Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk löneförbättring för flaggkorpraler och högbåtsmän

1937-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:193, Angående provisorisk löneförbättring för flaggkorpraler och högbåtsmän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

tfr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk

löneförbättring för flaggkorpraler och högbåtsmän;

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Genom 1925 års försvarsbeslut tillkom en ny manskapsgrad vid marinen,

nämligen flaggkorpralsgraden. Flaggkorpralerna, som förutsattes skola äga

fullständig underofficersutbildning, avsågos att förrätta underofficers tjänst

samt att i mån av avgång ersätta underofficerare av 3:e graden.

Enligt nämnda försvarsbeslut skulle vidare ett antal — högst 150 — erfarna

och pålitliga korpraler vid flottan, som icke avlagt underofficersexamen

men på grund av yrkesskicklighet m. m. voro behövliga för fortsatt tjänstBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 193—194. 6is 87 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 193.

göring, få kvarstå i tjänst intill den för underofficer fastställda åldersgränsen

eller 55 år. Dessa korpraler — s. k. högbåtsmän — skulle bestrida dels vissa

befattningar, som tidigare avsetts för personal med underofficers kompetens,

och dels vissa förhandsposter ombord å fartyg.

Vid anmälan inför Kungl Majit i statsrådet av 1925 års försvarsproposition

anförde föredragande departementschefen, bland annat, att antalet flaggkorpraler

på stat — liksom fallet vore med underofficerare av 3:e graden — icke

borde vara större, än att flaggkorpral under förutsättning av väl vitsordad

tjänst kunde befordras till underofficer. Givetvis borde flaggkorpral, som efter

tre års provtjänstgöring befunnes icke vara duglig för befordran till underofficer,

erhålla avsked på enahanda sätt, som förhållandet vore med den underofficer

av 3:e graden, vilken efter förloppet av treårig konstitutorialtid ansåges

icke böra erhålla fullmakt såsom underofficer. Den flaggkorpral åter,

som fullgjort tre års väl vitsordad tjänst och befunnes vara duglig för vidare

befordran, borde vara berättigad till fortsatt anställning, även örn han, innan

fullmakt såsom underofficer kunde erhållas, skulle uppnå 35 år, d. v. s. den

avgångsålder, som borde bestämmas för övriga flaggkorpraler.

Häremot hade riksdagen intet att erinra.

För ernående av ett riktigt avvägt förhållande mellan flaggkorpralernas

och underofficerarnas avlöningsförmåner ansåge sig departementschefen vidare

böra förorda, att skillnaden mellan flaggkorprals och korprals lön efter samma

tjänstetid bleve 192 kronor. Till jämförelse erinrade departementschefen

därom, att skillnaden mellan korprals och menigs löneförmåner efter en och

samma tjänstetid vore 300 kronor.

Departementschefen ansåge därför, att i dåvarande löneplan för marinens

manskap borde införas en ny lönegrad sålunda:

Begyn-

Lön efter en

tjänstetid av

t.

o

BeställningshaYaro

nelse-

12

24

36

48

60

72

84

96

:©

lön

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

nador

nader

nader

nader

nader

nader

nader

nader

3

Flaggkorpral ..........

kr.

kr.

kr.

kr.

1,512

kr.

1,608

kr.

1,704

kr.

1,800

kr.

1,896

kr.

1,992

De föreslagna beloppen lågo alltigenom 30 kronor under de av försvarsrevisionen

på sin tid förutsatta lönebeloppen för flaggkorpral.

För högbåtsman borde, enligt departementschefens uttalande, lönen tre år

efter inträde i högsta löneklassen för korpral höjas med 96 kronor, varigenom

högbåtsman skulle uppnå enahanda lön som flaggkorpral i näst högsta löneklassen.

De sålunda förordade lönebestämmelserna, som av riksdagen lämnades

utan erinran, fastställdes genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr 252) att

gälla från och med den 1 juli samma år.

I det förslag till nytt, efter 1925 års försvarsorganisation anpassat manskapsavlöningsreglemente,

som försvarsväsendets lönenämnd på uppdrag av

Kungl. Majit avgav den 29 november 1927, framhöll lönenämnden, att under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

officersbéfordran för flaggkorpral i allmänhet icke syntes kunna påräknas

förrän tidigast vid 35 års ålder, under det att vid tillkomsten av gällande

avlöningsbestämmelser förutsatts, att dylik befordran skulle äga rum vid en

levnadsålder av högst 32 år. Då emellertid en viss osäkerhet för det dåvarande

ännu ansåges råda med avseende på 1925 års försvarsordnings verkningar

i fråga örn de nyinrättade flaggkorpralsbeställningarna, bade lönenämnden ansett

sig böra föreslå allenast ett nytt ålderstillägg örn 120 kronor för flaggkorpraler

efter 132 månaders tjänst. Yad högbåtsmännen anginge borde dessa

med hänsyn till att de avsågos kvarstå i sina beställningar intill uppnådda

55 år komma i åtnjutande av ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96

kronor, efter en tjänstetid av respektive 168 och 204 månader.

I anslutning till lönenämndens förevarande förslag, som biträddes av

statsmakterna, infördes i det den 11 maj 1928 utfärdade, ännu gällande manskapsavlöningsreglementet

(nr 128), som trädde i kraft den 1 juli sistnämnda

år, följande

Löneplan för manskap vid marinen (Mm).

Lön efter

en tjänstetid

av

Begyn-

bc

03

Beställningshavare

nelse-

12

24

36

48

60

72

84

96

132

:©

Ion

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

må-

nader

nader

nader

nader

nader

nader 1 nador

nader

nader

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

3

Flaggkorpral............

—

_

—

1,512

1,608

1,704

1,800

1,896

1,992

2,112

2

Korpral (högbåtsman)....

1.140

1.140

1,140

1,320

1,416

1.512

1,608

1,704

1,800

—

1

Menig ..................

600

720

840

1,020

1,116

1,212

1,308

1,404

1,500

—

I en löneplanen bifogad anmärkning infördes bestämmelserna örn att lönen

för högbåtsman skall höjas 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden

tillträtts till 1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor

samt slutligen efter ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.

På av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagt

förslag (fjärde huvudtiteln, sid. 28—34) medgav riksdagen, att tillfällig

löneförbättring enligt vissa närmare angivna huvudgrunder finge under budgetåret

1935/1936 beredas viss militär personal, som genom rådande befordringsförhållanden

kommit uti en i avlöningshänseeende särskilt ogynnsam

ställning.

Med stöd av det sålunda av riksdagen lämnade medgivandet utfärdade

Kungl. Majit den 17 maj 1935 kungörelse, nr 163, i ämnet, enligt vilken kungörelse

flaggkorpral, som åtnjöte lön enligt förenämnda löneplan, efter en

uppnådd tjänstetid av 16 år skulle äga åtnjuta tillfällig löneförbättring med

120 kronor för helt år räknat.

Enligt kungörelse den 12 juni 1936, nr 264, som utfärdats med stöd av

medgivande, lämnat av 1936 års riksdag, har flaggkorpral för innevarande

budgetår tillerkänts enahanda löneförbättring som för närmast föregående

budgetår.

I statsverkspropositionen för nästkommande budgetår (sid. 153) har Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att under budgetåret 1937/1938 må, i överensstämmelse

med för innevarande budgetår tillämpade huvudgrunder, till

flaggkorpraler utgå tillfällig löneförbättring.

Förutom den kontanta lönen åtnjuta flaggkorpraler och högbåtsmän vissa

förmåner in natura eller ersättning därför.

Yad slutligen beträffar flaggkorpralernas och högbåtsmännens ställning

i pensionshänseende skola 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och

1936 års allmänna familjepensionsreglemente äga tillämpning å dem, därest

de ej anmält sig önska bibehållas vid den summariska tjänstepensionering

utan pensionsavgiftsskyldighet, som vid tidpunkten för tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande tillkom dem. Enligt sistnämnda reglemente skall

såsom pensionsålder gälla en levnadsålder av 55 år för högbåtsman och 50

år för flaggkorpral. Tjänstepensionsavdraget utgör 54 kronor och familjepensionsavdraget

96 kronor för såväl flaggkorpral som högbåtsman.

I sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande framhöll 1930 års försvarskommission,

att det för ernående av drägligare befordringsförhållanden till och

inom flottans underofficerskår enligt kommissionens mening vore önskvärt,

att antalet flaggkorpraler minskades i förhållande till antalet underofficerare.

Marinmyndigheterna framhöllo i utlåtanden över försvarskommissionens

betänkande, att flaggkorpralsgraden medförde en försening av befordran till

underofficer i jämförelse med vad förhållandet vore vid övriga försvarsgrenar

samt att en utjämning härutinnan kunde ske endast genom förbättring av

flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden, vilka måste betecknas såsom

otillfredsställande. Beträffande högbåtsmännen hade marinmyndigheterna

funnit en förbättring av de ekonomiska förhållandena erforderlig och behjärtansvärd.

Det syntes marinmyndigheterna rättvist och skäligt, att denna

personal, som enligt gällande system i allmänhet nådde högsta löneklassen

vid 35 års ålder och sålunda i omkring tjugu år därefter kvarstode i tjänst,

bereddes möjlighet till något ökad inkomst genom införande av ytterligare

ett antal lönetillägg.

Även försvarsväsendets underbefälsförbund framhöll i sitt över försvarskommissionens

betänkande avgivna yttrande, att flaggkorpralerna genom en

förbättring i löneställning borde kompenseras för den försening i befordran

till underofficer, som förefunnes vid jämförelse med arméns och flygvapnets

motsvarande beställningshavare, ävensom att högbåtsmännen borde erhålla

ökade och flera lönetillägg.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t i statsrådet av 1936 års försvarsproposition

uttalade min företrädare i ämbetet, att han för åstadkommande av en förbättring

av befordringsförhållandena för flaggkorpralerna förordade överförande

av en del av flottans flaggkorpralsbeställningar till underofficerskåren,

att han för beredande av mera tryggad anställning för flaggkorpralerna

ansåge lämpligt, att flaggkorpral efter två års tjänstetid såsom sådan erhölle

konstitutorial å sin beställning, samt att det syntes honom vara med rättvisa

och billighet förenligt, att flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

bättrades, så att viss kompensation för de vid jämförelse med motsvarande

personalkategorier vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna

erhölles. I fråga örn högbåtsmännen syntes det även skäligt, att förbättrade

löneförmåner möjliggjordes genom införande av ytterligare ett par

lönetillägg. Departementschefen ansåge därför, att dessa frågor efter erforderlig

kompletterande utredning snarast borde bringas till en lösning.

Emot förevarande uttalanden i fråga om flaggkorpralernas och högbåtsmännens

anställnings- och löneförhållanden förekom vid riksdagsbehandlingen

ingen erinran.

Genom beslut av 1936 års riksdag har, samtidigt med att antalet flaggunderofficerare

och underofficerare av 2:a graden utökats, antalet flaggkorpraler

vid flottan (däri inberäknat kvarstående antal underofficerare av 3:e

graden) minskats från 340 till 275 eller till samma antal, varmed flaggkorpralerna

upptagits i statberäkningarna för den nya marinorganisationen. Högbåtsmännen

skola enligt den nya organisationen alltjämt vara högst 150 till

antalet.

Beträffande antalet flaggkorpraler vid kustartilleriet förutsättes enligt

1936 års försvarsbeslut ingen ändring i det nuvarande antalet, som (kvarstående

underofficerare av 3:e graden inberäknade) utgör 65. Däremot förutsättes

en successiv utökning av antalet underofficersbeställningar vid kustartilleriet.

I underdånig skrivelse den 14 januari 1937 hava maringörvaltningen och

chefen för marinstaben framhållit, att myndigheterna, som redan år 1927 — i

samband med utarbetandet av det nu gällande manskapsavlöningsreglementet

— avgivit förslag till förbättrade ekonomiska förhållanden för flaggkorpraler

och högbåtsmän, funne det angeläget, att åtgärder vidtoges i här berört syfte.

Myndigheterna, som förutsatte, att en omarbetning av manskapsavlöningsreglementet

komme att ske i sinom tid, ansåge emellertid behovet av förbättring

så trängande, att provisoriska åtgärder snarast borde förberedas för

att kunna träda i kraft senast i samband med genomförandet av den nya försvarsordningen,

d. v. s. den 1 juli 1937. Jämväl ur rekryteringssynpunkt vore

sådana åtgärder av väsentlig betydelse, vartill komme, att de nuvarande

lönerna knappast torde kunna tåla belastningen av tjänste- och familjepensionsavdragen.

I fråga örn flaggkorpralernas löneställning har i berörda skrivelse

anförts i huvudsak följande:

Ehuru 1936 års marinordning medfört viss förbättring av befordringsförhållandena

för flaggkorpralerna, torde man dock böra räkna med, att genomsnittligt

nio år måste tillbringas i flaggkorpralsgraden och att medellevnadsåldern

vid befordran till flaggkorpral uppginge till 27 år. Levnadsåldern vid

befordran till underofficer av 2:a graden skulle sålunda komma att

uppgå till omkring 36 år. Även örn densamma komme att bliva något

lägre med hänsyn till oförutsedda avgångar och liknande omständigheter,

syntes dock kunna förutsättas, att tjänsteåldern i sjömanskåren vid

befordran till underofficer av 2:a graden normalt komme att vara omkring

18 år. På grund av olika befordringsutsikter inom skilda yrkesgrenar komme

denna normalålder att i vissa fall icke oväsentligt överskridas. Äv nu nämnda

åldersförhållanden syntes oförtydbart framgå, att nu gällande löneplan i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

om flaggkorpralerna nödvändigtvis måste påbyggas med ytterligare ålderstiHägg.

Den kompensation för de vid jämförelse med motsvarande personalkategorier

vid andra vapenslag betydligt sämre befordringsmöjligheterna, som i

1936 års försvarsproposition förordats, syntes myndigheterna ej kunna ske

med mindre löneplanen i fråga örn flaggkorpraler närmare anslötes till löneplanen

för underofficerare av 2:a graden än vad nu vore fallet. Flaggkorpral

borde sålunda — då ju hans försenade underofficersbefordran vore beroende

av organisatoriska förhållanden — beredas ekonomisk gottgörelse genom att

i det närmaste fullt jämställas beträffande löneförmåner med till sergeanter

befordrade jämnåriga kamrater vid andra försvarsgrenar.

Med hänsyn till att sergeant för löneklassplacering ägde tillgodoräkna sig

tiden från avlagd furirsexamen, minskad med sex år, d. v. s. sammanlagda

tjänstetiden som manskap utöver nio år, syntes vid här åsyftad jämförelse

lämpligen böra förutsättas, att sergeant under tionde, elfte och tolfte tjänsteåren

bomme i åtnjutande av lön enligt 3:e löneklassen av den i gällande officersavlöningsreglemente

intagna löneplan för underofficerare (Uo), under

därpå följande tre år enligt 4:e löneklassen samma löneplan o. s. v.

Flaggkorprals sammanlagda förmåner — kontanta och naturaförmåner —

borde avpassas så, att de vid motsvarande tjänstetidsperioder till slutbeloppen

följde underofficerslönens stegringar, dock med iakttagande av att flaggkorpralens

förmåner alltid komme att ligga något under underofficerens. Genom

den i 7 § 1 mom. d) officersavlöningsreglementet fastställda rättigheten att

tillgodoräkna viss tjänstetid komme befordran till underofficer att för flaggkorpralen

i varje fall medföra bättre löneställning. Skäl syntes emellertid

icke föreligga för höjning av flaggkorprals löneförmåner till högre belopp än

som motsvarade 5:e löneklassen (inberäknat dyrtidstillägg) eller sålunda slutlönen

för underofficer av 3:e graden, vilken underofficersgrad numera ersatts

av flaggkorpralsgraden. Jämförelsen syntes böra göras med lönen på E-ort

och omräkningen av naturaförmånerna i kontantvarde ske på följande sätt.

Hyresbidragets belopp syntes böra fastställas till 288 kronor å E-ort och dyrtidstillägget,

förslagsvis, avrundas till 80 kronor. Beklädnadsersättningen,

vilken varierade något inom olika yrkesgrenar, syntes i medeltal kunna beräknas

till 180 kronor för år. Portionsersättningen, som likaledes varierade

till beloppet, borde för jämförelse med sergeants löneförmåner åsättas ett

genomsnittsvärde av 0,8Ö kronor för dag, varför portionsersättningen beräknats

till sammanlagt 288 kronor. Till flaggkorpralens kontantlön borde

turnia enligt de angivna beräkningsgrunderna läggas ett sammanlagt belopp

av 836 kronor. Därest man vid beräkningarna utginge från G-ort, bleve underofficerslönen

högre. För flaggkorpralen bleve skillnaden den, att hyresbidraget

utginge med 564 kronor i stället för 288 kronor, varjämte dyrtidstillagget

kunde avrundas till 100 kronor

Myndigheternas skrivelse utmynnade för flaggkorpralernas del i ett förslag

om införande av två provisoriska ålderstillägg örn vartdera 240 kronor att

utgå efter respektive 12 och 15 års tjänstetid. Därvid förutsattes, att den tillfälliga

löneförbättring å 120 kronor, som för innevarande budgetår tillkommer

flaggkorpral efter 16 års tjänstetid, alltjämt skulle utgå.

Beträffande högbåts män nen hava förenämnda myndigheter i sin skrivelse

anfört följande:

Slutlönen för högbåtsman läge allenast 288 kronor över slutlönen för

korpral. Efter slutlönens uppnående kvarstode högbåtsman i tjänst ytterligare

omkring tjugu år, under vilken långa tid ingen som helst förhöjning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj\ts proposition nr 193.

lönen förekomme. Såväl de särskilda ålderstilläggens antal som deras storlek

måste betecknas såsom otillfredsställande. Syftet med införandet av högbåtsmannainstitutionen

— nämligen att skapa en grupp äldre, mognare underbefäl,

som besutte framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper

— kunde icke tillgodoses, örn högbåtsmännens ekonomiska förmåner

hölles nere på ett så lågt plan som för närvarande.

Storleken av högbåtsmännens ålderstillägg borde därför ökas och löneplanen

påbyggas med ytterligare ålderstillägg. Med hänsyn till utformningen

av högbåtsmannainstitutionen, där vederbörande under en lång följd av år

kvarstode i samma befattning intill pensionsåldern, syntes löneplanen för

dessa beställningshavare lämpligen böra givas liknande struktur som löneplanerna

för civilmilitär och civil ordinarie och extra ordinarie personal. Antalet

ålderstillägg (löneklasser) syntes böra sättas till fem och begynnelselönen

bestämmas till nuvarande slutlön för korpral — 1,800 kronor. Denna

lön erhölles efter en tjänstetid av 96 månader (8 år), vilken i allmänhet vore

den tidigaste åldern, då förordnande till högbåtsman förekomme. Fem ålderstillägg

innebure en ökning med två tillägg i överensstämmelse med förenämnda

uttalande i försvarspropositionen. Såsom förhållandet vore i fråga

om de civila löneplanerna vid ungefärligen motsvarande lönelägen syntes

tilläggens storlek böra sättas till 120 kronor; mindre ökning än 10 kronor för

månad syntes myndigheterna icke hava något reellt berättigande.

Myndigheterna hava i sin skrivelse ytterligare anfört, att vad sålunda

föreslagits syntes innebära en tillfredsställande provisorisk förbättring

av flaggkorpralernas och högbåtsmännens ekonomiska förhållanden, intill

dess en definitiv lönereglering bomme till stånd för ifrågavarande

personalkategorier. De kostnader ett genomförande av ovannämnda förslag

skulle medföra vore givetvis helt beroende av det antal befattningshavare,

som befunne sig i de högre årsklasserna. Detta antal vore förmodligen för

närvarande högre än det normalt kunde beräknas vara. Enligt den beräkning

av kostnaderna, som marinförvaltningen verkställt, syntes dessa emellertid

i genomsnitt kunna beräknas uppgå till omkring 60,000 kronor årligen. Med

anledning av vad sålunda framhållits hava marinförvaltningen och chefen

för marinstaben, som i ärendet samrått med chefen för kustartilleriet, hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva provisorisk förbättring

av löneförhållandena för flaggkorpraler och högbåtsmän i enlighet med

vad som föreslagits.

över marinmyndigheternas ifrågavarande förslag har försvarsväsendets

lönenämnd den 6 februari 1937 avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak

följande:

Då flaggkorpralernas försenade underofficersbefordran icke

vore beroende av vederbörande själva utan förorsakades av vissa organisatoriska

förhållanden, voro enligt lönenämndens förmenande redan på grund

härav viss kompensation i lönehänseende motiverad. I sin förenämnda

skrivelse hade marinmyndigheterna till stöd för sitt förslag åberopat — förutom

ofördelaktiga befordringsförhållanden — förefintliga rekryteringssvårigheter.

Enligt vad lönenämnden inhämtat, förefölle dessa svårigheter

vara av synnerligen allvarlig natur, i det att vakanser icke syntes kunna undvikas

bland flaggkorpralerna, särskilt i de yrkesgrenar, där erhållen yrkesutbildning

underlättade vinnandet av väl avlönad anställning i civil tjänst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

eller befordran till underofficersbeställning vid annan försvarsgren. På

grund av de goda ekonomiska konjunkturerna erbjödes nämligen befattningar

på annat håll såväl i allmän som enskild tjänst med högst väsentligt bättre

löneförmåner, vilka lockade även äldre underbefäl vid marinen att lämna

tjänsten därstädes. Det kunde icke vara i försvarsväsendets intresse, att militära

befattningshavare, sedan de väl erhållit en för den militära tjänstens behov

avpassad utbildning, innan staten fått draga nytta därav i praktisk tjänstgöring

lämnade sina befattningar för att ägna sig åt andra uppgifter. Uppenbart

vore, att föreliggande rekryteringssvårigheter skulle minskas, örn bättre

avlöningsförmåner kunde erbjudas för ifrågavarande befattningshavare.

Det syntes även böra framhållas, att övervägande antalet flaggkorpraler

vore gifta och hade familj att försörja och därför givetvis hade svårt att draga

sig fram på de till dem utgående löneförmånerna, vilka vore avvägda med

hänsjm till att vederbörande beräknats skola åtnjuta kost, bostad och beklädnad

in natura.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade lönenämnden funnit starka skäl

tala för ett omedelbart tillgodoseende av ifrågavarande personals behov av

löneförbättring. Då det icke syntes kunna förväntas, att i samband med inom

1936 års lönekommitté pågående utredningar en definitiv lönereglering

kunde komma till stånd för här avsedda befattningshavare, syntes man vara

hänvisad att bereda dem en välbehövlig lönekompensation genom införande

för dem av en provisorisk löneförbättring.

Mot det av myndigheterna härutinnan framlagda förslaget, som lönenämnden

alltså i princip biträdde, hade nämnden emellertid funnit anledning till

vissa erinringar av löneteknisk natur. Den ojämna löneskala, som av myndigheterna

föreslagits beträffande flaggkorpralerna, syntes sålunda icke

lämplig. För egen del ville lönenämnden föreslå, att sedan vederbörande

efter 8 års tjänstetid uppnått den i manskapsavlöningsreglementet härför angivna

lönen, löneuppflyttningar skulle äga rum vart tredje år och slutlönen

uppnås efter 17 års tjänstetid.

I enlighet härmed syntes den nuvarande löneskalan böra utbyggas med

ytterligare två löneförhöjningar, vilka skäligen borde bestämmas till 180

kronor vardera och utgå efter 168 månaders (14 års), respektive 204 månaders

(17 års) tjänstetid.

Därest ifrågavarande provisoriska löneförbättring komme till stånd, syntes

den nu utgående tillfälliga löneförbättringen å 120 kronor icke vidare böra

ifrågakomma.

Beträffande högbåtsmännen hade myndigheterna föreslagit, att

den nu enligt manskapsavlöningsreglementet utgående löneförhöjningen efter

respektive 11, 14 och 17 år med 96 kronor för varje gång i stället skulle utgå

med 120 kronor, varjämte ytterligare två löneförhöjningar å likaledes 120

kronor skulle tilkomma efter 20, respektive 23 års tjänstetid.

Såsom framginge av en av lönenämnden verkställd utredning, vore det

endast ett fåtal av högbåtsmännen, som icke vore familjeförsörjare, varför

— såsom även departementschefen år 1936 uttalat — det syntes skäligt,

att förbättrade löneförmåner bereddes dem genom införande av ytterligare

ett par lönetillägg. Den föreslagna förhöjningen från 96 kronor med 24

kronor för år av de nu i anmärkningen under vederbörlig löneplan upptagna

löneförhöjningarna ansåge lönenämnden emellertid alltför obetydlig för att

motivera en ändring av gällande avlöningsreglemente. Lönenämnden hade

däremot intet att erinra mot att de föreslagna två nya lönetilläggen bestämdes

till 120 kronor vartdera. De kontanta lönebeloppen i de två nya löneklasserna

skulle alltså utgöra 2,208, respektive 2,328 kronor.

Ett bifall till lönenämndens förslag skulle enligt verkställd approxima
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

tiv beräkning komma att medföra en årlig kostnadsökning av omkring

40,000 kronor. Därvid hade lönenämnden beräknat, att vid bifall till föreliggande

förslag medel icke vidare behövde tagas i anspråk för bestridande

av merkostnader för dem av ifrågavarande befattningshavare, vilka åtnjöte

avlöning enligt äldre avlöningsbestämmelser.

Såsom av förestående redogörelse framgår intaga flaggkorpralerna och

högbåtsmännen en särställning inom försvarsväsendet. Sålunda äro flaggkorpralerna,

oaktat de tillhöra manskapet, avsedda att bestrida för underofficerare

avsedd tjänstgöring. Högbåtsmännen utgöras av äldre underbefäl

i korpralsgraden med framstående yrkesskicklighet och goda sjömannaegenskaper,

avsedda för vissa befattningar, som tidigare bestritts av personal med

underofficers kompetens, ävensom vissa förhandsposter ombord å fartyg.

Båda personalkategorierna äro, till skillnad från annat manskap vid försvarsväsendet,

berättigade till pension, flaggkorpralerna vid 50 och högbåtsmännen

vid 55 års ålder. Löneförmånerna för dessa beställningshavare äro

också beräknade på annat sätt än för övrigt manskap. Sålunda intaga flaggkorpralerna

i lönehänseende en mellanställning mellan lägsta underofficersgraden

och arméns högsta underbefälsgrad, medan högbåtsmännen med hänsyn

till sin långa anställningstid i förhållande till korpralerna äga tillgodonjuta

vissa löneförhöjningar utöver dem, som tillkomma dessa.

De befordringsmöjligheter för flaggkorpraler, med vilka räknades vid tillkomsten

av nu gällande avlöningsbestämmelser, hava emellertid visat sig

icke hållbara. Visserligen hava flaggkorpralernas befordringsförhållanden

förbättrats genom 1936 års försvarsbeslut, men särskilt för flottans flaggkorpraler

får man alltjämt räkna med en väsentligt högre befordringsålder

än som förutsattes vid den nuvarande löneskalans bestämmande. Hedan

nämnda förhållande pekar hän på att en förbättring av flaggkorpralernas

löneförhållanden utgör ett befogat önskemål. Härtill kommer intresset av

att motverka den övergång av dugliga flaggkorpraler från militärtjänst till

civil tjänst, som av myndigheterna påtalats. Ett förbättrande av flaggkorpralernas

ekonomiska ställning lärer härvidlag vara av väsentlig betydelse.

Vad beträffar högbåtsmännen delar jag myndigheternas uppfattning, att

jämväl deras löneförmåner för närvarande äro väl knappa i förhållande till

deras långa tjänstetid och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Härvid är särskilt

att märka, att slutlönen uppnås redan efter 17 års tjänst, medan tjänstetiden

därefter, under vilken möjlighet till befordran icke föreligger, oftast uppgår

till ett tjugutal år.

Den förbättring av flaggkorpralernas och högbåtsmännens löneförmåner,

som jag sålunda anser mig böra förorda, synes mig lämpligen böra ansluta

till de av lönenämnden föreslagna grunderna och sålunda tills vidare hava

karaktären av en provisorisk löneförbättring. I enlighet med nämnda förslag bör

löneskalan för flaggkorpraler utbyggas med ytterligare två löneförhöjningar om

180 kronor vardera, att utgå efter 168 respektive 204 månaders tjänstetid,

varvid dock den nu utgående tillfälliga löneförbättringen örn 120 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 193—194. r>ir, 37 2

Departementschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

efter 16 års tjänstetid, vilken i statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag föreslagits skola utgå jämväl för nästkommande budgetår, lärer böra

bortfalla. För högbåtsmännen böra tillkomma två nya lönetillägg, vartdera

å 120 kronor, att utgå efter 240 respektive 276 månaders tjänstetid. Vid ett.

genomförande av detta förslag skulle sålunda — frånsett den provisoriska

löneförstärkning, som på grund av därom tidigare avlåten proposition må

komma ifrågavarande befattningshavare till godo — kontantlönen för flaggkorpral

efter 14 års tjänstetid komma att uppgå till 2,292 kronor och efter 17

års tjänstetid till 2,472 kronor samt för högbåtsman efter 20 års tjänstetid

till 2,208 kronor och efter 23 års tjänstetid till 2,328 kronor.

De av den provisoriska löneförbättringen föranledda kostnaderna, som av

lönenämnden beräknats uppgå till cirka 40,000 kronor för år, torde böra bestridas

av sjöförsvarets avlöningsanslag. Någon uppräkning av detta anslag

för nästkommande budgetår torde emellertid icke av denna anledning bliva

erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte — med återkallande av Sitt i statsverkspropositionen framlagda förslag

om tillfällig löneförbättring till flaggkorpraler under budgetåret 1937/1938

— föreslå riksdagen medgiva,

att provisorisk löneförbättring enligt ovan förordade grunder

må från och med budgetåret 1937/1938 beredas flaggkorpraler och

högbåtsmän samt att härav föranledda kostnader må bestridas

av sjöförsvarets anslag till avlöning till personal vid kårer och

stater m. fl.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående tillfällig och provisorisk löneförbättring för viss personal vid sjöförsvaret. a1 i texten
  2. SU 1937:113 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående tillfällig och -provisorisk löneförbättring för viss personal vid sjöförsvaret. s. 36 i texten