Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av Alvsåkers kommuns betalningsskyldighet för lån ur vattenkraftsoch kraftledningslånefonderna

1937-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:228, Angående efterskänkande av Alvsåkers kommuns betalningsskyldighet för lån ur vattenkraftsoch kraftledningslånefonderna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

av Alvsåkers kommuns betalningsskyldighet

för lån ur vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna;

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

Till prövning föreligger framställning av Alvsåkers kommun i Hallands

län om befrielse från skyldighet att till staten återbetala lån ur vattenkraftsoch

kraftledningslånefonderna, vilka lån utlämnats till Alvsåkers kraftaktiebolag

och för vilka kommunen, sedan bolaget avträtt sin egendom till en

numera avslutad konkurs, på grund av borgen blivit betalningsskyldig.

Bihang till riksdagens protokoll 11)31. 1 sami. Nr 228.

G3G 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Av handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande.

Älvsåkers kraftaktiebolag erhöll genom beslut den 28 mars 1922 av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen lån ur kraftledningslånefonden å 50,000

kronor. Den 9 februari 1923 beviljade Kungl. Maj:t bolaget ett lån ur

vattenkraftslånefonden till belopp av 55,000 kronor. I fråga örn sistnämnda

lån medgav Kungl. Maj:t den 8 augusti 1924 anstånd nied betalning av den

ränta, som under tre år från lyftningsdagen belöpte å lånet, på det sätt att

räntan vid de tre årens slut skulle läggas till det lyftade lånebeloppet och

återbetalas i den ordning, som för lånet i övrigt föreskrivits. Det sålunda

kapitaliserade räntebeloppet uppgick till 8,250 kronor, varigenom statens

kapitalfordran å detta lån ökades till 63,250 kronor.

Kraftbolaget hade under år 1919 byggt en elektrisk kraftstation å 100

hästkrafter med tillhörande distributionsanläggning för elektrifiering av Älvsåkers

socken samt delar av Tölö och Lindome socknar, allt i Hallands län.

Anläggningskostnaden uppgick för kraftstationen till 107,000 kronor och för

distributionsanläggningen till 166,000 kronor.

För ifrågavarande två lån tecknade Älvsåkers kommun borgen såsom för

egen skuld. Någon säkerhet för denna borgensförbindelse erhöll kommunen

icke av bolaget, vars fasta egendom under senare hälften av 1920-talet intecknades

till säkerhet för andra lån.

Närmast på grund av stora räntekostnader för lånen men även med anledning

av att vattentillgången icke visade sig tillräcklig, varför nödvändig

reservkraft årligen krävde betydande belopp, blev bolagets ställning svag,

ehuru beträffande statslånen vid olika tillfällen medgåvos omläggningar av

amorteringsplanerna och räntebetalningen. Inkomsterna voro emellertid

icke tillräckliga för att bestrida nödvändiga utgifter och samtidigt göra erforderliga

avskrivningar å anläggningarnas bokförda värden, och bolaget

nödgades till och med öka sina skulder för att täcka kostnaderna för reparationer

av anläggningarna. Slutligen måste bolaget år 1932 träda i likvidation

och avträdde den 5 maj 1933 sin egendom till konkurs. Till och med den

8 mars 1933 hade å lånet ur vattenkraftslånefonden amorterats 6.475 kronor

42 öre och inbetalats räntor till belopp av 18,280 kronor 56 öre. Vid samma

tid hade å lånet ur kraftledningslånefonden amorterats 9,810 kronor 76 öre

och erlagts rån tebelopp örn tillhopa 23,123 kronor 8 öre.

Då bolagets konkurs år 1935 avslutades, erhölls utdelning å statens lånefordringar

med avrundat 17,500 kronor, varav 2,891 kronor 71 öre krediterats

såsom kapitalavbetalning å lånet ur vattenkraftslånefonden och återstoden

såsom räntebetalning å de båda lånen. Per den 31 december 1936 uppgick

statens fordran hos kommunen till följande belopp:

Kraftlednings- Vattenkrafts- Summa

lånefonden lånefonden

kronor kronor kronor

Kapital ...................................... 40,189:24 53,882:87 94.072:11

Kanta................................ 2.053: 95 2,668: 84_4,722: 79

Summa 42,243:19 56,551:71 98,794:90

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 228.

Beträffande socknens folkmängds- och beskattningsförhållanden torde följande,

nr årsbok för Sveriges kommuner hämtade uppgifter vara av intresse:

1932

1933

1934

1935

1936

Folkmängd den 1 januari............

928

925

930

936

916

Till kommunal inkomstskatt taxerad

inkomst, kronor....................

299,590

269,830

244,240

255,850

—

Antal skattekronor ..................

2,195

1,756

1,677

1,812

—

Utdebitering av allmän kommunalskatt

per skattekrona, kronor............

12: -

15: 25

17:30

17: —

—

Tillgångar den 31 december, kronor . .

5.527

2,712

3,801

—

Skulder samma dag. exklusive statens

lånefordran, kronor................

7,310

16,105

21,496

—

—

Genom utslag den 31 augusti 1934 har länsstyrelsen i Hallands län förpliktat

kommunen att på grund av ifrågavarande borgensförbindelser, till statskontoret

utgiva statens fordran, för det dåvarande uppgående till sammanlagt

96,963 kronor 82 öre, jämte ränta.

Sedan statskontoret hos kommunen begärt ^leverering av vad sålunda

utdömts, har kommunalstämman den 17 december 1934 enhälligt beslutat att

hos Kungl. Majit anhålla örn avskrivning av samtliga de belopp, vilka kommunen

på grund av utslaget hade att gälda, med avdrag av blivande utdelning

i kraftaktiebolagets konkurs. Såsom nyss nämnts belöpte sig denna utdelning

till avrundat 17,500 kronor. Till fullgörande av kommunalstämmans

beslut har dess vice ordförande i skrivelse den 5 februari 1935 gjort framställning

i ämnet. Såsom skäl för behovet av avskrivning av ifrågavarande

belopp har anförts att kommunen vore i högsta grad skattetyngd.

I enahanda syfte har Älvsåkers lokalavdelning av riksförbundet landsbygdens

folk i skrivelse den 2 november 1935 gjort framställning. I denna skrivelse

framhålles, bland annat, att de angränsande kommunerna hade en kommunal

utdebitering av endast sju kronor per skattekrona, att inom Älvsåkers kommun

endast funnes en industri med säte i Göteborg, varför de på denna

industri belöpande skatterna erlades i Göteborg, att industrien i fråga sysselsatte

ett 20-tal arbetare, av vilka endast fem vore bosatta inom kommunen,

att jordbruksfastigheterna inom kommunen vore småbruk med en medelstorlek

av 7—10 hektar och med relativt höga taxeringsvärden samt att,

därest den begärda avskrivningen icke beviljades, den kommunala uttaxeringen

under flera år framåt måste hållas mycket hög. I skrivelsen anföres

vidare, att inkomsttagarna i kommunen utgjordes av, förutom jordbrukarna,

så gott som undantagslöst arbetare, vilka hade sysselsättning inom närliggande

samhällen utom kommunen, och att dessa inför utsikten av fleråriga

höga kommunalskatter självfallet komme att avflytta från kommunen,

varigenom antalet skattekronor skulle komma att nedgå betydligt och huvudsakligen

hänföra sig till jordbruket.

Statskontoret har avgivit utlåtande över förevarande framställningar den

29 februari 1936 och därvid, med överlämnande bland annat av yttrande

av länsstyrelsen i Hallands län, anfört:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 228.

Med hänsyn till det brvdsamma ekonomiska läge, i vilket Älvsåkers kommun

kommit, vill statskontoret icke motsätta sig, att densamma beviljas viss

eftergift vid betalningen av sin skuld till statsverket. Då kommunens skuld

den 31 december 193:) uppgick till 94,489 kronor 95 öre, anser sig statskontoret

för sin del böra förorda, att kommunen medgives rätt att återbetala

sin ifrågavarande skuld under 30 år med början den 31 december

1936 med lika annuitet, därav såsom ränta räknas 3 procent å det oguldna

kapitalbeloppet, under villkor att kommunen för lånen överlämnar nya skuldförbindelser,

som kunna av statskontoret godkännas.

Länsstyrelsen i Hallands län har i sitt nyssnämnda yttrande, dagtecknat

den 6 december 1935, anfört:

För betalning av statens ifrågavarande fordringar torde kommunen bliva

nödsakad att upptaga lån. Annuiteten å ett amorteringslån av 95,000 kronor

bin vid en räntesats av 4 % och en återbetalningstid av exempelvis 20 år

ä 1004 °n°r’ belopp vid antagande av samma antal skattekronor som

ar 1934 motsvarar en utdebitering av 4 kronor 15 öre för skattekrona. Örn

man vidare för övriga kommunala behov utgår från samma utdebitering av

kommunalutskylder som år 1934 eller 17 kronor 30 öre för skattekrona,

synes man alltså böra räkna med en utdebitering av kommunalutskylder i

Al vikers kommun av 21 kronor 45 öre för skattekrona. Örn man vidare

utgår från samma understöd av skatteutjämningsmedel, som kommit kommunen

till del år 1934, eller omkring 8,800 kronor, vilket belopp motsvarar

en skattelindring av 4 kronor 77 öre för skattekrona, så synes det effektiva

kommunala skattetrycket bliva 16 kronor 68 öre. Därvid är att märka, att

den utdebitering, som skulle föranledas av förenämnda annuitet, enligt’3 S

punkt c förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd av

skatteutjämningsmedel åt synnerligen skattetyngda kommuner, icke må tagas

i beräkning vid beviljande av sådant understöd åt kommunen.

Vidare torde här få nämnas, att utdebiteringen för år 1934 av landstingsmedel

utgjorde 2 kronor 50 öre för skattekrona och av vägskatt 35 öre för

vagfyrk, motsvarande 2 kronor 33 öre för skattekrona.

Med hänsyn till ändamålet för kraftbolagets verksamhet måste kommunens

beslut att teckna borgen för bolagets ifrågavarande lån anses hava

åsyftat kommunens allmänna nytta. Någon utsikt för kommunen att av

ledamöterna i bolagets styrelse utfå skadestånd på den grund, att kommunens

borgensansvar till äventyrs kunnat bliva mindre omfattande, örn styrelsen

begärt bolaget i konkurs tidigare än som skett, torde icke hava förefunnits.

Kommunen har icke heller haft någon möjlighet att framtvinga

konkursansökan eller att eljest ingripa i bolagets skötsel.

Redan den förenämnda utdebiteringen av 17 kronor 30 öre är betydligt

över vad som är vanligt här i länet. Med det ytterligare tillägg som skulle

erfordras för att möjliggöra fulla gäldandet av kronans ifrågavarande fordringar,

skulle skattetrycket i kommunen nå en höjd, som måste betecknas

såsom mycket betänklig.

Med hänsyn till det anförda och till de ömmande omständigheterna i

förevarande fall, slutar länsstyrelsen, synas starka skäl tala för att Älvsåkers

kommun i möjligaste mån befrias från sin betalningsskyldighet till kronan

på grund av sin borgen för ifrågavarande lån.

I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 4 maj 1936

har kommunen ytterligare utvecklat, vilka återverkningar på kommunens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

ekonomi som ett vidhållande av statens ifrågavarande fordringar skulle medföra.

I skrivelsen uppgives, att höjningen av antalet skattekronor år 1935

vore beroende på en tillfällig inflyttning av ett par pensionärer. Vidare

framhålles att kommunen i händelse av ökade kommunalskatter räknar med

en utflyttning av sådan storlek, att antalet skattekronor skulle minskas med

omkring 500 till cirka 1,300. Vid oförändrat skatteunderlag skulle, därest

statskontorets förslag bifölles, utdebiteringen ökas med 2: 70—3: — kronor

per skattekrona, men minskades skatteunderlaget till 1,300 skattekronor,

komme ökningen av kommunalskatten att bliva betydligt högre, nämligen

till över 27 kronor. Inberäknat skatter till landsting, vägdistrikt och tingslag

skulle skatten komma att i sistnämnda fall stiga till över 32 kronor per

skattekrona. Skrivelsen utmynnar i hemställan, att statens fordringar måtte

i sin helhet avskrivas eller, örn detta icke kunde bifallas, att kapitalfordringarna

i största möjliga mån nedsättas och att å det sålunda nedsatta beloppet

icke någon ränta beräknas. I det senare fallet anser kommunen, att

amortering icke bör ifrågasättas, förrän utdebiteringen inom kommunen

nedgått förslagsvis till 15 kronor per skattekrona eller därunder.

Sedan därefter ytterligare skivelser inkommit, har kommerskollegium den

1 mars 1937 avgivit utlåtande i ärendet och däri anfört:

Det är tydligt, att kommunens ekonomiska ställning, som redan nu är

ganska bekymmersam, kommer att ytterligare förvärras, i den mån betalningsskyldigheten

för ifrågavarande lån skall fullgöras. En viss lättnad för

kommunen skulle onekligen ett genomförande av statskontorets förslag beträffande

återbetalningens fullgörande medföra. Men även med den sålunda

föreslagna anordningen skulle återbetalningen komma att ganska hårt tynga

kommunens ansträngda ekonomi.

Aven örn kollegium sålunda belijärtar det svåra läge, vari kommunen

råkat genom att åtaga sig borgensansvaret för ifrågavarande lån — utan att

därvid, såsom på sin tid föreslogs, förskaffa sig betryggande säkerhet —

finner kollegium starka betänkligheter med hänsyn till konsekvenserna möta

mot ett bifall till framställningen örn en omedelbar avskrivning av statsverkets

fordran. En eftergift i förevarande fall måste uppenbarligen innebära,

att staten är beredd att efterskänka sin fordran jämväl i alla andra liknande

fall, där en skattetyngd kommun står såsom gäldenär. Utan närmare utredning

är det givetvis icke möjligt att överblicka, vad detta skulle betyda.

En rent preliminär genomgång av elektrifieringsfondernas engagemang, som

självfallet icke kan göra anspråk på fullständighet, har emellertid visat, att

man åtminstone i ett fall torde få räkna med att liknande omständigheter

kunna komma att föreligga. Men frågan är, örn icke en dylik eftergift beträffande

kommun,. som iklätt sig borgensansvar, i viss mån skulle binda

statens handlingsfrihet vid bedömandet av ansökningar om eftergift från

betalningsskyldighet flir enskilda personer, som för något allmänt ändamål

iklätt sig borgensansvar. I så fall, och med hänsyn till att dylika framställningar

med ali sannolikhet vore att förvänta, torde konsekvenserna bliva

betydligt mer vittomfattande.

På grund av vad sålunda anförts har kommerskollegium för sin del avstyrkt

bifall till kommunens anhållan örn avskrivning av dess skuld till

vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna. Däremot har kollegium icke

något att erinra mot bifall till statskontorets i ärendet väckta förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 228.

Departements
chefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Ilar Älvsåkers kommun,

belägen i Hallands län nordost örn Kungsbacka, ådragit sig sin ifrågavarande

skuld till staten genom borgensförbindelser å lån ur vattenkrafts- och

kraftledningslånefonderna. Å dessa lån, vilka på sin tid beviljades det numera

efter konkurs upplösta Älvsåkers kraftaktiebolag, återstodo den 31

december 1936 att gälda kapitalbelopp å 53,882 kronor 87 öre respektive

40,189 kronor 24 öre. Statsverket har alltså av de ursprungliga lånebeloppen

— 55,000 respektive 50,000 kronor — icke återfått mer än 1,117 kronor 13

öre respektive 9,810 kronor 76 öre. Utöver nyss angivna kapitalskuld häftar

kommunen i skuld till statsverket för upplupna räntor, per den 31 december

1936 uppgående till sammanlagt 4,722 kronor 79 öre. Kommunens sammanlagda

skuld till statsverket utgjorde sålunda nämnda dag 98,794 kronor

90 öre.

Kommunen har nu hemställt örn avskrivning av statens ifrågavarande

fordringar och därvid åberopat främst de betungande kommunalskatterna —

år 1935 ej mindre än 17 kronor per skattekrona — och den befarade utflyttningen

av skattedragare, därest staten skulle kräva lånens återgäldande

och därigenom förorsaka en höjning av kommunalskatten. Statskontoret

har för sin del med hänsyn till kommunens brydsamma ekonomiska läge

förordat en sådan eftergift i betalningsskyldigheten för lånen, att desamma

finge förräntas och amorteras under 30 år, vilket skulle medföra en årlig

utgift för kommunen av något över 4,800 kronor. Kommerskollegium har,

med framhållande av att kollegium visserligen ansåge kommunens svåra

ekonomiska läge behjärtans värt men funne starka betänkligheter med hänsyn

till konsekvenserna möta mot bifall till framställningen, avstyrkt densamma

men förklarat sig icke hava något att erinra mot statskontorets förslag.

Länsstyrelsen i Hallands län har ansett starka skäl tala för att

kommunen i möjligaste mån befrias från sin ifrågavarande betalningsskyldighet.

Vid övervägande av förevarande framställning har jag i likhet med kommerskollegium

icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot bifall till densamma.

För min del skulle jag icke heller vilja tillstyrka bifall till framställningen

med hänsyn allenast till den jämförelsevis höga skattesatsen, ehuru densamma

icke oväsentligt ökas, därest statens fordringar utkrävas. Ätskilliga

andra kommuner i landet hava lika hög eller högre kommunalskatt, och det

låter sig uppenbarligen icke göra att bestämma en skattesats, vilken skulle

kunna anses utgöra en gräns, över vilken skatten icke finge stiga genom

utkrävande av statens eventuella fordringar hos kommunerna.

I förevarande fall har jag emellertid funnit omständigheterna i övrigt

vara av sådan natur, att de tillsammans med skattetrycket inom kommunen

synts mig kunna utgöra motiv för ett bifall till framställningen. Det är

nämligen här fråga örn en jämförelsevis liten kommun, vars befolkning

uppgår till något över 900 personer och vars skattedragare praktiskt taget

alla äro småbrukare eller arbetare. Någon industri av betydelse från

skattesynpunkt finnes icke inom kommunen och, då de angränsande kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majis proposition nr 228.

munerna hava en väsentligt lägre skatt — 7 kronor — än den ifrågavarande,

föreligger en viss fara för att den del av befolkningen, som

icke är bunden vid jordbruket, kommer att utflytta, därest kommunalskatten

ytterligare höjes. Skulle en väsentlig höjning av kommunalskatten

ske — vilket synes ofrånkomligt, därest staten vidhåller sitt krav på betalning

av ifrågavarande fordringar — torde en stark minskning av antalet

skattekronor i kommunen snabbt nog kunna bliva verklighet. Inom kommunen

räknar man för sådant fall med en kommunalskatt av omkring 27

kronor, vartill komma landstings- och vägskatter. Ehuru icke heller denna

skattesats kan betraktas såsom något enastående, synes det likväl olämpligt

örn staten genom utkrävande av sin fordran skulle medverka till en sådan

skattehöjning och framför allt till den förutsedda utflyttningen från kommunen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som sålunda i detta fall

föreligga, finner jag mig böra tillstyrka bifall till kommunens föreliggande

framställning. Ersättning för de lånemedelsförluster, som härigenom skulle

uppkomma å berörda fonder, torde i sinom tid i vanlig ordning få beredas

riksgäldskontoret.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens fordran hos Älvsåkers kommun på grund av

ifrågavarande lån ur vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna

må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

IJr protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis pro bst) a1 i texten
  2. SU 1937:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av Alvsåkers kommuns betalningsskyldighet för lån ur vattenkraftsoch kraftledning slå s. 7 i texten