Sök i Ratio Lex

Med förslag till skogshärbärgeslag m. rn

115 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 112 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:112, Med förslag till skogshärbärgeslag m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

1

Nr 112.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

skogshärbärgeslag m. rn.; given Stockholms slott den

19 februari 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

skogshärbärgeslag; samt

lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni

1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 11)37. 1 sami. Nr 112.

173 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Förslag

till

Skogshärbärgeslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bedrives skogsavverkningsarbete, arbete med försågning av virke i direkt

samband med skogsavverkning, kolnings-, väg-, vattenavlednings- eller flottledsbyggnadsarbete

på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå,

att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för

erhållande av natthärbärge, åligger det arbetsgivaren att sörja för att arbetarna

å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.

Vid skogsavverknings-, väg-, vattenavlednings- och flottledsbyggnadsarbete

åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja för att å eller i närheten av arbetsstället

tillgång finnes till lämpligt stallrum för de hästar, som användas vid

arbetet.

I denna lag förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning

utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare,

och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av

sådan arbetare, utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom

självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

2 §•

Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme

samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även i övrigt, med

tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden, under vilka härbärget

kan förväntas komma till användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig

bostad.

Härbärge, som är avsett att bebos av minst tio arbetare, skall, där ej yrkesinspektionens

chefsmyndighet finner skäl medgiva undantag, så inredas, att

gemensam mathållning där lämpligen kan anordnas.

Yad i första stycket är sagt örn härbärge skall äga motsvarande tillämpning

beträffande stallrum, som avses i 1 §.

3 §•

I fråga örn härbärge, som användes vintertid under någon längre tid, skall

av arbetsgivare särskilt iakttagas:

a) På varje inkvarterad arbetare skall under normala förhållanden komma

ett luftutrymme av minst fem kubikmeter.

b) Avståndet mellan golv och innertak må ej understiga två meter i den

del av bostaden, som ej disponeras för inredning (sovplatser, skåp m. m.).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

3

c) Härbärge skall vara anordnat nied trägolv. Uppföres härbärge vintertid

eller å tjälad mark, skall det förses med trossbotten eller annan därmed likvärdig

anordning.

d) Härbärge skall vara anordnat med innanfönster eller fönster med dubbla

rutor på något avstånd från varandra i samma båge.

e) Härbärge avsett för fyra eller flera arbetare skall vara anordnat med

torkrum samt förvaringsrum, lämpligen i anslutning till förstuga.

f) På lämpligt avstånd från härbärge skall finnas avträde inom skjul.

Där det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat, äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas.

4§-

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen närmare

föreskriver, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det allmännas

tjänst för skogsvård anställd personal.

5 §•

De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,

skola, när helst de så påfordra, äga tillträde till de härbärgen och stall, som

finnas anordnade, ävensom rätt att där företaga undersökningar, vartill deras

tjänsteåligganden kunna giva anledning; och vare arbetsgivaren pliktig att för

tillsynens behöriga utövande på anfordran tillhandagå med alla nödiga upplysningar.

Yad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas örn dem, som rättens

eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gäde ock om dem,

som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

6§-

Å arbetsställe, som i denna lag avses, må arbetarna inom sig utse ett eller

flera ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas

önskemål beträffande härbärge eller stall. Örn dylikt val böra ombuden underrätta

arbetsgivaren samt skogs- och flottledsinspektören.

Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren

i regel träda i förbindelse med ombudet.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla

arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt

meddelande, som avlåtits rörande härbärge eller stall vid arbetsstället.

7 §•

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 1, 2

eller 3 §, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet på framställning av skogsoch

flottledsinspektören eller där så eljest prövas nödigt förbjuda arbetsgivaren,

sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid använda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

visst härbärge eller stall eller bedriva visst arbete utan att hava vidtagit av

chefsmyndigheten vid förbudets meddelande angivna åtgärder. Är synnerlig

olägenhet för handen, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens

yttrande, meddela dylikt förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills

vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta

genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig

anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

Är fråga örn åtgärd beträffande härbärge eller stall, som arbetsgivaren fått

till sig upplåtet, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att

meddela förbud mot upplåtande av härbärget för inkvartering av arbetare

eller av stallet för inhysande av hästar utan att med härbärget eller stallet

vidtagits viss angiven åtgärd.

8 §■

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 7 § första stycket, straffes med dagsböter, dock ej under

tio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader. Till samma straff dömes, där upplåtare överträder förbud,

som meddelats med stöd av 7 § andra stycket.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

9 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

10 §.

över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet i fråga, som omförmäles

i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

11 §•

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i

denna lag är stadgat örn arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Föreskrifterna i 7 § skola icke äga tillämpning å verksamhet, som bedrives

av staten, utan skall i avseende å sådan verksamhet gälla följande bestämmelse:
Skulle

skogs- och flottledsinspektören finna förhållande i fråga örn härbärge

eller stall vid visst arbetsställe påkalla åtgärd, som avses i 7 §, skall han därom

göra anmälan hos den myndighet, vilken över verksamheten har överinseende,

varefter denna myndighet har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga

den påkallade åtgärden eller ock underställa ärendet Konungens prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

5

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937, från och med vilken dag lagen den

25 april 1919 (nr 222) angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,

kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m. upphör att gälla.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som jämlikt 3 § sistnämnda lag samt 38 §

lagen örn arbetarskydd, enligt den lydelse dessa lagrum ägde före den 1

januari 1932, meddelats av Konungens befallningshavande, eller mot förbud,

som jämlikt 3 § lagen angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,

kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m. samt 38 § 1 mom.

lagen örn arbetarskydd, enligt den lydelse dessa lagrum äga enligt lagar den

12 juni 1931 (nr 289 och 288), meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det skogshärbärgeslagen trätt i

kraft, vad i 8 § sistnämnda lag är stadgat äga tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 112.

Förslag1

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni 1912 om

arbetarskydd1 skola, 33 och 35 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

10 §.

Till bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete

eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete,

eller skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer

eller gods må icke användas minderårig under fjorton år. Yad sålunda

stadgats skall dock ej gälla distribution av varor eller uträttande av bud eller

ärenden.

Bedrives arbete, som med förbudet i första stycket avses, i sådan omfattning,

att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, må minderårig

icke användas till arbetet, utan så är att den minderåriges intygsbok, utöver

vad i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke

företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle

vara förhållandet, att den minderårige icke kan anses komma att lida men av

den sysselsättning, varom fråga är. Sådant läkarintyg må, utom då fråga är

örn minderårigs användande till skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete,

vid intygsbokens avlämnande till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år

och kan utgöras av anteckning, som vid besiktning enligt 35 § införts i boken

av besiktningsläkaren.

32 §.

Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, att hava den minderåriges

namn, födelseår och födelsedag införda i en särskild förteckning ävensom

att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige från

förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyat

uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga

minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren är pliktig

förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen

avser. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,

kolnings- eller flottningsarbete.

33 §.

Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, skall inom fjorton

1 Senaste lydelse se SFS 1931: 288.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

dagar från det han började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom

på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke vidare

i arbetet använder någon minderårig. Äger användandet av sådan arbetskraft

rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren därom

på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan

upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.

Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-, kolningseller

flottningsarbete.

Vid beviljande---ovan stadgats.

35 §.

En gång varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas

i arbete av den beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses,

företagas läkarbesiktning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning,

vartill minderårig användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling

menlig. Dylik besiktning må jämväl eljest, då Konungens befallningshavande

finner särskilda skäl föreligga att därom förordna, företagas å viss

eller vissa av de minderåriga. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning

å skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete.

Det åligger---berörda anteckningsbok.

Till förrättande —--avgiva yttrande.

Vid beviljande---vid arbetsstället.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikation^

jordbruks- och handelsdepartementen anför chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller:

Inom socialdepartementet föreligga för närvarande till prövning fråga

om åtgärder i syfte att åstadkomma förbättring av skogsarbetarnas härbärgen

under avverkningstiden samt vissa därmed sammanhörande spörsmål. Jag

anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla detta ärende, därvid under särskilda

huvudrubriker behandlas först frågan örn reviderad skogshärbärgeslag

samt därefter spörsmålet örn åtgärder avseende förbättrat arbetarskydd.

Skogshärbärgesl agen.

Historik.

Redan tidigt framställdes krav på lagstiftning i förevarande ämne. Det av

yrkesfarekommittén den 9 december 1909 avlämnade förslaget till lag örn

arbetarskydd upptog sålunda en allmän bestämmelse örn skyldighet för

arbetsgivare att tillse, att arbetare, som under längre tid sysselsattes med

arbete på så stort avstånd från ställe, där bostad kunde erhållas, att han icke

skäligen kunde begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, å eller i närheten

av arbetsstället ägde tillgång till lämplig plats för nattvila. Denna bestämmelse

uteslöts emellertid i det förslag till lag örn arbetarskydd, som av

Kungl. Maj:t förelädes 1912 års riksdag. Föredragande departementschefen

anförde som grund härtill, bland annat, att stadgandet, särskilt till följd av

sin obestämda avfattning, syntes ägnat att framkalla tvister och svårigheter

vid tillämpningen. Nämnda års riksdag beslöt emellertid i annat sammanhang

avlåtande av skrivelse (nr 147) till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande skogsarbetarnas ställning och

levnadsförhållanden i Norrland samt, i den mån det funnes önskligt, även i

andra i detta avseende därmed jämförliga landsdelar och därefter vidtaga

de åtgärder och, i den mån riksdagens medverkan krävdes, till riksdagen göra

de framställningar, som av denna utredning kunde föranledas.

Socialstyrelsen, som erhållit uppdrag att verkställa den sålunda begärda

utredningen, framlade under år 1916 berättelse över verkställda undersökningar

i en publikation benämnd »Skogsarbetarnas levnads- och arbetsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

hållanden i Värmland, Dalarna och Norrland», varefter styrelsen med skrivelse

den 4 september 1917 avgav förslag till lag angående beredande i

vissa fall vid skogsavverkning, flottning och kolning av härbärge åt arbetarna

m. m. Ett på grundval av socialstyrelsens förslag samt däröver avgivna yttranden

utarbetat förslag till lag i ämnet framlades därefter genom proposition

nr 353 för 1918 års lagtima riksdag. Riksdagen förklarade emellertid på

förslag av lagutskottet (utlåtande nr 78), att saklig behandling av propositionen

icke kunnat medhinnas, varför densamma icke bifallits (skrivelse nr

403).

Lagförslaget framlades därefter med i sak oförändrat innehåll genom proposition

nr 53 för 1919 års lagtima riksdag. Enligt förslaget skulle lagen

avse härbärgen vid skogsavverkning och kolning. I motion, II: 325, av herr

Johansson i Sollefteå m. fl. yrkades, att under lagen skulle falla jämväl flottningsarbete

samt vissa andra arbeten, såsom dikningsföretag och vägbyggnader.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 16) antog riksdagen

det i propositionen framlagda förslaget med viss ändring i fråga örn bestämmelserna

rörande tillsyn å lagens efterlevnad på sätt framgår av efterföljande

lagtext. (Enligt propositionens förslag skulle tillsynen utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare.) Lag i ämnet utfärdades den 25 april 1919

(nr 222). Dess tre paragrafer hade följande lydelse:

1 §•

Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete på sådant avstånd från ställe,

där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna

skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, åligger det arbetsgivaren att

sörja för, att arbetarna å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant

härbärge.

Vid skogsavverkning åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja för, att å eller

i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt stallrum för de hästar,

som användas vid avverkningen.

I fråga örn vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom arbetare

och arbetsgivare, gäller vad som stadgas i 2 § av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

örn arbetarskydd.

2 §•

Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme samt

tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även i övrigt, med tillbörlig

hänsyn tagen till den tid och de förhållanden, under vilka härbärget kan förväntas

komma till användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

Vad nu är sagt om härbärge skall äga motsvarande tillämpning beträffande

stallrum, som avses i 1 §.

3 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen närmare föreskriver,

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som därvid åtnjuter biträde av befattningshavare

vid yrkesinspektionen samt i det allmännas tjänst för skogsvård

anställd personal; och skola i övrigt bestämmelserna i 31, 38, 45, 49—51 och 53 §§

i lagen örn arbetarskydd i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

Till 1919 års lagtima riksdag framlades jämväl (proposition nr 304), i anslutning

till förslag om ny flottningslagstiftning, förslag till lag örn skyldighet

i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 112.

Detta förslag antogs med vissa mindre jämkningar av riksdagen, varefter

ännu gällande lag i ämnet, den s. k. flottledshärbärgeslagen, utfärdades den

19 juni 1919 (nr 428).

Den 19 december 1919 utfärdades kungörelse (nr 822) angående tillsyn å

härbärgen för skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbetare. Enligt

densamma skulle länsstyrelserna vid tillsyn å efterlevnaden av de två ovannämnda

lagarna av ar 1919 äga åtnjuta biträde dels av en särskilt förordnad

specialinspektör (skogshärbärgesinspektören), dels av skogsstatens befattningshavare,

dels ock, i den mån vederbörande skogsvårdsstyrelser på framställning

av länsstyrelserna därtill samtyckte, av de hos skogsvårdsstyrelserna

anställda befattningshavare. I 1919 års kungörelse gjordes sedermera genom

kungörelse den 6 juni 1924 (nr 186) vissa ändringar.

Den 10 juni 1920 utfärdade socialstyrelsen anvisningar (N:r 6 i serien

socialstyrelsens anvisningar angående skydd mot yrkesfara) angående härbärgen

vid avverknings-, kolnings- och flottningsarbeten samt angående stall

vid avverknings- och kolningsarbeten. Till ledning vid övervakandet av de

ovannämnda lagarna av den 25 april och den 19 juni 1919 meddelade socialstyrelsen

efter samråd med domänstyrelsen anvisningarna under följande

rubriker: tid för uppförande, byggnadsplats, förläggning av större antal

arbetare, utrymmen, väggar, golv, tak, fönster, dörrar, eldstäder, förstuga,

förvaringsrum och källare, sovplatser, bord, bänkar, hyllor, utrymmen i stall,

inredning av stall, stall skilt från härbärge, avträde, förbandslåda samt hygien

i''allmänhet. Vidare meddelades anvisningar till befrämjande av hygien, ordning

och trevnad i skogs- och flottningsarbetarhärbärgen samt råd och anvisningar

rörande hästvård vid skogskörsler.

I kungörelse den 31 december 1924 (nr 546) föreskrevs, att tillsynen av

arbetarskyddslagen såvitt anginge skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och

flottledsarbeten från och med den 1 januari 1925 skulle utövas av specialinspektören

för tillsynen av skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden (skogsoch

flottledsinspektören).

Vid 1925 års riksdag yrkades i en motion, II: 103, av herr Johansson i

Sollefteå sådan ändring av skogshärbärgeslagen, att den bleve tillämplig

jämväl vid flottledsbyggnads-, vägbyggnads- och större dikningsarbete, som

bedreves under de i lagen angivna förhållanden. På förslag av andra lagutskottet

(utlåtande nr 20) beslöt riksdagen (skrivelse nr 135) anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning

en lagstiftning, likartad med den, som innefattades i skogshärbärges- och

flottledshärbärgeslagarna, kunde anses erforderlig och genomförbar beträffande

vägbyggnads- och vattenavledningsföretag samt flottledsbyggnadsarbeten,

anordnade på större avstånd från ställen, där bostad funnes tillgänglig,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Den 26 juni 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa utredning

och avgiva förslag i det avseende, som angavs i riksdagens framställ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

ning. Med skrivelse den 19 maj 1927 överlämnade styrelsen till Kungl. Majit

redogörelse för en inom styrelsen under år 1926 verkställd utredning rörande

arbetarnas bostadsförhållanden m. m. vid vägbyggnads-, flottledsbyggnadsoch

dikningsarbeten i ödebygder eller mera glest befolkade trakter, varjämte

styrelsen framlade förslag till vissa ändringar i skogshärbärgeslagen av innehåll,

i huvudsak, att lagen skulle utsträckas att omfatta jämväl väg-, flottledsbyggnads-

och vattenavledningsarbeten samt att länsstyrelsernas uppgift att

övervaka lagens efterlevnad skulle överflyttas å yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Vid 1929 års riksdag yrkades i en motion, II: 311, av herr Johansson i

Sollefteå m. fl. utredning och förslag till stärkande av skogs- och flottledshärbärgeslagarnas

samt den i samband därmed utövade yrkesinspektionens

effektivitet.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 39) hemställde riksdagen

med anledning av motionen i skrivelse (nr 184) till Kungl. Majit örn utredning

på vad sätt lämpliga åtgärder kunde vidtagas för att öka effektiviteten

av den inspektion, som ägde rum enligt skogs- och flottledshärbärgeslagarna.

Utredning i anledning av riksdagens skrivelse verkställdes av socialstyrelsen

och framlades genom skrivelse den 28 september 1929. I nämnda

skrivelse samt i skrivelse den 24 i samma månad angående anslag för upprätthållande

av yrkesinspektionens verksamhet föreslogs -— förutom överflyttning

av tillsynens ledning från länsstyrelserna till yrkesinspektionens chefsmyndighet

— att skogs- och flottledsinspektören måtte överflyttas på ordinarie

stat, att till hjälp åt specialinspektören måtte anställas en e. o. assistent

samt att socialstyrelsen måtte beredas möjlighet att under den tid av året,

då inspektionsbehovet vore störst, anställa en biträdande assistent.

Av socialstyrelsen föreslagen förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter

beviljades av 1930 års riksdag dels i enlighet med förslag i statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, punkterna 10 och 11, dels ock, såvitt angick

den biträdande assistenten, i anledning av motion, lii 315, av herr Ericsson

i Sörsjön m. fl.

Genom proposition nr 41 framlades för 1931 års riksdag förslag till ändringar

av skogshärbärgeslagen därutinnan, att dess tillämplighetsområde

skulle utvidgas till att avse även flottledsbyggnadsarbete — men däremot

icke, såsom socialstyrelsen år 1927 föreslagit, jämväl väg- och vattenavledningsarbeten

— ävensom att tillsynen å lagens efterlevnad skulle överflyttas

från länsstyrelserna till yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen).

I utlåtande nr 25 över propositionen samt i anledning därav väckta motioner

tillstyrkte andra lagutskottet bifall till propositionen. Beservation avgavs

av sex ledamöter (herr Sigfrid Hansson m. fl.), vilka föreslogo, att lagen skulle

utsträckas till att omfatta även väg- och vattenavledningsarbete. Biksdagen biföll

utskottets hemställan (skrivelse nr 171). Lag i ämnet utfärdades den 12

juni 1931 (nr 289). — Den 20 november 1931 utfärdade Kungl. Majit cirkulär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och samtliga länsstyrelser, vari anfördes,

bland annat, att i samband med upprättande av arbetsplan för ödebygdsväg

eller enkel byväg, avsedd att med bidrag av statsmedel komma till

utförande i ödebygd i Norrland eller liknande glest befolkad trakt, undersökning

skulle ske, huruvida uppförandet av särskilda härbärgen för arbetarna

kunde vara av behovet påkallat. Prövades så vara förhållandet, skulle

i arbetsplanen upptagas sådana anordningar för dylika härbärgen, som med

hänsyn till ortens sed och årstiden för arbetenas bedrivande kunde finnas

skäliga. Det skulle åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande ödebygdsväg

samt länsstyrelsen beträffande annan väg av ifrågavarande slag att

övervaka tillämpningen av vad sålunda förordnats ävensom att därvid meddela

de närmare föreskrifter, som kunde finnas erforderliga. — Enligt kungörelse

den 18 december 1931 (nr 424) skall den tillsyn å efterlevnaden av

lagen örn arbetarskydd och med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

som åligger yrkesinspektör, i vad angår skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads-

och flottningsarbeten, utövas av skogs- och flottledsinspektören

i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen. Skogs- och

flottledsinspektören äger därvid uppdraga åt hos honom anställd assistent

att i enlighet med de anvisningar han meddelar utöva sådan tillsyn. Från

tillsynen är dock undantagen kontrollen över ångpannor. Vid utövande av

tillsynen äger skogs- och flottledsinspektören påkalla vederbörande yrkesinspektör^

medverkan beträffande maskinell eller annan teknisk anordning.

— Enligt kungörelse samma dag (nr 425) örn tillsyn å härbärgen för skogsavverknings-,

kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbetare skall tillsyn

å efterlevnaden av skogshärbärgeslagen utövas, under överinseende och

ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av skogs- och flottledsinspektören

jämte assistenter samt av jägmästare och länsjägmästare med biträde

av underlydande personal.

Den 20 januari 1932 utfärdade socialstyrelsen i egenskap av yrkesinspektionens

chefsmyndighet efter samråd med domänstyrelsen råd och anvisningar

angående skydd mot yrkesfara vid skogsavverkningsarbete. (En andra

reviderad och utökad upplaga därav utgavs den 4 januari 1937.)

I förevarande sammanhang må omnämnas, att enligt uppdrag av Kungl.

Majit — meddelat i anledning av en riksdagens skrivelse den 6 juni 1929,

nr 305 — socialstyrelsen den 10 november 1933 avgav utredning och förslag

rörande förbättrande av skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och

matlagningsförhållanden under vistelsen i skogarna samt medicinalstyrelsen

den 25 november 1933 avlämnade undersökning rörande de dietiska och

hygieniska förhållandenas inverkan på skogsarbetarnas hälsotillstånd (statens

offentliga utredningar 1933:38). Genom beslut den 20 september 1935 förklarade

sig Kungl. Majit finna nämnda riksdagsskrivelse icke föranleda någon

vidare behandling. I

I skrivelse den 14 december 1935 avlämnade socialstyrelsen till Kungl.

Majit förslag till effektivisering av skogs- och flottledsinspektionen m. m.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 112.

Vid 1936 års riksdag hemställdes i en motion, II: 186, av herr Ericsson i

Sörsjön m. fl., att riksdagen måtte anhålla örn utredning angående möjligheten

att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under

avverkningstiden.

Sedan yttranden över motionen avgivits av socialstyrelsen, domänstyrelsen,

Sveriges skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas riksförbund, svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet samt riksförbundet landsbygdens folk,

anförde andra lagutskottet i utlåtande, nr 22, över motionen:

Av de yttranden, som socialstyrelsen och Sveriges skogsägareförbund avgivit

till utskottet, framgår, att under senare år åtgärder av olika slag vidtagits,

varigenom skogsarbetarnas bostads- och övriga levnadsförhållanden

under arbetet i skogarna i vissa fall förbättrats. Ytterligare förbättringar synas

emellertid vara erforderliga, särskilt i fråga örn bostädernas beskaffenhet.

Den inspektion, som utövas enligt skogshärbärgeslagen och som bland

annat har till uppgift att tillse, att gällande bestämmelser på förevarande område

iakttagas, har hitintills på grund av bristande tillgång på arbetskrafter

icke varit tillräcklig. Socialstyrelsen har, såsom framgår av utredningen, med

anledning härav i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1935 framlagt

förslag till åtgärder med syfte att åstadkomma större verkan av skogs- och

flottledsinspektionen. över socialstyrelsens framställning har yttrande avgivits

av domänstyrelsen, varefter utlåtande infordrats från statskontoret. Enligt

utskottets förmenande torde emellertid tillräckliga resultat icke kunna

vinnas enbart genom en — i och för sig behövlig — förstärkning av inspektionen.

Ytterligare åtgärder torde vara erforderliga. I sådant hänseende synes

det bland annat böra övervägas, om icke föreskrifter utöver de nu förefintliga

böra lämnas angående härbärgenas beskaffenhet. Utskottet anser på

grund härav utredning erforderlig angående de möjligheter, som kunna stå

till buds för att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas härbärgen

under avverkningstiden.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning angående möjligheten

att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse den 26 mars 1936

nr 116).

Utredning och förslag i anledning av 193G ars riksdagsskrivelse.

Den 29 maj 1936 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att efter erforderlig

utredning avgiva yttrande i ärendet och inkomma med det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning. Samtidigt därmed överlämnades till styrelsen

en från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet till socialdepartementet

inkommen skrivelse den 27 augusti 19o5, i vilken hemställts, att

en skrivelsen bilagd undersökning beträffande härbärgen, arbetarskydd och

förbandsartiklar under skogsarbete måtte beaktas.

Med skrivelse den 28 oktober 1936 avlämnade socialstyrelsen utredning

och förslag angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 112.

Styrelsen anförde däri:

För att närmare belysa utvecklingen i fråga om bostädernas beskaffenhet

och ändamålsenlighet efter skogshärbärgeslagens ikraftträdande och för att

erhålla ett mera tydligt uttryck för den förbättring i fråga örn bostädernas

standard, som fortsatt jämväl under senare år och varom uttalanden från såväl

arbetsgivare- som arbetarhåll bure vittne, hade skogs- och flottledsinspektören

på anmodan av socialstyrelsen verkställt en sammanställning av de iakttagelser,

som under de två senaste årens inspektioner gjorts beträffande härbärgen,

som varit i bruk under vinterhalvåret (undersökning I). Vidare hade

skogs- och flottledsinspektören genom utsändande av särskilda frågeformulär

inhämtat uppgifter från statens revirförvaltare, större enskilda arbetsgivare

och förvaltare av allmänningar och besparingsskogar i de sju norra länen

rörande beskaffenheten av de bostäder, som bebotts under drivningssäsongen

1935—1936 (undersökning II). Samtidigt hade uppgifter införskaffats örn de

gemensamma skogsarbetarhushåll, vilka förekommit under nämnda säsong.

Slutligen hade på grundval av de förteckningar över tillfälliga bostäder å

statens skogar, som skogs- och flottledsinspektören tidigare mottagit från statens

revirförvaltare, upprättats en sammanställning över samtliga dessa bostäder,

vilken sålunda ytterligare belyste skogsarbetarnas bostadsförhållanden

å dessa skogar (undersökning lii).

Resultaten av de verkställda undersökningarna hade av skogs- och flottledsinspektören

sammanfattats i en redogörelse, vilken bilagts socialstyrelsens

skrivelse den 28 oktober 1936. Denna redogörelse finnes såsom bilaga (Bilaga

B) i transund1 fogad vid detta protokoll.

I sin skrivelse hemställde socialstyrelsen, att Kungl. Majit mätte dels

föreslå riksdagen att antaga reviderad skogshärbärgeslag samt att bevilja

medel för anordnande under budgetåret 1937—1938 av kurser för utbildning

av hushållerskor i omhänderhavande av gemensamma skogsarbetarhushåll,

läggande av första förband samt enklare sjukvård, dels ock vidtaga vissa

ändringar i kungörelsen den 18 december 1931 om tillsyn å härbärgen för

skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbetare samt

kungörelsen samma dag angående specialinspektör inom yrkesinspektionen

för tillsyn å skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten.

Socialstyrelsen hemställde därjämte, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att antaga lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn

arbetarskydd, innefattande ändrade bestämmelser rörande minderårigas användande

i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. Detta förslag

behandlas — såsom inledningsvis omnämnts — i det följande under särskild

huvudrubrik.

över socialstyrelsens utredning och förslag i dess helhet infordrades

yttranden av länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt domänstyrelsen,

Amrjämte svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, svenska sågverksindustriarbetareförbundet,

Sveriges skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas

riksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, sågverksförbundet

1 Fig. 1—42 samt bilagorna 1—3 hava uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

och svenska flottledsförbundet lämnades tillfälle att avgiva yttrande däröver.

Från statskontoret och skolöverstyrelsen infordrades yttranden såvitt anginge

frågan örn kurser för utbildning av hushållerskor vid gemensamma skogsarbetarhushåll.

Yttranden avgåvos av samtliga dessa myndigheter och sammanslutningar.

Vid utlåtande av länsstyrelsen i Värmlands län funnos fogade yttranden

av förste provinsialläkaren i länet samt Uddeholms aktiebolag. Ett

yttrande av Dalarnes skogsägareförening u. p. a. var bilagt utlåtandet från

länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län bifogade

yttrande från Korsnäs sågverks aktiebolag, länsstyrelsen i Västernorrlands län

yttrande från skogsvårdsstyrelsen i länet samt länsstyrelsen i Jämtlands län

yttranden från förste provinsialläkaren i länet ävensom från över jägmästaren

i mellersta Norrlands distrikt.

Vad beträffar socialstyrelsens förslag rörande reviderad skogshärbärgeslag

och därmed sammanhörande spörsmål blevo desamma i huvudsak tillstyrkta

eller lämnade utan erinran av flertalet myndigheter och sammanslutningar,

som avgivit yttranden i ärendet. Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt svenska sågverksindustriarbetareförbundet tillstyrkte för

sin del på det livligaste vad socialstyrelsen i olika avseenden föreslagit. Uddeholms

aktiebolag ställde sig däremot helt avvisande till socialstyrelsens förslag,

sågverksförbundet till väsentliga delar därav. Statskontoret uttalade,

att frågan örn kurser för utbildning av hushållerskor vid gemensamma skogsarbetarhushåll

borde göras till föremål för ytterligare övervägande, innan

slutlig ställning toges till densamma. — Särskilda uttalanden rörande detaljspörsmål

gjordes — på sätt framgår av det följande —• i flertalet avgivna

yttranden.

Förslag i 11)37 års statsverksproposition angående skogs- och

flottledsinspektionen.

I förevarande sammanhang må jämväl omnämnas åtgärder, som vidtagits

för effektivisering av skogs- och flottledsinspektionen.

Sedan socialstyrelsen i skrivelse den 14 december 1935 framlagt förslag

örn en betydande utvidgning av skogs- och flottledsinspektionens organisation,

har detta spörsmål behandlats i 1937 års statsverksproposition, femte

huvudtiteln, punkt 11, däri jag efter redogörelse för socialstyrelsens framställning

och däröver avgivna utlåtanden anfört:

Av den föreliggande utredningen framgår, att under senare år skogs- och

flottledsinspektionen nödgats övertaga en allt större del av härbärgesmspektionen,

medan de lokala tillsynsorganens andel i inspektionsverksamheten i

motsvarande mån minskats. Denna utveckling har haft till följd, att den förstärkning

av skogs- och flottledsinspektionens arbetskrafter, som beslöts vid

1930 års riksdag, icke medfört den effektivisering av inspektionsverksamheten,

som åsyftades och örn vars behövlighet delade meningar knappast torde hava

rått. Med hänsyn härtill och då effektiviteten av ifrågavarande tillsyn främst

är beroende på tillgången av arbetskrafter hos skogs- och flottledsinspektionon,

är det uppenbart, att en ytterligare förstärkning av nämnda arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition nr 112.

krafter är behövlig. På grund härav anser jag mig böra tillstyrka såväl socialstyrelsens

förslag örn anställande hos inspektionen av en extra ordinarie

skogsunderinspektör som ock förslaget om anställande varje år under tiden

november—april av tre biträdande skogsunderinspektörer, vilka befattningshavare

efter samråd med domänstyrelsen skulle utväljas bland hos

domänverket tjänstgörande icke-ordinarie ''kronojägare, därvid jag dock, med

hänsyn till vad statskontoret anfört i ämnet, icke anser mig kunna förorda,

att skogsunderinspektören placeras högre än i 14:e lönegraden. Då den utvidgade

inspektionsverksamheten måste komma att föranleda ökning av skrivgöromålen

å inspektionens expedition, får jag jämväl förorda styrelsens förslag

örn anställande därstädes under viss tid av året av ett extra biträde.

Däremot kan jag icke biträda socialstyrelsens förslag örn löneuppflyttning

för skogs- och flottledsinspektören, då de skäl, som anförts till stöd för uppflyttningen,

icke synts mig tillräckligt starka. Mot överförande av den fast

anställde assistenten till ordinarie stat har jag icke något att erinra men

förordar — i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intagits i omförmälda

utlåtanden —- att assistentbefattningen hänföres till lönegraden B 20.

Den biträdande assistenten, vilkens tjänstgöringstid per år lämpligen synes

kunna utsträckas till sex månader, torde icke behöva placeras högre än i 16:e

lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. Förslaget örn överflyttning till

ordinarie stat av den nuvarande befattningen såsom extra ordinarie kontorsbiträde

anser jag mig kunna biträda.

Departementschefen.

Av skäl, för vilka jag kommer att lämna redogörelse i det följande, anser

jag förslag böra framläggas till reviderad skogshärbärgeslag. Innan jag övergår

till nämnda lagstiftningsfråga, torde jag emellertid få beröra vissa av

socialstyrelsen behandlade i samband därmed stående spörsmål.

Sålunda har socialstyrelsen, såsom i det föregående nämnts, hemställt,

att förslag måtte föreläggas riksdagen örn anvisande av medel, så att kurser

skulle kunna anordnas under budgetåret 1937/1938 för utbildning av hushållerskor

i omhänderhavande av gemensamma skogsarbetarhushåll, läggande

av första förband samt enklare sjukvård. Berörda angelägenhet torde böra

komma under övervägande i annat sammanhang, varför jag här lämnar densamma

å sido.

Socialstyrelsen har vidare hemställt, att vissa ändringar måtte göras i

administrativa författningar på hithörande område. Slutlig ställning till de

spörsmål, som i sådant hänseende tarva avgörande, torde ej böra tagas, förrän

riksdagen fattat ståndpunkt till de nu ifrågasatta lagförslagen.

Förslag till reviderad skogshärbärgeslag.

Behovet av ändrad lagstiftning.

Inledningsvis må ur skogs- och flottledsinspektörens den 29 oktober 1936

dagtecknade redogörelse för av honom verkställda undersökningar rörande

skogsarbetarnas bostads- och levnadsförhållanden återgivas uppgiften, att

antalet arbetare, som numera vintertid sysselsättas inom skogsbruket i Värmland,

Dalarna och Norrland, enligt senaste beräkningar uppgår till cirka

190,000, av vilka över 100,000 bo i tillfälliga bostäder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen anförde:

De resultat av verkställda undersökningar, som framlagts i den av skogsöda

flottledsinspektören upprättade redogörelsen, utvisade, att en allmän avsevärd

förbättring inträtt i fråga örn skogsarbetarnas bostadsvillkor. Då denna

betydande förbättring, som sålunda ägt rum under en förhållandevis kort tidrymd,

kunnat åvägabringas med nu gällande lagstiftning på området, kunde

det ifrågasättas, om någon ändring av skogshärbärgeslagen i den riktning, som

riksdagen syntes åsyfta, vore behövlig. Det torde nämligen kunna förväntas,

att genom den skogliga yrkesinspektionens arbete, som syntes omfattas med

förtroende och förståelse å såväl arbetsgivare- som skogsarbetarehåll, den utveckling

på detta område, som nu pågått, skulle fortsätta, särskilt örn inspektionens

arbetskrafter förstärktes på sätt styrelsen föreslagit, och att den tid

sålunda ej skulle vara så långt avlägsen, då skogsarbetarnas bostadsbehov å

arbetsplatserna skulle vara i stort sett väl tillgodosett. Otvivelaktigt torde

emellertid vara, att ett intagande i skogshärbärgeslagen av bestämmelser angående

vidtagande av vissa numera allmänt vedertagna betydelsefullare åtgärder

skulle vara ägnat att påskynda utvecklingen samt medföra ett underlättande

av den skogliga yrkesinspektionens arbete därigenom, att åsyftade

åtgärder i större omfattning än hittills komme att genomföras utan inskridande

från inspektionens sida. För det stora flertal arbetsgivare, som sökt

ställa sig lämnade anvisningar till efterrättelse, torde det även vara ett önskemål,

att så skedde.

Yttranden.

Socialstyrelsens förslag tillstyrktes, som förut nämnts, i flertalet avgivna

yttranden.

Departemen t schef en.

Bostadsförhållandena och jämväl levnadsförhållandena i övrigt för skogsarbetare

och därmed jämställda yrkesutövare, vilka äro sysselsatta med arbete

på så stort avstånd från ställen, där bostad kan erhållas, att de icke varje dag

efter arbetets slut kunna begiva sig dit för att få natthärbärge, hava glädjande

nog under senare år avsevärt förbättrats. Emellertid har icke från något håll

ens påståtts, att läget redan nu skulle vara sådant, att ytterligare åtgärder

med syfte att tillgodose de ifrågavarande arbetarnas behov av lämpliga bostäder

kunna anses obehövliga. Från åtskilliga håll och med särskild styrka

från arbetarorganisationernas sida har däremot framhållits, att mycket ännu

återstår att förbättra på förevarande område.

Åtskilliga ändringar till arbetarnas förmån i nu rådande faktiska förhållanden

kunna med säkerhet vinnas genom tillsyn däröver, att de tillfälliga

bostäder, som komma till användning, äro anordnade i överensstämmelse med

innehållet i gällande lag och i anslutning till densamma meddelade föreskrifter.

Den inspektion, som hitintills utövats — av befattningshavare vid

yrkesinspektionen samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal

— Pär emellertid ingalunda varit effektiv. Sålunda hava i medeltal per

år inspekterats allenast omkring 600 av de minst 10,000 härbärgen, som årligen

tagits i bruk vid skogsavverkningsarbete. Med hänsyn härtill har jag

funnit, att åtgärder måste vidtagas för att effektivisera inspektionen. För
Bilang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 112. 173 37 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

slag i sådan riktning hava framlagts i årets statsverksproposition (femte

huvudtiteln, punkten 11).

Emellertid anser jag — i överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken

riksdagen år 1936 givit uttryck — att enbart en förbättrad inspektion av att

nu gällande föreskrifter iakttagas icke är tillfyllest. Även örn de framlagda

förslagen till effektivisering av inspektionen genomföras, kommer

dock den olägenheten att kvarstå, att endast en mindre del av antalet i

bruk tagna härbärgen årligen blir inspekterad. En utbyggnad i vissa hänseenden

av gällande lagstiftning är därför enligt min mening erforderlig, för

att tillfredsställande förhållanden i fråga örn skogsarbete och andra likställda

arbetsområden skola ernås. Det synes mig i sådant hänseende vara av värde, att

de mycket allmänt hållna föreskrifter angående härbärgenas beskaffenhet,

som gällande lag innehåller, i vissa hänseenden kompletteras. Det kan nämligen

efter en sådan lagändring förväntas, att åtgärder till förbättring av härbärgena,

så att de fylla åtminstone vissa under särskilda förhållanden erforderliga

minimikrav i fråga örn utrymme m. m., komma att vidtagas utan inskridande

från inspektionens sida. Härigenom skulle inspektionens arbete otvivelaktigt

bliva avsevärt underlättat. Till frågan örn de åtgärder, vilkas vidtagande

lämpligen bör föreskrivas i lagen, återkommer jag i det följande.

Emellertid må redan i förevarande sammanhang framhållas, att de mera

detaljerade föreskrifter, som enligt min mening böra införas i lagen, måste

utformas med hänsyn tagen till de mycket skilda förutsättningar, varunder

lagstiftningen kommer att verka. Något skäl att — såsom i ett yttrande uttalats

-— befara, att även med en sådan försiktig utformning av lagreglerna

den sympati, varmed lagen hittills från skilda håll mottagits, och det förtroende,

varmed uppsikten över densamma mötts, skulle komma att förbytas

i motsatsen, anser jag icke föreligga.

Behov av ändrad lagstiftning förefinnes jämväl i ett annat avseende, nämligen

i fråga örn bestämmelserna rörande lagens tillämpningsområde. Jag

kommer därutinnan att föreslå, att lagen utsträckes att avse även arbete med

försågning av virke i direkt samband med skogsarbete samt väg- och vattenavledningsarbete.

Till de skäl, som enligt min mening föreligga för denna

lagändring, återkommer jag i det följande.

Allmänna uttalanden angående lagens utformning.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen hade, med hänsynstagande till numera vunna erfarenheter och:

rådande förhållanden, till närmare skärskådande upptagit frågan örn huru

skogshärbärgeslagen framdeles lämpligen borde vara utformad.

Två principiellt olika vägar kunde därvid följas: antingen gåve man lagen

en mycket utförlig avfattning och läte den upptaga en mängd detalj föreskrifter

med minimifordringar beträffande bostädernas beskaffenhet i olika

avseenden, eller också läte man lagen bibehålla den allmänna formulering

den nu hade. I sistnämnda fallet överlämnades det såsom hittills åt tillsynsorganen

att med anpassning efter förhållandena i varje särskilt fall

närmare utforma tillämpningen av skyddslagstiftningen. För att åstadkomma

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

önskvärd likformighet vid lagtillämpningen utfärdades vidare detaljerade

anvisningar, som, ehuru närmast avsedda för tillsynsorganen, naturligen

även bleve normgivande i allmänhet. Uppenbart vore, att med sistnämnda

anordning av lagstiftningen förverkligandet av dess syfte vöre i högsta grad

beroende på att tillsynsorganen vore väl kvalificerade för och intresserade

av sina arbetsuppgifter.

När styrelsen år 1917 hade att för skogshärbärgeslagens vidkommande

taga ställning i förevarande avseende, valdes utan tvekan det senare alternativet,

detta bland annat med hänsyn till de synnerligen olikartade förhållanden,

som vore rådande vid de olika slag av arbeten, på vilka lagen skulle

äga tillämpning. Med kännedom örn de betydande, i olika sedvänjor och bruk

bottnande olikheter, som i fråga örn bostädernas anordnande och inredning

rådde inom landets olika delar, och med hänsyn till de givetvis olikartade

fordringar, som måste ställas på bostäder avsedda för sommar- och vinterbruk,

på härbärgen för avverkningsarbetare och enkla vaktstugor för 1 å 2

kolningsarbetare m. m., torde med fog kunna ifrågasättas, örn det ens vore

möjligt att i lagen intaga tillfredsställande detaljerade föreskrifter angående

tillgången till, utrymmet i och beskaffenheten i övrigt av de olika slag av

härbärgen, som förekomme. Med största sannolikhet skulle en lag med

detaljerade minimifordringar icke hava visat sig ändamålsenlig i detta fall.

Därtill komme den olägenhet, som en lag med minimifordringar alltid medförde

därigenom, att den så att säga fastlåste utvecklingen vid den i lagen

angivna minimistandarden. Man torde nämligen knappast kunna förvänta,

att arbetsgivarna i gemen, för vilka tillgodoseendet av här ifrågavarande

bostadsbehov medförde icke obetydliga kostnader, skulle i större omfattning

vidtaga åtgärder utöver dem, som innefattades i en dylik lag.

Med hänsyn till vad nu anförts torde skogsarbetarnas intressen i förevarande

avseende även framdeles bättre tillgodoses genom nu gällande anordning,

som möjliggjorde en smidig lagtillämpning och hänsynstagande till

förhållandena i varje särskilt fall. I yttrande den 7 mars 1929 till riksdagens

andra lagutskott — skogshärbärgeslagen hade då varit i tillämpning under

9 år —• anförde styrelsen rörande frågan i vad mån bland annat skogshärbärgeslagen

visat sig fylla det med densamma avsedda syftet följande: »Den

erfarenhet, som under den hittillsvarande giltighetstiden vunnits rörande

denna lagstiftnings verkningar, torde berättiga till det omdömet, att lagstiftningen

i fråga och särskilt huvudbestämmelserna däri angående tillhandahållande

av och anordnande av härbärgen samt skogsstall i det stora hela

visat sig väl motsvara de anspråk, som skäligen kunna ställas på en dylik

lagstiftning. Det torde sålunda ha visat sig lyckligt, att man avstått från att

i lagarna intaga mera detaljerade föreskrifter om huru härbärgen och skogsstall

skola byggas och inredas samt angående deras beskaffenhet i övrigt

utan nöjt sig med ett allmänt angivande av de fordringar, som härbärgen och

stall skola uppfylla. Denna läggning av lagstiftningen har möjliggjort för

tillsynsorganen att utforma dess tillämpning med hänsynstagande till i varje

fall förefintligt behov och med anpassning efter i olika landsändar gängse

tradition och sedvänjor. Lagstiftningen har härigenom, samtidigt som don

bildat ett fast underlag för tillsynsverksamheten, blivit ett smidigt medel

för genomförande av det med lagstiftningen avsedda syftet.»

Den av styrelsen förordade anordningen att i lagen huvudsakligen inrymma

mera allmängiltiga stadganden borde emellertid icke utgöra hinder

för att därjämte i lagen lämna vissa viktigare konkreta föreskrifter, som

under vissa förhållanden skulle särskilt iakttagas.

Med hänsyn till de tämligen avsevärda avvikelser från gällande lag, som

socialstyrelsens förslag innehölle, ansåg styrelsen, att helt ny lag i iimnet

bolde utfärdas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds proposition nr 112.

Socialstyrelsen anförde vidare:

Med bibehållande av lagens allmänna formulering i de grundläggande

paragraferna (1 och 2 §§) kunde tiden anses vara inne att införa ett stadgande

(3 §), vari skulle angivas, vad som särskilt skulle iakttagas beträffande

bostäder, som användes vintertid under någon längre tid. Ett liknande förfaringssätt

hade kommit till användning i arbetarskyddslagen, där 3 § innehölle

principiella staganden, medan 4 och 5 §§ angåve vissa åtgärder, som

särskilt skulle iakttagas.

I 4 § skulle upjjtagas bestämmelser angående tillsyn å lagens efterlevnad

(för närvarande intagna i 3 §) samt därefter i 5—11 §§ bestämmelser, motsvarande

de stadganden i lagen örn arbetarskydd, som skulle äga tillämpning

i fråga om skogshärbärgeslagen. Härom anförde socialstyrelsen:

De hänvisningar till vissa paragrafer i lagen örn arbetarskydd, som funnes

i den nu gällande lagens 3 §, hade ersatts med särskilda paragrafer, vilka

därvid i mån av behov givits en för skogshärbärgeslagen avpassad formulering.

Genom en dylik ändring skulle de många, för vilka sistnämnda lag

hade intresse, erhålla fullständiga uppgifter örn dess stadganden utan att

därjämte behöva anskaffa lagen örn arbetarskydd samt tolka, vad som

menades med att de anförda paragraferna »i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet». Vidare erhölles därigenom önskvärd överensstämmelse

med flottledshärbärgeslagen, vilken redan från början erhållit en dylik mera

utförlig avfattning.

Yttranden.

Socialstyrelsens förslag kritiserades av sågverksförbundet, som anförde:

Genom förslaget örn intagande i lagen av vissa viktigare konkreta föreskrifter,

som under vissa förhållanden skulle särskilt iakttagas, hade socialstyrelsen

gjort ett avsteg från sin förut intagna principiella inställning angående

vad lagen lämpligen borde innehålla. Förbundet trodde icke, att intagande

av vissa konkreta föreskrifter i och för sig kunde anses befrämja

utvecklingen. Styrelsen anförde själv ett viktigt skäl emot intagande i lagen

av dylika bestämda minimifordringar, i det att styrelsen framhölle, att en

lag med minimifordringar alltid medförde den olägenheten, att den så att

säga fastlåste utvecklingen vid den i lagen angivna minimistandarden. Förbundet

trodde, att detta rent psykologiskt vore en mycket viktig omständighet.

De intressen, man här avsåge att tillgodose, torde bäst främjas genom

att inspektionsmyndigheten finge såsom hittills utan uttryckliga i lag lämnade

föreskrifter handhava ledningen av utvecklingen. Under en avverkning

kunde många oförutsedda omständigheter inträffa, som exempelvis omöjliggjorde

efterlevnaden av den föreslagna föreskriften, att på varje i härbärget

inkvarterad arbetare skulle under normala förhållanden komma ett luftutrymme

av minst 5 kbm. Snöförhållandena kunde föranleda ett utökande av

manskapsstyrkan i avsevärd omfattning för att avverkningen skulle kunna

slutföras i behörig tid. Under sådana omständigheter borde det icke ifrågakomma

att genom föreskrifter i lagen lägga hinder i vägen för arbetets behöriga

bedrivande. Förbundet hemställde, att lagen i principiellt hänseende

måtte erhålla samma utformning som den nuvarande. 3 § i socialstyrelsens

förslag till ny lag skulle sålunda utgå.

I övriga yttranden, vari allmänna uttalanden gjorts angående lagens utformning,

har socialstyrelsens förslag i huvudsak godtagits.

Ur yttrandena må återgivas följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Slcogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län:

Styrelsen — som alltsedan begynnelsen av år 1920 haft tillfälle att följa

utvecklingen på här ifrågavarande område tack vare länsjägmästarens och

underlydande personals uppdrag med tillsynen å efterlevnaden av gällande

härbärgeslagstiftning i fråga om enskildas skogar inom länet — delade socialstyrelsens

farhågor för att snöra in det växlande arbetet och livet i skogarna

inom allt för snäva bestämmelser. Skogsvårdsstyrelsen förordade alltså i

här ifrågavarande syfte i likhet med socialstyrelsen anvisningar i lag av mera

allmängiltig natur i förening med uttryckliga föreskrifter i fall, som betingades

av allmänt erkända bruk och god hygien.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Den nuvarande lagen hade beträffande härbärges beskaffenhet endast

vissa allmänna föreskrifter, varför det tillkommit vederbörande tillsynsmyndighet

att med anpassning efter förhållandena i varje särskilt fall närmare

utforma tillämpningen av skyddslagstiftningen. Det föreliggande förslaget

bibehölle ifrågavarande allmänna bestämmelser men upptoge därjämte

vissa konkreta föreskrifter angående härbärges beskaffenhet, såsom

beträffande luftutrymme, förvaringsrum m. m. De sålunda tillkomna bestämmelserna

torde vara ägnade att tillgodose rimliga krav på härbärges beskaffenhet.

Att tillskapa ytterligare föreskrifter i detta avseende syntes

varken erforderligt eller tillrådligt. Det torde även i fortsättningen böra

tillkomma tillsynsmyndigheten att i anslutning till lagens bestämmelser

lämna behövliga detalj föreskrifter.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län:

Kompletteringar av hithörande lagföreskrifter och kungörelser borde icke

göras för detaljerade utan åtminstone tillsvidare inskränkas till vissa huvudföreskrifter,

varefter erfarenheten finge visa vägen till fortsatt eventuell lagstiftning

i ärendet. Detta bland annat därför att ifrågavarande förhållanden

vore mycket olika i rikets skilda delar, varjämte utvecklingen på hithörande

område visade en glädjande förbättring redan med stöd av befintliga stadganden

och efter uttalade önskemål av inspekterande organ.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Länsstyrelsen underströke önskvärdheten av att härbärgeslagen i sitt

nya skick medgåve nödig anpassning efter de olika förhållanden, som rådde

vid olika slag av arbeten och i olika delar av skogsbygden.

Sveriges skogsägareförbund förklarade sig på intet vis underskatta den

sociala betydelsen av att arbetarna ägde tillgång till goda bostäder i skogarna.

Emellertid funne sig förbundet böra framhålla, att lagstadgandena örn dessa

bostäders beskaffenhet icke borde vara sådana, att de kunde verka direkt

hindrande på utförandet av skogsarbeten samt därigenom minska skogsbefolkningens

arbets- och förtjänstmöjligheter samt även försvåra utförandet

av behövliga skogsvårdsåtgärder.

Uppförandet av skogshärbärgen av mer inventiös typ droge rätt väsentliga

kostnader. En medelstor koja, som i alla delar fyllde de höga krav, man

numera syntes vilja uppställa, kostade omkring 1,500 å 2,500 kronor. Enklare

kojor, vilka dock tillgodosåge rimliga hygieniska krav, kunde uppföras för

800 ä 1,000 kronor. Denna kostnadsskillnad kunde under vissa omständigheter

bliva avgörande för huruvida en avverkning eller annat skogsarbete

över huvudtaget kunde komma till utförande. Under goda konjunkturer med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

höga rotvärden å skogen, vilka exempelvis för närvarande vore rådande,

spelade måhända berörda kostnadsskillnad icke någon avgörande roll, men

under svagare konjunkturförhållanden vore skogarnas rotvärden ofta så låga

inom avsevärda delar av övre och inre Norrland, där allt avverkningsmanskap

på grund av bebyggelsens gleshet måste inkvarteras i tillfälliga bostäder,

att kostnaderna för skogshärbärgena kunde väsentligt påverka möjligheterna

att genomföra en avverkning. Skogen vore i dessa trakter ofta

gles och av låg kvalitet, vilket medförde höga avverknings- och körningskostnader

samt relativt lågvärdigt virkesutfall. Därtill komme höga flottningskostnader

i biflottlederna. Kostnaden för kojbyggnaderna kunde då

komma att bli avgörande för avverkningens genomförbarhet. Att bemärka i

detta sammanhang vore även, att mångenstädes redan nu funnes enklare

kojor, vilka ej helt fyllde det nya lagförslagets krav, men vilka borde kunna

tillfälligt och vid kortvariga arbeten få utnyttjas.

Förbundet avsåge med det sagda icke, att alla krav på kojornas beskaffenhet

under dylika förhållanden skulle eftersättas, men förbundet ville understryka

nödvändigheten av att skogshärbärgeslagen under alla förhållanden

erhölle en så smidig avfattning, att den tillämpande myndigheten ägde obeskuren

möjlighet att vid fall av behov medgiva användandet av avsevärt

enklare kojtyper, än normalt ansåges böra krävas. Socialstyrelsen hade ju

själv förordat lagens konstruerande enligt denna princip, men därefter hade

styrelsen framlagt en serie konkreta minimikrav, som under alla förhållanden

skulle tillgodoses. Förbundet ville med det ovan sagda framhålla nödvändigheten

av, att inspektionsmyndigheten ej skulle vara oavvisligt bunden viel

sagda minimikrav. Myndigheten borde äga rätt att, när den funne behov

därav föreligga, medgiva dispens från dessa krav. Stadgande därom saknades

i lagförslaget samt borde införas i detsamma.

önskvärdheten av att dispensbestämmelser måtte införas i lagen uttalades

även i vissa andra yttranden.

Skogsvårdsstyrelsen i V'' ästernorrlands län:

Styrelsen förutsatte, att de föreslagna bestämmelserna i lagen icke skulle

lägga hinder i vägen att för särskilt fall medgiva undantag från meddelade

anvisningar rörande härbärges beskaffenhet. Det kunde hända — och hade

inträffat för några år sedan inom länet efter avblåsningen under vintern av

en arbetsstrid — att en arbetsgivare måste tillgripa icke reglementsenliga

kojor för att tillmötesgå folkets begäran om arbete under löpande drivningstid,

då förhållandena icke medgåve några mera vidlyftiga anordningar till

skydd för arbetarna. För sådana fall borde yrkesinspektionen utrustas med

befogenhet att meddela ett uttryckligt tillstånd för arbetsgivare att mera tillfälligt

använda undermåliga kojor för arbetare, enär man eljest kunde befara,

att dessa senare helt utestängdes från en mycket välbehövlig inkomst, som

kunde stå till buds. Man finge nämligen knappast räkna med, att arbetsgivarna

under förutsatta förhållanden skulle utsätta sig för risken av efterräkningar

från arbetarna, vilka i eget intresse hållit till godo med härbärgen,

som icke fyllde skäliga anspråk på tillfälliga bostäder.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (som först redogjorde för skogsvårdsstyrelsens

yttrande):

Länsstj^relsen ansåge, att undantag från lagens bestämmelser i 3 § borde

kunna medgivas, då särskilda skäl därtill förelåge. Sådant undantag torde

dock enligt länsstyrelsens uppfattning endast böra medgivas under förutsättning,

att arbetarna å arbetsstället genom vederbörande organisation eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

genom ombud förklarade sig icke hava något att erinra däremot. Det torde

även kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl andra omständigheter borde

kunna föranleda undantag från berörda bestämmelser, exempelvis det fall,

då en avverkning omfattade ett relativt litet virkesparti och härbärge rätteligen

skulle anordnas i enlighet, med lagens föreskrifter. Anordnande av

dylikt härbärge skulle under angivna förhållanden kunna medföra kostnader,

som icke stöde i lämpligt förhållande till värdet av det avverkade virket. Det

torde även böra uppmärksammas, att i särskilda fall arbetarna å en arbetsplats

utan att hava tillgång till härbärge, helt uppfört enligt de särskilda

bestämmelserna i förevarande förslag till skogshärbärgeslag, likväl skulle

utan olägenhet kunna bebo tillfällig bostad, avsedd för flottningsarbetare,

fäbodstuga etc., vilka bostäder kunde göras användbara för vinterbruk. Skäl

torde förefinnas för att jämväl i dessa fall undantag från lagens hithörande

föreskrifter skulle kunna medgivas. En förutsättning för erhållande av

undantag i nu angivna fall borde givetvis vara, att möjligheterna därtill ej

utnyttjades på otillbörligt sätt. Den myndighet, åt vilken uppdroges att medgiva

undantag från lagens regler, torde emellertid i varje särskilt fall tillse

att så ej bleve förhållandet.

Uddeholms aktiebolag:

Örn föreskrift beträffande kojornas konstruktion och storlek m. m. på sätt

föreslagits skulle införas i lagen, borde uttryckligt även frånsägas, att hänsyn

skulle vid inspektion och åläggande från inspektionsmyndighet tagas till

de förhållanden, som rimligen talade till förmån för att arbetsgivaren ej helt

och fullt kunnat ställa sig lagens bokstav till efterrättelse.

Svenska flottledsförbundet:

En bestämmelse borde införas rörande rätt för inspektionsmyndigheten att

i särskilda fall medgiva befrielse från reglerna örn härbärgenas beskaffenhet

ävensom beträffande beläggningen.

Departem entschefen.

I den nu föreliggande utredningen av den 28 oktober 1936 har socialstyrelsen

beträffande skogshärbärgeslagens allmänna utformning föreslagit,

att i lagens 1 och 2 §§ fortfarande vissa allmänna föreskrifter skola lämnas

örn skyldigheten att anordna härbärge och örn härbärges beskaffenhet,

att i en ny 3 § närmare skall angivas, vad som särskilt skall iakttagas beträffande

bostäder, som skola användas vintertid under någon längre tid, att

i 4 § bestämmelser skola upptagas örn tillsyn å lagens efterlevnad samt att

till skogshärbärgeslagen (5—11 §§) skola överflyttas de stadganden i arbetarskyddslagen,

vilka skola äga tillämpning i fråga örn skogshärbärgeslagen,

till vilka stadganden för närvarande endast hänvisning sker i sistnämnda lag.

Redan i det föregående har jag uttalat min anslutning till socialstyrelsens

förslag att i lagen införa bestämmelser örn vissa minimikrav, vilka under

särskilda förhållanden skola vara uppfyllda. Ifrågavarande bestämmelser skola

hava avseende å härbärgen, vilka skola användas vintertid under någon längre

tid. Med anledning av vad i åtskilliga yttranden anförts rörande behovet av

möjlighet till dispens från vad sålunda föreskrives, kommer jag emellertid att

föreslå införandet av en dispensregel i lagen. Härutinnan hänvisar jag till vad

som anföres i det följande under 3 §. Mot socialstyrelsens förslag i övrigt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

rörande lagens allmänna utformning — varemot anmärkningar icke framställts

i remissyttrandena — har jag icke funnit anledning till erinran. Styrelsens

lagförslag har därför lagts såsom grund vid utarbetandet av departementsförslaget.

Utvidgning av skogshärbärgeslagens tillämpningsområde (rubrik och 1 §).

Av historiken framgår, att frågan örn vilket tillämpningsområde förevarande

lagstiftning skall äga vid olika tillfällen varit föremål för diskussion.

I sin skrivelse den 14 december 1935 angående effektivisering av skogsoch

flottledsinspektionen m. m. redogjorde socialstyrelsen — i anledning av

en då föreliggande framställning från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

örn utvidgning av skogshärbärgeslagens tillämpningsområde till

att omfatta allt arbete, som bedreves på sådant avstånd från bebyggd ort, att

arbetarna vore nödsakade att bo i tillfälliga bostäder — för vad tidigare förekommit

rörande spörsmålet örn lagens tillämpningsområde samt anförde därefter,

att förbundets framställning icke ansetts böra föranleda någon vidare

åtgärd från styrelsens sida.

Socialstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen anförde sedermera i skrivelsen den 28 oktober 1936, att

svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet i den till styrelsen remitterade

framställningen av den 27 augusti 1935 vidhållit sitt tidigare gjorda

yrkande örn utvidgning av lagens tillämpningsområde. Styrelsen redogjorde

för sin förutvarande inställning till spörsmålet men tilläde:

Vid en av skogs- och flottledsinspektören verkställd utredning hade framgått,

att cirkelsågning av virke i direkt samband med avverkning numera förekomme

i betydande omfattning i Norrland och Dalarna. Orsaken därtill

syntes vara, att virkeshandlare, hemmansägare och andra ägare till rotstående

virkesposter tack vare de ökade möjligheterna till transport av virke på lastbil

funné det med sin fördel förenligt att försäga virket i skogen i stället för

att utdriva detsamma till flottled, järnväg eller i bygden placerad såg. De

arbetare, som sysselsattes vid här ifrågavarande sågverk, vore i regel hänvisade

till att leva på samma sätt som skogsarbetarna och att logera i tillfälliga

bostäder i skogarna. Dessa bostäder, som vanligen anordnades med

väggar av dubbla lag bräder med sågspånsfyllning emellan, motsvarade i

vissa fall de fordringar, som numera ställdes på härbärgen för skogsarbetare,

i andra lämnade de åter en del övrigt att önska ifråga om utrymme och beskaffenhet

i övrigt. Detta framginge även av en skrivelse den 25 augusti 1933

från skogs- och flottningsarbetareförbundet till skogs- och flottledsinspektören,

enligt vilken cirkelsågningen av virke i skogarna medförde olägenheter

i fråga om bland annat bostäderna. Då nu ifrågavarande arbetare med

samma rätt som de egentliga skogsarbetarna kunde göra anspråk på tillfälliga

bostäder, som medgåve en med hänsyn till förhållandena i skogen tillfredsställande

inkvartering, ansåge styrelsen det rättvist, att även dessa sågarbetares

härbärgen inrymdes under skogshärbärgeslagen.

Styrelsen framlade i anslutning till vad sålunda anförts följande förslag

beträffande lydelsen av lagens rubrik och 1 §.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

25

Förslag till reviderad lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,

kolning, flottledsbyggnad och försågning av virke i direkt samband med skogsavverkning

av härbärge åt arbetarna m. m. (skogshärbärgeslagen);

1 §■

Bedrives skogsavverknings-, kolnings- eller flottledsbyggnadsarbete eller försågning

av virke i direkt samband med skogsavverkning på sådant avstånd från

ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna

skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, åligger det arbetsgivaren

att sörja för att arbetarna å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant

härbärge.

Vid skogsavverknings- och flottledsbyggnadsarbete åligger det arbetsgivaren

att jämväl sörja för att å eller i närheten av arbetsstället tillgång finnes till lämpligt

stallrum för de hästar, som användas vid arbetet.

I fråga örn vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom arbetare

och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

örn arbetarskydd.

Yttranden.

I flera yttranden tillstyrktes uttryckligen socialstyrelsens nu ifrågavarande

förslag.

Länsstyrelsen i Värmlands län anförde, att då verkställd utredning visat,

att cirkelsågning av virke i direkt samband med avverkning numera förekomme

i betydande omfattning i skogarna, det vore väl motiverat, att även

dessa sågarbetares härbärgen inrymdes under lagen.

Sveriges skogsägareförbund:

Försågning av virke i skogen i direkt anslutning till avverkning hade

under senare år fått en mycket stor omfattning i många orter. Det hade till

och med i vissa län förekommit, att vid dylik klingsågning försågats lika stor

virkeskvantitet som vid de stora exportsågverken vid kusten. Ävenså torde

det vara riktigt, att anstalterna för social omvårdnad örn arbetarna vid berörda

klingsågning ofta vore eftersatta. Då intet skäl kunde åberopas för att

arbetarna vid sagda verksamhet skulle stå utanför den sociala lagstiftning,

som statsmakterna genomfört för skogs- och träförädlingsyrkena i övrigt,

finge förbundet tillstyrka ifrågavarande förslag.

Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län:

Mot förslaget att utsträcka härbärgeslagstiftningen att omfatta tillfälliga

bostäder jämväl för arbetare, anställda vid verk för försågning av virke i

direkt samband med avverkning, hade skogsvårdsstyrelsen icke något att

erinra. Man frågade sig emellertid ovillkorligen, varför icke vägarbetare

kommit i åtanke på samma sätt. Ifrågavarande arbetare syntes nämligen

kunna göra anspråk på ändamålsenliga bostäder med samma fog som flottledsbyggnadsarbetare,

då de utförde arbete på långt avstånd från bebodda

trakter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Då försågning av virke i direkt samband med skogsavverkning numera

förekomme i betydande omfattning, syntes skäl förefinnas för att jämväl därmed

sysselsatta arbetare inrymdes under lagens bestämmelser. I skogsvårdsstyrelsens

yttrande hade ifrågasatts, att skogshärbärgeslagens bestämmelser

därjämte borde tillämpas å vägarbetare. Med hänsyn till den utredning, som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

denna fråga tidigare varit föremål för, syntes emellertid frågan om bostäder

åt vägarbetare enligt länsstyrelsens uppfattning icke böra göras till föremål

för lagstiftning i detta sammanhang.

Utvidgning av lagens tillämpningsområde till att avse även vägarbeten

ifrågasattes i ytterligare två yttranden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Länsstyrelsen ifrågasatte, huruvida icke lagstiftningen borde göras tilllämplig

jämväl å vägarbeten, då genom ändrade förhållanden en övergång till

generalentreprenader torde bliva nödvändig och dessutom vägarbeten i avlägsna

ödebygder planerades i stor utsträckning.

Förste provinsialläkaren i Jämtlands län:

Lämpligt vore, örn lagen även bleve gällande beträffande de arbetare, som

vore sysselsatta med vägbyggen, då dessa ofta bodde i kojor av det mest primitiva

slag, uppförda som de vore av lådor, slanor eller av överhuvud taget vad

som möjligen ginge att använda för detta ändamål.

I ett yttrande föreslogs en inskränkning av lagens tillämpningsområde.

Dalarnes skogsägareförening:

Bestämmelserna i lagen borde icke äga tillämpning rörande kolningsarbete,

då det av praktiska skäl syntes uteslutet eller i vart fall svårutförbart med

hänsyn till rotnettot att vid arbete av så tillfällig art som skogskolning, som

dessutom i regel utfördes örn hösten, och alltså icke vintertid, låta uppföra

regelrätta bostäder i enlighet med skogshärbärgeslagens andemening, så

mycket mindre som det ekonomiska utbytet av ett fåtal milor näppeligen

skulle täcka omkostnaderna för uppförande av regelrätta härbärgen.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt svenska sågverksindustri^

etareförbundet förklarade — utan att för närvarande ifrågasätta någon

utvidgning av skogshärbärgeslagens tillämpningsområde utöver den av socialstyrelsen

föreslagna — att förbunden beträffande ingressen till lagen visserligen

ansåge det vara mest praktiskt att använda en formulering, som inneslöte

allt arbete på visst avstånd från bygd, varigenom man sluppe ifrån

sådana kompletteringar som tid efter annan visade sig nödvändiga — nu med

hänsyn till cirkelsågningen. På sakens nuvarande ståndpunkt föranledde

detta förhållande emellertid endast denna erinran i förbigående.

Departementschefen.

Enligt min mening böra arbetsgivarna i princip vara skyldiga att sörja för

iordningställandet av lämpliga härbärgen åt arbetarna vid alla arbeten, som

bedrivas på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det

icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för att erhålla

natthärbärge. Även örn en sådan skyldighet för en arbetsgivare med hänsyn

till ett arbetes natur i och för sig kan anses föreligga, måste dock — innan

dylik skyldighet föreskrives i lag — tillses, huruvida en lagstiftning av sådant

innehåll låter sig med beaktande av praktiska synpunkter genomföra. Hänsyn

till sådana praktiska synpunkter har givetvis tagits vid skogshärbärgeslagens

tillkomst samt vid den lagändring, som vidtogs år 1931.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Fråga om utvidgning av lagens tillämpningsområde utöver det för närvarande

stadgade har, såsom nämnts i det föregående, vid skilda tillfällen

varit föremål för statsmakternas övervägande. Sedan detta spörsmål behandlades

av riksdagen år 1931, har svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

i skrivelser till Kungl. Majit gjort framställningar, att lagens tillämpningsområde

måtte utvidgas till att omfatta allt arbete, som bedrives på sådant

avstånd från bebyggd ort, att arbetarna äro nödsakade att bo i tillfälliga

bostäder. Frågan örn utvidgning av lagens tillämpningsområde har emellertid

icke berörts i 1936 års riksdagsskrivelse i förevarande ämne. I sin utredning

i anledning av denna skrivelse har socialstyrelsen anfört, att styrelsen på

grund av vad som tidigare förekommit i riksdagen icke ansett svenska skogsoch

flottningsarbetareförbundets framställningar böra föranleda någon vidare

åtgärd från styrelsens sida. Emellertid har styrelsen framlagt förslag örn utvidgning

av lagens tillämpningsområde i ett särskilt avseende, som tidigare

icke varit föremål för speciell uppmärksamhet. Styrelsen har nämligen anfört,

att försågning av virke i direkt samband med avverkning numera förekomme

i betydande omfattning, att sågarbetarna i regel vore hänvisade till att logera

i skogarna på samma sätt som skogsarbetarna samt att med hänsyn därtill

även sågarbetarnas härbärgen borde inrymmas under skogshärbärgeslagen. I

remissyttrandena har behovet av och det berättigade i en lagändring med den

av socialstyrelsen föreslagna innebörden vitsordats. Då jag finner de förhållanden,

under vilka ifrågavarande sågarbetare arbeta, i hög grad likartade

med skogsarbetarnas, samt då de praktiska möjligheterna att anordna härbärgen

torde vara desamma då det gäller dessa sågarbetare som i fråga örn

skogsarbetarna, anser jag mig böra föreslå, att försågningen av virke i direkt

samband med avverkning skall förklaras vara ett arbete, å vilket skogshärbärgeslagens

bestämmelser skola äga tillämpning.

I några remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke skogshärbärgeslagen

bör göras tillämplig även i fråga örn vägarbete. Som skäl härför har anförts,

att vägarbetare kunde vara sysselsatta på långt avstånd från bebodda trakter

samt att de ofta bodde i kojor av mycket primitiv beskaffenhet. I ett yttrande

har vidare omnämnts, att vägarbeten i avlägsna ödebygder planerades i stor

utsträckning samt att genom ändrade förhållanden en övergång till generalentreprenader

torde bliva nödvändig.

Då, såsom nyss anförts, utvidgning av lagens tillämpningsområde i visst

hänseende enstämmigt ansetts böra nu äga rum, synes mig frågan örn utvidgning

jämväl i andra hänseenden böra kunna i förevarande sammanhang upptagas

till övervägande. Jag åsyftar härvid spörsmålet rörande lagens tillämpning

beträffande väg- och vattenavledningsarbeten, varom förslag redan år

1927 framlades av socialstyrelsen.

I överensstämmelse med vad jag inledningsvis anfört kari jag icke finna,

att någon principiell skillnad föreligger mellan å ena sidan de aibetaie, å vilka

skogshärbärgeslagen redan nu äger tillämpning, samt å andra sidan arbetare,

sysselsatta med väg- och vattenavledningsarbete i ödebygder. Att behov av

lagstiftning även för sistnämnda grupper arbetare åtminstone i vissa fall före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 112.

finnes samt att ur praktisk synpunkt hinder för att anordna härbärgen även

för dem icke föreligger har vitsordats såväl av socialstyrelsen som i remissyttrandena.

De föreskrifter, som i administrativ ordning utfärdats rörande

tillsyn över att härbärgen i erforderlig utsträckning anordnas vid vägföretag,

som utföras med statsunderstöd, synas mig icke hava gjort lagbestämmelser

beträffande vägarbete helt överflödiga. På grund av vad sålunda anförts anser

jag mig böra föreslå, att skogshärbärgeslagens tillämpningsområde utvidgas

till att omfatta även väg- och vattenavledningsarbete, därvid under

vägarbete torde böra hänföras jämväl brobyggnadsarbete. Till de faktiska

olikheter beträffande arbetets utövning, som må förefinnas mellan arbeten,

som nu falla under lagen, och arbeten, som enligt föreliggande förslag skola

hänföras under densamma, kommer på grund av lagens formulering hänsyn

i varje särskilt fall att tagas. Huvudregeln rörande härbärgenas beskaffenhet

är nämligen för närvarande och kommer enligt det föreliggande

departementsförslaget fortfarande att vara den, att härbärget — som skall

erbjuda tillräckligt utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd

— i övrigt skall motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad, därvid

hänsyn skall tagas till den tid och de förhållanden, under vilka härbärget kan

förväntas komma till användning. Beträffande de nya fordringar å härbärges

beskaffenhet, som skola föreskrivas i 3 §, kommer — som förut nämnts — en

dispensregel för vissa fall att införas. Obilliga krav å härbärgenas beskaffenhet,

varigenom onödiga kostnader skulle åsamkas arbetsgivarna, anser jag

icke böra framställas. Hänsyn bör särskilt tagas till bärkraften hos mindre

företag. Enligt min mening torde det ej heller behöva befaras, att strängare

fordringar i fråga örn härbärgenas anordnande än behovet påkallar komma att

uppställas. Den inspektion, som utövats å skogshärbärgeslagens efterlevnad,

har nämligen enligt samstämmiga vittnesbörd från olika håll varit sådan, att

den mötts med största tillit och förtroende. Jag anser mig kunna uttala den

förvissningen, att ändring härutinnan icke kommer att äga rum. I detta sammanhang

må framhållas, att inspektionens arbete helt naturligt kommer att

ökas, örn de utvidgningar av lagens tillämpningsområde, som nu föreslås, bliva

genomförda. Samtidigt må emellertid erinras därom, att de arbetsplatser, som

genom lagändringarna skulle tillkomma, i allmänhet torde ligga på vägen till

eller i närheten av arbetsplatser, vilka på grund av lagens nuvarande innehåll

skola besökas.

I rubriken till gällande lag har en uppräkning skett av de olika slags arbeten,

å vilka lagen äger tillämpning. Att vidhålla denna princip för angivande av

lagens innehåll även efter genomförande av den utvidgning av lagens tillämpningsområde,

som jag nu föreslår, synes mig med hänsyn till önskvärdheten av

en kort lagrubrik icke vara lämpligt. Då ett sådant förfaringssätt icke heller

torde vara nödvändigt, föreslår jag, att såsom rubrik antages den nu å lagen

gängse beteckningen »skogshärbärgeslag».

Enär hästar merendels komma till användning vid väg- och vattenavledningsarbete,

har den i andra stycket av 1 § arbetsgivare ålagda skyldigheten

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 112. 29

att sörja för tillgång till lämpligt stallrum föreskrivits jämväl i fråga örn sistnämnda

slag av arbete.

Beträffande frågan örn vilka personer, som enligt skogsbärbärgeslagen skola

vara att anse såsom arbetare och arbetsgivare, hänvisas i tredje stycket av

gällande 1 § till vad som stadgas i 2 § lagen örn arbetarskydd. I det föregående

har erinrats, att jag ansett mig böra biträda förslag av socialstyrelsen

att till skogshärbärgeslagen överflytta de stadganden i arbetarskyddslagen,

vilka på grund av hänvisning i nuvarande 3 § skogshärbärgeslagen skola tilllämpas

i fråga örn densamma. Vid sådant förhållande synes det mig vara

lämpligt, att bestämmelserna i 2 § arbetarskyddslagen intagas såsom ett tredje

stycke i 1 § skogshärbärgeslagen.

Allmänna bestämmelser örn härbärgenas beskaffenhet (2 §).

2 § första stycket.

Enligt 2 § första stycket i gällande lag skall härbärge erbjuda tillräckligt

utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd. Även i övrigt

skall härbärget, med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden,

under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara skäliga

fordringar på en tillfällig bostad.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen föreslog, att första stycket i nuvarande 2 § oförändrat skulle

ingå i den nya lagens 2 §.

Yttranden.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län föreslog, att till den nuvarande

lagtexten skulle fogas orden: »Härbärge, söm nyanlägges efter det denna lag

trätt i kraft, skall hava sunt läge.» Till stöd därför anfördes:

Det vore mycket viktigt att förebygga tillkomst av härbärgen på mindre

lämpliga platser. Därför behövdes en generell föreskrift beträffande härbärges

belägenhet. Föreskriften, att härbärge skulle motsvara skäliga fordringar

på en tillfällig bostad, syntes något för svag. Härbärget borde ligga

på möjligast torrt ställe, icke för långt från vattenhämtningsställe, ej heller

1 sådan terräng, att eventuell myggplåga bleve onödigt svår m. m. Myggplågan

i bostaden, särskilt nattetid, vore för vissa delar av vårt land under

viss tid av året en hälsofaktor av relativt stor betydelse, även örn våra myggor

icke för närvarande överförde frossa eller, så vitt vi nu visste, andra sjukdomar.

I allmänhet funne man sig väl i myggplågan som något oundvikligt

ont. Myggplågan kunde dock mildras. "Vid anläggning av skogshärbärge

borde sålunda hänsyn tagas till terrängen; även med tanke på graden av

myggförekomst.

Länsstyrelsen i Värmlands län rekommenderade ett övervägande av de

utav förste provinsialläkaren i länet anförda synpunkterna.

2 § andra stycket.

Socialstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen föreslog, att såsom ett andra stycke i 2 § måtte upptagas

följande föreskrift: »Härbärge, som kan förväntas komma att bebos av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Majlis proposition nr 112.

arbetare med gemensam mathållning, skall så anordnas, att det blir därför

lämpligt.»

Styrelsen anförde därom.

Under de senaste åren hade såsom resultat av skogs- och flottledsinspektionens

propagandaverksamhet gemensamma skogsarbetarhustru bildats i för

varje år allt större omfattning. Enligt nu från större trävarubolag, jägmästare

och allmänningsförvaltare inhämtade uppgifter utgjorde antalet dylika hushåll

vid skogsavverkningsarbete under vintern 1935—1936 1,092 med 14,529 hushållsmedlemmar.

Med säkerhet vore det verkliga antalet ännu större, enär

dylika hushåll flerstädes förekomme jämväl vid avverkningsarbeten, som bedreves

av andra arbetsgivare. Vidare hade dylika hushåll förekommit vid

flottledsbyggnads- och sågningsarbeten. Enligt skogs- och flottledsinspektörens

redogörelse syntes antalet gemensamma hushåll vid samtliga ifrågavarande

slag av arbeten senaste vinter hava uppgått till inemot 1,500 med

cirka 18,000 medlemmar. Genom anordnande av dylika gemensamma hushåll

hade, såsom framginge av styrelsens förut omförmälda utredning rörande förbättrande

av skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden

under vistelsen i skogarna (statens offentliga utredningar

1933:38), levnadsförhållandena å arbetsplatserna i skogarna undergått en

mycket betydelsefull förbättring ur såväl dietisk som hygienisk synpunkt

samtidigt som mathållningen oftast blivit billigare än tidigare. Vidare hade

man även flerstädes konstaterat, att det nya mathållningssystemet medfört

förbättrad arbetsprestation, vilket ju även vore att vänta, då proviantering

och matlagning numera ej behövde inkräkta på arbetstiden. Systemets snabba

utbredning berodde till icke ringa grad därpå, att vissa större arbetsgivare

givit detsamma sitt stöd och underlättat hushållens anordnande genom tillhandahållande

av bland annat därför ändamålsenliga bostäder. Tyvärr syntes

man å många håll ännu visa föga intresse för denna angelägenhet, vilket enligt

uppgift haft till följd, att hushåll ej kunnat komma till stånd på grund därav

att härbärgenas beskaffenhet ej medgivit dylik anordning. I sin ovanberörda

utredning hade styrelsen varnat för att genom lagstiftning söka framtvinga

gemensam mathållning, under framhållande av att en rörelse som denna

måste få irtvecklas under fria former. Systemets utbredning borde även bliva

beroende av arbetarnas uppskattning av detsamma, d. v. s. dess förmåga att

bereda dem förbättrade levnadsförhållanden.

Emellertid borde hushållsbildandet ej få stranda därpå att, såsom framhölles

i svenska skogs- och flottningsarbetareförbundets skrivelse, lämpliga

bostäder ej stöde till förfogande, i synnerhet som de åtgärder, som i detta

avseende erfordrades, icke behövde föranleda några mera betydande kostnader.

I motionen vid 1936 års riksdag framfördes förslag därom, att på

arbetsplatser med 8 arbetare och däröver härbärgena i regel borde anordnas

med två rum eller avdelningar. Enligt vad erfarenheten redan givit vid

handen vore emellertid detta icke nödvändigt, utan jämväl enrummiga härbärgen,

som anordnades för gemensam mathållning, kunde vara både ändamålsenliga

och trivsamma, I sin ovanberörda utredning angående förbättrande

av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhål landen hade

styrelsen därom anfört bland annat följande: »En dylik anordning — tvårummiga

härbärgen, av vilka det ena utgör sovrum för arbetarna och det

andra hök, matrum och bostad för hushållerska — som givetvis är mycket

ändamålsenlig, är även att förorda vid större förläggningar eller å platser, där

härbärgena beräknas komma till användning under en följd av år. För mindre

förläggningar åter eller på sådana arbetsplatser, där bostäderna ej kunna utnyttjas

mer än en eller annan vinter, är det av ekonomiska skäl ofta ej möjligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

att uppföra dylika tvårummiga härbärgen, vilka givetvis draga betydligt större

kostnader än de enrummiga. För att det oaktat bereda även de arbetare, som

vanligen inkvarteras i enrummiga härbärgen — dessa äro för övrigt avsevärt

flera än de förra — möjligheter att komma i åtnjutande av de betydande förmåner,

som skogsarbetarhushållen visat sig medföra, har skogs- och flottledsinspektören

upprättat ritningar till även enrummiga, för gemensam mathållning

avsedda härbärgen, vilka kosta föga mer än nu vanliga typer av tidsenliga

härbärgen. Av hittills gjorda erfarenheter att döma hava dessa även

visat sig motsvara ganska högt ställda anspråk på en för detta ändamål avsedd

tillfällig bostad.» Att enrummiga bostäder, anordnade på sätt nedan angåves,

vore lämpliga för gemensam mathållning, bekräftades även av den av skogsoch

flottledsinspektören nu verkställda utredningen.

I förevarande sammanhang anförde socialstyrelsen vidare:

Uppfattningen att i härbärgen, som inrymde ett något större antal arbetare,

ett särskilt rum för torkning av kläder m. m. borde finnas, delades av styrelsen.

Detta gällde särskilt i fråga örn härbärgen, där gemensam mathållning

anordnades. Med avseende å dylika härbärgen hade styrelsen i sin ovannämnda

år 1933 framlagda utredning anfört följande: »En förutsättning för

att ett dylikt härbärge — enrummigt — skall bliva fullt tillfredsställande

synes emellertid vara, att detsamma anordnas med ett enkelt torkrum. Härigenom

undvikes, att arbetarnas våta kläder och skodon och framför allt att

selarna torkas i bostadsrummet till hinder för matlagningen och till men för

hygienen och trevnaden. Ett sådant torkrum erhålles enklast genom att

avbalka och varmbona halva förstugan, som vanligen upptager hela dörrväggen.

För torkrummets uppvärmning insättes vanligen en enklare plåtkamin

eller också erhålles den för torkningen erforderliga värmen genom att

draga rökröret från järnspisen i bostadsrummet i en slinga genom torkrummet.

Av vikt är, att torkrummet är förlagt under samma tak som härbärget,

så att arbetarna vid hemkomsten från skogen där kunna avlägga sina

våta kläder m. m. och därefter direkt inträda i bostadsrummet för påtagande

av torrt ombyte. Fristående torkrum, till vilka arbetarna icke kunna gå t. ex.

i strumplästen, bliva vanligen föga använda.» Sin uppfattning örn torkrummens

betydelse hade styrelsen även delgivit skogs- och flottledsinspektören,

vilken emellertid redan förut under sin verksamhet sökt tillgodose

detta önskemål.

Torkrum vore givetvis ofta behövliga även vid härbärgen, där mathållningen

vore individuell. Då det emellertid visat sig, att torkrum i dylika

härbärgen ej alltid användes av arbetarna, ansåge styrelsen tiden ännu ej

vara inne för upptagande av särskild föreskrift därom i lagen, utan torde tillgodoseende

av detta behov liksom hittills böra överlämnas till skogs- och

flottledsinspektionens bedömande med hänsyn tagen till i olika fall rådande

förhållanden. Styrelsen hade vidare för avsikt att intaga en allmän bestämmelse

rörande anordnande av torkrum i förevarande fall i de reviderade anvisningar

angående skogshärbärgenas uppförande och beskaffenhet m. m., som

vore avsedda att utfärdas, sedan styrelsens nu framlagda förslag till reviderad

skogshärbärgeslag varit föremål för statsmakternas prövning.

För att ett enrummigt härbärge skulle bliva ändamålsenligt för gemensam

mathållning borde det vidare inredas på lämpligt sätt, förses med avbalkning

för hushållerska — som dock ofta ersattes med förhänge omkring hushållerskans

säng — samt järnspis för matlagning och bakning.

Med hänsyn till den betydelsefulla förbättring av levnadsförhållandena,

som gemensamma hushåll visat sig medföra, hade styrelsen, i syfte att bereda

arbetarna ökade möjligheter att bilda sådana, ansett sig böra föreslå införande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

i skogskärbärgeslagen av ett stadgande av innehåll, att härbärge, som förväntades

komma att bebos av arbetare med gemensam mathållning, skulle så

anordnas, att det bleve därför lämpligt. Med hänsyn till detta stadgandes allmänna

innehåll hade styrelsen funnit lämpligast att intaga detsamma i lagförslagets

2 §. Ett stadgande av angivna innehåll torde strängt taget ej vara

behövligt, enär redan med den avfattning, som givits åt bestämmelserna i

nuvarande 2 § i lagen, anvisning örn åtgärder, som funnes erforderliga för att

härbärge skulle kunna användas för gemensam hushållning, vid behov torde

kunna meddelas. Ett intagande i lagen av ett stadgande av föreslaget innehåll

torde emellertid underlätta och påskynda ett mera allmänt införande av

f;emensam mathållning samtidigt som därigenom den tveksamhet i fråga örn

agens innebörd i förevarande avseende, som på många håll sannolikt vore

rådande, avlägsnades.

yttranden.

Förste ''provinsialläkaren i Värmlands län:

Det hade visat sig vara av stor och gagnande betydelse från hälso- och

trevnadssynpunkt, att gemensam mathållning anordnades i härbärgena och

att särskild person anställdes såväl därför som för arbetarnas hjälp i andra

husliga ting (klädeslagning, tvätt m. m.), för bostadens dagliga tillsyn, med

dess renhållning m. m.

Tillkomsten av dylikt gemensamt kosthåll och anställande av särskild hushållerska

eller kock borde på allt sätt gynnas. En naturlig förutsättning

därför vore dock, att de yttre betingelserna beträffande bostaden i härbärget

bleve sådana, att lämpliga husföreståndarinnor kunde erhållas. Detta

gynnades bland annat genom anordnande av särskilt rum för dessa. Då i

många fall kostnaden för avskiljande av en del av härbärget till särskild, örn

ock enkel bostad för husföreståndarinnan vore relativt liten, syntes lagens

föreskrifter böra vara mera detaljerade än de av socialstyrelsen föreslagna.

Förste provinsialläkaren föreslog därför ett tillägg till 2 § andra stycket

av innehåll, att särskilt rum borde vara anordnat för hushållerska.

Länsstyrelsen i Värmlands län rekommenderade även härutinnan ett övervägande

av de utav förste provinsialläkaren i länet anförda synpunkterna.

Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län:

Även örn principen örn gemensam mathållning vid skogsdrivningar ännu

icke slagit igenom inom länet, syntes likväl goda skäl tala för att genom föreslagna

lagbestämmelser bereda möjlighet för arbetare, som önskade begagna

sig av sådan anordning, att tillgodose sina intressen, därest flertalet av de

arbetare, för vilka härbärget vore avsett, förenade sig i yrkande örn lämpliga

anordningar för ändamålet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde, att de föreslagna bestämmelserna

syntes väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning.

Korsnäs sågverks aktiebolag:

I likhet med socialstyrelsen ansåge bolaget, att lagstiftningen beträffande

härbärgen för gemensam mathållning borde stanna vid vad som föreslagits

i 2 §. —- Skogsarbetarna själva vore ännu ej övertygade örn fördelarna av

kooperativa matlag trots den propaganda därför, som bedreves av socialstyrelsen

och jämväl av arbetsgivarna. — Så länge de personer, som skulle

åtnjuta fördelarna av den gemensamma mathållningen icke mera allmänt gått

in för densamma, borde lagstiftningen därom ej sträcka sig längre än vad

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

socialstyrelsen föreslagit. — Arbetsgivarna tillmötesginge redan nu de

önskemål, som framställdes för att främja anordnandet av gemensam mathållning,

t. ex. genom insättande av kokspisar i härbärgen eller tillhandahållande

av extra koja till matsal och bostad för »kockorna», varjämte utbildningskurser

anordnats för s. k. »kockor».

I några yttranden avstyrktes de föreslagna bestämmelserna i andra stycket

av 2 §.

Sveriges skogsägareförbund:

Förbundet delade socialstyrelsens uppfattning, att anordnandet av gemensam

mathållning i kojorna i allmänhet vore en önskvärd åtgärd, som medförde

förbättrade bostadsförhållanden för arbetarna och därmed även kunde

verka höjande på deras arbetsprestationer. Emellertid torde anordnandet av

sådan mathållning oftast komma att bliva beroende av arbetarnas eget initiativ.

Arbetsgivaren kunde därutinnan icke påtvinga arbetarna några åtgärder.

Att märka vore även, att frågan om anordnandet av kooperativt matlag i en

koja överhuvudtaget ej kunde upptagas till dryftande, förrän det blivit bekant,

vilka personer, som för vintern skulle bliva arbetskamrater i respektive

kojor. Och detta inträffade i regel först, när själva arbetet upptoges, d. v. s,

oftast i början av december, men tidigast när respektive avverkgingstrakter

bortsatts på ackord i slutet av oktober eller i november. Då emellertid

kojorna, såsom socialstyrelsen själv å annat ställe framhållit, borde byggas

redan på sommaren eller hösten, kunde arbetsgivaren vid denna tidpunkt i

flertalet fall icke äga någon kännedom om huruvida gemensam mathållning

till äventyrs kunde komma att anordnas å respektive arbetsplatser.

På grund därav kunde ett ovillkorligt lagbud om anordnandet av kojorna

för gemensam mathållning knappast anses lämpligt. Socialstyrelsen hade

även nödgats ge sitt förslag till lagtext den något svävande formuleringen, att

härbärge, »som kan förväntas» komma att bebos av arbetare med gemensam

mathållning, skulle byggas så, att det bleve lämpligt därför. Förbundet

funne denna formulering av lagtexten vara mindre lycklig. Bevisning örn

när det kunde »förväntas» eller rättare hade kunnat förväntas att kooperativ

mathållning skulle anordnas, torde i flertalet fall bliva omöjlig att prestera.

Bestämmelsen i fråga kunde därför befaras medföra tvistigheter om huruvida

laglig skyldighet förelegat att bygga kojan för gemensam mathållning.

Enligt förbundets mening vore det tillfyllest att i nu förevarande hänseende

gå fram på frivillighetens väg. Ingen arbetsgivare torde hittills ha

vägrat att göra behövliga anordningar i härbärgena, så snart det verkligen

visat sig, att arbetarna vore beredda att ordna gemensam mathållning. Det

vore icke behövligt att stadga lagtvång till dessa vidlyftigare byggnadsarbeten

endast på grundval av lösa förmodanden.

Sågverks! örbundet:

Ett stadgande av föreslaget innehåll vore -—- såsom socialstyrelsen uttalat

-—- icke behövligt, enär 2 § i lagen gåve vederbörande myndighet möjlighet

att lämna de föreskrifter, som i varje särskilt fall med hänsyn till de

förhållanden, under vilka härbärget kunde förväntas komma till användning,

motsvarade skäliga fordringar på en tillfällig bostad. Förbundet hyste den

allmänna uppfattningen, att på frivillig väg åstadkomna förbättringar av

arbetsförhållandena på ifrågavarande område vore av betydligt större värde

än genom uttrycklig lagbestämmelse framtvungna. Det enda skäl socialstyrelsen

anfört för införande av föreskrifter i detta hänseende vore, att styrelsen

antoge, att utvecklingen därigenom skulle komma att påskyndas. Den

utvidgning av inspektionsmyndigheten, som förslaget innebure, förofölle

fallang till riksdagens protokoll 11)37. 1 sami. Nr lil). 17337

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

emellertid vara en tillräcklig garanti för att utvecklingen komme att ske i en

tillräckligt hastig takt.

Uddeholms aktiebolag:

Det vore allmänt känt, att s. k. kollektiv mathållning kommit till frivilligt

utförande mångenstädes i Norrland och Dalarna och även försöksvis använts

i norra Värmland helt på initiativ från skogshärbärgesinspektören. I socialstyrelsens

förslag hade sådan kollektiv mathållning varmt förordats, men

man hade för närvarande ej ansett sig kunna föreslå detaljerade bestämmelser

utan endast stadgandet i 2 § andra stycket. Den formulering detta stadgande

erhållit kunde utan tvivel göras till föremål för erinran. Kojanordningarna

måste ju vidtagas under sommartid och långt innan man visste, örn de

arbetare, som komme att bebo kojan, önskade ordna gemensam mathållning.

Paragrafen måste för den skull omformuleras, örn den skulle ingå i lagtexten.

Vare sig det funnes där eller ej, komme helt säkert utvecklingen, örn man

vore inne på riktig väg, att medföra konstruktion av kojor, som småningom

möjliggjorde en vidsträcktare tillämpning av kollektiv mathållning, men

man kunde misstänka, att lagförslaget nu endast tillkommit för att sedermera

kunna utbyggas med tvingande bestämmelser av samma art, varmed

nu gällande lagstiftning rörande härbärgen föresloges utvidgad.

Vad särskilt angår inrättande av torkrum framhöll förste provinsialläkaren

1 Jämtlands län önskvärdheten av en bestämmelse, att torkrum skulle vara

anordnat vid härbärge, avsett för minst sex arbetare. Bestämmelsen kunde

införas i 3 §.

Länsstyrelsen i Jämtlands län:

I utredningen framhölle socialstyrelsen med styrka, att torkrum i härbärgena

vore synnerligen önskvärda, men funne dock tiden ännu ej vara inne

för upptagande av särskild föreskrift därom i skogshärbärgeslagen. Motivet

därför, att torkrum i härbärgen, där individuell mathållning förefunnes, icke

alltid användes av arbetarna, syntes dock knappast vara tillräckligt bärande.

Därest torkrum funnes, komme det med den största sannolikhet att mycket

snart också tagas i bruk. Det förefölle därför vara väl befogat, att i 3 § infördes

bestämmelse örn att torkrum skulle finnas anordnat i skogshärbärge,

som användes vintertid under någon längre tid.

2 § tredje stycket.

I andra stycket av 2 § i gällande lag stadgas, att vad förut i paragrafen

sagts örn härbärge skulle äga motsvarande tillämpning beträffande stallrum,

som avsåges i 1 § (andra stycket).

I socialstyrelsens lagförslag upptogs andra stycket av 2 § i gällande lag

med allenast en mindre formell jämkning såsom tredje stycket i 2 §.

Departementschefen.

I fråga örn första stycket i 2 § har i ett yttrande föreslagits ett tillägg,

innefattande föreskrift att härbärge, som nyanlägges efter det att den nu

föreslagna lagen trätt i kraft, skall hava ett sunt läge.

Då plats skall bestämmas för uppförandet av ett härbärge, måste hänsyn

tagas till ett flertal olika omständigheter, av vilka härbärgets belägenhet ur

sundhetssynpunkt naturligtvis är en av de icke minst betydelsefulla. Gällande

bestämmelser synas emellertid ha verkat på sådant sätt, att klagomål

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

ur sundhetssynpunkt mot härbärges belägenhet icke framställts. Med hänsyn

härtill finner jag skäl icke föreligga att göra något tillägg till den nuvarande

lagtexten.

I de avgivna remissyttrandena har enstämmigt vitsordats lämpligheten av

att de i ett skogshärbärge boende arbetarna bilda gemensamt hushåll, enär

en sådan anordning medför betydelsefulla förbättringar i arbetarnas levnadsförhållanden.

Bildandet av gemensamt hushåll förutsätter emellertid — förutom

att hushållerskor finnas utbildade, som kunna förestå hushållet — att

härbärgena anordnas på ett därför lämpat sätt.

En allmän regel att härbärge skall ordnas så, att möjlighet till anordnande

av gemensam mathållning erbjudes, har emellertid icke ens ifrågasatts.

Arbetarna själva uppgivas nämligen icke hava blivit allmänt övertygade örn

fördelarna av kooperativa matlag. Enligt skogs- och flottledsinspektörens redogörelse

synas endast omkring 18 procent av de arbetare, som under vintern

1935—1936 bott i härbärgen, hava varit medlemmar av gemensamma hushåll.

Emellertid torde redan nu ställningen te sig gynnsammare än av nämnda redogörelses

siffror omedelbart framgår, örn hänsyn allenast tages till härbärgen,

å vilka den av mig i det följande föreslagna lagbestämmelsen skulle bliva

tillämplig.

Socialstyrelsen har nu, såsom av det föregående framgår, i syfte att bereda

arbetarna ökade möjligheter att bilda gemensamt hushåll föreslagit upptagande

i 2 § av ett nytt andra stycke, innehållande att »härbärge, som kan

förväntas komma att bebos av arbetare med gemensam mathållning, skall så

anordnas, att det blir därför lämpligt».

Socialstyrelsens ifrågavarande förslag har tillstyrkts i åtskilliga yttranden.

I några yttranden, i vilka förslaget avstyrkts, har framhållits, att, då

åtgärder för gemensam mathållning icke kunde påtvingas arbetarna, det icke

bleve avgjort, huruvida sådan mathållning skulle förekomma i ett härbärge,

förrän arbetet skolat påbörjas och det därvid blivit klart, vilka arbetare som

skulle bebo härbärget. Detta måste emellertid uppföras vid åtskilligt tidigare

tidpunkt, då arbetsgivaren sålunda icke ägde kännedom örn eller ens

kunde förutse, huruvida gemensam mathållning skulle komma att anordnas

eller icke.

Ett stadgande av den av socialstyrelsen föreslagna innebörden är säkerligen

ägnat att ingiva vissa praktiska betänkligheter, örn ock någon ledning

för bedömandet av behovet av särskilda åtgärder i förevarande avseende

kan erhållas av den uppfattning, som är förhärskande bland arbetarna

i orten. Å andra sidan lärer det få anses utgöra ett klart samhällsintresse,

att de i här ifrågavarande arbeten sysselsatta beredas sådana sociala och

hygieniska villkor, att skäliga anspråk kunna sägas vara fyllda. Även om

inspektionsmyndighcten obestridligen äger befogenhet att meddela nödiga

föreskrifter för att tillförsäkra härbärgeshushållerska från förläggningen i

övrigt avskild sovplats, torde kravet i fråga få anses så naturligt, att man icke

kan avstå från att låta detsamma komma till formligt uttryck vid bestämmelsernas

avfattning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Vid mina överväganden huru härvid lämpligen bör förfaras, har jag kommit

till den uppfattningen, att man bör utgå därifrån, att det praktiskt förefintliga

behovet av gemensamt kosthåll gör sig gällande vid större förläggningar.

Lämpligen synes man kunna fastställa gränsen vid tio arbetare och sålunda

inskränka kravet i ifrågavarande avseende till härbärgen, som äro avsedda att

bebos av minst tio arbetare. Beträffande sådant härbärge torde som allmän

regel böra upprätthållas fordran på att detsamma skall vara inrett på sådant

sätt, att gemensam mathållning lämpligen kan anordnas där. Från denna

regel bör emellertid dispens kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

då föreliggande förhållanden så motivera, t. ex. om arbetarna icke

påkalla gemensam mathållning, örn en avverkning är av så ringa omfattning,

att kravet skulle te sig obilligt, eller örn på grund av konflikt eller snöbrist

avverkningstiden är begränsad.

Till den av socialstyrelsen och i vissa yttranden i förevarande sammanhang

berörda frågan örn anordnande av torkrum återkommer jag vid behandlingen

av 3 §.

Då ett nytt andra stycke införts i paragrafen, har det nuvarande andra

stycket efter erforderlig formell jämkning upptagits som ett tredje stycke.

Särskilda bestämmelser i fråga örn härbärge, som användes vintertid under

någon längre tid (3 §).

I det föregående har redogörelse lämnats för de skäl, som socialstyrelsen

anfört till stöd för sitt förslag att utöver de allmänna bestämmelserna

i 2 § i lagen upptaga en 3 §, vars ingress hade följande lydelse: »I

fråga örn härbärge, som användes vintertid under någon längre tid, skall av

arbetsgivare särskilt iakttagas.» Därefter följde under a)—f) bestämmelser

örn vad sålunda särskilt skulle iakttagas. För dessa bestämmelser lämnas

redogörelse i det följande.

I fråga örn den föreslagna 3 § anfördes i yttrandena, bland annat,

följande av svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt svenska sågverksindustriarbetareförbundet:
Det

borde kraftigt betonas, att de mått o. s. v., som angåves, borde betraktas

som minimifordringar, ägnade att befrämja en fortsatt höjning av

standarden på detta område. De finge sålunda icke bliva hinder för en sådan

utveckling.

På sätt som framgår av det föregående avstyrktes de föreslagna bestämmelserna

i 3 § helt av sågverksförbundet, under det att i åtskilliga yttranden

uttalanden gjordes rörande behovet av möjlighet till meddelande av dispens

från paragrafens regler. I detta hänseende hänvisas till de allmänt hållna

yttranden, vilka tidigare återgivits.

I förevarande sammanhang må vidare anföras följande uttalande av riksförbundet

landsbygdens folk:

Det vore önskvärt, att till 3 § fogades sådana bestämmelser, vilka från lagtillämpningen

undantoge mindre, tillfälliga skogsavverkningar och kolningar,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

som sysselsatte en eller högst två arbetare. Det vore nämligen orimligt att

begära, att en dyrbar arbetarbostad skulle uppföras av arbetsgivaren för

dylika arbeten. I ifrågavarande paragraf bade visserligen angivits, att de

särskilda bestämmelserna endast avsåge sådana härbärgen, som användes

vintertid under någon längre tid, men för undvikandet av alla missförstånd

borde det närmare preciseras vad som menades med uttrycket »någon längre

tid». På en del mindre skogsskiften kunde utföras tillfälliga avverkningsoch

kolningsarbeten, vilka toge en eller högst ett par månader i anspråk, varefter

det dröjde årtionden, innan sådana arbeten återigen behövde utföras

på dessa skiften. Vid lagens slutgiltiga utformning borde hänsyn tagas till

denna omständighet liksom också till att förhållandena beträffande avverknings-

och kolningsarbeten företedde betydande skillnader mellan å ena

sidan södra och mellersta Sverige, inklusive stora delar av Dalarna, och å

andra sidan det egentliga Norrland. Den nya lagen borde icke givas en sådan

utformning, att risker kunde förefinnas för att de mindre skogsägarna ställdes

inför oöverkomliga svårigheter, då det gällde för dem att tillgodogöra sig

avkastningen av sina skogsskiften. Särskilt borde hänsyn tagas därtill i fråga

örn kolningen.

I det följande behandlas var för sig de under punkterna a)—f) i 3 § av

socialstyrelsens lagförslag upptagna särskilda bestämmelserna rörande härbärgenas

beskaffenhet.

I yttranden av länsstyrelsen i Värmlands län och Korsnäs sågverks aktiebolag

har särskilt angivits, att samtliga ifrågavarande bestämmelser tillstyrktes.

Luftutrymme.

I socialstyrelsens den 10 juni 1920 utfärdade anvisningar anfördes under

rubriken »utrymmen», bland annat, att härbärge skulle erbjuda tillräckliga

utrymmen för de däri inkvarterade, därvid i sådant avseende särskilt borde

iakttagas, att på varje i härbärget inkvarterad arbetare komme ett efter förhållandena

tillräckligt stort luftutrymme, som synnerligast beträffande för

längre tids förläggning avsett härbärge ej borde understiga 5 kubikmeter.

Socialstyrelsens förslag.

Under a) föreslogs den bestämmelsen, att på varje i härbärget inkvarterad

arbetare under normala förhållanden skulle komma ett luftutrymme av minst

5 kubikmeter.

Därom anförde styrelsen:

Av skogs- och flottledsinspektörens utredning (undersökning I) framginge,

att utrymmet per arbetare i de under vintrarna 1934—1935 och 1935—1936

inspekterade, vintertid använda tillfälliga bostäderna utgjort i medeltal 7.4

kubikmeter. Arbetsgivarna hade således i regel ställt sig till efterrättelse den

anvisning i fråga örn utrymmet, som lämnats i styrelsens anvisningar i ämnet.

Å andra sidan visade utredningen, att i 58 eller 12.4 procent av de besiktigade

härbärgen, som varit i bruk under de två senaste vintrarna, utrymmet

varit mindre än 5 kubikmeter per person och att dessa härbärgen sålunda

varit överbelagda. En dylik trångboddhet, som medförde betydande olägenheter

särskilt i de härbärgen, där mathållningen alltjämt handhades individuellt,

torde icke längre böra tolereras.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

38

Yttranden.

Sveriges skogsägareförbund yttrade i fråga om förevarande punkt samt

punkten b):

Förbundet funne bestämmelserna lämpliga för normala förhållanden, men

ville framhålla, att dispens måste kunna medgivas, då fråga vore örn ekonomiskt

svaga avverkningar. Vid avverkningar, som avsåge mindre och avlägset

belägna virkespartier, plägade man i många orter använda flyttbara skogskojor.

Dessa vore i allmänhet av god kvalitet, men utrymmet kunde, örn tillfällig

ökning av beläggningen å viss plats skulle krävas, bliva för knappt. I

ett annat fall kunde det inträffa, att å en avverkningsplats redan funnes en

fast koja av bästa beskaffenhet. Genom olämplig väderlek eller annan orsak

försenades huggningarna, så att på eftervintern avverkningsmanskapet måste

utökas utöver först planerat antal. En tillfällig överbeläggning under en eller

annan månad borde då ej vara av lagen absolut förbjuden. Skulle femkubikmeterskravet

under dylika omständigheter strängt vidhållas, bleve följden,

att en del av avverkningen finge läggas ned. Inspektionsmyndighetens dispensrätt

vore i ett dylikt fall nödvändig, örn ej lagen skulle få orimliga verkningar.

Avstånd mellan golv och innertak.

I socialstyrelsens anvisningar anfördes under rubriken »utrymmen», bland

annat, att det särskilt borde iakttagas, att avståndet mellan golv och innertak

ej understege 2 meter i de delar av bostaden, som ej disponerades för sovplatser.

Socialstyrelsens förslag.

Avståndet mellan golv och innertak skulle enligt bestämmelse under b)

i 3 § ej få understiga 2 meter i den del av bostaden, som ej disponerades för

inredning (sovplatser, skåp m. m.).

Styrelsen anförde därom — i anslutning till förslaget under a) angående

minimiutrymme per arbetare — att, då orsaken till det otillfredsställande utrymmet

ofta vore, att avståndet mellan golv och tak vore otillräckligt, föreskrift

av nyss angivet innehåll borde meddelas.

Yttrande.

För vad Sveriges skogsägareförbund anfört beträffande förevarande punkt

har redogörelse lämnats under närmast föregående rubrik.

Trägolv.

11920 års anvisningar anförde socialstyrelsen, att härbärge, som vore avsett

att brukas under längre tidsperiod, borde vara försett med trägolv, som till

förekommande av golvdrag borde anordnas antingen med trossbotten med

fyllning eller med s. k. fastgård. Där jordgolv användes, borde utvändig fastgård

anbringas och golvytan väl jämnas.

Socialstyrelsens förslag.

Under c) i 3 § av socialstyrelsens lagförslag föreskrevs, att härbärge skulle

vara anordnat med trägolv, vilket, örn härbärget vore uppfört vintertid eller

på tjälad mark, skulle vara försett med trossbotten eller annan därmed likvärdig

anordning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Till stöd för vad sålunda föreslagits anförde styrelsen:

Det övervägande flertalet härbärgen, som användes vintertid, hade numera

trägolv. Enligt utredningen (undersökning II) förekom sålunda trägolv i

94.6 procent av de 4,344 bostäder, örn vilka uppgifter lämnats. Ett dylikt

golv ansåges även av det stora flertalet skogsarbetare såsom en förutsättning

för snygghet och trevnad i härbärgena och såsom ett villkor för att gemensamt

hushåll skulle kunna anordnas. Redan år 1916 uttalade sig styrelsen i

denna fråga på följande sätt: »Visst är att förefintligheten eller avsaknaden

av trägolv ofta är ett bland de viktigaste skiljemärkena mellan en vanlig primitiv

skogskoja och en omsorgsfullare uppförd skogsstugan Ett intagande

av föreskrift örn trägolv i lagen syntes numera ej medföra någon ändring i

byggnadssättet för andra än för dem, som ej intresserat sig for bostadernas

beskaffenhet utan endast sökte komma ifrån bostadsbyggandet så billigt som

^^idpunkten för bostädernas uppförande vore av stor betydelse för desammas

beskaffenhet. Under sommaren och hösten uppförda bostader blevo

sålunda i regel bättre än sådana, som byggts vintertid eller på tjalad mark.

Härbärgen, som uppförts på frusen mark, bleve golvkalla, örn golvet, såsom

vanligen skedde, värmeisolerades med s. k. fastgård, d. v. s. jordvallar, som

in- eller utvändigt lades under golvet mot bottensyllarna. En dylik anordning

bleve däremot — väl utförd — i regel tillfredsställande, om byggnaden

uppfördes å ofrusen mark. Vore marken frusen vid tidpunkten för byggnadens

uppförande, åtginge det ofta lång tid, innan tjälen under golvet gått

ur marken, varigenom bostaden till dess besvärades av kyla från golvet. För

undvikande därav borde bestämmelsen örn trägolv kompletteras nied föreskrift

därom, att golv i härbärge för vinterbruk, som uppfördes å frusen

mark — i vissa fall vore uppförande vintertid av tillfällig skogsarbetarbostad

ofrånkomligt —- skulle värmeisoleras med trossbotten av tillfredsställande

beskaffenhet eller annan därmed likvärdig anordning, t. ex. board.

Yttranden.

Sveriges skogsägareförbund förklarade sig icke ha någon erinran att göra

mot förslaget.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län:

Golv i skogshärbärgen bleve av naturliga skäl lätt smutsiga, och deras

renhållning krävde både besvär och kostnader, särskilt örn golven icke vore

på något sätt preparerade eller belagda. Ett enkelt, billigt och ändock mycket

ändamålsenligt sätt att underlätta renhållning av golv vore att olja dem.

Oljningen medförde också andra fördelar än underlättad renhållning. Ett

tillägg till 3 § c) föresloges av innebörd, att golven för underlättad renhållning

borde vara oljade eller på annat lämpligt sätt behandlade eller belagda.

Länsstyrelsen i Värmlands län rekommenderade ett övervägande av de

utav förste provinsialläkaren i länet anförda synpunkterna.

Innanfönster.

Socialstyrelsen anförde i 1920 års anvisningar, att härbärge borde vara

försett med efter bostadens storlek avpassat, nödigt antal tillräckligt stora,

tätt insatta fönster, som för värmens bevarande borde vara försedda med

dubbla glas eller så anordnade, att de kunde kompletteras med innanfönster.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Socialstyrelsens förslag.

Punkten d) i 3 § innehöll föreskrift, att härbärge skulle vara anordnat med

innanfönster eller fönster med dubbla rutor på något avstånd från varandra

i samma båge.

Styrelsen anförde, att det numera vore en allmänt gängse uppfattning, att

härbärgen, som beboddes vintertid, skulle anordnas med innanfönster eller

fönster med dubbla rutor. Då det oaktat ett antal av de undersökta härbärgena

(omkring 12 procent) alltjämt varit anordnade med endast enkla

rutor, hade detta synts motivera upptagande i lagen av en föreskrift med angivet

innehåll.

Yttranden.

Sveriges skogsägareförbund förklarade sig icke hava något att erinra mot

förslaget.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län föreslog tillägg av en bestämmelse,

att fönstren skulle vara öppningsbara. Länsstyrelsen i länet rekommenderade

detta förslag till övervägande.

Förvaringsrum.

I 1920 års anvisningar anförde socialstyrelsen, att härbärge, avsett för

användning under längre tid, borde vara försett med förstuga eller vindfång,

som lämpligen borde kombineras med förvaringsrum för mat, kläder och

redskap.

Socialstyrelsens förslag.

Enligt 3 § e) skulle härbärge avsett för sex eller flera arbetare vara anordnat

med förvaringsrum, lämpligen i anslutning till förstuga.

Styrelsen yttrade:

Såsom i skogs- och flottledsinspektörens undersökning framhållits vore

förefintligheten av förvaringsrum för proviant, kläder och redskap av stor

betydelse ej blott för ordningen och snyggheten i bostäderna utan framför

allt för att arbetarnas tillhörigheter icke skulle taga skada under förvaringen.

Då särskilt förvaringsrum saknades, förvarades dessa nämligen oftast i lådor

och kontar under bar himmel. Då gemensamt hushåll anordnades och då

som följd därav större kvantiteter proviant levererades samtidigt, vore ett

förvaringsrum för provianten i regel nödvändigt. Enligt vad utredningen utvisade,

funnes dylika förrådsrum numera vid flertalet bostäder. För att

emellertid allmänt få till stånd dylika förrådsrum — vilka helst borde anordnas

omkring ingången till bostaden, då de även gjorde tjänst som förstugor

— vid alla vinterförläggningar, där behov därav förefunnes, föreslogs

föreskrift om anordnande av förvaringsrum på sätt ovan angivits.

Yttranden.

Sveriges skogsägareförbund förklarade sig icke hava något att erinra.

Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasatte, huruvida icke förvaringsrum

alltid borde påfordras vid vinterförläggningar, så snart två eller

flera arbetare delade härbärge.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

41

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Man torde icke kunna i större utsträckning än som föreslagits ålägga

vederbörande arbetsgivare att anordna förvaringsrum, då detta skulle medföra

alltför betungande verkningar för skogsbruket. Föreliggande förslag, som

i denna del syntes för tillgodoseende av skogsarbetarnas intressen gå utöver

vad motionärerna vid 1936 års riksdag ifrågasatt, torde kunna anses vara tillfredsställande.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt svenska sågverksindustriarbetareförbundet:
Det

kunde ifrågasättas, huruvida icke förvaringsrum behövdes även vid

härbärgen för mindre än sex man, exempelvis små flyttbara huggarkojor. Ett

övervägande borde ske, huruvida det icke kunde anses befogat att ändra

ordet »sex» till »två».

Riksförbundet landsbygdens folk ifrågasatte föreskrift att förvaringsrum

borde anordnas vid härbärge, vilket vintertid beboddes av fyra eller flera

arbetare.

Avträde.

Enligt 1920 års anvisningar borde på lämpligt avstånd från härbärge avträde

anordnas.

Socialstyrelsens förslag.

Under f) i 3 § föreskrevs, att på lämpligt avstånd från härbärge skulle

finnas anordnat avträde inom skjul.

Styrelsen anförde därom:

Som följd av skogs- och flottledsinspektörens propagandaverksamhet förekomme

numera avträden inom skjul vid ett betydande antal härbärgen, som

använts vintertid. Sålunda funnos dylika avträden vid 58 procent av de härbärgen,

som under de två senaste vintrarna varit föremål för inspektion. På

många håll ställde man sig emellertid alltjämt oförstående för behovet av

dylika bekvämlighetsinrättningar. Enligt styrelsens uppfattning vore ett

enkelt avträde inom skjul väl motiverat vid vinterförläggningar, särskilt då,

såsom numera ofta förekomme, även hushållerskor bodde i förläggningarna.

Styrelsen hade därför upptagit ett stadgande därom i sitt lagförslag.

Yttranden.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län:

Bestämmelsen borde kompletteras därhän, att avträdet icke endast skulle

vara beläget på lämpligt avstånd från skogshärbärget utan också på betryggande

avstånd från vattenhämtningsställe och vara ändamålsenligt anordnat.

Länsstyrelsen i Värmlands län rekommenderade förste provinsialläkarens

synpunkter till övervägande.

Departementschefen.

I det föregående har jag framhållit, att det synes mig vara av värde,

att de allmänt hållna föreskrifter angående härbärgenas beskaffenhet, som

givas i 2 §, kompletteras med stadganden, innefattande minimibestämmelser

att gälla under vissa särskilda förhållanden. Stadganden av sistangivna

beskaffenhet hava upptagits i 3 §. Det är där fråga om minimikrav angående

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majis proposition nr 112.

luftutrymme m. m., som skola uppfyllas beträffande härbärgen, vilka skola

användas vintertid under någon längre tid. Att såsom i ett yttrande ifrågasatts

närmare angiva den ifrågavarande tidens minsta längd synes mig icke

lämpligen låta sig göra.

Mot de bestämmelser i socialstyrelsens förslag, som innefatta minimikrav

i fråga örn luftutrymme, avstånd mellan golv och innertak samt anordningar

beträffande trägolv, innanfönster och avträde, hava erinringar icke framställts

i remissyttrandena, och jag anser för min del, att dessa bestämmelser böra

införas i lagen. Vissa mindre formella ändringar i socialstyrelsens förslag

hava dock vidtagits. Förste provinsialläkaren i Värmlands län har föreslagit

vissa föreskrifter därutöver angående oljning av golv, öppningsbara fönster

samt avträdes belägenhet. Ehuru berörda föreskrifter i och för sig kunna

anses välbetänkta, torde desamma dock vara av den beskaffenhet, att de icke

böra intagas såsom lagbud. De ifrågavarande önskemålen torde emellertid

lämpligen böra beaktas vid den revision av anvisningarna, varom tillsynsmyndigheten

avser att gå i författning.

Beträffande anordnandet av förvaringsrum har socialstyrelsen föreslagit,

att sådant skall finnas inrättat vid härbärge, avsett för sex eller flera arbetare.

I några yttranden har ifrågasatts skärpning av denna bestämmelse, i två yttranden

ända därhän, att dylikt förvaringsrum skall vara anordnat vid härbärge

för endast två arbetare. Enär det är av stor betydelse såväl för ordning och

snygghet i bostaden som för en förbättrad matvaruhygien, att dylikt förvaringsrum

finnes, böra enligt min mening anordningar därför vidtagas i så

stor utsträckning som möjligt. På det att skogsägarna icke skola i alltför

hög grad betungas, vill jag åtminstone för närvarande inskränka mig till att

föreslå, att skyldighet att anordna förvaringsrum, lämpligen i anslutning till

förstuga, skall gälla i fråga örn dylika bostäder, avsedda för fyra eller flera

arbetare.

I det föregående har omnämnts, att socialstyrelsen övervägt frågan örn

föreskrift rörande inrättande av särskilda torkrum i härbärgena. I några yttranden

har föreslagits, att bestämmelser därom skola upptagas i 3 §. Jag ansluter

mig härutinnan till sistnämnda uppfattning och har i förslaget intagit

föreskrift i detta syfte.

Att såsom i flera yttranden framhållits fall kunna förekomma, då undantag

från de i nu förevarande paragraf föreslagna preciserade bestämmelserna

rörande härbärges beskaffenhet kunna anses av förhållandena påkallade,

vill jag icke förneka. En möjlighet till undantag från bestämmelsen örn

ett luftutrymme av minst fem kubikmeter per arbetare — därutinnan anledningar

till undantag kunna antagas bliva mindre sällan förekommande än beträffande

övriga bestämmelser i paragrafen — ligger redan däri, att föreskriften

örn nyssnämnda luftutrymme avses skola gälla endast »under normala förhållanden».

Emellertid synes jämväl en allmän dispensregel böra upptagas

i paragrafen. Ett närmare angivande i lagtexten av de fall, då denna regel

skulle få tillämpas, synes icke böra ifrågakomma med hänsyn till de mycket

varierande förhållandena på förevarande arbetsområden. Det torde böra an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

43

komma å yrkesinspektionens chefsmyndighet att härutinnan träffa avgörande,

därvid undantag från vad i 3 § stadgats bör få medgivas i de fall, då särskilda

skäl därtill kunna anses föreligga.

I förevarande sammanhang framställer sig det spörsmålet, huruvida bestämmelser

sådana som de i förevarande 3 § föreslagna nu böra införas även i

flottledshärbärgeslagen.

Av ingressen till 3 § framgår, att en förutsättning för tillämpligheten av

paragrafens bestämmelser är, att härbärget användes under någon längre tid.

Härbärgen för flottningsarbetare komma emellertid i regel till användning

endast under kort tid. I den mån det i något särskilt fall skulle visa sig, att

behov av föreskrift av den innebörd, bestämmelserna i den föreslagna 3 ''§

skogshärbärgeslagen äga, skulle föreligga beträffande härbärge för flottningsarbetare,

torde vederbörande inspektionsmyndigheter tillse, att erforderliga

åtgärder vidtagas. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag skäl ej föreligga

att för närvarande föreslå ändring i flottledshärbärgeslagen.

Bestämmelser angående tillsyn å lagens efterlevnad (4 §).

Socialstyrelsens förslag.

I fråga örn tillsyn å lagens efterlevnad föreslog socialstyrelsen upptagandet

i 4 § av gällande bestämmelser därom i nuvarande 3 § i oförändrad form sålunda:

»Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen närmare

föreskriver, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det allmännas

tjänst för skogsvård anställd personal.»

Yttranden.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län förordade ett tillägg till 4 § av

innebörd, att vederbörande hälsovårdsnämnd skulle ägna uppmärksamhet åt

sanitära förhållanden beträffande skogshärbärgen och vad därtill hörde samt

vid brister eller önskemål därom göra anmälan till vederbörande yrkesinspektion.

I detta sammanhang berördes särskilt spörsmålet örn åtgärder mot

myggplågan
Länsstyrelsen

i Värmlands län rekommenderade ett övervägande av vad

förste provinsialläkaren anfört.

Vepa rtementsch ef en.

Vid tillsynen å efterlevnaden av skogshärbärgeslagen åtnjuta yrkesinspektionens

befattningshavare biträde av jägmästare och länsjägmästare samt dem

underlydande personal. Den hittills utövade inspektionen har enligt samstämmiga

uttalanden från olika håll handhafts på ett mycket tillfredsställande

sätt. Jag föreslår med hänsyn härtill, att nu gällande bestämmelser i oförändrat

skick upptagas i den nya lagen. Att såsom i ett yttrande föreslagits

beträffande de speciella arbetsområden, som skogshärbärgeslagen reglerar, i

viss utsträckning anlita jämväl hälsovårdsnämndernas medverkan såsom tillsynsorgan

lär sakna praktisk betydelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Tillämpning beträffande skogshärbärgeslagen av vissa bestämmelser i lagen

örn arbetarskydd (5—11 §§).

I 3 § gällande lag föreskrives, som förut nämnts, huru tillsyn å efterlevnaden

av lagen skall utövas, varjämte stadgas, att i övrigt bestämmelserna i

31, 38, 45, 49—51 och 53 §§ i lagen örn arbetarskydd i tillämpliga delar skola

äga motsvarande giltighet.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen föreslog, såsom redan nämnts, att de hänvisningar till vissa

paragrafer i arbetarskyddslagen, som funnes i 3 §, måtte ersättas med

särskilda paragrafer, 5—11 §§. Dessa kunde därvid givas en för skogshärbärgeslagen

mera avpassad formulering. Genom en sådan ändring skulle

i sistnämnda lag erhållas uttömmande bestämmelser i ämnet, varjämte överensstämmelse

skulle vinnas med flottledshärbärgeslagen, vilken redan från

början erhållit en dylik mera utförlig avfattning.

Departementschefen.

Redan i det föregående har jag uttalat, att jag icke funnit anledning

till erinran mot socialstyrelsens förslag att till skogshärbärgeslagen

överflytta innehållet, såvitt detsamma är tillämpligt, i de paragrafer i arbetarskyddslagen,

till vilka hänvisning göres i 3 § av gällande skogshärbärgeslag.

Därvid avses emellertid icke — utom i ett fall — att göra någon ändring i

sak av hittills gällande bestämmelser.

För lydelsen av socialstyrelsens förslag samt däremot svarande stadganden

i arbetarskyddslagen lämnas redogörelse i det följande.

5 §•

5 § i socialstyrelsens förslag samt motsvarande stadganden i arbetarskyddslagen

hava följande lydelse:

(Socialstyrelsen förslag.)

5 §■

De, som hava att taga befattning med

tillsyn å efterlevnaden av denna lag,

skola, när helst de så påfordra, äga tillträde

till de härbärgen och skogsstall,

som finnas anordnade, ävensom rätt att

där företaga undersökningar, vartill

deras tjänsteåligganden kunna giva anledning;

och vare arbetsgivaren pliktig

att för tillsynens behöriga utövande på

anfordran tillhandagå med alla nödiga

upplysningar.

(Arbetarskyddslagen.)

29 § första stycket.

De, som hava att taga befattning med

tillsyn å efterlevnaden av denna lag,

skola, när helst de så påfordra, efter det

vederbörande arbetsgivare eller hans

ställföreträdare å arbetsstället underrättats

örn deras närvaro, äga tillträde

till de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden

avse, ävensom rätt att där

företaga undersökningar, vartill dessa

tjänsteåligganden kunna giva anledning;

varande arbetsgivaren eller hans

ställföreträdare å arbetsstället pliktig

att därvid tillhandagå med erforderliga

upplysningar samt att hålla de i denna

lag föreskrivna böcker och förteckningar

tillgängliga.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

45

(Socialstyrelsens förslag.)

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken

förordnas örn dem, som rättens eller

Kungl. Maj:ts befallningshavandes bud

och ärenden gå, gälle ock örn dem, som

hava att taga befattning med tillsyn å

efterlevnaden av denna lag.

(Arbetarskyddslagen.)

50 §.

Vad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken

förordnas örn dem, som rättens eller

Konungens befallningshavandes bud och

ärende gå, gälle ock dem, som hava att

taga befattning med tillsyn å efterlevnaden

av denna lag.

Depa riem entschefen.

I första stycket av förevarande paragraf hava upptagits stadganden, vartill

motsvarighet förekommer i 6 § första stycket flottledshärbärgeslagen och 29 §

första stycket arbetarskyddslagen.

Hänvisning till sistnämnda paragraf finnes icke i 3 § gällande skogshärbärgeslag.

Hå avsikten emellertid är, att den nya skogshärbärgeslagen skall

innehålla alla tillämpliga stadganden i ämnet, och då bestämmelser finnas såväl

i arbetarskyddslagen som i flottledshärbärgeslagen därom, att inspektionsmyndigheterna

skola äga tillträde till arbetsställen och härbärgen samt rätt

att där företaga undersökningar, ävensom att nödiga upplysningar för tillsynens

behöriga utövande skola lämnas, synas bestämmelser av därmed överensstämmande

innehåll böra inflyta i den nya skogshärbärgeslagen.

Andra stycket i den föreslagna 5 §

lagen.

6

6 § i socialstyrelsens förslag och den

lagen hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

6 §■

A arbetsställe, som i förevarande lag

avses, må arbetarna inom sig utse ett

eller flera ombud att till vederbörande

inspektionsförrättare framföra arbetarnas

önskemål beträffande härbärgenas

eller skogsstallens beskaffenhet eller

rörande anordnande av nya sådana. Örn

sådant val böra ombuden underrätta

arbetsgivaren samt skogsyrkesinspektören.

Vid inspektion å arbetsställe, där ombud

för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren

i regel träda i förbindelse

med ombudet. Vederbörande tillsynsorgan

är pliktigt att på begäran

kostnadsfritt tillhandahålla arbetarnas

ombud avskrift av anvisning, råd eller

annat skriftligt meddelande, som avlåtits

rörande härbärge eller skogsstall

vid arbetsstället.

är i sak lika med 50 § arbetarskydds§•
däremot

svarande 31 § i arbetarskydds(Arbetarskyddslagen.

)

31 §■

Å arbetsställe, varest på stadigvarande

sätt bedrives arbete av den be

skaffenhet och omfattning, som i 10 §

andra stycket avses, böra arbetarna

inom sig utse ett eller flera ombud atc

företräda dem i frågor rörande arbetets

säkerhet eller sundhet. Ombud må ock

å annat arbetsställe kunna av arbetarna

utses. Om valet böra ombuden underrätta

arbetsgivaren och vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare.

Arbetsgivare så ock den, som utövar

ledningen av arbetet, bör i frågor

rörande arbetets säkerhet eller sundhet

söka samråd med arbetarnas ombud.

Ombuden, som hava att göra sig noga

underrättade om de beträffande arbetets

säkerhet och sundhet å arbetsstället

rådande förhållanden, böra verka för

främjande av ökad säkerhet och sund
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

(Socialstyrelsens förslag.) (Arbetarskyddslagen.)

het samt jämväl söka vinna arbetarnas

medverkan därtill. När ombuden genom

klagomål eller eljest erhålla kännedom

örn missförhållande, böra de söka få detsamma

avhjälpt genom hänvändelse till

den, som utövar ledningen av arbetet i

fråga, eller till arbetsgivaren eller, där

rättelse på sådant sätt ej vinnes, till

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.

Har den, som utövar ledningen

av arbete, eller arbetsgivare från ombud

mottagit hänvändelse rörande arbetets

säkerhet eller sundhet, har han att inom

skälig tid giva ombudet besked i

frågan.

Vid inspektion å arbetsställe, där

ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren

i regel träda i förbindelse

med ombudet.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt

att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla

arbetarnas ombud avskrift

av anvisning, råd eller annat skriftligt

meddelande, som avlåtits rörande arbetets

säkerhet eller sundhet å arbetsstället.

Departementschefen.

Bestämmelser, motsvarande de i förevarande paragraf upptagna, återfinnas

i 31 § arbetarskyddslagen samt jämväl i 6 § andra stycket flottledshärbärgeslagen.

Socialstyrelsen har i fråga örn samtliga de paragrafer, vilkas innehåll hämtats

från arbetarskyddslagen, förklarat, att de i mån av behov givits en för

skogshärbärgeslagen avpassad formulering. Jag finner beträffande förevarande

paragraf ej anledning till erinran i sak mot vad socialstyrelsen föreslagit.

Specialinspektören inom yrkesinspektionen i fråga örn skogsavverkningsmed

flera arbeten, vilken för närvarande har titeln skogs- och flottledsinspektör,

har i socialstyrelsens föreliggande lagförslag benämnts skogsyrkesinspektör.

Huvudförslaget rörande sådan ändrad titel å nämnde inspektör har framlagts

i de utkast till ändrad lydelse av kungörelserna den 18 december 1931

(nr 424 och 425), vilka styrelsen som förut nämnts fogat vid sin skrivelse av

den 28 oktober 1936. Då jag icke anser mig böra i förevarande sammanhang

taga ställning till berörda förslag, har benämningen skogs- och flottledsinspektör

å ifrågavarande inspektör bibehållits.

Med hänsyn till bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf

synes skogs- och flottledsinspektören böra underrätta de inspektionsorgan,

som han har till sitt biträde, örn till honom inkomna uppgifter rörande val av

arbetarombud.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj tis proposition nr lia.

7 §•

7 § i socialstyrelsens förslag motsvaras av 38 § 1 mom. i arbetarskyddslagen.

Dessa bestämmelser hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

(Arbetarskyddslagen.)

38 §.

7 §■

Skulle arbetsgivare underlåta att

ställa sig till efterrättelse föreskrifterna

i 1, 2 eller 3 § äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet, på framställning av

skogsyrkesinspektören eller där så eljest

prövas nödigt förbjuda honom, sedan

han blivit i saken hörd, att efter utsatt

skälig tid använda visst härbärge eller

stall utan att hava vidtagit de av chefsmyndigheten

vid förbudets meddelande

angivna åtgärder. Är synnerlig olägenhet

för handen må chefsmyndigheten,

utan att avbida arbetsgivarens yttrande,

meddela dylikt förbud att träda i kraft

omedelbart och gälla tills vidare, intill

dess annorlunda förordnas, ävensom,

där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens

bekostnad vidtaga nödig anordning till

säkerställande av förbudets upprätthållande.

Är fråga örn åtgärd beträffande härbärge

eller skogsstall, som arbetsgivaren

fått till sig upplåtet, bör jämväl upplåtaren

höras; och äger chefsmyndigheten

meddela förbud mot upplåtande

av härbärget för inkvartering av arbetare

eller av skogsstallet för inhysande

av hästar utan att viss angiven åtgärd

vidtagits. I

1 mom. På framställning av yrkesinspektör

eller bergmästare eller där så

eljest prövas nödigt äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet förbjuda arbetsgivare,

sedan denne blivit i saken hörd,

att efter utsatt skälig tid bedriva visst

arbete eller använda viss arbetslokal,

maskin, redskap eller annat hjälpmedel

eller viss arbetsmetod utan att

hava iakttagit visst av chefsmyndigheten

vid förbudets meddelande angivet

villkor i något avseende, varom förmäles

i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon

av Kungl. Maj:t med stöd av 7 § 1 mom.

utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd

föreskrift, eller som eljest, utan

att hänföra sig till 5 § i)—m), inbegripes

under 3 §. Är synnerlig fara för handen,

må chefsmyndigheten, utan att avbida

arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt

förbud att träda i kraft omedelbart och

gälla tills vidare, intill dess annorlunda

förordnas, ävensom, där så finnes påkallat,

låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad

vidtaga nödig anordning till säkerställande

av förbudets upprätthållande.

Är fråga örn åtgärd beträffande

arbetslokal, som arbetsgivaren fått till

sig upplåten, bör jämväl upplåtaren

höras. Chefsmyndigheten äger att meddela

förbud mot upplåtande av lokalen

till arbetslokal eller lokal för visst

arbete utan att med lokalen vidtagits

viss angiven åtgärd.

I 4 § första stycket flottledshärbärgeslagen stadgas följande:

Skulle beträffande enskild flottled den, som däri innehar flottningsrätten,

underlåta att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 1 och 2 §§, äger

Konungen befallningshavande, när så prövas nödigt, vid vite förbjuda

honom, sedan han blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid vidare bedriva

flottning i flottleden utan att hava vidtagit de av Konungens befallningshavande

vid förbudets meddelande angivna åtgärder.

Departementschefen.

Såsom förebild vid utformandet av socialstyrelsens förslag synes i fråga

om första punkten i första stycket hava tjänat 4 § första stycket flottledshär
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

bärgeslagen saint beträffande paragrafen i övrigt 38 § 1 morn. arbetarskyddslagen.

38 § 2 morn. arbetarskyddslagen saknar tillämplighet beträffande skogshärbärgeslagen.

Då de förhållanden, som regleras av skogshärbärgeslagen, närmast överensstämma

med dem, för vilka flottledshärbärgeslagen innehåller bestämmelser,

har 7 § första stycket första punkten i departementsförslaget avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med socialstyrelsens förslag, ehuru därigenom vissa

avsteg göras från den formulering, som förefinnes i första punkten av 38 §

1 mom. arbetarskyddslagen.

I övrigt överensstämma — med mindre formell olikhet — departementsförslaget,

socialstyrelsens förslag och 38 § 1 mom. arbetarskyddslagen med

varandra.

8§-

8 § i socialstyrelsens förslag samt den däremot svarande 45 § i arbetarskyddslagen

hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

S §■

Underlåter arbetsgivare att ställa sig

till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 7 § första stycket, straffes

med böter, dock ej under tio dagsböter.

Till samma straff dömes, där upplåtare

överträder förbud, som meddelats med

stöd av 7 § andra stycket.

Den, som under tid, då han är ställd

under tilltal för förseelse, varom i denna

§ förmäles, fortsätter samma förseelse,

skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det

ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

(Arbetarskyddslagen.)

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig

till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket,

straffes med böter från och med tio till

och med ettusen kronor eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där upplåtare

överträder förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. andra stycket.

Den, som under tid, då han är ställd

under tilltal för förseelse, varom i denna

§ förmäles, fortsätter samma förseelse,

skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det

ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

Socialstyrelsen anförde:

I den inom andra kammaren år 1929 väckta motionen, nr 311, angående

stärkande av skogs- och flottledshärbärgeslagamas samt den i samband därmed

utövade yrkesinspektionens effektivitet framhölls bland annat, att de

bötesbelopp, som då kunde ådömas arbetsgivare, vilken underläte att ställa

sig till efterrättelse i laga ordning meddelat förbud för användande av visst

härbärge för skogsarbetare eller skogsstall, vore alltför obetydliga. Enligt

skogshärbärgeslagen, som jämväl i detta avseende hänförde sig till arbetarskyddslagen,

uppginge då böterna vid trotsande av meddelat förbud till lägst

10 och högst 500 kronor. I den reviderade, nu gällande arbetarskyddslagen

hade maximibeloppet höjts till 1,000 kronor men minimibeloppet lämnats oför
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

ändrat. Enligt motionärernas mening borde bötesbeloppet åtminstone uppgå

till sådan storlek, att arbetsgivaren ej kunde finna det fördelaktigare att böta

än att efterkomma meddelat förbud. I skrivelse den 7 mars 1929 till riksdagens

andra lagutskott med yttrande över ovannämnda motion uttalade styrelsen

den uppfattningen, att goda skäl utan tvivel kunde anföras för att

minimibeloppet för skogsbärbärgeslagens vidkommande avsevärt höjdes. Det

hade synts lämpligt att tillgodose ifrågavarande önskemål, och styrelsen hade

därför föreslagit, att straffet i förevarande fall skulle utgöra lägst tio dagsböter.

I yttrande över förslaget anförde sågverksförbundet:

Socialstyrelsen hade föreslagit, att straffet vid trotsande av meddelat förbud

skulle utgöra lägst 10 dagsböter. Förbundet hade svårt att inse nödvändigheten

av en dylik straffskärpning. Såsom styrelsen påpekat, skärptes

straffet för ifrågavarande förseelse år 1931 genom att maximibeloppet höjdes

från 500 till 1,000 kronor. Genom denna förändring hade domstolarna redan

fått möjlighet att tillgripa straffsatser av den beskaffenhet, att nuvarande

stadgande måste anses tillräckligt verksamt. Berörda straffskärpning hade tillkommit

efter styrelsens skrivelse den 7 mars 1929. Det förefölle som örn

efter nämnda tid näppeligen några omständigheter inträffat, som kunde föranleda

den av styrelsen nu föreslagna förändringen.

Dep a. r tern en t sch ef en.

På grund av innehållet i 45 § arbetarskyddslagen, vartill 3 § gällande skogshärbärgeslag

hänvisar, samt lagen den 24 september 1931 angående dagsböter

utom strafflagens område (särskild böteslag) straffas den, som underlåter

att ställa sig ett av yrkesinspektionens chefsmyndighet jämlikt skogshärbärgeslagen

meddelat förbud till efterrättelse, med dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Socialstyrelsen har föreslagit, att straffminimum — numera en dagsbot —

skall höjas till tio dagsböter. Styrelsen har förklarat, att den ansåge goda skäl

föreligga för en sådan höjning. Styrelsen har i sammanhang därmed erinrat

örn, att i en motion vid 1929 års riksdag, i vilken ändring av straffsatsen föreslagits,

bland annat anförts, att bötesbeloppet åtminstone borde vara sådant,

att det förhindrade, att arbetsgivare skulle finna det fördelaktigare att böta

än att efterkomma meddelat förbud. — Straffskärpning vid synnerligen försvårande

omständigheter har •—- utan särskild motivering —- utelämnats i styrelsens

förslag till 8 §.

Socialstyrelsens lagförslag har lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden

utom ett, i vilket den föreslagna ändringen av straffminimum förklarats

vara onödig.

Då utfärdande av förbud jämlikt skogshärbärgeslagen att använda härbärge

eller stall icke torde förekomma, för så vitt icke bristfällighet av allvarlig beskaffenhet

föreligger, samt underlåtenhet att ställa sig ett utfärdat förbud till

efterrättelse sålunda alltid torde få anses utgöra en förseelse av svårare

slag, synas skäl föreligga att på sätt socialstyrelsen föreslagit stadga ett

något förhöjt straffminimum, t. ex. tio dagsböter. Någon anledning att utelämna

den enligt gällande lag föreliggande möjligheten till straffskärpning vid

synnerligen försvårande omständigheter anser jag icke föreligga. I överensstämmelse

med vad sålunda anförts har departementsförslaget avfattats.

Bihang till riksdagens protokoll 11131. 1 sami. Nr 112. 17337 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

9§-

9 § i socialstyrelsens förslag motsvarar 49 § i arbetarskyddslagen.

Bestämmelserna hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

9 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän strafflag.

(Arbetarskyddslagen.)

49 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag,

tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

Departementschefen.

Paragrafen har med mindre formell jämkning utformats i överensstämmelse

med 49 § arbetarskyddslagen.

10 §.

Motsvarigheten till 10 § i socialstyrelsens förslag återfinnes i 51 § lagen

örn arbetarskydd. Dessa stadganden hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

10 §.

över beslut av yrkesinspektionens

chefsmyndighet i fråga, som omförmäles

i denna lag, må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

(Arbetarskyddslagen.)

51 §.

över beslut av yrkesinspektionens

chefsmyndighet eller Konungens befallningshavande

i fråga, som omförmäles

i denna lag, må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Departementschefen.

10 § i departementsförslaget har — efter erforderlig uteslutning av vad som

föreskrivits rörande beslut av Konungens befallningshavande — samma

lydelse som 51 § arbetarskyddslagen. 11

11 §•

Bestämmelserna i 11 § i socialstyrelsens förslag hava viss motsvarighet i

53 § lagen örn arbetarskydd.

Ifrågavarande stadganden hava följande lydelse:

(Socialstyrelsens förslag.)

11 §■

Beträffande verksamhet, som bedrives

av staten eller kommun, skall vad

i denna lag är stadgat örn arbetsgivare

gälla arbetsföreståndaren.

Föreskrifterna i 7 § skola icke äga

tillämpning å verksamhet, som bedrives

(Arbetarskyddslagen.)

53 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives

av staten eller kommun, skall, vad

i denna lag är stadgat örn arbetsgivare,

gälla arbetsföreståndaren.

Stadgandet i andra punkten av andra

stycket i 29 § samt föreskrifterna i 38

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

51

(Socialstyrelsens förslag.)

av staten, utan skall i avseende å sådan

verksamhet gälla följande bestämmelse:

Skulle skogsyrkesinspektören finna

förhållande i fråga örn härbärge eller

stall vid visst arbetsställe påkalla åtgärd,

som avses i 7 §, skall han därom

göra anmälan hos den myndighet, vilken

över verksamheten har överinseende,

varefter denna myndighet har att,

efter omständigheterna, antingen vidtaga

den påkallade åtgärden eller ock

underställa ärendet Konungens prövning
-

(Arbetarskyddslagen.)

och 39 §§ skola icke äga tillämpning å

verksamhet, som bedrives av staten,

utan skola i avseende å sådan verksamhet

gälla följande bestämmelser:

a) Därest framställning i det avseende,

varom nämnes i andra punkten av

andra stycket i 29 §, icke vinner godkännande,

varde frågan hänskjuten till

Konungens prövning.

b) Skulle yrkesinspektör eller bergmästare

finna förhållande å visst arbetsställe

påkalla åtgärd, som avses i 38

eller 39 §, skall yrkesinspektören eller

bergmästaren därom göra anmälan hos

den myndighet, vilken över verksamheten

har överinseende, varefter denna

myndighet har att, efter omständigheterna,

antingen vidtaga den påkallade

åtgärden eller ock underställa ärendet

Konungens prövning.

Departementsch ef en.

Av de i 53 § andra stycket arbetarskyddslagen uppräknade stadgandena

finnes enligt det föreliggande departementsförslaget motsvarighet i skogshärbärgeslagen

endast till 38 §. Med iakttagande av att de förändringar verkställts,

som detta förhållande föranleder, har 11 § i departementsförslaget —

i sak likalydande med socialstyrelsens förslag — i övrigt avfattats i fullständig

överensstämmelse med 53 § arbetarskyddslagen.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser.

Socialstyrelsen föreslog följande ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937; och upphör samtidigt därmed lagen

den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, kolning

och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna m. m. att gälla.

Departementschefen.

Den nya skogshärbärgeslagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1937.

Genom lag den 12 juni 1931 (nr 288) ändrades 38 § arbetarskyddslagen

bland annat därutinnan, att yrkesinspektionens chefsmyndighet i stället för

Konungens befallningshavande skulle äga utfärda förbud jämlikt paragrafens

föreskrifter. I övergångsbestämmelserna till 1931 års lag stadgades i anledning

härav, att, örn arbetsgivare bröte mot förbud, som jämlikt 38 § äldre

lydelsen meddelats av Konungens befallningshavande, vad i 42 eller 45 § nya

lydelsen vore stadgat skulle äga tillämpning, örn sådan förseelse ägt rum efter

det att 1931 års lag trätt i kraft (den 1 januari 1932). Då möjlighet förefinnes,

att ett av Konungens befallningshavande utfärdat förbud ännu är gällande,

synes den nyssnämnda övergångsbestämmelsen till 1931 års lag böra överföras

till den nya skogshärbärgeslagen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

En övergångsbestämmelse synes erforderlig jämväl i fråga örn förbud, som

jämlikt 3 § gällande skogshärbärgeslag och 38 § 1 mom. lagen örn arbetarskydd

kan hava meddelats eller komma att meddelas under tiden från och med den

1 januari 1932 intill dess den nya skogshärbärgeslagen träder i kraft.

Åtgärder avseende förbättrat arbetarskydd.

I den skrivelse av den 27 augusti 1935 från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,

som av Kungl. Majit överlämnats till socialstyrelsen för

att tagas i beaktande vid den utredning, som skulle verkställas med anledning

av 1936 års riksdagsskrivelse (nr 116), anfördes bland annat, att ett övervägande

borde ske i fråga örn lagbestämmelserna rörande arbetarskydd, framför

allt med avseende å upptagandet och underhållet av basvägar, skyddssynpunkter

vid motortransporter av virke samt tillhandahållandet i bostäder

och på arbetsplatser av tillräcklig förbandsmateriell.

I sin skrivelse den 28 oktober 1936 redogjorde socialstyrelsen för de föreskrifter,

som funnes meddelade, och de åtgärder, som ur skyddssynpunkt vidtagits,

beträffande anordnande och underhåll av basvägar samt transporter

av virke. Då det icke läte sig göra att i skyddslagstiftningen intaga detaljerade

föreskrifter till förekommande av olika slag av olycksfall, hade svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundets förslag i nu ifrågavarande avseende

icke ansetts böra föranleda någon annan åtgärd från styrelsens sida än

anmodan till skogs- och flottledsinspektören att ägna särskild uppmärksamhet

åt ifrågavarande olycksfallsrisker.

Socialstyrelsen redogjorde därjämte för vad som hitintills åtgjorts i fråga

örn tillhandahållande av förbandsmateriell, åtgärder för meddelandet av första

hjälp vid olycksfall samt för utbildning i läggandet av första förband m. m.

Styrelsen framhöll, att dessa frågor varit föremål för stor uppmärksamhet

från tillsynsmyndigheternas sida samt att första hjälp vid olycksfall numera

i regel lämnades vid skogsarbete. Ytterligare förbättring av dessa förhållanden

torde med största sannolikhet kunna påräknas, örn skogs- och flottledsinspektionens

arbetskrafter —- på sätt som föreslagits — förstärktes samt örn

blivande hushållerskor vid gemensamma hushåll bereddes tillfälle att — på

sätt styrelsen föreslagit — förvärva insikter i omhändertagande av skadade

och sjuka arbetare.

Socialstyrelsen anförde vidare att, då frågan om utsträckt skydd vid skogsarbete

nu kommit att upptagas till behandling, styrelsen efter framställning

av skogs- och flottledsinspektören finge framföra några förslag, som syntes

styrelsen ägnade att åstadkomma en förbättring av arbetarskyddsförhållandena

å arbetsplatserna i skogarna. I sådant hänseende föreslogs, att det måtte

uppdragas åt skogs- och flottledsinspektören i egenskap av specialinspektör

inom yrkesinspektionen att utöva tillsyn — förutom vid skogsavverknings-,

kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten, såsom för närvarande är

föreskrivet — även vid skogsvårdsarbete (stämpling, dikning, röjning, skogsodling

m. m.) samt vid cirkelsågning av virke, som bedreves i direkt samband

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

med skogsavverkning. I samband därmed föreslogs, som förut nämnts, att

skogs- och flottledsinspektörehs tjänstetitel måtte ändras till skogsyrkesinspektör.

De av styrelsen sålunda framlagda förslagen betingade ändringar i två

förut omnämnda av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser, nämligen kungörelsen

den 18 december 1931 angående specialinspektör inom yrkesinspektionen

för tillsynen å skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten

(nr 424) samt kungörelsen samma dag om tillsyn å härbärgen

för skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbetare

(nr 425).

Socialstyrelsen framlade emellertid även förslag örn mera restriktiva bestämmelser

än de för närvarande gällande rörande minderårigas användande

vid skogsavverkning, flottning och kolning.

Tidigare behandling av ifrågavarande

spörsmål.

I en motion, II: 104, vid 1925 års riksdag hemställde herr Johansson i

Sollefteå — under anförande att minderåriga enligt då gällande lag finge

användas vid skogs- och flottningsarbete utan annan inskränkning än den, som

läge i det allmänna stadgandet att minderåriga ej finge användas i arbete före

fyllda 12 år — örn meddelande av bestämmelser därom, att minderåriga ej

skulle få användas vid skogs- och flottningsarbete före fyllda 16 år samt att

beträffande minderårigas användande i dylikt arbete, som bedreves nattetid,

då gällande 13 § lagen örn arbetarskydd, som innefattade restriktiva bestämmelser

angående arbetstidens längd och förläggning, skulle äga tillämpning.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som inhämtade yttrande i ärendet

från socialstyrelsen. Däri anförde styrelsen under hänvisning till en av skogsöda

flottledsinspektören avgiven och yttrandet bifogad promemoria, att en

höjning av den då gällande åldersgränsen, 12 år, under alla förhållanden syntes

påkallad, detta med hänsyn till arbetets i regel ansträngande natur och de påfrestande

förhållanden i övrigt, varunder dessa arbeten i regel bedreves.

Vanskligt vore emellertid att avgöra, var gränsen lämpligen borde dragas samt

örn en enhetlig sådan borde väljas för såväl skogsarbete under olika förhållanden

som olika slag av flottningsarbete. Därvid syntes även yrkesrekryteringssynpunkten

böra vinna beaktande. Styrelsen föreslog därför, att det

måtte uppdragas åt styrelsen att verkställa utredning och avgiva förslag i

ärendet. Utskottet anförde (utlåtande nr 21) bland annat:

Vad som med anledning av motionen förebragts rörande förhållandena å

ifrågavarande arbetsområden beträffande minderåriga vore av den beskaffenhet,

att det gåve stöd för önskvärdheten av en mera ingående utredning av

det förevarande spörsmålet, varför utskottet gåve sin anslutning till det därom

uttalade önskemålet. Beaktas borde emellertid, att motionärens krav i fråga

örn åldersgräns ginge vida längre, än med den i övrigt å ifrågavarande område

gällande lagstiftningen vore förenligt — icke ens beträffande arbete under

jord i stenbrott eller gruva vore högre åldersgräns stadgad än 15 år. Skälig

hänsyn måste givetvis ock tagas såväl till kravet, att de minderåriga icke i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 112.

större utsträckning, än som vore av förhållandena verkligen av nöden, avskures

från möjligheten till arbete å ifrågavarande områden med därav endels följande

minskad möjlighet att kunna bidraga till de merendels fattiga hemmens

försörjning, som ock till det förhållandet, att för vinnande av en god yrkesutbildning

inom vissa grenar av hithörande områden fordrades, att vederbörande

redan tidigt vandes vid arbetet därå. Då åt socialstyrelsen redan

tidigare lämnat uppdrag att utarbeta förslag till revision av arbetarskyddslagen

uppenbarligen innefattade behörighet för socialstyrelsen att till närmare

undersökning upptaga det i förevarande motion väckta spörsmålet örn

skärpta bestämmelser i fråga örn minderårigas användning i skogs- och flottningsarbete

för att därefter till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill

en sådan utredning kunde föranleda, torde det kunna förutsättas, att socialstyrelsen

komme att även utan särskilt bemyndigande företaga den undersökning

av ifrågavarande spörsmål, som styrelsen i sitt utlåtande över motionen

angivit såsom önskvärd.

På hemställan av andra lagutskottet blev motionen därefter av riksdagen

avslagen.

I betänkande den 2 november 1925 med förslag till reviderad lag om arbetarskydd

meddelade socialstyrelsen, att den låtit verkställa den förordade undersökningen

(genom skogs- och flottledsinspektören). Vid frågans prövning

hade styrelsen emellertid kommit till den åsikten, att densamma ej borde

upptagas till vidare behandling i sammanhang med revision av arbetarskyddslagen,

enär den reglering, som syntes påkallad, ej gärna läte sig förverkliga

genom tillägg i arbetarskyddslagen. Styrelsen sade sig därför skola taga

under omprövning, huruvida tillfyllestgörande skäl förelåge för en framställning

till Kungl. Majit örn utfärdande av särskilda bestämmelser i ämnet med

stöd av arbetarskyddslagen.

Genom den revision av lagen örn arbetarskydd, som ägde rum vid 1931 års

riksdag, infördes två betydelsefulla ändringar i de allmängiltiga betingelserna

för minderårigs användande till arbete: dels höjdes den allmänna

minimiåldern för arbetsanställning från 12 till 13 år samt minimiåldern vid

industriellt, byggnads- och transportarbete från 13 till 14 år, och dels infördes

allmän skyldighet för arbetsgivare att vara försedd med intygsböcker för de

minderåriga arbetare, som av honom användes i arbete, varå lagen ägde tilllämpning.

För skogshanteringen innebar detta, att minimiåldern höjdes från

12 till 13 år utom för flottningsarbete, där denna ålder höjdes från 12 till 14

år, enär flottningsarbete såsom varande »transport av gods» i här ifrågavarande

avseende likställdes med industriellt arbete. Medan det vid skogsarbete

vore tillräckligt, att de minderårigas intygsbok innehölle uppgift örn

namn, ålder och fullgjord skolplikt, erfordrades vid flottningsarbete (av viss

större omfattning), att intygsbok jämväl vore försedd med läkarintyg, såvida

ej yrkesinspektionens chefsmyndighet på därom gjord framställning lämnat

eftergift därifrån. För flottningsarbetet infördes vidare i 14 § 3 mom. i fråga

örn nattarbete den föreskriften, att yngling, som fyllt 14 år, efter chefsmyndighetens

medgivande finge användas till flottningsarbete i den mån förhållandena

därtill föranledde. Det gällde sålunda för närvarande strängare föreskrifter

i fråga örn användande av minderåriga vid flottningsarbete än vid

övrigt inom skogshanteringen förekommande arbete.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr .112.

Socialstyrelsens förslag.

I utredningen den 28 oktober 1936 anförde socialstyrelsen efter redogörelse

för gällande bestämmelser:

De vid skogsavverkning särskilt vintertid rådande arbets- och. levnadsförhållandena

vore vanligen avsevärt mera påfrestande för de minderåriga än

flottningsarbetet, särskilt som de yngre minderåriga vid sistnämnda slag av

arbete sysselsattes med vakthållning, budskickning och dylika lättare arbeten.

Vid skogsavverkning däremot sysslade de minderåriga i regel med huggningsarbete,

som vore ett fysiskt mycket krävande arbete. Därtill komme, att detta

arbete påginge under avsevärt längre tid än flottningsarbetet och i regel även

under mera påfrestande yttre förhållanden. Mera tillfredsställande föreskrifter

rörande minderårigas användande vid skogsavverkning syntes erforderliga

jämväl med hänsyn till det betydande antal minderåriga, som användes vid

detta arbete.

Beträffande användningen av minderåriga vid skogsavverknings- och flottningsarbete

anförde styrelsen:

Enligt den undersökning, som på styrelsens föranstaltande år 1925 verkställdes

av skogs- och flottledsinspektören, framgick det, att då 6.5 procent av

samtliga vid skogsavverkningsarbete i Norrland, Dalarna och Värmland anställda

arbetare voro minderåriga. Örn man utginge från att cirka 190,000 man

sysselsattes med dylikt arbete inom nyssnämnda område, skulle ifrågavarande

antal minderåriga inom de 7 norra länen sålunda utgöra 12,350. Även örn det

relativa antalet minderåriga under senare år något nedgått, torde ifrågavarande

antal minderåriga för närvarande icke understiga 10,000. År 1925 vörö

cirka 4 procent av dessa minderåriga under 14 år och 63 procent tillhörde

gruppen »16—17 år». Beträffande arten av de ifrågavarande minderårigas

arbete anfördes i skogs- och flottledsinspektörens utredning följande: »De

minderåriga sysselsättas huvudsakligen med huggningsarbete, varvid de, i den

mån de äro självständiga huggare, utföra allt arbete med trädens fällning,

kvistning, barkning och kapning. De yngre minderåriga, som oftast arbeta

tillsammans med och under uppsikt av äldre anhöriga, deltaga vanligen i arbetet

med de fällda trädens kvistning, barkning och kapning. Körning av virke från

skogen till flottlederna utföres i regel endast av äldre minderåriga. I vissa

fall utföres dock även dylikt arbete av 14—15 åringar, i regel tillsammans med

fader eller äldre bröder, som då utföra det huvudsakliga arbetet med virkets

på- och avlastning. Slutligen deltaga minderåriga även i övriga vid utdnvning

av virke förekommande arbeten, såsom hoplunning, lastning, uppläggning,

tumning och märkning av virke samt anordnande och underhåll av basvägar.

Av de yngsta minderåriga uppgivas några ha sysslat med städning av

härbärgena samt diverse köksbestyr, tjänstgjort som kojvakter, utfört budgång

och dylikt.

Av materialet synes framgå, att ungefär 82 procent av de minderåriga sysselsatts

med huggningsarbeten, 11 procent med körnings- och 7 procent med

övriga arbeten.»

I fråga om de minderårigas arbetstid anfördes i utredningen bland annat

följande: »Då de minderåriga, som ovan nämnts, vanligen arbeta tillsammans

med vuxna anhöriga, har deras arbete i regel pågått lika länge som de vuxnas.

Undantag bilda dock de yngsta minderåriga, som arbetat mera oregelbundet

och oftast med kortare daglig arbetstid. Några arbetsgivare meddela, att de

minderåriga därjämte haft något längre raster än de vuxna. De minderårigas

dagliga arbetstid i förhållande till de vuxnas framgår av nedanstående sammanställning

av de inkomna uppgifterna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 112.

2.318 eller 62 procent av de minderåriga lia haft samma arbetstid som de

vuxna; 779 eller 22 procent av de minderåriga ha haft kortare arbetstid än de

vuxna. För 761 minderåriga saknas uppgifter härom.

Arbetstidens absoluta längd synes variera mellan tämligen vida gränser,

för de vuxna mellan 572 till 11 timmar och för de minderåriga mellan 3 till

10 timmar. I allmänhet vill det synas, som örn de vuxnas dagliga arbetstid

något förkortats under senare år, antagligen beroende på inverkan av den för

industrien lagstadgade 8-timmarsdagen. Arbetarna bestämma nämligen själva

sin arbetstid, enär nästan allt arbete utföres på ackord.» Medelarbetsdagen för

de minderåriga syntes enligt de lämnade uppgifterna uppgå till 7 å 8 timmar

per dag.

Förande bostadsförhållandena för de minderåriga, som omfattades av undersökningen,

gav denna vid handen, att dessa i Norrland, Dalarna och Värmland

varit ordnade på följande sätt:

Boende i hemmen...........................

» i gårdar ..............................

» i skogshärbärgen ...............

» i hemmen eller härbärgen

Summa 3,355 100. o %

1,245 eller 37.2 %

14 » 0.4 %

949 » 28.3 %

1,147 » 34.1 %

Fördelades antalet minderåriga, som uppgivits ha bott dels i hemmen och

dels i härbärgen (sista gruppen härovan), på dessa grupper var för sig i förhållande

till antalet i desamma redovisade minderåriga, skulle som resultat

erhållas, att 1,918 bott i hemmen och 1,423 i härbärgen. Då man i allmänhet

räknade med att cirka 2/ä av de med skogsavverkningsarbete sysselsatta arbetarna

i Norrland, Dalarna och Värmland vore hänvisade att logera i härbärgen

eller tillfälliga bostäder av annat slag, syntes de minderåriga ha haft det gynnsammare

ställt i detta avseende än de vuxna. Detta förhållande syntes tyda

på, att antalet minderåriga vore relativt större vid sådana avverkningsarbeten,

som påginge närmare bygden, än vid sådana, som bedreves på längre avstånd

därifrån.

De förhållanden, varunder minderåriga enligt ifrågavarande undersökning

arbetade i skogarna år 1925, torde i stort sett alltjämt vara rådande.

Kolningsarbete, som under en följd av år förekommit i obetydlig omfattning,

borde även vara underkastat strängare bestämmelser än nu, bland annat

med hänsyn därtill, att nattarbete ofta måste förekomma.

Vid flottningsarbete, inklusive sorteringsarbete, voro enligt skogs- och flottledsinspektörens

ovannämnda år 1925 verkställda utredning 4.i procent av

flottningsarbetarna minderåriga. Då antalet flottningsarbetare under åren

1930—1934 utgjort i medeltal 42,900 per år, skulle, örn ovannämnda procentsiffra

fortfarande utgjorde ett representativt uttryck för de minderåriga flottningsarbetarnas

relativa numerär, deras absoluta antal uppgå till cirka 1,750.

Av dessa skulle cirka 270 vara under 15 år och cirka 650 under 16 år.

Av de minderåriga, som deltoge i flottningsarbete, sysselsattes år 1925

54 procent i biflottleder, 16 procent i huvudvattendrag och 30 procent med

sorteringsarbete. I bivattendragen användes de minderåriga huvudsakligen

för vakthållning och signalering — mera sällan vid arbete med vältning och

tappning av virke — samt därjämte såsom telefon- och kasern vakter, för budskickning

och dylikt. I huvudvattendragen bestode arbetet vanligen av uthållning

av virket från stränderna, och vid skiljeställena användes de minderåriga

för mindre krävande sorteringsarbete.

Yad arbetstiden beträffade måste de minderåriga på grund av flottningsarbetets

natur och sättet för dess bedrivande i regel arbeta under samma tider

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 112.

som de vuxna, för vilka arbetstidens längd per dag eller rättare per dygn på

grund av att arbetet ej sällan med hänsyn till vindförhållanden m. m. måste

bedrivas även nattetid syntes variera från 8—15 timmar. Vid sorteringsverken

tillämpades däremot med få undantag 48 timmars arbetsvecka.

I fråga örn de minderårigas bostadsförhållanden gav ovannämnda undersökning

vid handen, att sannolikt endast 17 procent logerade i tillfälliga bostäder.

Mer än hälften av de minderåriga, som deltogo i bivattenflottning, och

85 procent av dem, som sysselsattes i huvudvattendragen, kunde bo hemma.

Även vid skiljeställena syntes de minderåriga bo i hemmen i relativt större

omfattning än de vuxna arbetarna.

Av förenämnda undersökning syntes vidare framgå, att minderåriga, som

sysselsattes med skogsavverkning, drabbades av olycksfall i relativt större omfattning

än de vuxna. Vid flottningsarbete syntes förhållandet vara det rent

motsatta, beroende på att de minderåriga där vanligen sysselsattes med lättare

och mindre riskfyllt arbete. Detta syntes även bekräftas av en undersökning,

som skogs- och flottledsinspektören utfört i fråga örn olycksfall, som inträffat

under åren 1930—1935 och vars resultat framläggas i följande tabell.

Å r

0 1 y c k s

fall vid

skogsavverkning

flottning

bland

vuxna

minderåriga

Summa

bland

vuxna

minderåriga

Summa

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

1930................

8,225

89.4

976

10.6

9,201

361

97.9

8

2.1

369

1931................

7,484

91.o

740

9.o

8.224

312

98.1

6

1.9

318

1932................

7,171

91.9

635

8.1

7,806

294

97.o

9

3.o

303

1933................

6,917

92.s

573

7.7

7,490

263

97.o

8

3.0

271

1934................

8,981

91.3

856

8.7

9,837

184

98.4

3

1.6

187

1935................

8,996

91.8

799

8.2

9,795

338

98.8

4

1.2

342

Medeltal

7,962

91.3

763

8.7

8,726

292

98.0

6

2.0

298

Medan vid skogsavverkning de minderåriga numera ej torde utgöra mer än

5 å 6 procent av arbetarantalet, hade enligt tabellen bland dessa inträffat 8''7

procent av olycksfallen. För flottningens vidkommande vore däremot motsvarande

siffror 4 procent och 2 procent.

Socialstyrelsen anförde härefter:

Då styrelsen nu till förnyat övervägande upptagit frågan örn skärpta bestämmelser

för minderåriga, som sysselsattes med skogsavverkning, kolning

och flottning, hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att de grundläggande

föreskrifter i detta avseende, som numera gällde vid flottningsarbete,

vore i stort sett ändamålsenliga. Enligt dessa finge visserligen yngling, som

fyllt 14 år, användas jämväl i dylikt arbete, som bedreves nattetid, men endast

i den mån yrkesinspektionens chefsmyndighet lämnat tillstånd därtill. Vad

anginge de jämväl å flottningsarbete tillämpliga bestämmelserna i arbetarskyddslagen

angående läkarundersökning och läkarbesiktning samt de i samma

lags 32 och 33 §§ meddelade ordningsföreskrifterna ansåge styrelsen emellertid

ändring erforderlig.

Beträffande skogsavverkning och kolning syntes det lämpligt, att dessa

arbeten i här ifrågavarande avseende likställdes med industriellt arbete. Därigenom

skulle sålunda minimiåldern vid dessa arbeten bliva 14 år. Vidare

skulle in tygsbok för minderårig, som sysselsattes med skogsavverkning eller

kolning, enligt bestämmelse i 10 § andra stycket arbetarskyddslagen innehålla

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

jämväl läkarintyg, för den händelse avverkning eller kolning bedreves i sådan

omfattning, att å arbetsstället i regel användes minst 10 arbetare. Vid mindre

avverknings- och kolningsarbeten skulle intygsboken däremot fortfarande ej

behöva innehålla läkarintyg. Eftergift enligt 12 § arbetarskyddslagen från

läkarintyg torde ej kunna lämnas, enär dessa arbeten icke kunde hänföras till

sådant »lätt» eller »ej tungt» arbete, som omförmäldes i nämnda stadgande.

Omnämnas finge i detta sammanhang, att enligt uppgift av skogs- och flottledsinspektören

ett större trävarubolag redan nu infört föreskrift örn att minderårig

ej finge sysselsättas vid skogsavverkning för bolagets räkning, med

mindre hans intygsbok innehölle läkarintyg. Orsaken därtill vore, att det vid

läkarundersökningar av minderåriga, som efter de nya föreskrifternas ikraftträdande

år 1932 företogos på grund därav, att man inom bolaget hyste den

uppfattningen, att läkarintyg erfordrades jämväl vid skogsavverkning, framgick,

att vissa av de undersökta minderåriga vore angripna av allvarliga sjukdomar,

varom såväl de själva som föräldrarna saknade kännedom. Det torde

även vara ett ur såväl individens som samhällets synpunkt viktigt önskemål,

att de minderåriga undersöktes av läkare, åtminstone innan de första gången

under minderårighetstiden begåve sig ut på ett arbete, där hälsa och krafter

utsattes för så stora påfrestningar som vid skogsarbete, särskilt vintertid.

Med hänsyn till svårigheten att anordna årligen återkommande läkarbesiktning

av minderåriga på de tillfälliga arbetsplatserna i skogarna syntes stadgandet

härom i 35 § arbetarskyddslagen såväl som föreskriften i 10 § nämnda

lag, att läkarbetyget vid intygsbokens överlämnande ej finge vara äldre än

ett år, tillsvidare ej böra gälla vare sig skogsavverknings-, flottnings- eller kolningsarbete.

Betydelsefullast vore, att de minderåriga underginge sådan läkarundersökning,

som omförmäldes i kungörelsen den 31 december 1912 angående

läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare (nr 387),

innan de första gången anställdes i dylikt arbete, så att de, som ej befunnes

lämpliga för sådant arbete, icke bleve sysselsatta däri.

Anskaffandet av sådant läkarintyg, som här avsåges, medförde givetvis vissa

kostnader för de minderåriga eller deras målsmän. Dessa kostnader torde

inom industrien och närliggande yrkesområden i stor utsträckning frivilligt

bestridas av arbetsgivarna. Styrelsen ville gärna uttala förväntningen, att så

i allmänhet skulle bliva fallet även inom skogshanteringen, helst som arbetsgivarna

där enligt förevarande förslag icke skulle få vidkännas några utgifter

för årligen återkommande läkarbesiktningar.

Föreskrifterna i 32 § angående förande av förteckning över minderåriga och

33 § angående s. k. in- och avanmälan av minderårig arbetskraft vore mindre

lämpliga för här ifrågavarande arbeten, enär såsom tidigare berörts de minderåriga

oftast icke anställdes av arbetsgivaren eller hans ombud utan vanligen

av ackordstagarna. Ofta förekomme ingen anställning i vanlig mening, utan

de minderåriga medföljde äldre anhöriga, i vilket fall de minderåriga ej heller

erliölle egen lön, utan ersättningen för deras arbete uppbures av nyssnämnda

anhöriga. Då på grund av dessa lösliga anställningsförhållanden''det skulle

bliva förenat med betydande olägenheter för arbetsgivare att föra sådan förteckning

respektive lämna sådana uppgifter, som omförmäldes i 32 och 33 §§,

skulle följden, örn berörda föreskrifter bleve tillämpliga på ifrågavarande

arbeten, sannolikt bliva, att arbetsgivarna, såsom i vissa fall redan skett, förbjöde

anställande av minderåriga vid dessa arbeten, till men för såväl de

minderåriga som yrkesutbildningen.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hade socialstyrelsen upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ i arbetarskyddslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

59.

Yttranden.

De föreslagna ändringarna tillstyrktes eller lämnades utan erinran av samtliga

sex länsstyrelser, som avgivit yttranden, slcogsägareföreningarnas riksförbund,

svenska flottleds förbundet, riksförbundet landsbygdens folk, svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet, svenska sågverksindustriarbetareförbundet,

förste provinsialläkaren i Värmlands län, slcogsvårdsstyrelsen i Västerbottens

län samt Korsnäs sågverks aktiebolag.

I yttrandena anfördes, bland annat:

Skogs- och flottningsarbetareförbundet samt sågverksindustriarbetareförbundet:
Förslaget

beträffande minimiåldern för deltagande i skogsarbete syntes taga

nödig hänsyn till de krav, som det därutinnan gällde att tillgodose, nämligen

å ena sidan aktsamhet örn det uppväxande släktet och å den andra de ekonomiskt

svaga skogsarbetarefamiljernas behov av tillskott till familjefaderns förvärvsarbete,

då sådant stöde att uppbringa, samt behovet av yrkesutbildning

under den därför lämpliga åldern. Den föreslagna åldern sammanfölle ju i

stort sett med skolplikten. Någon invändning syntes icke heller kunna göras

emot vad i detta sammanhang föresloges beträffande läkareintyg och viss lättnad

beträffande nytt sådant.

Korsnäs sågverks aktiebolag:

Förslaget till ändrad lydelse av lagen örn arbetarskydd drabbade uteslutande

arbetarna. Enär allt skogsavverkningsarbete utfördes mot ackordsbetalning,

läge det icke alls i arbetsgivarnas intresse, att de minderåriga förekomme

på avverkningsplatserna. Dels upptoge de lika stort utrymme i härbärgena

som de fullgoda karlarna utan att ens tillnärmelsevis kunna utföra motsvarande

arbetsprestation, och dels vore de mer utsatta för olycksfall än de äldre,

tränade skogsarbetarna. Det vore emellertid nödvändigt att tolerera dem, ty

eljest skulle de sakna möjlighet att utbilda sig i skogsarbetareyrket. För

arbetsgivarnas del innebure lagen den fördelen, att de yngsta minderåriga ej

längre finge förekomma på avverkningarna, och på grund därav hade bolaget

ingen invändning att göra mot ändringsförslaget.

Ett utvidgat skydd ifrågasattes av förste provinsialläkaren och länsstyrelsen

i Jämtlands län.

Förste provinsialläkaren i Jämtlands län:

När det gällde ändring av lag örn arbetarskydd gjorde man sig den frågan,

örn ej den tyngre delen av skogsarbetet såsom regel måste betraktas vara för

tungt och hårt för en yngling under 18 år. Endast särskilt kraftiga ynglingar

borde få sysselsättas därmed; endast sådana borde därför få användas, som

vid läkarbesiktning i intygsboken betecknades såsom tillräckligt kraftiga för

den avsedda sysselsättningen inom skogsarbetet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län:

Socialstyrelsen hade med hänsyn till nu gällande bestämmelser framgått

med stor försiktighet. Länsstyrelsen ansåge sig dock böra ifrågasätta, om

icke försiktigheten varit väl stor, i synnerhet som det enligt vad socialstyrelsen

själv meddelat visat sig, att ett stort antal av de i skogsarbete sysselsatta

minderåriga vid läkarundersökning befunnits behäftade med sjukdom

och andra brister, som gjort dem mycket litet lämpade för det i hög grad påfrestande

skogsarbetet med dess ofta alltför långa dagliga arbetstid. Länsstyrelsen

hyste därför sympatier för det av förste provinsialläkaren i länet

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

framställda förslaget, att endast sådana ynglingar borde få anställas i skogsarbete,

som enligt intyg av läkare vore tillräckligt kraftiga därför. I anslutning

därtill funne länsstyrelsen önskvärt, att en närmare utredning gjordes,

om icke detta önskemål skäligen kunde tillgodoses.

En mera reserverad ställning till socialstyrelsens förslag intogs av sågverks!

örbundet och Sveriges skogsägareförbund.

Sågverks! örbundet:

Beträffande den ifrågasatta förändringen rörande rätt att använda minderåriga

i skogsarbete torde man i detta sammanhang få ta viss hänsyn till skolförhållandena

på landsbygden. I många fall torde skolan slutas redan vid

12 å 13 års ålder. Då väl skogsarbete mången gång vore den enda förvärvskälla,

som erbjödes, och föräldrarna ofta vore beroende av jämväl barnens

inkomst, torde behörig hänsyn därtill tagas vid lagstiftningens utformande.

Sveriges skogsägareförbund:

Skogsarbetsgivarna hade i flertalet fall icke någon effektiv möjlighet att

kontrollera, att ackordstagarna vid skogsarbeten icke då och då toge med sig

sina minderåriga söner som medhjälpare för lättare arbeten i skogen, vare sig

det gällde avverkning eller kolning. Arbetsgivarens förmän kunde icke kontinuerligt

kontrollera denna sak, och det hade vid fyrfaldiga tillfällen visat sig,

att fäderna bleve misslynta och rent av vägrat hörsamma tillsägelser från

arbetsgivarens ombud att sända hem minderåriga pojkar ur skogen. Arbetsgivaren

borde icke kunna göras ansvarig för lagöverträdelser på denna punkt.

Ävenså ville förbundet framhålla, att med det behov av arbetsförtjänster, som

rådde bland skogsbygdernas befolkning, samt med den ungdomsarbetslöshet,

som mångenstädes vore för handen, det torde bliva svårt att bland den skogsarbetande

befolkningen vinna förståelse för den föreslagna lagändringen. För

arbetsgivarna vore denna av mindre betydelse.

Ändringsförslagen avstyrktes av Uddeholms aktiebolag:

Bolaget ville framhålla, att det ingalunda i regel vore arbetsgivaren som

intoge i arbetet eller anställde de minderåriga. I de flesta fall vore det arbetstagaren,

skogsarbetaren, som toge sin minderåriga son med sig till skogen.

Denne följde till att börja med sin fader för att hålla honom sällskap i arbetet

men började snart hjälpa honom vid tillredningen av virket, t. ex. vid kvistning

eller barkning och dylikt. Det vore hart när omöjligt för en arbetsgivare

att hålla uppsikt däröver eller köra hem en sådan pojke från skogen.

Man hade ofta försökt detsamma men utan förståelse eller hjälp från faderns

sida.

Vidare skulle hos företag, där å arbetsstället i regel användes mera än 10

arbetare, minderåriga icke få användas till arbetet med mindre än att dennes

intygsbok innehölle läkarintyg, utvisande att den minderårige vore frisk. Dittills

hade på särskild framställning från målsman minderåriga understundom

fått deltaga i vissa lindrigare skogsarbeten, såsom skogskulturarbeten, om

de därför varit lämpliga. Anställningen hade i så fall alltid motiverats med

behovet av arbetsförtjänst för familjen. Däremot hade i sådant fall läkarintyg

ej föreskrivits. Frågan om läkarintyg hade vid flera tillfällen tidigare

diskuterats, men med hänsyn till kostnader och avstånd, som försvårade och

i vissa fall omöjliggjorde sådant läkarintygs skrivande, hade bolaget för sin

del ansett sig böra frånfalla krav på läkarintyg, då lagbestämmelse därom ej

förelegat inom skogsbruket. Lagförslaget torde med säkerhet komma att för

svåra försörjningen för skogsfolket. Arbetsgivaren hade ej eget intresse av

att bereda de minderåriga arbete i skogen. En skärpt lagstiftning därvid

komme utan tvivel att medföra, att ungdomsarbetslösheten i skogen ökade.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

61

Departementschefen.

Den allmänna minimiåldern för minderårigs användning till arbete är

enligt 9 § lagen örn arbetarskydd tretton år. Beträffande bergverks-, bruks-,

fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnadsarbete, även

örn det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller arbete med transport

av personer eller gods är emellertid åldersgränsen enligt 10 § första stycket

samma lag i allmänhet fjorton år.

Socialstyrelsen har nu — under framhållande av att beträffande flottning,

som ansåges höra under arbetsgruppen »transport av gods», varför minimiåldern

för flottningsarbetare vore fjorton år, gällande bestämmelser visat

sig vara i stort sett ändamålsenliga — föreslagit höjning av minimiåldern

för användning av minderåriga till skogsavverknings- och kolningsarbete

till fjorton år. Ändringsförslaget har i fråga om skogsavverkningsarbete

motiverats därmed, att detta arbete i allmänhet vore fysiskt mycket krävande

samt att det påginge under avsevärt längre tid än flottningsarbetet och i

regel även under mera påfrestande förhållanden. Vad kolningsarbete beträffade

anfördes, att nattarbete ofta måste förekomma vid detsamma.

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken socialstyrelsen givit

uttryck, anser jag, att skogsavverknings- och kolningsarbete i allmänhet äro

alltför ansträngande för de yngsta av de minderåriga, vilka hitintills fått

sysselsättas med sådant arbete, varför en höjning av minimiåldern i fråga

örn dessa arbetsområden ur hälsosynpunkt bör vidtagas. Härvid är det emellertid

av vikt att tillse, att minimiåldern icke fastställes på sådant sätt, att

möjligheterna till yrkesutbildning vid jämförelsevis unga år samt till arbetsförtjänst,

vilken i fråga örn skogsarbetarbarnen utgör ett icke föraktligt, ofta

mycket nödvändigt tillskott till familjeinkomsterna, i alltför hög grad inskränkas.

Den av socialstyrelsen föreslagna minimiåldern fjorton år — densamma

som för industriarbete — synes mig vara den för närvarande mest

lämpliga med hänsyn tagen till de olika omständigheter, vilka sålunda i förevarande

avseende äro bestämmande. Lagändring härutinnan torde, på sätt

socialstyrelsen föreslagit, böra ske så, att skogsavverknings- och kolningsarbete

upptagas uti den i 10 § första stycket förekommande uppräkningen av

skilda arbeten.

Vissa ur arbetarskyddssynpunkt strängare fordringar hava i lagen uppställts

i fråga örn sådant i 10 § första stycket uppräknat arbete, som bedrives

i viss större omfattning, nämligen då å arbetsstället i regel användas minst

tio arbetare. Om minderårig användes vid sådant arbete föreskrives, bland

annat, att den minderåriges intygsbok skall innehålla läkarintyg, som utvisar,

att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller bristande

kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den minderårige

icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning, varom fråga är

(10 § andra stycket), att sådant läkarintyg vid intygsbokens avlämnande till

arbetsgivaren ej får vara äldre än ett år (10 § andra stycket), att arbetsgivaren

skall hava den minderåriges namn, födelseår och födelsedag införda

i en särskild förteckning, samt att den minderårige vid avgång ur arbetet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 112.

skall avföras från förteckningen (32 §), att arbetsgivare inom fjorton dagar

från det han började använda minderårig arbetskraft skall göra skriftlig

anmälan därom hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare samt

på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, skall göra anmälan, då han icke

vidare använder någon minderårig i arbetet (33 §), samt att läkarbesiktning

å minderårig skall företagas vid arbetsstället en gång varje kalenderår till utrönande,

huruvida sysselsättning, vartill den minderårige användes, är menlig

för hans hälsa eller kroppsutveckling (35 §).

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att flertalet av ifrågavarande strängare

bestämmelser, som ju överhuvud icke gälla, örn antalet arbetare å arbetsstället

i regel understiger tio, tillsvidare icke skola tillämpas i fråga örn

skogsavverknings- och kolningsarbete. I sammanhang härmed har styrelsen

framlagt förslag därom, att bestämmelserna icke längre skola gälla i fråga örn

flottningsarbete av den omfattning, som förmäles i 10 § andra stycket.

Beträffande bestämmelserna i 10 § andra stycket att läkarintyg icke får

vara äldre än ett år samt i 35 § örn årlig läkarbesiktning har styrelsen anfört,

att avsevärda svårigheter förelåge att anordna läkarbesiktningar å de tillfälliga

arbetsplatserna i skogarna. Huvudsaken vore enligt styrelsens mening

att läkarundersökning verkställdes, innan den minderårige överhuvud började

i arbetet.

I likhet med socialstyrelsen anser jag det vara av vikt, att läkarundersökning

verkställes för att konstatera, huruvida minderårig, som ämnar ägna

sig åt ifrågavarande ansträngande arbeten, lämpar sig därför. Ehuru årliga

undersökningar givetvis skulle vara till åtskilligt gagn, anser jag dock med

hänsyn till vad som anförts rörande svårigheterna att ordna med dylika

undersökningar å de tillfälliga arbetsplatserna i skogarna, att man i fråga

örn skogsavverknings- och kolningsarbete — där minst tio arbetare i regel

sysselsättas; örn arbeten av mindre omfattning är ju i förevarande sammanhang

ej fråga — tillsvidare kan underlåta att fordra, att årliga läkarundersökningar

hållas samt att läkarintyg i den minderåriges intygsbok ej skall

vara äldre än ett år. —- Styrelsens förslag att vad som sålunda ifrågasatts beträffande

skogsavverknings- och kolningsarbete hädanefter skall gälla även i

fråga örn flottningsarbete innefattar, i varje fall formellt, en försämring ur

arbetarskyddssynpunkt av gällande förhållanden. Av socialstyrelsens utredning

framgår emellertid, att flertalet minderåriga, som användas till flottningsarbete,

torde sysselsättas vid biflottleder, där arbetet vanligen icke har

mer än några veckors varaktighet. Yad förutsagts rörande svårigheterna

att ordna med läkarundersökningar på arbetsplatserna gäller med hänsyn härtill

samt jämväl på grund av arbetsplatsernas belägenhet i särskild grad i

fråga örn flottningen. För övrigt torde flottningsarbetet i allmänhet vara betydligt

mindre påfrestande för minderåriga än skogsavverkningsarbetet, vilket

synes framgå bland annat av de i det föregående återgivna uppgifterna rörande

olycksfall vid skogsavverkning och flottning. Skogsavverknings-, kolningsoch

flottningsarbeten synas mig vara av den art, att skiljaktiga bestämmelser

rörande dessa arbeten icke böra gälla i de hänseenden, varom nu är fråga. Jag

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 63

vill därför icke motsätta mig den av socialstyrelsen beträffande flottningsarbetare

föreslagna ändringen av gällande lag.

De av socialstyrelsen av praktiska skäl föreslagna undantagen beträffande

skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbeten, som bedrivas i den förut

omnämnda större omfattningen, i fråga örn skyldigheter jämlikt 32 § angående

förandet av förteckningar samt jämlikt 33 § rörande s. k. in- och avanmälan

av minderårig arbetskraft, mot vilka undantag erinran icke framställts

i remissyttrandena, anser jag mig kunna tillsvidare godtaga.

Med anledning av vad ovan anförts hava i departementsförslaget 10, 32,

33 och 35 §§ arbetarskyddslagen med allenast vissa formella jämkningar

avfattats i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag i ämnet.

Att på sätt svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet i skrivelsen den

27 augusti 1935 ifrågasatt intaga närmare bestämmelser i arbetarskyddslagen

örn anläggning av basvägar m. m. anser jag i likhet med socialstyrelsen icke

lämpligen låta sig göra. De ifrågavarande önskemålen synas kunna beaktas

vid den av tillsynsmyndigheten bedrivna upplysningsverksamheten.

I förevarande sammanhang må erinras därom, att väg- och vattenavledningsarbeten

— beträffande vilka arbeten den föreslagna nya skogshärbärgeslagen

skall bliva tillämplig — enligt gällande arbetarskyddslag torde vara

att hänföra till den grupp arbeten, som behandlas i 10 § första stycket i

lagen, detta på grund av stadgandet att till nämnda grupp hör »byggnadsarbete,

ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete».

Till frågan örn förändringar i administrativa författningar rörande arbetarskyddsförhållandena

å arbetsplatserna i skogarna återkommer jag i annat

sammanhang.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över de

inom socialdepartementet upprättade förslagen till sko gshärb är geslag och

lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni 1912

(nr 206) om arbetarskydd, av den lydelse bilaga (Bilaga A)1 till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen,

har här uteslutits.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 112 (Bilaga B).

Bilaga B.

Transumt1 av skogs- och flottledsinspektörens till socialstyrelsen avgivna

redogörelse för undersökning rörande skogsarbetarnas bostads-

och levnadsförhållanden på arbetsplatserna i skogarna

vintrarna 1934—1935 och 1935—1936.

Föregående undersökning.

Skogshärbärgeslagstiftningen, som trädde i kraft den 1 januari 1920, hade

föregåtts av en allsidig och ingående utredning, vars resultat framlades i den

av socialstyrelsen år 1916 utgivna publikationen »Skogsarbetarnas levnads- och

arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland». Av denna undersöknmg

framgick, att de klagomål över skogsarbetarnas dåliga bostadsförhållanden

och särskilt över de då förekommande skogskojornas ofta bristfälliga och

underhaltiga beskaffenhet, som utgjort närmaste anledningen till nyssnämnda

utredning, ingalunda saknade berättigande. De detaljerade undersökningar

av ett stort antal skogskojor i olika landsdelar, som verkställdes, gåvo nämligen

vid handen att, även betraktade som allenast provisoriska uppehållsrum

för utearbetare och bedömda efter skogslivets egen måttstock, en ganska

betydande del av de då använda skogskojorna måste betraktas som avgjort

undermåliga och ett ännu större antal såsom i hög grad överbefolkade. Å

andra sidan befanns emellertid att de missförhållanden, som sålunda konstaterats

i fråga örn en del timmerkojor, ej voro av den art, att de kunde tagas

till intäkt för en kategorisk förkastelsedom över skogskojorna utan syntes

dessa, väl utförda och ändamålsenligt anordnade, i sina olika variationer

innebära den mest praktiska lösningen av de nordsvenska ödeskogarnas

bostadsproblem.

Allmänt om den skogliga yrkesinspektionens

verksamhet.

Sådant var utgångsläget för den samtidigt med bostadslagstiftningens

antagande inrättade skogliga yrkesinspektionen, vars närmaste uppgift det

bley att söka åvägabringa tillfredsställande bostadsvillkor för skogarnas och

flottledernas arbetare, vilkas antal vintertid då uppskattades till cirka

150,000.2 Sedan under det första arbetsåret verksamheten organiserats genom

uppdragande av riktlinjer för dess bedrivande, ordnandet av detaljerna vid

mspektionsarbetet m. m. igångsattes dels inspektionsverksamhet och dels och

framför allt rådgivande verksamhet i olika former. Den sistnämnda, som

bland annat omfattade redogörelser för de åtgärder, som enligt inspektionens

uppfattning borde vidtagas, tillhandahållande av råd och anvisningar angående

förläggningarnas ordnande, ritningar till ändamålsenliga bostadstyper m. m.

har utgjort och utgör alltjämt en mycket betydelsefull del av inspektionens

arbete. Denna, som i stor omfattning bedrivits i samband med besiktningarna,

har nämligen utgjort det bästa medlet att så småningom vinna såväl arbetsgivarnas

som arbetarnas intresse för reformsträvandena på detta område

samt förtroende för inspektionens verksamhet.

Då skogskojan i sina olika variationer utgör en bostadstyp, som så små
1

Fig. 1—42 samt bilagorna 1—3 hava uteslutits.

Enligt senaste beräkningar uppgives antalet arbetare, som numera vintertid sysselsättas

inom skogsbruket i Värmland, Dalarna och. Norrland uppgå, till cirka 190,000, av

vilka över 100,000 torde bo i tillfälliga bostäder.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majit» proposition nr 112 (Bilaga B).

ningom utformats av generationers erfarenhet och som därför vore värd att

bevara och utveckla, fattade inspektionen det som sin uppgift att bygga

vidare på den grund, som redan fanns lagd. Utvecklingen på detta område,

som dittills förlöpt ytterligt långsamt, måste emellertid verksamt påskyndas.

Med denna inställning var det naturligt, att en av inspektionens första åtgärder

blev att förbättra och komplettera de hävdvunna bostadstyper, som

så småningom framkommit inom olika landsändar och med vilka arbetarna

sålunda voro förtrogna, så att dessa typer blevo ändamålsenligare och mera

överensstämmande med nutida bostadshygieniska fordringar. I samband därmed

visade det sig ur ekonomisk synpunkt erforderligt att få till stånd jämväl

flyttbara bostäder såsom ett rörligt komplement till det fasta bostadsbeståndet

samt för mindre och mera tillfälliga avverkningar. Inspektionen propagerade

därför redan tidigt för konstruerandet av ändamålsenliga flyttbara bostadstyper,

och har sedermera utvecklingen på detta område gått ganska snabbt,

så att ett flertal typer av dylika bostäder numera finnas i marknaden.

Snart nog framgick det emellertid, att enbart förbättrande av bostadsbeståndet

ej var tillfyllest för åvägabringande av tillfredsställande hygieniska

förhållanden samt trevnad och trivsel i skogsarbetarförläggningarna. Härför

erfordrades jämväl en minst lika genomgripande rationalisering av levnadsförhållandena

på arbetsplatserna och särskilt då av mathållningen. I den mån

bostäderna förbättrades sökte inspektionen därför förmå arbetarna att övergå

från den dittills allmänt förekommande individuella mathållningen, som vanligen

resulterade i illa tillagad och enformig kost och mycket otillfredsställande

hygieniska förhållanden, till gemensamma hushåll. Härigenom

skulle icke blott nyssnämnda olägenheter kunna avlägsnas, utan även kosthållet

kunna bliva billigare genom mera välordnad proviantering och bättre

tillvaratagande av råvarorna. Härtill skulle komma att arbetstiden skulle

kunna bättre utnyttjas, då matlagning och proviantering ej behövde inkräkta

på densamma. Med hänsyn till skogsfolkets kända konservativa läggning i

fråga om livsföringen var det emellertid att förvänta, att det skulle åtgå betydande

tid, innan skogsarbetarna skulle kunna vinnas för en så genomgripande

reform som den gemensamma mathållningens införande måste anses

innebära. Så visade sig även vara fallet. Under de första åren märktes

knappast något resultat av inspektionens propagandaverksamhet på detta område,

men sedan de försöksvis i arbetarnas egen regi anordnade hushållen

icke blott visat sig motsvara utan även i många fall överträffa förväntningarna,

synes det nya mathållningssystemet numera vara föremål för ett livligt och

för varje år ökat intresse från skogsarbetarnas sida (se sid. 80).

Nu verkställda undersökningar.

Med anledning av socialstyrelsens anmodan till undertecknad skogs- och

flottledsinspektör att för den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen örn

bland annat förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden

framlägga en redogörelse för skogsarbetarnas bostadsförhållanden å

arbetsplatserna, sådana de numera gestalta sig, har skogs- och flottledsinspektören

verkställt tre undersökningar, avsedda att belysa huru skogsarbetarnas

bostadsbehov numera tillgodoses å såväl allmänna som enskildes skogar inom

de sju norra länen d. v. s. de delar av vårt land, där tillfälliga bostäder komma

till användning under arbetet i skogarna. Den första och den mest ingående

av dessa undersökningar (I) bygger på det material, som insamlats vid av

skogs- och flottledsinspektören med assistenter de senaste två åren under

vinterhalvåret förrättade inspektioner. Denna undersökning omfattar 647 förläggningar

med 669 byggnader, därav 14 innehållande endast matrum. I dessa

bostäder, av vilka 98 eller 15. i procent avsedda för 656 man inspekterats på

Bihang till riksdagens protokoll 11137. 1 sand. Nr 112.

173 37 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition nr 112 (Bilaga B).

grund av klagomål, kunde inkvarteras sammanlagt 7,939 man. Ifrågavarande

material har använts dels för en stickprovsundersökning av bostadsförhållandenas

beskaffenhet i allmänhet på arbetsplatserna i skogarna vintertid och

dels för att belysa huru ifrågavarande förhållanden gestalta sig inom vanligen

förekommande kategorier av härbärgesägare — domänverket, allmänningar

och besparingsskogar, trävarubolag, andra enskilda och flottningsföreningar.

Denna undersökning möjliggör slutligen ett objektivt och likformigt

bedömande av de olika bostädernas beskaffenhet och ändamålsenlighet med

ledning av de åtgärder, som av vederbörande inspektionsförrättare ansetts

böra vidtagas.

Den andra av ovannämnda undersökningar (II) grundar sig på genom

frågeformulär införskaffade uppgifter från 62 statens revirförvaltare, 15 förvaltare

av allmänningar och besparingsskogar samt 45 trävarubolag, däribland

samtliga större, och avser att belysa bostads- och levnadsförhållandena under

drivningssäsongen 1935—1936. Det på detta sätt erhållna materialet, som är

ganska omfattande — 4,344 bostäder, som varit bebodda av 37,736 man — har

bearbetats så, att det belyser bostads- och levnadsförhållandena inom de olika

slag av avverkningar, som vanligast förekomma: drivningar i domänverkets

egen regi, avverkningar avseende utdrivning av å rot försålda virkesposter

dels från statens skogar och dels från allmänningar och besparingsskogar och

slutligen drivningar å bolags egna skogar. Tyvärr saknas i denna undersökning

uppgifter rörande bostadsförhållandena vid avverkningar pä hemmansägares

och övriga enskildas skogar, men har det ej låtit sig göra att införskaffa

ett härför fullt representativt material. Dessa förhållanden belysas

emellertid, såsom ovan angivits, i viss mån genom undersökning I, ehuru det

material, som där stått till buds, ej är tillräckligt stort för att vara fullt representativt

för de inom ganska vida gränser varierande förhållandena inom

denna kategori.

Den tredje undersökningen (III) utgör slutligen en fullständig inventering

av det betydande bostadsbestånd, som för närvarande finnes å statens skogar

inom Norrland, Dalarna och Värmland — 2,713 härbärgen avsedda för sammanlagt

35,908 man — och av vilket över en tredjedel årligen tages i bruk

vid avverkningar å statens skogar.

Genom att, såsom här nedan kommer att ske, jämföra de förhållanden i

olika avseenden, som konstateras genom nyssnämnda undersökningar med

dem,, som erhöllos vid socialstyrelsens ovannämnda, år 1916 publicerade utredning,

kan man bilda sig en uppfattning om arten och omfattningen av den

förbättring i fråga örn skogsarbetarnas bostadsvillkor, som ägt rum efter tiden

för härbärgeslagstiftningens ikraftträdande och den skogliga yrkesinspektionens

inrättande.

Härbärgenas beskaffenhet enligt

skogshärbär geslagen.

Enligt skogshärbärgeslagen skola härbärgen, varom här är fråga, ej mindre

erbjuda tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även i övrigt,

med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden, under vilka desamma

kunna förväntas komma till användning, motsvara skäliga fordringar

på en tillfällig bostad. Vad detta anses innebära angives närmare i socialstyrelsens

anvisningar nr 6 vilka, ehuru närmast avsedda för tillsynsorganen,

naturligen även äro normgivande i allmänhet.

Utrymme.

Vad då först utrymmet beträffar meddelas i nyssnämnda anvisningar, dels

att vid förläggning för längre tid av större antal arbetare (flera än 12 å 16)

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

härbärge bör till befordrande av hygien, ordning och trevnad vara uppdelat i

två eller flera rum eller ock att flera härbärgen böra användas, dels ock att

härbärge skall erbjuda tillräckliga utrymmen för de däri boende och att i

sådant avseende särskilt bör iakttagas:

a) att på varje i härbärget inkvarterad arbetare kommer ett efter förhållandena

tillräckligt stort luftutrymme, som synnerligast beträffande för längre

tids förläggning avsett härbärge ej bör understiga 5 kbm, samt

b) att avståndet mellan golv och innertak ej understiger 2 meter i de delar

av bostaden, som ej disponeras för sovplatser.

Enligt undersökning I, som omfattar sammanlagt 647 besiktigade bostäder

om 728 bostadsrum, avsedda för 7,939 man, utgör vid full beläggning antalet

man per bostad i genomsnitt 11. Av nyssnämnda bostäder voro såsom tab. 1

utvisar 476, innehållande 547 bostadsrum, avsedda för individuell mathållning

och utgjorde vid full beläggning det genomsnittliga antalet man per

bostadsrum i dessa 10. För de för gemensam mathållning anordnade härbärgen,

som varit föremål för besiktning, är motsvarande medeltal 15 (tab. 2).

Av nu redovisade härbärgen voro enligt tab. 1 och 2 vid inspektionstillfällena

endast 467 bostäder med 518 bostadsrum bebodda. Av dessa voro 340

bostäder avsedda för individuell och 127 för gemensam mathållning. Då nyssnämnda

bostäder, såsom ej sällan är fallet, ej voro fullbelagda, var den genomsnittliga

beläggningen per bostadsrum mindre än den ovan angivna eller

respektive 7 och 13 man. Medräknas även de kök och matrum, som i senare

fallet stått till förfogande, sjunker nyssnämnda beläggningssiffra från 13 till

10 man per rum. I genomsnitt var beläggningen i de härbärgen, som vid inspektionstillfällena

voro bebodda, 8 man per bostadsrum.

Under senaste drivningssäsong var enligt undersökning II — tab. 3 _—- medelbeläggningen i de enrummiga fasta härbärgena 9 och i de tvårummiga

13 man per härbärge. I flyttbara härbärgen bodde i genomsnitt 8 man per

bostad. Medtagas även de 619 fäbodstugor m. m., som togos i bruk vid i

tabellen redovisade avverkningar, blir den genomsnittliga beläggningen i samtliga

i tab. 3 redovisade bostäder 9 man per bostad och 8 man per rum. Vid

gemensam mathållning var enligt tab. 15 medelbeläggningen per bostadsrum

12 och, örn kök och matrum medräknas, 10 man per rum. En jämförelse

mellan de nu anförda och de ovannämnda vid undersökning I erhållna medeltalen

i fråga örn beläggningen i bostäderna utvisar, att överensstämmelsen är

god. Detta torde även kunna sägas såväl örn härbärgen tillhörande de skilda

ägarkategorier, som angivas i tab. 1 och 2, som örn de olika slag av avverkningar,

som redovisas i tab. 3. Medelbeläggningen per bostadsrum understiger

sålunda avsevärt den övre gräns — 16 man — som enligt socialstyrelsens

anvisningar ej bör överskridas. Av det i undersökning I ingående

materialet framgår emellertid, att inom flertalet län beläggningen i vissa fall

varit större än 16 man per bostad eller rum. Ihågkommas må emellertid, att

under senaste vinter beläggningen i allmänhet var större än normalt beroende

på att arbetarantalet i skogarna på grund av de abnormt stora snömängderna

blev större än beräknat.

Enligt den år 1916 publicerade ovanberörda undersökningen kom det i

genomsnitt 9 personer på varje härbärge (rum), varför den genomsnittliga

boendetätheten i de tillfälliga skogsarbetarbostäderna numera synes hava

sjunkit från 9 till 8 man per rum.

Undersöker man medelbeläggningen inom de olika länen, visar det sig, att

denna i vintras var högst inom Norrbottens län med 12 man per bostad och

9 man per rum, inklusive kök och matrum. För Västerbottens län äro motsvarande

medeltal 11 och 9 man. För övriga län varierade medelbeläggningen

från 7—8 man per bostad och från 6—8 man per rum.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilag-a B).

Inom de olika avverkningskategorierna var medelbeläggningen i vintras

störst vid domänverkets avverkningar i egen regi — 11 man per bostad och

8 man per rum — och minst vid bolagens avverkningar å egna skogar — 8

man per bostad och 7 nian per rum. I tvårummiga härbärgen bodde vid

domänverkets drivningar i genomsnitt 15 och vid bolagens drivningar å egna

skogar 11 man per härbärge.

De enrummiga bostäderna dominera inom alla kategorier och utgöra enligt

undersökning II cirka 86 procent av samtliga. Av nyssnämnda enrummiga

bostäder voro 70 procent fasta och 16.5 procent flyttbara härbärgen samt

13.5 procent fäbodstugor, slåtterstugor och bagarstugor.

Ett bättre uttryck för utrymmesförhållandena erhålles av tab. 4, i vilken

utrymmet per person inom olika län och för skilda kategorier av ägare åskådliggöres

genom genomsnittssiffror för golvyta och luftrymd. För samtliga

under de två senaste vintrarna besiktigade bostäder var vid full beläggning

medelgolvytan jier person 2.6 kvm och medelluftrymden 5.8 kbm. För de vid

inspektionstillfällena bebodda bostäderna voro motsvarande tal 3.4 kvm och

7.4 kbm. Örn man fördelar de vid inspektionstillfällena bebodda bostäderna

på de båda grupperna individuell och gemensam mathållning, erhålles för

den förra en medelgolvyta per person av 3.6 kvm och ett medelutrymme å 7.6

kbm. I bebodda bostäder med gemensam mathållning voro motsvarande tal

3.1 kvm och 7.0 kbm, örn hänsyn tages endast till bostadsrum. Medräknas förvaringsrum

och torkrum stiger medelgolvytan i härbärgen med individuell

mathållning till 3.9 och i dylika med gemensamt hushåll till 3.6 kbm.

Jämföras de särskilda länen visar det sig, örn man ser till golvytan, att

variationerna äro ganska små. För härbärgen med individuell mathållning

uppvisa Värmlands, Västerbottens och Gävleborgs län de största medeltalen,

medan i fråga örn härbärgen med gemensam mathållning de största medelgolvytorna

per person förekomma inom Gävleborgs, Norrbottens och Kopparbergs

län i nu nämnd ordning. Maximum och minimum per man i fråga om

luftrymden i de bostäder, som vid inspektionstillfället varit bebodda, förekomma

i härbärgen för individuell mathållning inom respektive Värmlands

och Norrbottens län. För härbärgen med gemensam mathållning förekomma

de största utrymmena per person inom Norrbottens och Gävleborgs län samt

de minsta inom Västerbottens och Jämtlands län. Skillnaderna i detta avseende

mellan de norrländska länen äro emellertid ej stora. Vad de olika ägarkategorierna

beträffar synes vid individuell mathållning personutrymmet vara

störst i flottningsföreningarnas och allmänningarnas bostäder (respektive 9.8

och 9.7 kbm). Minst är detta utrymme inom kategorien »andra enskilda» —

6.8 kbm. I domänverkets och bolagens härbärgen inom denna grupp är det

genomsnittliga utrymmet per person 7.0 respektive 7.8 kbm. Inom gruppen

»bostäder med gemensam mathållning» äro domänverkets härbärgen rymligast

— 7.8 kbm per person. Därefter komma allmänningar och besparingsskogar

med 7,o kbm, andra enskilda med 6.9 kbm, bolag med 6.7 kbm och flottningsföreningar

med 6.3 kbm per person.

Inom samtliga län och ägarkategorier är den genomsnittliga utrymmesstorleken

per person större än den minimirymd — 5 kbm per man — som enligt

socialstyrelsens ovannämnda anvisningar ej bör underskridas.

En jämförelse med de medeltal per golvyta och luftrymd, som erhöllos vid

1916 års undersökning och vilka återgivas här nedan, utvisar, att nu erhållna

medeltal genomgående äro högre.

Detta gäller särskilt ifråga om rymdsiffrorna, och synes detta huvudsakligen

bero därpå, att rumshöjden genomsnittligt stigit från 1.9 meter enligt

1916 års undersökning till nu 2.2 meter.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B). 69

Medelgolvyta och medelluftrymd per person enligt år 1916 pahl. undersökn.:

Värm-

lands

Koppar-

bergs

Gävle-

borgs

Väster-

norrlands

Jämt-

lands

Väster-

bottens

Norr-

bottens

Medelgolvyta per person,

kvm...................

2.8

2.7

3.0

3.0

3.0

3.1

3.1

Medelluftrymd per person,

kbm...................

4 7

4.5

5.8

5.4

5.9

6.1

5.2

En ännu mera överskådlig bild av utrymmesförhållandena i skogsarbetarnas

bostäder erhålles genom att såsom skett i tab. 5—8, belysa huru medelgolvyta

och medelluftrymd varierat omkring de mest representerade storleksgrupperna.

Tabellerna 5 och 6, belysande de besiktigade bebodda bostädernas fördelning

efter golvytan per person, den första avseende bostäder med individuell

och den senare med gemensam mathållning, utvisa, att i förra fallet

15.9 procent av bostäderna, bebodda av 22.6 procent av de redovisade arbetarna,

hade en medelgolvyta per person understigande 2.5 kvm. För bostäder

med gemensam mathållning voro motsvarande procentsiffror 22. i och 29.2.

Av tab. 7 framgår, att 12.9 procent av de bebodda, besiktigade bostäderna

med individuell mathållning hade mindre luftrymd per person än 5 kbm, varigenom

de vid inspektionen karakteriserats som överbelagda. I dessa bostäder

bodde 16.4 procent av de i denna tabell redovisade arbetarna. För bostäder,

vilka beboddes av gemensamma hushåll, voro motsvarande procenttal 11.o

och 14.5. Enligt denna beräkningsgrund voro vidare 12.7 procent av domänverkets

och 8.8 procent av trävarubolagens i tab. 7 och 8 redovisade bostäder

överbelagda. Av bostäder tillhörande andra enskilda och flottningsföreningar

voro respektive 25 och 5.3 procent överbefolkade. Även örn förhållandena i

detta avseende sålunda ännu på vissa håll lämna en del övrigt att önska, har

emellertid en avsevärd förbättring inträtt sedan tiden före härbärgeslagstiftningens

ikraftträdande, då cirka 60 procent av härbärgena hade mindre utrymme

per person än 5 kbm.

Sättet för härbärgenas tillkomst.

För bedömande av skogsarbetarbostädernas beskaffenhet är det av värde

att äga kännedom örn, i vilken omfattning desamma uppförts genom skogsägarnas

försorg. Givet är, att det för skogsägaren är avsevärt lättare än för

en köpare av en stämpling att anordna tillfredsställande bostäder. Skogsägaren

kan nämligen vidtaga nödiga förberedelser i god tid, och vidare kan byggnadsarbetet

i dylikt fall utföras vid därför lämplig tidpunkt. En skogsägare

kan även mången gång förlägga bostäderna så, att de kunna utnyttjas under

flera år, varigenom större kostnader kunna nedläggas på desamma och bostäderna

sålunda bliva av bättre beskaffenhet. Då det gäller utdrivning av å rot

inköpta virkesposter, är det däremot, även om god vilja finnes, ofta förenat

med betydande svårigheter att åstadkomma ändamålsenliga bostäder, då dessa

vanligen måste byggas av rått virke och ofta uppföras, sedan marken tjälat.

För att undanrödja de olägenheter ifråga om bostädernas beskaffenhet, som

tidigare ofta voro en följd av dessa m. fl. omständigheter, har skogs- och flottledsinspektören

sökt förmå särskilt de större skogsägare, som försälja virke

på rot, att i största möjliga utsträckning låta uppföra erforderliga härbärgen

och skogsstall i egen regi. En dylik anordning blir i längden även ekonomiskt

fördelaktig för skogsägaren, då det ju alltid i sista hand är skogen, som har

att bära de med bostadsbyggandet förenade kostnaderna,, och skogsägaren, såsom

ovan framhållits, har möjligheter att uppföra bostäderna billigare och

samtidigt kvalitativt bättre än en virkesköpare. Nu berörda synpunkter hava

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

även beaktats av domänverket och flera förvaltare av allmänningar och besparingsskogar.

Medan tidigare köparna av de å skogsauktionerna försålda

virkesposterna i regel voro nödsakade att själva föranstalta örn uppförande

av bostäder, hava domänverket och nyssnämnda större skogsägare under de

senaste 15 åren låtit uppföra härbärgen på skogarna i sådan omfattning, att

dylika numera i regel stå till köparnas förfogande antingen mot viss avgift

såsom på statens skogar eller kostnadsfritt såsom å vissa allmänningar samt

besparingsskogarna i Kopparbergs län. Ännu är emellertid, såsom framgår

av tab. 22 samt efterföljande uppgifter, detta system ej fullt genomfört.

Enligt det material, som ligger till grund för undersökning II, hade av de

476 härbärgen, som senaste vinter tagits i bruk för utdriviling av å rot försålda

poster från statens skogar, 309 eller 65 procent tillhandahållits av revirförvaltningarna,

medan 128 eller 27 procent anordnats av virkesköparna. 39

härbärgen hade upplåtits av flottningsföreningar eller andra. Av nyssnämnda

127 genom virkesköpares försorg tillhandahållna härbärgen, av vilka flera voro

flyttbara, komrno 102 på Norr- och Västerbottens län. A allmänningar och

besparingsskogar hade genom virkesköparnas försorg anordnats 35 eller 32

procent av de 108 härbärgen, som redovisas i denna undersökning. Av dessa

kommo 18 på Norr- och Västerbottens län och 17 på Kopparbergs län.

Av de 525 härbärgen, som under senaste drivningssäsong togos i bruk vid

domänverkets drivningar inom de 7 norra länen, hade 458 eller 87 procent

uppförts genom revirförvaltningarnas försorg. Av de övriga hade 22 härbärgen

tidigare uppförts av virkesköpare och därefter i enlighet med auktionsvillkoren

tillfallit staten. Flertalet av dessa sistnämnda bostäder hade emellertid

reparerats och kompletterats genom domänverkets försorg, innan de ånyo

togos i bruk. Återstående 45 härbärgen hade ställts till förfogande av flottningsföreningar

och andra.

Vid drivningar å trävarubolagens egna skogar hade av 2,616 redovisade

härbärgen 2,203 eller 84 procent uppförts genom vederbörande bolags försorg,

övriga 416 härbärgen tillhörde i regel flottningsföreningar.

I detta sammanhang må även något beröras det system, som i väsentlig

grad förorsakade de missförhållanden, som tidigare voro allmänt förekommande.

Då överlämnades nämligen i stor omfattning bostadsfrågans ordnande

åt skogsarbetarna själva, antingen utan särskild ersättning, i vilket fall

kojbyggandet ansågs ingå i det kontrakterade drivningspriset eller också

mot ett på förhand bestämt belopp, som i regel var otillräckligt för byggande

av en någorlunda tillfredsställande bostad. Ofta utgjorde ett dylikt åtagande

en förutsättning för erhållande av ett drivningsackord. Att under dylika förhållanden

tillkomna och därjämte vintertid anordnade kojor skulle bliva

mycket bristfälliga är givet. Härtill kom att någon kontroll över bostadsbyggandet

från arbetsgivarens sida sällan eller aldrig förekom, varför ackordstagarna

i kortsynt vinstsyfte ofta upptimrade sin koja så billigt och primitivt

som möjligt utan tanke på att de därigenom satte icke blott egen utan även

arbetskamraternas hälsa på spel. Att bekämpa och söka utrota detta system

blev därför en av skogs- och flottledsinspektörens första och viktigaste arbetsuppgifter.

Arbetet härmed har även varit framgångsrikt. För närvarande torde

sålunda det ovan skildrade systemet förekomma endast undantagsvis. Numera

är det i stället regel, att uppförande av härbärgen och skogsslätt bortsättes

i särskilda ackord till byggnadskunniga personer. Vissa större arbetsgivare

anställa till och med särskilda kojbyggarlag, som hela somrarna syssla

enbart med dylikt bostadsbyggande. Härigenom förvärva dessa snart nog stor

skicklighet i uppförande av byggnader av här ifrågavarande slag,_ och därigenom

undvikes också det fusk i fråga örn arbetets utförande, som ej sällan förekom,

då arbetena bortsattes till den lägst bjudande. Numera uppföras även

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112 (Bilaga B).

bostäder och skogsstall mycket ofta efter ritningar, som tillhandahållas av

skogs- och flottledsinspektionen.

Tidpunkten för uppförandet.

Såsom framhålles i såväl den motion vid innevarande års riksdag, som utgjort

närmaste anledningen till nu pågående utredning, som i socialstyrelsens

skrivelse till andra lagutskottet med yttrande över densamma, är tidpunkten

för uppförandet av ett härbärge av mycket stor betydelse för dess beskaffenhet.

Tinder sommaren och hösten uppförda bostäder bliva sålunda i regel avsevärt

bättre än sådana, som byggts vintertid eller på tjälad mark. I sistnämnda

fall försvåras nämligen grundläggningsarbetet, varigenom detta lätt blir otillfredsställande

utfört. Vidare är byggnadsmaterialet — timmer, mossa, jord

m. m. — fruset, varför det erfordras stor skicklighet och noggrannhet att

under dylika förhållanden uppföra en någorlunda varm och dragfri bostad.

På grund därav framhålles även i socialstyrelsens ovanberörda anvisningar,

att härbärgen och skogsstall om möjligt böra uppföras på sommaren och

hösten, innan marken tjälat. Att i motsats till tidigare så även numera sker

i mycket stor utsträckning framgår av de nu införskaffade uppgifterna. Av de

vid domänverkets egna drivningar använda 450 fasta härbärgena hade endast

22 eller 5 procent uppförts vintertid eller å tjälad mark. Något större var antalet

vintertid uppförda härbärgen vid avverkning av å rot försålda poster

från statens skogar — 49 av 476 eller 12 procent. Av de 2,144 fasta härbärgen,

som i vintras togos i bruk vid de uppgiftslämnande bolagens avverkningar på

egna skogar, hava endast 35 eller 1.6 procent redovisats såsom uppförda vintertid

eller å tjälad mark. Då fråga uppstår örn anordnande av härbärge vintertid

t. ex. för utdrivning av sent på hösten eller på vintern inköpta virkesposter,

användas numera i stor omfattning s. k. flyttbara bostäder, vilka anordnas

av sågat virke jämte board eller sågspån och i vilka golven äro isolerade

med trossbotten eller board, varigenom de ovanberörda olägenheterna

av uppförandet vintertid icke äro för handen. Av de i 1916 års undersökning

redovisade, nyuppförda härbärgena hade ej mindre än 73.9 procent uppförts

vintertid.

Bostädernas beskaffenhet.

De nu förekommande tillfälliga skogsarbetarbostädernas beskaffenhet och

ändamålsenlighet belysas närmare i tab. 9, 10 och 11, 12, i vilka sammanställts

de resultat, som erhållits genom bearbetning av dels de vid inspektionerna

upprättade rapporterna och dels de uppgifter, som genom de ovannämnda

frågeformulären inhämtats från jägmästare, trävarubolag och förvaltare av

allmänningar och besparingsskogar.

Byggnadsmaterial i väggar.

Yad då först byggnadsmaterialet i väggarna beträffar utgöres detta företrädesvis

av bilat timmer. Enligt tab. 9 voro sålunda 78.9 procent av de i

undersökning I redovisade, besiktigade härbärgena anordnade med väggar av

timmer. Av de under föregående drivningssäsong bebodda härbärgen, som

redovisas i tab. 11, hade 3,063 eller 80.9 procent väggar av timmer. Enligt

tab. 9 voro 88.2 procent av domänverkets där redovisade 144 härbärgen av

timmer. För domänverkets hela bostadsbestånd, vars storlek och beskaffenhet

närmare belyses i tab. 18—20, erhålles procentsiffran 92.7. Av besiktigade

härbärgen, tillhörande bolag, voro — enligt tab. 9 — 75.5 procent byggda av

timmer. Vid drivningar på bolagens egna skogar, varvid även härbärgen tillhörande

andra ägare tagas i bruk, användes enligt tab. 11 detta byggnadsmaterial

i 80.2 procent av bostäderna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majlis proposition nr 112 (Bilaga B).

Tidigare byggdes härbärgena vanligen av torrfuror eller annat ståndtorrt

virke, vilket utgjorde ett för detta ändamål mycket lämpligt material. Numera

är emellertid i samband med införande av mera rationell skogsvård snart

allt dylikt virke avverkat, varför man i allt större omfattning blivit nödsakad

att uppföra härbärgena av rått virke. Detta inverkar emellertid i viss grad

menligt på bostädernas beskaffenhet, enär härbärgen av färskt virke dels ofta

bliva fuktiga under första året och dels ganska snart dragiga på grund av

virkets så småningom skeende ^torkning. Under framhållande av dessa olägenheter

har skogs- och flottledsinspektionen sökt förmå skogsägarna att avverka

och till byggnadsplatserna framforsla byggnadstimret på senvintern, så

att det kan få torka under våren och sommaren, innan byggnadsarbetet skall

börja.

Medan väggarna förr ofta timrades utan s. k. draghuggning, varigenom de

vanligen snart blevo glesa och dragiga, timras de numera på samma sätt som

permanenta bostadshus på landsbygden. Som tätningsmedel mellan timmervarven

användes dock oftast husmossa men även drev, särskilt då byggnaderna

måste uppföras på hösten eller vintern. Ibland beklädas timmerväggarna på

insidan med paneler av späntade bräder. Under senare år har man även börjat

använda invändig beklädnad av porös board, dels för att förbättra värmeisoleringen

och dels för att öka trevnaden.

Vidare har man i ökad omfattning börjat anordna icke blott flyttbara utan

även stationära härbärgen för skogsarbetare med väggar av dubbla lag bräder

med ett mellanliggande värmeisolerande skikt av sågspån. Enligt tab. 9 voro

sålunda 12.6 procent av de inspekterade 669 härbärgena och enligt tab. 11

13.2 procent av de 3,787 härbärgen, beträffande vilka uppgifter om väggmaterial

inkommit, anordnade med dylika väggar.

Slutligen anordnas numera flera typer av flyttbara härbärgen — »Umeåkojan»,

»Lyckselekojan», »Björnakojan», »Åselekojan», »Nordmalingskojan»,

»Munksundskojan» m. fl. med väggar av bräder, vilka värmeisolerats med enbart

papp och porös eller s. k. halvhård board av olika slag och tillverkning

(treetex, masonit, torex, ankarboard, Ljusne wallboard m. fl.). I en annan

typ, »Grönsinkakojan», består det mellan brädpanelerna liggande isolerade

skiktet av kutterspån och sjögräsmatta. Härbärgen med väggar av dylikt

»annat material» utgjorde enligt tab. 9 och 11 respektive 8.5 procent och 5.9

procent av samtliga,

Tak.

Även ytter- eller vattentaket anordnas vanligen på samma sätt som på lantmannabyggnader

i allmänhet. Sålunda förekom spåntak på 69.8 procent (I)

respektive 73.7 procent (II) av i tabellerna 9 och 11 redovisade härbärgem

Vidare förekommo yttertak av bräder på 12.9 procent (I) respektive 7.3 procent

(II) av samtliga — företrädesvis inom Norrbottens län — och av papp

8.4 procent (I) och 7.2 procent (II). Av papptaken bestodo flera av s. k.

underhållsfri papp. Å de flyttbara bostäderna och i viss mån även på stationära

har man under senare år övergått till yttertak av galvaniserad korrugerad

plåt, enär dylika tak visat sig vara icke blott hållbara utan därjämte lätta

att flytta och montera. Denna tendens avspeglas även i tabellerna 9 och 11.

Enligt den förstnämnda, som avser under vintrarna 1934—1935 och 1935—1936

inspekterade bostäder, utgjordes taken å 5.8 procent av dessa av plåt. För

under senaste drivningssäsong använda härbärgen utgör enligt tab. 11 motsvarande

siffra 10.1 procent. Talrikast äro plåttaken inom Kopparbergs län

— 19.8 procent (I) och 24.3 procent (II). I vissa fall användas yttertak av

tegel — å bolag tillhöriga härbärgen inom södra Norrland och Dalarna —

samt av klov och näver. Slutligen saknades enligt undersökning I yttertak

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 (Bilaga B). 73

å 9 härbärgen (1.3 procent) en anordning, som givetvis icke kan godkännas av

inspektionen.

Förutom ytter- eller vattentak finnes även undantagslöst ett inner- eller

varmtak, som består av bräder eller kluvet virke, på vilket anbringas ett värmeisolerande

lager av mossa och jord, sågspån, myrstack eller dylikt. Medan

innertaken förr oftast bestodo av kluvet rundvirke — enligt 1916 års undersökning

utgjordes dessa tak sålunda i 46 fall av bräder och i 475 av dylikt

kluvet virke — användas under senare år mycket ofta bräder, sedan tillgången

på sågat virke i skogsbygderna numera avsevärt stigit genom förekomsten av

cirkelsågar i snart sagt alla byar. Dylika tak anordnades till en början merendels

av intill varandra lagda ospåntade bräder, vilket hade till följd att efter

någon tid, då bräderna torkat och därigenom springor uppstått mellan desamma,

fyllningsmaterialet började falla igenom ned i sovplatser och matkärl.

För att förebygga denna olägenhet läggas innertaken numera på inspektionens

tillrådan av bräder på lock eller också lägges papp ovanpå innertaket under

fy llningsmaterialet.

Golv.

Tidigare utgjordes i regel golvet i härbärgena av tillstampad jord — enligt

1916 års redogörelse voro endast 95 av 521 kojor eller 18 procent anordnade

med trägolv. Då emellertid dylika golv visat sig olämpliga, främst därför att

de utgjort det väsentligaste hindret för en synnerligen välbehövlig förbättring

av levnadsförhållandena och trevnaden i förläggningarna och särskilt då för

införande av gemensamma skogsarbetarhushåll, har inspektionen företrädesvis

genom en omfattande propagandaverksamhet riktad icke blott till arbetsgivarna

utan även till skogsarbetarna, vilka flerstädes särskilt tidigare förklarade

sig föredraga jordgolv framför trägolv, sökt få jordgolven ersatta med

trägolv. Då härbärgena legat på sådan mark, att jordgolven varit fuktiga eller

då de bestått av stoftfint material, som lätt virvlat upp i sängar och matkärl,

har inspektionen påfordrat inläggande av trägolv. Att inspektionens verksamhet

på detta område givit ett ganska tillfredsställande resultat framgår av

tabellerna 9 och 11. Av de härbärgen, som besiktigats under de två senaste

vintrarna, hade sålunda endast 13.3 procent jordgolv och blevo dessa efter

inspektionerna i regel ersatta med trägolv. Observeras bör emellertid att såsom

tidigare meddelats inspektionerna i många fall föranletts av till inspektionen

inkomna skrivelser med klagomål, varför de otillfredsställande bostäderna

torde vara i någon mån överrepresenterade i det material, som ingår i

undersökning I. Detta framgår även av tab. 11, enligt vilken jordgolv förekom

i endast 5.4 procent av samtliga 4,344 tillfälliga bostäder, som i vintras

togos i bruk vid avverkningar å statens, allmänningar och det övervägande

flertalet bolagsskogar. Vanligast äro jordgolven i Västernorrlands och Värmlands

län med respektive 15.2 och 11.8 procent. Även i Västerbottens län

förekomma jordgolv i större omfattning — 7.g procent — än inom övriga län.

Inom Kopparbergs och Norrbottens län funnos enligt tab. 11 (undersökning

II) jordgolv i endast 1.3 respektive 2.2 procent av de redovisade bostäderna.

Ser''man på de olika i tab. 9 redovisade ägarkategorierna, synes utvecklingen

hava hunnit längst på statens skogar, där jordgolven utgjorde 6.2 procent av

samtliga. För bolagens härbärgen var motsvarande relativa antal 12.9 procent.

Å »andra enskildes» skogar är resultatet mindre tillfredsställande, i det 23.8

procent av 101 besiktigade härbärgen hade jordgolv. Enligt tab. 11, som belyser

förhållandena under senaste vinter, förekom jordgolv i endast 3.4 procent

av de härbärgen, som togos i bruk vid domänverkets egna avverkningar. Inom

Jämtlands och Gävleborgs län hade samtliga härbärgen, som användes vid

domänverkets drivningar i egen regi, trägolv. Vid bolags avverkningar å egna

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majis proposition nr 112 (Bilaga B).

skogar utgjordes golvet i 5.7 procent av bostäderna av jord med minima inom

Norrbottens och Kopparbergs län med respektive 0 och 1.5 procent.

I härbärgen med trägolv åstadkommes värmeisoleringen av detta dels med

trossbotten och dels med s. k. fastgård — in- eller utvändiga jordvallar mot

bottensyllarna. I ett mindre antal flyttbara härbärgen användes härför board

i ett eller flera lager.

Av dessa anordningar torde trossbotten vara den effektivaste, och förekom

sådan i 20.6 procent av de i tab. 9 och i 31.6 procent av de i tab. 11 redovisade

bostäderna. Enligt undersökning II är trossbotten vanligast inom

Värmlands, Gävleborgs och Kopparbergs län — respektive 63.i, 47.9 och 40

procent. Dylik anordning var vidare något vanligare i bolagens bostäder

(34 procent) än i domänverkets (28.6 procent). Fastgård, som förr allmänt

användes även i vanliga bostadshus på landsbygden och som synes åstadkomma

en tillfredsställande värmeisolering, örn härbärgena uppföras å ofrusen

mark, användes i 62.6 procent av de besiktigade och 64.2 procent av de senaste

vinter bebodda, i tab. 11 redovisade härbärgena. Isolering med board, som

i förening med luftrum torde vara likvärdig med trossbotten, förekom —- företrädesvis

i Västerbottens län — i 12 inspekterade och 100 i vintras använda

flyttbara bostäder.

Fönster.

I fråga örn fönsternas antal och storlek är skillnaden mellan äldre och nu

vanligen förekommande härbärgen i regel mycket stor. Enligt den år 1916

publicerade undersökningen saknades fönster i 34.2 procent av samtliga då

redovisade kojor. Körande den dåvarande frekvensen länsvis av denna

ohygieniska kojtyp lämnas närmare uppgifter i följande tablå.

Skogskojor utan fönster enligt år 1916 publicerad undersökning.

Värm-

Koppar-

Gävle-

Väster-

Jämt-

Väster-

Norr-

lands

bergs

borgs

norrlands

lands

bottens

bottens

Antal...........

....... 17

36

9

31

6

25

54

Procent.........

....... 47.2

37.5

6.8

75.6

7.1

62.5

58.7

Vidare voro 46 procent försedda med en liten glugg av några kvadratdecimeters

storlek. Innanfönster torde icke hava förekommit. Enligt undersökning

II funnos fönster i samtliga i vintras använda härbärgen, örn vilka uppgifter

lämnats, och vidare voro i 3,806 bostäder eller 88.2 procent av dessa

fönsterna försedda med innanfönster eller anordnade med dubbla rutor, vilken

anordning ur värmeisoleringssynpunkt är ungefär likvärdig med innanfönster.

Den lägsta procentsiffran enkla fönster uppvisar Västerbottens län — 5.4

procent — och den högsta Gävleborgs län — 18.9 procent. Jämföras olika

slag av avverkningar, ligger domänverket främst, i det att endast 6.3 procent

av de i vintras vid domänverkets egna drivningar använda bostäderna saknat

dubbla rutor. För bolags drivningar å egna skogar är motsvarande siffra 12.3

procent.

Av de besiktigade i tab. 10 redovisade bostäderna saknades fönster i 2 härbärgen

tillhörande »andra enskilda» inom Norrbottens län. Även enligt

denna tabell ligger domänverket främst i fråga örn dubbla fönster. Å härbärgen

tillhörande »andra enskilda» synas förhållandena i detta avseende

lämna en hel del övrigt att önska, i det att mer än hälften av de besiktigadfe

bostäderna — 54.4 procent — hade enkla fönster. Även för flottningsföreningarnas

härbärgen är motsvarande siffra hög, men innebär detta icke någon

underlåtenhet från flottningsföreningarnas sida, enär innanfönster eller dubbla

rutor givetvis icke erfordras under flottningstiden. I den män en arbetsgivare

vintertid använder ett dylikt härbärge, ankommer det därför på denne att låta

insätta innanfönster.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

Beträffande fönsternas antal, storlek m. m. lämnas uppgifter i tab. 13. Av

denna framgår sålunda att i de 669 inspekterade bostäderna 21.5 procent av

rummen hade ett fönster, 53.3 procent hade 2 och 24.9 procent av rummen

hade 3 eller flera fönster. I medeltal funnos 2 fönster per rum. Den genomsnittliga

fönsterytan var per fönster 0.8 5 kvm och per rum 1.74 kvm, utgörande

i genomsnitt Vio av golvytan. Av samtliga rum hade 80 procent större

fönsteryta än 1 kvm. Av de särskilda länen hade Gävleborgs den största fönsterytan

i förhållande till golvytan och Värmlands den minsta. Variationerna

i detta avseende äro dock små, såväl de olika länen emellan som för ägarkategorierna.

Domänverkets härbärgen synas hava den största fönsterytan per

rum — 1.88 kvm — medan antalet fönster per rum är störst — 2.2 — i bolagens

och flottningsföreningarnas härbärgen. Lägsta siffrorna i båda dessa avseenden

förekomma för kategorien »andra enskilda».

Eldstad.

Eldstaden består oftast i större härbärgen av en s. k. eldpall mitt i rummet,

i vilket fall över densamma anordnas rökhuv och skorsten av plåt. De tidigare

allmänt förekommande rökhuvarna av trä godtagas ej numera, emedan

de dels icke effektivt befordra utrökningen och dels äro eldfarliga. Inom vissa

trakter, särskilt inom mellersta Norrland, föredrages i hörn eller vid en vägg

placerad öppen spis av natursten eller tegel. Sedan numera gemensam mathållning

förekommer i betydande omfattning, erfordras även järnspis för matlagning

och bakning, och placeras denna i härbärgen med eldpall vanligen

vid eldpallens ena kortsida och i härbärgen med öppen spis på denna. Beträffande

förekomsten av järnspis m. m. hänvisas till utredning därom å sid. 84.

Förstuga och förvaringsru m.

Medan tidigare särskild förstuga mycket sällan förekom i härbärgena —

endast 7.7 procent av de år 1916 redovisade härbärgena hade sådan — anordnas

numera förstuga eller vindfång vid flertalet bostäder i skogarna. Enligt

tab. 10 voro sålunda 416 eller 62.2 procent av härbärgena försedda med

sådan. Ungefär samma procentsiffra eller 63.2 har erhållits enligt undersökning

II (tab. 12 kol. 8). Enligt sistnämnda undersökning förekomma förstugor

talrikast i Norrbottens län — vid 75 procent av bostäderna — och minst

i Västernorrlands län, där endast 42 procent av bostäderna uppgivas hava

dylik anordning.

Om förstugan göres så stor, att den upptager hela dörrväggen, erhålles även

förvaringsrum för arbetarnas proviant m. m. Dylika förvaringsrum förekommo

tidigare sällan eller aldrig. Arbetarnas födoämnen och klädespersedlar måste

därför, såsom framhålles i socialstyrelsens ovan flerstädes åberopade utredning,

ofta placeras under eller på britsarna eller var eljest plats fanns i kojan.

Ofta fingo arbetarnas kläder hänga på kojans yttervägg, utsatta för väder och

vind och ej sällan fick man se, huru proviantlådor stodo omkring ingången

under bar himmel. Mången gång voro dessa helt översnöade, då arbetarna

kommo för att hämta i desamma förvarad proviant. Numera synes man emellertid

ganska allmänt dela den uppfattning, som förfäktats av inspektionen, att

dylika förrådsrum äro nödvändiga vid bostäder, som äro avsedda för 6 eller

flera man. Av de besiktigade bostäderna hade sålunda 68 procent sådant förrådsrum

(tab. 10 kol. 10). För Kopparbergs och Västerbottens län, där förrådsrum

synas förekomma talrikast, äro procentsiffrorna 81.i och 81.2.

Mindre oft:i förekomma sådana förvaringsrum i Jämtlands och Västernorrlands

län, för'' vilka motsvarande relativa tal äro 61.9 och 43.3. Av de domänverkets

härbärgen, som enligt tab. 10 varit föremål för inspektion, voro 78.5 procent

anordnade med förrådsrum och förstuga. För bolagens härbärgen var förrådsrummens

procentuella antal 69.2 och vid andra enskildas 52.4. Enligt tab. 12

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

skulle dylika förrådsrum förekomma endast vid 52 procent av de bostäder,

ifråga örn vilka uppgifter inkommit. Sannolikt är denna siffra för låg beroende

på att flera uppgiftslämnare icke synas hava lämnat uppgift örn andra förvaringsrum

i kombination med förstuga än sådana, som varit avskilda från

förstugan med särskild vägg eller avbalkning.

Tork r u m.

Länge ansågs ett särskilt rum i skogsarbetarhärbärgena för torkning av

klädespersedlar, skodon och selar såsom onödig lyx. Skogs- och flottledsinspektionens

propaganda för dylika torkrum möttes därför i början av föga

förståelse. Ett argument mot särskilda torkrum var även, att eldfarerisken

därmed skulle ökas. I och med att gemensam mathållning anordnades i enrummiga

härbärgen och därmed de hygieniska förhållandena förbättrades, har

man emellertid så småningom kommit till insikt om, att torkrum icke blott

äro behövliga utan att de utgöra en förutsättning för att ett enrummigt härbärge

skall bliva lämpligt för gemensamt hushåll. Ett torkrum erhålles enklast

genom att avbalka och varmbona förstugan på ena sidan örn ingången till

bostaden. För varmboningen, som ej behöver göras lika noggrann som i ett

bostadsrum, användes lämpligen board. Torkrummets uppvärmning sker vanligen

medelst en kamin eller s. k. norsk spis, i vilket fall kokning, värmning av

vatten m. m. kan ske i torkrummet. Försök hava även gjorts att erhålla den

för torkningen erforderliga värmen genom att draga rökröret från järnspisen

i bostadsrummet i en slinga genom torkrummet eller genom att låta rökgaserna

från spisen passera genom ett i torkrummet upphängt plåtelement,

men synes man enligt uppgift härigenom ej uppnå tillräckligt hög värmegrad

i torkrummet. Ett i vinter utfört försök att uppvärma torkrummet med ett

vattenfyllt element, inkopplat i värmeledning från spisen i bostadsrummet,

har däremot slagit mycket väl ut. Sannolikt ställer sig kostnaden för en dylik

anordning för hög för att den skall komma i mera allmänt bruk. Emellertid

avlägsnas därigenom eldfaran och risken för skadegörelse å klädespersedlarna

genom hetta från kaminen samtidigt som eldning av kaminen ej blir behövlig.

Av vikt är att effektiv ventilation anordnas. Vidare bör torkrummet förläggas

i samma byggnad som bostadsrummet, så att arbetarna kunna gå direkt från

detta in i torkrummet. Fristående torkrum, till vilka arbetarna icke kunna gå

t. ex. i strumplästen, bliva sålunda föga använda. Enligt tab. 10 voro 6 procent

av de inspekterade härbärgena anordnade med torkrum. Ungefär samma

relativa antal — 6.7 procent — utvisar även tab. 12 för de härbärgen, som

i vintras togos i bruk. Då emellertid torkrummen voro anordnade företrädesvis

i härbärgen, där gemensam mathållning förekommit, bör, såsom skett

i tab. 15, antalet torkrum jämföras med antalet dylika härbärgen. I härbärgen

med individuell mathållning synes man ännu ej hava lärt sig att till fullo

uppskatta torkrummen, vilket framgår bland annat därav att enligt uppgift

dylika torkrum i flera fall ej tagits i bruk av arbetarna.

Sovplatser.

Även ifråga örn ligg- eller sovplatsernas anordnande har en utveckling mot

bättre förhållanden ägt rum. Tidigare utgjordes dessa i regel av för ett flertal

personer gemensamma britsar, som vanligen helt upptogo kojans båda sidoväggar,

varigenom den fria golvytan reducerades under det minimum, som

måste anses erforderligt. Sålunda voro enligt 1916 års undersökning 75.8

procent av samtliga då undersökta kojor anordnade med britsar. Genom inspektionens

propaganda för britsarnas ersättande med de mera hygieniska

sängarna har ett dylikt utbyte ägt rum i för varje år ökad omfattning. Genom

att anordna sängarna i två etager har även den fördelen vunnits, att den fria

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

golvytan blir avsevärt större. Utvecklingen på detta område belyses av tab.

10 och tab. 12 kol. 5 och 6. Medan, såsom nyss meddelats, britsarna tidigare

helt dominerade, är numera motsatt förhållande rådande. Enligt den förra

tabellen utgjordes liggplatserna i 67.i procent av de besiktigade härbärgena

av sängar och enligt den senare användes sängar i 73.9 procent av de i vintras

bebodda, i tabellen redovisade bostäderna. Inom de särskilda länen synas

enligt tab. 12 sängar förekomma talrikast inom Norrbottens med 91.i procent

och Jämtlands län med 89.8 procent, medan britsar alltjämt användas i stor

omfattning i Kopparbergs och Värmlands län — respektive 43.9 och 42.6

procent. För domänverkets vidkommande synas enligt tab. 10 sängar förekomma

i tre fjärdedelar av härbärgena. Närmast i procenttal komma bolagens

bostäder med 68.4 procent sängar. För andra enskildas bostäder är motsvarande

tal 63.4 procent, och i allmänningarnas och flottningsföreningarnas

härbärgen förekomma sängar och britsar ungefär lika ofta. En jägmästare i

Kopparbergs län meddelar i samband med överlämnande av ifyllt frågeformulär

bland annat följande: »S. k. britskojor föredragas framför kojor med

sängar. — översängar äro ej omtyckta.» Samtidigt som detta uttalande är

belysande för huru starkt man på sina håll fasthåller vid inrotade traditioner

och sedvänjor, beröres däri en olägenhet, som inspektionen sökt avlägsna. Då

översängar anordnas, särskilt i härbärgen med för sådan anordning otillräckligt

avstånd mellan golv och tak, inträffar det ej sällan, att det blir för varmt

i de nära taket placerade översängarna samtidigt som de, som hava sina liggplatser

i undersängar, anse, att för deras vidkommande temperaturen är lagom.

Detta förhållande är ofta orsak till att översängar äro mindre omtyckta. För

att med bibehållande av de ur andra synpunkter ändamålsenliga översängarna

avlägsna nämnda olägenhet har inspektionen föreslagit, att översängarna placeras

vinkelrätt mot undersängarna, varigenom de förra kunna placeras på

lägre höjd än tidigare (l.i—1.2 m). Vidare har inspektionen framhållit

lämpligheten av att träbottnarna i sängarna successivt utbytas mot enkla och

praktiska ståltrådsbottnar. Sådana hava även under senare år börjat användas

flerstädes, varigenom arbetarna kunnat beredas bättre vila och sömn.

I övrigt utgöres inredningen av bord och bänkar samt i regel skåp.

Avträde.

Tidigare förekommo avträden sällan eller aldrig vid skogsförläggningarna.

Dylika bekvämlighetsinrättningar omnämnas ej heller i 1916 års undersök

ning. På vissa håll synes man även alltjämt finna avträden inom skjul onödiga,

utan anses stång i vägg eller mellan två träd tillfyllest även vintertid. Inspektionens

propagandaverksamhet på detta område har emellertid under

senare år mötts med allt större förståelse. Detta framgår även av tab. 10,

som utvisar, att i vintras avträden inom skjul funnos anordnade vid 377

eller 58.3 procent av 647 inspekterade förläggningar. Talrikast voro avträdena

vid domänverkets förläggningar, av vilka 71. i procent voro utrustade med

dylik anordning. För bolagens förläggningar var motsvarande siffra 59 procent

Vid inspektionerna framställda

a n m ärkninga r lii o t bosta d s
f

ö r h å 1 1 a n d e n a.

Av redogörelsen för nu verkställda undersökningar av utrymmet i de till

fälliga skogsarbetarbo#täderna och dessas beskaffenhet i övrigt har framgått,

att en så småningom skeende betydande förbättring ägt rum ifråga örn härbärgenas

standard och ändamålsenlighet efter härbärgeslagstiftningens ikraftträdande

och den skogliga yrkesinspektionens inrättande. Det oaktat återstår

emellertid, såsom även torde hava framgått av den nu lämnade översikten,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majis proposition nr 112 (Bilaga B).

en hel del, innan vårt lands skogsarbetare i gemen kommit i åtnjutande av

fullt tillfredsställande bostäder på arbetsplatserna. I syfte att något närmare

angiva de bristfälligheter och missförhållanden, som alltjämt vidlåda

många av här ifrågavarande tillfälliga bostäder, har i tab. 14 framlagts en

sammanställning av de brister och olägenheter, vilka vid inspektionerna konstaterats

i fråga örn de härbärgen, som bilda materialet för utredning I. Förutskickas

må emellertid dels att de uppgifter, som här nedan lämnas, måhända

icke äro fullt representativa, särskilt vad de olika ägarkategorierna beträffar,

då materialet torde omfatta endast drygt V20 av det antal härbärgen,

som årligen tages i bruk dels ock, såsom tidigare framhållits, att de sämre

bostäderna torde vara i viss mån överrepresenterade i detta material på grund

därav, att till följd av klagomål otillfredsställande bostäder oftare blivit föremål

för inspektioner än medelgoda.

Helt utan anmärkning voro 88.2 procent av de 647 bostäder, som omfattas

av denna undersökning. Fördelas dessa på grupperna bostäder med individuell

och bostäder med gemensam mathållning, visar det sig, att inom den

förstnämnda gruppen 30 procent och inom den sistnämnda 60.8 procent fullt

motsvarat de fordringar, som hittills tillämpats för bostäder av här ifrågavarande

slag. Härav framgår sålunda, att de arbetare, som bildat gemensamma

hushåll, i avsevärt större omfattning än övriga beretts inkvartering i ändamålsenliga

bostäder. Orsaken härtill är dels att arbetsgivarna å många håll

sökt underlätta bildande av gemensamma hushåll genom att tillhandahålla

därför lämpliga härbärgen men dels även, att dylika hushåll anordnats företrädesvis

i de bättre bostäderna. Otvivelaktigt är även, att de gemensamma

hushållen gynnsamt påverkat bostadbeståndets utveckling och att en växelverkan

här äger rum: tillfredsställande bostäder utgöra en förutsättning för

gemensamma hushåll, men dessa hushåll stimulera i sin tur till anordnande

av allt ändamålsenligare bostäder.

Het procentuellt största antalet tillfredsställande bostäder synes förekomma

inom Gävleborgs och Kopparbergs län, där 48.7 respektive 45.7 procent

av nu ifrågavarande bostäder varit utan anmärkning. Närmast kommer

Norrbottens län med 41.4 procent. Het minst tillfredsställande resultatet

uppvisar Västernorrlands län, där endast 16.7 procent av bostäderna helt

undgingo anmärkning. Utsträckes jämförelsen till de olika ägarkategorierna,

kommer domänverket som sig bör på första plats. Av dess 133 härbärgen,

som ingå i denna undersökning, befunnos 36.1 procent av härbärgen med

individuell och 70.5 procent av härbärgen med gemensam mathållning fullt

tillfredsställande. För bolagens bostäder, av vilka 343 omfattas av undersökningen,

voro motsvarande relativa antal 32.2 och 64.5. Kategorien »andra

enskilda», som emellertid omfattar endast 98 bostäder, kommer betydligt

lägre ned på skalan med endast 16.5 respektive 36.8 procent.

Undersökes den andra ytterligheten, antalet helt utdömda bostäder, framgår

av tabellen, att 49 eller 7.6 procent av de i detta material ingående bostäderna

befunnits så underhaltiga, att de ansetts helt olämpliga för sitt

ändamål. Av dessa voro 16 av kolkojetyp, vilken är olämplig för användning

vintertid. Uppdelas materialet på bostäder för individuell och för gemensam

mathållning visar det sig, att 9.9 procent av de förra men endast 1.2 procent

av de senare ansetts olämpliga.

Inom samtliga län utom Västerbottens hava vid inspektionerna påträffats

bostäder av så underhaltig beskaffenhet, att de blivit utdömda. He lägsta

procentsiffrorna uppvisa Kopparbergs och Norrbottens län med respektive

5.3 och 5.7 procent utdömda bostäder och den högsta Västernorrlands län

med 21.2 procent. Av de 14 härbärgen inom detta län, som icke kunnat godkännas

ens efter reparation, voro 5 av kolkojetyp, och 4 icke blott i och för

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 (Bilaga B).

sig underhaltiga utan även direkt sammanbyggda med stall — en anordning,

som ej heller godkännes. Särskiljer man de viktigaste ägarkategorierna finner

man, att 4.2 procent av domänverkets bostäder för individuell mathållning

befunnits olämpliga. Däremot har ingen domänverkets bostad för gemensam

mathållning blivit utdömd. Detta gäller även för bolagens bostäder inom

denna grupp. Av bolag tillhöriga bostäder inom den förstnämnda gruppen

hava 5.2 procent blivit underkända. Även i detta avseende uppvisar kategorien

»andra enskilda» de ogynnsammaste siffrorna. Sålunda hava 28 eller

35.4 procent av dess bostäder nied individuell och 2 eller 10.5 procent med

gemensam mathållning förklarats olämpliga för vinterbruk. Förstnämnda procentsiffra

torde emellertid icke vara representativ för kategorien ifråga, bland

annat därför att ett betydande antal av de utdömda härbärgena inspekterats

på grund av klagomål.

Emellan de ytterligheter, som å ena sidan representeras av de helt tillfredsställande

och å andra sidan av de utdömda bostäderna, finnes emellertid ett

betydande antal bostäder, som voro behäftade med större eller mindre brister

av olika slag, och hava dessa i tabellen redovisats inom tre skilda grujaper:

härbärgen, som voro överbelagda, som voro kalla och dragiga och som voro

behäftade med andra brister. 1 vissa fall har förekommit, att samma härbärge

måst hänföras till samtliga dessa grupper. Till den första gruppen hava förts

alla bostäder, där utrymmet ej uppgått till 5 kbm per person. Efter denna

beräkningsgrund hava 10.7 procent av de vid besiktningen bebodda härbärgena

befunnits överbelagda. För fördelningen av dessa på län och ägarkategorier

har redogjorts å sid. 69 och 102—103 i samband med redogörelsen för

utrymmet i bostäderna.

Den andra gruppen omfattar härbärgen, som vid besiktningen befunnits

hava glesa väggar eller otillfredsställande värmeisolering i övrigt, t. ex. sådana,

där fyllningen på vanntaket varit otillräcklig, som haft enkla rutor i fönsterna,

glesa dörrar m. m. Dylika brister hava konstaterats i fråga om 41.7 procent

av de i tabellen redovisade bostäderna. Av bostäder med individuell mathållning

voro 47.7 procent »kalla och dragiga», medan dylik anmärkning

träffade endast 25. i procent av bostäderna med gemensam mathållning. Det

relativt största antalet kalla och dragiga bostäder uppvisar Västernorrlands

län med 54.5 procent och det minsta Kopparbergs län med 36.2 procent. Av

domänverkets härbärgen med individuell mathållning voro 38.9 procent behäftade

med sådana större eller mindre brister, att de betecknats såsom

kalla och dragiga, och av bolagens bostäder inom nyssnämnda grupp drabbades

46.8 procent av denna anmärkning. Av härbärgen med gemensam mathållning

redovisas för domänverkets och bolagens vidkommande exakt samma

relativa antal eller 19.7 procent såsom kalla och dragiga. Granskas slutligen

huru härbärgen tillhörande andra enskilda arbetsgivare gestalta sig i nu

ifrågavarande avseende, visar det sig, att dessa varit föremål för de flesta

anmärkningarna. 58. i procent av härbärgen med individuell mathållning inom

denna kategori hava sålunda befunnits behäftade med sådana brister, att de

föits till gruppen »kalla och dragiga». För härbärgen med gemensamt hushåll

var motsvarande relativa antal inom denna kategori 47.4.

Till den sista, i tab. 14 kol. 6 redovisade gruppen hava slutligen hänförts

härbärgen, som varit otillfredsställande eller mindre tillfredsställande i andra

avseenden än de ovan berörda, t. ex. sådana, som haft jordgolv eller saknat

förrådsrum, då sådant ansetts erforderligt, som besvärats av inrökning, som

haft otätt innertak, bristfällig eller otillräcklig inredning m. m. Av samtliga

i denna undersökning ingående bostäder hava 269 av 647 eller 41.6 procent

kommit att hänföras till denna grupp. I fråga örn härbärgen med gemensam

mathållning konstateras samma förhållande som tidigare nämligen att dessa

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

härbärgen även i nu ifrågavarande avseenden äro av avsevärt bättre kvalitet

än dylika för individuell mathållning. Av de förra hänfördes endast 19.9

procent till denna grupp, under det att för de sistnämnda motsvarande procentsiffra

är 49.4. Största antalet till nu ifrågavarande grupp hänförda bostäder

förekommer inom Västernorrlands län, som sålunda även i detta avseende

uppvisar mindre tillfredsställande tillstånd än andra län. Bäst gestalta

sig bostädernas beskaffenhet i nu ifrågavarande avseende inom Gävleborgs

län, vilket även inom övriga ovanberörda grupper har att uppvisa siffror,

som angiva relativt god beskaffenhet hos skogsarbetarbostäderna inom detta

län. Denna karakteristik gäller även i stort sett örn Kopparbergs län. Domänverkets

och bolagens härbärgen stå ungefär på samma plan, då det gäller anmärkningar

inom denna grupp. I fråga örn 50 procent av domänverkets härbärgen

med individuell mathållning hava anvisningar lämnats rörande avhjälpande

av brister i nu ifrågavarande avseende, medan för bolagens bostäder

motsvarande siffra är 46.4 procent. I stället uppvisa bolagens härbärgen

med gemensam mathållning något högre siffra, 19.7 procent, än domänverkets

med 11.5 procent. Härbärgen tillhöriga andra enskilda arbetsgivare komma

alltjämt ganska långt efter nyssnämnda ägarkategorier med 57 respektive 36.8

procent.

Som sammanfattning av de uppgifter, som lämnas i tab. 14, och som allmänt

omdöme örn de särskilda ägarkategoriernas härbärgen torde kunna

sägas, att domänverket ligger främst ifråga örn bostädernas beskaffenhet och

ändamålsenlighet, dock endast obetydligt framför de större trävarubolagen,

som likaledes under de senaste 15 åren vidtagit omfattande åtgärder i syfte

att bereda sina skogsarbetare avsevärt bättre och mera trivsamma förläggningar

på arbetsplatserna än tidigare. Förbättring i detta avseende har, såsom

framgår av tabellerna och ovan anställda jämförelser, ägt rum även ifråga

örn bostadsförhållandena vid andra enskildas drivningar. Utvecklingen inom

denna kategori, som i detta material företrädesvis är representerad av virkesoch

trävaruhandlare, har dock icke hunnit lika långt som för nyssnämnda

kategorier. Minst tillfredsställande gestalta sig i allmänhet bostadsförhållandena

vid det betydande antal avverkningar, som bedrivas av hemmansägare

och andra mindre arbetsgivare, en grupp, som är obetydligt representerad i

undersökningsmaterialet. Dessa drivningar äro emellertid ofta av så ringa

omfattning, att de ej tåla de kostnader, som äro förenade med anordnande

av fullt tillfredsställande bostäder och skogsstall. Då härtill kommer att dessa

avverkningar ofta utföras av arbetsgivaren själv och hans husfolk, har inspektionen

endast mera sällan ansett sig böra vidtaga andra åtgärder än

lämnande av råd och anvisningar för bostädernas förbättrande. Vidare har

inspektionen sökt förmå hemmansägare, som hava sina skogsskiften liggande

intill varandra, att gemensamt uppföra härbärgen, som då år för år kunna

användas vid samtligas avverkningar. Denna inspektionens inställning till

bostadsförhållandena vid hemmansägarnas avverkningar å egna skogar

torde även stå i överensstämmelse med av riksdagen vid skogshärbärgeslagens

antagande lämnat direktiv. I andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande (nr 16 vid 1919 års riksdag) framhålles nämligen, att utskottet

vid sitt tillstyrkande av lagförslagets 1 § med oförändrad lydelse utgått därifrån,

att ingripande i allmänhet icke skulle komma att äga rum vid skogsavverkningsföretag,

vilka med hänsyn till arbetarnas antal och tidslängden

för arbetet voro av obetydlig omfattning.

Gemensamma skogsarbetn r
hushåll.

Såsom redan inledningsvis meddelats föreföll det under de första åren,

som örn inspektionens propaganda för anordnande av gemensam mathållning

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

i sbogsarbetarförläggningarna ej skulle medföra åsyftat resultat. Den, som

känner till skogsarbetarnas i viss mån berättigade misstro mot allt nytt och

oprövat oell särskilt deras konservativa inställning i fråga om livsföringen,

hade dock grundad anledning förmoda att detta ej behövde innebära, att

sådden fallit endast på hälleberget. Så småningom bildades även här och var

enstaka dylika hushåll och sedan det därigenom visat sig, att det nya mathållningssystemet

hade förmåga att icke blott åstadkomma avsevärt bättre

mathållning till ofta billigare pris än tidigare utan jämväl bättre hygien och

trevnad i bostäderna samt även förbättrad arbetsprestation, bland annat på

grund därav att proviantering och matlagning ej behövde inkräkta på arbetstiden,

började man flerstädes att praktisera detsamma i för varje år ökad

omfattning. Härtill torde även utgivande genom socialstyrelsens försorg av

handledningen »Gemensamma skogsarbetarhushåll» hava i hög grad bidragit

liksom även demonstrationerna av filmen »Gemensamma skogsarbetarhushåll»,

där skillnaderna mellan den individuella och den gemensamma mathållningen

och den senares fördelar på ett talande sätt åskådliggöras. Numera

torde man kunna säga, att det nya systemet flerstädes helt slagit igenom.

Detta framgår även av tab. 15, som närmare belyser de i vintras anordnade

gemensamma hushållens antal och storlek samt fördelning på län och kategorier

av avverkningar.

Antalet hushåll på statens, allmänningars och besparingsskogars samt

flertalet bolags egna skogar inom Norrland, Dalarna och Värmland utgjorde

sålunda i vintras icke mindre än 1,050 med 13,869 hushållsmedlemmar. Härtill

kommo 9 hushåll på ecklesiastika och 33 hushåll på enskildes skogar

med sammanlagt 660 hushållsmedlemmar, vilka enligt meddelande från de

uppgiftslämnande bolagen varit anordnade vid deras drivningar å dessa skogar.

Beträffande totala antalet gemensamma skogsarbetarhushåll på sistnämnda

skogar liksom rörande de hushåll, som varit anordnade vid de mindre

ej uppgiftslämnande bolagens avverkningar saknas uppgifter. Man torde

emellertid ej göra sig skyldig till överskattning, örn man beräknar det totala

antalet hushåll, som i vintras varit i funktion vid skogsavverknings-, flottledsbyggnads-

och sågningsarbete i skogarna till inemot 1,500 med cirka

18,000 hushållsmedlemmar, ett resultat, som onekligen måste anses ganska

gott med hänsyn till den korta tid, systemet praktiserats.

Av de i tab. 15 redovisade hushållen hava de flesta eller 318 förekommit

i Norrbottens län. Antalet hushållsmedlemmar var 4,490, vilket utgör icke

mindre än 65 procent av samtliga av länets i tab. 3 redovisade skogsarbetare.

Inom detta län, där gemensam mathållning förekommit endast några få år,

hava de gemensamma hushållen snabbt tilltagit i antal särskilt i länets norra

del med undantag för Gällivare-trakten samt inom Arjeplogs och Arvidsjaurs

socknar. Närmast i antal kommer Jämtlands län med 233 hushåll för 2,709

man. Det helt övervägande flertalet av hushållen inom detta län förekomma

i Härjedalen, där gemensam mathållning numera införts vid praktiskt taget

alla större och medelstora avverkningar. I Västerbottens län har hushållsbildandet

under de allra senaste åren fått sådan vind i seglen, företrädesvis

inom Sorsele, Stensele, Lycksele, Fredrika, Åsele och Dorotea socknar, att

detta län nu kommer på tredje plats med 206 hushåll för 3,124 man, vilket

utgör 45.7 procent av länets i tab. 3 redovisade arbetare. Inom Kopparbergs

län förekommo dylika hushåll relativt tidigt inom Idre, Särna, Älvdalens

och Orsa socknar, och numera har systemet helt slagit igenom i dessa trakter

— i vintras 178 hushåll för 2,102 man. Även inom Gävleborgs län är hushållsbildandet

på slärk frammarsch, vartill i hög grad bidragit det förhållandet,

att därstädes under skogs- och flottiedsinspektörens medverkan hållits tre

kurser för utbildande av hushållerskor för dylika hushåll. Inom Västcrnorr
Itillång

till riksdagens protokoll. Will. 1 sami. Nr lid.

173 37 I!

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majis proposition nr 112 (Bilaga B).

lands län. är däremot hushållens antal fortfarande ringa — i tab. 15 redovisas

endast 19 sådana för 254 man — och i Värmland förekommo i vintras de

första 2 hushållen. Anledningen till den ringa hushållsfrekvensen inom dessa

län ujrpgives vara, att avverkningarna merendels äro av mindre omfattning

och att arbetarna sysselsättas så nära sina hem, att de kunna besöka dessa

1 å 2 gånger i veckan, varvid de från hemmen till förläggningarna medföra

lagad mat. Sannolikt kommer emellertid de gemensamma hushållen att vinna

utbredning även inom dessa län i den mån arbetarna bliva mera förtrogna

med dess fördelar och ändamålsenliga bostäder ställas till förfogande.

Av ovannämnda hushåll förekommo 468 med 6,630 hushållsmedlemmar

på statens skogar, därav 250 med 3,624 hushållsmedlemmar vid domänverkets

egna avverkningar. Sistnämnda antal utgör 60.4 procent av samtliga arbetare,

som voro sysselsatta vid dessa avverkningar. Inom Kopparbergs och Norrbottens

län hade 65. i och 63.9 procent av de arbetare, som voro sysselsatta

vid domänverkets egna drivningar, bildat hushåll och vid avverkning av å

rot från statsskogarna försålda poster voro motsvarande frekvenssiffror 80. i

och 79.8 procent.

Vid bolags drivningar å egna skogar hade bildats 515 hushåll, i vilka deltogo

6,454 arbetare representerande 25.5 procent av samtliga vid dessa drivningar

sysselsatta arbetare.

Vid drivningar å allmänningar och besparingsskogar förekommo 67 hushåll,

därav 44 inom Kopparbergs län. Medlemmarna i dessa hushåll utgjorde

67.5 procent av samtliga anställda arbetare. För såväl Kopparbergs som

Gävleborgs län uppgick därvid hushållsmedlemmarnas antal till 79.6 procent

av samtliga sysselsatta. Största antalet hushåll hos en och samma arbetsgivare

var 143 med 1,701 hushållsdeltagare.

Det genomsnittliga antalet hushållsmedlemmar per hushåll uppgick för

samtliga hushåll till 13. I stort sett minskades antalet hushållsmedlemmar

norrifrån och söderut. Inom Norr- och Västerbottens län voro sålunda medeltalen

respektive 14 och 15 man och inom övriga 13—9 man per hushåll. På

statsskogarna var det genomsnittliga deltagarantalet 14, på bolagsskogarna 13

och på allmänningarna 12 man per hushåll.

Flertalet hushåll eller 73.6 procent av samtliga voro anordnade i enrummiga

bostäder, och var det genomsnittliga antalet medlemmar i dessa hushåll 12

eller det antal, som enligt socialstyrelsens år 1933 publicerade utredning

rörande skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden

är lämpligt för en hushållerska. Blir antalet hushållsmedlemmar

större, bör ett biträde åt hushållerskan anställas och därmed blir kostnaden

något högre, till dess man uppnår det antal, som ger full sysselsättning åt

2 hushållerskor.

Två- eller flerrummiga bostäder disponerades av 278 eller något mer än

en fjärdedel av samtliga hushåll med 4,302 hushållsmedlemmar. Antalet

hushållsmedlemmar var i dessa i genomsnitt 15 med maximum 18 inom

Norrbottens och minimum 11 inom Jämtlands och Kopparbergs län. Domänverkets

och bolagens hushåll i tvårummiga bostäder omfattade i medeltal

19 respektive 14 hushållsmedlemmar. Av hushållen vid domänverkets drivningar

voro 29.6 procent, omfattande 38.2 procent av de i hushåll deltagande

arbetarna, anordnade i tvårummiga bostäder. För bolagsdrivningarnas vidkommande

voro motsvarande siffror 22.0 och 24.2 procent. Av tabellen framgår

vidare, att de 278 hushållen i två- eller flerrummiga bostäder disponerade

381 bostadsrum, varför medelbeläggningen utgjorde 11 man per rum. Vidare

funnos 277 kök och matrum, vilka även i regel utgjorde bostad för de vid

dessa hushåll anställda hushållerskorna.

Redan i det föregående har påvisats, att bostadsförhållandena gestaltat

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

sig bättre för de arbetare, som bildat gemensamma bushåll än för de övriga,

samt att bildandet av gemensamma skogsarbetarhushåll haft en gynnsam

inverkan jämväl på bostädernas beskaffenhet. Detta framgår även av tab. 15,

enligt vilken 78.2 procent av de bostäder, i vilka hushåll förekommit, haft

förstuga, 78 procent ha varit anordnade med förvaringsrum och 24.4 procent

med särskilt torkrum. Bäst utrustade i dessa avseenden voro ifrågavarande

härbärgen vid domänverkets egna drivningar, för vilka motsvarande procentsiffror

äro 89.6, 87.2 och 26.o. Genom en jämförelse med de uppgifter örn

förekomsten av förstuga, förrådsrum och torkrum, som lämnats i tab. 10 och

12 och vilka avse samtliga i undersökningen ingående bostäder, konstateras

ovanberörda skillnad till hushållsbostädernas fördel.

Mest i ögonen fallande är skillnaden i fråga örn förekomsten av torkrum

—- 5 procent för samtliga bostäder och 24.4 procent för bostäder med gemensam

mathållning. För enrummiga bostäder med hushåll är torkrumsprocenten

ännu högre eller 28. Detta förklaras därav att vid gemensam mathållning

med därmed följande betydligt större möjligheter att åstadkomma förbättrad

hygien och ökad trevnad, behovet av torkrum gör sig gällande på ett helt

annat sätt än vid individuell mathållning. I senare fallet saknas den organisation

och ordning i fråga örn levnadsförhållandena, som medföljer den

gemensamma mathållningen, och detta förhållande synes även utgöra förklaringen

till att torkrum, som på försök anordnats även i bostäder med

individuell mathållning, i vissa fall icke ens tagits i bruk för sitt ändamål.

I enrummiga bostäder för gemensam mathållning äro torkrum däremot en

förutsättning för ernående av de fördelar i hygieniskt avseende, som de gemensamma

hushållen visat sig kunna bereda arbetarna. I dessa bostäder,

där eldningen i torkrummen skötes av hushållerskan, så att desamma äro

väl uppvärmda, då arbetarna komma hem från skogen, hava torkrummen

blivit mycket uppskattade. Inspektionen kommer därför att nu söka få torkrum

allmänt anordnade vid dylika förläggningar. Anmodan att vidtaga dylik

åtgärd torde ej heller komma att mötas av några invändningar, då man å

arbetsgivarhåll i allmänhet redan synes hava kommit till insikt örn torkrummens

stora betydelse i dylika fall, ett förhållande varom även nedan återgivna

uttalanden bära vittne.

Ventilation.

Särskilda anordningar för ventilation av skogsarbetarhärbärgena förekommo

icke tidigare och voro i regel då ej heller av behovet påkallade. Eldstäderna

utgjordes nämligen då, såsom ovan meddelats, av s. k. eldpall eller

öppen spis, vilka åstadkommo en fullt tillfredsställande luftväxling. I socialstyrelsens

upprepade gånger åberopade redogörelse för föregående undersökning

av skogsarbetarnas bostadsförhållanden återgives ett uttalande av en

meddelare, som därom skriver: »Tack vare den öppna eldstaden kan rumsvolymen

nedgå under 5 kbm per man, utan att luften blir på långt när så

dålig, som den ofta är i hemmen.»

Genom införande av järnspis i bostäderna — en anordning, som erfordras

för matlagning och bakning — blir luften i bostäderna sämre och värmen

mera ojämn, varför särskild ventilationsanordning — vägg- eller takventil —

blir erforderlig. Detta är i alldeles särskild grad fallet, om de ovannämnda

eldstadsformerna, såsom av utrymmesskäl nu ofta sker, helt ersättas med

järnspis. För underlättande av hushållerskans arbete är det vidare i regel

erforderligt att anordna en lufttrumma i taket ovanför spisen.

Även på detta område har inspektionens propagandaverksamhet mötts av

förståelse. Enligt tab. 15 kol. 18 voro sålunda

med hushåll utrustade med siirskild ventilationsanordning. För de enrummiga

var motsvarande siffra 70 procent.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Järnspis.

Då hushåll först började anordnas i skogsarbetarbostäderna, förekom ej

alltid järnspis. Då emellertid dylik visade sig nödvändig för matlagning och

bakning, medförde arbetarna vanligen egna eller lånade, i regel använda

spisar, som vid arbetets slut åter bortfördes från bostäderna, i den mån de

ej inköptes av härbärgenas ägare. Detta system tillämpas alltjämt i många

trakter, men i den mån hushåll bliva vanliga på en trakt, tillhandahållas numera

vanligen även järnspisarna genom arbetsgivarens försorg. Detta plägar

även ske vid nyuppförande av bostäder, som inredas för gemensam mathållning.

Det torde därför vara att förvänta, att erforderliga järnspisar framdeles

i regel komma att tillhandahållas genom arbetsgivarnas försorg. I tab. 16

lämnas en sammanställning över järnspisarnas antal vid i undersökningen

redovisade hushåll samt angående sättet för deras anskaffande. Av 1,030 i

vintras av gemensamma hushåll använda järnspisar hade 572 eller 56 procent

tillhandahållits av härbärgenas ägare, 138 eller 13 procent hade vid utdrivning

av å rot inköpta virkesposter anskaffats av respektive virkesköpare och 32Ö

eller 31 procent av samtliga hade medförts av arbetarna själva. Största antalet

järnspisar, anskaffade genom arbetarnas försorg, förekommo inom

Kopparbergs och Jämtlands län med 62 respektive 44 procent och det minsta

antalet inom Norrbottens län med 8 procent. Vid drivningar i domänverkets

egen regi hade revirförvaltningarna tillhandahållit järnspis åt 205 eller 82

procent av samtliga hushåll. Å bolagens egna skogar ägdes 313 eller 63 procent

av järnspisarna av respektive bolag.

Hushållerskornas antal och

bostadsföhållanden.

Vid de 1,050 hushåll, som redovisas i tab. 15, voro anställda 1,225 hushållerskor

och 1 manlig kock. Per hushåll användes sålunda i genomsnitt 1.2

hushållerskor och på varje hushållerska kom i genomsnitt 11.3 man. Enligt

undersökning I voro motsvarande medeltal 1.2 och 10.8.

Beträffande hushållerskornas bostadsförhållanden har vid undersökning

n tab. 17 framgått, att 408 hushållerskor eller 33 procent av samtliga disponerade

eget rum eller bodde i kök eller matrum. I vissa fall bodde hushållerskorna

i sina hem eller i närliggande gårdar. Inkvartering i eget rum, kök

eller matrum förekom oftast i Västernorrlands och Västerbottens län — för

respektive 60 och 48 procent av alla hushållerskor. Vanligast var emellertid

att hushållerskorna bodde i samma rum som arbetarna, varvid i flertalet fall

ett hörn av rummet var avskilt — genom avbalkning eller förhänge — för

hushållerskans räkning. Dylik »alkov» var anordnad för 668 eller 55 procent

av samtliga redovisade hushållerskor. Vanligast förekom sådan anordning

i Jämtlands län med 67 procent. Jämföres huru förhållandena i detta avseende

gestaltade sig vid olika slag av drivningar, visar det sig, att avbalkning

förekommit i ungefär den omfattning, som medeltalet anger, å såväl domänverkets

som bolagens skogar. 150 eller 12 procent av hushållerskorna hava

bott i samma rum som arbetarna utan dylik anordning. I sistnämnda fall

har hushållerskan i regel haft någon nära anhörig bland arbetarna. Vanligast

är ovannämnda sed i Kopparbergs län, för vilket procentsiffran är 34. Å statens

skogar bodde cirka 8 procent av hushållerskorna i samma rum som arbetarna

utan avbalkning eller förhänge. Vid bolagens drivningar å egna

skogar var motsvarande siffra 14 procent. Relativt allmänt förekommer detta

system på besparingsskogarna i Gävleborgs och Kopparbergs län. Framhållas

må emellertid att flertalet såväl hushållerskor som arbetsgivare anse, att

hushållerskorna böra hava en vrå, där de kunna vara för sig själva, varför

alkov framdeles torde komma att i regel anordnas i enrummiga bostäder.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majus proposition''nr 112 (Bilaga B).

För att temperaturen ej skall bliva lägre i avbalkningen än i rummet i övrigt,

går avbalkningen, som göres antingen av bräder eller board, oftast ej ända

upp till taket och ej heller ända ned till golvet.

Enrummiga bostäder för gemensamma

skogsarbetarhushåll.

I den ovannämnda motionen vid innevarande års riksdag, som utgjort

närmaste anledningen till förevarande utredning, framfördes den åsikten, att

skogshärbärgena borde »undergå en förändring i byggnadssättet på så sätt,

att i regel på arbetsplatser med 8 arbetare och däröver tvenne rum eller avdelningar

inrättas». I sitt ovanberörda yttrande till riksdagens andra lagutskott

över denna motion framhöll socialstyrelsen under åberopande av sin

ovannämnda år 1933 framlagda utredning angående skogsarbetarnas provianterings-

och matlagningsförhållanden, att en dylik anordning icke var

nödvändig utan att jämväl enrummiga härbärgen, som anordnades för gemensam

mathållning och utrustades med torkrum, kunde vara både ändamålsenliga

och trivsamma. Detta bestyrkes såväl av inspektionens erfarenhet som

av den nu företagna undersökningen. Även skogsarbetarna hava vid upprepade

tillfällen uttalat den åsikten, att gemensam mathållning mycket väl kan

anordnas i enrummiga bostäder, om dessa äro anordnade med hänsyn därtill.

Denna uppfattning kommer även till uttryck i följande uttalanden å frågeformulären.

Sålunda skriver en jägmästare i Norrbottens län: »Vid samtal med arbetare

i de enrummiga kojor, som använts för gemensam mathållning, ha de uttryckt

sin belåtenhet med anordningen och någon anmärkning mot att samma rum

användes som bostad och matrum har ej framkommit. Då de använda bostäderna

varit stora och rymliga, synes icke heller någon olägenhet föreligga

för dylik anordning av gemensamt hushåll.»

En annan jägmästare inom samma län meddelar: »Enrummiga stugor äro

lämpliga för gemensamt hushåll, därest i synnerhet torkrum anordnas. Vid

nybyggnad inredes nu alltid dylikt.»

En jägmästare i Västerbottens län gör följande uttalande: »Det har visat

sig, att enrummiga, välbyggda och rymliga eldpallskojor med trägolv mycket

väl kunna användas för gemensamma hushåll, örn järnspis insättes och avbalkning

av treetex e. d. anordnas åt hushållerskan. Torkrum är givetvis förmånligt,

men frånvaron av sådant behöver ej hindra anordnandet av hushåll.

Nya kojor anses dock böra byggas med torkrum.»

En annan jägmästare i Västerbottens län uttalar sig på följande sätt örn

de bostäder, till vilka ritningar tillhandahållas av inspektionen: »De ritningar

till enrummiga härbärgen, som även avse gemensam mathållning och vilka

upprättats av skogs- och flottledsinspektören, äro härför väl användbara.»

En jägmästare inom Kopparbergs län meddelar följande: »De flesta arbetare

anse enrummiga kojor, som äro väl indelade, lämpliga för gemensam

mathållning. Kockrum, avbalkat i ett hörn av kojan, samt torkrum äro uppskattade.

»

Uttalanden från enskilda arbetsgivare gå i samma riktning. Sålunda skriver

en förvaltare vid ett bolag i Norrbottens län: »En efter behovet och ur

kostnadssynpunkt lämplig bostadstyp i skogen är den enrummiga kojan, där

bostadsrummet även användes såsom matrum. Eldstaden är kombinerad

järnspis och eldpall. Särskilt förvaringsrum för såväl proviant som arbetarnas

saker, torkrum och hushållerskerum bör dessutom finnas.»

Från Västerbottens län skrives följande: »Några klagomål å bostäderna

lia icke förekommit, ävenså äro arbetarna mycket nöjda och belåtna med de

enrummiga bostäderna för gemensam mathållning.»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

Från Västernorrlands län meddelas: »Sedan vi i vinter infört en ny typ

för enrumskojor på egna skogar, de s. k. halvpermanenta — uppförda av timmer

med trossbotten eller fastgård och spåntak — har belåtenheten med detta

arrangemang hos såväl »kocka» som manskap varit synnerligen stor. All inredning

i dessa kojor, såväl sängar med resårbotten, bord, pallar, hyllor, skåp,

kock- och torkrumsväggar av masonite med värmare och skorsten är transportabel.

»

Från Jämtlands län föreligga två uttalanden: »Den lämpligaste och mest

omtyckta kojtypen är den numera vanligast vid nybyggnad förekommande

enrummiga för 12 man och hushållerska. Kojan är försedd med öppen spis i

ena hörnet å dörrväggen samt kokspis, förstuga med torkrum å ena och

skafferi å andra sidan ingången.» »De enrummiga härbärgena, i allmänhet

med avbalkning för hushållerska samt med torkrum, anses av skogsarbetare

för goda och lämpliga bostäder.»

Från Gävleborgs län meddelas: »Enligt arbetarnas egen utsago, varom

tidningsnotiser även tala, är endast gott att säga örn bolagets nya kojor för

gemensamt hushåll och har aldrig, oss veterlig!, anspråk på två rum framkastats

i dessa trakter.» En av de tidningsnotiser, som i uttalandet åsyftas, innehåller

bland annat följande: »Vid Ljusdalskretsens av Skogs- och flottnings

årsmöte rapporterades från vinterns erfarenheter örn den kooperativa mathållningen,

vilken på Bergvik-Alas avverkningar så gott som fullständigt

slagit igenom. Full enighet rådde örn de fördelar, detta medfört, samt om

bolagets berömvärda tillmötesgående vid anordnandet av dylika matlag.»

För större förläggningar eller å platser, där bostäderna kunna användas

under en lång följd av år, äro tvårummiga bostäder, som givetvis erbjuda

ytterligare fördelar, att föredraga. I dylika fall ställas även vanligen sådana

bostäder till förfogande såsom närmare framgår av tab. 15 och det ovan an

förda.

Såsom torde hava framgått av förestående hava skogsägarna, såväl domänverket

som övriga större arbetsgivare, flerstädes sökt underlätta anordnande

av gemensamma hushåll, företrädesvis genom att tillhandahålla

därför ändamålsenliga bostäder. Hushållsbildandet har därigenom fått ett

kraftigt stöd. I vissa fall har emellertid icke ens dylika åtgärder lett till avsett

resultat. Av de inkomna uppgifterna framgår nämligen, att av de i vintras

bebodda bostäderna med individuell mathållning 134 iordningställts för

gemensam mathållning genom vederbörande skogsägares försorg, därav 89

på statens skogar, men att det oaktat hushåll ej kommit till stånd i dessa.

Domänverkets bostadsbestånd.

I det föregående har meddelats, att domänverket efter år 1920 låtit uppföra

tillfälliga bostäder på skogarna i betydande omfattning, dels för att tillgodose

bostadsbehovet för arbetare, som sysselsättas vid domänverkets egna

drivningar, vilka numera och särskilt i Norrbottens län bedrivas i avsevärt

större omfattning än tidigare, och dels för att kunna tillhandahålla bostäder,

som erfordras för utdrivning av å rot försålda virkesposter. Närmaste anledningen

till bostadsbyggandet för sistnämnda ändamål var ett domänstyrelsens

cirkulär till revirförvaltarna den 8 juni 1920 angående allmänna riktlinjer

och tekniska detaljer för ett mera rationellt ordnande av skogsprodukternas

avforslande från skogarna, i vilket bland annat meddelades följande:

»Sedan genom lagen angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning

och kolning av härbärge åt arbetarna m. m. av den 25 april 1919 (nr 222)

det ålagts arbetsgivaren att sörja för att arbetarna å eller i närheten av arbetsstället

äga tillgång till sådant härbärge, ävensom att lämpligt stallrum finnes

för de hästar, som vid avverkningarna användas, och därmed även inträtt

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

skärpta fordringar på beskaffenheten av dessa härbärgen och stallrum, vilka

fordringars iakttagande det jämväl genom kungl, kungörelsen den 19 december

1919 (nr 822) ålagts bland annat skogsstatspersonalen att kontrollera,

har Kungl, styrelsen funnit det vara såväl för kronan som för arbetsgivarna

och arbetarna ändamålsenligast och bäst, att ovannämnda bostäder i större

utsträckning än hittills varda å sådana skogar, som stå under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning, uppförda genom revirförvaltningarnas försorg

för att sedan mot skälig ersättning (hyra) under drivningstiden upplåtas

till de arbetsgivare, som ombesörja utdrivningen av från skogarna inköpta

effekter.»

Då det såsom ett led i denna utredning ansetts lämpligt att belysa den

byggnadsverksamhet, som sålunda under en följd av år bedrivits å statens

skogar, och samtidigt komplettera den bild, som i det föregående lämnats

rörande bostadsförhållandena å statens skogar, har skogs- och flottledsinspektören

låtit verkställa undersökning III, omfattande hela det bostadsbestånd,

som enligt till inspektionen inkomna uppgifter fanns å statens

skogar, och samtidigt komplettera den bild, som i det föregående lämnats

som redovisas per överjägmästardistrikt, lämnas i tab. 18—-20.

Tab. 18 utvisar, att domänverkets bostadsbestånd inom Norrland, Dalarna

och Värmland vid nyssnämnda tidpunkt omfattade 2,713 bostäder, avsedda

för sammanlagt 35,908 personer, därav 33,411 arbetare. Av bostäderna voro

2,645 fasta eller stationära med liggplatser för 35,142 personer och 68 med

766 sovplatser flyttbara. Av de fasta voro 1,850 eller 70 procent enrummiga

och av sovplatserna funnos 23,417 eller 65 procent i enrummiga bostäder. Antalet

bostäder var störst inom Mellersta Norrlands distrikt med 603 och minst

inom Skellefteå distrikt med 218 bostäder.

I genomsnitt inrymma i tab. 18 redovisade bostäder 13 man per bostad

och 10 man per bostadsrum. De enrummiga fasta bostäderna inrymma vid

full beläggning 12 och de två- eller flerrummiga 16 man per bostad och 8 man

per bostadsrum. För de flyttbara är medeltalet 11 man per bostad. De högsta

medeltalen för enrummiga bostäder uppvisa Nedre Norrbottens och Skellefteå

distrikt med 14 och för flerrummiga övre Norrbottens och Skellefteå med 18

sovplatser per bostad.

I de tvårummiga är antalet redovisade kök och matrum mindre än det antal,

som enligt tab. 15 fanns vid senaste vinters drivningar å statens skogar,

ett förhållande, som torde förklaras därav att, då hushåll bildats, även bostadsrum

apterats till kök och matrum.

I tab. 19 och 20 lämnas uppgifter angående byggnadsmaterial i dessa bostäder

och desammas beskaffenhet i övrigt. I allmänhet synas de bostäder,

som i vintras kommo till användning å statsskogarna, vara av något högre

standard, än den, som framgår av tab. 19 och 20. Sålunda förekom enligt tab.

11 och 12 jordgolv i mindre och förrådsrum och torkrum i större omfattning

än enligt tab. 19 och 20. Detta förhållande synes bero därpå, att i förteckningarna

upptagna härbärgen, som numera skola tagas i bruk, i regel dessförinnan

kompletteras, förbättras och moderniseras. Flera av de bostäder, som

redovisas i tab. 18—20, äro nämligen av äldre typer, och då de måhända ej

varit i bruk på flera år, har deras iståndställande fått anstå, till dess desamma

ånyo skola användas.

På grund av det betydande antal bostäder, som sålunda är tillfinnandes på

statens skogar, behöva numera köpare av det betydande antal rotstående

virkesposter, som årligen försäljas vid de ofta sent på hösten hållna kronoskogsauktionerna,

endast mera sällan själva föranstalta örn uppförande av

härbärgen och skogsstall. Medan enligt tab. 21 virkesköparna år 1922 voro

nödsakade att uppföra härbärgen och skogsstall vid 389 eller 30 procent av

samtliga då å auktion utbjudna poster — för Norrbottens län var motsvarande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

procentsiffra 60 procent —, behövde virkesköparna, såsom framgår av tab. 22,

år 1935 ej bygga bostäder vid mer än 11 procent av samtliga poster. Denna

siffra har under senare tid i regel sjunkit för varje år, varför det torde få antagas

att, såsom önskvärt är, densamma framdeles kommer att nedgå ytterligare.

I detta sammanhang må omnämnas att enligt revirförvaltarnas uppgifter

arbetarna beräknades kunna beredas inkvartering i gårdar och byar

vid 40 procent av 1935 års auktionsposter. Av de i denna redogörelse lämnade

uppgifterna angående det antal bostäder, som i vintras togos i bruk vid

utdrivning av å rot försålda poster från statsskogarna, synes emellertid

framgå, att revirförvaltarua räknat med inkvartering i gårdar och byar i

större omfattning än som kunnat erhållas. I flera dylika fall hava virkesköparna

därför blivit nödsakade föranstalta örn uppförande av tillfälliga bostäder.

Med bostadsbyggandet förenade

kostnader.

Såsom avslutning på denna redogörelse för huru skogsarbetarnas bostadsförhållanden

numera vanligen gestalta sig på arbetsplatserna i skogarna må

anföras några uppgifter rörande de kostnader, som äro förenade med tillgodoseendet

av detta bostadsbehov.

Domänverkets bostadsbestånd, som redovisas i tab. 18, beräknas hava

dragit en kostnad av cirka 2 milj. kronor. Enligt en av skogs- och flottleds

inspektören år 1935 verkställd utredning uppgingo domänverkets kostnader

för tillfälliga bostäder på skogarna under femårsperioden 1930—1934 till

cirka 600,000 eller cirka 120,000 kronor per år. Medräknas även skogsstallen

utgjorde sistnämnda medelkostnad cirka 160,000 kronor per år.

I syfte att få en uppfattning örn de ungefärliga kostnaderna för bostadsbyggandet

jämväl å bolagens skogar tillskrev skogs- och flottledsinspektören

år 1935 ett antal trävarubolag med anhållan örn uppgifter örn de kostnader,

som under åren 1930—1934 nedlagts på härbärgen för skogsarbetare samt

skogsstall. Denna framställning har tillmötesgåtts av 25 bolag, därav 20

större. Uppgifterna från samtliga dessa bolag giva vid handen, att av desamma

under femårsperioden anordnade härbärgen och skogsstall dragit en

kostnad av sammanlagt 2.5 milj. kronor, d. v. s. i medeltal 500,000 kronor perår.

Örn till sistnämnda belopp lägges domänverkets ovannämnda medelkostnad

per år 160,000 kronor, uppgår den sålunda redovisade årskostnaden

till 660,000 kronor.

Örn ruan med ledning av inom Norrland, Dalarna och Värmland avverkade,

i flottningsstatistiken redovisade virkeskvantiteter söker erhålla ett ungefärligt

uttryck för den genomsnittliga totalkostnaden för ifrågavarande bostadsändamål,

torde man få till resultat, att denna kostnad snarare överstiger

än understiger 1 milj. kronor per år, varav cirka tre fjärdedelar torde komma

på enbart bostäderna.

Av de undersökningar, för vilka i det föregående redogjorts, har framgått,

att en betydande och säkerligen även bestående förbättring av skogsarbetarnas

bostads- och levnadsförhållanden under vistelsen å arbetsplatserna i

skogarna ägt rum under de senaste 15 åren. Det oaktat lämna dessa förhållanden

alltjämt mångenstädes, såsom vid inspektionerna konstaterats, en hel

del övrigt att önska. Det torde emellertid kunna förväntas, att den utveckling

på detta område, som under senare år fortgått i raskt tempo skall fortsätta

och att, örn den skogliga yrkesinspektionens arbetskrafter förstärkas

på sätt socialstyrelsen föreslagit, den tid ej skall vara så långt avlägsen, då

skogsarbetarna i gemen hava kommit i åtnjutande av ändamålsenliga bostäder,

som möjliggöra en ur såväl deras egen som folkhygienens och produktionens

synpunkt önskvärd förbättrad livsföring på arbetsplatserna,

Stockholm den 29 oktober 1936.

Oscar Wallner.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 11 2 (Bilaga B),

89

Tab. 1. Antal bostäder m. m. med individuell mathållning, som besiktigats av skogsoch

flottledsinspektören under vinterhalvåren 1934—1935 och 1935—1930.

Undersökning I.

1

2

3

4

5

c

i

8

9

Antal

Antal inkvarterade

Län

besik-

tigade

bostäder

Därav

bebodda

Antal

runi

Därav

bebodda

vid

vid

i medeltal pr rum

full

belägga.

besiktn.-

tillfallet

vid full

beläggn.

vid

besiktn.

Norrbottens ............

86

72

104

86

1,114

730

10.7

8.5

Västerbottens............

42

27

51

30

574

221

11.2

7.4

Västernorrlands..........

64

52

75

60

693

395

9.2

6. G

Jämtlands ..............

102

79

114

86

1,019

563

8.9

6.5

Gävleborgs..............

90

63

104

73

848

410

8.2

5.6

Kopparbergs ............

71

30

78

32

792

216

10.1

6.7

Värmlands ..............

21

17

21

17

224

101

10.7

5.9

Summa o. medeltal

476

340

547

384

5,264

2,636

9.6

6.9

Därav tillhörande:

domänverket ..........

72

48

96

61

1.063

522

11.1

8.6

allmänningar..........

13

4

15

6

171

30

11.4

5.o

bolag..................

267

184

307

209

2,920

1,423

9.5

6.8

79

74

81

76

567

467

7.o

6.1

flottningsföreningar ....

45

30

48

32

543

194

11.3

6.1

Tab. 2. Antal bostäder med gemensam mathållning, som besiktigats av skogs- och

flottledsinspektören under vinterhalvåren 1934—1935 och 1935—1936.

Undersökning I.

i

2

3

4

5

G | 7

»

9

10

ii

12

13

11

15

16

17

E

nrummiga bostäder

Två

eller

flerrummiga

bost

ader

Antal inkvarterade

Besiktigade

Därav bebodda

Antal inkvarterade

Antal

Därav

vid

vid

i medeltal

per runi

Innehåll.

antal

Innehåll.

antal

vid

vid

i meden, per

bostadsrum

Län

besik-

tigade

be-

bodda

full

be-

lägg-

ning

be- siktn.- till- fäll.

vid

full

be-

lägg".

vid

be-

siktn.

An-

tal

bo-

stads-

rum

kök

och

mat-

rum

An-

tal

bo-

stads-

rum

kök

och

mat-

rum

full

be-

lägg-

ning

be- siktn.- till- fäll.

vid

full

be-

läggn.

vid

be-

siktn.

Norrbottens ....

39

14

585

158

15.0

11.3

15

21

15

7

10

7

369

132

17.C

13.2

Västerbottens.. . .

26

24

467

370

18.0

15.4

13

15

12

13

15

12

212

212

14.1

14.1

Västernorrlands. .

1

1

20

17

20. o

17.o

1

2

1

1

2

1

22

21

11.0

10.5

Jämtlands ......

19

19

264

234

13.9

12.3

6

6

6

6

6

6

77

63

12.8

10.5

Gävleborgs......

23

17

276

162

12.1

9.5

4

4

3

4

4

3

46

31

11.5

7.8

Kopparbergs ....

13

10

167

104

12.8

10.4

10

11

10

10

11

10

156

154

14.2

14.o

Värmlands ......

—

—

—

—

—

--

1

1

1

1

1

1

14

14

14.0

14.0

Summa o.medeltal

121

85

1,779

1,045

14 7

123

50

60

48

42

49

40

896

627

14.8

12.8

Därav tillhörande:

domänverket . .

47

23

731

272

15.6

11.8

14

20

14

8

11

8

333

138

16.7

12.5

allmänningar ..

3

2

44

25

14.7

12.5

4

4

4

O

3

3

67

45

16.8

15.0

bolag ........

53

43

813

602

15.3

14.o

23

26

23

22

25

22

363

325

14.o

13.0

andra enskilda .

11

11

97

81

8.8

7.4

8

9

6

8

9

6

123

107

13.7

11.9

flottn.-fören. . .

7

6

94

65

13.4

10.8

l

1

1

1

1

1

10

12

10.o

12.0

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Tält. 3. Antal bostäder, antal boende i dessa nt. m. under vintern 1935—1930.

Undersökning II.

1 2

8

*

1 -r>

6

v

1 8

1 9

10

ii

12

13

14

15

16 | 17

H ä

r b ä r g e

n

Fäbodstugor

F

a s t

a

I

''lyttbara

m. m.

Enrummiga

Två-

eller flerrummiga

Antal

Antal

Antal

Antal

inkvart.

inkvart.

inkvart.

inkyart.

rum

(Bo-

inkvart.

An-

An-

Antal

arbetare

i

stads-

i

tal

i

tal

i

i

me-

rum 4-

me-

me-

me-

städer

me-

totalt

del-

tal

lill

kök

och

totalt

del-

tal

totalt

del-

tal

totalt

del-

tal

totalt

del-

tal

per

inåt-

per

per

per

per

härb.

rum)

härb.

härb.

stuga

bost.

172

2,114

12

88

190

1,472

17

37

341

9

13

70

5

310

3,997

13

61

678

11

20

49

313

16

24

200

8

2

8

4

107

1,199

11

22

217

10

10

20

106

11

2

23

11

—

—

—

34

346

10

93

885

10

25

59

298

12

18

164

9

2

20

10

138

1,367

10

348

3,894

11

143

318

2.189

15

81

728

9

17

98

6

589

6,909

12

46

453

10

25

53

316

13

12

118

10

1

7

7

84

894

11

85

1,072

13

43

94

669

16

30

330

11

8

52

7

166

2,123

13

5

52

10

1

2

18

18

—

—

—

—

—

—

6

70

11

182

1.993

11

19

55

380

20

107

992

9

45

381

8

353

3,746

11

318

3,570

11

88

204

1,383

16

149

1440

10

54

440

8

609

0.833

11

7

74

10

2

5

30

15

„

_

_

?

104

11

47

332

7

13

24

117

9

4

36

9

5

16

3

69

501

7

364

2.308

6

47

84

453

10

30

276

9

73

377

5

514

3,414

7

418

2.714

62

113

600

10

34

312

9

78

393

5

592

4,019

7

23

138

6

3

6

32

11

_

26

170

7

66

567

9

5

10

49

10

1

8

8

10

74

7

82

698

9

547

4,715

9

48

107

605

13

21

121

6

129

834

6

745

6.275

8

636

5,420

9

56

123

686

12

22

129

6

139

918

7

853

7,143

8

16

104

7

6

12

27

5

6

26

4

5

16

3

33

173

5

35

376

ii

i

2

10

10

3

16

5

1

4

4

40

406

L0

8

121

15

i

1

21

21

—

—

—

—

—

—

9

142

16

353

2,840

8

53

114

563

11

101

715

7

67

316

5

574

4,434

8

412

3,441

8

61

129

621

10

Ilo

757

7

73

336

5

656

5,15a

8

61

398

8

9

23

84

9

20

133

6

11

38

3

91

653

7

25

193

8

1

2

10

10

6

50

8

3

18

6

35

271

8

39

432

11

5

8

38

8

15

90

6

8

44

5

67

604

9

252

2.229

9

29

56

257

9

177

1,182

7

224

1,299

6

682

4,967

7

367

3,252

9

44

89

389

9

218

1,455

7

246

1,399

6

875

6.495

7

1

4

4

1

o

O

4

4

_

2

8

4

3

14

4

3

7

25

8

—

—

—

—

—

—

6

39

7

114

797

7

18

36

176

10

18

99

6

12

63

5

162

1.135

7

118

815

7

22

46

205

9

18

99

6

12

63

5

170

1,182

7

316

3,285

11

134

292

1,965

15

75

618

8

30

131

4

555

5,999

11

322

3,232

io!

86

188

1,193

14

68

640

9

29

172

6

505

5,237

10

74

822

ii

17

31

183

11

17

113

7

8

44

6

116

1,162

10

1,905

15,767

8

239

511

2,732

11

472

3,549

8

552

3,290

6

3,168

25,338

8

2.617

23,106

9

476

1,022

6,073

13

632

4,920

8

619

3,637

6

4,344

37,736

9

Län

samt kategori av

I avverkning

1

Norrbottens

Domänverkets

verkningar i

regi.........

egen

... 1

ofrån statsskogar 2

å egna skogar 4..

Summa & medeltal

Västerbottens

Kategori 1........

» 2........

» 3........

» 4........

Summa & medeltal

t

Västernorrlands

! Kategori 1........

» 2........

» 4........

| Summa & medeltal

Jämtlands

Kategori 1 ........

» 2........

» 4........

Summa & medeltal

Gävleborgs

Kategori 1........

» 2........

» 3........

» 4........

Summa & medeltal

Kopparbergs

Kategori 1........

» 2........

» 3........

» 4........

Summa & medeltal

Värmlands

Kategori 1........

» 2........

» 4........

Summa & medeltal

Samtliga län

Kategori 1........

» 2........

» 3........

>< 4........

Summa & medeltal

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B). 91

Tab. 4. Golvyta och luftrymd per inkvarterad arbetare i de besiktigade bostäderna.

Undersökning I.

1

2

3

4

s

6

7

8

9

10

Golvyta per

inkvarterad

Antal

besik-

Därav

nultryma per

Län m.

vid

besikt-

i runi

råds- och tork

Medel- höjd i

inkvarterad

m.

tigadc

bostad

m.1

bo-

städer

ningen

be-

bodda

vid

full

belägg- ning m2

vid

besikt- ning m2

vid

full

belägg- ning m2

vid

besikt- ning m2

vid

full

belägg- ning m3

vid

besikt- ning III8

Norrbottens

Bostäder med

individuel!

2.2

6.8

mathållning .

........1

86

72

2.5

3.1

2.7

3.3

5.4

Bostäder med

gemensam

3.4

3.8

2.3

6.2

8.0

mathållning .

........2

54

21

2.7

3.1

Västerbottens

8.4

Grupp 1 ......

42

27

2.5

3.8

2.8

4.3

2.2

5.5

» 2 ......

39

37

2.6

2.9

2.9

3.2

2.2

5.8

6.4

Västernorrlands

7.3

Grupp 1 ......

64

52

2.6

3.5

2.8

3.8

2.1

5.5

>» 2 ......

2

2

3.0

3.3

3.6

4.0

2.3

7.0

7.7

Jämtlands

4.o

5.9

7.8

Grupp 1 ......

102

79

2.7

3.6

3.0

2.s

» 2 ......

25

25

2.6

o.o

2.9

3.4

2.2

5.6

6.4

Gävleborgs

5.7

8.1

Grupp 1 ......

90

63

2.6

3.7

3.o

4.2

2.2

» 2 ......

27

21

2.9

3.6

3.4

4.2

2.2

6.4

8.o

Kopparbergs

2.7

7.4

Grupp 1 ......

71

30

3.6

3.o

4.o

2.1

5.7

» 2 ......

23

20

3.1

3.8

36

3.8

2.1

6.5

7.o

Värmlands

5.6

10.2

. Grupp 1 ......

21

17

2.7

5.i

3.1

5.8

2.1

» 2 ......

1

1

3.2

3.2

3.6

3.6

2.i

6.6

6.6

Samtliga

647

467

2.6

3.4

3.o

3.8

2.2

5.8

7.4

därav

1 Grupp 1

476

340

2.6

3.6

2.9

3.9

2.2

5.6

7.6

\ » 2

171

127

2.7

3.1

3.1

3.6

2.3

6.1

7.o

Därav tillhörande:

Domänverket

2.7

2.2

Grupp 1 ......

72

48

2.5

3.2

3.5

5.4

7.o

» 2 ......

61

31

2.7

3.5

3.1

4.0

2.3

6.2

7.8

Allmänningar

2.1

5.2

Grupp 1 ......

13

4

2.5

4.5

2.8

5.i

9.7

» 2 ......

7

5

2.7

3.0

3.1

3.4

2.3

6.2

7o

Bolag

Grupp 1 ......

» 2 ......

267

76

184

65

2.6

2-8

3.6

3.o

2.9

3.2

3.9

3.5

2.2

2.2

5.7

6.1

7.8

6.7

Andra enskilda

6.8

Grupp 1.......

79

74

3.0

3.4

3.3

3.7

2.0

6.o

» 2 ......

19

19

2.7

3.2

3.o

3.5

2.2

5.9

6.9

Flottningsföreningar

Grupp t ......

45

30

2.6

4.7

2.8

5.1

2.1

5.5

9.8

»i 2 ......

8

7

2.4

2.9

2.8

3.3

2.3

5.5

6.3

1 Medelhöjden bär beräknats ur uppgifterna ang. golvyta och luftrymd för samtliga

inspekterade bostäder.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Talj. 5. De besiktigade bostäderna, fördelade efter golvyta per inkvarterad arbetare.

Individuell mathållning.

Undersökning I.

1

2

s

4

6

G

7

8

9

10

ii

12 1

Golvyta per inkvarterad arbetare

i kvm

Län

Antal

—1.9

2.o-

2.4

2.5-

2.9

3.0—

3.4

3.5—

3.9

4.0—

4.4

4.5—

4.9

5.0 —

5.4

5.5—

5.9

1

6.0-

a) Antal härbärgen.

Norrbottens ..........

72

8

15

5

10

11

6

7

3

4

3

Västerbottens..........

27

1

4

3

5

1

2

1

2

3

5

Väs terno nylands........

52

—

3

11

15

8

2

3

3

1

6

Jämtlands ............

79

1

8

10

20

7

7

4

3

4

15

Gävleborgs............

63

1

9

8

14

8

4

5

1

2

11

Kopparbergs ..........

30

1

1

5

5

8

3

2

1

—

4

Värmlands ............

17

—

2

—

—

4

—

2

2

1

6

Summa

340

12

42

42

69

47

24

24

15

15

50

%

100. o

3.5

12.4

12.4

20.2

13.8

7.1

7.1

4.4

4.4

14.7

Därav tillhörande:

.1

domänverket........

48

3

7

8

10

2

2

5

2

2

7 !

allmänningar........

4

—

—

—

1

—

—

—

2

1

bolag ..............

184

5

18

26

35

34

14

12

8

9

23 !

enskilda ............

73

4

17

4

18

7

4

4

2

2

ii!

flottningsföreningar . .

31

—

—

4

5

4

4

3

1

1

9

b) Antal boende.

Norrbottens ..........

732

128

173

54

105

97

67

46

20

28

14

Västerbottens..........

221

10

52

39

38

8

11

7

8

21

27

Västernorrlands........

395

—

29

108

121

62

11

13

16

5

30

Jämtlands ............

563

8

90

97

174

45

46

22

14

17

50

Gävleborgs............

410

12

61

80

98

57

26

18

2

13

43

Kopparbergs ..........

216

9

7

54

37

59

19

8

4

—

19

Värmlands ............

105

—

19

—

—

28

—

18

12

7

21

Summa

2,642

167

431

432

573

356

180

132

76

91

204

%

100. o

6.3

16.3

16.4

21.7

13.5

6.8

5.0

2.9

3.4

7.7

Därav i bostäder till- hörande :

domänverket........

522

59

98

119

ilo

19

24

28

11

16

38

allmänningar........

30

—

—

—

12

—

—

—

10

8

—

bolag ..............

1,425

57

204

249

308

259

97

67

38

52

94

enskilda ............

465

51

129

28

109

41

31

14

11

10

41

flottningsföreningar. .

200

—

—

36

34

37

28

23

6

5

31 i

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 112 (Bilaga B).

93

Tält. 6. lie besiktigade bostäderna, fördelade efter golvyta per inkvarterad arbetare.

Gemensam mathållning.

Undersökning I.

1

2

3

*

5

6

7

8 ~~

9

10

12

Golvyta per inkvarterad arbetare

i kvm.

Län

Antal

—1.9

2.0-

2.4

2.5 —

2.9

3.0-

3.4

3.5-

3.9

4.0—

4.4

4.5—

4.9

5.0—

5.4

5.5—

5.9

6.0—

a) Antal härbärgen.

Norrbottens ..........

21

—

4

6

5

2

—

—

i

—

3

Västerbottens..........

37

4

8

10

6

3

2

—

2

1

1

V ästernorrlands........

2

—

—

i

—

1

—

—

—

—

—

Jämtlands ............

25

—

4

7

7

3

1

1

—

1

1

Gävleborgs............

21

—

4

5

2

2

2

—

1

3

2

Kopparbergs ..........

20

—

4

4

3

4

—

3

2

—

—

Värmlands ............

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

Summa

127

4

24

33

24

15

5

4

6

5

7

%

100. o

3.2

18.9

26.o

18.9

11.8

3.9

3.2

4.7

3.9

5.5

Därav tillhörande:

domänverket ........

31

1

4

9

5

4

—

2

2

1

3

allmänningar........

5

—

2

—

1

1

—

—

—

1

—

bolag ..............

65

2

15

19

10

8

1

2

4

2

2

enskilda ............

19

—

2

4

6

2

3

—

—

1

1

flottningsföreningar. .

7

1

1

1

2

—

1

—

—

—

1

b) Antal boende.

Norrbottens ..........

290

—

72

87

77

20

—

—

6

—

28

Västerbottens..........

582

79

155

157

102

36

19

—

18

7

9

V ästernorrlands........

38

—

—

17

—

21

—

—

—

—

—

Jämtlands ............

297

—

72

96

84

27

3

8

—

3

4

Gävleborgs............

193

—

49

49

24

20

10

—

10

21

10

Kopparbergs ..........

258

—

61

44

41

68

—

26

18

—

—

Värmlands ............

14

—

—

—

14

—

—

—

—

—

—

Summa

1,672

79

409

450

342

192

32

34

52

31

51

%

lOO.o

4.7

24.5

26.9

20.4

11.5

1.9

2.o

3.1

1.9

3.1

Därav i bostäder till- hörande :

domänverket........

410

23

68

129

75

44

—

21

14

6

30

allmänningar........

70

—

41

—

12

10

—

—

—

7

—

bolag ..............

927

31

267

268

154

117

u

13

38

15

13

enskilda ............

188

—

21

43

83

21

13

—

—

3

4

flottningsföreningar. .

77

25

12

10

18

—

8

—

—

—

4

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B),

Tab. 7. De besiktigade bostäderna, fördelade efter luftrymd per inkvarterad arbetare.

Individuell mathållning.

Undersökning I.

1

2

3

*

5

6

t

9

10

ii

12

L ä n

Antal

Luftrymd per inkvarterad arbetare i kbm.

-3.9

4.0—

4.9

5.0—

5.9

6.0—

6.9

7.0—

7.9

8.0-

8.9

9.0-

9.9

10.0—

10.9

11.0-

11.9

12.0-

a) Antal härbärgen.

•

Norrbottens ..........

72

8

ii

9

9

5

11

6

4

3

6

Västerbottens..........

27

—

2

3

8

2

1

—

2

1

8

Västernorrlands........

52

1

3

7

13

12

2

4

3

—

7

Jämtlands ............

79

1

7

12

11

14

2

7

3

3

19

Gävleborgs............

63

2

5

9

12

8

4

4

6

3

10

Kopparbergs ..........

30

—

2

6

4

8

1

1

4

— ’

4

Värmlands ............

17

1

1

1

—

4

1

2

—

7

Summa

340

13

31

46

58

49

25

23

24

10

61

%

100. o

3.8

9.i

13.5

17.0

14.4

7.4

6.8

7.1

2.9

18.0 |

Därav tillhörande:

domänverket........

48

2

5

6

12

4

3

4

2

2

■ 8

allmänningar........

4

—

—

—

—

1

—

—

1

1

1

bolag ..............

184

—

15

27

33

34

11

10

17

6

31

enskilda ............

73

11

11

10

9

7

5

6

2

i

11

flottnings föreningar. .

31

—

—

3

4

3

6

3

2

—

10

b) Antal boende.

Norrbottens ..........

732

118

107

107

119

34

101

51

37

21

37

Västerbottens..........

221

—

21

44

74

14

5

—

8

7

48

Västernorrlands........

395

6

37

70

94

104

11

22

16

—

35

Jämtlands ............

563

7

72

116

94

116

16

42

13

15

72 I

Gävleborgs............

410

4

28

80

100

57

34

27

24

12

44

Kopparbergs ..........

216

—

16

64

28

62

6

4

17

—

19

Värmlands ............

105

11

8

—

7

—

29

6

16

—

28

Summa

2,642

146

289

481

516

387

202

152

131

55

283

%

100. o

5.5

10.9

18.2

19.6

14.6

7.6

5.8

5.o

2.1

10.7

Därav i bostäder till-

hörande:

domänverket........

522

43

80

82

154

29

28

26

18

12

50

allmänningar........

30

—

—

—

—

12

—

—

4

8

6

bolag ..............

1,425

—

143

299

281

273

103

63

85

30

148

enskilda ............

465

103

66

73

53

46

23

45

8

5

43

flottnings föreningar. .

200

—

—

27

28

27

48

18

16

—

36

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

95

Talj. 8. De besiktigade bostäderna, fördelade efter luftrymd per inkvarterad

arbetare. Gemensam mathållning.

Undersökning I.

1

2

3

*

5

i

»

10

n

12

Antal

Luftrymd per

inkvarterad arbetare i kbm

Län

-3.9

4.0 —

4.9

5.o—

5.9

6.o-

6.9

7.o-

7.9

8.o—

8.9

9.o-

9.9

lO.o-

10.9

11.0-

11.9

12.0-

a) Antal härbärgen.

Norrbottens ..........

21

—

—

4

6

5

i

1

1

—

3

Västerbottens..........

37

—

7

7

10

5

i

3

1

1

2

V ästemorrlands........

2

—

—

—

1

—

i

—

—

—

—

Jämtlands ............

25

—

3

4

7

5

i

1

2

1

1

Gävleborgs............

21

—

2

6

2

1

4

—

—

2

4

Kopparbergs ..........

20

—

2

3

6

3

2

—

3

1

—

Värmlands ............

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

Summa

127

—

14

24

33

19

10

5

7

5

10

%

lOO.o

—

11.0

18.9

26.o

15.0

7.9

3.9

5.5

3.9

7.9

Därav tillhörande!

domänverket ........

31

—

3

4

7

5

3

1

3

1

4

allmänningar........

5

—

1

1

—

—

1

1

—

—

1

bolag................

65

—

7

15

18

11

3

2

3

3

3

enskilda ............

19

—

1

4

6

2

3

—

1

1

1

flottningsföreningar . .

7

—

2

—

2

1

—

1

—

—

1

b) Antal boende.

Norrbottens ..........

290

—

—

58

97

81

12

8

6

—

28

Västerbottens..........

582

—

122

154

154

79

10

29

8

10

16

Västernorrlands........

38

• —

-•

—

17

—

21

—

—

—

—

Jämtlands ............

297

—

73

42

92

52

10

10

11

3

4

Gävleborgs............

193

—

22

64

28

8

30

—

—

14

27

Kopparbergs ..........

258

—

26

42

75

59

17

—

31

8

—

Värmlands ............

14

—

—

—

14

—

—

—

—

—

—

Summa

1,672

—

243

360

477

279

100

47

56

35

75

%

lOO.o

—

14.5

21.5

28.5

16.7

6.0

2.8

3.4

2.i

4.5

Därav i bostäder till- hörande:

domänverket ........

410

—

62

50

104

79

36

8

27

8

36

allmänningar........

70

—

18

23

—

—

12

10

—

—

7

bolag................

927

—

115

256

270

159

32

21

26

24

24

enskilda ............

188

—

11

31

84

32

20

—

3

3

4

flottningsföreningar. .

77

—

37

-

19

9

—

8

—

—

4

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 9. De besiktigade bostädernas beskaffenhet — väggar, tak och golv.

Undersökning I.

1

2

3

*

*

6

7

8

9

10

ii

12

13

14

15

L ä n

samt kategori av ägare

Antal

bo-

städer

Antal

bos

täder med

vä

ggar

av

yttertak

av1

golv

tim-

mer

brä-

der

och

såg-

spån

an-

nat

tak-

spån

brä-

der

papp

plåt

tegel

och

an-

nat

av trä värme- isolerat med2

av

jord

tross-

botten

bo-

ard

fast-

gård

Antal

i %

av

samtl.

Norrbottens ..........

146

128

10

8

85

53

1

2

2

9

4

131

2

1.4

Västerbottens..........

85

70

2

13

62

3

10

10

—

4

12

45

24

28.2

Västernorrlands........

67

55

1

11

50

7

5

—

4

3

5

36

23

34.S

Jämtlands ............

126

112

6

8

103

4

13

1

—

29

—

86

11

8.7

Gävleborgs............

117

76

30

11

87

6

19

3

2

57

—

52

8

6.$

Kopparbergs ..........

106

67

33

6

61

13

8

21

3

35

—

52

17

16.o

V ärmlands ............

22

20

2

—

19

—

—

2

1

1

—

17

4

18.2

Summa antal

669

528

84

57

467

86

56

39

12

188

21

419

89

133

%

100. o

78.9

12.6

8.5

69.8

12.9

8.4

5.8

1.8

20.6

3.2

62.6

Därav flyttbara antal

72

—

42

30

_

27

16

29

_

16

19

37

_

_

%

lOO.o

—

58.3

41.7

—

37.5

22.2

40.3

—

22.2

26.4

51.4

—

—

Därav tillhörande:

Antal

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

domänverket........

144

88.2

7.6

4.2

72.9

20.i

2.1

4.2

0.7

9.7

4.2

79.9

—

6.2

allmänningar........

22

81.8

18.2

—

63.6

18.2

4.6

13.6

—

22.7

—

54.6

—

22.7

bolag................

348

75.5

15.3

9.2

70.1

9.2

10.6

7.8

2.3

22.7

4.o

60.4

—

12.9

andra enskilda ......

101

69.8

14.9

15.8

54.4

19.8

13.9

—

>3.o

31.6

—

43.6

—

2 23.8

flottningsföreningar. .

54

92.5

1.9

5.6

86.9

3.7

1.9

5.6

1.9

14.8

1.9

70.3

—

2 ll.i

1 Yttertak saknades å 9 härbergen —■ 3 i Norrbottens, 1 i Västerbottens och 5 i Jämtlands

län — samtliga tillhörande enskilda arbetsgivare.

2 Golvet utgjordes i 2 fall av bräder utan värmeisolering.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B),

97

Tab. 10. De besiktigade bostädernas beskaffenhet — fönster, sovplatser m. m.

Undersökning I.

1

2 |

3 1

4 1

5 1

6 1

7 1

8 1

9

10 1

ii |

12

13

Län

saint kategori av ägare

Antal

bo-

städer

Antal

b o s t ä d e

med

Antal

för-

läggn.

med

av-

träde

inom

skjul

fönsterna

sovplatserna

anordn. som

förstuga

förvarings-

rum

torkrum

dubb-

la

enkla

säng-

ar

brit-

sar

Antal

I %

av

samtl.

bost.

Antal

I %

av

samtl.

bost.

Antal

i %

av

samtl.

bost.

Norrbottens ............

146

118

''26

115

31

92

63.o

94

64.4

13

8.9

73

Västerbottens............

85

73

12

47

38

69

81.2

69

81.2

12

14.1

52

Västernorrlands..........

67

49

18

41

26

27

40.s

29

43.8

—

—

22

Jämtlands ..............

126

97

29

94

3 31

67

53.2

78

61.9

1

0.8

70

Gävleborgs..............

117

81

36

91

26

78

66.8

83

70.9

8

6.8

78

Kopparbergs ............

106

90

16

54

52

74

69.8

87

82.i

6

5.7

76

Värmlands ..............

22

11

11

7

15

9

40.9

15

68.i

—

—

6

Summa antal

669

519

‘148

449

2 219

416

62.2

455

68.0

40

6.0

9 377

%

lOO.o

77.6

22.1

67.1

32.7

58.3

Därav flyttbara antal

72

71

1

52

219

49

—

57

—

15

—

4 42

%

lOO.o

98.6

1.4

72.3

26.4

68.0

—

79.2

—

20.8

—

61.8

Därav tillhörande:

Antal

%

%

%

%

domänverket ..........

144

92.4

7.6

75.o

25.o

—

78.5

—

78.5

—

11.8

71.1

allmänningar..........

22

90.9

9.1

50.o

50.o

—

68.2

—

72.7

—

9.1

45.5

bolag..................

348

83.9

16.1

68.4

2 31.8

—

62.6

—

69.2

—

6.0

59.o

andra enskilda ........

101

43.6

>54.4

63.4

36.6

—

44.5

—

52.4

—

—

47.5

flottningsföreningar....

54

55.e

44.4

51.8

48.2

—

46.3

—

49.8

—

—

29.7

1 2 härbärgen saknade fönster.

2 1 härbärge utgjordes av matrum utan sovplatser.

3 Av 647 förläggningar.

4 » 68 »

Bihang till riksdagens protokoll W37-

1 sami. Nr 112.

173 37

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 11. Bostädernas beskaffenhet — raggar, tak och golv — vintern 1935—1936.

Undersökning II.

1

2

3

Därav

upp-

förda

4

1 5

1 6

II 7

1 8

1 9

1 10

1 ii

II >2

1 13

1 14

1 15

1 16

Län

samt kategori

ay avverkningar

Antal

väg

Antal

bostäder med

gar1

av

yttertak1

av

golv1

skogs-

äga-

rens

för-

sorg

tim-

mer

brä-

der

och

såg-

spån

an-

nat

tak-

spån

brä-

der

papp

plåt

tegel

och

an-

nat

av trä värme- isolerat med

av

jord

tross-

botten

board

fast-

gård

Antal

I % av

s arnth.

Domänverkets avverkningar

i egen regi.

Norrbottens ..........

310

260

226

42

i

179

55

2

33

_

50

3

244

5

1.6

Västerbottens..........

84

69

50

6

5

52

6

—

3

—

18

6

51

9

10.7

Västernorrlands........

9

5

9

—

—

5

2

2

_

_

1

_

4

4

44.5

Jämtlands ............

26

23

12

1

, —

12

—

_

1

_

14

2

10

Gävleborgs............

33

28

5

—

—

5

—

—

—

—

18

6

_

_

Kopparbergs ..........

91

71

32

16

—

32

—

—

16

—

45

3

31

1

l.i

Värmlands ............

2

2

2

—

—

2

—

—

—

—

2

—

—

—

Summa antal

555

458

336

65

6

287

63

4

53

_

148

14

346

19

3.4

%

—

82.5

82.5

16.o

1.5

70.5

15.5

1.0

13.o

—

29.1

2.8

68.1

—

—

Å rot försålda virkesposter

från statens skogar.

Norrbottens ..........

107

51

56

4

8

54

5

1

8

_

9

13

81

7

6.5

Västerbottens..........

166

87

83

11

7

82

8

6

3

—

40

14

96

12

7.2

Västernorrlands........

69

42

31

—

—

31

—

—

—

—

11

2

45

7

10.1

Jämtlands ............

82

64

29

1

—

30

—

—

—

—

38

—

36

3

3.7

Gävleborgs............

40

36

22

—

—

22

—

—

—

—

8

—

29

1

2.6

Kopparbergs ..........

35

25

20

7

—

21

—

—

6

—

5

—

30

—

—

Värmlands ............

6

6

6

—

—

6

—

—

—

—

4

—

2

—

—

Summa antal

505

311

247

23

15

246

13

7

17

—

115

29

319

30

5.9

%

—

61.6

86.6

8.i

5.3 ;

86.9

4.6

2.6

6.0

—

24.8

6.3

68.9

—

—

Å rot försålda virk.post.

fr. allm. och bespar.-skogar.

Norrbottens ..........

34

16

27

4

i

11

16

5

—

—

2

—

30

1

2.9

Västerbottens..........

6

2

4

2

— 1

5

—

1

—

—

—

—

2

4

66.7

Gävleborgs............

9

8

8

1

—

8

—

1

—

—

4

—

5

—

—

Kopparbergs ..........

67

37

45

17

—

44

2

—

16

—

5

—

52

—

—

Summa antal

116

63

84

24

i!

68

18

7

16

_

11

—

89

5

4.3

%

—

54. s

77.1

22.0

0.9

62.4

16.5

6.4

14.7

—

11.0

—

89.o

—

—

Bolags avverkn. d egna skog.

Norrbottens ..........

138

97

102

33

i

100

18

3

15

—

16

1

119

—

—

Västerbottens..........

353

236

222

16

105

225

52

30

42

—

97

80

145

21

6.0

Västernorrlands........

514

383

413

38

5

383

39

71

3

5

127

18

257

79

15.4

Jämtlands ............

745

513

689

27

6

627

28

66

9

2

137

—

572

31

4.2

Gävleborgs............

574

4441

429

128

21

365

24

76

57

46

251

4

262

21

3.7

Kopparbergs ..........

682

389

409

137

46

454

29

15

157

10

214

11

277

10

1.5

Värmlands ............j

162

143

132

9

18

124

2 |

3

26

4

83

3

47

20

12.3

Summa antal

3.168

2.205

2,396

388

202

2.278

1921

264

3091

67

925

117

1,679

182

5.7

% 1

—

69.6

80.s

13.0

6.8

73.2

6.2 1

8.5

9.9 j

2.2

34.o

4.3

61.7

—

—

1 Uppgifter härom ha ej inkommit för samtliga höstäder i kol. 2.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

99

1

2

3

i

5

6 |

7

8

9

1®

n

1*

13

14

~ 15

16

Samtliga kategorier av av- verkningar.

Norrbottens .... antal

589

424

411

83

n

344

94

11

56

77

17

474

13

2.2

%

—

72.0

81.4

16.4

2.2

68.1

18.6

2.2

ll.i

—

13.6

3.o

83.4

—

—

Västerbottens . . antal

609

394

359

35

117

364

66

37

48

—

155

100

294

46

7.6

%

—

64.7

70.3

6.8

22.9

70.7

12.8

7.2

9.3

—

28.2

18.2

53.6

—

—

Västernorrlands., antal

592

430

453

38

5

419

41

73

3

5

139

20

306

90

15.2

%

—

72.6

91.3

7.7

1.0

77.4

7.6

13.5

0.6

0.9

29.9

4.3

65.8

—

—

Jämtlands...... antal

853

600

730

29

6

669

28

66

10

2

189

2

618

34

4.0

%

—

70.3

95.4

3.8

0.8

86.3

3.6

8.5

1.3

0.3

23.4

0.2

76.4

—

—

Gävleborgs .... antal

656

516

464

129

21

400

24

77

57

46

281

4

302

22

3.4

%

—

78.«

75.6

21.0

3.4

66.2

4.o

12.8

9.4

7.6

47.9

0.7

51.4

—

—

Kopparbergs .... antal

875

522

506

177

46

551

31

15

195

10

269

14

390

11

1.3

%

—

59.7

69.4

24.3

6.3

68.7

3.9

1.9

24.3

1.2

40. o

2.i

57.9

—

—

Värmlands...... antal

170

151

140

9

18

132

2

3

26

4

89

3

49

20

11.8

%

—

88.»

83.8

5.4

10.8

79.o

1.2

1.8

15.6

2.4

63.i

2.1

34.8

—

—

Summa antal

4.344

3,037

3,063

500

224

2,879

286

282

395

67

1,199

160

2,433

236

5.4

%

—

69.9

80.9

13 2

5.9

73.7

7.3

7.2

lO.i

1.7

31.6

4.2

64.2

—

—

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 12. Bostädernas beskaffenhet, sovplatser lii. lii. — vintern 1935—1936.

Undersökning II.

1

2

3

1 4

5

1 6

7

8

9

1 io

ii

1 12

13

Län saint kategori

av avverkning

Bostäder

Antal bos

tade

r me

d

Antal

Därav

uppf.

genom

skogs-

äga-

rens

för-

sorg

fönsterna

sovplatserna

anordn. som

förstuga

förvar.-rum

torkrum

dubb-

la

enkla

säng-

ar

brit-

sar

Antal

i % ar

samtl.

bost.

Anta]

i % aT

samtl.

bost.

Antal

i%av

samtl.

bost.

Domänverkets avverk-

ningar i egen regi.

Norrbottens ......

310

260

297

13

290

19

237

76-4

226

72.9

48

15.5

Västerbottens......

84

69

81

3

54

30

68

81.0

68

81.0

6

7.1

Västernorrlands. . . .

9

5

8

1

3

6

3

33.3

4

44.4

1

ll.i

Jämtlands ........

26

23

20

6

24

2

14

53.8

11

42.3

3

11.5

Gävleborgs........

33

28

28

5

25

4

27

81.9

25

75.8

1

3.o

Kopparbergs ......

91

71

85

6

48

42

79

86.8

74

81.3

12

13.2

Värmlands ........

2

2

i

1

2

~

2

100. o

—

—

—

—

Summa antal

555

458

520

35

446

103

430

77.5

408

73.5

71

12.8

%

—

82.5

93.7

6.3

81.2

18.8

Å rot försålda virkes-

poster från statens

skogar.

Norrbottens .......

107

51

87

20

86

18

75

70. o

74

69.2

15

14.0

Västerbottens......

166

87

141

16

122

40

lil

66.9

106

63.9

21

12.7

Västernorrlands. ...

69

42

59

10

51

14

42

60.9

21

30.4

3

4.3

Jämtlands ........

82

64

68

14

71

10

37

45. t

41

50. o

4

4.9

Gävleborgs........

40

36

36

4

11

29

31

77.5

32

80. o

3

7.5

Kopparbergs ......

35

25

35

—

14

21

23

65.7

22

62.8

8

22.8

Värmlands ........

6

6

3

3

5

1

5

83.3

2

33.3

—

—

Summa antal

505

311

429

67

360

133

324

64.2

298

59.0

54

10.7

%

—

61.6

86.5

13.5

73.o

27.0

Å rot försålda virkes-

poster fr. allm. och

bespar.-skogar.

Norrbottens ......

34

16

30

4

23

9

21

61.8

18

52.9

3

8.8

Västerbottens......

6

2

4

2

2

4

2

33.3

2

33.3

_

—

Gävleborgs........

9

8

9

—

—

9

9

100.o

8

88.9

3

33.3

Kopparbergs ......

67

37

57

8

17

47

52

77.6

41

61.2

3

4.5

Summa antal

116

63

100

14

42

69

84

72.4

69

59.5

9

7.8

%

—

54.3

87.7

12.3

37.8

62.2

Bolags avverkn. å

egna skogar.

Norrbottens ......

138

97

136

2

132

6

109

79.o

75

54.3

26

18.8

Västerbottens......

353

236

339

11

234

115

259

73.4

240

68.o

39

11.0

Västernorrlands. . . .

514

383

436

70

395

119

204

39.7

166

32.3

8

1.6

Jämtlands ........

745

513

652

91

667

75

412

55.3

414

55.6

45

6.0

Gävleborgs........

574

444

459

115

410

164

359

62.5

274

47.7

35

6.1

Kopparbergs ......

682

389

584

98

407

270

467

68.5

233

34.3

5

0.7

Värmlands ........

162

143

151

8

86

68

97

59.9

83

51.2

—

—

Summa antal

3,168

2,205

2,757

395

2,331

817

1.907

60.2

1.485

46.9

158

5.0

%

—

69.6

87.5

12.5|

74.i

25.9|

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B)

101

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

18

Samtliga kategorier

av avverkningar.

Norrbottens . . ant.

589

424

550

39

531

52

442

75.0

393

66.7

92

15.6

%

—

72.o

93.6

6.6

91.1

8.9

Västerbottens ant.

609

394

565

32

412

189

440

72.s

416

68.3

66

10.8

%

—

64.7

94.6

5.4

68.6

31.4

Västernorrl. . . ant.

592

430

503

81

449

139

249

42.1

191

32.3

12

2.o

%

—

72.6

86.1

13.9

76.4

23.6

Jämtlands .... ant.

853

600

740

lil

762

87

463

54.3

466

54.6

52

6.1

%

—

70.3

87.o

13.0

89.8

10.2

Gävleborgs . . ant.

656

516

532

124

446

206

426

64.9

339

51.7

42

6.4

%

—

78.6

81.1

18.9

68.4

31.6

Kopparbergs., ant.

875

522

761

112

486

380

621

71.0

370

42.3

28

3.2

%

—

59.7

87.2

12.8

56.1

43.9

Värmlands.... ant.

170

151

155

12

93

69

104

61.2

85

50.o

—

—

%

—

88.s

92.8

7.2

57.4

42.6

Summa antal

4.344

3,037

3,806

ali

3,179

1,122

2,745

63.2

2,260

52.o

292

6.7

%

—

69.9

88.2

11.8

73.9

26.i

Tab. 13. Fönsternas antal, storlek m. m. i de besiktigade bostäderna.

Undersökning I.

1

2

3

*

s

e

7

8

9

10

i»

12

13

14

15

16

Län samt kategori

av ägare

Antal rum

med

Antal

fönster

Fönsteryta

Antal rum med en

fönsteryta av

under-

sökta

bost.

i

2

3

el. fl.

to-

talt

per

rum

per

rum

per

fön-

ster

förh.

till

gol T- ytan

-0.49

-0.50

-0.99

l.oo-

-1.49

1.50-

-1.99

2.oo-

-2.49

2.50-

fönster

1

kvm

kvm

Norrbottens .....

146

54

112

14

315

1.7

1.68

0.97

V17

9

30

35

44

28

34

Västerbottens.. ..

85

19

52

32

225

2.2

1.92

0.88

7/16

1

13

18

25

25

21

Västernorrlands..

67

22

42

15

153

1.9

1.63

0.84

Vl5

10

15

13

17

9

15

Jämtlands ......

126

24

94

27

293

2.0

1.64

0.81

7/16

1

26

35

48

26

9

Gävleborgs......

117

28

68

41

293

2.1

1.85

0.87

»A>

6

22

27

26

20

36

Kopparbergs ....

106

10

41

62

282

2.5

1.80

0.72

»As

—

16

33

21

18

25

Värmlands ......

22

11

8

4

39

1.7

1.34

0.79

»A.

—

7

9

4

2

1

Summa o. medeltal

669

168

417

195

1.600

2.0

1.74

0.85

Vie

27

129

170

185

128

141

%

21. s

53. s

24.9

3.5

16.5

21.7

23.6

16.4

18.o

Därav tillhörande:

Antal

%

%

%

Antal

%

%

%

%

%

%

domänverket . .

144

17.2

67.2

15.6

346

1.9

1.88

0.98

»Ae

1.7

ll.i

17.2

26.1

16.7

27.»

allmänningar . .

22

26.9

34.6

38.5

55

2.1

1.78

0.84

»Ae

—

15.4

19.2

34.6

15.4

15.4

bolag ........

348

18.7

51.6

29.7

888

2.2

1.79

0.83

»As

1.9

16.1

23.8

24.1

18.o

16.0

andra enskilda

101

36.8

49.5

11.9

187

1.7

1.27

0.74

‘/l7

14.7

26.0

21.1

17.4

10.1

8.3

flottningsför-

eningar......

54

123.2

37.5

39. s

124

2.2

1.81

0.82

Vio

—

17.9

26.8

19.6

16.1

19.6

1 2 enrummiga härbärgen i Norrbottens Jan och häda tillhörande enskild arbetsgivare

saknade fönster.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B)

Tab. 14. Do besiktigade bostäderna fördelade efter vid inspektionen gjorda

anmärkningar.

Undersökning I.

1

2

3

4

s

6

7

8

9

tigade bostäder

Antal

bostäder, som

vid besiktning

Län m. m.

totalt

på

grund

av

klago-

mål

voro

utan

an-

märk-

ning

voro

över-

belagda

i

vörö

kalla

och

dragi ga

voro

behäf-

tade

med

andra

brister

b levo

ut- dömda

Anteckningar

Norrbottens

Bostad med individuell

mathållning ...... 1

Bostad med gemensam

86

23

17

40

50

8

mathållning ...... 2

54

35

—

14

9

—

Summa antal

140

22

58

17

54

59

8

%

100. o

15.7

41.4

18.3

38.6

42.1

5.7

Västerbottens

Grupp 1 .............

42

10

18

28

2

7

19

11

29

9

»“ 2 ..............

39

Summa antal

81

14

9

30

38

_

%

lOO.o

17.3

34.6

14.o

37.o

46.9

—

Västernorrlands

Grupp 1 ..............

64

10

4

35

44

14

14 härö. sammanb. m. stall.

»" 2 ..............

2

1

1

\5 » voro av kolkojetyp.

Summa antal

60

18

11

4

36

44

14

%

lOO.o

27.3

16.7

7.4

54.5

66.7

21.2

Jämtlands

Grupp 1 .............

102

29

6

52

51

8

(2 härb. sammanb. m. stall.

\4 » vörö av kolkojetyp.

» 2 ..............

25

13

3

10

9

1

1 » var »» »

Summa antal

127

14

42

9

62

60

9

%

lOO.o

11.0

33.1

8.6

48.8

47.2

7.1

Gävleborgs

Grupp 1 ..............

90

36

3

39

24

10

6 härb. voro av kolkojetyp.

1 » sammanb. m. stall.

»** 2 ..............

27

21

2

5

3

1

Summa antal

117

19

57

5

44

27

11

%

lOO.o

16.2

48.7

6.o

37.6

23.1

9.4

Kopparbergs

Grupp 1 ..............

71

27

2

32

29

5

»“ 2 ..............

23

16

2

2

3

Summa antal

94

11

43

4

34

32

5

%

lOO.o

11.7

45.7

8.0

36.2

34.o

5.3

Värmlands

Grupp 1 ..............

21

8

2

10

8

2

»''* 2 ..............

1

1

Summa antal

22

8

2

10

9

2

%

lOO.o

36.4

ll.i

45.4

40.9

9.1

Samtliga antal

647

98

247

50

270

269

49

%

lOO.o

15.1

38.2

10.7

41.7

41.6

7.6

därav: Grupp 1 antal

476

143

36

227

235

47

%

lOO.o

30.o

10.6

47.7

49.4

9.9

Grupp 2 antal

171

104

14

43

34

2

%

lOO.o

60.8

11.0

25.1

19.9

1.2

1 Procentsiffrorna beräknade på antal vid besiktningen bebodda härbärgen (se tab. 1 och 2).

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

103

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Därav tillhörande:

Antal

%

%

%

%

%

Domänverket.

4.2

Grupp 1 ............

72

27

36.i

14.6

88.9

50. o

» 2 ............

61

20.3

70.5

9.7

19.7

11.5

O.o

Allmänningar.

O.o

46.1

77.0

7.7

Grupp 1 ............

13

6

23.i

» 2 ............

Bolag.

7

30. o

28.6

20. o

42.9

28.6

O.o

15 häri», samman!), m. stall.

Grupp 1 ............

267

45

32.2

8.2

46.8

46.4

5.2

\1 »> var av kolkojetvp.

» 2 ............

Andra enskilda.

76

13.1

64.5

10.8

19.7

19.7

O.o

fl hart), samman!), m. stall.

Grupp 1 ............

79

16

16.5

29.7

58.1

57.o

35.4

\14 » voro av kolkojetyp.

fl » sammanb. m. stall.

» 2 ............

19

16.3

36.8

5.3

47.4

36.8

10.5

\l » var av kolkojetyp.

Flottningsföreningar.

48.9

44.5

2.2

Grupp 1 ............

45

4

33.3

O.o

» 2 ............

8

7.5

37.5

28.6

37.5

37.5

O.o

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 15. Gemensamma skogsarbetarhush&ll vintern 1935—1936.

Undersökning II.

1

2

3

I 4

1 5

6

1 i

i »

1 a

II i"

1 n

1 12

1 18

1 14

1 läll 16

1 i?

1 I»

1 19

Hushålls-

Hushållen voro anordnade

i bostäder

med

medlemmar

ett

rum

flera

rum

Län samt kategori

ay avverkning

Antal

hus-

håll

Antal

i %

av

samt-

liga

arbe-

tare

per

hils

An-

tal

Där-

av

flytt-

bara

Hushålls-

med-

lemmar

An-

tal

Där-

av

flytt-

bara

Anta]

bo-

stads-

rum

An-

tal

kök

och

mat-

rum

Hushålls-

med-

lemmar

för-

stu-

för-

råds-

rum

tork-

rum

ven-

tila-

tion

håll

Anta]

per

hus-

håll

Anta]

per

hus

hål

|

Domänverkets av-

•

verkningar i

egen regi.

Norrbottens ....

165

2,554

63.9

15

lie

22

1,513

13

49

i

83

63

1,041

21

153

145

45

104

Västerbottens ..

34

479

53.e

14

14

2

196

14

20

3

23

20

283

14

'' 29

31

4

26

Västernorrlands.

2

29

27.9

15

—

—

—

—

2

_

4

2

29

15

1

1

1

1

Jämtlands......

9

89

52. s

10

6

—

57

10

3

_

4

2

32

11

7

7

3

4

Gävleborgs . . . .

4

48

27.7

12

4

—

48

12

_

_

4

4

4

Kopparbergs....

36

425

65.1

12

36

10

425

12

—

—

—

—

—

—

30

30

12

17

Summa

250

3,624

60.4

—

176

34

2,239

—

74

4

114

87

1,385

_

224

218

65

156

Medeltal

—

—

—

14

—

13

__

_

_

_

19

%

lOO.o

lOO.o

—

—

70.4

—

61.8

—

29.6

—

—

—

38.2

89.6

87.2

26.o

62.4

Å rot försålda

poster från

statsskogar.

Norrbottens ....

70

957

79.8

14

51

10

628

12

19

(1)

26

20

329

17

60

61

15

35

Västerbottens ..

87

1,304

61.4

15

44

10

640

15

43

6

49

42

664

15

64

69

18

64

Västernorrlands .

5

61

12.2

12

2

—

20

10

3

_

3

3

41

14

4

4

1

2

J ämtlands......

19

248

35.5

13

14

1

182

13

5

_

7

3

66

13

12

8

4

5

Gävleborgs ....

19

214

52.7

11

18

—

204

11

1

—

1

1

10

10

19

18

3

17

Kopparbergs....

17

217

80.1

13

16

5

207

13

1

_

1

1

10

10

16

16

8

10

Värmlands ....

1

5

12.8

5

1

—

5

5

—

—

—

1

1

Summa

218

3,006

57.4

—

146

26

1.886

_

72

6(1)

87

70

1,120

176

177

49

133

Medeltal

—

—

14

—

—

—

13

—

_

_

16

%

lOO.o

lOO.o

—

—

67.0

62.7

33.o

—

—

—

37.3

80.7

81.2

22.5

61.0

Å rot försålda

poster från all- männingar.

Norrbottens ....

14

165

47.7

12

6

1

61

10:

8

1

11

6

104

13

10

13

3

4

Västerbottens . .

2

26

37.i

13

1

—

8

8;

1

_

1

1

18

18

2

2

2

Gävleborgs ....

7

113

79.6

16

6

—

92

15

1

_

1

1

21

21

7

7

3

tsv

Kopparbergs....

44

481

79.6

11

35

7

389

11

9

2

11

8

92

10

36

24

3

*6

Summa

67

785

67.5

—

48

8

550

_

19

3

24

16

235

55

46

9

15

Medeltal

—

—

—

12

—

—

—

11

—

_

_

12

%

lOO.o

lOO.o

—

—

71.6

—

70. o

—

28.4

—

—

—

30. o

82.o

68.7

13.4

22.4

Bolags avverk- ningar d egna

skogar.

Norrbottens ....

69

814

59.5

12

39

8

356

9

30

1

41

27

458

15

33

35

23

56

Västerbottens .. |

83

1.315

35.1

16

65

44

957

15

18

_

31

22

358

20

40

41

34

66

Västernorrlands .1

12

164

4.8

14

6

3

81

14

6

-d)

9

5

83

14

11

8

3

9

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B),

105

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

Jämtlands......

205

2,372

37.8

12

172

5

2,007

12

33

39

26

365

n

169

186

41

106

Gävleborgs ....

64

798

18.o

12

52

4

662

13

12

1

16

11

136

n

58

53

31

46

Kopparbergs. .. .

81

979

19.7

12

67

27

817

12

14

2

20

13

162

12

54

54

1

78

Värmlands......

1

12

1.6

12

1

—

12

12

—

—

—

—

—

—

1

i

—

1

Summa

515

6,454

25.5

—

402

91

4,892

—

113

4(1)

156

104

1,562

—

366

378

133

362

Medeltal

—

—

—

13

—

—

—

12

—

—

—

—

—

14

—

—

—

—

%

100. o

100. o

—

—

78.o

—

75.8

—

22.o

—

—

—

24.3

—

71.1

73.5

25.8

70.2

Samtliga avverk- ningar.

Norrbottens ....

318

4,490

65.o

14

212

41

2,558

12

106

3

161

116

1,932

18

256

254

86

199

Västerbottens ..

206

3,124

45.7

15

124

56

1,801

15

82

9

104

85

1,323

16

135

143

56

158

Västernorrlands.

19

254

6.3

13

8

3

101

13

11

-d)

16

10

153

14

16

13

5

12

Jämtlands......

233

2,709

37.9

12

192

6

2,246

12

41

50

31

463

11

188

201

48

115

Gävleborgs ....

94

1,173

22.7

12

80

4

1,006

13

14

1

18

13

167

12

88

82

37

70

Kopparbergs....

178

2,102

32.4

12

154

49

1,838

12

24

4

32

22

264

11

136

124

24

lil

Värmlands......

2

17

1.4

9

2

—

17

9

—

—

—

—

—

—

2

2

—

1

Summa

1,050

13,869

367

—

772

159

9.567

—

278

17(1)

381

277

4,302

15

821

819

256

666

Medeltal

—

—

13

—

—

—

12

—

—

—

—

—

—

—

—

—

%

100.G

100.o

—

—

73. c

—

69.o

—

26.4

—

—

—

31.o

—

78.2

78.o

24.4

63.3

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 16. Antal järnspisar rid gemensamma skogsarbetare shåll, fördelade pä ägare.

Undersökning II.

1

1 2

1 3

i 4

I 5

1 6

1 7

8

1 9

[ 10

11

12

1 13

14

15

1 16

17

L

ä n

Kategori av avverkning

samt ägare

Norr-

bottens

Väster-

bottens

Väster-

norrlands

Jämt-

lands

Gävle-

borgs

Koppar-

bergs

Värm-

lands

Samtliga

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

Domänverkets avverkningar

i egen regi.

Domänverket............

156

95

27

79

i

50

2

29

i

25

17

47

i

100

205

82

Arbetarna ..............

9

5

7

21

i

50

5

71

3

75

19

53

—

44

18

Summa

165

100

34

100

2

100

7

100

4

100

36

100

i

100

249

100

Å rot försålda virkesposter

från statsskogar.

Domänverket............

12

17

21

24

4

80

4

21

2

11

4

24

_

_

47

22

Virkesköpare............

53

76

46

52

1

20

12

63

1

6

5

29

_

_

118

54

Arbetarna ..............

5

7

21

24

—

—

3

16

15

83

8

47

—

—

52

24

Summa

70

100

88

100

5

100

19

100

18

100

17

100

—

—

217

100

A rot försålda virkesposter

från allmänna och

besparingsskogar.

Skogsägaren ............

5

36

—

—

—

—

—

—

1

14

1

2

_

_

7

11

Virkesköpare............

8

57

2

100

—

—

—

—

1

14

9

22

_

_

20

31

Arbetarna ..............

1

7

—

—

—

—

—

—

5

72

32

76

—

—

38

58

Summa

14

100

2

100

—

—

—

—

7

100

42

100

—

—

65

100

Bolags avverkningar å

egna skogar.

Bolag ..................

54

84

54

70

12

100

112

55

50

83

30

37

i

100

313

63

Arbetarna ..............

10

16

23

30

—

—

93

45

10

17

50

63

—

186

37

Summa

64

100

77

100

12

100

205

100

60

100

80

100

i

100

499

100

Samtliga kategorier.

Skogsägaren ............

227

72

102

51

17

90

118

51

54

61

52

30

2

100

572

56

Virkesköpare............

62

20

48

24

1

5

12

5

2

2

14

8

_

138

13

Arbetarna ..............

25

8

51

25

1

5

101

44

33

37

109

62

—

—

320

31

Summa

314

100

201

100

19

100

2311

100

89

100

175

100

2

100

1,030

100

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 17. Hushållerskornas antal oell bostadsförhållanden rid gemensamma skogsarbetarliushåll.

Undersökning II.

1

2 |

» 1

4 1

5 1

6 !

1 1

8 1

9 !

10 |

ii i

12 |

13 |

14 |

15 |

16 | 17

L a

n

Kategori av avverkning samt

bostadsförhållandena för

hushållerskorna

Norr-

bottens

Väster-

bottens

Väster-

norrlands

Jämt-

lands

Gävle-

borgs

Koppar-

bergs

Värm-

lands

Samtliga

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

%

An-

tal

*

Domänverkets avverkningar

i egen regi.

Antal hushållerskor, som

bott i eget rum, kök eller

matrum..............1

71

36

20

54

2

100

3

33

i

25

4

10

101

35

Antal, som bott bland ar- betarna med avbalkning

eller förhänge........2

115

59

16

43

4

45

i

25

31

75

167

57

Antal, som bott bland ar- betarna utan dylik an- ordning..............3

10

5

1

3

2

22

2

50

6

15

i

100

22

8

Summa

196

100

37

100

2

100

9

100

4

100

41

100

i

100

290

100

Ä rot försålda virkesposter

frän statens skogar.

Grupp 1 ................

29

36

55

51

4

67

4

21

3

15

1

5

96

38

» 2 ................

51

64

50

47

2

33

13

68

9

45

14

67

—

—

139

55

» 3 ................

—

2

2

—

—

2

11

8

40

6

28

—

—

18

7

Summa

80

100

107

100

6

100

19

100

20

100

21

100

—

—

253

100

Å rot försålda virkesposter

från allmänna och

besparingsskogar.

Grupp 1 ................

10

59

1

50

1

12

9

20

21

29

.. 2 ................

7

41

1

50

—

—

—

—

2

25

17

37

—

—

27

37

» 3 ................

5

63

20

43

—

—

25

34

Summa

17

100

2

100

—

—

—

—

8

100

46

100

—

—

73

100

Bolags avverkningar d

egna skogar.

Grupp 1 ................

48

59

41

42

6

50

41

17

22

29

32

31

190

31

»“ 2 ................

33

41

53

54

6

50

163

68

48

63

31

31

i

100

335

55

» 3 ................

4

4

—

—

36

15

6

8

39

38

—

—

85

14

Summa

81

100

98

100

12

100

240

100

76

100

102

100

i

100

610

100

Samtliga kategorier av

avverkningar.

Grupp 1 ................

158

42

117

48

12

60

48

18

27

25

46

22

408

33

» 2 ................

206

55

120

49

8

40

180

67

60

56

93

44

i

50

668

55

» 3 ................

10

3

7

3

—

—

40

15

21

19

71

34

i

50

150

12

Summa

374

100

244

100

20

100

268

100

108

100

210

100

2

100

1,226

100

Hushållerskornas bostads- förhållanden enligt

undersökning I- Grupp 1 ................

10

36

16

36

2

67

6

20

4

18

15

58

i

100

54

35

» 2 ................

17

61

24

55

1

32

12

42

9

41

4

15

—

—

68

44

» 3 ................

1

3

4

9

—

—

11

37

9

41

7

27

—

—

32

21

Summa

28

100

44

100

3

100

30

100

22

100

26

100

i

100

154

100

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B),

Tab 1$. Antal härbärgen ni. m. å statens skogar inom Norrland, Dalarna och Värmland

år 1935.

Undersökning lil.

1 1

2

3

4

5

6

i

8

9

10

ii

18

13

14

15

16

17

F

a

Flytt-

bara

Överjägmästar- distrikt

Antal

Enrummiga

Flerrummig

a

här-

bär-

sov-

platser

Antal sovplatser

Medel-

tal

per

Antal

bost.

An-

tal

Antal sovplatser

Medel-

tal

per

An-

An-

tal

gen

Antal

för

för

An-

tal

kök

och

mat-

rum

för

för

tal

sov-

plat-

ser

arbe-

för-

Summa

här-

rum

arbe-

för-

Summa

här-

tare

män

bärge

tare

män

harge

Ovre Norr-

bottens..

503

7,190

285

3,061

174

3,235

u

205

426

27

3,455

321

3,776

18

13

179

Nedre Norr-

bottens..

464

6,553

374

4,916

139

5,055

14

84

169

7

1,260

166

1,426

17

6

72

Skellefteå

218

3,144

158

2,037

59

2,096

13

58

132

6

949

80

1,029

18

2

19

Umeå ....

332

4,907

195

2,697

58

2,755

14

116

226

15

1,588

283

1,871

16

21

281

Mellersta

Norrlands

603

7,438

375

4,134

108

4,242

11

214

442

1

2,568

488

3,056

14

14

140

Gävle—Dala

583

6,590

459

4,881

360

5,241

11

112

228

—

1,013

261

1,274

11

12

75

Bergslags-

distriktet

(Karlstads

revir) ....

10

86

4

27

27

7

6

14

59

59

10

Summa

2,713

35,908

1,850

21,753

898

22,651

—

795

1,637

56

10,892

1,599

12,491

—

68

766

Medeltal

—

—

—

—

—

—

12

—

—

—

—

—

—

16

—

—

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 (Bilaga B),

109

Tab. 19. Härbärgenas å statens skogar beskaffenhet — väggar, tak och golv — år 1935.

Undersökning lil.

1

2

»

*

5

6

i

»

9

10

IX

12

Antal

här-

B

o s t ä d e r

n a 8

b e 8 k a f f

enhet

Överjägmästardi strikt

Väggar av

Yttertak av

Golv av

timmer

bräder

o. fylin.

annat

spån

bräder

papp

annat

plåt

trä

jord

Övre Norrbottens . .

antal

503

476

7

20

165

310

11

_

17

469

34

%

100. o

94.6

1.4

4.o

32.8

61.6

2.s

—

3.4

93.3

6.7

Nedre Norrbottens. .

antal

464

438

16

10

429

24

4

—

7

422

42

%

100.O

94.6

3.4

2.1

92.4

5.2

0.9

—

1.5

91.o

9.0

Skellefteå..........

antal

218

202

14

2

198

16

3

—

i

190

28

?6

100. o

92.7

6.4

0.9

90.8

7.3

1.4

—

0.5

87.1

12.9

Umeå..............

antal

332

281

27

24

‘293

‘9

1 7

—

1 10

1 291

1 25

%

100. o

84.7

8.1

7.2

91.9

2.8

2.2

—

3.1

92.1

7.9

Mellersta Norrlands

antal

603

581

7

15

570

9

7

5

12

521

82

%

lOO.o

96. s

1.2

2.5

94.5

1.5

1.2

0.8

2.0

86.4

13.6

Gävle—Dala ......

antal

583

526

54

3

519

9

6

n

38

530

53

%

Bergslagsdistriktet (Karl-

lOO.o

90.2

9.3

0.5

89.1

1.5

1.0

1.9

6.5

91.o

9.0

stads revir)......

antal

10

10

—

—

10

—

—

—

—

10

—

%

lOO.o

lOO.o

—

—

lOO.o

—

-

—

100 o

—

Summa

antal

2.713

2.514

125

74

2,184

377

38

16

85

2,433

264

%

lOO.o

92.7

4.6

2.7

80.6

13.9

1.6

0.7

3.2

90.2

9.8

1 Uppgifter saknas å 13 tak och 16 golv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

Tab. 20. Härbärgenas å statens skogar beskaffenhet — fönster, eldstad

m. m. — år 1935.

Undersökning III.

Ö Teij ägm ästardistrikt

Antal

här-

bär-

gen

B

8 t ä d e

n a

s b

esk

a f f

e n h

e t

Föns-

ter

Eldstad

För-

stuga

För-

råds-

rum

Käl-

lare

Tork-

rum

För

ge-

men"

samt

hus-

håll

Eld-

pall

Öppen

spis

Järn-

spis

Övre Norrbottens ......

antal

503

1,033

186

287

109

305

197

13

6

57

%

—

—

—

—

—

60.5

39.i

2.6

1.2

11.3

Nedre Norrbottens ....

antal

464

1,061

338

125

59

310

259

12

34

101

%

—

—

—

—

—

66.8

55.8

2.6

7.3

21.7

Skellefteå..............

antal

218

546

157

59

37

165

137

7

11

48

%

—

—

—

—

—

75.5

62.8

3.2

5.0

21.9

Umeå..................

antal

332

827

233

102

45

227

167

18

4

37

%

—

—

—

—

—

68. s

50.4

5.4

1.2

11.1

Mellersta Norrlands ....

antal

603

1,551

220

351

40

409

319

103

9

25

%

—

—

—

—

—

67.8

52.8

17.1

1.5

4.i

Gävle-Dala ............

antal

583

1,537

303

208

94

462

275

16

18

21

%

—

—

—

—

—

79.o

47.o

2.7

3.i

3.6

Bergslagsdistriktet......

antal

10

36

—

4

6

7

6

—

_

—

(Karlstads revir)

%

—

—

—

—

—

70. o

60. o

—

—

—

Summa

2,713

6,591

1,437

1,136

390

1,885

1,360

169

82

289

%

—

—

—

—

—

69. c

50.8

6.s

3.o

10.7

Tab. 21. Bostadsförhållandena vid hösten 1922 salubjudna rotstående virkesposter

å statsskogarna i Norrland och Dalarna enligt revirförvaltarnas förslag.

Undersökning lil.

1

2

3

4

5

6

7

8

Öyerjägmästardistrikt

Antal

virkes

poster

Posl

upplätos av

revir förvalt- ningarna

er vid vilka bo

beräknades

kunna erhållas

i gårdar

städer

beräknades

bliva uppförda

av virkes- köparna

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Övre Norrbottens ............

124

29

23

21

17

74

60

Nedre Norrbottens...........

203

100

49

66

33

37

18

Skellefteå...............

125

21

17

83

66

21

17

Umeå.....................

167

44

26

67

40

56

34

Härnösands ...............

232

68

29

64

28

100

43

Mellersta Norrlands ................

305

156

51

78

26

71

23

Dalarnas ...................

124

49

40

45

36

30

24

Samtliga

1,280

467

37

424

33

389

30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112 (Bilaga B).

lil

Tab. 22. Bostadsförhållandena rid hösten 1935 salubjndna rotstående virkesposter

å stat sskogarna i norrland och Dalarna enligt reyirförvaltarnas förslag.

Undersökning lil.

1

2

3

4

5

6

i

8

9

10

Överjägmästardistrikt

Antal

virkes-

poster

Po

ater

vid vilka bostäder

upplätos av

revirförvalt- ningarna

beräknades kunna erhållas i

beräknades

bliva uppförda

av virkes- köparna

flottningshär- bärgen m. m.

gårdar

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Övre Norrbottens..........

15

6

40

i

6

4

27

4

27

Nedre Norrbottens ........

36

23

64

—

—

7

19

6

17

Skellefteå ................

207

49

24

5

2

132

64

21

10

Umeå ....................

113

53

47

4

3

47

42

9

8

Mellersta Norrlands........

314

168

54

13

4

94

30

39

12

Gävle—Dala ..............

104

49

47

7

7

41

39

7

7

Samtliga

7S9

348

44

30

4

325

41

86

11

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 112.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

18 februari 1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Lind.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 29 januari 1937, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

skogshärbärgeslag och lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet hovrättsassessorn

Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

113

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikations-,

jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, lagrådets den 18 februari 1937 avgivna utlåtande över de

den 29 januari 1937 till lagrådet remitterade förslagen till skogshärbärgeslag

och lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd samt hemställer, att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronpfinsenKegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 112.

173 37 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majus proposition nr 112.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen .................................................................. 1

Förslag till skogshärbärgeslag ................................................ 2

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ lagen den 29

juni 1912 (nr 206) oni arbetarskydd ........................................ 6

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 januari 1997 ...................... 8

Skogsliärbärgeslagen .......................................................... 8

Historik .................................................................... 8

Utredning och förslag i anledning av 1936 års riksdagsskrivelse ................ 13

Förslag i 1937 års statsverksproposition angående skogs- och flottledsinspektionen.. 15

Departementschefen s. 16.

Förslag till reviderad skogshärbärgeslag........................................ 16

Behovet av Andrad lagstiftning............................................ 16

Departementschefen s. 17.

Allmänna uttalanden angående lagens utformning.......................... 18

Departementschefen s. 23.

Utvidgning av skogshärbärgeslagens tillämpningsområde (rubrik och 1 §) . . 24

Departementschefen s. 26.

Allmänna bestämmelser örn härbärgenas beskaffenhet (2 §) ................ 29

2 § första stycket...................................................... 29

2 § andra stycket...................................................... 29

2 § tredje stycket...................................................... 34

Departementschefen s. 34.

Särskilda bestämmelser i fråga om härbärge, som användes vintertid under

någon längre tid (3 §).................................................. 36

Luftutrymme .......................................................... 37

Avstånd mellan golv och innertak...................................... 38

Trägolv................................................................ 38

Innanfönster .......................................................... 39

Förvaringsrum ........................................................ 40

Avträde................................................................ 41

Departementschefen s. 41.

Bestämmelser angående tillsyn å lagens efterlevnad (4 §) ..................

Departementschefen s. 43.

Tillämpning beträffande skogshärbärgeslagen av vissa bestämmelser i lagen

örn arbetarskydd (5—11 §§) ............................................

Departementschefen s. 44.

5 § ..................................................................

6 § ..................................................................

7 § ..................................................................

8 § ..................................................................

9 § ..................................................................

10 § ..................................................................

H § ..................................................................

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser..............................

43

44

44

45

47

48

50

50

50

51

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

115

Åtgärder inseende förbättrat arbetarskydd ........

Tidigare behandling av ifrågavarande spörsmål

Socialstyrelsens förslag........................

yttranden ....................................

Departementschefen s. 61.

Sid.

52

53

55

59

Bilaga B.

Transumt av skogs- och flottledsinspektörens till socialstyrelsen avgivna redogörelse

för undersökning rörande skogsarbetarnas bostads- och levnadsförhållanden pa

arbetsplatserna i skogarna vintrarna 1934—1935 och 1935—1936.............. 64

Utdrag’ av lagrådsprotokollet den 18 februari 1937 ........................ 112

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 februari 1937 ...................... 113

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till utbildning skur ser för hushållerskor i skogsarbetarfanläggningar. s. 2 i texten
  2. SU 1937:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till utbildning skurser för hushållerskor i skogsarbetar förläggningar. s. 4 i texten
  3. Rskr. 1937:264 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. a1 i texten
  4. 2LU 1937:40 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skogshärbärgeslag m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten