnämnderna,
utgående enligt 145 § 1 mom. 4) samma förordning, uppbäres huvudsakligen
av den extra personalen vid uppbördsavdelningen, vilken i stor
utsträckning icke åtnjuter bestämd avlöning utan är beroende av dessa och
andra tillfälliga ersättningar för utfört arbete.
En redogörelse för statens samtliga direkta bidrag till kostnaderna för uppbördsavdelningens
verksamhet lämnas i följande sammanställning:
(1) Ehuru befattningen med den egentliga uppbörden av såväl krono- som
kommunalutskylder av ålder åvilat städerna, har sedan år 1716 till Stockholms
stad utgått viss mindre ersättning härför med belopp, som år 1815
fixerades till 7,648 riksdaler banko, motsvarande ett belopp å 11,472 kronor,
som numera årligen utgår till Stockholms stad »för kronouppbördsverket i
staden» och bestrides av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
»Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader
för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.»
För arbete med taxeringen utgå årligen ersättningar med skiftande belopp
ur det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig
taxering eller, under år då allmän fastighetstaxering äger rum, ur ett under
samma huvudtitel uppfört särskilt anslag till kostnader härför. I det följande
angivas förstnämnda kostnader, huvudsakligen i vad rör år 1935, under
punkterna (2) — (9) samt kostnaderna för sista allmänna fastighetstaxeringen
i Stockholm, år 1933, under punkt (10).
(2) Sedan år 1921 har till stadens kassa utbetalts ett särskilt bidrag till
kostnaderna för den då verkställda omorganisationen av uppbördsavdelningen,
ett bidrag som betingats av att denna omorganisation ansetts genom ett
förbättrat taxeringsförfarande även tillgodose statsverkets intresse. Bidraget,
som numera utgår med stöd av 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen, utgjorde
till en början 90,000 kronor men har de senare åren nedsatts till 70,000
kronor.
(3) Jämlikt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen ställes årligen till överståthållarämbetets
förfogande ett belopp för bestridande av de i 145 § 1 morn.
1), 2) och 4) avsedda ersättningarna. Beloppet utgjorde år 1925 216,500 kronor
och höjdes därefter varje år, så att det år 1931 uppgick till 256,100 kronor.
I följd av en allmän nedsättning följande år av ifrågavarande ersättningar
nedsattes beloppet då till 214,900 kronor, varefter det år 1933 utgjort
203,700 kronor, år 1934 209,450 kronor och år 1935 216,600 kronor. Sistnämnda
belopp har av Överståthållarämbetet disponerats på följande sätt:
a) arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna.... kronor 94,100: —
b) arvoden till kronoombuden i taxeringsnämnderna. ... » 71,650: —
c) ersättning till ordinarie tjänstemän i uppbördsavdel
ningen
för biträde vid taxeringsarbetet............ » 11,500: —
d) ersättning för längdföring och i övrigt lämnat biträde
vid taxeringsarbetet............................ » 32,930: —
e) ersättning till vaktmästarna för uppassning.......... » 4,820: —
f) ersättning för arbete med taxering till särskild skatt
å förmögenhet ................................ » 600: —
(4) Under 1934 och 1935 har Kungl. Maj:t jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen
föreskrivit, vilket högsta belopp Överståthållarämbetet må använda
för gäldande av de i nämnda författningsrum avsedda kostnaderna
för samma års ordinarie prövningsnämnd i Stockholm. Dessa belopp utgjorde
år 1934 23,200 kronor och år 1935 24,670 kronor. Sistnämnda belopp
har av Överståthållarämbetet disponerats på följande sätt:
a) ersättning (huvudsakligen till ordinarie tjänstemän i
uppbördsavdelningen) för biträde åt kamreraren
vid förberedande göromål ...................... kronor 10,500: —
b) ersättning åt vissa av nämnda tjänstemän för mista
de
avlöningsförmåner . . ....................... » 2,995: 29
c) arvoden åt protokollförare........................ » 2,700: —
d) ersättningar för utskrift m. m. av protokollet........ » 2,497: 74
e) ersättning till vaktmästarna för uppassning ........ » 2,000: —
f)
(5) Jämlikt 145 § 6 mom. taxeringsförordningen har Överståthållarämbetet
av statsmedel utbetalt ersättning åt av ämbetet jämlikt 14 § tillkallade sakkunniga.
Åt sådana sakkunniga för bokföringsgranskning har utbetalts
4,166 kronor under 1934 och 3,014 kronor under år 1935, medan åt sakkun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
5
niga, som anlitats för särskild fastighetstaxering, utbetalts 1,605 kronor under
år 1934 och 1,979 kronor under år 1935.
(6) Jämlikt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet (s. k. preliminärt taxeringsvärde),
jämförda med 4 och 5 §§ i tillämpningskungörelsen samma dag
(nr 358), har Överståthållarämbetet av statsmedel utbetalt ersättning dels åt
ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd med 12 kronor till dem vardera
vid varje sammanträde för behandling av ifrågavarande ärenden, vilka
belopp under år 1935 uppgått till sammanlagt 2,820 kronor, dels ock till sakkunnig,
som anlitats för sådan fastighetsvärdering, vilka ersättningar under
1935 uppgått till sammanlagt 2,055 kronor.
(7) För uppsättande och utskrift av protokoll vid sammanträden med särskilda
prövningsnämnden i Stockholm under år 1935 har Överståthållarämbetet
med stöd av 145 § 5 mom. taxeringsförordningen av statsmedel utbetalt
602 kronor.
(8) I arvoden till den ordinarie och den särskilda prövningsnämndens ledamöter
under år 1935 har Överståthållarämbetet jämlikt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen
utbetalt resp. 1,032 och 324 kronor.
(9) För resor i samband med fastighetstaxering år 1935 har jämlikt sistnämnda
lagrum av statsmedel utbetalts 31 kronor 60 öre.
(10) Vid senaste allmänna fastighetstaxering, år 1933, ställdes till överståthållarämbetets
förfogande ett belopp av 36,101 kronor, vilket disponerades
sålunda:
a) ersättning till ordförandena........................ kronor 15,500:-—
b) ersättning till kronoombuden...................... » 13,500:-—
c) ersättning till vaktmästarna för uppassning.......... » 600:-—-
d) arvoden för sammanträde enligt 59 § 2 mom......... » 1,176:-—
e) arvode till sakkunnig för värdering .............. » 5,425: —.
Omorganisationsförslaget. För det av Överståthållarämbetet framlagda
förslaget till omorganisation torde, med särskilt beaktande av de delar därav
som nu äro i fråga, få lämnas följande sammanfattande redogörelse.1
Såsom brister i nuvarande organisation framhåller ämbetet särskilt: den
alltför starka decentralisationen av såväl taxerings- som uppbördsarbetet, förorsakande
bristande enhetlighet i ärendenas behandling och försvårad kontroll;
alltför stora kostnader för uppbördsavdelningen, beroende dels på decentralisationen
och dels på att vid avdelningen placerats ett alltför stort antal
högre tjänstemän; sportelsystemets utbredning; den extra personalens
otillfredsställande avlönings- och anställningsvillkor; samt slutligen uppdelningen
av mantalsskrivningen och den löpande folkbokföringen på olika befattningshavare.
Ämbetet framhåller, att redan 1921 års organisation byggde på behovet av
en klar uppdelning av avdelningens arbete å de båda linjer, vilkas skilda
karaktär alltmera starkt gjort sig gällande, nämligen taxeringslinjen och
uppbördslinjen, men att denna uppfattning icke kommit till klart uttryck
i nuvarande organisation. I anslutning härtill föreslås ifrågavarande avdelning,
under den ändrade benämningen avdelningen för skatteärenden, till en
början uppdelad å två underavdelningar: taxeringsavdelningen och uppbörds
1
Förslaget finnes tryckt såsom Bihang 44 till stadskollegiets utlåtanden 1935.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
avdelningen. Härjämte föreslås emellertid att till avdelningen för skatteärenden
förlägges även den löpande folkbokföringen genom att mantalskontoret
övertager mantalsskrivningen och hänföres till avdelningen för skatteärenden
såsom en särskild mantalsavdelning.
Chefen för avdelningen för skatteärenden föreslås erhålla titeln skattedirektör.
De tre underavdelningarna skulle erhålla var sin chef med titlarna
taxering sintendent, uppbördsintendent och mantalsintendent.
Uppbörds- och mantalsavdelningarnas närmare organisation lämnas här å
sido, men rörande taxeringsavdelningen torde några ytterligare uppgifter
böra meddelas.
Taxeringsintendentens uppgift skulle bliva att organisera och leda arbetet
inom taxeringsavdelningen och att följaktligen stå i oavbruten kontakt med
sina närmaste underlydande, framför allt under taxeringens verkställande.
Därjämte tänkes åt honom komma att uppdragas att i första hand vara
föredragande i prövningsnämnden, med vilken uppgift skattedirektören enligt
ämbetets mening icke bör taga befattning i vidare mån än han finner det
erforderligt för att vinna inblick i taxeringsorganisationens sätt att fullgöra
sina uppgifter.
De lokala taxeringskontorens antal föreslås minskat till feni. För dessa
beräknas 5 taxeringsinspektörer (såsom chefer), 5 förste taxeringsassistenter,
15 taxeringsassistenter och 20 amanuenser.
Samtliga deklarationer från aktiebolag skulle emellertid skiljas från övriga
deklarationer och granskas å ett särskilt aktiebolagskontor med 1 taxeringsinspektör,
1 förste taxeringsassistent och 3 taxeringsassistenter.
Vidare skulle inrättas ett särskilt kontor för bokföringsgranskning med
1 taxeringsinspektör, 1 förste taxeringsassistent och 1 taxeringsassistent.
Av de nu angivna befattningshavarna å taxeringsavdelningen skulle endast
en del förordnas som kronoombud i taxeringsnämnder. Härtill skulle i övrigt
förordnas personer utanför verket. Samtliga nämnda befattningshavare
utom 10 av amanuenserna skulle uppföras å ordinarie stat. Vid avdelningen
skulle jämväl finnas anställda kontorsskrivare och kontorsbiträden m. fl.,
ordinarie och extra; en viktig del av omorganisationsplanen utgör regleringen
av den extra personalens anställningsvillkor.
För samtliga befattningshavare vid avdelningen för skatteärenden (med
visst undantag för uppbördsmännen) skulle gälla, att alla sportelinkomster
indragas till stadens kassa.
Den i förslaget till personalstat innefattade lönegradsplaceringen har vidare
upprättats under den förutsättningen, att från statsverket nu utgående ersättningar
till tjänstemännen för utförda arbetsuppgifter i fortsättningen skulle
inlevereras till stadens kassa samt att staden i stället skulle av kommunens
medel utbetala hela lönen till vederbörande befattningshavare. Överenskommelse
om en sådan anordning förutsättes kunna träffas med staten; den
närmare innebörden av överenskommelsen tänkes emellertid bliva beroende
av särskilda förhandlingar och utvecklas icke i det till stadsfullmäktige avgivna
förslaget. För det fall att sådan överenskommelse icke skulle kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
7
träffas framlägges en alternativ personalstat med ändrade lönegradsplaceringar
för sådana befattningshavare, som skulle uppbära ersättning även av
statsmedel. Det första alternativet förordas emellertid bestämt av Överståthållarämbetet.
Tidpunkten för den föreslagna nya organisationens ikraftträdande fixeras
icke i förslaget men det uttalas såsom närmast till hands liggande, att denna
tidpunkt bestämmes till den 1 oktober 1936.
Såsom förut nämnts, har förslaget den 18 november 1935 i princip godkänts
av stadsfullmäktige, under förutsättning att överenskommelse träffas
med statsverket om statsbidrag enligt grunder, som kunna av fullmäktige
godtagas. Beslutet står i överensstämmelse med stadskollegiets utlåtande i
ärendet, vari uttalades, att omorganisationen med dess uppdelning av verkets
arbetsuppgifter efter mera rationella grunder syntes vara ägnad att befordra
en ökad effektivitet av taxerings- och uppbördsarbetet samt jämväl i övrigt
ändamålsenlig.
Samtidigt med detta principbeslut lia stadsfullmäktige bl. a. beslutat att,
under förutsättning att den nya organisationen komme till stånd, för sin del
antaga och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag till ordinarie lönestat
för avdelningen för skatteärenden, att träda i’ tillämpning från och med den
tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Överståthållarämbetet har med
skrivelse den 4 januari 1936 överlämnat den skrivelse, varigenom stadsfullmäktige
underställt Kungl. Majit sistnämnda beslut, därvid Överståthållarämbetet
emellertid anfört, att först efter det sammanstämmande beslut rörande
statsmedelsersättningen förelåge syntes anledning vara för handen för
Kungl. Majit att taga ståndpunkt till de frågor, vilka stadsfullmäktige sålunda
underställt Kungl. Majits prövning.
Skrivelse av Överståthållarämbetet den 13 december 1935. I överståthållarämbetets
förut omförmälda skrivelse till Konungen den 13 december 1935
anföres inledningsvis bland annat följande:
Omorganisationen skulle medföra en avsevärd begränsning av den nu med
uppbördsarbetet sysselsatta personalen och därmed givetvis en minskning
av kostnaderna härför. — — — Beträffande taxeringsavdelningen innebär
förslaget jämväl en icke obetydlig omläggning i syfte att möjliggöra ett effektivare
taxeringsarbete. Visserligen föreslås en del nuvarande taxeringstjänster
till indragning men i stället upptager förslaget andra dylika. En
viss uppdelning av taxeringsarbctet möjliggöres genom förslaget att inrätta
ett särskilt taxeringskontor för aktiebolagsdeklarationer samt att inrätta ett
särskilt kontor för bokföringsgranskning. I syfte att vinna ökad enhetlighet
och effektivitet i arbetet har vidare föreslagits, att vissa befattningshavare
.— taxeringsinspektörer och förste taxeringsassistenter — icke, såsom taxeringskommissarierna
för närvarande äro, skola vara bundna vid en viss
nämnd utan i stället leda och övervaka taxeringsarbetet inom större områden.
I samband med omorganisationen föreslås en reglering av tjänsterna vid
Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, vilka för närvarande äro uppförda
å extra stat och vilkas innehavare i stor utsträckning uppbära såväl
avlöning av Stockholms stad som ersättning av statsmedel jämlikt 145 §
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 39■
taxeringsförordningen samt sportler av olika slag. Det har synts Överståthållarämbetet
uppenbart att dessa anställnings- och avlöningsförhållanden
måste på tillfredsställande sätt ordnas, och fördenskull föreslås tjänsterna
till uppförande å ordinarie stat med därav följande placering å Stockholms
stads avlöningsskala. En dylik lönegruppsplacering bör tydligtvis, örn en
verklig reglering av tjänsterna skall ske, tillika innebära, att därefter samtliga
avlöningsförmåner skola utgå av stadens medel; en förutsättning härför
måste återigen vara, att de sportler och ersättningar av statsmedel, som
tillkomma vissa befattningshavare därefter få ingå till stadens kassa.
Genom det av stadsfullmäktige fattade beslutet har möjlighet skapats för
en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan om en definitiv organisation
av Överståthållarämbetet för uppbördsärenden och örn personalens
uppförande å ordinarie lönestat. Den slutgiltiga regleringen av dessa spörsmål
förutsätter dock, att statsverket vill biträda en överenskommelse, varigenom
grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen
närmare fixeras samt staden i den mån så erfordras berättigas uppbära
de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel, som nu tillkomma
vissa befattningshavare.
Då Överståthållarämbetet nu tillåter sig förorda en dylik överenskommelse
mellan staten och Stockholms stad, har Överståthållarämbetet därmed icke
velat taga någon ståndpunkt till frågan om vilken form en sådan överenskommelse
bör erhålla. Därest ett formligt avtal icke anses böra äga rum
mellan stat och kommun, kan givetvis motsvarande resultat ernås genom
ett principuttalande i frågan från statsmakternas sida, samt genom av stadsfullmäktige
i anslutning därtill fattat beslut. Huruvida den ena eller andra
formen bör väljas, utgör ett spörsmål, varå Överståthållarämbetet ansett
sig icke hava anledning ingå.
Efter att ha anmärkt, att det särskilda statsbidraget å 11,472 kronor för
uppbörden i Stockholm —- omförmält under punkten (1) i det föregående —
såsom till beloppet fixerat icke syntes vara av beskaffenhet att i detta sammanhang
behöva beröras, anför Överståthållarämbetet beträffande övriga
bidragsbelopp, att en överenskommelse synes böra begränsas till sådana
belopp, vilka utgå till bestridande av kostnaden för arbetsuppgifter, som enligt
den föreslagna organisationen skulle komma att utan särskild ersättning
handläggas av befattningshavare å stadens lönestat. Från denna utgångspunkt
genomgås därefter de i det föregående angivna olika bidragen och anföres
därvid följande:1
(2) Vad angår det sedan 1921 utgående bidraget till uppbördsavdelningen
lärer detsamma tydligtvis böra inbegripas i den ifrågasatta överenskommelsen.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att bidraget i fråga ursprungligen
utgått med 90,000 kronor men under senare år nedsatts till
70,000 kronor, oaktat arbetet med taxeringen i Stockholm väsentligt ökat
sedan 1921. Vid avlåtande av överståthållarämbetets framställning örn bidrag
till kostnaderna för taxeringsarbetet under år 1935 framhöll Överståthållarämbetet
även detta förhållande, men framställningen föranledde icke
n^’01? böjning av bidragsbeloppets storlek. Med hänsyn härtill har Överståthållarämbetet
icke ansett sig böra nu ifrågasätta någon höjning av detta
1 För vinnande av bättre översikt ha de särskilda punkterna i denna del av skrivelsen
försetts med nummerbeteckningar, som korrespondera mot sammanställningen sid. 3 o. f.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
bidragsbelopp, men har velat i underdånighet erinra om vad sålunda förekommit.
(3) I fråga om kostnaderna för årligt taxeringsarbete lärer, med angiven
utgångspunkt, de belopp, som disponeras till arvoden at ordförande i taxeringsnämnderna
och som år 1935 utgjorde 94,100 kronor, icke böra ingå i
överenskommelsen utan fortfarande utgå direkt till vederbörande ordförande.
— Vidkommande frågan om ersättningen till kronoombud i taxeringsnämnderna
må erinras om, att enligt nuvarande organisation dessa arbetsuppgifter
uteslutande utföras av tjänstemän vid Överståthållarämbetet. Enligt
den föreslagna organisationen skulle däremot av de nuvarande 54 kronoombuden
endast 39 utgöras av överståthållarämbetets tjänstemän. Återstående
antal kronoombud skulle utgöras av personer, som icke vore anställda
vid Överståthållarämbetet. Främsta anledningen till att icke hela behovet
av kronoombud enligt den nya organisationen kan tillgodoses bland överståthållarämbetets
befattningshavare är, som redan nämnts, att de mera
kvalificerade arbetskrafterna för vinnande av ökad effektivitet i taxeringsarbetet
ansetts icke böra fastlåsas som ombud i särskilda nämnder. Med
utgångspunkt från nuvarande antal taxeringsnämnder synes staden böra tillkomma
den ersättning, som beräknas för 39 kronoombud, eller, efter nuvarande
beräkningsgrund, tillhopa 51,747 kronor. Återstående kostnad för
kronoombud torde liksom hittills böra utgå direkt från statsverket till ombuden.
— Ersättning till ordinarie tjänstemän i uppbördsavdelningen för biträde
vid taxeringsarbetet (innevarande år 11,500 kronor), ersättningen för
längdföring m. m. (32,930 kronor), ersättningen till vaktmästarna (4,820 kronor)
och ersättningen för arbete med särskild skatt å förmögenhet (600 kronor)
utgöra poster, som med hänsyn till sin natur tydligen böra inbegripas i
överenskommelsen.
(4) och (8). Arvodena för prövningsnämndens arbete, utgörande 24,670
kronor år 1935, äro samtliga av beskaffenhet att böra ingå i överenskommelsen;
det anmärkes, att under denna rubrik icke ingå arvoden till prövningsnämndens
ledamöter, vilken post plägat uppföras för sig och som fortfarande
torde böra bestridas direkt från statsverket.
(5) , (6) och (9). Arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning (3,014
kronor) torde, då enligt den föreslagna organisationen en särskild bokgranskningsavdelning
skall handlägga denna uppgift, utgöra en post som i
fortsättningen bör ingå till stadens kassa och följaktligen ingå i överenskommelsen.
Så är däremot icke fallet med arvoden till sakkunniga för
fastighetsvärdering (4,909 kronor)1 och för åsättande av preliminära taxeringsvärden
(2,364 kronor)1 2 samt ej heller med kostnaderna för resor i samband
med fastighetstaxering (31 kronor 60 öre).
(7) och (8). Vad angår kostnaderna för särskilda prövningsnämnden
böra tydligtvis arvoden lill ledamöterna (404 kronor)3 alltjämt utgå direkt
från statsverket, varemot kostnaderna för sekreterare och utskrift av protokoll
lärer böra inbegripas i det ifrågasatta avtalet och följaktligen, då dessa
uppgifter böra fullgöras av överståthållarämbetets tjänstemän, ersättningarna
härför (tillhopa 602 kronor) ingå till stadens kassa.
(10). Vidkommande kostnaderna för fastighetstaxering ingå däri även
vissa poster, vilka synas icke böra ingå i en blivande eventuell överenskom
-
1 För kalenderåret 1935 utgjorde summan av dessa arvoden 4,034 kr.; se punkterna (5)
och (G) ovan.
2 Åsyftar under punkt (6) avsedda särskilda ersättningar åt ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnder, för kalenderåret 1935 uppgående till 2,820 kr.
8 För kalenderåret 1935 utgjorde summan av dessa arvoden 324 kr.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
melse. Med utgångspunkt från kostnaderna år 1933, då allmän fastighetstaxering
senast ägde rum, kan anslagets disposition angivas sålunda:
Till ordförandena beräknades ett belopp av 15,500 kronor; i enlighet med
vad ovan anförts torde emellertid kostnaderna för arvode till ordförande
icke böra inbegripas i avtalet.
Ersättningar till kronoombud utgingo med tillhopa 13,500 kronor och
för uppassning med 600 kronor. Då i förevarande fall antalet kronoombud
icke är större än att denna arbetsuppgift kan helt utföras av ämbetsverkets
befattningshavare torde dessa sistnämnda ersättningar böra i sin helhet ingå
i en blivande överenskommelse.
Arvoden för sammanträden och för sakkunnig värdering av fastigheter synas
fortfarande liksom hittills böra få bestridas direkt från statsverket.
I frågan om indragning av sportler anför Överståthållarämbetet härefter:
De sportelmedel, vilka i detta sammanhang föreslås skola indragas till stadens
kassa, äro följande:
1) ersättning fran riksförsäkringsanstalten för vissa dit lämnade uppgifter;
2) ersättning för debitering av avgifter till Tyska församlingen m. fl.;
3) expeditionslösen; 4) stämpelprovision; 5) avgifter för vissa delgivningar;
samt 6) debetsedellösen.
Beträffande dessa olika inkomstposter synes särskilt beslut erfordras allenast
beträffande debetsedellösen och stämpelprovision. I fråga om övriga
nu berörda inkomster torde frågan lösas redan därigenom, att befattningshavarna,
i händelse desamma uppföras å ordinarie stat, bliva underkastade
bestämmelserna i tjänstereglementet för Stockholms stad och därmed skyldiga
att till staden inleverera sportlerna. I fråga om debetsedellösen synes
däremot med hänsyn till avfattningen av kungörelsen i ämnet den 3 december
1897 (nr 112) önskvärt, att uttryckligt beslut i denna fråga meddelas, och
beträffande stämpelprovisionen lärer avfattningen av 42 § i förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften nödvändiggöra
dylikt beslut.
Överståthållarämbetet övergår härefter till frågan örn överenskommelsens
närmare innehåll samt de åtgärder från statsmakternas sida, som för ärendets
fullföljande erfordras, samt anför därvid:
Då Överståthållarämbetet nu ifrågasätter en överenskommelse mellan statsverket
och Stockholms stad i syfte bland annat att fixera en grund för stadens
bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxering och för att därigenom
möjliggöra för staden att helt övertaga avlöningen av därmed sysselsatta
tjänstemän, vore naturligast och mest överensstämmande med önskemålet
att tjänstemännen uppföras å ordinarie stat, om detta avtal kunde erhålla
giltighet under en längre tidsperiod. För att nu föreslå en överenskommelse
i dylik form vore emellertid nödvändigt att kunna fastställa en
fördelningsgrund av sådan beskaffenhet, att i den mån de allmänna bidragen
till taxeringsarbetet ökades, Stockholms stads andel därav skulle undergå
proportionell stegring. Vissa svårigheter möta emellertid att i förevarande
läge, då en ny organisation väl är ifrågasatt men ännu icke trätt i kraft,
kunna från början klart fixera en dylik fördelningsgrund. Överståthållarämbetet
har fördenskull ansett påkallat att, i den mån en överenskommelse
av ifrågasatt art kommer tili stånd, denna för närvarande begränsas till någon
kortare tid. I sådant hänseende vill ämbetet föreslå, att överenskommelsen
må träffas för en tid av tre år. Under denna tid bör erforderlig er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
11
farenhet hava vunnits om den nya organisationens verkningar och jämväl
hava visat sig, i vad män de under år 1935 beslutade ändringarna i taxeringsförordningen
komma att medföra ökning av de allmänna kostnaderna
för taxeringsarbetet. Under kortare tid än nu sagts synes däremot icke tillräcklig
erfarenhet kunna vinnas för att läggas till grund för ett definitivt
avtal. Efter den angivna tidens förlopp bör tydligtvis en omprövning äga
rum för att anpassa bidraget efter den förändring, som därunder kan hava
ägt rum beträffande hela det statliga anslaget till årlig taxering, respektive
anslaget till fastighetstaxering, varvid även hänsyn torde böra tagas till örn
arbetet härmed i Stockholm ökats genom stegring av antalet deklarationer
eller genom särskilda åtgärder för höjning av taxeringsarbetets effektivitet.
Därvid bör även till avgörande upptagas frågan om vinnande av en verklig
och smidig fördelningsgrund av detta anslag, såvitt fråga är om Stockholms
stad. Då det preliminära avtalet enligt ämbetets nyss uttryckta uppfattning
bör begränsas till en tidrymd av tre år, torde däremot detta avtal kunna inskränkas
att gälla samma belopp, som under år 1935 utgått till taxeringsarbetet,
respektive under år 1933 utgått till arbetet med fastighetstaxeringen.
Visserligen kan häremot erinras, att de belopp, som därigenom kunna tillerkännas
"Stockholms stad, ej obetydligt understiga, vad som synes böra tillkomma
staden med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits
till vinnande av förbättrad taxering; i sådant hänseende torde Stockholm
för närvarande intaga en särställning bland rikets kommuner, ehuru
åtskilliga av dessa numera begynt ägna särskild uppmärksamhet åt sitt taxeringsväsende.
Överståthållarämbetet har emellertid i detta sammanhang
icke ansett sig hava anledning ingå å den vittutseende frågan örn en generell
reglering av förhållandet mellan staten och Stockholms stad utan har
fördenskull, på sätt av vad tidigare anförts torde framgå, begränsat sig till
sådana redan utgående ersättningsbelopp, som direkt beröras av föreliggande
förslag.
Enligt överståthållarämbetets ovan uttalade uppfattning synes alitsa den
ifrågasatta överenskommelsen för närvarande böra avse en tid av tre år
samt innebära, att Stockholms stad under denna tid skall i ersättning bilkostnaderna
med årlig taxering uppbära ett anslag, som enligt förut angivna
beräkningsgrunder skulle uppgå till 199,883 kronor men lämpligen tolde
böra avrundas till 200,000 kronor, samt att statsverket därutöver enligt grunder,
som eljest skulle tillämpats, bestrider kostnaderna, såvitt nu är fråga,
för arvoden till ordförande och till vissa kronoombud i taxeringsnämnderna,
för arvoden till sakkunniga för fastighetsvärdering samt för åsättande av
preliminära taxeringsvärden, kostnaderna för arvoden till särskilda provningsnämndens
ledamöter, arvoden till den ordinarie prövningsnämndens
ledamöter och kostnaderna för resor i samband med fastighetstaxering. Härutöver
skulle Stockholms stad för den under avtalsperioden infallande allmänna
fastighetstaxeringen uppbära en ersättning av tillhopa 14,100 kronor,
vilket belopp torde kunna avrundas nedåt till 14,000 kronor, under det att
direkt av statsmedel skulle bestridas kostnaderna bland annat för arvoden
till ordförande i fastighetstaxeringsnämnderna, för arvoden till nämndernas
ledamöter och för arvoden till sakkunniga vid värdering av fastigheter.
Frågan örn stadens rätt att uppbära vissa sportelmedel torde däremot bora
erhålla definitiv lösning i samband med omorganisationen. På sätt tidigare
framhållits torde härvid påkallas särskilda beslut i fråga örn debetsedellösen
och stämpelprovision. Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser,
omorganisationen medför för Stockholms stad, synes erforderligt, att statsmakterna
i princip ville taga ståndpunkt till nyssherörda fråga innan stads
-
12
Kunell. Maj.ts proposition nr 39-
fullmäktige slutgiltigt binda sig för den nya organisationen. Såvitt fråga är
om debetsedellösen torde härutinnan vara tillräckligt med ett uttalande från
statsmakternas sida; i samband med omorganisationens genomförande torde
sedermera särskild bestämmelse böra utfärdas, måhända lämpligen i det nya
uppbördsreglemente för Stockholm, vilket betingas av den nya organisationen
och vartill Överståthållarämbetet vid denna senare tidpunkt, sedan visshet
vunnits om statsmakternas principiella inställning till förevarande spörsmål,
vill tillåta sig framlägga förslag. I fråga örn stämpelprovisionen synes
fiågan däremot böra lösas genom ändring i bestämmelserna rörande stämpelavgiften,
vilken ändring i sådan händelse torde böra beslutas av riksdagen
1 detta sammanhang men träda i kraft å den senare dag, som Kungl. Majit
täckes bestämma; tidpunkten för detta ikraftträdande lärer böra sammanfalla
med tidpunkten för omorganisationens genomförande.
I händelse en överenskommelse av föreslaget innehåll skall komma till stånd
rörande bidragen av statsmedel synes i samband därmed böra upphävas nu
förekommande bestämmelser i taxeringsförordningen 145 § 1 mom. 2) och
2 mom. tredje stycket, varjämte vissa omredigeringar torde böra ske i 145 §
4 morn., andra och tredje styckena, samt 5 mom. I stället synes lämpligen
i paragrafen böra inryckas särskilt stadgande därom, att till Stockholms stad
utgår bidrag till kostnader för taxeringsarbetet enligt fördelningsgrund, varom
Kungl. Maj :t äger att bestämma. Därest Kungl. Maj :t finner gott att för
riksdagen framlägga dylikt förslag och detsamma av riksdagen godkännes,
synes därefter närmast böra å Stockholms stadsfullmäktige ankomma att
för sin del taga ståndpunkt till fragan örn det innehåll, som den ifrågasatta
överenskommelsen bör erhålla, varefter Överståthållarämbetet skall tillåta sig
att underställa fragan härom Kungl. Maj :ts förnyade prövning.
I detta sammanhang må det slutligen tillåtas Överståthållarämbetet i underdånighet
framhålla, att omorganisationens genomförande till avsedd tidpunkt,
den 1 oktober 1936, med nödvändighet förutsätter, att såväl statsmakternas
som stadsfullmäktiges slutliga ståndpunktstagande till frågan kan
föreligga jämförelsevis tidigt under våren 1936. Endast om så sker finnes
möjlighet för Överståthållarämbetet att kunna före angiven tidpunkt vidtaga
de omfattande åtgärder av olika slag, icke minst beträffande personaldispositionen,
som omorganisationen nödvändiggör. Med hänsyn till de betydande
ekonomiska värden, som kunna komma att äventyras genom ett uppskov
med den nya organisationen, vågar Överståthållarämbetet hemställa att
Kungl. Majit täcktes taga hänsyn till nu berörda förhållanden.
Avgivna utlåtanden. Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket ha i
stort sett lämnat överståthållarämbetets nu förevarande förslag utan erinran.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
Omorganisationsförslaget syntes statskontoret väl ägnat att åstadkomma
större stadga och ökad effektivitet vid handhavandet av ifrågavarande förvaltningsuppgifter.
Mot en överenskommelse mellan staten och staden av
innebörd, att den inom stadens förvaltning med folkbokföring, taxering och
debitering sysselsatta personalen — vilken för närvarande, förutom avlöning
från staden, åtnjöte vissa ersättningar av statsmedel jämlikt 145 §
taxeringsförordningen ävensom sportler — hädanefter skulle, tillsvidare för
en tidsperiod av tre år, helt avlönas av staden, som i stället skulle äga uppbära
nyssberörda ersättningar av statsmedel och sportelinkomster, hade
statskontoret intet att erinra, liksom ej heller mot förslaget, att under den
Kungl. Maj.ts proposition nr 39-
13
nya organisationens treåriga prövotid det statliga bidraget till Stockholms
stad av praktiska skäl fixerades i huvudsak med utgångspunkt från det sammanlagda
beloppet av under år 1935 utbetalda ersättningar, i runt tal 200,000
kronor. Ämbetsverket ville emellertid framhålla angelägenheten av att, örn
och när den provisoriska anordningen avlöstes av en mera definitiv sådan,
det toges under övervägande, huruvida ej med hänsyn till den kostnadsbesparing,
som den nya organisationen innebure, statens bidrag till staden
borde kunna i skälig omfattning minskas.
Enligt förslaget skulle av nu utgående arvoden till 54 kronoombud, sammanlagt
71,650 kronor, endast 39/s4 eller 51,747 kronor ställas till stadens disposition
mot att 39 av den blivande taxeringsavdelningens tjänstemän skulle
tjänstgöra som kronoombud, medan återstående 15 skulle rekryteras utanför
avdelningen och i hittills gällande ordning erhålla sina ersättningar av
statsmedel. Det förefölle ämbetsverket kunna ifrågasättas, huruvida icke
staden lämpligen borde åtaga sig ersättningen jämväl till de kronoombud,
som icke vore anställda vid taxeringsavdelningen, varvid hela nämnda belopp,
71,650 kronor, skulle ställas till stadens förfogande. I så fall skulle
statsbidraget komma att ökas från 200,000 kronor till 220,000 kronor.
Nämnda bidrag borde givetvis jämväl i fortsättningen bestridas från det
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig taxering,
medan det statsbidrag å 14,000 kronor, som enligt förslaget skulle utgå för
1938 års fastighetstaxering, syntes böra anvisas från det anslag, som komme
att för täckande av kostnader för sagda taxering upptagas i riksstaten under
sjunde huvudtiteln. I likhet med Överståthållarämbetet^ förutsatte statskontoret
att det under femte huvudtitelns anslag till Överståthållarämbetet: Ersättning
till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen
m. m. beräknade beloppet av 11,472 kronor tdl »ersättning till
Stockholms stad för kronouppbördsverket i staden» alltjämt komme att tills
-
vidare kvarstå.
Överståthållarämbetet hade för ett genomforande av den föreslagna anordningen
förutsatt vissa ändringar i 145 § taxeringsförordningen Med
hänsyn till denna anordnings tidsbegränsade karaktar syntes det statskontoret
böra övervägas, örn icke för närvarande ändring av sagda fortattmngsrum
borde undvikas och i stället, sedan riksdagen beslutat i ärendet, ertorderliga
provisoriska bestämmelser borde meddelas.
Mot överståthållarämbetets förslag örn indragande till stadens kassa av i
ämbetets skrivelse närmare angivna sportelmedel hade statskontoret icke
något att erinra I överensstämmelse med vad ämbetet i sadant hänseende
föreslagit syntes i detta sammanhang behövliga jämkningar böra vidtagas i
kungörelsen den 3 december 1897 (nr 112) angående ersättning till vederbörande
tjänstemän för utfärdande av debetsedlar och i 42 § stampelfor
-
ordningen.
Riksräkenskapsverket har yttrat följande:
Verket funne den föreslagna omorganisationen vara ägnad att medföra
effektivare såväl taxering och uppbörd som ock kontroll över redovisningen
och ansåge sig kunna tillstyrka förslaget rörande provisorisk reglering av
fördelningen mellan staten och staden av kostnaderna för taxeringsarbetet
i Stockhom m. m. Ämbetsverket utginge emellertid harvid fran, att vid en
blivande mera definitiv överenskommelse frågan örn avvägningen av det av
stMsmede^ utgående fasta bidraget upptog till förnyad förutsättningslös
prövning, avseende samtliga de i den preliminära överenskommelsen ingående
ersättningarna.
14
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
Rörande formen för genomförande av nämnda förslag finge verket allenast
förorda, att vad beträffar debetsedellösen erforderliga ändringar vidtoges
i kungörelsen den 3 december 1897 (nr 112).
o Vidkommande de föreslagna ändringarna i 145 § taxeringsförordningen ansåge
verket, att några dylika ändringar icke nu borde vidtagas. Då anordningen
icke vore avsedd att bliva definitiv utan begränsats till en tid av tre
år, syntes det vara tillräckligt, att statsmakterna fattade beslut av innehåll,
att gottgörelse till Stockholms stad för utgifter för taxeringsarbetet finge
utgå enligt därom särskilt träffad överenskommelse.
Det av Överståthållarämbetet framlagda förslaget till omorganisation av
ämbetets avdelning för uppbördsärenden — vilken därefter skulle benämnas
avdelningen för skatteärenden — torde framdeles komma under Kungl. Maj:ts
närmare prövning i samband med fråga om fastställande av ordinarie lönestat
för avdelningen. Stockholms stadsfullmäktige ha emellertid uppställt
som en förutsättning för omorganisationens genomförande, att stadens kassa
tillföres belopp motsvarande de ersättningar av statsmedel och de sportler,
som nu uppbäras av befattningshavarna men som enligt förslaget skulle ersättas
med förhöjda fasta löner av staden, och stadsfullmäktige ha i följd
härav latit ansta med definitivt beslut i ärendet till dess någon överenskommelse
i berörda avseenden kan träffas med staten. Nämnda prövning av
själva organisationsförslaget torde således få föregås av sådana åtgärder från
statsmakternas sida, att den förutsatta anordningen möjliggöres. Härtill erfordras
i vissa avseenden riksdagens medverkan.
Innan jag närmare ingår på dessa åtgärder, vill jag emellertid förutskicka
den erinran, att den föreslagna organisationen även enligt min mening synes
ändamålsenlig och ägnad att medföra ökad effektivitet å alla de tre ur såväl
statens som stadens synpunkt viktiga administrationsområden, som här äro
i fråga, taxering, uppbörd och folkbokföring. Tydligen är det också, icke
minst ur personalens synpunkt, önskvärt, att det sedan år 1921 rådande
provisoriet avlöses av en fastare organisation. Och det synes mig ur det
allmännas synpunkt böra väcka tillfredsställelse, örn detta — såsom avsett
är — kan ordnas så, att befattningshavarna för sina tjänstegöromål åtnjuta
endast fast avlöning och icke härutöver särskilda ersättningar av statsmedel
eller i form av sportler.
Samtliga de ersättningar av statsmedel, som för närvarande utgå för taxeringsarbete
i Stockholm, grunda sig på den uppfattningen, att detta arbete i
Stockholm liksom i det övriga landet skall bekostas av statsmedel. I den
mån sådant arbete redan utföres av uppbördsavdelningens personal i tjänsten
utan särskild ersättning, har detta även med gällande ordning lett till
att bidrag härför utgår till Stockholms stad; de sista åren har staden på
denna grund jämlikt Kungl. Maj:ts beslut årligen uppburit ett belopp av
70,000 kronor. Det föreliggande förslaget innebär ett fortgående på denna
väg, och jag har för min del intet att erinra mot, att ett skäligt belopp tillerkännes
staden mot att de uppgifter, som svara mot detta ersättningsbelopp,
fullgöras av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten. Överståt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39-
15
hållarämbetets förslag härutinnan bygger på de ersättningsbelopp, som senast
utgått, och innebär, att staden skulle uppbära 200,000 kronor för år, då
allmän fastighetstaxering ej ägt rum, samt ytterligare 14,000 kronor för
år, då sådan taxering skett. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle
handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför
fortfarande utgå direkt av statsmedel.
Under förutsättning att, såsom Överståthållarämbetet på angivna skäl föreslår,
ersättning till staden nu icke bestämmes för längre tidsperiod än tre år,
synes från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna
för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsätter jag, att
frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före
nämnda treårsperiods slut upptages till allsidig utredning och bringas till en
mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen kommer
att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande.
Även i fråga om beräkningarnas detaljer har jag i stort sett intet att erinra
och jag torde således härutinnan få hänvisa till överståthållarämbetets förut
återgivna skrivelse. Beträffande den föreslagna ersättningen till staden för
att stadens tjänstemän utan särskild ersättning av statsmedel skulle bestrida
kronoombudsgöromålen i 39 av taxeringsnämnderna för årlig taxering —
enligt förslaget skulle sådan ersättning utgå med S9/54 av sammanlagda ersättningsbeloppet
år 1935 till alla kronoombuden, 71,650 kronor, eller således
med 51,747 kronor — har jag i likhet med statskontoret övervägt, örn
icke staden lämpligen borde svara för alla dessa ersättningar mot uppbärande
av hela ersättningsbeloppet för år 1935. Ämbetets förslag synes mig
emellertid även i denna del kunna godtagas.
I fråga om ersättning till kronoombud i taxeringsnämnd vid behandling
av ärenden om åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet vill jag
framhålla, att givetvis ej heller sådan ersättning efter omorganisationen bör
utgå av statsmedel, därest kronoombudet är tjänsteman å skatteavdelningen.
Härav lärer emellertid icke böra föranledas höjning av den beräknade ersättningen
till Stockholms stad, enär, enligt vad jag inhämtat, redan från och
med innevarande år den övervägande delen av sådana ärenden — liksom ock
av ärendena rörande särskild fastighetstaxering — kommer att handläggas av
en särskild taxeringsnämnd, sammansatt av personer med sakkunskap å
fastighetsvärdering, samt att såsom kronoombud i denna nämnd under ifrågavarande
treårsperiod icke kommer att tjänstgöra tjänsteman å skatteavdelningen.
Det synes stå bäst i överensstämmelse med principerna i förevarande förslag,
att i den mån tjänstemän vid skatteavdelningen deltaga i sammanträden,
som omförmälas i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, ersättning av
statsmedel härför icke bör till dem utgå. Ej heller detta bör emellertid inverka
på ersättningsberäkningarna.
Då 145 § taxeringsförordningen, liksom också 13 § förordningen örn åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet, uttryckligen
förutsätter, att ersättning av statsmedel skall utgå till vissa med taxerings
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
arbetet sysselsatta personer, innebär den ifrågasatta anordningen en avvikelse
från bestämmelserna i dessa författningsrum och fordrar således riksdagens
medverkan, vilken för övrigt torde påkallas även därav, att det här gäller att
för flera år binda statsverket för en utgift. Med hänsyn till anordningens
provisoriska karaktär synes emellertid denna icke nu böra föranleda ändringar
i berörda författningar. Lämpligast synes vara, att riksdagen lämnar
Kungl. Maj:t bemyndigande att för en tid av tre år, räknad från den dag
ifrågavarande omorganisation träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning,
som jämlikt nämnda författningsrum skulle utgå till personer, som
biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må i huvudsaklig
överensstämmelse med här utvecklade grunder utbetalas till staden.
Jag förutsätter att det vid lämnande av sådant medgivande — vilket i och
för sig torde vara tillräckligt för att möjliggöra för stadsfullmäktige att fatta
definitivt beslut i frågan — föreskrives såsom villkor, att staden med särskilt
angivna undantag bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade
kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen
om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas
av statsmedel. Undantagen skulle enligt det föregående bliva: arvoden
till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna;
arvoden till de kronoombud, som icke äro tjänstemän å skatteavdelningen,
därvid förutsättes att minst 39 sådana tjänstemän förordnas som
kronoombud i taxeringsnämnd för årlig taxering samt att i fastighetstaxeringsnämnd
endast sådana tjänstemän användas som kronoombud; ersättning
till av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering;
arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens
ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen,
som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.
Ett villkor av berörda innehåll bör enligt min mening icke utesluta, att
därest det — i anslutning till vad jag anförde vid anmälan av propositionen
(nr 148) till 1935 års riksdag om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
— skulle ifrågakomma att förstärka det här förutsatta bokgranskningskontoret
hos Överståthållarämbetet med någon ytterligare befattningshavare
för att möjliggöra kontorets begagnande även för uppgifter, som icke
avse taxeringen i Stockholm, häremot svarande kostnader kunna komma att
ersättas av statsmedel.
Såsom Överståthållarämbetet antytt, skulle den föreslagna anordningen
strängt taget föranleda viss jämkning av de i 145 § 4 mom. andra och
tredje styckena taxeringsförordningen givna reglerna. Med hänsyn till att
de där angivna maximibeloppen för vissa ersättningar åtminstone under senare
år avsevärt underskridits och ej heller med den högre ersättningen till
Stockholms stad kunna antagas under de ifrågavarande tre åren på långt när
uppnås, synes man emellertid vid den här föreslagna provisoriska lösningen
kunna lämna denna fråga åsido.
överståthållarämbetets framställning avser slutligen även frågan om sta
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
17
dens rätt att uppbära vissa sportelmedel. Mot vad ämbetet härom anfört
har jag intet att erinra. Förslag till sådan jämkning i förenämnda kungörelse
den 3 december 1897 (nr 112), att staden må kunna berättigas att uppbära
stadgad debetsedellösen, torde jag således framdeles få förelägga Kungl.
Maj:t. Däremot torde, såsom Överståthållarämbetet föreslår, i detta sammanhang
böra föreläggas riksdagen förslag till sådan jämkning av 42 §
stämpelförordningen, att stämpelprovision, så länge sådan utgår, må kunna
enligt föreskrift i ifrågavarande lönestat tillföras stadens kassa. Sådant förslag
har utarbetats inom finansdepartementet och torde få fogas vid dagens
statsrådsprotokoll såsom bilaga.
Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av tre år, räknad
från och med den dag ifrågavarande förslag till omorganisation
av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden
träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning,
som jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen
om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde
å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som
biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt
belopp må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor
och förutsättningar, som av mig i det föregående angivits;
dels ock antaga förenämnda förslag till förordning örn ändrad
lydelse av 42 § förordningen den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Ljungberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 39.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
Bilaga.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 42 § förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 42 § förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften skall i nedan angiven del hava följande ändrade lydelse:
42
§.
I redovisning---Kungl. Maj :ts vederbörande befallningshavande. Vad
sålunda stadgats utgör icke hinder för att i arbetsordning eller lönestat för
myndighet, vars befattningshavare avlönas av kommun, meddela föreskrift,
att sådan befattningshavare skall till kommunens kassa inbetala honom tillkommande
provision.
Har på---samfällda provisionsbeloppet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
866030. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående rätt för distriktsveterinär att för löneklassplacering tillgodoräkna viss föregående t s. 4 i texten
- BevU 1936:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. s. 1 i texten