Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen)

1937-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:184, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr

398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen);

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926

om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 19.17

1 sami. Nr

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om

arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska

fartyg (sjöarbetstidslagen), vilken lag gäller till och med den 31 december

19371, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag till och med den 31

december 1938; och skall beträffande sådan under tiden för sjöarbetstidslagens

giltighet begången förseelse, som avses i 21—24 §§, ävensom i fråga

örn domstol i tvistemål, som bör bedömas efter samma lag, vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla även efter den 31 december 1938.

1 Se 1934:496. Senaste lydelse i vissa delar, se 1930:218.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

3

Utdrag av protokoll över handelsårenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen:

Sedan lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),

vilken ersatte 1919 års provisoriska lag i ämnet, efter en giltighetstid

av fyra år genom lag 1930 med viss ändring erhållit förlängd giltighet

till och med år 1933 och därefter genom lag sistnämnda år i dess ändrade

lydelse tillagts giltighet under ytterligare ett år, eller till utgången av år

1934, framlade Kungl. Majit genom proposition, nr 240, till 1934 års riksdag

förslag till ny lag, avseende definitiv reglering av sjöarbetstidslagstiftningen.

Detta lagförslag innehöll dels vissa reformförslag av principiell natur, innebärande

utsträckt tillämpning av åtta-timmarsprincipen eller i vissa fall en

anpassning av arbetstidsregleringen i riktning mot en närmare överensstämmelse

med denna princip, dels ock förslag till sakliga ändringar i flertalet

av lagbestämmelserna i övrigt, ävensom formell överarbetning av lagen i

dess helhet. Reformförslagen avsågo dels en minskning från 12 till 8 timmar

om dygnet av den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelat däcksmanskap

å större fartyg, nämligen med en bruttodräktighet överstigande

2,000 ton i fråga om passagerarfartyg och 3,000 ton i fråga om andra fartyg,

dels en motsvarande minskning av arbetstiden för den del av det vaktindelade

maskinmanskapet å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 700 ton,

vars arbetstid icke redan var inskränkt till 8 timmar om dygnet, dels en

minskning från 9 till 8 timmar örn dygnet av den ordinarie arbetstiden till

sjöss för dagmän, dels en minskning från 12 till 10 timmar om dygnet av den

ordinarie arbetstiden såväl till sjöss som i hamn för kökspersonalen, dels

slutligen begränsning, till maximum 10 timmar om dygnet, av den enligt gällande

lag till högst 12 timmar fastställda ordinarie arbetstiden vid fartygs

ankomst till eller avgång från hamn.

Propositionen hänvisades till lagutskott och behandlades jämte i ämnet

väckta motioner av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 42 hemställde,

att riksdagen måtte för sin del antaga lag i ämnet i enlighet med ett av utskottet

framlagt förslag, innebärande fortsatt provisorisk förlängning av 1926

års sjöarbetstidslag i den lydelse den erhållit genom 1930 års lag. Såsom motiv

för detta sitt förslag åberopade utskottet, som i utlåtandet särskilt uppe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

hållit sig vid ämnets internationella sida, huvudsakligen det väntade återupptagandet

i Genéve av de sjöfartsspörsmål åt vilka internationella arbetskonferensens

trettonde sammanträde (tredje sjöfartskonferensen) i oktober 1929

uteslutande varit ägnat, däribland främst frågan örn en internationell reglering

av arbetstiden å fartyg. I betraktande av den i vissa hänseenden avgörande

betydelse som den internationella handläggningen av hithörande frågor måste

erhålla jämväl för den svenska lagstiftningen i ämnet, förklarade utskottet

sig hysa betänkligheter mot att, kort tid innan den internationella behandlingen

kunde väntas bliva återupptagen och slutförd, skrida till en mera definitiv

reglering av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen. Under föreliggande

omständigheter syntes det utskottet ändamålsenligast att, i avvaktan på

resultatet av internationella arbetskonferensens fortsatta behandling av ämnet,

tillägga den svenska lagen någon tids fortsatt provisorisk giltighet utan att i

samband därmed upptaga frågan om partiell revision till prövning. Utskottet

fann sig sålunda icke böra förorda, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen

för det dåvarande gjordes till föremål för revision, vare sig i dess helhet eller

i mera begränsad omfattning, utan tillstyrkte utsträckning av gällande lags

giltighet för en tid av ytterligare tre år.

I propositionen lämnade upplysningar rörande förberedelser för en strängare

reglering av bemanningsförhållandena ombord å svenska fartyg, bland

annat genom nya författningsbestämmelser av administrativ karaktär, vartill

förberedande utkast framlagts, hade föranlett detta ämnes upptagande i vissa

av de till behandling i utskottet föreliggande motionerna. Utskottet yttrade i

detta hänseende, alt utskottet med hänsyn till bemannings- och arbetstidsfrågornas

inbördes sammanhang icke funnit anledning att i ärendets dåvarande

läge göra något uttalande beträffande innehållet av de ifrågasatta bestämmelserna

rörande bemanning av fartyg; utskottet förutsatte emellertid,

att riksdagen, när fråga i framtiden uppstode om utfärdande av dylika bestämmelser,

skulle beredas tillfälle att yttra sig om deras innehåll.

Med bifall till utskottets hemställan antog riksdagen, enligt dess skrivelse

nr 297, för sin del det med utskottets förenämnda, av riksdagen godkända utlåtande

framlagda lagförslaget.

I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 12 oktober 1934 (nr 496) lag

angående fortsatt giltighet av 1930 års sjöarbetstidslag, i dess enligt 1930 års

lag ändrade lydelse, till och med den 31 december 1937. Genom kungörelse

samma dag (nr 497) utsträcktes giltigheten av förordningen den 13 juli 1926

(nr 399) med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen

till samma tid som stadgats för lagens förlängda giltighet.

Efter 1934 års riksdagsbehandling av hithörande frågor har i förevarande

ämne förekommit följande.

Sedan de sakkunniga som omhänderhaft den i propositionen nr 240/1934

omförmälda utredning rörande reglering av bemanningsförhållandena å svenska

fartyg och därmed sammanhängande frågor, den 30 maj 1934 avgivit be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S4.

5

tänkande nied förslag till förordning angående bemanning av fartyg,* 1 hava

kommerskollegium och socialstyrelsen efter vederbörande organisationers

hörande den 20 juni 1935 däröver avgivit gemensamt utlåtande, vari ämbetsverken

bl. a. med föranledande av de sakkunnigas förslag framkommit med

vissa uppslag till förbättrad kontroll å bemanningsförhållandena.

Därefter har bemanningsfrågan upptagits till behandling på en av internationella

arbetsbyrån i Genéve under tiden den 25 november till den 6 december

1935 anordnad förberedande teknisk konferens, varest ämnet behandlats

tillsammans med frågan om internationell reglering av sjöfolkets arbetstid,

vilken såsom förut nämnts redan tidigare varit föremål för handläggning

inom internationella arbetsorganisationen och stått på dagordningen vid sjöfartskonferenser

1920 i Genua och 1929 i Genéve. Vid den förberedande konferensen,

i vilken Sverige deltog med en delegation, bestående av representanter

för regeringen, redarna och sjöfolket,2 upptogs jämväl spörsmålet örn

semester för sjöfolk.

För beredande av ärenden som bomme att föranledas av Sveriges medverkan

i internationella arbetsorganisationens fortsatta arbete för åvägabringande

av internationell reglering av där upptagna sjöfartsfrågor samt det

lagstiftningsarbete å ifrågavarade område som i fortsättningen kunde bliva

erforderligt för Sveriges vidkommande, tillkallade chefen för handelsdepartementet

den 29 maj 1936, jämlikt Kungl. Majlis samma dag meddelade bemyndigande,

tvenne sakkunniga med uppdrag att inom handelsdepartementet

biträda med handläggning av frågor rörande ej mindre internationell reglering

av sjöfolkets arbetstid och bemanning av fartyg samt andra i samband

därmed ifrågakommande internationella spörsmål rörande sjöfolkets arbetsförhållanden,

än även förberedelser till förslag till riksdagen beträffande reformering

av sjöarbetstidslagen samt reglering av bemanningsförhållandena

å svenska fartyg och därmed sammanhängande frågor.

Sedan resultaten av förhandlingarna vid den förberedande konferensen varit

föremål för vederbörande regeringars prövning, upprättades av internationella

arbetsbyrån förberedande förslag till konventioner och rekommendationer

i frågorna rörande arbetstid, bemanning och semester för sjöfolk att

framläggas för internationella arbetsorganisationens generalkonferens å ett

till hösten 1936 utsatt sammanträde, vid vilket förutom nyssberörda frågor

tillika skulle behandlas vissa från sjöfat tskonferensen 1929 till slutlig prövning

kvarstående sjöfartsfrågor, nämligen rörande kompetensfordringar för befäl

å fartyg, skydd för sjöfolk i händelse av sjukdom eller skada (redares ansvarighet,

sjukförsäkring) samt åtgärder för främjande av sjöfolks välfärd i

hamnar.

1 Statens off. utredn. 1934:23.

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1935 hade att deltaga i konferensen utsetts:

såsom regeringsombud byråassistenten hos socialstyrelsen, sjökaptenen E. A. F. Eggert med dåv.

notarien luis kommerskollegium G. M. E. 1 Söös såsom expert;

såsom arbelsgivarombud verkställande direktören i Sveriges redareförening O. A. Nordborg med

inspektören hos aktiebolaget Broströms linjeagentur F. Carman såsom expert; samt

såsom arbdarombud ordföranden i svenska sjöfolksförbundet S. Lundgren med ombudsmannen

i nämnda förbund J. Svensson oell redaktör S. Backlund såsom experter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Den 6 oktober 1936 sammanträdde internationella arbetsorganisationens

generalkonferens till sin tjugoförsta session (fjärde sjöfartskonferensen) för

behandling av ovannämnda sjöfartsfrågor. Antalet representerade stater

utgjorde 44. Sverige deltog i sammanträdet med en delegation,1 bestående av

representanter för regeringen och sjöfolket; för redarna utsedda representanter

kommo icke tillstädes vid konferensen.

Efter tre veckors förhandlingar, under vilka de nordiska ländernas regeringsombud

upprätthöllo ett nära samarbete sinsemellan och med den

holländska regeringens ombud, antog konferensen den 24 oktober 1936

l:o förslag till konvention angående arbetstiden å fartyg samt bemanning

jämte en rekommendation i samma ämnen;

2:o förslag till konvention angående semester för sjöfolk;

3:o förslag till konvention angående redares ansvarighet i fall av sjöfolks

sjukdom, skada eller död;

4:o förslag till konvention angående sjukförsäkring för sjöfolk;

5:o förslag till konvention angående minimifordringar i fråga om yrkeskvalifikationer

för befäl å fartyg;

6:o rekommendation angående åtgärder för främjande av sjöfolks välfärd

i hamnar.

Under tiden 22—24 oktober 1936 sammanträdde internationella arbetsorganisationens

generalkonferens i Genéve jämväl till dess tjugoandra session

(femte sjöfartskonferensen) för behandling av frågan om partiell revision

av 1920 års konvention angående minimiålder för användning i skeppstjämt.

2 Konferensen antog vid sammanträde den 24 oktober 1936 förslag till

reviderad konvention i nyssnämnda ämne.

Av omförmälda beslut är förslaget till konvention angående sjöarbetstiden

och bemanning av fartyg utan jämförelse det viktigaste. Detta kon
-

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 september 1936 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud f. d. byråchefen i socialstyrelsen J. A. E. Molin och kommerserådet

C. E. Landberg med byråassistenten i socialstyrelsen sjökaptenen E. A. F. Eggert och sekreteraren

hos kommerskollegium G. M. E. Böös såsom experter;

såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i svenska arbetsgivarföreningen G. Söderlund

med verkställande direktören i järnbruksförbundetSK. K:son Wistrand såsom expert och suppleant

samt direktören i Sveriges redareförening O. A. Nordborg och direktören K. M. Källström såsom

experter; samt

såsom arbelarombud dåvarande ordföranden i landsorganisationen i Sverige J. A. Forslund med

ordföranden i svenska sjöfolksförbundet S. Lundgren såsom expert och suppleant samt ombudsmannen

i nämnda förbund J. Svensson, direktören i Sveriges fartygsbefälsförening sjökaptenen

G. Osvald, direktören i svenska maskinbefälsförbundet S. Åström och redaktören S. Backlund

såsom experter.

2 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 september 1936 hade att deltaga i konferensens 22 sammanträde

från svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud hrr Molin oeh Landberg;

i såsom arbetsgivarombud hr Söderlund med hr Wistrand såsom expert och suppleant; samt

såsom arbetarombud hr Forslund med hr Lundgren såsom expert och suppleant och hr Backlund

såsom expert.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S4.

7

ventionsförslag avser arbetstiden och bemanningen å maskindrivna fartyg

som nyttjas till handelssjöfart i internationell trafik; undantag må göras

för fartyg som nyttjas i begränsad fart på angränsande länder. Arbetstidsreglerna

i förslaget avse både befäl och manskap och gälla såväl då fartyget

är till sjöss eller ankommer till eller avgår från hamn, som under uppehåll

i hamn. Åtta-timmarsprincipen är grundläggande, och gäller såsom allmän

regel vid fartygets uppehåll i hamn (med begränsning till 48 timmar i veckan).

Den är likaledes normgivande för arbetstidsbegränsningen vid ankomst

och avgång, därvid det dock är förutsatt att det normalt ökade behovet

av arbete vid ankomst och avgång må tillgodoses genom utökning av arbetstiden

i den utsträckning som bestämmes genom nationell lag eller kollektivavtal.

Till sjöss gäller åtta-timmarsprincipen beträffande dagmän (med

begränsning till 48 timmar i veckan) samt för vaktindelat maskinmanskap

å fartyg med större bruttodräktighet än 700 registerton ävensom för vaktindelad

däckspersonal å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 2,000

registerton, med tillägg beträffande styrmän av en timme örn dagen för

observations- och expeditionsgöromål; för vaktgörande maskinister gäller

åtta-timmarsregeln så snart det för bemanningen föreskrivna antalet maskinister

uppgår till tre. Från arbetstidsregleringen undantagas befälhavare

och en del andra personer, såsom icke vaktgörande högre befäl, telegrafister,

läkare m. fl. För köks- och intendenturpersonalen gälla särskilda regler,

innebärande, såvitt angår arbete till sjöss och vid ankomst eller avgång, för

personal å lastfartyg en begränsning av arbetstiden till 10 timmar, samt

för personal å passagerarfartyg föreskrift om minst 12 timmars vila, därav

8 sammanhängande; för köks- och intendenturpersonalens arbetstid i hamn

gäller åtta-timmarsprincipen med de undantag som må föreskrivas av varje

land för sig. Från arbetstidsbegränsningen undantagas säkerhetstjänst, arbete

för lämnande av hjälp vid sjönöd m. m.

Bemanningsreglerna, vilka gälla såväl befäl som manskap tillhörande

däcks- och maskinbesättningen å fartyg med större bruttodräktighet än 700

registerton, avse att säkerställa tillräcklig och fullgod bemanning för tillgodoseende

av sjöfartssäkerhetens krav samt för tillämpning av arbetstidsbestämmelserna.

De innebära fordran på tre styrmän å fartyg med en bruttodräktighet

överstigande 2,000 registerton, samt tre maskinister å fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 700 registerton eller med en maskinstyrka

överstigande 800 indikerade hästkrafter (valfritt); i fråga örn

maskinister gäller dock en övergångsperiod av fem år räknat från konventionens

ikraftträdande. Beträffande däcksmanskapet stadgas, att dess

antal skall vara tillräckligt för att medgiva indelning av tre man på varje

vakt. Denna föreskrift, sammanställd med förut återgivna regler beträffande

åtta-timmarsprincipens tillämpning, ger till resultat ett minimiantal av

sex man på däck å fartyg med storlek mellan 700 och 2,000 bruttoton samt

nio man å större fartyg. Därjämte stadgas minimifordringar i fråga örn

yrkeskompetens hos viss del av däcksmanskapet. Beträffande fartygens bemanning

med underordnad maskinpersonal innehåller konventionsförslaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

icke någon föreskrift; antalet av dylik personal regleras sålunda uteslutande

indirekt genom arbetstidsbestämmelserna.

Till omförmälda regler ansluta sig ett antal allmänna bestämmelser, varibland

märkes ett övergångsstadgande angående rätt till undantag i fråga om

existerande fartyg för vilka sådan ombyggnad eller nyinredning, som skulle

krävas för tillämpning av konventionsförslagets arbetstids- och bemanningsregler,

befinnes icke skäligen kunna påfordras.

Konventionsförslaget, som av konferensen antogs med 62 röster mot 17,

innehåller bestämmelse om konventionens ikraftträdande sex månader efter

ratificering av fem medlemsstater med en handelsflotta örn minst 1 miljon

bruttoregisterton var.

Den till det nu avhandlade konventionsförslaget fogade rekommendationen

angående sjöarbetstid och bemanning avser fartyg som nyttjas i fart

som icke faller inom konventionens tillämpningsområde eller som må undantagas

därifrån, ävensom fartyg av mindre storlek varå vissa av konventionens

bestämmelser icke äga tillämpning. Beträffande dylika fartyg

rekommenderar konferensen, att de medlemsstater som ännu icke reglerat

arbetstiden och bemanningen å dessa olika slag av fartyg, måtte föranstalta

om undersökning rörande förhållandena å dessa fartyg, sedda i belysning

av de bestämmelser som fastställts i konventionen, ävensom att varje sådan

medlemsstat måtte vidtaga alla erforderliga åtgärder till förekommande av

oskäligt lång arbetstid och otillräcklig bemanning å fartyg av nämnda slag.

Med hänsyn till önskvärdheten av att om möjligt ernå en gemensam nordisk

reglering av de viktigare av de ämnen som varit föremål för behandling

vid internationella arbetskonferensens förenämnda sammanträden, utfärdade

Kungl. Majit den 8 januari 1937 inbjudan till danska, finska och

norska regeringarna att låta sig representera vid en konferens i Stockholm

för överläggningar angående frågan örn åvägabringande av ensartade regler

i de nordiska länderna rörande sjöarbetstiden, bemanning av fartyg, samt

semester för sjöfolk. Sedan samtliga nämnda regeringar antagit denna inbjudan,

sammanträdde av dem utsedda ombud den 22 januari 1937 i Stockholm

med ombud för svenska regeringen till överläggning angående nyss angivna

ämne.1

Konferensen ledde till enighet beträffande i huvudsak ensartade bestämmelser

i de nordiska länderna rörande sjöarbetstid, semester för sjöfolk och

vissa därmed sammanhängande ändringar i de nordiska sjömanslagarna. I

dessa ämnen utarbetades vid konferensen oförbindliga förslag, grundade på

internationella arbetskonferensens konventionsförslag i samma frågor. Därjämte

diskuterades vid konferensen frågan om innehållet och formen för

författningsbestämmelser som kunde påkallas av de i vederbörande konvention

innefattade föreskrifterna rörande bemanning.

1 I konferensen deltogo: för Danmark expeditionssekretaer O. Nielsen och fuldmaegtig J.

Christiansen; för Finland sjöfartsinspektören W. Söderman joch regeringssekreteraren T. Wikman;

för Norge sjöfartsdirektören E. Bryn och byråchefen E. Wettergreen; för Sverige kommerserådet

C. E. Landberg och sekreteraren G. M. E. Böös.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

9

I anledning av den nordiska konferensens förslag har jag åt omförmälda,

inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga uppdragit att på grundval

av samma förslag upprätta utkast till svenska författningsbestämmelser

i berörda ämnen. Dylika utkast, innefattande förslag till sjöarbetstidslag

samt lag angående semester för ombord å fartyg anställda ävensom till ändrad

lydelse av vissa paragrafer i sjömanslagen jämte av de sakkunniga verkställda

översättningar av hithörande konventionsförslag och rekommendation,

har jag överlämnat till kommerskollegium och socialstyrelsen med anmodan

att däröver gemensamt avgiva utlåtande; därvid komma vederbörande

redare- och sjöfolksorganisationer liksom sakkunniga representanter för intressenterna

att i vanlig ordning beredas tillfälle att yttra sig över konventionsoch

författningsförslagen. Vidare ärnar jag på samma sätt infordra yttranden

över förslag till reglering av bemanningsförhållandena, så snart sådant

föreligger utarbetat.

Sedan förslagen sålunda undergått granskning, kan det visa sig erforderligt

att de för ensartad nordisk reglering lämpade frågorna, vilka torde få antagas

under tiden hava gjorts till föremål för övervägande jämväl i övriga nordiska

länder, ånyo upptagas till gemensamma överläggningar mellan representanter

för regeringarna för förnyad prövning av de tidigare förslagen i belysning

av det nya utredningsmaterialet och för fastställande av slutliga texter som

kunna läggas till grund för lagstiftningen.

Ehuru internationella arbetskonferensens förslag lill konvention angående Departement*- arbetstid å fartyg och bemanning, såsom av min redogörele för dess innehåll chefen.

framgår, i fråga om arbetstidsregleringen i väsentliga avseenden företer stor

likhet med det förslag till ny sjöarbetstidslag som av Kungl. Majit förelädes

1934 års riksdag, föreligga dock betydande skiljaktigheter. Ivonventionsförslagets

bemanningsföreskrifter innebära även väsentliga nyheter som äro att

taga i betraktande i detta sammanhang. Med hänsyn till den korta tid som

stått till buds för denna frågas förberedande, sedan konventions- och rekommendationstexterna

förelegat i slutligt skick, har det befunnits ogörligt att till

1937 års riksdag framlägga förslag till ny sjöarbetstidslag tillika med förslag

örn godkännande av konventionen. Den allsidiga och omsorgsfulla prövning,

som med hänsyn till förevarande frågas vikt måste ägnas densamma jämväl

under medverkan av de närmast intresserade parterna, skulle icke hava medhunnits.

Det för den skull nödvändiga uppskovet med framläggande av

förslag till ny sjöarbetstidslag bereder också möjlighet för fullföljande av

det nordiska samarbete som inletts i syfte att skapa en grundval för ensarlade

regler i samtliga nordiska länder på detta område.

I sistnämnda hänseende är att beakta ej blott önskvärdheten i allmänhet

av en till allt flera rättsområden utsträckt enhetlig lagstiftning i de nordiska

länderna, utan även och särskilt de gynnsamma verkningar ett samgående på

förevarande område otvivelaktigt skulle medföra till undanröjande av osund

konkurrens och främjande av skälig förbättring av sjöfolkets arbets- och levnadsvillkor.

De betänkligheter med hänsyn till rederinäringens konkurrens
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 184.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

förmåga som åtgärder av ifrågavarande slag kunna framkalla, måste uppenbarligen

minskas i mån som internationell eller i vart fall gemensam nordisk

reglering kan åvägabringas. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra örn de

gynnsamma erfarenheter som gjorts av samverkan på närliggande områden

särskilt beträffande de med här ifrågavarande spörsmål besläktade förhållanden

som regleras genom de i allt väsentligt likalydande nordiska sjömanslagarna,

ävensom beträffande sjöfartssäkerhetslagstiftningen, inom vars

område på grundval av dels de i London 1929 och 1930 avslutade allmänna

internationella sjöfartssäkerhets- och lastlinjekonventionerna och dels

den i Köpenhamn den 28 januari 1926 mellan de nordiska länderna ingångna

konventionen rörande fartygs sjövärdighet och utrustning skapats

en värdefull enhetlighet i fråga om anstalter av olika slag för såväl betryggande

av säkerheten för människoliv till sjöss som förbättrande av sjöfolkets

levnads- och arbetsförhållanden. Ett fortgående på denna väg för ernående

av möjligast ensartad reglering jämväl av de ur social och ekonomisk

synpunkt betydelsefulla frågor som här äro föremål för uppmärksamhet,

synes vara synnerligen önskvärt.

Med hänsyn till vad jag sålunda framhållit har jag, som förutsätter att

erforderliga utredningsarbeten ävensom det förberedande nordiska samarbetet

skola kunna slutföras så tidigt att förslag skola kunna föreläggas nästa

års riksdag, funnit mig böra förorda, att nu gällande sjöarbetstidslag förlänas

förlängd provisorisk giltighet till och med utgången av år 1938.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

i enlighet med förestående utarbetat förslag till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden d svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),

av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte, för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 mars

1937.

N ärvar ande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström,

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 19

februari 1937, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926

(nr 398) örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

sekreteraren Gunnar Böös.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen lagrådets den 2

mars 1937 avgivna utlåtande över det den 19 februari 1937 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli

1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen) samt hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elin Sjöcrona.

377417. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:236 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagén den 13 juli 1926 a1 i texten
  2. 2LU 1937:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Martts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 s. 1 i texten