Sök i Ratio Lex

Angående effei''- skänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av l:a graden R. H. Berg

1937-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:195, Angående effei''- skänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten av l:a graden R. H. Berg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående effei''- skänkande av vissa kronan tillkommande fordringar

hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinintendenten

av l:a graden R. H. Berg; given Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anmäler två ärenden

angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar och anför

därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 195.

686 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majits proposition nr 195.

l:o.

Flaggkorpralen viel andra yrkeskompaniet J. L. Gunnesson tjänstgjorde

under tiden den 21 april—den 26 oktober 1932 såsom uppbördsman för

pansarskeppet Manlighetens materialutredningsförråd. Därvid uppstodo vissa

brister i förrådet. I syfte att dölja dessa brister och undgå ersättningsskyldighet

för desamma vidtog Gunnesson vissa ändringar i ett flertal till

honom i hans egenskap av uppbördsman för förrådet ingivna rekvisitioner

å materiel, varigenom rekvisitionerna kommo att utöver å desamma förut

angivna kvantiteter upptaga ytterligare materiel till en myckenhet, som haft

ett sammanlagt värde av 1,761 kronor 89 öre. Rekvisitionerna bilades sedermera

den till vederbörande myndighet ingivna redovisningen rörande handhavandet

av ifrågavarande förråd.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Gunnesson av vederbörande

åklagare under åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation

under yrkande örn ansvar för förbrytelse i tjänsten. I målet förde

kronan talan mot Gunnesson örn ersättning för den förlust, som åsamkats

statsverket på grund av den oriktiga redovisningen.

Av handlingarna i målet inhämtas, att full klarhet icke kunnat vinnas

huru ovannämnda brist i förrådet uppstått men att Gunnesson icke såvitt

visats bortfört några förnödenheter ur förrådet eller eljest ekonomiskt tillgodogjort

sig detsamma, att, sedan krigsrätten funnit nödigt föranstalta örn

undersökning av Gunnessons sinnesbeskaffenhet, överläkaren S. Stenberg,

som av medicinalstyrelsen förordnats avgiva utlåtande i nu nämnt hänseende,

i utlåtande den 29 mars 1935 funnit Gunnesson vid ifrågavarande gärningars

begående hava befunnit sig i ett sådant tillstånd av psykisk rubbning,

som avsåges i 5 kap. 5 § strafflagen, samt att medicinalstyrelsen i utlåtande

den 6 maj 1935 visserligen funnit Gunnesson förete psykisk abnormitet

men att denna dock icke syntes styrelsen mer uttalad, än att Gunnesson

på grund av densamma vid åtalade brottets begående befunnit sig i sådant

sjukligt sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 6 § strafflagen.

Stationskrigsrätten meddelade utslag den 12 juli 1935. Krigsrätten fann

genom vad Gunnesson erkänt jämte vad övrigt i målet förekommit utrett,

att Gunnesson genom vad han låtit komma sig till last gjort sig skyldig

till förfalskning av sådan allmän handling, som avsåges i 12 kap. 2 § allmänna

strafflagen, och förbrytelse i tjänst för egen fördel. På grund därav

och då det med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört i förenämnda utlåtande

och vad övrigt i målet förekommit måste antagas, att Gunnesson

vid åtalade brottets begående saknat förståndets fulla bruk, prövade krigsrätten

rättvist döma Gunnesson dels jämlikt 12 kap. 2 § och 5 kap. 6 §

allmänna strafflagen, för förfalskning av allmän handling att hållas i fängelse

två månader, dels ock i förmågo av 129 § strafflagen för krigsmakten och

5 kap. 6 § allmänna strafflagen för förbrytelse i tjänsten för egen fördel att

hållas i fängelse en månad eller att sålunda i en bot undergå fängelse tre

månader. Härjämte förpliktade krigsrätten Gunnesson att i skadestånd till

kronan utgiva 1,761 kronor 89 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

3

I fråga om det utdömda skadeståndet Ilar stationskrigsrättens utslag

vunnit laga kraft. Beträffande ansvarsfrågan meddelade krigsliovrätten, på

besvär av Gunnesson, utslag den 24 september 1935, därvid krigshovrätten

ej fann skäl att göra ändring i det överklagade utslaget. Sedan Gunnesson

bäröver anfört underdåniga besvär under anhållan tillika att, därest besvären

ej vunne bifall, av nåd erhålla nedsättning i straffet och villkorlig dom, fann

Kungl. Majit genom utslag den 28 december 1935 ej skäl göra ändring i

krigshovrättens utslag. Emellertid förordnade Kungl. Majit, att med det

Gunnesson ådömda fängelsestraffet skulle anstå i enlighet med lagen örn

villkorlig straffdom. Gunnesson skulle under en prövotid av tre år stå under

övervakning.

Hos Kungl. Majit har nu Gunnesson i en den 6 april 1936 dagtecknad

skrift anhållit örn befrielse från utgivande av det av stationskrigsrätten utdömda

skadestådet å 1,761 kronor 89 öre.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 16 juli 1936, då synnerligen ringa

utsikter syntes förefinnas för de utdömda medlens indrivning, särskilt med

hänsyn till Gunnessons snara inträde i pensionsåldern, förklarat sig, med

beaktande jämväl av övriga i ärendet förekomna omständigheter, tillstyrka,

att Gunnesson av nåd befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet.

Statskontoret har i utlåtande den 2 september 1936 anfört följande:

Statskontoret finge i anledning av förevarande remiss erinra örn vad riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit den 10 april 1935 (nr 156) uttalat rörande

principerna för medgivande åt tjänsteman av befrielse från honom ådömd

betalningsskyldighet gentemot kronan. Riksdagen hade anfört, hurusom

riksdagen uppmärksammat, att framställningar örn efterskänkande av kronans

fordringsanspråk under senare år i allt större utsträckning dragits inför

riksdagen, medan tidigare sådant skett huvudsakligast i undantagsfall, då

särskilt vägande skäl varit för handen, och att då ej sällan ställts såsom

villkor för efterskänkandet, att vederbörande skulle till statsverket inleverera

viss del av det till betalning fastställda beloppet. Numera hade emellertid

en tendens synts förefinnas att icke tillämpa denna princip lika rigoröst

som tidigare synts hava varit fallet. Följden härav hade blivit, att befrielse

från ersättningsskyldighet kommit att medgivas i allt större omfattning. För

att emellertid vederbörande icke skulle bibringas den uppfattningen, att

staten vid fel och försummelse från deras sida eftergåve uj^pkomna ersättningsanspråk,

hade riksdagen velat fästa uppmärksamheten på nödvändigheten

av att från statens sida efterskiinkande av ådömd betalningsskyldighet

endast skedde i undantagsfall och när särskilda förhållanden betingade ett

dylikt medgivande samt att befrielse icke borde lämnas i större utsträckning

än som kunde vara av omständigheterna verkligen påkallat.

Med hiinsyn till vad riksdagen sålunda anfört hade statskontoret icke

kunnat undgå att hysa betänkligheter mot ett efterskänkande — på sätt

hemställdes i nu föreliggande ansökning från Gumnesson — av den ersättning

till kronan, vilken blivit sökanden av vederbörande krigsrätt ådömd, i synnerhet

som sökanden i samband med att han förpliktats utgiva nyssnämnda

belopp blivit dömd till straff för förbrytelse i tjänsten. Enligt vad som

framgmge av handlingarna i ärendet, förefunnes emellertid ringa utsikter

till att det utdömda skadeståndet skulle kunna till fullo indrivas, särskilt

enär sökanden inom kort inträdde i pensionsåldern. Med hänsyn härtill

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 195.

ville statskontoret icke motsätta sig att Kungl. Majit i proposition underställde

ärendet riksdagens prövning. För den händelse det därvid, i betraktande

av riksdagens ovanberörda uttalande och omständigheterna i förevarande

fall, skulle anses, att skadeståndet icke borde helt eftergivas, syntes

det statskontoret i varje fall billigt, att skadeståndsbeloppet begränsades

förslagsvis till högst 500 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den Gunnesson åvilande ersättningsskyldigheten

gentemot kronan från början uppkommit genom att brist

uppstått i materialutredningsförråd, för vilket Gunnesson tjänstgjort såsom

uppbördsman. Den verkställda utredningen har icke givit vid handen, att

bristen till någon del uppkommit genom att Gunnesson tillägnat sig eller

eljest tillgodogjort sig något av den under hans vård ställda materielen.

Först i samband med vederbörlig redovisning av förrådet har Gunnesson

för att täcka nämnda brist och undgå ersättningsskyldighet företagit de förfalskningar,

för vilka han ådömts straffansvar. Enligt ett i och för rättegången

av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande angående Gunnessons sinnesbeskaffenhet

har denne emellertid vid tiden för brottens begående saknat

förståndets fulla bruk, vilken uppfattning jämväl delats av domstolarna.

Enligt vad jag inhämtat tjänstgör Gunnesson för närvarande vid flottans

station i Stockholm mot en kontant avlöning av omkring 250 kronor för

månad. Han inträder emellertid med utgången av mars 1937 i pensionsåldern.

Försörjningsplikt åvilar honom gentemot sjuklig hustru och en

hemmavarande, 17 år gammal dotter, som är invalid. Såsom även av marinförvaltningen

framhållits synas sålunda ringa utsikter förefinnas för kronan

att erhålla likvid för sin ifrågavarande fordran å Gunnesson. Med hänsyn

härtill och till övriga omständigheter i ärendet anser jag mig därför böra

tillstyrka, att Gunnesson helt befrias från ersättningsskyldighet till kronan

på grund av stationskrigsrättens utslag.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att flaggkorpralen J. L. Gunnesson må befrias från honom

jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag

den 12 juli 1935 åliggande skyldighet att till kronan utgiva

skadestånd med 1,761 kronor 89 öre.

2:o.

Marinintendenten av lia graden K. H. Berg omhänderhade från och med

den 8 oktober 1923 i egenskap av intendent hos chefen för underofficersoch

sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation nämnda stations manskapskassa

ävensom vissa från stationens kassa uppburna förskottsmedel för bestridande

av rekryteringskostnader m. m., vilka medel här nedan benämnas

rekryteringskassan. Därvid hade i kassorna uppstått en brist, som beträffande

manskapskassan uppgick till 5,884 kronor 47 öre och i fråga örn rekryteringskassan

till 5,307 kronor 39 öre.

Sedan Berg på grund av vad sålunda förekommit ställts under åtal vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation, utlät sig stationskrigsrätten

genom utslag den 15 juni 1928: Enär det icke mot Bergs nekande och vad

till stöd därför i målet förekommit blivit ådagalagt, att han tillgripit och

förskingrat förenämnda kassamedel, eller eljest ådagalagts något förhållande

på grund varav han kunde göras ansvarig för den omförmäld a bristens uppkomst,

men Berg vidgått, att han icke förrän i december 1927 gjort vederbörlig

anmälan örn bristen, oaktat han redan en dag i slutet av oktober

1925 funnit, att kassornas i ett låst kassaskåp å hans tjänsterum förvarade

kontanta medel till belopp av omkring 8,000 kronor blivit därifrån bortstulna,

och, sedan han gottgjort en del av den sålunda uppkomna förlusten,

en dag i slutet av april 1927 upptäckt, att på enahanda sätt ytterligare

omkring 4,000 kronor frånhänts kassorna, samt utrett blivit, att Berg vidtagit

åtgärder, som varit ägnade att vid företagna granskningar av kassorna

förhindra eller åtminstone försvåra upptäckt av föreliggande brist, alltså

och då Berg förty gjort sig skyldig till oförstånd och försummelse i sin

tjänst och därigenom ådragit sig ersättningsskyldighet för den ifrågavarande

bristen, prövade krigsrätten rättvist på det sätt bifalla åklagarens i målet

förda talan, att Berg, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, dömdes till mistning

av sin marinintendentbefattning i tre månader. Härjämte förpliktades Berg

att i ersättning genast utgiva till chefen för underofficers- och sjömänskårerna

för manskapskassans räkning 5,884 kronor 47 öre och till kronan

5,307 kronor 39 öre jämte 5 procent årlig ränta å dessa belopp från den 14

januari 1928, då målet första gången handlagts, tills full betalning skedde.

Hos Kungl. Majit har nu Berg i en den 20 april 1936 till försvarsdepartementet

inkommen skrift -— under förmälan, att han efter överenskommelse

med vederbörande advokatfiskal genom månatliga avbetalningar

intill utgången av mars 1936 inbetalat, till manskapskassan ett belopp, som

med 15 kronor 53 öre överstege det i förenämnda utslag utdömda kapitalbeloppet

och till rekryteringskassan så stort belopp, att å det utdömda

kapitalbeloppet återstode allenast 557 kronor 39 öre — hemställt om befrielse

från honom åliggande skyldighet att utgiva i utslaget angiven ränta.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation har

i yttrande den 12 maj 1936 i vad angår manskapskassan anfört, att han, på

grund av sin skyldighet att tillvarataga manskapskassans rätt, icke ansåge

sig kunna tillstyrka den gjorda framställningen i vad den avsåge fullständig

befrielse från ifrågavarande ränteskuld till kassan. Kårchefen måste även

avstyrka framställningen på den grund, att därest densamma bifölles, den

helt säkert skulle bli ett för framtiden prejudicerande fall. Kårchefen ville

emellertid tillstyrka en sänkning av den räntefot, enligt vilken räntan skulle

beräknas, till 3 procent, vilket i runt tal utgjorde den medelprocent, efter

vilken privatbankernas kapitalräkningar förräntats under åren 1928—1936.

Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har i yttrande den 14 maj

1936 anfört, att ehuru Berg icke hade någon juridisk rätt att få något räntebelopp

efterskänkt eller den av krigsrätten fastställda riintefoten sänkt, han

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

6 Kungl. May.ts proposition nr 195.

dock ansåge billigketsskäl tala för en nedsättning av räntebeloppet, så att

detsamma endast beräknades efter den av privatbankerna i medeltal för

åren 1928—1936 tillämpade räntesatsen å medel, insatta å checkräkning.

Marinförvaltningen har i utlåtande i ärendet den 28 maj 1936 anfört

följande:

Ämbetsverket hade inhämtat, att skulden till manskapskassan årligen avräknats

med inberäknade räntemedel å såväl inbetalningar som kvarstående

skuldbelopp, under det att skulden till stationens kassa bokförts utan räntemedel.

Innan marinförvaltningen inginge på själva sakfrågan hade ämbetsverket

ansett sig böra framhålla, att Berg alltsedan september 1931 vid sidan av

sin ordinarie tjänst inom ämbetsverket tagits i anspråk för utredningar angående

omläggning och modernisering av marinens redovisningsväsende

samt för utarbetandet av de detaljföreskrifter för redovisningen, som påkallats

av 1931 års reglemente för marinen. Dessa arbetsuppgifter hade av

honom fullgjorts på ett sätt, som marinförvaltningen ansett sig böra giva

det bästa vitsord.

Med hänsyn till anförda förhållanden samt till det sätt, varpå Berg sökt

fullgöra den honom ålagda ersättningsskyldigheten, funne sig marinförvaltningen

böra tillstyrka att, sedan kapitalbeloppet till stationens kassa till

fullo guldits, Berg måtte befrias från betalningsskyldighet för ränteskulden

till statsverket. Vad åter beträffade det rån tebelopp, som belöpte å det till

manskapskassan utdömda kapitalbeloppet, funne ämbetsverket de av chefen

för underofficers- och sjömanskårerna i Stockholm anförda synpunkterna

bärande i betraktande av manskapskassans egenskap av enskild egendom

ehuru under statlig kontroll, men ville marinförvaltningen i detta hänseende

av billighetskäl ansluta sig till kårchefens förslag örn den i utslaget fastställda

räntefotens sänkning till tre procent.

Marinförvaltningen finge sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte på

så sätt bifalla Bergs framställning, att Berg finge befrias från erläggandet

av i utslaget utdömd ränta till statsverket, samt att det för manskapskassan

lämnade medgivandet örn nedsättning av räntesatsen å dess fordran till tre

procent måtte fastställas.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 26 augusti 1936 anfört följande:

Statskontoret funne visserligen betänkligheter möta mot ett efterskänkande

av Bergs ifrågavarande skuld till kronan och till sjömanskårens i

Stockholm manskapskassa men ville med hänsyn till vad marinförvaltningen

i ärendet anfört icke motsätta sig att skulden ifråga delvis eftergåves. Vad

kassans fordran beträffade syntes efterskänkandet lämpligen böra begränsas

till vad chefen för underofficers- och sjömanskårerna föreslagit. I fråga örn

ersättningsskyldigheten till kronan finge statskontoret — under erinran örn

1935 års riksdags uttalande i skrivelse nr 156 i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående befrielse för marindirektören I. J. Falkman från viss

betalningsskyldighet, i vilken skrivelse en skärpning av grunderna för efterskänkande

av vissa kronans fordringar påyrkats — för sin del föreslå en

liknande begränsning, förslagsvis sålunda att Berg mot inbetalande av ytterligare

500 kronor befriades från sin därefter återstående ersättningsskyldighet

till statsverket. För efterskänkandet av sistberörda skuld syntes emellertid

riksdagens medverkan vara erforderlig.

Vad först beträffar manskapskassans återstående fordran å Berg på grund

av krigsrättens ifrågavarande utslag finner jag mig med hänsyn till nämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

kassas särskilda karaktär icke kunna tillstyrka, att från Kungl. Maj:ts sida

åtgärder i detta fall vidtagas för ett efterskänkande i en eller annan form

av ifrågavarande fordran eller någon del därav.

Vidkommande därefter Bergs skyldighet att på grund av krigsrättens

utslag till Kungl. Maj:t och kronan inbetala ett belopp av 5,307 kronor 39

öre jämte 5 procent årlig ränta från den 14 januari 1928, har Berg, enligt

vad jag inhämtat, till stationskontoret vid Stockholms örlogsstation genom

månatliga avbetalningar under åren 1928—1936 numera inbetalat hela kapitalbeloppet.

Däremot häftar Berg fortfarande i skuld för efter hand upplupna

räntor å kapitalbeloppet, vilken skuld vid 1936 års utgång uppgick till 1,206

kronor 45 öre. På sätt marinförvaltningen funnit synes mig anledning föreligga

att Berg, sedan han nu fullgjort hela kapitalinbetalningen, erhåller

eftergift i skyldigheten att infria den återstående ränteskulden. Härför tala

främst de allvarliga strävanden Berg ådagalagt att under årens lopp gottgöra

såväl kronan som manskapskassan de dem åsamkade förlusterna ävensom

Bergs av marinförvaltningen väl vitsordade tjänstgöring under tiden

efter den honom ågångna bestraffningen. Jag finner mig sålunda böra föreslå,

att Berg må befrias från sin återstående skuld till kronan på grund av

krigsrättens utslag. Något villkor av inbetalning av visst ytterligare belopp

för befrielsens tillgodonjutande lärer i detta fall icke böra uppställas. Härvid

har jag ansett viss hänsyn böra tagas till att den av såväl marinförvaltningen

som statskontoret tillstyrkta nedsättningen av den återstående ränteskulden

till manskapskassan enligt vad jag förut anfört icke lärer böra

ifrågakomma.

Till det föreslagna efterskänkandet av kronans återstående fordran hos

Berg torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att marinintendenten av lia graden B. H. Berg må befrias

från återstoden av den honom enligt stationskrigsrättens vid

Stockholms örlogsstation utslag den 15 juni 1928 åliggande

betalningsskyldighet till kronan.

Yad departementschefen under punkterna l:o och

2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnes a1 i texten
  2. SU 1937:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av vissa kronan tillkommande fordringar hos flaggkorpralen J. L. Gunnesson och marinin s. 31 i texten