Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson
1937-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:140, Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson
Dokumentets text
Kungl. Majits proposition nr 140.
11
Nr 140.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åt
f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Janne Nilsson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:
I 1 § kungörelsen den 30 november 1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser
i fråga örn tillämpning av lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete den 17 juni 1916 (nr 235) å arbetare, som användas till arbete för
statens räkning, har föreskrivits, att därest arbetare, som avses i nämnda lag
och som användes till arbete för statens räkning under sådana förhållanden,
att staten är att anse såsom arbetsgivare enligt samma lag, efter ingången
av år 1918 skadats till följd av olycksfall i arbete, statsverket till honom skall
utgiva ersättning i enlighet med olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.
530 37
12
Kungl. Majäs proposition nr 140.
Ersättningen, som enligt 6 § olycksfallsförsäkringslagen omfattar kostnader
för erforderlig läkarvård m. m., sjukpenning samt, därest olycksfallet, efter
upphörande av därav föranledd sjukdom, medfört under längre eller kortare
tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, livränta, skall enligt
2 § nämnda kungörelse med visst i lagrummet angivet undantag, därom
nu ej är i fråga, utbetalas av riksförsäkringsanstalten från det å riksstatens
elfte huvudtitel uppförda anslaget till bestridande av statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.
Sedan hos riksförsäkringsanstalten den 22 juni 1932 anmälts, att förre
stallbetjänten vid ridskolan J. O. It. Nilsson den 7 oktober 1919 drabbats
av olycksfall i arbete för ridskolans räkning, har riksförsäkringsanstalten enligt
beslut den 1 juli 1932, enär anmälan örn olycksfallet inkommit till anstalten
först sedan mer än tio år förflutit efter detsamma och rätten till ersättning
enligt olycksfallsförsäkringslagen alltså med tillämpning av förordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och örn årsstämning förverkats,
funnit sig icke kunna till prövning upptaga frågan örn utgivande av
ersättning enligt nämnda lag i anledning av olycksfallet.
Hos Kungl. Maj:t har nu Nilsson i en till försvarsdepartementet den 23
november 1935 inkommen skrift anhållit att utan hinder av gällande preskriptionsbestämmelser
få komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för
olycksfallsförsäkringslagen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som under år 1919 innehade
anställning vid ridskolan mot en avlöning av, frånsett dyrtidstillägg, 3
kronor för dag, under rastridning för skolans räkning den 7 oktober 1919
fallit av hästen och därvid ådragit sig vissa skador i nacken, att han till följd
av dessa skador varit tjänstledig omkring två veckor, att han därefter lämnat
tjänsten för fullgörande av värnpliktstjänstgöring under tiden den 6 november
1919—den 2 juni 1920, därvid han den 4 december 1919 förklarats icke
vapenför, att han sedermera återinträtt i tjänst vid ridskolan men redan i juli
1920 måst lämna anställningen på grund av sjukdom, att han alltifrån tiden
för olycksfallet lidit av återkommande anfall av minnesförlust och medvetslöshet,
att han efter år 1920 innehaft stadigvarande arbete endast under tiden
september 1927—oktober 1931, att han under januari—februari 1932 samt
september—oktober 1933 på bekostnad av Stockholms stads fattigvårdsnämnd
vårdats å sjukhus för epilepsi, samt att Nilsson, som enligt ett av legitimerade
läkaren 11. Almqvist den 26 maj 1933 utfärdat intyg befunnits lida av
epilepsi, uppkommen genom ovannämnda skada, vore fullständigt och varaktigt
oförmögen till arbete, genom beslut av pensionsstyrelsen den 17
februari 1934 från och med den 1 maj 1933 tillerkänts pension enligt lagen
örn allmän pensionsförsäkring med 294 kronor för år räknat.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 1 februari 1936 anfört, bland
annat, att anstalten, med stöd av vad i ärendet blivit upplyst, efter inhämtat
utlåtande från anstaltens överläkare, professorn A. Troell, funné, att Nilssons
epilepsi måste anses förorsakad av olycksfallet den 7 oktober 1919 samt att,
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
därest ersättningsrätten ej varit förverkad, ersättning sålunda skolat utgivas
till Nilsson enligt olycksfallsförsäkringslagen. I sådant hänseende skulle
Nilsson hava tillerkänts sjukpenning med sammanlagt 95 kronor 70 öre, ersättning
för läkarvård och läkemedel med sammanlagt 145 kronor ävensom
livränta med 400 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan
med 33Vs procent, under tiden den 21 oktober 1919—den 25 maj
1933 samt med 800 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan
av 662/s procent, från och med den 26 maj 1933 för hans återstående
livstid, allt med undantag för tid, varunder han åtnjutit vård å sjukhus för
ifrågavarande sjukdom.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande
den 11 februari 1936 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att till Nilsson finge, utan hinder av att anspråk på ersättning
icke framställts inom behörig tid, från och med den 21 juni 1932 utbetalas
den ersättning, vartill Nilsson kunde anses berättigad.
Statskontoret har i utlåtande den 15 april 1936 förklarat sig icke hava
något att erinra mot att hos riksdagen medgivande utverkades för riksförsäkringsanstalten
att, oaktat förenämnt hinder, till Nilsson utbetala den ersättning,
vartill han eljest enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle vara berättigad.
Emellertid har Kungl. Maj:t i anledning av Nilssons förevarande framställning
genom beslut den 20 mars 1936 med hänsyn till förekomna omständigheter
medgivit, att till Nilsson finge, räknat från och med den 1 januari 1936,
tillsvidare intill dess frågan örn beredande av livränta åt honom blivit slutligt
prövad, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd
med 200 kronor vid varje kvartals utgång, med skyldighet för Nilsson att, i
den man livränta kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han
uppburit sålunda medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån
för sadan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske
genom överföring av till betalning förfallna livräntemedel.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Nilsson icke är berättigad att
utbekomma någon ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag i anledning
av förenämnda olycksfall, enär anmälan därom icke gjorts hos riksföisäkringsanstalten
inom behörig tid. Enligt vad riksförsäkringsanstalten
meddelat, måste emellertid den sjukdom, som lett till nedsättning i Nilssons
arbetsförmåga, anses vara förorsakad av ifrågavarande Nilsson övergångna
olycksfall, varför han, därest olycksfallet behörigen anmälts, skulle hava varit
berättigad till ersättning enligt förenämnda lag. Då billighetsskäl tala för att
Nilsson får komma i åtnjutande av någon ersättning i förevarande hänseende,
linner jag mig bora föreslå, att Nilsson tillerkännes rätt att oaktat den för
sent gjorda framställningen komma i åtnjutande av den livränta, vartill han
eljest skulle varit berättigad. Denna livränta torde få utgå från och nied den
1 januari 1936.
Depavtem fritsche
fen.
14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.
Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till förre stallbetjänten J. O. K. Nilsson må — utan hinder
därav att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig
tid — från därför avsedda medel från och med den 1 januari
1936 utgivas den livränta, vartill han enligt grunderna för lagen
den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete kan anses
berättigad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Kinnander.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1937:27 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet s. 8 i texten