Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk avlöning sförstärkning dt vissa befattningshavare i statens tjänst

1937-02-19 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:196, Angående provisorisk avlöning sförstärkning dt vissa befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk avlöning

sförstärkning dt vissa befattningshavare i statens

tjänst; given Stockholms slott den 19 februari

1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Vid framläggande i årets statsverksproposition av finansplanen för nästa

budgetår anförde jag att, då den lönereglering som nu är under utredning

inom 1936 års lönekommitté icke kunde föreläggas 1937 års riksdag, hade

det, särskilt med hänsyn till de mindre gynnsamt ställda grupperna av statstjänare,

synts skäligt att provisoriskt genomföra en löneförbättring. Hela

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 196.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

kostnaden för denna provisoriska avlöningsförstärkning till den del, den

icke hänförde sig till affärsverken, hölls i budgetförslaget samman under

sjunde huvudtiteln, där i avbidan på särskild proposition i ämnet framställning

gjordes om beräknande för ifrågavarande ändamål av ett förslagsanslag

å 8 miljoner kronor. Vid beräknande av överskotten å statens affärsverksamhet

för budgetåret 1937/1938 togs vidare i statsverkspropositionen hänsyn

till den kostnadsökning, vilken vid genomförandet av den ifrågasatta provisoriska

avlöningsförstärkningen skulle inträda.

Sedan ärendet nu undergått erforderlig beredning inom finansdepartementet,

anhåller jag att få framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om en allmän revision av de avlöningsförfattningar, som leda sitt

ursprung från den år 1919 för de s. k. kommunikationsverken och senare

inom större delen av statsförvaltningen efter enhetliga principer genomförda

löneregleringen, har länge varit aktuell. En överarbetning av gällande bestämmelser

uppdrogs på sin tid åt 1928 års lönekommitté. De av kommittén

utarbetade förslagen, som framlades år 1930, blevo aldrig genomförda.

Detta berodde främst därpå, att rådande budgetläge ej ansågs tillåta utgifter

av den storleksordning, som ett förverkligande av lönekommitténs förslag enligt

verkställda beräkningar skulle medföra. När de statsfinansiella förutsättningarna

sedermera förbättrats, har arbetet på en revision av gällande

avlöningsförfattningar återupptagits. Sålunda har Kungl. Majit den 24 april

1936 tillsatt en kommitté, 1936 års lönekommitté, med uppdrag att verkställa

revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den

nyreglerade civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överensstämmelse

med av föredragande departementschefen närmare angivna riktlinjer.

Enligt de lönekommittén meddelade direktiven omfattar kommitténs arbete

jämväl en omprövning i ett sammanhang av lönesättningen för de statsanställda

såväl mot bakgrunden av de löner som tillämpas utanför statsförvaltningen

som ock med hänsyn till avvägningen mellan olika befattningshavargrupper

inbördes. En dylik realprövning — vilken icke vidtagits av

1928 års lönekommitté — har synts påkallad ej minst i betraktande av att

utvecklingen på den enskilda arbetsmarknaden medfört fortgående förskjutningar

i löneläget för olika tjänstemanna- och arbetargrupper. Bland övriga

spörsmål, vilka enligt direktiven böra bli föremål för kommitténs övervägande,

må här nämnas frågan om särskilda lönetillägg för löntagare med försörjningsplikt

för barn. En dylik differentiering av lönerna efter behovsprincipen

hade avvisats av 1928 års lönekommitté.

Arbetet inom 1936 års lönekommitté har bedrivits i forcerat tempo. Detta

har skett i överensstämmelse med de önskemål om skyndsamhet i utredningsarbetet

som uttalats vid anmälan av ärendet inför Kungl. Majit och som angivits

särskilt motiverade av att löneregleringsfrågan genom den ekonomiska

krisens inverkan blivit uppskjuten på ett sätt, som icke varit avsett. Det har

emellertid på grund av uppgiftens omfattning ej visat sig möjligt att ännu

nå resultat ägnade att läggas till grund för förslag till riksdagen. Jag torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

3

i detta sammanhang få i korthet redogöra för hur långt arbetet inom lönekommittén

för närvarande fortskridit.

Enligt vad jag inhämtat, bedrives arbetet med vissa huvudfrågor inom två

sektioner av kommittén. Den ena sektionen, med vilken representanter för

kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder samt

statskontoret samarbeta, har att med utgångspunkt från 1928 års lönekommittés

förslag till allmänt avlöningsreglemente samt däröver avgivna utlåtanden

verkställa överarbetning av gällande avlöningsreglementen för den civila

statsförvaltningen samt framlägga förslag till avlöningsbestämmelsernas

utformning utom beträffande löneplanen m. m. Det denna sektion åvilande

grundläggande arbetet är nu i huvudsak slutfört. Den andra sektionen har

att verkställa utredning och utarbeta preliminärt förslag beträffande lönernas

dyrortsgradering jämte därmed sammanhängande frågor. De omfattande

statistiska utredningar, som äro nödvändiga till underlag för ett ståndpunktstagande

till sistnämnda spörsmål, ha medfört, att arbetet inom sektionen

ännu ej lett till utformade förslag.

För att ett underlag skall erhållas för realprövningen av den statliga lönenivåns

höjd lia åtgärder vidtagits bland annat för införskaffande av statistiskt

material ägnat att belysa lönenivån utom statsförvaltningen dels för

förvaltningspersonal och därmed jämförliga anställningshavare i tjänstemannaställning,

dels ock för vissa grupper av arbetarpersonal. Bearbetningen

av detta material är ännu ej avslutad.

Slutligen må nämnas att jag, jämlikt bemyndigande, den 27 november

1936 anmodat vissa personalorganisationer att utse representanter för att

samråda med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning

och andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde,

dels ock avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar,

i den mån dessa bestämmelser angå befattningshavare i allmänhet.

Överläggningar mellan kommittén och de av organisationerna utsedda

representanterna skola inledas inom den närmaste tiden.

Med hänvisning till ovissheten örn den tidpunkt då en på de av 1936 års

lönekommitté verkställda utredningarna grundad lönereglering kunde genomföras,

lia från ett flertal grupper av befattningshavare i statens tjänst

ingivits framställningar örn provisorisk avlöningsförstärkning.

Sålunda lia Sveriges statst jämte mannanämnd och trafiktjänstemännens

riksförbund hemställt örn åtgärder för beredande av provisorisk avlöningsförbättring

åt statens befattningshavare samt örn att representanter för de

stora statstjänstcmannaorganisationerna måtte bliva satta i tillfälle att i denna

angelägenhet förhandla med av Kungl. Maj:t utsedda ombud. I skrivelsen

föreslås, att nuvarande dyrtidstillägg ersättas nied rörliga tillägg och att

den äskade provisoriska löneförbättringen herodes statstjänstemannen genom

att detta tillägg i erforderlig män höjes. I anledning av denna framställning

har den till Sveriges statstjänstemannanämnd anslutna organisationen

svenska officersförbundet anhållit, att såvitt möjligt vissa av förbundet fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

förda synpunkter på officerskårens avlöningsförhållanden måtte beaktas i

samband med framläggande av förslag om provisoriska lönetillägg. Framställningar

ha jämväl inkommit från svenska underofficersförbundet, som

hemställt om att förslag måtte föreläggas riksdagen, att ett provisoriskt lönetillägg

örn 300 kronor å samtliga dyrorter skall utgå till beställningshavare i

lönegraderna 1—4 i löneplan Uo och 1—6 i löneplan C officersavlöningsreglementet,

samt från de högre statstjänstemannens Skdneförbund, som

hemställt om provisoriskt tillägg motsvarande sista av vederbörande tjänsteman

åtnjutna ålderstillägg.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t ha svenska järnvägsmannaförbundet,

svenska postmannaförbundet, Sveriges lokomotivmannaförbund och

statstjånarnas centralorganisation föreslagit provisoriska lönetillägg med lika

belopp å samtliga dyrorter, nämligen till

befattningshavare till och med 4 löneklassen 240 kronor per år,

» i 5—12 löneklasserna 300 » » » och

» » 13—16 » 240 » » »

samt att ifrågavarande lönetillägg jämväl skola utgå till de befattningshavare

i statens tjänst, för vilka avlöningsbestämmelser utfärdas av Kungl. Majit

eller vederbörande statsverks eller statsförvaltnings styrelse. Olika lokala

organisationer ha uttalat sin anslutning till detta förslag. Av statens vattenfallsverks

tjänstemannaförbund, Trollhättan, har yrkats att den löneökning

som enligt sistnämnda förslag avsetts för 13—16 löneklasserna utsträckes

att omfatta löneklasserna 13—19.

Svenska järnvägarnas kontorspersonalsförbund har givit uttryck åt den

förhoppningen, att de provisoriska lönetilläggen måtte avvägas så, att samtliga

tjänstemän komma att beröras av riksdagens beslut i frågan och att därvid

de principer, vilka ligga till grund för löneskalans byggnad i fråga om

ordinarie lön, icke helt brytas vid fastställandet av den provisoriska tilläggslönen.

Till belysande av vad förbundet närmast syftar till, har förbundet

uppställt följande skala för tilläggslönens avvägning:

för löneklasserna 1— 4

» > 5-11

» » 12—15

» » 16—19

» » 20—23

o. s. v.

kronor 240 per år

» 300 » »

» 330 » >

» 360 » »

» 390 » »

Framställningar om tillfällig löneförbättring ha inkommit jämväl från försvarsvåsendets

underbefälsförbund, från försvarets civila tjänstemannaförbund

samt — under särskilt framhållande av de med tjänstgöringen i Norrland

förenade olägenheterna — från tjänstemän i Umeå med omnejd.

Försvarsverkets civila personals förbund har hemställt, att stallpersonal

m. fl. vid statens hingstdepåer och stuteri måtte inbegripas i blivande förslag

till lönereglering för statens befattningshavare och att i avvaktan på dylik

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

5

lönereglering ifrågavarande personal måtte erhålla provisoriskt lönetillägg

med 300 kronor per år.

Föreningen kvinnor i statens tjänst jämte ett antal andra kvinnliga tjänstemannaföreningar,

slutligen, lia i gemensam skrivelse hemställt dels om

att — utan avvaktan på en definitiv lönereglering — den nu i avlöningsreglementena

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk

tillhörande den civila statsförvaltningen och för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk förefintliga bestämmelsen,

att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt att åtnjuta lön

enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, måtte upphävas, dels

ock därom att tjänstepensionsunderlaget för de kvinnliga befattningshavarna

vid den civila statsförvaltningen måtte med ändring av den år 1934 antagna

bestämmelsen härom fastställas till samma belopp, som gäller för

manliga befattningshavare inom respektive lönegrader.

När det på grund av arten och omfattningen av de problem som för närvarande

äro under utredning inom 1936 års lönekommitté icke visat sig möjligt

att till årets riksdag framlägga förslag örn lönereglering för befattningshavare

i statens tjänst, aktualiseras frågan huruvida förutsättningar föreligga

för den provisoriska avlöningsförbättring, varom olika personalgrupper

gjort framställning. Varje provisorium måste medföra en förskjutning av

förutsättningarna för lönefrågornas fortsatta handläggning, som kan försvåra

deras lösning. Ett villkor för att en provisorisk avlöningsförbättring skall

kunna övervägas är alt den av lönekommittén verkställda realprövningen

skäligen kan väntas visa, att en viss höjning av den statliga lönenivån med

hänsyn till utvecklingen inom övriga delar av arbetsmarknaden eller av

andra skäl framstår såsom motiverad. Kommitténs undersökningar ha ännu

ej fortskridit tillräckligt långt för att på dem skulle kunna byggas bestämda

slutsatser i detta avseende. Med hänsyn till den allmänna ekonomiska utvecklingen

efter genomförandet av föregående allmänna lönereglering anser

jag mig emellertid kunna utgå ifrån, att vid den kommande löneregleringen

förutsättningar skola visa sig föreligga för en förbättring av löneläget.

Under sådana förhållanden synes det icke uteslutet att överväga en provisorisk

avlöningsförstärkning. Men tydligt är att ett sådant provisorium

måste utformas med försiktighet, örn man vill ha säkerhet för att det icke

i praktiken lägger hinder i vägen för ett fritt bedömande av den kommande

löneregleringen. Detta krav på försiktighet medför, att varje provisorisk

förbättring måste hållas inom en trängre ram än som vid en mera definitiv

reglering kan övervägas. I det förslag, som nu framlägges, ha därför också

från olika håll framförda önskemål endast i begränsad utsträckning kunnat

tillmötesgås.

Örn ett provisorium överhuvud nu kan övervägas, är det givetvis, emedan

det synes skäligt att snarast möjligt bereda någon förbättring åt de grupper

av befattningshavare, vilkas ställning får anses vara den minst gynnsamma.

Det kan därför synas naturligt att tillämpningsområdet för en provisorisk

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

avlöningsförstärkning begränsas till de lägre liggande delarna av löneskalan.

Emellertid möta både ur praktiska synpunkter och av billighetsskäl svårigheter

för en dylik begränsning. Jag har därför stannat vid att föreslå, att

avlöningsförstärkningen skall omfatta hela löneskalan enligt de till kommunikationsverkens

lönesystem hörande avlöningsreglementena. Även viss

icke-ordinarie personal samt vissa grupper befattningshavare, som — ehuru

de icke inordnats i kommunikationsverkens lönesystem — åtnjuta nyreglerad

lön, torde böra bliva delaktiga av den provisoriska avlöningsförstärkningen.

Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Även om jag alltså icke funnit mig böra förorda en begränsning av avlöningsförstärkningen

till de lägre löneklasserna, anser jag dock skäligt, att

anställda med de absolut taget lägsta lönebeloppen i främsta rummet tillgodoses

genom förstärkningen. Vid provisoriets utformning har jag därför

icke ansett mig kunna följa förslagen om i huvudsak proportionella tillägg

till den utgående lönen. I stället synes det mig skäligt att fasta lönetillägg

skola utgå, på det sättet differentierade, att de sättas något högre för de

lägre delarna av löneskalan än för de däröver liggande.

Vid avvägandet av de belopp, varmed nämnda tillägg böra utgå, har jag

stannat för att föreslå, att tillägg till och med 12 :e löneklassen i den i 1921

års avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplanen

och motsvarande löneklasser i de övriga löneplanerna utgår med 180 kronor

och i övrigt nied 120 kronor, allt för år räknat. I vissa fall, där en betydande

del av avlöningsförmånerna utgår i naturaförmåner, synas dock

beloppen böra undergå skälig reducering.

Om av angivna skäl behovssynpunkten sk jutes i förgrunden, kan det emellertid

icke förnekas, att en differentiering av de provisoriska tilläggen allenast

med hänsyn till lönebeloppens absoluta storlek lämnar åtskilligt övrigt

att önska. Det är ingalunda klart, att en tjänsteman i något högre löneställning

alltid är i mindre behov av löneförbättring än en tjänsteman i något

lägre löneställning. Bortsett från andra mera svårbedömbara omständigheter

är det framför allt den olika stora försörjningsplikten, som här är

avgörande. Hur starkt detta förhållande tvingar sig fram till uppmärksamhet,

så snart behovssynpunkten överhuvud taget tillätes spela en roll vid bedömandet

av lönefrågor, framgår av det förslag till provisorisk löneförbättring

från en rad stora tjänstemannaorganisationer, för vilket redogörelse

förut lämnats. Den principiella uppfattningen i nämnda förslag är uppenbarligen,

att de lägre inkomstklasserna äro i större behov av lönetillägg än

de högre. Men för löneklasserna 1—4 föreslås likväl ett lägre tillägg än för

löneklasserna 5—12, synbarligen — fastän ingen motivering lämnas —

med tanke på de olikheter i ålder och försörjningsplikt, som anses föreligga.

Det synes sålunda motiverat att i en provisorisk avlöningsförbättring, vars

form främst bestämmes av hänsyn till behoven, även inrymma förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 196.

7

om tillägg, differentierade efter försörjningsplikt. Att dylik försörjningsplikt

icke är uttömd med försörjningsplikten mot barn, och att lönetillägg efter

barnantal endast på ett ofullkomligt sätt ge uttryck åt det som eftersträvas,

hindrar inte, att dylika tillägg måste anses för det viktigaste steget och det enda,

som utan mycket ingående undersökningar kan tagas. Aven i detta fall

gäller emellertid det förut sagda om den försiktighet, som kräves vid utformningen

av ett provisorium. Om storleken av barntilläggen — såsom jag vill

förorda — sättes till 120 kronor för harn under 16 års ålder och föreslås utgå

för högst tre harn, innebär detta sålunda inte någon uttalad mening örn vad

som kan anses skäligt vid en kommande utformning av ett system, där verklig

hänsyn tages till familjeförsörjningen.

Den fråga, som på detta sätt upprullas, är av vittgående betydelse. Den

har upprepade gånger varit föremål för överväganden och alltid framkallat

livliga meningsbyten. Inte minst i samband med de kvinnliga statstjänarnas

krav på »lika lön» har frågan om försörjningsplikten spelat en roll, då det

tyngst vägande argumentet för olikhet i löneställningen alltid varit uppfattningen

om mannen såsom familjeförsörjare. Jag behöver icke erinra

örn att hela komplexet av frågor rörande familjens ställning och det allmännas

möjligheter att främja familjebildning och en bättre vård om barnen,

under senaste tid tilldragit sig växande uppmärksamhet. Ett klart ställningstagande

från statsmakternas sida har tidigare icke ägt rum. Det uppsköts

vid den senaste mera ingående behandlingen i riksdagen år 1925 med hänvisning

till en förestående omläggning av löneplanen i samband med avveckling

av dyrtidstilläggen. Denna omläggning har länge låtit vänta på sig. Den

är nu föremål för utredning inom 1936 års lönekommitté. I dess uppdrag

ingår också att överväga frågan, örn i statens lönesystem hänsyn bör tagas

till de anställdas försörjningsplikt. Det är här uppenbarligen i väsentlig grad

en fråga om huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och

bland medborgarna i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter

försörjningsplikt, och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning

av det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om

en provisorisk avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med

hänsyn till olika löntagares behov, kan väntas skapa ökad klarhet i dessa

hänseenden. Ett principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande

års riksdag skulle vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid

dess fortsatta arbete.

Enligt vad jag förut angivit bör provisorisk avlöningsförstärkning tillkomma

envar tjänsteman, å vilken något av de till kommunikationsverkens

lönesystem hörande avlöningsreglementena äger tillämpning. Avlöningsförstärkningen

bör vidare tillkomma befattningshavare vid någon av de förvaltningsgrenar,

nämnda avlöningsreglementen omspänna, vilken åtnjuter lön

såsom tjänsteman å extra stat eller såsom extra ordinarie tjänsteman enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan eller i egenskap av extra tjänsteman eller

aspirant enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan eller enligt lönegrad eller

löneklass, som av Kungl. Majit särskilt bestämts. Därjämte bör vikarie å or
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 196.

dinarie tjänst med rätt att uppbära samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna

äga rätt till provisorisk avlöningsförstärkning.

Ytterligare några grupper befattningshavare böra bliva delaktiga av den

provisoriska avlöningsförstärkningen. Jag syftar då i första hand på universitetsprofessorerna

m. fl., vilkas avlöningsförhållanden nyreglerats utan

att de likväl inordnats i kommunikationsverkens lönesystem. Visserligen

underkastades dessa tjänstemäns löneställning vid nyregleringen en självständig

värdering. Avlöningarna bestämdes dock med hänsyn till samma

prisnivå som lagts till grund för de övriga löneregleringarna. Även beställningshavare,

å vilka avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast

anställt manskap vid försvarsväsendet är tillämpligt, åtnjuta — ehuru de

icke inordnats i kommunikationsverkens lönesystem — nyreglerad lön, vars

storlek torde komma att påverkas av lönekommitténs allmänna omprövning

av lönesättningen för de statsanställda, och torde därför icke böra ställas

utanför den nu ifrågavarande löneförbättringen. Undantag synes dock böra

göras för ogifta beställningshavare, vilka räkna kortare tjänstetid än tre

år. Ofta äro dessa ännu elever i underbefälsskolor. Av motsvarande skäl,

som angivits i fråga om manskapet vid försvarsväsendet, torde löneförbättringen

jämväl böra tillkomma kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, som

uppbär lön enligt löneplan K i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med

avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet.

Provisorisk avlöningsförstärkning skulle i enlighet härmed utgå bland

annat till tjänstemän, som uppbära i vederbörande avlöningsreglementen

bestämda arvoden, övriga arvodesbefattningar torde enligt min mening

få ställas utanför den provisoriska avlöningsförstärkningen. Även om i vissa

sådana och även andra fall skäl skulle kunna anföras att utsträcka rätten

till provisorisk avlöningsförstärkning, måste dock beaktas, att betydande svårigheter

skulle uppkomma att rättvist avgränsa dessa fall från andra, där avlöningsförstärkning

ej bör ifrågakomma, samt alt en sådan anordning skulle

nödvändiggöra svåröverskådliga och komplicerade bestämmelser. Inom ramen

av tillgängliga medel böra emellertid verken vara oförhindrade att, där

så enligt principerna för här framlagda förslag kan befinnas av omständigheterna

påkallat, bereda befattningshavare, som icke äger rätt åtnjuta provisorisk

avlöningsförstärkning, såsom kompensation härför avlöningsförbättring

med skäligt belopp.

Det må till slut framhållas, att provisorisk avlöningsförstärkning icke bör

tillkomma befattningshavare å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.

Då vidare den provisoriska avlöningsförstärkningen är avsedd utgöra ett tilllägg

å samtliga nuvarande löneförmåner, synes dyrtidstillägg ej böra utgå å

densamma.

De beräknade kostnaderna för den provisoriska avlöningsförstärkningen

framgå av följande sammanställning, utvisande i avrundade tal kostnadernas

fördelning å riksstatens huvudtitlar samt å de affärsdrivande verken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Andra huvudtiteln.....

Tredje » .....

Fjärde » .....

Femte » ......

Sjätte » .....

Sjunde » .....

Åttonde » ......

Nionde » .....

Tionde » .....

De affärsdrivande verken

Summa 10,356,000 5,469,000 15,825,000.

Därest löneregleringar under nästa budgetår genomföras för lärare vid

läroverk m. fl. statliga läroanstalter samt för lärarpersonalen vid folkskoleväsendet,

böra dessa befattningshavare vid regleringarnas ikraftträdande

bliva berättigade uppbära provisorisk avlöningsförstärkning. Kostnaderna

härför, vilka kunna beräknas till 3,200,000 kronor, äro icke medtagna i sammanställningen.

Frågan torde vid ett senare tillfälle komma att upptagas av

chefen för ecklesiastikdepartementet i samband med framläggandet av förslag

till nämnda löneregleringar.

Utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärkningen torde beträffande

befattningshavare vid de affärsdrivande verken och statens pensionsanstalt

böra bestridas från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas.

I fråga om befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-,

bro- och vägtrafikinspektion och vid vägorganisationen i länen böra utgifterna

utgå av statens automobilskattemedels fond, i fråga om befattningshavare

vid stuteriväsendet från stuteriväsendets fond och i fråga om befattningshavare

vid försäkringsinspektionen från försäkringsinspektionens fond.

Beträffande andra befattningshavare böra kostnaderna bestridas från anslag

under de olika huvudtitlarna. Förslag om anvisande av dylika anslag

torde i detta sammanhang böra föreläggas riksdagen. Vad angår åttonde

huvudtiteln torde emellertid anslagsfrågan vid ett senare tillfälle få anmälas

av chefen för ecklesiastikdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa

befattningshavare i statens tjänst må i huvudsak efter av mig

föreslagna grunder under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de

närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit;

dels till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 196. 2

Fast löne- tillägg

Barntillägg

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

210,000

110,000

320,000

31,000

17,000

48,000

1,360,'' 00

030,000

2,290,600

1,210,000

430,000

1,640,000

32,000

18,000

50,0! )0

740,000

370,000

1,110,000

143,0o0

134,000

277,000

140,000

70,000

210,000

230,000

160,000

390,000

6,260,000

3,230,000

9,490.000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ningshavare i statens tjänst för budgetåret 1937/1938 anvisa

såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln

» tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» nionde »

» tionde »

kronor 320,000

» 48,000

» 2,290,000

» 1,640,000

» 50,000

» 1,110,000

» 210,000

» 390,000;

dels ock besluta, att utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärkningen

skola bestridas:

beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande verken

och statens pensionsanstalt från de medel, av vilka verkets

utgifter i övrigt bestridas,

beträffande befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

väg-, bro- och vägtrafikinspektion och vid

vägorganisationen i länen från statens automobilskattemedelsfond,

beträffande befattningshavare vid stuteriväsendet från stuteriväsendets

fond,

beträffande befattningshavare vid försäkringsinspektionen

från försäkringsinspektionens fond, samt

i fråga om andra befattningshavare från de anslag i riksstaten,

som äro avsedda för provisorisk avlöningsförstärkning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

377389. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:474 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående provisorisk avlöning sfär stärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m s. 6 i texten
  2. BU 1937:86 Utlåtande, angående provisorisk avlöningsjörstärkning under budgetåret 1937/1938 till befattningshavare vid riksdagens verk. s. 1 i texten
  3. SU 1937:200 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m. jämte i ämnet s. 1 i texten