Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag

1937-02-26 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:166, Angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till vissa torrläggningsföretag; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o och 2:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Majit vissa framställningar om ytterligare

statsunderstöd till torrläggningsföretag:

l:o.

Svarthälls invallningsförctag år 1931 i Västmanlands län.

Den 10 juni 1932 anvisade Kungl. Majit till Svarthälls invallningsföretag

år 1931 i Kung Karls socken av Västmanlands län dels statsbidrag från staBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 166.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tens avdikningsanslag med 27,670 kronor enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 11 juni 1926 (nr 257) med däri genom kungörelsen den 27 juni

1929 (nr 215) gjord ändring, dels ock lån från statens avdikningslånefond med

27,680 kronor under de villkor, som stadgas i kungörelsen den 11 juni 1926

(nr 258) med däri genom kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 166) gjorda ändringar,

varjämte Kungl. Maj :t fastställde arbetsplan för företagets utförande.

I en till Kungl. Majit ställd ansökning den 22 februari 1936 hava nu delägarna

i invallningsföretaget — under åberopande av ett av lantbruksingenjören

H. Welin-Berger under januari och februari 1936 uppgjort betänkande

angående företaget — på anförda skäl anhållit, att till utförande av företaget,

som åsamkats oförutsedda kostnader genom skadegörelse på grund av isbildning

med åtföljande översvämning av Arbogaån, måtte beviljas ytterligare

statsbidrag och lån med respektive 12,790 kronor och 12,780 kronor, varande

uti nämnda belopp jämväl inräknad beräknad ersättning för skador å växande

gröda m. m. Över ansökningen hava infordrade utlåtanden avgivits av

lantbruksstyrelsen den 3 mars 1936 och av statskontoret den 21 december

1936.

I detta sammanhang torde jämväl få anmälas en till länsstyrelsen i Västmanlands

län ställd, av länsstyrelsen med utlåtande den 16 november 1936

överlämnad ansökning, däri G. V. Borgman med flera såsom ägare eller brukare

av mark utefter Arbogaån anhållit om vidtagande av åtgärder för beredande

åt sökandena av ersättning för kostnader för isbrytning medelst isbrytare

i samband med den isstockning, som under januari 1936 inträffade

i vattendraget å sträckan Kungsör—Arboga, över sistnämnda framställning

hava efter remiss utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen den 15 december

1936 och av statskontoret den 16 januari 1937.

Beträffande invallningsföretaget inhämtas av handlingarna i ärendet bland

annat:

Förslag till företagets utförande upprättades åren 1930 och 1931 av lantbruksingenjören

H. Welin-Berger med biträde av gode män vid syneförrättning

jämlikt vattenlagen.

Företaget omfattar en areal av 121.09 hektar, varav vid arbetsplanens fastställande

95.32 hektar utgjordes av åker samt 25.77 hektar av annan mark.

Jämväl sistnämnda mark har sedermera lagts under kultur.

I arbetsplanen har båtnaden av företaget upptagits till ett värde av 63,282

kronor 45 öre, medan kostnaderna beräknats till 63,350 kronor 15 öre, varav

55,350 kronor 15 öre belöpte på anläggningskostnad och dylikt samt 8,000

kronor utgjordes av kapitaliserad kostnad för invallningens drift. Den beräknade

kostnaden motsvarade sålunda ett belopp av omkring 520 kronor för

hektar.

Av lantbruksingenjören Welin-Bergers betänkande i ärendet inhämtas

bland annat:

Arbetet med företaget hade beräknats kunna slutföras under år 1935. På

grund av den starka nederbörden hösten 1934 och därmed följande högt

vattenstånd genombrötos emellertid skyddsvallarna mot Arbogaån och den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

3

inom invallningsområdet belägna delen av Skeftrunnabäcken av vattenmassorna,

varvid området sattes under vatten. Stark storm med därav orsakat

kraftigt vågsvall bortspolade samtidigt vallmaterialet på långa sträckor. Sedan

vallarna nödtorftigt reparerats, så att området kunde länspumpas, visade

det sig, att betydande skador å vallarna uppstått. Kostnaderna för dessas

iståndsättande på sådant sätt, att risk för ytterligare vallbrott blev avvärjd,

ha av Welin-Berger år 1935 beräknats till ett belopp av 6,100 kronor.

Dessa förstärkningsarbeten pågingo under 1935 men kunde till följd av

på hösten samma år inträffande nya flöden i Arbogaån icke genomföras inom

beräknad tid. Så uppstod i början av januari 1936 vid ett hastigt omslag i

väderleken en isbarriär i Arbogaån, vilken uppdämde åns vatten till rekordartad

höjd. Vallarna genombrötos åter och området sattes ånyo under vatten.

För att om möjligt rädda vissa med höstsäd besådda arealer inom området

från fullständig förstörelse förhyrdes en isbrytare, med vars hjälp isbarriären

genombröts, varefter vattenståndet började sjunka. Omedelbart därefter inträffade

emellertid stark köld, som förorsakade bottenfrysning av det inom

området samlade vattnet, varpå följde ett förnyat flöde, då vattnet steg och

lyfte upp istäcket med däri fastfrusen jord och gröda. Härigenom blev större

delen av grödan å det invallade området förstörd. Denna skadegörelse har av

Welin-Berger med biträde av gode män uppskattats till ett värde av 7,366

kronor 25 öre.

Därest invallningen icke skall för framtiden helt tillspillogivas, hava delägarna

i företaget att på nytt uppföra de raserade delarna av vallarna samt

att sätta anläggningen i dess helhet i sådant skick, att ett upprepande av den

nu inträffade katastrofen må örn möjligt kunna förebyggas. Denna fråga är

av stor betydelse för jordbruksdriften å vederbörande delägares fastigheter.

För säkerställande av dessa senare mot förnyad skadegörelse av detta slag

laar det ansetts nödvändigt att giva erforderliga förstärkningsarbeten väsentligt

större omfattning, än vad som innefattades i den år 1935 uppskattade

kostnadsberäkningen å 6,100 kronor. Enligt nu föreliggande utredning skulle

därutöver erfordras arbeten för ytterligare 11,040 kronor. Av nämnda anledningar

orsakad merutgift för företaget skulle sålunda komma att uppgå till

(6,100 + 11,040=) 17,140 kronor.

Vad härefter angår den kostnad för anskaffande av isbrytarhjälp, som avses

i den av G. V. Borgman med flera gjorda ansökningen har sagda kostnad

enligt ett av lantbruksingenjören Welin-Berger till länsstyrelsen i Västmanlands

län den 10 november 1936 avgivet yttrande uppgått till 1,700 kronor,

vilken kostnad förskotterats av ett fåtal markägare eller företag. I sitt

nämnda yttrande anför Welin-Berger härom, bland annat, följande:

översvämningarna, vars orsaker ej kunnat förutses, hade ej kunnat förhindras

eller förebyggas på annat sätt än som skett, d. v. s. med anlitande av isbrytare,

som flera gånger forcerat de anhopade isbankarna och därigenom

förhindrat ytterligare ännu mer katastrofala skadeverkningar. Det snabba

initiativ, som av enskilda markägare därvid tagits, hade resulterat visserligen

ej i ett omedelbart hävande av orsaken till katastrofen men medverkat till

en sådan sänkning av vattenståndet att ofantliga värden riiddats. Översvämning

av vårt hittills största invallningsföretag, »Stora Skären», efter norra

stranden av Arbogaån, hade sålunda förhindrats, därvid omkring 1,000 tunnland

jord skonats.

Lantbruksstyrelsen har beträffande först omförmälda ansökning anfört huvudsakligen

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Det i föreliggande fall inträffade vallgenombrottet och därav uppkommen

skadegörelse hade förorsakats av en samverkan av olyckliga omständigheter,

örn vilka man icke torde kunna säga, att de bort förutses eller av delägarna

avvärjas. Det syntes lantbruksstyrelsen med hänsyn därtill motiverat, att

jämväl nu erforderliga skydds- och förstärkningarbeten intoges i arbetsplanen

ävensom att utförandet av ifrågavarande arbeten understöddes med statsmedel.

Det ytterligare statsunderstödet syntes i sådant fall böra utgå till

lika stora delar, eller med

17,140

8,570 kronor, såsom dels bidrag och

dels lån. Då emellertid sammanlagda kostnaden för företaget med inräkning

av den vid arbetsplanens fastställande beräknade kostnaden skulle uppgå

till ett belopp av (17,140:— + 63,350: 15 =) 80,490 kronor 15 öre, som

med mera än 10 procent överstege det till 63.282 kronor 45 öre uppskattade

värdet av båtnaden av företaget, torde för beviljande av nu ifrågasatt statsunderstöd

riksdagens medgivande vara erforderligt.

Med avseende å frågan huruvida på sätt i ansökningen avsåges statsmemedel

kunde utgå jämväl till täckande av den förlust, vederbörande jordägare

lidit genom att efter vallgenombrotten deras marker översvämmats och växande

gröda m. m. förstörts, ville lantbruksstyrelsen framhålla, att de utav nu

ifrågavarande skadegörelse drabbade jordägarna icke torde kunna göra gällande

något skadeståndsanspråk för de berörda förlusterna gentemot torrläggningsföretaget,

med mindre direkt försummelse i avseende å styrelsens

åligganden beträffande företagets utförande kunde konstateras hava föranlett

eller bidragit till inträffandet av skadorna. Då man icke torde hava anledning

antaga, att sådan försummelse förelåge i förevarande fall, torde vederbörande

jordägare hava att själva vidkännas den förlust, som genom de inträffade

vallgenombrotten åsamkats dem tillhörig jord och gröda. Med hänsyn

till den medverkan från statens sida, som lämnats till företagets genomförande,

kunde emellertid vissa skäl möjligen anses tala för att staten bidroge

till täckandet av jordägarnas ifrågavarande förluster. Lantbruksstyrelsen

ville i sådant hänseende — om ock med tvekan — ifrågasätta, att bidrag

av statsmedel måtte utgå till täckande av hälften av det beräknade skadebeloppet,

7,360 kronor, eller sålunda med 3,680 kronor. Ett eventuellt bidrag

borde i så fall icke utgå till företaget såsom sådant utan till de skadelidande

jordbrukarna efter individuellt bedömande av liden skada. Därvid

syntes den utav lantbruksingenjören verkställda värderingen av skadorna

kunna läggas till grund för eventuella bidrags bestämmande.

Vad beträffade formen för en sådan ifrågasatt mellankomst från statens

sida finge anföras, att för ändamålet syntes lämpligen kunna få tagas i anspråk

för avdikningsverksamlietens understödjande avsedda medel. Då

emellertid här ifrågavarande syfte folie utom ramen för vad författningsenligt

gällde angående användningen av nämnda medel, torde riksdagens medgivande

därtill vara erforderligt. Vidare finge framhållas, att lån icke lämpligen

syntes böra i förevarande fall komma ifråga såsom ersättningsform. I

varje fall torde ifråga om lån från statens avdikningslånefond gällande bestämmelser

örn dylikt låns intecknande och om kronans förmånsrätt för detsamma

utesluta anlitande för ändamålet av sagda lånefond. Eventuellt statsunderstöd

torde därför böra utgå allenast i form av bidrag från statens avdikningsanslag.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle det ytterligare statsbidraget till

ifrågavarande torrläggningsföretag komma att uppgå till (8,570 + 3,680 =)

12,250 kronor, medan det ytterligare lånet skulle i enlighet med vad förut

nämnts begränsas till 8,570 kronor.

På grund därav hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

proposition till riksdagen föreslå, att till ifrågavarande invallningsföretag

måtte, utan hinder av gällande bestämmelser rörande här ifrågavarande medel

till avdikningsverksamhetens stödjande, ytterligare kunna beviljas dels statsbidrag

från statens avdikningsanslag med högst 12,250 kronor, varav 3,680

kronor skulle på sätt förut angivits fördelas mellan de utav förenämnda skadegörelse

drabbade delägarna i företaget, och dels lån från statens avdikningslånefond

med högst 8,570 kronor.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 21 december 1936 andragit följande.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter ville statskontoret ej göra

erinran mot att åtgärder vidtoges i syfte att bereda ifrågavarande företag

ytterligare statsunderstöd. Dylikt understöd syntes dock enligt statskontorets

mening böra beräknas enligt andra grunder än de av lantbruksstyrelsen förordade.

Enligt 4 mom. 1 stycket av kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 257) angående

villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag, sådant författningsrummet

lydde enligt kungörelsen den 27 juni 1929 (nr 215), kunde

statsbidrag av Kungl. Maj:t beviljas till högst hälften av den utav Kungl.

Majit godkända kostnaden, såväl för torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning

däri ej inräknad, som ock för undersökningen och förvaltningen jämte

erforderliga kartor och handlingar. I 3 mom. 2 stycket och 4 mom. 3 stycket

av förstnämnda kungörelse, som i dessa delar fortfarande vore gällande,

stadgades vidare, att statsbidrag kunde i undantagsfall beviljas, där värdet

av båtnaden icke uppvägde kostnaden för torrläggningen, samt att beträffande

dessa undantagsfall statsbidraget skulle, med tillämpning i övrigt av

de i första stycket angivna grunder, beräknas med hänsyn till båtnadsvärdef.

Vad anginge Svarthälls invallningsföretag skulle enligt lantbruksstyrelsens

förslag ytterligare statsunderstöd beräknas med hänsyn till en kostnad av

17,140 kronor. Då emellertid, såvitt statskontoret kunnat finna, därvid icke

inräknats en av lantbruksingenjuren till 415 kronor uppskattad kostnad för

»förslag och utredningar jämte betänkande samt arbetsledning», ville det

förefalla statskontoret, som örn de ytterligare utgifterna, av karaktär att här

tagas i beräkning, bort uppskattas till 17,555 kronor. Kostnaderna för företaget,

som tidigare uppskattats till 63,350 kronor, skulle med nu angivna ökning

komma att uppgå till 80,905 kronor. Mot nämnda kostnadssumma

svarade ett tidigare uppskattat båtnadsvärde av företaget å i runt tal 63,280

kronor.

Enligt gällande bestämmelser kunde statsbidrag utgå med högst hälften

av båtnadsvärdet, då kostnaderna för företaget överstege båtnadsvärdet. Då

denna regel vore av principiell innebörd, torde densamma enligt statskontorets

mening även böra tillämpas i understödsfrågor, som vore av beskaffenhet

att böra underställas riksdagens prövning. Med hänsyn därtill torde

ett ytterligare statsbidrag i förevarande fall böra på sådant sätt begränsas,

att detsamma jämte tidigare anvisat statsbidrag uppginge till högst hälften

av båtnadsvärdet eller lill 31,640 kronor. Eftersom företaget hittills tillerkänts

statsbidrag med 27,670 kronor, skulle med tillämpning av förevarande

grunder ytterligare statsbidrag alltså kunna ifrågakomma med 31,640

—27,670 =) 3,970 kronor.

För den händelse Svarthälls invallningsföretag anvisades ett ytterligare

understöd, som täckte den inträffade kostnadsökningen för företaget, enligt

statskontorets beräkningar uppgående till 17,555 kronor, borde vidare, därest

i detta understöd ingående statsbidrag fastställdes till nyss angivna 3,970

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Departements
chefen.

kronor, såsom lån till företaget ytterligare anvisas ett belopp av högst (17,555

kronor—3,970 kronor =) 13,585 kronor.

Statskontoret tillstyrkte, att framställning gjordes till 1937 års riksdag örn

beviljande till ifrågavarande invallningsföretag av dels ytterligare bidrag

från statens avdikningsanslag med högst 3,970 kronor, dels ock ytterligare

lån från avdikningslånefonden med högst 13,585 kronor.

\ ad anginge frågan om ersättning eller bidrag för den förlust, som delägarna

enligt uppgift åsamkats genom skador å växande gröda m. m., funne

sig statskontoret av principiella skäl icke kunna biträda lantbruksstyrelsens

förslag, att statens avdikningsanslag skulle anlitas för sådant ändamål. Då

icke i ärendet styrkts, att de skadelidande genom översvämningen råkat i

nödläge, syntes icke heller någon av de fonder kunna anlitas, som för sådant

fall plägade tagas i anspråk. Vid dylikt förhållande ansåge sig statskontoret

icke kunna tillstyrka, att statsbidrag eller understöd i någon form

lämnades för ifrågavarande skada.

Vad slutligen angår den av G. V. Borgman med flera gjorda ansökningen

örn ersättning för kostnader för anskaffande av isbrytarhjälp må av utlåtandena

häröver återgivas följande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett, att isgången i Arbogaån och

den därav förorsakade översvämningen av odlingsmarkerna invid ån icke

kunnat på något sätt av markägarna förutses och sålunda icke genom tidigare

åtgärder förebyggas. Det ville därför synas, som om de av sökandena

havda kostnaderna vore av beskaffenhet att på ett eller annat sätt ersättas

av statsverket. Länsstyrelsen tillstyrkte, att ersättning på något sätt bereddes

sökandena.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det vore tveksamt, huruvida fog kunde

anses finnas för anspråk på bistånd från statens sida till bestridande av utgifter

av i ansökningen angiven art. Därest sökandena genom vidtagandet

av angivna åtgärder lyckats förebygga skada å av dem disponerade marker

till högre belopp, än vad för sagda åtgärder utgivits, kunde det synas rimligt,

att sökandena själva bure den utgift, de i sådant syfte fått vidkännas.

Lantbruksstyrelsen ville emellertid icke motsätta sig, att, för den händelse

medel för ändamålet kunde stå till förfogande, sökandena bereddes någon

gottgörelse för ifrågavarande utgift.

Statskontoret har icke funnit, att sådana omständigheter vore för handen,

att staten borde bereda sökandena ersättning för de kostnader, varom här

vore fråga.

För den händelse Kungl. Majit skulle vilja tillmötesgå framställningen,

läge det närmast till hand att för ändamålet anlita allmänna nödhjälpsfonden,

vars disponibla tillgångar uppginge till i runt tal 20,000 kronor.

På grund av de betydande opåräknade omkostnader, som ifrågavarande invallningsföretag

åsamkats genom det inträffade vallgenombrottet och därav

uppkommen skadegörelse, samt de omständigheter, under vilka skadorna uppkommit,

anser jag det skäligt, att delägarna i företaget beredas ytterligare understöd

från det allmännas sida. Beträffande den form och utsträckning, vari

understödet nu bör lämnas, ansluter jag mig i princip till vad lantbruksstyrelsen

härutinnan hemställt och tillstyrker sålunda, att intressenterna jämväl

beredas någon ersättning för skador å växande gröda. De ytterligare utgifterna

för företagets utförande synas såsom statskontoret anfört böra be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

7

räknas till 17,555 kronor. Det statsunderstöd, som nu ytterligare bör lämnas

till företagets utförande, torde få utgå till lika stora delar såsom dels bidrag

och dels lån eller, efter avrundning av förenämnda belopp till 17,550 kronor,

da skäl vill jag även tillstyrka, att ett belopp av 3,680 kronor må anvisas ur

statens avdikningsanslag för beredande av ersättning åt jordägarna för skador

å växande gröda, i följd varav såsom bidrag till företaget skulle utgå sammanlagt

(8,775 + 3,680 =) 12,455 kronor. Ersättningsbeloppet för skador å

växande gröda torde, sedan riksdagens beslut i ärendet fattats, få fördelas

av Kungl. Majit efter förslag av lantbruksstyrelsen. Understödsbeloppen

torde icke böra inräknas i de belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens

medgivande äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för användningen

av statens avdikningsanslag och avdikningslånefond. För åtgärdernas

vidtagande bör riksdagens medgivande inhämtas.

Till den i ärendet gjorda framställningen örn ersättning för isbrytarhjälp

torde jag få återkomma, sedan riksdagens beslut beträffande understöd till

invallningsföretaget fattats.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Harmångcrsåns och Kyrksjöns rensnings- och sänkningsföretag i Gävleborgs

län.

Den 19 juni 1914 anvisade Kungl. Majit till sänkning av Harmångers

Kyrksjö samt reglering av Harmångersån m. m. för torrläggning och delvis

odling av vattenskadade marker inom byarna Forssa, Rösta, Nordanå, Stocka,

Edsäter, Stering, Backen, Bringsta, Hånick och Skarvtjärn, samt Harmångers

kyrkoherdeboställe i Harmångers socken av Gävleborgs län dels lån från

odlingslånefonden med 71,310 kronor enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 14 juni 1901 (nr 44 s. 1) med däri genom kungörelsen den 31 december

1912 (nr 425) gjorda ändringar, dels ock statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget

med 37,400 kronor under de i kungörelsen den 31 december

1912 (nr 424) stadgade villkor.

Tillika beviljade Kungl. Majit den 13 april 1922 till samma företags utförande

ett tilläggslån från odlingslånefonden å 48,560 kronor.

Vidare har på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1921

för vardera med

17,550

| 8,775 kronor. På av lantbruksstyrelsen anför
-

an till Svarthälls invallningsföretag år 1931 i Västmanlands

län må beviljas dels statsbidrag från statens avdikningsanslag

med högst 12,445 kronor, dels ock lån från statens avdikningslånefond

med högst 8,775 kronor.

2:o.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166-

(nr 350) angående ytterligare bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag

från norrländska avdikningsanslaget understödda företag dylikt tillläggsbidrag

utgått till företaget med 10,250 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 27 september 1935 medgivit

dels anstånd under ett år med erläggande av envar av de annuiteter, som

för vissa i företaget deltagande fastigheter från och med år 1935 förfölle till

betalning å de till företaget beviljade lånen, dels ock räntefrihet under uppskovstiden

å samma fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden å samma

lån.

Sedan riksdagen i skrivelse den 13 mars 1936, nr 84, anmält sitt bifall till

Kungl. Maj:ts i proposition den 17 januari 1936, nr 27, därom framlagda förslag,

har Kungl. Majit genom beslut den 27 mars 1936 beviljat företaget

ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag med 30,000 kronor att

användas för nedskrivning med motsvarande belopp av det till företaget den

13 april 1922 beviljade lånet från odlingslånefonden. I detta bidragsbelopp

har i företaget ingående Harmångers kyrkoherdeboställe (Prästgården l1) icke

erhållit någon del.

Vad beträffar den delaktighet i till företaget beviljade lån, som åvilar Harmångers

kyrkoherdeboställe, har Kungl. Majit genom beslut den 12 april 1929

bemyndigat statskontoret att, under visst villkor, av kyrkofondens medel förskjuta

34,000 kronor för förvärvande för fondens räkning av en Harmångersåns

och Kyrksjöns rensnings- och sänkningsförenings fordran på grund av

kyrkoherdeboställets deltagande i företaget. Den 4 december 1931 bemyndigade

Kungl. Majit statskontoret att förskottsvis av kyrkofondens medel betala

dels redan förfallna, oguldna annuiteter å den bostället åvilande skulden

till statens avdikningslånefond, dels ock, tillsvidare och intill dess annorlunda

förordnades, därefter förfallande annuiteter. Den 24 mars 1933

förordnade sedermera Kungl. Majit efter riksdagens och kyrkomötets hörande,

att det ur kyrkofonden förskjutna beloppet 34,000 kronor skulle i fondens

räkenskaper avskrivas. Därefter förklarade Kungl. Maj :t den 22 november

1935, bland annat, att Harmångers pastorat framdeles skulle i vederbörlig

ordning erlägga kyrkoherdebostället i Harmånger påförda annuiteter å beviljade

odlingslån, varjämte statskontoret bemyndigades att i kyrkofondens

räkenskaper avskriva det förskott, som motsvarade från fonden hittills guldna

annuiteter.

Med utlåtande den 2 november 1936 har länsstyrelsen i Gävleborgs län

med bifogande av yttrande av landsfiskalen i Harmångers distrikt överlämnat

en till Kungl. Majit ställd framställning från Greta Hulén, född Nilsson,

med flera intressenter i ifrågavarande företag örn befrielse från skyldigheten

att återbetala sina andelar i till företaget beviljade lån från odlingslånefonden.

Härefter hava K. F. Andersson med flera delägare i företaget i skrivelse

den 23 november 1936 gjort framställning örn enahanda befrielse;

och har därmed befrielse från skyldighet att återbetala ifrågavarande lån

sökts för samtliga i företaget deltagande fastigheter med undantag för Harm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

9

ångers kyrkoherdeboställe och de fastigheter, som tillhöra Ströms Bruks aktiebolag.

Till följd av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits den 8 januari 1937

av lantbruksstyrelsen och den 5 februari 1937 av statskontoret.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Laga syneförrättning angående företaget enligt lagen den 20 juni 1879 örn

dikning m. m. handlades av lantbruksingenjören John Nernst och avslutades

den 1 oktober 1904. Sedan förrättningen överklagats, meddelade Bergsjö

tingslags häradsrätt utslag i målet den 31 december 1906. Utslaget vann

laga kraft. Tillstånd från det allmännas sida till företagets utförande meddelades

av länsstyrelsen i Gävleborgs län den 8 februari 1910. Besvär häröver

anfördes icke.

Företaget, som berör omkring 70 fastigheter, omfattar:

Av denna areal komma på bidrags- och låntagarnas andel 235.24 hektar,

varav 113.54 hektar åker, 106.46 hektar äng och odlingsmark samt 15.24 hektar

annan jord.

Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den

13 december 1922.

Kostnaderna för de låne- och bidragssökandes andelar i företaget beräknades

år 1914 till 142,600 kronor och år 1920 till 244,050 kronor.

Den genom vattenavledningen uppkommande markförbättringen uppskattades

år 1914 till 148,600 kronor 60 öre.

Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:

i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

tillhopa ............................ kronor 47,650

i lån tillhopa...........................»_ 119,870 kronor 167,520

i statsbidrag för nedskrivning av lån .................. » 30,000

Den verkliga kostnaden för företagets utförande har uppgått till i runt tal

393,000 kronor, utgörande fördelad på den areal företaget omfattar omkring

1,410 kronor för hektar. Den del härav, som täckts medelst statsunderstöd,

utgör omkring 600 kronor för hektar, medan återstoden, eller i runt tal 810

kronor för hektar, bestritts av intressenterna själva med anlitande av egna medel

eller privata lån. Utöver sistnämnda engångsutgift är den mark, som tillhör

delägarna i de till företaget beviljade statslånen, belastad med en skidd till

staten av 382 kronor för hektar, å vilken skuld den årliga amorteringen

jämte ränta utgör 25 kronor för hektar.

Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 54 procent

av den år 1914 beräknade kostnaden för företaget.

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 166. 2

åker ..............

äng och odlingsmark

annan jord .......

129.27 hektar

126.56 »

23.15 »

Summa 278.98 hektar.

Summa kronor 197,520.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166-

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har genom utslag den 17 november 1925

respektive den 8 juli 1926 och den 29 september 1936 fastställt fördelningen

av de båda till företagets utförande beviljade lånen. Därav framgår, att lånet

å 71,310 kronor skall amorteras under åren 1922—1947 och lånet å

ursprungligen 48,560 kronor under åren 1929—1954. Företaget finnes

upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål varande torrläggningsföretag,

som intagits i lantbruksstyrelsens till Kungl. Majit den 24 januari

1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom Bilaga A fogats till Kungl.

Majits den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna proposition nr 144 angående

ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.

De intressenter i företaget, vilka nu hemställt örn ytterligare statsbidrag,

hava till stöd för ansökningen anfört, att det alltjämt trots den lättnad, som

beretts dem genom statsmakternas ingripanden, vore förenat med stora svårigheter

för dem att fullgöra avbetalningarna å odlingslånen, i synnerhet som

deras jordbruk vöre av ringa storlek.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen

följande.

Sedan intressenternas återstående skuld å 1922 års odlingslån reducerats

med statsbidraget å 30,000 kronor, komme reduceringen av de årliga avbetalningarna

givetvis att innebära en stor lättnad och synnerligen värdefull

hjälp åt intressenterna. Även den genom statsbidraget reducerade betalningsskyldigheten

medförde emellertid en tunga, vars utgörande för många av

delägarna måste vara förenat med högst avsevärda svårigheter. Länsstyrelsen

ville förorda, att intressenterna i företaget, med undantag dock för

kyrkoherdebostället, eller de av dem, som på grund av stor delaktighet blivit

särskilt hårt betungade, måtte beredas den ytterligare lättnad, som Kungl.

Majit kunde finna skäligt.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande över förevarande framställningar

till en början erinrat om styrelsens utlåtande den 20 november 1935 över den

av arbetsstyrelsen för företaget den 6 oktober 1934 gjorda ansökningen, vilken

föranledde förenämnda proposition nr 27 till 1936 års riksdag. I sistnämnda

utlåtande anförde lantbruksstyrelsen bland annat följande.

Vid arbetsplanens fastställelse beräknades båtnaden genom vattenavledningen

till 148,249 kronor 60 öre och kostnaden till 142,600 kronor. Arbetet

utfördes emellertid under krisåren efter år 1914 med då rådande onormalt

höga arbetspriser. På grund härav visade det sig snart, att arbetskostnaderna

skulle komma att högst väsentligt överstiga det belopp, som vid arbetsplanens

fastställande före kristidens inbrott beräknats. En år 1920 verkställd

ny kostnadsberäkning slutade sålunda på ett belopp av 244,050 kronor.

Nämnda år vore arbetet till största delen utfört, och under år 1922

fullbordades detsamma i sin helhet. Enligt vad av arbetsstyrelsen i den

föreliggande ansökningen uppgåves, hade sistnämnda år företagets kostnader

sprungit upp till omkring 393.000 kronor.

Sistnämnda kostnadsuppgift funne emellertid lantbruksstyrelsen icke kunna

utan vidare godtagas ur synpunkten av företagets understödjande från

det allmännas sida. Av från arbetsstyrelsen på anmodan av lantbruksstyrelsen

ingivet kostnadssammandrag syntes framgå, att den uppkomna kostnadsökningen

till mycket väsentlig del vore att härleda till det sätt, varpå

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166-

11

arbetsledning och finansiering av därmed förenade utgifter handhafts. Detta

gällde närmast i kostnadssammandraget upptagna poster för räntor, omkring

93,000 kronor, samt förlust i entreprenörens konkurs, omkring 9,000

kronor, eller ett sammanlagt belopp av 102,000 kronor. Jämväl i övrigt

syntes de föreliggande uppgifterna giva vid handen, att arbetskostnaderna i

stort sett blivit avsevärt högre än vad rimligen kunde anses motiverat av

den under kristiden höjda prisnivån eller förekomsten i viss utsträckning

av mer svårarbetat material, än vad i arbetsplanen angivits.

Lantbruksstyrelsen hade med hänsyn till dessa omständigheter ansett sig

böra i förevarande sammanhang räkna med en merkostnad av allenast 30,000

kronor utöver den år 1920 beräknade kostnadssumman, 244,050 kronor, eller

med en sammanlagd kostnad för företaget av i runt tal 274,000 kronor.

Härefter har lantbruksstyrelsen över de nu föreliggande framställningarna

anfört huvudsakligen följande.

Det vore enligt lantbruksstyrelsens uppfattning otvetydigt, såväl att de ekonomiska

uppoffringar, vilka intressenterna själva fått vidkännas, vore högst

betydande, som även att företagets ekonomi trots hittills lämnade understöd

från statens sida måste fortfarande betecknas såsom synnerligen svag. Lantbruksstyrelsen

funne med hänsyn därtill skäl tala för att, utöver vad i sådant

avseende redan skett, företaget bereddes någon ytterligare lindring i fråga om

återbetalningen av uppburna statslån. Sådan lindring syntes böra komma

samtliga de låntagare till del, vilka undertecknat de nu föreliggande framställningarna.

Någon anledning syntes nämligen icke förefinnas att i berörda

avseende göra någon åtskillnad mellan sagda låntagare. Framhållas

finge, att dessa representerade samtliga de i företaget ingående fastigheter, till

vilka ifrågavarande lån beviljats med undantag för Harmångers kyrkoherdeboställe

oell de fastigheter, vilka tillhörde Ströms Bruks aktiebolag. För sistnämnda

båda låntagare ifrågasattes således icke någon ändring i villkoren för

återbetalningen av på dem belöpande lån.

Den ytterligare lindring, som nu syntes böra beredas sökandena, borde

lämpligen åstadkommas på så sätt, att deras andelar i den kapitalskuld å

1914 års lån, som återstode ogulden sedan 1935 års annuitet erlagts, helt avskreves

samt att avdikningslånefondens fordran för å sagda lån upplupen

ränta efterskänktes. Efter en dylik avskrivning skulle för de ifrågavarande

låntagarnas del återstå endast deras andelar i 1922 års lån. Dessa andelar

torde efter inbetalning av 1935 års annuiteter utgöra i runt tal 5,680 kronor.

Annuiteten å den sålunda återstående låneskulden uppginge till i runt tal

650 kronor, motsvarande en årlig utgift av i runt tal 4 kronor per hektar av

de ifrågavarande låntagarnas i företaget ingående markareal.

Enligt från statskontoret inhämtade uppgifter utgjorde de andelar av kapitalskulden

å 1914 års lån, vilkas avskrivning nu borde komma ifråga, sammanlagt

28,150 kronor 88 öre. Motsvarande belopp syntes sålunda böra anvisas

från statens avdikningsanslag för att tillföras statens avdikningslånefond

såsom inbetalning av de ifrågavarande fastigheternas andelar i nämnda kapitalskuld.

Lantbruksstyrelsen hemställde alltså, om ock icke utan tvekan nied hänsyn

till de omständigheter, som bidragit till ökningen av företagets kostnader, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att medgiva dels att till ifrågavarande

företag måtte för avskrivning av det till företaget den 19 juni 1914 beviljade

lånet från odlingslånefonden å 71,310 kronor anvisas från statens avdikningsanslag

statsbidrag med så stort belopp, som motsvarade sökandenas andelar

uti samma lån efter erläggandet av 1935 års annuiteter å lånet, dels

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 166-

Departements

chefen.

ock att avdikningslånefondens fordran för å nämnda låneandelar upplupen

ränta måtte avskrivas.

Statskontoret har funnit det tveksamt, huruvida något ytterligare statsunderstöd

till företaget borde ifrågakomma. Då emellertid det ekonomiska läget

för det stora flertalet av intressenterna allt fortfarande syntes vara bekymmersamt,

ville ämbetsverket — med hänsyn till de opåräknat stora kostnader,

som företaget föranlett — icke motsätta sig att ytterligare hjälp bereddes

vissa av intressenterna i företaget på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit.

Det kan, såsom lantbruksstyrelsen och statskontoret anfört, förefalla tveksamt,

huruvida ytterligare statsunderstöd bör beredas ifrågavarande torrläggningsföretag.

Av utredningen i ärendet torde emellertid framgå, att de

oförutsedda stora kostnader, som företaget kommit att draga, bero på omständigheter,

över vilka delägarna i företaget icke kunnat råda. Härtill kommer,

att den vunna markförbättringen får anses understiga vad som normalt

borde svara mot de nedlagda kostnaderna. På grund härav och då flertalet

av intressenterna äga blott mindre jordbruk samt befinna sig i tryckta ekonomiska

omständigheter, finner jag skäligt, att för lättande av intressenternas

skuldbörda ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Angående den

utsträckning, vari detta bör ske, ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens av

statskontoret förordade förslag. Jag tillstyrker sålunda, att bidraget skall

motsvara de andelar uti 1914 års lån, som efter erläggandet av 1935 års annuiteter

å lånet belöpa å i företaget ingående fastigheter eller 28,150 kronor

88 öre, varvid ytterligare bidrag icke må beräknas för Harmångers kyrkoherdeboställe

eller för fastigheter, tillhöriga Ströms Bruks aktiebolag.

Tillika förordar jag, att avdikningslånefondens fordran för upplupen ränta

å samma låneandelar må avskrivas. Härtill bör emellertid riksdagens medgivande

inhämtas. Bidragsbeloppet, som av Kungl. Maj:t torde få fördelas

mellan i företaget ingående fastigheter, bör utgå ur statens avdikningsanslag

och icke inräknas i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande

äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för anslagets

användning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att till avskrivning av vissa andelar av det till Harmångersåns

och Kyrksjöns rensnings- och sänkningsföretag i

Gävleborgs län den 19 juni 1914 beviljade lån från odlingslånefonden

må från statens avdikningsanslag till företaget anvisas

ett statsbidrag av 28,150 kronor 88 öre,

dels ock att statens avdikningslånefonds fordran för å samma

låneandelar upplupen ränta må avskrivas.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt

i de under Ilo och 2:o här ovan antecknade ärenden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

13

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar bifall

till vad departementschefen hemställt samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 166.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag. a1 i texten
  2. JoU 1937:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag. s. 15 i texten