Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr

1936-02-07 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:67, Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall förordna om

kreditspärr; given Stockholms slott den 7 februari

1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa

fall förordna om kreditspärr.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 67.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

Förslag

till

Lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om''kreditspärr.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då på grund av artikel 16 i akten för Nationernas förbund förbindelser

av kommersiell eller finansiell art med viss främmande stat böra avbrytas

eller förhindras, äger Konungen, i den mån så prövas nödigt för ändamålets

vinnande, förordna om kreditspärr på sätt i denna lag sägs.

Sådant förordnande må innefatta förbud mot varje åtgärd, varigenom kredit

i någon form direkt eller indirekt beredes eller avses att beredas den

främmande staten eller dess myndigheter, offentliga eller privata juridiska

personer i den främmande staten eller fysiska personer, som hava hemvist

eller äro verksamma därstädes.

2 §•

Kreditutfästelse, som strider mot förordnande varom ovan sagts, är ogiltig.

3 §•

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnande,

varom ovan sagts, samt för övervakande av meddelat förbud, så

ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att .uppenbart motverka

vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.

4§-

Bryter någon mot förbud eller föreskrift, som meddelats enligt denna lag,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

5 §•

Åtal för brott, som i 4 § sägs, anhängiggöres vid allmän domstol och utföres

av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67-

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1936.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

anför ministern för utrikes ärendena:

Sedan till följd av kriget mellan Abessinien och Italien fråga uppkommit

om inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att införa lagstiftning

i och för verkställande för Sveriges vidkommande av viss sanktionsåtgärd

enligt art. 16 i Nationernas förbunds akt, anhåller jag att få i korthet

erinra om behandlingen inom förbundet av konflikten i fråga ävensom om

de åtgärder, vilka i enlighet med nämnda artikel i förbundsakten redan

av Kungl. Maj:t vidtagits. Jag ber därvid att jämväl få hänvisa till den

redogörelse, som återfinnes i Utrikesdepartementets blåbok angående Nationernas

förbunds församlings sextonde ordinarie möte i Genéve 1935

m. m.

Vid föredragning den 4 september 1935 av frågan om instruktion för de

svenska ombuden vid Nationernas förbunds församlings sextonde ordinarie

möte anförde jag, vad beträffar den av abessinska regeringen hos Nationernas

förbunds råd enligt artiklarna 11 och 15 i förbundsakten anhängiggjorda

konflikten mellan Abessinien och Italien, att ombuden, i den mån förhandlingarna

inom församlingen därtill gåve tillfälle, borde verka för att

konflikten i fortsättningen behandlades med noggrant iakttagande av tilllämpliga

stadganden i förbundsakten. Inom ramen för av Sverige erkända

förbundsförpliktelser och därest en mera allmän anslutning kunde påräknas

från förbundsmedlemmarna, därvid särskilt permanenta rådsmedlemmars

hållning vore att beakta, vore delegationen bemyndigad medverka till beslut

i församlingen rörande åtgärder, som befunnes ändamålsenliga till upprätthållande

av förbundsaktens principer. Dessa uttalanden skulle, enligt Kungl.

Maj:ts beslut nämnda dag, tjäna till ledning för de svenska ombuden.

Vid församlingens förhandlingar under tiden 9—28 september förekom

som vanligt en allmän debatt, varunder ett stort antal länders representanter

angåvo sina regeringars ståndpunkt till den abessinsk-italienska konflikten,

som samtidigt behandlades inom rådet. Den 28 september voro församlingens

ordinarie förhandlingar avslutade. Med hänsyn till de rådande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

politiska förhållandena förklarade emellertid församlingen mötet ajournerat

i stället för att på vanligt sätt förklara det avslutat.

Enligt officiella italienska meddelanden överskredo italienska stridskrafter

till lands och i luften den 3 oktober Abessiniens gräns, varefter fientligheter

vidtogo mellan de båda ländernas väpnade styrkor. I anslutning härtill

antog rådet enhälligt den 7 oktober en sådan rapport, som avses i art. 15,

fjärde stycket, i förbundsakten, innehållande en redogörelse för tvistens sakliga

innebörd. I övrigt inskränkte sig rådet tillsvidare till att i rapporten

anbefalla, att varje kränkning av förbundsakten ofördröjligen måtte upphöra.

Italiens ombud röstade mot och Abessiniens ombud för denna rapport.

Vidare förelåg ett betänkande av en den 5 oktober tillsatt rådskommitté,

som utmynnade i den slutsatsen, att italienska regeringen gripit till

krig i strid med förpliktelserna enligt art. 12 i förbundsakten. De rådsmedlemmar,

som icke voro parter i tvisten, förklarade sig samtliga ense med

nämnda slutsats. Italiens ombud förkastade och Abessiniens ombud godtog

densamma. Därefter konstaterade presidenten, att fjorton i rådet företrädda

förbundsmedlemmar ansågo, att det fall inträtt, då ett krig igångsatts i

strid med förpliktelserna enligt art. 12 i förbundsakten, samt förklarade, att

protokollet över rådets sammanträde skulle tillställas samtliga förbundsmedlemmar.

I vad angår uppdraget att samordna de åtgärder, som under sådana

förhållanden skulle vidtagas av samtliga förbundsmedlemmar enligt art.

16 i förbundsakten, ansåg presidenten, att rådet borde med sig associera

församlingen, som kallats att sammanträda två dagar senare. I sådant syfte

skulle nyss omförmälda betänkande och protokoll tillställas församlingens

president.

Vid församlingens sammanträde den 9 oktober förklarade sig presidenten

komma att tolka tystnad hos de delegationer, vilka ej tillkännagåve avvikande

mening, såsom deras respektive regeringars instämmande i den av

fjorton rådsmedlemmar uttryckta uppfattningen. Under den efterföljande

debatten inom församlingen 9—11 oktober anmälde endast Albaniens, Italiens,

Ungerns och Österrikes delegationer avvikande åsikt, under det att

talrika delegationer uttryckligen anslöto sig till de fjorton rådsmakternas uttalande.

Vidare uttalade sig församlingen, efter att hava tagit kännedom

om de av rådets medlemmar vid sammanträdet den 7 oktober uttryckta meningarna

samt beaktande förbundsmedlemmarnas förpliktelser enligt art. 16

i förbundsakten och lämpligheten att åstadkomma ett samordnande av de

åtgärder, vilkas vidtagande envar kunde överväga, den 10 oktober i form

av ett önskemål (»voeu») för att förbundsmedlemmarna, med undantag av

parterna, skulle tillsätta en kommitté för att utreda och underlätta samordnandet

av dessa åtgärder och för att i förekommande fall fästa rådets eller

församlingens uppmärksamhet på varje läge, som kunde kräva undersökning

från deras sida. Denna »voeu» antogs enhälligt med undantag av att Italiens

röst avgavs mot densamma samt Ungerns och Österrikes röster nedlades.

Den 11 oktober ajournerades församlingens möte ånyo.

Den sålunda tillkomna koordinationskommittén, i vars förhandlingar samt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67-

5

liga förbundsmedlemmar, med undantag av parterna, inbjödos deltaga och

vari Sverige är företrätt, förordade den 11 oktober, i syfte att för förbundsmedlemmarna

underlätta uppfyllandet av de förpliktelser, som åligga dem

enligt art. 16 i förbundsakten, omedelbara åtgärder beträffande vapenutförseln

till Abessinien och Italien (proposition 1). Sålunda skulle de förbundsmedlemmars

regeringar, som tillämpade åtgärder åsyftande att förbjuda eller

inskränka utförsel, återutförsel eller transitering av vapen, ammunition och

krigsmateriel till Abessinien, omedelbart upphäva dessa åtgärder. Vidare

skulle förbundsmedlemmarna omedelbart förbjuda utförsel, återutförsel och

transitering till Italien och dess besittningar av vapen, ammunition och

krigsmateriel enligt en propositionen bifogad, sedermera enligt koordinationskommitténs

beslut den 16 oktober reviderad förteckning. Slutligen skulle

förbundsmedlemmarna vidtaga erforderliga åtgärder för att förhindra, att

vapen, ammunition och krigsmateriel, som utförts till ett annat land än

Italien, direkt eller indirekt vidarebefordrades till Italien eller de italienska

besittningarna. De två sistnämnda slagen av åtgärder skulle äga tillämpning

även beträffande löpande kontrakt. Därjämte uppmanades vederbörande

regeringar att genom Nationernas förbunds generalsekreterares förmedling

snarast delgiva koordinationskommittén de åtgärder, som vidtagits i enlighet

med propositionen.

Vidare anbefallde koordinationskommittén genom proposition 2 av den

14 oktober det omedelbara införandet av en kreditspärr mot Italien. Sålunda

skulle förbundsmedlemmarna omedelbart vidtaga åtgärder för omöjliggörande

av lån, bank- eller andra krediter, däri inbegripet fullföljandet av kontrakt

rörande kreditgivning, direkt eller indirekt avsedda för italienska regeringen

eller offentliga myndigheter eller fysiska eller juridiska personer å

italienskt område, ävensom aktieemissioner eller andra hänvändelser till

kapitalmarknaden till förmån för dylika myndigheter eller personer. Regeringarna

anmodades att omedelbart sätta i kraft de av de rekommenderade

åtgärderna, som kunde vidtagas utan ny lagstiftning, samt att träffa alla görliga

åtgärder ägnade att trygga, att de förordade åtgärderna vunne tillämpning

från den 31 oktober. De regeringar, som .saknade möjlighet föranstalta

om genomförande av eventuellt erforderlig lagstiftning inom denna

tidrymd, uppmanades att underrätta koordinationskommittén om den dag,

då de trodde sig kunna genomföra densamma.

Jämlikt proposition 3 av den 19 oktober skulle förbundsmedlemmarna

förbjuda införsel till sina områden av alla varor —- utom guld eller silver,

myntat eller i tackor — kommande från Italien eller från de italienska besittningarna

eller därstädes odlade, framställda eller tillverkade. Enligt den

samtidigt antagna proposition 4 skulle förbundsmedlemmarna förbjuda

utförsel, återutförsel och transitering till Italien och dess besittningar av vissa

varor av särskild betydelse för krigföringen, däribland järnmalm, ferrolegeringar

och vissa metaller. De varor, som utgjorde föremål för löpande

kontrakt, finge ej undantagas från införsel- och utförselförbuden men väl

varor, som vore på väg vid tidpunkten för förbudens ikraftträdande. Med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 67-

hänsyn till vikten av att säkerställa en kollektiv och, såvitt möjligt, samtidig

aktion uppmanades varje regering enligt propositionerna 3 och 4 att

snarast möjligt och senast den 28 oktober lämna koordinationskommittén

underrättelse örn den dag, då den kunde vara beredd att sätta däri anbefallda

åtgärder i kraft. — Genom proposition 5, som likaledes antogs den

19 oktober, anbefalldes slutligen åtgärder avseende ömsesidigt bistånd förbundsmedlemmarna

emellan vid tillämpningen av de finansiella och ekonomiska

sanktionsåtgärderna.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1935 tillkännagavs omedelbart

Sveriges anslutning till den av koordinationskommittén genom proposition 1

förordade pobtiken i vad angår utförsel av krigsmateriel m. m. till Abessinien

och Italien. Vid ärendets föredragning framhöll statsministern och t. f.

chefen för utrikesdepartementet, att för Sveriges vidkommande ej syntes

vara något att erinra med avseende å de fjorton rådsmakternas svenska regeringen

delgivna uttalande om att italienska regeringen gripit till krig i

strid med förpliktelserna enligt art. 12 i förbundsakten. Därjämte anförde

statsministern, att Sverige ej syntes böra undandraga sig att ofördröjligen

vidtaga de åtgärder, som koordinationskommittén anvisade förbundsmedlemmarna

till ledning vid verkställandet av de samtliga förbundsmedlemmar

åvilande förpliktelserna enligt art. 16 i förbundsakten, i den mån de icke

strede mot den vedertagna svenska uppfattningen angående dessa förpliktelsers

räckvidd och ej överstege det mått, som med hänsyn till det internationella

läget och Sveriges ställning kunde befinnas lämpligt avpassat för uppnående

av det i förbundsakten avsedda syftet.

Med hänsyn till att utförseln av krigsmateriel till följd av kungörelsen

den 19 december 1930 (nr 437) angående förbud mot utförsel från riket av

vissa varor är underkastad licenstvång, erfordrades i och för uppfyllandet

av det av koordinationskommittén ifrågasatta åtagandet ej annan författningsändring

än komplettering i vissa avseenden, såsom beträffande stridsgaser,

svartkrut, projektiler för skjuthandvapen m. m., av förteckningen

av i Sverige exportförbjudna varor, vilket skedde genom kungörelsen

den 18 oktober 1935 (nr 537). Tillika underrättades Nationernas förbunds

generalsekreterare därom, att licenser tillsvidare ej komme att beviljas för

utförsel av krigsmateriel till Italien eller dess besittningar.

De enligt proposition 2 rekommenderade finansiella åtgärderna bragtes

för Sveriges vidkommande i tillämpning den 31 oktober 1935 dels genom ett

åtagande av Sveriges riksbank och samtliga till svenska bankföreningen anslutna

banker, dels genom utfärdandet av bestämmelser, avsedda att omöjliggöra

utförsel av varor till Italien på kredit. Sålunda förbundo sig bankerna

att icke lämna eller förmedla kredit till Italien, vare sig direkt eller

indirekt, på sätt närmare angavs i ett av dem undertecknat avtal, och fullmäktige

i riksbanken utfäste sig att vid riksbankens kreditgivning, i vad

den avsåge Italien, förfara i enlighet med vederbörande bestämmelser i nyssnämnda

avtal. För handläggning angående spörsmål rörande avtalet till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

sattes en nämnd, i vilken bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i

riksbanken insatte vardera en ledamot, medan nämndens övriga ledamöter

utsågos av bankföreningens styrelse. Nämnden lillhandagår bankerna med

upplysningar och anvisningar rörande avtalets innebörd och tillämpning

samt äger att, där omständigheterna göra det påkallat, med för bankerna

bindande verkan meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen. Beslut

av nämnden skall, om så påyrkas av bank- och fondinspektionens representant

i nämnden, underställas Kungl. Majit; i sådant fall må beslutet

ej gälla utan Kungl. Majits godkännande. Den 28 oktober 1935 beslöt

Kungl. Majit anbefalla bank- och fondinspektionen, med tillämpning från

och med den 31 oktober 1935, att insätta en ledamot i den i avtalet omtalade

nämnden ävensom att öva tillsyn å efterlevnaden av avtalet. Vid ärendets

föredragning inför Kungl. Majit den 28 oktober framhöll chefen för finansdepartementet,

att ett fullständigt genomförande av den i proposition 2

rekommenderade kreditspärren uppenbarligen skulle kräva bestämmelser

av civillags karaktär. Emellertid syntes under förhandenvarande förhållanden

det ifrågasatta avtalet i förening med bankofullmäktiges utfästelse erbjuda

en utväg, som, såvitt anginge finansiella krediter, för alla fall av

praktisk betydelse ledde till det avsedda resultatet. Han ansåge därför icke

erforderligt, åtminstone icke tillsvidare, att föreslå åtgärder för att förhindra

möjligheten av finansiell kreditgivning till Italien från de mindre banker,

som stöde utanför bankföreningen, eller från bankirfirmor eller enskilda personer.

I vad angår den kommersiella kreditgivningen föreskrevs i kungörelsen

den 28 oktober 1935 (nr 551), vilken trädde i kraft den 31 oktober 1935, att

vid utförsel ur riket av vara till Italien skulle styrkas, att betalning för varan

blivit er lagd eller avtalsenligt skulle erläggas, senast då varan mottoges

av köparen. Detta skulle ock gälla vid varuutförsel till annat land, där av

omständigheterna framginge, att varan vore avsedd att vidarebefordras till

Italien. Sedan koordinationskommitténs underutskott i proposition 2 a anbefallt,

att förbundsmedlemmarna skulle från och med den 18 november

1935 förbjuda godtagande såsom likvid vid utförsel till Italien av varje betalning

i lire å vederbörande clearingkonto ävensom i erforderlig omfattning

uppskjuta verkställande av alla de clearing- eller betalningsavtal, som gällde

mellan dem och Italien, ändrades lydelsen av nyssnämnda kungörelse genom

kungörelse den 14 november 1935 (nr 562), vilken trätt i kraft den 18

i samma månad. I enlighet härmed skall vid utförsel ur riket av vara till

Italien styrkas, att betalning för varan av säljaren uppburits eller står till

hans fria förfogande eller enligt av köparen gjord utfästelse, mot vars fullgörande

hinder från vederbörande italienska myndighets sida ej föreligger,

skall ställas till säljarens fria förfogande, senast då varan mottages av köparen.

I vad angår propositionerna 3 och 4 underrättades Nationernas förbunds

generalsekreterare enligt Kungl. Majits beslut don 25 oktober 1935 örn att

svenska regeringen vore beredd tillämpa däri anbefallda åtgärder a dag

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

efter den 1 november, som kunde överenskommas inom koordinationskommittén.

Sedan kommittén beslutit fastställa dagen för ikraftträdandet av nu

ifrågavarande införsel- och utförselförbud till den 18 november 1935, utfärdades

dels kungörelsen den 14 november 1935 angående förbud mot införsel

till riket av varor från Italien (nr 560), dels kungörelsen samma dag

angående förbud mot utförsel ur riket av vissa varor till Italien (nr 561),

vilka kungörelser trätt i kraft den 18 november 1935. — För vad angår proposition

5 framhöll jag vid föredragning den 25 oktober 1935, att denna proposition,

mot vars innehåll erinran ej syntes böra ifrågakomma, tillsvidare

ej torde föranleda någon särskild åtgärd för Sveriges vidkommande.

Jag övergår härefter till frågan om Sveriges folkrättsliga förpliktelser att

deltaga i sanktionsförfarande samt till de konstitutionella spörsmål, som

uppstå vid genomförandet av olika slags sanktionsåtgärder. Angående förpliktelserna

för en medlem i förbundet att deltaga i ekonomiska sanktioner

mot en fiedsbrytande stat ina här följande uttalanden återgivas från proposition

nr 90 vid 1920 års riksdag:

*9.m häremot en förbundsmedlem griper till vapen, utan att först hava

försökt de utvägar till fredlig uppgörelse, som förbundsakten anvisar, eller

rorbundsmedlem, efter det tvisten bragts inför domstol eller förbundsråd,

börjar krig, innan den föreskrivna tremånadersfristen gått till ända,

eller begynner krig mot en medlem, som vill foga sig efter en skiljedom eller

en enhällig rådsrapport, skall angriparen anses hava begått en krigshandling

mot samtliga övriga medlemmar av förbundet. I ett dylikt fall är neutralitet

i begreppets hittillsvarande bemärkelse icke medgiven, utan samtliga

förbundsmedlemmar hava skyldighet att omedelbart emot den fredsbrytande

staten sätta i gång det slags aktion, som är skildrad i art. 16, första

stycket, och som närmast kan betecknas såsom en fullständig ekonomisk avspärrning

gentemot fredsbrytande stat.»

»Det ekonomiska sanktionsförfarandet skall enligt förbundsakten sättas

i verket automatiskt. De särskilda förbundsmedlemmarne förklaras

hava att själva ^ konstatera, när fredsbrott av den art, som avses i

ari. 12, 13 eller 15 ägt rum, och därefter på eget initiativ vidtaga de avspärrningsatgärder,

som omförmälas i förevarande artikel. Något konstaterande

genom ett eller annat förbundsorgan, vilken stat skall anses hava begått

fredsbrottet och huruvida detta är av nyss nämnda art, omtalas ej i förbundsakten,

och yrkanden, som från neutralt håll framställts örn åläggande

för rådet att pa något sätt konstatera och karakterisera fredsbrottet, hava ej

tillvunnit sig avseende. I den officiella engelska kommentaren uttalas emellertid,

att de mindre staterna sannolikt komma att avvakta, vilken ståndpunkt

intages av stormakterna eller rådet.»

Vid behandlingen av sanktionsproblemet inom Nationernas förbund har i

princip den tolkning av art. 16, som sålunda gjordes gällande i propositionen

rörande Sveriges inträde i förbundet, blivit bekräftad. Av de resolutioner

angående »förbundets ekonomiska vapen», som antogos av 1921 års

församling och vilka finnas återgivna i Utrikesdepartementets ovannämnda

blåbok, Damgar salunda bland annat, att de olika medlemmarna av förbundet

äro behöriga att bedöma, huruvida brott mot förbundsakten före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

9

ligger eller icke, men att förbundsmedlemmarnas förpliktelser, i händelse

sådant brott konstaterats, direkt angivas i art. 16 och att iakttagandet av bestämmelserna

i denna artikel är en traktatsenlig förpliktelse, som förbundsmedlemmarna

icke kunna godtyckligt undandraga sig. Vidare framgår av resolutionerna,

att rådet bör uttala sig i frågan, huruvida en stat brutit mot förbundsakten,

och låta delgiva förbundsmedlemmarna, vad vid sammanträde

rörande sådan fråga förekommit, ävensom inbjuda förbundets medlemmar

att handla i enlighet med den uppfattning, åt vilken rådet givit uttryck. Genom

dessa i resolutionsform gjorda uttalanden av församlingen har understrukits

angelägenheten av att rådet lämnar förbundets medlemmar erforderlig

ledning för deras bedömande av huruvida en mot förbundsakten stridande

angreppshandling ägt rum, mot vilken förbundets övriga medlemmar

böra ingripa medelst ekonomiska och finansiella sanktioner.

I ifrågavarande resolutioner har församlingen tillika uttalat sig för en successiv,

graderad tillämpning av de ekonomiska och finansiella sanktionsåtgärderna

och därmed för en viss uppmjukning av bestämmelserna i art. 16

i förbundsakten, vilka enligt ordalagen kräva omedelbara och totala avspärrningsåtgärder.

Det är i anslutning till denna tankegång, som den enligt resolution av

1935 års församling tillkomna koordinationskommittén enat sig örn att förorda

de begränsade avspärrningsåtgärder, för vilka jag nyss redogjort.

Enligt en av 1921 års nyssnämnda resolutioner förklarades förbundets

medlemmar böra vidtaga de förberedande åtgärder, särskilt i lagstiftningshänseende,

som kunde vara erforderliga för att sätta vederbörande stater

i tillfälle att utan tidsutdräkt vidtaga erforderliga ekonomiska påtryckningsåtgärder.

Med anledning härav verkställdes för Sveriges vidkommande under

åren 1921—1922 utredningar rörande innebörden av de ekonomiska

sanktionerna och Kungl. Maj :ts möjligheter att skyndsamt vidtaga härav påkrävda

åtgärder. Dessa utredningar, vilka gåvo vid handen, att de åtgärder,

som kunde bliva av nöden, åtminstone i vissa hänseenden vore sådana,

att de fordrade riksdagens medverkan, utmynnade i remiss till lagrådet den

3 mars 1922 av ett förslag till fullmaktslag, avsett att underställas riksdagen,

enligt vilket, då på grund av art. 16 eller art. 17 i förbundsakten förbindelser

av kommersiell eller finansiell art med viss främmande stat borde avbrytas

eller eljest förbindelser med innebyggare i den främmande staten

borde förbjudas eller förhindras, det skulle ankomma på Konungen att meddela

de föreskrifter, som för ändamålet vore av nöden. ,

Lagförslaget kom aldrig att för riksdagen framläggas. Vissa betänkligheter

ur konstitutionell synpunkt hade inom lagrådet framförts mot detsamma.

Här må i detta hänseende endast erinras därom, att tvenne av lagrådets ledamöter

i huvudsak anförde att, då förslaget syntes innefatta befogenhet för

Kungl. Majit att meddela föreskrifter av allmän civillags natur eller eljest av

beskaffenhet att enligt regeringsformen fordra beslut av Konung och riksdag

gemensamt, förslaget i själva verket syntes förutsätta en grundlagsändring.

Frågan har jämväl sedermera tid efter annan varit föremål för ingående

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

överväganden. Med anledning av en till förbundsmedlemmarna, i enlighet

med beslut av förbundsrådet den 8 december 1926, framställd förfrågan

rörande tillämpningen av ekonomiska sanktioner svarades från svensk sida

genom skrivelse till förbundets generalsekreterare av den 30 mars 1927 i

huvudsak följande.

Verkställda utredningar hade givit vid handen, att vissa av de åtgärder,

som eventuellt kunde behöva tillgripas, folie inom regeringens befogenheter,

under det andra åter synts vara av natur att icke kunna vidtagas utan riksdagens

medverkan eller bemyndigande. Utredningarna hade emellertid icke

dittills föranlett någon framställning till riksdagen, enär den osäkerhet, som

rått rörande innebörden av art. 16, särskilt med hänsyn till de av förbundsförsamlingen

voterade, men icke ikraftträdda ändringarna, synts tala för ett

uppskov med frågans avgörande, intill dess större klarhet vunnits angående

den slutliga lydelsen och rätta tolkningen av nämnda artikel. Man hade i sådant

syfte särskilt ansett sig böra avvakta de utredningar i denna fråga, som

för det dåvarande påginge inom förbundet. En sådan avvaktande hållning

hade av svenska regeringen icke ansetts innebära några allvarliga olägenheter,

särskilt som de regeringen tillkommande administrativa befogenheterna

i de allra flesta fall syntes vara till fylles för att vidtaga omedelbart erforderliga

åtgärder för tillämpning av art. 16.

Ehuru de i nämnda skrivelse antydda utredningarna inom förbundet ej

heller sedermera lett till sådant resultat eller någon sådan ändring i situationen

eljest inträtt, att någon framställning till riksdagen avseende en generell

reglering av detta spörsmål ansetts påkallad, har å andra sidan genomförts

en grundlagsändring av natur att icke oväsentligt förminska behovet

av allmän fullmakt för Kungl. Majit beträffande de ekonomiska sanktionerna.

Jag syftar på den ändring i § 51 regeringsformen, som tillkom i

enlighet med proposition nr 103 vid 1932 års riksdag och varigenom ett

skyndsamt samråd med riksdagen i och för uppfyllande av förbundsförpliktelserna

möjliggjorts för det fall, att ett sådant skulle anses påkallat under

tid, då lagtima riksdag icke är samlad. Ändringen innebar, som bekant,

att urtima riksdag numera kan kallas att sammanträda redan andra dagen

från den, då kallelsen blivit uti allmänna tidningarna kungjord. Ehuru behovet

av skyndsam lagstiftning i sanktionshänseende icke uttryckligen nämnes

i propositionens motivering, torde man haft även denna synpunkt i

åtanke, då däri förklaras, att icke blott vid krig eller krigsfara utan även vid

uppkommande kriser på det ekonomiska området »eller andra utomordentliga

förhållanden» riksdagens skyndsamma trädande i verksamhet utgjorde en

nödvändig förutsättning för träffande av anstalter, som betingades av läget.

Det må sålunda erinras om att sanktionsfrågan beröres i motiveringen i den

skrivelse den 19 december 1931 från rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,

vilken i andra delar citeras i propositionen.

Då i nu föreliggande konfliktfall tillämpningen av de ekonomiska sanktionerna

blivit aktuell, bär, såsom framgår av föregående redogörelse, föreskrifterna

härom i art. 16 icke i sin fulla utsträckning bragts i tillämpning.

I stället hava successiva åtgärder av koordinationskommittén anvisats, och

dessa hava i Sverige vidtagits, i den mån desamma legat inom ramen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

11

Kungl. Maj:ts administrativa behörighet. Såvitt angår propositionerna 1

och 4 samt 3, hava sålunda utförsel-, respektive införselförbud av Kungl.

Maj:t utfärdats i administrativ ordning. För vad speciellt angår införselförbudet

synes i detta samband endast böra tillfogas den anmärkningen, att

de nu utfärdade bestämmelserna hänföra sig till andra förhållanden och

fördenskull erhållit en annan utformning än de föreskrifter angående sättet

för anordnande av importreglering, som för yttrande underställdes 1934 års

riksdag (proposition nr 276) och av riksdagen gillades.

Jag har redan i det föregående erinrat om att granskningen av proposition

2 rörande kreditspärr gav vid handen, att ett genomförande därav efter bokstaven

icke ansågs möjligt utan lagstiftning med riksdagens medverkan,

ehuru väl genom andra åtgärder propositionens syfte kunde på ett i sak tillfredsställande

sätt tillgodoses. Emellertid har numera det läget inträtt, att

ett även ur formell synpunkt fullständigt verkställande därav synes böra

ske för Sveriges vidkommande, och chefen för finansdepartementet kommer

därför att, jämte en redogörelse för vad i detta hänseende förekommit, föredraga

frågan örn remiss till lagrådet av förslag till fullmaktslag i ämnet,

avsett att underställas riksdagen.

Jag anhåller att i detta sammanhang få meddela, att i åtskilliga länder

lagstiftningsåtgärder redan vidtagits i samband med sanktionsåtgärdernas

genomförande. Sålunda utfärdades i Nederländerna den 28 oktober 1935 en

kort dessförinnan av generalstaterna godkänd lag, enligt vilken nederländska

regeringen förbehåller sig att vidtaga de åtgärder, som må befinnas erforderliga

till främjande av det internationella samarbetet till förekommande eller

undertryckande av fientligheter, i vad angår varuinförsel, kreditgivning, inoch

utklär er ing av fartyg samt överlåtelse eller förhyrning av fartyg. Överträdelse

av förbud, som utfärdats i kraft av nyss angivna bestämmelser,

straffas enligt lagen med fängelse i högst ett år eller med böter högst 10,000

gulden. Lagen, som trätt i kraft dagen efter dess utfärdande och benämnes

»1935 års sanktionslag», gäller utan tidsbegränsning. I Finland har, i enlighet

med riksdagens beslut, den 14 december 1935 utfärdats en »lag om

förverkligande av vissa ur förbundsakten för Nationernas förbund härflytande

förpliktelser». Enligt denna lag må kunna genom förordning stadgas

angående de åtgärder av ekonomisk natur, som för Finlands vidkommande

bliva erforderliga till uppfyllande av de skyldigheter, vilka för medlemmarna

av Nationernas förbund härflyta ur artiklarna 16 och 17 i förbundsakten.

Förordning, som på grund av lagen utfärdas, skall bringas till riksdagens

kännedom samt upphävas, örn riksdagen så besluter. I Danmark har den

16 november 1935 utfärdats en lag angående vidtagande av åtgärder med

anledning av art. 16, första stycket, i förbundsakten. Enligt denna lag bemyndigas

regeringen att efter samråd med riksdagens utrikespolitiska nämnd

oell med samtycke av riksdagens finansutskott träffa sådana åtgärder, som

Danmark i kraft av sitt medlemskap av Nationernas förbund må vara förpliktat

att vidtaga till uppfyllande av art. 16, första stycket, i förbundsakten

och örn vilkas vidtagande regeringen i förekommande fall må mot
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

taga uppmaning av förbundets organ. Dessa finska och danska lagar, vilka

omedelbart trätt i kraft, gälla i likhet med den nederländska fullmaktslagen

utan någon tidsbegränsning.

För Sveriges vidkommande synes mig en så allmän fullmaktslag icke för

närvarande böra ifrågasättas. En sådan lag eller särskild lagstiftning rörande

ekonomiska sanktionsåtgärder på något annat område än beträffande

kreditspärren kan dock framdeles visa sig erforderlig. Tillfälle finnes givetvis

under riksdagens lopp att överväga behovet och lämpligheten därav

ur de olika synpunkter, som framställa sig.

Under åberopande av ovanstående hemställer ministern, att utdrag av

protokollet över detta ärende skall tillställas chefen för finansdepartementet.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga närvarande

statsrådsledamöter förena, sig, behagar Hans Maj:t

Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

C. O. Gisle.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 januari

1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och handelsdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss:

Såsom ministern för utrikes ärendena vid föredragning denna dag av frågan

om Sveriges deltagande i kollektiva åtgärder i den abessinsk-italienska

konflikten anfört, har fråga uppstått örn komplettering i visst hänseende av

de anstalter, som för Sveriges vidkommande vidtagits för genomförande av

den kreditspärr gentemot Italien, som föreslagits av den s. k. koordinationskommittén

i dess proposition 2.

Med'' skrivelse den 18 december 1935 har koordinationskommitténs ordförande

nämligen fäst svenska regeringens uppmärksamhet vid ett sakkunnigutlåtande

rörande sanktionsåtgärdernas tillämpning i de olika medlemsstaterna

samt en av adertonmannakommittén den 13 i samma månad antagen resolution,

enligt vilken kommittén godkänt utlåtandet och fattat beslut om dess

hänskjutande till vederbörande regeringar under särskild hänvisning till vissa

i utlåtandet gjorda påpekanden. Dessa avse bl. a. tillämpningen av den i

koordinationskommitténs proposition 2 anbefallda kreditspärren gentemot

Italien. Sålunda framhålles, att vissa regeringar i sin önskan att handla

med största möjliga snabbhet föranstaltat örn överenskommelser med banker,

enligt vilka bankerna förpliktat sig att ej verkställa sådana transaktioner,

som avses i proposition 2. Enligt de sakkunnigas mening kunde tvivel

förefinnas, huruvida dylika överenskommelser effektivt uteslöte varje

möjlighet att bevilja krediter, och de sakkunniga hava därför ifrågasatt, att

dylika överenskommelser fullständigades genom lagstiftning, vilken vore

tillämplig ej endast å banker utan även å övriga, fysiska och juridiska, personer.

Den i proposition 2 förordade kreditspärren mot Italien har för Sveriges

vidkommande bragts i tillämpning genom dels ett åtagande av Sveriges

riksbank och samtliga till svenska bankföreningen anslutna banker, dels ock

kungörelsen den 28 oktober 1935 (nr 551) med vissa bestämmelser att iakttagas

vid utförsel ur riket av varor till Italien, vilken kungörelses 1 § seder
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 67-

mera ändrats genom kungörelsen den 14 november 1935 (nr 562). De sakkunnigas

nyss refererade uttalande äger sålunda avseende å Sverige.

Enär sålunda — ehuru de för Sveriges vidkommande hittills vidtagna åtgärderna

beträffande kreditspärren icke visat sig brista i effektivitet — i

koordinationskommitténs skrivelse tveksamhet yppats om sådana åtgärders

tillräcklighet för det ifrågavarande syftet och då det torde vara önskvärt,

att varje tvivel skingras rörande effektiviteten jämväl i fortsättningen

av kreditspärrens tillämpning i vårt land, synes särskild lagstiftning i

ämnet vara att anbefalla. Härför talar även önskvärdheten ur prejudikatssynpunkt

av största möjliga likformighet i de av olika stater vidtagna anordningarna

för sanktionernas genomförande. En dylik lagstiftning torde

böra avse att möjliggöra för Konungen att, då på grund av art. 16 i förbundsakten

kommersiella eller finansiella förbindelser med viss främmande

stat böra avbrytas eller förhindras, förordna örn kreditspärr gentemot

den främmande staten. Sådant förordnande bör kunna innefatta förbud

mot varje åtgärd, varigenom kredit i någon form direkt eller indirekt beredes

eller avses att beredas den främmande statens regering, offentliga eller privata

juridiska personer i den främmande staten eller fysiska personer, som

hava hemvist eller äro verksamma därstädes. Kreditutfästelse, som strider

mot dylikt förordnande av Konungen, torde böra förklaras ogiltig. Härjämte

bör stadgas straff för överträdelse av meddelat förordnande.

Med hänsyn till att nu ifrågasatta stadganden grunda sig på förpliktelser,

förknippade med medlemskapet i Nationernas förbund, torde det vara lämpligast

att icke giva en fullmaktslag i ämnet tidsbegränsad giltighet.

I överensstämmelse med vad nu anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna

om kreditspärr.

Föredraganden hemställer därefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet ävensom att utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag i rad angår detta ärende måtte få tillställas lagrådet

för kännedom vid granskning av lagförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Erland Ljungberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

15

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då på grund av artikel 16 i akten för Nationernas förbund förbindelser

av kommersiell eller finansiell art med viss främmande stat böra avbrytas

eller förhindras, äger Konungen, i den mån så prövas nödigt för ändamålets

vinnande, förordna om kreditspärr på sätt i denna lag sägs.

Sådant förordnande må innefatta förbud mot varje åtgärd, varigenom

kredit i någon form direkt eller indirekt beredes eller avses att beredas den

främmande statens regering, offentliga eller privata juridiska personer i den

främmande staten eller fysiska personer, som hava hemvist eller äro verksamma

därstädes.

2 §•

Kreditutfästelse, som strider mot förordnande varom ovan sagts, är ogiltig.

3 §■

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnande,

varom ovan sagts, samt för övervakande av meddelat förbud, så

ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka

vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.

4 §•

Bryter någon mot förbud eller föreskrifter, som meddelats enligt denna

lag, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

5 §•

Åtal för brott mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol och utföres

av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 februari

1936.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Alsén.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 januari 1936, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr.

Förslaget, som finnes bilågt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Claes Johanson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

17

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 7 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, lagrådets den 6 februari 1936 avgivna utlåtande

över det den 17 januari 1936 till lagrådet remitterade förslaget till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr, därvid

föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, efter vissa mindre jämkningar

av redaktionell natur föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Bihang till riksdagens protokoll 19116.

1 sami. Nr 67.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av andra huvudtitelns ayislag till kommittéer och utredningar genom sakku s. 5 i texten
  2. 1LU 1936:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om kreditspärr, dels ock i ämn s. 1 i texten