Sök i Ratio Lex

Angående statsförvårv av järnvägen Uppsala—Enköping

1937-02-26 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:146, Angående statsförvårv av järnvägen Uppsala—Enköping

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvårv av

järnvägen Uppsala—Enköping; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, LEVINSON, ENGBERG,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Sedan Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolag den 13 februari 1934 trätt

i likvidation, hava utredningar verkställts rörande olika möjligheter att upprätthålla

driften å bolagets järnväg mellan Uppsala och Enköping. Till

prövning föreligger nu fråga, huruvida järnvägen skall införlivas med statens

järnvägar eller överlåtas till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya

järnvägsaktiebolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 116.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Till anläggning av nämnda järnväg, varå koncession meddelats den 1 maj

1908, beviljade Kungl. Majit den 23 april 1909 ett statslån ur allmänna

järnvägslånefonden om 1,040,000 kronor. Järnvägen, som är bredspårig

och har en längd av 44 kilometer, ansluter i Uppsala till statsbanorna och i

Enköping till Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar.

Järnvägen i fråga, som öppnades för trafik år 1912, har under större delen

av sin tillvaro haft att kämpa med ekonomiska svårigheter. Under åren

1915, 1918 och 1919 amorterades å statslånet sammanlagt 28,447 kronor,

och sedermera hava vissa räntebetalningar verkställts. Från och med år

1924 har icke någon inbetalning å statslånet ägt rum. Skulden till staten

uppgick den 31 december 1936 till följande belopp:

Icke förfallet Förfallet Summa

Kronor Kronor Kronor

Kapital .................... 851,222:46 160,329:85 1,011,552:31

Ränta ...................... 22,238: 19 685,880: 31 708,118: 50

överränta .................. 338,016: 57 338,016: 57

Anståndsränta .............. 99,063:62 99,063:62

Summa kronor 972,524:27 1,184,226:73 2,156,751: —

Företagets balansräkning per den 31 december 1935 — den sista tillgängliga

— har i sammandrag följande utseende:

Balansräkning.

Den 31 december 1934 Tillgångar. Den 31 december 1935

2,277,038: 11 Banan och husbyggnader.................. 2,277,038: 11

345,256: 94 Rullande materiel........................ 335,815: —

87,744: 39 Inventarier.............................. 76,340: 52

2,206: 84 Trafikuppbörd m. m...................... 3,040: 93

351: 57 Diverse tillgodohavanden................. 14,414: 66

23,597:23 Förråd.................................. 16,831:36

121,009: 46 Årets förlust............................. 142,910: 67

802,434: 01 Från föregående år balanserad förlust...... 923,443: 47

3,659,638: 55 Summa kronor........................... 3,789,834: 72

Skulder.

1,999,227: 26 Statslån................................. 2,076,978: 67

113,718:51 Uppsala stad............................ 131,271:84

Riksgäldskontoret, förlagsmedel efter bolagets

4,500: — trädande i likvidation.................. 20,000: —

133,992: 85 Statens järnvägar enligt domstolsutslag.... 140,692: 49

96,955:49 Diverse skulder.......................... 115,300:28

1,104,000:— Aktiekapitalet........................... 1,104,000: —

207,244:44 Förnyelsefond........................... 201,591:44

Förnyelsefond, balanserad inom linjen

149,919: 15 178,874: 67

3,659,638: 55 Summa kronor........................... 3,789,834: 72

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

3

Uppsala stads drätselkammare utsåg år 1935, efter framställning av bolagets

likvidatorer, en kommitté för undersökning av förutsättningarna för

järnvägens bevarande för framtiden. Denna kommittés arbete ledde emellertid

icke till resultat. Likvidatorerna hänvände sig då till järnvägsstyrelsen

med förfrågan angående möjligheten att införliva järnvägen med statens

järnvägar. Med anledning härav avlät järnvägsstyrelsen den 20 juni 1936

en promemoria i ämnet, innefattande jämväl resultatet av utredningar rörande

driftsresultatet vid ett sådant införlivande av järnvägen. Ur denna

promemoria torde jag här få återgiva följande:

Inkomster, utgifter (exkl. avsättning till förnyelsefond) samt resultatet av

Uppsala—Enköpings järnvägs (U. E. J.) drift under åren 1930—1935 framgå

av efterföljande sammanställning (däri beträffande åren 1930—1934 anförts

de uppgifter, som framkommit vid en i anledning av konstaterade oegentligheter

i fråga om redovisningen verkställd revidering av denna):

1930 1931 1932 1933 1934 1935

Inkomster: j Kronor

Persontrafik..!.... 196,481 190,070 180,637 174,258 181,417 190,274

Posttransporter..... 8,962 8,420 8,604 8,539 8,542 8,541

Godstrafik......... 105,260 100,693 88,316 78,846 93,167 95,428

Extra............. 1,534 1,200 1,064 928 1,422 1,892

Diverse............ 9,071 9,482 9,487 9,735 9,538 9,347

Summa 321,308 309,865 288,108 272,306 294,086 305,482

Utgifter:

Administrativa avd. 27,703 25,553 22,156 28,731 24,401 29,772

Banavdelningen.... 72,773 57,716 52,529 48,075 52,886 61,915

Trafikavdelningen... 88,047 106,477 98,875 136,651 117,781 103,610

Maskinavdelningen.. 138,306 140,093 99,143 96,568 100,986 103,984

Lok- och vagnhyror. 3,772 3,198 1,886 12,389 16,197 21,110

Summa 330,601 333,037 274,589 322,414 312,251 320,391

överskott (+) eller

underskott!—)... — 9,293 —23,172 +13,519 —50,108 —18,165 —14,909

Inkomsterna av persontrafik hava som synes varit ungefär dubbelt så stora

som inkomsterna av godstrafik; med de normalspåriga järnvägarna tillsammantagna

är förhållandet omvänt. Inkomstsiffrorna visa alltså, att U. E. J.

är en utpräglad persontrafikbana, ett förhållande, som än tydligare framgår

av följande uppgifter angående trafikrörelsen.

Antal personkm per Antal tonkm per

bankm år 1934 bankm år 1934

U. E. J................................... 64,200

Enskilda normalspåriga järnvägar........... 109,400

12,900

216,900

Medan sålunda U. E. J:s persontrafiksrörelse uppgår till c:a 60 procent av

den för landets enskilda normalspåriga järnvägar genomsnittliga, är motsvarande

procenttal för godlrafiksrörelsen endast 6.

Vad beträffar det ekonomiska resultatet märkes, att med undantag för ett

enda år (1932) inkomsterna av trafiken de senaste åren icke räckt ens till

bestridande av de löpande driftsutgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Genom järnvägens övertagande av och införlivande med statens järnvägar

lämna såväl inkomster som utgifter, av orsaker och på sätt som i det följande

närmare skola belysas, väntas komma att undergå förändringar.

Inkomsterna.

Rörande persontrafiken och däremot svarande inkomster under år 1935

meddelas i efterföljande sammanställning vissa detaljuppgifter:

Antal resande Inkomst

Lokaltrafik........................................ 82,794 109,263

Samtrafik till och från järnvägen:

via Uppsala..................................... 3,841 7,126

» Enköping.................................... 27,487 60,682

Samtrafik transito järnvägen........................ 3,024 7,956

Summa 117,146 185,027

Persontrafiken utgöres sålunda till övervägande del (i fråga om antalet

resor 71 % och i fråga om inkomsten 59 %) av rent lokal trafik.

Såsom framgår av anförda uppgifter har järnvägen ur persontrafikens synpunkt

i första hand betydelse för tillgodoseende av trafikbehovet inom det

egna av städerna Uppsala i norr och Enköping i söder begränsade trafikområdet.

Framhållas må i detta sammanhang, att järnvägen hittills fått

praktiskt taget ensam ombesörja persontrafiken inom berörda område, i det

att någon med järnvägen konkurrerande omnibuslinje för närvarande icke

förefinnes. Personsamtrafik spelar emellertid en för en bibana osedvanligt

stor roll, och järnvägen framträder därvid tydligt såsom en ej oviktig tillförselled

till Västeråsbanan.

Genom järnvägens införlivande i statens järnvägar uppkommande ändringar

i nu utgående avgifter belysas av följande uppgifter, avseende priset

å enkel biljett i III klass:

Uppsala—Enköping....

Örsundsbro—Uppsala..

» «■ -—Enköping,

Härkeberga—Enköping

Ekebybruk—Uppsala. .

E nköping—Gävle......

Förnärvarande

Kronor

. .. 3.00

. .. 1.80

. .. 1.20

. .. 0.60

. .. 0.40

. .. 9.00

Enligt S. J. taxa

Kronor

2.20

1.40

0.90

0.40

0.30

8.00

Med ledning av förestående uppgifter och med hänsyn dessutom tagen till

att enkel biljett för närvarande gäller för resa fram och åter under sön- och

helgdag — en bestämmelse, som endast undantagsvis tillämpas vid statens

järnvägar — har den av järnvägens införlivande med statsbanorna följande

inkomstminskningen i persontrafik vid i övrigt oförändrade förhållanden beräknats

till cirka 44,000 kronor per år.

Det är givetvis omöjligt att med någon säkerhet förutsäga, vilka ekonomiska

konsekvenser en så betydande sänkning av persontaxan i verkligheten

kan komma att få. Med hänsyn bl. a. till erfarenheterna från senaste sänkning

av statens järnvägars allmänna persontaxa, vilken berörde huvudparten

av kortdistanstrafiken, synes emellertid finnas skäl antaga, att den inkomstminskning,

som regelbundet följer en taxesänkning, i detta fall kommer att

bliva relativt kortvarig. Dessutom kan en allmän taxesänkning törhända

komma att visa sig profylaktisk gentemot framtida krav på busstrafik.

Såsom medeltal för en period av förslagsvis 5 år må här räknas med en

inkomstminskning av 10,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 146.

5

Inkomsterna av posttransporter hava för år 1935 redovisats med 8,540 kronor.

Med hänsyn till gällande överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och

postverket angående posttransporter kan den årliga inkomstminskningen väntas

uppgå till cirka 2,000 kronor.

Godstrafikens omfattning år 1935 framgår av följande sammanställning:

Antal

Inkomst

Härav i

Antal

lokaltrafik

Inkomst

ton

kronor

ton

kronor

Expressgods.......................

1.4

73

0.1

6

Paket- och ilgods..................

744.3

17,213

246.6

5,802

Fraktstyckegods....................

2,270.1

18,244

489.8

3,768

Fraktgods i vagnslaster exkl. grus- transporter ......................

18,329.4

45,476

6,809.6

19,186

Grustransporter....................

7,090.0

13,033

7,090.0

13,033

Levande djur, st...................

95

486

28

203

Efterkravspro vision.................

—

902

—

902

Beträffande paket-, il- och fraktstyckegods utgör den lokala trafiken såväl

i godsmängd som i inkomster cirka 35 % av motsvarande totala trafik och inkomster.

Den lokala vagnslastgodstrafiken med undantag av grustransporter

utgör beträffande godsmängden cirka 37 %> och beträffande inkomsterna cirka

42 % av hela vagnslastgodstrafiken exkl. grustransporterna.

Den lokala vagnslastgodstrafiken utgöres till en betydande del av grustransporter

från järnvägens grustag vid Åkerby i närheten av Härkeberga

station. Gruset utlämnas gratis och levereras huvudsakligen till förbrukare

i Uppsala. Lastningen ombesörjes av järnvägen. Den sammanlagda avgift

för lastning och frakt, som debiteras trafikanten i Uppsala, 35 kronor per

vagn, understiger med cirka 20 % enbart frakten enligt taxan. Vid angivna

förhållande synes tvivelaktigt, huruvida denna grusförsäljning kommer att

fortsätta i statens järnvägars regi. Ett upphörande av densamma torde emellertid

ej inverka å trafikresultatet för järnvägen, då inkomsten härav förefaller

att ungefär täcka självkostnaderna. Inkomsten av grustransporter anses

därför i detta sammanhang kunna beräknas förbliva oförändrad.

Med bortseende från grustransporterna utgöres godstrafiken till övervägande

del — i motsats till persontrafiken -— av transporter i samtrafik, ett

förhållande som ju har sin motsvarighet vid åtskilliga mindre järnvägar.

Transporternas fördelning på samtrafik till och från banan samt transitotrafik

framgår i huvudsak av följande sammanställning..

Ilgods Fraktstyckegods [Vagnslastgods

Samtrafik till och från järn- Antal Inkomst gAntal Inkomst Antal Inkomst

Vägen: [ton kronor ton kronor [ton kronor

via Uppsala............ 16.0 303 315.4 2,143 6,201.4 11,547

» Enköping........... 251.2 4,080 949.5 7,883 4,813.2 12,388

Samtrafik transito järnvägen. 16.9 290 342.2 [2,861 649.2 1,945

Såsom synes är ilgods- och fraktstyckegodstrafiken via Uppsala obetydlig i

jämförelse med trafiken via Enköping, medan vagnslastgodstrafiken fördelar

sig ungefär lika mellan de båda övergångsstationerna.

Beaktas jämväl förut anförda siffror rörande persontrafiken framgår alltså

tydligt att banan järnvägsgeografiskt hör nära samman med Västeråsbanan;

trafikanalysen bekräftar i denna punkt vad redan järnvägskartan giver vid

handen.

Vad beträffar inkomständringar vid ett förstatligande är först att märka,

att den lokala godstrafiken torde komma att giva i det närmaste oförändrade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

inkomster, då järnvägen i lokaltrafik i huvudsak tillämpar statens järnvägars

taxa. Fraktnedsättningar hava medgivits i stor utsträckning och torde få

förutsättas tillämpade även i fortsättningen, då i annat fall automobiltrafiken

sannolikt skulle övertaga transporterna i fråga.

Vad angår godssamtrafiken, bortfalla vid förstatligandet övergångsavgifterna

i Uppsala. Den inkomstminskning, som härigenom uppstår, har beräknats

utgöra cirka 8,000 kronor per år. Bortfallandet av dessa överföringsavgifter

måste givetvis komma att i viss mån stimulera förevarande godstrafik,

varför viss del av den kalkylatoriska inkomstminskningen kan förväntas

kompenserad av trafikökning. Nettoinkomstminskningen må antagas

till 6,000 kronor.

Emellertid är även inkomstökning att påräkna vid U. E. J:s införlivande

med statsbanenätet, beroende på vissa omläggningar av transportvägarna.

Omläggningen av transportvägar beträffande gods till och från Enköping

kommer att i vissa stationsrelationer tillföra statens järnvägar helt ny trafik,

i det att transporter, som för närvarande ej beröra U. E. J. och i vissa fall

ej heller statsbanorna, komma att ledas över banan. En på basis av fraktstyckegods-

och vagnslastgodstrafiken under år 1935 verkställd överslagsberäkning

rörande de i anledning av förenämnda vägändringar uppkommande

inkomständringarna för statens järnvägar har givit till resultat en

inkomstökning av cirka 13,000 kronor per år.

Denna siffra är brutto, och från densamma är att draga ersättning till de

järnvägar, som skulle förlora trafiken, ävensom givetvis viss merkostnad för

trafikökningen. För de första fem åren hava dessa avbränningar synts

kunna sättas till 7,000 kronor, varför nettoinkomstökningen reduceras till

6,000 kronor.

Nu lämnade uppgifter giva alltså vid handen, att vid ett förstatligande av

U. E. J. beträffande godssamtrafiksgodset för statsbanorna inkl. U. E. J.

ökningar och minskningar skulle ungefärligen kompensera varandra.

En sammanfattning av här beräknade inkomständringar giver följande resultat:
Inkomstminskning
-

kronor

Persontrafik............................... 10,000

Posttrafik................................. 2,000

Persontrafik............................... 10,000

Posttrafik................................. 2,000

Saldo inkomstminskning,

kr. 12,000

Räknas i enskild ägo med framtida inkomster motsvarande genomsnittet

för åren 1934 och 1935 eller 300,000 kronor, så skulle inkomsterna efter för- statligandet alltså komma att stanna vid 288,000 kronor.

Utgifterna.

U. E. J:s driftsutgifter uppgingo år 1935 till cirka 320,400 kronor med föl-

jande fördelning:

Kronor

administrativa avdelningen.......

29,800

banavdelningen.................

61,900

trafikavdelningen ...............

103,600

maskinavdelningen..............

104,000

lok- och vagnhyror..............

21,100

Summa kronor 320,400

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

7

I dessa utgiftsbelopp ingå U. E. J:s förvaltningsbidrag

till statens järnvägar för Uppsala C och N1............ cirka 28,500 kronor

» ; Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar för En.

j, j köping.........................................»_21,700 »

Summa cirka 50,200 kronor

För bantjänsten — i bokföringshänseende ej fullt jämförbar med banavdelningen

— räknas i enlighet med förstatligandekommissionens beräkningar i

statens järnvägars regi med en kostnad av 53,000 kronor per år.

I fråga örn maskin- och trafiktjänsten har förstatligandekommissionen vid

sina utredningar funnit, att U. E. J. såsom del i ett helt förstatligat normalspårsnät

lämpligen bör, förutom med en förhyrd motorvagn, trafikeras i viss

samdrift med linjen Enköping—Runhällen. Sålunda har ett tågpar antagits

komma att besörjas med rälsbuss och ett godstågpar med ånglok, i bägge

fallen i samköming med annan linje, samt övriga tåg med nyssnämnda motorvagn.

Vidare har den åkande personalen förutsatts förlagd till Enköping

och redovisad å Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar.

Vid ett separat förstatligande av U. E. J. få driftsförhållandena tänkas

ordnade på ett annat sätt, i det att maskin- och tågtjänsten då får besörjas

från Uppsala. Det förutsättes emellertid även för sådant fall att lokstationen

vid Uppsala norra blir nedlagd och att all loktjänst sålunda koncentreras

till statens järnvägars lokstall vid Uppsala C. Vidare antages att

den nu förhyrda motorvagnen ersättes med en större dieseldriven 4-axlig

rälsbuss, till vilken kopplas släpvagn, när så erfordras. Godstrafiken tänkes

liksom hittills besörjd med ånglok, varvid för densamma avdelas ett J-lok

jämte ett annat lok för avbyte och extratjänst.

Beträffande stationstjänsten torde i detta sammanhang böra framhållas,

att kostnaderna för Uppsala norra station kunna väntas nedbringade dels

som följd av ibruktagandet av den under arbete varande nya ställverksanläggningen

vid Uppsala C dels genom att, då personal därefter icke längre

erfordras för tågklareringen vid norra stationen, denna bör kunna förändras

till hållplats och betjänas av kvinnlig platsvakt.

Vad slutligen angår förvaltningsbidraget i Enköping, f. n. cirka 21,700

kronor, bör detta kunna väntas reducerat, dels till följd av utav S. V. B. J.

genomförd personalminskning, dels ytterligare genom att den på U. E. J. belöpande

andelen blir relativt mindre än hittills, örn driften kommer att ombesörjas

med rälsbuss eller motorvagn i den utsträckning, som här antagits.

Berörda förvaltningsbidrag har alltså i fortsättningen ansetts kunna beräknas

till ett till cirka 15,000 kronor per år reducerat belopp.

Kostnaderna för maskintjänsten inklusive underhåll av rullande materiel

samt för trafiktjänsten hava i anslutning till vad förut framhållits beräknats

till 98,000 resp. 43,500 kronor per år, förutom nyssnämnda förvaltningsbidrag.

Härtill får läggas den inkomst i form av förvaltningsbidrag samt lok- och

vagnbyror, som statens järnvägar nu uppbära från U. E. J. och som vid ett

förstatligande kommer att bortfalla, ävensom de utgifter av nu nämnd art,

för vilka statens järnvägar eljest få svara i U. E. J:s ställe. Dessa inkomster

resp. utgifter kunna beräknas till

förvaltningsbidrag .................................... 26,500 kronor

vagnhyror .......................................... 8,300 »

Summa 34,800

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Till de nämnda utgifterna resp. bortfallande inkomsterna kommer slutligen

viss del av de under administrativa avdelningen redovisade utgifterna.

Av dessa torde emellertid praktiskt taget endast de som avse sjukvård och

pensionering, tillsammans c:a 12,000 kronor, behöva förutses ungefär oförändrade

i statens järnvägars regi, medan däremot övriga utgifter såsom till

huvudsaklig del föranledda av järnvägens förvaltning såsom ett fristående

företag i bolagsform till det mesta torde komma att försvinna i och med att

järnvägen införlivas med statsbanorna. Höjes förenämnda belopp till 20,000

kronor, torde tillräcklig hänsyn hava tagits till de merkostnader av administrativ

natur, som den nu ifrågasatta åtgärden kan komma att förorsaka

statens järnvägar ävensom till oförutsedda utgifter i allmänhet.

Den som följd av ett förstatligande av U. E. J. i statens järnvägars bokföring

framträdande merutgiften kan sålunda, vad angår de löpande driftsutgifterna,

beräknas till (53,000 + 15,000 + 98,000 + 43,500 + 34,800 +

20,000) 264,300 eller avrundat 265,000 kronor.

Denna utgiftssumma är som synes cirka 55,000 kronor lägre än motsvarande

för år 1935 redovisade driftsutgifter. Beaktas må emellertid, att angivna

skillnad icke är ett mått på den genom ett förstatligande uppkommande

besparingen utan till viss del — huru stor kan dock icke angivas — även

är en följd av sådana av utredningen förutsatta åtgärder, vilka kunna tänkas

vidtagna, även om järnvägen icke övertages av staten och införlivas med

statens järnvägar.

Sammanfattning.

Såsom framgår av det anförda, torde inkomsterna av trafiken å U. E. J. i

statens järnvägars regi kunna beräknas till cirka 288,000 kronor och de löpande

driftsutgifterna till cirka 265,000 kronor per år, varför driftsöverskottet

skulle bliva 23,000 kronor. Detta belopp är icke tillräckligt för att bestrida

den ökade avsättning till förnyelsefond, som införlivandet av U. E. J. i statsbanenätet

föranleder. Berörda avsättning utgör nämligen för närvarande i

runt tal 35.000 kronor per år och torde i statens järnvägars regi kunna uppskattas

till ungefär enahanda belopp.

Slutresultatet blir alltså, att ett införlivande av U. E. J. i statens järnvägar

kommer att hava till följd, att statens järnvägars utgifter stiga mer än

inkomsterna eller med andra ord att en sådan åtgärd medför viss försämring

av statsbanornas nuvarande ekonomiska resultat.

Tages vidare hänsyn till att här antagna trafikanordningar kräva ett kapitalutlägg

av cirka 150,000 kronor — varav för anskaffning av en rälsbuss

jämte släpvagn av lättviktskonstruktion samt en reservboggi m. m. 95,000

kronor, för ett J-lok och ett annat lok, vilka lok eljest skulle kunna försäljas

av statens järnvägar, 35,000 kronor samt för diverse ändringsarbeten å

vagnar 20,000 kronor — motsvarande en årsränta av cirka 5,000 kronor, är

det än tydligare, att ett statsförvärv av U. E. J. icke framstår som någon

ur statens järnvägars affärssynpunkt önskvärd åtgärd.

Å andra sidan är ju en kalkylerad differens på 17,000 kronor ej av någon

större betydelse, då det gäller statsförvärv av en järnväg; den ligger givetvis

innanför gränserna för oundvikliga fel i fraintidsberäkningar. Vidare är att

beakta, att ersättningen för avledd samtrafik år från år minskas, medan

resultatet av taxeändringarna kan förväntas förbättrat.

Att inkomsterna skulle kunna komma att någonsin helt balansera utgifterna

synes dock föga sannolikt.

Såsom slutsatser av den verkställda utredningen anföres i promemorian:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

9

Järnvägen är en utpräglad persontrafiksbana, medan godstrafiken och

särskilt trafiken av fraktgods i vagnslaster är obetydlig. Från näringslivets

synpunkt lärer alltså ingen större uppoffring av allmänna medel för banans

bevarande kunna anses motiverad. Utredningen har bekräftat, vad redan

järnvägskartan giver vid handen, nämligen att banan såväl transportgeografiskt

som drifttekniskt hör nära samman med S. V. B. J:s linjer.

Med hänsyn till den förra omständigheten bör nämnda järnvägs ägare

hava anledning aktivt medverka till banans bevarande, även örn därför

skulle krävas viss ekonomisk insats; vid ett eventuellt nedläggande av U. E. J.

synas nämligen förlusten för S. V. B. J. på grund av bortfallande trafik

kunna komma att bliva tämligen betydande. Statens järnvägars affärsintressen

åter tillgodoses till fullo, örn blott den 3 km långa sträckan Uppsala N.—

Ekebybruk bibehålies såsom industrispår. På grund av förut berörda möjligheter

till samdrift bör också en trafikering genom S. V. B. J. kunna ordnas

mer ekonomiskt än på något annat sätt och därför vara ägnad att i sin

mån bidraga till en god allmän transporthushållning.

Skulle emellertid en för statsverket godtagbar uppgörelse med S. V. B. J.

icke kunna träffas och ej heller ett omedelbart nedläggande av trafiken anses

kunna förordas, så medför jämväl en trafikering genom statens järnvägars

försorg så stora förbättringar gentemot hittillsvarande ordning med

självständig förvaltning, att en sådan trafikering kan åtminstone tills vidare

ombesörjas med i förhållande till trafikarbete mycket måttliga uppoffringar

för det allmänna. Järnvägsstyrelsen vill alltså under nyss angivna förutsättning

icke motsätta sig ett statsförvärv.

I skrivelse den 4 januari 1937 hava fullmäktige i riksgäldskontoret framlagt

förslag örn järnvägens försäljning till Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag. I skrivelsen hava fullmäktige anfört:

Av järnvägsstyrelens uppgifter om järnvägens driftresultat framgår att med

undantag för ett enda år (1932) inkomsterna av trafiken under de senaste

åren icke räckt ens till bestridande av de löpande driftsutgifterna. Fullmäktige

i riksgäldskontoret och Uppsala stad hava ock nödgats att gemensamt

tillhandahålla bolaget i likvidation rörelsekapital med inalles 60,000

kronor.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i sin berörda promemoria

hänvände sig Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolags likvidatorer under

hand till verkställande direktören i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya

järnvägsaktiebolag med en förfrågan på vilka villkor sistberörda bolag skulle

kunna vara villigt att övertaga Uppsala—Enköpings järnväg. Till svar därå

meddelades i en till likvidatorernas ordförande ställd skrivelse av den 10

oktober 1936, att Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag

erbjöde sig att övertaga järnvägen för en köpeskilling, motsvarande järnvägens

beräknade realisationsvärde, och skulle likviden därvid ske med en amorteringsfri

revers, löpande utan ränta, så länge järnvägen trafikerades av köparen,

och förfallande till betalning endast för det fall, att trafikeringen avjärnvägen

skulle nedläggas. Förutsättningar för ett eventuellt köp skulle

vidare vara dels att köparen skulle äga ridt ali i sitt ställe sätta ett dotterbolag

som ägare till järnvägen med skyldighet dock för köparen att i sådan

händelse ställa säkerhet för dotterbolagets uppfyllande av överenskommelsens

förpliktelser, dels ock att det nu mellan Uppsala—Enköpings järnväg och

statens järnvägar befintliga kontraktet angående linjen Uppsala norra—Uppsala

central, inklusive nu nämnda föreningsstationer, komme att transporteras

på köparen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1"

Kungl. Maj.ts proposition nr 1-16.

Sedan berörda skrivelse av likvida torerna överlämnats till fullmäktige, beslöto

fullmäktige den 15 oktober 1936 att i ärendet inhämta yttrande från

järnvägsstyrelsen. I en med anledning därav till riksgäldskontoret avlåten

skrivelse av den 11 november 1936 meddelade styrelsen, att från statens järnvägars

synpunkt intet vore att erinra mot Uppsala—Enköpings järnvägs försäljning

till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag på i

huvudsak de villkor, som funnes angivna i berörda skrivelse av den 10 oktober

1936. Styrelsen utginge från, att i ett blivande försäljningsavtai jämväl

skulle intagas bestämmelse om rätt för statsverket att inlösa järnvägen

till ett pris, motsvarande den avtalade köpeskillingen. Styrelsen

förklarade sig ock villig att på köparen transportera nu befintliga överenskommelser

angående Uppsala—Enköpings järnvägs begagnande av Uppsala

norra och Uppsala centralstationer samt linjen mellan nämnda stationer, men

påyrkade styrelsen, med anledning av vissa redan vidtagna eller planerade

rationaliseringsåtgärder beträffande stationstjänsten i Uppsala, att frågan örn

en revidering av överenskommelserna skulle upptagas till prövning.

Mot berörda yrkande har Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag

under hand förklarat sig ej hava något att erinra.

Sedan fullmäktige uppdragit åt riksgäldssekreteraren att med biträde av

riksgäldskontorets ombudsman förhandla med Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag angående övertagande av Uppsala—Enköpings

järnväg, har efter avslutade sådana förhandlingar, vilka förts i samråd med

Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolags likvidatorer, upprättats och undertecknats

i bestyrkt avskrift bilagd preliminär överenskommelse angående ifrågavarande

järnvägs försäljning.

Överenskommelsen, som träffats under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande,

förutsätter vidare, att riksgäldskontoret ä exekutiv auktion inropar

Uppsala—Enköpings järnväg med tillhörigheter för statsverkets räkning och

sedermera försäljer järnvägen till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya

järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 282,000 kronor.

Berörda belopp motsvarar det värde, vartill distriktschefen E. von Friesen

i ett den 13 november 1933 upprättat värderingsinstrument uppskattat järnvägen

i händelse av dess nedläggande och tillgångarnas realiserande, varvid

förutsatts ungefär nuvarande konjunkturläge och att avvecklingen kunde ske

någorlunda lugnt.

Köpeskillingen må erläggas genom en skuldförbindelse, till säkerhet för

vilken skall lämnas inteckning i järnvägen med bästa förmånsrätt, och med

rätt för köparen att när som helst, om så önskas, inbetala lånebeloppet.

För skuldförbindelsen, varå ränta ej må debiteras, skall betalningsskyldighet

inträda först i samband med realisation helt eller delvis av ifrågavarande

järnvägsfastighet.

Överenskommelsen innefattar vidare erforderliga bestämmelser angående

köparens skyldigheter beträffande Uppsala—Enköpings järnvägs personal.

I överenskommelsen återfinnes därjämte i liknande avtal vanligt stadgande

örn rätt för svenska staten att inlösa Uppsala—Enköpings järnväg.

Slutligen är i överenskommelsen intagen bestämmelse örn rätt för köparen

att nu eller framdeles i sitt ställe sätta ett för ändamålet bildat dotterbolag.

Därest köparen begagnar sig av denna rätt, skall köparen teckna borgen,

som kan av riksgäldskontoret godkännas, för dotterbolagets riktiga fullgörande

av de förbindelser, som enligt avtalet eller eljest skulle hava åvilat

köparen.

Enligt vad under hand inhämtats hos ledningen för Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag, torde med bestämmelsen örn dotterbolag

avses endast att skapa en lämplig form för att, därest så skulle visa sig önsk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

11

vart, hålla Uppsala—Enköpings järnväg i räkenskapshänseende skild från

bolagets övriga järnvägslinjer, under det att järnvägen i övriga hänseenden

skulle komma att helt införlivas med dessa.

För egen del få fullmäktige uttala, att fullmäktige med hänsyn lill vad järnvägsstyrelsen

i sin förberörda promemoria anfört finna lämpligt och naturligt,

att Uppsala—Enköpings järnväg, vars nedläggande åtminstone för närvarande

ej synes böra ifrågakomma, övertages av Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag för att införlivas med dess järnvägsnät.

Fullmäktige hava ock i likhet med järnvägsstyrelsen funnit, att de villkor

angående järnvägens försäljning, varom preliminär överenskommelse träffats.

böra vara godtagbara för staten. I betraktande av det dåliga resultatet

av driften å järnvägen synes staten ej skäligen kunna påfordra att vid järnvägens

försäljning erhålla någon egentlig köpeskilling för densamma, utan

bör staten enligt fullmäktiges mening, på sätt i flera likartade fall skett, kunna

åtnöjas med en skuldförbindelse av den art nyss angivits. Med hänsyn till

de uppgifter fullmäktige under hand erhållit angående avsikten med det köpande

bolagets förbehåll om rätt att i sitt ställe sätta ett dotterbolag, anse fullmäktige

ej några betänkligheter vare sig från statens eller trafikområdets sida

böra möta mot berörda förbehåll. För trafikanterna komma beaktansvärda

fördelar att vinnas genom järnvägens övertagande av ett större företag och

dess införlivande i taxehänseende med detsammas järnvägar. Den utformning,

överenskommelsen erhållit i fråga örn personalen vid Uppsala—Enköpings

järnväg, synes ock behörigen tillgodose berörda personals intressen.

Därest den ifrågasatta försäljningen bliver genomförd, kommer Kungl.

Majit givetvis att stadga skyldighet för det köpande bolaget att dels underkasta

sig Kungl. Majlis föreskrifter angående begagnande och underhåll av

Uppsala—Enköpings järnväg samt angående samtrafik, dels ock ställa sig

till efterrättelse andra villkor och kontroller, som Kungl. Majit kan finna nödigt

föreskriva. Från det köpande bolagets sida bär uttryckts det önskemålet,

att de föreskrifter av berörda art, som komma att meddelas, så nära

som möjligt ansluta sig till vad som i berörda avseenden finnes stadgat i koncessionen

för järnvägslinjen Stockholm—Enköping med bibana Tillberga—

Ängelsberg, vartill Uppsala—Enköpings järnväg skulle komma att anslutas.

Fullmäktige föreställa sig, att några hinder att tillmötesgå bolagets angivna

önskemål ej komma att föreligga.

Ett godkännande av den preliminära överenskommelsen om Uppsala—- Enköpings järnvägs försäljning skulle innebära, att statens hela räntefordran

å statslånet för järnvägen och av kapitalfordringen 729,552 kronor 31 öre

skulle avskrivas. Något särskilt anslag för täckande av statens kapitalförlust

erfordras emellertid ej, utan beloppet kommer att överföras till riksgäldskontorets

avskrivningskonto för att i sinom tid täckas med andra statsinkomster

än lånemedel.

Såsom lämplig tidpunkt för det köpande bolagets tillträde av järnvägen

vilja fullmäktige ifrågasätta den 1 juli 1937 eller, därest erforderliga förberedelser

till dess ej skulle hinna att avslutas, senast den 1 oktober samma år.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava riksgäldsfullmäktige hemställt,

alt Kungl. Majit ville för 1937 års riksdag framlägga proposition örn

godkännande av den mellan riksgäldskontoret och Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsakliebolag preliminärt träffade överenskommelsen

angående Uppsala—Enköpings järnväg.

Sedan järnvägstyrelsen, på sätt av det följande framgår, i utlåtande uttalat

sig för järnvägens införlivande med statens järnvägar, hava fullmäktige

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

i avgivet yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot ett statsförvärv

av järnvägen.

I nämnda utlåtande, dagtecknat den 4 februari 1937, har järnvägsstyrelsen

anfört:

Vad beträffar de ekonomiska verkningarna för statens järnvägar av förevarande

järnvägslinjes infogande i statsbanenätet, får styrelsen hänvisa till

sin promemoria den 20 juni 1936 angående Uppsala—Enköpings järnväg. De

ytterligare statistiska uppgifter, vilka sedermera blivit tillgängliga, hava icke

givit anledning till revision av där innehållna utredningsresultat.

I samma P. M. har jämväl berörts vissa övriga förhållanden, vilka synts

styrelsen kunna vara av betydelse för ställningstagande till förevarande ärende.

Järnvägsstyrelsen har nu därutöver inga uppgifter av vikt att lämna, intet

yrkande att framställa; i åberopad skrivelse till riksgäldkontoret den 11 november

1936 har styrelsen också meddelat, att från statens järnvägars synpunkt

intet vore att erinra mot, att Uppsala—Enköpings järnväg försåldes

till Stockholm—-Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag på villkor, som

i sak överensstämde med de i den nu träffade villkorliga överenskommelsen

innehållna.

Visserligen äro de föreslagna försäljningsvillkoren nära nog de ogynnsammaste

möjliga, enär järnvägen de facto skänkes bort; eftersom det andra

ifrågakommande alternativet, banans inlemmande i statens järnvägar, ställer

sig statsfinansiellt ännu något ofördelaktigare, har emellertid styrelsen, som

redan nämnts, icke funnit anledning till erinran i detta stycke. Statens järnvägars

omedelbara affärsintressen synas alltså bliva på bästa sätt tillgodosedda

genom ett bifall lill riksgäldsfullmäktiges hemställan.

Örn sålunda den föreslagna uppgörelsen — betraktad såsom en fristående

akt — förefaller rimlig och antaglig, såväl från statsfinansiell som från statens

järnvägars affärssynpunkt, så kan onekligen bilden bliva en annan, om

den skärskådas ur en vidare samhällelig synpunkt. Givetvis följa för berörda

bygder väl kända fördelar med att järnvägen i fråga inlemmas i statsbanesystemet

i stället för att skäligen löst anslutas till ett mindre järn vägssystem.

Järnvägens bestånd och rationella utveckling tryggas och dess inlemmande

är ock ett steg i rätt riktning — om än ett litet sådant — mot det ur rationaliseringssynpunkt

så angelägna enhetliggörandet av landets normalspåriga

järnvägssystem.

Den uppoffring för det allmänna, som skulle krävas för beredande av dessa

fördelar, är också jämförelsevis mycket liten —■ enligt föreliggande kalkyler

17,000 kronor årligen inklusive ränta å nyinvesterat kapital —- och trots de

principiella betänkligheter, vilka järnvägsstyrelsen såsom företagsledning

måste hysa mot förevarande underskottsbanas inlemmande i statsbanenätet,

vill styrelsen alltså icke resa någon erinran mot ett statsförvärv och en inkorporering

i statens järnvägar, om vid frågans vidare behandling detta skulle

befinnas motiverat med hänsyn till de samlade verkningarna för berörda

delar av samhället.

För sådant fall vill styrelsen framhålla, att, eftersom det är fråga örn en

underskottsbana, det kapital, som på övligt sätt i samband med statsförvärvet

överflyttas från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond,

bör därstädes helt föras under rubriken »Annat kapital» (än lånmedel).

Beträffande åter det anslag örn 100,000 kronor, som i angivet fall erfordras

för anskaffning av rälsbussmateriel m. m., vill styrelsen icke motsätta sig,

att detsamma i vanlig ordning anvisas att täckas av lånemedel, då sagda investering

i och för sig obestridligen är räntabel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146. 13

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 18 februari 1937 anfört:
Med

hänsyn till vad järnvägsstyrelsen sålunda nu senast anfört i förevarande

fråga är ej heller från fullmäktiges sida något att erinra mot, att Uppsala—Enköpings

järnväg övertages av staten och införlivas med statsbanenätet,

därest Kungl. Majit skulle anse detta vara att föredraga framför järnvägens

försäljning till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.

Det synes fullmäktige lämpligt, att statsförvärvet tillgår så att riksgäldskontoret,

under förutsättning att riksdagen fattar beslut om järnvägens förstatligande,

efter lagsökning å exekutiv auktion inropar järnvägen med tillhörigheter

för statsverkets räkning och sedermera, så snart sammanträde

för köpeskillingslikvid ägt rum, överlämnar järnvägen till järnvägsstyrelsen.

Detta torde kunna ske omkring den 1 september innevarande år eller möjligen

något tidigare.

Fullmäktige förutsätta, att Uppsala—Enköpings järnvägs personal efter

järnvägens förstatligande i ovan angiven ordning övertages av statens järnvägar

enligt under de senare åren tillämpade grunder.

Järnvägsstyrelsen har i sin ifrågavarande skrivelse framhållit, att, då fråga

vore örn en underskottsbana, det kapital, som på övligt sätt i samband

med statsförvärvet överflyttas från allmänna järnvägslånefonden till statens

järnvägars fond, borde därstädes helt förås under rubriken »Annat kapital»

(än lånemedel), Däremot är från fullmäktiges sida ej något att erinra. Det

kapital, som på sådant sätt överföres till statens järnvägars fond, torde böra

motsvara den blivande köpeskillingen vid den exekutiva auktionen. I riksbokföringen

kommer det sålunda överförda beloppet att redovisas på det

sätt, att, samtidigt som statens järnvägars fond debiteras beloppet, statens

å allmänna järnvägslånefonden bokförda fordran hos Uppsala—Enköpings

järnvägsbolag i sin helhet avskrives. Den del av nämnda fordran, som motsvaras

av investerade lånemedel, debiteras härvid det under riksgäldsverkets

fond redovisade avskrivningskontot för att i sinom tid täckas av andra statsinkomster

än lånemedel.

De anslagsbelopp, som i händelse av Uppsala—Enköpings järnvägs förstatligande

komma att erfordras för anskaffande av rälsbussmateriel m. m.,

torde böra anvisas av lånemedel och ingå i statens järnvägars förräntningspliktiga

kapital.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen har i utlåtande den 22 februari 1937 på

giund av de fördelar, järnvägens förstatligande medför för berörda bvgder,

tillstyrkt, att ifrågavarande järnväg övertages av statens järnvägar på sätt

järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande den 4 februari 1937 angivit.

Sås°m av den lämnade redogörelsen framgår befinner sig Uppsala—En-Departement*- köpings järnvägsaktiebolag sedan omkring tre år i likvidation, och järnvä- ehelm.

gens drift har kunnat upprätthållas endast genom att riksgäldskontoret och

Uppsala stad tillskjutit erforderliga medel. Rörande järnvägens framtida

drift föreligga nu två alternativa förslag till lösning av frågan, nämligen

å ena sidan järnvägens införlivande med statsbanorna och å andra sidan

dess överlåtande till Stockholm—Västerås—-Bergslagens nya järnvägsaktiebolag,

i båda fallen sedan fullmäktige i riksgäldskontoret, på sätt förutsatts,

förvärvat järnvägen i exekutiv ordning. Liksom i fråga örn den tidigare i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

dag behandlade järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström har järnvägsstyrelsen

förklarat sig icke vilja resa någon erinran mot statsförvärv av järnvägen

Uppsala—Enköping, örn detta skulle befinnas motiverat med hänsyn till verkningarna

i olika hänseenden av en dylik åtgärd för därav berörda delar av

samhället. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava för sin del icke haft något

att erinra mot banans förstatligande, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har tillstyrkt järnvägens införlivande med statsbanorna.

I det föregående har närmare angivits att järnvägen Uppsala—Enköping

i statens järnvägars hand kan beräknas lämna ett driftöverskott av omkring

23.000 kronor. Enär erforderlig avsättning till förnyelsefond beräknats till

35.000 kronor, skulle järnvägens övertagande åsamka statens järnvägar en

årlig förlust av 12,000 kronor, vartill komma ränteutgifter å omkring 5,000

kronor för kapitalvärdet av rullande materiel, som skulle tillföras banan; den

direkta nyinvesteringen -— huvudsakligen för anskaffning av rälsomnibus och

släpvagn — beräknas dock icke till högre belopp än 100,000 kronor. I kalkylen

för banans inkomster och utgifter, som givit till resultat den angivna

förlusten, tillhopa 17,000 kronor för år, ingår emellertid ett belopp av 7,000

kronor, avseende ersättning till andra järnvägar för förlorad samtrafik, vilken

utgift efter ett tiotal år helt försvinner.

Enligt den preliminära överenskommelsen med Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag skulle bolaget förvärva järnvägen i fråga

för en köpeskilling, motsvarande realisationsvärdet 282,000 kronor, vilken

köpeskilling emellertid skulle gäldas med en räntefri revers, att betalas först

i fall av järnvägens nedläggande. Bolaget har förbehållit sig att få sätta dotterbolag

i sitt ställe.

Läget i fråga om förevarande järnväg är sålunda i stort sett detsamma som

beträffande förutnämnda järnväg Sala—Gysinge—Hagaström. De skäl, som

jag tidigare i dag anfört för ett statsförvärv av sistnämnda järnväg, synas mig

i huvudsak äga tillämpning jämväl med avseende å järnvägen Uppsala—Enköping.

Jag vill alltså för min del förorda, att denna järnväg, sedan densamma

förvärvats av riksgäldskontoret å exekutiv auktion, införlivas med

statens järnvägar.

I samband med järnvägens övergång till statens järnvägar torde personalen

vid densamma likaledes få övergå i statsbanornas tjänst på sätt föreslagits

beträffande järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström. Med avseende å sättet

för banans redovisande i statens järnvägars bokföring och avskrivningen

av statens fordran på grund av förutnämnda statslån ansluter jag mig till

vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört. Jag utgår därvid från att köpeskillingen

för järnvägen skall ungefär motsvara järnvägens realisationsvärde.

Det kapital, som överföres från allmänna järnvägslånefonden till statens

järnvägars fond, bör givetvis därstädes upptagas såsom annat kapital än lånemedelskapital,

och fullmäktige i riksgäldskontoret torde i sinom tid beredas

ersättning i vanlig ordning för det belopp, vartill statens kapitalfordran

på grund av ifrågavarande statslån uppgår. Räntefordringarna skulle på vanligt

sätt omedelbart avskrivas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

15

Vad beträffar det anslag å 100,000 kronor, som beräknats erforderligt för

anskaffning av viss rullande materiel m. m., torde med anvisande därav kunna

anstå till nästa år. Därest medel för ändamålet dessförinnan skulle visa

sig erforderliga, lärer Kungl. Maj:t, därest riksdagen icke häremot uttalar

erinran, få ställa lämpligt belopp till järnvägsstyrelsens förfogande av för

styrelsen tillgängliga medel.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolag i likvidation

tillhöriga järnvägen mellan Uppsala och Enköping må

förvärvas och införlivas med statens järnvägar i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig här angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge—Hagaström och Uppsala— Enköping. s. 6 i texten
  2. SU 1937:99 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge —Hagaström och Uppsala—Enköping. s. 5 i texten