Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område

1937-02-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:149, Angående anslag till kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till kvalitetsfrämjande

åtgärder på skogsvårdens område; given

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I årets statsverksproposition, punkten 176, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, till Kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område för budBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 149. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

getåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av 30,000 kronor. Jag torde

nu få ånyo anmäla detta ärende.

I anledning av en vid 1936 års riksdag väckt motion (II: 158) anhöll riksdagen

(skr. nr 230), under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 61,

att Kungl. Majit ville låta utreda frågan örn vidtagande och understödjande

av kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område. Genom beslut den

29 maj 1936 anbefallde Kungl. Majit centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund att verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt

att därmed jämte förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

Till fullgörande av sitt uppdrag har centralrådet, efter verkställd utredning,

i skrivelse den 11 december 1936 framlagt av utredningen föranledda

förslag. Vid skrivelsen hava fogats dels en inom centralrådet upprättad promemoria

angående av skogsvårdsstyrelserna avgivna yttranden rörande nu

förevarande spörsmål, dels en redogörelse för serieprovning av redskap för

kvistning av levande träd, vilken redogörelse avgivits av en utav centralrådet

tillsatt nämnd, dels ock en sammanställning över skogsvårdsstyrelsernas yttranden

i fråga örn effektivare kontroll över insamling av tallkott.

Över centralrådets skrivelse hava, efter remisser, yttranden avgivits av domänstyrelsen,

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt,

1936 års skogsutredning, skogsägareföreningarnas riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund samt svenska trävaruexportföreningen.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har till en början i sin

omförmälda skrivelse till behandling upptagit de närmast till hands liggande

åtgärder, som kunde ifrågakomma för att förbättra kvalitén hos

redan förefintliga skogsbestånd.

Sålunda har centralrådet framhållit, att enligt centralrådets uppfattning

— vilken även omfattades av skogsvårdsstyrelserna — de bestånds vårdande

huggningarna vore ett av de viktigaste medlen, som stöde

till förfogande för främjande av virkets kvalitédaning. I allmänhet gällde

detta, anför centralrådet, hela den serie av huggningar, som under ett bestånds

livstid borde komma till utförande i detsamma, även om de första

röjningarna och gallringarna därvid kunde anses vara av grundläggande betydelse.

Centralrådet har i detta sammanhang gjort gällande, att, så länge

skogsupplysningen ännu icke lett därhän, att skogsägarna i gemen kunde

anses äga sådana kunskaper, att de själva vore i stånd att under skilda förhållanden

bedöma, hur en rationell och kvalitéfrämjande beståndsbehandling

skulle utföras, det torde få anses vara av allmänt intresse, att för detta ändamål

sakkunnig hjälp i största möjliga utsträckning kunde ställas till skogsägarnas

förfogande. I vad gällde enskildas skogar innebure detta i främsta

rummet anlitande av eller medverkan från skogsvårdsstyrelsernas sida. Beträffande

antalet av skogsvårdsstyrelsernas förrättningar i fråga örn anvisning

för beståndsvård och annan avverkning har centralrådet uppgivit, att

antalet dylika förrättningar från år 1931 till år 1934 ökat från 26,846 till

51,399 samt att motsvarande siffra för år 1935 vore 49,550.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149-

3

För att skogsvårdsstyrelserna skulle bliva i stånd att bättre och mera effektivt

än vad hittills varit fallet bistå skogsägarna vid skogens skötsel har

centralrådet funnit det vara av vikt, att de utrustades med sådana ekonomiska

resurser, att de kunde på villkor, som även vore överkomliga för de mindre

skogsägarna, lämna biträde för utsyning. I samband med anslagsäskandena

för budgetåret 1937/1938 hade centralrådet därför framhållit, att den ökning

av skogsvårdsavgifterna, som kunde emotses för år 1937, icke vöre tillfyllest

för att de skogsvårdande uppgifter, som tillkomme skogsvårdsstyrelserna,

skulle bliva på ett i allo tillfredsställande sätt tillgodosedda, utan att härför

krävdes även en ökning av anslaget till skogsvårdens befrämjande. Om en

dylik ökning beviljades, torde med avseende å år 1937 några hinder ej

behöva möta för ett i nöjaktig grad intensifierat arbete från skogsvårdsstyrelsernas

sida till skogsvårdens befrämjande. Under sådana förhållanden

och med hänsyn till att skogsvårdsstyrelsernas utsyningsarbete med fog kunde

betraktas som en av de viktigaste grenarna av den ordinarie verksamheten,

har det synts centralrådet, att ett för detta ändamål särskilt inrättat anslag

icke vore av behovet påkallat. Centralrådet har alltså icke funnit anledning

föreligga, att för denna för främjande av virkets kvalité grundläggande verksamhet

föreslå särskilda statsåtgärders vidtagande.

Till övervägande har centralrådet härefter upptagit spörsmålet om en

annan åtgärd av beskaffenhet att kunna inverka förädlande på skogens kvalité,

nämligen stamkvistning. Härom yttrar centralrådet bland annat:
Våra

yngre bestånd särskilt av tall vore i stor utsträckning av den beskaffenhet

med avseende på grenbildning eller kvistighet, att endast genom direkt

avlägsnande av kvistarna nödig kvalitéförbättring kunde åstadkommas.

Av denna anledning hade man under senare år börjat i viss utsträckning

intressera sig för möjligheterna att genom stamkvistning förbättra virkeskvalitén.

På åtskilliga håll i landet hade sålunda kvistningar kommit till

utförande, varvid man betjänat sig av olika slag av redskap.

Med hänsyn till den oklarhet, som i skilda hänseenden måste anses vidlåda

kvistningen som skogsvårdande åtgärd, hade centralrådet föranstaltat

om viss undersökning av denna fråga. Genom bidrag från skogsvårdsstyrelserna,

domänstyrelsen, svenska trävaruexportföreningen och Sveriges skogsägareförbund

hade för ändamålet hopbragts ett belopp av 7,900 kronor,

vilken summa genom bidrag jämväl från centralrådet kunnat höjas till 9,000

kronor. För utrönande av de olika kvistningsredskapens lämplighet för

sitt ändamål hade anordnats serieprovningar å Bjurfors kronopark samt andra

närbelägna skogar i Västmanlands län. Undersökningen hade i första hand

inriktats på ett studium av äldre kvistningar i tallskog för vinnande av klarhet

rörande övervallningens förlopp under olika förhållanden. För jämförelse

och till grund för bedömande av kvistningens ekonomi skulle därvid

jämväl verkställas undersökningar rörande den naturliga kvistrensningen

och -övervallningen. Undersökningen av kvistade bestånd hade koncentrerats

till mellersta Sverige, medan undersökningen av den naturliga kvistrensningen

hos tallen dels utförts å skog i denna del av landet, dels ock å

träd, vuxna i sydligaste och nordligaste delarna av landet. Den första redskapsprovning

avseende delen av undersökningen vöre nu slutförd, och en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lid
-

redogörelse för resultatet av densamma hade avgivits. Undersökningen i

övrigt, på sätt den med hänsyn till storleken av för ändamålet tillgängliga

medel planerats, beräknades vara slutförd våren 1937.

Centralrådet har förklarat sig i likhet med flertalet skogsvårdsstyrelser

hysa den åsikten, att det icke borde komma i fråga att med särskilda för

ändamålet anvisade statsmedel understödja stamkvistningen, förrän av verkställda

undersökningar tydligt framgått, huruvida och under vilka förhållanden

stamkvistningen vore en ändamålsenlig skogsvårdsåtgärd. Centralrådet

har sålunda ansett, att med äskande av medel för dylikt ändamål tillsvidare

borde anstå. I den mån den nu pågående undersökningen gåve vid

handen, att torrkvistning av tall vore lämplig, torde skogsvårdsstyrelserna

ännu så länge, alltefter det intresse för saken, som kunde förefinnas, och

de ekonomiska tillgångar, som för ändamålet kunde stå till förfogande, själva

kunna understödja detta arbete. Lämpligast torde detta enligt centralrådets

förmenande böra ske på det sätt, att skogsvårdsstyrelserna ginge i författning

om att utbilda arbetsförmän, vilka, utrustade med erforderliga och lämpliga

redskap, ställdes till skogsägarnas disposition.

Däremot har centralrådet funnit det synnerligen angeläget, att staten medverkade

till att omförmälda undersökning rörande stamkvistningen måtte

kunna fortsättas. Centralrådet anför härutinnan:

Även örn man kunde våga hoppas på, att undersökningen med nuvarande

planläggning skulle medföra ett tillfyllestgörande klarläggande av förutsättningarna

för torrkvistning av tallskog, måste man med all sannolikhet räkna

med, att undersökningen även med avseende på tallskogen kunde behöva

kompletteras. Det läge sålunda nära till hands förmoda, exempelvis, att vissa

specialutredningar måste utföras för förklaring av vid undersökningen iakttagna

skadegörelser å virket i samband med kvistningen ävensom att för den

naturliga övervallningens klarläggande ytterligare material kunde behöva insamlas.

Vidare vore önskvärt, att undersökningen utsträcktes till att även

avse grönkvistning av tall. Dessutom kunde även andra trädslag ifrågakomma

till kvistning såsom granen och våra ekonomiskt betydelsefulla lövträd.

Centralrådet förmenade det sålunda vara av största vikt, att även för dessa

träd undersökning verkställdes beträffande möjligheterna att genom kvistning

förbättra virkets kvalité.

_ Med samma förutsättning, som gällt för tallen, d. v. s. att snarast möjligt

vinna för den skogliga praktiken erforderliga kunskaper, torde en på nu angivet

sätt planerad undersökning kunna beräknas taga en tid av ett år i anspråk

och draga en kostnad av cirka 15,000 kronor. Härvid hade för försöksledarens

lön beräknats 9,000 kronor, för hans resor 3,000 kronor samt

för biträde, räknehjälp o. d. även 3,000 kronor.

I anslutning till det sagda har centralrådet — under förmälan att statens

skogsförsöksanstalt troligen icke ägde möjligheter att under nästkommande

år verkställa ifrågavarande undersökning och att centralrådet funne det i

hög grad angeläget, att undersökningsarbetet måtte kunna fortgå utan uppehåll

— föreslagit, att av statsmedel för budgetåret 1937/1938 ett belopp av

15,000 kronor måtte ställas till centralrådets förfogande för ändamålet. De

ytterligare undersökningar på området, som härutöver kunde komma att visa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149-

5

sig erforderliga och som delvis torde behöva grundas på planmässigt utlagda

serier av uppkvistningsförsök, har centralrådet däremot ansett lämpligen

böra omhänderhavas av skogsförsöksanstalten, som i sådant fall från och

med år 1938 syntes böra upptaga denna fråga på sitt undersökningsprogram.

Vidkommande härefter frågan örn skogens kvalitédaning på längre sikt har

centralrådet framhållit, att det i detta hänseende vöre av största vikt, att

skogens föryngring ägde rum under gynnsammast möjliga betingelser. I

första hand har centralrådet understrukit värdet av ändamålsenliga föryngringshuggningar

samt av åtgärder för en begränsning av

skogsbete t. Rörande dessa spörsmål har centralrådet yttrat i huvudsak

följande.

Betingelserna för skogens föryngring kunde i betydande utsträckning påverkas

av det sätt, varpå de huggningar utfördes, vilka vore avsedda att leda

till skogens föryngring. Om bestånd och mark vore av sådan beskaffenhet,

att naturlig föryngring kunde och borde äga rum, ansåges numera allmänt,

att en på dylikt sätt grundad ny skogsgeneration, som i nöjaktig slutenhet

finge växa upp under moderbeståndet och beskuggat av detta, hade särskilt

stora förutsättningar att vinna en god kvalitativ utveckling. Ur denna synpunkt

gällde det alltså närmast att genom väl utförda huggningar på ett ur

föryngringssynpunkt lämpligt sätt reglera ljustillträdet. Vad som anförts rörande

behovet ur allmän synpunkt av att de beståndsvårdande huggningarna

bleve sakkunnigt planlagda gällde i samma mån ifrågavarande föryngringshuggningar.

Under rådande förhållanden och innan skogsägarna mera allmänt

bibragts de kunskaper, som måste besittas för ett självständigt bedömande

av hur angivna huggningar skulle utföras, vore det därför av synnerlig

vikt, att skogsvårdsstyrelserna vöre i tillfälle att på för skogsägarna

överkomliga villkor lämna det biträde, som erfordrades. Även med hänsyn

till önskvärdheten av att skogen föryngrades på ett sätt, som skapade förutsättningar

för en god kvalitativ utveckling, vore det alltså av betydelse, att

den ekonomiska grundvalen för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet stärktes,

vilket lämpligast skedde genom en ökning av anslaget till skogsvårdens befrämjande.

Hur väl än skogens föryngring planlades och dirigerades vore detta dock

icke alltid tillfyllest för att i detta hänseende goda resultat skulle uppnås.

Kalamiteter av olika slag kunde inträffa, som i .större eller mindre utsträckning

ödeläde den uppväxande plantskogen. De mest betydelsefulla skadegörelserna

av nu ifrågavarande art kunde och borde emellertid förebyggas.

Centralrådet syftade härvid i främsta rummet på de skador, som genom

skogsbete! förorsakades skogsåterväxten. Ehuru under senare år utvecklingen

gått mot en begränsning av skogsbetet, vilka strävanden vunnit visst

stöd av 1933 års ägofredslag, förekomme alltjämt i stora delar av vårt land,

att skogsmarken betades förutom av nötkreatur och hästar jämväl av får

och getter. Härvid kunde icke undvikas, att beteskreaturen genom tramp

och bett övade skadegörelse å skogsplantorna ävensom att diken igentrampades

o. d. Huru stora belopp i penningar, som härigenom årligen förlorades

för skogsbruket, kunde visserligen icke närmare angivas. Alt det rörde sig

örn mycket stora summor vore emellertid uppenbart. Genom den åverkan,

beteskreaturen förorsakade å skogsåterväxten, bleve nämligen de utväxande

träden ofta av mindervärdig kvalité. För ett främjande i kvalitativt hänseende

av våra skogars avkastning vöre därför av synnerlig vikt, att åtgärder

vidtoges för en avveckling i största möjliga utsträckning av skogsbetet, varvid

i främsta rummet borde tillses, att betet av får och getter å skogsmarken

bragtes att upphöra.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

I detta syfte hade centralrådet i skrivelse till Kungl. Majit den 27 september

1934 väckt förslag om anvisandet av ett särskilt statsanslag att efter av

centralrådet utarbetade grunder till åvägabringande av betesfred å skogsmark

utgå till vissa fastigheter i enskild ägo. Därest förhållandena ändrades

därhän, att ett utvidgande av den statliga understödsverksamheten av socialpolitiska

skäl kunde anses påkallat, torde förslaget böra realiseras, då

därigenom stora vinningar för skogsbruket skulle kunna ernås. Innan

detta kunde bliva fallet, borde, vad skogsvårdsstyrelserna anginge, en intensiv

upplysningsverksamhet bedrivas å området. För att underlätta denna

skulle det vara av stor betydelse, om en objektiv utredning komme till stånd

angående storleken av de värden, som under olika förhållanden spolierades

genom skogsbetet. Det syntes centralrådet, som örn det borde vara

en för svenska betes- och vallföreningen lämplig uppgift att i samarbete med

hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser verkställa en dylik undersökning.

Emellertid har centralrådet påpekat, att förhållandena ibland kunde vara

sådana, att skogens föryngring på naturlig väg icke kunde genomföras. Ännu

återstode sålunda i sydligaste och sydvästra Sverige betydande områden av

ålder kala marker, där skogsodling måste verkställas. Huvudsakligen inom

samma delar av landet funnes även i viss utsträckning av sly- eller buskvegetation

upptagna marker, vilka, om en nöjaktig virkesproduktion skulle erhållas,

måste göras till föremål för skogsodling. I övrigt har centralrådet framhållit,

att över hela landet i större eller mindre utsträckning förekomme,

att den skog, som skulle föryngras, icke vore av den kvalitativa beskaffenhet,

att den borde tillåtas giva upphov till en ny skogsgeneration, eller att marken

vore sådan, att annat trädslag, som bättre kunde utnyttja dennas produktionsförmåga,

borde anskaffas. Vidare måste, man enligt centralrådets

mening naturligtvis alltjämt räkna med, att även i skog, som borde kunna

föryngras på naturlig väg, huggningarna fördes på sådant sätt, att skogsodling

måste tillgripas för att inom rimlig tid få marken tillfredsställande bevuxen.

Allt detta gjorde, yttrar centralrådet vidare, att, även om strävandena

inom vårt skogsbruk i stor utsträckning målmedvetet vore inriktade på

att för skogens föryngring företrädesvis utnyttja självsådden, inom överskådlig

tid skogsodling i icke ringa utsträckning måste verkställas. Centralrådet

har ansett, att det under dylika förhållanden självfallet måste läggas vikt

vid, att det skogsodlingsmaterial, som användes, vore av bästa möjliga beskaffenhet.

Då det vidare numera torde få anses fastslaget, framhåller centralrådet,

att sådana på virkeskvalitén inverkande egenskaper hos träden

som stamform och grenbildning även betingades av olika arvsanlag, följde

därav också, att det i skogsodlingsverksamheten använda fröets härstamning

och arvsanlag vore faktorer, som måste beaktas i arbetet för våra skogsträds

förädling. Centralrådet har fördenskull funnit, att tiden nu vore inne

för att genom åvägabringandet av en effektiv kontroll över skogsfröinsamlingen

höja frömaterialets kvalité med hänsyn till arvsanlagen.

Rörande det lämpligaste tillvägagångssättet för anordnandet av en dylik

skärpt kontroll har centralrådet till en början meddelat, att centralrådet i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

7

detta hänseende upprättat ett preliminärt förslag, gående i huvudsak ut på

att genom de olika skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän skulle verkställas en

inventering av de bästa tallbestånden, varefter insamling av mogen tallkott

skulle utföras under kontroll av kompetenta personer. Centralrådet har

emellertid uppgivit, att skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet i yttranden

över berörda förslag — alltefter de förhållanden, varunder nämnda myndigheter

arbetade — uttalat olika meningar rörande behovet av detsammas genomförande.

I fråga om betydelsen av och möjligheterna att genomföra en

kontroll av angiven art har centralrådet ytterligare anfört väsentligen följande.

Centralrådet funne läget kräva, att skogsvårdsstyrelserna, som praktiskt

sett svarade för all skogsfröinsamling i landet, mera aktivt än vad hittills varit

fallet sökte bidraga till att åvägabringa förhållanden, som så långt möjligt

erbjöde säkerhet för alt det skogsfrö, som komme lill användning, ur härstamnings-

och andra synpunkter vore av bästa möjliga beskaffenhet. Av

särskild vikt vore härvid, att det frö, som komme till användning i plantskolorna,

vore av bästa möjliga beskaffenhet. Då vid plantering plantantalet

per arealenhet alltid bleve jämförelsevis ringa och därmed även urvalsmöjligheterna,

vore det dessutom av synnerlig betydelse, att de planterade träden

vore av god typ. För detta ändamål föresloge centralrådet, att följande åtgärder

skulle vidtagas. Inom fem skogsvårdsstyrelseområden, förslagsvis

Norrbottens, Västernorrlands, Uppsala, Östergötlands och Kronobergs län,

skulle med isärhållande av de olika zoner, som behövde ifrågakomma, verkställas

en undersökning av tallskogen med avseende på rasbildning och kvalitativ

utveckling. De bestånd eller skogsområden, som därvid med hänsyn

till belägenhet, omfattning, trädens tekniska utveckling och reproduktionsförmåga

m. m. ansåges uppfylla vissa för deras användning i föryngringssyfte

uppställda fordringar, skulle beskrivas och inläggas å karta. En förutsättning

härför borde dock vara, att med vederbörande ägare, de allmänna

skogarna härvid inberäknade, kunde på för skogsvårdsstyrelsen antagbara

villkor träffas överenskommelse om att bestånden i fråga finge av styrelsen

användas för kottinsamling. Sedan ifrågavarande inventering kommit till

utförande, skulle de skogsvårdsstyrelser, inom vilkas verksamhetsområden

detta skett, söka att så långt möjligt tillgodose fröbehovet från de för detta

ändamål utvalda bestånden. På detta sätt kunde för olika delar av landet

erfarenheter vinnas, av vilka man så småningom borde kunna få stöd för de

ytterligare åtgärder, som kunde erfordras, ävensom bedöma, huruvida det

använda tillvägagångssättet borde tillämpas för landet i dess helhet. Centralrådet

förutsatte härvid, att även övriga skogsvårdsstyrelser ägnade dessa

spörsmål sin uppmärksamhet.

Innan den nu ifrågasatta undersökningen eller inventeringen kunde utföras,

måste vissa förundersökningar verkställas samt noggranna anvisningar

utarbetas. Detta kunde endast ske under medverkan av på området sakkunniga

personer. Sedan erforderliga anvisningar färdigställts, torde emellertid

själva inventeringen kunna utföras av vederbörande skogsvårdsstyrelser.

Bortsett från den fördyring av kottinsamlingen, ett genomförande av ifrågavarande

förslag kunde komma att medföra, måste utarbetandet av anvisningar

samt inventeringsarbetet komma att vara förenat med vissa icke oväsentliga

kostnader. Centralrådet beräknade dessa till ett belopp av 15,000

kronor enligt följande kalkyl:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 149-

för inventering av Norrbottens län........ 3,000 kronor

» » » Västernorrlands län .... 3,000 »

» » » Uppsala län .......... 1,000 >

» » » Östergötlands län...... 1,500 »

» » » Kronobergs län........ 1,500 »

summa 10,000 kronor,

vartill komme ett belopp av 5,000 kronor för förundersökningar och utarbetande

av anvisningar. Framhållas finge, att dessa anvisningar, även om de

direkt toge sikte på förhållandena i nu nämnda län, dock borde kunna i viss

utsträckning komma till användning vid en eventuell undersökning av tallskogen

i andra delar av landet.

Centralrådet har förklarat sig anse, att det för angivna ändamål såsom

erforderligt beräknade beloppet, 15,000 kronor, måtte utgå av statsmedel.

Nämnas må ock i detta sammanhang, att centralrådet framhållit önskvärdheten

av att frågan om arvsanlagens och miljöns relativa betydelse för skogens

kvalitativa utveckling måtte upptagas på skogsförsöksanstaltens program,

därvid anstalten måhända kunde behöva komma i åtnjutande av särskilt

statsanslag för ändamålet.

Under förmälan slutligen att enligt centralrådets uppfattning i de med

ifrågavarande skrivelse avsedda hänseenden några särskilda åtgärder från

statsmakternas sida för närvarande icke vore påkallade utöver vad i det föregående

föreslagits har centralrådet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för budgetåret

1937/1938 till centralrådets förfogande anvisa dels 15,000 kronor för

fortsatt undersökning av stamkvistningen, dels ock 15,000 kronor för vissa

åtgärder till åvägabringande av ett rationellare tillvägagångssätt vid insamling

av tallkott.

Ur de i ärendet avgivna yttrandena må här anföras följande.

Såväl domänstyrelsen som styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

hava tillstyrkt bifall till centralrådets hemställan.

1936 års skogsutredning har funnit det önskvärt, att de i centralrådets

framställning berörda frågorna, utan avvaktande av utredningens ståndpunktstagande

rörande den av staten understödda skogliga forskningsverksamhetens

lämpliga utbyggnad, bleve föremål för närmare undersökning.

Utredningen har jämväl förklarat sig tillstyrka bifall till att statsmedel finge

tagas i anspråk för dylikt ändamål. Emellertid har utredningen ansett sig

icke kunna underlåta att samtidigt härmed framhålla angelägenheten av att

skogsbruket vidkommande extra anslag i lämpligaste mån sammanfördes och

att behovet av desamma komme under gemensam omprövning i ett sammanhang.

Skogsägareföreningarnas riksförbund har för sin del funnit sig böra förorda

de av centralrådet framlagda förslagen. Vad beträffar undersökningen

rörande stamkvistningen har emellertid förbundet ifrågasatt, huruvida icke

sagda undersökning redan nu borde överlåtas åt skogsförsöksanstalten, som,

därest dess nuvarande personal icke hade möjlighet verkställa densamma,

borde bemyndigas anställa erforderlig extra personal som försöksledare och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 149.

9

biträden. De medel — 15,000 kronor — som beräknats komma att erfordras

för undersökningen, borde ställas till anstaltens förfogande.

Även Sveriges skogsägareförbund har tillstyrkt centralrådets förslag. Nämnas

må i detta sammanhang, att förbundet, under framhållande av att skogsvårdsstyrelsernas

utsyningar å enskildas skogar under senare år erhållit en

allt större omfattning, uttalat bland annat de önskemålen, att kraven på utsyningsförrättarnas

kompetens måtte skärpas och att för centralrådet måtte

stadgas befogenhet och skyldighet att verkställa ett behövligt övervakande såväl

av utsyningsverksamheten som av skogsvårdsstyrelsernas handläggande

av sina skogsvårdande arbetsuppgifter i övrigt.

Slutligen har svenska trävaruexportföreningen förklarat sig finna centralrådets

förslag ändamålsenliga och värda att understödjas. I avseende å spörsmålet

örn en begränsning av skogsbetet har föreningen bland annat gjort

gällande, att den av centralrådet förordade utredningen borde omfatta såväl

beskaffenheten som storleken av de värden, som under olika förhållanden

fördärvades av skogsbetningen, samt att sagda utredning enligt föreningens

mening skulle giva bästa resultat, därest densamma — i stället för att göras

beroende av enskilt initiativ — av Kungl. Majit anförtroddes åt sakunniga

helst med uppdrag tillika att framlägga förslag till åtgärder för avhjälpande

och förekommande av betningsskador å skogsmarken. Utredningen borde

givetvis ske under medverkan av skogsbiologisk och virkesteknisk sakkunskap,

varjämte sakkunskap på svampsjukdomarnas område torde böra finnas

representerad vid utredningen.

Med hänsyn till skogsbrukets stora betydelse inom vårt lands näringsliv Departements
••

cAé/c/i •

finnér jag lika med centralrådet det vara av vikt, att åtgärder vidtagas, ägnade

att inverka förbättrande på virkets kvalitet. De förslag rörande statens

medverkan i ekonomiskt hänseende till vinnande av detta syfte, som av centralrådet

framlagts och som tillstyrkts i samtliga remissyttranden, synas mig

vara ändamålsenliga. På grund härav finner jag mig böra giva min anslutning

— även i avseende å storleken av begärt statsunderstöd — till sagda förslag.

I enlighet härmed torde alltså för nästa budgetår böra till kvalitetsfrämjande

åtgärder på skogsvårdens område anvisas ett anslag å tillhopa

30,000 kronor — eller samma belopp, som i statsverkspropositionen

beräknats för ändamålet — att på sätt av centralrådet föreslagits

användas med 15,000 kronor för fortsatt undersökning av stamkvistningen

samt med 15,000 kronor för vissa åtgärder till åvägabringande av ett

rationellare tillvägagångssätt vid insamling av tallkott. Anslaget torde böra

givas karaktär av reservationsanslag. Närmare föreskrifter rörande anslagets

disposition torde i sinom tid få meddelas av Kungl. Majit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av 30,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr Ii9

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

377352. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond. s. 3 i texten
  2. JoU 1937:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område. s. 1 i texten