Sök i Ratio Lex

Angående statsförvärv av järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström

1937-02-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:135, Angående statsförvärv av järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv

av järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström;

given Stockholms slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Till prövning föreligger framställning av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag

angående överlåtelse till staten av bolagets järnväg från Sala

över Gysinge till Hagaströms station å Gävle—Dala järnväg. Järnvägen

ansluter i Sala till statens järnvägars norra stambana, och i Eunhällen, 19

kilometer från Sala, tillstöter järnvägen Enköping—Heby—Eunhällen, vilken

tillhör Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag. Hagaströms

station är belägen på ett avstånd av G kilometer från Gävle, vadan

sträckan Sala—Gysinge—Gävle har en längd av 105 kilometer.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 135.

454 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ta proposition nr 135.

Med avseende å ifrågavarande järnväg och det av bolaget innehavda statslånet

vill jag erinra om följande:

Den 22 december 1897 beviljade Kungl. Majit koncession å ifrågavarande

järnväg, som har normal spårvidd och en längd av 99 kilometer. Sedan denna

koncession jämlikt Kungl. Majits medgivande överlåtits å Sala—Gysinge—

Gävle järnvägsaktiebolag, beviljade Kungl. Majit den 1 juli 1898 nämnda

bolag för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järnvägslånefonden

av 1,545,500 kronor. Lånebeloppet utbetaltes i sin helhet till

bolaget under åren 1899—1901, och till säkerhet för lånet ligger inteckning

med bästa förmånsrätt.

Under åren 1903—1912 inbetalte bolaget å lånet sammanlagt 528,934 kronor

52 öre eller i medeltal 52,893 kronor 45 öre för år, medan annuiteten uppgick

till 77,275 kronor. Till följd härav ökades den av bolaget oguldna, förfallna

skulden å statslånet efter hand, så att densamma den 31 december 1912 uppgick

till 300,049 kronor 94 öre.

Med bifall till Kungl. Majits på framställning av bolaget i proposition,

nr 217, framlagda förslag medgav 1913 års riksdag (skrivelse nr 120), att -—

därest ett nytt bolag på vissa i propositionen angivna grunder bildades för

inköp av ifrågavarande järnväg samt övertoge betalningsskyldigheten för

statslånet att med angivna undantag förräntas och amorteras i överensstämmelse

med de vid lånets beviljande föreskrivna villkor — berörda den 31

december 1912 förfallna belopp, tillhopa 300,049 kronor 94 öre, finge, räknat

från sistnämnda tidpunkt, anses såsom ett särskilt lån till det nya bolaget.

Detta lån skulle innestå räntefritt, tills anståndsräntan å förutnämnda statslån

blivit gulden, d. v. s. till dess hela sistnämnda lån blivit till fullo betalat.

Det särskilda lånet skulle därefter inbetalas till staten genom fortsättande

av de för det ursprungliga statslånet i övrigt stadgade annuitetslikvider.

Sedan Sala—Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag i likvidation försålt järnvägen

med tillbehör till Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag, godkände

Kungl. Majit den 10 juli 1914 gjord överlåtelse av koncessionen å järnvägen

å sistnämnda bolag med skyldighet för bolaget att ställa sig till efterrättelse

de i avseende å järnvägen och därför beviljade statslån meddelade

föreskrifter.

Det nya bolaget inbetalade därefter åren 1913—1924 annuiteterna å det

ursprungliga lånet. År 1929 medgåvo emellertid statsmakterna (proposition

nr 151, riksdagens skrivelse nr 98) ytterligare lindring i villkoren för ifrågavarande

statslån, enär bolaget, på sätt närmare framgår av nämnda proposition,

på grund av ekonomiska svårigheter icke förmått erlägga de på åren

1925—1928 belöpande annuiteterna. Statsmakternas beslut hade följande

innebörd:

Anstånd med likviderandet av de kapitalbelopp, som å statslånet redan

förfallit till betalning under åren 1925—1928 och framdeles förfalla under

perioden 1929—1933, medgavs tills vidare, dock ej för längre tid än till den

1 oktober 1934. De räntor och överräntor, som debiterats å lånet för tiden

den 2 oktober 1924—den 1 oktober 1928, finge avskrivas, under villkor att

bolaget senast den 1 juni 1929 till riksgäldskontoret inbetalade ett belopp av

45,000 kronor. Såsom ränta å den återstående kapitalskulden för lånet, uppgående

till 1,284,440 kronor 80 öre, skulle för tiden den 2 oktober 1928—den

1 oktober 1933 debiteras endast ett belopp av 40,000 kronor för helt år, vilket

belopp det ålåge bolaget att den 1 oktober under vart och ett av åren 1929—

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds proposition nr 135.

1933 inbetala till riksgäldskontoret. Såsom villkor härför skulle gälla, att

bolaget icke finge av egna medel erlägga de under åren 1929—1933 förfallande

annuiteterna å sina tre obligationslån av åren 1901, 1903 och 1905,

med mindre nyss berörda räntelikvid till riksgäldskontoret behörigen fullgjordes

och bolaget därjämte årligen kontant reserverade och till förnyelsefond

avsatte ett belopp av minst 34,000 kronor. I händelse ytterligare reglering

av bolagets skuldförhållande till staten icke komme att genomföras

senast den 30 september 1934, vore bolaget skyldigt att enligt de i Kungl.

Maj:ts omförmälda proposition nr 151 angivna, av riksdagen godkända grunder

dels återbetala samt från och med den 2 oktober 1933 förränta den återstående

kapitalskulden å förenämnda statslån, dels inbetala den å samma lån

upplupna anståndsräntan, dels ock återbetala det genom Kungl. Maj:ts resolution

den 30 juni 1913 beviljade statslånet å 300,049 kronor 94 öre; och

ålåge det bolaget därjämte att, därest den sålunda stadgade betalningsskyldigheten

icke behörigen fullgjordes, å förfallna, oguldna inbetalningsbelopp

gälda fem procent ränta från respektive förfallodagar till dess betalning

skedde.

Av de sålunda stadgade årliga inbetalningarna av 40,000 kronor för åren

1929—1933 har bolaget fullgjort dem för åren 1929 och 1930. Därefter har

bolaget emellertid icke inbetalat något belopp till riksgäldskontoret, i följd

varav bolagets skuld till staten successivt ökat. Per den 31 december 1936

uppgick statens fordran till det belopp, som framgår av följande, av riksgäldskontoret

meddelade sammanställning:

Lån nr 1 av år 1899:

Icke förfallen

skuld

Kapital ................................. 1,223,346: 72

Ränta .................................... 13,609: 73

överränta .............................. —

åmständsränta ........................ 168,961:43

1,405,917: 88

Lån nr 2 av år 1914 (räntefritt):

Kapital ................................. 300,049: 94

Förfallen

skuld

61,094: 08

290,730: 92

14,456: 86

368,281:86

Summa

1,284,440: 80

304,340: 65

14,456: 86

168,961:43

1,772,199: 74

300.049: 94

Summa 1,705,967:82 366,281:86 2,072,249:68

Bolagets balansräkning per den 31 december 1935 — den sista tillgängliga

— har i sammandrag följande utseende:

Balansräkning per (len 31 december 1335.

Tillgångar. Kronor

Bana och byggnader ............................................................ 3,605,801:97

Rullande materiel ............................................................... 640,342: 24

Inventarier ........................................................................ 80,084: 60

Grustag ........................................................................... 9,615:85

Omnibustrafiken ............................................................... 115,537: 16

Fastigheter ........................................................................ 114,898:32

Kassabehållning .................................................................. 11,108: 33

Bankräkningar .................................................................. 6,667: 85

Fordran å egna järnvägsstationer .......................................... 1,942: 74

Balanserade arbeten ............................................................ 1,608: 37

Diverse räkningshavare ...................................................... 699: 55

Förråd .............................................................................. 36,010: 28

Årets förlust ..................................................................... 92,183: 65

Summa kronor 4,716,500: 91

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Skulder.

Statslån ...........................................................

Obligationslån av år 1905 ...................................

Sala stads sparbank, mot inteckning i stadsfastighet

Statens järnvägar för samtrafik m. m.....................

Diverse kommuner för obligationslån ....................

Diverse räkningshavare ......................................................

Aktiekapital, stamaktier ....................................... 625,900: —

» , preferensaktier ser. A ........................ 178,300: —

» , preferensaktier ser. B ........................ 636,000: —

Kronor

2,007,795

95

50,750

—

35,000

—

6,740

40

277,630

13

8,127

—

1,440,200: —

Förnyelsefond:

För järnvägstrafiken (inom linjen 99,375: 47) ........................ 818,160: 76

För omnibusrörelsen ............................................................ 72,096: 67

Summa kronor 4,716,500: 91

Bolagets järnvägsrörelse har under innevarande decennium årligen lämnat

förlust. I följande sammanställning meddelas uppgifter rörande driftresultatet

— avsättning till förnyelsefond ej inberäknad — för åren 1930—1935 av

järnvägsrörelsen och av bolagets sedan år 1931 bedrivna omnibustrafik:

1930

1931

1932

1933

1934

1935

K r o

n o r

i 1,000 -1 a 1

Järnvägsrörelsen:

Inkomster..................................

523

411

304

301

299

309

Driftkostnader..............................

494

459

367

339

322

330

Överskott (+) eller underskott (—)..........

+ 29

- 4S

- 63

- 38

- 23

- 21

Automobiltrafiken:

Inkomster..................................

—

38

64

61

64

68

Driftkostnader..............................

—

25

39

38

37

48

Överskott ( + )..............................

—

+ 13

+ 25

+ 23

+ 27

+ 20

Summa överskott (+) eller underskott (—) ....

+ 29

- 35

- 38

- 15

+ 4

- 1

Enär avsättningen till förnyelsefond beträffande järnvägsrörelsen skall

uppgå till cirka 55,000 kronor för år och motsvarande avsättning i fråga örn

omnibustrafiken belöper sig till omkring 16,000 kronor, har driftresultaten för

angivna sex år icke på långt när räckt till dylik, för järnvägens fortbestånd

nödvändig avsättning.

I sin förberörda framställning, dagtecknad den 11 mars 1933, anförde

Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag i huvudsak:

Den nuvarande allmänna depressionen på näringslivets område har gjort

sig starkt kännbar för de flesta av landets enskilda järnvägar. I särskilt hög

grad synes emellertid depressionen göra sig märkbar för järnvägar, som äro

att hänföra till trä varutransportbanor. För Sala—Gysinge—Gävle järnväg,

vars största transportmängd utgjorts av trävaror, har den långvariga depressionen

på trävarumarknaden samt de båda senaste vintrarnas ogynnsamma

snöförhållanden medfört minskade trävarutransporter på järnvägen. Snöfat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

tiga vintrar underlätta också transporter av virke per lastbil. Men även den

ytterligt hårda konkurrensen med landsvägens motorfordon har inverkat på

järnvägens ekonomi.

Styrelsen för Sala—Gysinge—Gävle järnväg har sökt att efter bästa förmåga

dels få bibehålla trafikinkomsterna och dels nedbringa driftkostnaderna.

Genom insättande av omnibustrafik har järnvägsbolaget från den 15 maj år

1931 kunnat indraga ett persontåg i vardera riktningen, vilka persontåg visat

sig förlustbringande.

År 1927 var järnvägen på föranstaltande av riksgäldskontoret föremål för

en trafikteknisk utredning, vilken utfördes av dåvarande byråchefen i järnvägsstyrelsen

G. Englund, som bland annat föreslog en del stationers nedflyttning

till trafikplatser med kvinnliga föreståndare. Med anledning av vad

vid trafikutredningen påpekats utlovade styrelsen att vid kommande personalombyten

och vid pensionering av befattningshavare göra alla de indragningar

och besparingar, som med hänsyn till trafikens skötsel och trafiksäkerhetens

uppehållande kunde bliva möjliga. Dessa av styrelsen utlovade indragningar

och rationaliseringar hava också blivit vidtagna i den mån, som tillfällen därtill

givits. De besparingar, som dessa successiva avgångar av pensionsmässig

personal medföra, verka dock icke på en gång utan först efter hand. Under

de närmaste åren komma emellertid ett 10-tal befattningshavare att uppnå

pensionsåldern, varvid möjligheter till ytterligare driftbesparingar komma

att föreligga.

Ett av de i driftbesparingshänseende viktigaste momenten för järnvägsbolaget

torde frågan örn övergång till motorvagnsdrift för persontågen utgöra.

Ett förbättrat konjunkturläge skulle med all sannolikhet tillföra järnvägen

ökade trafikinkomster. Och de av järnvägen berörda kommunerna hava också

intresse av att trafiken även i fortsättningen kommer att uppehållas i ungefär

samma utsträckning som nu är fallet.

Efter järn vägsförvaltningens underhandlingar med personalen hava från

och med den 1 juni 1932 vissa lönesänkningar vidtagits, i det järnvägen från

nämnda dato i avlöningshänseende hänförts till bangrupp IY i stället för bangrupp

III. Det är styrelsens åsikt, att avskedande av ordinarie personal på

grund av konjunkturläget så vitt möjligt bör undvikas. Å andra sidan har

styrelsen vid handhavandet av sitt uppdrag tillsett, att nyanställningar eller

utökningar av personalantalet icke skett.

Men trots de väsentligt nedbringade driftkostnaderna och omnibusrörelsens

relativt goda driftöverskott hava trafikinkomsterna minskats i en sådan

grad, att de under de båda senaste åren icke förslagit till täckande av de

direkta driftutgifterna.

Då därjämte framtiden synes särdeles oviss i fråga örn konjunkturläget och

järnvägsbolaget står i behov att nyanskaffa motorvagnar, vartill det saknar

eget kapital, samt då Kungl. Majit lär hava föreslagit 1933 års riksdag att inlösa

såväl Ostkustbanan som Uppsala—Gävle järnväg, vilket förhållande säkerligen

kommer att, särskilt beträffande samtrafikssändningar, menligt inverka

på Sala—Gysinge—Gävle järnvägs samtrafik, vore det måhända lämpligt att

staten inlöste jämväl Sala—Gysinge—Gävle järnväg.

Med hänvisning till framställningen bilagt protokollsutdrag från 1932 års

bolagsstämma hemställde bolaget, att Kungl. Majit måtte taga under omprövning,

huruvida staten borde på i protokollsutdraget åberopade grunder

övertaga Sala—Gysinge—Gävle järnväg.

Enligt nämnda protokoll uppställde bolagsstämman såsom villkor för järnvägens

överlåtande till staten, dels att trafiken komme att uppehållas i unge
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 135.

färligen samma utsträckning som för det dåvarande och dels att staten övertoge

den vid järnvägen anställda personalen.

I utlåtande häröver den 12 augusti 1933 anförde järnvägsstyrelsen:

Från järnvägsstyrelsens sida är först att meddela, att styrelsen redan under

år 1932, i anledning av viss förfrågan från riksgäldskontoret, igångsatt utredning

angående beräkningsbara inkomster och utgifter vid bolagets järnväg

efter ett eventuellt statsförvärv av densamma. Det ligger i sakens natur, att

resultatet av en dylik utredning, verkställd mitt under en svårartad ekonomisk

kris, måste bli skäligen osäkert och därför bör användas med försiktighet.

Även örn hänsyn tages till möjliga konjunktursvängningar och förändringar

beträffande trafikområdets ekonomiska förhållanden, torde emellertid stå

obestridligen fast, att ett statsförvärv av förevarande järnväg, på vad sätt

och under vilka former det än må komma till stånd, aldrig kan bliva för

statens järnvägar fördelaktigt från affärssynpunkt. Vidare må beaktas, att

förevarande bana — i motsats till vissa andra tidigare inköpta järnvägar —

icke har någon uppgift att fylla såsom förbindelseled mellan skilda stambanelinjer

— och ej heller är av någon större betydelse såsom tillförselled till

statens järnvägars bannät; av banans transporter befordras nämligen endast

en relativt liten del i samtrafik med detta nät. I egenskap av förvaltare av

statsbanenätet har järnvägsstyrelsen följaktligen intet affärsintresse få banan

överförd i statens ägo, och kan styrelsen ej heller finna något annat skäl för

staten att nu upptaga förhandlingar om ett statsförvärv av banan under

formen av en normal affärsuppgörelse eller över huvud taget diskutera några

särskilda förpliktelser gentemot banan, utöver vad som kan följa av praxis

beträffande av riksgäldskontoret exekutivt förvärvade järnvägar.

Järnvägsstyrelsen finner alltså de av bolaget uppställda villkoren —- och

då särskilt det som rör trafikens uppehållande i viss utsträckning — icke

antagliga och styrelsen måste föliaktligen bestämt avstyrka, att underhandlingar

upptagas på basis av det föreliggande förslaget.

Huru förfaras skall, om riksgäldskontoret kan bliva nödsakat att exekutivt

inköpa bolagets järnväg, torde styrelsen få yttra sig örn, när en sådan fråga

eventuellt kan komma att aktualiseras.

På grund av vad sålunda anförts, avstyrkte järnvägsstyrelsen bifall till

förevarande framställning.

Samtidigt med att Kungl. Majit meddelade beslut rörande 1929 års reglering

av bolagets skuldförhållande till staten anmodade Kungl. Majit den 10

maj 1929 fullmäktige i riksgäldskontoret att, därest en ytterligare reglering

av bolagets skuldförhållande till staten visade sig erforderlig, verkställa utredning

avseende en dylik skuldreglering. I anledning av järnvägsstyrelsens

nyss återgivna yttrande uppdrogo fullmäktige den 5 oktober 1933 åt riksgäldssekreteraren

J. Hägglund och dåvarande byråchefen S. Norrman att skyndsamt

verkställa undersökning av järnvägsbolagets förvaltning och ekonomiska

ställning. Sedan denna utredning slutförts, beslöto fullmäktige den 7 december

1933 att tillsätta en av fem ledamöter bestående kommitté med uppdrag att

framlägga förslag till sådan rekonstruktion av bolaget och sådan omläggning

av dess verksamhet, som efter verkställd undersökning kunde visa sig ändamålsenlig.

Kommittén bestod av Hägglund och Norrman, representerande

riksgäldskontoret, samt av representanter för järnvägsbolaget och de av

bolagets järnväg berörda kommunerna. Kommittén avgav den 19 november

1935 ett betänkande, vilket i tryck finnes bilagt handlingarna i ärendet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Under hänvisning i övrigt till nämnda betänkande torde jag här få begränsa

mig till följande kortfattade redogörelse för slutsatserna i detsamma:

Riksgäldskontorets representanter kommo till den uppfattningen, att trafikvolymen

å järnvägen undergått en sådan minskning, att inkomsterna för återstående

trafik icke längre vore eller genom rationaliseringsåtgärder kunde

bliva tillräckliga för säkerställande av fortsatt drift i full omfattning å järnvägen.

De anbefallde till övervägande en sådan omläggning av bolagets driftformer,

varigenom järnvägen bibehölles huvudsakligen för vagnslastbefordran,

medan övrig trafik överfördes till landsvägsfordon, därvid viss balans mellan

inkomster och utgifter, inklusive avsättning till förnyelsefond och ränta å

nyinvesterat kapital för omnibusar och lastautomobiler, beräknades bliva

ernådd. Därest en sådan omläggning av driften skulle ifrågasättas, ansåge de,

att det kunde vara motiverat, att staten medgåve, dels att dess i järnvägen

intecknade fordran nedskreves till ett mot järnvägens beräknade realisationsvärde,

796,000 kronor, ungefär svarande belopp, dels ock att ränte- och amorteringsfrihet

för berörda fordran beviljades för tid och på villkor, varom överenskommelse

kunde träffas. En sådan driftsomläggning syntes emellertid icke

kunna medföra förräntning och amortering under överskådlig tid av de i

järnvägsföretaget bundna statslånen eller ens någon mera betydande del därav.

övriga kommittéledamöter uttalade sig för ett bibehållande åtminstone en

tid framåt av den nuvarande driften å banan i avvaktan å då pågående utredningar

om motorvagnar för de enskilda järnvägarna. En förutsättning härför

vore dock, att staten och kommunerna avskreve sina förfallna fordringar hos

bolaget samt att staten därjämte läte nedskriva statslånet till skäligt belopp,

att under vissa år innestå räntefritt, ävensom att den återstående delen av

bolagets obligationslån helt övertoges av de garanterande kommunerna.

1932 års järnvägselconomiutredning, som i september 1933 anbefallts att

avgiva utlåtande i ärendet men sedermera bordlagt detsamma i avvaktan å

nyss omförmälda kommittéutredning, har avgivit utlåtande den 7 oktober 1936

och däri anfört:

Sistnämnda utredning ävensom vissa inom järnvägsekonomiutredningen

under bordläggningstiden verkställda preliminära undersökningar torde få

anses tydligt ådagalägga, att järnvägsbolagets ställning är så svag, att en

konkurs är oundviklig, därest icke en omläggning av driften skei'' och i samband

därmed nedskrivning av företagets låneskulder kommer till stånd. Kornmitterades

utredning ger vid handen, att icke ens de genomgripande och

kapitalkrävande rationaliseringsåtgärder, som av dem ifrågasättas — av

riksgäldskontorets representanter på ett sätt och av övriga kommitterade på

ett annat — med någon större säkerhet kunna väntas åstadkomma jämvikt

mellan inkomster och löpande driftsutgifter. Att det i järnvägen bundna statslånet

är förlorat torde under alla förhållanden vara ett beklagligt faktum,

och risk föreligger dessutom, att staten kan komma att framdeles bliva nödsakad

exekutivt förvärva och driva järnvägen, därest denna får fortsätta sin

verksamhet som helt fristående företag. Detta gäller, även om driften ändras

i enlighet med något av de kommitterades förslag, och givetvis i än högre

grad, örn inga rationaliseringsåtgärder vidtagas.

Yad därefter angår den i bolagets framställning väckta frågan om statens

övertagande av järnvägen har järnvägsstyrelsen bestämt avstyrkt en sådan

utväg såsom ur affärssynpunkt ofördelaktig och ej heller motiverad av några

andra skäl. Järnvägsekonomiutredningen har, efter egna kompletterande

undersökningar, helt anslutit sig till denna järnvägsstyrelsens inställning.

För den händelse Sala—Gysinge—Gävle järnväg nu icke anses böra ned
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

läggas, synes nied hänsyn till nu berörda förhållanden lämpligast, att densamma

övertages av något av de angränsande enskilda järnvägsföretagen,

d. v. s. antingen av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar, till vilkas

linje Tillberga—Sala den utgör en fortsättning och som tidigare under åren

1915—1918 arrenderat densamma, eller ock av Gävle—Dala järnväg, av vilken

den är i hög grad beroende på grund av att en stor del av Gysingebanans

trafik har Gävle till utgångspunkt och mål och måste framföras över den

Gävle—Dala järnväg tillhöriga 6 kilometer långa bandelen Hagaström—

Gävle.

Järnvägsekonomiutredningen har under hand erfarit, att riksgäldskontoret?

utredningsmän med Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägars ledning

fört förhandlingar örn ett sådant övertagande, samt att dessa underhandlingar

icke lett till något resultat. Vid sådant förhållande har utredningen

ansett sig kunna utgå ifrån, att en lösning på denna väg för närvarande icke

är tänkbar.

Enär det synts järnvägsekonomiutredningen angeläget att i nu förevarande

sammanhang jämväl undersöka möjligheten av Gysingebanans fusionering

med den järnvägskoncern, av vilken Gävle—Dala järnväg utgjorde en del,

hade utredningen tidigare under hand gjort en hänvändelse till sistnämnda

järnvägs ledning och sedermera upptagit direkta förhandlingar. Utredningen

hade i betraktande av Sala—Gysinge—Gävle järnvägs ohållbara ekonomiska

ställning vid dessa förhandlingar ansett sig böra förutsätta en överlåtelse av

järnvägen på i huvudsak samma villkor som dem, enligt vilka Bergslagernas

järnvägsaktiebolag under år 1936 förvärvat Åmål—Årjängs och den övre

delen av Dal—Västra Värmlands järnvägar, eller alltså för en köpeskilling,

svarande mot järn vägsegendomens realisationsvärde — enligt en på föranstaltande

av riksgäldskontoret år 1934 verkställd värdering beräknat till

796,000 kronor — och avsedd att likvideras med en revers, löpande utan

ränta så länge järnvägen trafikerades. Enligt vad som framginge av en utlåtandet

bifogad skrivelse hade Gävle—Dala järnvägsaktiebolag förklarat sig

villigt att på nyss angivna villkor med äganderätt och trafikeringsskyldighet

övertaga Sala—Gysinge—Gävle järnväg inklusive rullande materiel, förråd, inventarier

och omnibusrörelse. Järnvägsekonomiutredningen har vidare anfört:

Järnvägsekonomiutredningen anser för sin del, att detta erbjudande bör

av statsmakterna godtagas. Att staten skulle kunna betinga sig bättre villkor

synes föga troligt, och ett avböjande av anbudet skulle sålunda med all sanno

likhet endast hava till följd, att staten, kanske i en snar framtid, skulle bliva

nödsakad att exekutivt förvärva järnvägen i fråga samt att antingen svara för

dess fortsatta trafikering eller helt nedlägga driften.

Järnvägsekonomiutredningen förutsätter, att i en eventuell överenskommelse

med Gävle—Dala järnvägsaktiebolag intages klausul örn rätt för statsverket

att inlösa Sala—Gysinge—Gävle järnväg för ett pris motsvarande den

nu avsedda köpeskillingen samt att en sådan inlösen icke skall göras beroende

av ett samtidigt statsförvärv av det köpande järnvägsbolagets egendom

såsom fallet var i fråga örn försäljningen till Bergslagernas järnvägsaktifibolag

av Åmål—Årjängs och Dal—Västra Värmlands järnvägar. De åtgärder

i övrigt, som erfordras för att bringa det nu gjorda erbjudandet till

ett i detalj utarbetat försäljningsavtal, torde få ankomma på riksgäldskontoret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

9

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsekonomiutredningen hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för träffande av överenskommelse örn

Sala—Gysinge—Gävle järnvägs överlåtande till Gävle—Dala järnvägsaktiebolag

i enlighet med nu angivna riktlinjer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 26 november 1936

anfört:

I betraktande av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags svaga

ekonomiska ställning finna fullmäktige i likhet med järnvägsekonomiutredningen

önskvärt, att bolagets järnväg övertages av något av de angränsande

järnvägsföretagen. Då järnvägsstyrelsen bestämt avstyrkt järnvägens övertagande

av staten och förhandlingar i ämnet med Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag ej lett till resultat, återstår Gävle—Dala

järnvägsaktiebolag, som förklarat sig villigt övertaga järnvägen med tillhörigheter

samt omnibusrörelse på villkor, som i allt väsentligt ansluta sig till vad

som preliminärt avtalats mellan riksgäldskontoret och Bergslagernas järnvägsaktiebolag

angående Åmål—Årjängs järnväg. Då realisationsvärdet av Sala—

Gysinge—Gävle järnväg beräknats till 796,000 kronor, skulle ett antagande av

berörda anbud innebära, att av statens fordran hos järnvägsbolaget för lämnat

statslån, den 30 juni 1936 inklusive räntor uppgående till 2,039,663 kronor

52 öre, skulle avskrivas omkring 1,240,000 kronor och återstoden kvarstå som

ett räntefritt lån att återbetalas endast under förutsättningen av Sala—

Gysinge—Gävle järnvägs nedläggande och realiserande. Med hänsyn till järnvägsföretagets

genom de verkställda utredningarna konstaterade oförmåga att

på vad sätt än trafikeringen ordnas förränta och amortera ens någon del av

statslåneskulden anse sig även fullmäktige böra tillstyrka antagande av

Gävle—Dala järnvägsaktiebolags erbjudande. Fullmäktige äro sålunda villiga

att, därest Kungl. Majit så skulle finna lämpligt, vidtaga åtgärder för att söka

få till stånd ett förslag till överenskommelse örn ifrågavarande järnvägs överlåtande

till Gävle—Dala järnvägsaktiebolag i enlighet med de angivna riktlinjerna.

Sedan järnvägsstyrelsen genom remiss den 1 december 1936 anbefallts att

avgiva förnyat utlåtande i ärendet och därvid även ånyo taga under övervägande

den i ärendet föreliggande frågan örn statsinlösen av ifrågavarande

järnväg, har styrelsen i utlåtande den 25 januari 1937 anfört:

Yad i ärendet förekommit, sedan styrelsen avgav sitt utlåtande den 12

augusti 1933, ävensom de under de senaste åren redovisade ekonomiska resultaten

av bolagets rörelse, torde få anses tydligt ådagalägga, att företaget

saknar möjligheter att någon mera avsevärd tid bestå helt fristående, detta

även örn riksgäldskontoret avstår från vidtagande av åtgärd på grund av att

föreskrivna annuiteter å statslånet icke på länge gäldats. Den situation, som

styrelsen i slutet av sitt utlåtande antydde som framdeles tänkbar, kan också

när som helst göras aktuell. Järnvägsföretagets finansiella läge är med andra

ord sådant, att frågan huru järnvägens framtida förhållanden lämpligast böra

ordnas, torde få anses vara mer en statsmakternas än en bolagets angelägenhet.

Yad angår de åtgärder, som i den nu rådande situationen från statsmakternas

sida böra vidtagas, må framhållas, att det ur ren fordringsägaresynpunkt

givetvis vore lämpligast, om järnvägen nedlades och realiserades. På

detta sätt skulle staten av sin nu återstående fordran hos bolaget, uppgående

till över 2miljoner kronor, kunna återfå åtminstone ett mot järnvägsegendomens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

realisationsvärde svarande belopp, enligt verkställd utredning cirka 796,000

kronor. Med hänsyn till järnvägens betydelse för sitt trafikområde torde en

sådan åtgärd emellertid icke gärna kunna ifrågasättas.

Den ur statsfinansiell synpunkt därnäst lämpligaste lösningen vore att på

sätt 1932 års järnvägsekonomiutredning föreslagit överlåta järnvägen till

något av de angränsande enskilda järnvägsföretagen och då närmast Gävle—•

Dala järnvägsaktiebolag, som förklarat sig villigt att övertaga densamma.

Staten skulle visserligen vid ett antagande av nämnda anbud tillsvidare ej

erhålla någon inkomst å det sitt kapital, vilket skulle betraktas såsom i banan

innestående och vars belopp bestämts med hänsyn till det uppskattade realisationsvärdet,

men skulle åtminstone slippa vidkännas den ofördelaktiga

återverkan å statens järnvägars behållna inkomst, som skulle bliva en följd

av järnvägens inlemmande i statsbanenätet.

Rörande storleken av den årliga förlust, som i sistnämnda fall torde vara

att motse för statens järnvägar och därmed indirekt för statsverket har järnvägsstyrelsen

på nu förekommen anledning verkställt särskild utredning.

Denna har givit vid handen, att ett övertagande av Sala—Gysinge—Gävle

järnväg med ett fullständigt inlemmande i statens järnvägars system kan beräknas

föranleda följande förändringar i fråga örn statens järnvägars driftresultat,

räknat exklusive avsättning till förnyelsefond, nämligen

tillkommande inkomster ..................... 269,000 kronor

» utgifter ........................ 264,000 »

Järnvägens motsvarande under de senaste åren redovisade driftresultat utgjorde
-

År 1934 År 1935

kronor kronor

Inkomster .............................. 299,200 309,300

Utgifter ................................. 322,200 330,400

Underskott .............................. 23,000 21,100

Genom järnvägens inlemmande i statsbanenätet skulle alltså ernås en ej

obetydlig förbättring av driftresultaten trots att därmed på grund av sänkta

taxeavgifter följer en ej oväsentlig reducering av inkomstgivningen. Utgifterna

ha nämligen beräknats kunna nedbringas än mer, huvudsakligen genom

förutsatta mera ändamålsenliga men samtidigt billigare driftsanordningar

(bland annat rälsbussdrift) samt bortfallandet i stort sett av de nuvarande

förvaltningskostnaderna. De kostnader, som efter ett övertagande skulle

komma att påvila statens järnvägar, skulle alltså inskränka sig till dels på

banan belöpande avsättning till förnyelsefond, dels ränta å de kapitalökningsmedel,

som skulle erfordras för anskaffande av i driftskalkylen antagen ny

materiel (bland annat rälsbussar). Ett ungefärligt mått på förstnämnda,

driftkostnadsstaten berörande utgiftspost har man i storleken av avsättningen

till förnyelsefond enligt nu gällande bestämmelser, cirka 55,000 kronor.

De erforderliga rationaliseringsåtgärderna, däri inberäknat anskaffning

av mera ändamålsenlig rullande materiel, hava beräknats betinga en kapitalinsats

av 250,000 kronor.

Skärskådas förevarande fråga från statsbaneekonomisk — och därmed

indirekt statsfinansiell — synpunkt, framstår alltså av nyss behandlade båda

alternativ det av 1932 års järnvägsekonomiutredning förordade såsom avgjort

minst ogynnsamt, då detsamma icke föranleder någon belastning av statens

järnvägars affärsrörelse. Ses frågan i ett större sammanhang och ur allmän

samhällssynpunkt, framträda emellertid vissa omständigheter, vilka givetvis

kunna åberopas till förmån för det andra alternativet. Mot de uppoffringar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 135. 11

för det allmänna, som skulle följa med järnvägens trafikering såsom en statens

järnvägars bandel, är sålunda att ställa i första hand den vinst i besparade

befordringsavgifter, som skulle beredas trafikanterna vid en tillämpning

av statsbanornas låga tariffer och vilken beräknats vara av nära nog

samma storlek som nyss anförda förlustbelopp för statens järnvägar på grund

av järnvägens inkorporering, och vidare de obestridliga men ej siffermässigt

uttryckbara fördelar, vilka beredas befolkning och näringsliv inom en statsbanelinjes

direkta trafikområde, därigenom att järnvägens bestånd och rationella

utveckling ävensom en objektiv trafikledning helt och fullt tryggas.

Sagda uppoffringar för det allmänna, vilka, som redan nämnts, kalkylerats

till i runt tal 60,000 kronor per år, äro visserligen i och för sig ganska betydliga

men dock ej påfallande stora för att gälla en bana av 100 kilometers

längd och därav beroende landområde.

Trots de betänkligheter, fortsätter järnvägsstyrelsen, vilka styrelsen såsom

företagsledning måste hysa mot förevarande underskottsbanas inlemmande i

statsbanenätet, ville styrelsen alltså icke resa någon erinran mot ett statsförvärv,

örn vid frågans vidare behandling ett sådant skulle befinnas motiverat

med hänsyn till de samlade verkningarna för berörda delar av samhället.

För sådant fall ville styrelsen framhålla, att eftersom det vore fråga

örn en underskottsbana, det kapital, som på övligt sätt i samband med statsförvärvet

överflyttades från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars

fond, borde därstädes helt föras under rubriken »Annat kapital» (än

lånemedel). Beträffande åter det anslag örn 250,000 kronor, som i angivet fall

erfordrades för anskaffning av rullande materiel m. m., ville styrelsen icke

motsätta sig, att detsamma i vanlig ordning anvisades att täckas av lånemedel,

då sagda investering i och för sig obestridligen vore räntabel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1937 för

sin del tillstyrkt, att Sala—Gysinge—Gävle järnväg övertages av statens

järnvägar på sätt järnvägsstyrelsen i sitt nyss återgivna utlåtande angivit.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags

järnväg mellan Sala och Hagaström saknar förutsättningar

att bestå såsom särskilt företag och att av statens fordran hos bolaget på grund

av statslån till järnvägens anläggning, numera sammanlagt över 2 miljoner

kronor, icke något belopp kan förväntas bliva återbetalat annat än i samband

med ett nedläggande av järnvägen. Då järnvägens realisationsvärde, inberäknat

värdet å bolagets omnibusmateriel, enligt en i slutet av år 1934 verkställd

värdering beräknats till 796,000 kronor, torde staten vid ett nedläggande

av banan icke kunna återfå mer än en mindre del av sin fordran.

Emellertid torde det med hänsyn till det jämförelsevis betydande trafikområde,

som banan genomlöper, icke nu böra ifrågasättas att nedlägga densamma.

I detta läge hava undersökningar gjorts om möjligheten att sammanföra

järnvägen med annan enskild järnväg eller med statens järnvägar.

Bland de enskilda järnvägsföretag, som kunna ifrågakomma för en dylik sammanslagning,

har endast Gävle—Dala järnvägsaktiebolag förklarat sig villigt

att övertaga järnvägen i fråga, därvid bolaget tänkt sig att omhändertaga

densamma genom dotterbolag och synes hava förutsatt, att köpeskillingen

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

skulle bestämmas till nyss angivna realisationsvärde, 796,000 kronor, att

innestå ränte- och amorteringsfri så länge järnvägsdriften upprätthålles. Järnvägsstyrelsen

har i sitt senast avgivna utlåtande intagit den ståndpunkten,

att ett införlivande av järnvägen i fråga med statsbanenätet visserligen icke

kan vara ett affärsekonomiskt intresse för statsbaneföretaget men att styrelsen

icke vill resa någon erinran mot ett statsförvärv, om ett sådant skulle

befinnas motiverat med hänsyn till de samlade verkningarna för berörda delar

av samhället.

Ett sammanförande av järnvägen med Gävle—Dala järnväg på det sätt,

som sistnämnda järnvägs ägare tänkt sig, nämligen genom ett dotterbolag,

torde icke kunna anses innebära en fullt tillfredsställande lösning av frågan

örn banans framtid. En dylik organisationsform medför nämligen icke någon

garanti för trafikens upprätthållande längre tid än dotterbolagets ekonomi

det tillåter. Slutligen må framhållas att statsverket vid den ifrågasatta fusionen

icke skulle erhålla någon betalning å sin fordran annat än i samband

med järnvägens nedläggande.

Yad beträffar ett förstatligande av ifrågavarande järnväg är det uppenbart,

att banan från trafiksynpunkt på ett naturligare sätt hör samman med statsbanenätet.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att driftresultatet kan förväntas

bliva väsentligt förbättrat, därest banan införlivas med statsbanorna.

Yisserligen beräknas inkomsterna komma att sjunka med omkring

40,000 kronor till 269,000 kronor, men å andra sidan kunna utgifterna

förutses bliva i än högre grad reducerade, nämligen från 330,000

kronor till 264,000 kronor, vadan alltså ett driftöverskott å järnvägsrörelsen

av omkring 5,000 kronor skulle kunna påräknas. Med inräknande

av ett belopp av 55,000 kronor för avsättning till förnyelsefond skulle

således statens järnvägars årskostnad för järnvägens upprätthållande kunna

beräknas till omkring 50,000 kronor, vartill kommer räntan å det kapital örn

250,000 kronor, som skulle behöva investeras för anskaffning av rälsomnibusar.

Härvid har hänsyn icke tagits till det överskott, som kan beräknas å

den av järnvägen bedrivna omnibusrörelsen.

Mot den förlust, som sålunda skulle åsamkas statens järnvägar vid ett

statsförvärv av Sala—Gysinge—Gävle järnväg, äro emellertid att ställa de

fördelar från samhällsekonomiska och andra synpunkter, som ett förstatligande

av banan skulle medföra. Samhällsekonomiskt sett är det av påtagligt

intresse att söka genom lämpliga fusionsåtgärder nedbringa kostnaderna för

järnvägsdriften, vilket på sätt nyss angivits i betydande mån skulle bliva

fallet vid förstatligande av förevarande järnväg. För de av järnvägen berörda

trakterna skulle dess införlivande med statsbanorna innebära betydande fördelar,

i det att dels såväl personbiljetter som avgifter för godstransporter

skulle bliva väsentligt förbilligade och dels i allmänhet bättre förbindelser

med övriga delar av landet torde komma att ernås genom bättre anslutning

till statens järnvägars tåg i Gävle och Sala. Av särskild betydelse är i detta

sammanhang, att vid det planerade införandet av drift med rälsomnibusar

restiden kan förkortas och en efter behovet bättre avpassad tidtabell till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

■Kungl. May.ts proposition nr 135. 13

lämpas, varjämte eventuellt behövlig utökning av antalet tåglägenheter relativt

lätt kan ordnas.

Vid övervägande av de olika förslag till ordnande av järnvägens framtid,

som föreligga, har jag för min del stannat vid den uppfattningen, att avgörande

skäl tala för att järnvägen införlivas med statsbanorna.

Ett särskilt spörsmål, som uppkommer vid förstatligande av järnvägen

och som jag här torde få något beröra, gäller sättet för anordnande av tågförbindelsen

mellan järnvägens slutpunkt i Hagaström å Gävle—Dala järnväg

och statens järnvägar i Gävle. Linjen Hagaström—Gävle, en sträcka

örn 6 kilometer, ingår nämligen, på sätt inledningsvis nämnts, såsom en del

av Gävle—Dala järnväg. Vid beräkningarna angående inkomst- och utgiftsförhållanden

vid Sala—Gysingebanan efter densammas inlemmande i statsbanenätet

har, enligt vad jag inhämtat, förutsatts att en nyligen träffad överenskommelse,

enligt vilken Gysingebanans tåg framföras med egna lokomotiv

även å linjen Hagaström—Gävle skulle fortbestå. Gävle—Dala järnväg, som

erhåller den på nämnda bandel belöpande inkomsten av trafiken, lämnar

Gysingebanan viss ersättning för denna trafikprestation. Genom denna anordning,

vilken kan sägas innebära, att järnvägens slutstation i driftshänseende

flyttats från Hagaström till Gävle, skulle efter ett statsförvärv av

järnvägen vinnas möjlighet att i och för driftens rationalisering repliera på

i Gävle befintliga, av statens järnvägar ägda lokstations- och driftverkstadsanordningar.

Då överenskommelsen synes vara till fördel icke blott för trafikanterna

utan även för båda de berörda järnvägsförvaltningarna, har jag

ansett mig kunna förutsätta, att från Gävle—Dala järnvägs sida någon erinran

icke skall resas mot att statens järnvägar, efter förvärv av förevarande järnväg,

beträffande nämnda överenskommelse träda i Sala—Gysinge—Gävle nya

järnvägsaktiebolags ställe. Det synes emellertid angeläget, att förenämnda

gemcnskapsförhållande även utvidgas att gälla taxeväsendet sålunda, att

Gävle blir statens järnvägars tariffstation för linjen Sala—-Gysinge—Gävle,

på samma sätt som t. ex. hamnbanestationerna i Göteborg i tarifferingshänseende

tillhöra samtliga där sammanlöpande järnvägar. Jag förutsätter alltså,

att därest staten förvärvar ifrågavarande järnväg, förhandlingar upptagas

i syfte att åstadkomma en sådan efter tidsförhållandenas krav lämpad ordning,

som här sagts, syftande till en förbättring av den allmänna transporthushållningen

inom banans direkta trafikområde och ett vinnande av en fullständigare

samhällsnytta.

Yad slutligen beträffar sättet för genomförande av ifrågavarande statsförvärv

torde det, enligt vad jag erfarit, sannolikt befinnas lämpligast, att riksgäldskontoret

förvärvar järnvägen i exekutiv ordning, varefter banan överföres

till statens järnvägar. Därest det skulle befinnas förmånligare, att järnvägen

direkt förvärvas av statens järnvägar, torde emellertid så böra få ske,

därvid köpekontraktet bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Jag förutsätter

i båda fallen, att järnvägens personal övertages av statens järnvägar

i huvudsak enligt de grunder, som under senare år tillämpats i motsvarande

fall, samt att järnvägen i statens järnvägars bokföring skall upptagas till ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 135,

belopp, motsvarande dess realisationsvärde, och att samma belopp skall redovisas

under rubriken »Annat kapital», varmed avses annat kapital än lånemedelskapital.

För detta belopp jämte återstoden av statens kapitalfordran

hos järnvägen torde täckning i sinom tid böra beredas riksgäldskontoret i

vanlig ordning, medan räntefordringarna på vanligt sätt avskrivas.

Den materiel, som användes i den av järnvägsbolaget bedrivna omnibustrafiken,

ingår icke i järnvägsfastigheten och kan alltså icke förvärvas vid

exekutiv försäljning av järnvägen. Enär jämväl omnibustrafiken självfallet

bör övertagas av statens järnvägar, förutsättes emellertid, att till denna trafik

hörande rullande materiel och fasta anläggningar överlåtas till staten utan

vederlag, därest ett övertagande av järnvägen kommer till stånd. Genom sistnämnda

åtgärd åtager sig staten nämligen så pass stora kostnader för tillgodoseende

av traktens trafikbehov, att staten icke skäligen synes böra vidkännas

ytterligare kostnader i form av köpeskilling för omnibusrörelsen.

Vad slutligen beträffar det belopp av 250,000 kronor, som järnvägsstyrelsen

beräknat erforderligt för anskaffning av rälsomnibusar för driftens rationalisering,

torde med anvisande därav kunna anstå i avvaktan på överförandet

av järnvägen till statens järnvägar. Skulle emellertid behov uppkomma av

dylik materielanskaffning inom sådan tid, att riksdagens beslut i saken icke

hinner inhämtas, torde järnvägsstyrelsen, örn riksdagen icke uttalar erinran

häremot, få efter bestämmande av Kungl. Majit disponera tillgängliga medel

för sådant ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att den Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag tillhöriga

järnvägen mellan Sala och Hagaström må förvärvas och

införlivas med statens järnvägar i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig här angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge—Hagaström och Uppsala— Enköping. s. 5 i texten
  2. SU 1937:99 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge —Hagaström och Uppsala—Enköping. s. 1 i texten