Sök i Ratio Lex

Angående anslag till riksskogstaxering och avverkningsstatistik

1937-02-26 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:148, Angående anslag till riksskogstaxering och avverkningsstatistik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

1

Nr 148.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till riksskogstaxering

och avverkningsstatistik; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 175, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda riksdagen förelagd, till Riksskogstaxering och avverkningsstatistik

beräkna för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 150,000

kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr US.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Inledning.

Under senare år har skogsbruket och den därpå grundade förädlingsindustrin

i skilda avseenden varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Då framställningen i det följande i flera fall kommer att anknyta till tidigare

utredningar och undersökningar avseende berörda näringsgrenars stödjande,

torde jag lämpligen böra inledningsvis i korthet omnämna dem, som

i nu förevarande hänseende äga det största intresset.

Till en början torde jag få erinra, att kommissionen för försökstaxering

rörande virkeskapital, tillväxt m. m. av skogarna i Värmlands län, den s. k.

värmlandskommissionen, i sitt den 5 maj 1914 avgivna betänkande framlade

en plan samt kostnadsberäkning för taxering av Sveriges samtliga skogar.

För utredning av frågan om en ordnad avverkningsstatistik föreslog kommissionen,

att en särskild kommitté skulle tillsättas.

I anledning härav tillkallades den 2 oktober 1917 särskilda sakkunniga,

de s. k. skogstaxeringssakkunniga, för att verkställa utredning om anordnande

av skogsavverkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga skogar.

De sakkunniga blevo ej i tillfälle att slutföra sitt uppdrag rörande skogsavverkningsstatistikens

ordnande, då genom Kungl. Maj:ts beslut den 30

november 1922 de sakkunnigas förordnande upphörde med februari månads

utgång 1923.

Emellertid framlade Kungl. Maj:t vid 1923 års riksdag proposition (nr

191) angående anslag till riksskogstaxering. Sedan propositionen bifallits

av riksdagen, uppdrogs den centrala ledningen av taxeringen åt domänstyrelsen,

som redan sommaren 1923 lät igångsätta erforderliga fältarbeten.

Genom beslut den 10 oktober 1924 anförtroddes bearbetningen av det insamlade

materialet åt en särskild riksskogstaxeringsnämnd. På förslag av

Kungl. Majit beslöt 1925 års riksdag, att ledningen även av fältarbetet skulle

från och med år 1925 anförtros åt riksskogstaxeringsnämnden. I 1923 års

riksdagsbeslut angavs taxeringen skola i första hand avse skogarna i Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar och Kopparbergs län, men genom senare riksdagsbeslut

utvidgades taxeringen att omfatta jämväl skogarna i övriga delar

av landet. Taxeringen avslutades under år 1929. En fullständig redogörelse

för densamma avgavs år 1932 av riksskogstaxeringsnämnden (stat. off.

utr. 1932:26).

Genom beslut den 5 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit åt centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund att verkställa förberedande undersökning rörande

lämpligaste sättet för utredning örn avverkning och förbrukning inom

riket av virke för olika ändamål. Med skrivelse den 17 mars 1933 överlämnade

centralrådet till Kungl. Majit ett av särskilda av centralrådet tillkallade

sakkunniga den 21 december 1932 avgivet betänkande med förslag i ämnet.

över betänkandet — vartill jag återkommer i det följande — hava

yttranden inhämtats från domänstyrelsen och statistiska centralbyrån, men

i övrigt har detsamma ännu ej föranlett någon åtgärd från statsmakternas

sida.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

3

I anledning av skrivelse (nr 328) från 1930 års riksdag samt framställning

från den s. k. jordbruksutredningen tillkallade chefen för jordbruksdepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 oktober 1931 sakkunniga

för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande åtgärder

för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat

ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. De sakkunniga,

som antogo benämningen 1931 års skogssakkunniga, avgåvo den 4

januari 1933 betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande

av landets skogstillgångar, (stat. off. utr. 1933:2). Ett flertal

av de sakkunnigas förslag hava realiserats genom beslut av statsmakterna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juli 1933 utsåg vidare

chefen för socialdepartementet sakkunniga att inom departementet biträda

med utredning rörande skogshushållningen samt de industrier, som väsentligen

erhålla sina råvaror ur skogen. Genom denna utredning avsågs att

vinna kännedom om storleken av den produktion av sågade trävaror och

pappersmassa, för vilken förutsättningar ansåges föreligga i vårt land under

de närmaste åren, huru stora grupper av arbetare, som med den beräknade

produktionen kunde sysselsättas inom nämnda industrier, samt den

lämpliga lokala fördelningen av denna produktion ur såväl sociala som

ekonomiska synpunkter. Utredningen borde enligt direktiven även omfatta

storleken av den erforderliga råvaruförsörjningen, behovet av arbetskraft

för skogsavverkningarna samt avverkningarnas lämpliga fördelning på olika

landsdelar. De sakkunniga, vilka antogo namnet 1933 års skogsindustrisakkunniga,

avgåvo den 29 juli 1935 betänkande angående råvaruförsörjning,

produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna (stat. off.

utr. 1935: 36).

Sedan riksdagen i skrivelse den 13 juni 1932, nr 375, anhållit om närmare

undersökning beträffande skogsbygdens arbets- och försörjningsproblem,

uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juli 1934 åt socialstyrelsen att

i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen utarbetad plan verkställa

undersökning i ämnet. Undersökningen har ännu ej avslutats.

I anledning av vid 1935 års riksdag väckta motioner anhöll riksdagen

(skr. nr 274) hos Kungl. Majit, under åberopande av jordbruksutskottets

utlåtande nr 80, att skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som

kunde vidtagas för att höja dess bärkraft, gjordes till föremål för utredning

samt att av denna betingade förslag förelädes riksdagen.

Genom beslut den 23 juli och den 3 oktober 1936 bemyndigade Kungl.

Majit chefen för jordbruksdepartementet, bland annat, att tillkalla två utredningsmän

för att — i enlighet med av departementschefen i anförande till

statsrådsprotokollet den 23 juli 1936 angivna riktlinjer — verkställa utredning

och avgiva förslag rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder,

som kunde vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga

personer att med utredningsmännen deltaga i överläggningar i

ämnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.

Av vad i nyssnämnda statsrådsprotokoll anförts beträffande riktlinjerna

för utredningen må här endast återgivas följande.

Vid utredningen borde beaktas den centrala ställning, som skogsbruket

och den därpå grundade förädlingsindustrin intoge i vårt lands näringsliv

Betydelsen för vårt jordbruk av ett lönande skogsbruk borde sålunda utredas.

Även i övrigt borde det samband, som rådde mellan dessa båda näringsgrenar,

bliva föremål för undersökning. I den mån skogsbrukets och

den därpå grundade förädlingsindustrins betydelse för vårt lands ekonomiska

ställning klarlades torde det även bliva möjligt att bedöma, huruvida

och på vad sätt statsmakterna kunde mildra verkningarna inom vårt land av

en i framtiden inträffande konjunkturförsämring å den internationella marknaden

för skogsprodukter.

Frågan, huruvida staten kunde medverka till ett stegrat ekonomiskt utbyte

genom förbättrad skogsvård och ökad skogsavkastning, borde ävenledes

ägnas uppmärksamhet. Visserligen hade statsmakterna i detta hänseende

vidtagit flera åtgärder, men det syntes icke uteslutet, att åtminstone i vissa

trakter ännu åtskilligt kunde göras. Även borde spörsmålet om den statliga

administrationen på skogsbrukets område göras till föremål för närmare

utredning.

Till övervägande borde upptagas jämväl spörsmålet, huruvida och på vad

sätt en lämpligare avvägning kunde åstadkommas mellan intressena inom

ifrågavarande näringsgrenar. Undersökas skulle sålunda, huruvida icke läget

för det skogsägande jordbruket kunde förbättras utan att andra samhällsgrupper

därigenom tillfogades men. Till behandling i detta sammanhang

torde även upptagas frågan om en avverkningsstatistik för landets skogar.

Självfallet borde i frågor, som redan varit eller vore föremål för undersökning,

de därvid framkomna undersökningsresultaten utnyttjas så långt

möjligt.

Med hänsyn till ämnets omfattning och den tid, som undersökningen i sin

helhet kunde komma att taga, syntes lämpligt att, därest vissa frågor funnes

kunna behandlas för sig, så skedde samt att särskild utredning med tillhörande

förslag framlades i dylika frågor.

Jämlikt Kungl. Maj:ts omförmälda bemyndiganden tillkallade jag dels

den 30 juli och den 3 oktober 1936 såsom utredningsmän kanslichefen i statens

jordbruksnämnd byrådirektören N. A. E. Malmfors och ledamoten av

riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund i Skedom, dels

ock den 21 september 1936 såsom sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningarnas

riksförbund, ryttmästaren N. R. Berg, juris licentiaten G. Hedlund,

direktören i Munksunds aktiebolag, jägmästaren B. Holmbäck, landstingsmannen

J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören

H. Sten samt direktören i aktiebolaget Iggesunds bruk G. Sundblad.

Utredningsmännen och de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1936

års skogsuf redning, hava med skrivelse den 2 december 1936 överlämnat utlåtande

med förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad statistik

rörande skogsproduktion och virkesuttag.

över utlåtandet hava, efter remisser, yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen, statistiska centralbyrån, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, skogsägareföreningarnas riksförbund samt Sveriges skogs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

5

ägareförbund. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har tillika

överlämnat yttranden från samtliga skogs vårdsstyrelser med undantag av

dem i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro samt Västmanlands län.

1936 års skogsutrednings förslag.

Behovet av statistik rörande skogsproduktion och virkesuttag.

1936 års skogsutredning påpekar till en början skogens betydelse för folkförsörjningen.

Enligt verkställda beräkningar motsvarade sålunda, framhåller

utredningen, värdet av skogens och därpå grundade förädlingsindustriers

avkastning i runt tal en sjundedel av landets nationalinkomst. Nära

hälften av Sveriges samlade utförsel bestode av trävaror, pappersmassa samt

papp och papper. Skogen kunde därför sägas uppbära en ansenlig del av

det välstånd, som för närvarande kännetecknade det svenska folkhushållet,

framhåller utredningen och anför ytterligare i detta sammanhang:

En undersökning, avseende år 1929, hade givit till resultat, att en femtedel

av skogsprodukternas bruttoförsäljningsbelopp (cirka 1 miljard kronor) för

sagda år skulle hava tillfallit skogsägarna i form av rotvärde samt att två

femtedelar belöpte å löner till skogs- och flottningsarbetare samt skogsindustriernas

arbetare och tjänstemän. Återstoden, två femtedelar, utgjordes av

frakter, räntor, skatter, avskrivningar, företagarvinst o. d. Av en annan undersökning,

utgående från skogsindustriernas nettobidrag (cirka 700 miljoner

kronor) till nationalinkomsten år 1934, hade framgått, att av nämnda

nettobidrag omkring 22 % skulle utgöras av rotvärde, 22 % av löner till

skogs- och flottningsarbetare, 23 % av skogsindustriarbetarlöner, 6 %> av löner

till skogsbrukets och skogsindustriernas förvaltningspersonal samt 27 %>

av räntor, avskrivningar, skatter m. m.

Redan av anförda siffror framginge skogens betydelse för beredande av

arbetstillfällen. Enbart inom skogsbruket uppskattades av 1931 års skogssakkunniga

arbetskraftåtgången för åren 1929—1930 till cirka 41 miljoner

dagsverken i genomsnitt per år, varav på avverkningsarbeten komme omkring

37 miljoner dagsverken eller 90 % av totala arbetskraftåtgången.

Man hade beräknat, att under februari månad, då drivningarna hade sin

största omfattning, i landets skogar skulle sysselsättas mellan 350,000 och

400,000 personer. Möjligheten att under vissa tider av året erhålla sysselsättning

i skogen utgjorde vidare i avsevärd utsträckning en förutsättning

för uppehållande av andra näringsgrenar. Härutinnan finge erinras örn den

betydelsefulla växelverkan, som förelåge mellan jordbruk och skogsbruk

och vilken tagit sig uttryck däri, att en stor del av jordbrukets folk och dragare

under tider av minskat arbetsbehov erhölle sysselsättning i skogen. Ett

dylikt inre sammanhang torde, jämte möjligheten att genom försäljning av

virke åtnjuta direkta inkomster från skogen, i många fall utgöra en nödvändig

betingelse för jordbruksdriften i de skogrikare delarna av landet.

Jämväl för skogsbruket torde denna driftskombination vara till största gagn.

Inom de på skogen uppbyggda förädlingsindustrierna sysselsattes likaledes

ett avsevärt antal personer. Arbetarantalet vid våra viktigaste skogsindustrier,

nämligen sågverk, hyvlerier, låd- och fanerfabrikör, snickeri- och

annan trävarufabrikation samt massa- och pappersindustrier, hade för de i

den officiella industristatistiken redovisade anläggningarna under de senare

åren utgjort något mera än 77,000.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

I anslutning till det sist anförda har utredningen uttalat, att skogsindustriernas

resurser för beredande av uppehälle åt oförminskade arbetarskaror

sammanhängde, förutom med industriernas förmåga att hävda sig i den utländska

konkurrensen, med möjligheterna att förse desamma med ökade

mängder råvara. Enligt utredningens mening borde härvid jämväl uppmärksammas

de tillskott, som ifrågavarande industrier kunde erhålla i form

av nya förädlingsgrenar, uppbyggda på skogens grund genom bättre användning

av råvaran eller tillvaratagande av avfallsvirke.

Med hänsyn till att förändringar i skogsbrukets betingelser och dess sysselsättningsmöjligheter

sålunda vore ägnade att medföra mycket djupt ingripande

verkningar i det svenska folkhushållet, har det synts utredningen

vara ett oavvisligt behov för såväl det allmänna som den enskilde att kunna

med nöjaktig grad av säkerhet följa och bedöma utvecklingsgången inom

ifrågavarande näringsgren samt att vid varje tillfälle kunna bilda sig en

uppfattning örn huru förhållandena i detta hänseende gestaltade sig. Först

då möjlighet härtill förelåge, kunde enligt utredningens mening en fast utgångspunkt

erhållas för övervägande av de åtgärder, som i varje särskilt

fall kunde anses påkallade. Utredningen har i detta sammanhang erinrat

om att statsmakterna länge givit ett kraftigt stöd åt skogsvårdssträvandena.

Under de senaste tio åren hade sålunda de särskilda skogsvårdsanslagen tillhopa

med skogsvårdsavgifterna uppgått till närmare 50 miljoner kronor.

Självfallet vore det angeläget, att dylika bidrag komme till användning på

det ur landets synpunkt lämpligaste sättet. Härför krävdes emellertid en

jämförelsevis ingående vetskap örn det allmänna tillståndet å skogarna. Detta

vore även av vikt för det systematiska forskningsarbete på det skogliga

området, som sedan flera årtionden tillbaka bedreves i Sverige. Det finge

ej heller förbises, att staten vore landets utan jämförelse största skogsägare

samt att för en ur det allmännas synpunkt ändamålsenlig skötsel

av de statliga skogarna erfordrades, att landets hela skogskapital vöre väl

känt.

För vinnande av den nödvändiga kännedomen om våra skogar har utredningen

i första hand ansett erforderligt, att omfattningen och beskaffenheten

av rikets skogstillgångar bleve någorlunda säkert fastställda. Till stöd för

denna sin uppfattning anför utredningen:

Bristande kunskap om berörda omständigheter innebure, att man beträffande

själva den naturtillgång, på vilken hela skogsnäringen vilade, måste

räkna med en osäker eller rent av okänd faktor, då det gällde att taga ställning

till frågan, huruvida hushållningen varit rätt inriktad vid tillgodogörandet

av skogarna. Betydelsen av att i nu ifrågavarande hänseende äga

tillgång till såvitt möjligt tillförlitliga uppgifter torde bäst framgå genom att

något belysa den nytta, som man haft av den under åren 1923—1929 verkställda

första riksskogstaxeringen.

Igångsättandet av nämnda taxering förestavades väsentligen av en önskan

att klarlägga den sedan länge aktuella frågan, huruvida ingripanden vöre

nödvändiga till förhindrande av att skogarna skattades över sin förmåga.

Inventeringens resultat gåve stöd för uppfattningen, att åtgärder av dylik

innebörd för det dåvarande ej vore påkallade. Till följd av inträdande för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

7

skjutningar i efterfrågan på skogsindustriernas skilda råvarusortiment genom

sågverkshanteringens tillbakagång och massaindustrins starka utveckling

samt minskad användning av kol och brännved hade vidare marknadsläget

inom skogsbruket sedan någon tid tillbaka varit underkastat djupgående

förändringar. I detta läge hade riksskogstaxeringen jämväl blivit till

stort värde genom att lämna underlag för näringspolitiska utredningar och

bedömanden av rent kommersiell natur, ofta inom begränsade geografiska

områden. Icke minst gällde detta de.t numera med rätta så uppmärksammade

spörsmålet om nyttiggörandet av det lågvärdiga virke, som med hänsyn

till skogsvårdens krav måste utfällas ur skogsbestånden men endast i begränsad

utsträckning kunde finna nyttig användning. Härvid torde blott

erinras därom, att riksskogstaxeringen lämnat värdefullt material för den utredning

rörande folkförsörjningens och skogsvårdens förbättrande genom

ökat utnyttjande av klen- och avfallsvirke, som verkställts av 1931 års skogssakkunniga

och föranlett ett flertal åtgärder i angivet syfte från statsmakternas

sida. På samma grund hade 1933 års skogsindustrisakkunniga byggt

sin utredning rörande skogsindustriernas råvaruförsörjning m. m. Den omfattande

verksamhet för utdikning av vattensjuk skogsmark samt skogsodling

och röjning å vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd, som

alltsedan år 1927 bedrivits med bidrag av särskilda statsanslag, hade i betydande

utsträckning föranletts av den vid taxeringen konstaterade förekomsten

i stor skala av dylika marker. Samma gällde inrättandet av den statliga

lånefond (kommunskogslånefonden), som avsåge att underlätta kommuners

inköp av sådan vanhävdad mark, till vars iståndsättande statens nämnda

anslag anvisats. Ytterligare kunde framhållas riksskogstaxeringens värde

för lappmarkslagstiftningens utformning samt för bedömande av frågor rörande

kolonisation, fastighetstaxering m. m.

Ehuru det säkraste och jämväl i övrigt bästa sättet för att följa och bedöma

skogstillgångarnas förändringar torde vara att verkställa upprepade

undersökningar av skogarnas virkesförråd, tillväxt, sammansättning o. s. v.,

har utredningen av kostnadsskäl funnit det icke vara möjligt att utföra dylika

inventeringar alltför ofta. Emellertid kunde på grund härav under tiden

mellan två taxeringar skogstillgångarna i en viss trakt ändras avsevärt.

För att fortlöpande kontrollera sagda utvecklingsgång krävdes enligt utredningens

mening jämväl uppgifter om virkesuttaget under olika år. Rörande

betydelsen av dessa uppgifter framhåller utredningen vidare:

Dylika uppgifter vore av vikt också för ett allsidigt och rätt bedömande

av de upplysningar, som erhölles genom taxeringarna. Resultaten av de förändringar

—- betingade exempelvis av virkesuttag samt skogsvårdande och

grundförbättrande åtgärder — som konstaterades vid två med visst tidsmellanrum

utförda inventeringar, avspeglade sig visserligen i regel mer eller

mindre i taxeringsuppgifterna. Växlingar i fråga örn virkeskapitalets storlek,

sammansättning och tillväxt inträffade emellertid av flera anledningar,

och det kunde därför vara vanskligt att avgöra, vad som orsakat en förändring

i den ena eller andra riktningen. Här kunde flera faktorer spela in, såsom

förskjutningar beträffande skogsvårdens utövande, ändringar i virkesuttaget

samt i de klimatiska förhållandena ävensom felaktigheter vid inventeringens

utförande. Ostridigt vore därför, att tillgången för ett visst område

till nöjaktiga uppgifter rörande avverkningarnas omfattning och fördelning

på olika virkesslag under skilda år skapade väsentligt ökade möjligheter

att fastställa orsakerna till de vid inventeringarna konstaterade föränd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ringarna i skogstillståndet och överhuvud för en klarare inblick i de skoglöf

ekonomiska sammanhangen för det område, varom vore fråga.

Uppgifter örn virkesuttagets storlek under olika år vore av stort värde även

utan direkt samband med skogsinventeringar. Redan med hänsyn till det

betydande antal personer, som sysselsattes i skogsavverkningarna, vöre det

nödvändigt för statsmakterna att följa förändringarna i dessa senare. Omfattningen

av huggningar och körningar i skogen påverkade vidare starkt

det allmänna ekonomiska läget i landets skogsbygder, överhuvud torde avverkningarna

vara en känslig mätare på det allmänna konjunkturläget inom

näringsgrenen i fråga. De senaste årens utveckling på folkhushållningens

område hade för övrigt skärpt betydelsen av att uppgifter av förevarande

slag funnes tillgängliga. I sådant hänseende torde vara tillfyllest att erinra

örn strävandena att för försörjningsändamål åstadkomma ett bättre tillgodogörande

av skogarna och deras virkesavkastning.

Utredningen har dessutom hävdat, att det ur skogspolitisk och socialekonomisk

synpunkt jämväl vore av vikt att känna fördelningen civ landets

skogstillgångar på olika brukaregrupper med sinsemellan mera avvikande förutsättningar

för skogsbrukets utövande. En eventuell differentiering av

skogsbruket med hänsyn till de skilda gruppernas hushållning med sina

skogsinnehav kunde nämligen, framhåller utredningen, återverka på skogens

möjligheter såsom råvaru- och försörjningskälla. Härtill har utredningen

i detta sammanhang knutit följande reflexioner.

I vårt land gjorde sig nu berörda förhållanden påtagligt gällande. Efter

hand hade uppstått större brukarekategorier av olika typ, vilka bedreve ett

i viss mån skiljaktigt skogsbruk a respektive ägovälden. Sagda kategorier

vöre, i stort sett, till antalet tre, nämligen 1) staten och andra allmänheter,

2) aktiebolag samt 3) övriga enskilda brukare, vilka grupper var för sig

innehade betydande delar av landets skogar. De allmänna skogarna, inklusive

gemensamhetsskogar, hade sålunda beräknats upptaga ungefär 24 % av

nämnda areal. Bolagens samt de övriga enskilda brukarnas motsvarande

andelai uppskattades till 27 °/o respektive 49 %>. Ekonomiska samt skogsoch

arbetstekniska förhållanden betingade givetvis en viss skillnad mellan

det skogsbruk, som utövades å de smärre brukningsenheterna, och det, vilket

bedreves å större sådana. Beaktas borde jämväl, att nu berörda fördelning av

landets skogar ej vore en gång för alla fastslagen utan förskötes i den ena

eller andra riktningen, allteftersom förhållandena tillstadde en uppdelning

av större skogsenheter eller en sammanslagning av smärre dylika.

Med hänsyn härtill vöre det önskvärt, att det allmänna med hjälp av tillförlitlig

statistik kunde dels konstatera, huru skogsarealen fördelade sig å

olika brukare- eller storleksgrupper och vilka förskjutningar, som inträffade

mellan dessa fran tid till annan, dels vinna kunskap om huru skogshushållningen

gestaltade sig inom skilda kategorier. Härigenom skapades jämväl

en förbättrad grundval för överväganden örn vidtagande av sådana åtgärder

som kunde finnas nödvändiga och lämpliga för skogsbrukets stödjande och’

forkovran.

Förefintlig statistik rörande skogsproduktion och virkesuttag.

Det behov av fortlöpande statistiska uppgifter rörande skogsproduktion

och virkesuttag, som av utredningen i det föregående konstaterats, har, enligt

vad utredningen framhåller, hittills tillgodosetts endast i begränsad utsträck
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

9

ning. Vad först beträffar riksskogstaxeringen 1923—1929 har utredningen

betonat, att denna visserligen torde få sägas hava i stort sett motsvarat de

krav, man vid dåvarande tidpunkt skäligen kunde ställa på densamma, genom

att lämna tillförlitliga svar på frågorna om skogsmarkens fördelning på

olika slags bestånd och godhetsgrader, förekomsten av marker med otillfredsställande

skogstillstånd, skogskapitalets storlek och tillväxt samt fördelning

på trädslag, dimensionsklasser etc. Det rikhaltiga material, som därvid ställdes

till förfogande, hade ju även, såsom förut berörts, vunnit en mycket

mångsidig användning. Emellertid har utredningen erinrat om att 13 år förflutit

sedan riksskogstaxeringen påbörjades samt påpekat, att under dessa år

inträffat mycket betydelsefulla förändringar i avseende å de svenska skogstillgångarnas

omfattning och beskaffenhet. Skogsindustriernas råvarubehov

hade sålunda med några få undantag kraftigt ökats. Nya förädlingsgrenar

med särskilda krav på råvaran hade tillkommit, och tidigare gängse dimensions-

och kvalitégränser för de vanligare virkessortimenten hade förskjutits.

Till belysande av denna utveckling har utredningen anfört följande.

Under tioårsperioden 1926—1935 hade årstillverkningen i vårt land av pappersmassa

stigit från 1.93 till 2.93 miljoner ton. Från år 1926, då riksskogstaxeringen

avslutades i Norrland, till år 1935 hade alltså den årliga tillverkningen

av pappersmassa ökat med ej mindre än 52 %. Därmed hade massaindustrins

råvarukonsumtion övergått till att vara den största posten på

passivsidan av vår virkesbalans. Vad beträffade sågverksindustrin, hade

dess länge visade tendens till produktionsminskning gjort sig gällande även

under nämnda tioårsperiod; årstillverkningen vid i industristatistiken redovisade

verk syntes numera hava stannat vid i genomsnitt cirka 1.1 miljoner

standards mot 1.4 miljoner omkring år 1926. Emellertid hade under det

senaste decenniet en ökning inträtt i virkeskonsumtionen vid fasta eller

transportabla mindre sågverk, vilka i stor utsträckning ej tillhörde den storlekskategori,

som omslötes av industrislatistiken. Man syntes hava grundad

anledning förmoda, att till följd härav sågverksrörelsen i sin helhet nu ej

torde visa nämnvärt mindre virkesförbrukning än för tio år sedan. Uppmärksammas

finge ock, att andra träförbrukande industrier av betydelse,

såsom plywood-, snickeri- och därmed jämförbara fabriker, under de senaste

åren ökat sin tillverkning samt att helt nya skogsindustrier, exempelvis den

blott några år gamla wallboardframställningen, vilken senare dock i viss

utsträckning utnyttjade avfallsvirke, hastigt vuxit upp till stora träkonsumenter.

De på kort tid resultatrika strävandena att åvägabringa en förbättrad

brännvedsmarknad genom att använda ved såsom bränsle i värmelednings-

och högtryckspannor hade jämväl varit ägnade att öka virkesförbrukningen.

Även andra faktorer hade verkat i samma riktning.

Ostridigt vöre följaktligen, att skogarna, sedan riksskogstaxeringen övergått

landet, blivit allt hårdare skattade i synnerhet på sådant virke, som

lämpade sig för industriell förädling. Möjligheten att använda riksskogstajreringens

resultat som utgångspunkt för bedömande av industrins råvarufråga

för närvarande hade därigenom försvagats. ''Foges därjämte hänsyn

till att pålitliga uppgifter rörande virkesuttagets storlek under de gångna

åren saknades, vore det uppenbart, att stor osäkerhet måste råda, när det

gällde att bedöma de nuvarande skogstillgångarnas omfattning och beskaffenhet.

Den senaste, av 1933 års skogsindustrisakkunniga verkställda undersökningen

rörande skogarnas avkastningsförmåga i förhållande till de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

anspråk, som hade ställts på dem, hade givit till resultat, att avverkningen

för riket i dess helhet intill år 1933 ungefärligen motsvarat vad skogarna

vid rationell hushållning borde kunna giva inom de avsättningsbara sortimentsklasserna.

De sakkunniga hade emellertid konstaterat, att för vissa

områden i Norrland, inom vilka en stor del av sulfitindustrin vore belägen,

förelåge överavverkning av pappersved. Den allmänna ökning av virkesuttagen,

som ägt rum sedan dess, hade säkerligen ställt väsentligt större krav

på de nordsvenska skogarna än som motsvarade den på riksskogstaxeringens

resultat beräknade normala avverkningskvantiteten. Att som följd därav

skogstillståndet avsevärt förändrats syntes vara ställt utom varje tvivel.

I anslutning till vad sålunda anförts har utredningen uttalat, att riksskogstaxeringens

uppgifter numera ej på ett tillfredsställande sätt belyste omfattningen

och beskaffenheten hos rikets skogstillgångar. Med hänsyn till de

härav föranledda olägenheterna i skilda avseenden har utredningen ansett

sig böra understryka vikten av att största möjliga klarhet i berörda spörsmål

snarast vunnes. Härvid har utredningen erinrat om att 1933 års skogsindustrisakkunniga

föreslagit, att en på lämpligt sätt utförd omtaxering av

Sveriges skogar måtte komma till stånd inom en nära framtid, avseende i

första hand de distrikt, där råvarutillgången enligt de sakkunnigas mening

icke medgåve en avverkning av tillräcklig storlek för täckande av den beräknade

konsumtionen.

Såsom redan omnämnts har utredningen vidare påtalat avsaknaden för

närvarande av en fullständig och kontinuerlig statistik över inom landet verkställda

avverkningar. Utredningen meddelar, att man fördenskull vid utförande

av beräkningar rörande det årliga virkesuttaget i skogarna samt

årsförbrukningen för olika ändamål av virke måst på andra vägar söka bilda

sig en uppfattning härom. Rörande det närmare tillvägagångssättet härvid

har utredningen yttrat:

På lämpligt sätt hade man sökt statistiskt bearbeta tillgänglig import-,

export- och industriell produktionsstatistik, kompletterad för husbehovsvirkets

vidkommande med till vissa län begränsade lokalundersökningar, ävensom

i viss utsträckning utnyttja uppgifter från förefintlig flottningsstatistik.

Ifrågavarande metod hade, såvitt utredningen kunnat finna, helt eller delvis

använts i samtliga de fall, då man gjort försök att utarbeta en virkesbalans

för Sverige. Så hade skett exempelvis i förut omförmälda utredningar av

1931 års skogssakkunniga och 1933 års skogsindustrisakkunniga. Förfarandet

ginge i det väsentliga ut på att fastställa nettoexporten av oarbetat

virke samt användningen inom olika industrigrenar av inhemskt trä. Vad

gällde industriförbrukningen, beräknades därvid huru många kubikmeter

rotstående virke, som erfordrades för framställning av en standard sågat

virke, 1 ton sulfit- respektive sulfat- och mekanisk massa o. s. v. Den totala

virkesförbrukningen framkomme sedan som produkt av dessa relationstal

och tillverkningskvantiteterna av respektive förädlade varor. Efter myckenheten

förbrukade träkol räknade man sig till mängden virke, som kolats

i mila eller ugn. Husbehovsförbrukningen uppskattades till viss kvantitet

per invånare i olika områden av landet.

Den nu beskrivna metoden vore jämförelsevis snabb och enkel men lede

av åtskilliga brister, som gjorde den mindre lämplig vid uppgörandet av en

avverkningsstatistik. Sålunda finge framhållas omöjligheten av att genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Må
-

ll

densamma statistiskt åtkomma den inhemska användningen av diverse specialsortiment,

såsom pålar, stolpar, sliprar samt runt och bilat byggnadsvirke,

ett ej obetydligt förbrukningsområde, som till större delen endast gissningsvis

kunde beräknas. En annan svårighet vore den redan i det föregående

berörda bristen på uppgifter rörande det betydande antal mindre

sågar, som numera arbetade i våra skogar, ej minst de norrländska. Vidare

kunde erinras om obefintligheten av statistik över den kvantitet bränsle,

som avverkades för försäljning till städer, stadsliknande samhällen samt den

icke skogsägande befolkningen på landsbygden. Att rätt uppskatta virkesförbrukningen

vid en mängd små- och specialindustrier, av vilka mångå

hade karaktär av hemindustri och hantverk, mötte jämväl svårigheter. Tidigare

hade även förelegat vanskligheter att i varje särskilt fall beräkna korrekta

relationstal mellan de inom de träförbrukande industrierna framställda

färdiga produkterna, som vöre statistiskt åtkomliga, samt de för berörda

produkters tillverkning använda råvarorna. I fråga örn de större standardindustrierna

torde detta hinder numera i viss utsträckning vara undanröjt,

sedan från och med år 1931 formuläret för uppgifter till industristatistiken

även upptoge de inom olika skogsindustrier förbrukade virkeskvantiteterna.

Utredningen har under hänvisning till det sagda framhållit, att angivna

metod följaktligen endast kunde leda till en mycket osäker uppskattning

av virkeskonsumtionen. Metoden vore därjämte behäftad med den betydande

svagheten, att den ej medgåve en närmare undersökning av varifrån det

förbrukade virket härledde sig. Frågan om åvägabringande av en fortlöpande

avverkningsstatistik hade därför sedan länge varit förmål för övervägande.

I detta sammanhang har utredningen erinrat om att särskilda av

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund tillkallade sakkunniga —

såsom redan inledningsvis berörts — i betänkande den 21 december 1932

framlagt förslag rörande lämpligaste tillvägagångssättet för upprättande av

en avverkningsstatistik.

Den av nämnda sakkunniga verkställda undersökningen hade tagit sikte

på att klarlägga möjligheterna att grunda en fortlöpande avverkningsstatistik

å de för taxering till skogsaccis avgivna virkesdeklarationerna. Med hänsyn

härtill hade de sakkunniga bearbetat de under år 1930 inom Kopparbergs

och Kristianstads län avgivna deklarationerna. Resultaten härav hade givit

vid handen, att de deklarationer, som upprättats med strikt iakttagande

av de å deklarationsblanketten lämnade anvisningarna, syntes väl lämpade

såsom underlag för avverkningsstatistiska beräkningar. Sedan deklarationsplikten

i visst avseende utvidgats, borde enligt de sakkunnigas mening en

försöksvis utförd bearbetning av virkesdeklarationerna företagas för ett år.

Uppgörandet av den första försöksstatistiken borde omhänderhavas av statistiska

centralbyrån, som för ändamålet skulle anlita skoglig fackman.

Kostnaderna för försöksstatistiken uppskattades av de sakkunniga till 8,000

kronor.

Centralrådet för skogsvåidsstyrelsernas förbund tillstyrkte i huvudsak ett

genomförande av de sakkunnigas förslag. Emellertid ansåge centralrådet

försiktigheten bjuda att räkna med ett något högre belopp, förslagsvis 12,000

kronor, till bestridande av kostnaderna för försöksstatistikens upprättande.

Statistiska centralbyrån tillstyrkte i princip förslaget örn anordnande av en

försöksstatistik men anmärkte, att det ej vore osannolikt, att även eli belopp

av 12,000 kronor skulle visa sig alltför knappt, särskilt örn, såsom de sak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

kunniga förslagit, jämväl saluavverkningarna till värde av under 100 kronor

skulle deklareras. Domänstyrelsen ansåge sig ej böra avstyrka förslaget och

hyste den uppfattningen, att kostnaderna för försöksbearbetningen borde

kunna begränsas till 8,000 kronor.

I detta sammanhang har utredningen jämväl ansett sig böra omnämna, att

1931 års skogssakkunniga fäst uppmärksamheten vid nyttan av att få till

stånd en fortlöpande avverkningsstatistik såsom komplement till kännedomen

om virkesförråd och tillväxt. Även 1933 års skogsindustrisakkunniga

hade berört denna fråga och därvid understrukit önskvärdheten av att en

dylik statistik med det snaraste måtte anordnas, i första hand avseende sådant

virke, som förbrukades av skogsindustrierna.

Vad beträffar de i det föregående omförmälda statistiska uppgifterna rörande

skogsmarkens fördelning på brukaregrupper har utredningen uppgivit,

att några mera pålitliga dylika uppgifter ej funnits tillgängliga förrän

i samband med den allmänna fastighetstaxering, som ägde rum år 1928.

Dessförinnan förelåge visserligen redovisningar beträffande omfattningen av

statens och andra allmänna skogar liksom vissa samfällighetsskogar. För de

enskilda skogarna hade däremot endast mycket ungefärliga beräkningar

verkställts härom, exempelvis i den s. k. jordkommissionens år 1921 avgivna

betänkande rörande jordlagstiftningen. Beträffande de uppgifter av hithörande

slag, som genom nyssnämnda fastighetstaxering och därefter blivit

tillgängliga, anför utredningen bland annat följande.

Vid 1928 års fastighetstaxering tillämpades en redovisning av skogarnas

areal, som beträffande fördelningen på olika skogsbrukstyper torde få betraktas

som mera tillfredsställande. Vid den statistiska bearbetningen av

taxeringsmaterialet gjordes sammanställningar om olika ägarekategoriers totala

skogsareal samt i fråga örn bondeskogarna jämväl sagda areals fördelning

på vissa storleksgrupper efter skogsmarksinnehavet räknat. Dessa sammanställningar

publicerades i samband med framläggandet av de övriga undersökningsresultaten

(stat. off. utr. 1931:35).

Fastighetstaxering hade sedermera ägt rum jämväl år 1933. I den särskilda

redogörelsen häröver hade dock ej medtagits några sammanställningar

av nyssnämnd beskaffenhet, men enligt vad utredningen erfarit torde avsikten

vara att inom kort publicera dylika.

Härjämte ville utredningen framhålla, att åtskilliga arealuppgifter rörande

skogsmark funnes i den i Sveriges officiella statistik ingående redogörelse

för allmänna jordbruksräkningen år 1932, som framlagts av statistiska centralbyrån

den 13 januari 193G och vartill material insamlats i samband med

1933 års fastighetstaxering. Vid jordbruksräkningen hade den redovisade

skogsmarksarealen dels hopförts till en utmarksgrupp, inom vilken ingen

jordbruksdrift förekomme och vars skogar i regel torde tillhöra staten och

vissa samfälligheter samt aktiebolag, dels i övrigt, vilket också gällde andra

ägoslag, såsom åker och äng, fördelats i totalsummor å tio storleksgrupper

efter åkerarealen. Någon ytterligare uppdelning av materialet på brukarekategorier

förelåge härutöver icke; ej heller framginge av denna statistik de

mot de olika grupperna av åkerareal svarande, vid fastighetstaxeringsuppgifternas

granskning använda skogsmarksgruppernas omfattning.

Sålunda stöde visserligen två slags uppgiftssammanställningar till förfogande

för belysande av skogsmarkens uppdelning på olika brukaregrupper

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

13

och de från tid till annan skeende förändringarna i detta hänseende. Men

vad som anförts torde tillika visa, att sambandet mellan jord- och skogsinnehav

varken i det ena eller andra fallet kunde tydligt klarläggas. Härför

erfordrades en samtidig redovisning av skogens och åkerns fördelning på

storleksgrupper, varigenom åskådliggjordes dessas inbördes sammanhang.

Utredningen har för sin del funnit det vara av vikt ur näringspolitisk synpunkt

att särskilt beträffande bondehemmanen kunna avgöra, huru i skilda

delar av landet de vid fastighetstaxeringens bearbetning tillämpade storleksgruppema

efter skogsmarksarealen hänförde sig till jordbruk med olika åkerareal,

varigenom en klarare bild erhölles av gemenskapen mellan jorden och

skogen. Utredningen har, med andra ord, förordat en kombination mellan

de båda slag av arealstatistiska uppgifter, som nu förefinnas.

Rörande frågan om fördelningen på skilda brukarekategorier av skogskapitalet

och dess avkastning har utredningen vidare meddelat, att till följd

av de betydande svårigheterna att erhålla tillförlitligt grundmaterial endast

mycket approximativa beräkningar kunnat verkställas. Riksskogstaxeringens

resultat hade sålunda — med undantag av en specialutredning för Norrbottens

och Västerbottens läns lappmarker, varvid vissa taxeringsuppgifter

fördelades å statliga och enskilda skogar — icke kunnat i dylikt hänseende

redovisas. Detsamma gällde de undersökningar av förbrukningen, som hittills

utförts. Med hänsyn till det stora värdet av att öka kännedomen örn

huru skogstillståndet och skogens avkastning stöde i beroende av skogsbrukets

natur, har utredningen ansett sig böra understryka, att ett starkt behov förefunnes

av att på denna viktiga punkt i möjligaste mån fullständiga den skogliga

statistiken.

Åtgärder för åstadkommande av en förbättrad statistik rörande skogsproduktion

och virkesuttag.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts i fråga om behovet av en

statistik rörande skogsproduktion och virkesuttag samt i fråga om arten av

nu förefintlig dylik statistik har utredningen ansett sig böra betona angelägenheten

av att åtgärder snarast vidtoges för att söka åstadkomma en förbättrad

statistik på förevarande område.

I detta syfte har utredningen till en början funnit sig böra bestämt förorda,

att statsmakterna snarast möjligt måtte gå i författning örn att genomföra

en förnyad riksskogstaxering. Förutom det gagn i förut angivna avseenden,

som en dylik omtaxering av landets skogar skulle medföra, skulle densamma

enligt utredningens uppfattning jämväl i viss utsträckning kunna tjäna som

mätare beträffande resultaten av den under senare år bedrivna, av staten

med betydande medelsbidrag understödda skogsvårdande och grundförbättrande

verksamheten. På grund av de ganska omfattande förberedelser, som

en dylik riksskogstaxering krävde, har utredningen emellertid ansett, att arbetet

ute i fältet icke kunde påbörjas förrän tidigast under våren 1938.

Vad angår tid och arbetstakt för den föreslagna riksskogstaxe

ringen bar utredningen anfört följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

Av praktiska skäl vöre det nödvändigt, att taxeringsarbetet bedreves under

en följd av år. Med hänsyn till att i vissa delar av Norrland råvarutillgången

uppgåves vara sådan, att en avverkning av tillräcklig storlek för täckande

av den beräknade konsumtionen ej kunde ske, vore det angeläget, att klarläggande

uppgifter om skogstillgången i dessa trakter snarast möjligt införskaffades.

Statsmakterna erhölle på så sätt möjlighet att överväga, huruvida

förhållandena i berörda hänseende påkallade särskilda ingripanden för

att tillförsäkra träförädlingsindustrin i sagda landsända — varav huvudparten

vid förra riksskogstaxeringen undersöktes i taxeringsperiodens början —

råvara i erforderlig myckenhet. Givetvis utgjorde vad som sagts intet hinder

för att, därest det vid taxeringens planläggning skulle visa sig lämpligt,

låta arbetet påbörjas jämväl i andra trakter av landet.

Utredningen ansåge dock icke, att taxeringen under de första åren behövde

drivas i raskare takt än vad som motsvarade ett omdrev för hela landet av

sju å åtta år. Under den senare delen av taxeringsperioden, då inventeringen

borde komma att omfatta trakter, där större jämvikt rådde mellan skogsproduktion

och råvarubehov eller där skogsbruket vore av förhållandevis

mindre betydelse, torde arbetstempot kunna ytterligare nedbringas till vad

som motsvarade ett omdrev för hela landet av ungefär femton år. Detta

innebure, att ifrågavarande riksskogstaxering skulle vara avslutad efter omkring

tio år. Efter nämnda tid torde emellertid en ny undersökning av liknande

slag på sina håll vara erforderlig. Det syntes därför utredningen

vara ändamålsenligt, att taxeringsinstitutionen gåves en mera permanent karaktär,

så att Sveriges skogstillgångar skulle för framtiden inventeras genom

kontinuerliga taxeringar med ett omdrev av omkring femton år. Såvitt man

nu kunde avgöra, torde en dylik taxeringsperiod ej med fördel kunna ytterligare

förlängas, bland annat för att såväl statsmakterna som enskilda skulle

i tid erhålla kännedom örn uppenbara överdrifter i tillämpad avverkningspolitik

och vidtaga de åtgärder, som härav kunde påkallas. Härvid kunde

längre intervall tillåtas i trakter, där rådande betingelser, såsom virkesförrådets

sammansättning och avsättningsförhållandena, tillstadde ett mera stabilt

skogsbruk, under det att behovet av tätare inventering framträdde i de

fall, där till exempel brist kunde befaras uppstå genom realisation av överåriga

virkesförråd.

Genom en kontinuerligt pågående taxering vunnes, förutom annat, en varaktig

och säkrare överblick av skogskapitalet och dess förändringar. En annan

fördel, som icke finge underskattas, läge i att den för arbetets utförande

behövliga, fackutbildade personalen erhölle stor rutin och säkerhet. Därjämte

bleve personalstaten mindre och kunde beredas mera stadigvarande

anställning. Den första riksskogstaxeringen hade under de sju år, som fältarbetet

pågått, i medeltal elva lagledare, vilka till huvudsaklig del sysselsatts

enbart under sommarsäsongen. Vid en femtonårig taxeringsperiod

skulle det sannolikt vara tillräckligt med endast fem lagledare. Därest dessa

under vinterhalvåret, då fältverksamheten läge nere, ej kunde insättas å det

hopsamlade materialets bearbetning eller med taxeringen sammanhängande

utredningsarbete, ville det synas, som örn möjlighet att bereda dem erforderlig

sysselsättning skulle kunna sökas i samband med genomförandet av en

fortlöpande avverkningsstatistik, varom utredningen i det följande komme

att framlägga förslag.

I fråga om ledningen och övervakandet av taxeringen,

vilken verksamhet enligt utredningens mening torde innefatta även utförande

för det allmännas eller enskildas räkning av specialundersökningar rörande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

15

skogstillståndet i olika trakter, har det synts utredningen, att valet komme

att stå mellan två alternativ. Det ena vore att lägga verksamheten på en redan

existerande institution, vilken för ifrågavarande ändamål möjligen borde

kompletteras med ett råd av i taxeringsfrågor erfarna och kunniga män för

planläggning av arbetet samt diskussion av under inventeringens gång eventuellt

uppkommande nya spörsmål. Det andra alternativet avsåge tillskapandet

av en särskild fristående nämnd, sammansatt av personer med skogig

och statistisk sakkunskap. Beträffande förevarande spörsmål har utredningen

andraga ytterligare:

•

Bland de institutioner, som i förra fallet kunde ifrågakomma, vore givetvis

domänstyrelsen, som bland annat bedreve indelningsverksamhet å statens

skogar. I detta sammanhang hade framkommit den synpunkten, att befordringsmöjligheter

för taxeringspersonal med skoglig utbildning, som icke

lämpligen kunde under längre tid bibehållas i detta arbete, skulle kunna

ordnas genom att domänverket öppnade passage för densamma till annan

verksamhet. Å andra sidan torde det måhända icke vara lämpligt, att ett

statligt ämbetsverk, som dreve sin verksamhet i fri konkurrens med enskilda

skogsägare och andra företagare, tillfördes en arbetsuppgift av ifrågavarande

slag. Denna erinran vunne givetvis i styrka, om med ledningen av taxeringen

skulle förenas uppgiften att svara för utarbetande av en fortlöpande avverkningsstatistik.

En annan möjlighet torde vara att lägga förevarande bestyr å statens skogsförsöksanstalt.

Därest så skedde, ernåddes självfallet, att den omedelbara

kännedom örn tillståndet i landets skogar, som vid taxeringsarbetet vunnes,

kunde lättare tillgodogöras vid det av staten bedrivna systematiska forskningsarbetet

för höjande av skogarnas avkastning. Även för planläggningen

av forskningsarbetet torde den närmare anknytning, som härigenom måhända

åstadkommes mellan försöksanstalten och det praktiska skogsbruket, vara

av värde. En dylik anordning syntes emellertid förutsätta omorganisation

av anstalten. Slutligen kunde det även tänkas, att skogsvårdsstyrelserna

kunde i viss omfattning medverka vid taxeringsarbetets bedrivande.

Frågan huruvida taxeringsverksamheten lämpligen borde förläggas till

någon på det skogliga området redan verkande institution vore sålunda beroende

på åtskilliga spörsmål av administrativ organisatorisk art, till vilka utredningen

för närvarande ej vore beredd att taga ställning. Erinras finge i

detta sammanhang, att enligt meddelade direktiv utredningen hade att närmare

undersöka spörsmålet örn den statliga administrationen på skogsbrukets

område. Det syntes icke lämpligt, att, innan utredningen slutförts i denna

del samt de åtgärder, som från statsmakternas sida i anledning därav

befunnes påkallade, vidtagits, taxeringsverksamheten anknötes till förefintlig

institution. Örn så skedde, vore att befara, att svårigheter komme att

uppstå, därest det sedan skulle befinnas önskvärt, att verksamheten överflyttades

å annat organ. Utredningen hade därför ansett, att taxeringen tillsvidare

borde omhänderhavas av ett självständigt organ av mera tillfällig

karaktär. Denna anordning tillämpades även vid föregående riksskogstaxering

med synnerligen gott resultat. Därest utredningens undersökningar rörande

den skogliga administrationen skulle giva vid banden, att taxeringsinstitutet

lämpligen borde sammanföras nied annan statlig myndighet, torde

detta kunna utan nämnvärda olägenheter genomföras. Ett dylikt provisoriskt

ordnande av taxeringsarbetets förläggning syntes ej heller böra medföra

någon nämnvärd ökning av kostnaderna, då erforderlig personal under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr lin
-

alia. förhållanden måste anställas. Personalens passagemöjligheter torde

likaledes icke behöva bereda några större svårigheter.

Utredningen har i anslutning till det anförda föreslagit, att ledningen och

handhavandet av taxeringen tillsvidare måtte överlämnas till en direkt under

jordbruksdepartementet sorterande nämnd, vilken lämpligen borde bestå

av högst fem personer, företrädande skogstaxatorisk och statistisk sakkunskap

samt enskild och statlig skogsförvaltning. På nämnden borde ankomma

dels att snarast möjligt efter varje års utgång lämna en redogörelse

för under året utförda taxeringsarbeten samt* därvid framkomna resultat,

dels ock att årligen inför Kungl.Maj:t framlägga plan med kostnadsberäkning

rörande taxeringsarbetets omfattning, förläggning m. m. för nästföljande

år.

Enligt utredningens mening borde den föreslagna nämnden tillsättas senast

under hösten 1937 med uppgift att i första hand efter hörande av vederbörande

myndigheter och olika av frågan berörda enskilda företag och

personer utarbeta plan för taxeringsarbetet under år 1938. Utredningen har

rekommenderat ett beaktande av följande synpunkter vid taxeringsarbetets

planläggning:

Kostnaden för taxeringsarbetet kunde förmodligen nedbringas, i den mån

delar av den föregående taxeringens material kunde användas såsom grundmaterial

för den nya inventeringen. Ej heller syntes uteslutet att beträffande

vissa delar av taxeringsförfarandet ernå förenklingar med stöd av erfarenheterna

från den första riksskogstaxeringen, utan att därför nödiga krav

på resultatens säkerhet bleve eftersatta. Å andra sidan borde övervägas,

vilka nya observationer som kunde vara av behovet påkallade med hänsyn

till nuvarande krav på taxeringsmaterialet och möjligheterna att inom en

skälig kostnadsram tillgodose hithörande önskemål. Utredningen ville erinra

om, bland annat, önskvärdheten av att söka ernå förbättrad kännedom

om förekomsten av skador samt rörande kvalité- och rasfrågor, skogstyper

m. m. Därjämte borde eftersträvas att åvägabringa mera objektiv och

säker ledning för på taxeringen grundade avverkningsberäkningar och uppskattningen

av därvid utfallande virkesslag, vilket mahända kunde astadkommas

genom insamlande i samband med inventeringen av sådana uppgifter,

som kunde giva stöd vid bedömandet av vad som under viss tid^ kunde

beräknas utfalla ur skogen och hur detta virkesuttag fördelade sig på diameterklasser

och trädslag. Därjämte vöre önskvärt att, vid sidan av materialets

fördelning på län och flodområden, för Norrland och möjligen Dalarna

och Värmland uppgifter lämnades örn virkesförrådets belägenhet i

förhållande till flottled genom att detsamma redovisades å lämpliga rayoner

längs lederna. Härigenom avsåges att fa en bild av virkesförrådets storlek

och beskaffenhet med hänsyn till utdrivningsläget; i detta samband finge

emellertid ej bortses från att den motoriserade lasttrafiken numera även på

sina håll inom de stora ådalsområdena inverkade på utforslingsbetingelserna.

Av förut anförda skäl vore tillika av vikt att, i den mån så läte sig göra,

klarlägga tillståndet å skogar, tillhörande olika brukarekategorier. Utredningen

vore väl medveten örn att detta i vissa delar av landet pa grund av

rådande ägosplittring m. m. torde möta hinder, som endast genom en oskälig

kostnadsökning kunde övervinnas. I någon utsträckning kunde kanske

en dylik undersökning dock utföras, till vilken fråga nämnden borde fatta

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ståndpunkt. I den mån vid taxeringen sådana nya observationer kunde göras,

som vöre ägnade att belysa behovet av olika slag av skogsvårdande åtgärder,

torde detta vara av stort värde. Vid planläggningen borde jämväl

beaktas önskvärdheten att för varje arbetssäsong så bedriva taxeringen, att

årsredogörelsen för taxeringsresultaten komme att omfatta områden, som

vore att betrakta såsom skogligt-ekonomiska helheter. Inventeringen av ett

och samma flodområde (ådal) borde sålunda helst ske under en sommar.

Härutöver borde man vid taxeringens planläggning undersöka möjligheterna

och lämpligheten av att dels för övre Norrlands vidkommande, där

statens skogar utgjorde ungefär 50 procent av totala arealen, samordna riksskogstaxeringen

med domänverkets indelningar därstädes eller tillgodogöra

sig från dylika indelningar föreliggande uppgifter, dels utnyttja det indelningsmaterial

för Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, som kunde

erhållas från vederbörande skogsvårdsstyrelser, genom vilkas försorg enskildas

skogar i dessa områden nu bleve föremål för uppskattning. Sålunda

finge nämnas, att inom Norrbottens läns lappmark beräknades i maj 1937

hava å enskilda skogar slutförts nytaxeringar på över 200,000 hektar samt

revideringar av äldre indelningar på närmare 140,000 hektar. Statens taxeringar

beräknades här komma att omfatta 1,200,000 hektar. Omkring år

1941 torde cirka 75 procent av denna lappmarks skogsmarksareal vara inventerad.

I Västerbottens län vore statsskogarnas taxering avslutad, och

skogsvårdsstyrelsens indelningar i länets lappmark avsåges att vara fullbordade

år 1940. För närvarande torde drygt hälften av skogsmarksarealen

i Västerbottens läns lappmark hava taxerats, och efter år 1940 beräknades

75 å 80 procent av sagda areal vara inventerade. Det torde böra undersökas,

huruvida här föreliggande omfattande taxeringsmaterial kunde med fördel

på något sätt utnyttjas för riksskogstaxeringens syften. Utredningen riktade

ävenledes uppmärksamheten på betydelsen av att vid taxeringsarbetet draga

nytta av det fotogrammetriska kartmaterial, som i en framtid kunde ställas

till förfogande, och hänvisade härutinnan till en den 3 november 1936 framlagd

utredning rörande rikets ekonomiska kartläggning (stat. off. utr.

1936:42).

Vad beträffar kostnaderna för den föreslagna taxeringen

har utredningen förklarat sig finna det svårt att med bestämdhet yttra sig

därom, innan den detaljerade planläggningen av arbetet genomförts. Medelsbehovet

torde nämligen, framhåller utredningen, bliva direkt beroende av

de krav på linjenätets täthet och observationernas omfattning, som framkomme

vid nämndens undersökning av hithörande frågor. Utredningen yttrar

vidare:

Till en viss ledning härvidlag borde kunna tjäna de kostnader, som belöpte

å den första riksskogstaxeringen. Dessa uppginge sammanlagt till

1,423,490 kronor, varav å fältarbetet 873,710 kronor och å bearbetningen

549,780 kronor. Kostnaderna för fältarbetet belöpte sig under åren 1925—

1929, då riksskogstaxeringsnämnden handhade ledningen av fältarbetet, å

645,465 kronor, fördelande sig med 81 % på arvoden för ledning och kontroll

samt taxeringslag, 10% på rese- och transportersättningar samt 9% på materialkostnader.

De växlade rätt avsevärt per km. linjelängd under olika år,

beroende på transport- och väderleksförhållanden ävensom andra orsaker,

överhuvud ställde sig taxeringen dyrare per km. i norra än i södra och

mellersta delarna av landet. I genomsnitt för hela taxeringsperioden utgjorde

kostnaden per km. uppmätt längd å marken för fältarbetet 18.37 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 148. %

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

samt för km. inalles gången linjelängd 16.82 kronor. Per 100 hektar skogsprodukt^

mark kostade sagda arbete 3.77 kronor.

Därest den nu föreslagna inventeringen kunde genomföras till samma totalkostnad

som den första riksskogstaxeringen. skulle i genomsnitt per år

under det första, tioåriga taxeringsomdrevet erfordras i runt tal 150,000 kronor.

Man torde emellertid hava att räkna med tillkomsten av vissa fördyrande

moment, av vilka några i det föregående berörts. Ehuru medelsbehovet

som följd härav ej_ kunde närmare beräknas, hyste utredningen den uppfattningen,

att även rätt långt gående anspråk på taxeringens större fullständighet

och ökade användbarhet borde kunna tillfredsställas inom en kostnadsram

av högst 200,000 kronor per år i genomsnitt. Samtidigt som utredningen

till fullo insåge, att statsfinansiella skäl nödvändiggjorde sparsamhet

vid medelsanvisningen, måste utredningen finna tungt vägande skäl tala för

att denna ej gjordes så knapp, att de med taxeringen avsedda syftemålen ej

uppnåddes. En kostnadsreglering i besparingssyfte syntes hellre böra ske

genom en förlängning av taxeringsperioden än medelst en beskärning av arbetet

på sådant sätt, att nyttan av dess resultat därav bleve lidande.

Förutom igångsättandet av en förnyad riksskogstaxering har utredningen

såsom synnerligen angeläget förordat, att en fortlöpande avverkningsstatistik

komme till stånd. Utredningen har härutinnan framhållit, att den i

det föregående omförmälda undersökningen genom av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund tillkallade sakkunniga torde utvisa, att en dylik

statistik under vissa förutsättningar skulle kunna bygga på virkesdeklarationerna

till skogsaccis. Ehuru även denna metod enligt utredningens åsikt

i praktiskt hänseende erbjöde vissa svårigheter, har det likväl förefallit utredningen,

som örn metoden, därest den kunde användas, erbjöde betydande

fördelar framför andra tänkbara utvägar. Fördenskull har det synts utredningen

önskvärt, att metodens användbarhet närmare utreddes. Detta torde

enligt utredningens mening endast kunna ske genom verkställande av en

provundersökning, vilken för att erhålla sitt fulla värde borde omfatta hela

landet.

Rörande nämnda provundersökning anför utredningen vidare:

Omförmälda sakkunniga hade ansett det nödvändigt, att avverkningsstatistiken

omfattade allt avverkat salu- och ^byggnadsvirke och icke endast

vad som vore accisbelagt. Med anledning därav hade de föreslagit, att gällande

förordning angående skogsaccis borde ändras därhän, att deklarationsplikten

skulle omfatta allt sådant virke, som icke användes för vederbörande

fastighets eller därmed sambrukad fastighets behov av reparations-,

slöjd- och stängselvirke eller bränsle, oavsett huruvida det avverkade virket

vore accisbelagt eller ej. Därigenom skulle sannolikt antalet deklarationsskyldiga

komma att högst avsevärt utökas. Utredningen vore emellertid av

den uppfattningen, att innan en så omfattande åtgärd vidtoges större klarhet

borde hava vunnits beträffande frågan, huruvida det accisfria salu- och nybyggnadsvirket

bestode av så varierande kvantiteter eller i övrigt vore av

den beskaffenhet, att redovisning av detsamma för varje år kunde anses påkallad.

Det syntes nämligen mycket väl kunna tänkas, att det vore tillräckligt

med en närmare undersökning av dylikt virke exempelvis vart femte år.

Utredningen ansåge därför, att provundersökningen borde hava karaktären

av en engångsutredning rörande myckenheten av allt för salu- eller nybyggnadsändamål

avverkat virke. Uppgifter till denna undersökning borde'' in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

19

förskaffas i samband med avgivande av virkesdeklarationer till skogsaccis

och samtidigt med dessa granskas av taxeringsmyndigheterna. Därefter borde

dock de statistiska uppgifterna avskiljas och insändas till statistiska centralbyrån,

som torde vara det för uppgifternas bearbetning lämpligaste organet.

I och för provundersökningen bär utredningen upprättat och till Kungl.

Majit överlämnat dels promemoria angående kungörelse örn undersökning år

1937 av skogsavverkningen i riket, dels förslag till särskilda uppgiftsblanketter

för undersökningen, dels ock förslag till instruktion, avsedd att tjäna

taxeringsnämnder och uppgiftsskyldiga till vägledning vid undersökningens

genomförande. I anslutning härtill har utredningen förordat i huvudsak följande

plan för provundersökningen.

Genom kungörelse borde Kungl. Majit föreskriva, att i samband med 1937

års virkestaxering till skogsaccis skulle anordnas en hela riket omfattande

undersökning rörande det under beskattningsåret (kalenderåret 1936 eller

närmast jämförliga skogsbokföringsår) avverkade salu- och nybyggnadsvirket.

Därjämte borde statistiska centralbyrån anbefallas att handhava undersökningen

och verkställa bearbetning av de för denna insamlade uppgifterna.

För ändamålet finge centralbyrån tillfälligt anställa skoglig fackman och

i övrigt anlita den sakkunskap, som kunde befinnas erforderlig. Å särskilda

blanketter skulle genom taxeringsnämnderna samtidigt med skogsaccisdeklarationerna

insamlas uppgifter rörande det avverkade virkets myckenhet,

fördelning på sortiment och rotvärde från samtliga de avverkare, som

under beskattningsåret verkställt avverkning till avsalu eller nybyggnadsändamål

å vederbörande fastigheter. Det torde böra ankomma på statistiska

centralbyrån att fastställa formulär till ifrågavarande blankett. Uppgift

skulle avgivas jämväl för enligt lagen örn skogsaccis den 28 september

1928 (nr 377) accisfritt salu- eller nybyggnadsvirke (under 100 kronors rotvärde)

. Sedan taxeringsnämnderna kontrollerat, att inkomna blanketter behörigen

ifyllts, att uppgifterna ej innehölle uppenbara fel eller oegentligheter

samt, där jämförelse kunde ske, stöde i överensstämmelse med avgivna

virkesdeklarationer, ävensom i de fall, där avverkningsuppgift ej inom utsatt

tid avlämnats, genom anmaning eller på annat sätt införskaffat dylik uppgift,

skulle blanketterna ofördröjligen insändas till statistiska centralbyrån. På

denna skulle ankomma att, sedan komplettering i mån av behov ägt rum,

skyndsammast möjligt bearbeta och sammanställa materialet samt avgiva

redogörelse över därvid gjorda rön och vunna resultat.

Vid bearbetningen och sammanställningen av provundersökningens uppgifter

borde materialet behandlas på sådant sätt, att god ledning erhölles för

såväl bestämmandet av den fortlöpande statistikens omfattning som dess organiserande

ävensom för det fullständigande av accisdeklarationsblanketterna

i statistiken berörande delar, vilket kunde befinnas vara av behovet påkallat.

Tidigare hade understrukits nödvändigheten av att erhålla en grund

för bedömningen av huruvida deklarationsskyldighet borde föreskrivas för

det accisfria salu- och nybyggnadsvirket eller andra metoder användas för

hithörande virkeskvantiteters redovisning. Av vikt vore vidare, att materialet

kunde så grupperas, att det i möjligaste män komme att redovisas ej enbart

för administrativa enheter utan även för mera naturliga redovisningsområden,

såsom flodområden, även örn i sistnämnda hänseende vissa approximationer

skulle befinnas ofrånkomliga. Då avverkningsstatistikens användbarhet

för olika syften bleve i väsentlig mån beroende därav, alt specifikationen

av de viktigaste och mera gängse virkessortimenten gjordes så full
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

ständig som möjligt, borde detta noggrant beaktas vid materialets behandling.

Därest ett särskiljande av virket på olika trädslag kunde verkställas,

vore jämväl av betydelse, att en sådan uppdelning komme till stånd i den

omfattning så läte sig göra. Möjligheterna att fördela avverkningen på olika

kategorier av markägare borde tillika undersökas. I övrigt torde böra beaktas

de synpunkter på föreliggande fråga, som av förenämnda sakkunniga

framlagts med stöd av den utförda undersökningen av 1930 års virkestaxering

i Kopparbergs och Kristianstads län.

I detta sammanhang ville utredningen framhålla, att det skulle vara av

mycket stort intresse att försöka utröna, hur de upparbetade virkessortimenten

ledde sitt ursprung från olika delar av virkesförrådet, främst då i anseende

till dettas fördelning å diameterklasser. Vissa utvägar till en sådan analys

torde numera föreligga. Redovisningen av avverkningen å statens skogar

grundades sålunda på utsynade kvantiteter, fördelade i diameterklasser. Liknande

redovisning av utsyningen torde dessutom finnas å skogar under nu

gällande lappmarkslag, och även å vissa bolagsskogar fördes en mera detaljerad

statistik rörande utsyningarna. Det kunde därför förtjäna prövas, om det

ej vore fördelaktigt att utnyttja det material, som kunde bliva tillgängligt i

de å diameterklassen redovisade utsyningarna, och kombinera detta med

uppgifter örn avverknirigsuttagen. Beträffande de skogar, där ingen redovisning

av utsyningen verkställdes diameterklassvis, kunde man möjligen i

så fall utföra stickprovsundersökningar för att skaffa sig en ungefärlig kännedom

örn från vilka diameterklasser de olika sortimenten härrörde.

Sedan provundersökningen verkställts, torde enligt utredningens mening

med ledning av därvid gjorda rön omedelbart kunna uppdragas riktlinjer

för en fortlöpande avverkningsstatistik. I avseende å detta

spörsmål och i synnerhet den däri ingående frågan om lämpligt organ för

sagda statistik har utredningen anfört följande.

Om icke oförutsedda hinder uppstode, borde en fortlöpande avverkningsstatistik

kunna igångsättas i samband med avgivandet år 1939 av virkesdeklarationerna

till skogsaccis. I händelse — såsom utredningen tidigare föreslagit

— den förnyade riksskogstaxeringen påbörjades våren 1938, ernåddes

därigenom anslutning mellan dessa företag. Sedan avverkningsstatistiken

kommit till stånd, borde, såsom förut omförmälda sakkunniga ifrågasatt,

för komplettering av avverkningsstatistiken i mån av behov stickprovsundersökningar

utföras rörande såväl virkesförbrukningen till husbehov å de skogbärande

fastigheterna som virkesavgången genom självgallring och kvarlämnande

av mindervärdigt virke i skogen vid avverkningar. Därest av provundersökningen

skulle framgå, att även andra utredningar erfordrades för

statistikens genomförande med gott resultat, borde jämväl dylika komma till

stånd.

Vid övervägandet av frågan örn vilket organ, som skulle ombestyra att

plan uppdroges för en fortlöpande avverkningsstatistik samt, sedan densamma

kommit till stånd, handhava och svara för de statistiska uppgifternas

sammanställande och publicering, hade utredningen funnit starka skäl tala

för att jämväl detta bestyr anförtroddes åt det organ, som erhölle Kungl.

Maj:ts uppdrag att leda och övervaka riksskogstaxeringen. Inom detta organ

funnes sådan sakkunskap representerad, som kunde göras fruktbärande

även för avverkningsstatistiska syftemål. På grund av det samband, som

rådde mellan skogstillgång och virkesuttag i olika trakter, vore det givetvis

önskvärt, att vid bearbetningen av uppgifter rörande den ena av dessa fak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

torer tillgång funnes till primäruppgifterna beträffande den andra faktorn.

Detta underlättades givetvis, om ett och samma organ handhade taxeringen

och avverkningsstatistiken. Som ett ytterligare skäl kunde framhållas, att

den i taxeringsarbetet sysselsatta personalen och använda maskinutrustningen

i viss utsträckning torde kunna nyttjas även för bearbetning och hopförande

av avverkningsuppgifterna. För de under vinterhalvåret inom taxeringen

övertaliga lagledarna borde därigenom kunna ernås en önskvärd arbetsutfyllnad.

Utredningen har såsom sin mening uttalat, att medelsbehovet för

provundersökningen torde bliva avsevärt större än vad man tidigare

räknat med. Sålunda syntes det bliva nödvändigt att utgiva ersättning för det

arbete med insamling och granskning av uppgiftsblanketterna, vilket skulle

nedläggas inom taxeringsnämnderna. Arbetsåtgången för den centrala verksamheten

torde även bliva jämförelsevis stor, särskilt då det som i detta fall

vore fråga om en helt ny undersökning. Med ledning av tidigare erfarenhet

och i samråd med statistiska centralbyrån har utredningen, vid en som skälig

ansedd ersättning av 15 öre per blankett, uppskattat kostnaden för primärmaterialets

insamlande till 25,000 kronor. Då vidare den centrala bearbetningen

enligt utredningens mening kunde beräknas kosta ungefär lika mycket,

skulle följaktligen totalkostnaden uppgå till 50,000 kronor.

Vad åter angår kostnaden för den årliga avverkningsstatistiken

har utredningen påpekat, att det givetvis ej vore möjligt att nu

verkställa några beräkningar häröver. Då sagda kostnad bleve helt beroende

av den omfattning och utformning statistiken erhölle vid omprövning

av provundersökningens resultat, borde det i stället ankomma pa den för riksskogstaxeringen

föreslagna nämnden att i samband med denna prövning

framlägga kostnadskalkyler och äska för ändamålet erforderliga medel. Utredningen

har hållit före, att den fortlöpande statistiken kunde genomföras

till ej obetydligt lägre kostnad än vad provundersökningen beräknats draga.

I all synnerhet borde detta bliva förhållandet, om det årliga uppgiftsinsamlandet

funnes kunna begränsas till att omfatta enbart med accis belagt virke.

Slutligen har utredningen föreslagit, att en fortlöpande statistik rörande

skogsmarkens fördelning på olika brukarekategorier måtte anordnas i syfte

att belysa sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i skilda delar av landet.

Härvid bär utredningen framhållit, att för sagda statistik behövliga

uppgifter torde kunna direkt erhållas ur det primärmaterial, som infordrades

för de allmänna jordbruksräkningarna, vilka ägde rum i samband med fastighetstaxeringarna

vart femte år. Vid den centrala bearbetningen av jordbruksräkningens

material borde ur arbetsteknisk och kostnadssynpunkt med

fördel kunna utarbetas ifrågavarande arealsammanställningar. På grund

av det nära sambandet med jordbruksförhållandena och önskvärdheten av

att infoga hithörande uppgifter i regelmässig, med jämna mellanrum framlagd

officiell statistik å jordbruksområdet förelåge enligt utredningens mening

jämväl skäl för att i redogörelserna för jordbruksräkningens resultat

hädanefter inrymdes en avdelning för sagda uppgifter. Utredningen har

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ansett, att statistiska centralbyrån borde erhålla i uppdrag att vid uppgörande

av plan för ifrågavarande räkningar taga hänsyn härtill.

För att tjäna till ledning vid upprättandet av nu föreslagna statistik —

vilken första gången borde sammanställas på grundval av det material, som

erhölles vid jordbruksräkningen år 1937 — har utredningen framlagt ett utkast

till huvudstatistik.

Sammanställningen innehölle uppgifter, hopförda för län (och annan vid

jordbruksräkningen använd områdesindelning), rörande de till jordbruksdriften

anpassade brukningsdelarnas och den vid jordbruksräkningen redovisade

landarealens fördelning på brukarekategorier, storleksgrupper och ägoslag.

Vad beträffade brukarekategorier skildes i första hand mellan allmänheter,

aktiebolag och övriga enskilda brukare. Sistnämnda kategori hade

ytterligare efter åkerarealens storlek uppdelats i nio grupper, anslutande sig

väsentligen till de vid jordbruksräkningarna hittills gängse. Materialet särskildes

därefter å två huvudavdelningar, avseende brukarens karaktär av

självägare eller arrendator. För nu angivna brukarekategorier och storleksgrupper

redovisades, vad beträffade av ägaren brukade fastigheter, totalantalet

brukningsdelar samt antalet brukningsdelar med skog; skillnaden mellan

dessa uppgifter utgjorde de skoglösa brukningsdelarna. För sex olika skogsägoklasser

(räknat efter skogsmarksarealen) angåves vidare klassvis såväl

antalet brukningsdelar med respektive skogsinnehav som skogsmarkens omfattning.

I särskilda kolumner upptoges därjämte den sammanlagda skogsmarksarealen

jämte arealerna åker (och trädgård), äng samt övrig mark.

Ifråga om de utarrenderade fastigheterna förekomme uppgifter allenast om

antalet brukningsdelar samt skogsmarksarealen.

Utredningens hemställan.

I sista avsnittet av sitt utlåtande har utredningen —- efter att hava lämnat

en sammanfattning av sina i det föregående omförmälda förslag till åtgärder

för åstadkommande av en förbättrad statistik rörande skogsproduktion och

virkesuttag — framhållit, att utredningen icke ansett sig nu böra utarbeta någon

mera detaljerad plan för skogstaxeringsarbetets bedrivande, på grund

varav utredningen icke heller kunnat framlägga detaljerade beräkningar för

kostnaderna för ifrågavarande arbete. Enligt utredningens uppfattning borde

dock dessa hållas inom en ram av högst 200,000 kronor för år. Kostnaderna

för den föreslagna provundersökningen rörande myckenheten avverkat virke

hava av utredningen uppskattats till högst 50,000 kronor. Då denna undersökning

vore avsedd att äga rum under år 1937 och förra hälften av år 1938,

under vilken tid taxeringsarbetet torde få jämförelsevis ringa omfattning och

till stor del inskränkas till utarbetande av planer samt till vissa förberedande

undersökningar, har utredningen icke ansett erforderligt, att för budgetåret

1937/1938 högre anslag än 150,000 kronor anvisades för bestridande

av kostnaderna för taxeringsarbetets planläggning och påbörjande samt för

genomförande av förberörda provundersökning. Anslaget har av utredningen

föreslagits skola utgå i form av reservationsanslag. Kostnaderna för

upprättande av den förordade statistiken över skogsmarksarealen m. m. torde

enligt utredningens mening böra bestridas av de medel, som kunde komma

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

23

att anvisas för genomförande av den allmänna jordbruksräkningen år 1937.

Något särskilt anslag för täckande av ifrågavarande utgifter syntes därför

icke behövligt.

Utredningen har med hänsyn till det nu sagda hemställt dels om utfärdande

av kungörelse angående avgivande av statistiska uppgifter rörande avverkat

virke, dels ock örn anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett reservationsanslag

av 150,000 kronor för bestridande av kostnaderna för planläggning

och igångsättande under år 1938 av inventering av landets skogar samt

för bearbetning m. m. av genom nyssnämnda kungörelse införskaffade uppgifter.

Yttranden över utredningens förslag.

I yttrandena över 1936 års skogsutrednings ifrågavarande utlåtande hava

principerna i de framlagda förslagen i stort sett rönt förståelse. Anmärkas

må, att i några yttranden, framförallt i dem från domänstyrelsen och centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, framhållits, att ytterligare utredning

vore behövlig rörande det tillvägagångssätt, som borde komma till

användning vid en förnyad inventering av landets skogar, samt angående

möjligheterna att åvägabringa en fortlöpande avverkningsstatistik. Med hänsyn

härtill har i angivna båda yttranden hemställts, att Kungl. Maj:t måtte

dels utverka riksdagens bemyndigande att föranstalta örn nämnda utredning

dels ock för budgetåret 1937/1938 hos riksdagen för ändamålet äska ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för innehållet i de

avgivna remissyttrandena.

Förslaget om ny riksskogstaxering.

Statskontoret har funnit sig kunna tillstyrka utredningens förslag, att ledningen

och övervakandet av den föreslagna nya riksskogstaxeringen skulle

tillsvidare anförtros åt ett särskilt organ av mera tillfällig karaktär. Under

erinran örn att motsvarande anordning tillämpades även vid föregående riksskogstaxering

har statskontoret hållit före, att, därest arbetet ordnades på

ett praktiskt sätt, någon ökning av kostnaderna knappast torde behöva uppstå

vid jämförelse med de av utredningen ifrågasatta alternativa förslagen

att låta taxeringen verkställas genom något statligt ämbetsverk. Vad beträffar

de framlagda kostnadsberäkningarna hava dessa visserligen synts statskontoret

jämförelsevis höga. Emellertid har ämbetsverket förutsatt, att såväl

vid arbetets planläggande som vid ersättningarnas utmätande den största

sparsamhet komme att iakttagas. Med hänsyn till att för närvarande

icke förelåge något utarbetat förslag i fråga örn de med arbetet förenade

kostnaderna bar statskontoret vidare framhållit angelägenheten av att, innan

arbetet igångsattes, sådant förslag uppgjordes och underställdes Kungl. Majit.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Ma j:ts proposition nr 14S.

Domänstyrelsen ■— som vid sitt utlåtande fogat en i juni 1936 inom styrelsen

upprättad promemoria angående ifrågasatt förnyad riksskogstaxering

m. m. i samband med av domänstyrelsen bedriven skogsindelningsverksambet

— har beträffande behovet av en ny rikskogstaxering, de fordringar,

som skäligen borde ställas på taxeringsresultaten, samt den lämpligaste tidpunkten

för taxeringens igångsättande anfört i huvudsak följande.

Därest man kunde påvisa, att en förnyad riksskogstaxering vore i stånd

att närmare belysa, bland annat, bristerna i den nuvarande skogshushållningen

i stora delar av Norrland och giva ledning för avverkningspolitiken,

vöre härmed enligt domänstyrelsens mening igångsättandet av en dylik taxering

synnerligen väl motiverat. Det syntes fördenskull nödvändigt att före

påbörjandet av en ny riksskogstaxering verkställa en förberedande utredning

rörande de krav, som borde ställas på resultaten av taxeringen, och

möjligheterna att tillgodose dessa krav. Härvid torde särskild uppmärksamhet

böra ägnas åt vissa detaljresultat, som en förnyad taxering ansåges

böra giva upplysning om, och den tillförlitlighet, som vöre att påräkna beträffande

dylika delresultat. Styrelsen hade haft anledning att ägna dessa

spörsmål särskild uppmärksamhet i samband med pågående uppskattning av

domänfonden tillhöriga skogar. Genom den styrelsens utlåtande bifogade promemorian,

som upprättats efter samråd mellan styrelsen och ledamöterna

i den förutvarande riksskogstaxeringsnämnden samt representant för centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, hade styrelsen åsyftat att utröna,

huruvida ett omedelbart samordnande av skogsindelning å statsskogarna

i övre Norrland med en riksskogstaxering kunde på ett för det allmänna

ändamålsenligt sätt äga rum. Den av styrelsen handhavda uppskattningen

avsåge för närvarande ett betydligt mera detaljerat arbete — omfattande jämväl

kartläggning — än vad som skulle kunna ställa sig utförbart inom kostnadsramen

för en eventuellt förnyad riksskogstaxering. Styrelsen hade, såsom

franninge av promemorian, kommit till den uppfattningen, att ett samordnande

av domänverkets uppskattningar med en riksskogstaxering under

pågående uppskattningsomdrev icke lämpligen kunde ske.

Flera omständigheter syntes styrelsen peka på nödvändigheten av en taxeringsmetod,

som, jämförd med den tidigare tillämpade, kunde giva vissa ytterligare

detaljresultat, som vore till tillförlitligheten bestämda. Först syntes

sålunda önskvärt, att en uppdelning av resultaten kunde ske på olika

skogsägargrupper. Hur långt denna uppdelning skulle kunna drivas, måste

givetvis bliva beroende av kostnadsramen för inventeringsarbetet. I varje

fall förefölle en primär uppdelning på statsskogar och övriga skogar nödvändig.

Vidare erfordrades dels garantier för att redovisningen av virkesförrådet

efter trädens diameter kunde bliva till tillförlitligheten bestämd,

dels även — och icke minst — behövliga bestämningar till underlag fölen

avverkningsberäkning med redovisning av de virkeskvantiteter, som kunde

väntas utfalla i olika diameterklasser. Önskvärt vore även, att redovisningen

av såväl virkesförråd som avverkningsberäkningen kunde särskiljas

på vissa avsättningszoner, särskilt i Norrland, bestämda av genomsnittliga

kostnader för virkets transport till flottled eller annan avsättningsort. Vid

utarbetandet av förslag till metodik för en förnyad riksskogstaxering borde

även prövas möjligheter till en modifiering av förut använd metod samt

eventuellt användande av nya metoder, som måhända kunde visa sig mera

ändamålsenliga för redovisning av detaljresultat.

Domänverkets uppskattningar komme enligt uppgjord planläggning att

vara slutförda år 1940, vilken tidpunkt genom forcering dock skulle kunna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

25

framflyttas ett år. Det syntes vara av största betydelse av kostnadsskäl, sedda

ur hela samhällets synpunkt, att domänverkets uppskattningar i fortsättningen

så långt möjligt kombinerades med den tillämnade riksskogstaxeringen.

Styrelsen ansåge också möjligt, att ett dylikt samordnande av uppskattningarna

skulle kunna ske i betydande omfattning. Nämnda tidpunkt

(1940) för riksskogstaxeringens igångsättande funne styrelsen även vara

ur andra synpunkter mest ändamålsenlig. För det första måste en viss -—

icke alltför kort — tid förflyta mellan två taxeringar för att kostnaderna

över huvud taget skulle kunna motiveras. Om mellantiden bleve alltför kort,

kunde vidare resultaten av de båda uppskattningarna icke jämföras med

varandra, enär ofrånkomliga uppskaltningsfel förryckte jämförelsen. Vid

nyssnämnda tidpunkt komme även de genom skogsvårdsstyrelsernas försorg

pågående skogsuppskattningsarbetena å enskildas skogar i Norrbottens och

Västerbottens läns lappmarker att vara i det närmaste slutförda, varför den

nya riksskogstaxeringen, igångsatt vid nämnda tid, skulle tillgodose ett jämnare

utnyttjande av den fackutbildade arbetskraften. Härtill komme, att en

förskjutning av tidpunkten för arbetets igångsättande torde innebära ökad

möjlighet till utnyttjandet av fotokartor i skala 1: 10 000 vid uppskattningsarbetet,

varigenom icke oväsentliga besparingar skulle kunna ernås. Slutligen

vore det oundvikligen nödvändigt, att tillräcklig tid bleve tillgänglig till

förarbeten och utformandet av arbetsmetoder.

Oaktat de erinringar, som sålunda framkommit från domänstyrelsens sida,

har styrelsen i princip anslutit sig till utredningens förslag, i vad det avsåge

en ny fortlöpande riksskogstaxering. Dock har domänstyrelsen funnit sig

för närvarande endast böra föreslå, att, i huvudsaklig överensstämmelse med

sagda förslag, en grundläggande utredning komme till stånd rörande planläggningen

och utformningen av den föreslagna riksskogstaxeringen. Utredningsarbetet

har domänstyrelsen ansett böra anförtros åt en därför tillsatt

särskild kommitté, representerande olika intressegrupper inom statlig och

enskild skogshantering och bestående av personer med bästa tillgängliga kunskap

på hithörande områden. Åt nämnda kommitté borde jämväl uppdragas

att pröva, vilket organ som kunde anses skickat att på ändamålsenligaste

sätt leda taxeringsarbetet.

Under förutsättning att enligt styrelsens förslag med riksskogstaxeringens

igångsättande skulle tillsvidare anstå har domänstyrelsen ansett, att till förfogande

för erforderliga utredningsarbeten angående sagda taxering borde

för budgetåret 1937/1938 ställas ett belopp av förslagsvis högst 50,000 kronor.

Statistiska centralbyrån Ilar i princip tillstyrkt utredningens förslag örn

fortlöpande skogsinventeringar liksom också förslaget, att de nya inventeringarna

skulle utföras efter i huvudsak samma metod som föregående riksskogstaxering.

Beträffande förslagets detaljer och frågan om kostnadernas

storlek har centralbyrån emellertid ej ansett sig hava anledning ingå på en

närmare prövning. Ämbetsverket har endast påpekat, att den föreslagna

riksskogstaxeringen i ett visst avseende säkerligen komme att bliva till nytta

även för jordbruksstatistiken. De uppgifter örn arealen av skogsproduktiv

mark, som komme att insamlas i samband med sagda taxering, kunde sålunda

åtminstone för större områden med fördel tjäna till jämförelse oell kon
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

troll å motsvarande uppgifter om skogsmarksarealen enligt de allmänna jordbruksräkningarna.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har helt anslutit sig till

utredningens uppfattning om önskvärdheten av att en ny riksskogstaxering

utan längre dröjsmål komme till stånd. Lika med utredningen har även

centralrådet funnit det lämpligt, att Norrlands skogar, såsom för landets träindustri

betydelsefullast, i första hand gjordes till föremål för inventering.

Med hänsyn till förslaget att åt en särskild nämnd uppdraga att så förbereda

taxeringsarbetet, att detsamma skulle kunna påbörjas redan våren 1938, har

emellertid centralrådet ansett sig ej kunna underlåta att i korthet beröra en

del av de frågor, som enligt centralrådets mening måste göras till föremål

för undersökning och klarläggande, innan en ny riksskogstaxering kunde

igångsättas. Centralrådet har sålunda andragit väsentligen följande.

Först och främst måste materialet från den redan verkställda riksskogstaxeringen

underkastas en kompletterande bearbetning, varigenom kunde utrönas

de medelfel, varmed de viktigaste objektivt uppskattade storheterna

vore behäftade. Sedan dylika medelfel uträknats, torde med stöd av dessa

böra beräknas, vilka objektivt funna resultat hade så små medelfel, att skillnaderna

mellan en första och andra taxering av den storlek, att de hade betydelse

för bedömande av utvecklingen om de vöre reella, kunde statistiskt säkras

vid ekonomiskt överkomligt linjeavstånd. Då en betydlig del av den verkställda

riksskogstaxeringens resultat vore subjektivt färgade och alltså av

mindre värde, måste vidare undersökning verkställas rörande möjligheterna

för en utvidgad objektiv uppskattning.

Genom en förnyad riksskogstaxering ville man givetvis genom jämförelser

mellan resultaten i olika hänseenden av de båda taxeringarna vinna upplysning

rörande förändringarna inom taxeringsenheter av läns kanske även

flodområdens storlek. För att erhållna numeriska skillnader skulle vara av

något värde för bedömande av utvecklingen och dess tendenser vore emellertid

en förutsättning att de vore reella. Detta innebure, att de storheter (taxeringsresultaten),

som jämfördes, vöre funna genom objektiv uppmätning och

icke genom mer eller mindre subjektiv bedömning samt att de skillnader mellan

objektivt uppskattade storheter, som framkomme vid jämförelsen, vore

statistiskt säkerställda, d. v. s. tillräckligt stora i förhållande till sina egna

medelfel.

Innan en ny riksskogstaxering igångsattes, uppställde sig alltså, förutom

mycket annat, följande spörsmål till besvarande:

1) Skulle vid en ny taxering endast bestämmas sådana storheter, som vid

den första taxeringen blivit objektivt bedömda?

2) Vilka av de storheter, som vid den första taxeringen blivit mer eller

mindre subjektivt uppskattade, kunde vid en andra taxering bliva föremål

för helt objektiv uppmätning?

3) Skulle dessa under 2) nämnda storheter medtagas vid en ny taxering

för att i framtiden jämföras med resultaten av en följande?

4) Huru stora skulle skillnaderna mellan en första och en andra taxering

minst vara för att de skulle hava betydelse?

5) Hur tätt skulle taxeringslinjerna läggas vid en ny taxering för att dessa

skillnader skulle kunna förväntas bliva statistiskt säkerställda?

Efter att hava närmare utvecklat innebörden av nu angivna spörsmål har

centralrådet framhållit, att det vore uppenbart, att planläggandet av en ny

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

27

taxering krävde mycket omfattande beräkningar och överväganden även utan

ökning av de faktorer, som skulle uppmätas. Skulle jämväl dylik ökning

ske, exempelvis på sätt varom utredningen uttalat önskemål, måste självfallet

de förberedande beräkningarna bliva än mer komplicerade.

I betraktande av det sagda har centralrådet funnit, att påbörjandet av en

ny riksskogstaxering lämpligen borde anstå till år 1939. För ett dylikt uppskov

talade enligt centralrådets mening även sådana skäl som önskvärdheten

av att dessförinnan klarlägga möjligheterna för upprättandet av en avverkningsstatistik

samt det förhållandet, att vid denna tidpunkt skogsvårdsstyrelsernas

taxeringsarbete i lappmarkerna började att nå sin fullbordan, medförande

att den därmed sysselsatta personalen kunde frigöras för arbete vid

riksskogstaxeringen.

Centralrådet har alltså föreslagit, att tillsvidare endast måtte beslutas, att

utredning snarast skulle ske beträffande de grunder och den plan, efter vilka

en ny riksskogstaxering kunde genomföras. Till närmare utveckling av detta

sitt förslag har centralrådet yttrat väsentligen följande.

Nämnda utredning torde böra anförtros åt en särskild för ändamålet tillsatt

kommitté, bestående av personer med verklig sakkunskap på området.

På denna kommitté torde även böra ankomma att till övervägande upptaga

spörsmålet angående det organ, som skulle omhänderhava taxeringsarbetet.

Lika med utredningen ansåge centralrådet, att vissa skäl talade för att detta

uppdrag anförtroddes en särskild under jordbruksdepartementet sorterande

nämnd. Skäl talade emellertid även för domänstyrelsens omhänderhavande

av- detsamma. Innan beslut fattades, syntes under alla förhållanden en närmare

utredning härutinnan av behovet påkallad. Därest man, i överensstämmelse

med centralrådets åsikt, icke räknade med, att taxeringsarbetet skulle

börja under budgetåret 1937/1938, torde medelsbehovet icke komma att uppgå

till av utredningen beräknat belopp eller 100,000 kronor. Ehuru det självfallet

erbjöde stora svårigheter att förhandsvis bedöma, å vilka kostnader erforderliga

förberedande undersökningar kunde belöpa, beräknade centralrådet,

att utgifterna härför skulle kunna begränsas till en summa av 50,000

kronor.

Örn det av centralrådet nu förordade tillvägagångssättet komme att tillämpas,

så att av en särskild kommitté fullständig plan upprättades för verkställandet

av en ny riksskogstaxering, borde en sådan plan kunna lämna besked

om de beräknade kostnaderna för en fullständig taxering under olika

alternativa förhållanden. Därigenom borde man alltså bliva i tillfälle att bedöma,

huruvida kostnaderna för erhållande av olika med nöjaktig säkerhet

bestämda uppgifter med hänsyn till uppgifternas skogspolitiska värde kunde

anses skäliga eller ej. Åtminstone syntes det centralrådet ändamålsenligt,

att möjligheter till sådana överväganden bereddes, innan definitivt beslut örn

ny riksskogstaxering fattades.

Skogsägare föreningarnas riksförbund har förklarat sig instämma i vad utredningen

anfört rörande behovet av fortlöpande inventeringar av landets

skogar samt har särskilt understrukit lämpligheten av att sagda inventeringar

ävensom den föreslagna avverkningsstatistiken handhades av en permanent

nämnd, som byggde på erfarenheterna från föregående taxering och

vore helt fristående från ovidkommande intressen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 148-

Sveriges skogsägareförbund har tillstyrkt förslaget om en ny riksskogstaxering

såsom ur nationalekonomisk och näringspolitisk synpunkt synnerligen

betydelsefullt. Intill dess erfarenheterna från den nya taxeringen bleve tillgängliga

har emellertid förbundet ansett det kunna anstå med ett ståndpunkttagande

till frågan, om taxeringen skulle göras kontinuerlig. Beträffande

de föreslagna riktlinjerna för arbetets organiserande har förbundet i stort

sett ej haft något att erinra. Dock bär förbundet funnit det något tveksamt,

huruvida ej den mera fylliga planläggningen, omfattande främst taxeringens

syften och önskade arbetsresultat men även dess metodik, borde föregå beslutet

om taxeringens utförande överhuvud. Innan den stora organisationsapparaten

sattes igång, borde man nämligen enligt förbundets mening hava

fullt klart för sig, att man verkligen kunde tillgodose vissa såsom nödiga

ansedda minimikrav hos resultaten. Förbundet har förklarat sig för sin del

icke tvivla på att en ny riksskogstaxering verkligen ginge att planlägga och

utföra så, att alla önskvärda resultat komme fram med tillräcklig säkerhet,

men har gjort gällande, att den hittills framlagda utredningen ej vore tillfyllestgörande

härutinnan. Därest den föreslagna nämnden skulle handlägga

denna för hela företagets framtida värde avgörande undersökning, så måste

det enligt förbundets uppfattning i allt fall ovillkorligen tillses, att i denna

nämnd verkligen samlades den bästa möjliga sakkunskap på alla taxeringen

berörande områden.

Vad angår yttrandena från de i ärendet hörda skogsvårdsstyrelserna må

ur sagda yttranden återgivas följande.

Skogsvårdsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län, Kalmar läns norra

och södra landstingsområden samt Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens

län hava tillstyrkt eller ej haft något att erinra mot förslaget om en förnyad

riksskogstaxering.

Även skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har anslutit sig till nämnda

förslag men har framhållit, att det ingalunda vore säkert, att en dylik taxering

kunde hinna påbörjas 1938. Enligt styrelsen kunde nämligen vissa vid

statens skogsförsöksanstalt pågående undersökningar medföra delvis nya

grunder för provträdstagningen, varjämte, bland annat, prövning torde behöva

ske, huruvida linjetaxering överhuvud vore den lämpligaste normen för

en riksskogstaxering.

Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands lån har i princip ej gjort någon erinran

mot utredningens förslag om en ny riksskogstaxering men har ansett det

erforderligt, att förslaget, innan det omsattes i praktiken, underkastades ytterligare

bearbetning.

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län har funnit utredningens förslag väl

motiverat och betingat av tidsläget. Emellertid kunde man enligt styrelsens

uppfattning vare sig genom en riksskogstaxering eller genom den förordade

avverkningstatistiken erhålla någon överskådlig bild av den inre strukturen

hos skogar inom den ojämförligt största markägarkategorien, nämligen skogar

tillhörande bondeskogsbruket. Fördenskull har styrelsen föreslagit, att

en undersökning jämväl i detta hänseende skulle verkställas i enlighet med

av styrelsen närmare angivna riktlinjer.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs lån har ej haft något annat att erinra

mot utredningens förslag än att styrelsen ansett, att för Götaland och större

delen av Svealand tidsintervallen mellan taxeringarna borde uppgå till 20 år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

29

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har förklarat sig dela utredningens

uppfattning angående behovet av en omtaxering av rikets skogar, men har

ansett, att frågan om avverkningsstatistikens ordnande borde vara klarlagd

och prövad, innan ny riksskogstaxering igångsattes. Beträffande ledningen

och övervakandet av taxeringen har styrelsen hållit före, att flera skäl talade

för att verksamheten anförtroddes domänstyrelsen, eventuellt kompletterad

för ifrågavarande ändamål med ett taxeringsråd. Ur rent organisatorisk synpunkt

syntes detta nämligen lämpligt, eftersom domänstyrelsen bedreve en

omfattande indelningsverksamhet å statens skogar. Vidare har styrelsen ansett

det sannolikt, att den nuvarande statsskogsindelningen i åtminstone norra

Sverige med fördel kunde kombineras med en riksskogstaxering, vilket även

talade för att domänstyrelsen vore bäst lämpad för ifrågavarande arbetsuppgifter.

Slutligen torde befordringsmöjligheterna för taxeringspersonalen kulina

ordnas genom att domänverket öppnade passage för densamma till annan

verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har vitsordat behovet av en ny och

kontinuerlig riksskogstaxering. Dock har styrelsen gentemot utredningens

förslag hållit före, att ett 20-årigt omdrev skulle ur kontrollsynpunkt vara

minst lika värdefullt som ett 15-årigt samt dessutom vara billigare för landet.

Vid den nya taxeringen borde enligt styrelsens mening först ifrågakomma

Indalsälvens och Ljungans ådalar.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har livligt tillstyrkt utredningens

förslag men har ansett, att riksskogstaxeringens fältarbete icke borde startas

förrän våren 1940. Styrelsen har funnit ett dylikt uppskov motiverat framförallt

med hänsyn till att den föreslagna provundersökningen för avverkningsstatistiken

enligt styrelsens mening måste anstå ett år. Ett annat skäl

för uppskovet vore, framhåller styrelsen, att huvudparten av taxeringspersonalen

vid styrelsens egna taxeringsarbeten från och med våren 1940 kunde

disponeras för riksskogstaxeringens arbeten.

Förslaget om fortlöpande avverkningsstatistik.

Domänstyrelsen har uttalat, att en noggrann avverkningsstatistik måste

anses vara av den största betydelse såväl för bedömandet av virkets tillgodogörande

för olika ändamål som ock vid analyserandet av resultaten av två

med viss mellantid utförda inventeringar. Rörande utredningens förslag angående

en dylik statistik har domänstyrelsen anfört bland annat följande.

Örn man eftersträvade en mera detaljerad redovisning och ej läte sig nöja

med en årlig sammanställning av export och import av skogsprodukter, vore

måhända den av utredningen förordade avverkningsstatistiken, baserad på

deklarationer av accispliktigt virke, den enda framkomliga vägen. En så

fullständig virkesredovisning som enligt utredningens förslag stötte emellertid

med säkerhet på vissa svårigheter, i synnerhet med avseende å det i skogen

såsom oavsättningsbart kvarlämnade virket. Härtill komme, att allt flera typer

av specialsortiment uppträdde i marknaden, exempelvis wallboard och

fanérvirke, i fråga örn vilka utrönandet av motsvarande kubikmassa å rot

måste vara behäftat med stora felmöjligheter. Även örn ett sammanställande

av uppgifter från deklarationerna till skogsaccis i alla fall skulle kunna giva

användbara resultat, kunde andra tillvägagångssätt förtjäna att övervägas.

Således ville det synas, som örn med den intensifiering, skogsbruket nu undervinge,

allt flera skogsägare redan i samband med utsyningen förskaffade

sig kännedom örn hur en ifrågasatt avverkning fördelade sig i diameterklas
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

ser genom uppmätning av trädens brösthöjdsdiametrar. Det kunde därför

ifrågasättas, att man borde giva deklaranterna möjlighet att i första hand

medelst stämplingslängd angiva, vilka kvantiteter, som avverkats. Det måste

i varje fall anses vara ett knappast önskvärt förfaringssätt att utröna avverkningen

å statens skogar — utgörande omkring Vo av hela landets — med

stöd av accisdeklarationerna.

För att under alla förhållanden den av utredningen föreslagna avverkningsstatistiken

skulle kunna utnyttjas på bästa sätt, fordrades, att samtliga deklaranter

vore väl insatta i det system, som skulle tillämpas vid avverkningens

redovisning. Härför vore med all säkerhet en omfattande upplysningsverksamhet

nödvändig. Det torde sålunda vara omöjligt att påräkna, att redan

under innevarande år inhämta uppgifter avseende under beskattningsåret

1936 avverkat virke, vilka kunde anses i någon mån tillfredsställande.

På grund härav har domänstyrelsen, som i övrigt tillstyrkt ett försök till

sammanställande av avverkningsstatistik på av utredningen ifrågasatta grunder,

föreslagit, att insamling av denna statistik icke påbörjades förrän tidigast

under år 1938 och att sammanställandet i första hand finge karaktär av ett

försök att finna den lämpligaste lösningen. Lika med utredningen har domänstyrelsen

funnit lämpligt, att ordnandet av materialet första gången skedde

genom statistiska Centralbyrån, men har tillika framhållit, att detta borde redan

från början ske i samarbete med det organ, som enligt styrelsens förslag

skulle erhålla i uppdrag att utreda frågan om den framtida riksskogstaxeringen.

För utredning av möjligheterna att åstadkomma en fortlöpande avverkningsstatistik

har domänstyrelsen, i enlighet med utredningens förslag, förordat

anvisande för budgetåret 1937/1938 av högst 50,000 kronor.

Statistiska centralbyrån har tillstyrkt anordnandet av en provundersökning

angående avverkningarnas storlek av i huvudsak den omfattning, som av utredningen

föreslagits. Emellertid har centralbyrån ej velat underlåta att påpeka,

att införskaffandet i samband med virkestaxeringen till skogsaccis av

dubbla uppgifter bomme att medföra ökat besvär icke endast för allmänheten

utan även för taxeringsmyndigheterna. Med hänsyn härtill har centralbyrån

ansett sig böra med styrka framhålla angelägenheten av att de uppgifter,

som komme att begäras å blanketten för avverkningsstatistiken, icke

gjordes utförligare än som vöre oundgängligen nödvändigt. Vidkommande

förslaget om införande av en årlig avverkningsstatistik har centralbyrån gjort

gällande, att en dylik vore ett nyttigt komplement till de med längre tids

mellanrum utförda skogsinventeringarna. Även i detta fall vore det dock enligt

ämbetsverkets uppfattning angeläget, att statistiken icke gjordes mera

omfattande än oundgängligen nödvändigt, och härvid torde i jämförelse med

den första provundersökningen väsentliga inskränkningar kunna göras i fråga

om uppgiftspliktens omfattning.

Vad beträffar detaljerna i utredningens förslag angående den första provundersökningen

har statistiska centralbyrån gjort vissa anmärkningar.

Enligt förslaget skulle provundersökningen avse avverkningarna under år

1936. Det torde emellertid bliva nödvändigt, att proposition örn anslag till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148-

31

bestridande av de erforderliga kostnaderna avlätes till riksdagen. Vidare måste

formuläret för undersökningen definitivt fastställas samt en tillräckligt

stor upplaga av blanketter tryckas och distribueras över hela landet i så god

tid, att de uppgiftsskyldiga skulle hava möjlighet att inom föreskriven tid

avgiva uppgifterna. Till prövning borde slutligen upptagas frågan, huruvida

man kunde förutsätta, att de uppgiftspliktiga under det gångna året fört så

noggranna anteckningar om sina avverkningar, att de nu efteråt vore i tillfälle

att lämna de detaljerade uppgifter, som den föreslagna blanketten innehölle.

Med hänsyn till det anförda avstyrkte centralbyrån bestämt, att undersökningen

komme att avse år 1936 och föresloge i stället, att densamma uppskötes

ett år.

I utredningens förslag förutsattes, att uppgifter för undersökningen skulle

lämnas å blanketter, vartill formulär fastställdes av statistiska centralbyrån.

Då centralbyrån ansåge lämpligt, att vid formulärets fastställande medbestämmanderätt

gåves åt representanter för den skogliga fackkunskapen, föresloge

centralbyrån den ändringen i nyssnämnda bestämmelse, ''"att formuläret

borde fastställas av statistiska centralbyrån och domänstyrelsen gemensamt.

Den första provundersökningen hade föreslagits skola verkställas av statistiska

centralbyrån. Om så funnes lämpligt, vore centralbyrån givetvis beredd

att åtaga sig ifrågavarande uppdrag. Därest det, såsom centralbyrån

funne uppenbart, bleve nödvändigt att uppskjuta undersökningen ett år, kunde

det emellertid förtjäna tagas under övervägande, huruvida icke möjligen

utarbetandet av avverkningsstatistiken redan från början med fördel

skulle kunna överlämnas till den föreslagna nämnden för skogsinventeringarna.

I varje fall ville centralbyrån tillstyrka förslaget, att för framtiden

den årliga avverkningsstatistiken och de fortlöpande skogsinventeringarna

omhänderhades av samma organ.

Mot den av utredningen beräknade totalkostnaden, 50,000 kronor, för den

ifrågasatta provundersökningen har statistiska centralbyrån ej haft något att

erinra. Dock har centralbyrån framhållit, att kostnadsberäkningar av detta

slag givetvis vore mycket osäkra och att särskilt bearbetningskostnaderna

vore i hög grad beroende av de avgivna uppgifternas beskaffenhet.

Centralrådet för skogsvdrdsstgrelsernas förbund har förklarat sig dela utredningens

uppfattning om angelägenheten av att en fortlöpande avverkningsstatistik

komme till stånd. Emellertid har centralrådet ansett, att utredningens

förslag i ämnet icke läte sig med fördel realiseras på det sätt utredningen

angivit. Härom yttrar centralrådet:

Enligt centralrådets åsikt kunde sålunda den föreslagna provundersökningen

av olika skäl äga rum tidigast vid 1938 års virkestaxering. Då emellertid

ett klarläggande av möjligheterna för en avverkningsstatistiks anordnande

på av utredningen föreslaget sätt helst borde ske, innan ny riksskogstaxering

påbörjades, ansåge centralrådet det samtidigt önskvärt, att provundersökningen

vid sagda tillfälle kunde genomföras.

Den tid, som dessförinnan återstode, måste på effektivast möjliga sätt utnyttjas

för att bringa kännedom örn den förestående undersökningen till

alla, som berördes därav. Kungörelse därom torde sålunda snarast möjligt

böra utfärdas samt blanketter och formulär distribueras. Vidare torde lämpliga

åtgärder böra vidtagas till vederbörande skogsägares upplysning örn

tillvägagångssättet vid virkesmätning, för vilket ändamål centralrådet ansåge

sig kunna erbjuda skogsvårdsstyrelsernas medverkan, i den mån den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 148■

kunde behöva anlitas och handläggandet av personalens övriga arbetsuppgifter

icke utgjorde hinder härför.

Centralrådet funne för sin del mest ändamålsenligt, om den ytterligare

utredning av frågan, som torde böra ske vid förutsättning, att den föreslagna

undersökningen komme till stånd först i samband med 1938 års virkestaxering,

bleve hänskjuten till 1936 års skogsutredning. Utredningen skulle därigenom

bliva i tillfälle att samtidigt överarbeta sina förslag under beaktande

av de detaljerinringar, som från vissa håll riktats mot desamma. Det syntes

även lämpligt, att utredningen själv kunde få föreslå de åtgärder i upplysningshänseende,

som borde vidtagas, för att bästa möjliga resultat av provundersökningen

skulle kunna erhållas.

Ehuru centralrådet tidigare räknat med, att utgifterna för provundersökningen

— av utredningen uppskattade till 50,000 kronor —- skulle kunna hållas

på en väsentligt lägre nivå, har centralrådet ej funnit sig böra framställa

någon erinran mot utredningens kostnadsberäkning. Måhända kunde

det nämligen, framhåller centralrådet, visa sig erforderligt, att någon mindre

del av angivna belopp toges i anspråk för de förberedande åtgärder för undersökningens

verkställande, vilka torde komma att visa sig erforderliga.

Skogsägareföreningarnas riksförbund och Sveriges skogsägareförbund hava

båda vitsordat behovet av en årlig avverkningsstatistik. Sistnämnda förbund

har förklarat sig tillstyrka såväl utredningens förslag angående sättet

för genomförande av en kontinuerlig avverkningsstatistik som den föreslagna

planen för provundersökningen.

Ur yttrandena från de olika skogsvårdsstyrelserna må här slutligen anföras

följande.

Skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs lån,

Kalmar låns norra och södra landstingsområden samt Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Västernorrlands och Norrbottens län hava tillstyrkt förslaget angående

anordnande av en avverkningsstatistik eller lämnat detsamma utan

erinran.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har hemställt, att utredningens förslag

örn en provundersökning måtte i huvudsak godkännas. Styrelsen har

emellertid gjort gällande, att sagda undersökning omöjligt kunde hinna

verkställas redan 1937. Enligt styrelsens mening vore det nämligen bland

annat nödvändigt med minst ett års upplysningsverksamhet rörande mätning

av olika virkessortiment, innan virkesdeklarationerna från de smärre skogsägarna

skulle kunna tillmätas något som helst statistiskt värde. För övrigt

syntes icke frågan örn årliga eller vart femte år återkommande uppgifter

rörande virket från småskogarna behöva prövas före riksskogstaxeringens

igångsättande. Bland annat ur kostnadssynpunkt har styrelsen även ifragasatt,

huruvida icke provundersökningen skulle kunna begränsas till exempelvis

de län, som vore avsedda att taxeras under de 3—4 första åren.

Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län har förordat upprättandet av en avverkningsstatistik

enligt av utredningen föreslaget system men har ansett, att

uppgifter för statistiken i fråga borde infordras först under år 1938;

Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands lån har i princip ej haft något att

erinra mot utredningens ifrågavarande förslag. Detta behövde dock enligt

styrelsens åsikt underkastas ytterligare bearbetning. Härjämte har styrelsen

hemställt, att tiden för provundersökningen i allt fall måtte framflyttas ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14S
-

33

år och att skogsvårdsstyrelserna härunder måtte beredas tillfälla inkomma

med nya yttranden i ämnet.

Jämväl skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län har i huvudsak godtagit förslaget

om upprättandet av en avverkningsstatistik. Styrelsen har emellertid

förklarat sig hysa den uppfattningen, att provundersökningen först borde

företagas, sedan grunderna för densamma blivit fullt utarbetade och landets

skogsägare fått tid och tillfälle att i någon mån sätta sig in i förfaringssättet

och ändamålet med undersökningen. Vidare har styrelsen riktat vissa

anmärkningar mot den föreslagna deklarationsblankettens uppställning.

Bland annat har styrelsen sålunda ansett, att å blanketten borde redovisas

även husbehovsvirke.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län har likaså gjort gällande, att ifrågavarande

statistik för att vara fullständig borde omfatta jämväl husbehovsvirke.

I övrigt har styrelsen tillstyrkt utredningens förslag, dock att styrelsen

ansett provundersökningen tidigast kunna äga rum i samband med 1938 års

virkestaxering.

Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län har förklarat sig finna det vara av

visst intresse, om riksskogstaxeringen kunde kompletteras med en fortlöpande

och någorlunda tillförlitlig avverkningsstatistik. Med kännedom om den

otillförlitlighet, som vidlådde deklarationsuppgifterna, har styrelsen emellertid

ej ansett sig kunna tillstyrka, att deklarationernas primäruppgifter kades

till grund för en eventuell avverkningsstatistik. Ej heller förefunnes enligt

styrelsens uppfattning något behov av virkesstatistik ur den synpunkten

sett, att den skulle kunna utgöra en kontroll på riksinventeringarna av virkesförrådet,

därest dessa inventeringar, såsom föreslagits, gjordes kontinuerliga

med ett omdrev av cirka 15 år. I varje fall, anför styrelsen, borde den ifrågasatta

virkesstatistiken icke påbörjas förrän år 1938. Erforderlig kungörelse

i ämnet borde likväl utfärdas i god tid dessförinnan. Den av utredningen

uppskattade kostnaden för provundersökningen har styrelsen ansett vara

för knappt tilltagen. Styrelsen har slutligen föreslagit, att utredningen under

tiden intill dess provundersökningen påbörjades sökte utreda och utarbeta

förslag angående de åtgärder, som borde vidtagas för att avhjälpa

förefintliga brister hos den hittills tillämpade metoden.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län har ansett det osannolikt, att - åtminstone

tillsvidare -— en vederhäftig avverkningsstatistik skulle kunna byggas

på virkesdeklarationernas uppgifter. Då dessutom genom de tillämnade

periodiska inventeringarna för landets skogspolitik nöjaktiga resultat

syntes kunna påräknas, har styrelsen avstyrkt utredningens förslag, i vad

detta gällde den årliga avverkningsstatistik en. Än mindre tillförlitliga torde

enligt styrelsens mening bliva de uppgifter å icke accispliktigt virke, som av

utredningen föreslagits såsom komplettering vid 1937 års virkestaxering.

Örn emellertid, framhåller styrelsen, likväl ett försök i angiven riktning ansåges

böra komma till stånd, syntes detta böra begränsas att omfatta endast

vissa representativa delar av landet och da mahända i första hand sådana

områden, som under den närmaste tiden kunde påräknas bliva föremål för

riksskogstaxering.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har beträffande lorslaget örn en

fortlöpande avverkningsstatistik endast ifrågasatt behövligheten av att göra

deklarationsblanketten så utförlig, som av utredningen föreslagits.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har vitsordat behovet av en fortlöpande

avverkningsstatistik samt förklarat sig finna förslaget örn anordnande

av en försöksstatistik välbetänkt. Emellertid har styrelsen gjort gallande,

linning till riksdagens protokoll 10.17. 1 sand. Nr lis.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

att åtminstone inom sådana län, där flera olika inmätningsmetoder och prissättningssystem

tillämpades, detaljuppgifterna lämpligen borde sammanställas

länsvis, innan de vidarebefordrades till statistiska centralbyrån. Styrelsen

har dessutom gjort vissa smärre anmärkningar beträffande den föreslagna

deklarationsblankettens uppställning. Slutligen har styrelsen hållit

före, att försöksstatistiken borde uppskjutas ett år med hänsyn till de stora

praktiska svårigheter, som förefunnes för densammas anordnande under år

1937.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands lån har ansett, att behovet av en fortlöpande

avverkningsstatistik bleve mindre framträdande, därest landets skogstillgångar

framgent bleve föremål för inventeringar på föreslaget sätt. Att

genomföra en dylik tillförlitlig statistik torde dessutom enligt styrelsens mening

komma att möta större svårigheter än vad utredningen tänkt sig. Då

berörda svårigheter torde komma att klarläggas genom den föreslagna provundersökningen,

har styrelsen funnit sig böra tillstyrka denna.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har tillstyrkt utredningens förslag

men förklarat sig finna det nödvändigt att uppskjuta provundersökningen

ett år.

Förslaget om fortlöpande statistik rörande skogsmarkens

fördelning på olika brukarekategorier.

Domänstyrelsen har förklarat sig ej vara övertygad örn behovet av den med

förslaget avsedda statistiken, enär det enligt styrelsens mening ej klart framgått,

vilka ändamål en dylik statistik vore avsedd att tjäna. Emellertid har

domänstyrelsen ej velat motsätta sig en utredning, i överensstämmelse med

det framlagda förslaget, i samband med 1938 års allmänna fastighetstaxering.

Styrelsen har likväl ej ansett det nödvändigt att redan nu taga ställning

till frågan, huruvida en dylik detaljerad utredning skulle behöva upprepas

vart femte år.

Statistiska centralbyrån har funnit den föreslagna bearbetningen av materialet

från jordbruksräkningarna vara av stort intresse och har därför i princip

uttalat sig för att en dylik bearbetning komme till stånd. En därav betingad

förhöjning i kostnaderna för jordbruksräkningen bleve emellertid enligt

centralbyråns mening oundgänglig. Då centralbyrån inom kort ämnade inkomma

till Kungl. Majit med förslag att en allmän jordbruksräkning måtte

anordnas hösten 1937 i anslutning till 1938 års allmänna fastighetstaxering,

vöre det, framhåller centralbyrån, ämbetsverkets avsikt att vid uppgörande

av förslag till nämnda jordbruksräkning taga hänsyn härtill. Centralbyrån

har vidare uppgivit, att, såvitt ämbetsverket nu kunde bedöma, ett belopp av

omkring 12,000 kronor syntes komma att behövas utöver det belopp, som i

övrigt torde bliva erforderligt för jordbruksräkningen i fråga. Vid denna

kostnadsberäkning hade hänsyn icke tagits till utgifter för dyrtidstillägg och

tryckning eller till allmänna expenser. Utredningens utkast till huvuduppställning

för nu ifrågavarande statistik har centralbyrån ansett sig kunna i

huvudsak godtaga.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har gillat förslaget om en

fortlöpande statistik rörande skogsmarkens fördelning å olika brukaregrupper

och har endast ansett sig böra förorda, att även »utarrenderade» bruk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

35

ningsdelar uppdelades med hänsyn till deras skogsmarksinnehav på samma

sätt som av utredningen föreslagits beträffande »självägande».

Skogsägareföreningarnas riksförbund har vitsordat betydelsen, ej minst

för det enskilda skogsbruket, av nyssnämnda statistik.

Även Sveriges skogsägareförbund har funnit det vara av visst skogspolitiskt

intresse, att en statistik i förevarande avseende verkställdes en gång,

helst som det torde kunna ske utan större kostnader, men har ej ansett frågan

vara av den vikt, att statistiken behövde göras kontinuerlig.

Samtliga de skogsvårdsstgrelser, som yttrat sig över förevarande del av utredningens

utlåtande, hava i princip tillstyrkt eller ej haft något att erinra

mot vad utredningen föreslagit. Anmärkningar mot utredningens förslag hava

överhuvud endast framkommit i yttrandena från skogsvårdsstyrelserna i

Stockholms och Värmlands län och äro av uteslutande formell natur. Bland

annat hava dessa båda skogsvårdsstyrelser mot utredningens utkast till huvudstatistik

riktat samma invändning som centralrådet.

Lika med 1936 års skogsutredning och på av denna anförda skäl anser jag.Departemenisatt,

för vinnande och vidmakthållande av tillfredsställande kännedom om chefen.

rikets skogar, ett starkt behov förefinnes av inventering av dessa genom

fortlöpande taxeringar. Jag vill härutinnan främst betona vikten av ett undanröjande

snarast möjligt av den ovisshet, som ostridigt räder, när det

gäller att bedöma skogstillgångarnas omfattning och beskaffenhet framförallt

i Norrland. Jag tillstyrker därför, att åtgärder nu vidtagas för ifrågavarande

taxeringars igångsättande. Taxeringsarbetet synes mig böra genomföras

enligt i huvudsak de riktlinjer, som angivits av utredningen. Mest ändamålsenligt

torde vara, att åt Kungl. Maj:t överlämnas att — efter den ytterligare

utredning rörande planläggningen och utformningen av riksskogstaxeringen,

som Kungl. Majit må finna erforderlig — vidtaga förberedande

åtgärder för taxeringens påbörjande.

Även för anordnandet av en fortlöpande avverkningsstatistik finner jag

utredningen hava andragit bärande skäl. Behovet av en avverkningsstatistik

har för övrigt vitsordats i nära nog samtliga remissyttranden. Då det tillvägagångssätt,

som av utredningen förordats, synes erbjuda de största möjligheterna

att utfinna den lämpligaste formen för en dylik statistik, biträder

jag utredningens förslag örn anordnande i detta syfte av en hela riket omfattande

försöksundersökning i anslutning till virkestaxeringen till skog^accis.

Såsom i ett flertal yttranden framhållits torde denna provundersökning emellertid

icke kunna äga rum under innevarande år utan böra uppskjutas till

nästa år och alltså företagas i samband med 1938 års virkestaxering till

skogsaccis. På Kungl. Majit torde få ankomma att dessförinnan meddela erforderliga

föreskrifter rörande provundersökningens närmare gestaltning i

huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Med stöd av erfarenheterna

från provundersökningen torde sedermera få tagas under förnyat

övervägande frågan örn sättet för upprättandet av en årlig avverkningsstatistik.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 148-

Vidkommande härefter förslaget om anordnande, på grundval av det vid

de allmänna jordbruksräkningarna infordrade primärmaterialet, av en fortlöpande

statistik rörande skogsmarkens fördelning på olika brukarekategorier

finner jag med hänsyn till vad härutinnan i ärendet anförts sagda förslag

i hög grad värt beaktande. Jag vill fördenskull tillstyrka detsammas genomförande.

Redan i samband med den allmänna jordbruksräkning, som är

avsedd att anordnas under hösten 1937 och varom förslag förut denna dag

framlagts, torde sålunda det införskaffade materialet böra underkastas bearbetning

i syfte att erhålla en statistik av ifrågavarande art.

För bestridande av kostnaderna för riksskogstaxeringens planläggning och

påbörjande samt för genomförande av förenämnda provundersökning har

1936 års skogsutredning föreslagit anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett

reservationsanslag å (100,000 + 50,000 =) 150,000 kronor. Det förhållandet,

att, såsom jag i det föregående förordat, provundersökningen torde få uppskjutas

ett år, synes mig icke böra medföra någon ändring i utredningens

beräkning av medelsbehovet för sagda undersökning. Visserligen torde undersökningen

genom uppskovet komma att delvis överskjutas till budgetåret

1938/1939, men med hänsyn till att det här ej gäller något mera avsevärt belopp

förefaller det mig mest lämpligt att på en gång anvisa hela det för provundersökningen

behövliga beloppet, 50,000 kronor. Då emellertid de erforderliga

förberedelserna för riksskogstaxeringen icke torde hinna avslutas så

tidigt, att taxeringen kan igångsättas redan under nästa budgetår, synes det

av skogsutredningen föreslagna beloppet kunna begränsas till 50,000 kronor.

Jag föreslår alltså, att medelsanvisningen till ifrågavarande båda ändamål

för nästa budgetår bestämmes till 100,000 kronor, vilket belopp med 50,000

kronor understiger vad i statsverkspropositionen beräknats för ändamålet.

Rörande dispositionen av sagda belopp, 100,000 kronor, torde föreskrift i

sinom tid få meddelas av Kungl. Majit.

Vad angår de med riksskogstaxeringens fortsatta bedrivande förenade kostnaderna

synes mig utredningens preliminära kostnadsberäkning kunna i stort

sett godtagas. Emellertid förutsätter jag, att, innan arbetet igångsättes, ett

i möjligaste mån detaljerat kostnadsförslag uppgöres och underställes Kungl.

Majit.

Vidkommande slutligen kostnaderna för den av mig förordade statistiken

angående skogsmarkens fördelning på skilda brukaregrupper anser jag lika

med utredningen, att sagda kostnader böra bestridas av de medel, som framdeles

komma att anvisas för genomförandet av 1937 års allmänna jordbruksräkning.

v ijx -In
under

åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1) besluta, att ny riksskogstaxering snarast möjligt må

anordnas enligt i huvudsak de riktlinjer, som av mig i det

föregående förordats;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148-

37

2) besluta, att i samband med 1938 års virkestaxering till

skogsaccis må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig

i det föregående tillstyrkt förslag verkställas en provundersökning

angående möjligheterna att åstadkomma en fortlöpande

avverkningsstatistik;

3) till Riksskogstaxering och avverkningsstatistik för budgetåret

1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 100,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 148-

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksskogstaxering och avverkning sstatistik. s. 1 i texten
  2. JoU 1937:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksskogstaxering och avverkningsstatistik. s. 5 i texten