Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av viss indelt personal vid armén

1937-02-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:158, Angående pensionering av viss indelt personal vid armén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

1

Nr 158.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering

av viss indelt personal vid armén; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj.ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Majlis prövning fråga om pensionering

av viss indelt personal vid armén.

I enden 20 januari 1933 dagtecknad proposition nr 63 föreslog Kungl. Majit

riksdagen, bland annat, medgiva, att indelte furiren vid Skaraborgs regemente

Karl Melker Bäck och f. d. indelte distinktionskorpralen i Hallands

regemente Johan Edvin Josefsson Högberg finge å allmänna indragningsBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 158—160.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

staten uppbära årlig pension till så stort belopp, att densamma tillika med

från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial uppginge till sammanlagt

för Bäck 948 kronor och för Högberg 1,056 kronor.

Av nämnda proposition inhämtas, att Bäck och Högberg, som varit anställda

såsom indelta soldater under mer än 40 år, varit i ständig tjänstgöring

vid vederbörande regementes matinrättning, Bäck under en tid av över 14 år

och Högberg under omkring 23 år, samt att de under sin tjänstgöring, utom

naturaförmåner, åtnjutit för indelt manskap stadgad dagavlöning och dagavlöningstillägg

(jfr övergångsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementena

den 29 juni 1921, nr 389, och den 11 maj 1928, nr 128).

Vid anmälan inför Kungl. Majit av nyssberörda pensionsärenden erinrade

föredragande departementschefen, att 1923 års riksdag i ett likartat fall beviljat

särskild pension av statsmedel åt indelte furiren vid Skaraborgs regemente

C. A. Thorsell (prop. nr 213, p. 14; riksd. skr. nr 183, p. 14).

I utlåtande nr 34, p. 22 och 23, hemställde bankoutskottet vid 1933 års riksdag,

att framställningarna om pension åt Bäck och Högberg icke måtte av

riksdagen bifallas. I ärendet rörande Bäck anförde bankoutskottet därvid

följande:

Utredningen i ärendet giver vid handen, att den tjänstgöring vid Skaraborgs

regementes matinrättning, för vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag särskild

pension skulle utgå till Bäck utöver honom tillkommande underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, fullgjorts av Bäck i hans egenskap av indelt furir,

varvid han mot stadgad ersättning varit inkallad till tjänstgöring mellan regementsövningarna

(s. k. ständig tjänstgöring). Hittills har, såsom av utredningen

framgår, endast i ett fall av liknande art beviljats särskild pensionsförmån

utöver författningsenligt soldatunderhåll. Av uppgifter, vilka under

hand tillställts utskottet från arméförvaltningens civila departement, synes

framgå, att antalet indelta, som under avsevärd tid varit inkallade i ständig

tjänstgöring, är så stort, att ett medgivande såsom regel av särskild pensionsförmån

kan befaras medföra ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant

förhållande och då ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts nu föreliggande

förslag uppenbarligen skulle bliva av prejudicerande natur, har utskottet

icke kunnat undgå att ställa sig tveksamt till förslaget. Enligt utskottets mening

är det önskvärt att, innan avgörande träffas i fråga om särskild pensionsförmån

för indelta, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring, närmare

utredning verkställes angående omfattningen av de konsekvenser, ett

beviljande av sådan förmån skulle medföra, samt, därest det efter prövning

av utredningens resultat anses lämpligt och möjligt att bereda dylik särskild

pensionsförmån, under vilka förutsättningar och efter vilka grunder detta

bör ske. Vid ett övervägande i sistnämnda hänseende torde bland annat böra

beaktas spörsmålet, om ej vid bedömande av frågan om särskild tilläggsförmån

hänsyn bör tagas till de i varje särskilt fall föreliggande ekonomiska

förhållandena.

Riksdagen (skr. nr 271) biföll vad bankoutskottet sålunda hemställt.

Sedermera har 1934 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 42, p. 21, och mern. nr

44; riksd. skr. nr 278) beviljat Bäck pension från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. med belopp, som föreslagits i förenämnda proposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

3

Genom beslut den 7 juli 1933 uppdrog Kungl. Majit åt arméförvaltningens

civila departement att, med beaktande av vad bankoutskottet vid 1933 års

riksdag i förenämnda utlåtande nr 34 anfört, verkställa och till Kungl. Maj :t

inkomma med utredning i av utskottet angivna hänseenden.

I skrivelse den 26 september 1933 inkom arméförvaltningens civila departement

med utlåtande i anledning av omförmälda uppdrag och anförde därvid

bland annat följande:

Departementet vill till en början erinra därom, att Kungl. Majit visserligen

till 1923 års riksdag framlagt förslag om särskild pensionsförmån åt indelte

furiren vid Skaraborgs regemente C. A. Thorsell, men att Kungl. Majit senare

lämnat framställningar örn tilldelandet av särskilda pensioner åt indelt manskap,

som fullgjort mera omfattande tjänstgöring utöver den ordinarie, utan

bifall. Så till exempel har Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1928

funnit en av dåvarande chefen för norra skånska infanteriregementet gjord

framställning örn pensionsförbättring åt indelt manskap, som varit inbeordrat

till ständig tjänstgöring, samt en av styrelsen för Sveriges indeltas soldatförbund

i enahanda syfte gjord framställning icke föranleda någon Kungl.

Majits åtgärd. Tillika anser sig departementet böra erinra därom, att såväl

de sakkunnige, som av Kungl. Majit den 3 september 1912 tillkallats för verkställande

av utredning rörande ifrågasatt förhöjning av soldatpensionerna,

som ock de av Kungl. Majit den 13 augusti 1917 tillkallade sakkunnige för

verkställande av utredning ifråga om tilldelande av underhåll och pensioner

till indelt manskap vid armén och flottan, avstyrkt ökade pensionsförmåners

tilldelning åt här ifrågavarande manskap, huvudsakligast under den motiveringen,

att kommenderingarna till extra tjänstgöring utöver regementsövningarna

i regel skedde efter frivillig överenskommelse samt att för den extra

tjänstgöringen utginge särskild ersättning i form av dagavlöningstillägg.

Departementet har i utlåtandet tillika meddelat, att det för det dåvarande

funnes 7 stycken indelta eller f. d. indelta, som varit i ständig tjänstgöring

i 23 år eller därutöver, 50 stycken indelta eller f. d. indelta, som varit i

ständig tjänstgöring i över 14 men under 23 år, samt 149 indelta, som varit

i ständig tjänstgöring under 14 år eller mindre. I anslutning härtill har departementet

anfört, att därest pension skulle beviljas indelt personal, som

varit inkallad i ständig tjänstgöring under mer än 14 år, med belopp, bestämda

i överensstämmelse med vad Kungl. Majit föreslagit beträffande

Bäck och Högberg, det syntes sannolikt, att kostnaderna för sådan pensionering

skulle komma att uppgå till minst 45,000 kronor för år.

Beträffande det av bankoutskottet gjorda uttalandet därom, att vid bedömandet

av frågan om särskilda pensionsförmåner åt här ifrågavarande manskap

hänsyn borde tagas till de i varje särskilt fall föreliggande ekonomiska

förhållandena, har departementet anfört, att departementet icke funnit anledning

föreligga alt verkställa utredning beträffande varje soldats ekonomiska

förhållanden. Enligt departementets förmenande kunde man nämligen

utgå ifrån, att så gott som samtliga soldater, varom fråga vore, befunne

sig i behövande omständigheter. Skulle någon eller några av dem mot

förmodan vara i goda ekonomiska omständigheter och sålunda icke anses

vara i behov av ökade pensionsförmåner, syntes detta icke i nämnvärd grad

inverka på den av departementet verkställda kostnadsberäkningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 158-

Sedan i samband med beredning av ärendet inom försvarsdepartementet

fråga blivit väckt örn begränsning av den särskilda pensioneringen av nu

åsyftat indelt manskap till att omfatta allenast sådan personal med ständig

tjänstgöring, vilken utfört arbete eljest ankommande på civil personal i

förmans- eller arbetaranställning samt tjänstgjort under minst 15 år och

styrkt sig vara i behövande omständigheter, anbefalldes arméförvaltningens

civila departement att avgiva förnyat utlåtande ävensom inkomma med beräkning

av kostnaden för genomförande av vad sålunda ifrågasatts.

I utlåtande den 5 december 1933 har arméförvaltningens civila departement

därefter meddelat, att, såvitt av civila departementet verkställd utredning

utvisade, av det i tjänst varande indelta manskapet för det dåvarande

funnes allenast 3 soldater, vilka under minst 15 år utfört arbete, som eljest

förrättas av civil personal i förmans- eller arbetaranställning. Av övriga

i tjänst varande indelta med dylika arbetsuppgifter kunde — bortsett från

en soldat, som icke kunde anses vara i behövande omständigheter och följaktligen

vore utesluten från erhållande av ifrågasatt tilläggspension — åtminstone

10 beräknas kvarstanna i tjänst så lång tid, att de vid avskedet

innehade sammanlagt 15 tjänstår, varunder de utfört arbete av nu avsedd

art. Kostnaderna för tilläggspensioner åt omförmälda soldater kunde beräknas

hålla sig inom ramen av 5,000 kronor för år. Härtill komme möjligen

kostnaden, omkring 1,000 kronor för år, för 2 indelta, vilka efter tjänstgöring,

som nyss nämnts, redan avgått ur tjänst.

I anslutning till den av civila departementet sålunda framlagda utredningen

har departementet anfört, att enär nämnda utredning alltså visade, att

indelta eller f. d. indelta soldater, vilka under sammanlagt minst 15 år av

sin anställningstid förrättat arbete, som eljest utföres av civil personal i

förmans- eller arbetaranställning, skulle kunna beredas särskilda pensionsförmåner

utöver soldatunderhållet för en jämförelsevis obetydlig kostnad

för statsverket, departementet intet hade att erinra mot att ökade pensionsförmåner

tillerkändes sådan personal.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 19 mars 1935 anfört följande:

Frågan om anvisande av pensioner åt indelt personal i de fall den varit

inkallad till ständig tjänstgöring har enligt statskontorets mening kommit i

ett annat läge, sedan bestämmelser med stöd av 1934 års riksdags beslut

utfärdats angående pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst.

Ämbelsverket hyser nämligen för sin del ingen tvekan om, att icke sådan

indelt personal, som inkallats till ständig tjänstgöring och därvid utfört

arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,

är att hänföra till sådana arbetare i statens tjänst, som jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) kunna

komma i åtnjutande av pension. Den beträffande de indelta tillämpade anställningsformen

ävensom det sätt, varpå de avlönas, kan enligt ämbetsverkets

mening icke utgöra hinder för nämnda bestämmelsers tillämplighet.

Fyller den anställde de fordringar, som i 2 § av ovannämnda kungörelse

uppställts i fråga om levnadsålder samt i fråga om anställningens art och

omfattning, bör pension kunna beviljas enligt samma kungörelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

5

Med hänsyn härtill och då statskontoret icke funnit tillräckliga skäl anförda

för att staten skulle ikläda sig så väsentliga kostnader som en pensionering

av indelta med viss längre tids militär tjänstgöring skulle medföra,

måste statskontoret för. sin del avstyrka, att den indelta personalen vid

armén beredes möjlighet till pension i annan ordning än hittills utfärdade

bestämmelser medgiva.

Statens pensionsanstalt har den 14 september 1935 avgivit utlåtande i

ärendet och därvid instämt i statskontorets nyss återgivna yttrande.

Sedermera anbefallde Kungl. Majit genom remiss den 19 mars 1936 arméförvaltningens

civila departement att

dels beträffande en var av de till ständig tjänstgöring inkallade indelta

soldaterna införskaffa uppgift

1) angående vederbörandes namn och ålder ävensom den tid, varunder

han varit inkallad till tjänstgöring,

2) angående arten av det arbete, soldaten under sin tjänstgöring haft att

förrätta, med angivande av huruvida han enligt tidigare i ärendet verkställd

utredning ansetts hänförlig till indelta soldater, sysselsatta med arbetsuppgifter,

som eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,

samt

3) angående de medel, från vilka vederbörandes avlöning bestritts, samt,

där avlöning ej utgått enligt gällande manskapsavlöningsbestämmelser, ersättningens

storlek,

dels ock på grundval av sålunda förebragt utredning avgiva förnyat utlåtande

i ärendet och därvid särskilt yttra sig beträffande frågan, huruvida

skäl kunna anses föreligga för beredande av särskild pensionsförmån åt

sådana i ärendet avsedda indelta soldater, som icke ansetts sysselsatta med

arbetsuppgifter, som eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning.

I utlåtande den 6 oktober 1936 har arméförvaltningens civila departement,

med överlämnande av sålunda begärd utredning, anfört i huvudsak

följande:

Departementet har med avseende å arten av utfört arbete indelat här

ifrågavarande soldater i två grupper, nämligen indelta, vilka verkställt arbete,

som eljest utföres av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,

samt indelta, som förrättat ren militär tjänst eller militär handräckningstjänst.

Förstnämnda grupp omfattar 25 indelta, av vilka 3 åtnjuta underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa.

Utredningen utvisar, att dessa 25 indelta under de tider, de varit inkallade

till s. k. ständig tjänstgöring, varit förmän av olika slag (för kasernarbeten,

i snickeriverkstad, vid regementes skogs- och jordbruk), tvättmästare, svinskötare

eller sysselsatta med snickeri-, skomakeri- eller andra arbeten, som

eljest utföras av civil personal i arbetaranställning.

Avlöning till dem har — utom beträffande svinskötarna — bestritts av

avlöningsanslaget eller vederbörliga underhållsanslag. Svinskötarnas avlöning

har gäldats av lägerkassornas medel.

På sätt framgår av departementets skrivelse den 5 december 1933 har departementet

förklarat sig icke hava något att erinra mot, att till denna grupp

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition nr 158-

hän förligt manskap, som under sammanlagt minst 15 år varit inkallat till

ständig tjänstgöring, erhåller ökade pensionsförmåner.

Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 19 mars 1935 torde bestämmelserna

i den efter avlåtandet av departementets nyssberörda skrivelse utfärdade

kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) äga tillämpning å nu

avsedd personal.

Uppfylla icke omförmälda indelta de i nämnda kungörelse uppställda fordringarna

i fråga örn anställningens art och omfattning, torde, därest de varit

inkallade till ständig tjänstgöring i sammanlagt minst 15 år, möjlighet likväl

förefinnas för dem att efter framställning till riksdagen erhålla pension

enligt grunderna i samma kungörelse.

Någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida för beredande av särskilda pensionsförmåner

åt indelta, vilka förrättat arbete, som eljest utföres av civil personal

i förmans- eller arbetaranställning, lärer alltså för närvarande icke vara påkallad.

Den andra av ovannämnda grupper — indelta, som utfört ren militär tjänst

eller militär handräckningstjänst — omfattar 153 indelta, av vilka 10 åtnjuta

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt vad utredningen giver vid handen hava ifrågavarande indelta i regel

tjänstgjort såsom dag- och kökskorpraler, väbelfurirer o. d. eller tillhandagått

vederbörande köksföreståndare, vapenunderofficer m. fl. med diverse

göromål. De hava sålunda i stort sett icke utfört annat arbete än militär

handräckningstjänst.

Avlöning till dem har bestritts från avlöningsanslaget.

Några bärande skäl att tillerkänna dessa indelta särskilda pensionsförmåner

utöver det vanliga soldatunderhållet synas knappast föreligga. Därest

rätt till pension skulle tillförsäkras dem efter sammanlagt minst 15 års ständig

tjänstgöring enligt grunderna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585),

bomme kostnaderna härför enligt departementets beräkningar att uppgå till

omkring 40,000 kronor om året.

I likhet med statskontoret anser sig alltså departementet icke kunna tillstyrka,

att sistnämnda indelta erhålla särskilda pensionsförmåner utöver det

underhåll, vartill de vid avgång ur tjänst äro berättigade jämlikt gällande bestämmelser.

Med anledning av vad i ärendet förekommit efter det statskontoret den 19

mars 1935 yttrade sig i ärendet har statskontoret anmodats att inkomma med

förnyat utlåtande i ärendet. Till åtlydnad härav har statskontoret i utlåtande

den 10 februari 1937 anfört följande:

Anställning såsom indelt soldat är icke att betrakta såsom statsanställning.

Genom kungl, brev den 28 maj 1926 och generalorder nr 979/1926 är i fråga

örn indelt manskaps tjänstgöringsskyldighet föreskrivet, att indelt manskap

skall årligen vara i tjänstgöring vid infanteriet 30 dagar och vid kavalleriet 42

dagar samt att dylikt manskap dessutom må vid bristande tillgång på volontärer

inbeordras såsom befäl, instruktörer eller beställningsmän vid skolor

och övningar under längre tid än nyss angivits, under förutsättning att det

årligen särskilt fastställda högsta antalet tjänstgöringsdagar icke överskrides.

Högsta antalet tjänstgöringsdagar för indelt manskap, som avses att under

tiden 1 juli 1936—30 juni 1937 tjänstgöra i egenskap av befäl, instruktörer

eller beställningsmän vid skolor och övningar utom under vanliga repetitionsövningar

vid truppförband, där indelt manskap finnes, skall med stöd

av beslut vid 1936 års riksdag enligt generalorder nr 1411/1936 utgöra sammanlagt

30.400 med viss angiven fördelning å de olika arméfördelningarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lös.

7

jämte Övre Norrlands trupper. Vid fördelning mellan truppförbanden av

ifrågavarande tjänstgöringsdagar skall särskilt iakttagas, att sådant indelt

manskap, som allt sedan den 1 januari 1928 eller tidigare varit inkallat till

ständig tjänstgöring, i först hand beredes tjänstgöring, i den mån detta med

hänsyn till tjänstens krav och manskapets tjänstbarhet låter sig göra. Ersättning

till indelt manskap vid armén skall under tjänstgöring utgå av statsmedel

enligt grunder, som angivits i övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet

för fast anstiillt manskap vid armén och marinen den 29 juni

1921 (nr 389).

Med hänsyn till nu angivna omständigheter och med beaktande av att fast

anställning såsom volontär icke grundar någon rätt till pension, håller statskontoret

före, att starka skäl tala för att indelt soldat, som med tillämpning

av angivna bestämmelser varit inkallad till ständig tjänstgöring, icke bör tillerkännas

pension på grund av dylik tjänstgöring.

Redan den tidigare i ärendet förebragta utredningen har emellertid givit

vid handen, att indelt personal, som inkallats till ständig tjänstgöring, därvid

i vissa fall uteslutande utfört arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av

civil personal i förmans- eller arbetaranställning. Den av arméförvaltningens

civila departement nu verkställda utredningen, vilken lämnar större möjlighet

att överblicka ifrågavarande personals anställningsförhållanden, har bestyrkt,

att detta i betydande utsträckning är fallet. Av denna senare utredning

torde jämväl framgå, att anställningsförhållandena för ett flertal indelta

varit och äro sådana att för deras pensionering torde kunna ifrågakomma

en tillämpning antingen av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585)

eller av arbetarpensionsreglementet. Det bör härvid bland annat uppmärksammas,

att en del indelta uppgivas vara avlönade icke enligt ovan nämnda

avlöningsreglemente den 29 juni 1921 (nr 389) utan, såvitt synes, enligt särskilda

avtal, varigenom deras löneförmåner, för år räknat, kunna uppgå till

sådant belopp, att förutsättning för nämnda pensionsreglementes tillämpning

även i detta avseende torde föreligga.

Efter att hava framhållit, hurusom det genom de nu sammanställda uppgifterna

jämväl blivit ådagalagt, att det i manga fall torde ställa sig synnerligen

svårt att avgöra, huruvida en indelt soldat fullgjort civila eller militära

arbetsuppgifter, ävensom att vissa indelta utfört arbetsuppgifter av saväl det

ena som det andra slaget, har statskontoret vidare uttalat:

Med hänsyn till nu förebragta omständigheter finner statskontoret det

knappast praktiskt möjligt att i fråga örn pensionering av indelt personal, som

varit inkallad till ständig tjänstgöring, göra åtskillnad mellan å ena sidan dem

som fullgjort arbete, som eljest utföres av civil personal, och å andra sidan

dem, sorn'' utfört militär tjänst. I varje fall vöre det enligt ämbetsverkets mening

näppeligen rimligt att söka genomföra en dylik åtskillnad. Statskontoret

vill därför numera icke motsätta sig att även för dessa senare möjlighet

öppnas att komma i åtnjutande av pension.

I anslutning till vad ämbetsverket i utlåtande don 19 mars 1935 uttalat, synes

dock en dylik pensionering icke böra ifrågakomma i större utsträckning

eller på andra och gynnsammare villkor än genom tillämpning av de i kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) angivna pensioneringsgrunderna.

Riksdagens medgivande torde vid sådant förhållande böra utverkas, att nämnda

kungörelse måtte bliva tillämplig å indelt personal, som varit inkallad till

ständig tjänstgöring, oavsett huruvida sådan personal under dylik tjänstgöring

utfört uppgifter, som eljest ankomma på civil eller militär personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Departements

chejem.

■ För min del finner jag starka skäl tala för att indelta soldater, som under

längre tid och intill mer framskriden ålder varit inkallade till s. k. ständig

tjänstgöring och härigenom kommit att — utom ramen för dem såsom

indelta åliggande tjänstgöring — i mer avsevärd omfattning utföra arbete

för statens räkning, erhålla särskild pension av statsmedel utöver underhållet

från Vadstena krigsmanshuskassa.

Frågan om beredande av pension åt nyss avsedda indelta har, såsom i ärendet

framhållits, kommit i förändrat läge, sedan riksdagen senast hade att

pröva framställningar om pension åt viss sådan personal. Under det att vid

nämnda tidpunkt beviljande av pension förutsatte riksdagens beslut i varje

särskilt fall, gälla numera under riksdagens medverkan år 1934 tillkomna generella

pensionsbestämmelser för arbetare i statens tjänst, vilka bestämmelser

torde vara utan vidare tillämpliga å åtminstone vissa till ständig tjänstgöring

inkallade indelta. Salunda hava de i ärendet hörda ämbetsverken

lörutsatt, att sådana indelta soldater, som varit inkallade till ständig tjänstgöring

och därvid anses hava utfört arbetsuppgifter, vilka eljest fullgöras av

civil personal i förmans- eller arbetaranställning, kunna, därest de uppfylla

stadgade villkor i avseende å tjänstetidens längd och omfattning m. m., komma

i åtnjutande av pension enligt de år 1934 utfärdade pensioneringsföreskrifterna

för arbetare i statens tjänst, därvid i regel lärer ifrågakomma tilllämpning

av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst men i några enstaka

fall även tillämpning av tjänstepensionsreglemetet för arbetare den

30 juni 1934 (nr 443). Annan till ständig tjänstgöring inkallad indelt personal

än nyss nämnts har däremot av ämbetsverken icke ansetts hänförlig till

sådana arbetare i statens tjänst, som kunna erhålla pension enligt berörda

pensionsbestämmelser, och enligt arméförvaltningens civila departements i

ärendet intagna ståndpunkt bör icke heller särskild åtgärd ifrågakomma för

beredande av pension åt sådan personal. Sakligt sett torde emellertid tillräckliga

skäl icke föreligga att låta den olika arten av de göromål, med vilka de

till ständig tjänstgöring inkallade indelta varit sysselsatta, bliva utslagsgivande

för frågan, huruvida den indelte må komma i åtnjutande av pension eller

ej. På grund härav och då även skäl av praktisk natur, såsom statskontoret

framhållit, tala mot sådan åtskillnad i pensionshänseende mellan olika kategorier

indelt personal, som av arméförvaltningens civila departement ifrågasatts,

förordar jag, att åtgärd vidtages för möjliggörande av att även sådana

indelta, för vilka enligt ämbetsverkens förmenande de år 1934 beslutade

pensionsbestämmelserna icke utan vidare äro gällande, skola kunna komma

i åtnjutande av pension. Beträffande formen härför biträder jag statskontorets

förslag, som innebär, att bestämmelserna i kungörelsen den 7 december

1934 (nr 585) må kunna tillämpas å samtliga kategorier indelta, som

här avses.

Föi erhållande av pension kommer vid tillämpning av bestämmelserna i

nämnda kungörelse att erfordras dels att vederbörande indelte antingen vid

entledigandet uppnatt en levnadsålder av sextio år eller ock före nämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

9

ålder blivit till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt

arbetsförmåga oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom

åvilande arbetsuppgifter, dels ock att han vid den tidpunkt, då han uppnår

sextio års ålder eller av nyss angiven anledning dessförinnan entledigas,

under en tid av sammanlagt minst femton år efter fyllda tjuguett år innehaft

sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. Pensionsbeloppet kommer att alltefter tjänstårens

antal variera mellan 540 och 1,008 kronor för år, dock att, om särskilda

skäl därtill föranleda, pension må bestämmas till lägre belopp samt

att pension i regel ej bör överstiga två tredjedelar av den avlöning, vederbörande

under de sista fem åren av anställningstiden i medeltal uppburit från

sin anställning i statens tjänst.

Såvitt av den av arméförvaltningens civila departement verkställda utredningen

i ärendet kan bedömas torde omkring 20 av 178 vid tiden för utredningens

verkställande till ständig tjänstgöring inkallade indelta i händelse av

bifall till vad jag nyss förordat vid avgång bliva omedelbart berättigade

till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (av dessa kunna möjligen

2 erhålla pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare). Ytterligare

omkring 30 indelta torde, därest de bibehållas i tjänstgöring till 60 års ålder,

bliva berättigade till pension enligt omförmälda kungörelse. Av övriga

nu ifrågavarande indelta torde omkring 30 för närvarande kunna åberopa

och ytterligare en del soldater, innan de avgå, komma att uppnå 15

års ständig tjänstgöring men likväl icke bliva berättigade till pension vid

tillämpning av kungörelsen den 7 december 1934, enär en del av tjänstetiden

infaller efter det vederbörande uppnått 60 års ålder. Enligt statskontorets

uppfattning bör någon pensionering av soldater, tillhörande denna enligt kungörelsen

sålunda icke pensionsberättigade kategori, icke ifrågakomma. Arméförvaltningens

civila departement synes däremot hava ansett, att pension

skulle kunna i dylikt fall utverkas i särskild ordning. För egen del ansluter

jag mig i detta hänseende närmast till civila departementets ståndpunkt. Jag

anser sålunda, att frågor om pension åt nyss åsyftade anställningshavare böra

prövas av Kungl. Majit i varje uppkommande fall för sig och att, därest

pension med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes böra tillerkännas

dylik anställningshavare, frågan härom bör bliva föremål för riksdagens

övervägande i varje särskilt fall. Vid bedömande av dessa ärenden synes

även skälig hänsyn kunna tagas till behovet av understöd. Jag har för avsikt

att senare i dag underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om pension

åt en indelt soldat, tillhörande nu avsedd kategori.

I enlighet med principerna vid tillämpning av kungörelsen den 7 december

1934 synes från pension, som enligt denna kungörelse kan komma att utgå

till indelt personal, avdrag icke böra ske med beloppet av den indelte tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa. Fog synes emellertid

förefinnas för att vid beräkning av tjänstår enligt kungörelsen avdrag göres

för tid, motsvarande av vederbörande i egenskap av indelt fullgjorda repetitionsövningar,

i den mån sådan lid låter sig beräkna.

Bihang lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr lSS — lfiO.

a

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 158.

De av mig nu ifrågasatta bestämmelserna rörande tillämpning å vissa

indelta av kungörelsen den 7 december 1934 torde böra få avse även sådana

indelta, som avgått efter kungörelsens ikraftträdande den 1 januari 1935 men

före bestämmelsernas utfärdande. Möjligen uppkommande frågor om pension

åt tidigare avgången indelt, som här åsyftas, synas böra prövas i särskild

ordning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att indelt personal vid armén, som varit inkallad till s. k.

ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan tjänstgöring efter

den 31 december 1934, må, oavsett arten av det arbete den indelte

haft att under tjänstgöringen förrätta, kunna tillerkännas

pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december

1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst, därest för kungörelsens

tillämpning eljest gällande förutsättningar äro för handen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:178 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av viss indelt personal vid armén. s. 1 i texten
  2. BU 1937:34 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av viss indelt personal vid armén. s. 1 i texten