Sök i Ratio Lex

Angående anslag till viss undersökning rörande den statsunderstödda torrlåggningsverksamheten

1937-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:238, Angående anslag till viss undersökning rörande den statsunderstödda torrlåggningsverksamheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anslag till viss

undersökning rörande den statsunderstödda torrlåggningsverksamheten;

given Stockholms slott den 5 mars

1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slolt den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I skrivelse den 1 december 1936 bar 1936 års utredning angående beredskapsarbeten

hemställt örn åtgärders vidtagande för att viss undersökning

måtte komma till stånd beträffande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

för jordbruksändamål.

Bihang lill riksdagens prolokoll W37. 1 sami. Nr 238-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Lantbruksstyrelsen har den 6 februari 1937 avgivit infordrat yttrande i

ämnet.

1936 års utredning angående beredskapsarbeten har till motivering av sitt

förslag anfört i huvudsak följande.

Vid den inventering av lämpliga arbetsobjekt, som av utredningen verkställts,

hade i stor omfattning anmälts företag avseende torrläggning av

mark för jordbruksändamål. Dylika företag borde jämväl enligt utredningens

mening anses särdeles väl ägnade att intaga en betydelsefull plats

i ett arbetsprogram för beredande av arbetstillfällen i tider av svårare arbetslöshet.

För torrläggningsverksamheten hade även under normala förhållanden

utgått statsbidrag med betydande belopp. Under den senaste tioårsperioden

eller för budgetåren 1927/1937 hade sålunda för den ordinarie verksamheten

på området anvisats anslag örn sammanlagt 30,800,000 kronor,

varjämte för vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 anvisats anslag

å 4,000,000 kronor till torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbetslösheten,

eller tillhopa 38,800,000 kronor.

Enligt vad utredningen erfarit syntes man emellertid få räkna med, att

åtskilliga torrläggningsföretag, vilka utförts i enlighet med uppgjord plan,

krävde ytterligare arbeten för att leda till effektiv dränering. Med den stora

omfattning verksamheten på detta område baft syntes ett dylikt förhållande

dock ej särskilt anmärkningsvärt. Då emellertid utredningen torde komma

att ifrågasätta en ytterligare utökning av denna verksamhet i arbetslöshetslindrande

syfte, hade utredningen icke ansett sig kunna förbigå det anförda

förhållandet. Principiellt ansåge nämligen utredningen det vara ett allmänt

intresse, att de företag, för vilkas utförande uppoffringar gjorts såväl av

staten som enskilda, verkligen bleve till avsett gagn. För utredningen framstode

det såsom mera angeläget, att sådana företag, som nämnts, fullbordades

än att nya komme till utförande. Utredningen ville därför föreslå, att en undersökning

rörande de med statsbidrag utförda torrläggningsföretagen komme till

stånd i syfte att konstatera, i vilken omfattning kompletteringsarbeten krävdes

för vinnande av erforderlig dräneringseffekt. Det material, som på sådant

sätt erhölles, borde därefter bland annat bearbetas för beredskapsändamål.

Då gällande bidragsvillkor formellt sett ej torde medgiva statligt

understöd till komplettering av dylika företag, borde därvid övervägande

jämväl ske rörande de grunder, efter vilka statsunderstöd skulle kunna lämnas

till företagens fullbordande. Utredningen vore för sin del övertygad om,

alt under tid med omfattande arbetslöshet en sådan väl avvägd bidragsverksamhet

skulle kunna bliva till stor allmännytta genom att möjliggöra

arbetslösas sysselsättning i produktiv verksamhet.

Beträffande frågan, huru den ifrågasatta undersökningen borde verkställas,

ville utredningen erinra örn att under de senaste åren utförts en motsvarande

undersökning av den med statsmedel understödda skogsdikningsverksamheten.

Sedan centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund därom väckt förslag,

hade statsmakterna ställt för ändamålet erforderliga medel till förfogande.

Undersökningen hade utförts av tvenne sakkunniga, professor G.

Lundberg vid skogshögskolan och fil. d:r C. Malmström vid statens skogsförsöksanstalt.

Den hade pågått i tre år (1934—1936) och dragit en kostnad

av omkring 25,000 kronor. Tillvägagångssättet hade varit följande.

Från skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet hade uppgifter infordrats

rörande samtliga de med statsmedel understödda skogsdikningsföretag, vilka

under vissa år kommit till utförande. Med ledning av dessa uppgifter, örn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 23S.

fattande bland annat areal, torvmarkstyp och kostnad, samt generalstabskartor,

varå företagen inprickats, hade av de sakkunniga uttagits visst antal

företag för undersökning. För dessa företag hade dikningsplanerna infordrats,

vilka av de sakkunniga granskats före besiktningarna å marken. Dessa

hade för varje undersökningsår tagit i anspråk cirka två månader. För varje

företag, som besiktigats, hade protokoll upprättats, varjämte även ett sammanfattande

protokoll för varje skogsvårdsstyrelses verksamhetsområde uppsatts.

Vid besiktningarna hade de av skogsvårdsstyrelsernas och skogssällskapets

tjänstemän, som handhade dikningsverksamheten, närvarit.

Av de sakkunnigas den 21 september 1936 till Kungl. Majit avgivna redogörelse

för undersökningen franninge, att vid besiktningarna konstaterats,

alt behov av dikningsföretagens komplettering förelåge, samt att detta förhållande

lett till vederbörliga åtgärders vidtagande. Även härav styrktes

utredningen i sin uppfattning, att det vid en undersökning skulle komma

att visa sig, att kompletteringsbehov förelåge jämväl med avseende å de för

jordbruksändamål utförda torrläggningsföretagen.

Beträffande frågan, huruvida det sätt, varpå skogsdikningsverksamheten

varit föremål för undersökning, kunde tjäna till ledning för planläggning

av den ifrågasatta undersökningen, ville utredningen i första hand framhålla,

att denna, för tillgodoseende av ett beredskapssyfte, givetvis borde utföras

på kortare tid och helst inom en tidrymd av något år. För undersökningens

verkställande måste under alla förhållanden förutsättas, att besiktningar

å marken ägde ruin. Med hänsyn till den omfattning, vari ifrågavarande

torrläggningsföretag förekomme, kunde endast en viss mindre del

göras till föremål för dylik besiktning. De företag, som skulle besökas,

bolde lämpligen med ledning av förefintliga register uttagas efter viss objektiv

metod, möjliggörande slutsatsers dragande beträffande verksamheten i

dess helhet och därvid sålunda jämväl rörande det sannolikt totalt förekommande

kompletteringsbehovet. Det syntes utredningen, som om undersökningens

utförande skulle kunna anförtros en sakkunnigdelegation av tre personer,

varav en borde vara lantbruksingenjörsutbildad — dock ej lantbruksingeniör

i tjänst — och de övriga i praktiskt jordbruk väl förfarna män.

Med hänsyn till den förvisso mycket maktpåliggande uppgift, som skulle tillkomma

ifrågavarande sakkunniga, samt till önskvärdheten av ett snabbt

slutförande av undersökningen borde de sakkunniga för den tid undersökningen

påginge i huvudsak helt ägna sig åt densamma.

Sedan de sakkunniga genom besiktningsresor m. m. skaffat sig ingående

kännedom om ifrågavarande torrläggningsverksamhet och därvid bland annat

konstaterat den omfattning, vari företagen kunde vara i behov av

komplettering, borde det jämväl ankomma på de sakkunniga att, örn kompletteringsbehovet

därtill gåve anledning, utarbeta förslag till bestämmelser

för statens medverkan vid företagens fullbordande.

Utredningen hade sökt att i stora drag angiva, huru den ifrågasatta undersökningen

lämpligen skulle kunna utföras. Då inom utredningen icke vöre

representerad speciell sakkunskap på ifrågavarande område, vöre det givet,

att den av utredningen skisserade planen kunde behöva göras till föremål

för jämkningar. Huvudsaken vore, att tillvägagångssättet bleve sådant, att

en för ändamålet verkställd undersökning i olika hänseenden bringade klarhet

beträffande ifrågavarande torrläggningsverksamhets ändamålsenlighet

och det behov, som kunde förefinnas av statlig medverkan för färdigställande

av ofullständigt dränerade företag.

Vad slutligen anginge storleken av de kostnader, varpå undersökningen

kunde komma att belöpa, hade utredningen förvisso svårt att med bestämd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

het yttra sig. Det ville emellertid synas, som om ett belopp av cirka 30,000

kronor skulle erfordras för ändamålet, vilket lämpligen torde kunna utgå av

statens avdikningsanslag.

Lantbruksstyrelsen bär i sitt remissyttrande anfört i huvudsak följande.

Vad beträffade de arbetsobjekt, som kunde komma i fråga vid den föreslagna

inventeringen, ville lantbruksstyrelsen framhålla, att till desamma

kunde räknas två olika slag av arbeten. Det ena omfattade sådana företag,

inom vilka den genom tidigare verkställda torrläggningsåtgärder erhållna

dräneringseffekten blivit under årens lopp försämrad till följd av markens

hopsjunkning (sättning) eller inträffade förändringar i vattenavrinningen

från företagets nederbördsområde. Detta sammanhängde dels därmed att det

ofta bleve av ekonomiska skäl nödvändigt att inskränka vid viss tidpunkt

erforderligt torrläggningsarbete till allenast vad som krävdes för tryggande

av den avsedda dräneringseffekten under ett eller annat årtionde framåt,

efter vilken tid av markernas fortgående hopsjunkning betingad ytterligare

fördjupning av vattenavloppen vidtoges, dels ock med det förhållandet att

genom andra, under årens lopp tillkomna dikningsarbeten inom det nederbördsområde,

vartill företaget hörde, avrinningen till de inom företaget tidigare

upptagna vattenavloppen efter hand kunde hava stegrats i så hög

grad, att till följd därav en utvidgning av avloppen bleve erforderlig. Företag

av nämnt slag vore givetvis allmänt förekommande och ur ifrågavarande

synpunkt kunde desamma erbjuda lämpliga arbetstillfällen av mycket betydande

omfattning. Därest frågan örn i dylika fall erforderliga kompletteringsarbeten

bleve handlagd vid syneförrättning enligt vattenlagen, torde

statsunderstöd till arbetenas utförande kunna utgå ur statens avdikningsanslag

och statens avdikningslånefond i samma ordning som för torrläggningsarbete

i allmänhet.

Till den andra kategorien torrläggningsföretag hörde sådana, beträffande

vilka det omedelbart eller endast kort tid efter deras utförande kunnat konstateras,

att på grund av felbedömning i förslaget av avrinnings- eller jordartsförhållandena

den beräknade dräneringseffekten icke uppnåtts. Enär i

dylika fall det ytterligare arbete, som skulle erfordras för erhållande av

full effekt i sagda avseende, vanligen visade sig bliva ur rent ekonomisk synpunkt

så ofördelaktigt, att statsunderstöd till bestridande av sådant arbete

icke kunde i nämnd ordning utgå, hade staten på annan väg, genom nedskrivning

eller avskrivning av till företaget av statsmedel utanordnade lån, i förekommande

fall medverkat till företagens ekonomiska sanering. Däremot hade

det endast mera sällan kommit i fråga att verkställa sådana kompletteringsarbeten,

som föreliggande framställning avsåge. I den mån företag av detta

slag i fortsättningen kunde framkomma, finge de i förevarande syfte anses

vara av endast underordnad betydelse.

Vad därefter beträffade sättet för utförandet av den ifrågasatta undersökningen

samt den tid och de kostnader, som därför skulle krävas, ville lantbruksstyrelsen

icke hålla för otroligt, att önskemålet om undersökningens

slutförande »inom en tidrymd av något år» borde kunna uppfyllas, för den

händelse de till sakkunnigdelegationen anslutna personerna — såsom jämväl

i framställningen förutsattes — i huvudsak helt ägnade sig åt denna uppgift.

Däremot torde enligt styrelsens uppfattning kostnaderna näppeligen

kunna begränsas till i framställningen angivet belopp, omkring 30,000 kronor,

särskilt för det fall att, såsom syntes vara avsikten, häri skulle inräknas

jämväl resekostnader.

Emellertid ansåge lantbruksstyrelsen det kunna starkt ifrågasättas, huru
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

5

vida det för åstadkommande av den åstundade inventeringen överhuvud taget

vore erforderligt att tillsätta en särskild sakkunnigdelegation. Enligt

lantbruksstyrelsens uppfattning torde nämligen den önskade inventeringen

kunna på väsentligt kortare tid och för relativt obetydlig kostnad verkställas

av lantbruksstyrelsen med anlitande av dels i kulturtekniska byråns arkiv

förvarade handlingar och ritningar rörande torrläggningsföretag, till vilka

statsunderstöd utgått, dels ock, för de fall då sagda material icke vore tillfyllest,

den kännedom om de olika företagen, varöver styrelsens för ifrågavarande

verksamhet i orterna anställda personal förfogade. En inventering

på denna väg torde icke behöva taga i anspråk längre tid än ett halvt år, och

kostnaderna för anställande av för ändamålet erforderliga extra arbetskrafter

hos lantbruksstyrelsen borde kunna begränsas till allenast omkring 5,000

kronor.

För den händelse den i framställningen ifrågasatta undersökningen ansåges

böra komma till stånd, ville lantbruksstyrelsen för sin del förorda sist

angivna väg för dess genomförande.

Starka skäl synas tala för, att den av 1936 års utredning angående bered- Departementsskapsarbeten

föreslagna undersökningen kommer till stånd. Det torde inom

landet finnas ett stort antal torrläggningsföretag, som icke fylla avsett

ändamål, trots betydande uppoffringar av allmänna och enskilda medel. I

många fall ha dessa företag redan dragit så stora kostnader, att intressenterna

icke äro i stånd att fullfölja desamma, ehuru ytterligare arbeten skulle behövas

för att vinna erforderlig dräneringseffekt. Jag delar utredningens uppfattning,

att det bör vara ett allmänt intresse, att de företag, för vilkas utförande

uppoffringar gjorts såväl av staten som enskilda, verkligen bliva till

avsett gagn. En undersökning torde därför böra igångsättas rörande dylika

företag för att konstatera, i vilken omfattning kompletteringsarbeten kunna

vara behövliga och under vilka villkor statligt understöd bör utgå för arbeten

av detta slag, särskilt med hänsyn till möjligheterna att under tid med

omfattande arbetslöshet bereda ökad sysselsättning i produktiv verksamhet.

Vad beträffar sättet för undersökningens utförande är jag icke nu beredd

att taga slutgiltig ställning till denna fråga. Det av lantbruksstyrelsen framlagda

förslaget torde böra följas så långt det visar sig tillräckligt, men dessutom

synes det av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten framförda

förslaget angående besiktningar å marken m. m. böra vinna tillämpning

i den utsträckning, som visar sig erforderlig för att uppnå ett snabbt resultat.

Självfallet bör i både det ena och det andra fallet ett förfaringssätt

komma till användning, som befinnes ägnat att med minsta möjliga kostnad

inom avsedd tid föra fram till klarläggande resultat.

Jag tillstyrker, att kostnaderna för berörda undersökning få bestridas ur

statens avdikningsanslag. Därest riksdagen uttalar sin anslutning till förslaget,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter

örn undersökningens anordnande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 238-

a

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

att till undersökning rörande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

må från statens avdikningsanslag av

Kungl. Maj:t anvisas erforderliga belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

i

377621. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från domänfonden till kronoarrendatom J. Åberg m. m. s. 4 i texten
  2. 2LU 1937:29 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29 s. 7 i texten
  3. JoU 1937:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till viss undersökning rörande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten. s. 5 i texten