Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

1937-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:120, Angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 120.

29

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av skada,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 19 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna Ilo och 2:o hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89, sid. 1) örn ersättning i anledning

368 37

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 120.

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundats på olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av 12 §

förordningen den 18 juni 1909, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har emellertid genom förordning den 4 juni 1920

(nr 305) vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången

av år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning

örn ersättning i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Vidare föreskrives i 14 § förordningen den 18 juni 1909, att därest, sedan

ersättning blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i

de förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren

må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i förordningen

sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må dock

ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn jämkningen

väckes.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 21 april 1933 inkommen skrivelse

anhöll Edith Lindh, att hennes man, förre korpralen vid flottan Karl

Harry Lindh, boende i Kropp, Lösens socken, måtte få komma i åtnjutande

av ersättning i anledning av nervsjukdom, som han ådragit sig under

militärtjänstgöring. Enär berörda framställning inkommit till riksförsäkrings.

anstalten först sedan mer än tio år förflutit från det sjukdomen yppades och

Lindh vid sådant förhållande jämlikt bestämmelserna i förordningen den

4 mars 1862 örn tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

måste anses hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga om rätt till ersättning,

fann anstalten enligt beslut den 19 september 1934 sig icke kunna upptaga

framställningen till prövning.

Hos Kungl. Majit har nu Karl Harry Lindh i en till försvarsdepartementet

den 1 december 1936 inkommen skrivelse anhållit att, utan hinder av att fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

ställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande

av ersättning i anledning av den honom under militärtjänstgöringen

ådragna sjukdomen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindh innehaft anställning vid

flottan under tiden den 21 maj 1913—den 30 september 1926; att han under

åren 1919—1922 vid upprepade tillfällen varit sjukskriven för olika infektionssjukdomar;

att han under sommaren 1922 upprepade gånger sjukmönstrat,

varvid han företett svår tremor och subfebril temperatur; att han under tiden

den 18—den 23 augusti 1924 varit intagen å flottans sjukhus för observation

under diagnosen »neurosis gravis»; att han på grund härav de sista åren av

sin anställning vid flottan endast haft lättare tjänstgöring; samt att han under

tiden den 7 mars—den 18 maj 1933 vårdats å Karlskrona lasaretts medicinska

avdelning, varvid han konstaterats lida av, bland annat, kronisk encephalit.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande i ärendet den 8 januari 1937 anfört,

bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att

Lindh utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom

vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den

18 juni 1909, riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i sistnämnda hänseende.

Vid granskning av vad sålunda förekommit har anstalten med stöd av yttrande,

som avgivits av biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring,

funnit, att Lindh, därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig

tid, skulle hava varit berättigad till ersättning jämlikt sagda förordning.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Lindh icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär framställning

därom icke gjorts inom behörig tid. Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat,

har Lindh emellertid ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana

förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förordningen kunnat

tillerkännas honom, därest icke nämnda hinder förelegat. Då billighetsskäl

tala för att Lindh får komma i åtnjutande av ersättning i förevarande hänseende,

finnér jag mig böra föreslå, att — på sätt i åtskilliga liknande fall

förut ägt rum — Lindh tillerkännes rätt att oaktat den för sent gjorda framställningen

komma i åtnjutande av den ersättning, vartill han eljest skulle

varit berättigad. Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari

1937.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Harry Lindh må — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom tid, som föreskrives

i 12 § förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1937 utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 120.

2:o.

I skrivelse till Kungl. Majit den 4 mars 1936 Ilar Olof Liegnell,

Malmö, anhållit att han, som åtnjöte livränta på grund av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, måtte få komma i åtnjutande av förhöjd

livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Liegnell den 12 oktober 1912

under fullgörande av värnpliktstjänstgöring vid Norra skånska infanteriregementet

skadats i ena ögat av en exploderande gevärspatron; att riksförsäkringsanstalten

genom slutligt beslut den 26 augusti 1913 jämlikt bestämmelserna

i förenämnda förordning den 18 juni 1909 tillerkänt Liegnell livränta,

att från och med den 4 maj 1913, intill vilken dag han åtnjutit underhåll

och vård genom militär myndighets försorg, under Liegnell återstående

livstid utgå med ett årligt belopp av 72 kronor, motsvarande en beräknad

nedsättning av arbetsförmågan med 16 procent; att livräntan på grund av

särskilda kungörelser angående förhöjning av ersättning beträffande skador,

som uppkommit före den 1 januari 1921, höjts för tiden den 1 januari

1918—den 30 juni 1923 med 50 procent och för tiden därefter med 100

procent; att Liegnell i skrivelse den 18 augusti 1928 till riksförsäkringsanstalten

anhållit att komma i åtnjutande av ytterligare förhöjd livränta;

samt att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 23 augusti 1928 funnit

sig icke kunna till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen,

enär mer än två år förflutit mellan dagen för anstaltens beslut örn livränta

och tidpunkten för Liegnell framställning örn jämkning däri.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande i ärendet den 9 mars 1936 anfört,

bland annat, att anstalten i anledning av Liegnell förevarande ansökning

upptagit ersättningsfrågan till förnyad prövning. Härvid hade anstalten med

stöd av vid ansökningen fogade läkarintyg och efter att hava inhämtat

yttrande från biträdande läkaren hos anstalten, docenten J. P. Strömbeck,

funnit den numera föreliggande nedsättningen i Liegnells arbetsförmåga böra

uppskattas till 20 procent. Därest riksförsäkringsanstalten utan förenämnt

laga hinder kunnat upptaga frågan örn förhöjd ersättning åt Liegnell, skulle

denne för sin återstående livstid kunnat tillerkännas en årlig livränta med

90 kronor för år räknat jämte 100 procent förhöjning därå, motsvarande en

beräknad nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent.

Vidare hava arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse den

31 mars 1936 utlåtit sig i ärendet och därvid, under åberopande av riksförsäkringsanstaltens

förenämnda utlåtande, hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Liegnell finge — utan hinder därav att

framställning örn jämkning i ersättningen ej gjorts inom behörig tid — från

och med den 4 mars 1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, kunde anses berättigad.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 120.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Liegnell för närvarande uppbär

livränta med belopp motsvarande nedsättning i arbetsförmågan med 16

procent. Liegnell hälsotillstånd har emellertid efter hand försämrats. Han

är dock, enligt förordningen den 18 juni 1909, icke berättigad att i anledning

av den inträffade försämringen i arbetsförmågan erhålla förhöjd

livränta. Fråga örn jämkning i ersättningen enligt nämnda förordning i de

fall, där ersättningen blivit slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom

två år från beslutets dag. Beträffande Liegnell blev ersättningen slutligt

bestämd den 26 augusti 1913, under det att frågan örn jämkning i ersättningen

väcktes först i augusti 1928. Billighets skäl synas mig emellertid tala

för att Liegnell det oaktat tillerkännes den höjning i livräntan, vartill den

nuvarande nedsättningen i arbetsförmågan enligt riksförsäkringsanstaltens

utlåtande eljest skulle hava föranlett. På sätt arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse anfört lärer den förhöjda livräntan böra

beräknas från och med den 4 mars 1936.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Olof Liegnell må — utan hinder därav, att framställning

örn jämkning i tidigare beslutad ersättning icke blivit

gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förordningen den 18

juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring — från och med den 4 mars 1936 utbetalas

den förhöjda ersättning, vartill han eljest skulle varit

berättigad.

Yad departementschefen under punkterna l:o och 2:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll lil31. / sami. Nr 115—120

368 37

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1937:27 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet s. 4 i texten