Sök i Ratio Lex

Angående avstående i visst fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

1937-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:153, Angående avstående i visst fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 153•

1

Nr 153.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i

visst fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Den 24 oktober 1934 avled förre nämndemannen Ored Ohlsson från Stoby

socken utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

129,509 kronor 29 öre. Ored Ohlsson var vid sin död 85 år.

Genom två såsom gåvobrev betecknade testamenten bar Ored Ohlsson

förordnat örn en del av sin kvarlåtenskap. Enligt det ena testamentet, dagtecknat

den 14 april 1933, skulle av kvarlåtenskapen 15,000 kronor utbetalas

till den av honom upprättade, till Önnestads folkhögskolas och lant
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 153 154. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153-

mannaskolas garantiförening i Kristianstads län anknutna stiftelsen »Olahus,

Ola och Ored Ohlssons stiftelse». Detta testamente har godkänts av

kammaradvokatfiskalsämbetet den 23 maj 1935. Enligt det andra testamentet,

dagtecknat den 18 februari 1933, skulle av kvarlåtenskapen 15,000

kronor utbetalas till inspektoren Une Larson å Olahus. Jämlikt påskrift å

testamentet av Larson och dennes hustru Alma Larson skulle emellertid

även i detta fall det testamenterade beloppet, i överensstämmelse med Ored

Ohlssons önskan, komma nämnda stiftelse till godo. Beträffande sistnämnda

testamente har Kungl. Maj:t, efter hemställan av kammaradvokatfiskalsämbetet,

genom beslut den 15 juni 1935 förklarat, att klander mot detsamma

icke skulle för allmänna arvsfondens räkning äga rum.

I en den 26 mars 1935 till kammaradvokatfiskalsämbetet inkommen ansökning

har änkefru Olga Nilsson i Lund anhållit, att en del av det allmänna

arvsfonden tillfallna arvet efter Ored Ohlsson måtte avstås till hennes son,

lantbrukseleven Olle Nilsson. Därjämte hava i en till ämbetet den 27 april

1935 inkommen ansökning maskinarbetaren Martin Persson i Kärråkra,

Vankiva socken, och hans hustru Olga Maria Paulina Persson, född Nilsson,

anhållit, att av ifrågavarande arv till dem måtte avstås ett belopp av

omkring 15,000 kronor. Sedan nämnda ansökningar av ämbetet överlämnats

till länsstyrelsen i Kristianstads län för utredning, har länsstyrelsen den

15 juli 1935 avgivit utlåtande i ärendet och därvid yttrat sig jämväl rörande

en vid utlåtandet fogad, den 2 april 1935 till länsstyrelsen inkommen och till

Kungl. Majit ställd ansökning, däri styrelsen för Önnestads folkhögskolas

och lantmannaskolas garantiförening anhållit, att allmänna arvsfondens rätt

till arvet efter Ored Ohlsson måtte avstås till förmån för förut nämnda stiftelse.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med eget utlåtande den 18 maj

1936 överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar.

Olga Nilsson är änka efter medicine doktor Nils Anton Nilsson i Göteborg,

vilken avled år 1933 och såsom dödsbodelägare efterlämnade, förutom henne,

två söner. Under förmälan att boet efter mannen avträtts till konkurs

har Olga Nilsson till stöd för sin ansökning till en början åberopat släktskap

mellan hennes man och Ored Ohlsson, i det att Nils Anton Nilssons farmor

och Ored Ohlssons moder varit syskon. Vidare har Olga Nilsson anfört, bland

annat, att hennes yngste son, Olle Nilsson, som är född den 25 februari 1913,

genomgått Alnarps lantbruksskola och någon tid varit elev vid Önnestads

lantmannaskolas skoljordbruk på Olahus, att Ored Ohlsson under Olle Nilssons

vistelse på Olahus visat ett varmt intresse för Nilssons utbildning såsom

lantbrukare samt att hon vore övertygad, att Ored Ohlsson, om han

fått leva, skulle hava testamenterat någon del av sin kvarlåtenskap till Olle

Nilsson, vid vilken han varit varmt fästad och som vore i stort behov av

understöd.

Olle Nilsson har i ärendet meddelat, att under hans vistelse på Olahus

Ored Ohlsson lovat att ekonomiskt hjälpa honom, så att han skulle kunna

fortsätta sina lantbruksstudier och kanske en gång köpa eller arrendera en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

3

gård, samt att lian beräknade kostnaderna för sina lantbruksstudier, för

vilkas fullföljande skulle åtgå en tid av sex år, till omkring 10,000 kronor.

Landsfiskalen i Stoby distrikt har i yttrande till länsstyrelsen beträffande

Olga Nilssons ansökan framhållit, bland annat, att Ored Ohlsson på sin tid

lämnat doktor Nilsson ekonomiskt stöd under dennes studietid, samt vidare

såsom sin mening uttalat, att det vore mycket sannolikt, att, om Ored Ohlsson

kunnat förmå sig att förordna örn sin förmögenhet, han skulle i någon

mån ihågkommit doktor Nilssons barn och änka på grund av deras tryckta

ekonomiska ställning. Landsfiskalen har föreslagit, att ett belopp av 4,000

å 5,000 kronor måtte tillerkännas Olle Nilsson.

Vid den av länsstyrelsen verkställda utredningen hava, bland andra, förenämnde

inspektor line Larson och den såsom god man i boet för allmänna

arvsfonden förordnade kommunalkamreraren Ernst Edvard Persson i Stoby

uttalat, att Ored Ohlsson varit varmt intresserad av Olle Nilsson och enligt

deras mening skulle, örn han fått leva ännu någon tid, kommit att lämna Olle

Nilsson ekonomisk hjälp, varigenom denne blivit i stånd att köpa någon

mindre jordbruksfastighet.

Martin Persson och Olga Maria Paulina Persson hava till stöd för sin ansökning

anfört bland annat följande:

Olga Maria Paulina Persson vore dotter utom äktenskapet till Ored Ohlssons

för omkring 20 år sedan avlidne broder Ola Ohlsson. Under sina sista

dagar hade Ola Ohlsson uttalat en önskan att Ored Ohlsson måtte göra något

för hans dotter med användande av de medel, Ola Ohlsson komme att

efterlämna. Ored Ohlsson hade också behjärtat denna broderns önskan, i

det att han för omkring sju år sedan betalat en del skulder, som sökandena

måst åsamka sig. Martin Persson vore nämligen sedan flera år sjuk och hade

därför några gånger vårdats å Broby sanatorium.

Vid ansökningen fogade intyg utvisa, att Martin Persson gjort sig känd för

arbetsamhet och en hedrande vandel samt att makarna levde under betryckta

ekonomiska omständigheter.

Landsfiskalen i Stoby distrikt har med anledning av makarna Perssons ansökning

i huvudsak anfört följande:

Makarna Persson hade år 1921 inköpt en bostadsfastighet i Kärråkra, vilken

efter färdigställande i dåvarande dyrtid kommit att kosta omkring 15,000

kronor. Då makarna Persson icke ägde något kapital, hade de måst skuldsätta

sig för hela detta belopp. Fastigheten i fråga vore taxeringsvärderad till

7,000 kronor och intecknad för 6,500 kronor. Att skulden å fastigheten icke

vore större berodde enligt makarna Perssons uppgift och vad som i övrigt

upplysts på, att Ored Ohlsson för några år sedan bisträckt dem med 8,000

kronor. Utöver fastigheten ägde makarna Persson inre lösören av enklaste

beskaffenhet till ett värde av cirka 500 kronor. Något kapital ägde makarna

icke. Mannen Persson hade år 1926 insjuknat i lungturberkulos och

vore ännu ej återställd från denna sjukdom. Därefter hade han icke kunnat

utföra arbete i sitt yrke utan endast kunnat syssla med tillfälliga arbeten av

lättare natur. Persson åtnjöte full understödspension å 278 kronor örn året

samt dessutom barntillägg. Hans arbetsinkomst hade under år 1934 utgjort

cirka 300 kronor och år 1935 uppgått lill cirka 150 kronor. Fastiglie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ten lämnade icke makarna någon kontant inkomst utan endast bostad. Makarna

hade fyra barn i åldern 17, 15, 13 och 5 år. Det äldsta av barnen hade

anställning och försörjde sig självt, varemot de tre yngsta vistades i hemmet.

Hustrun Persson vore fullt frisk, men hade ej någon arbetsinkomst. Familjen

vöre alltså helt hänvisad att leva på förenämnda pension och den lilla arbetsinkomst,

som mannen hade. Vid mångfaldiga tillfällen hade landsfiskalen

hört talas därom, att Ola Ohlsson vore fader till Olga Maria Paulina

Persson ävensom att Ola Ohlsson lämnat hennes moder ekonomisk hjälp.

Jämväl brodern Ored Ohlsson hade lämnat ekonomiskt stöd på sätt förut

nämnts. Av föreliggande tre ansökningar om avstående av allmänna arvsfondens

rätt till arv efter Ored Ohlsson vore makarna Perssons den mest behjärtansvärda.

Det gällde ju ett barn till arvlåtarens broder, vilken vore

den, som i verkligheten samlat förmögenheten, och skulle ett bifall till makarna

Perssons ansökning vinna ett varmt och tacksamt erkännande från befolkningen

i bygden.

Styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas garantiförening.

vars ändamål, bland annat, är att understödja folkhögskolan och lantmannaskolan

i Önnestad, och som är ägare till alla fastigheter, i vilka skolornas

verksamhet bedrives, är jämväl styrelse för stiftelsen »Otalius. Ola och Ored

Ohlssons stiftelse». Av handlingarna i ärendet inhämtas, alt Ored Ohlsson

genom gåvobrev den 15 mars 1930 till garantiföreningen överlämnat sina i

Stoby socken belägna hemman, tillsammans 11/i6 mantal Stoby, vilka sedan

gammalt benämnts Olahus, att förvaltas under namn av »Olahus, Ola och

Ored Ohlssons stiftelse». Beträffande gåvan föreskrev Ored Ohlsson i gåvobrevet,

bland annat, att fastigheterna skulle odelade kvarbliva i lantmannaskolans

ägo för all framtid och »därvid tjäna vid skolan förekommande undervisning».

Jordbruket skulle så vitt görligt så skötas, att detsamma kunde

tjäna som förebild för orten.

Efter att hava hänvisat till nämnda gåvobrev har styrelsen för garantiföreningen

till stöd för sin ansökning anfört i huvudsak följande:

Ored Ohlsson, som vore född på Olahus och bott där under hela sitt liv

samt varit elev vid Önnestads folkhögskolas första kurs, hade varit hembygden

varmt tillgiven och hyst särskilt intresse för landsbygdsungdomens

fostran och utbildning. Beträffande stiftelsen hade hans önskemål varit att

giva den en sådan utrustning att den skulle kunna taga emot ungdom, som

kunde där få en grundlig praktisk utbildning i lanthushållningens olika grenar.

Ored Ohlsson hade vid upprepade tillfällen lämnat ekonomiska bidrag

till stiftelsen. År 1930 hade han sålunda överlämnat i två poster tillhopa

107,000 kronor, varav 100,000 kronor skulle utgöra en fond, vars avkastning

finge användas för stiftelsens ändamål. År 1932 hade han bekostat vissa diknings-

och skogsplanteringsarbeten m. m. genom att till stiftelsen överlämna

aktier till ett värde av 63,000 kronor. Samma år hade han för inköp av

djur och inventarier överlämnat 25,000 kronor och påföljande år hade han

bidragit till en växthusanläggning med 5,000 kronor. För att säkra stiftelsen

för utgifterna för vissa diknings- och nyodlingsarbeten å en mosse å gården,

vilka Öred Ohlsson önskade utförda, hade han i förut nämnda gåvobrev den

14 april 1933 ställt ytterligare 15,000 kronor till stiftelsens förfogande att utbetalas

efter hans död.

För skogsskötseln hade Ored Ohlsson varit särskilt intresserad och då under

hösten 1934 ett till Olahus gränsande kronoboställe annonserades arrén
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153-

5

deledigt eller eventuellt till salu, hade Ored Ohlsson uttalat en önskan att

för stiftelsens räkning köpa till bostället hörande skog. Ored Ohlssons plötsliga

bortgång hade emellertid omöjliggjort denna hans tanke.

Då Ored Ohlsson dog, hade arbetet med stiftelsens iordningställande icke

varit färdigt utan åtskilliga arbeten, som styrelsen i samråd med Ored Ohlsson

önskat genomföra, hade återstått. Ored Ohlsson, som av naturen varit

försiktig och betänksam samt ofta gått ensam och planlagt nya uppslag för

stiftelsen, hade varit angelägen örn att förbättringsarbetena på Olahus skulle

forceras. Det vore styrelsens uppfattning, att örn Ored Ohlsson fått leva,

han efter hand som styrelsen hunnit utföra de skisserade planerna skulle ha

överlämnat de för utförandet behövliga medlen.

Under åberopande av det anförda har styrelsen hemställt, att tillgångarna

efter Ored Ohlsson måtte tilldelas stiftelsen för att därigenom måtte möjliggöras

fullföljandet av arbetet på stiftelsens utrustning, så att denna kunde

på sätt som varit tänkt tjäna bygdens ungdom.

Landsfiskalen har, under framhållande såsom min mening, att därest Ored

Ohlsson träffat dispositioner rörande sin kvarlåtenskap stiftelsen i största utsträckning

skulle blivit ihågkommen, tillstyrkt, att kvarlåtenskapen efter avdrag

av mindre belopp till de övriga sökandena måtte tillfalla stiftelsen.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i yttrande

till länsstyrelsen över styrelsens framställning, under betonande av den stora

betydelse för ungdomens fostran, som den upprättade stiftelsen hade och

komme att få, tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande över förevarande tre ansökningar anfört

följande:

Det vore för länsstyrelsen väl känt, att Ored Ohlsson hyste det största intresse

för den av honom skapade stiftelsen, och länsstyrelsen holle det för

sannolikt, att Ohlsson, därest han fått leva, till föreningens förfogande

skulle hava ställt de medel, som ytterligare erfordrades för verkställande av de

förbättringar å stiftelsens egendom, vilka under Ohlssons livstid redan planerats

och påbörjats av föreningens styrelse i samråd nied honom. På grund

därav och då den av Ored Ohlsson upprättade stiftelsen komme att få stor

betydelse för ungdomens uppfostran, finge länsstyrelsen på det livligaste

tillstyrka den av styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas

garantiförening gjorda framställningen.

Då emellertid såväl Olga Nilssons son Olle Nilsson som Olga Maria Paulina

Persson stöde i visst släktskapsförhållande till Ored Ohlsson och de

enligt vad som utretts vore i stort behov av ekonomisk hjälp, hade länsstyrelsen

för sin del icke något att erinra emot att desamma tillerkändes

skälig del av kvarlåtenskapen efter Ored Ohlsson.

Slutligen har kammaradvokatfiskalsämbetet i sitt utlåtande anfört bland

annat följande:

Av förevarande tre ansökningar funne ämbetet den av makarna Persson

gjorda framställningen i främsta rummet förtjänt av beaktande. Genom den

till stöd för densamma förebragta utredningen torde få anses ådagalagt, att

Olga Maria Paulina Persson vore barn utom äktenskap av Ored Ohlssons

tidigare avlidne broder Ola Ohlsson. Ehuru här sålunda endast förelåge

en på utomäktenskaplig börd grundad skyldskap, syntes detta förhållande

likväl hava medfört, att Olga Maria Paulina Persson kommit att stå Ored

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153-

Ohlsson nära. Detta framginge icke minst därav, att Ored Ohlsson, enligt

vad upplysts, i livstiden i e.j ringa mån ekonomiskt bistått makarna Persson.

Ur billighetssynpunkt syntes starka skäl tala för ett bifall till makarnas

ansökning. Deras ekonomiska ställning vore uppenbarligen mycket svag.

Utsikterna till en förbättring av densamma förefölle ovissa med hänsyn till

mannens sjuklighet och nedsatta arbetsförmåga. I detta sammanhang torde

ej heller böra förbises att den förmögenhet, varav Ored Gillsson varit i besittning,

enligt uppgift huvudsakligen sammanbragts av Ola Ohlsson. Beträffande

storleken av den del av arvet efter Ored Ohlsson, som torde böra

.avstås till makarna Persson, ansåge ämbetet det av makarna själva förslagsvis

begärda beloppet 15,000 kronor icke oskäligt.

Vad därefter anginge den för Olle Nilssons vidkommande gjorda ansökningen

torde den avlägsna släktskap med Ored Ohlsson, som åberopats till

stöd för ansökningen, icke böra tillmätas nämnvärd betydelse. Av större

vikt torde vara, att Nilsson under sin vistelse såsom lantbrukselev på Olahus

av allt att döma kommit i sådan beröring med Ored Ohlsson, att det med

fog syntes kunna göras gällande, att han stått denne nära. Även i förevarande

fall syntes billighetsskäl tala för avstående av en del av kvarlåtenskapen

efter Ored Ohlsson. Medlen skulle här komma att nedläggas på

Olle Nilssons fortsatta utbildning till jordbrukare, ett ändamål som i och

för sig behjärtansvärt därtill kunde antagas stå i god överensstämmelse med

Ored Ohlssons intentioner. Varken Nilssons eller hans moders ekonomi syntes

möjliggöra den planerade utbildningen utan en tyngande skuldsättning.

Olle Nilsson syntes också icke utan skäl hava förväntat sig framtida ekonomiskt

stöd av Ored Ohlsson, vilken tidigare ekonomiskt bistått Olle Nilssons

fader. Vid övervägande av storleken av den del av arvet efter Ored

Ohlsson, som sålunda torde böra avstås till Olle Nilsson, ansåge ämbetet ett

belopp av 5,000 kronor skäligt.

Beträffande den av styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas

garantiförening gjorda ansökningen har kammaradvokatfiskalsämbetet

till en början framhållit, att ämbetet, som ansåge 5 kap. 3 § nya arvslagen

icke medgiva ett efterskänkande av allmänna arvsfonden i arv tillfallen

egendom till förmån för en juridisk person, funne sig principiellt förhindrat

att förorda avstående av allmänna arvsfondens arvsrätt i förevarande fall.

Ämbetet har vidare yttrat:

Bortsett från nämnda spörsmål vöre ämbetet icke övertygat om att det

med hänsyn till omständigheterna kunde anses billigt, att stiftelsen framför

allmänna arvsfonden erhölle återstoden av Ored Ohlssons förmögenhet. Stiftelsen

hade under Ored Ohlssons livstid av denne mottagit penningar och

egendom till ett sammanlagt värde av omkring 300,000 kronor. Därutöver

hade stiftelsen genom testamentariska förordnanden av Ored Ohlsson efter

dennes död tillförts ytterligare 30,000 kronor. Stiftelsen hade sålunda blivit

rikligt tillgodosedd, och ämbetet ansåge sig alltså icke heller ur billighetssynpunkt

kunna förorda bifall till ifrågavarande ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i anslutning till vad ämbetet sålunda

anfört hemställt, att den av styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas

garantiförening gjorda ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd samt att proposition till riksdagen avlåtes i syfte att

av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter Ored Ohlsson måtte avstås

till makarna Persson 15,000 kronor och till Olle Nilsson 5,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

7

Från kammaradvokatfiskalsämbetet har inhämtats, att till allmänna arvsfonden

av utredningsmannen i boet efter Ored Ohlsson enligt av ämbetet

godkänd redovisningsräkning inlevererats tillhopa 98,612 kronor 21 öre.

Av förevarande tre ansökningar i fråga örn kvarlåtenskapen efter Ored DepartemerUsOhlsson

finner jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet makarna chelenPerssons

ansökning vara i främsta rummet förtjänt av beaktande. Hustrun

Persson är, enligt vad verkställd utredning utvisar, barn utom äktenskapet

till Ored Ohlssons tidigare avlidne broder Ola Ohlsson, som enligt uppgift

huvudsakligen samlat den av Ored Ohlsson efterlämnade förmögenheten.

Att makarna Persson stått Ored Ohlsson nära synes mig framgå bl. a. därav,

att han i livstiden ekonomiskt bistått makarna Persson. Då makarna Perssons

ekonomiska ställning är mycket svag och mannen Perssons arbetsförmåga

på grund av sjukdom är synnerligen nedsatt, torde det få anses billigt,

att någon del av arvet efter Ored Ohlsson avstås till förmån för makarna

Persson. I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet finner jag det

av makarna Persson själva begärda beloppet, 15,000 kronor, icke vara

oskäligt.

Beträffande den av änkefru Olga Nilsson för hennes son Olle Nilsson gjorda

ansökningen synas mig även i detta fall sådana omständigheter vara för

handen, att det får anses billigt, att någon del av Ored Ohlssons kvarlåtenskap

tillerkännes Olle Nilsson. Av gjorda uttalanden framgår, att Ored

Ohlsson visat ett varmt intresse för Olle Nilssons utbildning till jordbrukare

och sannolikt skulle lämnat denne ekonomiskt bistånd därtill. Utan

dylikt bistånd synas möjligheterna för Olle Nilsson att fullfölja sin utbildning

vara mycket ovissa. I fråga om storleken av det belopp, som bör tillerkännas

Olle Nilsson, anser jag det av kammaradvokatfiskalsämbetet föreslagna

beloppet 5,000 kronor vara skäligt.

Vad slutligen angår den av styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas

garantiförening gjorda ansökningen får jag emot kammaradvokatfiskalsämbetets

framhållande, att stadgandet i 5 kap. 3 § lagen om arv icke

kan anses medgiva efterskänkande av allmänna arvsfonden tillfallet arv till

förmån för en juridisk person, erinra, att statsmakterna redan tagit ställning

till denna fråga och därvid intagit en annan ståndpunkt än ämbetet (prop.

1935 nr 206 p. 9, riksd. skr. nr 229 samt prop. 1936 nr 192 p. 2, riksd. skr.

nr 262). Att Ored Ohlsson hyste det största intresse för den av honom

skapade stiftelsen synes mig vara otvivelaktigt. Även om han redan under

sin livstid samt genom testamentariska förordnanden i hög grad ekonomiskt

gynnat stiftelsen, bör detta förhållande enligt min mening icke föranleda

till ett avslag å föreningens ansökning. Då utredningen beträffande denna

ansökning otvetydigt utvisar att stiftelsen stått Ored Ohlsson nära, synes

det mig väl motiverat, att någon ytterligare del av hans kvarlåtenskap kommer

stiftelsen till godo för verkställande av de förbättringar å stiftelsens egendom,

vilka under hans livstid redan planerats och påbörjats av stiftelsens

styrelse i samråd med honom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Det belopp, som tillfallit allmänna arvsfonden efter Ored Ohlsson, uppgår,

såsom nämnts, till 98,612 kronor 21 öre. Härav skulle, enligt vad jag

föreslagit, 15,000 kronor tillerkännas makarna Persson och 5,000 kronor

Olle Nilsson. I fråga örn storleken av den andel av arvsfondens ifrågavarande

arv, som bör efterskänkas till förmån för stiftelsen, synes mig ett belopp

av 30,000 kronor vara skäligt. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit

skulle återstå omkring hälften av det allmänna arvsfonden ursprungligen

tillfallna beloppet, som således kommer fonden till godo.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förre nämndemannen Ored Ohlsson från Stoby socken

må avstås 15,000 kronor till maskinarbetaren Martin Persson

och hans hustru Olga Maria Paulina Persson, född Nilsson,

5,000 kronor till lantbrukseleven Olle Nilsson samt

30,000 kronor till förmån för den av Ohlsson upprättade

stiftelsen »Olahus, Ola och Ored Ohlssons stiftelse».

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1937:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 1 i texten