Om täckande av vissa å fonden för förlag till statsverket bokförda förskott till försvarsväsendet m. m
1937-02-26 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:227, Om täckande av vissa å fonden för förlag till statsverket bokförda förskott till försvarsväsendet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
1
Nr 227.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om täckande av vissa å
fonden för förlag till statsverket bokförda förskott till
försvarsväsendet m. m.; given Stockholms slott den 26
februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen
fråga örn täckande av vissa å fonden för förlag till statsverket bokförda förskott
till försvarsväsendet m. ni., och anför därvid följande:
Frågan om bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid försvarsväsendet
har genom ett flertal riksdagsbeslut förbundits med frågan om
Bihang till riksdagens protokoll 19,''17. 1 sami. Nr 227.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
dispositionen av vid försäljning av vissa för försvarsändamål disponerade
markområden inflytande medel. Härvid kunna tre olika arter av beslut särskiljas.
1. Stundom hava influtna försäljningsmedel från ett bestämt område anslagits
att täcka kostnaderna för utförande av visst byggnadsarbete. Sålunda
bar 1892 års riksdag beslutit, att vissa kronan tillhöriga områden inom
Stockholms stad skulle försäljas samt att försäljningsmedlen från dessa områden
finge intill visst belopp användas till uppförande av nytt kasernetablissemang
för livgardet till häst (jfr riksdagens skrivelse 1892 nr 78).
2. Av annan karaktär är 1905 års riksdags beslut att upplåta Järvafältet
till övningsplats för Stockholmstrupperna samt att försälja två områden på
Norra Djurgården ävensom att av därvid inflytande försäljningsmedel täcka
vissa kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden
skulle tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Ett annat beslut av liknande art fattades vid 1929 års riksdag, då riksdagen
medgav, att kostnaderna för förflyttning av Stockholms tygstation
tillhöriga å Norra Djurgården belägna anläggningar Hnge i första hand belasta
det s. k. exploateringskontot samt i övrigt bestridas av lånemedel för att
framdeles täckas av inflytande försäljningsmedel för tomter å Norra Djurgården.
Sistnämnda riksdag lämnade även ett generellt medgivande därtill, att
de för fortsatt exploatering av Ladugårdsgärde erforderliga kostnaderna —
vartill hänfördes jämväl kostnad för nu där befintliga anläggningars förflyttning
—- finge bestridas av influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården.
3. Vid 1914 års senare riksdag fastslogs den allmänna principen att för
täckande av vissa engångskostnader i samband med genomförandet av 1914
års försvarsordning erforderliga belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattefonden
eller av tillgängliga medel att sedermera ersättas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit
köpeskillingarna för då till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens
samtycke försåldes, kunde komma att inflyta. I samband med åtgärder
till förskottsväsendets avveckling uppfördes å 1918 års tilläggsstat anslag
av lånemedel att sedermera ersättas på sätt nyss nämnts till belopp motsvarande
vad som sålunda förskjutits. Under sistnämnda och de närmast
följande åren anvisades ytterligare lånemedelsanslag för utförande av byggnadsföretag
vid armén betingade av 1914 års härordning.
Enligt den ståndpunkt, som av Kungl. Majit och riksdagen intogs vid behandlingen
av propositionen angående försvarsväsendets ordnande år 1936,
skulle medelsanvisningen för de då planerade kasernbyggnaderna m. m. frigöras
från beroendet av inkomsten vid försäljning av markområden, vilka
disponeras för försvarsändamål.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av proposition (nr 252 år 1930) angående
exploatering av Ladugårdsgärde m. m. anförde föredragande departementschefen
rörande användningen av inkomsterna vid exploatering av de områ
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 3
deli å Ladugårdsgärde, som disponeras för försvarsändamål, bland annat
följande:
Förslag hade framställts att till täckande av kostnaderna vid berörda exploatering
skulle få tagas i anspråk sådana medel, som influtit eller komme
att inflyta genom den tidigare igångsatta exploateringen av Karlaplans- m. fl.
områden. Till detta förslag anslöte sig föredragande departementschefen i
huvudsak. Emellertid hade beträffande vissa förskott till försvarsväsendet i
en del fall beslutats, att desamma skulle omedelbart täckas av inflytande försälj
ningsmedel för fastigheter, anslagna till försvarsväsendet, i andra fall åter
att täckningen skulle ske med sådana medel, som inflöte till lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål. Innan några belopp av de
vid den i propositionen berörda exploateringen inflytande medlen anvisades
till täckning av omförmälda förskott, syntes därför böra utredas, vilka andra
medel som eventuellt redan funnes elier kunde beräknas komma att framdeles
stå till förfogande för ändamålet, ävensom i vad mån medlen skulle
anvisas att direkt eller genom berörda fond disponeras till förskottens täckande.
Då någon sådan utredning icke förelåge samt köpeskillingsmedel icke
torde kunna beräknas komma att till något större belopp inflyta under närmast
följande budgetår, syntes det vara tillräckligt att för det dåvarande fattades
allenast ett principbeslut därom att av inflytande exploateringsmedel
skulle, efter det kostnaderna för exploateringsverksamheten blivit täckta, i
första hand gäldas förskott av nyss omförmäld art. Sedan erforderlig utredning
skett, finge till en senare riksdag framläggas förslag i syfte att i detalj
fastställa regler för ifrågakommande förskottsmedels ersättande med inkomster
av Ladugårdsgärdesexploateringen, varvid även finge bestämmas, huruvida
dessa täckningsanslag skulle utgå direkt eller genom lantförsvarets fond
för byggnader och andra försvarsändamål.
I enlighet med föredragande departementschefens hemställan föreslog
Kungl. Maj :t i nämnda proposition, att av de vid den av Djurgårdskommissionen
bedrivna exploateringsverksamheten inflytande försäljnings-, arrendeocli
andra medel skulle täckas alla med exploateringsverksamheten förbundna
utgifter samt viss ersättning till Djurgårdskassan, varefter återstående inkomstmedel
skulle i enlighet med beslut, som riksdagen meddelat eller komme
att fatta, disponeras i första hand för återbetalning av sådana förskott,
vilka förutsatts skola täckas av köpeskillingsmedel vid markförsäljningar å
Ladugårdsgärde.
I skrivelse den 2 juni 1930 (nr 334) anmälde riksdagen, att riksdagen fattat
beslut i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition i bär berörda avseende.
I anslutning till uttalandet vid 1930 års riksdag bar statskontoret efter uppdrag
av Kungl. Maj:t verkställt utredning rörande användningen av inflytande
försäljningsmedel för vissa till militära ändamål disponerade markområden.
Till denna utredning, över vilken utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,
riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret, återkommer
jag i det följande.
(1) Enligt 1892 års riksdags förenämnda beslut örn uppförande av nytt
kasernetablissemang för livgardet titt häst skulle, intill dess köpeskillingen in
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
flöte för det till försäljning beslutade området, medel till byggnadsföretaget
m. m. få förskjutas av statsverkets tillgångar efter Kungl. Maj:ts beprövande.
För detta ändamål förskotterades av statskontoret ett belopp av 1,586,729
kronor 36 öre, vilket belopp sedermera täckts genom ett å 1918 års tillläggsstat
uppfört lånemedelsanslag, att ersättas av inflytande försäljningsmedel
på sätt 1892 års riksdag; förutsatt. Beloppet redovisas för närvarande
på fonden för förlag till statsverket. Någon försäljning i enlighet
med riksdagens beslut har ännu icke genomförts utan har i stället det å de
till försäljning avsedda markområdena, belägna vid Storgatan och Narvavägen
i Stockholm, uppförda kasernetablissemanget under större delen av
tiden utnyttjats av posilionsartilleriregementet. Den del av området, där etablissemanget
är beläget, disponeras numera av statens historiska museum.
Enligt undersökning verkställd i samband med vidtagandet av sistnämnda
disposition beräknades försäljningsvärdet av den del av de till försäljning
ursprungligen avsedda områdena, som icke dittills ansetts erforderlig
för museets ändamål, till 1,760,000 kronor. Frågan om sistnämnda markområdes
användning borde enligt riksdagens mening tills vidare stå öppen,
och vid sådant förhållande ansåg riksdagen ingen anledning föreligga att då
taga ställning till spörsmålet örn beloppets täckande (jfr riksdagens skrivelse
1929 nr 176). Området är numera liksom det av historiska museet disponerade
området överfört till statens allmänna fastighetsfond, där det bokförts till
1,920,000 kronor.
Statskontoret har i sin av mig i det föregående omnämnda utredning, under
framhållande av alt de enligt 1892 års riksdags beslut till försäljning
avsedda områdena, vilka icke disponerats för historiska museets behov, möjligen
torde behövas för statens egen räkning och en försäljning av nämnda
områden i varje fall icke för närvarande syntes vara aktuell, ifrågasatt, huruvida
icke nu tiden vore inne att slutligt reglera detta förskott. Praktiska
skäl syntes ämbetsverket tala för att riksdagen upptoge denna fråga i samband
med ersättandet av övriga förskjutna kostnader för försvarsväsendets
byggnader och att i så fall med ändring av tidigare beslut täckning skedde
med anlitande av å lantförsvarets fond tillgängliga medel eller med försäljningsmedel
från Ladugårdsgärde.
Arméförvaltningen och riksräkenskapsverket äro av den uppfattningen,
att ersättning för ifrågavarande förskott icke bör äga rum med anlitande av
de försäljningsmedel statskontoret föreslagit.
Arméförvaltningen anför härom följande:
I sin skrivelse har statskontoret även hemställt, att ett belopp av 1,586,729
kronor 36 öre, som enligt beslut av 1892 års riksdag förskjutits för bestridande
av kostnaderna för uppförande av kasernetablissemang för livgardet till
häst, måtte täckas med anlitande av lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål eller annan fond, som nämnts. Emellertid äro jämväl
enligt beslut av 1892 års riksdag ifrågavarande kostnader avsedda att
täckas av köpeskillingsmedel, som kunde komma att inflyta genom försäljning
efter det nya kasernetablissemangets fullbordande av den av regementet
tidigare såsom kasernetablissemang använda, vid Storgatan mellan Brev
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
5
magnigatan och Narvavägen belägna fastigheten i Stockholm. Angående
denna fastighet har statskontoret upplyst bland annat, att den ännu vore
osåld, att den del av fastigheten, där etablissemanget vore beläget, numera
disponerades för statens historiska museum, att verkställd undersökning givit
vid handen, att den del av de ursprungligen till försäljning avsedda områdena
av fastigheten, som hittills icke ansetts erforderliga för museets ändamål,
vid försäljning beräknades giva full tillgång till täckande av förskottet,
1,586,729 kronor 36 öre, att de till försäljning avsedda områdena, som ej disponerades
för museets behov, möjligen kunde behövas för statens egen räkning
samt att en försäljning av nämnda områden för närvarande ej vore
aktuell. Till dessa uppgifter bör läggas, att ifrågavarande fastighet med därå
befintliga staten tillhöriga byggnader, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 juni
1929, från och med den 1 juli 1929 överlämnats till byggnadsstyrelsen för vård
och förvaltning. På grund härav anser arméförvaltningen, att skyldigheten
att ersätta omförmälda förskott för uppförande av kasernetablissemang för
livgardet till häst i enlighet med 1892 års rikdagsbeslut i första hand bör
göras avhängigt av inflytande köpeskillingsmedel från förberörda fastighet i
Stockholm. Då emellertid, på sätt statskontoret framhållit, försäljning av
nämnda fastighet för närvarande icke är aktuell och fastigheten dessutom
överförts från lantförsvaret till byggnadsstyrelsen, synes det disponerade lånemedelsbeloppet,
1,586,729 kronor 36 öre, böra överföras från fonden för
förlag till statsverket, där det av riksgäldskontoret numera redovisas, till statens
allmänna fastighetsfond.
Riksräkenskapsverket erinrar örn att förskottet ursprungligen vore avsett
att ersättas genom försäljning av tomter, som numera överförts till statens allmänna
fastighetsfond, i vars räkenskaper markvärdet å tomterna bokförts till
7,060,000 kronor. Då dessa lånemedel alltså kunde hänföras till fastighetsfonden,
syntes det ämbetsverket som örn någon avskrivning av ifrågavarande
förskott icke vore erforderlig.
Med avseende å regleringen av förevarande förskott till uppförande av nytt
kasernetablissemang för livgardet till häst kan jag icke biträda statskontorets
förslag att för detta ändamål taga i anspråk tillgängliga försäljningsmedel.
Det förfarande, som arméförvaltningen och riksräkenskapsverket föreslagit,
synes mig bättre överensstämma med 1892 års riksdags beslut. Jag får
alltså förorda, att ifrågavarande tillgångar å fonden för förlag till statsverket
å 1,586,729 kronor 36 öre avföras ur förlagsfondens räkenskaper samt
att beloppet i stället anses anvisat (disponerat) för statens allmänna fastighetsfond,
vars lånemedelskapital alltså i riksgäldskontorets bokföring ökas
med motsvarande belopp.
(2) Som jag inledningsvis omnämnt beslöt 1929 års riksdag, att kostnaderna
för nya byggnader för Stockholms tygstation skulle till en del bestridas av lånemedel
att framdeles täckas av inflytande försäljningsmedel för tomter å
Norra Djurgården. Av de för detta ändamål anvisade medlen redovisas för
närvarande å fonden för förlag till statsverket ett belopp av 602,326 kronor
23 öre. Detta belopp synes böra tillsvidare redovisas å förlagsfonden. De
principer, som av statsmakterna sedan gammalt tillämpats, när det gällt finansiering
av nya försvarsbyggnader, som blivit erforderliga på grund av
6
Kungl. Majlis proposition nr 227.
den fortgående exploateringen av Ladugårdsgärde, och varå finansieringen
av tygstationsanläggningarna utgör ett exempel, torde få tillämpas även vid
framtida beslut av denna natur. Anläggningskostnaderna för av markexploatering
orsakade byggnadsföretag för försvaret torde sålunda — med
iakttagande av att kravet på sammanhang mellan markförsäljningarna å ena
sidan och nyanläggningarna å den andra noggrant upprätthålles — få tillsvidare
förskotteras å förlagsfonden, i den mån de icke från fall till fall finnas
böra belasta exploateringskonto. Sedan den täckning av vissa äldre förskott
genomförts, varom jag i det följande framställer förslag, torde inflytande
försäljningsmedel i sin helhet böra tillsvidare fonderas och — i den
mån de erfordras för täckande av berörda nya förskott å förlagsfonden -—
anses reserverade för försvarsväsendet för tillgodoseende av detta ändamål.
Frågan örn en omläggning av detta system torde lämpligen få upptagas till
övervägande i samband med en utredning örn överförande av till försvarsväsendet
anslagna byggnader till en fastighetsfond och om de budgettekniska
formerna för disposition av inflytande försäljningsmedel. En fortsatt tilllä
mpning av hittills tillämpade principer i detta hänseende strider icke mot
den ståndpunkt, som 1936 års riksdag intog, då det gällde medelsanvisning
till helt nya försvarsbyggnader, vilkas uppförande icke nödvändiggjorts av
exploatering av dittills för motsvarande militära ändamål disponerade markområden
-
(3) Med hänsyn till att det system, som tillämpades för finansiering av de
nya försvarsbyggnaderna enligt 1914 års härordning, icke längre har aktualitet,
synes en definitiv reglering av de förskott som återstå oersatta från denna
tid nu vara önskvärd. Dessa, vilka bokföras såsom tillgångar å fonden för
förlag till statsverket, äro följande:
T. 1918 IV. G. 1 Merkostnader för vissa i samband med
1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén,
förslagsanslag kr. 1,000,000:—, utbetalt kr. 1,055,685:89 ..
T. 1918 IV. G. 2 Täckande av förskjutna kostnader för
vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag
vid armén, förslagsanslag, högst kr. 15,801,832:—,
utbetalt kr. 15,801,832:— ................•................
R. 1919 IV. I. 18 Byggnader för Norrlands ingenjörkår,
reservationsanslag kr. 484,000:—, utbetalt kr. 484,000:— . .
R. 1919 IV. I. 19 Nytt etablissemang å Järvafältet för fälttelegrafkåren,
reservationsanslag kr. 598,000:—, utbetalt
kr. 598,000:— ..........................................
Kronor
155,685:89
15,749,651:75
484,000:—
598,000:—
Summa 16,987,337:64
I anslutning till det förut omnämnda uttalandet vid 1930 års riksdag anbefallde
Kungl. Maj:t såsom jag redan tidigare nämnt genom beslut den 5 juni
1936 statskontoret att verkställa utredning rörande användningen av medel
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
7
erhållna vid försäljning av vissa för militära ändamål disponerade markområden
till täckande av anslag till försvarsväsendet, vilka enligt riksdagens
beslut skola gäldas med dylika medel.
Vid anmälan av detta ärende inför Kungl. Maj:t anförde jag till statsrådsprotokollet
efter redogörelse för vissa tidigare uttalanden och beslut i frågan
bland annat, att å lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål,
som i första hand skulle tagas i anspråk för täckande av bär berörda förskott,
då innestode kontant 906,625 kronor 77 öre. Den kontanta behållningen av
de försäljningsmedel, som erhållits vid exploatering av Ladugårdsgärde och
som i statskontoret bokfördes under titeln »försäljningsmedel för tomter
å Ladugårdsgärde», uppginge till 13,196,082 kronor 18 öre. Möjligheter förelåge
sålunda att avskriva en väsentlig del av de förskott till försvarsväsendet,
för vilka ifrågavarande försäljningsmedel reserverats. Såsom av föredragande
departementschefen anförts vid anmälan av förenämnda proposition till 1930
års riksdag syntes emellerlid, innan avskrivning skedde, en utredning böra
företagas, vilken kunde läggas till grund lör ett i detalj utformat förslag till
riksdagen. Jag fann det därför lämpligt, att åt statskontoret uppdroges att
efter de riktlinjer, som framginge av tidigare uttalanden och beslut i ärendet,
verkställa utredning rörande dispositionen av berörda marklörsäljningsmedel.
Den av Kungl. Majit anbefallda utredningen har av statskontoret avgivits
den 8 oktober 1936. Ämbetsverket anför till en början följande:
Sedan år 1918 hava vid olika tillfällen av de anvisade lånemedlen för
nämnda byggnadsföretag ganska betydande belopp täckts med anlitande av
influtna försäljningsmedel. Därvid har i törsta hand tagits i anspråk förefintlig
behållning i lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål,
av vilken fond enligt riksdagens beslut täckning för lånemedelsanslagen
i flertalet fall skall beredas. För att emellertid erhålla en i möjligaste
män enhetlig och överskådlig redovisning och bokföring av de återbetalta
beloppen har tidigare även i sådant fall, då särskilda medel, sorn icke
redovisats under byggnadsfonden, härvid tagits i anspråk, återbetalningen
verkställts på sådant sätt, att dessa medel först tillgodoförts byggnadsfonden
och därefter från fonden ställts till riksgäldskontorets förfogande. Lantförsvarets
byggnadsfond har alltså tjänstgjort såsom en allmän regleringsfond
för täckande av samtliga sådana förskott, som skola slutligt gäldas med inflytande
försäljningsmedel. Det synes statskontoret önskvärt, att man även
framdeles anlitar denna väg. Detta lärer vara önskvärt icke minst på den
grund, att — enligt vad utredningen givit vid handen — i åtskilliga fall felaktigheter
vid bokföringen av dessa medel förekommit och att det även inträffat,
alt medel, som skolat disponeras för återbetalning till riksgäldskontoret
av lånemedelsanslag, i stället tillförts den allmänna budgeten. I visst
fall har även riksdagen medgivit (se i lörsta hand försvarsutskottets utlåtande
nr 1 är 1925) att under flera år reserverade lånemedel och överskott å
lånemedelsanslag finge disponeras för ordnandet av vissa nya försvarsanstalter.
Härigenom bär givetvis också täckningen av lånemedlen fördröjts.
Statskontoret lämnar härefter en redogörelse, överensstämmande med den
förut återgivna sammanställningen, för de anslagsbelopp, som av riksdagen
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
anvisats till i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag
vid armen, att framdeles ersättas av försäljningsmedel, och vilka ännu icke
ersatts. Statskontoret ifrågasätter även som jag förut nämnt att ersättning
nu lämnas med anlitande av lantförsvarets fond eller försäljningsmedel från
Ladugårdsgärde för det å förlagsfonden bokförda förskottet till kasernbyggnader
för livgardet till häst. Min ställning till sistnämnda förslag framgår
av vad jag förut anfört.
Vidkommande frågan på vad sätt förevarande förskott skola täckas och
med anlitande av vilka medel återbetalning av lånemedlen skall ske framhåller
statskontoret, att det av riksdagens beslut framginge, att därvid i första
hand skulle användas i lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
uppsamlade medel. Enligt riksbokslutet för budgetåret 1935/1936
utgjorde behållningen i denna fond 917,497 kronor 49 öre.
Dessutom borde för ändamålet, enligt vad verkställd undersökning gåve
vid handen, kunna disponeras förefintlig behållning å den i statskontorets
räkenskaper redovisade diversemedelstiteln »influtna medel för försäljning
av fotgardesregementenas tomter», å vilken titel sedan år 1926 redovisats en
behållning av 4,862 kronor. Detta belopp hade tillgodoförts titeln genom inbetalning
av en inteckningsrevers, som tidigare ej upptagits såsom tillgång å
denna titel och avsett gatumarksersättning. Någon fortsatt redovisning av
denna titel, vars tidigare förefintliga behållning helt tagits i anspråk för exploateringsändamål,
syntes icke erfordras och någon annan användning för
den återstående behållningen syntes nu icke vara att förorda.
Statskontoret erinrar vidare om att i Kungl. Maj:ts brev den 12 november
1926 rörande godkännande av överenskommelse mellan kronan och
Uddevalla stad föreskrivits, att ett belopp av 50,000 kronor jämte upplupen
ränta, vilka medel Uddevalla stad hade att till kronan betala, i arméförvaltningens
räkenskaper skulle tillgodoföras anslaget till fullföljande av
arbetena å kasernetablissemang för femton infanteriregementen. Med denna
bestämmelse syntes hava avsetts att ersättningsbeloppet skulle disponeras
för återbetalning av de lånemedel, vilka måst tagas i anspråk för uppförande
av nämnda kaserner. Sa hade dock icke kommit att ske, och huvuddelen
av medlen hade tillförts den allmänna budgeten. Emellertid återstode ännu
av den inbetalta ersättningen från Uddevalla ett belopp av 15,937 kronor 50
öre, vilket belopp i arméförvaltningens räkenskaper uppdebiterats å »fortifikationsdepartementets
diversemedelskonto» och som där ännu kvarstode.
Någon anledning, varför icke åtminstone detta belopp genom dess överförande
till lantförsvarets byggnadsfond nu skulle tagas i anspråk för det ändamål,
för vilket ersättningen fran Uddevalla syntes hava avsetts, förelåge enligt
statskontorets mening icke. Enligt vad ämbetsverket inhämtat från arméförvaltningen,
syntes ej heller hinder föreligga att nu taga detta belopp i anspråk
genom återbetalning till riksgäldskontoret i samband med täckandet
av förskjutna kostnader för byggnadsföretag vid armén.
Enligt statskontorets uppfattning syntes alltså i första hand kunna för täck
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
9
ning av lånemedlen disponeras ovan berörda belopp å tillhopa (917,497: 49 +
4,862 + 15,937: 50 =) 938,296 kronor 99 öre.
För täckande av återstående oersatta lånemedel syntes böra ifrågakomma
försäljningsmedel från statens tomter å Norra Djurgården, vilka på grund av
Kungl. Maj:ts beslut särskilt redovisats under följande diversemedelstitlar
i statskontorets räkenskaper:
1. Köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården,
2. Köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet,
3. Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde.
Dessutom hade såsom diverse medel i statskontoret redovisats vissa andra
köpeskillingar, vilka avsetts för speciella ändamål. I intet av dessa fall vore
det emellertid fråga om några mera avsevärda belopp.
Vad angår titeln »köpeskillingar för tomter å Norra
Djurgården» gör statskontoret följande uttalande:
A titeln hava såsom inkomster redovisats influtna medel vid försäljning
av tomter, som ingått i det äldre stadsplaneområdet å Norra Djurgården.
Från titeln hava bestritts utgifter för gators iordningställande samt andra
exploateringskostnader. Dessutom hava enligt riksdagens beslut för nya
byggnader för Stockholms tygstation utbetalts 200,000 kronor, motsvarande
det uppskattade värdet av de tidigare till tygstationen hörande byggnader
m. m., som funnits å mark, vilken av kronan försålts. Från denna titel
har dessutom anvisats något över 5,000,000 kronor för täckande av lånemedel,
som avsetts för byggnader för försvarsväsendet. Den 30 juni 1936
redovisades å denna titel en likvid behållning av 1,963,249: 89 kronor. Omöjligt
är icke, att av denna behållning någon mindre del kan behöva tagas i
anspråk för betalande av gatuarbeten, vilka ännu icke slutlikviderats, men
statskontoret är av den uppfattningen att, därest dylikt behov skulle yppa
sig, medel för ändamålet böra kunna beredas med anlitande av inflytande
försäljningsmedel för tomter å det senast till försäljning upplåtna stadsplaneområdet.
Dessa sistnämnda försäljningsmedel redovisas i sin tur under
den ovan upptagna titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».
Ämbetsverket föreslår alltså, att återstående behållning å titeln »köpeskillingar
för tomter å Norra Djurgården» i sin helhet disponeras för täckande
av de oersatta lånemedlen.
Av statskontorets utredning framgår, att de försäljningsmedel, som redovisas
under titeln »köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet»
-— ett av de områden som ingå i den äldre stadsplanen
för Norra Djurgården — under årens lopp tagits i anspråk för gaturegleringsarbeten
och andra exploatcringsändamål, varjämte avsevärda belopp
anvisats för flyttning av arméns intendenturförråd. För täckande av lånemedelsanslag
hade från denna titel tidigare disponerats i runt tal 1,900,000
kronor. Å titeln återstode den 30 juni 1936 en likvid behållning av 513,128
kronor 7 öre. Även denna behållning anser ämbetsverket —• under samma
förutsättningar som angivits beträffande den senast behandlade diversemedelsliteln
-— kunna helt disponeras för återbetalning av lånemedel.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
Den tredje av de här förut nämnda diversemedelstitlarna, som rubricerats
»försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde» —
vilka medel, såsom nämnts, inflyta från det senast upplåtna stadsplaneområdet
— har hittills i huvudsak disponerats för exploateringsändamål, däri
inbegripet förvaltningskostnader för Djurgårdskommissionen, som handhar
markförsäljningen i fråga.
Statskontoret gör följande uttalande i fråga om sistnämnda försäljningsmedel:
Statskontoret
bär under de gångna åren efter överenskommelse med kommissionen
ständigt haft likvida medel tillgängliga för betalning av dylika
expioateringskostnader, och så torde även framdeles bliva erforderligt. Det
likvida beloppet för detta ändamål har ansetts icke böra understiga 2,000,000
kronor. Då statskontoret förutsätter, att exploateringen å Norra Djurgården
kommer att fortsätta, synes åtminstone ett belopp av nämnda storlek
även framdeles böra stå till förfogande. Härvid må ock uppmärksammas,
att såsom expioateringskostnader räknas jämväl utgifter för ordnandet av
vissa militära anstalter på grund av att de områden, vilka tidigare upplåtits
till försvarsväsendet, blivit föremål för exploatering. Sålunda anvisade
exempelvis 1936 års riksdag (jfr riksdagens skrivelse nr 160) intill 262,000
kronor av å denna titel redovisade försäljningsmedel för vissa arbeten, avsedda
att tillgodose förläggningsförhållandena å Järvafältet, enär övningsmöjligheterna
å Ladugårdsgärde numera avsevärt inskränkts genom den
där fortgående exploateringen. Å titeln »försäljningsmedel för tomter å
Ladugårdsgärde» utgör behållningen denna dag i likvida tillgångar kronor
14,239,776: 17 och i fordringar å köpeskillingsreverser jämte räntor kronor
2,272,236: 52 eller tillhopa kronor 16,512,012: 69. Uppmärksammas må
dock, att ganska avsevärda kostnader för galors iordningställande m. m.
återstå att gälda. För närvarande synes dock ett belopp av åtminstone
12,000,000 kronor kunna disponeras för återbetalning av lånemedel. Det är
antagligt, att under de två närmaste åren ytterligare avsevärda belopp kunna
för ändamålet disponeras från denna titel. Detta är dock i viss mån
beroende av huru den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärde kommer
att ordnas.
Enligt statskontorets uppfattning skulle alltså med anlitande av förut
berörda försäljningsmedel lii. m. kunna läckas (kronor 938,296:99 +
1,963,249:89 + 513,128:07 + 12,000,000=) 15,414,674 kronor 95 öre.
Statskontoret anser, såsom nyss nämnts, att vad som därefter återstår oersatt
av förskotten skulle kunna täckas under de närmaste åren med användande
av de försäljningsmedel, som ytterligare inflyta genom den nuvarande exploateringen
å Ladugårdsgärde, d. v. s. med anlitande av titeln »försäljningsmedel
för tomter å Ladugårdsgärde».
I detta sammanhang fäster statskontoret uppmärksamheten på, att lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål enligt riksdagens tidigare
beslut allt fortfarande bör — i den mån nämnda fond erhåller medel,
som kunna tagas i anspråk för täckning av lånemedlen -— i första hand
komma till användning därför. Det syntes dock statskontoret som om knappast
några mera avsevärda belopp skulle under de närmaste åren komma att
ingå till fonden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
11
Vidkommande slutligen den budgetmässiga behandlingen av detta ärende
framhåller statskontoret, att något bemyndigande från riksdagens sida icke
erfordras, då det gäller att för den ifrågasatta täckningen taga i anspråk lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål eller medel, redovisade
under titlarna »influtna medel för försäljning av fotgardesregementenas
tomter», »köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården» och »köpeskillingar
för tomter å Fredrikshovsområdet». Däremot anser statskontoret det
vara tveksamt, huruvida för samma ändamål kunna tagas i anspråk de medel,
som redovisas under titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».
Visserligen syntes det ämbetsverket som örn 1930 års riksdags uttalande
i skrivelsen nr 334 utgått ifrån, att köpeskillingsmedel vid markförsäljningar
å Ladugårdsgärde borde användas för täckande av ifrågavarande lånemedelsanslag.
Då emellertid något formellt medgivande från riksdagens
sida i nämnda hänseende ej förelåge, syntes det lämpligaste vara att underställa
riksdagen hela spörsmålet örn täckning av dessa lånemedelsanslag.
Över statskontorets utredning hava, såsom jag förut nämnt, efter remiss
utlåtanden avgivits av arméförvaltningen, riksräkenskapsverket och fullmäktige
i riksgäldskontoret.
Arméförvaltningen framhåller, att av det belopp, som föreslås till ersättning
av ifrågavarande försäljningmedel, på grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut i samband med antagandet av 1925 års härordning 4,000,000
kronor icke använts för ursprungligen avsett ändamål utan tagits i anspråk
för utförande av vissa för flygvapnets nyorganisation erforderliga nybyggnader
m. m. Med anledning härav anser arméförvaltningen, att förenämnda
4,000,000 kronor icke böra täckas genom anlitande av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller eljest med anlitande av medel,
beräknade att komma lantförsvarets fastighetsintressen till godo. I detta
sammanhang framhåller arméförvaltningen därjämte, att flera kasernetablissemang,
som tillhört genom 1925 års härordning indragna truppförband, efter
härordningens genomförande enligt statsmakternas beslut överförts från
lantförsvaret och omändrats till vårdanstalter för sinnessjuka. Med hänsyn
härtill anser arméförvaltningen det så mycket mindre skäligt, att för lantförsvaret
avsedda tillgångar nu tagas i anspråk för definitivt täckande av omförmälda,
betydande kostnader för nybyggnader m. m. åt flygvapnet.
Arméförvaltningen gör till slut följande allmänna uttalande:
Slutligen anser arméförvaltningen sig böra framhålla, att det för lantförsvaret
är av synnerlig vikt, att frågan örn täckning av här avsedda betydande
förskott snarast vinner sin lösning och lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål sålunda blir frigjord från den fonden åvilande
skyldigheten beträffande dessa förskott, så att fonden därefter kan,
i den mån medel inflyta till densamma, anlitas för sådana för lantförsvaret
synnerligen angelägna markförvärv, för vilka anslagsbehovet under de senare
åren endast i alltför ringa mån tillgodosetts å riksstaten.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 227•
Riksräkenskapsverket förordar, att för täckning av ifrågavarande förskotterade
lånemedel, sammanlagt 16,987,337 kronor 64 öre, få disponeras —
förutom de medel vilka redovisas i lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål —- jämväl influtna medel för försäljning av fotgardesregementenas
tomter samt köpeskillingar och försäljningmedel för tomter
å Norra Djurgården, Fredrikshovsområdet och Ladugårdsgärde.
Ämbetsverket hemställer tillika, att de medel, vilka ytterligare komma att
bliva disponibla å ifrågavarande titlar, måtte få disponeras för enahanda
ändamål, till dess den föreslagna avskrivningen blivit slutförd, samt att frågan
om den framtida redovisningen av dylika försäljningsmedel därefter
upptages till förnyad prövning.
Vad åter beträffar statskontorets förslag att till förevarande ändamål disponera
det belopp å 15,937 kronor 50 öre, som av Uddevalla stad betalats till
kronan och vilket kvarstår å diversemedelstitel hos arméförvaltningen, har
riksräkenskapsverket riktat invändning häremot. Ämbetsverket anför härom
följande:
Riksräkenskapsverket får med anledning härav meddela, att dessa inkomster
i enlighet med föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den 12 november
1926 tillgodoförts anslaget till fullföljande av arbetena å kasernetablissemang
för femton infanteriregementen (1922 IV 2 G 3), vilket anvisats av
andra statsinkomster än lånemedel. Sedan detta anslag slutredovisats, hava
inkomsterna för anslaget i budgetredovisningen tillgodoförts den under inkomsttiteln
»Diverse inkomster» upptagna underrubriken »Äldre anslag».
Riksräkenskapsverket kan icke finna, att det av dessa medel i arméförvaltningens
räkenskaper kvarstående beloppet är av den betydelse för förevarande
ärende, att någon ändring av föreskrifterna i sistnämnda brev eller av
hittills tillämpat redovisningsförfarande är av behovet påkallad.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha icke några invändningar mot den föreslagna
täckningen av lånemedelsförskotten.
I sammanhang med förevarande spörsmål har arméförvaltningen till behandling
upptagit frågan om täckning av ett förskott å tillhopa 110,539
kronor 60 öre, som jämlikt brev den 5 juni 1909 utbetalts av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement för inköp av ett Väla gård invid Hälsingborg
tillhörande skogsskifte och för bestridande av vissa kostnader för förberedande
åtgärder för försäljning av ett i Skånska kavalleriregementets
övningsfält vid nämnda stad ingående område av omkring 16.5 hektar.
Ämbetsverket anför härom följande:
I underdånig skrivelse den 11 februari 1936 hava arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement gjort framställning om täckning av detta
förskott genom anlitande av lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål.
I ett av statskontoret den 29 februari 1936 över denna framställning avgivet
underdånigt utlåtande har visserligen nämnda ämbetsverk — med förmälan
att detsamma hade för avsikt att göra underdånig framställning örn att för
täckande av utestående förskott för kasernbyggnader, vilka förskott tillfälligt
betalats med anlitande av lånemedel för att framdeles ersättas av mark
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
13
försäljningsmedel, jämväl försäljningsmedel från tomter å Ladugårdsgärde,
vilka försäljningsmedel för sig redovisades och icke skulle ingå till lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål, finge tagas i anspråk —
framhållit, att det för det dåvarande ännu vore för tidigt att med säkerhet bedöma,
huruvida även med detta tillskott av köpeskillingsmedel för tomter å
Ladugårdsgärde tillgängliga försäljningsmedel kunde bliva fullt tillräckliga
för att täcka ännu oersatta förskott å ungefär 17,000,000 kronor, samt att i
varje fall enligt statskontorets åsikt under åren 1936 och 1937 icke även ovan
omförmälda förskott å tilhopa 110,539 kronor 60 öre kunde täckas med anlitande
av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål eller
andra fonderade försäljningsmedel. Då emellertid, såsom arméförvaltningen
ovan anfört, enligt ämbetsverkets åsikt de av statskontoret såsom för täckning
tillgängliga beräknade försäljningsmedlen överstiga det förskottsbelopp, som
bör ifrågakomma till täckning, med avsevärt högre belopp, än här är fråga,
synes hinder ej föreligga, att ovan nämnda av fortifikationsdepartementet
förskjutna belopp, 110,539 kronor 60 öre, omedelbart täckes med anlitande
av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål eller andra
fonderade försäljningsmedel.
Vidare har statskontoret i sitt omförmälda utlåtande anfört, att ämbetsverket
ansåge det önskvärt, att, innan beslut fattades om täckande av förskottet
i fråga, utredning skedde, huruvida icke hos arméförvaltningen
möjligen redovisades även andra förskott av liknande art, för vilka täckning
icke funnes och att, örn så vore förhållandet, spörsmålen om täckning av
dylika förskjutna utgifter borde upptagas till behandling i ett sammanhang.
Arméförvaltningen får i anledning härav anmäla, att hos ämbetsverket visserligen
redovisas två ännu oersatta förskott, som möjligen äro av den beskaffenhet,
statskontoret torde avse. Av dessa förskott avser det ena merkostnad,
som uppkommit vid utförande av vissa ombyggnadsarbeten vid
krigsskolan å Karlberg, och det andra merkostnad, som uppstått vid anläggning
på sin tid av en skjutbana för dåvarande Västgöta regemente i Vänersborg.
Intetdera av dessa förskott, som närmast sammanhänga med krav
på vederbörande entreprenörer, kan ännu slutligt regleras. Därtill kommer,
att anledning icke finnes att bereda täckning för förskotten ifråga med anlitande
av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål eller
andra fonderade försäljningsmedel. Oberoende av sistberörda båda förskottsfrågor
synes frågan om täckande av Väla-förskottet nu böra upptagas
till prövning.
I den förut berörda framställningen av arméförvaltningens fortifikationsoch
civila departement den 11 februari 1936 lia departementen inledningsvis
erinrat örn att 1909 års riksdag medgivit,
att ett område av omkring 16.5 hektar av det till dåvarande Skånska husarregementet,
numera Skånska kavalleriregementet, upplåtna övningsfältet
vid Hälsingborg finge till den del, som enligt en blivande stadsplan Lomme
att utgöra byggnadstomter, försäljas för kronans räkning i den ordning,
Kungl. Majit funne gott bestämma,
att de delar av området, som erfordrades till gator, finge kostnadsfritt och
med full äganderätt upplåtas lill Hälsingborgs stad,
att av den inflytande köpeskillingen för tomterna finge bestridas kostnaderna
för nämnda gators fullständiga ordnande, däri inbegripet deras förseende
med vatten- och avloppsledningar m. m.,
att av den återstående köpeskillingen högst 112,500 kronor finge användas
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 227 ■
till inköp av ett till Väla gård hörande skogsskifte om cirka 37.5 hektar i
areal,
att vad som därutöver genom tomtförsäljningen inflöte, finge tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål, samt
att av tillgängliga medel finge förskjutas erforderligt belopp för bestridande
av kostnaderna för nämnda inköp ävensom vad som erfordrades för utförande
av berörda gaturegleringsarbeten, att ersättas av de genom tomtförsäljningen
inflytande medel.
Av handlingarna i ärendet vid 1909 års riksdag framginge, att en minimibehållning
å försäljningen av det staten tillhöriga området av 249,600 kronor
ansetts kunna påräknas. Någon försäljning av området i fråga hade
dock icke ägt rum, oaktat arméförvaltningen vid upprepade tillfällen vidtagit
åtgärder i sådant syfte.
Det till Väla gård hörande skogsskiftet inköptes emellertid, därvid köpeskillingen
för området, 107,091 kronor, blivit av omhänderhavda medel
förskjuten. Utöver detta belopp hade fortifikationsdepartemeiitet även förskjutit
ett belopp av 3,448 kronor 60 öre, utgörande kostnader för förberedande
åtgärder för åvägabringande av den enligt riksdagens beslut medgivna
markförsäljningen. Dessa utgifter, tillhopa 110,539 kronor 60 öre, hade
ännu icke ersatts, utan balanserades alltjämt i arméförvaltningens räkenskaper.
Vid en år 1932 verkställd värdering av det till försäljning avsedda området
beräknades, att vid en försäljning av området såsom råmark i dess dåvarande
skick högre köpeskilling än 166,000 kronor icke syntes kunna påräknas.
Enligt departementens uppfattning skulle det antagligen ännu
komma att dröja lång tid, innan försäljningsmedel för kronans ifrågavarande
område kunde inflyta till så stort belopp, att ovan nämnda förskott, tillhopa
110,539 kronor 60 öre, kunde ersättas därmed. Det syntes därför önskvärt,
att särskilda åtgärder vidtoges för täckning snarast möjligt av förskottet.
I detta avseende hava departementen anfört följande:
Såsom ovan nämnts, skall enligt riksdagens beslut, sedan av inkomsterna
av den beslutade fastighetsförsäljningen guldits ej mindre kostnaden för inköp
av omförmälda, till Väla gård hörande skogsskifte än även vissa för försäljningen
uppkommande kostnader för eventuella gaturegleringsarbeten
m. m., det belopp, som därutöver kan inflyta genom försäljningen, tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. Vid
sådant förhållande synes det departementen lämpligt, att ifrågavarande förskott
täckes med anlitande av nämnda fonds medel, varefter all vid omförmälda
fastighetsförsäljning uppkommande nettoinkomst skulle tillfalla fonden.
Såsom av det följande närmare framgår, lämnar fondens behållning
tillgång härtill.
Enligt vad som framgår av ett av statskontoret avgivet yttrande över en
inom andra kammaren under 1935 års riksdag väckt motion nr 485, vilket
yttrande finnes intaget i jordbruksutskottets utlåtande nr 73, hava emellertid
under årens lopp i anledning av nybyggnader för försvarsändamål beslut
fattats av riksdagen, att till fonden inflytande inkomster skulle tagas i.
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
15
anspråk för täckande av förskott för uppförande av nämnda byggnader.
Statskontoret har i detta sammanhang meddelat, att vid tiden för dess berörda
yttrande fortfarande betydande belopp återstode, vilka på grund av
särskilda riksdagsbeslut skulle gäldas av fondens medel. Av ämbetsverket
gjorda approximativa beräkningar gåve nämligen vid handen, att efter avdrag
av gjorda avbetalningar de ännu oguldna förskott, som beslutats skola
betalas nied anlitande av fondmedlen, uppginge till ungefär 17,000,000 kronor.
För dessa förskott Ilar täckning tillsvidare beretts av lånemedel. Det
torde även böra framhållas, att omförmälda återstående förskott å omkring
17,000,000 kronor avses att i huvudsak täckas av medel, som inflyta till fonden
för tomtförsäljningar av kronans mark å Norra Djurgården i Stockholm,
särskilt Ladugårdsgärde, samt att enligt statskontorets fondbyrås i tryck utkomna
berättelse över de under ämbetsverkets förvaltning stående fonders
och diverse medels räkenskaper för budgetåret 1934/1935 de bokförda behållningarna
den 1 juli 1935 utgjorde: å »Lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål» 148,838 kronor 72 öre, å »Försäljningsmedel
för tomter å Ladugårdsgärde» 13,722,172 kronor 27 öre, å »Köpeskillingar
för tomter å Fredrikshovsområdet» 513,128 kronor 7 öre och å »Köpeskillingar
för tomter å Norra Djurgården» 1,976,210 kronor 69 öre.
Huruvida dessa behållningar, tillhopa utgörande 16,360,349 kronor 75 öre,
i sin helhet kunna få tagas i anspråk för täckande av förenämnda förskott
å omkring 17,000,000 kronor, är ej bekant för departementen. Med utgående
emellertid från att så i huvudsak kan ske, synes anledning finnas att antaga,
att samma förskott vid ytterligare inkomster av markförsäljningar inom
en nära framtid skall kunna bliva fullt ersatt. Hinder synes därför ej
böra möta, att lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
nu tages i anspråk för att täcka ovan omförmälda förskott å 110,539
kronor 60 öre för inköp av Väla skogsskifte med flera utgifter, helst fonden,
på sätt av det anförda framgår, jämlikt redan givna bestämmelser erhåller
ersättning härför, i den mån försäljningsmedel för förberörda område vid
Hälsingborg inflyta.
Med anledning av vad sålunda anförts få fortifikations- och civila departementen
i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit föreslå
riksdagen medgiva, att det förskott å tillhopa 110,539 kronor 60 öre, som
jämlikt nådigt brev den 5 juni 1909 av fortifikationsdepartementet utbetalts
för inköp av ett Väla gård tillhörande skogsskifte och för bestridande
av vissa kostnader för förberedande åtgärder för försäljning av ett i Skånska
kavalleriregementets övningsfält vid Hälsingborg ingående område av
omkring 16.5 hektar, må täckas genom anlitande av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål.
För statskontorets över ifrågavarande framställning avgivna yttrande har
redogörelse lämnats tidigare.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår beslöt 1930 års riksdag efter
framställning av Kungl. Majit, att vid den av Djurgårdskominissionen bedrivna
exploateringen av Ladugårdsgärde av inflytande medel skulle täckas
alla med exploatcringsverksamheten förbundna utgifter samt viss ersättning
till Djurgårdskassan, varefter återstående inkomstmedel skulle i enlighet
nied beslut, som riksdagen meddelat eller kominc att fatta, disponeras i första
hand för återbetalning av sådana förskott, vilka förutsatts skola täckas av
köpeskillingsmedel vid markförsäljningar å Ladugårdsgärde. Dåvarande
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
chefen för kommunikationsdepartementet anförde efter gemensam beredning
med dåvarande chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen,
att innan några belopp av de vid den i propositionen berörda exploateringen
inflytande medlen anvisades till täckning av ifrågavarande förskott till försvarsväsendet,
syntes böra utredas, vilka andra medel som eventuellt redan
funnes eller kunde beräknas komma att framdeles stå till förfogande för
ändamålet, ävensom i vad mån medlen skulle anvisas att direkt eller över
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål disponeras till
förskottens täckande. Sedan erforderlig utredning skett, skulle till en senare
riksdag framläggas förslag i syfte att i detalj fastställa regler för ifrågakommande
förskottsmedels ersättande.
Då nu efter de omfattande tomtförsäljningar som under de senaste åren
ägt rum på Ladugårdsgärde betydande tillgångar av köpeskillingsmedel förefinnas
och då, såsom jag förut nämnt, ett finansieringssystem av den art, som
tillämpades beträffande försvarsväsendets byggnader vid genomförandet av
1914 års härordning, icke längre har aktualitet, har tiden synts vara inne att
bereda ersättning för från sistnämnda tid kvarstående byggnadsförskott vid
försvarsväsendet. I sådant syfte har den utredning verkställts, för vilken jag
i det föregående redogjort.
Vad angår de förskott, som skola ersättas, visar denna utredning, att av de
lånemedel, som utbetalats från anslag till täckande av kostnader för vissa i
samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén,
återstår att ersätta ett belopp av 16,987,337 kronor 64 öre. Enligt riksdagens
beslut skall ersättning för detta belopp beredas av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna
för till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke
försåldes, kunde komma att inflyta. Jag har icke någon erinran mot en
täckning av detta belopp medelst tillgängliga försäljningsmedel.
Arméförvaltningen har föreslagit, att ett i ämbetsverkets räkenskaper balanserat
förskott å 110,539 kronor 60 öre för inköp av ett område av Väla
gård m. m. nu skulle täckas från lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål. Enligt beslut av 1909 års riksdag skulle ifrågavarande
kostnad täckas medelst köpeskillingen för ett annat till lantförsvaret anslaget
område, som enligt riksdagens samtidigt fattade beslut skulle försäljas.
Vad som inflöte genom tomtförsäljningen utöver kostnaderna för dess genomförande
och för inköp av det till Väla gård hörande området skulle enligt
riksdagens beslut tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål. Då det till försäljning avsedda området trots upprepade
försök icke blivit avyttrat och ej heller kan väntas bliva försålt inom den
närmaste tiden, finner jag det lämpligt att det hos arméförvaltningen bokförda
förskottet regleras i nu förevarande sammanhang. Då köpeskillingen
för det till försäljning utbjudna området i sinom tid torde komma att tillföras
lantförsvarets fond och denna köpeskilling vid värdering beräknats
till högre belopp än förskottet, finner jag mig böra förorda, att sistnämnda
fond tages i anspråk till förskottets täckande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 227-
17
Summan av de förskott, för vilka enligt min uppfattning täckning inom
den närmaste tiden bör beredas, uppgår alltså till (16,987,337:64 +
110,539: 60=) 17,097,877 kronor 24 öre.
Jag övergår sedan till frågan örn vilka tillgångar, som böra disponeras för
ifrågavarande ändamål. Jag kan därvid i huvudsak ansluta mig till statskontorets
uppfattning.
I första hand torde sålunda begagnas tillgångar å lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål. Vid utgången av budgetåret 1935/
1936 fanns där bokförd en behållning av 917,497 kronor 49 öre.
Behållningen å den i statskontorets räkenskaper redovisade diversemedelstiteln
»influtna medel för försäljning av fotgardesregementenas tomter» å
4,862 kronor synes mig även kunna användas för ändamålet.
Vad åter beträffar ämbetsverkets förslag att till förevarande ändamål disponera
det belopp å 15,937 kronor 50 öre, som av Uddevalla stad betalats till
slaten och vilket kvarstår å diversemedelstitel hos arméförvaltningen, kan
jag i överensstämmelse med vad riksräkenskapsverket anfört icke förorda
en disposition av detsamma till detta ändamål. Beloppet är icke av den betydelse,
att det kan vara påkallat att vidtaga någon ändring i det hittills tilllämpade
redovisningsförfarandet beträffande ifrågavarande inkomster från
Uddevalla stad.
Slutligen anser jag i likhet med statskontoret, att influtna eller inflytande
försälj ningsmedel från statens tomter å Norra Djurgården böra användas till
täckande av förskotten. Dessa medel äro bokförda å följande diversemedelstitlar
hos statskontoret, nämligen »köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården»,
»köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet» och »försäljningsmedel
för tomter å Ladugårdsgärde».
Vad angår titeln »köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården», å vilken
den 30 juni 1936 fanns en likvid behållning av 1,963,249 kronor 89 öre, och
titeln »köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet», å vilken vid nämnda
tidpunkt som behållning redovisades 513,128 kronor 7 öre, synas dessa behållningar
kunna helt disponeras till ifrågavarande ändamål. Jag förutsätter
därvid, att titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde» må
anlitas för likviderande av förstnämnda båda titlar åvilande utgifter för gatuarbeten
m. m., därest sådana utgifter skulle yppa sig.
Å titeln »försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde», varå redovisas
inflytande medel från det senast å Norra Djurgården upplåtna stadsplancområdet,
utgjorde behållningen den 8 oktober 1936 eller samma dag, då statskontorets
utredning avgavs, i likvida tillgångar 14,239,776 kronor 17 öre och
i fordringar å köpeskillingsreverser jämte räntor 2,272,236 kronor 52 öre eller
tillhopa 16,512,012 kronor 69 öre. Av detta belopp anser statskontoret åtminstone
12 miljoner kronor kunna disponeras för återbetalning av förskotteradc
medel. Ämbetsverket finner det vidare antagligt, att under de två närmaste
åren ytterligare avsevärda belopp kunna för ändamålet disponeras från denna
titel, vilket dock i viss mån är beroende av hur den fortsatta exploateringen
av Ladugårdsgärde kommer att ordnas. Enligt vad jag erfarit har vid
niliam/ lill riksdagens protokoll 1 sami. Nr 227■ 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
det senaste årsskiftet en omfattande ytterligare tomtförsäljning ägt rum på
Ladugårdsgärde, vilken försäljning kommer att inbringa över 6 miljoner kronor.
Av vad jag anfört framgår att täckningstillgångar nu finnas å (917,497:49
+ 4,862 + 1,963,249:89 + 513,128:07 + 12,000,000=) 15,398,737 kronor
45 öre. Då summan av de oersatta förskotten som förut nämnts uppgår
till 17,097,877 kronor 24 öre, skulle det återstå att bereda täckning för
1,699,139 kronor 79 öre. Med hänsyn till de betydande intäkter, som äro att
vänta från Ladugårdsgärdesexploateringen, kunna samtliga förskott beräknas
bliva täckta inom den närmaste framtiden. Jag vill här framhålla att, därest
nya tillgångar tillföras lantförsvarets byggnadsfond, dessa i första hand böra
användas för täckningsändamål.
Jag vill slutligen beröra en invändning av arméförvaltningen som jag icke
tidigare upptagit till bemötande. Arméförvaltningen har framhållit att av det
belopp, som föreslås till ersättning av ifrågavarande försäljningsmedel, på
grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i samband med antagandet av
1925 års härordning, 4 miljoner kronor icke använts för ursprungligen avsett
ändamål, utan tagits i anspråk för utförande av vissa för flygvapnets nyorganisation
erforderliga nybyggnader m. m. Med anledning härav anser arméförvaltningen,
att förenämnda 4 miljoner kronor icke böra täckas genom
anlitande av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller eljest med anlitande av medel, beräknade att komma lantförsvarets fastighetsintressen
till godo. Jag vill häremot endast framhålla, att riksdagen
vid sitt beslut år 1925 om den förändrade användningen av de anvisade lånemedlen
icke gjorde någon ändring i de tidigare meddelade bestämmelserna
örn sättet för förskottens slutliga ersättande.
För att erhålla en i möjligaste mån enhetlig och överskådlig redovisning
och bokföring av de återbetalda beloppen anser jag att, såsom tidigare skett,
även i fall då särskilda medel, som icke redovisas under lantförsvarets byggnadsfond,
härvid tagas i anspråk, återbetalningen verkställes på sådant sätt,
att dessa medel först tillgodoföras byggnadsfonden och därefter från fonden
ställas till riksgäldskontorets förfogande.
I enlighet med vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj:t att, delvis med ändring av tidigare
fattade beslut, på sätt i det föregående anförts, bereda
ersättning för vissa till försvarsändamål förskjutna kostnader.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
377443. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reparation av ångpannorna å pansarskeppet Oscar II. s. 3 i texten
- SU 1937:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om täckande av vissa å fonden för förlag till statsverket bokförda förskott till försvarsväsendet rn. rn. s. 15 i texten