Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till lotsverket m. m

1937-02-19 · 144 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 144 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:164, Angående vissa anslag till lotsverket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

lotsverket m. mgiven Stockholms slott den 19

februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

Vid anmälan under punkterna 40 och 41 i tionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

av frågorna om anslag för budgetåret 1937/1938 till följande

under rubriken Lotsverket upptagna ändamål, nämligen avlöningar till

befattningshavare å lots- och fyrstaten samt omkostnader, anförde jag, efter

erinran att 1935 års lotsverkssakkunniga framlagt betänkande med förslag

till vissa förändringar i fråga örn lotsverkets organisation, att ifrågavarande

förslag vöre föremål för granskning och överarbetning inom handelsdepartementet

och att det vore avsett, att på den fortsatta utredningen grundade för
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. Nr 164.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

slag skulle genom särskild proposition föreläggas innevarande års riksdag.

I avbidan härå beräknades för budgetåret 1937/1938 förenämnda båda anslag

till, det förra (punkten 40) 4,373,000 kronor och det senare (punkten 41)

1.197.000 kronor.

Vidare anförde jag i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning,

bilaga 9, punkten 6, att det vore min avsikt att, i anslutning till vad

lotsverkssakkunniga förordat, föreslå inrättande av en särskild fond, från

vilken finge utlämnas lån till lotspersonalen för anskaffning av båtmateriel

och för reparation eller ombyggnad av sådan materiel. I enlighet härmed

beräknades preliminärt för nästkommande budgetår under rubriken fonden

för förlag till statsverket för ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag av

300.000 kronor.

Jag ber nu att ånyo få för Kungl. Maj:t anmäla förevarande frågor.

Sedan statens organisationsnämnd i ett den 23 november 1934 avgivet betänkande

(Statens off. ulredn. 1934: 46) föreslagit genomförandet av vissa

förändringar i fråga om lotsverkets organisation samt yttranden över betänkandet

inkommit från vederbörande ämbetsverk, personalsammanslutningar

inom lotsverket och organisationer å sjöfartens område, framhöll vid

föredragning inför Kungl. Maj:t den 22 februari 1935 av frågan angående

anslag för budgetåret 1935/1936 till lotsverket dåvarande chefen för handelsdepartementet,

hurusom i de inkomna yttrandena i olika avseenden sådana

erinringar framställts mot organisationsnämndens förslag, att departementschefen

funnit ytterligare utredning i ärendet vara påkallad, innan

detsamma i sin helhet kunde upptagas till slutlig prövning och avgörande.

Departementschefen förklarade sig därvid framdeles ämna hos Kungl. Maj:t

göra framställning om en sådan utrednings igångsättande.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 20 juni 1935 av sistberörda fråga anförde

samme departementschef:

Organisationsnämnden hade till en början till behandling upptagit en fråga,

som vore av avgörande betydelse för utformningen av lotsverkets organisation,

nämligen huruvida den i vårt land nu gällande ordningen med lotsplikt

i princip skulle fortfarande tillämpas. Därvid bade nämnden erinrat

örn att de år 1928 tillsatta s. k. lotsförfattningssakkunniga i ett av dem den

31 januari 1930 avgivet betänkande föreslagit införande av ett system, byggt

på lotsfrihet, kombinerat med en anordning med dubbla avgifter från sjöfarten

till lotsinrättningen. Emellertid vore detta förslag knutet till ett av sjöfartsavgiftssakkunniga

av 1924 avgivet förslag till omreglering av allmänna

sjöfartsavgifter, vilket förslag med hänsyn till de vägande invändningar, som

gjorts däremot, icke kunde tänkas genomfört utan ytterligare utredningar

och efter en lång och obestämd tid. Organisationsnämnden bade därför

funnit sig böra utgå från att principen om lotsplikt fortfarande skulle gälla.

Såväl lotsstyrelsen som kommerskollegium hade förordat den av organisationsnämnden

hävdade ståndpunkten. På de av ämbetsverken därvid anförda

skälen ansåge departementschefen, att till grund för en vidare undersökning

och prövning av lotsverkets organisation och därmed sammanhängande

spörsmål borde läggas i huvudsak det nuvarande lotssystemet.

Den förnyade utredning, departementschefen ansett erforderlig, borde i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

3

första hand avse en överarbetning av statens organisationsnämnds förslag i

fråga om indragning av vissa lotsplatser ävensom beträffande förändringar

i lotspersonalen å de olika lotsplatserna. I och för prövning av dessa frågor

liksom för bedömande eljest av ärenden rörande personalbehovet vid

lotsplatserna syntes departementschefen emellertid nödvändigt, att en närmare

utredning företoges rörande lotspersonalens arbetstid vid de olika lotsplatserna,

därvid borde övervägas möjligheten att — exempelvis i likhet

med vad som skett för tullverkets personal — reglera denna arbetstid. Departementschefen

förutsatte, att utredningen av sistnämnda spörsmål huvudsakligen

kunde utföras genom försorg av lotsstyrelsen, som förklarat

sig ämna upptaga denna fråga till behandling. Då en eventuell reglering

av lotspersonalens arbetstid givetvis komme att inverka på personalbehovet,

syntes denna fråga lämpligen få göras till föremål för särskild prövning,

innan slutligt förslag angående personalen uppgjordes.

Jämväl en annan i visst samband med här behandlade spörsmål stående

fråga syntes departementschefen böra erhålla sin lösning. Departementschefen

åsyftade önskvärdheten, att personalen vid lotsinrättningen liksom

övriga statstjänstemän skulle kunna erhålla författningsenlig tjänstfrihet

utan vidhållande av dti nu uppställda fordran på att sådan endast finge

beviljas, när så kunde ske utan kostnad för statsverket.

En annan grupp av spörsmål, som av organisationsnämnden upptagits

till behandling, omfattade åtskilliga frågor, vilka närmast hade avseende å

lotspersonalens och i vissa fall även fyrpersonalens avlöningsförhållanden.

Dit hörde först och främst frågan örn lotspersonalens andel i lotspenningarna,

vidare frågorna om förändring av det nuvarande systemet med klassindelning

av lotsplatserna samt om ändrade bestämmelser angående de s. k.

enslighetstilläggen och rörande ersättning för mistsignalering. Slutligen

kunde dit också räknas spörsmålet om lotsarnas båthållning och örn ersättning

för lotsarnas resor vid lotsning, den s. k. hemvägsersättningen.

Beträffande dessa frågor hade i de hörda myndigheternas yttranden olika

förslag framkommit, vilka syntes departementschefen böra bliva föremål för

ytterligare utredning. Vad särskilt anginge lotsarnas andel i lotspenningarna,

sammanhängde detta spörsmål nära med frågan örn den framtida utformningen

av lotsavgiftssystemet i sin helhet. I detta avseende ville departementschefen

erinra örn att kommerskollegium i elt den 8 mars 1935

avgivet principutlåtande över såväl sjöfartsavgiftssakkunnigas av 1924 förslag

beträffande de allmänna sjöfartsavgifterna som 1928 års lotsförfattningssakkunnigas

förslag rörande lotsavgifterna förordat vissa förslag i avseende å

lotsavgiftssystemet. Då det förefölle önskvärt, att denna fråga bragtes till

sin lösning, syntes den ifrågasatta utredningen böra avse jämväl detta

spörsmål.

Vad anginge lotsarnas båthållning, hade organisationsnämnden i anslutning

till förslag av lotsförfattningssakkunniga tillstyrkt inrättande av en

lotsverkets båtlånefond, från vilken lån för ifrågavarande ändamål skulle

kunna lämnas personalen. Departementschefen anslöte sig till grundtanken

i detta förslag, vilket jämväl av myndigheterna förordats. I den mån föreliggande

utredning därom icke vöre tillräcklig, syntes den därför böra kompletteras.

Organisationsnämnden bade icke ansett sig böra förorda lotsförfattningssakkunnigas

förslag, att särskild avgift i form av liemvägsersättning icke

vidare skulle utgå utan att för täckande av lotsarnas reseutgifter skulle av

statsmedel utgå resekostnads- och traktamentsersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med de för andra statstjänstemän gällande regler. Detta förslag

hade däremot tillstyrkts av kommerskollegium och lotsstyrelsen. Med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

hänsyn till de skiljaktiga meningar, som sålunda förekommit beträffande

denna fråga, syntes densamma vid utredningen böra bliva föremål för förnyat

övervägande.

Den utredning, som departementschefen förordade, borde i första hand avse

de av departementschefen berörda spörsmålen. I den mån under arbetets

gång uppkomme behov av utredning rörande andra frågor, vilka stöde i samband

med de nu omhandlade, syntes sådan utredning jämväl böra ske.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande förenämnda den 20 juni 1935 tillkallade

departementschefen samma dag generaldirektören och chefen för

riksräkenskapsverket E. R. Stridsberg, byråchefen i lotsstyrelsen P. A. Wirström

och kommerserådet C. E. Landberg att såsom sakkunniga inom handelsdepartementet

i enlighet med de angivna riktlinjerna verkställa ytterligare

utredning rörande lotsverkets omorganisation.

Sedermera anmodades, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, direktören

J. A. Appelqvist, ordföranden i lotsförbundet överlotsen E. R. Blomqvist,

ordföranden i fyrpersonalens förening förre fyrmästaren C. G. Hagström,

ombudsmannen i Sveriges segelfartygsförening B. Johansson, sjökaptenen T.

Meyer och verkställande direktören i Sveriges fartygsbefälsförening sjökaptenen

G. Osvald att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar örn

frågor, som stöde i samband med de sakkunnigas utredning.

I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 27 september 1935 anförde

de sakkunniga — som antagit benämningen 1935 års lotsverkssakkunniga

— följande:

För bedömande av spörsmålet örn personalbehovet vid de särskilda lotsplatserna

liksom av den med detta spörsmål oftast intimt sammanhängande

frågan om reglering av lotspersonalens arbetstid erfordrades enligt de sakkunnigas

mening i regel tillgång till ingående uppgifter rörande befattningshavarnas

faktiska arbetstid. För berörda ändamål lämpade dylika uppgifter

syntes endast kunna erhållas genom å lotsplatsen^ under viss eller vissa

tidsperioder dag för dag förda anteckningar enligt ett enhetligt formulär rörande

de tider, som för de särskilda befattningshavarna åtginge för olika slag

av förekommande arbeten. Hos lotsstyrelsen befintliga arbetstidsuppgifter

syntes av olika skäl icke vara av beskaffenhet att kunna komma till användning

för här förevarande ändamål. En på nyss angivet sätt lagd undersökning

i fråga om samtliga lotsplatser skulle alltså behöva företagas. För

erhållande av en möjligast fullständig bild av arbetstidsförhållandena på de

särskilda lotsplatserna syntes en sådan undersökning böra avse årets olika

delar. Densamma skulle alltså komma att taga tämligen avsevärd tid i anspråk,

under det att enligt direktiven för de sakkunniga den åt dem uppdragna

utredningen borde så bedrivas, att därpå grundade förslag kunde i

behörig tid föreläggas 1936 års riksdag.

Med hänsyn därtill hade det synts de sakkunniga böra ifrågasättas, om

icke prövningen av spörsmålet örn arbetstidsreglering för lotspersonalen borde,

i varje fall tills vidare, avskiljas från de sakkunnigas uppdrag. Eventuellt

syntes detta spörsmål senare lämpligen kunna upptagas till behandling

av lotsstyrelsen. Detsamma syntes i stort sett gälla även frågan örn personalbehovet

vid lotsplatserna. Ett ytterligare skäl för att icke nu i ett sammanhang

upptaga sistnämnda fråga till bedömande läge för övrigt i den omständigheten,

att de sakkunniga torde komma att framlägga förslag örn vidtagande

av vissa sannolikt å personalbehovet vid åtskilliga lotsplatser inver
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

5

kande förändringar i gällande bestämmelser om undantag från skyldighet att

anlita lots, varför det framstode såsom lämpligt att för dessa lotsplatsers

vidkommande avvakta ifrågavarande verkningar, innan personalbestånden

därstädes mera definitivt avvägdes. Endast i sådana fall, då frågan örn personalbehovet

icke kunde anses vara i högre grad beroende av vare sig en sedermera

möjligen skeende arbetstidsreglering eller verkningarna av nu berörda

författningsändringar samt i övrigt läte sig bedöma på grundval av redan föreliggande

utredningar, syntes de sakkunniga böra framlägga denna fråga

berörande förslag, förutsatt jämväl att dessa med hänsyn till föreliggande personalförhållanden

kunde och skäligen borde mera omedelbart genomföras.

Beträffande andra än nu avsedda lotsplatser syntes det de sakkunniga böra

tagas i övervägande, huruvida icke den framtida personalsammansättningen

lämpligast borde bestämmas från fall till fall, d. v. s. sålunda, att lotsstyrelsen

vid ledighet prövade vederbörande plats personalbehov med hänsyn till samtliga

vid ifrågavarande tidpunkt på spörsmålet inverkande omständigheter.

Ett dylikt förfaringssätt syntes med hänsyn till föränderligheten hos de personalbehovet

påverkande faktorerna, främst lotsningsfrekvensen, vara ändamålsenligt.

De sakkunniga förutsatte, att lotsstyrelsen vid sin prövning av personalbehovet

toge vederbörlig hänsyn till de av organisationsnämnden därutinnan

framlagda förslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga, att

departementschefen måtte vidtaga åtgärd för sådana jämkningar i de sakkunnigas

direktiv, vartill det anförda kunde giva anledning.

Vid anmälan härav den 4 oktober 1935 föreskrev Kungl. Majit, att lotsverkssakkunniga

vid fullgörande av sitt uppdrag icke skulle ingå i bedömande

av frågan örn arbetstidsreglering för lotspersonalen samt att de sakkunniga

beträffande frågan om personalbehovet vid lotsplatserna skulle framlägga

förslag endast i den omfattning de sakkunniga i skrivelsen den 27 septemper

1935 ifrågasatt.

Samma den 4 oktober anbefallde Kungl. Majit lotsstyrelsen att efter samråd

med lotsverkssakkunniga verkställa utredning om arbetstidsförhållandena

för de olika befattningshavarna vid rikets lotsplatser. Undersökning

härutinnan i enlighet med det i de sakkunnigas skrivelse den 27 september

1935 angivna förfaringssättet har bedrivits under hela år 1936. För .statistisk

bearbetning av de inkomna arbetstidsuppgifterna har Kungl. Majit den 13

november 1936 ställt visst belopp tiy lotsstyrelsen förfogande.

I ett den 20 mars 1936 dagtecknat betänkande, som ej befordrats till trycket

men föreligger i en stencilerad upplaga, hava lotsverkssakkunniga framlagt

resultaten av utav de sakkunniga verkställd prövning av de frågor, vilka

uttryckligen omförmälts i chefens för handelsdepartementet anförande till

statsrådsprotokollet den 20 juni 1935, med undantag av dels spörsmålet om

arbetstidsreglering för lotspersonalen, dels ock spörsmålet örn andra än av

föreslagna indragningar av lotsplatser och lotsuppassningsställen föranledda

förändringar i personalen å lotsplatserna. Därvid hava lotsverkssakkunniga

förklarat, alt särskilt med hänsyn till den verkan, som en arbetstidsreglering

för lotspersonalen, därest en sådan komme till stånd, kunde förväntas utöva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

å behovet av personal vid lotsstaten, de sakkunniga funnit sig böra avstå

från att framlägga förslag rörande personalbehovet i vidare mån än nyss

sagts. Lotsverkssakkunniga förutsatte emellertid, att även innan frågan om

en arbetstidsreglering fått sin lösning lotsstyrelsen vid inträffande ledigheter

å lotsbefattningar ginge i författning örn indragning därav, där utredning

gåve vid handen, att ersättare under inga förhållanden behövdes.

I enlighet med det nu sagda avser lotsverkssakkunnigas ifrågavarande betänkande

följande frågor, nämligen indragning av lotsplatser m. m., lotspersonalens

löneställning, lotsavgiftssystemet och lotspersonalens andel i

lotspenningar^, semester för viss personal, enslighetstillägg, särskild ersättning

för mistsignalering samt båthållning och resor. I anslutning härtill

hava lotsverkssakkunniga framlagt dels förslag till tillägg till taxor å lotspenningar,

dels förslag till vissa ändringar i Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente

för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, dels förslag till kungörelse

angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser, dels ock förslag til!

reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning till lotspersonal

vid resor i samband med lotsning m. m. (resereglemente för lotsar).

över betänkandet hava allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 3,

statskontoret den 4, kommerskollegium den 6 och lotsstyrelsen den 16 april

1936 avgivit infordrade utlåtanden. Vid lotsstvrelsens utlåtande äro fogade

från lotskaptenerna infordrade yttranden ävensom till styrelsen inkomna

skrivelser från marindistriktsbefälhavaren för sydkustens marindistrikt samt

från lotsförbundet, fyrpersonalens förening och lotsförmannen vid Uddevalla

lotsplats. Lotsförbundet har därefter inkommit med ytterligare två skrivelser

i ärendet.

I de av lotsverkssakkunniga behandlade frågor, vilka icke kräva riksdagens

medverkan, har Kungl. Maj:t meddelat särskilda beslut. Sålunda har

Kungl. Maj:t följande dagar beslutat örn indragning av, den 24 april 1936

Torekovs, den 15 maj 1936 Mönsters, den 12 juni 1936 Degerhamns, den 26

juni 1936 Timmernabbens, Borgholms och Arpö, den 10 september 1936 Pukaviks,

den 16 oktober 1936 Dyngö och den 29 januari 1937 Tärnö lotsplats

samt den 26 juni 1936 Inlängans uppassningsställe under Långörens lotsplats.

Samtliga sålunda beslutade indragningar hava verkställts med undantag

för Tärnö lotsplats, som kommer att nedläggas den 1 juli 1937. Vidare

har Kungl. Maj:t den 30 april och den 5 juni 1936 fattat vissa beslut i anslutning

till vad lotsverkssakkunniga i sitt förutnämnda betänkande anfört

rörande enslighetstillägg respektive särskild ersättning för mistsignalering.

De i betänkandet behandlade frågor, för vilkas lösning erfordras riksdagens

medverkan, komma att i det följande närmare behandlas under särskilda

rubriker vid de anslag, från vilka medel för respektive ändamål behöva anvisas

i riksstaten.

Innan jag ingår på dessa spörsmål må, för vinnande av fullständig översikt

över de föreliggande omständigheterna, erinras, att den 31 januari 1930

av 1928 års lotsförfattningssakkunniga avlämnats betänkande med förslag

till lotsförordning samt andra författningar och föreskrifter rörande lotsverket

(Statens off. utredn. 1930: 7), varöver utlåtande! avgivits av kommers
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

7

kollegium den 8 mars 1935 och den 18 januari 1936 samt av lotsstyrelsen

den 8 maj 1935 och den 7 februari 1936. Genom beslut den 21 februari 1936

uppdrog Kungl. Maj:t åt lotsverkssakkunniga alt på grundval av nämnda

förslag till lotsförordning och de resultat, vartill den lotsverkssakkunniga anbefallda

utredningen kunde leda, uppgöra nytt förslag till lotsförordning

samt därvid taga i övervägande vad kommerskollegium och lotsstyrelsen anfört

i sina berörda utlåtanden den 18 januari och den 7 februari 1936. Lotsverkssakkunniga

hava i anledning härav med skrivelse den 31 oktober 1936

avlämnat betänkande med förslag till ny lotsförordning jämte motiv (Statens

off. utredn. 1936: 43), varöver utlåtanden avgivits av lotsstyrelsen och kommerskollegium.

Förslaget är icke av beskaffenhet att behöva underställas

riksdagens prövning, men frågan örn verkan för lotspersonalen av vissa däri

förordade lättnader i den nuvarande lotsplikten komma att av mig i det följande

något beröras.

1. Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten,

förslagsanslag. Den 19 juni 1936 har Kungl. Maj:t fastställt följande personalförteckning

för lots- och fyrstaten, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1936/1937:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

Distriktsbeffil och personal å distriktsexpeditionerna.

3 lotskaptener...................................................... 13

3 » 12

6 lotslöjtnanter................................................................. 11

1 distriktsfyrmästare................................................ 10

6 expeditionsbiträden............................................... 6

3 kontorsbiträden.................................................. 2

Lotspersonal.

18 överlotsar........................................................ 10

18 lotsförman i lia klass lotsplats.................................... 9

26 » » 2:a » » .................................... 7

280 lotsar »lia » » 6

71 » » 2:a » » .................................... 5

32 lotsförman » 3:e » » 5

34 lotsar » 3:e »> » 4

Fyrpersonal.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp................................... 10

26 » » l:a » fyr........................................ 10

1 » » gasstation........................................... 10

6 » o 2:a klass fyrskepp................................... 8

29 » * 2:a » fyr............................. 8

1 » » 3:e » fyrskepp................................... 6

18 » » 3:e » fyr........................................ 6

24 fyrvaktare » Ira » fyrskepp................................... 5

27 » » l:a » fyr........................................ 5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Befattning Lönegrad

1 fyrvaktare å gasstation........................................... 5

7 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp............................ 4

34 » » 2:a » 3:e » fyr................................. 4

99 fyrbiträden...................................................... 3

Personal å tjänstefartyg.

1 befälhavare...................................................... jj

7 maskinister...................................................... g.

Den av Kungl. Maj.t samma dag fastställda avlöningsstaten för lots- och

fyrstaten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937, har

följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 2,435,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslags
vis

........................ kronor 515,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis .................. » 22,000 » 537,000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Lotspersonalens andel i lotspenningar,

förslagsvis .......... kronor 1,120,000

b. Kost eller kostpenningar till

personalen å fyrskepp m. m.,

förslagsvis .................. »

c. Ersättningar för mistsignalering,

förslagsvis .................. »

d. Fyrskeppstillägg, förslagsvis . . »

e. Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis

.................... »

130,000

15.000

65.000

12.000 , 1,342,000

Summa förslagsanslag kronor 4,314,000.

Såväl i personalförteckning som avlöningsstat skulle vid bifall till lotsverkssakkunnigas

förslag föranledas ändringar i åtskilliga hänseenden på sätt av

det följande torde framgå.

Den ordinarie lotspersonalens löneställning.

Gällande bestämmelser m. m.

Den till avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten — ändrat i vissa delar genom kungörelserna den

12 juni 1925 (nr 244) och den 26 juni 1936 (nr 392) — hörande tjänsteförteckningen

förutsätter, att till grund för bestämmandet av lönegrad för den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

ordinarie lotspersonalen företages fördelning av lotsplatserna i tre klasser

sålunda:

Befattning

Löne- grad j

| Överlots (endast å l:a klass lotsplats)............ :......

10

Lotsförman å l:a klass lotsplats ........................

9

Lotsförman å 2:a klass lotsplats ........................

7

j Lots å l:a klass lotsplats................................

6

Lots å 2:a klass lotsplats................................

5

Lotsförman å 3:e klass lotsplats ........................

5

Lots å 3:e klass lotsplats................................

4

De för ifrågavarande lönegrader fastställda lönebeloppen framgå av följande

sammanställning.

Lönegrad

Löne-

klass

O

r t

s g r

u p

P

A

B

c

D

E

F

G

K r

o n

o r

i:e lönegraden

5

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

lots å 3:e kl. lotsplats

6

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

7

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

8

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

9

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

5:e lönegraden

6

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

lots å 2:a kl. lotsplats

7

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

lotsförman å 3:e kl. lotsplats

8

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

9

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

10

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

6:e lönegraden

7

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

lots å lia kl. lotsplats

8

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

9

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

10

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

11

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

7:e lönegraden

8

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

lotsförman å 2:a kl. lotsplats

9

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

10

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

11

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

12

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

9:e lönegraden

10

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

lotsförman å l:a kl. lotsplats

11

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

12

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

13

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

14

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

10:e lönegraden

11

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

Överlots (endast å l:a kl.

12

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,b88

lotsplats)

13

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

14

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

15

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Var och en av förestående lönegrader motsvarar två enheter högre lönegrad

inom den i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen intagna

löneplanen, avdelning B.

Jämlikt 1 § i Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen den 30 november 1922 med

tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för befattningshavare vid lotsoch

fyrstaten, sådan nämnda paragraf numera lyder, äro lotsplatserna fördelade

i klasser på följande sätt:

l:a klass lotsplatser

2:a klass lotsplatser

3:e klass lotsplatser

Arkö

Arholma

Bergkvara

Aspö

Fårösund

Bjuröklubb

Bredskär

Gåsholma

Burgsvik

Dalarö

Gökalv

Fagervik

Furusund

Havstenssund

Falkenberg

Gävle

Häradskär

Figeholm

Göteborg

Höganäs

Huvudskär

Halmstad

Kalix

Klintehamn

Hudiksvall

Karlshamn

Kråkelund

Hälsingborg

Mälaren

Kylej

Härnösand

Nordkoster

Käringön

Idö

Ratan

Långören

Järnäs

Romelsö

Mönsterås

Kalmar

Råå

Nyköping

Landskrona

Skäggenäs

Påskallavik

Landsort

Strömstad

Ronehamn

Lillj ungfrun

Svartklubben

Salmis

Limhamn

Söderarm

Simrishamn

Luleå

Sölvesborg

Slite

Lysekil

Trälleberg

Stedsholmen

Malmö

Ulvö

Stockviken

Marstrand

Varberg

Sävösund

Norrköping

Visby

Tärnö1

Oskarshamn

Ystad

Töre

Oxelösund

Öregrund

Uddevalla

Rönnskär

Väderöarna

Sandhamn

Skag

Smögen

Stockholm

Sundsvall

Ursviken

Vinga

Åhus

Öresunds norra

Öresunds södra

1 Enligt Kungl. Majus beslut den 29 januari 1937 skall Tärnö lotsplats indragas fr. o. m. den

1 juli 1937.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

11

Lotsplatsernas indelning i tre klasser infördes från och med år 1923 efter

förslag av lotsstyrelsen och tillkallade lönesakkunniga i betänkande den 25

februari 1922 rörande lönereglering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten

m. m. Såsom skäl för nämnda förslag anförde lotsstyrelsen och de

lönesakkunniga:

För det dåvarande åtnjöte samtliga lotsar — frånsett överlotsar och lotsförmän

— enahanda fasta avlöning. Den mer eller mindre krävande tjänstgöringen

vid de olika lotsplatserna kompenserades visserligen till en del genom

lotslottens större eller mindre belopp, men det syntes med fog kunna

ifrågasättas, huruvida denna kompensering i och för sig vore tillfyllest. Arbetet

vid de särskilda lotsplatserna ställde sig nämligen till följd av flera samverkande

orsaker mycket skiftande. Under det att å ena sidan funnes en del

lotsplatser, där vakthållningen och lotsningstjänsten vore mycket omfattande

och betungande, förekomme å andra sidan en del lotsplatser, där lotsarnas

tjänstgöring tidvis vöre av jämförelsevis lindrig art och kunde lämna befattningshavarna

tillfälle till annan sysselsättning vid sidan av tjänstgöringen.

Vid nu antydda förhållanden hade lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett,

att även den fasta avlöningen till lotsar på olika lotsplatser borde i viss

mån graderas allt efter tjänstgöringens beskaffenhet, och ville därför till

grund för lotspersonalens fördelning i lönegrupper föreslå en klassificering

av de särskilda lotsplatserna i tre olika klasser. Vid denna klassificering

hade följande omständigheter ansetts böra beaktas, nämligen den vid lotsplatsen

anställda ordinarie personalens storlek, antalet lotsningar och influtna

lotspenningar i medeltal för år under den senaste normala femårsperioden

(1909—1913), storleken i allmänhet av de lotsade fartygen under samma period,

antalet lotsuppassningsställen vid varje lotsplats i förhållande till personalens

storlek, lotsningarnas beskaffenhet i allmänhet samt huruvida nattuppassning

erfordrades eller icke.

överlotsar finnas för närvarande anställda vid 18 lotsplatser av l:a klass.

Övriga lotsplatser förestås av lotsförmän.

Lotsförmans arbetsuppgifter framgå av 4, 16 och 17 §§ i det av lotsstyrelsen

den 17 maj 1935 utfärdade tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten.

Lotsförman åligger sålunda huvudsakligen att å lotsplatsen upprätthålla

ordning och lydnad inom lotspersonalen, vaka däröver att densamma med

noggrannhet fullgör sina tjänståligganden samt tillse, att lotsplatsen hålles

i vårdat skick; att föra lotsplatsen dagbok, vari skola införas alla lotsningar

och därigenom influtna lotsavgifter ävensom sådana lotsavgifter, som erlagts

utan att lots anlitats; samt att verkställa beräkning och fördelning av lotsplatsen

tillfallande lotspenningar.

Vad angår lotsförmans deltagande i lotsning är i tjänstgöringsreglementet

föreskrivet, dels att lotskapten tillkommer att bestämma, huruvida lotsförman

skall lotsa i tur med lotsplatsens lotsar, dels ock att lotsförman har att,

då han ej lotsar i tur, dock söka medhinna lika många lotsningar som envar

av lotsarna.

I fråga örn Överlots tjänslåligganden stadgas i 15 § tjänstgöringsreglcmentet

följande. Överlots har i huvudsak samma åligganden beträffande tjänsten

vid lotsplatsen som lotsförman. Överlots är därjämte skyldig att enligt

lotskaptenens bestämmande biträda honom med utförandet av uppdrag,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

som tillhöra lotsverkets allmänna tjänst. Överlots intages icke i lotsningstur

men är intill uppnåendet av 60 levnadsår skyldig deltaga i lotsning enligt

lotskaptenens bestämmande, för så vitt han icke av lotsstyrelsen erhållit

befrielse från lotsningstjänsten. Har sådan befrielse erhållits, är det dock

vederbörande Överlots obetaget att, när omständigheterna därtill föranleda,

verkställa lotsning.

Ifrågasatta omregleringar i avseende å den ordinarie lotspersonalens

löneställning.

Tidigare förslag.

I en till Kungl. Maj:t den 21 april 1927 inkommen skrivelse hemställde sex

lotsförman vid 2:a och 3:e klass lotsplatser örn vidtagandet av en omreglering

av lotspersonalens avlöningsförhållanden i sådant syfte, att alla lotsar vid

befordran till ordinarie tjänst skulle komma i åtnjutande av en och samma

lägsta avlöning för att i mån av tjänsteålder och uppkomna ledigheter slutligen

na den nu för lotsarna tastställda högsta lönegraden. Såsom motivering

för denna hemställan anfördes huvudsakligen, att genom klassificeringen av

lotsplatserna hade lotsarna vid de lotsplatser, där de största lotslotterna förekomme,

erhållit jämväl den högsta fasta lönen, medan lotsarna vid de platser,

där lotslotterna vore minst, tilldelats lägsta fasta lönen. Att väga förhållandena

vid lotsplatserna mot varandra och efter sådan grund utmäta lönerna

olika för olika grupper av lotsplatser läte sig icke rättvisligen göra. På grund

därav borde klassindelningen av lotsplatserna upphävas och ersättas av den

nyss berörda ordningen.

över framställningen infordrades utlåtanden från dels lotsstyrelsen, som

hörde lotskaptenerna och styrelsen för lotsförbundet, dels ock statskontoret.

Lotskaptenerna i övre norra, mellersta och östra lotsdistrikten tillstyrkte

en lönereglering i den ifrågasatta riktningen.

Liknande ståndpunkt intogs av lotskaptenen i västra lotsdistriktet, som till

stöd för sin mening anförde bland annat:

Det kunde visserligen ej bestridas, att tjänstgöringen vid olika lotsplatser

vore väsentligt olika. På vissa platser vore personalen strängt sysselsatt med

vaktgöring och lotsningars verkställande, under det att vid vissa andra lotsplatser

lotsningsfrekvensen vore obetydlig och tjänstgöringen inskränkte sig

i huvudsak till att utgöra vakthållning. Å andra sidan måste man medgiva,

att, även örn lotsarna vid vissa lotsplatser endast i ringa mån vore anlitade

för lotsning, det förhållandet dock alltid kvarstode, att lotsarna även på dessa

mindre platser alltid måste vara redo att fullgöra lotsningstjänst. Förvärvsarbete

vid sidan av lotstjänsten kunde därför endast i ringa mån förekomma

och då endast av sådan art, att detsamma lämnade lotsen fri att efter kallelse

omedelbart inställa sig i tjänstgöring.

Klassificeringen av lotsplatserna vore svår att på fullt hållbara och objektiva

grunder genomföra. Antalet lotsningar vid en och samma lotsplats kunde

under årens lopp variera inom rätt vida gränser. Därav följde, att personalens

storlek, örn den skulle anpassas efter sjöfartens behov, bleve varierande.

Även summan av influtna lotspenningar komme att växla med antalet

lotsningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

13

Förändringar i den en gång uppgjorda klassificeringen måste därför i anslutning

till växlingar i handel och sjöfart tid efter annan verkställas, på det

att klassificeringens ändamål skulle kunna vidmakthållas. Dessa förändringar

i klassindelningen medförde olägenheter i avlönings- och pensionshänseende,

särskilt såtillvida, att efter nedflyttning i klass av lotsplats därstädes

mången gång komme att finnas lotsar i olika lönegrader.

Lotskaptcnen i nedre norra lotsdistriktet yttrade:

Avlöningen till personalen å lotsplatserna av 3:e klass vore nog i allmänhet

rättvist avvägd i förhållande till avlöningen åt personalen å Ira klass lotsplatsen

Men det funnes många lotsplatser, där personalen i jämförelse med

andra lotsplatsen personal vore i betydande grad över- eller underbetald.

Härvidlag vore en ändring till det bättre behövlig. Lotskaptenen för sin del

ville föreslå, att en ingående undersökning av arbets- och levnadsförhållandena

å de olika lotsplatserna företoges, och att därefter de lotsplatser av 2:a

klass, som kunde befinnas därtill lämpliga, överflyttades till l:a klassen,

medan övriga lotsplatser av 2:a klass hänfördes till nuvarande 3:e klassen.

Framdeles skulle alltså den nuvarande 2:a klassen försvinna och de flesta

lotsplatserna sammanföras lill den högre av två grupper. Den lägre gruppen

skulle utgöras av de små och mindre viktiga lotsplatser, varest lotsningsarbetet,

även örn det ej kunde anses utgöra bisak, dock toge betydligt mindre

av lotsens tid i anspråk än annat förvärvsarbete, vilket senare således där

utgjorde hans huvudsakliga sysselsättning.

Lotskaptcnen i södra lotsdistriktet anförde:

De lönebelopp, som tilldelats personalen vid 3:e klassens lotsplatser, måste

anses utgöra en god ersättning för det arbete, som tjänstgöringen vid dessa

platser krävde. De högre belopp, som utginge till personalen vid 2:a och l:a

klass lotsplatser, syntes väl motiverade såsom utgörande en rättvis ersättning,

tillika med andel i lotspenningarna, för inerarbete och därmed följande ökat

ansvar samt icke minst för å dessa platser i allmänhet rådande högre levnadskostnader,

även i avseende å beklädnaden.

Det borde även beräknas, att tjänstgöringens beskaffenhet å 3:e klass lotsplatser

ofta gåve möjlighet att bedriva fiske, jordbruk och annat näringsfång,

som å de större lotsplatserna merendels ej kunde ifrågakomma. Lotsarna

vid 3:e klass lotsplatser syntes därför i allmänhet hava lika goda tillfällen att

förskaffa sig en god ekonomisk ställning som lotsarna vid 2:a och l:a klass

lotsplatser; åtminstone syntes så vara fallet i södra lotsdistriktet.

På grund av det anförda ansåge sig lotskaptenen sakna anledning att tillstyrka

den gjorda framställningen.

Styrelsen för lotsförbundet hemställde, utan att vilja uttala sig i princip

örn klassificeringen av lotsplatserna, att den ifrågavarande framställningen

för det dåvarande icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Lotsstyrelsen anförde i utlåtande till Kungl. Maj:t den 17 januari 1928:

De ursprungligen angivna skälen för vidtagandet i lönehänseende av en

klassificering av lotsplatserna ägde enligt lotsstyrelsens mening alltjämt giltighet.

Ehuru lotsarna i stort sett hade samma arbetsuppgifter vid alla lotsplatser,

måste det sålunda, med hänsyn till den olika arbetsbördan å de skilda

platserna, fortfarande anses väl motiverat att till grund för avlöningen lägga

platsernas indelning i tre klasser. Vad 3:e klass lotsplatserna anginge finge

särskilt ihågkommas, att lotsuppassning under natten icke förekomme vid

det stora flertalet av dem, samt att tjänstgöringen icke hindrade vederbörande

från att i jämförelsevis stor utsträckning kunna ägna sig åt annat arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Lotsstyrelsen ansåge alltså tillräckliga skäl icke för det dåvarande föreligga

för ändring i den år 1922 beslutade löneregleringen och hemställde fördenskull.

att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 22 mars 1928 uttalade statskontoret, att,

då de av sökandena anförda skälen för en ändring av avlöningsreglementet

redan förut varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning i samband

med fastställandet av nämnda reglemente, vilket utfärdats så nyligen

som den 9 juni 1922, sökandenas framställning enligt statskontorets mening

icke syntes böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 20 april 1928 fann Kungl. Maj:t framställningen icke

föranleda någon vidare åtgärd.

Statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverkets personalfråga

och därmed sammanhängande förhållanden icke ifrågasatt upphävande

av eller vidtagande av annan principiell ändring beträffande den nuvarande

klassificeringen av lotsplatserna. Å andra sidan innehåller betänkandet

tämligen vittomfattande förslag rörande ändrad fördelning av lotsplatserna

de olika klasserna emellan, därvid nämnden särskilt tagit hänsyn till

storleken av personalen, lotsningsfrekvensen samt beloppet av influtna lotspenningar

vid de olika lotsplatserna. Enligt nämndens ifrågavarande förslag

skulle från Ira till 2:a klass nedflyttas lotsplatserna Järnäs, Furusund, Dalarö,

Arkö, Idö, Åhus, Limhamn, Landskrona, Halmstad, Marstrand, Lysekil

och Smögen, från 2:a till 3:e klass nedflyttas lotsplatserna Romelsö, Ratan,

Gåsholma, Öregrund, Arholma, Söderarm, Häradskär, Skäggenäs, Sölvesborg,

Råå, Havstenssund, Nordkoster och Strömstad samt från 3:e till 2:a klass

uppflyttas lotsplatserna Uddevalla och Väderöarna.

I fråga om förmanskapet vid lotsplatserna framhöll nämnden, att det beträffande

Överlots förutsattes, att sådan befattningshavare i regel endast i

mindre omfattning eller eventuellt icke till någon del deltoge i lotsning, medan

i fråga om lotsförman avsåges likställighet, i den mån sådan vore möjlig,

med lots i förevarande hänseende. I anslutning därtill vore vid prövning

av frågan, huruvida lotsplats borde förestås av Överlots eller lotsförman, att

tillse, i vad mån platsföreståndaren med hänsyn till omfattningen av honom

åliggande expeditionsarbete och andra särskilda uppgifter hade tillfälle att

verkställa lotsning. Organisationsnämnden ansåge, att endast i fråga om

ett mindre antal, till lia klassen hänförliga lotsplatser funnes tillräckliga

skäl för överlotsbefattningar. I enlighet härmed föreslog nämnden, att överlotsbefattningarna

vid sex angivna lotsplatser skulle utbytas mot lotsförmansbefattningar.

I

I utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935 över organisationsnämndens

betänkande anförde lotsstyrelsen:

Delade meningar syntes näppeligen råda därom, att klassificeringen av

lotsplatserna, som bestått oförändrad i tolv år alltsedan senaste lönereglering

för lots- och fyrstaten, borde överses och revideras. Det vore dock i mån
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

15

ga fall synnerligen vanskligt att avgöra, till vilken av de tre klasserna viss

lotsplats rättvisligen borde hänföras, då strikta regler därför icke läte sig

uppställa. I stort sett syntes få eftersträvas, att lotsplatser med i huvudsak

likartade förhållanden bleve hänförda till samma klass, vilket emellertid

vore förenat med de största svårigheter, då hänsyn måste tagas till en mångfald

olika faktorer, av vilka somliga saknades vid den ena och somliga vid

den andra platsen, vilka skulle jämföras med varandra.

Lotsstyrelsen hade funnit sig höra taga under övervägande, huruvida det

icke kunde befinnas lämpligare att helt och hållet frångå klassificeringen

av lotsplatserna. Klassificeringssystemet, som vore jämförelsevis nytt för

lotsinrättningens vidkommande, hade genomgått en försökstid, varunder erfarenheten

givit vid handen, att vissa brister vidlådde detsamma. Klassificeringsfrågan

hade givit anledning till split och avundsjuka samt missnöje

på ett flertal håll.

Med hänsyn till dessa omständigheter funne lotsstyrelsen numera övervägande

skäl tala för upphävande av klassificeringen av lotsplatserna. Till

denna styrelsens ståndpunkt hade ock i hög grad bidragit dels föreslagen indragning

av ett stort antal mindre lotsplatser — alla utom en placerade i

tredje klassen — dels ock den snabba utvecklingen av tonnagets storlek, till

följd varav oceangående fartyg lotsades i stor utsträckning jämväl vid de

mindre lotsplatser, där sådant icke tidigare förekommit. De lotsplatser vore

lätt räknade, inom vilkas områden icke förekomme hamnar eller lastageplatsen

som kunde mottaga fartyg av betydande storlek. Arbetet hade sålunda

försvårats och blivit ansvarsfullare vid de mindre lotsplatserna, varför

starka skäl kunde anföras för utplånande av personalens vid desamma olikställighet

i lönehänseende med de större platsernas personal. Till följd av

att närmast varandra belägna mindre och större lotsplatsen lotsningsområden

grepe in i varandra, förekomme det ju esomoftast, att samma fartyg lotsades

i samma farled av lotsar än från den mindre och än från den större

platsen. Genomförda inskränkningar med avseende å lotsplatsen^ personalstatcr

hade fört med sig, att personalen på de mindre platserna i större

utsträckning än förr vore bunden av tjänstgöring. Arbetstiden å dessa platser

med deras ringa personalstyrka syntes mången gång bliva längre än på

större platser, där envar tjänsteman hade mindre del i det dagliga rutinarbetet.

Lotsstyrelsen föresloge således, att lotsplatsen^ klassificering upphävdes.

Beträffande personalens placering i lönegrader föresloges, att placeringen av

överlotsarna bleve oförändrad, att samtliga lotsförman placerades i 7:e lönegraden

och att samtliga lotsar placerades i 5:e lönegraden. Nuvarande lotsförman

och lotsar med konstitutorial å l:a klass lotsplatser bleve dock i

löne- och pensionshänseende oberörda av åtgärden, enär de enligt gällande

bestämmelser alltjämt komme, oavsett sänkningen av lönegrad för respektive

platser, att tillhöra nu innehavande lönegrader. Lotsstyrelsen ville vidare

föreslå, att i samband med klassindelningens upphörande särskilt arvode

tilldelades lotsförmännen å de mera betydande lotsplatser, där personalen

vöre jämförelsevis talrik och lotspenninguppbörden stor eller arbetet

eljest vore mera maktpåliggande, såsom ersättning för det merarbete och större

ekonomiska ansvar, som sålunda åvilade dessa förmän. Nämnda förmån

borde naturligtvis icke tillkomma de enligt iildre slät kvarstående lotsförmännen

i 9:e lönegraden.

Vid sådan enhetlig lönesättning inom hela lotskåren syntes merarbetet vid

de större och arbetsammare lotsplatserna av förutvarande 1 :a klass la anses

i sin helhet kompenserat av de därstädes rikligare inflytande lotspcnningarna,

som i allmänhet gåve stora lotslottcr.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Här föreslagna åtgärder föranledde någon ökning av belastningen å anslaget

till avlöningar till ordinarie tjänstemän genom uppflyttning i lönegrad

av nuvarande 3:e klass lotsplatsen^ personal — med undantag för lill indragning

föreslagna lotsplatser — samt för arvoden till några lotsförmän å

nuvarande 2:a klass lotsplatser. Denna ökning bleve dock jämförelsevis obetydlig,

då den beräknades uppgå i sin helhet allenast till 10,000 kronor, roen

med omedelbar verkan blott till 7,000 kronor. Så småningom skedde återigen

en avlastning av anslaget i mån av avgång vid nuvarande lia klass lofsplatser

och den äldre personalens ersättande med nytillträdande. Denna

kostnadsminskning borde uppgå till ungefär 35,000 kronor. Den totala

minskningen å avlöningsstaten bleve således omkring 25,000 kronor.

För den händelse Kungl. Majit icke skulle biträda det av lotsstyrelsen här

framlagda förslaget till upphävande av lotsplatsernas klassificering, hemställdes,

att den av organisationsnämnden väckta frågan om ändring i vissa

delar av klassificeringen icke för det dåvarande avgjordes, utan att det i

stället måtte uppdragas åt lotsstyrelsen att verkställa översyn och revidering

av gällande klassindelning.

Beträffande organisationsnämndens förslag om vissa överlotsbefattningars

utbytande mot lotsförmansbefattningar hade lotsstyrelsen icke något att erinra

mot vidtagande av denna åtgärd, i vad rörde tre lotsplatser, men avstyrkte

förslaget i övrigt.

Lotsförbundet anförde i skrivelse till Kungl. Majit den 2 februari 1935:

Indelningen av lotsplatserna i klasser hade ej framkommit på initiativ från

personalhåll. Att emellertid nu, då de flesta lotsplatserna vore försatta i ett

något gynnsammare löneläge än de övriga platserna, helt omkasta detta förhållande

förefölle synnerligen obilligt. Lotsförbundet tilläte sig förorda, att,

då det endast vöre ett jämförelsevis ringa antal lotsplatser i 2:a och 3:e klasserna

och detta antal i tidens lopp komme att ytterligare minskas, samtliga

lotsplatser tilldelades den lönegrad, som vore gällande för lotsplatser av

lia klass.

Lotsverkssa k kunnigas förslag.

Efter att hava redogjort för gällande bestämmelser m. m. rörande lotspersonalens

löneställning samt tidigare ifrågasatta omregleringar i avseende därå

anföra lotsverkssakkunniga för egen del i förevarande hänseende till en

början följande:

De möjligheter till förvärvsarbete vid sidan av tjänsten, som tidigare förefunnits

för personalen vid åtskilliga mindre lotsplatser, hade sannolikt numera

i allmänhet avsevärt förminskats eller försvunnit. Genom de vidtagna

personalreduceringarna hade tjänstgöringen även vid platser, där lotsningarna

vore jämförelsevis fåtaliga, kommit att medföra avsevärt större bundenhet

för personalen än förut varit fallet. Jämväl vid ringa lotsningsfrekvens

måste full vakthållning utövas. Om hänsyn toges endast till” den

verkliga tid, som kunde anses åtgå för tjänstens uppehållande, syntes numera

skäl i regel saknas för att i lönehänseende fastslå någon skillnad mellan de

större lotsplatserna och de mindre, i varje fall om man bortsåge från dem

av sistberörda platser, som av lotsverkssakkunniga föreslagits till indragning.

Såtillvida vöre alitsa de synpunkter örn det befogade i klassificeringens

upphävande, som framförts av bland andra personalen vid en del mindre

lotsplatser, förtjänta av beaktande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 164.

17

Den totala arbetstiden borde emellertid icke vara ensamt avgörande för

lönesättningen. Enligt gängse lönetekniska grunder förelåge jämväl för lotspersonalens

vidkommande anledning att vid bestämmandet av lönen skänka

beaktande åt arbetets art och de förhållanden, under vilka det fullgjordes.

Den för personalen mest ansträngande och ansvarsfulla tjänstgöringen utgjordes

av lotsningarna. Med hänsyn härtill utginge visserligen för lotsningarna

särskild gottgörelse i form av andel i de lotsplatsen tillfallande lotspenningarna.

Det syntes emellertid lotsverkssakkunniga icke vara obefogat,

att jämväl vid regleringen av den fasta avlöningen vederbörligt avseende

fastades vid skillnad i lotsningsfrekvensens storlek lotsplatser emellan. Ju

högre lotsningsfrekvensen vore, i desto större utsträckning bleve i regel de enskilda

befattningshavarna sysselsatta med det krävande lotsningsarbetet i stället

för den mindre påkostande vakthållningen. En mera omfattande lotsning

vid en lotsplats intensifierade överhuvud taget tjänstgöringen därstädes.

Jämväl andra omständigheter än lotsningsfrekvensen vore ägnade att inverka

på tjänstgöringens beskaffenhet. Sålunda syntes lotsning av större fartyg

i regel vara mera krävande än lotsning av mindre fartyg. Vidare komme

i här förevarande avseende i betraktande graden av lotsningarnas svårighet

med hänsyn till farvattnens beskaffenhet. Lotsverkssakkunniga ville jämväl

erinra därom att vid många lotsplatser uppassning under mörker jämlikt lotsstyrelsen

bestämmande vore anordnad, medan vid andra lotsplatser den personalen

åliggande uppassningen vore inskränkt till den ljusa delen av dygnet.

Det hade visserligen uppgivits, att vid åtminstone vissa av sistberörda lotsplatser

fartyg emottoges även under mörker, därest anmälan örn ankomsten

på förhand gjorts. Även vid sådant förhållande syntes det dock lotsverkssakkunniga,

att en föreliggande plikt för personalen till regelbunden passning

jämväl under dygnets mörka del vore ägnad att göra tjänstgöringen vid dessa

lotsplatser mera påfrestande än vid sådana lotsplatser, där dylik skyldighet

ej förefunnes.

Lotsverkssakkunniga hava fördenskull för sin del ej funnit anledning vare

sig att ansluta sig till det av lotsstyrelsen framställda förslaget till förändrade

avlöningsgrunder för lotsförmän och lotsar eller att eljest förorda fullständig

enhetlighet i lönegradshänseende beträffande envar av dessa båda kategorier

befattningshavare. Lotsverkssakkunniga framhålla, att lämpligheten

av lotsstyrelsens berörda förslag syntes kunna ifrågasättas även på den grund,

att detsamma innebure avlöningsminskning vid befattningar till ett antal utgörande

en jämförelsevis stor procent av lotsstatens alla ordinarie befattningar.

Då sådan minskning icke skulle kunna företagas gentemot nuvarande

innehavare av ordinarie befattningar, skulle för förhållandevis lång tid

framåt vid de särskilda l.a klassen nu tillhörande lotsplatserna i ej oväsentlig

utsträckning komma att finnas lotsar med avlöning enligt olika lönegrader.

A andra sidan syntes genom tilldelandet åt samtliga lotsförmän och lotsar

av avlöning jämlikt de för närvarande för sådana befattningshavare vid Ira

klass lotsplatser gällande lönegrader komma att ernås en för hög placering

å löneskalan beträffande ett stort antal befattningshavare. Av omständigheterna

icke betingade kostnader skulle därigenom komma att uppstå för statsverket.

En sådan löneställning skulle enligt lotsverkssakkunnigas mening

komma alt utgöra ett tungt vägande skill för en kraftigare beskärning i många

fall av lotspersonalens lotspenninginkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 10117. 1 sami. Nr 164. ''4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Emellertid hava lotsverkssakkunniga funnit övervägande skäl tala för vidtagandet

av vissa, löneställningen avseende förändringar beträffande åtskilliga

befattningar vid ett antal lotsplatsen Härom hava de sakkunniga anfört

bland annat:

Inom var och en av de tre klasser, i vilka lotsplatserna för närvarande vore

indelade, åtnjöte samtliga lotsar avlöning enligt en och samma lönegrad ävensom

alla lotsförman avlöning likaledes enligt en gemensam lönegrad. En viss

lönegrad för lotsar motsvarades således under nuvarande förhållanden av en

lönegrad för lotsförmän. Å vissa 1 :a klass lotsplatser utövades emellertid förmanskapet

av överlotsar. Här förelåge alltså en grupp lotsplatser med lotsar

i samma men förmän i olika lönegrader. Enligt lotsverkssakkunnigas mening

borde en sådan anordning komma till utsträckt tillämpning. Starka

skäl syntes sålunda kunna anföras för att avvägningarna av avlöningen till

å ena sidan lotsarna och å andra sidan förmannen vid en lotsplats skedde

i viss mån oberoende av varandra. Förmännens tjänstgöring vore nämligen

av beskaffenhet att influeras av omständigheter, som knappast i och för sig

påverkade lotsarnas arbete. Härvidlag finge särskilt nämnas personalens

storlek samt beloppet av inflytande lotspenningar. Där personalen vore talrik

och lotspenningarna uppginge till mera betydande belopp, bleve det förmannen

för personalen och redogöraren åliggande arbetet mera omfattande

och ansvarsfullt. Örn åter personalen vore ringa och lotspenningar inflöte i

förhållandevis obetydlig utsträckning, saknades anledning till så stor skillnad

som i andra fall mellan avlöningarna till förman och lots.

I anslutning till det sålunda anförda föreslå lotsverkssakkunniga, att indelningen

av lotsplatserna i klasser upphör och ersättes av en sådan differentiering

i lönehänseende mellan olika grupper av respektive lotsförmän och lotsar,

att befattningarna såsom sådana hänföras till viss klass.

Vad härefter beträffar frågan om förändringar i lotsarnas löne ställning,

har det främst synts lotsverkssakkunniga, att avlöningsförhållandena för

lotsarna vid de 3:e klass lotsplatser, vilka ej av lotsverkssakkunniga föreslagits

till indragning, vore av beskaffenhet att böra undergå någon förbättring.

Lotsverkssakkunniga erinra, hurusom på grund av vidtagna personalinskränkningar

arbetsbördan ökats även vid mindre lotsplatser, och att endast

i få fall personalen därstädes numera syntes hava tillfälle att förskaffa sig

nämnvärd arbetsinkomst utöver inkomsterna av tjänsten. Även i övrigt hade

utvecklingen medfört större krav å personalen vid mindre platser. Bland

annat hade därtill bidragit den fortgående ökningen av fartygens storlek.

Lotsverkssakkunniga vore av den meningen, att lotsarna vid de lotsplatser av

nuvarande 3:e klass, som ej förordats till indragning, borde uppflyttas från

4:e till 5:e lönegraden. Därest, i enlighet med lotsverkssakkunnigas i annat

sammanhang framställda förslag, en allmän nedsättning av lotspersonalens

andel i lotspenningarna företoges, syntes detta böra utgöra en bidragande

anledning till att personalen vid lotsplatser, där för närvarande såväl avlöningarna

som lotslotterna vore låga, bereddes viss avlöningsförbättring.

Vidare hava lotsverkssakkunniga förordat, att lotsbefattningarna vid lotsplatserna

Kalix, Svartklubben och Mälaren höjas från 5:e till 6:e lönegraden.

Med hänsyn till lotsningsfrekvens och den omständigheten, att de vid dessa

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

19

platser förekommande lotsningarna i regel vore avsevärt långa, vore enligt de

sakkunnigas mening en sådan åtgärd motiverad.

Å andra sidan hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att lotsbefattningarna

vid Marstrands och Lysekils lotsplatser nedflyttas från 6:e till 5:e lönegraden,

vilken förändring lotsverkssakkunniga funnit betingad särskilt därav,

att lotsningsfrekvensen vid dessa lotsplatser numera icke vore högre än i

allmänhet vid nuvarande lotsplatser av 2:a klass.

Beträffande härefter spörsmålet om förmcinsbefattningarnas lönestållning

hava de sakkunniga till en början med åberopande av skälen för uppfattning

i högre lönegrad av lotsbefattningarna vid de 3:e klass lotsplatser, som ej

föreslagits till indragning, förordat en avlöningsförbättring jämväl för lotsförmansbefattningarna

vid dessa platser. De ifrågavarande lotsarna, erinra

i detta sammanhang de sakkunniga, hade föreslagits skola uppflyttas en

lönegrad, varigenom de skulle komma i samma lönestållning som lotsarna

vid nuvarande 2:a klass lotsplatser. Lotsförmansbefattningarna vid sistnämnda

lotsplatser vore placerade i 7:e lönegraden. Då det arbete, vilket

tillkomme de vid ifrågavarande lotsplatser av 3:e klass anställda lotsförmännen

i denna deras egenskap, vore av jämförelsevis ringa omfattning, ansåge

emellertid lotsverkssakkunniga, att ett hänförande av dessa lotsförmansbefattningar

till 7:e lönegraden innebure en för hög lönestållning. De sakkunniga

ville därför föreslå, att sistberörda befattningar uppflyttades från 5:e

till 6:e lönegraden.

Av anledning liknande den, som sålunda anförts för en begränsning till

6:e lönegraden av avlöningsförhöjningen för lotsförmännen vid 3:e klass

lotsplatser, hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att lotsförmansbefattningarna

vid nuvarande 2:a klass lotsplatserna Romelsö, Arholma, Häradskär,

Havstenssund och Nordkoster nedflyttas från 7:e till 6:e lönegraden.

De egentliga lotsförmansgöromålen vid dessa platser syntes de sakkunniga

vara av mindre omfattning än motsvarande göromål vid nuvarande lotsplatser

av 2:a klass i allmänhet.

Beträffande Kalix och Svartklubbens lotsplatser, vilkas lotsbefattningar föreslagits

uppflyttade från 5:e till 6:e lönegraden, hava lotsverkssakkunniga

förordat en förhöjning av lotsförmansbefattningarna från 7:e till 9:e lönegraden.

Till denna lönestållning syntes de avlöningsbestämningen för lotsförmän

påverkande faktorerna berättiga.

I fråga om lotsförmansbefattningarna vid Marstrands och Lysekils lotsplatser

— beträffande lotsbefattningarna därstädes har, såsom förut anförts,

förordats sänkning från 6:e till 5:e lönegraden — föreslå lotsverkssakkunniga

med hänsyn till den minskningen i lotsningsfrekvensen åtföljande lättnaden

i dessa befattningshavares arbetsbörda nedflyttning från 9:e till 7:e lönegraden.

Lotsverkssakkunniga upptaga härefter till behandling frågan örn behovet

av överlotsbefattningar och uttala sig därvid på följande sätt:

Vid avvägning av spörsmålet, huruvida lotsplats lämpligen borde förestås

av Överlots eller lotsförman, vore till en början i enlighet med vad för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

ut anförts rörande förmännens arbete att skänka särskilt beaktande åt personalens

storlek och beloppet av inflytande lotspenningar. Om genom utövande

av förmanskapet och fullgörande av redogörar- eller andra dylika

göromål vederbörande befattningshavares tid toges i anspråk i sådan omfattning,

att hans deltagande i någon större utsträckning i lotsning icke ansåges

böra ifrågakomma, syntes skäl förefinnas för lotsplatsen förseende

med Överlots. Därjämte vore hänsyn att taga till i vad mån befattningshavarens

biträde vore påkallat för utförande av uppdrag, tillhörande lotsverkets

allmänna tjänst.

Statens organisationsnämnd hade föreslagit, att överlotsbefattningarna vid

Ursvikens, Bredskärs, Lilljungfruns, Furusunds, Öresunds södra och Hälsingborgs

lotsplatser skulle ersättas av lotsförmansbefattningar i 9:e lönegraden.

Detta förslag hade biträtts av lotsstyrelsen beträffande Ursvikens, Furusunds

och Öresunds södra lotsplatser men ej i fråga om Bredskärs, Lilljungfruns och

Hälsingborgs lotsplatser. Vid Bredskärs lotsplats borde överlotsbefattningen

bibehållas med hänsyn till behov av densamma för lotsverkets allmänna tjänst.

Rörelsen vid Lilljungfruns och Hälsingborgs lotsplatser vöre av den storleksordning,

att förmansbefattningarna vid dessa platser alltjämt borde utgöras av

överlotsbefattningar.

Lotsverkssakkunniga finge för sin del i förevarande hänseende ansluta sig

till den av lotsstyrelsen omfattade meningen, utom vad anginge Lilljungfruns

lotsplats. Även om personalbeståndet vid denna lotsplats vore tämligen omfattande,

ansåge dock lotsverkssakkunniga i likhet med organisationsnämnden,

att med hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter tillräckliga

skäl för ett bibehållande av överlotsbefattningen därstädes icke förefunnes.

Jämväl denna befattning syntes alltså böra utbytas mot lotsförmansbefattning.

Så borde även ske med överlotsbefattningen vid Aspö lotsplats. Enligt vad

lotsverkssakkunniga erfarit, hade hänsyn till förbindelserna i tjänsten mellan

innehavaren av förmansbefattningen vid denna lotsplats och de marina myndigheterna

föranlett, att ifrågavarande befattning ansetts böra utgöras av en

överlotsbefattning. Några skäl för att för uppehållande av dylik kontakt en

lotsförmansbefattning icke skulle vara tillfyllest hade emellertid icke framlagts.

Jämte överlotsen utgjordes personalen vid platsen av endast 6 lotsar

och 1 extralots, varför för förmanskapets för personalen utövande uppenbarligen

icke krävdes en Överlots. Ej heller vore detta förhållandet i anseende

till omfattningen av verksamheten vid platsen.

Det borde ankomma på lotsstyrelsen att pröva, huruvida i anledning av

utbyte av överlotsbefattning mot lotsförmansbefattning personalinskränkning

vid vederbörande lotsplats kunde äga rum. Såsom tidigare anförts förutsattes

nämligen lotsförman i regel deltaga i lotsningsarbetet i större utsträckning än

Överlots.

Beträffande Mälarens lotsplats ansåge lotsverkssakkunniga, att lotsförmansbefattningen

därstädes borde ersättas av en överlotsbefattning. Vid

platsen, som hade ej mindre än tre uppassningsställen, krävdes en jämförelsevis

talrik underlydande personal. För det dåvarande utgjordes densamma

av 9 lotsar, 1 extralots och 1 båtbiträde. De senare årens av sjöfartens å

vissa Mälarhamnar uppsving föranledda kraftiga stegring i platsens lotsningsfrekvens

hade medfört en väsentlig ökning av den förmannen vid platsen

i sådan egenskap åvilande arbetsbördan.

Lotsverkssakkunnigas här ifrågavarande förslag innebära sammanfattningsvis

följande förändringar i lönehänseende, nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lai
-

li

beträffande nuvarande lotsplatser av l:a klass (överlotsar 10:e, lotsförman

9:e, lotsar 6:e lönegraden), dels att överlotsbefattningarna vid Ursvikens, Lilljungfruns,

Furusunds, Aspö och Öresunds södra lotsplatser utbytas mot lotsförmansbefattningar

i 9:e lönegraden (av lotsverkssakkunniga beräknad

minskning i avlöningskostnader 1,122 kronor), dels ock att lotsförmansbefattningarna

och lotsbefattningarna vid Marstrands och Lysekils lotsplatser

nedflyttas till 7:e respektive 5:e lönegraden (kostnadsminskning 1,890 kronor)

;

beträffande nuvarande lotsplatser av 2:a klass (lotsförmän 7:e, lotsar 5:e

lönegraden), dels att lotsförmansbefattningarna och lotsbefattningarna vid

Kalix och Svartklubbens lotsplatser uppflyttas till 9:e respektive 6:e lönegraden

(kostnadsökning 2,538 kronor), dels att lotsförmansbefattningen och

lotsbefattningarna vid Mälarens lotsplats omändras till överlotsbefattning

respektive lotsbefattningar i 6:e lönegraden (kostnadsökning 2,304 kronor),

dels ock att lotsförmansbefattningarna vid Romelsö, Arholma, Häradskärs,

Havstenssunds och Nordkosters lotsplatser nedflyttas till 6:e lönegraden (kostnadsminskning

942 kronor); samt

beträffande de lotsplatser av 3:e klass (lotsförmän 5:e, lotsar 4:e lönegraden),

vilka ej av lotsverkssakkunniga föreslagits till indragning — eller

således lotsplatserna Bergkvara, Bjuröklubb, Burgsvik, Fagervik, Falkenberg,

Figeholm, Huvudskär, Klintehamn, Kråkelund, Kylej, Käringön,

Långören, Mönsterås, Påskallavik, Ronehamn, Salmis, Simrishamn, Slite,

Stedsholmen, Stockviken, Sävösund, Töre, Uddevalla och Väderöarna — att

dåvarande lotsförmansbefattningar och lotsbefattningar uppflyttas till 6:e

respektive 5:e lönegraden (kostnadsökning 7,974 kronor).

De sakkunniga hava ytterligare anfört:

Förut hade föreslagits upphörande av den nuvarande indelningen av lotsplatserna

i klasser. Framdeles syntes lotsförmännen, vilka skulle hänföras

till 9:e, 7:e och 6:e lönegraderna, lämpligen böra benämnas lotsförmän av

respektive lia, 2:a och 3:e klass, samt lotsarna, vilka skulle hänföras till 6:e

och 5:e lönegraderna, lotsar av lia respektive 2:a klass.

Vid de gjorda uppskattningarna av kostnadsökningar och kostnadsminskningar

hade räknats med vederbörande lotsplats ortsgrupp i avlöningshänseende

och högsta löneklassen inom respektive lönegrader. Enligt beräkningarna

skulle det fullständiga genomförandet av förslagen medföra en nettoökning

med cirka 9,000 kronor i de årliga avlöningskostnaderna. Hänsyn

hade därvid ej tagits till dvrtids- och dyrortstillägg.

Vissa av de sakkunniga uppgjorda sammanställningar beträffande fartygsfrekvens

och influtna lotspenningar vid rikets lotsplatser under åren 1926—

1935 torde få såsom bilagor 1—4 fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende.

De i anledning av lotsverkssakkunnigas betänkande avgivna yttrandena

innehålla i förevarande ämnen huvudsakligen följande.

Allmänna civil förvaltningens lönenämnd har beträffande de av lotsverkssakkunniga

föreslagna jämkningarna i fråga örn lönegradsplaceringen för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

vissa lotsar och lotsförmän framhållit, att det visserligen skulle kunna

ifrågasättas, huruvida icke vid det förhållandet, att en allmän översyn av

gällande avlöningsreglementen med därtill hörande tjänsteförteckningar

ställts i utsikt inom den närmaste framtiden, lotsverkssakkunnigas förslag

borde upptagas till behandling först i detta sammanhang. Emellertid hade

lönenämnden i betraktande av de skäl, de sakkunniga anfört för en förändring

i avseende å lönegradsplaceringarna, ansett någon erinran i och för

sig icke vara att framställa mot att de av de sakkunniga därutinnan framlagda

förslagen omedelbart genomfördes. Vad särskilt anginge uppflyttningarna

å löneskalan av de lägst avlönade lotsarna och lotsförmännen, stöde

förslaget i detta hänseende i nära samband med viss nedsättning i lotsarnas

inkomster av andel i lotspenningar^, som inginge såsom ett betydelsefullt

led i de av de sakkunniga föreslagna organisatoriska förändringarna

inom lotsverket.

Statskontoret har uttalat, att enligt ämbetsverkets mening goda skäl blivit

anförda för ett frångående av den nuvarande indelningen av lotsplatserna

i olika klasser och därav beroende inplacering i lönegrad av lotspersonal.

Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen syntes olika befattningshavare

bättre än vad som för närvarande vöre fallet kunna erhålla den

löneställning, som motsvarade vederbörandes arbetsuppgifter. Då ämbetsverket

icke heller hade något att erinra mot de av de sakkunniga föreslagna

inplaceringarna i lönegrad av de särskilda befattningarna, finge ämbetsverket

tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Lotskaptenen i nedre norra lotsdistriktet har avstyrkt förslaget om ersättande

av nuvarande överlotsbefattningen vid Lilljungfruns lotsplats med en

lotsförmansbefattning. Personalbeståndet vid ifrågavarande lotsplats hade

av de sakkunniga befunnits vara tämligen omfattande. Lotspenninguppbörden

vore betydande. Lotsningsområdet vore vidsträckt och synnerligen

svårnavigabelt, varför tillsynen av säkerhetsanstalterna bleve mera arbetsam

vid denna än vid flertalet andra lotsplatsen Dessa omständigheter syntes

utgöra tillräckliga skäl för bibehållandet av överlotsbefattningen vid platsen.

Den arbetsbörda, som skulle komma att åvila en eventuell lotsförman,

syntes komma att bliva ganska betungande.

Lotskaptenen i östra lotsdistriktet har beträffande den av lotsverkssakkunniga

föreslagna nedflyttningen av lotsförmansbefattningen vid Häradskärs

lotsplats från 7:e till 6:e lönegraden erinrat, att åtgärden innebure ett

jämställande av lotsförmansbefattningen vid platsen med motsvarande befattningar,

på sätt desamma enligt lotsverkssakkunnigas förslag skulle regleras,

vid distriktets nuvarande 3:e klass lotsplatser. Då emellertid vid Häradskärs

lotsplats nattuppassning ägde rum och personalstyrkan därstädes detta

till trots vore relativt liten, hade en förman vid Häradskärs lotsplats i

jämförelse med en 3:e klass förman ett icke obetydligt merarbete i form

av vakttjänst. Platsen utgjorde dessutom en »utsjöplats» och hade ett vidsträckt

prickningsområde med många farleder och ett i förhållande till övriga

platser av motsvarande storleksordning betydligt större antal prickar,

vilkas lägen förmannen närmast hade att övervaka och kontrollera. Vidare

funnes på Häradskär — till skillnad från förenämnda 3:e klass lotsplatser

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

23

— av lotsverket ägda tjänstebostäder och andra byggnader samt en tämligen

stor hamnanläggning, vilkas närmaste tillsyn påvilade förmannen på

platsen. Ett jämställande av dennes tjänståligganden med förmännens ä

3:e klass lotsplatser syntes på nu anförda skäl icke vara berättigat, varför

lotskaptenen icke kunde biträda lotsverkssakkunnigas förslag örn befattningens

nedflyttning till lägre lönegrad.

Lotskaptenen i södra lotsdistriktet bar avstyrkt förslaget om utbyte av

överlotsbefattningen vid Aspö lotsplats mot en lotsförmansbefattning. Utom

de arbeten och uppdrag i lotsverkets allmänna tjänst, som av överlotsen utfördes,

borde särskilt förhållandet till de marina myndigheterna framhållas.

Med hänsyn till det senare hade en högre tjänsteställning av lotsverkets representant

på platsen sin stora betydelse.

Marindistriktsbefälhavaren för sydkustens marindistrikt har framhållit,

att ett genomförande av förslaget om ersättande av överlotsbefattningen vid

Aspö lotsplats med en lotsförmansbefattning vore ur militär synpunkt såväl

i fred som framförallt vid krigsfara och krig mycket ofördelaktigt. I

fredstid erfordrades ett omfattande samarbete mellan de marina myndigheterna

i rikets största örlogshamn och lotsverkets representant därstädes.

Givetvis gynnades detta samarbete, därest den sistnämnde i regel vöre tillgänglig

i Karlskrona, men försvårades, om han i större utsträckning —

vilket beträffande lotsförman förutsattes — skulle deltaga i lotsningstjänsten.

Vid försvarsberedskap och mobilisering skulle en mångfald åtgärder

jämlikt gällande mobiliseringsföreskrifter utföras av lotsverkets personal

i samråd med marinens myndigheter. Särskilt inom Karlskrona fästnings

område vore det av synnerlig vikt, att ifrågavarande arbeten utfördes

med stor snabbhet och noggrannhet. Dessa förhållanden skärpte den i

fredstid förefintliga önskvärdheten av en i Karlskrona ständigt tillgänglig

tjänsteman i Överlots’ ställning till en nödvändighet.

Lotskaptenen i västra lotsdistriktet har förklarat sig anse, att av lotsverkssakkunniga

rekommenderad klassificeringsmetod överhuvud taget icke syntes

kunna åvägabringa tillbörlig rättvisa, trots att en del hittillsvarande orättvisor

därmed otvivelaktigt kunde undanröjas. Full rättvisa i fråga örn lotspersonalens

inkomster av tjänst kunde säkerligen icke genom någon metod

åstadkommas, men enda vägen att i lönehänseende komma detta mål så nära

som möjligt syntes i allt fall vara att placera alla lotsförmän i en och samma

lönegrad samt alla lotsar i en annan, förslagsvis respektive 8 och 6, ävensom

att giva vissa lotsförmän med påtagligt merarbete ett tilläggsarvode därför,

eventuellt ett sådant av rörlig natur. Skulle emellertid lotsverkssakkunnigas

förslag rörande lotspersonalens lönegradsplacering läggas till grund

för statsmakternas beslut, påyrkade lotskaptenen, att förslaget åtminstone i

så måtto måtte frångås, att lotsförmansbefattningen vid Väderöarnas lotsplats

uppflyttades till 7:c lönegraden.

Lotsförbundet har anfört, att lotsverkssakkunnigas förslag om upphörande

av den nuvarande indelningen av lotsplatserna i klasser samt om höjande

av lönegrad för lotsar vid nuvarande lotsplatser av tredje klass av förbundet

hälsades med tillfredsställelse och tacksamhet. Borttagandet av lotsplatsernas

klassificering syntes lotsförbundet ej böra medföra klassificering

av lotsar och lotsförmän tillhörande olika lönegrader. Snarare borde klassbeteckningen

helt borttagas, vilken beteckning kunde misstydas att giva sken

av arbetskraft av olika värde. I de fall, där en närmare karakterisering

skulle givas, borde detta ske med angivande av den för befattningen gällande

lönegraden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Departements
chefen.

Lotsförmannen vid Uddevalla lotsplats har hemställt, att lotsstyrelsen

måtte föreslå, att lotsförmansbefattningen viel sagda lotsplats uppflyttas till

7:e lönegraden.

Lotsstyrelsen anför, att styrelsen, som visserligen vidhölle sitt i utlåtande

den 25 januari 1935 över organisationsnämndens betänkande gjorda uttalande,

att det vore önskvärt frångå uppdelningen i lönehänseende av lotsförman

respektive lotsar i klasser, dock ansåge sig böra i huvudsak biträda

det av lotsverkssakkunniga i denna fråga framlagda förslaget såsom innebärande

om också icke en slutgiltig lösning så dock ett steg i rätt riktning.

Styrelsen finge emellertid med åberopande av vad lotsförbundet därom antori

avstyrka benämningarna »lotsförman av Ira klass» o. s. v. såsom alltför

mycket påminnande örn de före 1914 års organisation brukade och då

av personalen mindre väl upptagna benämningarna »lia klass lots» o. s. v.

Såsom kollektiv benämning för personal inom de olika grupperna kunde i

stället heller användas »lotsförmän i 9:e lönegraden» o. s. v. Till de av

sakkunniga föreslagna nedflyttningarna i lönegrad anslöte sig styrelsen utom

i följande fall, beträffande vilka hänvisades till av lotskaptenerna avgivna

yttranden.

Vid Lilljungfruns och Aspö lotsplatser borde överlotsbefattningar bibehållas,

och finge styrelsen till stöd därför åberopa, vad respektive lotskaptener

samt, vad den sistnämnda platsen beträffade, marindistriktsbefälhavaren för

sydkustens marindistrikt anfört i ämnet. Det vore av vikt att på dessa

platser hava förmän i högre tjänsteställning, som mera kunde ägna sig

åt kontors- och den allmänna tjänsten än som vore möjligt för en lotsförman,

vilken bade skyldighet att söka medhinna lika många lotsningar

som lotsarna vid platsen. Det kunde icke förutsättas, att förmännen vid

ifrågavarande platser skulle bliva i stånd att utföra nämnvärt flera lotsningar

blott genom ändrande av tjänsteställningen, utan att platsens lotsar

i tur och ordning finge fullgöra en motsvarande del av förmannens vakt- och

kontorstjänst, vilket till följd av sålunda uppstående brist på kontinuitet och

erfarenhet å lotskontoret ingalunda skulle bliva till båtnad för vare sig lotsverket

eller allmänheten.

Med stöd av vederbörande lotskapten yttrande finge lotsstyrelsen jämväl

avstyrka ifrågasatt nedflyttning i lönegrad av lotsförmansbefattningen vid

Häradskärs lotsplats.

Lotsförmansbefattningen vid Väderöarnas lotsplats, som ökades i betydenhet

i och med indragningen av Dyngö 2:a klass lotsplats, varvid förstnämnda

lotsplats komnie att omfatta båda platsernas lotsningsområden, syntes böra,

på sätt föreslagits av organisationsnämnden och i enlighet med lotskaptenens

mening, hänföras till 7 :e lönegraden. I

I enlighet med vad av den förut lämnade framställningen närmare inhämtas

föreligga här till bedömande spörsmål, vilka avse såväl en omläggning i

visst principiellt hänseende av sättet för bestämmande av lönegrader för de

lotsstaten tillhörande ordinarie befattningarna som ock vidtagande av åtgärder,

innebärande förändrad lönegradsplacering för åtskilliga av nämnda befattningar.

Sålunda hava lotsverkssakkunniga föreslagit dels borttagande

av lotsplatsernas nuvarande klassindelning såsom grund för befatt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 164.

25

ningarnas vid lotsstaten fördelning å olika lönegrader dels ock höjningar

eller sänkningar i lönegradshänseende av ett antal tjänster.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens lönenämnd

framhållit, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke

vid det förhållandet, att en allmän översyn av gällande avlöningsreglementen

med därtill hörande tjänsteförteckningar ställts i utsikt inom den närmaste

framtiden, lotsverkssakkunnigas förslag rörande lotspersonalens fasta

avlöning borde upptagas till behandling först i detta sammanhang. Lönenämnden

torde härvid åsyfta det uppdrag att verkställa revision av gällande

avlöningsbestämmelser för bland annat befattningshavare vid den civila

statsförvaltningen, vilket givits åt 1936 års lönekommitté. Emellertid har

nämnden i betraktande av de skäl, de sakkunniga anfört för en förändring

i avseende å lönegradsplaceringarna, ansett någon erinran i och för sig icke

vara att framställa mot att de av de sakkunniga därutinnan framställda

förslagen omedelbart genomfördes. Under hänvisning till vad sålunda anförts

vill jag för egen del till en början framhålla, att lönekommittén enligt

sina direktiv har att verkställa en omprövning ur sakliga synpunkter av

statstjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden av de löner, som

tillämpas utanför statsförvaltningen, som ock med hänsyn till avvägningen

mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes. Lotsverkssakkunnigas

ifrågavarande förslag avse däremot endast att för ett antal befattningshavare

inom viss grupp åstadkomma en sådan placering i lönegrad, som

står i ett bättre förhållande än vad för närvarande är fallet till lönegradsplaceringen

för huvuddelen befattningshavare inom samma grupp, och lära

därför icke vara av beskaffenhet att föregripa den lönekommittén åliggande

utredningen. Tvärtom torde enligt vad jag inhämtat lönekommitténs arbete

bliva betydligt underlättat, om förhållandet i lönegradsplacering mellan olika

befattningshavare i lotsverket nu regleras av statsmakterna. Dessutom vill

jag understryka det jämväl av lönenämnden berörda förhållandet, att de viktigaste

av de av lotsverkssakkunniga föreslagna förändringarna i fråga örn

lönegradsplacering, nämligen förbättringarna av avlöningen till personalen

å nuvarande lotsplatser av 3:e klass, stå i nära samband med av lotsverkssakkunniga

framlagt förslag till viss reglering i fråga om lotspersonalens inkomst

av lotspenningar. I det följande kommer jag att i anslutning till därvid närmare

berörda omständigheter av bland annat organisatorisk natur till omedelbart

genomförande förorda sistnämnda förslag. Med hänsyn till det sålunda

framhållna och då lotsverkssakkunnigas förslag till omförmälda avlöningsförbättringar

för personalen å 3:e klass lotsplatser förutsätter upphörande

av den nuvarande klassindelningen, har jag funnit mig höra tillstyrka,

att de sakkunnigas förslag i fråga örn den fasta avlöningen nu i sin

helhet blir föremål för prövning. Jämte lönenämnden äro även de hörda

ämbetsverken av liknande mening.

Vad då först angår det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget, att den

nuvarande indelningen av lotsplatsen^ i klasser skall upphävas, Ilar mot

detta förslag i och för sig ingen erinran i de inkomna yttrandena blivit

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

gjord. Förslaget har av de sakkunniga motiverats därmed, att starka skäl

syntes kunna anföras för att avvägningarna av avlöningen till å ena sidan

lotsarna och å andra sidan förmannen vid en lotsplats skedde i viss mån

oberoende av varandra. Förmännens tjänstgöring vore nämligen av beskaffenhet

att influeras av omständigheter, som knappast i och för sig påverkade

lotsarnas arbete. Därvidlag hava de sakkunniga särskilt framhållit

personalens storlek samt beloppet av inflytande lotspenningar. Till

den sålunda anlagda synpunkten vill även jag giva min anslutning. I likhet

med de sakkunniga finner jag, att i anseende till den skillnad, som föreligger

i fråga om arbetsuppgifterna för å ena sidan lots och å andra sidan lotsförman,

av lotsplatsernas klassindelning beroende samband mellan lönebestämningar

för dessa båda grupper befattningshavare måste anses mindre

egentligt. Klassindelningens borttagande erbjuder i ifrågavarande hänseende

en bättre anpassning efter de föreliggande förhållandena än det nuvarande

systemet. Då härtill kommer, att upphävandet av lotsplatsernas

indelning i klasser synes mig ägnat att överhuvud taget underlätta en rationell

avvägning av de fasta lönerna för lotsstatens befattningshavare, tillstyrker

jag lotsverkssakkunnigas ifrågavarande förslag.

Vidkommande härefter frågan örn placering i lönegrad av de särskilda befattningarna

vill jag till en början erinra därom, att lotsstyrelsen i sitt utlåtande

över statens organisationsnämnds betänkande rörande lotsverket föreslagit,

att alla lotsförmän skulle hänföras till en gemensam lönegrad, nämligen

den 7:e, samt alla lotsar likaledes till en och samma lönegrad, den 5:e.

Särskilt arvode skulle dessutom tilldelas lotsförmännen å mera betydande

lotsplatser såsom ersättning för det merarbete och större ekonomiska ansvar,

som åvilade dessa förmän.

Lotsverkssakkunniga hava emellertid förklarat sig ej finna anledning att

förorda fullständig enhetlighet i lönegradshänseende beträffande envar av

ifrågavarande två kategorier befattningshavare. Icke heller har detta föreslagits

av lönenämnden eller ämbetsverken i utlåtandena över lotsverkssakkunnigas

betänkande, även om därvid lotsstyrelsen principiellt vidhållit sin

mening örn önskvärdheten att frångå uppdelningen i lönehänseende av lotsförmän

respektive lotsar i lönegrader.

Vad lotsverkssakkunniga anfört till stöd för sin ståndpunkt i förevarande

avseende synes mig vara förtjänt av beaktande. Från lotsstyrelsens sida hava

gjorts uttalanden av innebörd, att utvecklingen inom sjöfarten och genomförda

inskränkningar av personalbestånden vid lotsplatser med mindre omfattande

lotsning medfört, att skillnaderna mellan arbetet vid dylika lotsplatser

och tjänstgöringen vid större platser blivit i mindre grad påfallande än förut.

Dessa uttalanden lära visserligen icke kunna frånkännas fog. Därför torde

ock, såsom även lotsverkssakkunniga föreslagit, utjämningar i avlöningshänseende

vara motiverade. Av de sakkunniga gjorda påpekanden i fråga om

alltjämt bestående skiljaktigheter mellan olika lotsplatser, såvitt angår arbetets

art och de förhållanden, under vilka det fullgöres, synas mig dock vara

av den betydelse, att övervägande skäl måste anses tala för bibehållande tills
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

27

vidare av vissa differentieringar i lönegradshänseende inom envar av grupperna

av lotsförmans- och lotsbefattningar. Det är att märka, att även vid bifall

till vad lotsstyrelsen, i enlighet med vad jag nyss nämnt, i sitt utlåtande över

organisationsnämndens betänkande föreslagit skulle för lotsförmännens del

resultatet bliva en olikhet i avlöningsbeloppen, grundad på huvudsakligen

samma skäl som dem, vilka kunna åberopas för ett system med olika lönegrader

för dessa befattningshavare. Avlöningstekniskt sett torde emellertid

sistberörda ordning vara att föredraga. Vad lotsarna beträffar må här för

jämförelse med den av lotsstyrelsen förordade ordningen med endast en lönegrad

erinras, att enligt de sakkunnigas förslag, vartill jag ansluter mig, antalet

lönegrader för lotsar minskas från nuvarande tre till två.

I fråga örn förändringar i lönegradshänseende hava lotsverksakkunniga

främst föreslagit, att lotsförmansbefattningar och lotsbefattningar vid de

3:e klass lotsplatsen vilka ej av de sakkunniga förordats till indragning,

skulle uppflyttas från 5:e till 6:e lönegraden respektive från 4:e till 5:e

lönegraden. Såsom skäl härför hava de sakkunniga framhållit bland annat,

att på grund av vidtagna personalinskränkningar arbetsbördan ökats även

vid mindre lotsplatser samt att jämväl i övrigt utvecklingen medfört större

krav å personalen därstädes. Av vad jag redan förut anfört lärer framgå, att

jag funnit synpunkter av detta innehåll tala för en förbättring av avlöningen

till personalen å lotsplatser, varom här är fråga. Vad angår omfattningen

av nämnda avlöningsförbättring synes mig den av lotsverkssakkunniga förordade

uppflyttningen en lönegrad för såväl lotsförmän som lotsar vara

väl avvägd. Den av lotsstyrelsen uttryckta uppfattningen, att lotsförmansbefattningen

vid Väderöarnas 3:e klass lotsplats syntes böra, på sätt föreslagits

av organisationsnämnden och i enlighet med lotskaptenens mening, hänföras

till 7:e lönegraden eller alltså uppflyttas två lönegrader, har jag icke

funnit tillräckliga skäl att biträda. Denna ifrågasatta större avlöningsförhöjning

har motiverats därmed, att lotsplatsen ökades i betydenhet i och med

numera verkställd indragning av Dyngö lotsplats. Emellertid har sedan lång

tid verksamheten vid såväl Dyngö som Väderöarnas lotsplats varit av ringa

omfattning. Nedläggandet av Dyngö lotsplats lärer därför icke komma att

medföra ett sådant inflytande å lotsförmansgöromålen vid Väderöarnas lotsplats,

att för lotsförmansbefattningen därstädes för närvarande skulle

motiveras en högre lönegrad än den för dylika befattningar över huvud tilllämpade

lägsta lönegraden. I anslutning till det anförda tillstyrker jag alltså

sådan avlöningsförbättring för personalen vid lotsplatser av nuvarande 3:e

klass, att för ifrågavarande platser framdeles avses lotsförmansbefattningar

i 6:e och lotsbefattningar i 5:e lönegraden.

Beträffande den närmare innebörden av de av lotsverkssakkunniga framlagda

förslagen till förändringar i fråga om placering i lönegrad av befattningar

vid vissa lotsplatser av nuvarande l:a och 2:a klass tillåter jag mig

åberopa den förut därutinnan lämnade redogörelsen. Det synes mig, att för

huvuddelen av dessa förslag goda skäl blivit anförda. Jag tillstyrker därför,

att med utgångspunkt från förslagen vederbörliga förändringar inom de olika

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

befattningsgrupperna vidtagas. I ett avseende synes mig dock en avvikelse

pakallad. Sålunda torde i enlighet med lotsstyrelsens mening för Lilljungfruns

lotsplats med hänsyn till rörelsens storlek och förhållandena i övrigt

å platsen fortfarande böra avses en överlotsbefattning i stället för lotsförmansbefattning

i 9:e lönegraden, såsom lotsverkssakkunniga föreslagit.

Av det sagda framgår, att jag icke kunnat ansluta mig till lotsstyrelsens

uppfattning om behovet av att i fortsättningen hava en överlotsbefattning

knuten till Aspö lotsplats utan att jag funnit fog för lotsverkssakkunnigas

förslag, att för denna plats i stället bör avses en lotsförmansbefattning i 9:e

lönegraden. Härvid åberopar jag de av de sakkunniga för ifrågavarande förslag

angivna skälen. Jag vill tillägga, att resultatet av särskild, på mitt föranstaltande

verkställd lokal undersökning givit vid handen, att förekommande

förbindelser mellan förmannen vid lotsplatsen och de marina myndigheterna

samt åt den förre anförtrodda uppdrag i lotsverkets allmänna tjänst

icke kunna anses vara av den art eller omfattning, att för tjänsten vid platsen,

där lotsningen är tämligen ringa, en lotsförmansbefattning ej skulle

vara tillfyllest.

Vad angår det av lotsverkssakkunniga framställda men av lotsstyrelsen

med åberopande av vederbörande lotskaptens yttrande avstyrkta förslaget

om nedflyttning av lotsförmansbefattningen vid Häradskärs lotsplats från 7:e

till 6:e lönegraden har jag, såsom jämväl av det föregående inhämtas, i detta

avseende funnit mig böra biträda de sakkunnigas mening. Härtill har jag

töranletts vid en med förhållandena vid andra lotsplatser gjord jämförelse,

vilken, i motsats till vad fallet synes vara i lotskaptenens yttrande, ej begränsats

till blott östra lotsdistriktet.

Efter vidtagandet av utav mig här tillstyrkta lönegradsförändringar skulle

de lotsstaten tillhörande ordinarie befattningarna komma att utgöras av överlotsar

i 10:e (såsom nu), lotsförman i 9:e, 7:e eller 6:e (nu 9:e, 7:e eller 5:e)

samt lotsar i 6:e eller 5:e (nu 6:e, 5:e eller 4:e) lönegraden. Hänförande av

de särskilda lotsförmans- och lotsbefattningarna till viss klass, på sätt lotsverkssakkunniga

föreslagit, synes mig ej behövligt.

Semester för ordinarie lotspersonal och vissa andra befattningshavare

vid lotsverket.

Gällande bestämmelser.

Enligt 19 § 1 mom. avlöningsreglementet för befattningshavare vid lotsoch

fyrstaten må semester, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, under i författningsrummet angivna antal dagar årligen åtnjutas

av tjänsteman å fyr, fyrskepp och gasstation, distriktsfyrmästare, maskinist,

expeditionsbiträde och kontorsbiträde. I 2 mom. av samma paragraf

stadgas, att annan än i 1 mom. avsedd ordinarie tjänsteman må, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad

för statsverket, kunna medgivas tjänstfrihet under högst följande antal dagar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

29

inom ett och samma kalenderår, nämligen lotskapten och lotslöjtnant 40

dagar samt befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega, Överlots, lotsförman

och lots 30 dagar. Dessa tjänstemän äga således icke rätt till semester i

egentlig mening.

Under sålunda nämnd tjänstfrihet utgår oavkortad lön i likhet med vad

fallet är under semester. — Enligt 11 § avlöningsreglementet skall av de vederbörande

lotsplats tillfallande lotspenningar den vid platsen tjänstgörande

lotspersonalen jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande äga åtnjuta viss andel;

därefter återstående lotspenningar skola ingå till statsverket. Av den personalen

sålunda tillkommande andelen i lotspenningarna äger jämlikt sistnämnda

paragraf och 3 § Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen den 30 november 1922

med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet vid tjänstgöring Överlots,

lotsförman och i lotsningstur intagen ordinarie och icke-ordinarie lots att

utfå lotslott. I 11 § avlöningsreglementet är dessutom medgivet, att lotslott

må åtnjutas jämväl under i 19 § omförmäld tjänstfrihet.

Förslag till ändringar i semesterrätten.

Tidigare förslag.

Lotspersonalen har vid olika tillfällen, bland annat i lotsförbundets skrivelse

till lotsstyrelsen den 9 januari 1935 i anledning av statens organisationsnämnds

betänkande rörande lotsverket, framfört önskemål örn att få komma

i åtnjutande av semester.

1928 års lönekommitté har i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med

förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen, m. m. föreslagit, att semester måtte beredas såväl

lotskapten, lotslöjtnant och befälhavaren å ångfartyget Vega som lotspersonalen.

Härvid har kommittén anfört bland annat följande:

Antagligen hade man tidigare hyst den uppfattningen, att lotslivet icke påkallade

semester i vanlig mening, varvid man likväl syntes hava förbisett, att

även för lotspersonalen behov kunde förefinnas att komma bort någon tid

årligen från det vanliga arbetet och den vanliga miljön. Främst syntes emellertid

kostnadssynpunkten hava varit den avgörande vid tillkomsten av nuvarande

bestämmelser i ämnet. Kommittén ville däremot framhålla, att ett

utbytande av tjänstfrihet mot semester icke i och för sig innebure, att vikarie

under sistnämnda slag av ledighet alltid måste förordnas. Här som vid

ledigheter i allmänhet gällde nämligen, att vikarie icke borde förordnas i

andra fall, än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång.

Hade dittills tjänstfrihet utan kostnad för statsverket kunnat i någon mera

betydande utsträckning beredas lotspersonalen, syntes även för framtiden

semesterfrågan kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas utan större kostnader

för statsverket. Å andra sidan kunde kommittén icke finna det vara riktigt

att tillmäta vikariatskostnaderna större betydelse vid bestämmande av semesterförmånens

omfattning för här berörda tjänstemän, än nian ansett sig

böra göra i fråga örn flertalet övriga tjänstemän.

Det kunde ifrågasättas, örn icke ersättning för lidstad lotslott borde beredas

lotspersonalen under semester. Emellertid hyste kommittén den upp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

fattningen, att detta vöre en mindre lämplig anordning, enär den skulle kunna

föranleda, att semester begärdes under tider av året, då sjöfarten vore livligast

och följaktligen behovet av lotspersonal störst. Om lotslott i stället utginge

enligt vanliga grunder under semester, komme det att ligga i personalens

eget intresse att icke söka utfå semester under tider, då särskild semestervikarie

skulle bliva erforderlig, enär eljest vikarien skulle komma att inträda

såsom likaberättigad till andel i lotspenningarna, varigenom lotslottsandelen

bleve minskad. Med hänsyn jämväl till kostnaderna för beredande av ersättning

för mistad lotslott under semester, vilka av lotsstyrelsen uppskattats

till inemot 100,000 kronor, hade kommittén icke ansett sig böra framlägga

förslag i nu antydd riktning, något som icke heller syntes vara av förhållandena

påkallat.

Statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverket icke

framlagt något förslag i eller eljest gjort något uttalande angående här ifrågavarande

spörsmål.

Lotsstyrelsen, som i utlåtande till Kungl. Maj:t den 16 september 1930 över

1928 års lönekommittés betänkande avstyrkt kommitténs förslag örn semester

lör lotspersonalen, har i utlåtande den 25 januari 1935 i anledning av organisationsnämndens

betänkande i förevarande ämne yttrat:

Sedan personalstaten vad anginge lotsinrättningen efter hand blivit alltmer

beskuren, hade över så gott som hela linjen yppat sig svårigheter för personalen

att kunna komma i åtnjutande av densamma jämlikt gällande avlöningsreglemente

tillförsäkrad tjänstfrihet. I ett flertal fall kunde knappast någon

tjänstfrihet erhållas, då därigenom skulle åsidosättas lotsarna åliggande

skyldighet att vara redo för lämnande av lotsbiträde i stadgad ordning.

Lotsstyrelsen ansåge, i motsats till sina i saken gjorda uttalanden i utlåtande

den 16 september 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande, att detta förhållande

icke längre kunde få fortfara. Lotspersonalen borde liksom övriga

statstjänstemän kunna erhålla författningsenlig tjänstfrihet fullt ut och denna

även delvis eller åtminstone omväxlande olika år förlagd till den för ledighet

mera lämpade årstiden. Härför erfordrades emellertid uppgivande av fordran

på att tjänstfrihet Hnge beviljas allenast när så kunde ske utan kostnad för

statsverket. Särskilt på platser med fåtalig personal men även på andra platser,

där personalstyrkan icke kunde i tillräcklig utsträckning tillfälligt minskas

utan vedervågande av lotsningstjänstens behöriga uppehållande, vore

det ofrånkomligt, att vikarier eller extra biträden eller båda delarna kunde

anställas mot vederbörlig ersättning, när tjänstfrihetsfrågan icke kunde på

annat sätt ordnas.

Lotsstyrelsen finge sålunda föreslå, att 19 § 2 mom. avlöningsreglementet

för befattningshavare vid lots- och fyrstaten ändrades så, att orden utan kostnad

för statsveiket utginge därur. För i nämnda moment jämväl upptagna

lotskapten, lotslöjtnant och befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega gällde

samma skäl för ändring av nuvarande ordning, som nyss anförts i fråga

om lotspersonalen.

Lotsverkssakkunnigas förslag.

Efter erinran om vad sålunda tidigare förekommit i fråga örn medgivande

av semesterrätt åt viss personal vid lotsverket ävensom att i direktiven för

lotsverkssakkunniga framhållits önskvärdheten av, att personalen vid lotsinrättningen

skulle i likhet med övriga statstjänstemän kunna erhålla författningsenlig

tjänstfrihet utan vidhållande av den nu uppställda fordran på

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

31

att sådan endast finge beviljas, när så kunde ske utan kostnad för statsverket,

hava lotsverkssakkunniga i ämnet anfört följande:

Nu gällande bestämmelser örn beredande åt lotspersonalen av tjänstfrihet

i stället för semester syntes vara grundade å den mening i förevarande hänseende,

varåt lotsverkets löneregleringskommission givit uttryck i sitt betänkande

den 15 mars 1913, vilket betänkande resulterade i 1914 års lönereglering

för lotsverket. Sålunda hade kommissionen förklarat sig icke hava funnit

behövligt, att semester bereddes lotspersonalen, enär lotstjänstgöringen i

och för sig syntes vara av sådan beskaffenhet, att den liksom tjänstgöringen

vid skogsstaten, vilkens tjänstemän ej åtnjöte semester, icke kunde anses i

allmänhet medföra behov av ledighet för rekreation. Dock hade kommissionen

ansett, att, där sådant kunde ske utan kostnad för statsverket och utan

olägenhet för tjänstgöringen, ledighet skulle kunna, på sätt för det dåvarande

ägde rum, under någon tid varje år beviljas lots, utan att han därunder behövde

avstå några avlöningsförmåner.

På lotsverkssakkunnigas föranstaltande hade en sammanställning gjorts

av lotsstyrelsen tillliandakomna uppgifter angående lotspersonalens uttagande

av tjänstfrihet. Åtminstone under senare år syntes denna personal hava

endast i begränsad omfattning begagnat sig av sådan ledighet. Blott å en

eller annan lotsplats hade ledigheten utnyttjats fullt ut av samtliga vederbörande

befattningshavare. Å flertalet lotsplatser däremot hade tjänstfrihet

överhuvud taget ej förekommit eller uttagits blott i kortare perioder av personalen

i dess helhet eller större eller mindre del av densamma. I enlighet

med vad lotsstyrelsen anfört syntes anledningen därtill bland annat vara att

söka däri, att sedan ett antal är tillbaka lotsstatens personal successivt minskats

till numerären, varför i många fall svårigheter visat sig uppstå att i tillfredsställande

mån ombesörja tjänstgöringen med färre befattningshavare än

som i staten tilldelats lotsplatsen. Ändrade förhållanden krävde numera mångenstädes

en mindre talrik lotspersonal än förr. I anslutning därtill hade den

ifrågavarande personalreduceringen avsett ett förverkligande av den enligt

de sakkunnigas mening riktiga principen, att lotsplatsen:^ personalbestånd

icke borde vara av större omfattning än som med hänsyn till arbetsbördan i

allmänhet kunde anses påkallat. Realiserandet av denna princip syntes också

böra fullföljas beträffande samtliga lotsplatser med talrikare personal än sålunda

sagts. Av det anförda följde emellertid, att i åtskilliga fall vid ledigheter

komme att krävas förordnande av vikarier eller (och) anställande av tillfälliga

biträden. För att lotspersonalen skulle kunna komma i åtnjutande av

en mot den i avlöningsreglementet angivna tjänstfriheten svarande semester,

måste fördenskull det för medgivande av tjänstfrihet uppställda villkoret,

att statsverket därigenom icke måtte förorsakas någon kostnad, bortfalla.

Ett beredande av semester i gängse mening åt lotspersonalen stöde i full

överensstämmelse med den numera i allmänhet rådande uppfattningen örn

behovet av ledighet för här ifrågavarande ändamål beträffande personal med

tjänstgöring huvudsakligen förlagd till det fria. Sålunda hade från och med

den 1 januari 1921 i motsats till tiden därförut den lokala skogsförvaltningcns

personal erhållit semesterrätt. Såsom motivering därför hade anförts — efter

omförmälande av den stegrade intensiteten å skogsskötsel^ område och (leii

därav förorsakade strängare tjänstgöringen — att beredande av någon semester

jämväl för ifrågavarande personal måste anses vara med rättvisa och

billighet överensstämmande.

I likhet med 1928 års lönekommitté och lotsstyrelsen syntes det lotsverkssakkunniga,

att starka skäl förelåge att nu tillmötesgå lotspersonalens önske
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

mål om semester. Givetvis borde semester beredas jämväl lotskapten, lotslöjtnant

och befälhavare å tjänstefartyg.

De sakkunniga fortsätta härefter sålunda:

Vid införande av semester för lotspersonalen påkallade den omständigheten,

att för närvarande avlöningen till såväl ordinarie överlotsar, lotsförmän

och lotsar som ock vikarier å sådana tjänster delvis utginge i form av lotslott,

särskild uppmärksamhet. Samtliga lotslottsberättigade befattningshavare vid

viss lotsplats ägde uppbära lotslott med enahanda belopp, vilket med andra

ord ville säga, att den personalen tillkommande andelen i lotspenningarna

fördelades lika mellan ifrågavarande tjänstemän, i förekommande fall dock

törst efter avdrag av lotslärling eller viss annan lotsande tillkommande lotspenningbelopp.

Överlotsar, lotsförmän och lotsar ägde åtnjuta lotslott jämväl

under dem beviljad sådan tjänstfrihet, som för närvarande ersatte semester.

Skillnaden mellan semester och tjänstfrihet för ifrågavarande personal

bestode huvudsakligen däri, att vid semester vikarie eller tillfälliga biträden

förutsattes skola förordnas, när så av behovet påkallades, medan detta

icke finge ske för beredande av möjlighet till tjänstfrihet. Vid den nuvarande

tjänstfriheten, i den mån sådan uttoges, påverkades alltså icke lotslotternas

storlek. Detta skulle däremot, med bibehållande av nu gällande bestämmelser

om lotslott, i åtskilliga fall bliva förhållandet vid semester. Enär

nämligen semestervikarie å ordinarie befattning komme att äga lika del

som andra i de lotspersonalen tillfallande lotspenningarna, skulle, när sådan

vikarie förordnades, såväl befattningshavare, vilken åtnjöte semester

med rätt till lotslott, som övriga lotslottsberättigade tjänstemän vid platsen

komma att lida minskning i sina lotslotter. Lotspersonalens representant

bland de personer, som av chefen för handelsdepartementet

tillkallats att stå till lotsverkssakkunnigas förfogande för överläggningar

om i samband med de sakkunnigas utredning stående frågor, överlotsen

E. R. Blomqvist, hade framhållit, att enligt hans mening semesterrätten därigenom

icke komme att få avsedd betydelse. Särskilt vid lotsplatser med talrik

personal, där för beredande av semester åt samtliga befattningshavare

en eller flera vikarier måste finnas hela året eller större delen därav, skulle

lotslottsminskningen bliva avsevärd.

Man bomme därigenom in på frågan örn att eventuellt införa rätt till ersättning

för mistad lotslott vid semester. Av den förut lämnade redogörelsen

franninge, att 1928 års lönekommitté av vissa angivna skäl ansett, att förordnande

av semestervikarie, vilken skulle erhålla lotslott, icke borde konstituera

rätt till ersättning för mistad lotslott. Det av lotsstyrelsen i dess skrivelse den

25 januari 1935 framlagda förslaget rörande tjänstfrihet för lotspersonalen,

även örn statsverket därigenom skulle åsamkas kostnader för avlönande av

vikarier, syntes bygga på samma förutsättning.

Det syntes lotsverkssakkunniga, att den från personalhåll framförda meningen,

att lotspersonalen under sin semester icke borde lida minskning i

sina inkomster, vore förtjänt av beaktande. Semesterförmånen vöre nämligen

till sin natur ledighet med bibehållna avlöningsförmåner. Även om denna

princip icke alltid läte sig upprätthålla eller i varje fall ej städse ansetts

böra upprätthållas beträffande sådana statliga befattningshavare, vilkas avlöningsförmåner

delvis utgjordes av ersättning i en eller annan form från

enskilda för utfört arbete, hade dock lotsverkssakkunniga funnit övervägande

skäl förefinnas för att för lotspersonalens vidkommande principen fasthölles.

Detta borde dock ej ske genom beredande av ersättning för mistad

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

33

lotslott. En lämpligare, för statsverket mindre kostsam utväg stöde nämligen

enligt lotsverkssakkunnigas mening till buds.

I allmänhet bestämdes avlöningsförmånerna till vikarie å ordinarie tjänst

inom nyreglerade verk på det sättet, att vikarien erhölle, förutom sin vanliga

avlöning, vikariatsersättning. Därest ej stor skillnad i lönegradshänseende

rådde mellan den vikarierandes egen tjänst och den uppehållna tjänsten,

utginge vikariatsersättningen med jämförelsevis ringa belopp. Ett avsteg från

grundregeln om lägre ersättning till vikarie än till ordinarie innehavare av

vederbörande tjänst förelåge beträffande lotsstaten såtillvida, som vikarie å

med lotslott förenad tjänst ägde uppbära hel lotslott. Lotsverkssakkunniga

kunde emellertid icke finna tillräckliga skäl föreligga för att i fråga om dessa

tjänster alltid bereda vikarie en så gynnsam avlöningsställning. Befogade

anspråk på gottgörelse åt vikarie å ifrågavarande befattningar syntes i

allmänhet få anses tillgodosedda, därest vikarien erhölle, förutom lönen å egen

befattning och vikariatsersättning enligt gängse grunder, i stället för lotslott

en viss mindre ersättning av statsmedel i anledning av utförda lotsningar.

Denna ersättning syntes dock lämpligen böra i viss mån följa fluktuationerna

i lotslotten och därför sättas i relation till den senare. Lotsverkssakkunniga

funne sålunda skäligt, att ersättningen bestämdes till belopp, motsvarande

en fjärdedel av vad vid lotsplatsen tjänstgörande ordinarie befattningshavare

varit berättigad att under tiden för vikariatet uppbära i lotslott.

De sakkunniga ville i detta sammanhang framhålla, dels att extra ordinarie

lotspersonal, som i allmänhet närmast skulle komma ifråga som semestervikarier,

hittills icke kunnat påräkna vikariat i någon större utsträckning, dels

ock att denna personals avlöningsförhållanden avsevärt förbättrats genom de

nya avlöningsbestämmelser, som tillämpats från och med den 1 juli 1935.

Beträffande den ifrågavarande vikariatsersättningsregelns närmare tillämpning

hava de sakkunniga uttalat, att vad som framhållits såsom skäl för föreslagen

begränsning av avlöningen till vikarier å ordinarie befattningar vid

lotsplatserna givetvis gällde icke blott vikariat vid semester utan i allmänhet

vikariat — oavsett anledningen ■—- å ifrågavarande ordinarie tjänster ävensom

förordnanden å vakanta befattningar. Lotsverkssakkunniga förordade därför,

att bestämmelser av nu avsett innehåll vunne tillämpning — med de i

det följande angivna undantagen — vid vikariat å Överlots-, lotsförmanseller

lotsbefattningar och vid förordnanden å lediga sådana tjänster.

Om ordinarie tjänsteman förordnades å annan lotsplats tillhörande befattning,

som vore förenad med rätt till lotslott, borde enligt lotsverkssakkunnigas

mening den bär ifrågavarande ersättningen till honom utgå med belopp,

motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, örn han varit ordinarie innehavare

av den befattning, å vilken han förordnats. Ordinarie tjänsteman,

som förordnades å högre befattning vid den egna lotsplatsen, borde givetvis

få behålla sin lotslott. Vidare syntes beträffande icke-ordinarie tjänstemän

böra på Kungl. Maj:ts prövning få ankomma, huruvida ersättning, varom

här vöre fråga, finge med hänsyn till särskilda förhållanden bestämmas till

högre belopp än som motsvarade en fjärdedels lotslott. Skäl för utgående

av sådan förhöjd ersättning syntes stundom kunna föreligga vid s. k. långförordnanden

å lediga tjänster eller vikariat av längre varaktighet vid ledighet

för ordinarie tjänsteman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 164.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl Maj:ts proposition nr 164.

Om, anföra de sakkunniga vidare, införandet av semester för den ordinarie

lotspersonalen kombinerades med det här skisserade systemet för avlöning av

semestervikarier, skulle förutnämnda personal vid ledighet av förevarande

slag icke behöva lida minskning i sin lotspenninginkomst. Lotslott till samtliga

ordinarie tjänstemän vid lotsplatsen skulle alltså under semester icke utgå

med lägre belopp, än om semester åtnjutande befattningshavare vore i

tjänstgöring.

En följd av förevarande förslag om ändrade bestämmelser för avlönande

av vissa tillförordnade tjänstemän borde enligt de sakkunniga bliva, att då

till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte ledighet från

sin befattning under sådana omständigheter, att han icke ägde uppbära lotslott,

eller då ordinarie befattning vöre vakant, den å befattningen belöpande

lotslotten skulle inlevereras till statsverket. I annat fall skulle lotsplatsens övriga

lotslottsberättigade befattningshavare uppenbarligen ofta komma att

uppbära högre lotslotter än dem rätteligen borde tillkomma. I de fall, där

ersättning för mistad lotslott nu utginge, borde till undvikande av onödig omgång

vederbörande befattningshavare i stället uppbära sin lotslott.

Beträffande härefter frågan om semestertidens längd hava lotsverkssakkunniga

uttalat den meningen, att lotspersonalens semester borde utmätas efter

något restriktivare grunder än som i regel tillämpades i ifrågavarande hänseende

beträffande statstjänstemän med uteslutande byrå- eller kontorsarbete.

Lotspersonalens i viss mån skiftande och till stor del till det fria förlagda

tjänstgöring syntes ej kunna anses föranleda behov av ledighet för rekreation

i fullt samma utsträckning som fallet vore med en tjänstgöring, vilken i allmänhet

fullgjordes inomhus. Lotsverkssakkunniga föresloge därför, att för

den ordinarie lotspersonalen semestern bestämdes efter i huvudsak samma

grunder som för skogsstatspersonalen, eller till fem dagar kortare tid än

semestern för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader inom

civilförvaltningen i allmänhet. Samma grund borde tillämpas beträffande

tiden för semester för lotskapten, lotslöjtnant och befälhavare å lotsverkets

tjänstefartyg.

Beträffande kostnaderna för statsverket vid genomförandet av lotsverkssakkunnigas

förslag hava de sakkunniga anfört följande:

Enligt verkställda beräkningar skulle med nuvarande bestämmelser rörande

avlönande av vikarier vid lotsplatserna införandet av semester för

lotspersonalen jämlikt föreslagna grunder medföra en ökning med omkring

65,000 kronor i de årliga kostnaderna för avlöning till anställda vid

lotsinrättningen. Vid beräkningarna hade man utgått ifrån, att samtliga

lotsplatserna tilldelade befattningar vid semester skulle vara besatta.

Även örn med hänsyn särskilt till den sedan ett antal år tillbaka pågående

reduceringen av lotspersonalen semestervikarier i jämförelsevis väsentlig

utsträckning bleve erforderliga, ville dock lotsverkssakkunniga i

detta sammanhang icke underlåta att understryka det av 1928 års lönekommitté

gjorda uttalandet, att vikarie icke borde förordnas i andra fall, än då

sådan oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång. Märkas borde

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

35

även, att om vid semester lotsplatsens personalbestånd icke ansåges kunna

vara av mindre omfattning än eljest, förordnande av vikarie dock mången

gång torde bliva överflödigt, därest i stället tillfälligt biträde anställdes. Med

hänsyn till vad sålunda anförts syntes den beräknade avlöningsförhöjningen

å 65,000 kronor kunna begränsas till omkring 50,000 kronor.

Emellertid vore här icke inräknade de merkostnader, som i anledning av

semester skulle uppstå för statsverket, därest genomförande skedde av lotsverkssakkunnigas

förslag, att vid förordnanden å ordinarie befattningar vid

lotsplatserna de förordnade i allmänhet skulle erhålla viss ersättning av

statsmedel i stället för lotslott. Ifrågavarande merkostnader syntes kunna

uppskattas till i runt tal 20,000 kronor om året.

Vad därefter beträffade storleken av de av sistnämnda förslag föranledda

kostnaderna för avlönande av tillförordnade tjänstemän i andra fall än vid

vikariat i anledning av semester ävensom storleken av sammanlagda beloppet

av de lotslotter, som enligt det föregående förutsattes skola inflyta till

statsverket, vore det förenat med avsevärda svårigheter att göra några närmare

beräkningar därom. Det syntes emellertid kunna antagas, att ifrågavarande

kostnader ungefärligen komme att uppvägas av sålunda inflytande

lotslottsbelopp.

Lotsverkssakkunnigas förslag om semester och därmed sammanhängande

förslag om vissa tillförordnade tjänstemäns avlönande samt inlevererande

till statsverket i vissa fall av lotslotter skulle alltså kunna beräknas medföra

en årlig nettoutgift för statsverket av omkring 70,000 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga anfört i ämnet ytterligare följande:

Den, som vid tiden för semesterförmånens införande innehade ordinarie

befattning, och för vilken föreslagen semestertid understege tiden för honom

nu i 19 § 2 mom. avlöningsreglementet medgiven tjänstfrihet, syntes med

hänsyn till gällande övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet vara berättigad

att, på hittills i nämnda moment föreskrivna villkor, erhålla tjänstfrihet

under högst så lång tid årligen, som semestern understege förstberörda

tjänstfrihetstid. Under här avsedd tjänstfrihet bleve jämlikt vederbörande

föreslagna nya föreskrifter tjänsteman icke berättigad uppbära lotslott, som

alltså då skulle inlevereras till statsverket. Sådan inskränkning — berättigad

genom den fördel, införande av semester innebure för lotspersonalen — i rätten

till lotslott vöre på grund av avlöningsreglementets nuvarande övergångsbestämmelser

tjänsteman skyldig underkasta sig.

Beträffande semesterfrågan innehålla de inkomna yttrandena över lotsverkssakkunnigas

förslag följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att av de sakkunnigas

uttalanden framginge, att lotspersonalen åtminstone under senare år endast

i begränsad omfattning kunnat begagna sig av tjänstfrihet och å vissa

lotsplatser överhuvudtaget ej kunnat uttaga sådan ledighet. Med hänsyn därtill

och då principen örn semester numera måste anses vara allmänt erkänd,

hade lönenämnden ansett sig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket syntes

nämnden lämpligt avvägt. I detta sammanhang ville dock lönenämnden

framhålla, hurusom lotspersonalens arbete å de i övre Norrland liggande lotsplatserna

under vintertiden vore i betydande mån begränsat. Enligt lönenämndens

mening borde det med hänsyn därtill ankomma på vederbörande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotsmyndigheter att tillse, att semesterförmånen av denna personal icke finge

utnyttjas på det sätt, att semestern i någon större omfattning uttoges under

den egentliga seglationsperioden.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket i betraktande av de skäl, som

anförts för att lotspersonalen i likhet med övriga befattningshavare borde

under semesterledighet få bibehållas vid samtliga dem tillkommande löneförmåner,

finge tillstyrka vad de sakkunniga föreslagit.

Rikets lotskaptener hava framhållit, att vid utmätande av semestertiden för

distriktsbefälet och lotspersonalen några inskränkningar ej borde tillämpas

i förhållande till vad som i förevarande hänseende vore gällande för flertalet

grupper av statliga befattningshavare i övrigt.

Lotsförbundet har anfört:

Beträffande semestertidens längd kunde lotsförbundet icke anse den av

sakkunniga framförda motiveringen bärande för en fem dagars kortare semester

än för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen

i allmänhet. Tjänstgöringen fullgjordes — i motsats till

skogsstatspersonalens — även nattetid och under sön- och helgdagar. Vid

tjänstgöring i de små tjänstebåtarna ådroge sig lotsarna ofta rena yrkessjukdomar.

I stället för med skogsstaten borde lotsverkssakkunniga hava anställt

jämförelse med t. ex. personalen vid tullverkets yttre bevakning. Lotsförbundet

anhölle, att ordinarie lots samt lotsförman måtte få åtnjuta 20 dagars

semester intill 40 års ålder och därefter 30 dagars semester.

Lotsförbundet finge vidare yrka, att extra ordinarie personal måtte få uppbära

hel lotslott under den tid, sådan personal på eget ansvar efter uppgjord

tur lotsade, allenast med undantag av den tid, under vilken ordinarie tjänsteman

på grund av bestämmelserna vid sjukdom, olycksfall, smittofara och

semester ägde uppbära lotslott, under vilken tid den extra ordinarie personalen

i stället måtte få åtnjuta ersättning av statsmedel till belopp motsvarande

minst en fjärdedels lotslott. Med detta yrkande följde även, att, därest

ordinarie tjänsteman förordnats såsom vikarie å befattning, som icke vore

förenad med rätt till lotslott, han måtte såsom förut av statsmedel erhålla

ersättning till belopp, motsvarande till honom eljest utgående lotslott, ävensom

att ordinarie tjänsteman, vilken förordnats såsom vikarie å befattning

vid annan lotsplats eller att uppehålla dylik ledig tjänst, skulle, under den

tid den ordinarie befattningshavaren å tjänsten erhölle lotslott, erhålla ersättning

av statsmedel till belopp motsvarande sin lotslott, och under den

tid ordinarie befattningshavare icke ägde erhålla lotslott, uppbära vid tjänstgöringsplatsen

förekommande lotslott. I motsats till lotsverkssakkunniga

finge lotsförbundet yrka, att under inga förhållanden någon del av de lotsplatsen

tillförsäkrade lotspenningarna skulle inlevereras till statsverket. Skulle

icke dessa lotsförbundets yrkanden bifallas, bleve den extra ordinarie personalens

ställning prekär.

Lotsstyrelsen har anfört:

Lotsstyrelsen — som i sitt utlåtande över organisationsnämndens betänkande

uttalat sig till förmån för införande av semester åt de befattningshavare

vid lots- och fyrstaten, som hitintills varit berättigade till att erhålla

allenast tjänstfrihet, när så kunde ske utan kostnad för statsverket — anslöte

sig i princip till vad lotsverkssakkunniga föreslagit angående beredande av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 164.

37

semester åt sagda personal, även om styrelsen icke till alla delar kunde biträda

det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget.

Styrelsen omfattade den av lotsverkssakkunniga uttalade principen, att

lotspersonalen under semester icke skulle åsamkas någon minskning i sina

inkomster. Vad anginge frågan om för lots förordnad vikaries rätt till

andel i lotspenningar, vore styrelsen för sin del av samma åsikt som lotsverkssakkunniga,

att tillräckliga skäl ej funnes för att en sådan vikarie med

avseende å rätten att åtnjuta andel i lotspenningar skulle intaga en lika förmånlig

ställning som ordinarie befattningshavare. Vid detta förhållande

syntes det styrelsen, som om lotsverkssakkunniga funnit en lycklig lösning

av semesterfrågan, då sakkunniga föreslagit, att befattningshavare under

semester skulle få uppbära till honom eljest utgående lotslott och att eventuell

vikarie skulle i stället för lotslott av statsmedel erhålla ersättning motsvarande

viss del av vad vid lotsplatsen tjänstgörande ordinarie befattningshavare varit

berättigad att under tiden för vikariatet uppbära i lotslott. Vad beträffade

den proportion, varmed ersättningen sålunda skulle utgå i förhållande

till lotslotten, hade styrelsen icke någon erinran att göra mot den av lotsverkssakkunniga

föreslagna proportionen en fjärdedel, när det gällde semestervikariat

och andra kortare förordnanden.

Härefter har styrelsen dels erinrat om, att enligt lotsverkssakkunniga

skulle på Kungl. Maj:ts prövning ankomma, huruvida till icke-ordinarie vikarie

borde utgå högre ersättning än vad nyss angivits, varvid sakkunniga framhållit,

att skäl därtill syntes kunna föreligga vid s. k. långförordnanden, dels

ock föreslagit ersättningens beräknande i dylika fall till belopp motsvarande

tre fjärdedels eller hel lotslott, beroende på förordnandets varaktighet. Härtill

har styrelsen anmärkt följande:

Genom de av lotsstyrelsen föreslagna bestämmelserna om ersättning av

statsmedel, motsvarande tre fjärdedelar av eller hela lotslotten, åt icke-ordinarie

befattningshavare under längre förordnanden å lotstjänster, ävensom

i betraktande av, att Kungl. Majit jämväl eljest, när så kunde anses

skäligt, måtte kunna bestämma sagda ersättning till högre belopp än

som motsvarade en fjärdedel av lotslotten, måste de av lotsförbundet uttryckta

farhågorna för att icke-ordinarie lotspersonal i lönehänseende icke

skulle erhålla en tillräckligt god ställning anses vara i väsentlig grad eliminerade.

Lotsstyrelsen finge ock understryka, att icke-ordinarie tjänstemän

även inom andra grenar av statsförvaltningen numera under ofta avsevärd

tid finge vänta på befordran till ordinarie tjänst samt att sådana icke-ordinarie

tjänstemän, som utan ansökningsförfaiande förordnades å ordinarie

tjänster, därvid utöver sin lön å den icke-ordinarie tjänsten erhölle allenast

en tämligen låg vikariatsersättning. I

I fråga om sin från lotsverkssakkunnigas förslag i olika hänseenden avvikande

mening i här förevarande ämne har lotsstyrelsen därefter uttalat sig

sålunda:

Lotsverkssakkunniga hade framhållit, att en följd av förslaget örn ändrade

bestämmelser för avlönande av vissa tillförordnade tjänstemän borde

bliva, att då till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte

ledighet från sin befattning under sådana omständigheter, att han icke ägde

uppbära lotslott, eller då ordinarie befattning vore vakant, den å befattningen

belöpande lotslotten skulle inlevereras till statsverket. Enligt lots
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

verkssakkunnigas författningsförslag skulle förhållandet bliva detsamma med

avseende å den lotslott, som tillkomme tjänsteman i hans ordinarie befattning,

då tjänstemannen erhölle förordnande vid annan lotsplats. Lotsstyrelsen

kunde icke giva sin anslutning till att sådan inleverering skedde i andra

fall än då annan tjänsteman förordnats uppehålla befattningen i fråga eller

i stället tillfälligt biträde anställts. Hade åter så ej skett, ökades ju göromålen

för den i tjänst varande personalen, som följaktligen borde vara berättigad

att till delning erhålla hela personalandelen av lotspenningarna.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom

vikarie å sådan befattning, som icke vöre förenad med rätt till lotslott, eller

att uppehålla dylik ledig tjänst, skulle han, jämlikt lotsverkssakkunnigas förslag,

utöver vikariatsersättning uppbära till honom eljest utgående lotslott. I

överensstämmelse med det förut sagda borde emellertid, då varken vikarie

förordnats uppehålla befattningen eller i stället tillfälligt biträde anställts,

nämnda lotslott tillfalla lotsplatsens kvarvarande personal. På grund därav

finge lotsstyrelsen föreslå, att den tjänsteman, som sålunda uppehölle förordnande

å befattning, som ej vöre förenad med rätt till lotslott, i stället för att

uppbära till honom eljest utgående lotslott skulle, liksom nu, erhålla ersättning

av statsmedel med belopp motsvarande sagda lotslott; och borde för enhetlighetens

skull sådan ordning gälla oavsett vikarie förordnats för honom

(tillfälligt biträde anställts) eller ej. Vore vikarie förordnad eller tillfälligt

biträde anställt, skulle givetvis lotslotten tillfalla statsverket.

Vad därefter anginge frågan om semestertidens längd kunde loststyrelsen

icke ansluta sig till den av lotsverkssakkunniga uttalade meningen, att lotspersonalens

semester borde utmätas efter något restriktivare grunder än som

i regel tillämpades i ifrågavarande hänseende beträffande statstjänstemän

med uteslutande byrå- eller kontorsarbete. Lotsverkssakunniga hade därvidlag

anställt jämförelse mellan lotspersonalen och skogsstatens tjänstemän,

vilka senare åtnjöte semester, som med fem dagar understege semester för

tjänstemän i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen i allmänhet.

Beröringspunkterna mellan lotspersonalens tjänst och det arbete, som ålåge

skogsstatens befattningshavare, syntes inskränka sig till att båda kategorierna

tjänstemän hade sitt arbete förlagt huvudsakligen till det fria. I vidare mån

syntes all jämförelse vara utesluten. Lotsstyrelsen finge erinra om att lotsarnas

yrke utmärktes av stor bundenhet med arbetstiden förlagd till såväl

nätter som sön- och helgdagar. Lotsningstjänsten syntes ock i många fall

kunna betecknas som icke blott riskfylld utan även pressande för den kroppsliga

konstitutionen. Vad beträffade lotskaptenerna och lotslöjtnanterna

bestode deras arbete — förutom av tjänst å lotsverkets tjänstefartyg av ej

sällan krävande art — till största delen av just kontorsarbete. Med hänsyn

därtill syntes det lotsstyrelsen som örn lotspersonalen och distriktsbefälet i

minst lika hög grad som tjänstemän med uteslutande byrå- och kontorsarbete

vore i behov av rekreation. På grund därav ansåge sig lotsstyrelsen böra

påyrka, att semester för lotspersonal och distriktsbefäl skulle utgå med lika

antal dagar som semester för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader

inom civilförvaltningen i allmänhet. Något skäl att göra avvikelse

därifrån beträffande befälhavare å tjänstefartyg kunde lotsstyrelsen ej heller

finna.

Den tjänsteman, som vid ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i

avlöningsreglementet innehade ordinarie befattning och för vilken föreslagen

semester understege honom nu medgiven tjänslfrihet, skulle bliva berättigad

erhålla tjänstfrihet i så många dagar, som semestertiden understege tiden för

förstnämnda tjänstfrihet. I detta sammanhang hade lotsverkssakkunniga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

39

framhållit, att tjänstemannen jämlikt de av sakkunniga föreslagna ändringarna

i avlöningsbestämmelserna icke skulle få uppbära lotslott under sådan

tjänstfrihet, vilken lotslott alltså skulle inlevereras till statsverket. Även om

tjänsteman jämlikt nuvarande övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet

vore skyldig underkasta sig en sådan inskränkning i rätt till lotslott, syntes

det dock lotsstyrelsen skäligt, att han under nämnda utöver semester medgivna

tjänstfrihetstid skulle få uppbära lotslott som hittills.

Lotsstyrelsen finge i detta sammanhang framhålla, att beträffande den

lots- och fyrstaten tillhörande personal, som redan nu jämlikt 19 § 1 mom.

avlöningsreglementet vore berättigad till semester, förelåge i fråga om semesterns

längd — bortsett från fyrskeppspersonalen — en avvikelse från vad

som gällde för befattningshavare i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen

i allmänhet. Fyrmästare å lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare,

vilka tillhörde 10 :e lönegraden i den som bilaga till nämnda

avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen, vore nämligen berättigade

till semester under allenast 20 respektive 30 dagar, medan semester

för befattningshavare inom motsvarande lönegrad (12 :e) inom allmänna civilförvaltningen

uppginge till 25 respektive 35 dagar. Lotsstyrelsen funne ej

något skäl, varför icke fyrmästare å lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare

skulle erhålla semester av samma längd som dessa senare

tjänstemän, allrahelst om lotspersonal i samma lönegrad i enlighet med lotsstyrelsen

förslag skulle beredas semester av sådan längd.

För det fall att vid semester lotsplatsens personalbestånd icke ansåges

kunna vara av mindre omfattning än eljest, hade lotsverkssakkunniga ifrågasatt

anställande av tillfälliga biträden i viss utsträckning, även då kompetent

vikarie funnes att tillgå. Lotsstyrelsen kunde icke ansluta sig därtill,

då det för göromålens jämna gång icke vore lämpligt att tillfälligt omlägga

arbetsfördelningen mellan den kvalificerade och den allenast för mindre

maktpåliggande arbete användbara personalen. Det vore också av vikt, att

extralotsar bereddes tillfällen att för underhållande av sin lotsningsfärdighet

deltaga i lotsningstjänsten. Ytterligare vore det nödvändigt, att vid förfall

för ordinarie personal vikarier anställdes såvitt möjligt på så sätt, att

deras avlöning komme att utgå av anslaget till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat och icke av anslaget till icke-ordinarie personals grundavlöningar,

enär sistnämnda begränsade anslagspost i möjligaste mån borde vara

fri från oberäknelig och varierande belastning.

Överfyringenjören i lotsstyrelsen F. Lundeberg har uttalat, att han, lika

med lotsstyrelsen, ansåge, att lotspersonalen borde beredas samma semestertid

som därmed jämställd personal. Beträffande lotslotten funne han emellertid

skäligt, att densamma uppdelades så, att den semesternjutande lotsen

erhölle tre fjärdedelar och vikarien en fjärdedel av lotslotten. Därest semesterförhållandena

för lotspersonalen så ordnades, skulle, såsom även vid nuvarande

bestämmelser beträffande tjänstfrihet vore fallet, statsverket icke

hava att vidkännas någon kostnad för ersättning av lotslott. Lundeberg hade

därför icke kunnat biträda lotsstyrelsens beslut i detta ämne.

Då jag nu går att för egen del yttra mig i frågan örn införande av semester Depariementé.

i vanlig mening för lotspersonalen och vissa andra befattningshavare vid lots- chejen.

verket, vill jag lill en början fästa uppmärksamheten därå, att i förhållande

till tidigare skeden en förskjutning numera torde hava inträtt i den allmänna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppfattningen rörande behovet för personal med tjänstgöring huvudsakligen

förlagd till det fria att komma i åtnjutande av särskild, årlig ledighet för rekreation.

En illustration härtill kan utvecklingen i förevarande hänseende beträffande

skogsstatens personal sägas utgöra. Längre tillbaka ansågs sålunda,

att tjänstgöringen vid den lokala skogsförvaltningen med hänsyn till de

förhållanden, varunder den fullgjordes, icke påkallade ledighet för här

ifrågavarande ändamål. Sedermera har emellertid beredande av semester

jämväl för skogsstatspersonalen funnits vara med rättvisa och billighet överensstämmande.

Denna personal åtnjuter också alltsedan 1921 semesterrätt.

Jämväl för lotspersonalens vidkommande har dess avsaknad av semesterförmån

motiverats därmed, att tjänstgöringen i och för sig vöre av sådan beskaffenhet,

att den icke kunde anses i allmänhet medföra behov av ledighet

för rekreation. Även kostnadssynpunkter lära hava spelat roll. Den nyligen

av mig berörda förändrade uppfattningen inom det område, varom här är

fråga, synes emellertid vara av natur att böra leda till åtgärder för tillförsäkrande

jämväl åt lotspersonalen av ledighet som nyss nämnts, detta särskilt i

betraktande därav att under senare år undan för undan företagna personalinskränkningar

medfört större bundenhet i arbetet än förut för en stor del

av den nuvarande lotspersonalen. Jag finner mig kunna i huvudsak instämma

i vad 1928 års lönekommitté anfört därom, att även för lotspersonalen

behov får anses förefinnas att komma bort någon tid årligen från det vanliga

arbetet och den vanliga miljön samt att vikariatskostnaderna icke bör

tillmätas större betydelse vid bestämmande av semesterförmånens omfattning

för här berörda befattningshavare än för flertalet övriga tjänstemän.

Utredningen i ärendet har givit vid handen, att den tjänstfrihet, som lotspersonalen

för närvarande kan medgivas under villkor, att det kan ske utan

kostnad för statsverket, till följd av bland annat personalreduceringarna åtminstone

under senare år i allmänhet icke kunnat annat än ofullständigt utnyttjas.

I anseende till vad sålunda i olika hänseenden framhållits vill jag

giva min anslutning till lotsverkssakkunnigas, av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och de hörda ämbetsverken tillstyrkta förslag, att lotspersonalen

kommer i åtnjutande av semester i gängse mening i stället för den nyssnämnda

villkorliga tjänstfriheten. Enahanda förmån torde jämväl böra beviljas

lotskapten, lotslöjtnant och befälhavare å lotsverkets tjänstefartyg.

I ärendet hava gjorts vissa uttalanden angående dels tiden för semesterförmånens

utnyttjande av personalen vid de i övre Norrland liggande lotsplatserna,

där sjöfarten pågår endast viss del av året och är inställd tidvis

under vintern, dels ock omfattningen av förordnande av vikarier vid semester

för lotspersonal. Jag förutsätter, att lotsstyrelsen tillser, att i förevarande

hänseenden kommer att förfaras på sätt, varigenom under vederbörligt

beaktande av kravet å tjänstens vid lotsplatserna behöriga upprätthållande

statsverkets och personalens intressen bliva i skälig mån tillgodosedda.

Jag övergår härefter till vissa semester för lotspersonalen berörande specialfrågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Wi
-

il

Den lotspersonalen vid varje särskild lotsplats tillkommande andelen i de

lotsplatsen tillfallande lotspenningarna uppdelas i lotslotter å platsens Överlots

eller lotsförman samt lotsar, därvid i princip delas efter huvudtalet. För

närvarande omfattar fördelningen jämväl vikarie å ordinarie befattning. Vid

bibehållande av nuvarande ordning skulle, i den mån under semester för

ordinarie lotspersonal vikarie förordnades och antalet lotslottsberättigade

befattningshavare vid lotsplatsen därigenom ökades — semester åtnjutande

personal tager givetvis jämväl del i lotspenningarna — storleken av lotslotterna

komma att minskas i motsvarande grad. I vissa fall skulle denna

minskning komma att bliva tämligen avsevärd. Efter i detta hänseende från

personalhåll gjord erinran hava lotsverkssakkunniga i avsikt att vid förordnanden

av semestervikarier undgå påverkan av lotslotternas storlek framställt

förslag av innebörd, att vikarier å ordinarie befattningar vid lotsplatserna

skola erhålla, i stället för lotslott, viss ersättning av statsmedel. Denna

regel skulle därvid gälla icke blott vikariat vid semester utan i fråga örn vikariat

över huvud taget å Överlots-, lotsförmans- eller lotsbefattningar ävensom

förordnanden å lediga sådana tjänster. Dock skulle regeln ej äga tilllämpning

å ordinarie tjänsteman, som förordnades å högre befattning vid

den egna lotsplatsen; han skulle alltså därvid alltjämt åtnjuta lotslott. I

fråga om ersättningens storlek skulle gälla, att om ordinarie tjänsteman förordnades

å befattning, tillhörande annan lotsplats, ersättningen till honom

skulle utgå med belopp, motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, örn

han varit ordinarie innehavare av den befattning, å vilken han förordnats.

För icke-ordinarie tjänsteman däremot skulle, utom i vissa fall, ersättningen

bestämmas till belopp, motsvarande en fjärdedel av vad vid lotsplatsen

tjänstgörande ordinarie befattningshavare varit berättigad att under tiden

för vikariatet uppbära i lotslott.

Med hänsyn till den förmån, som införande av semester innebär för den

ordinarie lotspersonalen, skulle det kanske knappast framstå såsom obilligt,

örn personalen under dylik ledighet finge vidkännas sådan beskärning av

lotslotterna, som skulle bliva en följd av vikaries rätt till andel i lotspenningarna.

Det synes mig dock, att övervägande skäl få anses tala för den i

ärendet allmänt omfattade meningen, att den ordinarie personalen på grund

av semester icke bör på detta sätt få lida minskning i sina inkomster. Jämväl

jag ansluter mig till denna uppfattning, därvid jag särskilt vill erinra örn

semesterförmånens principiella natur av ledighet med bibehållna avlöningsförmåner.

Vad angår sättet för ernående av att uttagande av semester sålunda icke

kommer att medföra någon försämring i ekonomiskt hänseende för personalen

synes det mig, att det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget, att

tillförordnade tjänstemän å ordinarie befattningar vid lotsplatserna i allmänhet

icke skola — oavsett anledningen till förordnandet — deltaga i delningen

av lotspenningarna utan i stället erhålla viss ersättning av statsmedel, innebär

en lämplig lösning av förevarande spörsmål. Härvidlag skulle för ickeordinarie

tjänstemäns vidkommande ersättningen i åtskilliga fall komma att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

motsvara endast en del av ordinarie befattningshavares lotslott. Detta synes

mig vara väl förenligt med i allmänhet tillämpade vikariatsersättningsregler

beträffande nyreglerade verk. Jag tillåter mig hänvisa till vad lotsverkssakkunniga

härutinnan närmare framhållit. Den ersättning till icke-ordinarie

befattningshavare, varom här är fråga, skall emellertid givetvis, såsom

ock lotsverkssakkunniga förutsatt, särskilt vid förordnanden av längre varaktighet,

kunna bestämmas till högre belopp än eljest. Dessutom är att

framhålla, att genom införande av semester tillfällen till vikariat komma att

erbjuda sig för den icke-ordinarie personalen i långt större utsträckning än

vad hittills varit fallet. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att jag

har för avsikt att i det följande föreslå beviljande av medel för beredande av

möjlighet till någon förbättring i lönegradshänseende för lotsplatsernas ickeordinarie

personal.

En regel av innebörd bland annat, att tillförordnad befattningshavare icke

äger taga del i lotspenningarna, skulle givetvis medföra att, om t. ex. förordnande

meddelats å ordinarie lotsbefattning, beträffande vilken av någon

anledning lotslott till ordinarie innehavare av befattningen ej utgår,

tjänstgörande lotslottsberättigade befattningshavare skulle komma att

uppbära högre lötsätter än dem rätteligen borde tillkomma. Dem ensamma

skulle nämligen därvid tillfalla även på nämnda ordinarie befattning

belöpande lotspenningbelopp. Med hänsyn härtill hava lotsverkssakkunniga

föreslagit, att då till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte

ledighet från sin befattning under sådana omständigheter, att han icke

ägde uppbära lotslott, eller då ordinarie befattning vore vakant, den å befattningen

belöpande lotslotten skulle inlevereras till statsverket. Lotsstyrelsen

har funnit dylik inleverering icke böra äga rum i sådana fall, då ej annan

tjänsteman förordnats uppehålla befattningen i fråga eller ej tillfälligt

biträde i stället anställts. I dessa fall komme nämligen göromålen att ökas

för den i tjänst varande personalen, som följaktligen borde vara berättigad

att till delning erhålla hela personalandelen av lotspenningarna. Vad

lotsstyrelsen sålunda anfört synes mig stå i full överensstämmelse med grunden

för de sakkunnigas förslag. Då detta i övrigt synes ändamålsenligt, biträder

jag detsamma med den jämkning, som däri föranledes av lotsstyrelsens

berörda erinran.

Vidare omfattar jag lotsstyrelsens mening, att tjänsteman, vilken uppehåller

förordnande å befattning, som ej är förenad med rätt till lotslott, skall —

i stället för att, såsom lotsverkssakkunniga förordat, uppbära till honom

eljest utgående lotslott — erhålla ersättning av statsmedel med belopp motsvarande

lotslotten. Åberopande vad lotsstyrelsen härutinnan närmare anfört

vill jag erinra om, att vad styrelsen sålunda tillstyrkt överensstämmer

med nuvarande ordning i förevarande hänseende. Lika med lotsstyrelsen

ansluter jag mig till lotsverkssakkunnigas förslag, att i andra fall, där ersättning

för mistad lotslott nu utgår, vederbörande befattningshavare i stället

bör uppbära sin lotslott.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

43

Vad härefter angår frågan om längden av semester för den personal, som

enligt föreliggande förslag avses skola komma i åtnjutande av sådan förmån,

hava lotsverkssakkunniga förordat en avkortning med fem dagar i

förhållande till vad som gäller för i lönehänseende jämförliga befattningar

inom civilförvaltningen i allmänhet. Som anledning till en dylik förkortning

av semestern hava de sakkunniga hänvisat till lotspersonalens i viss

mån skiftande och till stor del till det fria förlagda tjänstgöring. Lotsstyrelsen

däremot har efter framställningar från personalhåll påyrkat, att semestern

skulle utgå med lika antal dagar som semestern för ordinarie befattningshavare

i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen i allmänhet.

Jag har med hänsyn till vad lotsstyrelsen beträffande ifrågavarande

spörsmål anfört funnit övervägande skäl tala för den av styrelsen intagna

ståndpunkten, till vilken jag alltså ansluter mig.

Enligt vad lotsverkssakkunniga framhållit skulle den, som vid tiden för

semesterförmånens införande innehar ordinarie befattning, och för vilken semestertiden

understiger tiden för honom nu i 19 § 2 mom. avlöningsreglementet

medgiven tjänstfrihet, med hänsyn till gällande övergångsbestämmelser

till reglementet vara berättigad att, på hittills i nämnda moment föreskrivna

villkor, erhålla tjänstfrihet under högst så lång tid årligen, som

semestern understiger förstberörda tjänstfrihetstid. Lotsverkssakkunniga hava

anfört, att under sålunda avsedd tjänstfrihet tjänsteman icke skulle äga rätt

uppbära lotslott. Om emellertid än skyldighet att underkasta sig dylik inskränkning

må kunna åläggas enligt gällande bestämmelser, finner jag dock,

i likhet med lotsstyrelsen, det vara skäligt, att vederbörande under ifrågavarande,

utöver semestern medgiven tjänstfrihetstid får uppbära lotslott som

hittills.

Till slut återstår den av lotsstyrelsen upptagna frågan om förlängning

av semestern för vissa befattningshavare vid fyrväsendet. Fyrmästare å

lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare, vilka tillhöra 10:e

lönegraden i avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

äro sålunda för närvarande berättigade till semester under allenast

20 dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, och 30 dagar

under tiden därefter. Semestern för befattningshavare inom motsvarande

lönegrad (12 :e) i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen uppgår

däremot till 25 respektive 35 dagar. I överensstämmelse med den ståndpunkt,

jag nyss intagit i fråga om semestertidens längd, biträder jag lotsstyrelsens

uppfattning att ifrågavarande tjänstemän vid fyrväsendet skäligen

böra få sin semester utökad till samma dagantal som semestern för berörda

befattningshavare inom civilförvaltningen i allmänhet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Lotsavgiftssystemet och lotspersonalens andel i lotspenningar.

Nuvarande avgifter m. m.

Enligt kungörelsen den 27 november 1896 (nr 88) angående lotsavgifternas

beräknande skola för lotsning av fartyg erläggas lotsavgifter i form av dels

lotspenningar dels ock hemvägsersättning.

Lotspenningarna utgå enligt lotstaxor. Förutom särskilda taxor för två

lotsplatser — Öresunds södra och norra lotsplatser — finnas för närvarande

fem lotstaxor, vilka hava fastställts av Kungl. Maj:t genom beslut den 1

oktober 1914 att gälla från och med den 1 januari 1915. Jämlikt Kungl.

Maj:ts förordnande den 10 juni 1921 utgå emellertid de i sistberörda taxor

upptagna avgifterna från och med den 1 juli 1921 tillsvidare med 50 procents

förhöjning. I var och en av ifrågavarande taxor äro lotspenningarna beräknade

i förhållande till fartygens avgiftspliktiga dräktighet och den lotsade

vägens längd. I fråga om den dräktigheten avseende beräkningsgrunden

äro gränserna för avgiftsförhöjning dragna vid varje 100-tal ton intill

1,000 ton samt därefter vid varje 500-tal ton intill 8,000 ton. För fartyg

däröver inträder ingen ytterligare avgiftsstegring. Förhållandet inbördes

mellan omförmälda fem taxor gestaltar sig sålunda, att varje efterföljande

taxa höjer sig omkring 25 procent över den närmast föregående.

Lotspenningarna för lotsning vid Öresunds södra och norra lotsplatser utgå

enligt av Kungl. Maj:t den 3 juli 1903 fastställda särskilda lotstaxor för

dessa platser, vilka taxors avgifter från och med den 1 februari 1922 tillsvidare

äro förhöjda med 10 procent.

Av Kungl. Majit fastställd lotsledsförteckning upptager för varje lotsplats

vissa lotsleder. Bortsett från Öresunds södra och norra lotsplatser skola

lotspenningarna utgå enligt den lotstaxa, som i lotsledsförteckningen är angiven

för den ifrågavarande leden, dock att under vissa delar av året närmast

högre taxa skall vinna tillämpning. Högsta taxan användes sålunda

endast som vintertaxa, där näst högsta taxan eljest är föreskriven. På motsvarande

sätt skall vid distanslotsning — varmed förstås lotsning genom del

av lotsled eller genom farled, som icke finnes upptagen i lotsledsförteckningen,

eller genom lotsled tillika med annan farled — tillämpas den i lotsledsförteckningen

vid vederbörande lotsplats för sådan lotsning angivna lotstaxan

respektive närmast högre taxa. Beträffande Öresunds södra och

norra lotsplatser innehåller lotsledsförteckningen hänvisning till klasser i de

för dessa lotsplatser gällande lotstaxorna, särskilda för vinterhalvåret och

särskilda för sommarhalvåret.

Jämlikt 11 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten

samt 3 § i tilläggsbestämmelserna till nämnda reglemente skall av de

lotsplats tillfallande lotspenningarna den vid platsen tjänstgörande lotsper
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

45

sonalen äga tillsvidare och intill dess annorledes varder förordnat åtnjuta

40 procent; och skola alltså återstående 60 procent ingå till statsverket.

Före år 1915 ägde lotspersonalen behålla av fartygen erlagda lotspenningar

i deras helhet men åtnjöt då å andra sidan ingen fast lön å stat. Samtidigt

med att ifrågavarande personal från och med nämnda år genom under

år 1914 antagen lönereglering tillförsäkrades vissa fasta avlöningsförmåner

å stat, nedsattes dess inkomst av inflytande lotspenningar till 40

procent därav. Därefter har denna procentsats, vari någon ändring icke

ifrågasattes vid 1922 års lönereglering för lotsstatens befattningshavare, gällt

oförändrad.

Vad angår grunderna för hemvägsersättningens utgående, skall jag senare

redogöra därför i samband med behandlingen av spörsmålet örn ändrad

ordning i fråga om lotsarnas båthållning och resor.

Den från och med den 1 juli 1921 tillämpade förhöjningen av avgifterna

enligt 1914 års lotstaxor vidtogs efter förslag av lotsstyrelsen. I skrivelse

till Kungl. Majit den 10 augusti 1920 hemställde nämligen lotsstyrelsen örn

förhöjning med 75 procent av ifrågavarande avgifter.

Såsom skäl för en dylik åtgärd anförde därvid lotsstyrelsen i första hand,

att då något dyrtidstillägg icke utginge eller utgått å lotslotten och denna på

grund av penningvärdets fall dåmera icke motsvarade vad man vid senaste

löneregleringen åsyftat att bereda lotsen såsom särskild ersättning för lotsning,

det syntes billigt, att denna ersättning reglerades, intill dess de lotstaxor,

till vilka förslag vore under utarbetande inom lotsförfattningskommittén,

komme att tillämpas. En dylik reglering skulle kunna ske medelst

tillfällig procentuell höjning av i taxorna angivna belopp. Vidare anförde

styrelsen, att för en dylik höjning jämväl talade det förhållandet, att influtna

lotspenningar under år 1919 icke täckt de utgifter, som förorsakats

av till lotspersonalen utgående avlöningsförmåner under samma år, samt

att såsom ännu en anledning till höjningen kunde åberopas, att lotsverket

även måste bidraga till anskaffning och drift av båtar vid lotsplatsen^.

I infordrade yttranden över lotsstyrelsens ifrågavarande framställning anförde

kommerskollegium och statskontoret huvudsakligen, att den omständigheten,

att influtna lotspenningar under ett visst år icke täckt utgifterna

för lotspersonalens avlöning, icke syntes i och för sig böra åberopas såsom

skäl för en taxehöjning, samt att en höjning av lotstaxorna med 50 procent

syntes vara den högsta, som ur statsverkets synpunkt borde äga rum och

jämväl med hänsyn till personalens skäliga anspråk på ökade inkomster

borde ifrågasättas.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde dåvarande chefen för

handelsdepartementet (10 H. T. 1921, sid. 56), att då någon framställning

örn definitiv lönereglering för lotspersonalen icke kunde förväntas till 1921

års riksdag det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke lotspersonalen

i annan ordning måtte kunna provisoriskt beredas någon förbättring

i sina inkomster. I sådant hänseende syntes förslaget örn höjning

av lotsavgifterna förtjänt av allvarligt beaktande. Genom en sådan höjning,

vilken i viss mån kunde anses betingad redan därav, alt lotsavgifterna trots

den allmänna prisstegringen utgått med oförändrade belopp sedan lång tid

tillbaka, skulle lotspersonalen eller i varje fall en stor del av sagda perso
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

nal och då närmast den, vars arbete mest toges i anspråk, erhålla ett avsevärt

tillskott till sina avlöningsförmåner. På de av kommerskollegium och

statskontoret anförda skälen syntes dock taxehöjningen icke böra sättas

högre än till 50 procent.

Vid den år 1922 företagna löneregleringen för lots- och fyrstatens befattningshavare,

då de nuvarande fasta lönerna bestämdes, berördes ej frågan

om lotstaxorna eller tillägget därå, liksom ej heller — i enlighet med vad

förut framhållits — någon ändring gjordes i grunderna för beräknandet av

personalens andel i lotspenninginkomsten.

Ändringsförslag rörande lotspenningarnas utgående och disponerande.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hava i sitt den 31 januari 1930 avgivna

betänkande med förslag till lotsförordning m. m. framlagt vissa förslag

i avseende å ny ordning beträffande avgifterna till lotsinrättningen. I

statens organisationsnämnds betänkande rörande lotsverket har jämväl föreslagits

införande av vissa ändrade regler i fråga om lotspersonalens delaktighet

i inflytande lotspenningar. Jag torde i det följande få lämna en sammanfattande

redogörelse för berörda förslag samt vad i anslutning därtill

förekommit, varvid jag ansett lämpligt börja med organisationsnämndens

förslag jämte därtill hörande yttranden. Lotsförfattningssakkunnigas förslag

angående hemvägsersättningen kommer jag emellertid att närmare ingå

på först i samband med prövningen av den förut omförmälda frågan örn lotsarnas

båthållning och resor.

Statens organisationsnämnds förslag.

Statens organisationsnämnd har föreslagit vidtagande av vissa beskärningar

av den till lotspersonalen nu utgående andelen i lotspenninginkomsten. Därvid

har nämnden funnit sig böra ur principiell synpunkt föreslå olika bestämmelser

i förevarande ämne rörande lotspenninginkomst från viss grupp

av fartyg, vilka icke anlitat lots, och övrig lotspenninginkomst.

Organisationsnämnden har sålunda till en början — efter erinran att lotspersonalen

för närvarande erhölle andel med 40 procent i Iotspenningarna

från såväl de fartyg, för vilka lots anlitades, som sådana fartyg, för vilka

erlades lotsavgifter utan att lotsbiträde anlitades — föreslagit, att personalens

gemensamma andel i lotspenningar från de fartyg, vilka icke vöre

lotspliktiga utan ålagda blott avgiftsplikt och för vilkas framförande lots

icke anlitades, skulle beräknas efter 10 procent. Såsom skäl härför har

organisationsnämnden anfört huvudsakligen, att lotspersonalen, som i varje

fall hade att ombestyra vakthållning, vilket arbete måste anses till fullo ersatt

genom den fasta avlöningen, därutöver beträffande ifrågavarande fartyg

förorsakades blott ringa arbete, avseende indrivandet av vederbörliga avgifter.

Då personalens andel i lotspenninginkomst syntes böra närmast utgöra

en särskild ersättning för lotsning och ansvaret därvid, borde någon större

sådan andel icke utgå i lotspenningar från här förevarande icke lotsade får
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164. 47

tyg. Mera betydande frekvens av dessa fartyg förekomme endast vid ett total

lotsplatser.

Beträffande härefter frågan om storleken av lotspersonalens andel i lotspenningar

från övriga fartyg, d. v. s. fartyg, som anlita lots eller vilka visserligen

gå utan lots men författningsenligt äro lotspliktiga, har organisationsnämnden

anfört följande:

Av vad som föregått den år 1921 företagna höjningen av lotspenningarna

syntes organisationsnämnden tydligt framgå, att avsikten med denna åtgärd

i främsta rummet varit att med hänsyn till den vid ifrågavarande tid alltjämt

pågående stegringen av levnadskostnaderna bereda lotspersonalen ökad

inkomst av lotspenningar. Sedermera hade emellertid en avsevärd minskning

i levnadskostnaderna inträtt. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex

hade sålunda den 1 juli 1921, då taxeförhöjningen trätt i kraft, utgjort 236

men den 1 oktober 1934 blott 155. Det förhållandet, att taxeförhöjningen

1921 skett i huvudsakligt syfte att på grund av levnadskostnadernas

ökning justera lotspersonalens lotspenninginkomst uppåt, syntes enligt

organisationsnämndens mening i och för sig böra föranleda till, att på grund

av den nedgång i levnadskostnaderna, som sedermera inträtt, en beskärning

på ett eller annat sätt av personalens inkomst av lotspenningar vidtoges.

Enär dyrtidstillägg utginge endast å lotspersonalens fasta avlöning, under

det lotspenninginkomstens reglering med hänsyn till levnadsomkostnadernas

storlek ägt rum på förut angivet sätt, skedde avlöningssänkning, när sådan

för statens tjänstemän på grund av minskade levnadskostnader förekomme i

form av reducering av dyrtidstilläggen, för lotspersonalen i proportionsvis

mindre omfattning än för statliga befattningshavare, vilkas hela ersättning

utginge såsom fast lön med därå belöpande dyrtidstillägg.

Om alltså vad förut framhållits i och för sig syntes tala för en reducering

av lotspersonalens lotspenninginkomst, framstode det motiverade i en dylik

åtgärd desto klarare vid beaktande av vad som komme att anföras angående

dels lotspersonalens för hela riket årliga sammanlagda lotspenninginkomst

under perioden 1923—1933, dels den utveckling, som under denna tid ägt

rum beträffande den årliga genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare

och befattningshavarnas årliga genomsnittliga lotspenninginkomst

per lotsning, dels ock lotslotternas storlek.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av det sedermera för 1922 års riksdag

framlagda förslaget till lönereglering för lots- och fyrstatens befattningshavare

hade vederbörande departementschef (prop. 1922: 181) anfört, att han

i likhet med lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett lämpligt, att på sätt

dittills varit fallet jämväl framdeles å vederbörande avlöningsstat upptoges

ett särskilt förslagsanslag för lotspersonalen tillkommande lotslott med belopp,

motsvarande 40 % av beloppet av de å riksstatens inkomstsida beräknade

lotspenningarna. Vid det förhållandet, att Kungl. Maj:t efter förslag

av lotsstyrelsen i 1922 års statsverksproposition beräknat inkomsten av lotspenningar

för första halvåret 1923 till 750,000 kronor, hade samma inkomst

för hela året 1923 förty synts böra uppskattas till dubbla beloppet eller

1,500,000 kronor. Anslaget till lotspersonalens andel i lotspenningar bade

därför i förslaget till avlöningsstat för lots- och fyrstaten att, för helt år

räknat, binda till efterrättelse från och med den 1 januari 1923 upptagits

till 600,000 kronor.

Ifrågavarande avlöningsstat hade godkänts av 1922 års riksdag, varefter

för varje budgetår å denna stat uppförts ett förslagsanslag till lotspersonalens

andel i lotspenningar, vilket anslag satts till 40 % av det för samma

budgetår beräknade beloppet av inkomsttiteln lotspenningar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 164.

På sätt av det anförda framginge hade alltså statsmakterna vid beslutandet

av 1922 års lönereglering antagit, att den lotspersonalen vid sidan av

den fasta avlöningen tillkommande andelen i lotspenninguppbörden skulle

tillsvidare komma att uppgå till sammanlagt omkring 600,000 kronor för år.

Uppgifterna i kolumn 3 i följande tablå visade, huru förhållandena i förevarande

avseende i verkligheten kommit att gestalta sig under vart och ett

av åren 1923—1933.

Å r

1

2

3

4

5

6

Antal

lots-

ningar

Antal lots- lottsberät- tigade befatt- ningshavare

Lotspersona- lens andel i

lotspennin- garna (40 %)

kronor

Antal lots- ningar i ge- nomsnitt per

befattnings- havare

Den genom- snittliga lots- penningin- komsten per

befattnings- havare

kronor

Befattnings- havares ge- nomsnittliga

lotspenning- inkomst per

lotsning

kronor

1923 ............

49,111

560

921,555

87

1,645

18: 76

1924 ............

49,814

554

1,000,124

89

1,805

20: 08

1925 ............

51,806

554

1,043,774

93

1.884

20: 15

1926 ............

49,328

550

991,090

89

1,801

20:09

1927 ............

56,734

544

1,162,767

104

2,137

20:50

1928 ............

55,790

539

1,149,377

103

2,132

20:60

1929 ............

57,509

535

1,253,887

107

2,343

21:80

1930 ............

54,177

524

1,172,463

103

2,237

21:64

1931 ............

48,342

511

1,026,329

94

2.008

21:23

1932 ............

42,653

502

906,522

85

1,805

21:25

1933 ............

44,045

490

986,207

89

2,012

22: 39

19341............

48,266

478

1,079,464

101

2,258

22: 36

1935*............

47,625

477

1,097,313

100

2,300

23:04

Beträffande uppgifterna i tablån finge anmärkas, att sådana fall, i vilka

lotsavgifter erlagts utan att lots anlitats, vöre medräknade i kolumn 1, varför

jämväl hänsyn tagits till dem vid uträknandet av talen i kolumnerna

4 och 6. Talen i kolumn 4 vore alltså något för höga och i kolumn 6 något

för låga. Uppgifterna i kolumn 2 avsåge antalet överlotsar, lotsförmän och

lotsar vid slutet av respektive år.

Såsom av tablån syntes, hade lotspersonalens andel i lotspenningar redan

år 1923 uppgått till över 900,000 kronor eller alltså till ett belopp, med mer

än 50 % överstigande den summa, som, i enlighet med vad förut framhållits,

i ifrågavarande hänseende vid löneregleringen beräknats. Sedermera

hade personalens lotspenningandel växlat mellan belopp, som med mer än

50 % överstigit den år 1922 beräknade lotspenningandelen, och belopp, som

överstigit samma andel med mer än 100 %>.

Vidkommande den genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare

finge till en början anmärkas, att densamma 1923, därest hela personalens

lotspenninginkomst då stannat vid förenämnda belopp av 600,000

kronor, och örn antalet lotslottsberättigade befattningshavare beräknades till

560, skulle hava utgjort 1,071 kronor. Med hänsyn till större lotspenninguppbörd

än beräknat hade emellertid, såsom tablån utvisade, ifrågavarande

inkomst nämnda år kommit att uppgå till 1,645 kronor. Sedermera hade

den genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare aldrig understigit

1,800 kronor — oftast ej obetydligt överstigit denna summa — eller

alltså ett belopp, omkring 75 % högre än det, vartill densamma under nyss
1

Uppgifterna för åren 1934 och 1935 tillagda här efter lotsverkssakkunniga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

49

berörda förutsättningar skulle hava uppgått 1923. I den mån den ökning

av ifrågavarande inkomst, som ägt rum sedan 1923, icke vore beroende på

stegring i lotspenninguppbörden, sammanhängde densamma med successiv

nedgång i antalet lotslottsberättigade befattningshavare. Personalantalet hade

nämligen i ett stort antal fall varit åtskilligt större, än som med hänsyn till

omständigheterna kunnat anses erforderligt, varför personalindragningar ägt

rum. Personalinskränkningar hade jämväl föranletts av indragning av lotsplatsen

Av kolumn 6 i tablån framginge, att efter år 1923 personalens årliga

genomsnittliga lotspenninginkomst per lotsning befunnit sig i så gott

som oavbrutet stigande. Stegringen från 1923 till och med år 1933 hade

utgjort icke mindre än omkring 20 %. Lotspenningarna utginge i förhållande

till vederbörande fartygs avgiftspliktiga dräktighet och den lotsade

vägens längd. I sistnämnda hänseende syntes ingen annan väsentlig skiljaktighet

föreligga under de olika åren än den, som motsvarades av växlingarna

i den totala lotsningsfrekvensen. Anledningen till den sedan länge

pågående höjningen av befattningshavarnas genomsnittliga lotspenninginkomst

per lotsning syntes därför vara att söka i ökning av fartygens storlek.

Fartygstonnagets tillväxt komme alltså lotspersonalen till godo i form

av större inkomster av de särskilda lotsningarna, utan att därför ökat arbete

med dessa förorsakades personalen. Tvärtom hade den sedan länge på segelfartygens

bekostnad pågående ökningen av antalet maskindrivna fartyg för

lotspersonalen medfört en minskning av den tid, som för lotsningarna erfordrades,

varförutom genom segelfartygens successiva försvinnande och ersättande

med maskindrivna fartyg lotsningsarbetet av lätt insedda orsaker

i åtskilliga hänseenden förenklats.

Beträffande lotslotterna visade en undersökning av utvecklingen under perioden

1923—1933, att antalet lotsplatser med jämförelsevis höga lotslotter

tenderade att stiga. Exempelvis kunde sålunda nämnas, att antalet platser

med lotslotter över 2,000 kronor utgjorde år 1923 17, år 1929 -— då högkonjunktur

varit rådande — 35, därefter sjönk till 21 år 1932 men år 1933

återigen stigit till 26.

Lotspenninginkomsten för personalen uppginge enligt nämndens mening

i åtskilliga fall till större belopp för år, än vad lotsarna i förevarande avseende

skäligen borde kunna göra anspråk på. Detta förhållande skulle alltefter

genomförande av de av nämnden föreslagna personalinskränkningarna

komma att bliva ännu mera påtagligt beträffande ett stort antal lotsplatser.

På grund därav hade nämnden funnit sig böra föreslå, att en beskärning

vidtoges jämväl beträffande lotsarnas andel i lotspenninguppbörden från

fartyg, som anlitade lots, och fartyg, vilka visserligen gånge utan lots men

författningsenligt vore lotspliktiga.

Organisationsnämnden föreslog, att högsta procenttalet varje år för den

lotspersonalen vid en lotsplats gemensamt tillkommande andelen av lotspenningar

från lotsade eller icke lotsade men lotspliktiga fartyg skulle liksom

nu utgöra 40. Sedan en befattningshavares lotslott under året uppgått till

1.000 kronor, skulle emellertid till honom under samma år ytterligare utgående

lotslottsbelopp av lotspenningar från lotsade eller icke lotsade men

lotspliktiga fartyg beräknas efter en för personalen vid platsen gemensam

andel i sistnämnda lotspenningar av 30 procent. Örn befattningshavares lotslott

stege till 2,000 kronor, skulle därefter under året för hans del sistnämnda

procentsats sänkas till 20. I de angivna gränsbeloppen 1,000 kronor och

2.000 kronor skulle inräknas vederbörande befattningshavare tillkommande

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 164.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotspenningar från samtliga fartyg, alltså såväl lotsade som lotspliktiga eller

blott avgiftspliktiga icke lotsade fartyg.

Nämnden har vidare framhållit, att år 1933 lotspenninguppbörden i riket

uppgått till 2,465,517 kronor, varav 1,479,310 kronor tillfallit statsverket

(60 °/o) och 986,207 kronor lotspersonalen. Därest under nämnda år organisationsnämndens

förslag angående förändringar beträffande lotspenninginkomstens

fördelning varit genomförda, skulle enligt en inom lotsstyrelsen

verkställd beräkning statsverkets lotspenningandel hava ökats och lotspersonalens

lotspenningandel hava minskats med omkring 200,000 kronor.

I yttrande till lotsstyrelsen den 9 januari 1935 i anledning av organisationsnämndens

betänkande anförde lotsförbundet:

Organisationsnämndens motivering för reducering av lotspersonalens lotspenningandel,

att personalen skulle fått högre inkomster än som avsetts vid

1922 års lönereglering, vore felaktig, då löneregleringen givetvis vore en från

beräkningen av lotspenningarna för statsverkspropositionella ändamål skild

sak.

Nämndens uppfattning, att fartygstonnagets tillväxt kommit lotspersonalen

till godo i form av större inkomster utan att därför ökat arbete förorsakats

personalen, vore likaledes felaktig. Lotsarnas inkomster av lotspenningar

komme alltjämt till huvudsaklig del från det medelstora tonnaget.

Vidare vore det uppenbart, att lotsningen av fartyg av större storlek och

djupgående medförde ej blott större ansvar utan även ett väsentligt mera

ansträngande, noggrant och omdömesgillt arbete, som krävde till det yttersta

spänd uppmärksamhet. Lotsningen av ett större fartyg kunde även bliva

av längre varaktighet än lotsningen av ett mindre. I smala passager måste

ett stort fartyg gå med måttlig fart, förtöjning vid kaj toge längre tid, liksom

stora fartyg måste mötas längre ut till sjöss o. s. v.

Organisationsnämndens utredning vore ofullständig i så måtto, att lotsarnas

arbetstid icke blivit föremål för granskning. Innan en sådan utredning förelåge

kunde lotsarnas lönevillkor överhuvud taget icke objektivt bedömas.

Lotsförbundet finge alltså avstyrka en reducering av lotspersonalens andel

i lotspenningarna.

Lotsstyrelsen anförde i utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935:

Organisationsnämndens motivering för och förslag örn nedsättning av lotspersonalens

andel i lotspenningarna för vissa fartyg, som ej anlitat lots, kunde

av lotsstyrelsen till alla delar biträdas, varför även styrelsen finge föreslå,

att en sådan nedsättning gjordes. Mot det av nämnden föreslagna procenttalet

hade styrelsen icke något att erinra.

Vad anginge personalens andel i lotspenningarna från övriga fartyg hade

styrelsen, för att erhålla föreställning örn hur löneställningen ungefärligen

gestaltat sig på de olika lotsplatserna, låtit utarbeta en tablå på grundval av

1933 och 1934 års siffror, därvid man jämställt lotslotterna med lön. Av

denna sammanställning inhämtades, bland annat, att på sina håll lotslotterna

nu nått en sådan höjd, att överlotsar och till och med lotsar i stor utsträckning

åtnjöte betydligt bättre löneförmåner än vad som tillkomme sådana

tjänstemän som lotslöjtnanter (20:e lönegraden), revisorer, aktuarier, kassörer

(21 :a lönegraden). Ja, fall förekomme, där inkomsten i det närmaste

motsvarade löneställningen för sekreterare och ombudsman, fyringenjörer

och vissa lotskaptener. Man kunde svårligen värja sig för den tanken, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

51

lotspersonalens inkomster nu nått en sådan höjd, att man vid en jämförelse

med andra statliga personalgrupper såväl i avseende å utbildning som

ställning i lönehänseende och arbetsuppgifter måste komma till den uppfattningen,

att någon begränsning borde ske.

I likhet med lotsförbundet måste lotsstyrelsen framhålla, att vad organisationsnämnden

yttrat i fråga om beräknandet av lotspenninginkomsten för

år 1923 och alltså även beräknandet av storleken av lotsarnas andel i lotspenningarna

för samma år icke kunde anses riktigt. Beräkningen av lotspenningarna

hade endast gjorts för budgetärt ändamål.

En nedsättning av lotslotterna kunde ske på principiellt sett två olika vägar,

antingen genom reduktion av lotspenningarna i deras helhet, alltså av

såväl statsverkets som lotspersonalens andel, eller ock genom beskärning

av allenast lotspersonalens andel. Den lösning av problemet, som enligt styrelsens

mening läge närmast till hands, skulle ernås genom att beträda den

första av nyss antydda vägar. Det vore att märka, att vad som skedde genom

taxehöjningen den 1 juli 1921 icke blott inneburit, att lotslotterna ökats

med 50 procent utan även att statsverkets andel höjts med motsvarande procenttal

utan att samtidigt därmed någon kompensation lämnats till sjöfarten,

som kommit att betungas med den höjda avgiften. Lotsstyrelsen ville

därför såsom en riktig och lämplig åtgärd närmast föreslå, att reduktion

vidtoges i det procenttal, varmed lotspenningarna provisoriskt höjts år 1921.

Vid övervägande av storleken av det procenttal, som borde träda i stället,

ville styrelsen framhålla, att man här lämpligen ej kunde anlägga ett rent

matematiskt beräkningssätt, grundat enbart på levnadskostnadsindex, utan

hänsyn borde jämväl tagas till att personalen icke drabbades alltför hårt

genom reduktionen, varför en övre gräns måste anses vara given genom

nämndens förslag. Detta sistnämnda innebure en årlig merinkomst för statsverket

på bekostnad av lotslotterna; och skulle denna merinkomst för år

1933 hava uppgått till cirka 182,000 kronor. I det följande rörde sig lotsstyrelsen

likaledes med 1933 års siffror och bortsåge dessutom från de

minskningar i lotspenningarna, som skulle bliva en följd av bifall till nämndens

förslag örn höjning av lotsfrihetsgränsen till 100 ton och nedsättning i

vissa fall av lotspersonalens andel i lotspenningarna till 10 procent. Då lotspenninginkomsten

år 1933 uppgått till i runt tal 2,466,000 kronor, motsvarade

en tredjedel av nämnda belopp, 822,000 kronor, den gällande förhöjningen

av 50 procent. Återstoden eller 1,644,000 kronor hade utgått i lotspenningar

direkt på taxorna. Om nu förhöjningen i stället sattes till 30 procent,

skulle alltså densamma hava uppgått till 493,200 kronor i stället för

som nyss nämnts 822,000 kronor. Om personalen då bibehölles vid 40 procent

i andel, skulle till densamma utgå 197,280 kronor1 i stället för 328 800

kronor. Skillnaden utgjorde 131,520 kronor.1 Förslaget innebure, att lotspenningarna

och alltså även lotslotterna minskades med 13Vs procent.

Den rörliga inkomst, som utgjordes av lotslotterna, borde fritt få följa

lotspenningarnas variationer, vilka avspeglade intensiteten i själva lotsningsarbetet

— förutsatt att taxorna vid respektive lotsplatser vore likformigt avvägda

i förhållande till nämnda arbete. Med hänsyn jämväl -därtill kunde

lotsstyrelsen icke tillstyrka, att lösningen söktes efter den linje, som angivits

av organisationsnämnden, och ej heller efter något annat system av liknande

art. Om dem vore att säga, att de bleve mycket svåra att tillämpa vid de

ej sällan förekommande rubbningarna i personalstyrkan på platsen; särskilt

gällde detta örn icke mindre än tre olika procentsatser skulle användas.

1 I lotsstyrelsen utlåtande Ilar bär på grund av skrivfel angivits 167,280 respektive 161,520

kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsstyrelsen hade därför icke kunnat finna annan lämplig utväg, därest

det av styrelsen här förut framställda förslaget icke godkändes, än att viss

för alla lika gällande nedsättning gjordes i det procenttal, 40 procent, som

nu bestämde lotspersonalens andel i lotspenningar^. En nedsättning av

nämnda procenttal med fem enheter gåve i det allra närmaste samma resultat

för lotslotternas del som den av lotsstyrelsen föreslagna nedsättningen av

tillägget på taxan. Detta innebure, att lotslotterna minskades med en åttondel

eller med 12''A procent.

Härefter genmälde lotsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 februari

1935:

Den av lotsstyrelsen gjorda jämförelsen med löneställningen för vissa

andra befattningshavare syntes vara i sak ovidkommande. Lotslotten vore

för övrigt beroende av sjöfartskonjunklurerna, då däremot nämnda tjänstemän

hade sin garanterade lön.

Det förefölle lotsförbundet, att en nedsättning av lotstaxan för närvarande

icke kunde anses påkallad.

Beträffande andelen i lotspenningarna från avgifts- men ej lotspliktiga fartyg,

vilka ej anlitade lots, finge lotsförbundet framhålla, att lotsarnas arbete

för ifrågavarande fartyg icke inskränkte sig till uppbärning av lotsavgifter,

utan utkiken, vakthållningen och uppassningen för sådana fartyg kunde ofta

vara minst lika besvärlig som för övriga fartyg, varjämte lotsarna vid vissa

lotsplats^’ jämväl nödgades, för att konstatera, huruvida dessa fartyg önskade

lots eller ej, gå fartygen till mötes långt ut till sjöss. Även beträffande denna

beskärning finge således lotsförbundet avstyrka organisationsnämndens och

lotsstyrelsens förslag.

Statskontoret anförde i utlåtande till Kungl. Majit den 24 januari 1935:

De skäl, som av organisationsnämnden förebragts för en nedsättning till

10 procent av lotspersonalens andel i lotspenningarna från lotsfria men avgiftspliktiga

fartyg, som icke anlitade lots, hade synts statskontoret bärande,

och ämbetsverket hade alltså icke funnit anledning att motsätta sig förslaget

i denna del.

Däremot hade vad organisationsnämnden anfört icke övertygat statskontoret

rörande lämpligheten av att för närvarande vidtaga reduktion

av lotsarnas inkomst av lotspenningarna från övriga fartyg. Det skulle visserligen

icke förnekas, att sagda inkomst i enskilda fall kunde hava uppgått

till sådana belopp, att en minskning i och för sig kunnat hava fog för sig. De

sifferuppgifter, som nämnden beträffande detta spörsmål lämnat, gåve dock

icke vid handen, att de under tidsperioden 1923—1933 faktiskt uppburna totala

ersättningsbeloppen undergått någon mera väsentlig höjning. Den ökning,

som därutinnan inträtt, vore i varje fall icke av den betydenhet, att

den, såvitt statskontoret kunde finna, borde motivera, att frågan örn en reduktion

i nu förevarande sammanhang upptoges till prövning. Skulle efter

ett genomförande av de av organisationsnämnden föreslagna personalindragningarna

förhållandena i detta hänseende därtill giva anledning, borde emellertid

enligt statskontorets mening frågan örn ändrad fördelning av lotspenningarna

göras till föremål för förnyat övervägande.

I utlåtande till Kungl. Majit den 24 januari 1935 yttrade allmänna civilförvaltningens

lönenämnd:

I betraktande av det förhållandet, att någon ändring i grunderna för beräknandet

av personalens andel i lotspenningarna icke gjordes vid genomförande

av 1922 års lönereglering, att vidare personalens andel i lotspenningar
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

53

na linder årens lopp i hög grad överskridit det belopp, varmed nian räknade

vid nämnda lönereglering, samt slutligen att levnadskostnaderna sedan år

1923 avsevärt nedgått, skulle det väl enligt lönenämndens mening kunna med

fog ifrågasättas, huruvida icke tiden nu vöre inne att efter en mera allsidig

undersökning vidtaga en genomgående beskärning i lotspersonalens inkomst

av lotspenningarna. Denna fråga sammanhängde emellertid även med spörsmålet,

huruvida lotstaxorna genom den ännu bestående provisoriska höjningen

av år 1921 kunde anses lämpligt avvägda. Lönenämnden hade vid besvarande

av förevarande remiss ansett sig icke kunna ingå på något bedömande

av dessa invecklade spörsmål och övriga därmed sammanhängande

frågor. Med hänsyn därtill och då ett omedelbart genomförande av organisationsnämndens

förslag skulle i varje fall medföra en begränsning uppåt av

lotslotten å de lotsplatsen där denna under de nu tilländalupna åren utgått

med avsevärt större belopp, än som från början varit avsett och för övrigt

kunde anses skäligt, hade lönenämnden ansett sig böra förorda organisationsnämndens

förslag till genomförande.

Sveriges allmänna sjöfartsförening med flera sjöfartssammanslutningar anförde

i skrivelse till kommerskollegium den 17 januari 1935:

Uppenbarligen krävde förhållandena, att sjöfartens avgiftsbörda lättades.

En rationalisering i huvudsaklig överensstämmelse med organisationsnämndens

förslag beträffande lotsplatserna och säkerhetsanstaltsväsendet i övrigt

medförde möjligheter till avsevärda besparingar. Att de sålunda åsyftade

besparingarna åtminstone delvis borde komma sjöfarten till godo i form av

avgiftslindring syntes uppenbart. Närmast till hands skulle ligga, att avgiftslättnaden

effektuerades genom sänkning av lotsavgifterna respektive fyroch

båkavgiften, i mån som utgiftsminskningen hänförde sig till lotsinrättningen

eller fyrinrättningen. Då emellertid erforderlig sänkning av lotsavgifterna

icke kunde med bibehållande av nuvarande principer för lotspersonalens

avlöning genomföras utan att avlöningen allför mycket nedginge, kunde

sammanslutningarna icke förorda en sådan åtgärd utan föresloge i stället,

att avgiftslättnaden —- så vitt nu vöre i fråga — bringades till genomförande

genom en sänkning enbart av fyr- och båkavgiften.

Kommerskollegium avgav utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935

och anförde därvid:

Vid övervägande av åtgärder till motverkande i fortsättningen av vissa av

organisationsnämnden påtalade konsekvenser av den förhöjning med 50

procent av 1914 års lotstaxor, som år 1921 genomfördes, ansågc kollegium

alldeles särskilda och delvis nya synpunkter kräva beaktande. Det från sjöfartshåll

framförda kravet, att de besparingar, som vid genomförande helt

eller delvis av organisationsnämndens rationaliseringsförslag beträffande lotsplatserna

och säkerhetsanstaltsväsendet i övrigt kunde vinnas, skulle komma

sjöfarten till godo i form av minskad avgiftsbörda, kunde enligt kollegii mening

icke rimligen frånkännas fog. Men alldeles oavsett örn effektiva besparingar

i någon större omfattning stöde att vinna på de av nämnden förordade

vägarna, syntes kollegium nu böra tagas upp till övervägande, huruvida icke

för handen varande förhållanden kunde anses motivera en sänkning i den

kraftiga förhöjning av lotstaxorna, som år 1921 vid en levnadskostnadsindex

av 23(5 genomfördes. Det hade synis kollegium, som örn i sådant hänseende

motsvarande intressen som dem, vilka man ville tillgodose genom höjningen

år 1921, skulle vid en levnadskostnadsindex för närvarande av 155 bliva i

stort sett i tillräcklig grad beaktade genom en procentuell förhöjning av alle
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

nast 20 procent (55/136 av 50 procent). Möjligen vore emellertid en sänkning

på en gång i angiven utsträckning ur statsverkets synpunkt icke acceptabel.

Kollegium ansåge sig därför böra tillstyrka, att det toges under övervägande

att snarast möjligt vidtaga åtgärder för sänkning av den procentuella förhöjningen

av lotspenningtaxorna från 50 till förslagsvis 25 procent.

En åtgärd sådan som den sålunda förordade syntes komma att medföra

alltför stark minskning av lotslotterna för vissa lägre lotslottstagare. Men å

andra sidan syntes olika möjligheter till regulativ därutinnan föreligga, f

vissa undantagsfall syntes sådan ändring i lotsledsförtcckningen kunna ifrågakomma,

som innebure införande av högre nummer än för närvarande å

tillämplig lotstaxa. Denna anordning syntes emellertid förutsätta en taxebyggnad

av sådan art, som föreslagits av 1928 års lotsförfattningssakkunniga,

nämligen ett större antal taxenummer än de för närvarande gällande nied i

huvudsak hälften så stor skillnad mellan varandra närliggande taxor som

den, vilken enligt nuvarande taxesystem förelåge. En annan enligt kollegii

mening mera framkomlig utväg vore att med avseende å lotsplatser med

lotslotter till jämförelsevis låga belopp något höja lotslottsprocenten utöver

nu gällande 40 procent, olika för särskilda platser eller grupper av platser.

En tredje utväg att justera verkningarna av förslaget om sänkning av det procentuella

tillägget till lotstaxorna såge kollegium i möjligheten att åstadkomma

en i mån av anledning därtill ändrad klassindelning av lotsplatserna.

Kollegium kunde för sin del icke ansluta sig lill organisationsnämndens

förslag örn olika bestämmelser rörande fördelningen av lotspenninguppbörden

mellan statsverket och lotspersonalen, allt eftersom uppbörden hänförde

sig till fartyg, som i verkligheten anlitat lots eller utan anlitande av lots blott

erlagt stadgad avgift. Teoretiskt kunde väl de till stöd för förslaget anförda

skälen vara nog så berättigade, men syntes kollegium praktiska skäl i övervägande

grad tala för bibehållande av nu gällande bestämmelser i ämnet.

1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag.

Dessa sakkunnigas förslag i fråga om lotsavgiftssystemet bär uppbyggts i

nära anslutning till sjöfartsavgiftssakkunnigas av 1924 förslag till omreglering

av allmänna sjöfartsavgifter, med undantag av lotspenningar och

hemvägsersättning. Sistnämnda sakkunniga föreslogo i betänkande angående

sjöfartsavgifter, avgivet den 23 mars 1927, bland annat, dels att fyroch

båkavgiften, med vilken den statliga isbrytaravgiften definitivt syntes

böra sammanslås, skulle så bestämmas, att den årliga uppbörden därav beräknades

motsvara allenast hälften av de beräknade årliga kostnaderna för

fyr- och båkväsendet samt statens isbrytarfartyg, dels ock att avgifter av

fartyg, utom lotsavgifter, kanal-, sluss- och farledsavgifter, skulle bestämmas

att utgå såsom en kombination av avgift, beräknad efter fartygets totala inre

rymd — totala bruttodräktigheten — (tonnageavgift), och av avgift, beräknad

efter viktsmängden lossat och lastat gods (lastavgift). 1928 års lotsförfattningssakkunnigas

härtill knutna förslag är av väsentligen följande innebörd.

De sakkunniga hava förordat införande av lotsfrihet såsom allmän princip.

I det dubbla syftet att i sjöfartssäkerhetens intresse ernå en gynnsam påverkan

på lotsningsfrekvensen samt att trots den nedgång i lotsningarnas antal,

som övergången till lotsfrihet förväntats medföra, säkerställa tillräckliga in
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

55

komster från sjöfarten hava de sakkunniga föreslagit en omläggning av lotsavgiftssystemet

sålunda, att från sjöfarten skulle uttagas dels oberoende av

utförd lotsning en allmän sjöfartsavgift till lotsinrättningen, dels i samband

med utförd lotsning förhållandevis låga lotspenningar. Förstnämnda

allmänna lotsavgift skulle utgå enligt samma grunder, som sjöfartsavgiftssakkunniga

föreslagit för fyr- och båkavgiften, d. v. s. utgöras av dels en

efter fartygens totala bruttodräktighet beräknad tonnageavgift för fartyg, som

ankomme från och avginge till utrikes ort, dels lastavgift å gods, som lossades

och lastades i utrikestrafik. Den förra skulle utgå endast 4 gånger (för segelfartyg

2 gånger) örn året, medan den senare skulle utgå för allt gods, som i

förut nämnd fart lossades och lastades. Den allmänna avgiften till lotsinrättningen

skulle sammanföras med fyr- och båkavgiften till »lots- och fyravgift».

Lotspenningarna hava föreslagits skola utgå enligt taxor med genomsnittligt

endast ungefär hälften så stora belopp som de nuvarande och i sin helhet

tillfalla lotspersonalen. De skulle beräknas i förhållande till den lotsade

vägens längd samt fartygens totala bruttodräktighet. Dessutom har föreslagits,

att ersättningen till lotsarna för deras resor i samband med lotsning i

allmänhet icke vidare skulle utgå i form av särskild avgift (nuvarande hemvägsersättning)

från fartygen, utan att lotsarna i regel skulle ersättas för

dessa utgifter av statsmedel enligt särskilt resereglemente. I anslutning till

de synpunkter, som sjöfartsavgiftssakkunniga gjort gällande, då de föreslagit,

att endast hälften av kostnaderna för fyr- och båkväsendet skulle uttagas

av sjöfarten, hava lotsförfattningssakkunniga vid beräkningen av de

avgifter, som skulle uttagas, utgått från grundsatsen, att sjöfartens bidrag till

lotsinrättningen borde motsvara omkring hälften av nämnda inrättnings

kostnader. Då dessa kostnader, inklusive kostnaderna för lotsarnas inställelse

till lotsning och återresa efter utförd lotsning, beräknats uppgå till cirka

5 miljoner kronor årligen, skulle alltså 2.5 miljoner kronor uttagas från sjöfarten.

Vad angår fördelningen av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen å den

allmänna lotsavgiften och å lotspenningarna borde enligt de sakkunnigas

mening storleken av lotspenningarna för framtiden bestämmas så, att de

komme att inbringa ungefär det belopp, vartill den efter 40 procent beräknade

personalandelen av lotspenningarna uppgått under senare år, d. v. s.

cirka 1.1 miljon kronor örn året.

I anslutning härtill äro lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotstaxor

byggda på den grund, att genom lotspenningarna, som alltså helt skulle tillfalla

lotspersonalen, borde uttagas ungefär sistnämnda belopp, 1.1 miljon

kronor, varje år. Återstoden av sjöfartens till cirka 2.5 miljoner kronor beräknade

årliga bidrag till kostnaderna för lotsinrättningen skulle uttagas

genom den allmänna lotsavgiften, som alltså borde bestämmas på det sätt,

att i dylika avgifter komme att inflyta omkring 1.4 miljon kronor örn året.

Till närmare motivering för förslagen örn dels systemet med en allmän,

fyr- och båkavgiften tillagd lotsavgift förutom lotspenningar efter avsevärt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lägre taxor än nu, dels ock det totala deltagandet från sjöfartens sida i bestridandet

av kostnaderna för lotsinrättningen hava lotsförfattningssakkunniga

anfört huvudsakligen följande:

Man syntes böra söka finna utvägar att neuti''alisera den minskning i inkomster

från sjöfarten, som en övergång till lotsfrihet under förutsättning

av oförändrade lotstaxor komme att medföra. Lämpligt syntes därvid

vara att från sjöfarten uttaga dels för utförd lotsning en förhållandevis

ringa ersättning, dels ock i form av en allmän sjöfartsavgift vad som ytterligare

kunde erfordras till lotsväsendet utöver vad staten tillsläppte. Ju

mindre denna ersättning för utförd lotsning gjordes — därvid den allmänna

avgiften måste stiga —- i desto högre grad befordrades lotsningsfrekvensen.

Vad en anordning sådan som den sålunda antydda beträffade, måste det

anses naturligt, att i den mån sjöfarten bidroge till lotsväsendets omkostnader

detta skedde ej blott för lotspersonalens tjänster direkt genom lotsning

m. m. utan även eljest, nämligen såsom vederlag därför att utprickningen

utfördes och vidmakthölles genom lotsinrättningens försorg samt

lotsarna funnes till hands, då deras biträde påkallades.

Vad anginge utformningen av den allmänna sjöfartsavgiften till lotsinrättningen,

så syntes lotsförfattningssakkunniga de båda syften, som å ena

sidan en sådan avgift och å andra sidan fyr- och båkavgiften hade att fullfölja,

så likartade, att det folie sig naturligt, att dessa avgifter utginge efter

enahanda grunder och sålunda sammansloges, varigenom ock vunnes betydande

fördelar i den praktiska tillämpningen. Att uttaga en avgift till

lotsinrättningen enligt samma grunder som de för den nuvarande fyr- och

båkavgiften gällande, syntes emellertid icke möjligt i betraktande av de

betydande belopp, varmed sistnämnda avgift utginge vid de för densamma

föreskrivna fåtaliga betalningstillfällena per år. Annorlunda ställde sig

förhållandet med den av sjöfartsavgiftssakkunniga föreslagna typen för

fyr- och båkavgift. Därigenom att denna avgift -— genom lastavgiftens

egenskap att utgå å all last till eller från utlandet — mera fördelats på hela

året och bättre anpassats efter fartygens ekonomiska bärkraft hade skapats

förutsättning för införande av ytterligare en likartad avgift vid sidan

därav.

Sjöfartsavgiftssakkunniga hade ansett, att staten i form av avgift å sjöfarten

endast borde uttaga en del av det belopp, som erfordrades till täckande

av kostnaderna för fyr- och båkväsendet. Motsvarande borde tilllämpas

beträffande lotsinrättningen. I stället för att sjöfartens bidrag till

lotsinrättningen uttoges allenast genom ersättningar för lotsarnas tjänster

åt sjöfarten hade avgörande skäl ansetts tala för att en väsentlig del av

bidraget inflöte genom en oberoende av lotsning utgående avgift. Denna

avgift skulle nära nog uteslutande utgå av den utrikes sjöfarten. Men likväl

skulle alla fartyg, oberoende av om de träffades av nämnda avgift, vara

likställda, då det gällde att utnyttja de fördelar lotsinrättningen erbjöde.

Utprickningen, som utfördes av lotsarna, utnyttjades av vilket fartyg som

helst, och biträde av lots kunde likaledes påkallas av vilket fartyg som

helst. Vad anginge förmånen av låga lotspenningar, som väsentligen möjliggjordes

just genom förenämnda, oberoende av lotsning utgående allmänna

avgift, så syntes det främst av praktiska skäl icke böra ifrågakomma, att

av sådana fartyg, som ej träffades av denna avgift, uttaga lotspenningar

efter högre taxa än av andra fartyg. Vid nu angivna förhållanden skulle

det uppenbarligen även i fråga örn lotsinrättningen vara obilligt, om kostnaderna

för densamma helt uttoges genom avgifterna å sjöfarten. Till förmån

för att staten bidroge till nyssnämnda kostnader kunde liksom i fråga

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

57

om fyrväsendet ytterligare åberopas det skälet, att staten finge anses hava

en allmän förpliktelse att till skydd för fartygsbesättningar och passagerare

inrätta sjöfartssäkerhetsanstalter vid rikets kuster. Härtill komme, att lotsarna

hade en viktig funktion direkt i statens tjänst genom den av försvars-

och tullbevakningsintressen betingade allmänna övervakningen av

rikets kustfarvatten.

I fråga örn det lämpliga förhållandet mellan statens och sjöfartens bidrag

till lotsinrättningen kunde naturligen råda olika meningar. Det borde

erinras om att staten sedan många år tillbaka direkt bidragit till nämnda

omkostnader, under vissa år med omkring hälften, under de senare åren, då

lotspenninguppbörden stigit, med något mindre. De sakkunniga hade stannat

för att på detta område, liksom sjöfartsavgiftssakkunniga beträffande

fyrväsendets kostnader, förorda en hälftendelning. Med ökad sjöfart komme

avgifterna från sjöfarten att giva stigande intäkter. Men man borde

ock räkna med en ökning av lotsinrättningens medelsbehov. Skulle den såsom

lämplig ansedda proportionen mellan statens och sjöfartens tillskott

mera avsevärt rubbas, kunde här, liksom ock i fråga om avgiften till fyrväsendet,

rättelse med lätthet åstadkommas genom jämkning i avgiftssatserna.

Under år 1929 verkställdes genom generaltullstyrelsen vissa provdebiteringar

beträffande fyr- och båkavgiften och sjömanshusavgiften med huvudsaklig

tillämpning av de av sjöfartsavgiftssakkunniga gjorda förslag. Jämte

det kommerskollegium verkställt bearbetning av det sålunda insamlade

provdebiteringsmaterialet, vilken bearbetning den 8 maj 1931 av trycket offentliggjorts

i statens offentliga utredningar 1931: 15, har kollegium, på

grundval av nämnda provdebiteringsmaterial och med hjälp även av annat

omfattande material, kompletterat lotsförfattningssakkunnigas undersökningar

rörande de ekonomiska verkningarna för sjöfarten av samma sakkunnigas

förslag till lotsavgifter samt den 18 juni 1932 av trycket offentliggjort resultatet

härav i statens offentliga utredningar 1932: 15. Sistberörda utredning

belyser avgiftsbelastningen och det föreslagna avgiftssystemets ekonomiska

verkningar för fartyg av skilda slag och i olika fart särskilt för avgifterna

till lotsinrättningen, särskilt för samtliga statliga sjöfartsavgifter inklusive

sjömanshusavgift samt särskilt för samtliga statliga sjöfartsavgifter och hamnavgifter

tillsammantagna.

Den 8 mars 1935 avgav kommerskollegium utlåtande till Kungl. Maj:t angående

sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas betänkanden

i vad angår vissa principfrågor, därvid tillika överlämnades av kollegium

från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, som beröras av de i betänkandena

väckta förslagen, inhämtade yttranden.

över detta utlåtande yttrade sig lotsstyrelsen den 8 maj och statskontoret

den 10 maj 1935.

Vid anmälan av ifrågavarande ärende inför Kungl. Maj:t den 20 juni 1935,

därvid uppdrogs åt kommerskollegium att verkställa förnyad utredning angående

de allmänna sjöfartsavgifterna med undantag av lotsavgifter och

hemvägsersättning, anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet

bland annat följande:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Gentemot sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag om övergång från det nuvarande

systemet att beräkna fartygsavgifterna å fartygets nettodräktighet till

en beräkning efter den s. k. totala bruttodräktigheten hade kommerskollegium

framfört flera vägande invändningar. Kollegium hade visserligen framhållit,

att det vore tydligt, att tonnageavgiftens beräknande på den totala bruttodräktigheten

i och för sig skulle vara ägnat att på det mest ändamålsenliga

sättet anpassa ifrågakommande sjöfartsavgift efter den omfattning, vari fartyget

såsom sådant toge sjöfartsanstalterna i anspråk. Kollegium hade emellertid

funnit övervägande skäl tala för att vårt land tills vidare borde vidbliva

nettoberäkningen såsom avgiftsgrund. Därvid hade kollegium särskilt anfört,

att skeppsmätningsfrågans internationella läge manade till den största

varsamhet, när det gällde att taga ställning till frågan om införande av

annan beräkningsgrund än den nu gällande, såvitt denna toge hänsyn till

visst mått på fartygets dräktighet.

På de skäl kollegium anfört gåve departementschefen sin anslutning till

kollegii ståndpunkt, att det nuvarande systemet med nettodräktigheten såsom

grund för avgiftsberäkningen tillsvidare bibehölles.

Vidkommande därefter det föreslagna systemet alt beräkna sjöfartsavgifter

till en del på fartygets på visst sätt uträknade dräktighet såsom mått

på den omfattning, vari fartyget som sådant toge sjöfartsanstalterna i anspråk,

och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle lossade eller

lastade lastens kvantitet i viktton såsom i sin mån ett mått på fartygets vid

visst tillfälle aktuella ekonomiska bärkraft, hade det allmänt erkänts, att

detsamma vilade på teoretiskt rättvisa grunder och jämväl skulle medföra

vissa påtagliga praktiska fördelar. Vid bearbetningen av provdebiteringsmaterialet

hade det emellertid visat sig, att systemet i den praktiska tillämpningen

även skulle medföra åtskilliga ogynnsamma eller olämpliga verkningar.

Visserligen skulle med vissa modifikationer i systemet en del av dessa

verkningar kunna elimineras. En avgörande betydelse måste dock tillmätas

den omständigheten, att det föreslagna systemet ur debiterings- och

uppbördssynpunkt otvivelaktigt vore förbundet med högst betydande olägenheter.

På grund därav hade generaltullstyrelsen funnit sig icke kunna

tillstyrka ett genomförande av förslaget. Kommerskollegii uttalanden härom

innebure ett avstyrkande för det fall att generaltullstyrelsen, på vilken det

närmast ankommit att bedöma förslaget ur sist berörda synpunkter, ansett

olägenheterna härutinnan överväga de med systemet förbundna fördelarna.

Med hänsyn till betydelsen av de invändningar, som sålunda kunde göras

mot införandet av det ifrågasatta avgiftssystemet, funne departementschefen

sig icke kunna tillstyrka sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag härutinnan, utan

ansåge, att de nuvarande grunderna för beräknande och uttagande av

avgifterna tillsvidare borde i huvudsak tillämpas.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hade i sitt betänkande föreslagit en

omläggning av lotsavgiftssystemet, därvid till grund för lotsavgifternas beräknande

i viss utsträckning skulle läggas det av sjöfartsavgiftssakkunniga

föreslagna systemet för avgiftsberäkning. Med anledning därav ville departementschefen

framhålla, att samma skäl, som talade mot sjöfartsavgiftssakkunnigas

nämnda system jämväl gjorde sig gällande beträffande

lotsavgifterna, i den mån deras beräknande grundades å detta system.

Beträffande den av kommerskollegium intagna ståndpunkten till frågorna

om storleken av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen och detta bidrags fördelning

på olika avgifter må återgivas följande ur kollegii omförmälda utlåtande

den 8 mars 1935:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

59

Sjöfartsavgiftssakkunniga hade sökt närmare belysa frågan om sjöfartsavgifternas

ekonomiska verkningar och i samband därmed verkställt en jämförelse

mellan sjöfartsavgifternas storlek i Sverige och i andra länder. Av

denna senare utredning franninge, att avgiftsbelastningen i allmänhet vore

störst i London, samt att Oslo och de svenska hamnarna komme därnäst.

Vidare hade det genom undersökningen befunnits, att den höga avgiftsbelastningen

i den förstnämnda hamnen särskilt berodde på höga hamnumgälder

av lokal karaktär, medan i de svenska hamnarna och i Oslo det vore de stora

beloppen statliga avgifter (andra än lotspenningar), som medförde, att slutsumman

i mera väsentlig mån skilde sig från motsvarande avgiftsbelastning

exempelvis i Köpenhamn eller Hamburg, varest några statliga sjöfartsumgälder

-— oavsett isbrytaravgift i Köpenhamn under vintertiden — icke upptoges.

Sjöfartsavgiftssakkunniga hade av tillgängliga uppgifter dragit den

slutsatsen, att det ville synas, som om först genom helt avskaffande av såväl

lastpenningar (avskaffade från och med den 1 juli 1929) som fyr- och båkavgift

den svenska avgiftsbelastningen å fartygen skulle nedbringas till ungefärligen

den nivå som exempelvis den i Köpenhamn gällande. Ehuru, hade

de sakkunniga fortsatt, en dylik åtgärd för fyr- och båkavgiftens vidkommande

knappast syntes kunna ifrågasättas, utgjorde det angivna förhållandet

i varje fall en kraftig maning att söka i möjligaste mån minska den statliga

avgiftsbelastningen i vårt land. Av angivna och åtskilliga andra närmare

utvecklade skäl (sid. 79—82) hade de sakkunniga förklarat sig anse endast

en del, förslagsvis hälften, av det belopp, som erfordrades till täckande av

kostnaderna för fyr- och båkväsendet, böra uttagas i form av avgift å sjöfarten.

I de inkomna yttrandena över sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas

betänkanden hade i det närmaste allmänt understrukits

behovet av föreslagen nedskärning av fyr- och håle- samt lotsavgifterna.

Kollegium hade icke kunnat undgå att jämväl för sin del finna de av sjöfartsavgiftssakkunniga

anförda skälen för sänkning av de statliga sjöfartsavgifterna

i Sverige, även utöver vad som skett redan genom lastpenningarnas

borttagande, vara välgrundade.

Då avgiftsnivån i Sverige läge väsentligt över avgiftsnivån i åtskilliga andra

europeiska länder, syntes det kollegium antagligt, att en sänkning därav skulle

kunna vara ägnad att i någon mån gynnsamt påverka landets handelsomsättning.

Under normala förhållanden övervältrades nämligen givetvis den på

sjöfarten direkt vilande avgiftsbördan i längden, via frakterna, på andra led

i varuomsättningen och ytterst på konsumenten. Varje minskning av kostnaden

för fartygs besök i svensk hamn borde därför kunna beräknas i större

eller mindre utsträckning komma handeln till godo i form av viss lättnad i

konkurrensen med andra länder.

I den mån åter med hänsyn till skärpan av den internationella konkurrensen

inom sjöfarten, sådan som den under de senaste åren rådande, nyss

antydd övervältring av sjöfartens omkostnader icke kunde äga rum, syntes

man kunna räkna med ett sådant ekonomiskt läge inom särskilt vissa sjöfartsgrenar,

att varje lättnad i omkostnaderna verkade gagnelig! med avseende

å sjöfartens möjlighet att bedrivas med ekonomiskt försvarligt resultat.

På sålunda anförda skäl och under hänvisning i övrigt till vad sjöfartsavgiftssakkunniga

anfört i ämnet ville kollegium förorda sjöfartsavgiftssakkunnigas

förslag att i ungefärligen av dem angiven omfattning sänka det belopp,

som fyr- och båkavgiften avsåge skola inbringa.

På de av lotsförfattningssakkunniga anförda skäl och under åberopande av

vad kollegium här förut anfört tillstyrkte kollegium utarbetandet av nya

lotspenningtaxor med utgångspunkt från det av lotsförfattningssakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Alaj:ts proposition nr 164.

förordade förslaget, att genom avgifter till lotsinrättningen uttoges allenast

ungefär hälften av statsverkets kostnader för nämnda inrättning. Härvid

borde emellertid förnyade noggranna undersökningar verkställas rörande

den genomsnittliga storleken av nämnda kostnader.

Beträffande den av lotsförfattningssakkunniga föreslagna fördelningen av

avgifterna till lotsinrättningen mellan allmänna avgifter, oberoende av lotsning,

och avgifter för utförd lotsning vore densamma, såvitt kollegium kunnat

finna, i själva verket i ganska hög grad godtycklig. Kollegium hade visserligen

i princip ej erinran att framställa mot grunderna för den ifrågavarande

tankegången. Det syntes kollegium emellertid, som örn vid realiserandet

därav och vid bedömandet i anslutning därtill av frågan örn en fördelning

mellan de olika slagen av avgifter till lotsinrättningen en omvänd ordning

i förhållande till den av lotsförfattningssakkunniga tillämpade borde komma

till användning. En avvägning borde sålunda enligt kollegii mening

i första hand ske beträffande det belopp, som avsåges skola uttagas genom

en allmän avgift oberoende av utförd lotsning, och först sedan denna avvägning

skett bestämmas vad som skulle uttagas genom avgifter enligt

lotspenningtaxor. Det vore utan vidare tydligt, att den grundläggande avvägningen

av det belopp, som borde uttagas genom en allmän avgift till

lotsinrättningen, mötte betydande svårigheter. Å andra sidan syntes det

emellertid kollegium uppenbart, att med nu angivna utgångspunkter det

icke kunde ifrågakomma att uttaga så stor del av avgifterna till lotsinrättningen

som den av lotsförfattningssakkunniga föreslagna i form av en med

fyr- och båkavgiften sammanslagen allmän avgift. Det syntes icke råda

något tvivel om att man i den av de sakkunniga föreslagna proportionen

mellan de beräknade uppbördsbeloppen av de olika avgifterna hade att

se en av orsakerna till de olämpliga verkningarna i avseende å avgiftsbelastningen

på olika trafik och fartyg av den föreslagna systemförändringen

på förevarande område. Kollegium hade emellertid för sin del ej erinran att

framställa mot att i viss anslutning till lotsförfattningssakkunnigas tankegång

eventuellt en viss, ehuru väsentligt mindre anpart av ifrågavarande

kostnader än som av nämnda sakkunniga förutsatts uttoges genom fyr- och

båkavgiften.

Uppmärksammas borde, att kollegii förslag på nu avsedda punkter finge

såsom en given följd, att nya beräkningar måste verkställas rörande det procenttal,

efter vilket såsom regel lotslotten borde i framtiden beräknas.

Statskontoret anförde i sitt förut berörda yttrande den 10 maj 1935 bland

annat följande:

Statskontoret anslöte sig till den av kommerskollegium uttalade uppfattningen,

att en sänkning av de allmänna sjöfartsavgifterna, närmast fyr- och

båkavgiften samt lotspenningarna, vore önskvärd och med hänsyn till inom

sjöfartsnäringen rådande förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad.

Med hänsyn till det relativt stora belopp, som fyr- och båkavgiften

samt lotspenningarna representerade i budgeten, måste dock en dylik nedsättning

väsentligen bliva beroende av de statsfinansiella förhållandena. På

grund därav undandroge det sig statskontorets bedömande, när den föreslagna

sänkningen läte sig genomföra. Beträffande den omfattning, som

en reduktion av fyr- och båkmedlen samt lotspenningarna borde erhålla,

funne statskontoret icke anledning till erinran mot de synpunkter, som därutinnan

anförts av kommerskollegium.

I fråga örn lotspenningarna ville statskontoret erinra därom, att ämbetsverket

i ett år 1921 avgivet yttrande framhållit, att dessa skulle kunna uttagas

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

61

dels i form av en allmän avgift, oberoende av fartygens lotsning, dels ock i

form av avgifter enligt lotspenningtaxor. Utan att närmare ingå på frågan,

huru en avvägning mellan dessa olika avgiftsformer borde ske, ville statskontoret

bär framhålla, att ämbetsverket fortfarande ansåge en dylik uppdelning

i princip riktig och lämplig.

Lotsverkss ak kunnigas förslag.

Lotsvcrkssakkunniga anföra:

Förhållandet mellan lotsinrättningen och sjöfarten, såvitt anginge fartygens

särskilda resor, syntes kunna gestaltas enligt tre olika system eller på

grundval av lotsplikt, d. v. s. skyldighet att anlita lots, lotsavgiftsplikt, varmed

förstodes skyldighet för fartyg att i samband med resa i viss farled erlägga

den för lotsning därstädes bestämda ersättningen, vare sig fartyget anlitade

lots eller icke, eller slutligen lotsfrihet, som alltså innebure frånvaron av skyldighet

såväl att anlita lots som att för viss resa erlägga lotsavgifter, annat än

då fartyget frivilligt använt lots. För vårt lands vidkommande vore den utrikes

sjötrafiken principiellt ålagd lotsplikt, men från denna huvudregel vore

för berörda trafik viktiga undantag medgivna, innebärande lotsavgiftsplikt

eller lotsfrihet. För hela den inrikes sjötrafiken rådde i Sverige lotsfrihet.

Lotsförfattningssakkunnigas förslag om bidrag från sjöfarten till lotsinrättningen

i form av dels en allmän loisavgift, utgående oberoende av utförd

lotsning och tillagd fyr- och båkavgiften, dels ock förhållandevis låga

lotspenningar såsom ersättning för verkställd lotsning hade föranletts av

samma sakkunnigas förslag örn införande av lotsfrihet såsom allmän princip.

Genom det berörda avgiftssystemet hade sålunda avsetts att trots

slopandet av den nuvarande lotsplikten säkerställa erläggandet i en såsom

skälig ansedd omfattning av bidrag från sjöfarten till lotsinrättningen samt

att i sjöfartssäkerhetens intresse motverka den nedgång i lotsningsfrekvensen,

som genomförandet av förslaget örn lotsfrihet vid oförändrade lotspenningtaxor

kunde befaras medföra. Principen för föreskrifterna om

fartygs anlitande av lots vore givetvis av grundväsentlig betydelse för lotsavgiftssystemets

utformning och bestämmandet av avgiftsbeloppens storlek.

Lotsverkssakkunniga hade för sin del utgångspunkten i här förevarande

avseende för behandlingen av ifrågavarande spörsmål given, i det att enligt

direktiven för lotsverkssakkunniga borde till grund för en vidare undersökning

och prövning av lotsverkets organisation och därmed sammanhängande

spörsmål läggas i huvudsak det nuvarande lotssystemet. Det finge

emellertid redan nu framhållas, att därav icke a priori behövde följa ett övergivande

av tanken på att låta nuvarande lotspenningar till någon del ersättas

av en allmän, utan samband med lotsning utgående avgift till lotsinrättningen.

Till denna fråga ville lotsverkssakkunniga återkomma i det följande.

Lotsförfattningssakkunnigas förslag innebure jämväl, att lotspenningarna

skulle jämlikt de av sjöfartsavgiftssakkunniga förordade principerna för beräkning

av sjöfartsavgifter i allmänhet utgå efter fartygets s. k. totala bruttodräktigliet,

medan för närvarande nettodräktigheten lades till grund för sjöfartsavgiftsberäkning,

ävensom att den allmänna lotsavgiften såsom tillägg

till den i enlighet med vad sistnämnda sakkunniga föreslagit utgående fyroch

båkavgiften skulle beräknas till en del på fartygets totala bruttodräktighet

(tonnageavgift) och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle

lossade eller lastade lastens kvantitet (lastavgift). Chefen för handelsdepartementet

hade vid anmälan inför Kungl. Majit den 20 juni 15)35 av kommerskol

legd principutlåtande den 8 mars samma år över sjöfartsavgifts
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

sakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas betänkanden till behandling

upptagit förslagen om bruttodräktigbeten i stället för nettodräktigheten som

beräkningsgrund samt sjöfartsavgifters utgående i form av en förening av

tonnageavgift och lastavgift. Med hänsyn till vad departementschefen därvid

anfört bade lotsverkssakkunniga att vid sitt bedömande av lotsavgiftsspörsmålet

utgå från nettodräktigheten såsom avgiftsgrund utan avgiftens

uppdelning på tonnageavgift och lastavgift.

Vad lotsförfattningssakkunniga anfört till stöd för sin mening örn skäliglieten

av att från sjöfarten uttaga avgifter till lotsinrättningen till belopp, motsvarande

endast en del av kostnaderna för denna senare, syntes lotsverkssakkunniga

icke kunna frånkännas visst fog. Ett sådant förhållande hade också

dittills bestått såtillvida, att det i lotspenningar influtna sammanlagda beloppet

avsevärt understigit nämnda kostnader. Vad som felats hade emellertid

kunnat anses till väsentlig del ersatt av det genom fyr- och båkavgiften uttagna,

kostnaderna för fyr- och båkväsendet överskjutande beloppet. Ett

genomförande av sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas

förslag om storleken av fyr- och båkavgiften samt till lotsinrättningen utgående

avgifter skulle för statsverket medföra en jämförelsevis betydande inkomstminskning.

Sedan frågan örn nedskärning av fyr- och båkavgiften numera

syntes föreligga i utrett skick, vore denna fråga beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Alldeles oavsett att genomförandet av en sänkning av sjöfartens

bidrag till lotsinrättningen vore avhängigt av statsfinansiella förhållanden

av natur att undandraga sig lotsverkssakkunnigas bedömande, hade

lotsverkssakkunniga ansett sig icke lämpligen kunna ingå på en behandling

av den uppkomna frågan om ett mera definitivt fastställande av storleken av

nämnda bidrag, så länge motsvarande spörsmål rörande sjöfartens bidrag till

fyr- och båkväsendet ännu vore ölost.

I detta sammanhang återkomme lotsverkssakkunniga till den från skilda

håll framförda tanken örn uttagande av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen

i form av dels en allmän utan samband med lotsning utgående avgift, sammanslagen

med fyr- och båkavgiften, dels ock lotspenningar såsom ersättning

för utförd lotsning. Statskontoret hade med sitt år 1921 därutinnan

framförda förslag avsett att i händelse av övergång till lotsfrihet trygga statens

behov av inkomster från sjöfarten till lotsinrättningen. Lotsförfattningssakkunnigas

förslag om införande av den ifrågavarande ordningen

byggde på liknande motiv, varjämte dessa sakkunniga framhållit angelägenheten

av att genom låga lotspenningar söka i sjöfartssäkerhetens intresse

motverka såsom följd av lotsfriheten befarad nedgång i lotsningsfrekvensen.

I enlighet med vad nu nämnts hade alltså det angivna sättet för lotsavgifters

uttagande ursprungligen anknutits till ett system med lotsfrihet. Det syntes

emellertid lotsverkssakkunniga vara förtjänt av närmare beaktande, huruvida

icke skäl kunde anses tala för en omläggning i antydd riktning av avgiftssystemet

jämväl vid bibehållande helt eller i huvudsak av den nuvarande

ordningen för anlitande av lots. Härvidlag kunde lotsverkssakkunniga i

huvudsak ansluta sig till av statskontoret år 1921 gjort uttalande, att det

med hänsyn till lotsarnas vakttjänst och prickhållning vore rimligt, att

jämväl sådana sjöfarande, som icke i regel anlitade lots men för vilka denna

hjälp städse stöde öppen, även bidroge till institutionens vidmakthållande.

Ytterligare en omständighet finge i detta sammanhang framhållas. Ehuru

det nu gällande lotssystemet principiellt byggde på lotsplikt, innebure dock

detsamma, såsom tidigare nämnts, till mycket stor del lotsfrihet. En ytterligare

utsträckning av denna lotsfrihet bomme att äga rum genom antagande

av de förslag till ändringar i 1 § lotsförordningen, som lotsverkssakkunniga

hade för avsikt att framlägga. Med hänsyn därtill vöre de förut framhållna syn
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

63

punkterna om förskaffande av inkomster åt statsverket och lotsningsfrekvensens

stimulerande, vilka givetvis vore av mera framträdande betydelse vid

allmän lotsfrihet, dock av vikt jämväl vid nuvarande lotssystem, särskilt

efter vidtagande däri av nyss berörda jämkningar. Lotsverkssakkunniga

finge för den skull sålunda i likhet med kommerskollegium och statskontoret

principiellt giva sin anslutning till tanken på en sådan avgiftsuppdelning,

varom här vore fråga. Liksom kommerskollegium funne emellertid lotsverkssakkunniga

på av kollegium anförda skäl det icke kunna ifrågakomma

att låta så stor del av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen, som lotsförfattningssakkunniga

föreslagit, utgå i form av ett tillägg till fyr- och båkavgiften,

på vilket sätt i stället endast en mindre del av nämnda bidrag borde

uttagas. Den nuvarande fyr- och båkavgiften vöre alltför hög för att kunna

ökas på sätt här ifrågasatts. En förutsättning för en dylik omläggning av

avgiftssystemet vore sålunda, att en nedsättning av fyr- och båkavgiften i

lämplig omfattning komme till stånd.

I de för lotsverkssakkunniga gällande direktiven hade framhållits såsom

önskvärt, att frågan om den framtida utformningen av lotsavgiftssystemet i

sin helhet bragtes till sin lösning, varför de sakkunnigas utredning syntes

böra avse bland annat detta spörsmål. Av det här förut anförda framginge

dock, att även örn i vissa avseenden erforderliga förutsättningar vore för

handen för åvägabringande av en sådan lösning — lotsverkssakkunniga syftade

här på de omförmälda avgörandena angående bibehållande av såväl

det nuvarande lotssystemet i huvudsak som vissa hittills tillämpade regler

beträffande beräkning av sjöfartsavgifter i allmänhet — ovissheten om fyroch

båkavgiftens framtida storlek dock vore ägnad att utgöra hinder för

lotsverkssakkunniga att framlägga slutliga förslag i viktiga, lotsavgiftssystemets

gestaltning rörande hänseenden. Emellertid finge tilläggas, att med

hänsyn till vissa förhållanden beträffande lotsinrättningen skäl syntes förefinnas

för att under alla omständigheter låta någon tid anstå med en mera

definitiv lösning av den här förevarande frågan. Bland annat syftade lotsverkssakkunniga

därvid på lämpligheten av att först samla erfarenhet örn

den inverkan på lotspenninginkomsten, som de berörda ändringarna i 1 §

lotsförordningen kunde komma att medföra. Ett till synes starkare skäl för

uppskov läge däri, att den uppkomna frågan om en eventuell reglering av

lotspersonalens arbetstid väntade på sin lösning. Såsom ägande ett nära

samband med spörsmålet örn formen för lotspersonalens avlöning berörde en

sådan reglering i väsentlig grad lotsavgiftssystemet.

De salunda framhållna omständigheterna hava synts lotsverkssakkunniga

emellertid icke böra stå hindrande i vägen för att beträffande lotsavgiftssystemet

och vad därmed äger samband redan nu vidtaga vissa förändringar,

sorn föreliggande förhållanden kunde föranleda och medgiva, och vilkas genomförande

icke vore ägnat att föregripa en slutlig lösning av spörsmålet

om lotsavgiftssystemet i hela dess vidd. Härom anföra de sakkunniga

vidare följande:

Grunden för den fran och med den 1 juli 1921 vidtagna förhöjningen av

lotspenningarna hade utgjorts av den allmänna prisstegringen. Med hänsyn

till den senare hade sålunda anledning ansetts föreligga att genom ett

procentuellt tillägg till taxebeloppen åstadkomma höjning av lotspersonalens

lötsätter, samtidigt sorn statsverket bereddes ökade inkomster från

sjöfarten. Levnadskostnadsindex hade vid tiden för taxeförhöjningen utgjort

236 men hade sedermera nedgått till 158. Trots den prissänkning,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

som sedan tiden för taxeförhöjningen ägt rum, hade ingen ändring vidtagits

i det ursprungligen fastställda procenttalet för förhöjningen. Med

fog syntes lotsverkssakkunniga sålunda den meningen kunna göras gällande,

att sedan åtskillig tid tillbaka från sjöfarten uttagits lotspenningar med

högre belopp än som kunde anses stå i överensstämmelse med grunden

för det procentuella tilläggets tillkomst. Från sjöfartsnäringens målsmän

hade framhållits och av olika myndigheter vore även omvittnat, att med

hänsyn till sjöfartens och näringslivets i övrigt intressen ett starkt behov

förelåge av lättnad i sjöfartens avgiftsbörda. Välgrundad anledning till

en beskärning av lotspersonalens inkomster måste även anses föreligga. Härvid

finge lotsverkssakkunniga, i likhet med kommerskollegium och lotsstyrelsen,

i huvudsak ansluta sig till vad statens organisationsnämnd anfört

därom att lotspersonalen, för vars vidkommande taxeförhöjningen inneburit

en av dyrtidsförhållanden betingad reglering av avlöningsförmånerna, genom

att procenttalet kvarstått orubbat icke fått vidkännas reducering i det sålun

da utgående dyrtidstillägget trots en inträdd betydande sänkning av levnadskostnaderna.

Kommerskollegium och lotsstyrelsen hade båda i sina över organisationsnämndens

betänkande avgivna utlåtanden föreslagit en nedsättning av det

nu med 50 procent utgående tillägget å lotstaxornas avgiftsbelopp, därvid

kommerskollegium tillstyrkt en minskning till 25, eventuellt framdeles 20

procent, medan lotsstyrelsen stannat för ett procentuellt tillägg av 30 procent.

Även lotsverkssakkunniga finge ansluta sig till den meningen, att i och för

sig starka skäl för en nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget

förelåge. Lotsverkssakkunniga skulle närmast vilja hålla före, att en sänkning

till 30 procent vore lämpligt avvägd. Härifrån komme även framställningen

i det följande att utgå. Genom en dylik sänkning skulle sjöfarten

beredas lindring i sin avgiftsbörda, samtidigt som lotspersonalens berättigade

intressen att erhålla inkomst av lotspenningar måste anses skäligt tillgodosedda.

Emellertid vore att beakta, att lotsverkssakkunniga komme att förorda

bifall till lotsförfattningssakkunnigas förslag örn hemvägsersättningens borttagande.

1 stället borde enligt lotsverkssakkunnigas mening sjöfarten bidraga

till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader —- vilka skulle bestridas

av statsmedel — genom erläggande av lotspenningar. Då emellertid

icke avsåges att nu åvägabringa en slutlig lösning av spörsmålet om lotsavgiftssystemet,

syntes mindre lämpligt att för ifrågavarande ändamål verkställa

en omräkning av beloppen i lotslaxorna.

Lotspenningarna hade under vart och ett av de båda senaste åren uppgått

till omkring 2,700,000 kronor, varav 1,800,000 kronor utgått direkt å taxorna

och återstoden eller 900,000 kronor utgjort det efter 50 procent beräknade

tillägget. Därest ifrågavarande procenttal i stället utgjort 30, skulle lotsuenningarna

hava utgått med omkring 360,000 kronor mindre om året

(900,000 -—- 540,000). Årliga sammanlagda beloppet av inflytande hemvägsersättningar

syntes numera genomsnittligt kunna beräknas till omkring

300,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava lotsverkssakkunniga i första

hand förordat, att den lindring i sjöfartens avgiftsbörda, varom här vore

fråga, bereddes på det sättet, att hemvägsersättningen borttoges utan ändring

av vare sig själva taxebeloppen eller det procentuella tillägget. De sakkunniga

anföra härvid, att enligt tidigare framhållna synpunkter skulle en

sänkning av ifrågavarande tillägg grundas bland annat därpå, att i anse
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

65

ende till minskade levnadskostnader en reglering nedåt av lotspersonalens

lotspenninginkomst borde äga rum. Då efter hemvägsersättningens upphörande

lotspersonalen komme att av statsverket erhålla gottgörelse för de

kostnader, vilka nu bestredes med hemvägsersättningen, borde lotspersonalen

givetvis icke få draga fördel av den omständigheten, att till följd av

hemvägsersättningens slopande en nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget

icke komme till stånd. För att lotspersonalen, som nu åtnjöte

40 procent av inflytande lotspenningar, icke skulle få högre lotspenninginkomst

än här förut avsetts, nämligen efter 40 procent å lotspenningarna

enligt nuvarande taxor, höjda med 30 procent, borde enligt de sakkunnigas

mening en sänkning av förstnämnda procentsats företagas. De sakkunniga

anföra härom vidare:

Vid de senare årens totala lotspenninginkomst av omkring 2,700,000 kronor

hade lotspersonalens andel utgjort cirka 1,080,000 kronor, varav 720,000 kronor

hänfört sig till lotspenningarna enligt taxorna och 360,000 kronor till

lotspenningtillägget av 50 procent. Hade sistberörda procentsats i stället varit

30, skulle den totala lotspenninginkomsten hava utgjort omkring 2,340,000

kronor samt personalens lotspenninginkomst utgått med cirka 935,000 kronor

(720,000 + 215,000). Den procent, efter vilken i händelse av oförändrat

procentuellt tillägg å lotspenningtaxorna personalens lotspenningandel skulle

beräknas, borde i anslutning till det förut anförda icke vara högre, än att

vid en total lotspenninginkomst av 2,700,000 kronor nämnda andel kunde

beräknas uppgå till ungefärligen berörda belopp av 935,000 kronor. Sedan

hemvägsersättningen borttagits, borde fördenskull vid oförändrade taxebelopp

och oförändrat procentuellt tillägg å lotstaxorna personalens andel i inflytande

lotspenningar utgöra 35 procent, vid förenämnda totala lotspenninginkomst

motsvarande 945,000 kronor. Ehuru denna minskning vore redan

nu i sin helhet motiverad av inträdd nedgång i levnadskostnaderna, syntes

dock lotsverkssakkunniga skäligt, att densamma genomfördes successivt, förslagsvis

med 1 procent vid början av vart och ett av de närmaste fem åren.

I enlighet med vad förut nämnts kunde den ersättning, som vid hemvägsersättningens

borttagande skulle av statsmedel utgå till lotspersonalen såsom

gottgörelse för kostnader för resor och för båtar, beräknas vid en lotsningsfrekvens

av ungefärligen nuvarande omfattning uppgå till omkring 300,000

kronor årligen. Genom nedsättningen av procenttalet för lotspersonalens

andel i lotspenningarna från 40 till 35 skulle emellertid staten — vid bibehållande

av nuvarande lotstaxetillägg — erhålla en inkomstökning av omkring

135,000 kronor, varför alltså statens nettoutgift skulle bliva 165,000

kronor årligen. Skulle emellertid av statsfinansiella skäl anses, att statsverket

icke borde vidkännas någon direkt belastning vid övertagandet av de

mot hemvägsersättningen svarande utgifterna, syntes en lämplig utväg vara

dels att tillägget till lotstaxan höjdes från 50 till 60 procent, dels ock att lotsarnas

andel i lotspenningarna nedsattes till 33 procent.

Med utgångspunkt från en inkomst av grundtaxan av 1,800,000 kronor

skulle med 60 procents förhöjning den samlade inkomsten bliva 2,880,000

kronor, varav på staten skulle falla 1,930,000 kronor och på lotsarna 950,000

kronor. Härigenom skulle staten erhålla gottgörelse för kostnaderna för lotsarnas

resor och båtar. Vid eventuell nedgång i lotsningsfrekvensen sjönke

givetvis lotspenninginkomsten, men även statsverkets utgifter för ifrågavarande

resor bleve då mindre.

Hänsyn till billigheten syntes böra medföra, att jämväl vid detta senare

Bihang till riksdagens protokoll 1:9.V. 1 sami. Nr 164. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mctj.ts proposition nr 164.

alternativ en övergångstid stadgades, varunder ett successivt genomförande

av sänkningen av det procenttal, efter vilket personalens lotspenningandel beräknades,

ägde ruin. Härvid syntes böra förfaras så, att under det nästkommande

året personalens andel i lotspenningar utginge efter 35 procent, varefter

vid ingången av vart och ett av de därpå följande två åren procenttalet

minskades med 1 enhet. Den större sänkningen från och med första budgetåret

vore befogad med hänsyn därtill, att statsverket redan från början finge

vidkännas utgifterna för lotsarnas resor och båtar nied i det närmaste fulla

beloppet.

Den meningen kunde givetvis göras gällande, att den vid vissa av de minsta

lotsplatserna anställda personalens inkomster icke för närvarande uppginge

till sådana belopp, att en beskärning, oavsett anledningen därtill, på någotdera

av förut angivna sätt av dessa inkomster kunde framstå såsom skälig.

Häremot ville emellertid lotsverkssakkunniga erinra, dels att åtskilliga av de

minsta lotsplatserna av de sakkunniga föreslagits till indragning, dels ock att

för den personal i övrigt, som här avsåges, minskningen i lotspenningarna

komme att motvägas genom höjning av den fasta lönen, därest de sakkunnigas

tidigare framställda förslag örn uppflyttning av personalen å 3:e klass

lotsplatser till högre lönegrad vunne bifall.

Vidkommande det av statens organisationsnämnd framställda förslaget,

att personalens andel i lotspenningar från lotsfria men avgiftspliktiga fartyg,

som icke anlitade lots, skulle beräknas efter ett väsentligt lägre procenttal

än det för beräkningen av personalens lotspenninginkomst i övrigt gällande,

hava lotsverkssakkunniga anfört:

Ifrågavarande förslag vore principiellt riktigt. De sakkunniga ansåge emellertid,

att med ett bestämt ståndpunktstagande till frågan om införande aven

dylik ordning, som särskilt å ett pär platser skulle medföra en avsevärd

beskärning av personalens lotspenninginkomst, lämpligen borde anstå, tills

erfarenhet vunnits om verkningarna av de övriga förändrade föreskrifter

rörande lotspenningarna ävensom de förändringar i fråga om lotsplikten,

som kunde bliva en följd av de sakkunnigas förslag. För statsverket vore

bär förevarande spörsmål av jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse. Förslagets

genomförande syntes sålunda komma att medföra ökning av statsverkets

lotspenninginkomst med blott 10,000 ä 20,000 kronor om året.

Lotsverkssakkunniga övergå härefter till de detaljförslag rörande lotstaxorna,

vilka av lotsförfattningssakkunniga framlagts, och anföra härom

följande:

Till en början finge omförmälas, att lotsförfattningssakkunniga föreslagit

utökning av taxornas antal till nio. De fyra nya taxorna skulle inskjutas

mellan de äldre. Taxesatserna hade föreslagits sänkta till ungefär

hälften av de nuvarande. Av de nio taxorna skulle varje efterföljande taxa

ligga ungefär 12 procent högre än närmast föregående. (För närvarande

vore motsvarande tal omkring 25 procent.) Vintertaxa skulle utgöras av den

taxa, som vöre två nummer högre än vederbörande sommartaxa.

Lotsförfattningssakkunniga hade med ifrågavarande förslag avsett att göra

lotstaxorna till ett smidigare medel för reglering av lotspersonalens lotspenninginkomst.

Därvidlag syntes ett nära samband hava förelegat med samma

sakkunnigas förslag om införande av lotsfrihet såsom allmän princip. I händelse

av sådan lotsfrihet vöre nämligen uppenbarligen att vänta större oberäknelighet

i fråga örn storleken av inflytande lotspenningar. Genom att

lotspenningarna skulle helt tillfalla lotspersonalen komme att saknas eljest

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

67

förefintlig möjlighet till inverkan å lotslotterna genom ändring i den för beräkning

av personalens andel i lotspenningarna gällande procentsatsen. Lotslotterna

kunde likväl påverkas jämväl genom användning av annan taxa för

vederbörande lotsningar, och en på så sätt skeende reglering läte sig naturligen

ofta lättare anpassa efter verkliga behovet, om skillnaderna mellan befintliga

taxor icke vore för stora. Då emellertid tillsvidare ingen ändring vore

ifrågasatt beträffande principerna för nuvarande lotssystem och ordning för

lotspersonalens avlönande samt kravet på smidighet hos lotstaxorna såsom

medel för reglering av lotspersonalens inkomster alltså icke gjorde sig gällande

med den styrka, varmed lotsförfattningssakkunniga hade anledning att

i sådant avseende räkna, hade lotsverkssakkunniga ansett sig sakna tillräckliga

skäl att förorda en ökning av taxornas antal.

I fråga örn distansgrupperna i taxorna hade lotsförfattningssakkunniga föreslagit

—- i stället för nuvarande åtta grupper om 2, en grupp örn 4 och elva

grupper om 5 latitudminuter — åtta grupper om 2, sex grupper om 4 och

sju grupper om 5 latitudminuter. Den sista gruppen i varje taxa skulle omfatta

distanser över 70 till och med 75 latitudminuter (för närvarande 71—75

latitudminuter). Örn lotsad distans överstege 75 latitudminuter, skulle för

varje hel eller påbörjad distans av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminuterna

tilläggas det belopp, som utgjorde skillnaden mellan lotspenningarna

för distansgruppen över 65 till och med 70 latitudminuter och lotspenningarna

för distansgruppen över 70 till och med 75 latitudminuter för den fartygsstorlek,

som vore i fråga.

Bestämmelse av motsvarande innehåll som i sistberörda föreskrift vore nu

meddelad endast för fall av biträde av lots över öppen sjö, vilken bestämmelse

funnes intagen i Kungl. Maj:ts skrivelse till lotsstyrelsen den 5 mars 1920

angående ersättning för sådant biträde (S. F. S. 122/1920). För närvarande

upptoge lotsledsförteckningen ingen lotsled över 75 latitudminuter. Men då

distanslotsning avseende längre sträcka än sålunda nämnts syntes kunna förekomma

— varförutom uppkomsten framdeles av behov av intagande i lotsledsförteckningen

av lotsled överstigande angivna väglängd ju icke vore utesluten

— ville lotsverkssakkunniga förorda meddelande av föreskrift, gällande

lotsleds- och distanslotsning, angående beräkning av lotspenningar, därest

lotsad distans överstege 75 latitudminuter. Denna föreskrift syntes böra

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad lotsförfattningssakkunniga

i ämnet föreslagit.

I enlighet med vad förut nämnts hade lotsförfattningssakkunniga jämväl

föreslagit vidtagande av vissa förändringar beträffande taxornas nuvarande

distansgrupper. Lotsverkssakkunniga funne för sin del lämpligast, att avgörandet

av frågan örn eventuella jämkningar i sådant hänseende ägde rum

först i samband med den mera definitiva prövning av spörsmålet om lotsa vgiftssystemet,

som, enligt vad tidigare anförts, framdeles borde komma till

stånd.

Vad anginge stegringen i taxorna efter det lotsade fartygets storlek, hade

lotsförfattningssakkunniga för fartyg upp till 11,000 bruttoton, motsvarande

ungefär 8,000 nettoton, föreslagit 22 tontalsgrupper. För närvarande funnes

25 sådana grupper. Dessutom hade lotsförfattningssakkunniga funnit gruppindelningen

böra fortsättas med 5 särskilda grupper upp till 20,000 bruttoton,

motsvarande ungefär 15,000 nettoton. Såsom en första grupp hade upptagits

fartyg t. o. m. 200 bruttoton (100 nettoton motsvarades av ungefär 190

bruttoton). I det följande hade tontalsgrupperna ökats till sin omfattning

successivt: efter första gruppen tre grupper å 100 ton till och med 500 ton,

därefter fem grupper å 200 ton till och med 1,500 ton, därefter sju grupper

å 500 ton till 5,000 ton. därefter sju grupper å 1,000 ton (ill 12,000 ton och

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

slutligen fyra grupper å 2,000 ton till 20,000 ton. Vidare hade lotsförfattningssakkunniga

föreslagit, att för fartyg över 20,000 ton skulle för varje helt

eller påbörjat 2,000-tal ton över 20,000 ton tilläggas det belopp, som utgjorde

skillnaden mellan lotspenningarna för fartygsgruppen över 16,000 till och

med 18,000 ton och lotspenningarna för fartygsgruppen över 18,000 till och

med 20,000 ton för ifrågakommande distans.

Beträffande jämkningar i taxornas nuvarande tontalsgrupper hyste lotsverkssakkunniga

samma mening, varåt i fråga örn sådana åtgärder rörande

distansgrupperna nyss givits uttryck. Med prövningen av denna fråga syntes

alltså tillsvidare böra anstå.

Däremot ville lotsverkssakkunniga förorda, att till de nu gällande taxorna,

enligt vilka alla fartyg om 8,000 ton och däröver vore, såvitt anginge hänsynstagande

till storleken, i avseende å avgiftsberäkningen likställda, utfärdades

tilläggstaxor, omfattande grupperna 8,000 intill 9,000 ton, 9,000 intill

10,000 ton, 10,000 intill 11,000 ton, 11,000 intill 12,000 ton, 12,000 intill 14,000

ton, 14,000 intill 16,000 ton, 16,000 intill 18,000 ton samt 18,000 intill 20,000

ton. Härvid avsåges givetvis nettoton. I samband därmed borde de nuvarande

taxorna förklaras icke äga tillämpning beträffande fartyg om 8,000

ton och däröver. Avgiftsbeloppen i de nytillkommande tontalsgrupperna

syntes böra bilda en fortsättning på de nuvarande taxornas avgiftsserier. Tilllika

ansåge lotsverkssakkunniga, att avgiftsberäkningen för större fartyg än

nyss sagts borde ske på sätt lotsförfattningssakkunniga för sådana fall föreslagit.

Endast ett fåtal svenska fartyg mätte mera än 8,000 nettoton och

jämväl antalet utländska sådana fartyg i våra farvatten vore synnerligen begränsat.

Någon större betydelse kunde alltså de här föreslagna förändringarna

icke anses äga. Till följd av den under senare år tillkomna trafiken

av större turistfartyg hade emellertid lotsverkssakkunniga funnit de här ifrågavarande

utbyggnaderna av taxorna lämpligen böra vidtagas.

Lotsverkssakkunniga anmäla slutligen, att den för överläggning med de

sakkunniga utsedde representanten för lotspersonalen, överlotsen E. R. Blomqvist,

framhållit, att befogad anledning till sänkning av lotspersonalens lotspenninginkomst

icke förelåge. Skulle en nedsättning likväl äga rum, vore

enligt hans mening en för all lotspersonal likformig sänkning att föredraga

framför en sänkning i anslutning till därför av organisationsnämnden angivna

riktlinjer.

En av lotsverkssakkunniga uppgjord sammanställning över största lötsätter

under åren 1926—1935 samt fem av de sakkunniga utarbetade förslag

till tillägg till taxor å lotspenningar torde få såsom bilagor 5 samt 6 a)—e)

fogas till statsrådsprotokollet.

Ur de över lotsverkssakkunnigas betänkande inkomna yttrandena må i

detta sammanhang återgivas följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför, att nämnden, som icke ansett

sig kunna ingå på något bedömande av huruvida statsfinansiella skäl

motiverade ett förfaringssätt enligt det av lotsverkssakkunniga sist framlagda

alternativet i fråga örn tillägget till lotstaxorna och lotspersonalens andel

i lotspenningarna, hade funnit sig böra upptaga här ifrågavarande spörsmål

till behandling närmast ur löneteknisk synpunkt. Lönenämndens uttalanden

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

69

i dess yttrande den 24 januari 1935 över organisationsnämndens förslag hade

i det nu föreliggande förslaget vunnit beaktande så till vida, att den av lotsverkssakkunniga

föreslagna begränsningen av lotspersonalens andel i lotspenningarna

genomgående skulle drabba samtliga till lotslott berättigade befattningshavare.

Med hänsyn till den avsevärda nedgång i levnadskostnaderna,

som inträtt sedan 1921 års taxeförhöjning, hade dock lönenämnden

för sin del icke kunnat undgå att finna, att den nu föreslagna nedsättningen

av lotspersonalens andel från 40 till 35 procent vore väl ringa. Lotspersonalen

syntes nämligen på grund av de densamma för närvarande tillkommande

lotspenningarna kunna sägas i allmänhet intaga en så gynnsam ställning

i lönehänseende, att en något större nedsättning i procenttalet än den

av lotsverkssakkunniga föreslagna läte sig genomföra utan att därigenom

denna personals berättigade intressen åsidosattes, så mycket mer som de sakkunniga

i förevarande sammanhang föreslagit vissa nya förmåner för lotspersonalen

(semester). Lönenämnden hade dock icke ansett sig kunna framlägga

något direkt förslag i förevarande hänseende. Därest emellertid en

nedsättning i lotspersonalens andel i lotspenningarna begränsades till att

avse en reduktion från 40 till 35 procent, ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida

det kunde anses av omständigheterna påkallat, att denna beskärning

genomfördes allenast successivt under en femårig övergångsperiod. Lönenämnden

holle för sin del före, att den under sagda förutsättning inträdande

minskningen i lotspersonalens inkomster icke vore större än att beskärningen

kunde utan olägenhet på en gång träda i kraft.

Statskontoret har i anledning av vad lotsverkssakkunniga föreslagit erinrat,

att ämbetsverket i den 10 maj 1935 avgivet utlåtande uttalat, att en sänkning

av de allmänna sjöfartsavgifterna, närmast fyr- och båkavgiften samt lotspenningarna,

vore önskvärd och med hänsyn till inom sjöfartsnäringen rådande

förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad. I anslutning härtill

finge statskontoret tillstyrka förslaget, att någon minskning nu genomfördes

i sjöfartens avgiftsbörda. Den av de sakkunniga förordade sänkningen,

motsvarande en nedsättning av det procentuella tillägget från 50 till 30 procent,

syntes med hänsyn till den avsevärda nedgång i den allmänna prisnivån,

som ägt rum efter införandet av ifrågavarande tillägg, icke vara för

högt tilltagen. Av praktiska skäl syntes det lämpligt, att avgiftsminskningen

finge den av de sakkunniga föreslagna formen, att hemvägsersättningen

borttoges. Därest statsfinansiella hinder skulle finnas möta mot att en dylik

åtgärd för närvarande vidtoges, syntes den med omläggningen förenade kostnadsökningen

för statsverket böra undvikas genom vidtagandet, på sätt de

sakkunniga föreslagit, av en höjning av det procentuella tillägget. -— Vad

anginge den inkomstminskning, som sakkunnigförslaget innebure för lotspersonalens

vidkommande, finge statskontoret erinra, att ämbetsverket i sitt

den 24 januari 1935 avgivna utlåtande över vissa av statens organisationsnämnd

avgivna förslag beträffande lotsverket icke funnit anledning att motsätta

sig en av organisationsnämnden föreslagen nedsättning till 10 procent

av lotspersonalens andel i lotspenningarna från lotsfria men avgiftspliktiga

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

fartyg, som icke anlitade lots. Däremot hade ämbetsverket icke blivit övertygat

om lämpligheten av nämndens förslag att för det dåvarande vidtaga

reduktion av lotsarnas inkomst av lotspenningar från övriga fartyg. Då den

av lotsverkssakkunniga föreslagna minskningen av lotspersonalens andel i

lotspenningar^ motiverades av den inträdda nedgången i levnadskostnaderna

efter år 1921, ansåge sig ämbetsverket icke böra framställa erinran mot

de sakkunnigas förslag i detta avseende. Någon befogad invändning mot en

dylik åtgärd syntes så mycket mindre kunna göras som lotspersonalen enligt

det föreliggande förslaget skulle komma i åtnjutande av semesterförmån, vilken

hittills icke tillkommit personalen.

Kommerskollegium anför, att kollegium ansett det vara av intresse att

bilda sig en uppfattning örn den ungefärliga storleken av lotspenninguppbörden

vid nuvarande taxor med av kollegium på sin tid förordat tillägg av

allenast 25 procent i jämförelse med statsverkets utgifter för lotsinrättningen

sådana dessa framgått av en förnyad undersökning genom lotsstyrelsens

försorg och med hänsyn tagen jämväl till lotsverkssakkunnigas förslag om

statens övertagande av kostnaderna för lotsarnas resor, vilka för närvarande

bestredes genom hemvägsersättningen. En dylik undersökning avseende

budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 hade, enligt vad kollegium under hand

från nämnda ämbetsverk inhämtat, givit till resultat, att ifrågavarande utgifter

beräknats hava för nämnda budgetår uppgått till 4,036,000 kronor

respektive 4,052,000 kronor eller sålunda i medeltal per år 4,044,000 kronor.

Lades till sistnämnda summa ett belopp av 300,000 kronor, ungefärligen

motsvarande kostnaderna för lotsarnas resor, erhölles ett belopp av 4,344,000

kronor. Mot nämnda belopp skulle med en medeluppbörd av avgifter enligt

nuvarande taxor å 1,800,000 kronor samt med 25 procents tillägg svara

ett belopp av 2,250,000 kronor. Hälften av förenämnda summa 4,344,000

kronor utgjorde 2,172,000 kronor, och vid ett eventuellt genomförande av

kollegii förslag örn sänkning av den procentuella förhöjningen till 25 procent,

med beaktande tillika av lotsverkssakkunnigas förslag om statsverkets

övertagande av kostnaderna för lotsarnas resor, skulle alltså i stort sett hava

uppnåtts den av kollegium såsom önskvärd betecknade proportionen mellan

sjöfartens bidrag till lotsinrättningen och statsverkets kostnader för densamma.

Kollegium ville emellertid icke motsätta sig, att det ifrågavarande procentuella

tillägget provisoriskt, såsom det förevarande sakkunnigförslaget

förutsatte, bestämdes till 50 procent med utgångspunkt från att kostnaderna

för lotsarnas resor komme att övertagas av statsverket på sätt de sakkunniga

föreslagit.

Lotsförbundet har huvudsakligen erinrat om att de lotstaxor, som fastställdes

den 1 oktober 1914, skilde sig från 1896 års taxor endast såtillvida, att

tonnagegrupper över 2,000 ton infördes. Åsikten, att lotstaxorna skulle genom

den år 1921 vidtagna procentuella förhöjningen vara för höga, saknade

stöd i verkligheten. Lotsverkssakkunniga hade utgått från förhållandena

1921/1922 i jämförelse med nuvarande förhållanden, i stället för att jämfö
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

reisen skulle omfattat för lotspenningarnas vidkommande förhållandena 1896

och 1914 i jämförelse med nuvarande. Förrän de förslag till lättnader i den

nuvarande lotsplikten, vilka syntes komma att ingå i lotsverkssakkunnigas

förslag till ny lotsförordning, framkommit och förslagens ekonomiska räckvidd

för lotsarnas vidkommande blivit utredd, borde icke åtgärder beslutas

angående sänkning av lotsarnas andel i lotspenningar. Lotsförbundet yrkade,

att en reducering av lotsavgifterna icke måtte företagas på lotsarnas bekostnad,

och i varje fall icke på sådant sätt, att andelen av 40 procent av

lotspenningarna sänktes.

Lotsstyrelsen har anfört:

Styrelsen hade redan i sitt utlåtande över organisationsnåmndens betänkande

framhållit, att man svårligen kunde värja sig för den tanken, att lotspersonalens

inkomster nått en sådan höjd, att man vid en jämförelse med

andra statliga personalgrupper såväl i avseende å utbildning som ställning i

lönehänseende och arbetsuppgifter måste komma till den uppfattningen, att

någon begränsning borde ske. Lotsverkssakkunnigas förslag till lösning av

detta problem syftade till en reducering av nämnda inkomster i samma proportion

som av lotsstyrelsen förordats i berörda utlåtande. I detta sammanhang

finge styrelsen förutskicka, att styrelsen i det följande komme att till

genomförande förorda det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget om

hem vägser sättningens slopande och båthållningskostnadernas övertagande

av statsverket. Vid detta förhållande finge styrelsen giva sin anslutning till

lotsverkssakkunnigas förslag till reducering av lotspersonalens inkomster av

lotspenningar. — Enär enligt styrelsens uppfattning den av lotsverkssakkunniga

hävdade meningen, att lotsavgifterna numera måste anses belasta sjöfarten

alltför hårt, vore befogad, finge styrelsen i första hand förorda den

lösning av föreliggande problem, som innebure att med bibehållande av nuvarande

procentuella tillägg å lotstaxorna sänka lotspersonalens andel i lotspenningarna

från 40 procent till 35 procent. Skulle denna väg på grund av

statsfinansiella skäl ej kunna beträdas, funne styrelsen det av lotsverkssakkunniga

framlagda alternativet, innebärande att tillägget till lotstaxorna böjdes

från 50 till 60 procent, samtidigt som lotsarnas andel i lotspenningarna

nedsattes till 33 procent, vara en lämplig utväg.

Lotsstyrelsen fortsätter härefter sålunda:

Gentemot vad lotsförbundet i detta sammanhang anfört finge framhållas

följande. År 1896 hade utfärdats lotstaxor med stigande avgifter upp till

2,000 ton. Hela lotspenninginkomsten hade då tillfallit lotsarna. Härefter

hade år 1914 utfärdats de ännu gällande lotstaxorna, vilka med avseende a

fartyg upp till 2,000 ton vore lika med 1896 års taxor, men därefter fortsatte

upp till 8,000 ton. I samband med utfärdandet av 1914 års taxor hade

emellertid skett en lönereglering av innehåll, att lotspersonalen fått dels

fasta löner dels ock viss andel i utgående lotspenningar. Det måste väl

anses som örn den år 1914 vidtagna regleringen innebure en fullständig reglering

i alla hänseenden, d. v. s., att den inkomst av lön och lotspenningar,

som därigenom bereus lotsarna, motsvarade vad lotsarna skäligen borde erhålla

i förhållande till då gällande prisnivå.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Från och med den 1 juli 1921 hade lotsarna fått sina lotslotter höjda med

50 procent vid ett levnadskostnadsindex a.y 236. Motsvarande index vore nu

158. Det vore ett misstag att tro, att statstjänstemannen åtnjöte full kompensation

för dyrtiden genom dyrtidstilläggen. Frånsett den begränsning,

som ägt rum genom att dyrtidstillägg icke utginge å den del av lönen, som

överstege visst belopp, hade nämligen dyrtidstillägget för de reglerade verken

utgått från och med den 1 juli 1923 vid en levnadskostnadsindex av

174 med 19 procent av de till 1913 års prisnivå uppräknade lönerna. För

närvarande utginge vid reglerade verk allenast 11 procent i dyrtidstillägg på

1913 års löner, under det att lotsarna alltjämt uppbure 50 procents tillägg

på lotspenningarna.

Det nu framlagda förslaget örn sänkning av lotspenninginkomsten måste

i och för sig betecknas såsom ett synnerligen varligt försök att bringa någon

rättelse i den mindre goda överensstämmelse, som för närvarande i många

fall rådde mellan å ena sidan lotsarnas inkomster och å andra sidan de inkomster,

som andra statstjänstemän i motsvarande tjänsteställning åtnjöte,

och vilken oegentlighet blivit belyst i en av styrelsen i yttrandet över organisationsnämndens

betänkande intagen utredning. Med hänsyn därtill kunde

det icke anses, mer än skäligt, att lotspersonalen åsamkades den ytterligare

reducering i sina inkomster, som de eftergifter i lotsplikten, vilka lotsverkssakkunniga

ämnade föreslå, kunde komma att medföra. Det borde därvid

hållas i minnet, att personalen å de nuvarande 3:e klass lotsplatser, som icke

vöre ifrågasatta till indragning, med avseende å den fasta lönen hade föreslagits

skola erhålla en bättre löneställning än denna personal för närvarande

innehade.

Med hänsyn till den skonsamhet gentemot lotspersonalen, som måste anses

utmärka förslaget örn minskning av nämnda personals inkomster av lotspenningar,

syntes det visserligen icke kunna resas några större betänkligheter

mot att genomföra reduceringen på en gång. Skäligheten bjöde

emellertid måhända till att beträda den av lotsverkssakkunniga föreslagna

vägen med en successiv reducering. Lotsstyrelsen ifrågasatte emellertid i

allt fall en avvikelse från den av lotsverkssakkunniga föreslagna ordningen

med successiv minskning kalenderårsvis. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle

nämligen medföra, att man vid beräkning av lotspenninginkomsterna tvingades

tillämpa ett procenttal för första hälften av budgetåret och ett annat

procenttal för senare hälften av budgetåret. Styrelsen finge därför föreslå,

att reduceringen måtte ske på så sätt, att enligt alternativet med orubbat procenttal

för tillägget å taxorna nedsättningen skedde med 1 procent från och

med den 1 januari 1937 och med 1 procent från och med den 1 juli 1937

samt därefter med 1 procent med början av vart och ett av de tre därpå följande

budgetåren. På motsvarande sätt borde minskningen äga rum enligt

det andra alternativet, d. v. s. från och med den 1 januari 1937 skulle procenttalet

för lotsarnas andel i lotspenningarna vara 35, varefter nedsättning

skulle äga rum med 1 procent med början av vartdera av budgetåren 1937/

1938 och 1938/1939.

Organisationsnämnden hade framställt förslag, att personalens andel i lotspenningar

från lotsfria men avgiftspliktiga fartyg, som icke anlitade lots,

skulle beräknas efter ett väsentligt lägre procenttal än det för beräkningen av

personalens lotspenninginkomst i övrigt gällande. Med detta förslag, vartill

lotsstyrelsen redan uttalat sin principiella anslutning i sitt yttrande över

organisationsnämndens betänkande, funne lotsstyrelsen i likhet med lotsverkssakkunniga

lämpligen kunna anstå i avvaktan på verkningarna av övriga

av lotsverkssakkunniga ifrågasatta förändringar i lotsavgiftssystemet

och lotsplikten.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

73

Vad anginge det av 1928 års lotsförfattningssakkunniga framlagda förslaget

till utökning av lotstaxornas antal från fem till nio, ansåge styrelsen med

den av lotsverkssakkunniga anförda motiveringen tillräckliga skäl saknas för

en sådan utökning.

Lika med lotsverkssakkunniga funne styrelsen att med frågan örn förändringar

beträffande lotstaxornas nuvarande distansgrupper och tontalsgrupper

lämpligen borde anstå till den definitiva prövningen av spörsmålet

örn lotsavgiftssystemet.

Lotsstyrelsen biträdde lotsverkssakkunnigas förslag i vad det avsåge utfärdande

av särskilda tilläggstaxor upptagande fartygsstorlekar över 8,000

ton, och styrelsen hade icke något att erinra mot de av sakkunniga därutinnan

föreslagna taxorna. I samband med utfärdande av dessa taxor borde

lämpligen — i överensstämmelse med vad lotsverkssakkunniga föreslagit —

meddelas föreskrift örn beräkning av lotspenningar i de fall, då lotsad distans

överstege 75 latitudminuter.

I sitt sedermera avgivna yttrande över lotsverkssakkunnigas förslag till

lotsförordning har lotsstyrelsen gjort en jämförelse mellan å ena sidan nu

utgående löneförmåner jämte medellotslott för åren 1931—1935 och å andra

sidan samma löneförmåner jämte dels av lotsverkssakkunniga föreslagna löneförhöjningar

i anledning av uppflyttning av personalen vid samtliga 3:e

klass lotsplatser ävensom av viss personal vid 2:a klass lotsplatser, dels ock

beräknad lotslott för år 1934 med de sakkunnigas ändringar i fråga om

personalens lotspenningandel och lotsplikten fullt genomförda. Därvid har

befunnits, att vid 34 lotsplatser inkomstminskning icke uppstår utan att i

stället någon ökning kan beräknas. Vid 53 lotsplatser uppkommer inkomstminskning,

som dock vad 29 av dessa platser beträffar understiger 5 procent,

under det att vid de återstående 24 platserna minskningen varierar mellan

5.3 och 11.9 procent. En närmare granskning av siffermaterialet för dessa

24 platser giver emellertid vid handen, att vid 15 platser löneinkomsten kommer

att uppgå till omkring 4,800 kronor eller däröver, under det att vid 9

platser samma inkomst kommer att understiga nämnda tal.

Under förmälan att i yttranden, som från personalhåll inkommit till lotsstyrelsen,

yrkanden framställts på kompensation för de förluster, som skulle

åsamkas lotsarna genom de föreslagna nya bestämmelserna, har styrelsen rörande

denna fråga framhållit, att kompensation icke syntes kunna ifrågakomma

till annan personal än sådan som vid den nya lotsförordningens

ikraftträdande innehade befattning, med vilken vore förenad rätt till lotslott.

I övrigt vore enligt styrelsen ett flertal omständigheter av vitt skild art av betydelse

för bedömandet av frågan örn kompensation borde medgivas. Lotsstyrelsen

finge i sådant hänseende erinra örn de verkningar för personalen

och för lotsningen, som följde av sammanslagning av lotsplatser, av indragning

av med lotslott förenad befattning, av förflyttning av lots till annan lotsplats,

av konjunkturernas växling, av uppståendet eller nedläggandet av en

industri inom lotsningsområdet för en lotsplats samt av storleken av lotspenningar

från det tonnage, som anlitade lots trots vunnen lotsfrihet. Tydligt vore,

att var och cn av dessa omständigheter vore ägnad att kunna i väsentlig grad

inverka på lotsarnas inkomst av lotspenningar. Det syntes sålunda vara

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppenbart, att då nu berörda omständigheter icke läte sig på förhand bedöma,

det icke vore görligt att annat än i efterhand bilda sig en mera tillförlitlig

uppfattning om huruvida till följd av nyordningen lotspersonalen vid

vissa lotsplatser lede sådan minskning i sina inkomster, alt den kunde anses

vara oskälig. På grund av vad lotsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen

ansett sig icke böra framlägga förslag till bestämmelser om beredande av

kompensation för inkomstminskning lill följd av förslagens genomförande.

Styrelsen har dock funnit befogat, att möjlighet lämnades öppen för ingripande,

därest i särskilda fall framdeles skulle visa sig, att för närvarande lotslottsberättigad

personal tillskyndades oskälig inkomstminskning. Därvid

kunde då naturligen endast komma i betraktande minskning i lotspenninginkomsten

till följd av förslagen örn lättnader i lotsplikten.

Byråchefen i lotsstyrelsen A. Tydén har för sin del anfört huvudsakligen

följande:

Därest lotspersonalens intäkter funnes hava blivit för höga — vilket säkerligen

icke kunde vara förhållandet annat än vid några få lotsplatser — borde

den önskvärda rättelsen ske medelst användning i erforderlig utsträckning

av lägre taxenummer vid sådana platser.

Vid den år 1921 företagna höjningen av lotstaxorna med 50 % skedde icke

någon avvägning med hänsyn till då utgående dyrtidstillägg. Dessutom hade

år 1921 gällt helt olika regler för dyrtidstilläggets beräknande än de nuvarande,

som fastställdes år 1923. Efter 1921 års regler hade man utgått från

ett »grundtal», vilket för årets tredje kvartal varit bestämt till 122 vid ett av

lotsstyrelsen anfört levnadskostnadsindex å 236. Enligt nu gällande regler

utginge man från ett »tal, som skulle anses motsvara levnadskostnadsökningen»

och som för närvarande vöre bestämt till 58 samt gåve en dyrtidstillläggsprocent

av 11. Ytterligare syntes böra uppmärksammas, att dyrtidstillläggsprocenten

icke varierade direkt med nyssnämnda tal; sålunda bleve procenten

0 vid talet 36 för levnadskostnadsökningen och därunder.

Styrelsens påstående att den år 1914 genomförda löneregleringen i sig innefattade

ett sådant bestämmande av lotspersonalens andel i lotspenningarna,

40 %>, att lotsarnas sammanlagda inkomst därigenom blivit avvägd i förhållande

till andra statstjänstemäns löner, syntes icke kunna ledas i bevis med

stöd av vad handlingarna rörande detta ärende innehölle.

Lotsstyrelsen hade med avseende å den på grund av väntade lättnader i

lotsplikten följande minskningen av lotspenningarna yttrat, att det icke kunde

anses mer än skäligt, att lotspersonalen åsamkades den ytterligare reducering

i sina inkomster, som berörda eftergifter i lotsplikten kunde komma att

medföra. Härvid syntes styrelsen hava lämnat ur sikte, att den sjöfart med

små fartyg, varom det i detta hänseende huvudsakligen rörde sig, fördelade

sig ytterst ojämnt på olika lotsplatser, av vilka en del och företrädesvis de

mindre bärkraftiga komme att drabbas hårdare än andra. Vid de förra

skulle en höjning av taxenummer kunna komma i fråga, där sådan läte sig

göra.

Emellertid borde icke, även om nedsättning nu eller framdeles komme att

vidtagas med avseende å lotspenningarna, hemvägsersättningen, på sätt föreslagits

av lotsverkssakkunniga, sammansmältas med lotspenningarna, vilket

medförde vissa olägenheter och bundenhet, bland annat att lotspersonalens

andel i lotspenningarna måste minskas, vilket eljest bleve obehövligt. Tydén

finge alltså föreslå, att det tillägg å lotstaxornas grundbelopp, som vore av
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

75

sett att svara mot hemvägsersättningen, uttoges såsom ett särskilt tillägg på

taxorna och redovisades skilt från lotspenningarna under benämningen

»färdersättning» för att i sin helhet ingå till statsverket. Vid en dylik anordning

bibehölles lotsarna vid 40 °/o av lotspenningarna. Detta rubbade icke

principen i de sakkunnigas kostnadskalkyler beträffande lotspersonalens andel

i lotspenningarna, enär — med bortseende från av de sakkunniga gjorda

avrundningar — 40 % av de med 20 °/o å grundbeloppet nedsatta lotspenningarna

motsvarade 35 % av de enligt sakkunnigas förslag orubbade lotspenningarna

och 33 % av de med ytterligare 10 % förhöjda lotspenningarna.

»Färdersättningen» skulle då för att giva full kompensation för det till

300,000 kronor beräknade beloppet av den bortfallna hemvägsersättningen få

sättas till 16.5 % av lotstaxornas grundbelopp. Nöjde manlig med att uttaga

allenast 135,000 kronor enligt de sakkunnigas huvudförslag, bleve procenttalet

för »färdersättningen» 7.5. I olikhet med de sakkunniga hade därvid

statsandelen — avrundad till 215,000 kronor netto — i det belopp, varmed

lotspenningarna blivit nedsatta, beräknats komma sjöfarten till godo.

Därest, enligt av de sakkunniga omfattad ståndpunkt, skulle anses, att staten

icke kunde vidkännas denna minskning gentemot nuvarande inkomst av

lotspenningar, borde sagda belopp uttagas såsom pålägg å fyr- och båkavgiften.

Detta tillvägagångssätt medförde tydligen den stora fördelen, att man

såväl nu som framdeles kunde av sjöfarten uttaga lämplig ersättning för

lotsarnas resor och båthållning efter behovet, utan att lotspenningarna och

lotsarnas intressen rönte inverkan därav. Skulle nedsättning av lotspenningarna

med 20 % å grundtaxan bliva beslutad och förknippad med sakkunnigas

förslag om viss övergångstid, kunde exempelvis nedsättningen av lotspenningarna

ske i etapper med 5 % för varje gång under fyra perioder:

1I1 1937—3% 1937, Vr 1937—3% 1938, Vr 1938—3% 1939 och J/7 1939—3%

1940.

Av den av mig lämnade redogörelsen inhämtas, att åtskilliga förslag VM Departementsförändringar

i fråga om den nuvarande ordningen för lotspenningarnas ut- eheIengående

och disponerande framkommit. Sålunda hava dylika förslag avgivits

av 1928 års lotsförfattningssakkunniga, statens organisationsnämnd samt

lotsverkssakkunniga. Medan i yttranden över lotsförfattningssakkunnigas

och organisationsnämndens ifrågavarande förslag därifrån avvikande meningar

i stor utsträckning gjort sig gällande, har vad lotsverkssakkunniga

i ämnet föreslagit rönt i huvudsak anslutning från de hörda statsorganens

sida.

Vad de föreliggande spörsmålen angå vill jag erinra därom, att av lotsförfattningssakkunniga

i två särskilda hänseenden avgivna förslag måste anses

för närvarande sakna aktualitet. Jag syftar därvid på förslagen om

dels övergång från det nuvarande systemet att beräkna lotspenningarna å

fartygets nettodräktighet till en beräkning efter den s. k. bruttodräktigheten,

dels ock avgiftsberäkning till en del på fartygets dräktighet (tonnageavgift)

och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle lossade eller

lastade lastens kvantitet (lastavgift). En avgiftsberäkning som den sist avsedda

har dock icke ifrågasatts för de egentliga lotspenningarna utan endast för

en fyr- och båkavgiften tillagd avgift till lotsinrättningen, därest lotspenningarna

komme att till någon del ersättas av en dylik allmän lotsavgift. I

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

överensstämmelse med vad dåvarande chefen för handelsdepartementet anfört

till statsrådsprotokollet den 20 juni 1935 rörande sjöfartsavgifter i allmänhet

bör tillsvidare jämväl beträffande lotspenningarna nettodräktigheten

bibehållas som beräkningsgrund och bör ej heller i fråga örn avgift till

lotsinrättningen — om uppdelning av lotspenningarna som nyss sagts skulle

ske — införas en form, innebärande en förening av tonnageavgift och lastavgift.

Denna utgångspunkt hava även lotsverkssakkunniga intagit vid sitt

bedömande av lotsavgiftsspörsmålet.

Den av lotsverkssakkunniga i främsta rummet föreslagna förändringen angående

lotspenningarna sammanhänger särskilt med den omständigheten, att

i jämförelse med förhållandena för ett antal år tillbaka en allmän prissänkning

inom landet ägt rum. Grunden till att lotstaxorna från och med den 1

juli 1921 höjdes med ej mindre än 50 procent utgjordes av den vid tiden för

höjningen inträdda stegringen i prisnivån. Till belysande av den prisutveckling,

som sedan dess skett, må i detta sammanhang endast erinras därom,

att det genom socialstyrelsens försorg uträknade levnadskostnadsindex, som

den 1 juli 1921 utgjorde 236, numera nedgått till 158. Trots prissänkningen

har likväl det ursprungligen fastställda procenttalet för lotspenningarnas

förhöjning kvarstått orubbat.

Lotsverkssakkunniga hava funnit, att med hänsyn till berörda förhållande

sedan åtskillig tid tillbaka från sjöfarten uttagits lotspenningar med högre

belopp, än som kunde anses stå i överensstämmelse med grunden för det

procentuella tilläggets tillkomst. Riktigheten härav synes mig icke kunna

jävas. Från sjöfartens sida har också vid olika tillfällen framhållits, att

förhållandena krävde, att lindring i dess avgiftsbörda komme till stånd.

Bland annat må härvidlag erinras örn det av kommerskollegium gjorda uttalandet,

att i de till kollegium inkomna yttrandena över lotsförfattningssakkunnigas

betänkande i det närmaste allmänt understrukits behovet av nedskärning

av lotsavgifterna. Statskontoret, kommerskollegium och lotsstyrelsen

hava alla vid olika tillfällen, senast i sina utlåtanden över lotsverkssakkunnigas

förslag, givit uttryck för liknande uppfattning. Statskontoret har

därvid yttrat, att en sänkning av de allmänna sjöfartsavgifterna, bland annat

lotspenningarna, vore önskvärd och med hänsyn till inom sjöfartsnäringen

rådande förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad.

Jämväl för egen del vill jag i anslutning till det anförda förorda, att en lättnad

nu beredes sjöfarten i dess lotsavgiftsskyldighet.

Att i samband med dylik lättnad i lotsavgiftsplikten lotspersonalens inkomster

av lotspenningar något beskäras torde stå i full överensstämmelse

med 1921 års taxeförhöjnings karaktär av en av dyrtidsförhållandena föranledd

avlöningsförbättring. De avlöningsförmåner, lotspersonalen vid de

större lotsplatsen^ åtnjutit, torde visserligen till en del kunna försvaras

därmed att lotspersonalen vid jämförelse med andra statens befattningshavare

har en i viss mån mera bunden samt vad själva lotsningsarbetet angår

jämväl särskilt ansvarsfull tjänstgöring. Sedan levnadskostnaderna nedgått,

har lotspersonalen emellertid, även med hänsyn tagen till berörda omständig
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

77

heter, i jämförelse med statliga befattningshavare, vilkas hela ersättning

utgår som fast lön med därå belöpande dyrtidstillägg, under flera år intagit

en i löneavseende gynnad ställning. I belysning av det sagda finner jag mig

böra tillstyrka en viss, huvudsakligen på minskning i levnadskostnaderna

grundad justering nedåt av lotspersonalens lotspenninginkomst. Meningen örn

det befogade i en dylik åtgärd har även omfattats av, förutom organisationsnämnden

och lotsverkssakkunniga, såväl allmänna civilförvaltningens lönenämnd

som de tre i frågan hörda ämbetsverken, nämligen statskontoret, kommerskollegium

och lotsstyrelsen.

I detta sammanhang synes mig böra bringas i erinran, att vid tillkomsten

år 1921 av tillägget å lotstaxorna införandet av detsamma av dåvarande chefen

för handelsdepartementet betecknades såsom en provisorisk åtgärd, sammanhängande

med det förhållandet, att någon definitiv lönereglering för lotspersonalen

icke kunde genomföras nämnda år. Redan år 1922 fattades emellertid

beslut om sådan reglering. Det oaktat förblev då taxetillägget oförändrat.

Vidare må nämnas, att i samband med omförmälda lönereglering år 1922

anslaget för det därpå närmast följande året till lotspersonalens andel i lotspenningar

med hänsyn till beräknad total lotspenninguppbörd upptogs till

600,000 kronor. Efter tiden för löneregleringen har emellertid personalens

lotspenningandel städse varit högst avsevärt större. Densamma har nämligen

för år växlat mellan belopp, som med mer än 50 procent överstigit

600,000 kronor, och belopp, som överstigit angivna summa med mer än 100

procent. Närmare upplysningar härutinnan kunna hämtas ur organisationsnämndens

lotsverksbetänkande i dess av mig här förut återgivna del. Vad

där anförts rörande utvecklingen under gångna år av de särskilda befattningshavarnas

lotspenninginkomst tillåter jag mig även i detta sammanhang

hänvisa till. Det är sant, att den berörda beräkningen av personalandelen

år 1922 gjordes ur budgetär synpunkt och för budgetärt ändamål. Givetvis

var även en förutsättning, att personalens lotspenninginkomst skulle komma

att växla med sjöfartskonjunkturerna. Men det nu framhållna synes mig

dock utgöra fog för det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjorda

uttalandet, att personalens andel i lotspenningarna under årens lopp i hög

grad överskridit de belopp, varmed man räknat vid 1922 års lönereglering.

Då grunden till att lotsavgifterna och personalens lotspenninginkomst

ansetts böra bliva föremål för någon nedsättning närmast är den, att det

procentuella tillägget å lotstaxorna trots inträdd prissänkning fått förbliva

i oförändrat skick, ligger det givetvis nära till hands att åstadkomma berörda

nedsättning genom sänkning av sagda tillägg. Med hänsyn härtill hava även

lotsverkssakkunniga förklarat sig anse, att i och för sig starka skäl för en

nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget förelåge. Därvid hava

de sakkunniga hållit före, att en sänkning till 30 procent vore lämpligt avvägd.

Även jag är böjd att i princip giva min anslutning till den meningen,

att genom en dylik reducering lotspenningarna skulle i stort sett erhålla en

nivå, som med hänsyn till nu förhandenvarande omständigheter kunde ur

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

skilda synpunkter betecknas som skälig. Såväl statsverkets som sjöfartens

och lotspersonalens intressen synas mig därigenom komma att vinna vederbörligt

beaktande. Emellertid hava lotsverkssakkunniga i annat sammanhang

föreslagit borttagande av hemvägsersättningen, som för närvarande utgör

sjöfartens bidrag till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader. I

stället bör enligt de sakkunnigas mening sjöfarten bidraga till dessa kostnader,

vilka framdeles helt skulle bestridas av statsmedel, genom erläggande av

lotspenningar. I anslutning härtill och med hänsyn till den genomsnittliga,

ungefärliga överensstämmelsen mellan å ena sidan de belopp, varmed vid ett

till 30 nedsatt procentuellt tillägg å lotstaxorna lotspenningarna bomme att

minskas, och å andra sidan de belopp, vartill inflytande hemvägsersättningar

numera torde kunna beräknas, hava lotsverkssakkunniga i första hand

förordat, att den lindring i sjöfartens avgiftsbörda, varom fråga vore, bereddes

på det sättet, att hemvägsersättningen borttoges utan att det procentuella

lotstaxetillägget ändrades. Jag har för avsikt att i det följande biträda lotsverkssakkunnigas

förslag om hemvägsersättningens borttagande, därvid sjöfartens

bidrag till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader skulle uttagas

i form av lotspenningar. Vid sådant förhållande och på skäl, som av

det nyss anförda framgår, synes det även mig lämpligt, att den nedsättning,

som skulle företagas i det procentuella lotspenningtillägget, och den höjning i

lotspenningarna, som hemvägsersättningens borttagande borde föranleda, få utjämna

varandra. Jag tillstyrker således det därutinnan framlagda förslaget.

Enligt en reservant inom lotsstyrelsen borde det lotstaxetillägg, som vore

avsett att svara mot hemvägsersättningen, uttagas såsom ett särskilt tillägg på

taxorna och redovisas för sig för att i sin helhet ingå till statsverket. Emellertid

avses efter hemvägsersättningens upphörande kostnaderna för personalens

resor och båthållning skola gäldas av statsverket i full överensstämmelse

med vad fallet är beträffande övriga kostnader för lotsinrättningen.

Tillräcklig anledning har därför synts mig saknas att, såsom reservantens

förslag innebär, jämväl i fortsättningen hålla sjöfartens bidrag till nämnda

två ändamål avskilt från dess bidrag till kostnaderna i allmänhet för lotsinrättningen.

Lotspersonalens andel i lotspenningarna utgör för närvarande 40 procent.

Den av mig tillstyrkta beskärningen av lotspenninginkomsten med

belopp, motsvarande vad som skulle följa vid en nedsättning av lotstaxetilllägget

från 50 till 30 procent, får givetvis, därest såsom nyss föreslagits dylik

nedsättning, på grund av hemvägsersättningens inläggande i lotspenningarna,

ej sker, verkställas i annan ordning. Lotspersonalen bör — eftersom

gottgörelse för den borttagna hemvägsersättningen skall lämnas av statsmedel

— principiellt icke hava någon del i det hemvägsersättningen motsvarande

lotspenningbeloppet. Vid ett lotstaxetillägg, som i anledning av

hemvägsersättningens överförande till lotspenningarna ej nedsättes till ett

eljest såsom skäligt ansett tal av 30 utan bibehålies vid 50, bör alltså procentsatsen

för personalens lotspenningandel sänkas till ett tal, vilket för lotspersonalen

giver ungefär samma inkomst som skulle erhållas efter nuva
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

79

rande andel av 40 procent vid ett procentuellt taxetillägg av blott 30. Enligt

verkställda beräkningar skulle ifrågavarande syfte vinnas, därest lotspersonalens

andel i lotspenningarna fastställes till 35 procent. Jag tillstyrker ett

beslut av denna innebörd.

Härigenom skulle lotslotterna komma att minskas med 12.5 procent i jämförelse

med de grunder, varefter desamma utgått under hela tiden efter

tillkomsten år 1921 av lotsttaxetillägget å 50 procent. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd har anfört, att med hänsyn till den avsevärda nedgång i

levnadskostnaderna, som inträtt sedan tiden för taxeförhöjningen, nämnden

för sin del icke kunnat undgå att finna, alt en nedsättning av lotspersonalens

andel från 40 till 35 procent vöre väl ringa. Särskilt med hänsyn till att

lotslotterna å åtskilliga lotsplatser uppgå till avsevärda belopp synes mig

denna mening väl försvarbar. Emellertid har jag icke funnit mig för närvarande

böra påyrka en större nedsättning än nyss sagts. En viss återhållsamhet

i det hänseende, varom här är fråga, är betingad bland annat därav,

att de tillämnade lotspliktsbestämmelserna i en ny lotsförordning förutsättas

komma att vid en del lotsplatser medföra någon minskning, ehuru i

allmänhet av blott ringa grad, i lotsningsfrekvensen. Härtill kommer, att den

pågående arbetstidsutredningen kan tänkas resultera däri, att, särskilt på

platser med stor andel i lotspenningar, nya befattningar böra inrättas, varvid

de enskilda lotsarnas lotslotter kunna ytterligare nedgå.

Emellertid är jag ense med lönenämnden därom, att det icke kan anses av

omständigheterna påkallat, att förevarande beskärning genomföres, såsom

lotsverkssakkunniga ansett sig böra förorda, allenast successivt under en flerårig

övergångsperiod. I likhet med lönenämnden och på sätt för övrigt även

lotsstyrelsen ifrågasatt, finner jag således nedsättningen böra på en gång träda

i kraft. Jag erinrar, att jämväl lotsverkssakkunniga funnit minskningen redan

nu i sin helhet motiverad av inträdd nedgång i levnadskostnaderna. Därtill

kommer, att, enligt vad jag i det följande vill föreslå, statsverket redan

från tiden för hemvägsersättningens upphörande skall helt övertaga kostnaderna

för lotspersonalens resor och båtar.

Lotsförbundet har anfört, att förrän de förslag till lättnader i den nuvarande

lotsplikten, vilka syntes komma att ingå i lotsverkssakkunnigas förslag

till ny lotsförordning, framkommit och förslagens ekonomiska räckvidd

för lotsarnas vidkommande blivit utredd, åtgärder icke borde beslutas angående

sänkning av lotsarnas andel i lotspenningarna. Med föranledande härav

anser jag mig böra framhålla följande.

Såsom jag tidigare nämnt hava lotsverkssakkunniga numera avgivit förslag

till lotsförordning. Jag har för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit

anmäla frågan örn utfärdande av ny sådan förordning i huvudsaklig enlighet

med lotsverkssakkunnigas förslag i ämnet. I förslaget hava förordats

vissa lindringar i den nuvarande lotsplikten. Av verkställd undersökning

framgår, att den totala minskningen av lotspenningarna kunde, örn ifrågavarande

lättnader varit genomförda år 1934, antagas hava uppgått till ett sammanlagt

belopp av omkring 110,000 kronor, varav enligt gällande grunder för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

beräkning av lotsarnas andel i lotspenningarna 66,000 kronor skulle belöpt

å staten och 44,000 kronor å lotspersonalen. Hade personalandelen varit

blott 35 procent, såsom nu föreslagits, skulle sistberörda båda belopp i stället

hava utgjort 71,500 respektive 38,500 kronor.

Av den förut omförmälda, av lotsstyrelsen verkställda undersökningen

beträffande lotspersonalens sammanlagda löneförmåner under vissa olika

förutsättningar kan naturligen icke exakt utläsas den minskning i personalens

inkomst, som kan beräknas uppstå vid ett antal lotsplatser genom nedsättningen

av personalens andel i lotspenningarna och lindringarna i lotsplikten.

Men utredningarna i fråga giva dock en ungefärlig bild i förevarande

hänseende. Jag finner vad därvid framkommit icke utgöra hinder mot

genomförande av förslaget om reducering av personalens lotspenningandel.

Vad beträffar frågan om eventuell kompensation till lotspersonalen vill jag

framhålla att, såsom ock lotsstyrelsen ansett, den minskning i lotspenninginkomsten,

som blir en följd av reducering av personalens andel däri och vartill

hänsyn tagits vid uträknandet i den refererade jämförande utredningen

av procenttalen för inkomstminskning, givetvis icke kan bliva föremål för

ersättande från statsverkets sida. Spörsmålet örn och i vad mån detta skäligen

må bliva fallet i fråga om inkomstminskning till följd av vissa lindringar

i den nuvarande lotsplikten kan, i överensstämmelse med lotsstyrelsen

mening, icke tillförlitligen bedömas, förrän ifrågavarande ändrade lotspliktsbestämmelser

varit i kraft. Denna fråga får alltså tagas under övervägande

längre fram.

Vidkommande det av statens organisationsnämnd framställda förslaget,

att personalens andel i lotspenningar från lotsfria men avgiftspliktiga fartyg,

som icke anlitade lots, skulle beräknas efter ett väsentligt lägre procenttal

än det för beräkningen av personalens lotspenninginkomst i övrigt gällande,

torde, såsom lotsverkssakkunniga och lotsstyrelsen förordat, jämväl med

ståndpunktstagande därtill tillsvidare få anstå.

Vad angår de av lotsverkssakkunniga framlagda detaljförslagen rörande

lotstaxorna hava de sakkunniga främst förordat, att till de nu gällande

taxorna, enligt vilka alla fartyg örn 8,000 ton och däröver äro, såvitt

angår hänsynstagande till storleken, i avseende å avgiftsberäkningen likställda,

skulle utfärdas av de sakkunniga utarbetade tilläggstaxor, omfattande åtta

storleksgrupper från 8,000 intill 20,000 ton. Förslaget har biträtts av lotsstyrelsen.

Jämväl jag finner med hänsyn till den under senare år inträdda

ökningen i fartygsstorleken övervägande skäl tala för en dylik utbyggnad av

de nuvarande taxorna. Därvid synes lämpligen böra förfaras på det sätt, att

de lotstaxor, som fogas vid den tillämnade nya lotsförordningen, sammanställas

av nuvarande taxor — med uteslutande av storleksgruppen 8,000 ton och

däröver — samt de upprättade tilläggstaxorna.

Vidare hava lotsverkssakkunniga förordat meddelande av vissa föreskrifter

angående beräkning av lotspenningar dels för fartyg över 20,000 ton, dels ock

för lotsad distans över 75 latitudminuter. Det synes mig lämpligt, att be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

81

stämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda föreslagits meddelas

i anslutning till taxorna vid den nya lotsförordningen.

I de för lotsverkssakkunniga utfärdade direktiven framhölls såsom önskvärt,

att frågan örn den framtida utformningen av lotsavgiftssystemet i sin helhet

bragtes till lösning. Efter erinran härom hava lotsverkssakkunniga anfört,

att ovissheten örn fyr- och båkavgiftens framtida storlek vore ägnad att utgöra

hinder för de sakkunniga att framlägga slutliga förslag i vissa lotsavgiftssystemet

rörande hänseenden. Härvid åsyfta lotsverkssakkunniga den av

lotsförfattningssakkunniga upptagna frågan örn ett mera definitivt fastställande

av storleken av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen ävensom det från skilda

håll framförda spörsmålet om uttagande av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen

i form av dels en allmän, utan samband med lotsning utgående avgift,

sammanslagen med fyr- och båkavgiften, dels ock lotspenningar såsom ersättning

för utförd lotsning.

Beträffande förstberörda fråga vill jag endast framhålla, att jag för närvarande

icke är beredd att tillstyrka en större lättnad i sjöfartens lotsavgiftsbörda

än vad jag nu gjort. Vad angår spörsmålet örn de nuvarande lotspenningarnas

uppdelning å två avgifter har, såsom lotsverkssakkunniga framhållit,

förslaget därom uppkommit med hänsyn till ifrågasatt införande av lotsfrihet.

Det synes mig, att vid bibehållande av systemet med lotsplikt i princip skälen

för en dylik avgiftsuppdelning blivit i sådan grad försvagade, att med en

eventuell åtgärd av ifrågavarande slag i varje fall bör tillsvidare lämpligen

anstå.

Personalförteckning, avlöningsstat och indragningsstat.

Jag har tidigare redogjort för nu gällande personalförteckning och avlöningsstat

för lots- och fyrstaten.

I skrivelser den 31 augusti 1936 och — efter särskild, med hänsyn till av

mig förut tillstyrkta ändringsförslag i fråga om lotspersonalens löneställning

och semester för vissa befattningshavare, gjord anmodan — den 12

januari 1937 har lotsstyrelsen avgivit förslag till personalförteckning, avlöningsstat

och indragningsstat för lots- och fyrstaten för tiden efter innevarande

budgetårs utgång. För ifrågavarande förslag, sådant det slutgiltigt

ter sig enligt de båda skrivelserna, vill jag här redogöra.

Vad personalförteckningen angår innebär förslaget bland annat, att från

den nuvarande förteckningen avföras — dels på grund av indragning av

Dyngö 2:a klass lotsplats, Arpö, Borgholms, Degerhamns, Mönsters, Pukaviks,

Timmernabbens och Tärnö 3:e klass lotsplatser samt Inlängans upppassningsställe

under Långörens 3:e klass lotsplats, dels ock på grund av

efter hand företagen vakanssättning — följande befattningar, nämligen: 1

lotsförmansbefattning å 2:a klass lotsplats, 4 lotsbefattningar å Ira klass

Bihang titt riksdagens protokoll 19,17. 1 sami. Nr 164.

B

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

lotsplats, 3 lotsbefattningar å 2:a klass lotsplats, 7 lotsförmansbefattningar

å 3:e klass lotsplats, 7 lotsbefattningar å 3:e klass lotsplats, 1 fyrmästarbefattning

å 3:e klass fyr samt 2 fyrvaktarbefattningar å 2:a och 3:e klass fyr.

Av den indragna ordinarie lotspersonalen hade, anför styrelsen, en del

kunnat beredas anställning vid andra lotsplatser. Så hade dock icke kunnat

ske beträffande mästerlotsen C. W. Ekström, Dyngö, lotsförmännen K. R.

Dahlbeck, Pukavik, V. E. Sjöberg, Timmernabben, och V. J. Ternström,

Tärnö, samt mästerlotsarna A. H. Westerberg, Mönster, A. G. V. Hägg, Timmernabben,

och S. H. E. Ternsjö, Tärnö. Dessa befattningshavare borde

därför överflyttas till indragningsstat under elfte huvudtiteln med bibehållande

av nu innehavande löner men med skyldighet att låta sig återflytta till

ordinarie stat. Ifrågavarande löner utgjorde, efter vederbörliga avdrag av

pensionsavgifter, för Ekström 2,713 kronor, Dahlbeck 2,587 kronor, Sjöberg

2,667 kronor, Ternström 2,793 kronor, Westerberg 2,446 kronor, Hägg 2,446

kronor och Ternsjö 2,566 kronor.

Vidare skiljer sig lotsstyrelsen förslag till personalförteckning från den

nuvarande i så måtto, att ändringar, föranledda av borttagandet av lotsplatsen^

klassindelning och av mig tidigare förordade uppflyttningar eller nedflyttningar

i lönegrad av vissa befattningar, vidtagits.

I enlighet med vad här förut i skilda hänseenden anförts har i den nya

personalförteckningen, såvitt angår lotspersonal å ordinarie stat, dels antalet

överlotsar minskats från 18 till 15, dels antalet lotsförmän i 9:e lönegraden

ökats från 18 till 22, dels antalet lotsförmän i 7:e lönegraden minskats

från 26 till 19, dels i en för lotsförmän ny lönegrad, den 6:e, upptagits 30

befattningshavare, dels antalet lotsar i 6:e lönegraden ökats från 280 till 290,

dels ock antalet lotsar i 5:e lönegraden ökats från 71 till 81. Nuvarande 5:e

lönegraden för lotsförmän och 4:e lönegraden för lotsar hava utgått. Enär

vissa av de befattningar, vilka nedflyttats till lägre lönegrad, äro besatta med

ordinarie innehavare, har personalförteckningen föreslagits utökad med en

övergångsstat, varå uppförts 2 överlotsar, 2 lotsförmän i 9:e lönegraden, 5

lotsförmän i 7:e lönegraden samt 5 lotsar i 6:e lönegraden.

Vad den föreslagna avlöningsstaten beträffar bör posten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat, slutande för innevarande budgetår å 2,435,000

kronor, enligt lotsstyrelsen minskas med följande belopp på grund av:

minskad belastning enligt erfarenhet från budgetåret 1935/

1936 .............................................. kronor 5,000

indragningar av personal.............................. » 48,500

upprättande av en övergångsstat ...................... » 44,000

samt frånräknande av familjepensionsavdrag ............ » 52,500

Summa minskning kronor 150,000.

Å andra sidan skulle enligt styrelsen anslagsposten ökas med följande belopp

på grund av:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 83

föreslagen uppfattning i lönegrad för viss personal ...... kronor 9,000

samt — därest de nya föreskrifterna rörande semester för

lotsbefäl och lotspersonal komme att träda i kraft med

ingången av år 1938 — inverkan av semesterrätten .... » 36,000

Summa ökning kronor 45,000.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat skulle alltså

jämlikt denna beräkning för nästkommande budgetår komma att uppgå till

(2,435,000—150,000 + 45,000 =) 2,330,000 kronor eller alltså 105,000 kronor

mindre än för löpande budgetår.

I anslutning till vad förut nämnts har i lotsstyrelsens förslag till avlöningsstat

nyuppförts en post till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat å förslagsvis

44,000 kronor.

Beträffande härefter anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. grundavlöningar m. m., vilken post för närvarande är upptagen till

515.000 kronor, har lotsstyrelsen föreslagit, att densamma skulle å ena sidan

minskas med dels 16,000 kronor på grund av personalindragningar dels ock

8.000 kronor, motsvarande 60 procent av beräknade familjepensionsavdrag,

tillsammans 24,000 kronor, samt å andra sidan ökas med 12,000 kronor med

anledning av att lotspersonalen skulle tillerkännas semester. Enligt detta

förslag skulle alltså anslagsposten för budgetåret 1937/1938 beräknas till

(515,000 — 16,000 — 8,000 + 12,000 =) 503,000 kronor, innebärande en

nettominskning med 12,000 kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Posten till avlöningar till icke-ordinarie personal: b. avlöningsförhöjningar

m. m. föreslås oförändrad till 22,000 kronor.

I sin helhet skulle alltså enligt styrelsen anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie personal, nu 537,000 kronor, komma att för nästkommande

budgetår minskas med 12,000 kronor till 525,000 kronor.

I fråga om de i anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän ingående delposterna har styrelsen föreslagit dels

höjning med hänsyn till belastningen av posten till fyrskepp stillägg från 65,000

kronor till 75,000 kronor, dels ock upptagande av en post å förslagsvis 8,000

kronor till provisoriskt lönetillägg, avseende ersättningar för familjepensionsavdrag.

Såsom av det föregående framgår har anslagsposten till avlöningar till Depanementstjänstemän

å ordinarie stat ansetts böra höjas med bland annat ett belopp «*«/«*•

av 36,000 kronor, utgörande på ett halvt år belöpande kostnadsökning i anledning

av införandet av semesterrätt för vissa befattningshavare. Beträffande

denna kostnadsökning har det av lotsverkssakkunniga beräknade beloppet

50,000 kronor för helt år av lotsstyrelsen föreslagits höjt till 60,000

kronor. Härav har för första halvåret 1938 ä nu ifrågavarande anslagspost

uppförts 20,000 kronor —- 10,000 kronor komma för samma tid på

vederbörande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal — vartill

lagts 10,000 kronor eller hälften av den för helt år till 20,000 kronor

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppskattade kostnaden för ersättning av statsmedel för lotslott till vissa

vid semester förordnade befattningshavare, varefter sammanlagda beloppet,

30,000 kronor, höjts med 20 procent till 36,000 kronor i anledning av lotsstyrelsens,

av mig biträdda förslag angående semester åt personalen i samma

utsträckning som åt personal tillhörande den civila statsförvaltningen.

Ytterligare utgifter under denna anslagspost äro att förvänta i samband

med kostnader för avlönande av tillförordnade tjänstemän i andra fall än

vid vikariat i anledning av semester, varom någon närmare beräkning dock

icke kunnat utföras. Emot dessa förväntade utgifter kan emellertid, i den

mån frånträdda lötsätter komma att ingå till statsverket, beräknas svara

någon minskning av den under särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän upptagna anslagsposten till lotspersonalens andel

i lotspenningar.

Med införandet av semesterrätt har ock, såsom framgår, erfordrats en höjning

av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal: a. grundavlöningar

m. m. med 12,000 kronor (10,000 för halvt år + 20 procent av

10,000).

Mot vad lotsstyrelsen föreslagit rörande personalförteckning, avlöningsstat

och indragningsstat för lots- och fyrstaten för nästkommande budgetår

har jag i huvudsak intet att erinra. Emellertid får jag i detta sammanhang

anmäla en från ett antal extralotsar inkommen skrivelse den 1 februari 1937

med hemställan om åtgärder för beredande åt icke-ordinarie befattningshavare

vid lotsplatserna av någon förbättring i lönehänseende. Skrivelsen har

remitterats till lotsstyrelsen för yttrande. Ehuru svar å remissen ännu ej

hunnit ingå, har det dock vid en förberedande prövning av framställningen

förefallit mig, som örn de synpunkter, vilka däri kommit till uttryck, vöre i

åtminstone någon grad förtjänta av beaktande. Nuvarande avlöning, frånsett

dyrtids- och dyrortstillägg, för ifrågavarande befattningshavare utgör,

beroende på vederbörandes lönegrads- och omplacering, för extralotsar

lägst 1,620 kronor och högst 2,286 kronor samt för båtbiträden lägst 1,320

kronor och högst 1,782 kronor. Ett bifall till förevarande hemställan skulle

medföra en löneförbättring av för extralotsar 250 å 450 kronor och för båtbiträden

400 å 500 kronor. Det slutliga ståndpunktstagandet till frågan

torde bliva beroende på den fortsatta utredningen. En överslagsberäkning

har givit vid handen, att tillgodoseende av de framställda önskemålen skulle

föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 40,000 kronor. Föreskrifter

rörande ifrågavarande befattningshavares ställning i lönehänseende ankommer

på lotsstyrelsen att meddela inom ramen av för ändamålet tillgängliga

medel. Det synes önskvärt att, därest en löneförbättring finnes böra komma

till stånd, denna kan givas tillämpning redan under nästkommande budgetår.

Ehuru det vid den slutliga prövningen av ärendet måhända befinnes.

att kostnadsökningen skäligen kan begränsas till lägre belopp än det nyss

sagda, anser jag försiktigheten bjuda, att delposten till grundavlöningar

m. m. för icke-ordinarie personal, i lotsstyrelsens förslag upptagen till

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

85

503.000 kronor, höjes till förslagsvis 543,000 kronor. Anslagsposten i sin

helhet till avlöningar till icke-ordinarie personal skulle således beräknas till

565.000 kronor.

Då lotspenninguppbörden för nästa budgetår beräknats till 3,150,000 kronor

samt personalens lotspenningandel föreslagits till 35 procent, bör delposten

till lotspersonalens andel i lotspenningar upptagas till 1,103,000 kronor

i avrundat tal. I enlighet med vad nyss nämnts lärer någon hänsyn icke

behöva tagas till den mindre inverkan å posten, som må kunna föranledas av

statsverket tillfallande lotslotter.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän skulle härvid komma att i sin helhet uppgå till 1,343,000 kronor

mot 1,342,000 kronor för löpande budgetår.

Jämlikt det sagda skulle avlöningsstatens slutsumma för budgetåret 1937/

1938 bliva (2,330,000 + 44,000 + 565,000 + 1,343,000 =) 4,282,000 kronor.

Motsvarande belopp för innevarande budgetår är 4,314,000 kronor, varför

staten alltså skulle komma att minskas med 32,000 kronor.

2. Lotsverket: Omkostnader, förslagsanslag. Den av Kungl. Majit den

19 juni 1936 fastställda omkostnadsstaten för lotsverket, att tillämpas från

och med budgetåret 1936/1937, har följande utseende:

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ............ kronor 55,000

2. Expenser, förslagsvis.................... » 70,000

3. Publikationstryck, förslagsvis............ » 6,000

4. Övriga utgifter:

a. Förbrukningsartiklar,

förslagsvis............ kronor 225,000

b. Reparation och under
håll

av byggnader, förslagsvis

..............

c. Reparation och under
håll

av fyrskepp, tjänstefartyg

och lotsverket

tillhöriga tjänstebåtar,

förslagsvis............

d. Bidrag till lotsbåtar,

förslagsvis............

e. Bojar och prickar, förslagsvis

..............

f. Diverse och extra utgifter,

förslagsvis......

S är s k i

> 230,000

» 340,000

» 50,000

» 100,000

J»_____ 21,000 , 966,000

da uppbördsmedel:

Hyrcsmedel

kronor 1,097,000.

kronor 60,000.

Nettoutgift kronor 1,037,000.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsverkssakkunnigas förslag innebära vissa ändringar i omkostnadsstaten

enligt vad i det följande skall närmare angivas.

Lotspersonalens båthållning och resor.

Nuvarande ordning m. m.

För lotsningens utförande äro lotsarna i stor utsträckning nödgade att

med olika slag av färdmedel förflytta sig såväl till lands som till vatten. De

skola från sina uppassningsplatser inställa sig å fartygen, och efter slutad

lotsning skola de återvända till samma uppassningsplatser. Inställelserna

ske väl oftast i närhet av den egna platsen, därvid lotsarna för ankommande

fartygs mötande och även i allmänhet eljest använda tjänstebåtar — antingen

dem själva eller ock kronan tillhöriga •—- men det förekommer ock i viss utsträckning,

särskilt i Norrland, att lotsarna hava att begiva sig till fartyg, vilka

befinna sig på ansenligt avstånd från lotsens stationsort. I den mån tjänstebåt

därvid icke kommer till användning, har lotsen att lita till de allmänna samfärdsmedel,

som stå till buds. Jämväl vid återresorna från lotsningarna

begagnas antingen tjänstebåtar eller andra trafikmedel.

I 39 § av instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr 404) stadgas,

att å varje lotsplats skola lotsarna vara försedda med sådana båtar jämte

inventarier, som, med avseende å lotsplatsen läge och lotsledernas beskaffenhet,

äro för tjänstgöringen lämpliga. I den mån sjötrafiken vid Sveriges

kuster kommit att äga rum med allt större och mera snabbgående fartyg

och i stor utsträckning upprätthållas även vintertid, hava ökade krav

ställts på lotsarnas båtar i fråga örn snabbhet och sjöduglighet ävensom isbrytarförmåga.

Segelbåtarna hava efterträtts av motorbåtar. Det ursprungliga

systemet, att varje lots hade sin egen båt, har genombrutits i två riktningar.

Dels hava lotsarna vid de särskilda lotsplatsen^ i stor utsträckning

slutit sig tillsammans om hållande av en eller flera gemensamma båtar,

dels tillhandahåller staten i viss omfattning båtar. En av lotsverkssakkunniga

uppgjord sammanställning av båtbeståndet vid lotsplatserna år 1935,

omfattande både kronobåtar, lotsarnas gemensamma båtar och lotsarnas enskilda

båtar, torde få såsom bilaga 7 fogas vid statsrådsprotokollet. De där

angivna, statsverket tillhöriga större motorlotskuttrarna hava tilldelats sådana

lotsplatsen där särskilt stora krav på båtbeståndet föreligga och där

det på grund av de stora kostnaderna för sådan materials anskaffande icke

rimligen kan fordras, att lotsarna själva verkställa anskaffningen. Såsom

framgår av bilagan utgöra lotsarnas egna båtar det stora flertalet av de för

lotsningstjänstens uppehållande erforderliga båtarna.

I sitt betänkande (sid. 164) hava 1928 års lotsförfattningssakkunniga meddelat

en sammanställning, fotad på 1928 års båtbesiktningsinstrument, av

vilken inhämtas, att antalet och värdena av lotspersonalens egna båtar då

utgjorde:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

87

291 motorbåtar, värda............ kronor 1,013,424

92 segelbåtar » » 24,223

och 51 roddbåtar » » 8,612

Summa kronor 1,046,259.

Lotsverkssakkunniga hava utarbetat en liknande sammanställning, grundad

på båtbesiktningsinstrumenten för år 1935, av följande innehåll:

Lotsdistrikt

Motorbåtar

Segelbåtar

Roddbåtar

Samtliga båtar

Antal

Värde

Antal

Värde

Antal

Värde

Antal

Värde

Övre norra ................

33

142,882

4

500

11

948

48

144,330

Nedre norra................

27

141,712

2

143

16

1,8%

45

143,751

Mellersta....................

36

141,186

4

765

9

1,541

49

143,492

Östra ......................

60

128,770

7

966

5

664

72

130,400

Södra ......................

36

168,620

16

4,143

3

557

55

173,320

Västra......................

34

231,840

2

555

3

290

39

232,685

226

955,010

35

7,072

47

5,896

308

967,978

Orsaken till nedgången i båtantal och värden sedan år 1928 är delvis att

söka i den indragning av vissa lotsplatser, som ägt rum under de mellanliggande

åren, men torde också kunna hänföras till en alltmera tydlig övergång vid

lotsplatserna från systemet med enskild båthållning till sådant med gemensam.

De utgifter, som för lotsarna äro förenade med hållandet av båtar och

med resor, skola bestridas medelst de till lotsplatserna i samband med lotsningarna

inflytande hemvägsersättningarna, örn vilka närmare stadgas i

kungörelsen den 27 november 1896 (nr 88) angående lotsavgifternas beräknande.

Hemvägsersättning utgår vid lotsning genom lotsled med det belopp,

som under rubrik »hemvägsersättning» finnes i gällande lotsledsförteckning

upptaget för leden, samt vid distanslotsning — d. v. s. lotsning som verkställes

genom del av lotsled eller genom farled, vilken icke finnes upptagen

i lotsledsförteckningen, eller genom lotsled tillika med annan farled -—• med

belopp, beräknat efter 50 öre för varje avstånd av två latitudminuter eller

del av detta avstånd, som lotsen nödgas färdas från sin stationsort för lotsningens

fullgörande samt efter slutad lotsning åter till stationsorten.

De belopp, som sålunda skola utgå vid olika förrättningar, hava emellertid

visat sig icke vara tillräckliga för bestridande av de kostnader, för vilka

de äro avsedda. Från och med år 1915 har årligen anvisats ett förslagsanslag

å lotsverkets omkostnadsstat, ursprungligen å 60,000 kronor samt —

efter höjning under dyrtiden — nu å 50,000 kronor, till bidrag till lotsbåtar,

genom vilket anslag lotsstyrelsen är satt i tillfälle att lämna bidrag till båtkostnaderna.

Men även de allmänna resekostnaderna stego så under världskriget,

att hemvägsersättningsbeloppen icke på långt när voro tillfyllest.

Alltsedan år 1918 har Kungl. Maj:t ock årligen, efter förslag av lotsstyrel
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sen, meddelat föreskrifter om provisorisk förhöjning av hemvägsersättningen.

För närvarande utgå sålunda procentuella tillägg å hemvägsersättningarna

vid lotsledslotsning vid de flesta av rikets lotsplatser. Hemvägsersättningen

vid distanslotsning är även provisoriskt förhöjd genom procentuellt tillägg.

De på nu angivet sätt bestämda hemvägsersättningarna ävensom de bidrag,

vilka enligt vad förut sagts utbetalats till lotsplatserna, hava för åren

1921—1936 uppgått till de belopp, som återfinnas i följande sammanställning:

År

Hemvägs-

ersättning

Bidrag

Summa

Ar

Hemvägs-

ersättning

Bidrag

Summa

1921 ...

... 394,938

79,556

474,494

1929 ...

... 452,918

43,423

496,341

1922 ...

... 399,410

48,189

447,599

1930 ...

... 397,199

59,793

456,992

1923 ...

... 411,613

47,898

459,511

1931 ...

... 348,583

59,786

408,369

1924 ...

... 424,979

61,546

486,525

1932 ...

... 296,243

58,395

354,638

1925 ...

... 423,636

51,599

475,235

1933 ...

... 305,233

47,602

352,835

1926 ...

... 387,750

61,752

449,502

1934 ...

... 328,678

41,465

370,143

1927 ...

... 448,005

48,616

496,621

1935 ...

... 318,047

49,577

367,624

1928 ...

... 436,988

50,203

487,191

1936 ...

... 331,203

Tilldelandet till lotsplatserna av bidragen har skett på grundval av utredningar,

som årligen infordrats genom lotskaptenerna och innefattat uppgifter

från lotsarna vid envar lotsplats å deras utgifter under det sistförflutna

kalenderåret för resor med vivre samt för amortering, drift och underhåll

beträffande båtarna. I den mån dessa kostnader överstiga beloppet av vid

en plats influten hemvägsersättning, erhålles bidrag för skillnaden. Uppkommer

åter å hemvägsersättningen överskott, tillfaller sådant lotsarna.

Förslag i fråga om den framtida ordningen för lotsarnas båthållning och

ersättande av deras resekostnader.

Tidigare förslag.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hava i förevarande ämnen anfört

bland annat följande:

Vid övervägandet av spörsmålet örn båthållningen vid lotsplatserna hade

till en början synts kunna fastslås, att staten borde sörja för att medel bleve

tillgängliga för bestridande av de utgifter, som de för tjänsten erforderliga

båtarna föranledde. Därvid kunde staten antingen själv övertaga båthållningen

eller till lotsarna vid de särskilda platserna överlämna att hålla tjänliga

båtar för de medel, som statsverket för ändamålet ställde till förfogande,

eller ock anordna en kombination av båda systemen.

För båthållning genom lotsarna talade, att därigenom kunde införas lotsarnas

eget ekonomiska intresse i båthållningen, varigenom kunde påräknas

längre tids tjänsteduglighet och billigare underhåll för materielen. Vidare

bleve lokala önskemål beträffande båttyper säkrare tillgodosedda, och lotsarna

ägde större frihet med avseende å båtarnas begagnande, vilket vore

av särskild betydelse på platser, där användning av båtarna ifrågakomme

annorledes än direkt i tjänsten. Slutligen syntes man kunna undgå en del

tyngande kontroll- och andra förvaltningsåtgärder, som bleve nödvändiga

vid statlig båthållning.

Såsom den statliga båthållningens företräden framför båthållning genom

lotsarna hade angivits, att därigenom undanröjdes olägenheterna av kapitalanskaffning

genom lotsarna i en för deras villkor betungande omfattning, att

man undginge de förvecklingar, gemensam båthållning kunde medföra.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

samt att. då staten vid båthållning genom lotsarna i allt fall i sista hand bekostade

båtarna, det vore lämpligast att staten även stöde som deras ägare. ^

Härtill kunde anmärkas, att de med kapitalanskaffningen förbundna svårigheterna

kunde undgås genom ett ändamålsenligt tillhandahållande av

medel åt lotsarna, i vilket sammanhang hänvisades till statskontorets uttalande

år 1921 örn möjligheten att bereda lotsarna statslån för ifrågavarande

ändamål. Det nuvarande gemenskapslörhållandet i fråga om lotsbåtar hade,

såvitt för lotsförfattningssakkunniga vore bekant, icke lett till förvecklingar

att räkna med. Örn båthållning genom lotsarna kunde förväntas ställa sig billigare

än statlig båthållning, syntes den vinst, som härigenom uppstode, vara

att föredraga framför statens formella äganderätt till båtarna.

Slutligen hade statlig båthållning ansetts äga företräde härutinnan att, då

staten under alla omständigheter måste själv hålla de största båtarna, man

därigenom ernådde en önskvärd enhetlig reglering av båthållningen. Mot

detta kunde anföras, att på förevarande område olika lösning i olika fall så

långt ifrån vöre något betänkligt, att en dylik anordning tvärtom syntes väl

anpassa sig efter föreliggande faktiska förhållanden.

Statlig båthållning skulle väl icke i och för sig vara olämplig vad beträffade

de större lotsplatsen, och ej heller syntes olägenheter vara att befara,

om de vid andra platser erforderliga sjögående lotsbåtarna ° tillhandahölles

genom statens försorg. En till alla båtar utsträckt statlig bathallning däremot

skulle sannolikt vid många av de mindre lotsplatserna medföra avsevärda

olägenheter, särskilt om lotsarnas rätt att utom tjänsten använda kronobåt

bleve beskuren. De bleve da nödsakade att halla egna batar föi privat bruk.

Utom det att en dylik dubblering vore onödig nied hänsyn till platsens behov

av båtar för olika ändamål, bleve den för lotsarna särskilt betungande, då

lotsarna vore för täckandet av omkostnaderna för de egna båtarna hänvisade

till sina löner och lötsätter.

Enligt vad lotsförfattningssakkunniga under sina resor och eljest inhämtat

syntes i allmänhet hos lotspersonalen förefinnas sympatier för att båthållningen

i det hela ordnades såsom en lotsarnas angelägenhet, ekonomiskt

möjliggjord därigenom att till densamma lämnades bidrag av statsmedel.

På grund av det anförda tvekade lotsförfattningssakkunniga icke att vid

valet mellan en rent statlig båthållning och båthållning genom lotsarna giva

företräde åt det senare alternativet. Därmed ville de sakkunniga emellertid

icke hava uteslutit möjligheten, att såsom dittills i vissa fall — här åsyftades

särskilt de största, dyrbaraste lotsbåtarna — det kunde ställa sig fördelaktigare,

att staten direkt anskaffade och underhölle båtar.

Det nuvarande systemet kunde icke sägas vara rationellt. Med de influtna

hemvägsersättningarna skulle lotsarna bestrida dels kostnaderna för resor i

samband med lotsning, dels ock kostnaderna för fjänstebåtarna. Uppstode

därvid underskott, kunde bidrag lämnas till båthållningen ur ett för ändamålet

till lotsstyrelsen förfogande ställt anslag. 1 fråga örn resorna förelåge

ett variabelt medelsbehov, ty hemresekostnaden följde växlingarna i lotsningsfrekvensen.

I fråga örn båthållningen vore medelsbehovet mera konstant,

ty oavsett lotsningsfrekvensens fluktuationer måste vid en plats finnas

samma uppsättning lotsbåtar år efter år, i stort sett; årskostnaderna, särskilt

för amortering och underhåll, bleve varje år ungefär desamma. Men båda

behoven skulle tillgodoses ur en och samma källa, vilken gåve mer eller

mindre alltefter lotsningsfrekvensen. Vid många lotsplatsen vore denna

källa så litet givande, att det vore otänkbart, att den något år skulle vara

tillräcklig för ifrågavarande två behovs tillgodoseende.

Det anförda gåve tydligt vid handen, att medelstilldelningen till båthållningen

borde frigöras från sambandet med ersättningen för lotsarnas resor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Det syntes ligga i sakens natur, att icke lotsningsfrekvensen utan det faktiska

båtbehovet vid platsen och kostnaderna för detta behovs tillgodoseende borde

vara bestämmande för medelstilldelningen till båthållningen.

Utgifterna för lotsbåtarna hänförde sig till anskaffning, underhåll, reparationer

och förbättringar samt drift av båtarna. Anskaffningskostnaden vore

en engångskostnad; övriga kostnader fördelade sig på den tid båten gjorde

tjänst, driftkostnaderna mera jämnt än underhålls- och förbättringskostnader,

i det att förekommande större reparationer eller förbättringsarbeten

kunde medföra stora växlingar mellan olika år. Också kostnaderna för

nyanskaffning bleve ett slags årliga kostnader, då erforderliga medel till utgifterna

icke funnes tillgängliga utan lån upptoges att avbetalas under ett

större antal år. Så kunde även sägas bliva förhållandet, när med tanke på

en i framtiden erforderlig nyanskaffning årliga avsättningar gjordes för den

kommande utgiften.

Bidragen till lotsarnas tjänstebåtar borde så bestämmas, att de täckte

nämnda slags utgifter i den mån de vore skäliga och för tjänsten erforderliga.

Om lotsbåt användes utom tjänsten, borde alltså de därvid förbrukade

konsumtionseffekterna icke ersättas, och om lotsarna, vilket inträffat, skaffade

en större och dyrbarare båt än nödigt vore, måste merkostnaderna falla

dem själva till last.

Tilldelningen kunde ske efter de verkligen havda utgifterna eller ock med

hänsyn till de på förhand beräknade utgifterna. Det kunde tänkas, att beträffande

vissa slag av utgifter förfores på det förra sättet, beträffande andra

åter på det senare.

Om kostnaderna — här bortsåges tillsvidare från driftkostnaderna —

skulle ersattas enligt räkningar och alltså avse de verkligen havda kostnaderna,

måste detta förutsätta en prövning av utgifternas befogenhet och

lämplighet, vare sig prövningen företoges efter det den påkostade reparationen

etc. vidtagits eller dessförinnan med hänsyn till behovet av den ifrågasatta

åtgärden och gjord kostnadsberäkning med avseende å densamma. En

sådan ordning skulle avgjort stå i strid med den förenkling i förvaltningsförfarandet,

både för lotspersonalen och kontrollerande myndighet, som

åsyftades med båthållning genom lotsarna. Härigenom skulle lotsarna ock.

då de icke vöre hänvisade till ett på förhand bestämt underhållsbidrag, erhålla

en viss möjlighet att på statens bekostnad kunna höja värdet och öka

livslängden på sina egna båtar.

Det syntes därför bäst överensstämma med grunden för båthållningens

överlämnande till lotsarna att efter en förhandsberäkning av kostnaderna bestämma

tilldelningen av båtmedlen och låta lotsarna disponera medlen på

sätt de funné med god hushållning förenligt. Det sagda innefattade alltså

förord för ett legosvstem i viss överensstämmelse med det som tillämpades

vid tullverket. Statsmakterna hade så sent som år 1922 efter ingående utredningar

funnit ett sådant systern böra inom nämnda förvaltningsområde

bibehållas.

Legorna borde lämna tillgång till förräntning, förslagsvis efter fem procent,

samt amortering av materielens anskaffningsvärde under den beräknade

tiden för dess tjänsteduglighet. Beträffande nu befintlig materiel borde

man därvid utgå från dess värde vid det nya systemets trädande i tillämpning

samt materielens sannolika livslängd från nämnda tidpunkt räknat. I

fråga örn materiel, som nyanskaffades, borde till utgångspunkt tagas, förutom

beräknade livslängden, anskaffningskostnaden i den mån den befunnits

skälig med hänsyn till båtbehovet vid platsen.

Vidare borde legorna innefatta ett med hänsyn till gjord erfarenhet lämpligt

årsbelopp för underhåll och reparationer. Härvid vore att beakta, att

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

91

loisarna liksom hittills borde vara skyldiga att utan särskild ersättning verkställa

de arbeten å båtarna, som de kunde utföra.

Vid övervägande av spörsmålet, hur ersättning för driftkostnaderna borde

tillhandahållas, bade lotsförfattningssakkunniga funnit riktigast, att sådan

ersättning i första hand bestämdes att utgå efter räkning. Härigenom komme

lotsarna att få alla sina utgifter för detta ändamål ersatta, och på omfattningen

av lotsbåts användning vid lotsuppassningen eller eljest i tjänsten

skulle icke inverka någon tanke hos legotagare att göra sig besparingar genom

inskränkning av driften, varav tjänsten kunde bliva lidande. Den vid

tullverkets kustbevakning rådande ordningen med driftkostnadernas ersättande

efter räkning syntes just vara vidtagen för upprätthållandet av bevakningens

effektivitet. Emellertid uppstode, särskilt vid vissa lotsplatsen en

svårighet att avgöra och att kontrollera, i vad mån förbrukningsartiklar av

de slag, som bär bomme i fråga, blivit använda i tjänsten eller för privat

ändamål. Åtminstone vid lotsplatsen där denna svårighet särskilt framträdde,

kunde det därför komma att visa sig lämpligt att för driftkostnadernas

bestridande visst årsanslag tilldelades legotagarna. På grund av det anförda

föresloges, att driftkostnaderna som regel skulle ersättas efter räkning,

men att lotsstyrelsen skulle äga bestämma ett visst årsbelopp såsom ersättning

för dylika kostnader.

Såsom avgift för utförd lotsning utginge för närvarande dels lotspenningar,

dels hemvägsersättning. Medan lotspenningarnas belopp växlade alltefter

det lotsade fartygets storlek (nettodräktighet) och den lotsade vägens

längd, vore hemvägsersättningen för resor i samband med lotsning i en och

samma lotsled, eller beträffande distanslotsning för resor av en och samma

längd (i latitudminuter), lika för alla fartyg oberoende av storlek. Detta

medförde icke sällan, att ett litet fartyg för en lotsning bade att betala ett

större belopp i hemvägsersättning än i lotspenningar.

Att hemvägsersättningarna uppginge till så höga belopp, som för närvarande

vore fallet, berodde till icke ringa del därpå, att dessa ersättningsbelopp

vore avsedda att täcka både rese- och båthållningskostnader. Detta

sammanförande inom hemvägsersättningens ram av bidrag till båthållningen

och ersättning för lotsarnas reseutgifter ledde även stundom därtill, att vid

lotsningar på samma sträcka men i olika riktningar utginge olika ^stora

hemvägsersättningar, beroende på att i ena fallet lotsades av lots fran en

lotsplats med dyrare båthållning och därför högre hemvägsersättning än i

andra fallet.

Lotsförfattningskommitterade hade i sitt år 19‘20 avgivna betänkande i

fråga om hemvägsersättningen anfört, att de ansåge den nuvarande anordningen

för uttagande av ersättning för lotsarnas inställelse och hemresekostnader,

nämligen såsom en särskild avgift för sig, vara den ändamålsenligaste.

I detta sammanhang hade kommitterade anmärkt, att såsom en följd av

deras förslag örn statsverkets övertagande av båthållningen hemvägsersättningen

skulle, till förmån särskilt för de mindre fartygen, bliva väsentligt

reducerad.

Jämväl såsom en följd av lotsförfattningssakkunnigas förslag till bathållningens

ordnande skulle olägenheterna med hemvägsersättningen, därest

den fortfarande utginge såsom en särskild avgift från fartyget, bliva mildrade.

Emellertid syntes det böra undersökas, om icke dessa olägenheter

skulle kunna helt undanröjas

Vid övervägandet av föreliggande spörsmål hade lotsförfattningssakkunniga

funnit, att bestämt företräde borde givas åt den anordningen, att av

fartggen upptoges i samband med lotsning blott en enda avgift, lotspen
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ni rigal'', och att det sätt, varpå lotsarna ersattes för sina reseutgifter, bleve en

lotsverkets inre angelägenhet. Härigenom skulle ernås följande fördelar.

Förut omförmälda oegentlighet beträffande mindre fartygs avgiftsbelastning

skulle belt upphöra. Först därigenom skulle den av de sakkunniga

förordade, till ökad lotsningsfrekvens syftande nedsättningen av lotspenningarna

få egentlig betydelse för mindre fartyg.

Den omständigheten, huruvida lotsen för inställelse eller hemresa kunde

nyttja tjänstebåt -— i vilket fall resekostnadsersättning ej borde utgå till lotsen

—- eller nödgades anlita annat färdmedel, skulle vara utan inverkan på

lotsningskostnaden för fartyget.

Ej heller skulle storleken av den totala ersättningen för en lotsning vara

beroende av dyrbeten bos de färdmedel, andra än tjänstebåt, vilka lotsen

hade att anlita för sina resor. För två likvärdiga lotsningar (lika stora fartyg,

lotsleder av lika längd och svårighetsgrad) skulle alltså utgå enahanda

ersättning, oavsett om den lots, som lotsat i ena fallet, kunde resa hem med

järnväg för 2 kronor, medan den andre lotsen måste taga bil för 15 kronor.

Dylika ojämnheter beträffande samfärdsmedel borde rimligen icke inverka

på vad de särskilda fartygen hade att betala för anlitande av statens lotsinrättning.

Vid fall av returlotsning hade lotsen icke några hemresekostnader och

borde även vid bibehållande av nuvarande hemvägsersättningssystem ej

uppbära ersättning därför (så ock lotsförfattningskommitterade); den tillfälligheten,

att en lotsning vore returlotsning, skulle alltså göra densamma

billigare för fartyget än annan lotsning. Med det nu förordade systemet skulle

lotsningsersättningen i båda fallen bliva densamma. Returlotsningar vore i

och för sig önskvärda såsom medförande bättre utnyttjande av personalen;

här tillkomme ytterligare den fördelen av returlotsningar, att staten därigenom

gjorde besparingar av reseersättningsbelopp.

Örn reseersättningsfrågan gjordes till en lotsverkets inre angelägenhet,

kunde vid inträffande förändringar i samfärdsmedlen, exempelvis upprättandet

eller nedläggandet av omnibuslinjer, reseersättningarna till sin storlek

anpassas därefter utan att, såsom nu vore fallet, sjöfartens avgifter rönte

inverkan.

Vad härefter anginge sättet för bestämmandet av lotsarnas ifrågavarande

ersättningar för resor jämte kost och logi hade de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att man borde principiellt övergiva det nuvarande systemet,

som innebure, att hemvägsersättningen utginge vid lotsning i lotsled

med visst på förhand bestämt belopp och vid distanslotsning med visst belopp

per längdenhet av resan.

Det förhållandet, att olika regler sålunda gällde för de nämnda slagen av

lotsningar, vilka ju icke företedde några principiella skiljaktigheter, hade visat

sig i tillämpningen leda till stora ojämnheter. Det kunde sålunda inträffa,

att av två lotsar, som hade att hemresa samma väg, den ene, som

verkställt en distanslotsning, erhölle dubbelt så stor hemvägsersättning som

den andre, vilken utfört en lotsledslotsning. Något sätt att vid bibehållande

av två olika system för ersättningens bestämmande undgå dylika ojämnheter

syntes de sakkunniga icke kunna utfinnas.

Principen med fixa ersättningsbelopp syntes även i och för sig behäftad

med olägenheter. Först och främst mötte det på många håll avsevärda svårigheter

att bestämma genomsnittskostnaden för hemresan från (resp. inställelsen

till) lotsning i viss lotsled. Exempelvis kunde Sandhamnslotsarna

sommartiden hemresa från Stockholm med de dagliga turbåtarna till

Sandhamn för några kronor, medan de om vintern hade dylik båtlägenhet

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

blott två gånger i veckan; ofta reste de då med bil till Fagerdala på Värmdön

och hämtades där med motorbåt. Motsvarande gällde för Stockholmslotsarna.

Landsortslotsarnas hemresor företedde än större oregelbundenheter.

Efter en lotsning till Dalarö kunde de ibland komma tillbaka hem med

ett utgående fartyg. " Varom icke toges vanligen huss till Handen, därifrån

tåg till Nynäshamn och sedan motorbåt ut till Landsort; under dylika förhållanden

toge resorna givetvis olika lång tid beroende på hur buss- och tagtider

passade in, vidare bleve motorbatskostnaden för den enskilde lotsen

olika, beroende på om han reste ensam eller icke. — Till det anförda komme

ytterligare en omständighet. Även förutsatt att man lyckades till beloppen

riktigt bestämma ersättningarna för alla ifragakommande lotsleder, till antalet

ett par tusen, skulle med den nutida snabba utvecklingen av samfärdsmedlen

dessa ersättningsbelopp åtminstone i många fall snart hilva föråldrade.

Örn det befunnes, att reseersättningsbeloppen ej räckte till, bleve det

väl nödvändigt att för framtiden företaga höjning^ men den brist, som redan

uppstått, skulle lotsarna näppeligen kunna påräkna att få ersatt.

Därest ersättningarna ej uppdelades i dels resekostnads-, dels traktamentsersättning,

skulle bristande överensstämmelse mellan kostnad och ersättning

uppstå beträffande sådana lotsleder, där hemresan ibland företoges med

medförd tjänstebåt, ibland med annat färdmedel. ^ ...

Den nuvarande regeln för hemvägsersättnings utgående vid distanslotsning

hade uppenbarligen i sikte hemresa sjöledes, enkannerligen med tjanstebåt.

Den hade också i allmänhet visat sig giva otillfredsställande resultat

vid resor med annat färdmedel.

För de sakkunniga stöde det sålunda klart, att fragan örn reseersättningen

till lotsarna måste enhetligt regleras. Såsom den närmast till hands liggande

lösningen erbjöde sig härvid en anordning med rese- och traktamentsersättning

i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som gällde för andra

statstjänstemän. Det förefölle, som örn med ett sådant system skulle pa

ett tillfredsställande sätt lösas de svårigheter, som här förut utvecklats. Pa

grund av de säregna förhållandena vid lotsarnas tjänstgöring kunde uppenbarligen

det allmänna resereglemente! icke oförändrat tillämpas, utan särskilda

regler måste givas, varvid vore av vikt att tillse, att dessa regler bleve

enkla och överskådliga och ledde till så litet räkningsskrivande och kontrollåtgärder

som möjligt. Med hänsyn till mängden av erforderliga avvikelser

från det allmänna resereglemente! ansåge de sakkunniga det i överskådlighetens

intresse lämpligast, att bestämmelserna rörande lotsarnas resor

i samband med lotsning och därmed likställd förrättning sammanfördes i en

särskild författning, och att det således icke utfärdades en författning, innehållande

blott nämnda avvikelser jämte hänvisning i övrigt till allmänna resereglementet.

Ehuru i princip skulle tillämpas regeln, att lotsarna skulle ersattas tor

sina reseutgifter enligt företedda reseräkningar, kunde det visa sig lämpligt,

att i framliden för särskilda fall infördes en anordning med fixa ersättningsbelopp.

Det kunde nämligen visa sig, att kostnaderna för resor i samband

med lotsning i viss lotsled åtminstone sommartiden företedde obetydliga

skiljaktigheter. Särskilt i fråga örn led med hög lotsningsfrekvens kunde då

för ersättningen fastställas ett normalbelopp, som finge utgå utan att för

värjo resa de verkliga kostnaderna behövde uppgivas i reseräkning, till bekvämlighet

för såväl lotsarna som de kontrollerande myndigheterna.

Lotsförfattningssakkunniga hava alltså förordat båthållningens vid lotsverket

ordnande genom införandet i enlighet med närmare angivna grun
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

der av ett legosystem. Frågan om ersättning för lotsarnas resekostnader skulle

göras till en lotsverkets inre angelägenhet, och desssa kostnader skulle således

i folsta hand ersättas av statsverket. Vid lotsning skulle hemvägsersättning

från fartygen alltså ej längre utgå. Den ökade kostnad, som härigenom skulle

åsamkas statsverket, skulle enligt lotsförfattningssakkunniga kompenseras såtillvida,

som de sakkunniga vid de beräkningar av kostnaderna för lotsinrättningen,

vilka skulle ligga till grund för fastslående av det belopp, som

skulle ersättas genom avgifter från sjöfarten, inräknat ett belopp, ungefärligen

svarande mot den genomsnittliga summan av årligen utgående hemvägsersättningar.

Lotsförfattningssakkunniga hava avgivit förslag till dels kungörelse angående

tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser, dels ock reglemente angående

resekostnads- och traktamentsersättning till statens lotspersonal vid resor i

samband med lotsning och därmed likställd förrättning.

Statens organisationsnamnet har i sitt betänkande rörande lotsverket i här

förevarande avseende anfört följande:

Nämnden hade för sin del ej funnit anledning att förorda vare sig statlig

bathållning såsom allmän regel eller lotsförfattningssakkunnigas förslag om

hemvägsersättningens utbytande mot andra former av ersättning till lotsarna

för deras utgifter för båthållning och resor.

Nämnden ville i stora drag angiva de huvudsynpunkter, som varit avgörande

för nämndens ståndpunkt i dessa frågor.

Under den senast förflutna tioårsperioden hade hemvägsersättningarna

utgjort i medeltal omkring 400,000 kronor för år räknat. Statsverkets kostnader

för båthållning, frånsett anskaffningskostnaderna för sådana båtar

— hittills ett fåtal — vilka tillhandahölles av kronan, syntes uppgå till omkring

50,000 kronor örn året. Några kostnader därutöver för lotsarnas resor

belastade icke statsverket. Beträffande storleken av kostnaderna för

bathållningen vid lotsplatserna, sådan lotsförfattningssakkunniga tänkt sig

densamma leglerad, samt för lotsarnas resor enligt de därutinnan av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna, hade de sakkunniga anfört, att bestämda

hållpunkter syntes saknas för att antaga några större avvikelser från

de belopp, som förut utgått för dessa ändamål. I anslutning därtill syntes

alitsa, därest lotsförfattningssakkunnigas förevarande förslag genomfördes,

statens arliga kostnader för lotsarnas bathallning och resor kunna beräknas

komma att uppgå till omkring 400,000 kronor mer än de med nu gällande

ordning av statsmedel bestridda årliga båthållningskostnaderna, förekommande

anskaffningskostnader däri ej inräknade. Någon jämkning nedåt

av nämnda summa syntes dock enligt nämndens mening vara att antaga

enär hemvägsersättningarna vid vissa lotsplatser uppginge till högre belopp

an som erfordrades för bestridandet av kostnaderna för båthållning och

resor därstädes. Även om lotsförfattningssakkunnigas förslag förverkligades

endast partiellt såtillvida, att kostnaderna för båthållningen övertoges

av statsverket, men de egentliga reseutgifterna fortfarande bestredes genom

hemvagsersattnmgar från fartygen, skulle statsverkets merutgifter ändock

hilva avsevarda. Statsverkets högre utgifter för båthållning och resor skulle

enligt de sakkunniga icke kompenseras genom lotspenningarna och det av

de sakkunniga föreslagna, lotsinrättningen tillkommande tillägget till den

nuvarande fyr- och båkavgiften. Vidare skulle lotsförfattningssakkunnigas

förslag rörande bestridandet av utgifterna för båthållningen och lotsarnas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 164

95

resor medföra ökade förvaltningskostnader. Jämväl kronans övertagande

av all lotsarnas båthållning, till vilken sjöfarten då alltså ej vidare skulle

behöva bidraga i form av hemvägsersättning, skulle hava till följd avsevärt

högre båthållningskostnader för statsverket än nu ävensom stegrade

förvaltningskostnader. Därtill komme i detta fall dryga anskaffningskostnader

för båtmaterielen. Det nuvarande båthållningssystemet syntes alltså

vara för statsverket avsevärt mindre kostsamt än någon annan i förevarande

hänsende ifrågasatt ordning.

Ur lotspersonalens synpunkt sett syntes någon förändring beträffande det

för närvarande tillämpade båthållningssystemet icke kunna anses påkallad

i vidare mån, än att personalen syntes böra beredas viss hjälp till kapitalanskaffning.

Detta kunde ske genom inrättande av en statlig lånefond för

ändamålet. Därest en sådan fond upprättades, och då personalen av medel

från anslagsposten till bidrag till lotsbåtar -—- vilken post beräknades förslagsvis,

ehuru densamma icke utan Kungl. Maj:ts medgivande finge överskridas

— erhölle full ersättning för sina löpande båthållningskostnader, i

den mån hemvägsersättningarna icke försloge därtill, syntes personalens intressen

få anses vederbörligen tillgodosedda.

I sitt den 8 mars 1935 avgivna utlåtande över sjöfartsavgiftssakkunnigas av

1924 och 1928 års lotsförfattningssakkunnigas betänkanden, i vad angår vissa

principfrågor, har kommerskollegium i fråga örn lotspersonalens båthållning

och resor anfört följande:

Kollegium hade funnit den utredning och de skäl, som av lotsförfattningssakkunniga

förebragts till stöd för de ifrågavarande reformförslagen, bärande,

varför kollegium tillstyrkte realiserandet av desamma. Organisationsnämnden

hade uttalat vissa betänkligheter däremot, grundande sig bland annat

på farhågor rörande stegrade förvaltningskostnader. Då dessa farhågor

syntes vara avsevärt överdrivna — såvitt anginge befattningen med lotsarnas

reseräkningar särskilt med hänsyn till den av lotsförfattningssakkunniga förutsedda

möjligheten att i framtiden för särskilda fall införa en anordning

med fixa ersättningsbelopp — syntes de icke böra tillmätas avgörande betydelse

och detta så mycket mindre för övrigt som den ökning i administrationskostnad,

som kunde komma att föranledas av den föreslagna reformens

genomförande, icke syntes kunna bliva större än att den komme att te sig

mycket blygsam i förhållande till de fördelar, som med reformen kunde vinnas.

I

I utlåtande den 7 februari 1936 över lotsförfattningssakkunnigas betänkande

har lotsstyrelsen anfört:

Lotsförfattningssakkunnigas förslag örn hemvägsersättningens utbytande

mot andra former av ersättning till lotsarna för deras utgifter för båthållning

och resor måste, såsom organisationsnämnden framhållit, antagligen

medföra ökade kostnader för statsverket. Betraktade ur ren kostnadssynpunkt

syntes förslagen sålunda vara ägnade att ingiva vissa betänkligheter.

Det ökade arbete, varom organisationsnämnden uttalat sig,

synles huvudsakligen komma att hänföra sig till arbete, som sammanhängde

med bestridandet av lotsarnas resekostnader. Vad nu först beträffade de

ökade kostnaderna syntes dessa få ses i förhållande till de fördelar, förslaget

i vissa avseenden vore ägnat att medföra. Båda förslagen skulle, med

bortfallandet av hemvägsersättningen, som nu utginge med lika belopp för

alla fartyg, medföra en avgiftslindring för de mindre fartygen. Här före
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

läge emellertid en avvägningsfråga, som det i första hand icke ankomme på

lotsstyrelsen att bedöma. Vad åter beträffade den av organisation snämnden

befarade arbetsökningen, syntes denna vara beroende av, på vilket sätt

förslaget rörande lotsarnas resor utformades i sina detaljer. Beträffande

detta förslag hade vissa lotskaptener framfört farhågor örn betydande olägenheter.

Efter övervägande av det utredningsmaterial, som nu förelåge,

ville styrelsen icke motsätta sig, att de föreliggande förslagen lades till grund

för en nyordning på området under förutsättning, att arbetet med granskning

av reseräkningar och redovisning av hithörande utgifter icke lades å

distriktsexpeditionerna utan — efter förberedande granskning av förmännen

vid platserna -— på lotsstyrelsen, att, allt efter vunnen erfarenhet beträffande

den regelmässiga storleken av dessa kostnader ävensom inträdande förändringar

i kommunikationsmöjligheterna, exempelvis genom tillkomsten av nya

busslinjer, möjligheten att i allt större utsträckning övergå till fasta ersättningsbelopp

tillvaratoges -—- jämväl för det fall att traktamentsersättningen

befunnes variera, då samma möjlighet borde förefinnas beträffande själva

resekostnaderna — samt att för reseutgifternas bestridande den som så önskade

erhölle förskott, som ställdes antingen till varje förmans förfogande

eller ock tillerkändes envar befattningshavare, vilka förskott borde få beräknas

med hänsyn till resornas omfattning och för en redovisningsperiod

om en månad. Med sistnämnda anordning kunde ett flertal resor sammanföras

på en räkning per man och månad.

Lotsverkssakk u nnigas förslag.

Lotsverkssakkunniga hava uttalat, att även de sakkunniga vid granskningen

av den ordning, som tillämpades för lotsarnas båthållning och resor, funnit,

att det nuvarande systemet ingalunda vore rationellt. Systemet hade till följd,

bland annat, att vissa platser erhölle överskott på inflytande hemvägsersättningsbelopp,

under det att statsverket till andra platser finge lämna bidrag till

icke oansenliga belopp. Det vore nämligen icke görligt att så fixera hemvägsersättningsbeloppen

år ifrån år, att de smidigt kunde följa utgiftsbehovet.

Sådana omständigheter exempelvis som ojämnhet i lotsningsfrekvensen vid

en plats från det ena året till det andra, varierande behov av underhåll och

reparationer av båtar samt nya och billigare kommunikationsmöjligheter gjorde

detta tydligt. Av vad sålunda anförts syntes framgå, att ett system med

hemvägsersättningar och bidrag för resor och båthållning alltid måste resultera

i överskott å hemvägsersättningar vid vissa lotsplatser samt bidrag av

statsmedel till andra.

Lotsverkssakkunniga erinra, att, enligt vad statens organisationsnämnd anfört,

statens kostnader för lotsarnas båthållning och resor skulle, därest lotsförfattningssakkunnigas

förslag genomfördes, komma att uppgå till omkring

400,000 kronor mer än de med nu gällande ordning av statsmedel bestridda

årliga kostnaderna. Även örn lotsförfattningssakkunnigas förslag förverkligades

partiellt såtillvida, att kostnaderna för båthållningen övertoges av statsverket

men de egentliga reseutgifterna fortfarande bestredes genom hemvägsersättningar

från fartygen, skulle enligt nämndens mening statsverkets merutgifter

ändock bliva avsevärda. I anledning härav ville lotsverkssakkunniga

erinra därom, att hemvägsersättningarna under de senare åren ej uppgått till

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

97

högre belopp än omkring 300,000 kronor om året, ävensom att lotsverkssakkunnigas

tidigare framlagda förslag rörande lotsavgiftssystemet och lotspersonalens

andel i lotspenningarna så avpassats, att kostnaderna för lotspersonalens

resor och båthållningen beräknats bliva genom lotspenningarna uttagna

av sjöfarten.

Under åberopande av vad lotsverkssakkunniga sålunda anfört samt med

stöd av avgivna yttranden i frågan, hava lotsverkssakkunniga tillstyrkt en nyordning

på området i huvudsaklig överensstämmelse med de av lotsförfattningssakkunniga

utarbetade förslagen.

De sakkunniga fortsätta sedermera sålunda:

Från lotsbefälshåll hade gjorts gällande, att granskningen av reseräkningar

och vad därmed ägde samband skulle innebära ett så stort merarbete och

en sådan omgång, att fördelarna med den föreslagna ordningen icke uppvägde

nackdelarna av densamma. Jämväl statens organisationsnämnd hade

givit uttryck för farhågor örn stegrade förvaltningskostnader vid genomförande

av lotsförfattningssakkunnigas förslag.

Lotsverkssakkunniga kunde icke dela dessa synpunkter. Till en början

vore att märka, att vid lotsfrihetsgränsens höjande till 100 ton, vilket de sakkunniga

hade för avsikt att föreslå, samt vid indragning av en del lotsplatser

ett icke ringa antal lotsningar komme att bortfalla, varigenom granskningsarbetet

med lotssedlarna i motsvarande mån minskades. Vidare komme hemvägsersättningens

upphörande att medföra, att för varje lotsning på lotssedlarna

uppfördes allenast ett belopp, lotspenningarna, som skulle granskas, i

stället för som nu två belopp, lotspenningarna och hemvägsersättningarna, av

vilka de senare med sina varierande procentuella tillägg och -— då de förekomme

vid distanslotsningar — av resans längd beroende storlek måste medföra

för granskaren icke ringa tidsutdräkt. Slutligen befriades lotsbefälet

från granskning av de anteckningsböcker rörande resekostnaderna, som nu

fördes av lotsarna, ävensom räkningarna för reparation och underhåll av lotsarnas

båtar.

Av nämnda anteckningsböcker och andra handlingar angående lotsarnas

resor under år 1934 hade lotsverkssakkunniga inhämtat, att av under året

verkligen utförda 41,176 lotsningar 22,140 varit förenade med resa, under

vilken förekommit begagnande av annat transportmedel än tjänstebåt. Av

dessa resor syntes redan vid ett flyktigt betraktande resor, som företoges av

personalen vid Hudiksvalls, Gävle, Stockholms, Sandhamns, Dalarö, Oxelösunds,

Norrköpings, Vinga och Göteborgs lotsplatser, tillhopa något mer än

11,000 resor, vara av sådan natur, att lotsstyrelsen omedelbart eller i varje

fall rätt snart skulle för dessa lotsplatser kunna fixera reseersättningarna.

På grund av vad sålunda anförts syntes det lotsverkssakkunniga sannolikt,

att, därest arbetet med granskning av reseräkningarna skulle åläggas distriktsexpeditionerna,

någon ökning av arbetsbördan därstädes på det hela

taget icke komme att inträda.

Emellertid hade lotsstyrelsen i sitt den 7 februari 1936 avgivna utlåtande

över 1928 års lotsförfattningssakkunnigas betänkande anfört, att styrelsen

icke velat motsätta sig, att förslaget rörande reseersättning till Iotspersonalen

lades till grund för en nyordning på området under förutsättning, bland annat,

att arbetet nied granskning av reseräkningar och redovisning av hithörande

utgifter icke lades å distriktsexpeditionerna utan — efter förberedande

granskning av förmännen vid platserna — på lotsstyrelsen. Lotsstyrelsen

utlåtande syntes få anses innebära, att styrelsen funnit sig kunna utan ökningav

arbetskrafterna påtaga sig ifrågavarande granskningsarbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1 saini. Nr 104.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört, hyste lotsverkssakkunniga ingen

tvekan om att tillstyrka lotsförfattningssakkunnigas förslag med den av styrelsen

förordade ändringen beträffande sättet för granskningen av reseräkningarna.

Därest denna granskning ordnades på nu angivet sätt, komme en

minskning i arbetsbördan att inträda för distriktsexpeditionerna, till vilket

förhållande hänsyn borde tagas vid ett framtida bedömande av frågan om

distriktsorganisationen.

Lotsverkssakkunniga hava på grundval av lotsförfattningssakkunnigas förslag

i ämnena utarbetat förslag till dels kungörelse angående tjänstebåtarna

vid rikets lotsplatsen dels ock reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning

till lotspersonal vid resor i samband med lotsning m. m.

(resereglemente för lotsar). Lotsverkssakkunnigas ifrågavarande förslag torde

få såsom bilagor 8 och 9 fogas till statsrådsprotokollet.

Vad beträffar förslaget till kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets

lotsplatser hava däri sammanförts huvudgrunderna för lotspersonalens

båthållning, medan det ansetts böra överlåtas åt lotsstyrelsen att utfärda

tillämpningsföreskrifter i detta hänseende antingen med allmän giltighet eller

ock avsedda för särskilda fall. Utöver vad enligt det föregående av lotsför - fattningssakkunniga yttrats örn de regler, som böra gälla för båthållningen,

må till ifrågavarande kungörelseförslag här anmärkas följande.

Lotsverkssakkunniga hava erinrat om att i enlighet med proposition till

1934 års riksdag (nr 171) Kungl. Maj:t den 30 juni 1934 utfärdat kungörelse

(nr 397) med vissa bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för

tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m. Bestämmelserna på området, hava

lotsverkssakkunniga vidare framhållit, sammanfölle i väsentliga delar med

lotsförfattningssakkunnigas förslag till kungörelse angående tjänstebåtarna

vid rikets lotsplatser. Emellertid hade därutöver beträffande tullverket meddelats

vissa föreskrifter, vilka syntes böra inflyta jämväl bland bestämmelserna

angående tjänstebåtarna vid lotsplatserna. Lotsverkssakkunniga hade

även övervägt, örn icke lotsförfattningssakkunnigas kungörelseförslag kunde

överarbetas till närmare överensstämmelse med den för tullverket gällande

kungörelsen i ämnet, men de sakkunniga hade avstått från denna tanke, väsentligen

på grund av det förhållandet, att vid lotsverket särskilda regler måste

givas för de i stor omfattning förekommande, personal gemensamt tillhörande

tjänstebåtarna, ett förhållande vartill motsvarighet saknades i tullverket.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i det förevarande förslaget må

anföras:

1 § första stycket motsvarar 39 § första stycket instruktionen för lotsverket

den 24 november 1923 (nr 404), med det förtydligandet, att det angivits

tillkomma lotsstyrelsen att träffa avgörande om erforderlig och lämplig

båtmateriel.

I andra stycket har fastslagits skyldighet för lotsarna att — mot ersättning

— hålla båtar, i den mån ej statsbåtar skola finnas. — Även s. k. prickbåtar

hava avsetts skola omfattas av kungörelsen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

99

2 § motsvarar 39 § andra stycket i instruktionen för lotsverket.

I 3 § har utsagts, att kostnaderna för underhåll m. m. av kronans lotsbåtar

ersättas av statsmedel enligt av lotsstyrelsen därom utfärdade närmare bestämmelser.

Ytterligare några föreskrifter rörande dylika båtar hava intagits

i paragrafen.

4 § behandlar legobåtarna. I 1 mom. hava angivits de, som skola vara båthållningsskyldiga,

och alltså berättigade till lega. Därvid har med ordinarie

befattningshavare likställts sådan befattningshavare, som stadigvarande uppehåller

tjänst. Enligt motiven avses härmed fall, då befattning uppehälles på

förordnande i avbidan på beslut om definitivt återbesättande.

I 2 och 3 mom. hava givits allmänna föreskrifter om legornas bestämmande

samt om ersättning för driftkostnaderna. Reglerna ansluta sig till vad

Iotsförfattningssakkunniga i dessa hänseenden föreslagit.

f 4 mom. första stycket har föreskrivits, huru det skall förfaras med legorna

vid platser, där båthållningen bör vara en gemensam angelägenhet. I

sådant hänseende har föreslagits, att legorna för de vid platsen erforderliga

båtarna skulle fördelas efter huvudtalet å de båthållningsskyldiga, som sedan

skulle hava att med dessa medel lämna tillskott till båtutgifterna. Anordningen

överensstämmer med vad som nu sker i avseende å hemvägsersättningarna,

sedan de direkta reseutgifterna betalts.

I 4 mom. andra stycket har reglerats fall, när de båthållningsskyldiga för

de legor, som anslagits för platsen, jämte bidrag av egna medel önska hålla

större antal tjänstebåtar än tjänsten kräver. Lotsstyrelsen skulle äga lämna

medgivande härtill, när det med hänsyn till förhållandena vid lotsplatsen befunnes

lämpligt.

5 § reglerar legotagarens ställning vid ledighet.

I 6 § första stycket har förmannen vid lotsplats ålagts att hava tillsyn å

tjänstebåtarna, såväl de gemensamma som andra. I de följande styckena

hava i anslutning till rådande förhållanden upptagits bestämmelser örn båtföreståndare,

örn beslut i förvaltningsfrågor m. m.

7 § reglerar inlösen av andel i gemensam båt. Det har föreslagits, att vid

avgång ur tjänst av lots, som är delägare i gemensam båt, succession i båtandel

skulle äga ruin. På enahanda sätt förfares nu. Det har även förutsatts,

att, på sätt hittills varit fallet, lösesumman i första hand bestämmes genom

överenskommelse. Vid fall av meningsskiljaktighet har föreskrift lämnats

om frågans hänskjutande till skiljemän.

8 § avser lotskaptenens befattning med båtmaterielen och motsvarar en i

37 § instruktionen för lotsverket förekommande bestämmelse i samma ämne.

9 § upptager de regler, som befunnits böra uppställas för reglering av skador

å eller förlust av tjänstebåt. Rörande ifrågavarande spörsmål hänvisas

till vad därom närmare anförts å sid. 196—199 i lotsförfattningssakkunnigas

betänkande med förslag till lotsförordning m. m. (Statens off. utredn. 1930: 7).

Lotsverkssakkunnigas förslag till denna paragraf överensstämmer med lotsförfattningssakkunnigas

förslag till 10 §, dock med vissa jämkningar i 1 mom.

i anslutning till 4 § kungörelsen den 30 juni 1934 med vissa bestämmelser an
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

gående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman,

m. m.

Bestämmelserna i 10 § äro hämtade från 5 § i nyssnämnda kungörelse.

I 11 § hava meddelats utmätnings- och avyttringsförbud, vartill motsvarighet

finnes i 6 § omförmälda kungörelse.

I en övergångsbestämmelse har reglerats frågan om överflyttning av äldre

båtlån till den båtlånefond, vilkens inrättande lotsverkssakkunniga förordat.

Till frågan om inrättande av en sådan fond och därmed sammanhängade

spörsmål återkommer jag senare.

Ur yttrandena över lotsverkssakkunnigas betänkande i förevarande delar

inhämtas följande.

De föreslagna bestämmelserna om lotspersonalens rätt till ersättning för

resor hava icke givit statskontoret anledning till annan erinran, än att ämbetsverket

ansett sig böra ifrågasätta viss jämkning beträffande beräkningen

av traktamentsersättning.

Vad angår frågan om lotsarnas båthållning har kommerskollegium under

hänvisning till det uttalande i ämnet av kollegium, som här tidigare återgivits,

förklarat sig kunna tillstyrka lotsverkssakkunnigas förslag i denna

del.

Lotsförbundet har förklarat, att det synts förbundet, som om lotsverkssakkunniga

med sina förslag på ett utmärkt sätt lyckats lösa hithörande frågor.

Förbundet har endast gjort en del erinringar i detaljspörsmål.

Lotsstyrelsen har tillstyrkt en nyordning i överensstämmelse med de av

lotsverkssakkunniga angivna grunderna. Mot förslaget till kungörelse angående

tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser har styrelsen — under förmälan

att styrelsen icke haft tillfälle att i detalj granska detsamma — förklarat sig

icke hava något att erinra i princip. Beträffande förslaget till resereglemente

för lotsar har styrelsen endast i ett avseende föreslagit en mindre ändring.

Departements- Den avgift, sorn sjöfarten vid lotsning har att erlägga i form av hemvägschefen.

ersättning, är avsedd att tillgodose två ändamål. Med densamma skola sålunda

bestridas kostnaderna för dels lotsarnas båthållning dels ock deras

resor i samband med lotsning.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har berörda ordning befunnits

mindre rationell och ägnad att medföra ej oväsentliga olägenheter. Detta

sammanhänger med den olika karaktären hos de båda slagen av kostnader,

varom fråga är. Resekostnadernas storlek varierar helt i anslutning till lotsningsfrekvensen.

Båthållningskostnaderna däremot äro ej på långt när i

sådan grad beroende av lotsningens omfattning, i det att utgifterna för förräntning

och amortering ej alls och utgifterna för underhåll i endast tämligen

liten utsträckning sjunka eller stiga med lotsningsfrekvensen. En följd

av dessa förhållanden har blivit, att medan på vissa håll hemvägsersättnin
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

101

gen — som följer växlingarna i lotsningsfrekvensen — är otillräcklig för

bestridandet av båthållningskostnaderna, varför felande belopp måst fyllas

med statsmedel, nämnda avgift på andra håll visar överskott, som får behållas

av lotspersonalen. Att undvika dylika ojämnheter synes med det nuvarande

systemet svårligen låta sig göra.

Särskilt med hänsyn till det sålunda anförda vill jag ansluta mig till den

meningen, att medelstilldelningen till båthållningen lämpligen bör frigöras

från sambandet med ersättningen för lotsarnas resor. Icke lotsningsfrekvensen

utan det faktiska behovet lärer böra vara i princip avgörande för

medelstilldelningen till båthållningen.

I likhet med lotsförfattningssakkunniga med flera och på i huvudsak av

samma sakkunniga anförda skäl är jag av den uppfattningen, att båthållning

genom lotsarna är att, såsom hittills, även i fortsättningen tillsvidare föredraga

framför en rent statlig båthållning. Härvid avser jag naturligen ingen ändring

i det hittillsvarande förhållandet, att i vissa fall båtar av större och dyrbarare

typer hållas av statsverket. Avgörande härutinnan torde jämväl frarns

deles få träffas från fall till fall.

Vad angår utformningen av den framtida ordningen för utgivande av ersättning

till lotsarna för deras båthållning hava lotsförfattningssakkunniga

föreslagit införande av ett legosystem. Detta innebär, att ersättningen för

båthållningen skall bestridas i sin helhet från statsverket efter en förhandsberäkning

av kostnaderna. Mot ett system med medelstilldelning i efterskott för

de verkligen havda utgifterna har därvid anförts särskilt, att en sådan ordning

skulle, med hänsyn till erforderliga prövningar av utgifternas befogenhet

och lämplighet, avgjort stå i strid med den förenkling i förvaltningsförfarandet,

både för lotspersonalen och kontrollerande myndighet, som åsyftades med

båthållning genom lotsarna. Denna synpunkt synes mig äga fog. Jag anser

mig därför böra giva min anslutning till det förordade legosystemet, som för

övrigt står i nära överensstämmelse med det sedan länge vid tullverket tillämpade.

Emellertid finner jag mig böra framhålla angelägenheten av att vid

legornas bestämmande omsorg nedlägges därå, att desamma komma att i möjligaste

mån motsvara de utgifter, som äro avsedda att därmed bestridas.

Vad dessa utgifter beträffar har föreslagits, att lega skall så bestämmas,

att den täcker amortering och förräntning av båtens anskaffningsvärde under

den beräknade tiden för båtens tjänstduglighet ävensom lämnar tillgång

till nödiga utgifter för underhåll och reparationer. Det synes mig riktigt, att

genom legorna nu berörda utgiftsändamål bliva vederbörligen tillgodosedda.

Vidare har föreslagits, att utöver tegan skall utgå ersättning för de utgifter,

legotagare visar sig hava haft för båtens drift i tjänsten. Driftskostnaderna

skulle alltså icke inräknas i logan utan som regel ersättas efter räkning.

Dock skulle lotsstyrelsen äga bestämma, att denna ersättning i stället

skulle utgå med visst belopp för år räknat. På de av lotsförfattningssakkunniga

framhållna skillén för meddelande av regler örn driftskostnadernas

ersättande i enlighet med det nu anförda biträder jag ifrågavarande förslag.

Järrfväl vid tullverkets kustbevakning råder en ordning med förevarande

kostnaders ersättande efter räkning.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Beträffande ordningen för ersättande av lotsarnas kostnader för resor i

samband med lotsning synes det mig, att goda skäl blivit anförda för det

av lotsförfattningssakkunniga därutinnan framlagda förslaget. Enligt detta

skulle av fartygen i samband med lotsning upptagas endast en avgift, nämligen

lotspenningar. Sättet för ersättande av lotsarnas reseutgifter skulle

bliva en lotsverkets inre angelägenhet, därvid förordats en anordning med

rese- och traktamentsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med de regler,

som gälla för statstjänstemän i allmänhet. Då det förefaller, som om genom

detta system vissa påtalade olägenheter med den nuvarande hemvägsersättningen

skulle kunna helt undanröjas och åtskilliga fördelar ernås, tillstyrker

jag, att detsamma bringas i tillämpning. Mot vad i ärendet anförts

därom, att emellertid i vissa fall fasta ersättningsbelopp borde utgå, synes

mig intet väsentligt vara att erinra.

Såsom skäl mot lotsförfattningssakkunnigas förslag om hemvägsersättningens

utbytande mot andra former av ersättning till lotsarna för deras utgifter

för båthållning och resor har statens organisationsnämnd framhållit

särskilt, att därigenom skulle för statsverket uppstå avsevärt ökade kostnader.

Häremot vill jag, i likhet med lotsverkssakkunniga, erinra därom, att

sistnämnda sakkunnigas — av mig tillstyrkta — förslag rörande lotsavgiftssystemet

och lotspersonalens andel i lotspenningarna så avpassats, att kostnaderna

för lotspersonalens resor och båthållning beräknats bliva, genom hemvägsersättningens

inläggande i lotspenningarna, ersatta statsverket av sjöfarten.

Med anledning av uttryckta farhågor för uppkommande merarbete vid genomförande

av här ifrågavarande förslag må hänvisas till vad lotsverkssakkunniga

beträffande detta spörsmål anfört.

Lotsverkssakkunnigas förslag till kungörelse angående tjänstebåtarna vid

rikets lotsplatser avser att till en av Kungl. Majit utfärdad författning sammanföra

de väsentliga stadganden, som böra reglera förhållandet mellan statsverket

och de enskilda befattningshavarna i fråga örn båthållningen vid lotsplatserna.

Beträffande lotsverkssakkunnigas förslag till resereglemente för

lotsar må framhållas, att säreget för lotsarnas resor i samband med lotsning

är, att resorna i regel äro korta samt att det är fråga blott om förflyttning, ej

därjämte förrättning, under den tid, för vilken rese- och traktamentsersättning

skall utgå. Särskilt dessa omständigheter hava befunnits möjliggöra

åtskilliga förenklingar i resereglementet för lotsarna i förhållande till det

allmänna resereglementet. Mot innehållet i de båda författningsförslagen, i

den mån jag ej redan förut givit uttryck för min mening därutinnan, synes

mig i huvudsak ej vara något att erinra. Till de fåtaliga, i vissa detaljfrågor

framställda erinringarna mot föreskrifterna lärer ett närmare ställningstagande

icke vara erforderligt, förrän i samband med författningarnas utfärdande.

Vad angår båthållningen förordar jag, att riksdagens bemyndigande utverkas

för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med det av lotsverkssakkunniga

framlagda förslaget till kungörelse angående tjänstebåtarna vid

rikets lotsplatser utfärda bestämmelser i ämnet. •

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

103

Omkostnadsstat.

Redogörelse för lotsverkets nuvarande omkostnadsstat har av mig förut

lämnats.

Beträffande denna stat må till en början nämnas, att lotsstyrelsen i skrivelse

den 31 augusti 1936 angående anslag till lotsverket för budgetåret 1937/

1938 föreslagit höjning dels av anslagsposten till expenser, som för närvarande

är upptagen till 70,000 kronor, med 5,000 kronor till 75,000 kronor, dels

ock av anslagsposten till diverse och extra utgifter, nu 21,000 kronor, med

likaledes 5,000 kronor till 26,000 kronor.

Till stöd härför har lotsstyrelsen anfört följande:

Av den i gällande omkostnadsstat upptagna anslagsposten å 70,000 kronor

till expenser finge, enligt Kungl. Maj:ts föreskrift, tagas i anspråk föl
-

jande belopp, nämligen:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 4,800

Övriga expenser, högst ................................ » 65,200.

Då styrelsen år 1935 sett sig nödgad föreslå höjning av anslagsposten till

expenser från 64,000 kronor till 70,000 kronor, hade styrelsen uttalat sin

förhoppning, att dithörande utgifter skulle kunna hållas inom denna senare

kostnadsram. Erfarenheten under den tid, som sedan dess förflutit,

hade emellertid icke givit stöd däråt. Sammanlagda utgifterna till expenser

för lotsstyrelsen och inom lotsdistrikten, som för budgetåren 1933/1934

och 1934/1935 belöpt sig till i avrundade tal 70,400 kronor respektive 72,000

kronor, hade för budgetåret 1935/1936 stigit till i runt tal 78,000 kronor, därav

för bränsle, lyse och vatten omkring 3,800 kronor och för övriga expenser

omkring 74,200 kronor. Uti sistnämnda belopp inginge för utgifter till

skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt omkring 8,300 kronor och

för utgifter till telegram, telefon och annonsering omkring 46,900 kronor.

Dessa poster överstege vad som styrelsen jämlikt föreskrift av Kungl. Maj:!

ägt att för motsvarande ändamål disponera under budgetåren 1933/1934 och

1934/1935 med respektive 4,100 kronor och 6,900 kronor. Utgiftsstegringen

beträffande telegram, telefon och annonsering syntes framför allt vara att

hänföra till två omständigheter, nämligen den ökade livaktigheten inom sjöfarten

och tillkomsten efter Kungl. Maj:ts medgivande av vissa nya telefonabonnemang

med åtföljande höga kabelavgifter. Med hänsyn särskilt

därtill, att styrelsen ansåge sig böra räkna med tillkomsten av ytterligare ett

eller annat dylikt telefonabonnemang samt att telefonabonnemangen, för vilka

avgifter ju erlades till telegrafverket, vöre till stort gagn för tjänsten och

jämväl kunde i sin mån medverka till en nedgång av kostnaderna för personal

vid lotsstaten, funne styrelsen sig böra påkalla en sådan höjning av

anslagsposten »övriga expenser» för budgetåret 1937/1938, att för utgifter till

telefon, telegram och annonsering komme att stå till förfogande minst samma

belopp eller omkring 47,000 kronor, vartill utgifterna därför belöpt sig

under budgetåret 1935/1936. På grund därav och i betraktande av den inträdda

utgiftsstegringen beträffande skrivmaterialier, papper, blankettryck

och dylikt, vilken stegring allenast till en del kunde beräknas vara av tillfällig

natur, finge styrelsen föreslå, att anslagsposten till expenser höjdes med

.5,000 kronor till 75,000 kronor, ökningen borde i sin helhet läggas på delposten

»övriga expenser».

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Departements
chefen.

Beträffande därefter anslagsposten till diverse och extra utgifter finge

erinras, att Kungl. Majit den 12 juni 1936, i samband med godkännande av

ett mellan lotsstyrelsen och Göteborgs stad upprättat kontrakt angående upplåtelse

av ett å stadens fastighet Varvet Kusten beläget magasin samt bryggor

med tillhörande mark- och vattenområden, föreskrivit, att den årliga

hyressumman — 5,900 kronor — finge bestridas av förevarande anslagspost

till diverse och extra utgifter. Den nya hyressumman överstege den

förut utgående med 4,700 kronor. Med hänsyn därtill och då såvitt kunde

bedömas någon minskning icke syntes vara att emotse i övriga utgifter, som

skulle bestridas av anslagsposten, ansåge styrelsen densamma böra höjas

med ett mot nämnda hyresstegring svarande belopp eller i runt tal 5,000

kronor till 26,000 kronor.

Lotsverkssakkunnigas av mig tillstyrkta förslag om nyordning beträffande

lotsarnas båthållning och resor i samband med lotsning föranleda

vissa förändringar i omkostnadsstaten.

I sådant hänseende hava lotsverkssakkunniga beträffande erforderliga medel

till båthållningen framhållit, att för ändamålet två förslagsvis beräknade

anslagsposter borde uppföras å lotsverkets omkostnadsstat, den ena till legor

för lotsbåtar och den andra till drift av lotsbåtar. Av lotsverkssakkunniga

på grundval av 1934 års förhållanden verkställd utredning hade givit vid

handen, att kostnaderna i runda tal för nämnda år för annuiteter uppgått till

85.000 kronor, för reparation och underhåll till 58,000 kronor och för drift

till 57,000 kronor. Med hänsyn till att lotsverkssakkunniga föreslagit indragning

av en del lotsplatser syntes posten till legor (85,000 + 58,000 =)

143.000 kunna sättas lill 125,000 kronor och posten till drift till 55,000

kronor.

Vidare hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att en särskild anslagspost till

resor i samband med lotsning anvisades å lotsverkets omkostnadsstat. Vad

anginge postens storlek syntes densamma — i anslutning till av lotsverkssakkunniga

gjord utredning rörande lotsarnas kostnader för resor, logi, kost

m. m. år 1934 — kunna för helt år beräknas till i avrundat tal 140,000

kronor.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört till stöd för föreslagna höjningar

med 5,000 kronor av envar av posterna till expenser samt till diverse och

extra utgifter giver jag min anslutning därtill.

Likaså biträder jag lotsverkssakkunnigas, av lotsstyrelsen utan erinran

lämnade förslag, att med hänsyn till ändrad ordning i fråga om lotspersonalens

båthållning och resor å omkostnadsstaten skola nyuppföras en post å

125.000 kronor till legor för lotsbåtar, en post å 55,000 kronor till drift av

lotsbåtar samt en post å 140,000 kronor till resor i samband mot lotsning,

samtliga poster förslagsvis beräknade och upptagna under den nuvarande

rubriken övriga utgifter.

För närvarande är i omkostnadsstaten under nämnda rubrik upptagen

en post å 50,000 kronor till bidrag till lotsbåtar. Dessa bidrag utbetalas för

kalenderår i efterskott. I omkostnadsstaten för budgetåret 1937/1938 bör''

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

105

därför upptagas medel till dylika bidrag för tiden 1 januari—30 juni 1937.

Den härför erforderliga anslagspostens storlek synes böra bestämmas till

något mer än hälften av nämnda belopp å 50,000 kronor, beroende på de

på sagda halvår belöpande större kostnaderna i anledning av båtarnas vårutrustning.

Med hänsyn härtill torde i omkostnadsstaten för nästkommande

budgetår lämpligen böra beräknas en post å 35,000 kronor till bidrag till lotsbåtar

eller således 15,000 kronor mindre än som för samma ändamål bär

upptagits för löpande budgetår.

Omkostnadsstaten för sistnämnda budgetår slutar å ett belopp av 1,037,000

kronor. Vid bifall till vad jag här förordat skulle motsvarande belopp för

budgetåret 1937/1938 bliva (1,037,000 + 5,000 + 5,000 + 125,000 + 55,000

+ 140,000 — 15,000 =) 1,352,000 kronor, innebärande en nettoökning med

315.000 kronor. Av bruttoökningen, 330,000 kronor, hänför sig ett belopp

av sammanlagt 320,000 kronor till den omständigheten, att i och med liemvägsersättningens

upphörande statsverket skall övertaga kostnaderna för lotspersonalens

båthållning och resor i samband med lotsning. Ett ungefärligen

häremot svarande belopp borde alltså uttagas av sjöfarten genom höjning

av lotspenningar^. I enlighet med vad tidigare närmare anförts är anledningen

till sådan höjnings uteblivande den, att i och för sig skäl ansetts föreligga

för en sänkning av det nuvarande procentuella lotstaxetillägget. Vad

angår statsverkets framtida kostnader å omkostnadsstaten för båthållning

och resor, som alltså i omkostnadsstaten för det närmaste budgetåret beräknats

till 320,000 kronor jämte visst på innevarande budgetår belöpande

belopp till bidrag till lotsbåtar, är att märka, att från och med budgetåret

1938/1939 posten till bidrag till lotsbåtar, under flera år upptagen till

50.000 kronor, kommer att i sin helhet utgå. Därefter återstående kostnader

för statsverket för här ifrågavarande ändamål kompenseras delvis genom

sänkningen från 40 till 35 procent av lotspersonalens andel i lotspenninguppbörden.

Genom denna sänkning, grundande sig på skäl, för vilka av mig

tidigare närmare redogjorts, kommer statsverkets inkomst av lotspenningar

att ökas med en tolftedel eller således 8.33 procent.

3. Lotsverkets båtlånefond. Jag torde härefter få upptaga till behandling

den förut omförmälda frågan örn inrättande av en lotsverkets båtlånefond

och vad därmed äger samband.

Lotsförfattningssakkunniga hava framlagt förslag om inrättande av en

båtlånefond för lotsverket, från vilken befattningshavarna skulle kunna erhålla

lån till bestridande av vissa med båthållningsskyldigheten förenade

kostnader. Därvid hava de sakkunniga anfört bland annat följande:

Såsom en av de största olägenheterna med den nuvarande ordningen, vilken

ålade lotsarna alt hålla tjänstebåtar, bade framhållits de stora krav på kapitalanskaffning

för nyförvärv, som numera ställdes på lotsarna och som

medfört en ej oväsentlig skuldsättning. Och utvecklingen krävde allt mera av

lotsarna i fråga örn båtmateriel. Genom de föreslagna legorna skulle lotsarna

väl i längden få sina utgifter för båtarna ersatta, men då de i regel icke

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ägde tillräckligt kapital för nyanskaffning, måste upplåning ske, och därvid

syntes erforderliga lån icke på privat väg kunna erhållas på sådana villkor,

att låneamorteringarna täcktes av de under amorteringstiden utfallande båtlegorna,

sedan de övriga årliga båtutgifterna därur bestritts.

Det syntes under sådana förhållanden skäligt, att man upprättade en statens

lånefond, ur vilken de båthållningsskyldiga lotsarna kunde erhålla lån.

At lotsstyrelsen syntes böra uppdragas att pröva ansökningar örn lån. Lånen

borde avbetalas genom avdrag å legobeloppen vid dessas utbetalande

samt löpa med en jämförelsevis låg ränta, lämpligen samma räntefot, som

beräknades vid bestämmandet av legobeloppen, vilka ju skulle lämna tillgång

till förräntning av såväl lån som lotsarnas egna kapitalinsatser.

Då i framtiden legor skulle beräknas även för nu befintliga båtar, för vilka

lån upptagits, borde det beredas tillfälle att till lånefonden överflytta sådana

lån.

Jämväl statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverket

föreslagit, att en lotsverkets båtlånefond måtte komma till stånd, från

vilken lån för här ifrågavarande ändamål kunde lämnas personalen.

I avgivna utlåtanden över organisationsnämndens förslag hava såväl statskontoret

som kommerskollegium och lotsstyrelsen tillstyrkt inrättandet av

en båtlånefond.

Samma ståndpunkt har intagits av lotsverkssakkunniga, som därvid anfört

följande:

Lotsförfattningssakkunniga hade tänkt sig en jämförelsevis låg ränta vid

utlåning från båtlånefonden, lämpligen samma räntefot, som skulle beräknas

vid bestämmande av legobeloppen. Lotsverkssakkunniga, som icke hade

något att däremot erinra, föreställde sig, att räntan tills vidare kunde sättas

till 4 72 procent eller samma räntesats, som vore av Kungl. Maj:t föreskriven

för lån från tullverkets båtlånefond jämlikt kungl, brev den 30 juni 1934,

samt att i övrigt de i samma kungl, brev meddelade föreskrifter i huvudsakliga

delar även finge gälla för lån ur lotsverkets båtlånefond. Då det för lotsverkssakkunniga

uppgivits, att erfarenheten givit vid handen, att de av lotsstyrelsen

hittills tillämpade amorteringstiderna vid tilldelandet åt lotsplatserna

av bidrag till båthållningen stundom varit väl knappt tillmätta, syntes

särskild uppmärksamhet böra ägnas åt denna detalj.

Lotsstyrelsen hade beträffande fondens storlek och efter verkställd utredning

i sitt utlåtande över organisationsnämndens betänkande anfört, att därest

fonden skulle tills vidare fixeras till ett belopp motsvarande de utelöpande

lånens totalvärde, skulle fonden komma att uppgå till 350,000 kronor.

Emellertid syntes det lotsstyrelsen, som om detta belopp kunde reduceras.

Det vore visserligen tänkt, att redan utelöpande lån skulle kunna överflyttas

på fonden, men lotsstyrelsen hade anledning förmoda, att i vissa fall lånen

vore bundna, åtminstone för viss tid, varför ett omedelbart överförande av

sådana lån på fonden icke syntes kunna förekomma. Det syntes lotsstyrelsen,

som om fondens storlek lämpligen borde bestämmas till 300,000 kronor.

— Mot vad lotsstyrelsen sålunda anfört hade lotsverkssakkunniga icke något

att erinra.

Statskontoret har i utlåtande över lotsverkssakkunnigas förslag anfört, att

i anslutning till vad som gällde beträffande motsvarande fond vid tullverket

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

107

borde den nu föreslagna lånerörelsen handhavas av lotsstyrelsen enligt av

Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Anslag till fonden syntes böra anvisas

av lånemedel och i riksstaten upptagas under fonden för förlag till statsverket.

Mot storleken av det av de sakkunniga föreslagna lånebeloppet,

300,000 kronor, hade statskontoret icke något att erinra.

Den lotspersonal, vilken det åligger att hålla tjänstebåtar, måste i ej oväsentlig

utsträckning skuldsätta sig i och för kapitalanskaffning för nyförvärv

eller mera omfattande reparationer av dylika båtar. Enligt av lotsstyrelsen

på sin tid verkställd utredning utgjorde sålunda den 1 november

1934 antalet lån härför 76 stycken till ett sammanlagt belopp av 352,000

kronor. Det synes uppenbart, att, särskilt sedan tjänstebåtsbeståndet numera

till övervägande delen motoriserats, anskaffning av erforderligt kapital

för här förevarande ändamål är ägnad att mången gång medföra svårigheter

för lotspersonalen. Enligt vad upplysts har också under gångna år erfarenheten

inom lotsstyrelsen givit vid handen ett förefintligt behov av att statsverket

i ifrågavarande avseende träder hjälpande emellan. Förslaget att i

sådant syfte inrätta en särskild fond, på sätt redan skett vid tullverket, finner

jag mig därför böra tillstyrka.

Lånerörelsen bör handhavas av lotsstyrelsen enligt av Kungl. Majit utfärdade

föreskrifter.

I fråga örn utlåningen från fonden synes mig lämpligen böra meddelas bestämmelser

i huvudsak överensstämmande med dem, vilka i brev till generaltullstyrelsen

den 30 juni 1934 av Kungl. Majit fastställts för lån från tullverkets

båtlånefond. I enlighet härmed bör gälla i stort sett följande.

Lån må utlämnas till lotspersonal för anskaffande, reparation eller ombyggnad

av motorbåt för tjänstebruk. Lån bör kunna beviljas till belopp,

motsvarande hela anskaffnings- eller reparationskostnaden. Lotsstyrelsen bör

äga att vid beviljande av lån fastställa de särskilda villkor för lånebeloppets

lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets

användande till avsett ändamål. Lån från fonden skall återbetalas inom tid

och på sätt lotsstyrelsen föreskriver, därvid dock amorteringstiden icke må

bestämmas längre än som svarar mot den beräkneliga tiden för den ifrågavarande

motorbåtens tjänstduglighet. Räntan å lånen synes — i överensstämmelse

med den ståndpunkt, som i statsverkspropositionen intagits beträffande

räntefoten för vissa nuvarande utlåningsfonder — böra bestämmas

till 4 procent, med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den

höjning av räntefoten, som Kungl. Majit med hänsyn till utvecklingen av den

effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövar påkallad.

Liksom beträffande lån från tullverkets båtlånefond är fallet torde krav

på ställande av säkerhet för lånen böra eftergivas. Då nämligen anskaffande

av säkerhet för mången låntagare sannolikt skulle komma att möta svårigheter,

skulle genom uppställande av krav därå den föreslagna lånefonden

till stor del förlora sitt värde. Jag erinrar i detta sammanhang örn de i förslaget

till kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser intagna

Departement

chefen ■

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

avyttrings- och utmätningsförbuden beträffande lotspersonalens tjänstebåtar.

I enlighet med förslag av riksräkenskapsverket redovisas tullverkets båtlånefond

i tullverkets räkenskaper å en särskild diversemedelstitel och har

alltså icke inordnats bland statens utlåningsfonder. Såsom skäl för ifrågavarande

förslag anförde på sin tid riksräkenskapsverket, att lånerörelsen

icke avsåge att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes

under statens i rikshuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast

inginge såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av

verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen. I anslutning

till det sagda anser jag, att beträffande lotsverkets båtlånefond bör i budgettekniskt

hänseende tillsvidare förfaras så, att fonden redovisas av lotsstyrelsen

i dess räkenskaper å en särskild diversemedelstitel.

I fråga om kapitalanvisning till tullverkets båtlånefond föreslog Kungl.

Maj:t i proposition nr 171 till 1934 års riksdag, att anslag för ändamålet

skulle utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under utgifter för kapitalökning

och under rubriken fonden för förlag till statsverket. I sin skrivelse

i ämnet (nr 330) anförde riksdagen, att riksdagen icke kunnat medgiva,

att medlen anvisades i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit. De för fondens

inrättande erforderliga medlen syntes enligt riksdagens mening böra bestridas

av tullverkets egna inkomster och alltså i riksstaten anvisas såsom

extra anslag att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Efter samråd

med chefen för finansdepartementet har jag emellertid funnit övervägande

skäl tala för att anslag för nu förevarande ändamål, vilket avser icke en

verklig utgift utan ett förlagslån, därå skall gäldas ränta i vanlig ordning,

bör anvisas under utgifter för kapitalökning och utgå av lånemedel. Anslaget

torde i riksstaten böra upptagas under fonden för förlag till statsverket.

Ränteinkomsterna böra tillföras riksstatstiteln »övrigt diverse inkomster».

I enlighet med vad lotsstyrelsen anfört torde kapitalökningsanslaget för

fonden böra beräknas till 300,000 kronor.

I anslutning till vad i ärendet förutsatts anser jag, att möjlighet bör föreligga

för befattningshavare, som vid tiden för fondens tillkomst häftar i skuld

för tjänstebåt, att för infriande av sådan skuld efter lotsstyrelsens beprövande

få lån ur fonden, dock högst till det belopp, som motsvarar båtens värde.

Motsvarande medgivande lämnades vid inrättandet av tullverkets båtlånefond.

Avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

Lotsverkssakkunniga hava i anslutning till vad de enligt det föregående

tillstyrkt föreslagit vissa ändringar i avlöningsreglementet för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten. Förslaget har granskats och i vissa delar överarbetats

av lotsstyrelsen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

109

Ett på grundval härav upprättat förslag till kungörelse angående ändrad

lydelse i vissa delar av ifrågavarande avlöningsreglemente torde få såsom

bilaga 10 fogas till statsrådsprotokollet. Beträffande de i kungörelseförslaget

innefattade förändringarna i förhållande till nuvarande författningsbestämmelser

må anföras följande.

I 11 § första stycket första punkten har dels procenttalet för personalens

andel i lotspenningar sänkts från fyrtio till trettiofem, dels ock företagits

vissa ändringar av huvudsakligen formell natur.

Företagna omformuleringar av andra och tredje styckena äro föranledda

— förutom av förslaget om införande av semester — av förslagen att ordinarie

tjänsteman icke skall äga uppbära lotslott vid tjänstgöring å annan

lotsplats tillhörande befattning, som är förenad med rätt till lotslott, då han

i stället får ersättning med belopp, motsvarande lotslotten vid sistnämnda

befattning, samt att i sådana fall, då enligt 14 § ersättning för mistad lotslott

nu utgår, vederbörande framdeles i stället får uppbära lotslotten.

I 13 § vidtagna ändringar hänföra sig till upphörandet av den i nuvarande

19 § 2 mom. omförmälda tjänstfriheten, som är avsedd att hädanefter

ersättas av semester, varjämte såsom ej längre erforderlig uteslutits föreskriften

om avlöning till tjänsteman under tid för fullgörande av uppdrag

i civilstatens änke- och pupillkassa.

Även ändringen i 1A § 1 mom. hänför sig till borttagandet av tjänstfriheten.

Ändringarna i 2 och 3 mom. innebära att, i enlighet med vad nyss anförts,

för närvarande medgiven rätt till ersättning för mistad lotslott utbytts mot

rätt att behålla vederbörande lotslottsbelopp.

Beträffande 17 § hava lotsverkssakkunniga framhållit, att den i 4 mom.

i dess nuvarande lydelse gjorda hänvisningen till 1—3 mom. vore tydande

på, att den ifrågavarande ersättningen för mistad lotslott vore avsedd att

tillkomma icke blott vikarie, såsom i momentet uttryckligen vore utsagt, utan

även den, som uppehölle ledig tjänst. Ett tillägg i detta hänseende, ägnat

att medföra enhetlighet i terminologien inom paragrafens olika delar, hade

därför av de sakkunniga föreslagits. I här förevarande kungörelseförslag

har momentet förtydligats i enlighet härmed, samtidigt som vissa formella

ändringar blivit vidtagna.

1 ett nytt 5 mom. ha, på sätt tidigare angivits, införts regler örn ersättning

i stället för lotslott i de fall, då lotspersonalen tillhörande ordinarie

tjänsteman förordnats å sådan befattning vid annan än egen lotsplats, som

är förenad med rätt till lotslott.

19 § har erhållit en lydelse, som betingas av förslagen om införande av

semester i stället för Ijänstfrihet för lotspersonal och vissa andra befattningshavare

samt förlängning av semestertiden för vissa fyrstaten tillhörande

tjänstemän. Beträffande fyrskeppspersonalen har i 1 mom. företagits

en ändring av formell art såtillvida, att kortare semestertider nämnts

före längre sådana tider i överensstämmelse med den ordning, som vanligen

tillämpas i författningstext av motsvarande art.

Med hänsyn till förslaget örn ersättning av statsmedel åt lotspersonalen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

resor i samband med lotsning har ansetts lämpligt att i 24 §, som rör tjänsteresa

m. m., till 2 mom. foga ett nytt stycke, vari beträffande lotspersonalens

berörda resor hänvisas till av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser.

Beträffande 25 § har lotsstyrelsen anfört följande. Jämlikt gällande avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie tjänstemän utginge till sådana befattningshavare

under tjänstgöring såsom kockstewart å fyrskepp särskild

ersättning med en krona för dag. Vid tiden för utfärdandet av här förevarande

avlöningsreglemente hade icke förekommit, att ordinarie tjänstemän

å fyrskepp tjänstgjorde i kockstewartsbefattning. Sedermera hade emellertid

så blivit fallet, och det syntes rättvist, att även ordinarie tjänsteman

tillerkändes sådant avlöningstillägg, vilket avsetts att utgöra kompensation

för med kockstewartssysslan följande strängare tjänstgöring och särskilda

ansvar.

Vad lotsstyrelsen sålunda framhållit har jag funnit äga fog. I enlighet

härmed har nu ifrågavarande paragraf utökats med föreskrift i ämnet.

I överensstämmelse med förslag av lotsstyrelsen har ur 28 § uteslutits

nuvarande andra momentet på grund av för några år sedan vidtagen ändring

beträffande organisationen av issignaltjänsten.

29 § har erhållit ändrad lydelse i anledning av hemvägsersättningens bortfallande,

i samband varmed ändringar av väsentligen formell art vidtagits

i paragrafen.

I fråga om 30 § har lotsstyrelsen anfört, att utsättning, tillsyn och intagning

av bojar m. m. utan skyldighet att jämväl anskaffa materialen icke

numera förekomme. Enär, har styrelsen vidare framhållit, den sammanlagda

prickningsersättningen för varje lotsplats utbetalades till förmannen å

platsen i en summa att av honom fördelas mellan personalen, borde i avlöningsreglementet

icke, såsom nu vore fallet, bestämmas, att nämnda ersättning

skulle utgå »till tjänsteman», varmed syntes få avses envar av de

prickhållningsskyldiga.

I anslutning härtill har paragrafen underkastats viss jämkning.

De nya bestämmelserna torde böra vinna tillämpning från och med den

1 juli 1937, dock torde införandet av semesterrätt för vissa sådan förmån nu

saknande befattningshavare lämpligen böra uppskjutas till den 1 januari

1938. Jämlikt av lotsstyrelsen föreslagna övergångsbestämmelser skall tjänsteman,

som vid sistnämnda tidpunkt innehar ordinarie befattning och för

vilken semester enligt de nya bestämmelserna understiger honom jämlikt 19

§ 2 mom. i dess nuvarande lydelse medgiven tjänstfrihet, kunna, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad

för statsverket, medgivas tjänstfrihet under mellantiden. Under sålunda

medgiven tjänstfrihet skall enligt styrelsen tjänstemannen, i anslutning

till nu gällande bestämmelser, äga åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, enslighetstillägg och lotslott. Med hänvisning till vad jag i här

förevarande hänseende tidigare anfört i samband med behandling av semesterfrågan

förordar jag, att bestämmelser meddelas i huvudsaklig enlighet

med det nu sagda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

lil

Den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har reviderats

med hänsyn till de av mig tillstyrkta ändringsförslagen rörande lotspersonalens

fasta avlöning, varjämte i förteckningen vissa jämkningar ägt rum för

ernående av en närmare formell överensstämmelse med den numera tillämpade

avfattningen av personalförteckningen.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad förut i skilda hänseenden anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förslag till kungörelse angående ändrad lydelse

i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr

379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten av den lydelse,

bilaga 10 vid detta protokoll utvisar;

dels godkänna följande personalförteckning för lots- och

fyrstaten:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Distriktsbefäl och personal & distriktsexpeditionerna.

3 lotskaptener....................................... 13

3 » 12

6 lotslöjtnanter...................................... 11

1 distriktsfyrmästare................................. 10

6 expeditionsbiträden................................ 6

3 kontorsbiträden.................................... 2

Lotspersonal.

15 överlotsar......................................... 10

22 lotsförman........................................ 9

19 » 7

30 » 5

290 lotsar............................................. 6

81 » ............................................. 5

Fyrpersonal.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp..................... 10

26 » » lia » fyr.......................... 10

1 » » gasstation............................ 10

6 » » 2:a klass fyrskepp..................... 8

29 » » 2:a » fyr.......................... 8

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Befattning Lönegrad

1 fyrmästare å 3:e klass fyrskepp..................... 6

17 » » 3:e » fyr.......................... 6

24 fyrvaktare » l:a » fyrskepp..................... 5

27 » » Ira » fyr.......................... 5

1 » » gasstation............................ 5

7 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp............. 4

32 » » 2:a » 3:e » fyr.................. 4

99 fyrbiträden........................................ 3

Personal å tjänstefartyg.

1 befälhavare........................................ 11

7 maskinister........................................ 8

Tjänstemän å övergångsstat.

2 överlotsar......................................... 10

2 lotsförman........................................ 9

5 » ........................................ 7

5 lotsar............................................. 6.

Anm. 1. 2 lotsförmanstjänster i 9:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas

endast i den mån 2 överlotsar å övergångsstat avgå från sina befattningar.

Anm. 2. 2 lotsförmanstjänster i 7:e lönegraden å ordinarie stat må till
sättas

endast i den mån 2 lotsförman i 9:e lönegraden å övergångsstat avgå

från sina befattningar.

Anm. 3. 5 lotsförmanstjänster i 6:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas

endast i den mån 5 lotsförman i 7:e lönegraden å övergångsstat avgå

från sina befattningar.

Anm. 4. 5 lotstjänster i 5:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas endast

i den mån 5 lotsar i 6:e lönegraden å övergångsstat avgå från sina befattningar;
-

dels godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis........................... kronor 2,330,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångs
stats,

förslagsvis...................... » 44,000

3. Avlöningar till icke-ordi
narie

personal:

a. Grundavlöningar m.m.,

förslagsvis..........kronor 543,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis---- » 22,000 kronor 565,000

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

113

4. Särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Lotspersonalens andel i

lotspenningar, förslagsvis

................kronor 1,103,000

b. Kost eller kostpennin
gar

till personalen å

fyrskepp m. m., förslagsvis

.............

c. Ersättningar för mistsignalering,

förslagsvis

d. Fyrskeppstillägg, förslagsvis

..............

e. Provisoriskt dyrortstillägg,

förslagsvis ....

f. Provisoriskt lönetill
lägg,

förslagsvis......

Summa

» 130,000

» 15,000

» 75,000

» 12,000

» 8»°°° » 1,343,000

förslagsanslag kronor 4,282,000;

dels besluta, att följande lotspersonal skall — med skyldighet

att framdeles, därest lämpligt tillfälle erbjuder sig, åter inträda

å ordinarie stat — från och med den 1 juli 1937 uppföras

å indragningsstat under elfte huvudtiteln med bibehållande

av nu innehavande löner, utgörande efter avdrag av pensionsavgifter:
-

för lotsförmannen K. R. Dahlbeck, Pukavik .. . 2,587 kronor

» » V. E. Sjöberg, Timmernabben 2,667 »

» » V. J. Ternström, Tärnö..... 2,793 »

» mästerlotsen C. W. Ekström, Dyngö...... 2,713 »

» » A. H. Westerberg, Mönster .. 2,446 »

» » A. G. V. Hägg, Timmernabben 2,446 »

» » S. H. E. Ternsjö, Tärnö..... 2,566 » ;

dels till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lotsoch

fyrstaten för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av...................................... kronor 4,282,000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med

vad av mig förut anförts, utfärda taxor å lotspenningar att

från och med den 1 juli 1937 tillämpas i stället för nu gällande,

den 1 oktober 1914 fastställda taxor å lotsavgifter förutom

hemvägsersättning;

dels medgiva, att de i förstnämnda taxor upptagna avgiftsbeloppen

må från och med den 1 juli 1937 tills vidare utgå

med 50 procents förhöjning;

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami Nr 16i.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164•

dels till Lotsverket: Omkostnader för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av........kronor 1,352,000;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med i det föregående angivna grunder, utfärda bestämmelser

angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser;

dels besluta, att en fond, benämnd lotsverkets båtlånefond,

skall inrättas, från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av

mig förut angivna grunder, utlämnas lån till lotspersonal för

anskaffande av motorbåtar för tjänstebruk eller för reparation

eller ombyggnad av sådana båtar;

dels ock såsom kapital för Lotsverkets båtlånefond för budgetåret

1937/1938 under utgifter för kapitalökning och under

rubriken fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av......kronor 300,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Nils Sehlberg.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

117

Bil. 1.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år lots anlitats.1

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

övre norra

Salmis..............

48

46

41

30

31

45

32

62

93

64

Kalix...............

184

197

188

226

239

159

247

287

244

256

(Malören)............

146

138

119

144

159

103

Töre................

58

36

24

66

90

65

53

68

68

64

Luleå...............

767

1,294

885

1,118

918

487

271

509

622

574

Rönnskär............

333

453

464

476

453

399

327

445

491

396

Romelsö.............

94

97

107

100

63

65

71

75

67

46

Ursviken............

504

604

667

703

633

544

441

494

533

526

Bjuröklubb..........

35

46

50

57

41

20

11

14

37

8

Ratan...............

182

260

277

263

242

192

178

197

191

170

Bredskär............

467

630

680

698

637

607

604

620

649

605

Järnäs..............

314

357

406

432

361

290

260

275

295

271

Skag................

401

490

516

532

487

449

464

504

529

485

Ulvö................

187

237

228

231

258

255

235

201

256

242

Summa

3,720

4,885

4,652

5,076

4,612

3,680

3,094

3,751

4,075

3,707

Nedre norra

Härnösand...........

1,477

1,625

1,675

1,730

1,665

1,275

1,143

1,430

1,542

1,461

Sundsvall............

1,914

2,059

2,082

2,272

2,015

1,684

1,344

1,8471

1,874

1,804

Stockviken ..........

172

179

186

194

197

190

140

181

195

211

Hudiksvall...........

518

620

536

602

563

511

333

484

547

581

Lilljungfrun..........

1,067

1,162

1,228

1,291

1,248

994

1,045

1,189

1,270

1,173

Gåsholma............

138

185

164

188

185

186

121

186

230

200

Gävle...............

1,375

1,784

1,731

1,973

1,843

1,567

1,298

1,651

1,937

1,833

Fagervik............

54

72

90

79

78

51

83

105

65

54

(Örskär).............

13

11

20

14

9

5

Öregrund............

145

123

135

149

112

105

76

76

93

91

Svartklubben........

332

371

363

401

310

270

300

426

406

365

Summa

7,205

8,191

8,210

8,893

8,225

6,838

5,883

7,575

8,159

7,773

Mellersta

Arholma.............

123

143

162

218

149

142

78

84

78

80

Söderarm............

61

57

60

77

47

45

41

42

41

54

Furusund............

769

807

837

944

787

690

573

604

610

655

Sandhamn...........

1,843

2,073

2,428

2,205

2,441

2,540

2,329

2,117

2,266

2,488

Stockholm...........

1,701

1,984

2,074

2,077

2,058

1,973

1,749

1,615

1,671

1,781

Mälaren.............

382

565

• 547

610

631

467

476

713

931

886

Dalarö..............

1,054

960

812

955

733

614

372

370

364

378

Huvudskär..........

94

28

29

25

23

35

39

24

24

19

Landsort............

738

761

676

800

656

530

476

651

552

528

Sävösund............

62

50

46

28

47

44

18

36

82

74

Visby...............

311

343

283

290

266

285

229

205

258

284

Fårösund............

175

177

200

222

176

106

131

152

229

134

Kylej...............

284

294

266

308

269

188

93

107

148

118

Slite................

219

202

177

205

182

127

134

101

95

100

(Härvik).............

13

3

(Ljugarn) ............

18

10

25

17

19

14

13

Ronehamn...........

23

12

15

33

16

28

35

32

32

33

Burgsvik............

40

50

46

23

42

36

22

29

25

28

Klintehamn..........

42

32

44

36

54

27

35

57

54

49

Summa

7,942

8,551

8,727

9,073

8,596

7,891

6,842

6,839

7,460

7,689

östra

Nyköping............

56

52

31

42

36

28

21

20

44

39

Oxelösund...........

1,961

2,183

2,035

2,208

1,938

1,750

1,362

1,267

1,712

1,816

Norrköping..........

738

812

815

809

733| 678

550

500

572

588

Arkö................

446

541

446

484

487

403

332

306

361

340

(Mern)...............

25

20

Häradskär...........

128

169

156

117

118

115

81

78

82

77

1 Anin. De inom parentes angivna lotsplatscrna äro numera indragna eller sammanslagna med

andra lotsplatser.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Städsholmen.........

42

104

106

60

65

51

36

49

36

35

Idö.................

643

779

837

764

679

674

494

500

540

487

(Strupö).............

119

141

163

162

124

108

115

50

Kråkelund...........

68

74

59

50

34

38

27

77

161

112

Figeholm............

78

99

140

108

124

110

66

81

101

91

Oskarshamn.........

779

784

803

748

810

682

482

485

555

542

Påskallavik..........

151

212

194

147

124

102

86

135

150

159

(Vånö)..............

24

25

23

3

Mönsterås...........

84

58

165

ilo

87

6C

35

17

43

40

(Timmernabben)......

71

39

40

32

24

37

46

37

34

30

(Borgholm)...........

52

54

62

54

59

65

30

28

31

46

Skäggenäs ...........

327

397

416

335

319

266

171

149

162

293

Kalmar.............

1,072

1,322

1,437

1,382

1,259

1,279

975

787

747

952

Bergkvara...........

174

230

243

198

198

106

96

52

87

82

(Degerhamn).........

118

127

138

122

148

85

60

35

55

. 70

Summa

7,156

8,222

8,309

7,935

7,366

6,639

5,065

4,653

5,473

5,799

Södra

Långören............

34

51

28

27

53

42

64

36

20

59

Aspö................

432

557

536

582

475

392

347

276

328

309:

(Arpö)...............

39

81

64

55

95

58

24

9

13

22]

Gökalv..............

325

390

388

395

396

332

277

321

315

294

Tärnö...............

90

129

94

102

72

31

25

44

40

22

Karlshamn..........

693

889

831

667

498

434

329

600

574

549

(Pukavik)............

16

42

39

30

7

4

11

4

7

7

IHanö)..............

22

10

27

9

Sölvesborg ...........

406

416

464

430

410

396

382

333

344

350

Åhus................

515

528

506

511

520

546

492

500

479

461

Simrishamn..........

305

393

292

265

319

287

250

219

211

182

Ystad...............

471

479

529

485

456

474

313

383

416

446

Trälleberg...........

277

267

243

335

283

231

215

214

267

285

Öresunds södra......

182

182

210

324

173

167

124

106

88

73

Limhamn............

678

667

751

802

721

584

686

747

674

598

Malmö..............

1,947

2,065

2,037

2,069

1,936

2,147

2,138

2,156

2,397

2,176

Landskrona ..........

629

719

670

664

588

533

485

422

493

517

Råå.................

507

592

358

486

445

190

185

187

290

313

Hälsingborg..........

1,672

1,638

1,554

1,551

1,723

1,608

1,521

1,425

1,587

1,499

Öresunds norra......

81

100

95

188

106

125

90

81

96

97

Höganäs.............

289

279

340

331

274

180

123

152

182

173

(Torekov)............

8

12

7

—

2

11

5

7

9

1

Summa

9,618

10,486

10,063

10,308

9,552

8,774

8,086

8,222

8,830

8,433

Västra

Halmstad............

762

924

829

878

873

753

530

500

534

551

Falkenberg..........

205

219

207

159

206

171

109

81

98

98

Varberg.............

245

247

259

259

304

289

216

227

226

24a

(Mönster)............

12

8

3

18

8

13

10

11

5

7

(Vrångö)............

915

1,002

1,045

1,007

1,264

(Brännö)............

1,557

1,714

1,780

2,085

1,860

Vinga...............

2,956

2,829

2,783

2,940

3,103

Göteborg............

2,210

2,455

2,429

2,721

2,707

2,577

2,561

2,456

2,647

2,769

Marstrand...........

178

224

156

133

115

123

93

142

141

156

Uddevalla...........

101

lil

102

102

112

117

87

101

118

121

Käringö.............

29

45

28

27

19

14

15

22

20

4

Lysekil..............

361

946

887

928

745

483

321

278

276

241

Smögen.............

451

838

887

934

783

381

375

188

221

204

(Dyngö).............

103

198

225

156

124

41

24

15

20

34

Väderöarna..........

13

32

21

61

54

30

18

4

7

13

Havstenssund........

50

89

95

85

107

45

32

28

27

20

Nordkoster..........

38

62

63

75

45

20

33

25

26

20

Strömstad...........

98

263

218

251

217

91

115

69

57

58

Summa

7,328

9,377

9,234

9,879

9,543

8,104

7,368

6,930

7,363

7,639

Summa summarum

42,969

49,712

49,195

51,164| 47,894! 41,926

36,338

37,970! 41,360

41,040

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

119

Bil. 2.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år såväl lotspenningar som

hemvägsersättning erlagts utan att lots anlitats.1

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932 |

1933

1934

1935

21

10

15

1

1

1

1

1

1

4

1

3

2

8

—

1

_

_

_

2

—

3

—

—

—

—

16

2

1

1

5

2

3

5

3

6

3

—

—

4

8

9

13

4

__

--

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

3

2

4

___

__

_

—

—

—

1

—

—

—

23

24

30

4

5

7

6

7

17

15

21

23

14

10

2

82

80

18

14

17

7

6

3

5

19

7

11

9

13

4

14

13

13

6

18

14

17

15

21

7

2

4

12

21

21

19

13

17

21

19

109

89

95

49

69

138

151

81

106

75

197

196

208

179

195

173

165

169

147

122j

72

95

63

77

104

152

49

91

95

87

—

—

1

1

3

6

3

2

2

6

9

28

12

16

16

12

6

11

46

11

34

72

47

56

52

26

30

32

45

24

1

3

5

8

—

—

7

11

9

11

9

11

24

17

22

16

28

48

29

2

3

12

7

6

“

~

"

3

10

6

4

1

1

2

2

5

7

3

3

5

3

7

5

3

1

3

—

331

417

356

377

410

402

274

343

402

295

13

22

15

9

12

_

.

__

3

3

363

301

223

213

207

214

216

186

217

260

710

617

509

461

442

462

423

372

472

522

—

—

—

—

—

2

3

8

—

16

346

239

220

178

147

160

102

87

127

197

5

31

7

1

—

3

—

2

99

102

28

—

24

3

14

—

1

10

26

29

_

_

_

—

—

——

—

—

—

—

44

22

29

14

49

?

13

16

45

34

__

_

6

—

—

—

—

—

—

—

17

12

23

27

10

—

33

20

32

21

—

1

—

2

1

—

1

4

3

2

2

1

—

3

2

—

—

—

—

—

39

23

2

3

3

:

4

1

1

_

_

_

2

—

—

—

—

—

—

1

—

3

—

—

2

2

1

7

—

—

—

—

2

—

—

—

—

—

1,568

1,269

1,061

916

889

841

798

707

1,026

1,194

_

_

_

_

1

1

■

_

8

5

3

—

—

2

—

3

2

1

4

—

2

5

—

—

—

3

4

—

10

4

1

9

5

—

2

2

3

5

2

övre norra

Salmis...........

Kalix............

(Malören).........

Töre.............

Luleå............

Rönnskär.........

Romelsö..........

Ursviken.........

Bjuröklubb.......

Ratan............

Bredskär.........

Järnäs...........

Skag.............

Ulvö.............

Summa

Nedre norra

Härnösand.......

Sundsvall........

Stockviken ......

Hudiksvall.......

Lilljungfrun......

Gåsholma........

Gävle...........

Fagervik........

förskär).........

Oregrund........

Svartklubben . . ..

Summa

Mellersta

Arholma........

Söderarm.......

Furusund.......

Sandhamn......

Stockholm......

Mälaren.......

Dalarö........

Huvudskär . . ..

Landsort......

Sävösund ......

Visby.........

Fårösund......

Kylej.........

Slite..........

(Härvik).......

(Ljugarn) ......

Ronehamn.....

Burgsvik......

Klintehamn ....

östra

Nyköping.....

Oxelösund ....

Norrköping .. .

Arkö.........

(Mern)........

Se Anm. till Bil. 1

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 164■

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Häradskär...........

1

6

2

1

6

11

5

8

9

7

Städsholmen.........

—

—

—

_

2

1

i

1

Idö.................

3

—

2

_

2

3

5

10

8

9

(Strupö).............

—

—

_

1

Kråkelund...........

_

_

1

4

p

Figeholm............

—

_

_

_

_

1

Oskarshamn.........

—

—

4

1

4

4

1

8

9

19

Påskallavik..........

—

—

_

1

(Vånö)..............

—

_

_

__

Mönsterås...........

1

__

_

1

(Timmernabben)......

—

__

_

1

(Borgholm)...........

—

—

—

_

_

_

_

2

2

6

Skäggenäs...........

21

12

8

4

2

4

5

11

7

13

Kalmar.............

6

10

2

4

_

3

4

5

13

4

Bergkvara...........

—

_

_

_

(Degerhamn).........

—

—

—

—

—

-

14

8

26

23

Summa

62

31

31

20

14

31

40

65

90

88

Södra

Långören............

—

_

_

_

_

Aspö................

4

12

4

6

2

8

9

11

34

20

(Arpö)...............

5

10

4

4

10

3

1

2

Gökalv..............

9

15

18

9

17

27

25

27

15

13

Tärnö...............

—

—

_

1

2

1

1

1

2

Karlshamn..........

96

71

91

99

53

49

36

153

143

115

(Pukavik)............

—

1

1

1

2

1

2

(Hanö)..............

1

7

4

Sölvesborg...........

33

23

10

32

28

17

15

29

34

45

Åhus................

14

16

10

20

40

62

31

43

34

38

Simrishamn..........

3

8

19

26

27

54

71

46

20

16

Ystad...............

106

94

104

113

106

126

99

90

134

105

Trälleberg...........

134

122

138

132

126

77

98

78

126

73

Öresunds södra......

12

23

20

25

14

4

7

Limhamn............

162

181

272

213

231

233

270

58

212

254

Malmö..............

742

661

524

449

587

552

644

570

629

606

Landskrona..........

164

170

176

185

167

116

173

151

141

148

Råå.................

63

30

17

30

28

5

6

15

25

27

Hälsingborg..........

462

347

258

267

279

300

361

255

376

299

Öresunds norra......

—

—

_

_

_

Höganäs.............

73

94

97

84

89

100

103

113

131

131

(Torekov)............

—

—

10

7

—

2

Summa

2,083

1,885

1,767

1,706

1,808

1,742

1,943

1,648

2,057

1,894

Västra

Halmstad............

251

493

346

468

404

358

199

182

153

104

Falkenberg..........

25

43

37

40

46

84

78

24

35

31

Varberg.............

48

27

34

53

18

63

47

41

29

13

(Mönster)............

—

1

1

—

3

13

3

1

8

3

(Vrångö)............

144

137

146

lil

100

(Brännö)............

37

43

54

24

29

Vinga...............

108

80

131

163

120

Göteborg............

205

244

202

191

209

176

149

219

232

207

Marstrand...........

27

37

41

50

21

49

42

25

30

49

Uddevalla...........

3

15

9

1

2

20

8

1

7

Käringö.............

5

37

32

31

22

51

24

17

16

10

Lysekil..............

145

398

286 .

275

143

221

123

139

119

91

Smögen.............

62

162

186

152

101

93

50

71

87

55

(Dyngö).............

3

3

11

4

8

9

1

3

5

Väderöarna..........

—

4

_

1

2

3

1

1

Havstenssund........

6

8

6

8

7

12

13

1

4

4

Nordkoster..........

2

8

12

6

6

18

16

5

7

3

Strömstad...........

37

54

87 j

49

38

26

55

29

29

38

Summa

1,000

1,714

1,490

1,464

1,159

1,304

881

894

916

740

Summa summarum

5,153

5,405

4,800

4,532

4,349

4,558

4,087 ''

3,738

4,597

4,286

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

121

Bil. 3.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år enbart lotspenningar

erlagts utan att lots anlitats.1

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

övre norra

Salmis..............

37

27

59

26

19

—

—

—

—

—

Kalix...............

—

--

4

—

—

—

—

—

—

—

(Malören)............

—

—

—

—

—

—

Töre................

1

—

8

—

—

—

—

—

—

—

Luleå...............

—

1

Rönnskär............

—

1

—

—

—

—

—

—

2

—

Romelsö.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Ursviken............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Bjuröklubb..........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

--

Ratan...............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Bredskär............

—

—

—

—

5

10

20

12

10

10

Järnäs..............

Skag................

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

Ulvö................

—

Summa

38

29

71

26

24

10

22

12

12

10

Nedre norra

Härnösand...........

2

9

Sundsvall............

7

—

1

—

—

—

_

3

6

4

Stockviken ..........

—

—

3

—

—

—

—

—

—

—

Hudiksvall...........

—

—

7

—

—

—

1

1

—

—

Lilljungfrun..........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Gåsholma............

Gävle...............

—

—

—

—

—

_

—

3

—

—

Fagervik............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

(Örskär).............

Öregrund............

z

_

—

—

3

5

3

7

4

8

_

11

Svartklubben........

—

1

—

—

—

—

—

3

1

1

Summa

9

10

11

—

8

10

5

18

6

16

Mellersta

Arholma.............

—

—

6

—

—

—

—

—

4

—

Söderarm............

251

281

340

319

348

318

328

324

323

322

Furusund............

271

306

379

342

361

357

361

359

352

377

Sandhamn...........

10

10

23

11

22

34

29

41

14

31

i Stockholm...........

43

51

34

46

54

50

54

65

51

56

! Mälaren.............

129

180

177

118

148

146

205

165

18

16

Dalarö..............

16

33

7

27

13

—

21

46

29

28

Landsort............

25

27

17

48

21

?

45

69

35

39

Sävösund............

5

9

—

—

—

—

9

24

—

—

Visby...............

Fårösund............

—

—

—

—

—

—

—

9

1

—

Kylej...............

Slite................

(Härvik).............

—

—

(Ljugarn) ............

—

—

—

—

—

—

Ronehamn...........

—

—

Burgsvik............

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

Klintehamn..........

—

—

—

2

—

—

1

—

—

Summa

750

897

983

915

967

905

1,053

1,102

827

869

östra

Nyköping............

Oxelösund...........

2

Norrköping..........

—

1

—

—

—

—

1

2

—

—

Arkö................

—

—

__

2

—

—

—

1

—

--

(Mern)...............

—

—

> Se Anm. till Bil. 1

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

Lotsdistrikt och]

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Häradskär...........

_

1

Stedsholmen.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Idö.................

(Strupö).............

z

—

—

—

—

2

—

2

—

Kråkelund...........

—

—

—

—

_

_

1

_

Figeholm............

—

—

—

—

—

—

_

_

_

Oskarshamn.........

—

—

—

—

14

3

_

_

_

_

Påskallavik..........

(Vånö)..............

—

—

—

—

1

—

—

—

1

Mönsterås...........

—

—

—

_

_

_

_

_

___

(Timmernabben)......

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

(Borgholm)...........

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

Skäggenäs...........

—

2

1

—

7

2

_

_

1

_

Kalmar.............

—

3

7

—

19

8

2

12

10

1

Bergkvara...........

—

—

—

—

—

_

_

(Degerhamn).........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

—

6

8

2

41

13

5

17

13

4

Södra

Långören............

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

Aspö................

—

—

—

5

—

_

_

7

4

_

(Arpö)...............

—

—

—

_

—

—

—

_

Gökalv..............

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Tärnö...............

—

_

_

_

_

__

-

_

_

__

Karlshamn..........

_.

1

_

_

_

_

. .

_

_

(Pukavik)............

(Hanö)..............

—

_

—

—

—

—

—

—

—

Sölvesborg...........

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

Åhus................

—

—

—

-.

--

—

—

_

-

_

Simrishamn..........

—

—

2

_

_

_

_

1

_

_

Ystad...............

1

—

—

—

1

_

_

_

-

Träleborg...........

19

13

17

8

1

8

13

7

3

- ,

Öresunds södra......

—

—

—

1

_

10

12

10

-

Limhamn............

—

—

41

129

82

95

59

81

32

73

Malmö..............

—

214

274

265

249

240

270

299

322

311

Landskrona..........

—

—

—

2

1

6

19

_

11

10

Råå.................

—

—

46

54

16

—

10

7

10

Hälsingborg.........

—

21

20

18

19

30

27

43

133

lil

Öresunds norra......

—

—

—

6

1

—

_

_

_

_

Höganäs.............

3

—

—

—

1

1

11

11

20

20

(Torekov)............

—

—

—

—

—

—

Summa

23

249

354

480

409

406

411

469

633

535

Västra

Halmstad............

—

—

—

—

9

71

60

68

66

Falkenberg..........

—

—

—

2

2

5

_

7

_

Varberg.............

—

—

—

—

_

_

_

4

■

(Mönster)............

(Vrångö)............

(Brännö)............

Vinga...............

44

47

80

65

75

54

81

48

112

42

210

1

264

259

1

381

375

Göteborg............

241

231

191

207

300

301

362

338

418

387

Marstrand...........

—

—

1

_

_

_

__

2

Uddevalla...........

—

_

_

_

_

1

.

-

Käringö.............

—

—

—

—

—

1

_

1

_

Lysekil..............

—

—

—

—

—

—

—

11

_

Smögen.............

—

—

1

—

—

—

1

_

7

1

(Dyngö).............

—

—

—

—

—

_

_

2

Väderöarna..........

—

_

_

_

_

_

_

_

-

_

Havstenssund........

—

—

—

_

_

_

_

_

2

Nordkoster..........

15

15

11

16

14

3

9

14

4

15

Strömstad...........j

39

45

35

36

15

21

23

30

30

19

Summa ''

386

426

368

390

485

550

732

719

918

865

Summa summarum

1,206

1,614

1,795

1,813

1,934

1,894

2,228

2,337

2,309

2,299

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 164-

123

Influtna lotspenningar under nedanstående år.1 Bil. 4.

Kronor.

(Ördal äro här uteslutna, men vid summeringarna har hänsyn tagits jämväl till dylika tal.)

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Övre norra

Salmis.........

5,880

5,074

4,936

2,525

1,371

1,345

1,894

3,362

4,342

3,220

Kalix..........

14,550

14,389

14,953

17,307

17,5S9

10,380

22,447

26,981

22,411

23,161

(Malören)......

15,619

13,867

12,059

15,360

16,075

9,928

5,856

5,407

4,764

Töre...........

4,824

3,501

2,671

5,586

6,084

4,335

4,045

Luleå..........

89,757

157,935

101,358

126,194

99,387

53,531

27,434

56,614

70,805

66,943

Rönnskär......

26,913

37,066

38,923

43,051

41,848

37,735

32,112

47,047

50,201

39,258

Romelsö.......

5,941

5,746

6,636

6,259

3,987

4,218

4,627

4,621

4,462

2,880

Ursviken.......

28,299

35,506

40,717

43,275

37,219

30,949

27,187

31,266

36,085

37,435

Bjuröklubb.....

1,828

2,626

3,625

3,884

2,845

856

846

1,287

3,411

781

Ratan.........

10,849

13,254

14,653

14,046

12,213

10,411

10,675

12,888

12,286

10,384

Bredskär.......

27,769

43,480

42,429

44,455

37,173

38,004

33,219

39,570! 41,965

38,317

Järnäs.........

24,648

28,132

34,142

35,341

28,484

24,943

23,124

23,789

25,930

24,582

Skag..........

29,366

32,472

35,779

36,904

32,620

30,241

32,481

36,577

40,314

37,369

Ulvö..........

11,602

14,071

14,539

14,782

15,673

16,182

14,913

14,188

17,070

16,368

Summa

297,848

407,124

367,425

408,9721

352,573

273,062

235,007

304,049

334,693

305,466

Nedre norra

Härnösand.....

Sundsvall......

Stockviken .....

Hudiksvall.....

Lilljungfrun ....

Gåsholma......!

Gävle..........!

Fagervik.......!

(Örskär).......1

Öregrund......

Svartklubben ...

Summa

Mellersta

Arholma.......

Söderarm......

Furusund......

Sandhamn.....

Stockholm.....

Mälaren........

Dalarö.........

Huvudskär.....

Landsort.......

Sävösund ......

Visby..........

Fårösund......

Kylej..........

Slite...........

(Härvik).......

(Ljugarn) ......

Ronehamn.....

Burgsvik.......

Klintehamn ....

Summa

östra

Nyköping......

Oxelösund.....

Norrköping.....

Arkö..........

(Meni).........

109,108

125,659

5,727

34,440

54,912

9,442

89,777

2,991

1,209

7,933

21,884

123,562

136,086

6,034

43,866

59,287

13,968

124,116

3,322

813

6,717

25,080

131,620

134,894.

5,5501

37,882:

62,325

14,608

113,716

4,350;

957

6,892

23,727

134,192,

150,792

6,475!

42,528

67,256

16.011

137,004

3,250

1,568

8,334

25,492

132,104

133,959

7,002;

38,187''

67,282

15,829

122,506,

4,513''

1,030

5,958

21,111

105,694

117,490

6,189''

38,057

57,169

16,944

104,272

2,395

725

5,105''

19,386

99.216

93,777

5,208

27,615

62,049

10,726

91,333

4,260;

3.8161

20,770

117,519

125,016

6,630

38,149

70,525

17,142

117,663

6,073

3,908

29,271

463,085! 542,853! 536,554: 592,906 549,483

5,685

22,889

72,323:

145,779

150,928

21,372

97,401

3,680

66,266

786

4,915

4,629

8,625

5,493

255

217

337;

742!

504:

7,833

21,421

74,480

171,046

171,618

37,959

87,191

3,003

63,130

933

6,203

5,388

9,745

5,756

28

108

162

898

465

8,907:

23,007

77,520,

193,436

177,886;

41,304

74,917

2,169

56,671

837

5,008

6,106

9,021’

5,334

247

190

697

577

12,3871

21,1071

83,581

192,459

188,090

47,264,

89,904:

2,833

71,381

358

6,478

6,459

11,109

6,903

201

360

462

511;

473,429 418,772

7,675

22,143

73,724

214,290

186,708

51,813

69,711

1,091

57,068

894

5,828

4,285

8,601

6,998

207

250

685

561

6,714

19,949’

64,860

219,882,

174,599;

37,158

53,669

2,287;

42,442

618

5,047

2,290

6,190

4,779

160

400

598

367

3,325

20,805

59,058

202,861

153,588

47,526;

34,217

1,792

41,947

438''

4,815

2,818

2,595:

3,606;

169

451

3401

451

124,414

129,955

7,141

41,052

76,725

20,541

138,222

3,466

5,178

27,799

531,899

3,706

19,767

60,597

199,740

151,458

78,850

32,762

1,635

50,118

930

4,640

3,560

2,796

2,556

434

484

1,134

574,497

3,880

19,909

63,649

214,523

159,617

90,295

32,203

2,227

46,512

1,525

6,520

5,365

4,282

3,538

119,432

127,329

8,541

43,546

72,267

18,460

139,466

2,677

4,910

26,869

563,499

3,366

21,993

66,885

237,771

173,309

92,198

35,584

1,342

47,014

1,542

7,118

3,282

3,394

3,972

483.

4261

1,155|

632

655;

957

612,832

1,908

158,447

55,119

20,929

588

667,372 683,838; 741,851 712,538; 642,017 580,809j 615,171 656,116; 701,019;

1,623

187,329

60,067

24,098

390

1,158

173,870

64,563

21,186

1,657

192,223

64,131

23,382;

1,000

172,739;

58,486,

25,490

1,182

149,867;

58,201

20,008’

898''

121,943

49,177

16,086,

879

118,696

43,559

15,978

1,896

154,783

49,989

19,524

1,828

163,636

50,235

10,801

1 Se Anin. lill Bil. 1.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1920

1927

1928

1 1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Häradskär.....

5,014

5,409 4,952

2,938

4,209

3,720 2,826

2,53a

3,048 . 2,229

Stedsholmen ....

1,609

3,935 4,138

2,353

2,787

1,879 1,333

1,948

1,314 961

Idö............

31,782

38,193 41,240

41,177

39,811

35,907

26,317

25,56c

31.582: 25.443

(Strupö).......

7,567

7,563 9,421

9,342

6,954

6.520 7.440

3,558

j

Kråkelund.....

787

1,053 849

694

552

472

567

4,174

9,018

6,805

Figeholm......

852

981

1 1,540

1,341

1,633

1,102

1,042

1,137

1,564

1,249

Oskarshamn ....

29,871

30,675 32,151

30,073

33,816

28,494

20,104

21,190

23,920

23,638

Påskallavik ....

4,786

6,378, 4,666

5,001

5,142

4,204

3,529

4,864

5,511

6,490

(Vållö).........

978

985 958

84

Mönsterås......

1,065

873

2,787

1,750

1,429

996

613

202

474

559

(Timmernabben)

942

457

601

559

519

484

679

412

459

403

(Borgholm).....

433

553

549

579

594

693

247

321

334

714

Skäggenäs ......

11,215

12,252

12,893

10,709

11,675

11,880

7,171

5,520

5,507

9,229

Kalmar........

27,613.

29,956

34,487

32,436

29,453

33,861

22,404

19,514

16,573

24,130

Bergkvara.....

4,161!

3,306

3,849

4,615

3,337

2,279

2,079

996

1,200

1,489

(Degerhamn)....

1,392

1,510

1,345

1,339

1,593

1,110

811

624

940

1.106

Summa

367,065

417,591

417,210

426,390

401,823

362,863

285,271

271,676

327,640

336,951

Södra

Långören......

415

885

412

384

672

433

660

397

264

698

Aspö .........

12,861

18,334

17,343

20,362

17,405

14,285

11,813

11,992

11,944

12,502

(Arpö).........

685

1,732

1.185

1.224

2,259

882

325

151

432

295

Gökalv........

10,063

13,095

12,040

12,482

13,878

12,933

9,571

14,553

13,866

13,584

Tärnö.........

1,923

2,869

1,683

2,028

1,636

1,098

498

1,302

1,437

1,346

Karlshamn.....

17,985

20,678

21,634

18,087,

14,864

11,062

9,183

20,483

21,291

20,830

(Pukavik)......

169,

481

435

300

102

46

108

40

69

88

(Hanö)........

1,390

798

1,666

393

Sölvesborg .....

8,980

9,964

10,726

10,557

11,539

10,089

9,798

8,662

9,180

10,827

Åhus..........

23,389

24,601

21,133

20,507

21,526

25,185

21,040

21,853

17,902

20,308

Simrishamn ....

3,667

4,948

3,743

3,720

4,611

4,144

3,709

2,769

2,588

2,432

Ystad.........

14,191

15,706

17,389

18,222

16,836

17,124

13,219

15,108

15.862

17,527

Träleborg......

10,537.

11,610

10,565

14,160

11,708

9,477

8,603

8,741

9,696

11,504

Öresunds södra .

22,090

23,858

24,737

45,018

20,549

18,357

14,790

15,389

14,062

11,625

Limhamn......

25,912;

27,940

34,291

37,574

31,672

26,859

27,515

25,606

27,714

28,380

Malmö.........

82,828

89,422

93,738

100,905

86,400

90,839

83,538

82,155

89,773

87,663

Landskrona ....

21,864

24,379

26,128

25,441

25,668

23,179

22,782

20,568

23,308

26,466

Råå...........

11,152

14,976

9,680

12,875

13,489

5,031

3,899

5,617

9,894

10,620

Hälsingborg ....

47,676.

49,006

47,054

50,921

54,245

52,821

49,015

47,402

52,966

52,046

Öresunds norra .

9,701

9,068

10,615

20,302

9,032

11,568

11,128

11,348

12,504

12,363

Höganäs.......

5,631

5,412

7,051

6,517

6,126

4,389

3,474

3,699

4,950

5,250

(Torekov)......

99

96

84

75

21

207

45

120

108

10

Summa

333,218

369,868

373,339

422,060

364,242

340,016

304,719

317,962

339,815

346,373

Västra

Halmstad......

21,325

25,428

22,753

24,221

25,770:

24,120

19,300

19,516

20,726

21,633

Falkenberg.....

4,971

5,461

4,918

3,892

5,2051

4,360

2,940

1,881

2,886

2,902

Varberg........

7,408

8,044

9,307

8,905

11,095

11,134

9,020

9,767

11,671

10.905

(Mönster).......

243

183

54

634

465

933

423

333

812

354

(Vrångö) .......

56,293

62,928

62,111

56,666

75,370

(Brännö).......

100,684:

114,180

119,888

141,045!

127,699

,

Vinga.........

194,656

190.434

189,863

205,168

220,696

Göteborg.......

128,641

142,225

142,207

159,395

163,502

156,202

146,617

147,180

161,100

173,348

Marstrand......

13,047

18,374

14,556

14,212

12,441

13,558

10,037

11,257

11,951

15,397

Uddevalla......

9,851

10,850

10,486

11,729

13,172

12,679,

10.183

9,363

11,863

15,093

Käringö.......

1,108

1,686

1,075!

1,234

1,108

l,05l!

775

1,181

904

226

Lysekil........

18,783

39,274

34,282:

38,799

34,630

21,022

14,760

12,942

16,590

12,132

Smögen........

23,543

38,274

40,357

46,479

44,253

22,133

22,037

11,994

14,057

9,546

(Dyngo)........

4,545

8,770

8,478

6,802

6,661.

1,973

1,065

699!

1,038

1,419

Väderöarna ....

633

1,693

744

3,109

2,970

1,245

1,011

277

475

556

Havstenssund. . .

3,847

5,175

5,640

5,226.

8,307

2,878

2,952

2,263

2,017

1,300

Nordkoster.....

2,890

4,277

4,162

4,827

3,191

1,165

2,439.

1,645

1,264

1,339

Strömstad......(

5,856:

15,279

14,049:

15,358

14,652

5,319

7,728:

4,593

3,370

3.123

Summa

403,675

502,106!

495,072

542,537

550,494

474,433

441,724

424,758!

465,897

489,973

Summa summarum

2,477,724 2,906,916:2,873,441 3,134,718 2,931,156 2,565,822 2,266,305 2,465,517!2,698,6602,743,283

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

125

Bil. 5.

Största lotslotter (enskild befattningshavares andel i lotspenningar)

under nedanstående år.1

Kronor.

(öretal äro här uteslutna.)

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

övre norra

Salmis..............

1,003

923

987

505

274

269

378

667

868

619

Kalix...............

1,164

1,428

1,493,

1,724

1,750

1,079

1,122

1,349

1,106

1,152

(Malören)............

1,012

924

793

998

1,057

677

Töre................

895

700

534

1,097

1,216

. 858

809

1,163

1,056

950

Luleå...............

1,889

3,321

2,154

2,811

2,338

1,271

728

1,523

2,145

2,163

Rönnskär............

1,794

2,715

2,737

2,862

2,789

2,514

2,140

3,136

4,001

3,132

Romelsö.............

792

766

884

876

531

562

694

660

892

576

Ursviken............

1,863

2,333

2,681

2,855

2,470

2,043

1,793

2,063

2,389

2,475

Bjuröklubb..........

365

517

725

776

563

171

169

257

682

156

Ratan...............

1,446

1,763

1,929

2,378

1,628

1,388

1,419

1,718

1,638

1,347

Bredskär............

2,221

3,726

3,442

3,673

3,085

3,031

2,668

3,455

3,516

3,090

Järnäs..............

1,971

2,281

2,891

3,015

2,528

2,483

2,301

2,378

2,613

2,450

Skag................

1,956

2,179

2,348

2,470

2,320

2,142

2,202

2,505

2,687

2,434

Ulvö................

1,160

1,415

1,684

1,478

1,567

1,618

1,478

1,418

1,707

1,636

Nedre norra

Härnösand...........

2,909

3,445

3,524

3,575

3,576

2,818

2,74(1

3,349

3,576

3,473

Sundsvall............

2,273

2,468

2,462

2,742

2,426

2,279

1,883

2,477

2,592

2,559

Stockviken..........

1,145

1,206

1,110

1,295

1,400

1,237

1,041

1,268

1,428

1,708

j Hudiksvall...........

1,722

2,193

1,896

2,126

1,912

1,902

1,382

1,907

2,052

2,177

Lillj ungfrun..........

2,047

2,371

2,437

2,505

2,590

2,079

2,256

2,564

2,790

2,639

Gåsholma............

944

1,396

1,460

1,601

1,582

2,182

1,243

1,731

2,054

1,846

Gävle...............

2,393

3,342

3,105

3,636

3,319

2,816

2,461

3,613

4,253

4,291

Fagervik............

598

621

870

650

956

479

852

1,214

693

535

förskär).............

471

255

382

431

385

290

Oregrund............

1,057

895

937

1,111

794

680

514

703

902

656

Svartklubben........

1,753

1,994

1,908

2,063

1,714

1,550

1,661

2,340

2,237

2,149

Mellersta

Arholma.............

569

783

881

1,2231 786

729

332

370

464

438

Söderarm............

2,280

2,142

2,346

2,746 2,952

2,645

2,683

2,551

2,750

2,932

Furusund............

2,890

2,983

3,133

3,357! 2,959

2,597

2,390

2,423

2,545

2,675

Sandhamn...........

3,089

3,627

4,083

4,096

4,646

4,836

4,501

4,410

4,730

5,230

Stockholm...........

3,356

3,831

3,988

4,202

4,156

3,864

3,437

3,480

3,760

4,089

Mälaren.............

1,083

1,893

2,031

2,346

2,591

1,873

2,360

3,784

4,226

3,852

Dalarö..............

3,941

4,353

3,443

4,327

3,306

2,656

1,856

1,880

1,840

2,044

Huvudskär..........

528

562

433

566

218

207

358

327

445

268

Landsort............

3,110

3,156

2,618

3,095

2,483; 1,886

1,894

2,233

2,067

2,079

Sävösund ............

157

186

167

71

178

123

87

186

304

287

Visby...............

744

827

703

868

775

685

652

613

865

950

Fårösund............

374

431

602

646

418

223

275

334

502

321

Kyle]...............

1,390

1,277

1,191

1,495

1,146

825

352

372

571

452

Slite................

1,089

1,151

1,066

1,406

1,399

869

717

511

679

794

(Härvik).............

102

11

(Ljugam)............

87

43

91

66 72

64

67

Ronehamn...........

67

32

38

72

50

80

90

86

96

126

Burgsvik............

148

179

139

92

137

119

68

101

85

131

Klintehamn..........

100

93

115

102

| 115

75

96

453

462

339

östra

Nyköping............

763

649

463

663

640

472

359

351

758

731

Oxelösund...........

3,963

4,683

4,409

4,805

4,371

3,817

3,264

3,193

4,390

4,369

Norrköping..........

3,715

3,926

4,301

4,2751 3,915

4,103

3,278

2,950

3,332

3,349

Arkö................

930

1,069

916

1,016! 1,185

974

900

1,016

1,198

957

1 Se Anin. till Bil. 1.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och

lotsplatser

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1

1 (Mern)...............

|

235

156

1

Häradskär...........

334

420

330

195

353

374

282

283

329

222

Städsholmen.........

215

524

551

312

371

250

177

259

175

128

Idö.................

2,012

2,251

2,374

2,384

2,435

2,093

1,569

1,556

1,812

1,479

(Strupö).............

1,009

1,008

1,256

1,245

927

885

1,488

693

Kråkelund...........

104

140

115

92

73

66

75

405

908

799

Figeholm............

340

392

616

536

653

441

417

454

528

422

Oskarshamn.........

2,003

1,951

1,942

2,004

2,252

1,946

1,379

1,410

1,594

1,569

Påskallavik..........

1,827

2,355

933

831

747

623

557

726

804

985

(Vållö)..............

195

214

191

33

Mönsterås...........

283

174

557

348

283

199

122

63

99

lil

(Timmernabben)......

188

91

120

lil

103

96

135

82

119

80

(Borgholm) ..........

173

221

219

231

237

277

99

69

133

285

Skäggenäs...........

897

980

1,031

856

934

950

573

441

440

740

Kalmar.............

1,236

1,331

1,559

1,441

1,308

1,491

1,120 986

831

1,211

Bergkvara...........

554

440

513

615

631

454

415

199

240

280

(Degerhamn).........

556

604

538

535

637

444

324

249

376

442

Södra

Långören............

27

63

41

38

67

39

60'' 38

25

67

Aspö................

573

822

818

905

773

685

617

685

692

714

(Arpö)...............

137

346

237

244

451

176

65

30

86

59

Gökalv..............

1,006

1,309

1,252

1,270

1,386

1,324

957

1,494

1,554

1,358

Tärnö...............

256

382

224

266

218

146

66

173

265

269

i Karlshamn..........

1,478

1,654

1,730

1,415

1,220

884

863

2,048

2,155

2,090

(Pukavik)............

63

193

168

116

40

18

43

16

27

35

(Hanö)..............

278

159

333

78

Sölvesborg...........

1,016

1,099

1,195

1,185

1,281

1,336

1,306

1,155

1,224

1,473

Åhus................

1,965

1,946

1,690

1,640

1,917

2,240

1,874

1,950

1,605

1,841

j Simrishamn..........

605

833

639

616

749

675

643

456

425

447

j Ystad...............

1,419

1,570

1,738

1,822

1,683

1,804

1,350

1,614

1,824

2,079

Trälleberg...........

1,405

1,518

1,408

1,857

1,709

1,278

1,147

1,219

1,292

1,727

Öresunds södra......

813

876

912

1,648

761

686

634

774

796

716

Limhamn............

2,073

2,230

2,743

3,012

2,533

2,193

2,201

2,048

2,605

2,330

Malmö..............

3,394

3,757

3,749

4,131

3,483

3,668

3,338

3,297

3,623

3,535

Landskrona..........

2,186

2,437

2,612

2,544

2,566

2,317

2,278

2,056

2,330

2,936

Råå.................

1,625

1,960

1,248

1,716

1,798

670

519

749

1,319

1,416

Hälsingborg..........

3,178

3,219

3,095

3,394

3,784

3,916

3,272

3,075

3,531

3,475

Öresunds norra......

431

457

552

1,079

516

765

741

756

807

706

Höganäs.............

720

683

956

819

784

570

516

691

909

990

(Torekov)............

18

17

16

15

4

41

9

24

23

4

Västra

Halmstad............

1,839

2,034

1,902

1,937

2,061

2,178

1,686

1,873

2,051

2,036

Falkenberg..........

662

728

655

519

727

581

392

250

386

387

Varberg.............

740

804

961

973

1,205

1,240

1,202

1,302

1,556

1,454

(Mönster)............

48

36

10

181

186

318

160

162

324

141

(Vrångö)............

2,072

2,331

2,302

2,073

2,740

(Brännö)............

2,531

2,862

3,030

3,526

3,074

Vinga...............

4,323

3,144

3,268

3,841

4,410

Göteborg............

3,984

4,375

4,386

4,902

5,028

4,805

4,512

4,576

4,958

5,331

Marstrand...........

682

993

903

947

904

1,084

803

900

1,543

1,542

Uddevalla...........

1,970

2,170

2,097

2,345

2,529

2,535

2,036

2,149

2,400

3,018

Käringö.............

147

224

174

235

240

210

155

236

180

45

Lysekil..............

1,252

2,618

2,285

2,586

2,308

1,401

984

862

1,106

918

Smögen.............

1,883

3,061

3,649

3,958

3,849

1,770

1,762

1,057

1,408

954

(Dyngö).............

454

877

847

680

666

197

101

69

112

189

Väderöarna..........

63

169

74

312

297

124

106

27

47

74

Havstenssund........

513

690

752

696

1,146

575

590

452

403

260

Nord koster..........

385

670

555

643

425

155

325

219

168

178

Strömstad...........

780

2,037

1,873

2,047

1,948

709

1,030

612

573

624

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

127

Bil. 6 a.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 1 å lotspenningar.

8,000

intill

9,000

tons

9.000

intill

10.000

tons

10,000

intill

11,000

tons

11,000

intill

12,000

tons

12,000

intill

14,000

tons

14.000

intill

16.000

tons

16,000

intill

18,000

tons

18,000

intill

20,000

tons

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 latitudminuter

26

27

28

29

30

31

32

33

3—4 »

39

40

42

43

45

46

48

49

5—6 »

45

47

49

51

53

54

56

58

7—8 >

52

54

56

58

60

62

64

66

9—10

58

61

63

65

67

70

72

74

11—12

65

67

70

72

75

77

80

82

13—14

71

74

77

80

82

85

88

91

15—16 »

78

81

84

87

90

93

96

99

17—20 »

84

88

91

94

97

101

104

107

21—25 >

91

94

98

101

105

108

112

116

26—30

100

104

108

112

115

119

123

127

31—35

110

114

118

122

127

131

135

139

36—40 »

121

126

130

135

140

144

149

154

41—45 »

132

137

142

147

153

158

163

168

46—50

143

148

154

159

165

170

176

181

51—55 *

154

160

166

172

178

183

189

195

56—60 *

164

170

176

182

188

194

200

207

61—65 *

175

181

187

193

199

205

211

217

66—70

186

193

201

208

215

222

229

237

71—75

198

206

214

222

230

238

246

254

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 6 b.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 2 å lotspenningar.

8,000

intill

9,000

tons

9.000

intill

10.000

tons

10,000

intill

11,000

tons

11,000

intill

12,000

tons

12,000

intill

14,000

tons

14.000

intill

16.000

tons

16,000

intill

18,000

tons

18,000

intill

20,000

tons

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 latitudminuter

32

33

35

36

37

38

40

41

3—4

»

49

51

53

55

57

59

61

62

5—6

»

56

58

60

62

64

66

68

70

7—8

»

65

67

70

72

75

77

80

82

9—10

>

73

76

78

81

84

87

90

92

11—12

»

80

84

87

90

93

96

99

102

13—14

»

89

92

96

99

102

106

109

112

15—16

»

98

102

106

109

113

117

121

125

17—20

»

105

109

113

117

121

125

129

133

21—25

>

116

120

125

129

133

138

142

147

26—30

»

127

132

137

142

147

152

157

162

31—35

»

138

144

149

154

160

165

170

176

36—40

»

153

159

165

171

177

183

189

195

41—45

»

167

174

181

188

194

201

208

215

46—50

»

179

186

193

200

206

213

220

227

51—55

»

194

201

209

216

224

231

239

246

56—60

»

207

215

223

231

239

247

255

263

61—65

»

222

230

239

248

257

266

274

283

66—70

»

234

243

252

261

269

278

287

296

71—75

»

249

259

269

279

288

298

308

318

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

129

Bil. 6 c.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 3 å lotspenningar.

8,000

intill

9,000

tons

9.000

intill

10.000

tons

10,000

intill

11,000

tons

11,000

intill

12,000

tons

12,000

intill

14,000

tons

14.000

intill

16.000

tons

16,000

intill

18,000

tons

18,000

intill

20,000

tons

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 latitudminuter

40

41

43

44

46

47

49

50

3—4

»

60

63

65

67

70

72

74

77

5—6

P

71

74

76

79

82

85

87

90

7—8

P

80

83

86

89

92

95

98

101

9—10

P

91

94

98

102

105

109

113

116

11—12

P

101

105

109

113

117

121

124

128

13—14

P

112

116

120

124

128

133

137

141

15—16

P

121

126

131

135

140

145

150

154

17—20

P

131

136

141

146

151

156

161

166

21—25

P

144

148

154

160

166

172

176

182

26—30

P

159

163

169

176

183

190

194

201

31—35

P

175

181

188

194

201

208

215

222

36—40

P

190

197

204

211

218

225

232

240

41—45

P

206

214

222

230

238

246

254

262

46—50

P

223

232

240

248

256

264

272

281

51—55

P

241

250

259

268

277

287

296

306

56—60

P

257

266

276

286

296

306

315

325

61—65

P

274

285

295

306

316

327

337

348

66—70

P

292

304

315

327

338

350

361

372

71—75

P

311

323

335

347

359

371

383

395

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 164■ 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 6 d.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 4 å lotspenningar.

8,000

intill

9,000

tons

9.000

intill

10.000

tons

10,000

intill

11,000

tons

11,000

intill

12,000

tons

12,000

intill

14,000

tons

14.000

intill

16.000

tons

16,000

intill

18,000

tons

18,000

intill

20,000

tons

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 latitudminuter

52

54

56

58

60

62

64

66

3_4 »

78

81

84

87

90

93

96

99

5_6 *

91

94

98

101

105

108

112

115

7—8 >

104

108

112

116

120

124

128

132

9_io »

117

121

126

130

135

139

144

148

11 12 »

130

135

140

145

150

155

160

löö

13—14 »

143

148

154

159

165

170

176

181

15_ifi »

156

162

168

174

180

186

192

198

17 20 *

167

174

180

187

193

200

206

213

21 25 >

184

191

198

205

212

219

226

233

26 30 ►

205

213

220

228

235

243

250

258

31 35 »

223

232

240

249

257

266

274

283

30_40 *

246

256

265

274

283

292

301

310

41 46 *

264

274

284

294

304

314

324

334

286

297

308

319

330

341

352

363

51 55 »

307

319

330

342

354

366

378

390

56—60 »

331

343

356

368

381

393

406

418

61 65 »

353

367

380

394

407

421

434

448

66_70 »

378

392

406

420

434

448

462

476

71—75 »

402

417

432

447

462

477

492

507

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

131

Bil. 6 e.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 5 å lotspenningar.

8,000

intill

9,000

tons

9.000

intill

10.000

tons

10,000

intill

11,000

tons

11,000

intill

12,000

tons

12,000

intill

14,000

tons

14.000

intill

16.000

tons

16,000

intill

18,000

tons

18,000

intill

20,000

tons

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2 latitudminuter

65

67

70

72

75

77

80

82

3—4

97

100

104

107

lil

114

118

121

5—6 *

114

118

122

126

130

134

138

142

7—8

130

135

140

145

150

155

160

165

9—10

147

152

158

163

169

174

180

185

11—12 »

162

168

174

180

186

192

198

204

13—14 »

178

185

191

198

204

211

217

223

15—16 »

195

202

210

217

225

232

240

247

17—20 *

212

220

228

236

244

252

260

268

21—25

231

240

248

257

265

274

282

291

26—30 *

253

263

273

283

293

303

313

323

31—35 »

281

292

303

314

325

336

347

358

36—40

305

317

328

340

351

363

374

386

41—45 >

335

347

360

372

385

397

410

422

46—50 »

363

377

391

405

419

433

447

461

51—55 >

390

405

420

435

450

465

480

495

56—60

414

430

446

462

478

494

510

526

61—65

444

461

478

495

512

529

546

663

66—70 »

472

490

508

526

544

562

580

598

71—75 .

498

517

536

555

574

593

612

631

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 7.

Båtar vid lotsplatserna enligt 1935 års båtbesiktningsinstrument.

M = större motorbåt (kutter)

m = medelstor eller mindre motorbåt

s = segelbåt

r = roddbåt

i = iseka

p = prickbåt (prickpråm)

Lotsdistrikt

Lotsplatser

Gemensamma

Enskilda

Kronans

övre norra.

Salmis................

m

Kalix.................

M m m r

m m

Töre..................

m m r r

Luleå.................

M m r

m m m

Rönnskär..............

M m r i

Romeis ö...............

M s

s

Ursviken..............

M m s

Bjuröklubb............

M r

Ratan.................

M i

srr

Bredskär..............

M r

m m m m

•Järnäs................

M

Skag..................

M ''

m m

Ulvö..................

M m

m m

>

Nedre norra.

Härnösand.............

M m s s r r

Sundsvall..............

MMMMmrrrrii

Stockviken............

M

Hudiksvall............

M m i i

Lill jungfrun...........

M M M r

Gåsholma.............

M M

Gävle.................

m m m m r r r

M

Fagervik..............

m m

Öregrund.............

m m i

Svartklubben..........

i

m m m m m

M

Mellersta.

Arholma..............

m

M

Söderarm..............

m m m

M

Furusund..............

m m m r r

Sandhamn.............

M m m r r r

M

Stockholm.............

Mälaren...............

m m

Dalarö................

m m r

Huvudskär............

M

Landsort..............

M M m s r

m m m

Sävösund..............

r

m m

Visby.................

M m

Fårösund..............

M

m m m m r

Kylej.................

M m

s

Slite..................

M

Ronehamn.............

m m s

Burgsvik..............

m s

Klintehamn............

m

s. 133 Kontrollera mot PDF

.Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

133

Lotsdistrikt

Lotsplatser

Gemensamma

Enskilda

Kronans

Östra.

Nyköping.............

m

Oxelösund.............

M m m r r

m m m m m

Norrköping............

Arkö..................

Mr -

mmmmmmmm

Häradskär.............

M

m m m m

Städsholmen...........

m m m s

Idö...................

M

m m m m m m m

Kråkelund.............

m m m m s s

Figeholm..............

m s

Oskarshamn...........

M m

m m m m m m

Påskallavik............

is p)

m m

Mönsterås.............

m m

Timmernabben.........

P

m m

Borgholm .............

m

Skäggenäs.............

M m s

Kalmar...............

M m

Bergkvara.............

m

s s

Degerhamn............

m

Södra.

Långören..............

M m m

s s

Aspö..................

M m s s

Arpö..................

m s

Gökalv................

M m

s s s

Tärnö.................

M s s

Karlshamn............

M m p

s

Pukavik...............

m s

Sölvesborg.............

M

m m m

Åhus.................

M m s r

Simrishamn............

M s s

Ystad.................

M m

Trälleberg.............

M m

Öresunds södra........

M M m

Limhamn..............

m m m r

Malmö................

M m

Landskrona............

M m

Råå...................

M m s

Hälsingborg...........

M M

Öresunds norra........

M m

Höganäs...............

M m

Torekov...............

M

Västra.

Halmstad..............

M m

Falkenberg............

M s

Varberg...............

M m

Mönster...............

M

Vinga.................

M M M r

M M

Göteborg..............

M M

Marstrand.............

M

Uddevalla.............

Käringö...............

M

s

Lysekil................

M m

Smögen...............

M m m

Dyngö................

M

m m m

Väderöarna............

M r

m m m m

Havstenssund..........

M

m m

Nordkoster............

M

m m

Strömstad.............

M r

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 16å>

Bil. 8.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid rikets lotsplatser skola för användning i tjänsten finnas de båtar, som

lotsstyrelsen prövar vara för tjänstgöringen erforderliga och lämpliga.

I den mån kronan icke ställer båtar till förfogande åligger det lotsarna

att mot ersättning, varom här nedan stadgas, hålla tjänstebåtar.

2 §■

Det åligger personalen vid varje lotsplats att med aktsamhet och omsorg

handhava och vårda de tjänstebåtar, som finnas vid lotsplatsen, samt att

utan särskild ersättning verkställa de arbeten för båtarnas underhåll och reparation,

som kunna utföras av personalen utan att andra tjänstegöromål

åsidosättas.

3 §•

Utgifterna för underhåll, reparation och drift av de till lotsplatserna utlämnade,

kronan tillhöriga båtarna ersättas av statsmedel enligt de närmare

bestämmelser, lotsstyrelsen härom utfärdar. Ombyggnad eller större reparation

må utföras allenast efter tillstånd av lotsstyrelsen.

Det ankommer på lotsstyrelsen att utfärda föreskrifter rörande användningen

av båt, som nyss nämnts.

4 §•

1. Skyldighet att hålla tjänstebåt kan åläggas allenast den, som innehar

eller stadigvarande uppehåller ordinarie befattning vid lotsplatsen.

2. För båt, som hålles av lots, skall utgå lega med belopp, som fastställes

av lotsstyrelsen. Legobeloppet skall så bestämmas, att det täcker amortering

och förräntning av båtens anskaffningsvärde under den beräknade tiden för

båtens tjänsteduglighet ävensom lämnar tillgång till nödiga utgifter för underhåll

och reparationer.

Lega skall bestämmas för det antal år lotsstyrelsen prövar lämpligt, legotagare

obetaget att under sådan legoperiod göra framställning om legans höjande,

när särskilda förhållanden därtill föranleda. Sådan framställning bör

vara åtföljd av uppgift å tidigare utgifter för båten, och skola utgifterna

såvitt möjligt styrkas med kvitton.

3. Utöver legan skall utgå ersättning för de utgifter, legotagare visar sig

hava haft för båtens drift i tjänsten. Lotsstyrelsen äger dock bestämma, att

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

denna ersättning skall utgå med visst belopp för ar räknat. Detta bör ske

i sådana fall, där lotsbåt plägar användas utom tjänsten.

4. Därest lotsstyrelsen funnit båtbehovet vid en plats böra tillgodoses på

annat sätt än sålunda, att de båthållningsskyldiga var för sig hålla en båt,

skola de med hänsyn till platsens båtbehov bestämda legorna fördelas efter

huvudtalet å de båthållningsskyldiga samt dessa hava att gemensamt hålla

de båtar, som lotsstyrelsen föreskrivit.

Vilja likväl de båthållningsskyldiga för de legor, som anslagits för platsen,

jämte bidrag av egna medel halla var sin tjänstebat eller eljest större antal

tjänstebåtar än tjänsten kräver, äger lotsstyrelsen lämna medgivande härtill,

när det med hänsyn till förhållandena vid lotsplatsen befinnes lämpligt.

5 §•

Då legotagare åtnjuter semester eller annan ledighet, äger han uppbära

den å tiden för ledigheten belöpande lega men är skyldig att ställa båten till

vikaries förfogande ävensom bestrida de för båten förekommande utgifter.

6 §•

Det åligger förmannen vid lotsplats att hålla tillsyn över tjänstebatarna

samt tillse, att de arbeten å båtarna, som lämpligen kunna utföras vid platsen,

bliva utförda därstädes.

Vid lotsplats, där en eller flera gemensamma båtar finnas, kan utses en

båtföreståndare, som under förmannens överinseende ombesörjer de löpande

göromålen med avseende å sådana båtar.

I viktigare frågor rörande gemensam bat, såsom da mera ^dyrbar nyanskaffning

eller reparation ifrågakommer, så ock eljest då någon delägare

det begär, skola samtliga delägares mening inhämtas, varvid såsom delägarnas

beslut skall gälla den mening, varom de flesta förena sig, eller, vid

lika röstetal, den mening förmannen biträder.

Det åligger lots, som är delägare i gemensam båt, att tillhandahålla medel

till de utgifter för båten, varom beslut fattats i behörig ordning.

7 §.

Då lots, som är delägare i gemensam båt, avgår ur tjänst, skall hans efterträdare

inlösa hans andel i sådan båt efter dennas värde.

Kan överenskommelse ej träffas om lösesummans storlek, skall fragan

hänskjutas till skiljemän, vilka skola vara tre samt utses i den ordning gällande

lag örn skiljemän bestämmer. Vad de flesta skiljemännen säga skall,

änskönt någondera parten vill söka domare, gå i verkställighet, där ej domaren

eller överexekutor annorlunda förordnar.

Till dess den avgångnes efterträdare tillträtt befattningen, skall den på

den lediga befattningen belöpande andelen av lega förvaltas för gemensam

räkning.

8 §.

Det åligger lotskaptenen att årligen, själv eller genom lotslöjtnanten, med

biträde av vederbörande Överlots eller lotsförman förrätta besiktning och

värdering av tjänstebåtarna vid lotsplatserna inom distriktet.

över besiktningen och värderingen skola upprättas instrument, särskilt

för kronans båtar och särskilt för lotsarnas båtar, i enlighet med de närmare

föreskrifter lotsstyrelsen utfärdar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

9 §.

1. Har lots tillhörig tjänstebåt vid annat tillfälle än då båten begagnades

utom tjänsten blivit skadad eller gått förlorad, och befinnes vid verkställd

undersökning, att skadan eller förlusten skett utan att någon kan anses hava

varit därtill vållande, skall båtens ägare vara berättigad att av statsmedel

erhålla ersättning för skadan eller förlusten med belopp, som fastställes av

lotsstyrelsen; dock att ersättning skall utgå allenast för skada eller förlust,

som uppskattas överstiga 50 kronor, och, därest så är fallet, med nittio procent

av det uppskattade beloppet.

Var någon vållande till skadan eller förlusten, och kan av den vållande

icke utfås ersättning därför, eller skulle utkrävandet av skadestånd vara förenat

med kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till skadans belopp,

ma jämväl enligt nyss angivna grunder utgå ersättning av statsmedel, i den

man skadan icke ersatts av den vållande.

2. Har lots tillhörig tjänstebåt blivit skadad eller gått förlorad, medan

den användes utom tjänsten annorledes än till bogsering eller eljest i förvärvsverksamhet,

ma lotsstyrelsen under de förutsättningar ovan nämnts

tillerkänna ägaren ersättning för skadan eller förlusten. I sådana fall skall

ersättningen förskjutas av statsmedel men slutligen gäldas sålunda, att varje

till tjänstebåt utgående lega därtill bidrager med så stor andel, som legan

utgör i förhållande till samtliga utgående legor.

3. I avbidan å avgörande om båtägares rätt till skadestånd av annan må

lotsstyrelsen, när det med hänsyn till tjänstebehovet finnes erforderligt, av

statsmedel bevilja förskott till avhjälpande av skada å tjänstebåt eller anskaffning

av ny båt.

4. Har båt, som av legotagare förhyrts att användas i tjänsten vid lotsplats,

blivit skadad eller gått förlorad under sådan användning, skall med

avseende å skadans eller förlustens ersättande i tillämpliga delar gälla vad

ovan stadgats om ersättning för tjänstebåt.

10 §.

Avgår befattningshavare vid lotsstaten från sin tjänst eller avlider han,

innan det vid legans fastställande för båten beräknade värdet slutamorterats,

eller upphör legan av annan anledning att vidare utgå, må lotsstyrelsen,

i den män så prövas skäligt, tillerkänna tjänstemannen eller hans dödsbo

ersättning av statsmedel för förlust på grund därav, att båten icke kan

avyttras till det belopp, som av sagda värde återstår oamorterat; lotsverket

obetaget att i stället tillösa sig båten till det oamorterade beloppet.

11 §.

Tjänstebåt, för vilken lega utgår, må icke för gäld tagas i mät och ej

heller utan tillstånd av lotsstyrelsen avyttras.

12 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna kungörelse meddelas

av lotsstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1937, då vad som finnes

stadgat stridande mot denna kungörelse skall upphöra att gälla.

Häftar sådan befattningshavare, som ojnförmäles i 4 § 1 mom. av denna

kungörelse, vid tiden för kungörelsens ikraftträdande för lån, som han före

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

137

den 1 mars 1936 upptagit i och för fullgörande av honom åliggande båthållningsskyldighet,

är han berättigad att, till lånets inlösande, från båtlånefonden

låna högst det belopp, som motsvarar värdet av sådan av honom

redan innehavd båt, för vilken han enligt denna kungörelse erhåller

lega.

Beträffande lån, som upptagits efter den 1 mars 1936, må lotsstyrelsen

efter särskild prövning jämväl medgiva dylik lånerätt.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

*■

Bil. 9.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning till lotspersonal

vid resor i samband med lotsning m. in. (resereglemente

lör lotsar).

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Vid resa för inställelse till lotsning samt vid resa efter fullgjord lotsning

åter till stationsorten äger lots åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Med lots förstås i detta reglemente envar, som äger verkställa på personalen

vid lotsinrättningen ankommande lotsning.

Med lotsning likställes förrättning, som avser biträde å förankrat eller förtöjt

fartyg ävensom biträde utanför lotsningsområdena.

2 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till

den väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen

icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle

hava utgått, därest lotsen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med

avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda

rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast.

Om lotsen före en förrättnings början i enskilda angelägenheter uppehåller

sig å annan ort än stationsorten, utgår ersättning, såsom om resa företagits

från stationsorten; och gäller motsvarande vid hemresa från förrättning.

Inställelse till och hemfärd från en och samma förrättning räknas såsom

särskilda resor.

3 §•

Vid resa, som äger rum annorledes än med tjänstebåt, utgår resekostnadsersättning

i enlighet med vad för nedannämnda färdsätt finnes angivet.

Järnväg:

avgift för en plats i III klass.

Fartyg, varmed avses farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen:

avgift för salongsplats, dock ej högre belopp än som verkligen erlagts.

Luftfartyg, som efter lotskaptens för särskilt fall lämnade medgivande

anlitats:

avgift för en plats.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

139

Spårväg:

avgift för en plats.

Omnibus, vartill hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik)

:

avgift för en plats.

Taxeautomobil, varmed avses automobil, som med vederbörligt tillstånd

användes i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik:

avgift för en person efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat

ifrågakomma.

Annan automobil och hästskjuts:

30 öre per kilometer.

Annat färdsätt än ovan nämnts:

20 öre per kilometer.

Har lotsen nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till högre belopp

än den ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser tillkommer

honom, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig hava utgivit.

4 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger en kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller

omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område

och ort, belägen mer än en kilometer utanför samma område, utgår

dock ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda

området.

5 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas

överskjutande del av kilometer såsom hel kilometer.

6 §•

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast örn lotsen nattetid begagnat

sådan plats.

7 §•

Där ej enligt gällande taxa lotsen är befriad från erläggande av bro-, vägeller

färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom erlagd dylik

avgift.

8 §.

1 mom. Hava två eller flera lotsar att färdas samma väg och användes

därvid icke fortskaffningsmedel, som tillhör eller disponeras av någon av

dem, skall den till tjänsteställningen främste, där sådant låter sig göra och

befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa erforderligt fortskaffningsmedel

för samtliga lotsarna samt meddela i sammanhang med resan

erforderliga bestämmelser.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar

och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga lotsarna av den

främste bland dem.

2 mom. Örn vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör

eller disponeras av någon av lotsarna, äger denne därför åtnjuta gottgörelse,

om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil

gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning

för egen resa enligt 3 §, 5 öre per kilometer för varje medresande lots.

9 §•

Då lots avgiftsfritt använder kronans transportmedel eller då han eljest

färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus eller

då han färdas med tjänstebåt, utgår icke resekostnadsersättning.

10 §.

1 mom. Traktamentsersättning beräknas, med nedan angivna undantag,

vid inställelse till lotsning: för tiden från det lotsen lämnat sin uppass
ningsplats

och till dess han inställt sig för förrättningens fullgörande;

vid hemresa efter lotsning: från det förrättningen avslutats och till dess

lotsen återkommit till uppassningsplatsen.

Örn lots, som har att hemresa efter fullgjord förrättning, tages i anspråk

för annan förrättning, beräknas traktamente för tiden från den förra förrättningens

avslutande till dess lotsen inställt sig för den senares fullgörande.

Lots, som från en främmande lotsplats utför returlotsning, för vilken lotspenningarna

tillkomma nämnda plats, skall dock äga åtnjuta ersättning i

form av traktamente även för tiden under returlotsningens pågående.

2 mom. Traktamentsersättning utgår för dag med 40 öre för varje hel timme

av den i 1 mom. angivna tid.

För natt utgår traktamentsersättning med 60 öre för varje hel timme av

den i 1 mom. angivna tid, dock att, om lotsen erhållit nattkvarter i lokal,

som bekostas av statsverket, eller på statens bekostnad innehaft sovplats å

järnväg eller liggplats å fartyg, traktamente icke utgår för den del av natten,

då nu nämnd förmån kunnat av lotsen tagas i anspråk.

3 mom. Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan 24,

med natt den övriga delen av dygnet.

4 mom. Traktamentsersättning beräknas icke för resa eller del av resa,

som äger rum mellan uppassningsställen tillhörande egen lotsplats. Från

tillämpning av denna bestämmelse må lotsstyrelsen medgiva undantag i

iråga örn lotsplats, där uppassa ingss täll ena äro belägna långt ifrån varandra,

och de lotsar, som uppassa å de särskilda ställena, stadigvarande äro bosatta

därstädes.

För sådan inställelse till lotsning, som äger rum med tjänstebåt, må traktamentsersättning

icke i något fall beräknas.

11 §■

Inträffar under resa uppehåll genom naturhinder eller styrkt sjukdom

eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå även för den

tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under fjorton dygn.

12 §.

Där det befinnes lämpligt, må lotsstyrelsen förordna, att för resor i samband

med lotsning i vissa angivna lotsleder skall utgå ersättning, innefat
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

141

tande resekostnads- och traktamentsersättning, nied fasta belopp, vilka av

lotsstyrelsen fastställas till högst genomsnittliga ersättningen för dylika resor

enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Sådant förordnande må kunna inskränkas att gälla del av år.

13 §.

1 mom. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning enligt 2—11

§§ i detta reglemente skall avgivas enligt formulär, som fastställes av lotsstyrelsen.

1 räkningen skall uppgivas:

den förrättning, som föranlett resan;

tiden för resas anträdande och avslutande ävensom de tidpunkter, som

hava betydelse vid tillämpning av 10 § 2 morn.;

det för varje del av resa begagnade fortskaffningsmedel; då fartyg anlitats,

namnet å detsamma; då taxeautomobil använts, numret å automobilen.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste befattningshavaren

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

2 mom. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder

icke möter, vara till lotsstyrelsen inkommen inom två månader efter

det resan avslutats. Har sådan räkning icke inkommit till styrelsen inom ett

år efter det resan avslutats, är rätten till ersättning förfallen, där ej Kungl.

Majit på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgiver.

14 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig

uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente

bör utgå.

15 §.

I den mån vid lotsning i Öresund enligt de därför gällande särskilda bestämmelserna

hemvägsersättning skall utgå från lotsat fartyg, skola stadgandena

i detta reglemente icke äga tillämpning.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1937.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Bil. 10.

Förslag

till

Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten.1

Härigenom förordnas, att avlöningsreglementet den 9 juni 1922 för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten skall i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

11 §•

Av de enligt särskilda stadganden vederbörande lotsplats tillfallande lotspenningar

skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med i detta

reglemente och eljest av Kungl. Maj:t givna föreskrifter äga åtnjuta högst

trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder utgår av den

personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till Överlots,

lotsförman och lots.

Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen

eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under sådan i 14 § 1 mom. avsedd

ledighet, varunder tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, dels i enlighet

med bestämmelserna i 14 § 2—3 morn., dels ock under semester.

Angående ersättning i stället för lotslott i vissa fall är stadgat i 17 § 4 och

5 mom.

13 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstillägg

icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning

inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i

utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under vilken han åtnjutit

semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att utom

sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets

intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,

vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i statsunderstödd

pensionsanstalt, däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är

delägare.

14 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än i 2

mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i

förekommande fall, enslighetstillägg under högst så lång tid av ett och sam
-

1 Senaste lydelse av 14 och 19 §§ samt tjänsteförteckningen se 1925: 244 och 1986: 392.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 164-

143

ma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger

45 dagar eller den längre tid, som för vederbörande tjänsteman kan

vara bestämd såsom längsta semestertid, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t

för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen

vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår

av nedanstående tabell jämte därvid fogad anmärkning: —--tillhör.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom

blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, enslighetstillägg och lotslott, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under

tiden åtnjuta de under a) angivna avlöningsförmåner, dock högst intill dess

sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; men skall tjänstemannen

för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande fall enslighetstillägg,

dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande det i 1 mom.

angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver, att sådant

avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts eller

att lotslott må helt eller delvis uppbäras av tjänstemannen.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,

må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

enslighetstillägg och lotslott, dock högst under sex månader; men skall tjänstemannen

för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande

fall enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande

det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver,

att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp

än nyss sagts eller att lotslott må helt eller delvis uppbäras av tjänstemannen.

4. Föreskrifterna i--— tjänsten inträder.

17 §■

1. Tjänsteman skall,---av tjänstledighetsavdraget.

2. Ersättning till---prövas skäligt.

3. Vad i---ledig tjänst.

4. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom

vikarie å sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, eller

att uppehålla dylik ledig tjänst, äger han utöver honom enligt 1—3 mom.

tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande

vad han vid tjänstgöring å egen befattning skulle uppburit i lotslott.

5. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom

vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till

lotslott, eller att uppehålla dylik ledig tjänst, äger han utöver honom enligt

1—3 mom. tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning med belopp,

motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare

av den tjänst, å vilken han förordnats.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- 19 §.

1. Semester må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, under nedan angivna antal dagar årligen åtnjutas av:

Intill det år,

Från och med det

under vilket

år, under vilket

tjänstemannen

tjänstemannen

fyller 40 år

fyller 40 år

A. Tjänstemän ej tillhörande fyrskeppspersonalen.

Tjänstemän, tillhörande 1—8 lönegraderna enligt 6 §...

20 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 9—11 lönegraderna enlig 6 § .

25 »

35 »

Tjänstemän, tillhörande 12—13 lönegraderna enligt 6 §..

35 >

45 »

B. Tjänstemän å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalen-

derår vara påmönstrad:

mindre än 6 månader................

15 dagar

6 men ej 7 > .....

25

5

7 > >8 » .....

35

>

8 » > 9 >

45

2>

9 » >10 > ......

55

y>

10 » »11 »

65

>

11 > » 12

75

12 månader ...............

90

>

2. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att, där så av vederbörande överordnade myndighet föreskrives,

begagna sig av semester å tid, som därvid kan varda bestämd.

24 §.

1. För tjänsteresa---gällande resereglemente.

2. För sådana---av Kungl. Maj:t.

För resor i samband med lotsning eller därmed likställd förrättning äger

tjänsteman, tillhörande lotspersonalen, åtnjuta ersättning enligt särskilda av

Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

3. För vissa---meddelade bestämmelser.

4. Under tjänstgöring---eller kostpenningar.

5. Tjänsteman må----bestämda traktamentsersättning.

25 §.

Under tjänstgöring — — — 1-. 60.

Under tjänstgöring---femtio procent.

Det ankommer---tre grupper.

Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockstewart

särskild ersättning med en krona för dag.

28 §.

För å fyr eller fyrskepp verkställd mist signalering utgår ersättning med 50

öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl.

Majit.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

29 §.

Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande

lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar

och förmåner för biträde av kronolots.

30 §.

För anskaffning, utsättning och underhåll av flytande sjömärken och fasta

prickar må utgå prickning ser sättning efter grunder, som av Kungl. Majit

fastställas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1937, dock att i fråga örn distriktsbefäl,

befälhavare å tjänstefartyg samt lotspersonal 19 § skall tillämpas

i sin nuvarande lydelse intill utgången av 1937.

Tjänsteman, som vid sistnämnda tidpunkt innehar ordinarie befattning,

må, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång

och utan kostnad för statsverket, i förekommande fall kunna medgivas tjänstfrihet

under högst så lång tid årligen, som honom enligt 19 § denna kungörelse

tillkommande semester understiger den tjänstfrihet, han jämlikt samma paragraf

i dess nuvarande lydelse skulle kunna erhållit. Under sålunda medgiven

tjänstfrihet äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, enslighetstillägg och lotslott.

hilland lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 164.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

146

Bilaga till avlöningsreglementel.

Tjänsteförteckning

angivande ordinarie befattningar vid lots- och fyrstaten ävensom de särskilda

lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 6 § avlöningsreglementet

intagna löneplan.

Befattningar

Löne-

grad

enligt

löne-

planen

Befattningar

Löne-

grad

enligt

löne-

planen

Distriktsbefäl och personal å

Fyrpersonal.

distriktsexpeditionernn.

Fyrmästare å l:a klass fyrskepp....

10

Lotskapten i mellersta, i södra och i

Fyrmästare å l:a klass fyr ........

10

västra lotsdistriktet..............

13

Fyrmästare å gasstation ..........

10

Lotskapten i annat lotsdistrikt ____

12

Lotslöjtnant ......................

11

Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp....

8

Fyrmästare å 2:a klass fyr ........

8

Distriktsfyrmästare................

10

Expeditionsbiträde................

6

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp....

6

Kontorsbiträde....................

2

Fyrmästare å 3:e klass fyr ........

6

Fyrvaktare å lia klass fyrskepp ....

5

Fyrvaktare å l:a klass fyr ........

5

Lotspersonal.

Fyrvaktare å gasstation............

5

Överlots..........................

10

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp

4

Lotsförman ......................

9

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr..

4

Lotsförman ......................

7

Fyrbiträde........................

3

Lotsförman ......................

6

Personal å tjänstefartyg.

Lots..............................

6

Befälhavare ......................

11

Lots..............................

5

Maskinist ........................

8

368165. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående inrättandet av en lotsverkets båtlånefond. s. 3 i texten
  2. SU 1937:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående inrättandet av en lotsverkets båtlånefond. s. 1 i texten