Sök i Ratio Lex

Angående inrättande vid karolinska mediko-kirurgiska institutet av en professur i radioterapi m. m

1936-01-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:51, Angående inrättande vid karolinska mediko-kirurgiska institutet av en professur i radioterapi m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Majrts proposition till riksdagen angående inrättande

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet av en

professur i radioterapi m. m.; given Stockholms slott

den 17 januari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd. Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Engberg härefter:

I den av 1935 års riksdag fastställda avlöningsstaten för karolinska

mediko-kirurgiska institutet är uppförd, bland annat, en professur i

medicinsk radiologi med en avlöning av 12,000 kronor, varav 8,000

kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande tillkomsten av omförmälda professur må erinras, att Kungl.

Majit i propositionen nr 88/1927 angående ordinarie lärarbefattningar i

medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

institutet för riksdagen framlade förslag örn ett bättre tillgodoseende

av den medicinska radiologien i undervisningen och forskningen

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 61. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

vid de medicinska högskolorna, vilka förslag bland annat inneburo, att

en då vid institutet befintlig personlig professur i ämnet skulle förvandlas

till en ordinarie professur i samma ämne. Till grund för Kungl.

Maj:ts förslag låg en framställning från svenska radiologförbundet, som

bland annat lämnade följande uppgifter rörande den medicinska radiologiens

karaktär m. m.:

Den medicinska radiologien vore vetenskapen örn de olika strålarternas

användning i medicinens tjänst. Den vore alltså ett organiskt avgränsat

forskningsområde med forskningsmetoder, som vore grundade på

kännedom om den inom medicinen tillämpade strålningsfysiken och på

en speciell teknik. Med hänsyn till arbetsmetoder och forskningsområden

sönderfölle den medicinska radiologien i två huvudavdelningar,

röntgendiagnostiken och radioterapien. Den medicinska röntgendiagnostiken

vore vetenskapen örn röntgenljusets användning för undersökning

av människokroppen och om de biologiska fenomenen, sådana de tedde

sig i röntgenljuset. Radioterapien vore vetenskapen om de olika strålarnas

användning för sjukdomsbehandling. Den omfattade röntgen-,

radium- och helioterapi.

Röntgendiagnostiken vore av sådan nytta vid undersökningen av ett

mycket stort antal sjukdomar, att dess värde för den praktiska läkekonsten

med full rätt kunde jämställas med den normala och patologiska

histologiens. De olika grenarna av radioterapien hade nått en

säkerhet och vetenskaplig utveckling, som gjorde dem till högt värderade,

i många fall oersättliga medel inom de delar av terapien, där de funnit

användning. Bland annat erinrades om radium- och röntgenbehandlingens

resultat vid behandlingen av många slag av svulster och örn röntgen-

och ljusbehandlingens alltmer framträdande betydelse vid behandlingen

av vissa former av exempelvis tuberkulos samt av många kroniskt

inflammatoriska tillstånd, om röntgenstrålarnas överlägsenhet såsom behandlingsmedel

vid vissa blodsjukdomar, ävensom örn det inflytande,

bestrålningen utövade på de endokrina körtlarnas funktion, på vilket

område betydelsefulla behandlingsresultat vunnits.

Riksdagen (skrivelse nr 118/1927) biföll Kungl. Maj:ts ovannämnda

förslag.

I skrivelse den 29 november 1935 har universitetskanslern — under

hänvisning till vid skrivelsen fogade handlingar — hemställt örn proposition

till 1936 års riksdag i överensstämmelse med ett av lärarkollegiet

vid karolinska institutet framlagt förslag om inrättande vid institutet

av en professur i radioterapi, benämnd »Mimi Althainz professur i radioterapi»,

ävensom att Kungl. Majit i händelse av riksdagens bifall härtill

måtte i övrigt meddela beslut i enlighet med av lärarkollegiet gjord

hemställan.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Genom testamente den 20 april 1933 hade fru Maria (Mimi) Amalia

Henrietta Althainz, född Graf, som avled den 12 juni 1935, till institutet

skänkt ett belopp av 350,000 kronor att användas till upprättande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51. 3

vid institutet av ifrågavarande professur. Enligt testamentet skulle för

ifrågavarande legat gälla följande villkor och bestämmelser:

a) Legatets syfte vore att i Sverige befrämja vetenskaplig forskning

inom radioterapien samt läkares utbildning i detta ämne och därmed

sammanhängande grenar av de medicinska vetenskaperna. Särskilt läge

det testator om hjärtat, att forskning och undervisning beträffande strålbehandlingen

vid svulstlidanden härigenom befrämjades till de kräftsjukas

gagn. Därför skulle legatet användas till att, så snart ske kunde,

vid institutet upprätta en professur i radioterapi, benämnd »Mimi Althainz

professur i radioterapi».

b) Såsom förutsättningar och villkor för legatets utgående stipulerades:

1) att till förste innehavare av professuren skulle utan ansökan kallas

nuvarande överläkaren vid radiumhemmet, medicine doktor Elis Gustav

Emanuel Berven, därest han överlevde testator och icke skriftligen avsade

sig denna förmån;

2) att för legatet medgåves befrielse från erläggande av arvsskatt;

3) att staten iklädde sig kostnaderna för pensionering av professurens

innehavare samt

4) att professuren icke finge medföra indragning av den vid institutet

befintliga professuren i medicinsk radiologi, dock med rätt för Kungl.

Maj:t att vidtaga den begränsning i denna senare professurs ämnesområde,

som kunde anses berättigad genom upprättandet av en särskild

professur i radioterapi.

c) Beträffande legatets förvaltning och bestämmelserna för professorslönens

utgående skulle i tillämpliga delar gälla de nuvarande bestämmelserna

för Ekmanska professuren i ortopedi vid institutet.

d) Det vore testators önskan, att undervisningsskyldigheten för innehavaren

av professuren kunde begränsas så, att denne kunde ägna större

delen av sin verksamhet till forskningsarbete.

Av en på uppdrag av förvaltningsnämnden vid institutet av institutets

rektor, professorn G. Holmgren och professorn G. Forssell verkställd

utredning framgår, att förmyndaren för Mimi Althainz dotter och

enda stärbhusdelägare godkänt testamentet, under förbehåll, att dotterns

rätt till laglott icke kränktes. Då emellertid enligt testamentet institutets

rätt ginge före övriga legaters, skulle detta förbehåll på grund av

boets storlek icke komma att inverka på det till förmån för institutet

gjorda legatet.

Beträffande behovet av en professur i radioterapi vid karolinska institutet

har professorn Forssell anfört följande:

Vid institutets undervisningsinstitution för medicinsk radiologi, serafimerlasarettets

röntgenavdelning, utövades röntgendiagnostik och röntgenterapi

från börjat helt under ledning av föreståndaren för denna

institution. Sedan röntgenterapien vid svulster alltmera tilltagit i omfattning

och lasarettet år 1909 erhållit ett mindre radiumförråd, befanns

det nödvändigt, att en särskild klinisk avdelning för radioterapi

upprättades. En tillfredsställande sådan institution ansågs emellertid

icke kunna anordnas inom lasarettets område. I avvaktan på nybyggnad

för hela lasarettet grundades år 1910, på initiativ av lasarettets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

dåvarande direktör, professorn John Berg, med enskilda medel en liten

radioterapeutisk klinik — radiumhemmet — i en förhyrd våning i lasarettets

närhet. Läkarevården vid denna radioterapeutiska avdelning utövades

— utan ersättning — av föreståndaren för serafimerlasarettets

röntgenavdelning med bistånd först av amanuensen och sedan av biträdande

läkaren vid lasarettets röntgenavdelning.

Sedan verksamheten vid radiumhemmet, som år 1911 övertogs av

svenska cancerföreningen, alltmera vuxit och då universitetssjukhusets

byggnadsfråga alltjämt var svävande, överflyttades radiumhemmet år

1917 till nya och större, förhyrda lokaler vid Fjällgatan 23.

Under det att tidigare läkarnas arbete vid radiumhemmet kunnat förläggas

till eftermiddagarna, måste nu vid radiumhemmet anställas särskilda

underläkare med full sysselsättning därstädes. Överläkaren ägnade

däremot fortfarande endast eftermiddagarna åt arbetet vid radiumhemmet.

År 1923 anställdes en biträdande överläkare vid hans sida.

Till och med år 1926 tjänstgjorde professorn i medicinsk radiologi

vid institutet Forssell samtidigt såsom föreståndare för serafimerlasarettets

röntgenavdelning och såsom överläkare vid radiumhemmet. Sedan

verksamheten såväl vid röntgenavdelningen som vid radiumhemmet vuxit

så, att det icke var möjligt för samma person att tillfredsställande sköta

överläkarplatsen å båda institutionerna, övertogs överläkartjänsten å

radiumhemmet av Elis Berven, som varit underläkare vid radiumhemmet

sedan år 1913 och biträdande överläkare därstädes sedan år 1923.

Radiumbehandlingen vid svulster och den med radiumbehandling förenade

röntgenbehandlingen för serafimerlasarettets klientel, liksom för

kräftsjuka från hela norra och mellersta Sverige, hade förlagts till

radiumhemmet, under det att vid serafimerlasarettets röntgenavdelning

endast skedde röntgenbehandling av lasarettets egna patienter, där sådan

behandling kunde äga rum utan samtidig radiumbehandling (1,210 patienter

behandlades där år 1934, varvid 5,520 röntgenbehandlingar utfördes).

Radiumhemmet hade vuxit ut till en radioterapeutisk klinik om 71

vårdplatser med 23,918 underhållsdagar under år 1934 och en poliklinik,

där samma år nära 8,000 patienter behandlades. 16,310 röntgenbehandlingar

och 9,339 radiumbehandlingar gåvos där nämnda år. En

överläkare, en läkare å gynekologiska avdelningen, en biträdande läkare

och tre underläkare vore nu anställda vid radiumhemmet med full

sysselsättning därstädes. Vid den radioterapeutiska klinikens sida arbetade

forskningsavdelningar för strålfysik och strålpatologi under egna

föreståndare.

Samtidigt hade röntgendiagnostikarbetet vid serafimerlasarettets röntgenavdelning

tillvuxit betydligt och upptoge efter senaste ombyggnad

hela det utrymme, som från början avsågs för såväl röntgen- och ljusbehandling

som röntgendiagnostik. Det sysselsatte till ojämförligt största

delen, utom professorn, en biträdande läkare, två underläkare och en

amanuens. År 1934 verkställdes därstädes 19,099 undersökningar å 17,771

patienter och utfördes 91,500 röntgenbilder samt 8,630 genomlysningar.

Den röntgendiagnostiska och den radioterapeutiska avdelningen vid

serafimerlasarettets röntgeninstitut, vilka från början kunde rymmas i

samma institutioner och stå under gemensam ledning, hade sålunda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 51. 5

vuxit ut till betydande självständiga institutioner, som var och en krävde

en egen läkarstab.

Samma erfarenhet som vid serafimerlasarettet hade gjorts vid universitetssjukhuset

i Lund, vid Stockholms stads sjukhus och vid Göteborgs

kommunala sjukhus. I Göteborg vore redan vid Allmänna och Sahlgrenska

sjukhuset särskilda institutioner upprättade för strålbehandling

och för röntgendiagnostik under ledning av egna överläkare.. Vid Stockholms

stads nya sjukhus å Södermalm vore självständiga institutioner

beräknade för de båda grenarna av den medicinska radiologien. Vid

universitetssjukhuset i Lund arbetade redan faktiskt röntgendiagnostiken

och radioterapien såsom särskilda institutioner, ehuru de formellt vore

förenade under samme överläkare.

Som bekant uppfördes enligt riksdagens beslut vid karolinska sjukhuset

särskilda institutioner för röntgendiagnostik och radioterapi. Röntgendiagnostiken

erhölle en institution inom klinikernas centralbyggnad.

Radiumhemmet och dess forskningsavdelningar överflyttade sin verksamhet

till karolinska sjukhuset, där de erhölle särskilda byggnader och

skulle tjänstgöra såsom karolinska institutets radioterapeutiska klinik.

Radiumhemmet utökades därvid till att rymma 100 allmänna och 13

enskilda vårdplatser. .

Det anförda torde vara nog för att visa, att den medicinska radiologiens

båda grenar i Sverige utvecklat sig så och var för sig erhållit så

omfattande praktiska uppgifter, att de vid landets största sjukhus behövde

särskilda institutioner, om de skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sjukvårdens berättigade krav. Dessa institutioner hade

också en så stor och så specialiserad arbetsuppgift, att de redan av

denna anledning måste stå under ledning av särskilda överläkare, som

helt ägnade sig åt denna tjänst.

Även inom området för forskning och undervisning hade röntgendiagnostiken

och radioterapien tvingats att följa skilda banor både på grund

av de båda specialgrenarnas växlande omfattning och framför allt med

hänsyn till deras väsentligt olika arbetssätt. Röntgendiagnostikens vetenskapliga

utövning förutsatte omfattande specialutbildning inom den

normala och patologiska röntgenanatomien och röntgenfysiologien och

ett fortsatt specialstudium inom dessa sig oavlåtligt utvecklande forskningsområden.

Radioterapien krävde en utbildning inom helt. andra

specialgrenar av den medicinska radiologien, nämligen strålbiologien och

strålpatologien eller de olika strålformernas inverkan på organismen i

normalt och sjukt tillstånd, samt en ingående klinisk specialutbildning

inom området för de sjukdomar, som huvudsakligen folie inom radioterapien.

Vid sjukvårdsinrättningar, där det endast vore fråga om utövande av

den praktiska sjukvården, bleve det i de flesta fall redan av ekonomiska

skäl nödvändigt, att en och samme läkare efter specialutbildning inom

radiologiens båda grenar handhade det praktiska utövandet av hela den

radiologiska sjukvården. Vid universitetssjukhusen, där det gällde att

jämte sjukvården genom forskning och undervisning föra radiologien

framåt, vöre det knappast längre möjligt för en och samme man att

själv utöva och leda forskningen inom radiologiens båda grenar.

Liksom den praktiska sjukvårdens behov hade mcdlört en skilsmässa

mellan radioterapi och röntgendiagnostik vid de största sjukhusen, hade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

sålunda även forskningsarbetet inom den medicinska radiologiens båda

grenar sa vuxit och så på var sitt hall specialiserats, att man vore berättigad

säga, att röntgendiagnostiken och radioterapien numera bildade

tvenne skilda forskningsområden, som visserligen hade vissa gemensamma

tekniska förutsättningar, men annars av sina utövare krävde såväl olika

specialutbildning som helt och hållet olika arbetsvillkor.

. Vid universitetsundervisningen i medicinsk radiologi hade hittills såväl

i Sverige som i övriga länder röntgendiagnostiken trätt helt och hållet

i förgrunden, da den ju haft och alltjämt hade större betydelse för den

allmänna läkarutbildningen än radioterapien. I samma mån som radioterapien

tilltagit i betydelse och omfattning och även erhållit egna institutioner,

hade behovet såväl av specialutbildning i radioterapi som

av undervisning i radioterapi för de praktiserande läkarna alltmer gjort

sig gällande.

Den obligatoriska undervisningskursen i medicinsk radiologi omfattade

för närvarande vid såväl karolinska institutet som vid universiteten uteslutande

röntgendiagnostik. Under en frivillig kurs i ämnet hade vid

institutet givits en kortfattad översikt över radiobiologiens och radioterapiens

grunder. Det hade emellertid för varje år blivit allt svårare

att sammanpressa undervisningen i diagnostik vid den frivilliga kursen,

så att man kunde få någon tid för undervisning i radioterapi. Det vore

emellertid en stor, av de studerande själva insedd brist att icke de blivande.

läkarna hade tillfälle att erhålla en kort, systematisk framställning

över radioterapiens grunder och indikationer.

För specialutbildningen i radioterapi för radiologer vore det i Sverige

relativt väl ställt, sedan radiumhemmet (1910) och den radioterapeutiska

avdelningen i Lund (1918) inrättades. Vid karolinska institutet ägde

denna utbildning intill år 1917 rum på så sätt, att biträdande läkaren

eller amanuensen vid serafimerlasarettets röntgenavdelning på eftermiddagarna

tjänstgjorde som underläkare vid radiumhemmet. Sedan nämnda

år hade amanuensen vid serafimerlasarettets röntgenavdelning före eller

efter sin tjänstgöringstid därstädes erhållit utbildning i radioterapi genom

i regel två års tjänstgöring som underläkare vid radiumhemmet. För

de vid radiumhemmet tjänstgörande läkarna vore sedan ett tiotal år

demonstrationer anordnade i svulstpatologi och i strålfysik. Efterfrågan

a specialutbildning i radioterapi för blivande överläkare vid röntgenavdelningarna

å landets sjukhus vore emellertid större än tillgången.

Vid uppgörande av preliminär personalstat för de radiologiska institutionerna

vid karolinska sjukhuset ansåg man sig icke kunna räkna

med mer än en representant för radiologien inom karolinska institutets

lärarkollegium, utan räknade med att professorn i medicinsk radiologi

därstädes fortfarande skulle representera både radioterapien och röntgendiagnostiken.

Man förutsatte emellertid, att professorn i medicinsk radiologi

skulle ha sin huvudsakliga verksamhet förlagd till den röntgendiagnostiska

avdelningen, och att ledningen av arbetet vid den radioterapeutiska

kliniken skulle huvudsakligen handhavas av en biträdande

överläkare och lärare med en laborators löneställning.

Såsom av ovanstående redogörelse torde framgå, hade utvecklingen

av såväl sjukvården som forskningen och undervisningen inom radioterapiens

område så fortskridit, att tiden måste anses mogen för att den

radioterapeutiska kliniken vid karolinska sjukhuset erhölle en fullt själv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

ständig ställning och att dess överläkare finge säte i karolinska institutets

lärarkollegium såsom representant för radioterapien.

I omförmälda utredning har anförts, att docenten Berven besutte en

hög kompetens till ifrågavarande professur samt förklarat sig villig mottaga

professuren på de i testamentet framställda villkoren. Av utredningen

inhämtas vidare följande:

I villkoren för donationen fastställdes tvenne närmare bestämmelser

angående professurens uppgifter. Donator uttalade sin önskan, att professuren

särskilt måtte befrämja forskning och undervisning beträffande

strålbehandlingen vid svulstlidanden, till de kräftsjukas gagn.

En av de förnämsta anledningarna till uppkomsten av en självständig

radioterapeutisk klinik vore den omständigheten, att svulstsjukdomarna

i allt större utsträckning fallit inom strålbehandlingens område och att

strålbehandlingen av svulster med nödvändighet krävde egna vårdplatser

och egen poliklinik samt särskilda organ för de kräftsjukas övervakande.

Den radioterapeutiska kliniken hade sålunda utvecklat sig till

att i stor utsträckning vara en klinik för behandling av svulstsjukdomar.

Den radioterapeutiska kliniken vid karolinska sjukhuset vore också

alltigenom planlagd med tanke på dess uppgift att tjänstgöra som en

centralklinik för behandling av svulstsjuka. Allt torde alltså vara väl

tillrättalagt för att motsvara donators önskan, att den blivande professorns

verksamhet huvudsakligen måtte gagna de kräftsjuka.

Donator uttalade vidare den önskan, att undervisningsskyldigheten

för innehavaren av denna professur måtte begränsas så, att denne kunde

ägna större delen av sin verksamhet till forskningsarbete.

I överensstämmelse med donators önskan torde professorns undervisningsskyldighet

böra erhålla en väsentligt mindre omfattning än vid de

professurer, som upprättats framförallt med hänsyn till undervisningens

behov. Den torde dock å andra sidan böra erhålla en sådan utsträckning,

att undervisningen kunde skänka de blivande läkarna en tillräcklig

överblick över grunderna för radioterapien och dess indikationer.

Emedan den radioterapeutiska klinikens klientel huvudsakligen utgjordes

av kräftsjuka och på grund av det stora antal av sådana sjuka i alla

stadier, som där undersöktes och behandlades, komme denna klinik ej

blott att lämna tillfälle till undervisning över strålbehandlingens teknik

och resultat, utan även att skänka större möjlighet till studium av kräftsjukdomarna

än någon annan klinik vid universitetssjukhuset. Undervisningen

därstädes finge härigenom ett betydande värde för utbildningen

av de praktiserande läkarna, som i första hand hade att i tid uppspåra

kräftsjukdomarna. För att denna möjlighet till undervisning skulle

kunna utnyttjas, vore det emellertid nödvändigt, att studentundervisningen

vid kliniken skedde icke blott i form av föreläsningar och demonstrationer

utan även genom assistenttjänstgöring. Denna kunde dock

på grund av klientelets storlek och mångsidighet begränsas till relativt

kort tid. Utom studentundervisningen syntes emellertid innehavaren av

denna forskningsprofessur böra åläggas att offentligen framlägga resultaten

av forskningen vid kliniken.

Utredningsmännen föreslogo, att innehavaren av professuren skulle

åläggas att en gång årligen i en offentlig föreläsning redogöra för forsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 51.

ningsresultaten vid kliniken samt att en gång i terminen giva en översiktskurs,

omfattande 15 föreläsningar, över grunderna för radioterapien

samt framlägga förslag till undervisningens ordnande i övrigt, varav

framgår, att undervisningen skulle göras frivillig från studenternas sida,

åtminstone till att börja med, och att det skulle få ankomma på kanslern

att efter förslag av lärarkollegiet meddela närmare föreskrifter rörande

den blivande innehavarens av professuren undervisningsskyldighet.

Upprättandet av en professur i radioterapi torde böra medföra en

begränsning av den nuvarande professurens i medicinsk radiologi ämnesområde

till att omfatta endast röntgendiagnostik. Den nuvarande innehavaren

av professuren i medicinsk radiologi hade förklarat sig intet

hava att invända emot att professurens ämnesområde på sagda sätt

begränsades.

Vid donationen vore fästade vissa villkor, innebärande åtaganden från

statens sida, nämligen att för legatet medgåves befrielse från arvsskatt,

att staten iklädde sig kostnaderna för pensionering av professurens innehavare

och att beträffande legatets förvaltning och professorslönens utgående

i tillämpliga delar skulle gälla de nuvarande bestämmelserna för

Ekmanska professuren i ortopedi vid institutet.

Sistnämnda bestämmelser hade följande innebörd beträffande »Mimi

Althainz professur i radioterapi»:

»Det för professuren avsedda kapitalet får icke förminskas och skall

av institutet förvaltas i enlighet med de av Kungl. Majit meddelade

allmänna bestämmelser angående fonder, givna till institutet.

Avkastningen av kapitalet användes för att bereda professurens innehavare

enahanda avlöningsförmåner, som enligt gällande stat utgå till

professor vid institutet. Å avkastningen uppkommande överskott lägges

till kapitalet; dock att, för såvitt den sålunda erhållna kapitalökningen

skulle överskjuta vad som beräknas kunna erfordras till mötande av

behov, uppstående genom eventuell förhöjning av professors avlöning

enligt stat eller sänkning av ränteavkastningen, Kungl. Majit äger att

efter anmälan från institutets lärarkollegium disponera över ifrågavarande

del av överskottet för främjande av vetenskapligt arbete vid institutet

inom professurens ämnesområde.

Innehavaren av professuren tillförsäkras samma rätt till pension från

staten, som tillkommer övriga vid karolinska institutet anställda professorer;

och skola jämväl i allt övrigt med avseende å professurinnehavarens

ställning, hans rättigheter och skyldigheter, tillämpas enahanda

bestämmelser, som gälla i fråga om övriga professorer vid institutet.

_ Professurens innehavare utses i enlighet med gällande föreskrifter för

tillsättning av professorer vid institutet, dock med det bestämda förbehåll,

att till förste innehavare utan ansökan kallas docenten i radioterapi

vid institutet med. doktor Elis Gustav Emanuel Berven.»

I fråga om testator villkor, att för legatet skulle medgivas befrielse

från arvsskatt, erinrades, att karolinska institutet såsom allmänt undervisningsverk,

torde vara skyldigt att erlägga arvsskatt enligt klass II i

gällande förordning om arvsskatt och skatt för gåva. Då ifrågavarande

legat tillf olle en av staten helt bekostad högskola för ombesörjande av

undervisning och forskning i ett särskilt vetenskapsområde och då, såsom

i det föregående utvecklats, det vore högeligen önskvärt, att den

med legatet avsedda professuren komme till stånd, syntes ifrågavarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition Nr 51.

villkor böra uppfyllas, för att testators avsikt måtte kunna förverkligas.

Medgivande syntes därför böra utverkas om befrielse från arvsskatt.

Vad därefter anginge testators villkor, att staten skulle ikläda sig

kostnaderna för pensionering av professurens innehavare, framhålles, att

vid inrättande genom donationer av professurer vid universiteten statsverket

iklätt sig motsvarande förpliktelse. Med hänsyn härtill syntes

jämväl ifrågavarande villkor böra uppfyllas. Härvid förutsattes dock,

att professurens innehavare finge i samma utsträckning, som gällde för

universitetsprofessorer i allmänhet, bidraga till sin pensionering. I pensionshänseende

borde han erhålla samma ställning som övriga universitetsprofessorer

och följaktligen vara underkastad 1907 års lag angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Vad slutligen anginge föreskriften, att beträffande förvaltning och

bestämmelserna för professorslönens utgående skulle i tillämpliga delar

gälla nuvarande bestämmelser för den Ekmanska professuren, erinrades,

att universitetsprofessorer för närvarande åtnjöte årlig avlöning med

tillhopa högst 13,000 kronor. Enligt testamentet skulle innehavaren av

ifrågavarande professur tillförsäkras motsvarande löneförmåner. Enligt

gällande bestämmelser för förvaltning av institutets fonder fastställde

kanslern för treårsperioder den räntefot, enligt vilken fondernas avkastning

skulle beräknas. Denna räntefot vore för perioden 1934—1936 4

procent. Med utgångspunkt härifrån skulle avkastningen av Althainzska

legatet utgöra 14,000 kronor årligen. Denna avkastning skulle alltså

väl förslå till att täcka de i legatet avsedda utgifterna. Därvid förutsattes

dock, att innehavaren av denna professur tillkommande dyrtidstillägg,

i likhet med vad som gällde för universitetsprofessorer i allmänhet,

gäldades av staten.

I den mån avkastningen — sedan professorns avlöning gäldats —

lämnade överskott, skulle detta enligt testamentet under vissa förutsättningar

få efter Kungl. Maj:ts bestämmande användas för främjande av

vetenskapligt arbete vid institutet inom professurens ämnesområde. Mot

denna anordning syntes intet vara att erinra.

Genom att mottaga legatet finge staten anses hava iklätt sig skyldighet

att — i likhet med vad som inträffat i fråga om flera genom donationer

tillkomna professurer — tillse, att professurens innehavare finge

uppbära samma avlöningsförmåner som universitetsprofessorer i allmänhet,

även om avkastningen av det donerade kapitalet ej skulle förslå

härtill, med andra ord att tillskjuta skillnaden mellan professorsavlöningen

och donationskapitalets avkastning.

I samband med professurens inrättande borde föreskrivas, att dess

innehavare skulle vara skyldig dels att i tillämpliga delar underkasta

sig de för universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av nu gällande

avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna, dock

med den inskränkning i undervisningsskyldigheten, som föranleddes av

befattningens uppgift att i huvudsak vara en forskningsprofessur, dels

ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor vore skyldig att

avgå från sin tjänst, med åtnjutande av pension, beräknad efter samma

grunder, som stadgades beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda

sin professur.

I testamentet föreskreves, att professuren skulle inrättas så snart ske

kunde. Det syntes lämpligt, att med hänsyn härtill professuren inrät
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

tades från och med den 1 juli 1936. Härvid vore emellertid att märka,

att den blivande innehavaren, som enligt vad i det föregående utvecklats,

skulle vara överläkare vid den radioterapeutiska kliniken å karolinska

sjukhuset,, icke kunde komma att fungera i denna egenskap, förrän

kliniken tagits i bruk för sitt ändamål, vilket beräknades ske under

senare hälften av 1937. Intill dess borde han i stället tjänstgöra som

överläkare vid det nuvarande, av cancerföreningen drivna radiumhemmet

i Stockholm. Då emellertid detta vore synnerligen trångbott och

saknade undervisningslokaler, torde professorn under den tid, han vore

överläkare vid det nuvarande radiumhemmet, endast i begränsad utsträckning

kunna fullgöra den undervisningsskyldighet, som enligt förslaget

borde åvila honom.

I enlighet med ett av omförmälda utredningsmän framlagt förslag

hemställde lärarkollegiet om utverkande av proposition till 1936 års riksdag

med förslag, att riksdagen måtte

dels medgiva, att, med iakttagande av de i ovannämnda testamente

angivna villkor och bestämmelser, vid institutet finge från och med

den 1 juli 1936 inrättas en professur i radioterapi, benämnd »Mimi

Althainz professur i radioterapi»;

dels föreskriva, att innehavaren av nämnda professur skulle vara skyldig

att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer

i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade

villkoren och bestämmelserna, dock med den inskränkning i undervisningsskyldigheten,

som föranleddes av befattningens uppgift att huvudsakligen

vara en forskningsprofessur, ävensom att vid den ålder, då

annan universitetsprofessor vore skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande

av pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande

övriga universitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande professur;
dels

bestämma, att innehavaren av ifrågavarande professur skulle åtnjuta

avlöning av 12,000 kronor för år, därav 8,000 kronor lön och

4,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter fem års tjänst jämväl

ett ålderstillägg å lönen av 1,000 kronor ävensom varda i pensionshänseende

likställd med ordinarie universitetsprofessor och följaktligen vara

underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension;

dels medgiva, att den innehavaren av ifrågavarande professur tillkommande

pensionen finge utgå av statsmedel;

dels medgiva, att arvsskatt icke måtte utgå å det genom testamentet

till institutet överlämnade beloppet;

dels ock föreskriva, att professuren i medicinsk radiologi vid institutet

skulle från och med den 1 juli 1936 förändras till en professur i

röntgendiagnostik.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 51.

Vidare hemställde lärarkollegiet i enlighet med förslag av nämnda utredningsmän

örn utverkande hos Kungl. Maj:t — i händelse av bifall

till berörda förslag — att lärarkollegiet måtte bemyndigas att för upprätthållande

av »Mimi Althainz professur i radioterapi» mottaga det

genom testamentet överlämnade kapitalet till förvaltning och användning

i enlighet med testamentets bestämmelser samt att till innehavare

av professuren måtte från och med den 1 juli 1936 utnämnas och förordnas

docenten vid institutet Elis Gustav Emanuel Berven.

Statskontoret har i utlåtande den 11 december 1935 tillstyrkt förslaget.

I utlåtandet har ämbetsverket anfört, att — därest det ansåges,

att innehavaren av professuren tillkommande dyrtidstillägg skulle gäldas

av staten — denna fråga torde böra underställas riksdagen, samt att

jämlikt 1 § 2 st. förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och

skatt för gåva kronan vore befriad från skatt, vid vilket förhållande

särskilt medgivande av riksdagen för skattebefrielse i förevarande fall

icke torde vara erforderligt.

Ifrågavarande donation möjliggör, att radioterapien, som inom den

medicinska radiologien utgör en självständig forskningsgren vid sidan

av röntgendiagnostiken och som numera intager en framskjuten plats

bland de medicinska behandlingsmetoderna, kan vid vårt lands största

medicinska undervisningsanstalt erhålla en företrädare med uppgift väsentligen

att bedriva vetenskaplig forskning på detta fackområde men

även att i viss utsträckning meddela undervisning i ämnet åt de blivande

läkarna. Jag anser detta innebära ett så värdefullt och med så

ringa kostnad för det allmänna vunnet tillskott till ämnesrepresentationen

vid nämnda undervisningsanstalt, att jag icke tvekar att förorda

förslag till riksdagen för genomförande av det med donationen avsedda

syftet.

Jag har intet att erinra mot de vid legatet knutna villkoren, beträffande

vilka här allenast torde böra framhållas följande. Det synes vara

fulltygat, att Berven äger erforderlig kompetens för att utan ansökning

kallas till förste innehavare av ifrågavarande professur. Det är min

avsikt att senare, därest riksdagen bifaller de nedan framställda förslagen,

föreslå Kungl. Majit att utnämna Berven till professor i radioterapi

vid institutet från och med den 1 juli 1936. På sätt statskontoret framhållit

torde särskilt medgivande av riksdagen i fråga om befrielse från erläggande

av arvsskatt för den till institutet gjorda donationen icke behöva

utverkas. Den nuvarande professuren i medicinsk radiologi bör, med beaktande

av i sådant hänseende angivet villkor, förändras till en professur

i röntgendiagnostik. Härav liksom av förslaget i övrigt föranledda ändringar

böra vidtagas i den för institutet fastställda avlöningsstaten.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Bemyndigande för Kungl. Majit att vidtaga ifrågavarande ändringar

bör utverkas av riksdagen.

Möjligen kan ifrågasättas, huruvida icke kostnaderna för dyrtidstillägg

åt professurens innehavare böra, liksom övriga till honom utgående

löneförmåner, bestridas av donationen, som härför torde lämna tillgång

åtminstone med den nu beräknade avkastningen av legatet. Emellertid

vill jag icke framlägga förslag härutinnan, då det enligt min mening är

av värde, att den del av ränteavkastningen, som icke behöver tagas i

anspråk för bestridande av avlöningsförmånerna för professurens innehavare,

må kunna användas till att öka donationskapitalet för beredande

av säkerhet för att det även i framtiden blir tillräckligt för sitt

ändamål och för främjande av vetenskapligt arbete vid institutet inom

professurens ämnesområde. Medgivande, att kostnaderna för dyrtidstillägg

må bestridas av statsmedel, torde därför böra inhämtas av riksdagen.

Det synes få ankomma på Kungl. Majit att senare utfärda de bestämmelser,

som kunna erfordras med anledning av att berörda donation

emottages.

Vad angår pensionsfrågan, kommer denna att upptagas till behandling

av chefen för finansdepartementet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att, med iakttagande av de villkor och

bestämmelser, som angivas i Maria (Mimi) Amalia Henrietta

Althainz, född Graf, den 20 april 1933 upprättade

testamente, vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

må från och med den 1 juli 1936 inrättas en professur

i radioterapi, benämnd »Mimi Althainz professur i radioterapi»;
dels

föreskriva, att innehavaren av nämnda professur

skall vara ej mindre i lönehänseende likställd med ordinarie

universitetsprofessor än även skyldig att i tillämpliga

delar underkasta sig de för universitetsprofessorer i

allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner

stadgade villkoren och bestämmelserna, dock med

den inskränkning i undervisningsskyldigheten, som föranledes

av de i berörda testamente uppställda villkoren;

dels medgiva, att innehavaren av professuren tillkommande

dyrtidstillägg må utgå av statsmedel;

dels föreskriva, att professuren i medicinsk radiologi

vid institutet skall från och med den 1 juli 1936 förändras

till en professur i röntgendiagnostik;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 51.

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar

i den för institutet fastställda avlöningsstaten,

som föranledas av vad ovan angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1936:35 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för innehavaren av »Mimi Althainz professur i radioterapi» vid karolinska mediko-kirur s. 1 i texten
  2. SU 1936:8 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1936/1937 av utgijterna under riksstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet s. 49 i texten