Sök i Ratio Lex

Angående lån till föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige för ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien m. in

1937-03-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:200, Angående lån till föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige för ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Majus proposition nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till

föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige

för ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället

vid Storlien m. in.; given Stockholms slott den 5

mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigb''orss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

I en till järnvägsstyrelsen ställd, av styrelsen med skrivelse den 7 januari

1936 till Kungl. Maj:t överlämnad skrift har föreningen för skidlöpningens

främjande i Sverige — i det följande benämnd Skidfrämjandet —- hemställt

om utverkande, att ett lån av statsmedel på vissa närmare angivna villkor

ställdes till föreningens förfogande för en planerad utbyggnad av turiststaBihang

till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 200. gis 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 200.

tionen Högfjället vid Storlien. Sedan i ärendet företagits utredningar rörande

lämpligaste sättet för utbyggnadens genomförande, har det belopp, som erfordras

för ändamålet, bestämts till 515,000 kronor.

Till en början torde jag få erinra örn att föreningen redan tidigare för

liknande ändamål erhållit ett lån av statsmedel. Med bifall till Kungl. Maj:ts

i proposition nr 104 framlagda förslag medgav nämligen 1934 års riksdag, att

till Skidfrämjandet för utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien

av statens järnvägars rörelsemedel finge lämnas ett lån av 350,000 kronor

samt att under den tid, amorteringen av sagda lån påginge, till annuitetens

bestridande finge tillskjutas ett årligt bidrag av högst 10,500 kronor, att utgå

av statens järnvägars trafikmedel.

Enligt det förslag, som låg till grund för statsmakternas beslut i ämnet,

skulle genom uppförande av två byggnader av trä med logementsförläggning

i hytter samt en byggnad, innehållande kök, matsalar och sällskapsrum, logioch

utspisningsmöjligheter beredas för omkring 200 personer.

Genom beslut den 20 juli 1934 bemyndigades järnvägsstyrelsen att å

Kungl. Majlis och kronans vägnar med föreningen sluta avtal rörande utlämnande

av berörda lån i huvudsaklig överensstämmelse med ett av järnvägsstyrelsen

upprättat förslag, dock med iakttagande av att i låneavtalet

jämväl skulle intagas föreskrift örn att i fråga örn anläggningens skötsel järnvägsstyrelsen

skulle genom representation i föreningens och aktiebolaget

Storliens högfjälls styrelser och revision tillförsäkras sådant inflytande, som

av järnvägsstyrelsen kunde komma att påkallas. I låneavtalet stadgades,

bland annat, att till säkerhet för lånebeloppet, 350,000 kronor, skulle pantförskrivas

inteckningar å samma belopp med förmånsrätt närmast efter

penninginteckningar för 110,000 kronor med ränta i aktiebolaget Storliens

högfjälls fastighet iU mantal Storlien nr 1 (Storlien l1) i Åre socken. Den

sista december varje år skulle till betalning förfalla en annuitet, motsvarande

för åren 1934 och 1935 ränta efter fyra procent för år å vid varje tid utestående

lånebelopp samt från och med år 1936 sex procent av det totala lånebeloppet

eller 21,000 kronor. Av varje sådan annuitet skulle fyra procent å vid varje tid

kvarstående lånebelopp beräknas utgöra ränta och återstoden kapitalavbetalning.

Enligt den sålunda föreskrivna amorteringsplanen skulle lånet vara

återbetalt år 1964.

I fråga örn Skidfrämjandets ändamål och förhållande till aktiebolaget

Storliens högfjäll ävensom de skäl, som föranledde statsmakterna att lämna

sin medverkan till utbyggnaden av turiststationen, torde jag få hänvisa till

förenämnda proposition, nr 104. Erinras må allenast att bolaget är ägare till

nyssnämnda fastighet, även benämnd Storliens fjällhemman, med därå uppförd

turiststation, Högfjället, m. fl. byggnader samt att föreningen är ägare

till samtliga stamaktier i bolaget ävensom till viss del av preferensaktierna.

Stamaktierna och inteckningar i fastigheten har föreningen på sin tid erhållit

genom donation.

Skidfrämjandet har i sin skrift till en början upplyst, att föreningen vid

uppförandet av den nya turiststationen med tanke på en framtida ytterligare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 200.

utökning av logiutrymmet ansett sig böra utvidga den ursprungliga byggnadsplanen,

i vad den avsåg ekonomilokaler, matsalar och sällskapsrum, så att vid

behov 500 personer skulle i två omgångar kunna utspisas i stället för endast

200 personer, som från början varit avsett. De härav föranledda merkostnaderna

hade till huvudsaklig del bestritts medelst ett föreningen av tolv

svenska livförsäkringsbolag tillhandahållet amorteringslån å 230,000 kronor,

för vilket säkerhet lämnats i bland annat inteckningar, till förmånsrätten

liggande närmast efter dem, som avlämnats som säkerhet för lånet å 350,000

kronor hos järnvägsstyrelsen. Vidare har Skidfrämjandet anfört:

De nya utrymmena hade visat sig mycket eftersökta, i det att så gott som

varje tillgänglig plats varit upptagen från det nybyggnaden i mars månad

1935 kunde upplåtas för turister och till vintersäsongens slut i mitten av

april. Trots tillkomsten av de nya sovplatserna inom föreningens etablissement

och trots att dessa liksom övriga fasta logimöjligheter i Storlien varit

helt tagna i anspråk under Marie bebådelsedags- och påskhelgerna hade antalet

i sovvagnar inkvarterade turister icke minskat utan tvärtom ökat. Genom

av järnvägsstyrelsen år 1935 fattat beslut att till dagvagnar ombygga flertalet

av de sovvagnar, som tidigare till ett antal av 35 använts som logivagnar

i Storlien, komme inkvarteringsmöjligheterna därstädes under kommande

vintersäsonger att minska i en år 1933 ej förutsedd utsträckning. Av

nämnda skäl och med hänsyn till att besöksfrekvensen av närmare berörda

anledningar kunde väntas komma att framdeles stiga ytterligare, hade föreningen

ansett sig böra överväga möjligheterna av en fortsatt utvidgning av

anläggningarna i Storlien. "Vid en normal utveckling — d. v. s. vid disponerande

i fortsättningen i samma utsträckning som hittills av sovvagnar som

logivagnar därstädes — hade det varit önskvärt att uppskjuta varje utbyggnad,

till dess ökad erfarenhet vunnits rörande besöksfrekvensen. Men så som förhållandena

utvecklat sig hade föreningen efter ingående prövning av alla på

frågan inverkande faktorer kommit till den uppfattningen, att något borde

snarast möjligt göras för att skapa ytterligare logimöjligheter i Storlien.

I anslutning härtill har föreningen uttalat, att en ytterligare bostadsflygel

borde uppföras i direkt anslutning till den nya matsalsbyggnaden med logimöjligheter

för omkring 170 personer. Ritningar till den ifrågavarande byggnaden

hade uppgjorts av arkitekten i järnvägsstyrelsen Birger Jonson. Kostnaderna

för densamma hade beräknats uppgå till omkring 450,000 kronor,

inklusive erforderliga inventarier samt vatten- och avloppsledningar.

I fråga örn möjligheten att förränta och amortera det för tillbyggnaden

erforderliga kapitalet har föreningen hänvisat till en vid framställningen fogad

bilaga. Av densamma framgår, bland annat, att, därest bostadsflygeln beräknas

belagd intill 60 procent av kapaciteten under 4 vintermånader, vilket

skulle innebära 12,215 belagda nätter, och bruttoinkomsten per gäst och dygn

uppskattas till i medeltal 7 kronor 50 öre, skulle, efter avdrag av kostnaderna

för rörelsens bedrivande, återstå ett belopp av 13,437 kronor per år, motsvarande

nära 3 procent å det erforderliga byggnadskapitalet.

Beträffande finansieringen av kostnaderna för tillbyggnaden har föreningen

anfört, att den icke såge sig i stånd att inom överskådlig framtid vidare utbygga

turiststationen i Storlien med mindre hjälp erhölles av statens järnvägar

i form av ett lån till belopp, motsvarande byggnadskostnaden, och på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 200.

villkor, som gällde i fråga om det föreningen år 1934 från järnvägsstyrelsen

beviljade amorteringslånet. Som säkerhet för det nu sökta lånet erbjöde sig

föreningen dels att lämna inteckningar i fastigheterna i Storlien till betryggande

belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter förenämnda, hos

livbolagen pantförskrivna fastighetsinteckningar, dels att, i den mån inteckningar

genom den årliga amorteringen frigjordes, till statens järnvägar överlämna

dessa med bättre förmånsrätt liggande inteckningar. Skidfrämjandets

och aktiebolaget Storliens högfjälls fastigheter och inventarier i Storlien

vore, fortsätter föreningen, brandförsäkrade för ett sammanlagt belopp av

1,528,000 kronor. Då den planerade nybyggnaden och dess inventarier torde

komma att försäkras för lägst 450,000 kronor, komrne de nya inteckningarna

att ligga inom 60 procent (57.g procent) av det blivande brandförsäkringsvärdet,

1,978,000 kronor, för samtliga Skidfrämjandet och bolaget tillhöriga

fastigheter och inventarier i Storlien.

Föreningen har slutligen framhållit, att, då tillkomsten av ifrågavarande

tillbyggnad kunde antagas komma att årligen tillföra Storlien ytterligare omkring

2,000 resande, statens järnvägar hade ett stort ekonomiskt intresse av

att de fasta inkvarteringsmöjligheterna i Storlien ökades på sätt nu ifrågasatts.

■Järnvägsstyrelsen har i sin skrivelse anfört:

Järnvägsstyrelsen, som såväl genom sin representation i som på grund av

sin intressegemenskap med Skidfrämjandet och dess dotterbolag äger möjligheter

och anledning att på nära håll följa föreningens verksamhet, kan i allt

väsentligt vitsorda de sakförhållanden, som föranlett den nu gjorda framställningen.

Trots att med den redan färdigställda utbyggnaden vunnits en

väsentlig utökning av möjligheterna till fast inkvartering i Storlien, har sålunda

allt fortfarande måst tidvis tillgripas den ur många synpunkter icke tilltalande

utvägen att som logement taga i anspråk å bangården uppställda sovvagnar.

Allteftersom dessa logivagnar planenligt hinna ombyggas till dagvagnar

— en åtgärd, som ur statens järnvägars mterna synpunkt måste företagas

—- komma emellertid förutsättningarna för denna nödfallsutväg att

väsentligen bortfalla. Å andra sidan ökas därigenom svårigheterna att med

nuvarande tillgång på logiutrymme i Storlien tillgodose den ständigt stigande

ström av turister, som söker sig dit, ett förhållande, som kan menligt påverka

resefrekvensen å berörda statsbanelinjer. Denna frekvens torde nämligen vara

i hög grad beroende av förhandenvarande inkvarteringsmöjliglieter, varjämte

givetvis även rese- och inkvarteringsavgifterna inverka härvidlag. Med

stigande frekvens ökas emellertid möjligheterna till jämkning nedåt av dessa

priser, om så befinnes erforderligt för åstadkommande av en ökad beläggning.

Nu tillgängliga sifferuppgifter rörande antalet turister eller sovnätter i

Storlien säga sålunda i och för sig intet örn behovet av en ytterligare utbyggnad

eller möjligheterna att förränta anläggningskostnaderna för en

sådan, men vid det förhållandet, att de nuvarande logimöjligheterna i Storlien

i stort sett inom kort komma att väsentligt minskas, finnes enligt järnvägsstyrelsens

mening fog för bifall till den föreliggande framställningen. Mycket

beror på Skidfrämjandets och järnvägsstyrelsens åtgärder. I förstnämnda hänseende

må då, till komplettering av vad Skidfrämjandet i sin framställning

meddelat, framhållas, att Skidfrämjandet efter tillkomsten av »Nya Högfjället»

funnit sig böra ordna en egen rese- och propagandaavdelning, vars

uppgift bland annat är att arbeta för att tillgängliga platser i Storlien i största

utsträckning bliva disponerade under hela vintersäsongen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Beträffande ritningarna och kostnadsberäkningarna för den nu planerade

utbyggnaden, vilka utarbetats i samråd med järnvägsstyrelsen, är från styrelsens

sida intet att tillägga till vad föreningen härom i sin framställning

meddelat.

Under hänvisning till det anförda och med vitsordande av föreningens uttalande,

att det är ett affärsekonomiskt intresse för statens järnvägar, att de

fasta inkvarteringsmöjligheterna i Storlien ökas på sätt nu ifrågasatts, har

järnvägsstyrelsen ansett sig böra ställa sig tillmötesgående till föreningens

hemställan om lån av statsmedel till kostnadernas bestridande. Som föreningen

själv framhåller, lär det nämligen icke vara möjligt att inom överskådlig

tid på annat sätt finansiera denna ytterligare utbyggnad, då den realsäkerhet,

som kan ställas för lånet — även om den ligger inom 60 procent av

det beräknade framtida brandförsäkringsvärdet för Skidfrämjandets och dess

dotterbolags anläggningar i Storlien — icke kan anses fullt bankmässig. Av

hänsyn till den med de ökade logimöjligheterna motsebara ökningen av antalet

i regel långväga resor på statens järnvägar, anser sig styrelsen alltså trots

nyss berörda förhållande böra hos Kungl. Majit tillstyrka att för ändamålet

erforderligt nytt lån tillhandahålles av statens järnvägars rörelsemedel.

Av samma skäl och med hänsyn tagen till föreningens samhällsgagneliga

uppgift i folkhälsans tjänst anser sig styrelsen likaledes kunna hos Kungl.

Majit hemställa örn medgivande att av statens järnvägars trafikmedel få bidraga

till lånets förräntning och amortering efter samma grunder, som gälla

ifråga örn det nu löpande låneavtalet och som, tillämpade å det nu ifrågasatta

lånet, skulle innebära att, under den tid amorteringen av det nya lånet

kommer att pågå, av trafikmedel för ändamålet tillskjutes ett bidrag av högst

13,500 kronor. Med inräkning av det på det redan beviljade lånet belöpande

bidraget, högst 10,500 kronor, skulle statens järnvägar på detta sätt komma

att bidraga till förräntning och amortering av föreningens låneskulder i och

för utvidgningarna av Storliens turiststation med sammanlagt högst 24,000

kronor per år, ett belopp, som varken i och för sig eller i jämförelse med

övriga kostnader, som statens järnvägar måste ikläda sig i trafikvärvande

syfte, kan anses särdeles högt. Framhållas må i detta sammanhang, att det ej

är ovanligt, att kommunikationsföretag på dylikt sätt intressera sig i eller

stödja hotell- och restaurangföretag, vilka möjliggöra upptagandet av en större

resandetrafik.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt om Kungl.

Majlis bemyndigande dels alf av tillgängliga rörelsemedel på i huvudsak de

villkor, som fastställts att gälla för det Skidfrämjandet år 1934 beviljade lånet,

lämna Skidfrämjandet ytterligare ett lån å högst 450,000 kronor för den planerade

vidare utbyggnaden av Storliens turiststation, dels ock att, under den

tid amorteringen av sistnämnda lån påginge, av trafikmedel för ändamålet

tillskjuta ett bidrag av högst 13,500 kronor årligen.

T en till kommunikationsdepartementet den 24 januari 1930 inkommen

skrift hava åtskilliga irepresentanter för hotell- och petis lönat rörelsen i Jämtland

hemställt, att Skidfrämjandets nu ifrågavarande ansökning icke mätte

vinna bifall. 7 skriften har till stöd härför anförts bland annat:

Föreningen Skidfrämjandet motiverar sitt äskande örn ytterligare lån med

att dess resurser icke räcka till att emottaga dess gästantal. Innan beslut

fattas hemställes örn en föregående undersökning av hållbarheten i yrkandet.

Att under kortare perioder nära nog alla. sportplatser liro överbelagda talar

i och för sig oj för en utvidgning. Den fyra månader långa vintersäsongen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 200.

bör vara i det närmaste helt belagd för att företagen skola bli bärkraftiga.

Jämtlands och Härjedalens samfällda resurser räcka för närvarande mer än

väl till. Skidfrämjandets ytterligare utvidgning av sina hotell skulle än så

länge endast gå ut över andra orter och deras företag, varav många erbjuda

val så goda — stundom bättre — möjligheter än Storlien. Ett utbyggande

av rumsantalet är än så länge slöseri med ekonomiska medel, vilket skulle

gå ut över övriga näringsidkare i branschen och deras personal. För den

händelse att ytterligare logimöjligheter i Storlien anses vara en nödvändighet,

torde det vara lämpligare, att Skidfrämjandet utarrenderar mark till

privata företagare, som på egen risk och bekostnad tillgodose behovet.

Statlig hjälp hade måhända varit motiverad, örn pengarna avsetts att bereda

mindre bemedlade möjlighet till skidsport och fjällvistelse. Detta är emellertid

ingalunda fallet, då de priser, som nämnda förening finner nödvändigt

debitera, väsentligt överstiga vad som begäres av nästan alla andra jämtländska

företag.

I anledning av förevarande skrift har järnvägsstyrelsen, efter hörande av

Skidfrämjandet, i utlåtande den 19 februari 1936 i huvudsak anfört:

Styrelsen vill än en gång framhålla, att styrelsens ställningstagande till den

av föreningen gjorda lånet ramställningen i väsentlig grad föranletts av det

förhållandet, att i Storlien under en lång följd av år som logivagnar uppställda

sovvagnar redan från och med nästa år icke längre äro att i samma antal

påräkna för detta ändamål. Flertalet äldre sovvagnar komma nämligen med

hänsyn till det alltmer trängande vagnbeliovet att ombyggas till dagvagnar.

Följden härav blir, att Storlien under vårvintersäsongen i framtiden ej kan

mottaga på långt när lika många gäster på en gång som tidigare varit möjligt,

såvida ersättning för det sålunda minskade logiutrymmet ej berndes på annat

sätt. Det må vidare framhållas, att genom den föreslagna utbyggnaden av

Skidfrämjandets turiststation antalet bäddplatser i Storlien icke kommer att

ökas, utan att de 170 nya platserna utgöra en ganska blygsam kompensation

för de logivagnar, som komma att indragas.

Styrelsen har givetvis ingen anledning att gynna den ena platsen i vårt land

framför den andra, men då resandefrekvensen på Storlien varit och är i ständigt

stigande — en utveckling, som kan befaras komma att avbrytas, därest

ingen som helst kompensation beredes för de genom sovvagnarnas ombyggnad

minskade logimöjligheterna — och då ett samarbete med en ideellt arbetande

riksorganisation här kunnat etableras till statens järnvägars fördel, vore det

ur statens järnvägars affärssynpunkter oklokt att avvisa ett fortsatt och ökat

samarbete, som, sett på längre sikt, förvisso blir av ej oväsentlig betydelse

för vintertrafiken på de norrländska linjerna.

Enligt styrelsens uppfattning är ökningen av resandetrafiken på Norrland

vintertid en direkt följd av den propaganda för idrott och friluftsliv, som —■

icke minst genom Skidfrämjandets försorg — nu så energiskt bedrives över

allt i landet. För att denna vintertrafik på Norrland skall kunna behållas och

än ytterligare utvecklas, synes det betydelsefullt, att Storlien, som med åren

blivit ett alltmer attraktivt oell dominerande centrum för vintersport och skidlöpning

inom vårt lands högfjällsområden, såvitt möjligt och åtminstone i viss

utsträckning erhåller andra och fasta logimöjligheter i stället för det, för övrigt

i och för sig ej lämpliga, logiutrymme, som går förlorat med sovvagnarnas

ombyggnad. Detta torde emellertid icke vara tänkbart med mindre än att

statens järnvägar på nu föreslaget sätt lämnar sin medverkan till Skidfrämjandets

planer på ytterligare utbyggnad av dess anläggningar därstädes.

Vad angår Skidfrämjandets prissättning i Storlien hava statens järnvägars

representanter i Skidfrämjandets styrelse icke haft något att erinra mot de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition ur 200.

fastställda prisen. Ihågkommas bör nämligen, att all förläggning ovan odlingsgränsen

är relativt kostsam, såsom uppgifter även från utlandet bestyrka.

Järnvägsstyrelsen är självfallet angelägen, att de prissänkningar, som visa sig

möjliga att göra, också bliva genomförda, ty genom billiga priser animeras

fivetvis trafiken på Storlien, vilket för statens järnvägars vidkommande är

uvudsaken. De nuvarande helinackorderingsprisen i Storlien framstå emellertid

som måttliga och i förhållande till vad gästerna åtnjuta i förplägnad och

omvårdnad som fullt skäliga. Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra

framhålla, att Skidfrämjandet är en ideellt arbetande förening utan några

enskilda vinstintressen, varför föreningen icke har någon anledning att hålla

högre priser än som äro nödvändiga dels för drift och underhåll av anläggningarna

i Storlien, dels för fullgörande av ingångna låneavtal för anläggningarnas

förräntning och amortering.

På grund av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att förevarande

framställning från vissa pensionatsinnehavare m. fl. lämnas utan avseende.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i utlåtande den 6 mars 1936 — med förmälan

att länsstyrelsen vid sammanträde den 5 i samma månad berett förutnämnda

representanter för hotell- och pensionatrörelsen i Jämtland tillfälle

att yttra sig och med bifogande av vid detta sammanträde fört protokoll —

för sin del anfört:

De erinringar, som vid nämnda sammanträde framställdes mot den projekterade

ytterligare utbyggnaden av Nya Högfjället i Storlien synas närmast

vara grundade på den föreställningen att staten genom att bevilja Skidfrämjandet

lån för detta ändamål skulle på ett partiskt sätt gynna ett privat företag

till förfång för andra hotell och pensionat i västra Jämtland. Enligt länsstyrelsens

uppfattning är emellertid en sådan föreställning icke sakligt

grundad. Under en följd av år har järnvägsstyrelsen genom uppställning av

sovvagnar å Storliens station under de stora skidsäsongerna utökat möjligheterna

för turister att då erhålla logi i Storlien med cirka 500 å 700 sovplatser.

Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, är det numera nödvändigt att

de ifrågavarande sovvagnarna — representerande ett värde av cirka 2,400,000

kronor — tagas i anspråk för tillgodoseende av den allmänna trafiken inom

landet, därvid de äldre vagnarna komma att ombyggas till sittvagnar. Under

sådana förhållanden synes det vara riktigt att statens järnvägar i samband

med indragning av sovvagnsuppställningen söker sörja för att, åtminstone till

en del, kompensation lämnas för do borttagna möjligheterna att erhålla nattkvarter

under den tid tillströmningen till Storlien hittills varit störst. Ett

annat förfaringssätt skulle med all sannolikhet göra statens järnvägar till

föremål, för ett icke oberättigat klander.

Huruvida den motsedda indragningen av sovvagnsuppställningen i Storlien

måste betraktas såsom oundgängligen nödvändig undandrager sig uppenbarligen

länsstyrelsens bedömande, men länsstyrelsen tager för givet att denna

fråga ingående prövats ur synpunkten av statens järnvägars ekonomi. Ur

mera lokala synpunkter måste det i varje fall betecknas såsom olyckligt att

denna minskning av platserna i Storlien företages, sedan en välskött propaganda

lyckats, på sätt som skett, driva upp publiktillströmningen till västra

Jämtlands sportplatser. Och denna publiktillströmning är alltjämt stadd i

ökning och torde bliva det även i fortsättningen. Mänskligt att se, är därför

en utökning av logimöjligheterna i Storlien mycket önskvärd och erforderlig

under högsäsongerna, även om den föreslagna utbyggnaden av Nya Hög
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 200.

fjället med ytterligare 170 platser kommer till stånd. Detta torde framgå

redan därav att, enligt vad distriktschefen vid statens järnvägar Valentin meddelade

vid omförmälda sammanträde, redan cirka 400 turister måst nekas

platser i sovvagnsuppställningen under instundande påsk. Under högsäsongerna,

då nästan undantagslöst alla platser äro upptagna även å de andra

sportorterna i västra Jämtland, kan med hänsyn till nu angivna omständigheter

en utbyggnad av Nya Högfjället icke stärka dettas möjlighet till konkurrens

med övriga hotell och pensionat. En sådan påföljd kunde tänkas

under de tider, när tillströmningen är mindre och särskilt under sommaren.

Publikfrekvensen kan emellertid då, efter nuvarande förhållanden att döma,

knappast bliva större än att den kan tillfullo tillgodoses med de platser, som

redan nu stå Nya Högfjället till buds. De framställda erinringarna mot järnvägsstyrelsens

och Skidfrämjandets framställning vila därför, enligt länsstyrelsens

mening, knappast på verklighetens fasta mark.

Även om sålunda hinder icke borde möta mot bifall till järnvägsstyrelsens

och Skidfrämjandets framställning örn stödjandet av Nya Högfjällets fortsatta

utbyggande genom lån, måste länsstyrelsen ställa sig mera tveksam möt

det föreslagna sättet för utbyggnaden. Med hänsyn till att, såvitt av skissritningarna

kunde bedömas, de föreslagna nybyggnaderna i några hänseenden

icke stöde i god överensstämmelse med gällande hotellstadga, och då vissa

av länsstyrelsen närmare angivna åtgärder borde vidtagas för att i möjligaste

mån säkerställa hotellgästerna i händelse av eldsvåda, vore en omläggning

av planen för byggnaden enligt länsstyrelsens uppfattning oundgängligen nödvändig

och borde uppställas som villkor för beviljande av det begärda lånet.

Med anledning av vad länsstyrelsen sålunda anfört har järnvägsstyrelsen

den (5 november 1936 till följd av remiss ånyo utlåtit sig i ärendet. Styrelsen

har i sitt utlåtande meddelat, att en av Skidfrämjandet verkställd omarbetning

av byggnadsplanen i syfte att åstadkomma ett effektivare brandskydd ävensom

inträdd prisstegring å vissa materialier medfört en ökning av byggnadskostnaden

från 450,000 kronor till 485,000 kronor och alltså ett i motsvarande

grad stegrat lånebehov för föreningen.

över det sålunda framlagda nya förslaget har byggnadsstyrelsen den 10

december 1936 yttrat sig. Styrelsen, som jämväl införskaffat yttrande i ärendet

från svenska brandskyddsföreningen, har i sitt utlåtande anfört:

Byggnadsstyrelsen har för sin del icke något att i princip erinra mot att av

statsmedel på föreslaget sätt och till angivna belopp lämnas ekonomiskt stöd

till utbyggandet av Storliens turiststation, då härigenom såväl statens järnvägars

intresse som en ur folkhälsans synpunkt gagnande verksamhet skulle

främjas.

Emellertid finner sig byggnadsstyrelsen icke kunna förorda, att turiststationens

utbyggnad sker i enlighet med de i de föreliggande skissritningarna

angivna riktlinjerna. Ur säkerhetssynpunkt måste det nämligen anses i viss

mån betänkligt att uppföra ett så omfattande sammanhängande byggnadskomplex

i trä som det å ritningarna avsedda. En inom ett sådant komplex utbruten

eldsvåda kan befaras snabbt få en allvarlig karaktär, och även om

hotell- och pensionatstadgan icke direkt uppställer förbud mot ett dylikt byggnadssätt,

kan det i förevarande fall knappast anses lämpligt. I vissa avseenden

torde även, såsom av brandskyddsföreningen gjorts gällande, det föreliggande

förslaget strida mot föreskrifterna i berörda stadga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Därest turiststationens utbyggnad skall ske genom uppförande av ytterligare

trähus, bör enligt styrelsens mening härvid helst tillämpas ett system

med fristående paviljonger, vilka genom täckta passager av högst en vånings

höjd eventuellt skulle kunna sättas i förbindelse med restaurangbyggnaden.

Emellertid synes det styrelsen vara lämpligast örn utbyggnaden skedde på

så sätt, att den föreslagna flygeln D utfördes i brandsäker konstruktion, under

vilken förutsättning den södra delen av denna flygel skulle kunna uppföras

till tre våningars höjd, varigenom skulle erhållas så mycket ytterligare utrymme,

att den med E i förslaget betecknade byggnaden icke torde bliva behövlig.

Enligt en inom styrelsen verkställd överslagsberäkning torde en

dylik lösning av byggnadsfrågan icke medföra en större ökning av de beräknade

kostnaderna för genomförandet av det nu föreliggande förslaget än

omkring 5 ä 6 procent eller 25,000 å 30,000 kronor. Beträffande i övrigt de beräknade

kostnaderna för förslaget har byggnadsstyrelsen i och för sig icke

något att erinra.

Med anledning av de av byggnadsstyrelsen gjorda erinringarna i fråga örn det

senast framlagda förslaget till nybyggnad för Skidfrämjandet har järnvägsstyrelsen,

med överlämnande av yttrande från Skidfrämjandet, den 26 januari

1937 avgivit förnyat utlåtande i ärendet.

Skidfrämjandet har i sitt nyssnämnda yttrande i huvudsak anfört:

Då föreningen funnit den av byggnadsstyrelsen föreslagna lösningen

otvivelaktigt innebära en högst ökad säkerhet mot eldfara, hade föreningen

låtit uppgöra ett nytt byggnadsförslag, åskådliggjort å fem vid yttrandet bifogade

ritningar. Av förslaget framginge, att bostadsflygeln med plats för 170

gäster tänkts utförd helt av sten med södra delen av byggnaden uppförd till

tre våningars höjd. Av kostnadsberäkningen framginge, att byggnadsstyrelsens

uttalande, att en bostadsflygel enligt dess direktiv ej skulle öka kostnaderna

med mera än 5 å 6 procent, i stort sett visat sig hålla streck, i det utbyggnaden

helt utförd i sten enligt det nu framlagda förslaget beräknades

draga en kostnad av 515,000 kronor, varav 30,000 kronor avsåges för förbättrade

anordningar i Storlien för att öka vattentillgången därstädes.

Det nu framlagda förslaget innebure således en ökning av ej mindre än

65.000 kronor gentemot det ursprungligen i Skidfrämjandets skrivelse den 11

november 1935 framlagda förslaget, som beräknats draga en kostnad av

450.000 kronor. Skidfrämjandet hade därför ansett sig ånyo böra genomgå

kalkylerna för det ifrågasatta nybyggets förräntning och amortering och hade

därvid funnit, att statens järnvägars andel i kostnadernas förräntning och

amortering genom det under tiden inträdda avsevärt lägre ränteläget, realiter

sett skulle bliva ungefär densamma, som om det ursprungliga förslaget omedelbart

kunnat genomföras, under det Skidfrämjandets andel, vid en bibehållen

låneränta av 4 procent, komme att ökas med 1,950 kronor per år eller till 15,450

kronor per år.

Då behovet av den nu ifrågasatta utbyggnaden av Storliens turiststation,

fortsätter föreningen, med värjo år framstode allt tydligare, vore föreningen,

med hänsyn dels till det större värdet av en byggnad i sten, dels till den ökade

brandsäkerheten, genom vilken något lägre brandförsäkringspremie torde

kunna erhållas, beredd att påtaga sig den sålunda ökade kostnaden för lånets

förräntning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer Skidfrämjandet, att järnvägsstyrelsen

ville hos statsmakterna söka utverka ett amorteringslån av stats
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 200.

medel å 515,000 kronor, avsett för en ytterligare utbyggnad av Storliens

turiststation i huvudsaklig enlighet med nyssnämnda ritningar, att amorteras

efter samma grunder, som fastställts genom låneavtalet mellan järnvägsstyrelsen

och Skidfr arn jandet av den 1 augusti 1934.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtandet den 26 januari 1937 anfört:

Lämpligheten ur olika synpunkter av ett fortsatt bistånd från statens järnvägar

för vidare utbyggnad av turiststationen i Storlien torde få anses till fullo

ådagalagd ej blott genom vad Skidfrämjandet och järnvägsstyrelsen redan

framhållit utan även av övriga hörda myndigheters och då särskilt länsstyrelsens

uttalanden i ärendet.

De särskilt av byggnadsstyrelsen påyrkade ändringarna i fråga örn det tekniska

utförandet av nybyggnaden synas vid sådant förhållande i och för sig

icke vara av beskaffenhet att böra påverka järnvägsstyrelsens ståndpunktstagande

till lånefrågan, även örn dessa ändringar föranleda ett något ökat

lånebehov för föreningen och därmed en något ökad kostnad för förräntning

och amortering av lånet. För järnvägsstyrelsen som bidragsgivare torde -—

som ock Skidfrämjandet i sin senaste inlaga framhållit — en ökning av lånesumman

från 450,000 till 515,000 kronor icke vara av någon större reell betydelse,

särskilt enär också ränteläget nu är avsevärt lägre än då planen på

ett fortsatt samarbete mellan järnvägsstyrelsen och Skidfrämjandet i ifrågavarande

hänseende började dryftas, och man enade sig om att för ett eventuellt

nytt lån bibehålla samma villkor som dem, vilka gälla för det Skidfräm

jandet år 1934 beviljade lånet.

Styrelsen har därefter — utan att dock framställa något direkt yrkande —

ifrågasatt, huruvida icke den sänkning av ränteläget, som numera inträtt,

borde i viss mån komma Skidfrämjandet till godo vid bestämmandet av villkoren

för ett eventuellt nytt lån. Under förutsättning att annuiteterna för

detta, anför styrelsen, bestämdes till 6 procent av lånesumman och lånet förräntades

efter 4 procent — de villkor som gällde i fråga örn det föreningen

tidigare beviljade lånet från statens järnvägar — bomme lånet att vara slutamorterat

efter omkring 28 år. Skulle i stället krävas förräntning efter 3.5

procent, en räntefot, som styrelsen under förhandenvarande förhållanden

funne fullt nöjaktig, erfordrades för lånets återbetalning inom oförändrad

tid, 28 år, en annuitet av omkring 5.6 6 procent å lånebeloppet, d. v. s., örn

detta komme att utgöra 515,000 kronor, i runt tal 29,000 kronor. Härav skulle

på Skidfrämjandet belöpa hälften eller 14,500 kronor mot 13,500 kronor enligt

det ursprungligen beräknade beloppet och då ifrågasatta villkor samt 15,450

kronor enligt det numera beräkningsbara beloppet och samma villkor. Vid

bedömande av frågan örn räntevillkoren finge givetvis beaktas, att det jämväl

för statens järnvägar såsom trafikföretag vore av nytta, örn för Skidfrämjandet,

på vilken förening mycket beträffande tryggheten att kunna räkna

med framtida goda förläggningsmöjligheter för den stora och växande resandeströmmen

till Storlien berodde, kunde beredas lättnad i dess omkostnader.

Toges skälig hänsyn till de därmed sammanhörande syften, som föranlett en

samverkan mellan järnvägsstyrelsen och föreningen vid realiserandet av föreningens

planer på utbyggnad av dess anläggningar i Storlien, syntes följaktligen

väl försvarligt att bibehålla den på sin tid avsedda halveringen av

kostnaderna icke blott formellt utan också reellt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Under åberopande av vad sålunda och tidigare anförts hemställer järnvägsstyrelsen

om Kungl. Maj:ts bemyndigande att av tillgängliga rörelsemedel

lämna Skidfrämjandet ytterligare ett lån å 515,000 kronor för den nu planerade

vidare utbyggnaden av turiststationen i Storlien, varvid för detta nya

lån skulle gälla i huvudsak antingen samma villkor, som fastställts för det

föreningen år 1934 beviljade länet, eller ock, därest Kungl. Majit så funne

skäligt, de ändrade villkor, som styrelsen nyss antytt, samt att under den

tid amorteringen av detta lån påginge av trafikmedel för ändamålet tillskjuta

ett bidrag av högst 15,450 kronor eller alternativt 14,500 kronor årligen.

I förnyat utlåtande den 2 februari 1937 har byggnadsstyrelsen förklarat

sig icke hava annat att erinra mot det senast framlagda utbyggnadsförslaget

än att de i totalkostnaden 515,000 kronor ingående kostnaderna för ledningar

i förhållande till senare prisstegringar måhända äro väl lågt beräknade.

Rörande de närmare detaljerna i bvggnadsplanerna och kostnadsberäkningarna

torde få hänvisas till de till föreningens förevarande framställning

fogade ritningarna och övriga bilagor.

Den föreliggande framställningen avser, att statens järnvägar genom lån och

genom visst bidrag till förräntning och amortering av lånet skulle möjliggöra

för Skidfrämjandet att utföra en ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället

vid Storlien. Genom den i mars 1935 färdigställda utbyggnaden av

turiststationen ökades visserligen i icke ringa grad möjligheterna att bereda

turister fasta logimöjligheter. Erfarenheten har emellertid visat, att dessa under

vissa tider icke varit tillräckliga för att tillgodose behovet. Enligt vad i ärendet

upplysts hade sålunda omkring tiden för Marie bebådelsedag och under påskhelgen

år 1935 — trots genom utbyggnaden vunnet tillskott av omkring 200

nya logiplatser — antalet personer, som måst inkvarteras i sovvagnar, uppställda

å Storliens stationsområde, icke minskat utan tvärtom ökat. Enligt

vad järnvägsstyrelsen meddelat utgjorde antalet logiplatser i sovvagnarna

under vintern 1934—1935 429 men under vintern 1935—1936, till följd av den

påbörjade ombyggnaden av sovvagnar till dagvagnar, endast 273. Under

tiden omkring påsken 1936 voro —- samtidigt med att samtliga rum å turiststationen

Högfjället varit belagda — sovvagnarnas logimöjligheter i sin helhet

utnyttjade och i ett mycket stort antal fall kunde plats över huvud icke

beredas. Även under andra perioder måste, på grund av bristande utrymme

å turiststationen, sovvagnarna i relativt stor omfattning tagas i anspråk. Det

kan därför med skäl antagas, att sedan den beslutade ombyggnaden av sovvagnarna

inom den närmaste tiden helt genomförts, även vid en ganska betydande

ökning av de fasta logimöjligheterna ett avsevärt antal beställningar

av logi vid olika tillfällen under vintersäsongen måste avvisas.

För statens järnvägar är det enligt järnvägsstyrelsen av ekonomiskt intresse,

att åtgärder vidtagas till förekommande av en nedgång i resandetrafiken

på Storlien till följd av minskade logimöjligheter. Att Skidfrämjandet

skulle kunna utan ekonomiskt stöd genomföra den planerade utbyggnaden

av turiststationen synes uteslutet. I detta sammanhang bör även framhållas,

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 200.

att föreningen, vilken icke är inriktad på affärsdrift i vinstsyfte utan fullföljer

ideella ändamål av betydelse för stora delar av vårt folk, måste anses vara

värd uppmuntran från det allmännas sida. Detta förhållande torde även,

genom beviljandet av tidigare understöd till föreningen, få anses vara av statsmakterna

erkänt. Med hänsyn härtill torde det också finnas anledning antaga,

att föreningen skall eftersträva att i vad på prispolitiken ankommer göra

turiststationen tillgänglig för bredast möjliga publik.

Yad vissa representanter för hotell- och pensionatväsendet i Jämtland anfört

mot lämpligheten av det ifrågasatta låneunderstödet torde ej böra tillmätas

större betydelse, då, såsom järnvägsstyrelsen framhållit och länsstyrelsen

ytterligare understrukit, frågan i huvudsak gäller allenast kompensation i

viss omfattning av den utav förenämnda järnvägsvagnars ombyggande till

dagvagnar orsakade minskningen av inkvarteringsmöjligheterna i Storlien.

I övrigt torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till innehållet i järnvägsstyrelsens

och länsstyrelsens utlåtanden.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då det senast framlagda

byggnadsförslaget torde få anses tillfredsställa skäliga anspråk ur såväl byggnads-

som brandtekniska synpunkter och jämväl i övrigt synes lämpligt, anser

jag mig kunna biträda Skidfrämjandets nu ifrågavarande framställning

sådan den slutligen föreligger.

Det ifrågasatta lånet har föreslagits skola utgå med hela det för utvidgningen

av turiststationen såsom erforderligt beräknade beloppet, 515,000

kronor. Mot detta belopp har jag icke funnit anledning till erinran. Då det

här gäller en tillfällig investering, torde jämväl detta lån, för vilket inteckningssäkerhet

i aktiebolaget Storliens högfjälls fasta egendom skulle ställas,

böra utanordnas av statens järnvägars rörelsemedel.

Såväl föreningen som järnvägsstyrelsen har förutsatt, att för lånets tillgodonj

utande i huvudsak samma villkor skola gälla, som föreskrevos för det

tidigare av statens järnvägar lämnade lånet. Järnvägsstyrelsen har dock i

sitt senaste utlåtande ifrågasatt, att låneräntan skulle beräknas efter en

räntefot av 3V2 procent i stället för tidigare beräknade 4 procent. Mot förenämnda

villkor har jag icke något att erinra liksom ej heller mot att den

lägre räntan får bestämmas för lånet. För lånets återbetalning inom den

avsedda tiden, 28 år, skulle då erfordras en annuitet av omkring 5.66 procent

av lånebeloppet eller i runt tal 29,000 kronor. Av detta belopp skulle alltså

Skidfrämjandet erlägga hälften eller 14,500 kronor, under det att återstoden

skulle tillskjutas av statens järnvägar, dock att vad statens järnvägar sålunda

skola tillskjuta skall minskas med det belopp, som föreningen under året kan

erhålla i utdelning å sina stamaktier i aktiebolaget Storliens högfjäll. Med avseende

å den erbjudna inteckningssäkerheten må nämnas, att enligt låneavtalet

med förutnämnda livförsäkringsbolag de till säkerhet för det tidigare

lånet från statens järnvägar lämnade inteckningarna skola, i den män de frigöras,

utgöra säkerhet för lånet från bolagen, vilka i sin tur till låntagaren skola

återställa härigenom eller genom amortering frigjorda, till bolagen såsom

säkerhet överlämnade inteckningar. Enligt Skidfrämjandets erbjudande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

skulle säkerheten för det nya lånet från statens järnvägar utgöras av inteckningar

med förmånsrätt efter de av livförsäkringsbolagen innehavda inteckningarna

samt av sistnämnda inteckningar, i den mån de på angivet sätt frigöras.

I likhet med det tidigare statslånet skulle jämväl det nu ifrågavarande

förses med borgen såsom för egen skuld av aktiebolaget Storliens högfjäll.

De sålunda föreslagna villkoren för låneunderstödet hava icke i och för

sig givit mig anledning till erinran. Såsom av det föregående framgår representerar

turiststationen i fråga ett ekonomiskt intresse för statens järnvägar

och torde tillika få betraktas såsom ett företag av mera allmänt samhälleligt

intresse. Det synes mig vid sådana förhållanden av vikt att söka för framtiden

säkerställa stationens bibehållande för avsett ändamål. Ehuru villkoren

för den förut omförmälda donation, varigenom Skidfrämjandet erhållit stamaktierna

i det turiststationen ägande bolaget, äro ägnade att verka i nämnda

syfte, vill jag för min del förorda, att även vid beviljande av det nu ifrågasatta

låneunderstödet fästas sådana villkor, som kunna tjäna samma syfte.

I sådant avseende synes i låneavtalet böra intagas en bestämmelse av innebörd,

att Skidfrämjandet skall vara skyldigt att använda turiststationen för

dess nuvarande ändamål och att härutinnan någon ändring icke får ske

liksom icke heller någon överlåtelse av turiststationen utan järnvägsstyrelsens

medgivande. För att i görligaste mån säkerställa detta villkors uppfyllande

och tillika bereda staten möjlighet att, för den händelse anläggningen

skulle övergå till annan ägare, öva inflytande på anläggningens

framtida användning, torde därjämte lämpligen böra stadgas, att den del

av låneunderstödet jämte ränta, som statens järnvägar skulle påtaga sig

att gälda, bör kvarstå såsom en statens järnvägars ränte- och amorteringsfria

fordran hos föreningen med bolagets borgen och inteckningssäkerhet,

vilken fordran skulle förfalla till betalning, därest ifrågavarande villkor

icke uppfylles. Vad sålunda föreslagits beträffande nyssnämnda del av låneunderstödet

synes också böra få tillämpning med avseende å den del av det

tidigare lånet, som statens järnvägar åtagit sig att förränta och amortera.

Beträffande sistnämnda lån vill jag emellertid erinra om vad nyss anförts

beträffande överlämnande av inteckningssäkerheten till förutnämnda livförsäkringsbolag.

Inteckningssäkerheten för den kvarstående delen av det tidigare

lånet kommer sålunda att bliva sämre än den nuvarande, till dess livförsäkringsbolagens

fordran blivit gulden.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad här anförts fastställa ett blivande låneavtal. -Tåg förutsätter,

att den i det tidigare låneavtalet intagna bestämmelsen om representation

för järnvägsstyrelsen i föreningens och bolagets styrelser och revision skall

inflyta jämväl i det nu ifrågavarande avtalet och få tillämpning för amorteringstiden

och därefter tills vidare, till dess Kungl. Majit kan finna skäl

annorlunda bestämma.

I anslutning till vad sålunda anfölls hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående

anförts och i enlighet med de närmare bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas, må

dels till föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige

för ytterligare utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien

av statens järnvägars rörelsemedel lämnas ett lån av 515,000

kronor,

dels ock under den tid, amorteringen av sagda lån pågår, till

annuitetens bestridande tillskjutas ett årligt bidrag av högst

14,500 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för ytterligare utbyggnad av turiststationen vid Storlien m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1937:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för ytterligare utbyggnad av turiststationen vid Storlien m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten