Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett statens hantverksinstitut

1937-02-26 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:141, Angående inrättande av ett statens hantverksinstitut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av

ett statens hantverksinstitut; given Stockholms slott

den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 9, punkt 3) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut

för budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor. Sedan utredningen i ärendet slutförts, torde jag nu ånyo

få anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1936 tillkallade dåvarande

chefen för handelsdepartementet samma dag f. d. kommerserådet R.

Sohlman, ledamoten av riksdagens andra kammare snickaren A. B. Andersson,

f. d. avdelningschefen i skolöverstyrelsen N. Fredriksson, organisationschefen

i kooperativa förbundet redaktören A. Gjöres och ordföranden i Sveriges

hantverksorganisation hovskomakaren A. Lindmark att såsom sakkunniga

inom departementet biträda med verkställande av utredning av vissa

frågor rörande hantverket. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 193t>

års hantverkssakkunniga, hava i ett den 30 november 1936 avgivet betänkande

framlagt förslag angående inrättande av ett statens hantverksinstitut

i Stockholm. I detta ämne hava de sakkunniga anfört följande:

De sakkunniga hade enligt lämnade direktiv inriktat sitt arbete på följande

tre huvuduppgifter, nämligen dels frågan om uppställande av legala kompetensvillkor

för rätten att idka hantverk, dels organiserandet av lärlingsutbildningen

inom hantverksyrkena, dels ock ordnandet av hantverkets högre

yrkesundervisning.

Av dessa uppgifter hade de sakkunniga fur.nit den sistnämnda, nämligen

ordnandet av den högre undervisningen inom hantverksyrkena och därmed

jämställd mindre industri, vara av särskilt angelägen och brådskande ari. Sedan

de sakkunniga numera slutfört utredning rörande denna fråga, finge de

sakkunniga framlägga därpå grundat förslag om inrättande av ett statens

hantverksinstitut jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Utvecklingen av den högre hantverksundervisningen i vårt land.

Medan från såväl statens som enskilda kommuners sida sedan årtionden

tillbaka vidtagits omfattande åtgärder för främjande av den grundläggande

utbildningen inom de särskilda hantverksyrkena, hade däremot organiserandet

av den fortsatta och högre hantverksundervisningen i vårt land hittills

lämnats helt åt det enskilda initiativet. I sådant avseende hade emellertid av

Sveriges hantverksorganisation nedlagts ett målmedvetet och utomordentligt

betydelsefullt arbete tili hantverkets fromma.

Är 1916 hade organisationen börjat anordna praktiska undervisningskurser

för hantverksutövare (s. k. mästarkurser). Denna kursverksamhet hade

de första åren bedrivits å olika platser och utan fast organisation. Avsaknaden

av lämpliga lokaler lade emellertid hinder i vägen för verksamhetens utveckling.

Inom hantverksorganisationen framkommo därför planer på skapande

av en särskild undervisningsanstalt för hantverket med egna lokaler.

På initiativ av organisationens numera avlidne ordförande konsul C. J. F.

Ljunggren hopbragtes under åren 1917—1918 genom frivilliga bidrag från

intresserade kretsar en fond å 200,000 kronor, vars syfte skulle vara att

stödja ett blivande hantverksinstitut. Sedan Stockholms stadsfullmäktige genom

beslut den 17 maj 1920 medgivit, att en tomt inom kvarteret Flygmaskinen

vid Upplandsgatans norra ända finge med tomträtt under 100 år mot

en årlig avgift av 100 kronor upplåtas lill organisationen för det planerade

liantverksinstitutet, uppgjordes på organisationens uppdrag av arkitekten

Cyrillus Johansson fullständiga ritningar och plan för en institutsbyggnad å

tomten. Kostnaden för byggnadens uppförande beräknades till 1,630,000

kronor, vartill kommo kostnader för utrustning och inredning av verkstäder,

laboratorier och lärosalar m. m., uppskattade till omkring 370,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil
-

3

De sammanlagda kostnaderna för anstaltens uppförande och iordningställande

beräknades således uppgå till omkring 2,000,000 kronor.

För anskaffande av medel till institutsbyggnaden ingick organisationen i

skrivelse till Kungl. Majit den 22 september 1920 med framställning örn anslag

av statsmedel för ändamålet å 1,630,000 kronor. På grund av remiss

å denna ansökning avgåvo kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen

den 14 oktober samma år gemensamt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken

uttalade sig därvid visserligen i princip på det kraftigaste för realiserandet

av tanken på ett hantverksinstitut men funno det dock önskvärt och

nödvändigt, att en mera omfattande erfarenhet på området för det avsedda

institutets verksamhet inhämtades, innan byggnadsplanen för institutsbyggnaden

definitivt fastställdes och statsmakterna för detta syftes förverkligande

ställde begärda betydande medel till förfogande. Med hänsyn härtill

föreslogo ämbetsverken, att den högre hantverksutbildningen tills vidare

måtte ordnas genom vissa närmare angivna provisoriska åtgärder ävensom

att Kungl. Majit måtte dels uppdraga åt vissa sakkunniga att verkställa utredning

och avgiva förslag angående upprättande av ett svenskt hantverksinstilut,

dels ock — då det syntes lämpligt att fördela det anslag, som krävdes

för ändamålet, på en följd av år — föreslå riksdagen att såsom avsättning

för uppförande framdeles av byggnad för ett hantverksinstitut för år 1922

anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Genom beslut den 3 mars 1922 fann emellertid Kungl. Majit omförmälda

framställning icke föranleda någon sin vidare åtgärd. Såvitt nu kunde bedömas

hade Kungl. Majits ståndpunkt åtminstone i viss mån varit betingad

av den vid nämnda tidpunkt rådande ekonomiska depressionen och i samband

därmed uppkomna ekonomiska betänkligheter.

Då således hantverksorganisationens förslag om uppförande av ett modernt

liantverksinstitutet icke för det dåvarande kunde förverkligas, beslöt organisationen

att inrikta institutsverksamheten på ett flerårigt provisorium i avvaktan

på framtida realiserande av ett ordinarie institut. Därvid hade organisationen

emellertid funnit, att ett utnyttjande för ändamålet av de verkstäder

för yrkesundervisning med tillhörande expeditions- och föreläsningslokaler,

som funnes tillgängliga inom huvudstaden, icke lämpligen läte sig göra.

Organisationen gick därför i författning om inköp för egna medel av en

fastighet, Nytorgsgatan 17 i Stockholm, vilken fastighet efter erforderliga

ändrings- och ombyggnadsarbeten år 1922 togs i bruk för institutsverksamheten.

Denna verksamhet hade sedan dess bedrivits därstädes efter i huvudsak

oförändrade principer.

Det nuvarande hantverksinstitutets verksamhet.

Hantverksinstitutets uppgift vore att verka för höjande av yrkesskickligheten

bland landets hantverkare genom att bereda förut utbildade yrkesmän

särskilt inom hantverket men även på industriens område tillfälle att förvärva

sig ökade yrkeskunskaper och hålla sig i kontakt med utvecklingen

inom yrket. Institutet kunde således sägas utgöra ett komplement till lärlings-

och yrkesskolorna. Genom sin verksamhet sökte institutet stödja

hantverket och den detsamma närstående mindre industrien i deras tekniska

och konstnärliga utveckling genom vidgande av de yrkestekniska

och ekonomiska insikterna, genom konsulterande verksamhet rörande hithörande

spörsmål samt genom att bereda möjlighet för undersökningar och

experimentella arbeten rörande yrkestekniska frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 141

Den av institutet bedrivna verksamheten omfattade dels kurs- och föreläsningsverksamhet

och dels informations- och laboratorie- (försöks-) verksamhet.

Härtill anslöte sig jämväl anordnande av yrkesmuseum. Tyngdpunkten

vöre förlagd till kurs- och föreläsningsverksamheten, vilken hade till ändamål

dels att giva självständiga yrkesutövare samt förmän och verkmästare

den fortsatta yrkestekniska eller yrkesekonomiska utbildning, som betingades

av yrkets fortgående utveckling, dels ock att bereda arbetare med god

yrkesskicklighet, som ämnade börja självständig yrkesverksamhet eller som

avsåge att utbilda sig för anställning såsom verkmästare, tillfälle att förvärva

den vidare yrkesutbildning, som vore behövlig för sådan verksamhet.

Kursverksamheten kunde uppdelas i dels s. k. mästarkurser, vilka utgjordes

av antingen speciella mästarkurser, avsedda för visst yrke, eller allmänna

mästarkurser, som omfattade frågor gemensamma för flera yrken såsom

bokföring, kalkylation och lagstiftning, dels ock ämneskurser, omfattande

särskilda detaljområden inom skilda yrken såsom svetsning, ytbehandling

m. m.

Hantverksinstitutets verksamhet hade huvudsakligen varit förlagd till hantverksorganisationens

förenämnda fastighet vid Nytorgsgatan i Stockholm.

Emellertid hade särskilt under senare år i viss utsträckning anordnats kurser

och föreläsningar jämväl i landsorten. De särskilda kurserna vore av kortare

varaktighet, i regel två veckor. Kursverksamheten hade under åren

1922—1935 omfattat 185 speciella mästarkurser med tillhopa 4,676 deltagare,

12 allmänna mästarkurser med tillhopa 199 deltagare samt 49 ämneskurser

med sammanlagt 1,360 deltagare. Sammanlagda antalet under nämnda period

anordnade kurser uppginge således till 246 med tillhopa 6,235 deltagare.

Institutet stöde under ledning av en särskild styrelse, bestående av sju ledamöter,

av vilka hantverksorganisationen utsåge fem samt kommerskollegium

och skolöverstyrelsen vardera en ledamot. Den närmaste vården örn

de särskilda kurserna ålåge en för varje kurs tillsatt nämnd, bestående av,

förutom representanter för institutet, representanter för det yrke eller arbetsområde,

för vilket kursen vore avsedd. Lärarpersonalen utgjordes i övrigt

för närvarande av tre ordinarie lärare samt en verkmästare och en biträdande

verkmästare, varjämte fackmän i mån av behov brukade anställas

såsom extra lärarkrafter särskilt för varje kurs.

De för institutsverksamheten disponibla lokalerna omfattade, förutom kontors-

och styrelserum gemensamma för organisationen och institutet, svetsningsverkstad

och smedja, mekanisk verkstad, snickeriverkstäder, allmänt

laboratorium och särskilt bagerilaboratorium, tre lärosalar samt bibliotek

och yrkesmuseum.

För bestridande av de med institutets verksamhet förbundna kostnaderna

hade hantverksorganisationen under årens lopp åtnjutit statsbidrag med ansenliga

belopp. Sålunda hade Kungl. Maj:t från manufakturförlagslånefondens

räntemedel lämnat bidrag till institutets verksamhet med 20,000

kronor för vart och ett av åren 1922 och 1923 samt från och med år 1924

med 15,000 kronor årligen. Med bidragets utbekommande hade dock varit

förbundet det villkoret, att bidraget högst finge uppgå till två tredjedelar av

det belopp, hantverksorganisationen själv tillsköte för ändamålet. Organisationens

bidrag hade emellertid ständigt uppgått till sådant belopp,

att angivna maximibelopp kunnat utbetalas från manufakturförlagslånefonden.

Vidare hade till verksamheten årligen utgått bidrag från åttonde huvudtitelns

anslag till enskilda anstalter för yrkesundervisning, varjämte särskilt

anslag från tionde huvudtiteln beviljats till verksamheten för vart och ett av

åren 1928—1931 med 7,000 kronor och för år 1932 med 5,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 141.

5

Hantverksorganisalionen hade under åren 1922—1935 lämnat bidrag till

institutet med tillhopa 361,648 kronor 46 öre. Till stödjande av institutets

verksamhet stöde till organisationens förfogande vissa fondmedel. Förutom

förut omförmälda, åren 1917—1918 åvägabragta fond å 200,000 kronor, vars

avkastning enligt fondbestämmelserna skulle ''delvis’ användas för ''stödjande

av organisationens utgifter för hantverksinstitutets administration utöver vad

som erhålles genom stats- eller andra bidrag’ hade som en gärd av tacksamhet

för vad konsul Ljunggren uträttat för hantverksnäringarnas höjande efter

hans frånfälle insamlats ytterligare en fond bärande hans namn och avsedd

att användas ''för åstadkommande av ett i huvudstaden centralt beläget

och för ändamålet särskilt uppfört hantverksinstitut’. Kapitaltillgången i

denna fond uppgick vid årsskiftet 1935/1936 till 66,500 kronor 63 öre. Påpekas

finge emellertid, att administrationsfonden och i viss omfattning även

minnesfonden vore investerade i institutsbyggnaden, dess maskiner och övriga

inventarier.

Slutligen uppbure institutet avgifter från deltagarna i dess kurser och föreläsningar

samt från dem, som anlitade dess informationsavdelning m. m.

Vad särskilt anginge kursavgifterna, utginge desamma efter för något är

sedan vidtagen höjning med 100 kronor per deltagare, å vilket belopp dock

åtnjötes nedsättning till 60 kronor för medlem i till institutet ansluten hantverksförening

m. fl.

Ehuru de medel, som hantverksorganisationen sålunda kunnat disponera

för institutsverksamheten, varit relativt ansenliga, hade dock institutets kostnader

såsom en följd av de alltmer ökade krav, som från yrkesutövarnas

sida ställts på institutet, under senare år i allmänhet överskridit de influtna

inkomsterna. Den uppkomna bristen hade emellertid täckts av hantverksorganisationen

genom försträckning till institutet.

Det nuvarande hantverksinstitutets otillräcklighet.

Den verksamhet för höjande av yrkesutbildningen inom hantverk och därmed

jämställd mindre industri, som sålunda under de senaste 15 åren utövats

av Sveriges hantverksorganisation genom dess hantverksinstitut, måste

otvivelaktigt givas det allra största erkännande. Institutet hade även i allt

högre grad tillvunnit sig yrkesidkarnas förtroende och anslutning. Såsom

framginge av den lämnade redogörelsen hade dess kursverksamhet samlat

talrika deltagare från hela landet och under årens lopp öppnat möjligheter

för ett mycket stort antal yrkesmän att tillgodogöra sig nya landvinningar

och rön inom skilda yrkesområden. Även genom sina föreläsningar och sin

informationsverksamhet hade institutet gjort en betydelsefull insats inom

hantverkets område.

Örn således institutets betydelse icke finge underskattas, måste man å andra

sidan fastslå, att dess utrustning och resurser numera icke på långt när fyllde

de fordringar, som borde ställas på en modern yrkesutbildningsanstalt

av detta slag. Redan från början avsett endast som ett provisorium hade institutet

givetvis icke kunnat erhålla den omfattning oell gestaltning, som

varit önskvärd flir att detsamma skulle kunna fullt tillgodose de anspråk,

som borde still las på landets enda anstalt för högre yrkesutbildning inom

hantverket. Härtill komme, att de begränsade ekonomiska resurser, som

stätt till institutets förfogande, icke möjliggjort en tillfredsställande utveckling

av institutets verksamhet. I oell nied den ökade anslutningen till kurserna

hade utrymmet i institutets lokaler visat sig allt mera otillräckligt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Även lokalernas beskaffenhet måste betecknas såsom ur skilda synpunkter

otillfredsställande. Fullständiga verkstäder funnes endast för ett mindre

antal yrken, och i fråga om den maskinella utrustningen — maskiner, verktyg,

apparater och instrument m. m. —■ kunde institutet ej anses på långt

när fylla moderna krav. De vid institutet fast knutna lärarkrafterna vore

dessutom otillräckliga i förhållande till behovet vid en mångsidigt skiftande

yrkesutbildning.

Grannländernas högre yrkesutbildningsanstalter.

Efterblivenheten för Sveriges vidkommande på ifrågavarande område

framträdde i särskild grad vid en jämförelse med de anstalter för den högre

yrkesutbildningen inom hantverk och mindre industri, som vore i verksamhet

i våra grannländer Danmark, Finland och Norge.

I Danmark hade det sedan 30 år existerande ''Teknologisk Institut’ i Köpenhamn

efter hand under kraftigt stöd från statens och kommunens sida

vuxit ut till en storartad anläggning. De vid institutet anordnade kurserna

omfattade ej blott yrkesgrenar, hänförliga till hantverk och mindre industri,

utan även åtskilliga lantbruket närstående yrkesgrenar m. m. Dessutom bedreves

en omfattande konsulterande verksamhet till yrkenas tjänst, varjämte

institutet i stor utsträckning anlitades för utförande av undersökningar och

prov av skilda slag. För att lämna en föreställning om verksamhetens omfattning

finge nämnas, att exempelvis under verksamhetsåret 1934—1935

(omfattande tiden 1 april—31 mars) anordnats sammanlagt 298 kurser med

tillhopa 7,734 deltagare. Av dessa kurser utgjorde 79 dagkurser med 2,701

deltagare, 136 aftonkurser med 3,237 deltagare, 38 kurser i landsorten med

677 deltagare samt 45 kurser för arbetslösa med 1,119 deltagare. Kostnaderna

för institutet stöde givetvis i proportion till verksamhetens omfattning.

Under nämnda verksamhetsår hade utgiftskontot uppgått till sammanlagt

1,789,769 kronor. Kostnaderna bestredes till väsentlig del av statsbidrag

(nämnda år 475,460 kronor) samt bidrag från kommuner och enskilda. Dessutom

inflöte avsevärda belopp i avgifter från kursdeltagare och för anlitande

av institutets konsultationsavdelning m. m. Att ''Teknologisk Institut’ haft

stor betydelse för utvecklingen av danskt hantverk och industri, hade vid

upprepade tillfällen framhållits från de mest skilda håll.

Även i Finland existerade sedan 1923 ett institut för högre yrkesutbildning

inom hantverk och industri, ''Anstalten för yrkenas främjande’. Enligt

de för denna anstalt fastställda stadgarna hade densamma till uppgift att

anordna yrkeskurser, meddela råd och avgiva utlåtanden, anordna utställningar,

inrätta, vårda och förkovra ett yrkesbibliotek och en därmed förbunden

läsesal, anordna, även i landsorten, föredrag, kurser och utställningar

eller medverka vid anordnandet av sådana samt främja åstadkommandet

av yrkeslitteratur och undervisningsmaterial. I juli 1931 kunde anstalten

inflytta i en för densamma nyuppförd, modernt inredd byggnad i Helsingfors.

Denna byggnad, som betingat en kostnad av 14,100,000 finska

mark, inklusive tomt, värderad till 2,600,000 mark, ävensom inredning, hade

ett kubikinnehåll av cirka 31,000 kubikmeter och en golvareal av omkring

6,000 kvadratmeter. Till anstaltens uppförande och inredning hade staten

lämnat understöd å 5,000,000 mark och lån å 2,500,000 mark samt Helsingfors

stad bidragit med 3,100,000 mark i tomt- och penningunderstöd samt

1.000,000 mark i lån.

Vad slutligen beträffade Norge, inrättades år 1917 i Oslo ett hantverksin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

7

stitut, benämnt ''Statens Teknologisk^ Institntt’, som under 1935 inflyttat i

för detsamma uppförda, helt moderna lokaler. Vid besök i Oslo i maj

1936 hade de sakkunniga tillfälle taga närmare kännedom om detta institut,

som även i flera avseenden fått tjäna som mönster för det förslag

till ett svenskt hantverksinstitut, de sakkunniga i det följande kornrne att

framlägga. Det norska institutet vore en statsinstitution, men driftskostnaderna

täcktes till 60 procent av statsmedel och till 40 procent av bidrag från

Oslo stad. Institutets uppgifter vore enligt för detsamma fastställd plan att

undersöka nya arbetsmetoder, verktyg och maskiner för hantverket och den

mindre industrien samt sprida kunskaper om nya arbetsmetoder, verktyg,

arbets- och driftsmaskiner för hantverk, industri, lantbruk och fiske m. m.

Dessa uppgifter skulle institutet söka fylla genom anordnande av kurser, utövande

av konsultations- och försöksverksamhet, utgivande av facklitteratur

samt genom anordnande av utställningar. Den nya institutsbyggnaden, som

1935 färdigställdes i ett första byggnadsskede, vore redan under utvidgning.

I sitt första skede omfattade byggnaden en golvareal av cirka 2,800 kvadratmeter

men genom den planlagda utvidgningen skulle institutet komma att

förfoga över cirka 10,000 kvadratmeters golvareal. Kostnaderna för den hittills

färdiga byggnaden hade uppgått till 358,000 kronor, exklusive tomt,

värderad till 70,000 kronor. Av kostnaderna hade 252,000 kronor bestritts

av staten, 98,000 kronor jämte tomt av Oslo stad samt 8,000 kronor av enskilda

sammanslutningar. I en betänkandet bifogad redogörelse lämnades

närmare uppgifter om det norska institutet samt dess verksamhet.

De sakkunniga framhålla härefter, att de, vid övervägande av vilka åtgärder

som kunde finnas önskvärda och nödiga för att bringa den högre hantverksutbildningen

i vårt land i bättre överensstämmelse med moderna krav

och nutida behov, utgått ifrån, att man borde bygga på de erfarenheter, som

vunnits under det nuvarande hantverksinstitutets femtonåriga tillvaro, med

beaktande jämväl av de åtgärder i ämnet, som vidtagits i grannländerna. Ett

fortsättande i huvudsak på den redan inslagna vägen genom utveckling av

den nuvarande institutsverksamheten eller således genom anordnande av kurser

och föreläsningar samt genom informations- och försöksverksamhet syntes

sålunda böra utgöra rättesnöret för erforderliga reformsträvanden.

Emellertid hade det för de sakkunniga stått klart, att det nuvarande hantverksinstitutet,

vilket redan från början betecknades som ett provisorium,

icke ägde tillräckliga lokalutrymmen, utrustning och resurser i övrigt för att

kunna tillfredsställande fylla sin uppgift att tillgodose skilda yrkesgruppers

olikartade anspråk på fortsatt utbildning. Att genom en tillbyggnad och utvidgning

av det nuvarande institutets lokaler vinna nödiga utrymmen läte sig,

enligt vad de sakkunniga förvissat sig örn, icke lämpligen göra och skulle i

vart fall icke inom skälig kostnadsram kunna realiseras. De sakkunniga hade

därför kommit lill den uppfattningen, att den år 1920 väckta frågan örn uppförande

av ett särskilt hantverksinstitut nu borde vinna sin lösning. Med hänsyn

till denna sin uppfattning hade de sakkunniga även ansett sig böra verkställa

utredning och framlägga förslag till uppförande av en byggnad för ett

sådant nytt, modernt hantverksinstitut.

Ett modernt utrustat hantverksinstitut skulle enligt de sakkunnigas övertygelse

ha en synnerligen viktig uppgift att fylla. Särskild betydelse skulle ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

dylikt institut självfallet få för hantverket och den mindre industrien, vars företagare

i institutet skulle erhålla ett värdefullt stöd i sina strävanden för yrkenas

förkovran. Men även för den industriella produktionen i övrigt skulle

institutet bliva till stort gagn genom de möjligheter detsamma skulle bereda

industriens arbetare att skaffa sig ökade kunskaper och utveckla sin yrkesskicklighet.

Genom institutet skulle överhuvud betydelsefulla insatser kunna

göras för höjande av kvaliteten på den svenska tillverkningens alster och

skulle institutet härigenom komma att lämna sin medverkan i arbetet att å

världsmarknaden hävda landets ställning som kvalitetsproducerande nation.

För verksamheten vid det planerade nya institutet borde enligt de sakkunnigas

mening uppställas ungefär enahanda program, som gällde för det nuvarande

institutet. I första hand skulle således institutet utgöra en undervisningsanstalt,

ett slags högskola för särskilt hantverket och den mindre industrien.

Att stort behov förelåge av en undervisningsanstalt, där hantverkets

utövare finge del av gjorda erfarenheter och rön inom respektive yrken och

skaffa sig ökade yrkeskunskaper, vöre uppenbart. För hantverket utgjorde

det nämligen ett livsvillkor, att dess utövare besutte högsta möjliga yrkesskicklighet

och därigenom vore i stånd hålla sina arbetsprestationer på högsta

möjliga nivå. De olika tekniska hjälpmedel, redskap och maskiner, som

de senaste årtiondenas tekniska utveckling frambragt och som jämväl tagits

i hantverkets tjänst, hade ställt ökade krav på företagarnas yrkesinsikter. För

hantverket och den mindre industrien vore det av lika stor vikt som för storindustrien

att ständigt följa med den tekniska utvecklingen och att lära känna

nya arbetsredskap och nya förbättrade arbetsmetoder. Icke minst måste

det stora antalet yrkesmän, som numera vore sysselsatta inom de olika reparationsyrkena,

låta sig angeläget vara att städse hålla sig underrättade om de

tekniska nyheterna å området. För samtliga företagare vore det slutligen

nödvändigt att förvärva sig vissa kommersiella insikter, framförallt kunskaper

i yrkeskalkylation och för vederbörande yrken speciellt tillämpad

bokföring.

Den undervisning, som skulle meddelas vid institutet, måste självfallet anpassas

efter det praktiska livets förutsättningar och behov. Den måste sålunda

ha till ändamål att bibringa både praktisk-teknisk verkstadsutbildning

och viss erforderlig teoretisk utbildning såsom i fackteori och materiallära

m. m.

Vid sidan av sin uppgift som undervisningsanstalt skulle institutet vara en

tekniskt rådgivande institution för hantverket och småindustrien. Såsom sådan

hade det till uppgift att bedriva en informationsverksamhet beträffande

arbetsredskap och arbetsmaterial å olika yrkesområden samt att till lösning

upptaga yrkesmännens olika praktiska problem. Ett led i dess verksamhet

borde även vara att utgiva praktiska handböcker rörande olika yrkesfrågor.

Såsom förut framhållits syntes det de sakkunniga nödvändigt, att en särskild

byggnad uppfördes för det nya institutet. Endast genom uppförande av

ny byggnad syntes det nämligen möjligt att giva detsamma erforderliga ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

9

rymmen och utrustning för att kunna väl fylla de uppgifter av skilda slag,

som enligt vad i det föregående angivits borde påvila institutet.

De sakkunniga hade ansett det uppenbarligen ligga utom möjligheternas

gräns för Sveriges hantverksorganisation att finansiera ett byggnadsföretag av

den omfattning, varom här vore fråga. För planens realiserande erfordrades

därför statens mellankomst. En utbildningsanstalt av ifrågavarande slag ägde

även enligt de sakkunnigas mening den allmänna betydelse, att statens initiativ

och medverkan, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, till dess förverkligande

syntes fullt motiverat. Såsom ytterligare motiv för ett dylikt statligt

stöd ville de sakkunniga jämväl erinra om den även statistiskt påvisbara

starkt ökade betydelse, som hantverket och den mindre industrien under de

senaste decennierna vunnit icke blott i avseende å antalet sysselsatta och i

fråga örn produktionsvärdet utan även procentuellt taget i förhållande till

den samlade industriella produktionen. De möjligheter för fortsatt och högre

yrkesutbildning, som hittills genom statens försorg bereus ifrågavarande

synnerligen viktiga grupp av yrkesgrenar, måste emellertid sägas vara i hög

grad eftersatta, särskilt vid jämförelse med vad som stått och stöde andra

yrkesgrupper till buds.

Då de sakkunniga således ansåge det påkallat, att det nya hantverksinstitutet

uppfördes genom statens försorg och finansierades till väsentlig del

genom statsanslag, förutsatte de sakkunniga även, att institutet erhölle viss

statlig karaktär och ställdes under statlig myndighets överinseende.

Den nya institutsbyggnaden.

I fråga om det nya hantverksinstitut, som enligt de sakkunnigas förslag

sålunda borde uppföras, hava de sakkunniga anfört följande:

I avseende å platsen för den nya institutsbyggnaden hade tidigare omförmälts,

hurusom stadsfullmäktige i Stockholm redan år 1920 till hantverksorganisationen

upplåtit tomträtt inom kvarteret Flygmaskinen för uppförande

därstädes av den då planerade byggnaden. Denna tomtplats stöde

alltjämt till organisationens förfogande för ändamålet. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat hade emellertid under år 1936 inom stadens förvaltning

väckts förslag om att för annat ändamål disponera ifrågavarande tomt.

Mellan representanter för staden och hantverksorganisationen hade med hänsyn

härtill förts förhandlingar om utbyte av denna tomt mot annan sådan

för hantverksinstitutets nybyggnad och hade från stadens sida ställts i utsikt,

att för institutet skulle kunna upplåtas en för ändamålet lämplig, välbelägen

tomtplats å Södermalm i närheten av hantverksorganisationens nuvarande

fastighet. En institutsbyggnad skulle på denna plats erhålla ett åt

alla sidor fritt och synnerligen förnämt läge inom kvarteret Mäster Michael.

Därest institutet skulle få statlig karaktär, borde givetvis tomten upplåtas

till statsverket i stället för till hantverksorganisationen. Då upplåtelse endast

under tomträtt för statsverkets del icke syntes böra ifrågakomma, hade

de sakkunniga ansett det nödvändigt att söka utverka stadsfullmäktiges

medgivande, att tomten måtte överlåtas till Kungl. Majit och kronan under

äganderätt men med förbehåll, att densamma utan ersättning skulle återgå

i stadens ägo, därest den icke längre skulle komma att användas för avsett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ändamål. De sakkuniga hade därför i skrivelse den 24 november 1936 till

stadskollegiet i Stockholm hemställt, att stadsfullmäktiges medgivande till

sådan överlåtelse måtte utverkas. Ä skrivelsen hade hantverksorganisationen

tecknat tillstyrkan till framställningen och förklarat sig för sin del villig

att avstå från sin rätt till tomtområde för ändamålet under förutsättning,

att ett statligt hantverksinstitut komme att uppföras i Stockholm. Med hänsyn

till önskvärdheten av att förslag örn anvisande av medel för institutets

uppförande framlades redan för 1937 års riksdag, hade de sakkunniga icke

ansett sig kunna avvakta stadsfullmäktiges beslut i ämnet. De stadens representanter,

med vilka de sakkunniga haft tillfälle förhandla i frågan, hade

emellertid ställt sig välvilliga till förslaget. Man torde kunna räkna med, att

stadsfullmäktiges beslut i saken komme att föreligga innan frågan förekomme

till slutligt avgörande av statsmakterna.

För uppgörande av förslag till ävensom kostnadsberäkningar för institutsbyggnad

å den avsedda tomten hade de sakkunniga anlitat biträde av arkitekten

Robert Berghagen, vilken efter förstudier vid bland annat Teknologisk

Institut i Köpenhamn och konferenser med de sakkunniga på bekostnad

av hantverksorganisationen utarbetat fullständiga skisser till och beskrivning

å det ifrågasatta institutet. Arkitekten Berghagens förslag hade utarbetats

under samråd med de sakkunniga, vilka ansåge sig kunna till alla

delar biträda detsamma. Den erforderliga golvarealen hade, med avseende

fästat jämväl på beräknelig! utvidgningsbehov under den närmaste framtiden,

upptagits till cirka 8,000 kvadratmeter och byggnadens rymdinnehåll

till omkring 37,000 kubikmeter. De sakkunniga holle före, att byggnaden med

de föreslagna utrymmena skulle äga förutsättningar att för avsevärd framtid

tillgodose skäliga anspråk på undervisningslokaler för de skilda slag av

yrken, för vilka institutet vore avsett. Därjämte torde byggnaden på den

avsedda platsen genom sitt höga och fria läge på Södermalms höjder komma

att bilda ett förnämt inslag i stadsbilden.

Kostnaderna för institutsbyggnaden jämte inrednings- och övriga anläggningskostnader

hava de sakkunniga efter verkställda undersökningar beräk
-

nat enligt följande uppställning:

Byggnadskostnad enligt avgiven kostnadsberäkning .... kronor 1,641,000

Arkitektarvode (inklusive tillsyn under byggnadstiden) . . » 43,000

Kontrollantarvode ................................ » 6,000

Diverse inredningsarbeten enligt särskild kalkyl ........ » 140,000

kronor 1,830,000

För anskaffning och komplettering av maskiner, inventarier

och diverse utrustning — utöver i det nuvarande

hantverksinstitutet befintliga maskiner och apparater

m. m., som beräknas bliva överlåtna utan ersättning —

förslagsvis ...................................... kronor 320,000

Summa kronor 2,150,000.

För inrättande av anstalten beräknas disponibelt av kapitalbehållningen

i C. J. F. Ljunggrens minnesfond cirka kronor 50,000

Erforderligt anslag av statsmedel cirka .............. » 2,100,000.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

11

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar hava de sakkunniga anfört:

Såsom franninge av uppställningen förutsatte de sakkunniga, att liantverksorganisationen

komme att bidraga till det nya institutet med dels kapitalbehållningen

i C. J. F. Ljunggrens minnesfond (med hänsyn till vissa för

den närmaste tiden planerade utbetalningar uppskattad till approximativt

50,000 kronor), dels ock det nuvarande institutets maskiner och apparater

m. m. I skrivelse till organisationen den 19 oktober 1936 hade de sakkunniga

begärt uppgift angående den omfattning, vari organisationen kunde

vara villig att stödja institutet. Något svar härå hade emellertid ännu icke

inkommit.

Institutets organisation, drift m. m.

De sakkunniga hava slutligen framlagt förslag i avseende å det planerade

nya institutets organisation, drift o. d. I fråga härom hava de sakkunniga

uttalat följande:

Enär de sakkunniga ansett, att institutet skulle erhålla statlig karaktär,

skulle den hittillsvarande anordningen med institutets direkta sorterande under

Sveriges hantverksorganisation sålunda upphöra. Institutet syntes böra

erhålla en relativt fristående ställning. Det närmaste ansvaret för institutets

drift och förvaltning borde åvila en särskild, av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse.

Emellertid förutsattes därvid, med hänsyn till den nära intressegemenskapen

mellan institutet och hantverket samt den mindre industrien, att nämnda

näringsområden tillförsäkrades lämplig representation inom den nya

styrelsen.

Styrelsen borde bestå av nio ledamöter — jämte suppleanter för dem —

samtliga förordnade för viss tid av Kungl. Maj:t. Av dessa ledamöter skulle

ordföranden (jämte ersättare för honom) utses utan särskilt förslag och av

de övriga utses tvenne ledamöter efter förslag av respektive kommerskollegium

och skolöverstyrelsen, fyra ledamöter efter förslag av Sveriges hantverksorganisation,

representerande såväl hantverket som den mindre industrien,

en ledamot efter förslag av Sveriges industriförbund och en ledamot

efter förslag av landsorganisationen.

De sakkunniga hade även haft under övervägande, huruvida icke vid styrelsens

sida lämpligen borde ställas ett råd med representanter från samtliga

de skilda intressegrupper, för vilka institutets verksamhet skulle kunna

få betydelse, och vari även olika landsdelar i större utsträckning än vad som

vore möjligt i en mera lokalt betonad styrelse kunde få sina särskilda synpunkter

framförda. Enligt de sakkunnigas mening skulle otvivelaktigt ett

sådant rådgivande organ hava en uppgift att fylla genom att skänka institutets

ledning en mera allsidig sakkunskap och vidgad erfarenhetskrets än

vad som kunde förutsättas bliva fallet i en relativt fåtalig styrelse. Emellertid

ansåge de sakkunniga, att med frågan örn tillsättande av ett dylikt råd

borde anstå till dess institutet kommit till stånd och dess verksamhet blivit

mera i detalj utstakad.

Ej heller ansåge de sakkunniga sig i sakens nuvarande preliminära läge

böra — utöver förut framförda allmänna synpunkter — framlägga förslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

till reglemente för det nya institutet, detaljerade planer för kursverksamheten

och institutets övriga uppgifter o. d. Ett preliminärt förslag till kursplaner

hade emellertid uppgjorts. De sakkunniga föreställde sig, att den

blivande styrelsen, som hade att taga ansvaret för institutets framtida

verksamhet, borde få medverka vid utformningen av denna verksamhet samt

framlägga förslag i angivna hänseenden. Däremot hade de sakkunniga för en

mera fullständig belysning av förslagets ekonomiska konsekvenser för statsverket

ansett sig böra verkställa en preliminär utredning rörande driftskostnaderna

för det avsedda institutet. Med stöd av denna utredning hade

de sakkunniga uppgjort vissa kostnadskalkyler, vilka, med hänsyn bland annat

till att i detalj utarbetade planer för verksamheten icke upprättats, givetvis

måste uppfattas som mycket preliminära och approximativa. Enligt dessa

kalkyler skulle statens årliga kostnader för institutet komma att uppgå till

133.000 kronor, vartill successivt skulle komma viss ökning i form av ålderstillägg

å löner m. m.

Med hänsyn bland annat därtill, att uppförandet och inrättandet av det nya

institutet under alla förhållanden måste taga minst två år i anspråk, syntes

det de sakkunniga i hög grad önskvärt, att arbetet härmed kunde få taga sin

början redan under år 1937. Härför skulle erfordras ett första anslag å

1937/1938 års riksstat av förslagsvis 1 miljon kronor.

Vidare framstode såsom synnerligen önskvärt, att institutets blivande föreståndare

eller direktör kunde bliva utsedd så tidigt, att han kunde taga aktiv

del i inrättandet och organiserandet av institutet och verksamheten vid detsamma.

För sådant ändamål syntes erfordras ett anslag, motsvarande förslagsvis

**/3 av ett års lön å 12,000 kronor, eller 8,000 kronor.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i hemställan, att i proposition till

1937 års riksdag måtte

ej mindre framläggas förslag örn inrättande av ett statens hantverksinstitut

i huvudsaklig överensstämmelse med angivet förslag,

ån även äskas anslag å riksstaten för 1937/1938 med dels 1,000,000 kronor

till påbörjande av uppförandet av byggnad för nämnda institut, dels ock

8.000 kronor till avlönande av en blivande föreståndare för institutet under

åtta månader av budgetåret.

De i de sakkunnigas betänkande omförmälda kalkylerna rörande driftskostnaderna

för det nya hantverksinstitutet hava följande utseende:

Utgifter.

Fastigheten:

Bränsle, gas, vatten, renhållning

m. m......................... kronor 15,000: —

Elektrisk kraft och ljus .......... »___9,000:— kronor 24,000:_

Verkstäder och laboratorier:

Underhåll och förbrukningsmateriel kronor 10,000: —

Kursmateriel ................... » 10,000: —

Laboratoriemateriel ............. » 2,000:— » 22,000:_

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 141-

13

Kontorskostnader:

Papper och kuvert, telefonavgifter

Annonser ........................

Resor och diverse .................

Löner ...........................

kronor

10,000: —

»

3,000: —

»

6,000: —

»

100,000: —

Kronor

165,000: —

Inkomster.

60 st. kurser per år med 15 betalande

deltagare = 900 kursdeltagare å 30

kronor ........................ kronor 27,000: —

Informationsverksamhet, utförda prov

m. m........................... *__5,000: — kronor 32,000: —

Nettokostnad kronor 133,000: —

Lönestaten skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva följande.

Befattningshavare. Årslön. Ålder stillägg.

1 direktör ..............................

12,000

—

+

3

å

500

—

1 verkstads- och överingenjör..............

9,000

—

+

3

»

500

—

1 laboratorieföreståndare, tillika bagerikemist.

7,500

—

+

3

300

—

1 målerikemist .........................

6,600

—

+

3

»

300

—

1 laboratoriebiträde ......................

3,600

—

1 snickeri- och byggnadstekniker ..........

6,600

—

+

3

300

—

1 snickeriverkmästare ....................

5,400

—

+

3

200

—

1 verkmästare för mek. verkstaden.........

5,400

—

4"

3

»

200

—

1 verkmästare för bil- och motorprovning . .

5,400

—

4"

3

200

—

1 svetsmästare ..........................

5,400

—

+

3

»

200

—

1 elektroingenjör ........................

6,600

—

+

3

300

—

1 kassörska och bokförare................

3,600

—

2 kontorsbiträden .......................

6,000

—

1 springpojke ...........................

1,200

—

1 portvakt och eldare ....................

3,000

—

+

bostad.

87,300

—

tillfälliga biträden ......................

12,700

—

Summa kronor

100,000

—

Vissa andra i betänkandet omnämnda sammanställningar m. m. ävensom

ritningar å situationsplan för det föreslagna nya hantverksinstitutet samt å

vissa av institutets fasader torde få såsom bilagor 1—8 fogas till statsrådsprotokollet.

över de sakkunnigas betänkande hava byggnadsstyrelsen den 19 och

statskontoret den 28 januari samt kommerskollegium den 13 februari 1937

avgivit utlåtanden.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att det måste ur det allmännas synpunkt

betraktas såsom en angelägenhet av vikt, att utbildningen inom hantverkets

olika grenar hölles på hög nivå, och funne sig byggnadsstyrelsen i detta avseende

böra för sin del understryka hantverksskicklighetens stora betydelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

icke minst för den moderna byggnadskonsten, som i sin kvalitativa strävan

uppställde stora krav på yrkesskicklig detaljbehandling av olika material.

Utan att vilja göra något närmare uttalande rörande den av det nuvarande

hantverksinstitutet bedrivna verksamheten, vilken i huvudsak syntes hava

legat till grund för de sakkunnigas förslag till undervisningens fortsatta bedrivande,

funne byggnadsstyrelsen det vara önskvärt, att nämnda yrkesutbildning

omhändertoges av en statlig läroanstalt med hänsyn lill den större

omfattning och de större möjligheter, en sådan anstalt skulle erhålla.

Byggnadsstyrelsen uttalar härefter följande:

Vad beträffade uppförandet av en nybyggnad för ett statens hantverksinstitut

hade de sakkunniga i det av dem framlagda förslaget till en sådan

byggnad förutsatt, att byggnaden skulle förläggas till en tomt i kvarteret Mäster

Michael, vilken tomt, enligt vad från Stockholms stads sida torde hava

ställts i utsikt, skulle av staden upplåtas för ändamålet. Denna tomt vore

fritt belägen på ett höjdparti invid Stigbergsgatan å Södermalm. En byggnad

på denna plats komme givetvis att bliva synnerligen framträdande i

stadsbilden, varför det kunde tänkas, att beträffande byggnadens yttre arkitektoniska

utformning måste uppställas så stora krav, att det kunde möta

vissa svårigheter att tillfredsställa dessa samtidigt som byggnaden erhölle en

med hänsyn till här ifrågakomna ändamål fullt rationell planläggning. Visserligen

hade byggnadsstyrelsen icke några vägande anmärkningar att göra

mot det av de sakkunniga framlagda byggnadsförslaget i det preliminära

skick det förelåge, men enligt byggnadsstyrelsens mening syntes vid en framtida

utbyggnad av institutet, med vilken man givetvis måste räkna oavsett

de reservutrymmen, som funnes medtagna i förslaget, avsevärda svårigheter

kunna möta mot en i alla avseenden tillfredsställande lösning av denna fråga

till följd av den föreslagna tomtens belägenhet och beskaffenhet i övrigt.

Med hänsyn härtill har det synts byggnadsstyrelsen önskvärt, att statsmakternas

beslut rörande det avsedda institutets byggnadsfråga icke komme att

göras beroende av att just den av de sakkunniga föreslagna tomten upplätes

för ändamålet, utan att möjlighet lämnades öppen för staden att erbjuda annan

tomt, som ur olika synpunkter kunde vara för ändamålet lämplig. Vad

beträffade formen för en eventuell tomtupplåtelse funne byggnadsstyrelsen

i likhet med de sakkunniga önskvärt, att tomten icke endast upplätes med

tomträtt utan att kronan tillförsäkrades att med full äganderätt innehava

tomten, så länge denna begagnades för här avsett eller liknande statligt ändamål.

I fråga om planläggningen av och kostnadsberäkningarna för byggnaden

har byggnadsstyrelsen framställt vissa erinringar; och har styrelsen i detta

ämne utlåtit sig sålunda.

Beträffande planläggningen av ifrågavarande nybyggnad funne byggnadsstyrelsen

det välbetänkt, att komplexet på föreslaget sätt uppdelades i tre

särskilda delar med lokaler för teoretisk undervisning och administration,

sammanförda till en byggnadskropp, lokaler för mindre störande verkstäder

till en annan samt lokaler för bullrande verkstäder lill en tredje. Det syntes

emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke plåtslageriverkstaden

lämpligen borde förläggas högst upp i den för bullrande verkstäder avsedda

byggnadsdelen. Styrelsen ville vidare framhålla, att den stora föreläs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

15

ningssalen i våningen 3 trappor upp inom den för den teoretiska undervisningen

avsedda flygeln fått en olämplig form och eventuellt borde byta plats

med biblioteket, över huvud syntes vid ett vidare utarbetande av förslaget

byggnadens plandisposition böra mera i detalj studeras, varvid bland annat

förläggningen av vissa verkstäder i förhållande till markplanet borde tagas

under ytterligare övervägande. För övrigt saknade byggnadstyrelsen anledning

att på frågans nuvarande ståndpunkt göra något närmare uttalande

rörande föreliggande byggnadsförslag utan förutsatte, att styrelsen, innan

byggnadsföretaget eventuellt komme till stånd, bleve i tillfälle att taga byggnadens

slutliga utformning under omprövning.

Kostnaderna för byggnadens uppförande hade av de sakkunniga beräknats

till 1,830,000 kronor inklusive kostnaderna för vissa inredningsarbeten. Härtill

komme kostnader för anskaffning och komplettering av maskiner, utrustning

m. m., som beräknats till sammanlagt 320,000 kronor. Detta senare

belopp undandroge sig byggnadsstyrelsens bedömande. Vad beträffade de

angivna byggnadskostnaderna hade byggnadsstyrelsen funnit, att dessa, möjligen

med undantag för kostnaderna för själva byggnadsarbetena, genomgående

vore för knappt beräknade, varjämte någon summa för oförutsedda

utgifter icke funnes upptagen bland kostnaderna. Enligt beräkningar, som

verkställts genom byggnadsstyrelsens försorg, skulle byggnadskostnaderna

uppgå till följande belopp:

Byggnadsarbeten, enligt beräkning av byggnadsfirma F. G.

Larsson ........................................ kronor 1,505,000

Värme, vatten och avlopp samt sanitetstekniska installationer

m. m. enligt beräkningar av Hugo Theorells kon
struktionsbyrå

.................................... » 230,000

Elektriska kraft- och belysningsledningar, enligt beräkningar

av ingenjören R. H. Wahlström ................ » 77,500

Elektriska hissar (2 stycken) ........................ » 16,000

Diverse inredningsarbeten enligt särskild detaljerad uppställning

........................................ » 140,000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda

utgifter .......................................... »___201,500

Kronor 2,170,000.

I posten å 201,500 kronor inkluderades ett belopp av 50,000 kronor, som

enligt byggnadsstyrelsens mening borde beräknas för den yttre och inre

konstnärliga utformningen och utsmyckningen av en offentlig byggnad sådan

som denna.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde alltså den av de sakkunniga beräknade

byggnadskostnaden å 1,830,000 kronor böjas med 340,000 kronor.

Av de sålunda erforderliga medlen borde emellertid för budgetåret 1937/1938

icke behöva anvisas mer än det av de sakkunniga föreslagna beloppet å

1,000,000 kronor.

I övrigt hade byggnadsstyrelsen icke något att för sin del erinra beträffande

vad de sakkunniga anfört oell föreslagit.

Statskontoret bar anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn tagen därtill att den verksamhet, som genom hantverksinstitutet

nu dreves och som avsåges att genom det föreslagna utvidgade institutet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 141.

komma att bedrivas, måste anses vara av mycket stor betydelse för vårt

lands hantverk och småindustri och under erinran att i våra grannländer

statsmakterna vidtagit ännu mera omfattande åtgärder på detta område,

ville statskontoret för sin del tillstyrka, att statsverket åtoge sig att — med

bidrag av i de sakkunnigas betänkande omförmälda fondmedel — bestrida

kostnaderna såväl för det föreslagna institutets uppförande som för

dess framtida drift. Ämbetsverket hade icke funnit skäl till erinran mot

beräkningen av byggnadskostnaderna men ville i fråga om driftskostnaderna

framhålla, att, därest institutet, såsom avsetts, skulle drivas av staten,

avlöningarna borde anpassas efter gällande statliga avlöningssystem. Statskontoret

förutsatte, att förslag i sådant hänseende framdeles komme att uppgöras,

varför ämbetsverket icke ansåge sig hava anledning att nu ingå på

ett närmare bedömande av den av de sakkunniga framlagda beräkningen

av blivande avlöningskostnader vid institutet.

I övrigt föranledde de sakkunnigas förslag icke till särskilt uttalande från

statskontorets sida.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade av kollegium från Sveriges industriförbund,

landsorganisationen i Sverige och styrelsen för Sveriges hantverksorganisation

införskaffade yttranden i ärendet.

Industriförbundet delade de sakkunnigas uppfattning, att ett institut av

förevarande slag hade en mycket viktig uppgift att fylla för yrkesskicklighetens

höjande, och funne, att behovet av ökade resurser för verksamhetens

fortsatta bedrivande blivit övertygande ådagalagt. Förbundet underströke

särskilt de sakkunnigas uttalande, att ett modernt utrustat hantverksinstitut

skulle få betydelse icke blott för det egentliga hantverket utan jämväl för

den mindre industrien. I institutets arbetsuppgifter skulle ingå yrkesrådgivning,

för vilket ändamål från den mindre industriens utövare tid efter annan

rests krav på ekonomiskt bistånd från statsmakterna. Förbundet ifrågasatte

lämpligheten av att benämningen hantverksinstitut i fortsättningen bibehölles,

enär denna benämning kunde tänkas leda till missuppfattning rörande

de verkliga arbetsuppgifterna och medföra fara för ett visst undanskjutande

av industriens speciella intressen. Med hänvisning till förhållandena särskilt

på vissa arbetsområden finge framhävas yrkesutbildningens stora betydelse

icke blott ur den enskilde arbetarens utan jämväl ur en mera allmän

synpunkt sålunda, att ökad dylik utbildning på olika vägar möjliggjorde en

för arbetskraften gynnsammare sysselsättningsgrad.

Med nämnda erinringar funne sig förbundet böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag och hade intet att erinra mot det planerade institutets organisation.

Beträffande anslagsbehovet ville förbundet slutligen betona önskvärdheten

av att behovet av lokaler och utrustning redan från början beräknades

på ett sätt, som framdeles kunde tillåta en normal successiv utvidgning av

institutets verksamhet.

Landsorganisationen delade de sakkunnigas uppfattning, att ett modernt

utrustat hantverksinstitut skulle få stor betydelse såväl för hantverket självt

som för småindustrien och indirekt för den industriella produktionen över

huvud taget. Icke minst ur arbetarnas synpunkt vore ökade möjligheter till

rationell yrkesutbildning i hög grad önskvärda. Landsorganisationen anslöte

säg i huvudsak till de sakkunnigas förslag men ville dock påyrka en något

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

17

fylligare arbetarerepreseniation än som av de sakkunniga föreslagits beträffande

styrelsens sammansättning.

Styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, som i princip icke hade något

att erinra mot de sakkunnigas förslag, förutsatte dock, att, då statens hantverksinstitut

övertoge verksamheten, den nu vid organisationens hantverksinstitul

knutna personalen bereddes sysselsättning inom det statliga institutet eller

att det på annat sätt ordnades för densamma. Vidare funne styrelsen^ att

det av de sakkunniga ifrågasatta, vid institutsstyrelsens sida ställda rådet

knappast skulle kunna tillföra institutsverksamheten något särskilt av värde.

Däremot ansåges systemet med nämnder för de olika kurserna även i fortsättningen

böra tillämpas. Ytterligare finge framhållas, att institutets verksamhet

under inga omständigheter borde läggas så, att den lämnade tillfälle för nybörjare

att inhämta yrkeskunnighet, utan undervisningen borde bliva förbehållen

de verkliga yrkesutövarna. Styrelsen hade intet att erinra mot att det

nuvarande institutets maskiner, apparater m. m. utan ersiittning till hantverksorganisationen

överlämnades till det nya statliga institutet. Vad beträffade

C. J. F. Ljunggrens minnesfonds kapitalbehållning hade styrelsen i princip

ej något att erinra mot att den överlämnades, men ansåge styrelsen, att fonden

av det nya hantverksinstitutet borde förvaltas under sådana former, att

namnet på fonden fortlevde och att fondbeloppet som sådant komme att för

framtiden finnas i behåll. Det vore för styrelsen angenämt, om den årliga

fondavkastningen kunde komma till användning såsom resestipendier åt

mindre bemedlade medlemmar i hantverksorganisationen för deltagande i

kurser vid det nya institutet. Slutligen ville styrelsen framhålla, att det kassalån,

som det nuvarande institutet vid tidpunkten för verksamhetens överflyttande

till det nya institutet kunde hava erhållit av Sveriges hantverksorganisation,

borde återbetalas av statsmedel.

För egen del har kommerskollegium anfört följande.

De sakkunnigas initiativ till återupptagande av den redan år 1920 väckta

frågan örn uppförande, huvudsakligen med statsmedel, av ett institut för den

högre yrkesutbildningen inom hantverk och mindre industri måste enligt kollegii

mening hälsas med stor tillfredsställelse. Att det förelåge ett mycket

kännbart behov av ett dylikt institut, som med avseende å utrustning och

övriga resurser kunde tillgodose skäliga anspråk fran yrkesutövarnas sida,

vore ställt utom tvivel. Såsom av de sakkunnigas skrivelse framginge, hade

omsorgen örn den högre hantverksundervisningen under senare år från statens

sida fått stå tillbaka i förhållande till vad som på andra närliggande områden

åtgjorts. Vid en jämförelse med vad våra grannländer i sådant avseende

uträttat för höjande av yrkesskickligheten på ifrågavarande områden

syntes ävenledes för Sveriges vidkommande en viss efterblivenhet framträda.

En dylik efterblivenhet kunde knappast i längden undgå att få betänkliga

konsekvenser icke blott för det svenska hantverket och den detta

närstående industrien utan direkt även för näringslivet över huvud. Särskilt

ville kollegium framhålla, att en förutsättning för, att åtgärder från det allmännas

sida för hantverkets och småindustriens stödjande och utveckling

skulle kunna lämna önskat resultat, syntes vara, att yrkesutövarna icke blott

erhölle erforderlig primär yrkesutbildning utan även bereddes tillfälle till

vidare studier. Den snabba utvecklingen i fråga örn nya hjälpmedel, nya

förfaranden och nya råmateriel erfordrade en anpassning, som svårligen

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil■ %

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Alaj:ts proposition nr 141.

kunde försiggå i full utsträckning och i varje fall knappast tillräckligt hastigt

och effektivt annat än genom en väl utrustad och ledd utbildningsanstalt. Att

statens mellankomst erfordrades för att bringa frågan till en tillfredsställande

lösning syntes vara ofrånkomligt. Kollegium kunde således lämna sin

fulla anslutning till syftet med de sakkunnigas förslag, som kollegium funne

i stort sett väl avvägt.

Beträffande frågan om tomtområde för den nya institutsbyggnaden har

kollegium framhållit följande:

Kollegium hade under hand inhämtat, att Stockholms stads vederbörande

myndigheter ännu icke tagit definitiv ståndpunkt till frågan om upplåtelse av

den av de sakkunniga avsedda tomten inom kvarteret Mäster Michael. Vissa

betänkligheter hade uppstått rörande lämpligheten av denna tomts utnyttjande

för ändamålet; det syntes vara ovisst, huruvida en för institutsbyggnadens

uppförande å tomtområdet erforderlig ändring av stadsplanen kunde

komma att vinna vederbörligt godkännande.

Belägenheten av den nu föreslagna platsen för institutsbyggnaden — i

nära grannskap till Frans Schartaus handelsinstitut och navigationsskolan

samt till Sveriges hantverksorganisations fastighet — erbjöde enligt kollega

mening bestämda fördelar. Enligt vad för kollegium uppgivits ansåges också

möjligheterna för elever från landsorten att erhålla bostad och inackordering

till billiga priser i denna del av staden vara goda. Det skulle enligt

kollega uppfattning vara mycket beklagligt, om den omständigheten att tomtfrågan

ännu ej vore från stadens sida slutligt avgjord skulle föranleda ett

dröjsmål med byggnadsfrågans behandling. Till undvikande av onödig tidsutdräkt

med avseende å behandlingen av byggnadsfrågan ville kollegium för

sin del förorda, att proposition i ämnet avlätes till årets riksdag, även örn

stadens beslut i tomtfrågan icke skulle hinna fattas i tillräckligt god tid för

att föreligga vid propositionens avlåtande. Det torde böra ankomma på

Kungl. Majit att godkänna överenskommelse med Stockholms stad örn tillhandahållande

av tomt för institutet.

Vad angår sakkunnigas förslag i övrigt har kollegium förklarat sig kunna

i huvudsak biträda detsamma. Kollegium har härvid anfört:

Att institutet borde erhålla statlig karaktär — om ock med en relativt

fristående ställning — funne kollegium fullt riktigt med hänsyn till de stora

anspråk på ekonomiskt bistånd från statens sida, som komme att ställas

icke blott för institutets uppförande och inredning utan även framdeles för

dess verksamhet. I avseende å styrelsens sammansättning biträdde kollegium

även de sakkunnigas förslag. Tillräcklig anledning att tillmötesgå de

från landsorganisationen framförda anspråken på fylligare representation

i styrelsen funne kollegium således icke föreligga. En ökning av antalet

ledamöter i styrelsen utöver det föreslagna syntes nämligen icke tillrådligt.

Snarare kunde det då, med hänsyn till önskvärdheten av att ledningen av

institutet ej bleve alltför tungrodd, ifrågasättas örn ej ledamotsantalet kunde

minskas. Kollegium ansåge sig emellertid ej böra framställa något förslag

härom. Med hänsyn till det nya institutets syfte och till att institutet vore

avsett att utgöra en fortsättning på den av hantverkarnas egen organisation

skapade yrkesutbildningsanstalten syntes knappast någon befogad erinran

kunna göras mot att sistnämnda organisation även framdeles finge ett förhållandevis

större inflytande över institutets verksamhet än övriga intresserade

sammanslutningar.

Ej heller kunde kollegium ansluta sig till industriförbundets betänkligheter

mot bibehållande av benämningen ’hantverksinstitut’. Denna benäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

19

ning torde redan under det nuvarande institutets tillvaro ha vunnit hävd

bland de yrkesgrupper, som frekventerade anstalten, och det syntes kollegium

icke sakna betydelse, att traditionerna från den tidigare verksamheten så vitt

möjligt fortsattes.

I avseende å det nya institutets uppgifter och verksamhet hade de sakkunniga

endast framfört vissa allmänna synpunkter men i övrigt ansett, att

den blivande styrelsen borde få medverka vid utformningen av anstaltens

program. Även kollegium funne det välbetänkt att låta styrelsen själv få

framlägga förslag till närmare riktlinjer för institutets verksamhet, för att

denna så nära som möjligt måtte komma att anknytas till det aktuella behovet.

Därvid borde bland annat även de av industriförbundet och hantverksorganisationen

i sådant avseende framförda synpunkterna bliva föremål

för närmare överväganden. Jämväl organisationens önskemål angående

personalen vid det nuvarande institutet syntes vara värt att därvid i görligaste

mån beaktas.

I fråga om den av de sakkunniga framlagda löne- och omkostnadsstaten

hade kollegium ej ansett sig böra på detta stadium av ärendets behandling

ingå i någon närmare granskning. Kollegium förutsatte, att ämbetsverket

bleve i tillfälle att senare yttra sig rörande institutets utgiftsstat. Kollegium

ville beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadskalkylerna för närvarande

allenast understryka, att de endast vore av preliminär natur. I varje

fall borde dock räknas med, att utgifterna framdeles komme att ökas med

ålderstillägg och pensioneringsavgifter för de anställda. Givetsvis komme

kostnaderna att bliva beroende på omfattningen av institutets verksamhet och

den anslutning, institutets kurser och övriga verksamhetsgrenar erhölle från

näringsidkarnas och övriga intresserades sida. Såvitt kollegium kunnat finna

syntes inom den angivna ungefärliga kostnadsramen det planerade institutet

kunna givas en organisation, som i stort sett borde motsvara de krav,

som tills vidare rimligen kunde ställas på institutet.

Av hantverksorganisationen hade framförts det önskemålet, att kapitalbehållningen

i C. J. F. Ljunggrens minnesfond efter dess överlämnande till det

nya institutet måtte komma att förvaltas under sådana former, att densamma

även för framtiden komme att bestå som en särskild fond. Enligt vad

de sakkunniga meddelat, hade fondmedlen insamlats för att användas ''för

åstadkommande av ett i huvudstaden centralt beläget och för ändamålet

särskilt uppfört hantverksinstitut’. Det syntes därför närmast förenligt med

fondens syfte och tillbörlig hänsyn till bidragsgivarna, om avkastningen toges

i anspråk för det nya institutet i ungefärlig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag. För den händelse hantverksorganisationen skulle vidhålla

sin önskan beträffande annan användning av fondmedlen, kunde det

tänkas, alt motsvarande belopp inbesparades å byggnadskostnaderna, t. ex.

i fråga om viss inredning eller dylikt. Innan definitiv byggnadsplan och

kostnadsberäkning förelåge saknade emellertid kollegium anledning att

framställa bestämt förslag härutinnan.

Vad slutligen anginge hantverksorganisationens begäran örn återbetalning

av dess kassalån till det nuvarande institutet, syntes självfallet vid avvecklingen

av detta instituts verksamhet hänsyn komma att tagas till de befogade

krav, organisationen då kunde äga på institutet.

Slutligen bar Fredrika-Bremer-förbundet i en den 3 februari 1937 dagtecknad

skrift på anförda skäl hemställt, att vid planerandet av det statliga

hantverksinstitutet hänsyn måtte tagas till de talrika, fullt yrkeskunniga,

självständiga kvinnliga företagare inom sådana yrken inom hantverket och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Departements

chefen.

den mindre industrien, vilka hittills av olika skäl ej varit representerade

inom Sveriges hantverksorganisation, samt att representanter för dessa företagare

måtte få tillfälle att inför den eller de personer, som finge i uppdrag

att göra den definitiva utformningen av institutets verksamhet, framlägga

sina önskemål eller observationer i fråga om den högre hantverksutbildningen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det för yrkesmännen

inom hantverket länge framstått som ett önskemål att erhålla ändamålsenligare

lokaler och bättre organisation för den högre yrkesutbildningen

inom hantverket och därmed jämförlig mindre industri. Den verksamhet

för höjande av ifrågavarande yrkesutbildning, som under de senaste femton

åren utövats av Sveriges hantverksorganisation genom dess hantverksinstitut,

har från olika håll tillvunnit sig det största erkännande. Den

i ärendet verkställda utredningen och de över därvid framkomna förslag

avgivna utlåtandena utvisa emellertid, att nämnda institut numera icke

fyller de fordringar, som böra ställas på en modern utbildningsanstalt av

förevarande slag. Från början avsett endast såsom ett provisorium har institutet

givetvis icke kunnat erhålla tillräckliga lokalutrymmen, utrustning

och resurser i övrigt för att kunna tillfredsställande fullgöra sin uppgift att

tillgodose skilda yrkesgruppers olikartade anspråk på fortsatt utbildning.

För att bringa den högre hantverksutbildningen i vårt land i bättre överensstämmelse

med moderna krav och nutida behov synes därför den sedan

lång tid tillbaka vilande frågan örn inrättande av ett nytt, modernt utrustat

hantverksinstitut nu böra vinna sin lösning. Att detta institut bör erhålla

statlig karaktär — om ock med en jämförelsevis fristående ställning — torde

vara riktigt med hänsyn till de stora anspråk på ekonomiskt bistånd från

statens sida, som ställas icke blott för institutets uppförande och inredning

utan även framdeles för dess verksamhet. I detta sammanhang vill jag, i

anledning av industriförbundets i dess yttrande anförda betänkligheter mot

bibehållande av benämningen »hantverkinstitut», i likhet med kommerskollegium

framhålla, att denna benämning torde hava vunnit hävd bland de

yrkesgrupper, som besöka anstalten.

Beträffande tomtområde för den nya institutsbyggnaden — vilket Stockholms

stad erbjudit sig skola tillhandahålla — hava, enligt vad i ärendet

blivit upplyst, stadens vederbörande myndigheter ännu icke tagit definitiv

ståndpunkt till frågan örn upplåtelse av den av de sakkunniga avsedda tomten

inom kvarteret Mäster Michael. Enligt vad som inhämtats har även annan

tomt föreslagits för ändamålet. I likhet med kommerskollegium håller

jag emellertid före, att den av de sakkunniga tillstyrkta placeringen av institutsbyggnaden

erbjuder bestämda fördelar. Dels synes tomten lämplig i

och för sig samt den föreslagna byggnaden kunna väl inpassas i stadsbilden,

dels torde det av kollegium påpekade grannskapet till vissa andra institutioner

och de förhållandevis goda möjligheterna att i denna del av staden

erhålla kost och logi till rimliga priser böra tillmätas synnerlig bety
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

21

delse. Särskilt synes den nära belägenheten till hantverksorganisationens

fastighet förtjänt att beaktas. Enligt vad jag inhämtat torde avsikten vara

att företaga vissa ändringsarbeten i fråga om nämnda fastighet, vilka skulle

syfta till att göra denna lämplig för sådan verksamhet, som vid sidan av det

nya hantverksinstitutets arbetsuppgifter kan bliva erforderlig för befrämjande

av hantverk och småindustri samt för befordrande i allmänhet av

medlemmarnas i organisationen intressen. Med hänsyn till den stora fördel,

som ligger däri att för dylikt fall ett intimt samarbete kommer till stånd

mellan de båda institutionerna, träder betydelsen av att de äro placerade i

närheten av varandra i öppen dag. Värdet av denna hantverksinstitutets

förläggning understrykes jämväl av den omständigheten, att eleverna vid

detta institut ofta även torde vara medlemmar av hantverksorganisationen,

som alltså kan hava intresse av att i olika avseenden lämna dem hjälp och

stöd. Jag utgår därför från att byggnadsfrågan kommer att erhålla den lösning,

som här förordats. Den omständigheten att tomtfrågan ännu ej blivit

från stadens sida slutligt avgjord synes mig icke böra föranleda ett dröjsmål

med förevarande ärendes behandling. Emellertid torde statsmakternas

beslut rörande själva byggnadsfrågan icke böra göras beroende av att just

den av de sakkunniga angivna tomten upplåtes för ändamålet. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid godkänna överenskommelse

med Stockholms stad i detta ämne, därvid kronan torde böra tillförsäkras

full äganderätt till ifrågakommande tomt, så länge densamma begagnas för

nu avsett eller liknande statligt ändamål.

Beträffande planläggningen av och kostnadsberäkningarna för den föreslagna

institutsbyggnaden har byggnadsstyrelsen framställt vissa erinringar.

Med hänsyn till vad av byggnadsstyrelsen i förstnämnda hänseende framhållits

lärer styrelsen, innan byggnadsföretaget påbörjas, böra bliva satt i tillfälle

att taga byggnadens slutliga utformning under förnyad omprövning.

Jag förutsätter därvid givetvis, att de definitiva huvudritningarna till byggnaden

komma att fastställas av Kungl. Majit. Den av de sakkunniga till

1.830.000 kronor beräknade byggnadskostnaden — inklusive kostnaderna

för vissa inredningsarbeten — har byggnadsstyrelsen ansett böra höjas med

340.000 kronor till 2,170,000 kronor. Mot byggnadsstyrelsens beräkning har

jag icke funnit skäl till erinran. Med inräknande av kostnader för anskaffning

och komplettering av maskiner, inventarier och diverse utrustning,

som av de sakkunniga beräknats till 320,000 kronor, böra alltså kostnaderna

för institutsbyggnaden jämte inredningar och övriga anläggningar uppskattas

till 2,490,000 kronor. Då jag, i likhet med de sakkunniga och kommerskollegium,

anser billigt och skäligt, att av kapitalbehållningen i C. J. F.

Ljunggrens minnesfond — vilken fond avsetts att användas för åstadkommande

av ett i huvudstaden centralt beläget och för ändamålet särskilt uppfört

hantverksinstitut — tages i anspråk ett belopp av omkring 50,000 kronor

såsom bidrag till byggnadens uppförande, skulle statsverkets andel utgöra

cirka 2,440,000 kronor. Jag vill härvid framhålla, att, därest annan

tomt än den av de sakkunniga avsedda skulle komma att upplåtas, kostna
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

derna för byggnaden likväl böra hållas inom ramen av nyss angivna belopp,

2,490,000 kronor. Efter vad byggnadsstyrelsen angivit erfordras för budgetåret

1937/1938 icke högre anslagsbelopp än det i riksstatsförslaget beräknade

eller 1,000,000 kronor.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna organisationen för institutet skulle

det närmaste ansvaret för institutets drift och förvaltning åvila en särskild,

av Kungl. Maj:t för viss tid förordnad styrelse om nio ledamöter. Ordföranden

och dennes ersättare skulle utses utan särskilt förslag och av de övriga

ledamöterna skulle två utses efter förslag av respektive kommerskollegium

och skolöverstyrelsen, fyra efter förslag av Sveriges hantverksorganisation, en

efter förslag av Sveriges industriförbund och en efter förslag av landsorganisationen.

Under utredningen uppkommen fråga, huruvida vid styrelsens

sida borde ställas ett råd med representanter för olika intressegrupper, hava

de sakkunniga ansett böra anstå, till dess institutet kommit till stånd och dess

verksamhet blivit mera i detalj utstakad. Till vad de sakkunniga sålunda

föreslagit och uttalat finner jag mig kunna giva min anslutning.

De sakkunniga hava även framlagt preliminära förslag till kursplaner och

till lönestat samt utfört en provisorisk beräkning av driftskostnaderna. De

hava därvid framhållit, att upprättandet av detaljerade planer för kursverksamheten

och noggrannare ekonomiska kalkyler m. m. borde ske under samverkan

med institutets blivande styrelse. I likhet med de sakkunniga och

kommerskollegium finner jag välbetänkt, att den blivande styrelsen får biträda

vid utformningen av riktlinjerna för institutets verksamhet, för att

denna så nära som möjligt må komma att anknytas till det aktuella behovet.

Därvid torde, bland annat, de av industriförbundet, hantverksorganisationen

och Fredrika-Bremer-förbundet framförda synpunkterna böra bliva

föremål för närmare överväganden. Jämväl hantverksorganisationens önskemål

angående personalen vid det nuvarande institutet synas därvid böra

beaktas i den mån så med hänsyn till lämplig rekrytering av det nya institutets

personal låter sig göra. Vad beträffar dirftskostnaderna — av de sakkunniga

beräknade till brutto 165,000 kronor, motsvarande, sedan vissa inkomster

fråndragits, en nettokostnad av 133,000 kronor — lära, på sätt statskontoret

framhållit, avlöningarna böra anpassas efter gällande statliga

avlöningssystem. Med hänsyn till den utredning, som i dylikt syfte bör

företagas, och då några driftskostnader icke komma att uppstå under nästa

budgetår, saknar jag anledning att nu ingå på ett närmare bedömande av de

sakkunnigas beräkningar i förevarande ämne. Jag förutsätter dock, att ett

blivande detaljerat förslag i möjligaste mån hålles inom den kostnadsram,

som de sakkunniga angivit. I detta sammanhang får jag — i avseende å

de sakkunnigas förslag om anvisande av ett anslag å 8,000 kronor till avlönande

av föreståndare för det nya hantverksinstitutet under åtta månader

av nästa budgetår — framhålla, att, såsom jag redan i statsverkspropositionen

uttalat, för berörda ändamål eventuellt erforderligt avlöningsbelopp lärer

kunna bestridas av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

23

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut

för budgetåret 1937/1938 under utgifter för kapitalökning,

statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Leif Belfrage.

opaginerad Kontrollera mot PDF

r

Bil. 1.

♦<to.ss

♦ 5S.40

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil 2.

BBBBBBBBBBBBBB

BBBBB BBBBBBB

BBBBBBBBB

□□□□□□□□□□□□

raBBBBfflffiara

Kungl. Maj:ts proposition nr 141•

opaginerad Kontrollera mot PDF

BBBBBBBBBBBBBBBB

ygBBBBBBBBBBBBBB

BBBBBBBBBBBBBBBB

juto [numa mm mm moa

fcO

Oi

ramm

B B B

B B B

-rw''

...

Bil 3.

*A

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. 4.

dHl JJ:.J

raffiaBfflBBBBeai

bUdHbdb

mmm

marat

to

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Bil. 5.

Beskrivning till förslag till nytt hantverksinstitut i Stockholm.

Byggnadens läge.

Den föreslagna tomten, som är belägen i kvarteret Mäster Michael å Södermalm

och i norr—öster begränsas av Katarinavägen och Renstiernasgatan,

utgöres av ett bergigt parti, vars högsta punkt ligger + 45.0 meter över slusströskeln.

Då byggnadsplatsen har ett framträdande läge, är det ett önskemål

att i görligaste mån låta denna bergkontur jämte den i närheten belägna

Katarina kyrka fortfarande få dominera i den på långt håll synliga stadsbilden.

Vid byggnadens gruppering ha dessa omständigheter fått spela stor

roll och har byggnaden skjutits tillbaka för att ej konkurrera med kyrkan.

Byggnadens gruppering.

För byggnadens användning kan det anses nödvändigt att uppdela lokalerna

i två grupper: de tysta arbets- och undervisningsrummen, administrationsbyggnaden,

och de mera bullrande lokalerna för verkstadsövningar,

verkstadsbyggnaden. Härav har framsprungit en byggnadsform av två

byggnadskroppar, skilda från varandra av det stora trapphuset. Båda byggnadskropparna

innehålla vardera fyra våningar, men genom terrängförhållandena

har administrationsbyggnaden, vars bottenvåning ligger på + 43.40

meter, kommit att ligga högre än verkstadsbyggnaden, vars bottenvåning ligger

på + 40.50 meter. Detta förhållande har gjort att laboratorievåningen i

administrationsbyggnaden ligger högre än motsvarande verkstadsvåning.

Lokalernas fördelning.

Huvudentrén är belägen i fonden på Stigbergsgatan,t där man kommer in i

det stora trapphuset. Från denna sida finns även direkt infart till källarevåningen

så ordnad, att man lätt kan föra in material fram till varuhissen.

Källare- I källarevåningen finnas lokaler för undervisning betr. stenmaterial, mur
ttåning,

ning o. d. samt lokaler för värme- och sanitetsteknik. De sistnämnda stå

i direkt samband med pann- och pumprum, så att dessa kunna förbindas

med undervisningslokalerna för praktiska demonstrationer ifråga om uppvärmningsanordningar.

I övrigt upptages källarevåningen av lokaler för

arkiv och materialier.

Källarelokalerna ha förlagts åt den sida där minst sprängningsarbete i

berggrunden har behövt ifrågakomma.

Bottenvåning. I bottenvåningen, som endast omfattar verkstadsbyggnaden, ligga arbetslokaler

för gas- och elektrisk svetsning samt metallgjuteri med ett mindre

rum avsett för metallurgi och röntgenundersökningar. Vidare finnas här

följande lokaler, som hava direkt inkörning från gården: bilverkstad med

rum för bilmålning, smedja jämte härdrum samt lokal för maskinprovning.

Våning l tr. I administrationsbyggnaden ligger bostad för vaktmästare, samtidigt portvakt.

Därjämte ligger här en större utställningslokal med tillhörande förråd

och uppackningsrum, vilket senare har direkt inkörning från gatan.

I verkstadsbyggnaden ligga först två lärarerum, så lunchrum med kök för

eleverna, övningslokaler för bageri med erforderliga bageriugnar, galvaniseringsverkstad,

mekanisk verkstad och två arbetslokaler avsedda till ritsalar

och för diverse yrken, som hava lätt flyttbar utrustning såsom tapetserare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

29

o. dyl. Dessa båda lokaler avskiljas med ett hopfällbart dörrparti så att de

vid behov kunna sammanslås till en större lokal.

I administrationsbgggnaden ligga institutets lokaler för kassa och expedi- Våning 2

tion samt bokföring jämte rum för styrelse, föreståndare och avdelningsföreståndare.

Här finnas även kapprum och toalettavdelning för tjänstemän

och lärare.

I verkstadsbyggnaden finnas, förutom två rum för lärare, snickeriverkstad

med tillhörande ritsal, verkstad för maskinsnickeri med tillhörande tork och

materialrum, målareverkstad samt rum för sprutmålning att även användas

för snickare vid behandling med cellulosa o. dyl.

I denna våning finnes en experimentverkstad med tillhörande två ritrum,

vilka skola tjäna småindustriens behov för utexperimenterande av tillverkningsmetoder

o. dyl.

I administrationsbgggnaden ligga bibliotek och läsrum, salar för kemiska Våning 3

och elektromekaniska föreläsningar samt en större allmän föreläsningssal

med skioptikon och filmrum. Föreläsningssalarna ha försetts med gradiner

(trappstegsvis stigande bänkrader). I samband med korridoren är ordnad

en museal avdelning, som skall vara lätt tillgänglig för eleverna. Här finns

vidare ett rum för de lärare, som ha föreläsningar i lokalerna.

I verkstadsbyggnaden äro här förlagda lokaler för plåtslageri och i övrigt

äro lokalerna i denna våning disponerade för reservändamål och för framtida

utvidgning.

I administrationsbgggnaden äro förlagda lokaler för laboratorieändamål. Våning 4

Dels ett elevlaboratorium och dels ett allmänt laboratorium för institutets

egna undersökningar med tillhörande material-, våg- och mörkrum samt rum

för elektrolytiska undersökningar. Härtill komma lokaler för ett bagerilaboratorium

och ett målerilaboratorium, vilka kräva större utrymme och

speciella anordningar. Till dessa lokaler ansluta sig rum för lärare och

föreståndare för laboratorieavdelningen. Från laboratoriet finns reservtrappa,

som dels går ned genom hela huset och dels går upp på taket, där anordning

finnes för uppsättande av prover, vilka skola utsättas för luftens

inverkan.

Byggnadskonstruktör.

Byggnaden är tänkt utförd av betongstomme med värmeisolering av gasbetongplattor.

Bjälklagen äro gjutna av betong mellan järnbalkar.

Trappor utföras av cementmosaik.

Yttertak täckes med koppar.

Fönsterna äro i allmänhet av träkonstruktion med skjutbara bågar. Trappfönster

och entrépartier av järn och metall.

Fasaderna putsas med sockel av betong.

I verkstadsbyggnaden äro golven av stålslipad cement, i korridorer belagda

med Tile-Tex och i toalettrum av vita plattor.

Väggar putsas, taken bibehålla sin betongyta.

Korridorer ha givits en bredd av 4 meter, då de samtidigt skola tjänstgöra

som omklädnadsrum. Elevernas kläder förvaras i låsbara skåp utefter väggarna.

I den tysta byggnaden äro golv av stålslipad cement belagda med

linoleum.

Väggar och tak putsade.

Föreläsningssalar äro försedda med gradiner.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Uppvärmning.

Byggnadens uppvärmning sker med en varmvattenvärmeledning med pumpar

för upprätthållande av cirkulationen. Samtliga lokaler äro beräknade att

ventileras med fläkt med kanal liggande i korridorernas tak dragna till den

centrala skorstenen. För lufttillförsel svara springventiler insatta under

fönsterna.

Sanitär utrustning.

I verkstadsbyggnaden är ordnat ett centralt toalett- och tvättrum i varje

våning avsett för samtliga elever i våningen. I administrationsbyggnaden

finnas två toalettavdelningar, för herrar och damer, avsedda för tjänstemän

och lärare.

Yttre anordningar.

Gården skall avsprängas och begränsas mot norr av ett smidesräcke med

stängd grind mot trappan till angränsande parkområde.

Avskrift. Bil. 6.

F. G. Larsson

Byggnadsfirma

Stockholm den 26 okt. 1936

Styrmansgatan 3

Herr Arkitekt Robert Berghagen

Stockholm.

Betr. Hantverksinstitut.

Härmed får jag överlämna approximativ kostnadsberäkning å uppförande av

hantverksinstitut å Södermalm enl. företedda ritningar till nedanstående kost
-

nader.

Byggnadskostnad med målning.........................kronor 1,488,000: —

Värme- och sanitär anläggning......................... » 100,000: —

Elektr. installation.................................... » 20,000: —

Linoleum och parkett................................. » 17,000: —

2 st. hissar........................................... » 16,000: —

Summa c:a kronor 1,641,000

Tomt.................................

Arkitektarvode och konstruktionsritningar

Kontrollant............................

Byggnadslov...........................

Alltid med nöje till Eder tjänst tecknar

Högaktningsfullt

F. G. Larsson.

Rätt avskrivet betygar :

Mogens Möller.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

31

Bil. 7.

Förslag till snickeri och möbelutrustning.

Källarevåningen.

Sanitets- och värmeteknik.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar. kronor 2,500: —

Konststensverkstad.

Ställningar, vägghyllor och pallar........ »

Bottenvåningen.

Gassvetsningsverkstad.

Fönsterbord, skåp med glasdörrar och

650: —

pallar ...........................

Materialrum.

kronor 1,250: —

Hyllor..........................

V erkmästarerum.

»

500: —

Fönsterbord, hyllor och skruvpallar......

Elektrisk svetsning.

Fönsterbord, verktygsskåp, arbetsbord och

»

450: —

pallar..........................

Metallografi.

»

1,500: —

Fönsterbord, skåp och pallar............

Metallgjuteri.

Fönsterbord, sandbingar, arbetsbord och

»

500: —

pallar.........................

Bilverkstad.

»

750: —

Skåp, fönsterbord, arbetsbord och pallar ,.

Smedja och härdrum.

Materialrum.

»

1,600: —

Diverse hyllor.....................

Materialprovning.

»

500: —

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar...

U tställningslokal.

»

2,500: —

Utställningsbord..................

Materialrum.

»

2,000: —

Fönsterbord och hyllor...............

Förråd.

»

800: —

Diverse hyllor................

2 lärarerum.

»

600: —

Möbler, sittmöbler klädda å 1,000: -—

Korridor.

»

2,000: —

Klädskåp av plåt för klädförvaring, målade

»

1,000: —

Våningen 1 trappa.

Elektrisk verkstad.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar . kronor 2,000: —

Galvanisk verkstad.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar . » 900: —

Plåtslagareverkstad.

Fönsterbord, arbetsbord, verktygsskåp och

pallar...............................

» 2,000: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Mekanisk verkstad.

Fönsterbord, skåp och pallar............kronor 2,000: —

Förråd och verktygsrum.

Hyllor................................. » 500: —

Verkmästarerum.

Bord, skåp och skruvpallar............. » 350: —

Diverse yrken.

Skåp, arbetsbord och pallar............. » 2,000: —

2 lärarerum.

Möbler, sittmöbler klädda å 1,000:—.... » 2,000: —

Lunchrum.

Svängd serveringsdisk, serveringsbord,

skåp, matbord och stolar............. » 2,700: —

Korridor.

Klädskåp av plåt för förvaring av kläder . » 1,000: —

Förråd.

Diverse hyllor......................... » 600: —

Kontorsavdeln ingen.

Expedition.

Disk med genomgång, dubbelskrivbord,

blankettskåp, maskinskrivningsbord, ver
-

tikalfackskåp, registerskåp och stolar... » 4,000: —

Kassavalv.

Diverse hyllinredning av plåt............ » 800: —

Kontorschef.

Möbler, sittmöbler klädda............... » 1,600: —

Bokföring.

Skrivbord, blankettskåp, skrivmaskinsbord,

kortkrubbor, registerskåp, stolar m. m... » 3,500: —

Styrelserum.

Bord, karmstolar, skåp, soffor, stolar.... » 3,500: —

4 avdelningsföreståndare.

Möbler = lärarerummen å 1,000:—..... » 4,000: —

2 föreståndare.

Möbler, sittmöbler klädda å 1,600:—. ... » 3,200: —

Våningen 2 trappor.

2 lärarerum.

= föreg, lärarerum å 1,000:—..........kronor 2,000: —

Korridor.

Klädskåp av plåt för förvaring av kläder.. » 1,000: —

2 ritrum.

Möbler, ritbräden m. m. å 1,000:—..... » 2,000: —

Materialrum.

Diverse hyllor.......................... » 600: —

Målareverkstad.

Fönsterbord, skåp och arbetsbord, hyllor

och pallar........................... » 3,000: —

Föreläsa ingsavdeln ingen.

1 större föreläsningssal.

Kateder, svart tavla och hopslagbara stolar » 2,300: —

Filminstallation med pärlduk............ » 7,000: —

2 föreläsningssalar för kemi och elektromekanik.

Gradiner, stolar, svart tavla och kateder

samt skioptikonduk å 2,400: —........ » 4,800: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 141.

33

Museum.

Museimontrar.......................... kronor 5,000: —

Bibliotek.

Bibliotekshyllor, bord, stolar.......

1 lärarerum = föregående............

2 rum för undervisningsmaterial å 200:

5,500: —

1,000: —

400: —

Våningen 3 trappor.

Laboratorier.

Elevlaboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, dragskåp,

skruvpallar.....................kronor 5,000:

Bagerilaboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, dragskåp,

skruvpallar.....................

Bakteriologiskt laboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, preparathyllor,

pallar.........................

2 målarelaboratorier tillsammans.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, drag
skåp,

pallar..........................

Elektrolytiskt laboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, giftskåp,

pallar.......................... ,

Vågrum.

Bord.................................. ,

Allmänt laboratorium.

2,300: —

1,350: —

5,000: —

1,250: —

250: —

Laboratoriebord, laboratorieskåp, arbets- bord, dragskåp, preparathyllor och pallar

Mörkrum.

»

3,450: —

Diverse mörkrumsinredning för framkall- ning och kopiering av film och plåtar..

Korridor.

»

2,500: —

Plåtskåp för förvaring av kläder..

»

1,000: —

Lärarerum = föregående.......

»

1,000: —

Bageri.

Arbetsbord, fristående arbetsbord med sten- skär, skåp, pallar.............

»

3,500: —

Förråd.

Diverse hyllor........

»

500;_

Verkmästare.

Bord, skåp och skruvpallar......

Ritsal.

»

600: —

Kateder, materialskåp, ritbräden och

ställningar för ritpapper..............

För lunchrummet bör anslutas kök som förses med köksuL

rustning, däri lösa inventarier beräknats ävensom all servisutrustning

för matsalen med serveringsmöjligheter för

80 personer...................................

Gardiner.

Förmörkningsgardiner för stora föreläsningssalen samt för

kemiska och elektromekaniska föreläsningssalarna.......

För samtliga verkstadslokaler äro beräknade rullgardiner samt

för lärarerum, kontorsrum, direktionsrum m. fl. vanliga

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil.

2,000: — kronor 120,050: —

> 2,500: —

> 3,000: —

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

gardiner jämte rullgardiner. Samtliga kostnader för dessa

gardiner torde få beräknas till........................ kronor 5,000: —

För ritningskostnader, kontroll och oförutsedda utgifter beräknas

cirka.........................................\__9,450: —

Kronor 140,000: —

All inredning beräknad av furu, laserad eller ljusfernissad, samt alla möbler av

enkla möbeltyper utförda i björk eller ek.

Gamla möbler som kunna överflyttas från gamla institutet torde ha mycket litet

värde.

Linoleummattor.

Till hela institutet beräknas åtgå ca. 5,000 kvm. 3.3 m/m linoleum. Kostnad pr

uppmätt golvyta läggning med asfaltemulsion kr. 6: 50 pr kvm.

Bil. 8.

Förslag till kursplaner (under 1 arbetsår).

1. DAGSKURSER.

a) Fortbildningskurser = allround-betonade yrkestekniska

kurser (motsv. s. k. speciella mästarekurser) med

48—100 timmars teoretisk och praktisk undervisning. Förutsättningar

= minst 3 års praktik och minst 20 års ålder.

Dels varje år:

Ragare....................................... 1 st
Bilreparatörer.

................................ 1 *

Träbyggnadsfacket............................. 1 »

Charkuterister................................. 1 »

Elektr. installatörer............................ 1 »

Elektr. svetsning för verkm. o. ing.............. 1 »

Gassvetsning för verkm. o. ing.................. 1 »

Juvelerare samt guld- o. silversmeder........... 1 »

Konditorer.................................... 1 »

Möbelsnickare, finsnickeri...................... 1 »

» ytbehandling.................... 1 »

» maskinsnickeri.................. 1 »

Målare....................................... 1 »

Bleck- och plåtslagare......................... 1 »

Rörledn.installatörer........................... 1 »

Smeder och mekaniker......................... 1 »

Stenhuggare.................................. 1 *

Cementvaru- och konststensbranschen........... 1 »

Skräddare.................................... 1 »

Tapetserare och dekoratörer.................... 1 » 20 st.

och dels ej årligen återkommande, såsom

Bokbindare

Detachörer (kem. tvätt)

Fotografer

Glasmästare

Konstsmeder

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

35

Kvarntekniker

Körsnärer

Metallgjutare

Metallkonst (drivning, dedering etc.)

Murare

Sadelmakare

Skomakare

Skorstensfejare

Smeder (motor- och lantbruksmaskiner)

Textilbranschen

Urmakare

Av dessa föreslås till en början pr år ca............. 5 st. = S:a 25 st.

b) Specialutbildningskurser = specialbetonade yrkestekniska

kurser med 30—200 timmars huvudsakligen

praktisk undervisning och avsedda

dels (= de kortare) som komplettering av föreg, fortbild
-

ningskurser i vissa specialgrenar, till en början i:

Bilelektriska reparationer (f. bilreparatörer)........... 1 st.

Galvaniseringsteknik................................ 1 »

Gardinuppsättning (f. tapetserare).................... 1 »

Lackeringsteknik (resp. sprutmålning)................ 1 »

Marmorering (för målare)........................... 1 »

Rostfri plåtbehandling (för plåtslagare)............... 1 »

Stålbehandling (f. smeder o. mek. verkst, idk.)....... 1 »

och dels (= de längre) i form av s. k. praktiska gesällkurser

som komplettering resp. avslutning av den praktiska utbildningen

hos mästare eller yrkesskolor, spec. där s. k.

verkstadsskolor inom facket ej finnas å vederbörandes

hemort, till en början exempelvis i:

Elektrisk svetsning................................. 1 »

Gassvetsning (ev. spec. för visst yrke)............... 1 »

Konditoriarbeten................................... 1 »

Metallsvarvning och fräsning........................ 1 » = S:a 11 st.

c) Examenskurser = för erhållande av viss statlig eller

kommunal auktorisation för visst yrke och omfattande

200—400 timmars teoretisk och praktisk undervisning, som

avslutas med vissa examensprov i likhet med vad som nu är

fallet vid de s. k. 200-timmarskurserna för elektriska installatörer.

Till en början föreslås dylika kurser för:

Elektriska installatörer.............................. 1 st.

Rörledn. installatörer (vatten och avlopp)............ 1 » = S:a 2 st.

d) Allmänna instruktionskurser = huvudsakligen kortare

kurser om 30—60 timmars undervisning i handhavandet

av sådana även utom hantverk och industri förekommande

maskinella anordningar och tekniska hjälpmedel, vilkas rätta

vård och skötsel fordra viss specialutbildning. Dessa kurser

kunna uppdelas i

dels allmännare områden, där bestämda fordringar på förkunskaper

knappast kunna uppställas. Sålunda föreslås

t. v. instruktionskurser i:

Skötsel och underhåll av lantbruksmaskiner (f. lant
-

brukare)......................................... 1 st.

Skötsel och drift av värmeledningsanläggningar (f. eldare

m. fl.)...................................... 1 »

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

och dels specialområden för viss personal vid exempelvis

statliga och kommunala verk. Av dylika — av nuv.

hantverksinstitutet redan förut bedrivna — kurser föreslås

sålunda:

Instruktionskurser för elektriska reparatörer vid statens

järnvägar m. fl.................................. 1 st.

e) Praktikanlkurser för studerande = kortare kurser örn

30—60 timmars undervisning i praktiska tillämpningar

inom vissa aktuella yrkesgrenar, avsedda att komplettera

den teoretiska undervisningen vid huvudsakligen tekniska

läroanstalter och vanligen anordnade under ferietid efter

riktlinjer, som från fall till fall uppgöras i samråd med vederbörande

läroanstalter. Sålunda föreslås t. v. dylika praktikantkurser

i:

Elektrisk svetsning (f. mekan, stud.)................. 1 st.

Elektrisk installationsteknik (f. elektr. stud.).......... 1 »

f) Yrkesekonomiska specialkurser (= motsv. s. k. allmänna

mästarekurser) = kortare kurser om 20—40 timmars

undervisning i speciell bokföring och yrkeskalkylation

samt verkstads- och affärsadministration, försälj ningsteknik

och reklam etc. men specialiserade för visst yrke eller

viss grupp av närliggande yrken. Som huvudämnet torde

omfatta yrkeskalkylationen (en del av kurserna lämpa sig

event, som kvällskurser) föreslås här t. v.

Kalkylationskurs inom snickeribranschen............. 1 st.

» » installatörs » 1 »

» » reparatörs » 1 »

» » beklädnads » 1 »

=^S:a 3 st.

= S:a 2 st.

= S:a 4 st

2. KVÄLLSKURSER.

= för deltagare boende i Stockholm med förorter.

Dessa kurser gå i stort sett efter samma program som

föregående dagskurser, i vissa fall — genom de större möjligheterna

att i programmet inlägga hemuppgifter — dock

med något mindre antal undervisningstimmar. Bl. a. erbjudes

här specialutbildning med möjlighet till bibehållen

arbetsförtjänst för sådana i Stockholms omgivningar boende

arbetare och gesäller, som — genom att de ej äro skrivna

i Stockholm — ej kunna få tillträde till Stockholms lärlings-

och yrkesskolors kvällskurser. Kvällskurserna skulle

alltså förslagsvis utgöras av:

dels fortbildningskurser för:

Bagare....................................... 1 st.

Skräddare.................................... 1 »

Snickare (spec. ytbehandling)................... 1 » 3 sj.

dels speciälutbildningskurser i:

Gassvetsning.................................. 1 st.

Elektrisk svetsning............................ 1 » 2 »

dels allmänna instruktionskurser i:

Skötsel av stationära motorer....................... 1 »

och dels yrkesekonomiska kurser, t. ex. i:

Verkstadsadministration............................. 1 »

= S:a 7 st

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

37

3. KURSER I LANDSORTEN.

Kurser i landsorten kunna givetvis endast ifrågakomma

på områden, där erforderliga utrustningar lättare kunna

medföras eller erhållas på platsen, och ordnas då företrädesvis

å plats, där ifrågavarande yrkesgren är särskilt rikhaltigt

representerad. Ehuru vanligen av något enklare slag

än de som anordnas i institutet i Stockholm kunna dock

även dessa landsortskurser i stort sett följa samma indel
-

ning som dessa och föreslås sålunda t. v.:

dels fortbildningskurser i:

Ytbehandling för snickare........................... 1 st.

dels specialutbildningskurser i:

Gassvetsning (= all-round).....................2 st.

» (= spec. f. bilrep.)................ 1 » 3 »

och dels allmänna instruktionskurser i:

Skötsel och underhåll av lantbruksmaskiner (f. lantbrukare).

................................... 1 st.

Skötsel och underhåll av stationära motorer (f. lantbrukare

och fiskare m. fl.)................... 1 » 2 »

Summa kurser: 60 st.

SAMMANFATTNING.

Till en början föreslås sålunda under 1 år skola anordnas:

1. Dagskurser.

a) Fortbildningskurser................................ 25 st.

b) Specialutbildningskurser:

dels som komplettering till föreg............... 7 st.

och dels som prakt, gesällkurser...............4 » u »

c) Examenskurser.................................... 2 »

d) Allmänna instruktionskurser:

dels inom lantbruk m. m. (användning och skötsel

av traktorer och liknande lantbruksmaskiner)._2 st.

och dels för viss personal..................... 1 » 3 »

e) Praktikantkurser för studerande.................... 2 »

f) Yrkesekonomiska specialkurser..................... 4 »

2. Kvällskurser.

dels fortbildningskurser enl. föreg.................. 3 st.

dels specialutbildningskurser enl. föreg.............. 2 »

dels allm. instruktionskurser enl. föreg............. 1 »

och dels yrkesekonomiska kurser enl. föreg.......... 1 » 7 t)

3. Kurser i landsorten.

dels fortbildningskurser enl. föreg................. 1 st.

dels specialutbildningskurser enl. föreg.............3 »

och dels allmänna instruktionskurser...............2 » 0 »

Summa 60 kurser pr år

med en genomsnittlig effektiv kurstid örn ca. 2 veckor pr kurs = 120 kursveckor

och med i genomsnitt 15 deltagare pr kurs = 900 deltagare pr år.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 141.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av ett fårstall vid Drottningholms kungsgård. s. 4 i texten
  2. SU 1937:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående inrättande av ett statens hantverksinstitut jämte en i ämnet väckt motion. s. 5 i texten