Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson

1937-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:140, Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 140.

11

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åt

f. stallbetjänten J. O. R. Nilsson; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

I 1 § kungörelsen den 30 november 1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser

i fråga örn tillämpning av lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete den 17 juni 1916 (nr 235) å arbetare, som användas till arbete för

statens räkning, har föreskrivits, att därest arbetare, som avses i nämnda lag

och som användes till arbete för statens räkning under sådana förhållanden,

att staten är att anse såsom arbetsgivare enligt samma lag, efter ingången

av år 1918 skadats till följd av olycksfall i arbete, statsverket till honom skall

utgiva ersättning i enlighet med olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.

530 37

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majäs proposition nr 140.

Ersättningen, som enligt 6 § olycksfallsförsäkringslagen omfattar kostnader

för erforderlig läkarvård m. m., sjukpenning samt, därest olycksfallet, efter

upphörande av därav föranledd sjukdom, medfört under längre eller kortare

tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, livränta, skall enligt

2 § nämnda kungörelse med visst i lagrummet angivet undantag, därom

nu ej är i fråga, utbetalas av riksförsäkringsanstalten från det å riksstatens

elfte huvudtitel uppförda anslaget till bestridande av statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Sedan hos riksförsäkringsanstalten den 22 juni 1932 anmälts, att förre

stallbetjänten vid ridskolan J. O. It. Nilsson den 7 oktober 1919 drabbats

av olycksfall i arbete för ridskolans räkning, har riksförsäkringsanstalten enligt

beslut den 1 juli 1932, enär anmälan örn olycksfallet inkommit till anstalten

först sedan mer än tio år förflutit efter detsamma och rätten till ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen alltså med tillämpning av förordningen

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och örn årsstämning förverkats,

funnit sig icke kunna till prövning upptaga frågan örn utgivande av

ersättning enligt nämnda lag i anledning av olycksfallet.

Hos Kungl. Maj:t har nu Nilsson i en till försvarsdepartementet den 23

november 1935 inkommen skrift anhållit att utan hinder av gällande preskriptionsbestämmelser

få komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för

olycksfallsförsäkringslagen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som under år 1919 innehade

anställning vid ridskolan mot en avlöning av, frånsett dyrtidstillägg, 3

kronor för dag, under rastridning för skolans räkning den 7 oktober 1919

fallit av hästen och därvid ådragit sig vissa skador i nacken, att han till följd

av dessa skador varit tjänstledig omkring två veckor, att han därefter lämnat

tjänsten för fullgörande av värnpliktstjänstgöring under tiden den 6 november

1919—den 2 juni 1920, därvid han den 4 december 1919 förklarats icke

vapenför, att han sedermera återinträtt i tjänst vid ridskolan men redan i juli

1920 måst lämna anställningen på grund av sjukdom, att han alltifrån tiden

för olycksfallet lidit av återkommande anfall av minnesförlust och medvetslöshet,

att han efter år 1920 innehaft stadigvarande arbete endast under tiden

september 1927—oktober 1931, att han under januari—februari 1932 samt

september—oktober 1933 på bekostnad av Stockholms stads fattigvårdsnämnd

vårdats å sjukhus för epilepsi, samt att Nilsson, som enligt ett av legitimerade

läkaren 11. Almqvist den 26 maj 1933 utfärdat intyg befunnits lida av

epilepsi, uppkommen genom ovannämnda skada, vore fullständigt och varaktigt

oförmögen till arbete, genom beslut av pensionsstyrelsen den 17

februari 1934 från och med den 1 maj 1933 tillerkänts pension enligt lagen

örn allmän pensionsförsäkring med 294 kronor för år räknat.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 1 februari 1936 anfört, bland

annat, att anstalten, med stöd av vad i ärendet blivit upplyst, efter inhämtat

utlåtande från anstaltens överläkare, professorn A. Troell, funné, att Nilssons

epilepsi måste anses förorsakad av olycksfallet den 7 oktober 1919 samt att,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

därest ersättningsrätten ej varit förverkad, ersättning sålunda skolat utgivas

till Nilsson enligt olycksfallsförsäkringslagen. I sådant hänseende skulle

Nilsson hava tillerkänts sjukpenning med sammanlagt 95 kronor 70 öre, ersättning

för läkarvård och läkemedel med sammanlagt 145 kronor ävensom

livränta med 400 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan

med 33Vs procent, under tiden den 21 oktober 1919—den 25 maj

1933 samt med 800 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan

av 662/s procent, från och med den 26 maj 1933 för hans återstående

livstid, allt med undantag för tid, varunder han åtnjutit vård å sjukhus för

ifrågavarande sjukdom.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande

den 11 februari 1936 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Nilsson finge, utan hinder av att anspråk på ersättning

icke framställts inom behörig tid, från och med den 21 juni 1932 utbetalas

den ersättning, vartill Nilsson kunde anses berättigad.

Statskontoret har i utlåtande den 15 april 1936 förklarat sig icke hava

något att erinra mot att hos riksdagen medgivande utverkades för riksförsäkringsanstalten

att, oaktat förenämnt hinder, till Nilsson utbetala den ersättning,

vartill han eljest enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle vara berättigad.

Emellertid har Kungl. Maj:t i anledning av Nilssons förevarande framställning

genom beslut den 20 mars 1936 med hänsyn till förekomna omständigheter

medgivit, att till Nilsson finge, räknat från och med den 1 januari 1936,

tillsvidare intill dess frågan örn beredande av livränta åt honom blivit slutligt

prövad, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd

med 200 kronor vid varje kvartals utgång, med skyldighet för Nilsson att, i

den man livränta kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han

uppburit sålunda medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån

för sadan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske

genom överföring av till betalning förfallna livräntemedel.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Nilsson icke är berättigad att

utbekomma någon ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag i anledning

av förenämnda olycksfall, enär anmälan därom icke gjorts hos riksföisäkringsanstalten

inom behörig tid. Enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, måste emellertid den sjukdom, som lett till nedsättning i Nilssons

arbetsförmåga, anses vara förorsakad av ifrågavarande Nilsson övergångna

olycksfall, varför han, därest olycksfallet behörigen anmälts, skulle hava varit

berättigad till ersättning enligt förenämnda lag. Då billighetsskäl tala för att

Nilsson får komma i åtnjutande av någon ersättning i förevarande hänseende,

linner jag mig bora föreslå, att Nilsson tillerkännes rätt att oaktat den för

sent gjorda framställningen komma i åtnjutande av den livränta, vartill han

eljest skulle varit berättigad. Denna livränta torde få utgå från och nied den

1 januari 1936.

Depavtem fritsche

fen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till förre stallbetjänten J. O. K. Nilsson må — utan hinder

därav att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig

tid — från därför avsedda medel från och med den 1 januari

1936 utgivas den livränta, vartill han enligt grunderna för lagen

den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete kan anses

berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1937:27 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet s. 8 i texten