Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor m. m

1937-03-05 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:239, Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli

1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor m. m.; given

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till förordning angående vissa ändringar

i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor,

dels ock att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1937,

1 sami. Nr 239.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

Förslag

till

förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli

1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, dels att i förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets

kreditkassor1 skall införas en ny paragraf med beteckning § 35 av

den lydelse nedan sägs, dels ock att §§ 17, 36, 37 och 67 samma förordning

skola erhålla ändrad lydelse, på sätt av det följande framgår:

§ 17.

I centralkassas stadgar skola meddelas bestämmelser av det innehåll som

angives i § 18 första stycket, § 19, §§ 21—34 och § 37 andra stycket här nedan.

§ 35.

Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att centralkassa gjort så

stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppgår,

åligger det styrelsen att därom ofördröjligen såväl lämna meddelande å föreningssammanträde

som underrätta länsstyrelsen, bank- och fondinspektionen

samt styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Det åligger centralkassas styrelse att, när helst anledning yppas till antagande,

att centralkassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster nedbringats under vad i samma stycke sagts, äger

länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från bank- och fondinspektionen,

återkalla det för kassan meddelade godkännandet.

§ 36.

Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under tio,

åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen

och styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Fylles ej detta antal inom två månader efter erinring om förhållandet från

länsstyrelsens sida eller iakttager centralkassan icke i vad på den ankommer

1 Senaste lydelse av §§ 36 och 67, se 1936:374.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

3

föreskrifterna i denna förordning, eller ställer kassan sig icke till efterrättelse

av bank- och fondinspektionen meddelat förbud eller föreläggande, eller

handhavas eljest kassans angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba

förtroendet till kassan, kan godkännandet av länsstyrelsen återkallas.

§ 37.

Har länsstyrelsen återkallat godkännandet för centralkassa, skall genom

länsstyrélsens försorg ofördröjligen göras anmälan därom hos styrelsen för

jordbrukskreditkassan och hos bank- och fondinspektionen samt underrättelse

örn förhållandet kungöras i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt

säte, eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud

för staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å

annan ort, i en tidning å denna ort.

Sedan godkännandet återkallats, skall centralkassan vara pliktig träda i

likvidation, så snart beslutet härom vunnit laga kraft.

§ 67.

Träder centralkassa eller jordbrukskassa i likvidation, äger bank- och fondinspektionen

förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden,

med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka

likvidationen.

Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst inventera

centralkassans eller jordbrukskassans kassa och övriga tillgångar samt granska

kassans alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, och må av ombudet

begärd upplysning angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.

Kassans egendom får ej avyttras under hand på andra villkor än som ombudet

godkänner. Ombudet må ej utan synnerliga skäl motsätta sig av likvidatorerna

ifrågasatt försäljning.

Bank- och fondinspektionen äger under likvidationen i avseende å likvidatorer

och föreningssammanträde enahanda befogenhet, som, innan kassan

trätt i likvidation, enligt denna förordning tillkommer inspektionen beträffande

styrelse och föreningssammanträde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jordbrukets kreditkasserörelse är i huvudsak reglerad genom dels lagen

den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för

jordbrukskredit och dels förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets

kreditkassor med däri genom förordningar den 3 juni 1932 (nr 166),

den 22 juni 1934 (nr 324) och den 26 juni 1936 (nr 374) vidtagna ändringar.

I samband med antagandet av bland annat nämnda lag och förordningen

374/1936 hemställde riksdagen i skrivelse den 16 juni 1936 (nr 340) — under

åberopande av sammansatta banko- och jordbruksutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den

30 april 1936 (nr 249) med förslag till förenämnda lag m. m. — att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning angående frågan under vilka förhållanden

centralkassa skulle vara skyldig att träda i likvidation samt för 1937 års

riksdag framlägga förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet.

Genom beslut den 26 juni 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt styrelsen för

svenska jordbrukskreditkassan att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Med skrivelse den 16 december 1936 har styrelsen överlämnat

utredning med förslag till lagstiftning i ämnet, över styrelsens förslag hava

yttranden avgivits den 14 januari 1937 av bank- och fondinspektionen och

den 18 februari 1937 av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Under punkterna lil och 112 i nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t hemställt, att riksdagen

måtte i avbidan på den proposition i ämnet som kunde varda riksdagen

förelagd beräkna för nästa budgetår till jordbrukets kreditkassor dels under

förstnämnda punkt för revision av jordbrukskasserörelsen m. m. ett reservationsanslag

av 60,000 kronor, dels ock under sistnämnda punkt för förvaltningsbidrag

till jordbrukskasserörelsen ett förslagsanslag av 400,000 kronor.

Enligt vad jag anförde i samband med berörda hemställan pågick angående

anslagen berörande frågor viss utredning. Denna är numera avslutad.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:t förenämnda spörsmål,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

5

därvid jag först till behandling upptager frågan om skyldighet för centralkassa

att tråda i likvidation.

Innan jag närmare ingår på styrelsens för jordbrukskreditkassan förslag

torde jag något få erinra om gällande bestämmelser rörande jordbrukets

kreditkasserörelse.

Den kreditorganisation, varom här är fråga, består av jordbrukskassor såsom

lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande sammanslutningar

av jordbrukskassor, till vilka sammanslutningar jordbrukskassorna

skola vara anslutna, samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse genom

att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över sådana

kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för jordbrukskasserörelsens

befrämjande och utveckling i allmänhet. Det för jordbrukskreditkassans

lånerörelse erforderliga kapitalet anskaffas genom upplåning.

Såsom grundfond för jordbrukskreditkassan har staten ställt till förfogande

4‘/a % obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida.

Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar med

begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande

syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas väsentliga

ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas gemensamma syfte.

För att jordbrukskassa skall kunna erhålla kredit från centralkassa liksom

för att centralkassa i sin ordning skall kunna få kredit från svenska jordbrukskreditkassan

fordras, att den kreditsökande kassan vunnit godkännande

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte. Godkännande

lämnas allenast under förutsättning, att kassan uppfyller vissa angivna

krav väsentligen avseende innehållet i dess stadgar.

Medlemskap i jordbrukskassa kan vinnas av varje i Sverige bosatt svensk

undersåte, som är ägare eller innehavare av jordbruksfastighet eller därmed

likställd fastighet, eller här i landet registrerat aktiebolag, som har till ändamål

att idka jordbruk ävensom vissa funktionärer vid kassan och centralkassan.

Jordbrukskassa skall bestå av minst femton medlemmar.

Delaktigheten i jordbrukskassa beräknas med hänsyn till fastighetens

jordbruksvärde enligt gällande taxering. Brukare av jordbruksfastighet, belägen

inom kassans verksamhetsområde, får vara delaktig i kassan med

högst en andel för varje fullt tal av 500 kronor av nämnda jordbruksvärde

hos fastigheten. Örn fastighet upplåtits till annan för brukande, kunna ägaren

och brukaren var för sig vinna delaktighet till högst en andel för varje

fullt tal av 1,000 kronor av jordbruksvärdet. Med jordbruksfastighet likställas

vissa andra därmed jämförliga fastigheter.

Jordbrukskasscmedlems insats är fastställd att utgöra minst 5 kronor för

varje andel, varav minst 2 kronor skola kontant inbetalas och återstoden

inom tre år efter tecknandet.

Medlems personliga ansvarighet är enligt 1030 års förordning bestämd sa
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

lunda, att den icke må understiga 50 kronor för varje andel. Medlemmarna

skola vid behov vara underkastade uttaxering intill visst i stadgarna bestämt

belopp, som enligt gällande författning ej må vara högre än 10 kronor för

andel och år. Jordbrukskassas utlåningsrörelse är begränsad alt allenast avse

medlemmarna.

Tidigare hade jordbrukskassa under särskilda förutsättningar rätt till intlåning

i vissa former. Enligt 1930 års förordning får sådan kassa icke för

egen räkning driva inlåningsrörelse men kan såsom ombud för den centralkassa,

till vilken jordbrukskassan är ansluten, mottaga medel för insättning

hos centralkassan.

Till centralkassa skola vara anslutna minst 10 jordbrukskassor inom centralkassans

verksamhetsområde med ett sammanlagt insatsbelopp i centralkassan

å minst 1,500 kronor. Ursprungligen kunde endast jordbrukskassor

vara medlemmar av centralkassa, men år 1918 vidtogs häri den jämkningen,

att även andra inom centralkassans verksamhetsområde lokaliserade

ekonomiska föreningar, vilka hava till ändamål befordrandet av jordbrukets

eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet

av genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter, kunna

bliva medlemmar i centralkassa. År 1925 meddelades vissa bestämmelser

angående dylika medlemmars insatsbelopp och den omfattning, i vilken de

skulle få ingå i centralkassa. Till en början gällde ifrågavarande medgivande

endast sådana föreningar, vilkas medlemmar voro personligen ansvariga för

föreningens förbindelser. Enligt 1932 års förordning i ämnet kunna ävei\

andra ekonomiska föreningar bliva medlemmar i centralkassa.

Vid inträdet i centralkassa skall jordbrukskassa för varje i sistnämnda

kassa tecknad andel teckna en insats av 50 öre i centralkassan. Insats skall

inbetalas kontant.

Jordbrukskassa ansvarar för centralkassans förbindelser med 50 kronor

för varje i jordbrukskassan tecknad andel. Jordbrukskassa skall vid behov

vara underkastad uttaxering intill visst belopp, högst 3 procent för år räknat

av kassans ansvarighet för centralkassans förbindelser.

Centralkassa får ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar.

Vad angår förenämnda andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

skola de vid anslutning till centralkassa ingå med högst en andel för varje

fullt tal av 50 kronor av så stor del av föreningens tillgångar utöver skulderna,

som motsvarar föreningens insatskapital jämte egna fonder av sådan

beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje gång å föreningssammanträde

fattat beslut. Insats skall utgöra 5 kronor för varje föreningens

andel i centralkassan. Föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser

med 50 kronor för varje andel, föreningen äger i kassan.

I motsats till jordbrukskassa äger centralkassa driva inlåning från allmänheten.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning å

sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning samt checkräkning.

För sparkasseräkning är insättningsmaximum bestämt till 4,000 kronor. Centralkassas

inlåning a bankmässiga räkningar må icke överskrida ett belopp,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

7

motsvarande tre gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna

jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser, Kungl.

Maj :t dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva att inlåningen må uppgå

till ett belopp, motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet.

Enligt de av riksdagen 1936 antagna bestämmelserna skola jordbrukskreditkassan,

centralkassorna och jordbrukskassorna stå under tillsyn av bankoch

fondinspektionen.

Rörande skyldighet för jordbrukskreditkassan, centralkassorna och

jordbrukskassorna att träda i likvidation och förfarandet därvid

gäller i huvudsak följande.

I fråga om jordbrukskreditkassan stadgas i § 15 av 1930 års förordning,

att Kungl. Maj:t förordnar örn kassans trädande i likvidation och örn förfarandet

därvid. De obligationer, som staten ställt till förfogande såsom grundfond

för jordbrukskreditkassan, må vid likvidation tagas i anspråk allenast

i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser. Rörande

användningen av vad som vid likvidationen återstår av kassans tillgångar,

efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Kungl. Majit.

För centralkassa gäller enligt § 37 i 1930 års förordning att, om godkännandet

från det allmännas sida återkallas i den ordning, som i § 36 sägs,

kassan skall vara pliktig träda i likvidation, så snart beslutet härom vunnit

laga kraft. I § 36 första stycket stadgas om förutsättningarna för återkallelse.

Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under

tio, åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta

länsstyrelsen och styrelsen för jordbrukskreditkassan. Fylles ej detta antal

inom två månader efter erinring om förhållandet från länsstyrelsens sida eller

iakttager centralkassan icke i vad på den ankommer föreskrifterna i förordningen,

eller ställer kassan sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen

meddelat förbud eller föreläggande, eller handhavas eljest kassans

angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan

godkännandet av länsstyrelsen återkallas. Enligt andra stycket av samma,

paragraf skall, om godkännandet för centralkassan återkallats, genom länsstyrelsens

försorg ofördröjligen göras anmälan därom hos styrelsen för jordbrukskreditkassan

och hos bank- och fondinspektionen samt underrättelse

om förhållandet kungöras i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte,

eller, örn flera tidningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för

staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan

ort, i en tidning å denna ort.

Vad slutligen jordbrukskassa angår skall även sådan kassa enligt § 55 i

1930 års förordning vara pliktig att träda i likvidation, om godkännandet

för kassan återkallas. Detta kan enligt samma paragraf ske, om antalet medlemmar

i jordbrukskassa nedgår under femton, och i övrigt under motsvarande

förutsättningar, som nyss angivits med avseende å centralkassa. Jordbrukskassa

skall även träda i likvidation, i händelse godkännandet enligt § 39

i förordningen förfallit på grund av att kassan icke inom sex månader efter

godkännandet vunnit anslutning till centralkassa eller jordbrukskassan järn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

likt § 54 blivit utesluten ur centralkassa med anledning av uraktlåtenhet att

ställa sig centralkassans anvisningar till efterrättelse m. m.

Bestämmelserna i §§ 36 och 55 kompletteras av föreskrifter i § 65, enligt

vilka bank- och fondinspektionen, örn centralkassa eller jordbrukskassa underlåter

att ställa sig till efterrättelse av inspektionen meddelat förhud eller

föreläggande eller eljest handhar sina angelägenheter på sätt, som är ägnat

att rubba förtroendet till densamma, äger göra anmälan därom hos vederbörande

länsstyrelse med anhållan örn återkallelse av det för kassan meddelade

godkännandet.

I § 67 förordningen om jordbrukets kreditkassor finnes slutligen för fall,

att centralkassa eller jordbrukskassa träder i likvidation, föreskrivet, att bankoch

fondinspektionen under denna äger i avseende å likvidatorer och föreningssammanträde

enahanda befogenhet, som, innan kassan trätt i likvidation,

enligt förordningen tillkommer inspektionen beträffande styrelse och

föreningssammanträde.

Till följd av att såväl centralkassor som jordbrukskassor utgöra ekonomiska

föreningar med begränsad personlig ansvarighet, äga stadgandena i lagen

den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn ekonomiska föreningar, i viss utsträckning,

jämväl giltighet i fråga om nyssnämnda kassor. I 46—64 §§ i denna lag meddelas

bestämmelser om sådan förenings likvidation och upplösning. Till en

början angivas där vissa förhållanden, som skola föranleda likvidation. Enligt

46 § gäller salunda att, örn ekonomisk förenings verksamhet finnes vara

lagstridig eller uppenbart osedlig, rätten äger, på ansökning av ombud, som

justitiekanslern eller länsstyrelsen förordnar att sådan talan utföra, förklara

föreningen skyldig att träda i likvidation. I sådant fall skall rätten förordna

en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen. Vidare stadgas i 47 §

att, om ekonomisk förening saknar till föreningsregistret anmäld, behörig

styrelse, föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan

vara beroende därav, att någon finnes som äger företräda föreningen, är berättigad

att hos rätten eller domaren göra ansökning, att föreningen må förklaras

skyldig att träda i likvidation. Styrkes efter viss kungjord tid, att anmärkta

förhållandet fortfar, skall rätten förklara, att föreningen skall träda

i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer alt verkställa densamma.

Ekonomisk förening skall enligt 48 § också träda i likvidation, då antalet

föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt antal medlemmar ej

inträtt inom tre månader eller då förhållande inträffat, på grund varav enligt

bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 48 § påkallar

likvidation, och anmäles ej inom en månad därefter till föreningsregistret,

att föreningen trätt i likvidation, skall rätten, på ansökan av föreningsmedlem

eller styrelseledamot och efter föreningens hörande, förklara, att föreningen

skall träda i likvidation, och skall rätten förelägga föreningen att inom

viss tid, ej understigande en månad, utse en eller flera likvidatorer vid äventyr

att förordnande i sådant hänseende eller eljest meddelas av rätten. Slutligen

kan föreningen frivilligt besluta att träda i likvidation. För sådant be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

9

sluts giltighet fordras enligt 43 § viss kvalificerad majoritet bland föreningsmedlemmarna.

— övriga i lagen örn ekonomiska föreningar meddelade bestämmelser

om förenings likvidation och upplösning hava i stort sett avseende

å likvidatorernas kvalifikationer och åligganden samt förfarandet vid

likvidation, fördelning av överskott efter likviderad förening m. m. Dessa bestämmelser

överensstämma i det väsentliga med motsvarande föreskrifter i

lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse och lagen den 29 juni 1923

(nr 286) om sparbanker.

Svenska jordbrukskreditkassans styrelses förslag innebär, att rörande centralkassas

skyldighet att träda i likvidation, då större förluster drabbat kassan,

skola i huvudsak gälla följande bestämmelser.

Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att centralkassa gjort så

stora förluster, att dessa överstiga en femtedel av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppgår, skall

det åligga styrelsen att därom ofördröjligen såväl lämna meddelande å föreningssammanträde

som underrätta länsstyrelsen och styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Det skall åligga kreditkassans styrelse att, när helst anledning

yppas till antagande, att centralkassan gjort förluster i den omfattning varom

nyss sagts, ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska

detsamma. Hava icke senast vid det nyss omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster nedbringats under en femtedel av det belopp, vartill

medlemmars ansvarighet för kassans förbindelser sammanlagt uppgår, äger

länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från bank- och fondinspektionen,

återkalla det för kassan meddelade godkännandet.

Dessa bestämmelser äro enligt förslaget upptagna i § 35 av 1930 års förordning,

vilken pai-agraf enligt förordningen 374/1936 upphörde att gälla.

Enligt förslaget är icke avsett att göra ändring i övriga föreskrifter rörande

återkallande av godkännande för centralkassa, varom stadgas i § 36 första

stycket. De för närvarande i § 36 andra stycket upptagna bestämmelserna

angående anmälan och kungörande om återkallandet hava i förslaget överflyttats

såsom ett första stycke till § 37, varefter såsom ett andra stycke i denna

paragraf i nära anslutning till paragrafens nuvarande lydelse stadgats, att,

sedan godkännande återkallats, centralkassa skall vara pliktig träda i likvidation,

så snart beslutet härom vunnit laga kraft.

Rörande likvidationsförfarandet upptages i förslaget följande.

Är centralkassa eller jordbrukskredilkassa på grund av bestämmelserna i

§ 37 eller 55 pliktig att träda i likvidation, skall å föreningssammanträde en

eller flera likvidatorer väljas att verkställa likvidationen. I stadgandena må

kunna bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på annat sätt utses

att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen. Utser

kassan ej likvidatorer, då godkännandet för kassan återkallas, ankommer

det på länsstyrelsen att utse en eller flera likvidatorer. Under tiden intill

dess sådant skett, svara de, som med vetskap örn återkallandet deltaga i

beslut örn fortsättande av kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Örn centralkassas och jordbrukskassas likvidation skall, utöver bestämmelserna

i lagen om ekonomiska föreningar, gälla, att kassans egendom ej må

avyttras under hand på andra villkor än som det av bank- och fondinspektionen

enligt § 67 förordnade ombudet godkänt. Ombudet må ej utan synnerliga

skäl motsätta sig av likvidatorerna ifrågasatt försäljning. Nu omförmälda

stadganden rörande likvidationsförfarandet hava i förslaget upptagits i en ny

paragraf, § 59 a.

I § 67 av 1930 års förordning hava vidare rörande likvidationsförfarandet

upptagits — förutom den däri nu upptagna bestämmelsen, att bank- och

fondinspektionen äger under likvidationen i avseende å likvidatorer och föreningssammanträde

enahanda befogenhet som, innan kassan trätt i likvidation,

enligt förordningen tillkommer inspektionen beträffande styrelse- och

föreningssammanträde — bestämmelser i följande avseenden. Bank- och

fondinspektionen skall, för den händelse centralkassa eller jordbrukskassa

träder i likvidation, äga förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas

sammanträden med rätt att yttra sig till protokollet samt att i övrigt

övervaka likvidationen. Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att

när sora helst inventera centralkassans eller jordbrukskassans kassa och

övriga tillgångar samt granska kassans alla böcker, räkenskaper och andra

handlingar. Av ombudet begärd upplysning angående förvaltningen må ej

av likvidatorerna förvägras. Ombudet skall i frågor av vikt samråda med

styrelsen för jordbrukskreditkassan eller, då fråga är om jordbrukskassas

likvidation, med styrelsen för vederbörande .centralkassa.

Enligt styrelsens för jordbrukskreditkassan förslag äro de nya bestämmelserna

avsedda att träda i kraft den 1 juli 1937.

Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för styrelsens för svenska

jordbrukskreditkassan motivering till sitt förslag.

Jordbrukskreditkassans styrelse har till en början berört frågan huruvida

en komplettering av bestämmelserna rörande jordbrukskreditkassans likvidation

vore erforderlig. Härutinnan har styrelsen anfört.

Enligt styrelsens mening funnes icke tillräcklig anledning att göra ändring

i eller komplettera den nuvarande bestämmelsen i § 15 av förordningen örn

jordbrukets kreditkassor, enligt vilken Kungl. Majit hade att förordna om

jordbrukskreditkassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid.

Några likvidationsbestämmelser hade icke ansetts behövliga för de med

jordbrukskreditkassan jämförliga centralorganen för de halvofficiella hypoteksinstitutionerna.

Såtillvida syntes för jordbrukskreditkassans vidkommande

ännu mindre än för dessa andra inrättningar några dylika bestämmelser

vara erforderliga, som jordbrukskreditkassan icke vände sig till allmänheten

i sin medelsanskaffning utan verkställde sin upplåning hos större kapitalplacerare,

vilka själva kunde bedöma sina risker utan särskilda säkerhetsbestämmelser

i lagstiftningen. Ej heller hade riksdagen i sin skrivelse nr

340/1936 ifrågasatt någon komplettering av bestämmelserna om jordbrukskreditkassans

likvidation.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

11

Såsom allmän motivering för förslaget har styrelsen för jordbrukskreditkassan

anfört i huvudsak följande.

Då centralkassorna numera ägde mottaga insättningar från allmänheten,

borde dessa kassor lika väl som bankaktiebolagen och sparbankerna bliva

underkastade bestämmelser örn skyldighet att träda i likvidation, när sådan

kassas ställning mera avsevärt försämrades och dess möjlighet att göra rätt

för sig gentemot fordringsägarna härigenom äventyrades. I någon mån

kunde bestämmelser i förevarande ämne också vara motiverade av hänsyn

till centralkassornas medlemmar, jordbrukskassor och till centralkassorna

anslutna jordbruksekonomiska föreningar, vilka vore ansvariga för centralkassornas

förbindelser. En centralkassa borde icke utan inskränkning få

fortsätta sin verksamhet, om denna bedreves på sådant sätt, att medlemmarnas

ansvarighet kunde befaras behöva tagas i anspråk i en alltför stor omfattning.

Slutligen kunde staten, som stöde i visst ansvar för centralkassornas

förbindelser, hava intresse av att en centralkassa icke finge fortsätta en

förlustbringande verksamhet.

Styrelsen för jordbrukskreditkassan har såsom motivering för de i förslaget,

§ 35, upptagna bestämmelserna rörande skyldighet för centralkassa att

träda i likvidation anfört följande.

För bedömandet av vilka bestämmelser som borde meddelas i förevarande

ämne, vore det lämpligt att beakta, vad som härutinnan gällde beträffande

bankaktiebolag och sparbanker. Enligt 25 § sparbankslagen finge sparbank

inlåna penningar — här inräknades även upplåning — dels till ett belopp,

för vilket full täckning hos sparbanken funnes i kontanter, banktillgodohavanden,

fullgoda obligationer och vissa därmed jämställda värdepapper,

kommunlån eller lån, för vilka säkerheten utgjordes av inteckning inom

hälften av senast fastställda taxeringsvärde! uti annan i stad, köping eller

municipalsamhälle belägen fastighet än industrifastighet eller uti jordbruksfastighet

å landet, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken ej

vore försedd med för jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, icke finge

inräknas värdet av växande skog, dels ock därutöver till ett belopp av

högst tolv och en halv gånger sparbankens fonder. I intet fall finge dock

inlåningen med avdrag av sparbankens kontanter och banktillgodohavanden

överstiga femtio gånger sparbankens fonder. Om rubbning uppstått i det

förhållande, som sålunda skulle förefinnas emellan sparbanks fonder och

dess inlåning, föreläde länsstyrelsen sparbanken att vidtaga rättelse. Underläte

sparbanken att ställa sig till efterrättelse sådant föreläggande, ägde

länsstyrelsen enligt 58 § sparbankslagen förordna, att sparbanken genast

skulle träda i likvidation. Vad bankaktiebolagen anginge stadgades i 91 och

92 §§ banklagen att, örn vid uppgörande av bokslut eller eljest visade sig,

att bankaktiebolag gjort sådana förluster, att tio procent av grundfonden

förlorats, och om icke genom tillskott av aktieägare grundfonden återställdes

till sitt behöriga belopp, bolaget skulle träda i likvidation.

Den uppgift att trygga kreditinrättningarna och deras fordringsägare mot

föjderna av inträffande förluster, vilken bos bankaktiebolagen och sparbankerna

tillgodosåges genom dessas fonder, vore bos centralkassorna till väsentlig

del tillgodosedd genom medlemmarnas ansvarighet för centralkassornas

förbindelser. Denna ansvarighet utgjorde för såväl jordbrukskassor som andelsföreningar

femtio kronor för värjo andel, som sådan medlem bade i vederbörande

centralkassa. Fullgörandet av centralkassornas förbindelser tryggades

dessutom av centralkassornas fonder — vilka dock hittills icke nått någon

mera betydande storlek — och vidare av centralkassornas möjlighet att oberö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ende av medlemmarnas nyss omförmälda ansvarighet å dessa uttaxera intill

visst i stadgarna bestämt belopp för år räknat, dock högst tre procent av

varje medlems ansvarighet för centralkassans förbindelser, alltså högst en

krona femtio öre för andel. Slutligen hade staten ställt viss garanti för fullgörandet

av varje centralkassas förbindelser, med undantag av kassans skuld

till jordbrukskreditkassan. Dessa garantier hade formen av hos riksbanken

deponerade svenska statens obligationer till belopp, som bestämdes av Kungl.

Maj:t under iakttagande av att beloppet finge högst motsvara tjugo procent,

med avrundning av beloppet uppåt till jämnt hundratusental kronor, av kassans

upplåning enligt senast upprättade bokslut samt att beloppet icke finge

i något fall överstiga 1,000,000 kronor eller understiga 100,000 kronor. Sålunda

ställd garanti för en centralkassa finge på särskilt angivna villkor anlitas

till täckande av fordringar, i den mån kassans egna tillgångar, de belopp inräknade,

som på grund av medlemmarnas i kassan ansvarighet för dess förbindelser

kunde från dem uttaxeras, därtill visade sig otillräckliga.

Med hänsyn till den roll, som medlemmarnas ansvarighet spelade för centralkassorna,

ansåge styrelsen de likvidationsregler, varom nu vore fråga,

böra grundas på omfattningen av ifrågavarande ansvarighet. Denna borde

därvid betraktas såsom en motsvarighet till sparbankernas och bankaktiebolagens

fonder. Med utgångspunkt härifrån syntes böra prövas, huruvida någon

av de förut omförmälda, i sparbanks- och banklagarna förekommande

likvidationsgrunderna borde göras tillämplig även på centralkassorna. Vad

först anginge den i sparbankslagen upptagna regeln, enligt vilken en sparbanks

fonder ej finge understiga vissa relationstal i förhållande till in- och

upplåningen, kunde erinras örn att redan nu funnes en i viss mån jämförlig

regel i förordningen om jordbrukets kreditkassor. Enligt § 31 finge nämligen

centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar icke överskrida ett belopp,

motsvarande tre gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna

jordbrukskassorna sammanlagt hade för centralkassans förbindelser, Kungl.

Majit dock obetaget att, där skäl därtill vore, medgiva, att inlåningen finge

uppgå till ett belopp, motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet. Vid ett

åsidosättande av dessa föreskrifter trädde den förut omförmälda bestämmelsen

i § 36 i tillämpning, på grund varav centralkassa kunde bliva skyldig

att träda i likvidation, örn kassan icke iakttoge föreskrifterna i förordningen.

Då nyssnämnda bestämmelser för centralkassorna emellertid endast bade avseende

å inlåningen men ej å den för dessa kassor ofta lika viktiga upplåningen,

kunde bestämmelsen i fråga icke erbjuda samma garantier som förutnämnda

bestämmelse för sparbankerna. Härför skulle erfordras, att även upplåningen

för centralkassorna begränsades i förhållande till medlemmarnas

ansvarighet. En sådan begränsning hade föreslagits av jordbrukskreditutredningen

i dess den 18 juli 1935 avgivna betänkande med förslag till förordningom

jordbrukets kreditkassor m. m. Förslaget i denna del hade emellertid

icke beaktats i samband med de ändringar i författningarna för jordbrukskasserörelsen,

som genomförts enligt beslut vid 1936 års riksdag. Det syntes

styrelsen med hänsyn härtill icke vara lämpligt att nu ifrågasätta någon begränsning

av förevarande art. Härmed förfölle även möjligheten att för centralkassorna

införa någon likvidationsgrund av samma innebörd som den,

vilken enligt sparbankslagen gällde med avseende å fondernas förhållande

till in- och upplåningen.

1 stället bade styrelsen upptagit till övervägande, örn icke den i banklagen

tillämpade principen om skyldighet för bankaktiebolag att träda i likvidation,

om dess förluster överstege viss del av grundfonden, lämpligen kunde

tagas till förebild för motsvarande bestämmelser för centralkassorna. Såvitt

styrelsen kunde finna, borde detta med fördel kunna ske. Som redan fram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

13

hållits fyllde centralkassemedlemmarnas ansvarighet väsentligen samma uppgift

som bankaktiebolagens fonder. Om en centralkassa gjort så stora förluster,

att det på grund härav måste anses nödvändigt att taga i anspråk eri mera

väsentlig del av medlemmarnas ansvarighet, vittnade detta i allmänhet örn

att kassans ställning vore så svag, att det läge i såväl insättarnas som medlemmarnas

intresse, att kassans verksamhet avvecklades, innan förlusterna

ytterligare ökades.

Vad härefter anginge frågan, huru stora förluster en centralkassa borde

kunna lida utan att nödgas träda i likvidation, borde till en början uppmärksammas,

att en kassa, som gjort förluster, i första hand finge anses böra täcka

dessa genom anlitande av sin säkerhetsfond och av de till centralkassan anslutna

andelsföreningarnas insatskapital i kassan. Vidare kunde kassan verkställa

uttaxering på sina medlemmar för det löpande året, vilken uttaxering

enligt det förut sagda kunde uppgå till högst en krona femtio öre för andel.

Endast de förluster, som därefter återstode, borde tydligen medräknas, då det

gällde att jämföra förlusternas storlek med beloppet för medlemmarnas ansvarighet.

För bankaktiebolagen vore stadgat, att anledning till likvidation

förelåge, om bank gjort sådana förluster, att tio procent av grundfonden förlorats.

Enligt styrelsens mening borde motsvarande relationstal med avseende

å förhållandet mellan centralkassas förluster och dess medlemmars ansvarighet

sättas högre. Det borde beaktas, att centralkassorna hade möjlighet

att, oavsett medlemmarnas ansvarighet, årligen å dessa uttaxera tre procent

av ansvarsbeloppet. Vidare vore att märka, att den inlåning, som för en centralkassa

medgåves vid ett visst ansvarighetsbelopp, vore lägre än den inlåning,

vilken en bank med grundfond till samma belopp som nyssnämnda

ansvarighetsbelopp finge mottaga. Under det att centralkassas inlåning å

bankmässiga räkningar icke finge överskrida tre eller, efter särskilt medgivande,

fyra gånger anslutna jordbrukskassors ansvarighet, kunde bankaktiebolags

inlåning enligt 49 § banklagen uppgå ända till åtta gånger bolagets

egna fonder. Det syntes skäligt, att i förevarande sammanhang viss hänsyn

toges till att centralkassornas inlåning sålunda vilade å något större underlag

än bankaktiebolagens inlåning. Vid övervägande av olika på frågan inverkande

omständigheter hade styrelsen funnit sig böra föreslå, att centralkassa

skulle kunna bliva skyldig att träda i likvidation, örn den gjort så stora förluster,

att dessa — sedan kassans säkerhetsfond och anslutna andelsföreningars

insatskapital blivit anlitade och uttaxering verkställts för löpande året

— överstege en femtedel, alltså tjugo procent, av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppginge.

Härvid borde räknas med såväl jordbrukskassors som anslutna andelsföreningars

ansvarighet.

Till belysande hur den av styrelsen nu föreslagna regeln kommer att verka

i praktiken har styrelsen uppgjort följande sammanställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanställning till belysande av innebörden av styrelsens förslag.

Centralkassor

Säkerhets- fond samt

ansi. andels- för:s insats- kapital

Högsta

tillåtna ut- tax. för

ett år

20 % av

medlemmar- nas ansva- righet

Summa

av kol.

2-4

Total

utlåning

Återstående ansva- righet (80 %)

Annan

utlåning än

primärlån

(andels- kredit)

Åter- stående

ansvarig- het i rela- tion till

andels- kredit %

Inlåning

i absoluta

tal

i relation

till ut- låningen

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Gotlands ........

22,000

104.000

18,000

166.000

35.000

82.000

255,000

74.000

60.000

16,000

14.000

44.000

39.000

77.000

45.000

63.000

90.000

36.000

67.000

20.000

93,000

293.000

260.000

516.000

299.000

417.000

597.000

239.000

445.000

134.000

129.000

441.000

317.000

759.000

379.000

562.000

942.000

349.000

572.000

170.000

2.448.000

8.039.000

4.239.000

12,800,000

6.982.000

9.335.000

9.024.000

5.798.000

6.238.000

3.182.000

372.000

1.172.000

1.040.000

2.064.000

1.196.000

1.668.000

2.388.000

956.000

1.780.000

536.000

15

15

25

16

17

18

26

16

29

17

1.529.000

4.499.000

2.771.000

6.650.000

3.852.000

4.892.000

6.449.000

2.893.000

4.631.000

1.506.000

24

26

37

31

31

34

37

33

38

36

1.067.000

2.728.000

1.251.000

5.508.000

2.149.000

2.932.000

4.454.000

3.582.000

4.365.000

1.431.000

Gävleborgs......

Malmöhus läns ..

Mell. Norrlands ..

Mell. Sveriges....

Malarp ro vinsernas

Södra Sveriges____

Västra Sveriges ..

Östergötlands ....

övre Norrlands ..

832,000 | 495,000

3,293,000 | 4,620,000

68,085,000

13,172,000

19

39,672,000

33

29,467,000

Anm. 1. Siffrorna avse den 30 september 1936.

* A^A .^iff.rorna * kolumn 5 utvisa, huru stora förluster de olika centralkassorna enligt föreliggande förslag kunna lida innan de nödgas

träda i likvidation. e

Anm. 3. Siffrorna i kolumnerna 7 och 8 utvisa, huru stora belopp som kvarstå av ansvarigheten, när centralkassans förluster uppgå till

belopp, som angives i kolumn 5, och centralkassan härvid nödgas träda i likvidation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

s. 15 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

15

I anslutning till denna tablå har styrelsen framhållit, att enligt vad tablån

utvisade vore den av styrelsen förordade bestämmelsen tillräckligt betryggande

för centralkassornas insättare och ansvariga medlemmar, samtidigt som

den å andra sidan icke vore alltför sträng mot centralkassorna alt framtvinga

likvidation, där sådan icke vore påkallad av förhållandena.

Styrelsen för jordbrukskreditkassan har såsom motivering till sitt förslag

till likvidationsbestämmelserna i § 35 av förordningen örn jordbrukets kreditkassor

vidare anfört:

Om det vid uppgörande av bokslut eller eljest visade sig, att centralkassa

gjort så stora förluster som förut sagts, borde detta emellertid icke omedelbart

medföra skyldighet att träda i likvidation. Liksom vore föreskrivet för

bankaktiebolag i motsvarande situation borde den första åtgärden vara, att

styrelsen ofördröjligen å föreningssammanträde lämnade meddelande om det

inträffade förhållandet. Även vederbörande länsstyrelse samt styrelsen för

jordbrukskreditkassan borde underrättas. Under tiden fram till föreningssammanträdet

hade centralkassan ännu tillfälle att söka efter möjligheter att

nedbringa förlusterna under det maximibelopp, som angåves i författningen.

Såsom redan framhållits behövde förlusterna medräknas endast i den mån

desamma icke täcktes av centralkassans säkerhetsfond och anslutna andelsföreningars

insatskapital och av för året tillåten uttaxering. Styrelsen hade

tagit under övervägande, huruvida anordningar borde skapas för möjliggörande

av en förstärkning av centralkassas säkerhetsfond för att dymedelst

bringa rättelse i det inträffade förhållandet. Det finge erinras att det i 34

§ sparbankslagen vore förutsatt, att, då det för upprätthållande av sparbanks

verksamhet funnes påkallat, en särskild säkerhetsfond skulle kunna bildas

genom bidrag av huvudmän eller andra. En motsvarande bestämmelse återfunnes

i banklagen. Enligt 92 § i denna lag gällde, att örn av aktieägare

tecknades vad som erfordrades för att återställa grundfond till dess behöriga

belopp, bankaktiebolag ägde, därest det sålunda tecknade beloppet omedelbart

inbetalades eller därför ställdes pant eller annan säkerhet, som bankinspektionen

prövade fullgod, fortsätta rörelsen. Intet hinder syntes visserligen

möta att bland de bestämmelser, som skulle reglera centralkassas skyldighet

att träda i likvidation på grund av lidna förluster, även införa regler angående

förstärkning av kassas fonder. Dessa regler skulle härvid kunna avfattas

i huvudsaklig anslutning till de för bankaktiebolagen gällande. Emellertid

funne styrelsen dylika bestämmelser för centralkassornas del i praktiken

betydelselösa, varför några föreskrifter i detta ämne icke upptoges i

förslaget.

Örn icke senast vid omförmälda föreningssammanträde centralkassas

förluster nedbringats under det angivna maximibeloppet, borde länsstyrelsen

hava att återkalla godkännandet för kassan. Det syntes emellertid lämpligt,

att länsstyrelsen dessförinnan inhämtade yttrande i ärendet från bank- och

fondinspektionen.

I fråga om det av styrelsen förordade förfarandet, §§ 59 a och 67 i författningsförslaget,

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Örn centralkassa vore skyldig att träda i likvidation, borde det åligga

kassan att å föreningssammanträde välja en eller flera likvidatorer att verkställa

likvidationen. I kassas stadgar borde kunna bestämmas, att en eller

flera likvidatorer skulle på annat sätt, exempelvis av jordbrukskreditkassan,

utses att jämte de å förcningssammanträdet valda deltaga i likvidationen.

Kassan borde självfallet icke genom underlåtenhet att utse likvidatorer kunna

göra skyldigheten att träda i likvidation örn intet. Ulsågc kassan ej likvida
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lii

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

torer, då godkännandet för kassan återkallats, borde det därför ankomma på

offentlig myndighet att utse en eller flera likvidatorer. De, som med vetskap

om återkallandet deltoge i beslut örn fortsättande av kassans verksamhet eller

handlade å dess vägnar, bolde svara för uppkommande förbindelser en för

alla och alla för en såsom för egen skuld. I lagen om ekonomiska föreningar

funnes redan bestämmelser meddelade i nu berörda ämnen. Enär emellertid

ifrågavarande bestämmelser icke vore avfattade med tanke på .sådana likvidationsfall,

som åsyftades med de särskilda bestämmelserna i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor, syntes det vara motiverat, att i sistnämnda författning

lämnades uttryckliga bestämmelser i ämnet. Härvid syntes det vara

att föredraga att, där det enligt det förut sagda måste ankomma på offentlig

myndighet att utse likvidatorer, detta åliggande icke, såsom enligt lagen om

ekonomiska föreningar, hänskötes till rätten ulan till länsstyrelsen, vilken ju

handlade frågan örn återkallelse av godkännande.

I övrigt syntes de i föreningslagen upptagna bestämmelserna örn likvidation

och upplösning bliva direkt tillämpliga även vid likvidation, som föranleddes

av de speciella stadgandena i förordningen örn jordbrukets kreditkassor. Någon

upprepning av förstnämnda bestämmelser vore alltså icke erforderlig.

Enligt § 67 förordningen om jordbrukets kreditkassor ägde bank- och fondinspektionen,

om centralkassa trädde i likvidation, därunder i avseende å

likvidatorer och föreningssammanträde enahanda befogenhet, som, innan

kassan trätt i likvidation, enligt förordningen tillkomme inspektionen beträffande

styrelse och föreningssammanträde. I överensstämmelse med stadganden

i banklagen syntes i förordningen även böra införas föreskrifter örn

att vid centralkassas likvidation bank-och fondinspektionen skulle äga förordna

ombud, som hade att närvara vid likvidatorernas sammanträden, med

rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka likvidationen. Likvidatorerna

borde vara skyldiga att bereda ombudet tillfälle att när som helst

inventera centralkassans kassa och övriga tillgångar samt granska kassans

alla böcker, räkenskaper och andra handlingar. Det syntes vara lämpligt att

föreskriva skyldighet för ombud att i frågor av vikt samråda med styrelsen

för jordbrukskreditkassan.

I anslutning till vad som gällde enligt banklagen borde även beträffande

centralkassa föreskrivas — utöver vad härutinnan funnes stadgat i 57 § lagen

om ekonomiska föreningar —- att sådan kassas egendom under likvidation ej

finge avyttras under hand på andra villkor än som det av bank- och fondinspektionen

förordnade ombudet godkänt men att ombudet ej utan synnerliga

skäl finge motsätta sig av likvidatorerna ifrågasatt försäljning.

Såsom framgår av det föregående avsåge den fråga, som hänskjutits till

styrelsen, endast införandet av nya likvidationsbestämmelser för centralkassorna.

Emellertid funne styrelsen det vara att förorda att, med tanke på

de fall då jordbrukskassa trädde i likvidation enligt nuvarande bestämmelser

i § 55 sista stycket förordningen om jordbrukets kreditkassor, de förut föreslagna

tekniska föreskrifterna örn utseende av likvidatorer m. m. gjordes tilllämpliga

även i fråga om jordbrukskassor. Dessa föreskrifter borde därför

införas i en ny paragraf, § 59 a, under kapitlet angående för centralkassor

och jordbrukskassor gemensamma bestämmelser. Även de föreslagna bestämmelserna

i § 67 rörande bank- och fondinspektionens befattning med

likviderad kassa torde böra gälla såväl centralkassor som jordbrukskassor.

I de avgivna yttrandena hava förordats vissa jämkningar i det av styrelsen

för svenska jordbrukskreditkassan framlagda förslaget. Bank- och fondinspektionen

har sålunda föreslagit, att det till likvidation ledande förfarandet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 239.

17

skall tillgripas, då centralkassa, utöver förluster, som kunna täckas av kassans

fonder och tillgängliga vinstmedel, lidit förlust till så stort sammanlagt

belopp, att detta motsvarar en tiondel i stället för en femtedel av det belopp,

vartill medlemmarnas ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt

uppgår. Bank- och fondinspektionen har vidare förordat, att i konstaterat

förlustbelopp skall inräknas vad som under de fem närmast föregående

räkenskapsåren uttaxerats å centralkassans medlemmar. Ytterligare har inspektionen

ansett, att, då fråga om tvångslikvidation är aktuell, man skall

bortse från lidna förluster allenast i den mån de kunna täckas av egna fonder

och vinstmedel, och i sådant fall icke medgiva, att årsuttaxering må tillgripas

för förlusternas nedbringande. Enligt bank- och fondinspektionens mening

bör det åligga centralkassa att meddela även inspektionen, då förlust av förut

angiven omfattning uppstått. Slutligen har bank- och fondinspektionen förordat,

att den av jordbrukskreditkassans styrelse föreslagna bestämmelsen,

att det skulle åligga ombudet, som av inspektionen förordnats för centralkassas

eller jordbrukskassas likvidation, att i frågor av vikt samråda med jordbrukskreditkassans

styrelse respektive centralkassans styrelse, skulle såsom

överflödig utgå.

Bank- och fondinspektionen har såsom motivering för sina förslag i huvudsak

anfört följande.

Då den såsom likvidationsanledning angivna storleken av lidna förluster beräknats

i förhållande till medlemmarnas ansvarighet, hade detta skett, enär

denna ansvarighet ansetts fylla väsentligen samma uppgift som bankaktiebolagens

fonder, varmed torde avses deras grundfonder. Enligt bank- och

fondinspektionens mening förefunnes emellertid här med avseende å värdet

såsom säkerhetsunderlag en högst betydande skillnad. En banks grundfond

skulle hava kontant inbetalats. Medlemsansvarighetens värde och möjligheten

att utnyttja densamma vore däremot enligt vad erfarenheten från såväl här

ifrågavarande som andra områden bestyrkta, synnerligen svåra att på förhand

bedöma, helst som det vore särskilt under mera allmänt tryckande ekonomiska

tider, som ansvarigheten kunde behöva tagas i anspråk. Under det

att en banks grundfond vore en fast marginal, som under rörelsens fortgång

icke kunde minskas i annan ordning än den, som i banklagen angivits för

nedsättning av grundfonden, förefunnes för en centralkassas medlemmar större

möjligheter att minska det medlemsansvar, varå centralkassan vore byggd.

En centralkassemedlem — och det gällde här kanske en av de mera bärkraftiga

— vilken genom den insikt i ekonomiska ting, som hos honom

vore representerad, funnit, att centralkassans ställning vore sådan, att likvidationshotet

vore överhängande, kunde, om kassan icke desto mindre fortsatte

sin rörelse, genom att i tid anmäla sitt utträde undandraga sig ansvarigheten

för kassans förbindelser. Än vidare borde här beaktas, att örn den .situation

skulle inträffa, att ansvarigheten behövde tagas i anspråk för täckande

av centralkassas förluster, det ofta, på grund av ensidigheten i kassans

utlåning och kassans lokalt begränsade verksamhetsområde, kunde vara alt

förvänta, att ytterligare förluster skulle visa sig förefinnas, något som, särskilt

med hänsyn till alt kassamedlemmarna såsom bärare av ansvarigheten

samtidigt vore gäldenärer, kunde medföra ytterligare svårigheter att utnyttja

ansvarigheten.

Av vad sålunda framhållits torde framgå, att medlemmarnas ansvarighet

såsom säkerhetsunderlag för en centralkassa vore av väsentligt mindre värde

lii hang lill riksdagens protokoll 19117. 1 sorni. Nr lilli). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Gentralkassa

Antal

andelar

Ansvarighet

1,000-tal kr.

]

Medgiven

maximi- i

inlåning

1,000-tal kr.

Gotlands centralkassa..............................

9,283

464

1,392 !''

Gävleborgs läns centralkassa ......................

29,264

1,463

4,389

Malmöhus läns centralkassa........................

26,023

1.301

3,903

Mellersta Norrlands centralkassa....................

51,625

2,581

7,743

Mellersta Sveriges centralkassa ....................

29,947

1,497

4,491

Mälarprovinsernas centralkassa ....................

41,712

2,086

6,258

Södra Sveriges centralkassa........................

59,702

2,985

8,955

Västra Sveriges centralkassa........................

23,923

1,196

3,588

Östergötlands centralkassa..........................

44,512

2,226

6,678

Övre Norrlands centralkassa ......................

13,368

668

2,004

Samtliga centralkassor

329,359

16,467

49,401 1

Medeltal pr centralkassa

32,936

1,647

4,940

än grundfonden vore för ett bankaktiebolag. Då inspektionen likväl om ock

med tvekan ansett sig böra förorda, att i bestämmelser om tvångslikvidation

för centralkassa de lidna förlusternas storlek beräknades i förhållande till

medlemmarnas ansvarighet, hade detta skett i brist på annan godtagbar beräkningsgrund.

Ansvarigheten hade ju också, såsom styrelsen för svenska

jordbrukskreditkassan framhållit, redan i förordningen om jordbrukets kveditkassor

i ett fall antagits såsom beräkningsunderlag, nämligen ifråga om

maximum för centralkassas inlåning på bankmässiga räkningar.

De nyss angivna synpunkterna manade emellertid till försiktighet vid bestämmandet

av den utsträckning, i vilken centralkassa skulle medgivas att

fortsätta sin verksamhet utan att likvidationsförfarande skulle inledas. Styrelsen

för svenska jordbrukskreditkassan hade, såsom redan nämnts, i detta

hänseende föreslagit, att de till tvångslikvidation ledande åtgärderna skulle

igångsättas först då förlusterna vore så stora, att de, efter avdrag av vad som

kunde täckas av fonder jämte vinstmedel samt årsuttaxering, överstege en

femtedel av ansvarighetens sammanlagda belopp. Att gå så långt hade inspektionen

icke under några förhållanden ansett sig kunna tillstyrka. Det

gällde ju här att tvinga en centralkassa att upphöra med sin verksamhet i

så god tid, att statsgarantien icke skulle behöva tillgripas och att medlemmarnas

ansvarighet icke skulle behöva utnyttjas i alltför stor omfattning.

Efter ingående övervägande hade inspektionen ansett sig böra föreslå, att

det till likvidation ledande förfarandet skulle tillgripas, då centralkassa utöver

förluster, som kunde täckas av säkerhetsfond och ekonomiska föreningars insatskapital

samt vinstmedel, lidit förluster till så stort sammanlagt belopp,

att detta motsvarade en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet

för centralkassans förbindelser sammanlagt uppginge.

Vid relationstalets beräknande hade inspektionen utgått från att det här

borde gälla att bringa skydd för en centralkassas samtliga borgenärer, insaltare

å bankmässiga räkningar såväl som långivare.

Till belysande i procentuella tal för var och en av de nu verksamma centralkassorna

till vilken storlek sådana förluster, som enligt bank- och fondinspektionens

förslag skulle föranleda inledande av det till likvidation ledande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239■

19

Verklig

inlåning

1,000-tal kr.

Upplåning

1,000-tal kr.

Summa

1,000-tal kr.

Summa

av medgiven

max. inlån,

och verklig

upplån.

1,000-tal kr.

10 % av ansvarigheten :

hållande till

för-

verkliga

utlåning

%

verkliga

in- och

upplåning

*

medgiven

max.-

inlåning

%

summan

av max.- in- och

upplån. %

1,068

1,250

2,318

2,642

4.3

2.0

3.3

1.7

2,728

5,150

7,878

9,539

5.4

1.9

3.3

1.5

1,251

2,900

4,151

6,803

10.3

3.1

3.3

1.9

5,508

7,425

12,933

15,168

4.7

2.0

3.3

1.7

2,149

4,700

6,849

9,191

7.0

2.2

3.3

1.6

2,932

7,090

10,022

13,348

7.1

2.1

3.3

1.5

4,454

4,566

9,020

13,521

6.7

3.3

3.3

2.2

3,582

2,050

5,632

5,638

3.3

2.1

3.3

2.1

4,366

2,050

6,416

8,728

5.1

3.4

3.3

2.5

1,431

1,725

3,156

3,729

4.6

2.1

3.3

1.8

29,469

38,906

68,375

88,307

i

5.6

2.4

3.3

1,

1 2,947

3,890

6,837

8,830

5.6

2.4

3.3

1.9

förfarandet, skulle kunna uppgå, har inspektionen åberopat förestående tablå.

Rörande innehållet i tablån har inspektionen framhållit:

Uppgifterna hänförde sig till centralkassornas ställning den 30 september

1936, och angåve för varje centralkassa nyssnämnda beräknade förlusters förhållande

till den verkliga inlåningen nämnda dag och den för centralkassor i

gemen medgivna, efter medlemsansvarighetens sammanlagda belopp beräknade

maximiinlåningen, dels var för sig och dels sammanslagen med den upplåning,

vederbörande kassa förskaffat sig berörda dag. I upplåning hade

då, liksom då det gällde beräknande av maximiinlåning för banker, icke medräknats

postremissväxlar och rediskonterade växlar. Vid maximiinlåning och

aktuell upplåning utvisade tablån för de flesta centralkassorna procentuella

tal nära två procent.

Bank- och fondinspektionen har därefter vidare anfört:

Till jämförelse kunde nämnas, att ett bankaktiebolag med en grundfond å

en miljon kronor, som sålunda ägde mottaga inlåning — däri inbegripen såväl

inlåning å bankmässiga räkningar som upplåning — intill fem gånger

detta belopp eller alltså fem miljoner kronor, vore skyldigt att tvångslikvidera,

då bolaget lidit så stora förluster, att tio procent av grundfonden, sålunda

100,000 kronor, förlorats. Likvidationsanledning förelåge alltså, då bankens

förluster uppginge till två procent av den bankmässiga inlåningens och

upplåningens sammanlagda maximibelopp.

Vid maximiinlåning, där en jämförelse lättast kunde ske, skulle med inspektionens

förutnämnda förslag reglerna för tvångslikvidation för mindre

bankaktiebolag och för centralkassor komma alt i stort sett verka på likartat

sätt. Inspektionens i det föregående angivna inställning till frågan örn

ansvarighetens lämplighet såsom underlag vid nu ifrågavarande beräkningar

hade emellertid föranlett inspektionen att i någon mån skärpa de föreslagna

reglerna i fråga örn centralkassor. Detta hade ansetts böra ske på sådant

sätt, att vid bestämmande av den gräns, vid vilken det till likvidation ledande

förfarandet skulle vidtagas, hänsyn skulle tagas till huruvida under viss förutgången

tid, exempelvis fem år, årsuttaxering skett. Det läge i öppen dag,

att en årsuttaxering och än mera flera dylika minskade de ansvariga central
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

kassemedlemmarnas resurser för fullgörande av ytterligare erforderliga inbetalningar

på grund av sin ansvarighet. Därigenom minskades också ansvarighetens

värde såsom underlag i nu förevarande hänseende. Inspektionen föresloge

därför, att i sådant fall, då under de fem närmast föregående räkenskapsåren

uttaxering ägt rum, det ifrågavarande förfarandet skulle inledas,

därest de vid bokslut eller eljest påvisade förlusterna, utöver egna fonder och

vinstmedel, uppginge till ett sammanlagt belopp, som, inberäknat vad sålunda

uttaxerats, motsvarade en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser tillhopa uppginge.

Det borde framhållas, att jämväl i annat avseende än nu särskilt angivits

inspektionens förslag skilde sig från det av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

uppgjorda. Under det att man enligt kassastyrelsens förmenande

skulle vid bedömande av frågan om tvångslikvidation taga hänsyn till uppkomna

förluster allenast till den del dessa icke kunde täckas av förutom egna

fonder och vinstmedel jämväl en årsuttaxering, skulle enligt inspektionens förslag

bortses allenast från sådana förluster, som kunde täckas av egna fonder

och vinstmedel. I en sådan situation som den förutsatta, då det kunde gälla

att taga i anspråk ansvarigheten i större utsträckning än den för en årsuttaxering

bestämda, kunde man nämligen enligt inspektionens förmenande icke

lämpligen tillgripa en årsuttaxering. Ej heller borde man enligt inspektionens

förmenande i en dylik situation lämna öppet för en centralkassa att genom

att beräkna en årsuttaxering uppskjuta en överhängande tvångslikvidation.

Verkningarna av inspektionens och styrelsens för svenska jordbrukskreditkassan

förslag framginge av följande sammanställning av förlustbelopp, inklusive

förluster som efter de skilda beräkningsgrunderna skulle täckas av

tillgängliga medel, som de olika centralkassorna enligt deras ställning den 30

september 1936 skulle hava lidit för att frågan om tvångslikvidation skulle

hava blivit aktuell:

Centralkassa

Gotlands centralkassa ........

Gävleborgs läns centralkassa ..

Malmöhus läns centralkassa ....

Mellersta Norrlands centralkassa

Mellersta Sveriges centralkassa

Mälarprovinsernas centralkassa

Södra Sveriges centralkassa ....

yäslra Sveriges centralkassa ..

Östergötlands centralkassa ....

Övre Norrlands centralkassa ..

Förluster

enligt

bank- och

kassa

fondinsp.

styrelsens

förslag

förslag

kr.

kr.

69,000

129,000

250,000

441,000

148,000

317,000

424,000

759,000

185,000

379,000

291,000

562,000

554,000

942,000

194,000

349,000

282,000

572,000

83,000

170,000.

Utöver vad sålunda framhållits hade det av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

utarbetade förslaget allenast i följande avseenden föranlett

erinringar från inspektionens sida.

Enär det måste vara av samma vikt för bank- och fondinspektionen som

för länsstyrelsen och jordbrukskreditkassan att erhålla kännedom örn att anledning

till inledande av det till tvångslikvidation förande förfarandet visat

sig förefinnas, borde det åligga centralkassa att därom även underrätta inspektionen.

Enligt bestämmelse i § 67 av förslaget skulle det åligga ombud, som av

inspektionen förordnats för centralkassas eller jordbrukskassas likvidation,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

21

alt i frågor av vikt samråda med styrelsen för jordbrukskreditkassan eller,

då fråga vore om jordbrukskassas likvidation, med styrelsen för vederbörande

centralkassa. Att så torde, där så erfordrades, ske även utan en särskild föreskrift

i ämnet, kunde tagas för givet, men örn sådan hänvändelse borde det

lämpligen tillkomma inspektionen alt i förekommande fall anmoda sitt ombud.

Inspektionen ansåge förty, att bestämmelsen såsom onödig borde utgå.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande biträtt bank- och fondinspektionens

förslag, att likvidationsförfarandet skulle tillgripas, då centralkassa

lidit förluster till så stort belopp, att detta motsvarade en tiondel

av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser

uppginge. I övrigt hava fullmäktige i riksgäldskontoret i huvudsak anslutit

sig till det av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan framlagda förslaget.

Ur fullmäktiges yttrande må bär i övrigt återgivas följande.

Vid övervägande av den föreliggande huvudfrågan d. v. s. fastställandet

av relationstalet mellan en centralkassas förluster och dess medlemmars ansvarighet,

innan likvidationstvång borde inträda, holle fullmäktige visserligen

före, att jordbrukskreditkassans styrelse anfört goda skäl för sitt förslag

i detta avseende. Med hänsyn till de hestämda uttalanden, som bank- och

fondinspektionen gjort i denna fråga, syntes emellertid försiktigheten bjuda

att ej sträcka sig så långt som kassans styrelse föreslagit. Fullmäktige ansåge

sig därför böra ansluta sig till inspektionens förslag, enligt vilket det

lill likvidation ledande förfarandet skulle tillgripas, då centralkassas förluster

motsvarade en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet

sammanlagt uppginge.

Vad härefter beträffade bank- och fondinspektionens förslag, att i konstaterat

förlustbelopp skulle inräknas vad som under de fem närmast föregående

räkenskapsåren hade uttaxerats å centralkassas medlemmar, skulle en dylik

föreskrift innebära en komplicering av författningsbestämmelserna, som

näppeligen syntes fullmäktige vara betingad av några mera vägande skäl och

på grund därav torde kunna utgå. Det syntes nämligen kunna starkt ifrågasättas,

huruvida den omständigheten, att en jordbrukare under ett eller annat

år drabbats av en uttaxering, vilken — då densamma ej finge överstiga

3 procent av hans ansvarighet för centralkassans förbindelser och alltså

kunde uppgå till högst en krona 50 öre för andel — i förhållande till hans

driftsutgifter i övrigt måste anses vara av mycket underordnad betydelse,

rimligen kunde antagas påverka hans fönnögenhetsställning på sådant sätt.

att hans möjligheter att fullgöra eventuellt ytterligare erforderliga inbetalningar

på grund av hans ansvarighet nämnvärt förminskades.

I viss konsekvens med vad sålunda föreslagits av hank- och londinspektionen

stöde även förslaget, att vid avgörandet örn centralkassa skulle tvångslikvidera

hänsyn icke borde få tagas lill möjlighet alt verkställa uttaxering

för löpande året. Enligt inspektionens mening kunde man nämligen

i en sådan situation som den förutsatta, då det kunde gälla att taga i

anspråk ansvarigheten i .större utsträckning än den för en årsuttaxering bestämda,

icke lämpligen tillgripa en årsuttaxering. Gentemot denna uppfattning

kunde erinras örn att enligt förordningen örn jordbrukets kreditkassor

till centralkassa anslutna jordbrukskassor »vid behov skulle vara underkastade

uttaxering. Det kunde ifrågasättas, örn vid ett sådant utpräglat behov

av uttaxering, varom här vore fråga, nämnda bestämmelser borde sättas

ur kraft. Ilortsctt från denna invändning kunde det sägas, att inspektionens

förslag i sak innebure, all relationstalet — en tiondel av ansvarigheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

— minskades med beloppet av ett års uttaxering, d. v. s. tre procent av ansvarigheten.

Inom fullmäktige har reservation avgivits av fullmäktiges vice ordförande

herr Hallin, som ansett det angivna maximibeloppet för centralkassas förluster

ej böra fastställas till lägre belopp än femton procent av medlemsansvarigheten.

I reservationen bar i övrigt anförts i huvudsak följande.

Då det gällde att bedöma innebörden av styrelsens för svenska jordbrukskreditkassan

förslag, att centralkassas skyldighet att tvångslikvidera på

grund av lidna förluster skulle inträda, då dessa överstege en femtedel d. v. s.

tjugo procent av beloppet för medlemmarnas ansvarighet, hade man att

taga hänsyn till de siffror, som i en vid förslaget fogad sammanställning

meddelades till belysande av detsammas innebörd. Av denna sammanställning

franninge bland annat att —- örn centralkassorna antoges hava lidit

förluster uppgående till de i förslaget angivna maximibeloppen och om täckning

härför beräknats av fondmedel, årsuttaxering och medlemsansvar —

medlemmarnas härefter återstående ansvarighet skulle uppgå till omkring

13 miljoner kronor. Annan utlåning än primärlån belöpte sig till omkring

39 miljoner kronor. Dessa siffror innebure, att även sedan de förluster

täckts, som utgjorde grund för tvångslikvidation, medlemmarnas ansvarighet

täckte en förlustrisk motsvarande ytterligare omkring en tredjedel av andelskrediten.

Det kunde erinras att, i den mån andelskrediten komme att erhålla

ökad omfattning, jämsides därmed även antalet medlemmar och deras

ansvarighet kunde antagas undergå motsvarande stegring. Det förefölle därför,

som om den säkerhet, de föreslagna likvidationsreglerna sålunda innebure,

skulle medföra tillräcklig trygghet tor centralkassornas insättare, långivare

och ansvariga medlemmar, och det kunde på den grund knappast synas

motiverat att göra ifrågavarande likvidationsregler strängare än som föreslagits

av styrelsen.

I anledning av vad bank- och fondinspektionen föreslagit med syfte, att

centralkassa skulle vara skyldig att tvångslikvidera redan vid betydligt lägre

förlustbelopp än som angivits i styrelsens för jordbrukskreditkassan förslag,

torde kunna konslateras, att, örn en sådan skärpning av likvidationsreglerna

ansåges önskvärd, densamma syntes kunna genomföras utan olägenhet för

centralkassorna, i den mån skärpningen icke dreves allt för långt. Hur relationstalet

för lidna förluster i förhållande till medlemmarnas ansvarighet

borde bestämmas, borde bero på avfattningen i övrigt av ifrågavarande bestämmelser.

Efter att hava på av fullmäktige anförda skäl avstyrkt bank- och fondinspektionens

övriga förslag rörande ändring i bestämmelserna angående skyldighet

för centralkassa att träda i likvidation, har reservanten vidare anfört:

Om emellertid, trots de invändningar, som kunde riktas mot ifrågavarande

av bank- och fondinspektionen föreslagna särregler, dessa likväl ansåges böra

genomföras, syntes det i författningen angivna maximibeloppet för centralkassas

förluster ej böra fastställas till lägre belopp än femton procent av

medlemsansvarigheten, vilket med tillämpning av inspektionens sist omförmälda

särregel, avseende att för förlusternas nedbringande icke finge anlitas

ett års uttaxering, i praktiken blev tolv procent.

Bank- och fondinspektionen hade fäst uppmärksamheten på att en centralkassemedlem,

genom att i lid anmäla sitt utträde ur kassan, kunde undandraga

sig ansvarigheten för dennas förbindelser. Detta kunde visserligen

vara riktigt. Emellertid borde uppmärksammas att, enligt 70 § föreningsla
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

23

gen, avgången medlem ej vore fri från sin ansvarighet, där förenings tillgångar

avträdas till konkurs efter ansökning, som gjordes inom ett år från

det avgången kungjorts. Fordringsägare, som förmenade, att bärkraftiga

medlemmar i större utsträckning avginge ur centralkassa, hade alltså möjlighet

att uppsäga sin fordran och, om densamma ej fullgjordes, söka kassan

i konkurs, varvid han enligt det nyss sagda inom viss tidrymd kunde hålla

sig även till redan avgångna medlemmar. Det torde emellertid kunna antagas,

att sådana fall, som avsåges av bank- och fondinspektionen, saknade större

praktisk betydelse.

Det kunde förtjäna påpekas, att bank- och fondinspektionen i sitt ändringsförslag

till § 35 i förordningen örn jordbrukets kreditkassor tydligen utgått

från att i beteckningen fonder även inginge jordbruksekonomiska föreningars

insatskapital. Då det i denna förordning ej meddelades några bestämmelser

om sådant insatskapital utan reglerna härom återfunnes i särskild författning,

kunde det måhända bliva nödvändigt att vid antagande av de utav inspektionen

förordade särbestämmelserna ytterligare komplettera dessa genom en

hänvisning till nyssnämnda särskilda författning. Denna vore i övrigt icke

omnämnd i förordningen om jordbrukets kreditkassor (jämför § 19).

Vad anginge bank- och fondinspektionens förslag, att styrelse för centralkassa

skulle lämna meddelande även till bank- och fondinspektionen om likvidationsanledning

på grund av inträffade förluster, syntes intel vara att erinra

häremot. Att styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan icke upptagit något

förslag härom vore beroende på att någon skyldighet alt göra anmälan till

inspektionen ej förelåge vid sådan likvidationsanledning, som avsages i § 36

av gällande förordning och man utgått ifrån, att bestämmelserna bort vara

likformiga. Mot uteslutandet av den föreslagna bestämmelsen örn skyldighet

för inspektionens ombud att i vissa fall samråda med jordbrukskreditkassans

respektive centralkassans styrelse vore intet att erinra.

Gällande författningar rörande jordbrukets kreditkasserörelse sakna förDepartementenärvarande

bestämmelser angående skyldighet för centralkassa att träda i lik- c i

vidation, då kassans ställning i mera avsevärd grad försämrats. Med hänsyn

till att centralkassorna numera äga driva i det närmaste fullständig bankrörelse

och sålunda i viss utsträckning äro att jämställa med bankaktiebolag

och sparbanker, torde för centralkassorna i likhet nied vad som gäller i fråga

örn bankerna böra upptagas närmare bestämmelser angående skyldigheten

för kassorna att likvidera, då fonderna nedgått till visst belopp eller kassorna

eljest lidit vissa förluster. Avsaknaden av bestämmelser i sådant hänseende

finner jag i likhet med riksdagen vara en brist i lagstiftningen rörande

kassorna som bör snarast avhjälpas. Jag förordar alltså, att förslag

till bestämmelser härutinnan nu föreläggas riksdagen.

De av styrelsen för jordbrukskreditkassan föreslagna föreskrifterna i ämnet,

vilka i viss utsträckning ansluta sig till de stadganden rörande skyldighet att

vid mera omfattande förluster träda i likvidation, som gälla för bankaktiebolag,

finner jag mig i stort sett kunna biträda. Den förordade föreskriften,

att de förluster, som skola föranleda likvidalionsförfarande, sättas i relation

lill medlemmarnas i kassan ansvarighetsbelopp torde få anses fullt godtagbar.

Någon lämpligare beräkningsgrund lärer för övrigt såsom också framgår av

yttrandena knappast stå att finna.

Vad härefter angår frågan till vilken storlek centralkassas förluster skola

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

uppgå för att likvidationstvång skall inträda, anser jag i likhet med bankoch

fondinspektionen samt fullmäktige i riksgäldskontoret försiktigheten bjuda,

att det till likvidation ledande förfarandet bör tillgripas redan då centralkassas

förluster motsvara en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet

sammanlagt uppgår. Genom att ifrågavarande relationstal sättes

till en tiondel av medlemmarnas ansvarighetsbelopp i stället för en femtedel

såsom i förslaget förordats, torde kassans insättare och ansvariga medlemmars

intressen bliva på ett mera tillfredsställande sätt tillgodosedda. Ä

andra sidan torde bestämmelsen i fråga icke komma att bliva alltför sträng

för centralkassorna och onödigtvis framtvinga likvidationsförfarande. Såsom

av den av bank- och fondinspektionen verkställda utredningen framgår

torde vid maximiinlåning regeln komma att verka i stort sett som motsvarande

bestämmelse i banklagen vid dess tillämpning å mindre bankaktiebolag.

De av bank- och fondinspektionen i övrigt ifrågasatta skärpningarna i de

av styrelsen för jordbrukskreditkassan föreslagna bestämmelserna rörande

skyldighet för centralkassa att träda i likvidation finner jag mig däremot

icke kunna förorda. Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit torde

den föreslagna föreskriften, att i förlustbeloppet skall inräknas vad de fem

närmaste räkenskapsåren uttaxerats å centralkassas medlemmar icke i någon

nämnvärd grad bidraga till säkerställande av fordringsägarnas och de

ansvariga medlemmarnas intressen. A andra sidan torde emellertid föreskriften

i icke obetydlig grad komplicera författningsbestämmelserna. Bankoch

fondinspektionens förslag, att vid fråga om tvångslikvidering hänsyn

icke skall få tagas till möjligheten att verkställa uttaxering för löpande året,

innebär såsom fullmäktige i riksgäldskontoret påpekat i sak, att förberörda

relationstal minskas med beloppet av ett års uttaxering, d. v. s. med tre procent

av ansvarigheten, vilket enligt min mening skulle innebära en alltför

långt gående skärpning av förslaget.

Det av bank- och fondinspektionen framställda önskemålet, att i likvidationsbestämmelserna

upptages en föreskrift därom, att även inspektionen

skall underrättas, när sådan förlust, som föranleder tvångslikvidation, inträffar,

torde däremot böra vinna beaktande.

Styrelsen för jordbrukskreditkassan har i sitt förslag beträffande förfarandet

sedan likvidationsskyldighet inträtt upptagit vissa föreskrifter, som avvika

från de nu enligt lagen örn ekonomiska föreningar i sådant avseende

gällande bestämmelserna. Sålunda har styrelsen ansett det böra ankomma

på länsstyrelsen i stället för rätten att vid tredska från föreningens sida utse

likvidatorer. Styrelsen har i sammanhang härmed i sitt förslag uteslutit

den i föreningslagen förekommande föreskriften att, därest förening skulle

tredskas att träda i likvidation, oaktat likvidationsanledning föreligger, rätten

skall på ansökan av föreningsmedlem eller styrelseledamot och efter

föreningens hörande förklara, att föreningen skall träda i likvidation. En

bestämmelse i detta avseende torde emellertid även böra finnas, då fråga

är örn centralkassas likvidation. Med hänsyn härtill och då några vägande

skäl för det föreslagna överflyttandet till länsstyrelsen av rättens funktion

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts■ proposition nr 239.

25

att vid tredska från centralkassas sida utse likvidatorer knappast torde föreligga,

finner jag mig böra föreslå, att i förevarande hänseende alltjämt

föreningslagens föreskrifter i ämnet skola förbliva gällande.

Vad angår de av styrelsen för jordbrukskreditkassan föreslagna bestämmelserna

rörande rätt för bank- och fondinspektionen att förordna ombud

att övervaka likvidationen samt angående likvidatorernas skyldighet gentemot

ombudet ävensom stadgandet angående ombudets godkännande vid underhandsförsäljning

av kassans egendom torde dessa föreskrifter i huvudsak

vara ändamålsenliga. Dock torde på sätt bank- och fondinspektionen förordat

föreskriften, att ombudet i vissa fall skall rådgöra med styrelsen för

jordbrukskreditkassan respektive vederbörande centralkassa, såsom överflödig

kunna utgå.

De av mig nu förordade bestämmelserna rörande skyldighet för centralkassa

att likvidera torde i enlighet med vad styrelsen för jordbrukskreditkassan

föreslagit lämpligen böra upptagas såsom § 35 i förordningen om jordbrukets

kreditkassor i stället för den genom 1936 års förordning upphävda

paragrafen. I samband med införandet av nu ifrågavarande bestämmelser

torde de av styrelsen för jordbrukskreditkassan föreslagna omredigeringarna

av bestämmelserna i §§ 36 och 37 böra vidtagas för vinnande av bättre sammanhang

mellan de nya och de gamla bestämmelserna. Dessa omredigeringar

föranleda även en mindre jämkning i § 17. Föreskrifterna rörande bankoch

fondinspektionens ombud torde böra upptagas i § 67.

På sätt i förslaget förordats torde de nya bestämmelserna böra träda i

kraft den 1 juli 1937.

I överensstämmelse med vad nu anförts har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen

den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.

Jag torde härefter få upptaga till behandling förutberörda anslagsfrågor.

Å riksstaten för innevarande budgetår är lill revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. upptaget ett reservationsanslag av 100,000 kronor. Detta anslag avses

huvudsakligen skola dels lämna bidrag till kostnader för revisions-, instruktions-

och organisationsverksamhet inom jordbrukskasserörelsen, dels

ock täcka bank- och fondinspektionens kostnader för tillsyn över rörelsen. I

sina anslagsäskanden för budgetåret 1937/1938 har styrelsen för svenska

jordbrukskreditkassan gjort framställning om anslag för ifrågavarande ändamål

med oförändrat belopp. Såsom jag erinrade vid förevarande anslagsfrågas

behandling under punkt lil i nionde huvudtiteln av innevarande ars

statsverksproposition uttalade föredragande departementschefen i samband

med framläggande av proposition nr 249 till 1936 års riksdag, varigenom förslag

örn jordbrukskasserörelsens ställande under bank- och fondinspektionens

tillsyn förelädes riksdagen, att det för täckande av tillsynskostnaderna

erforderliga beloppet rätteligen borde uttagas av de olika jordbrukskreditkassorna

i förhållande till omfattningen av deras verksamhet men att, då grunderna

för kassornas andel i tillsynskostnaderna ej kunde bestämmas utan när
Bihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 239■ 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

mare utredning, hela beloppet borde gäldas av svenska jordbrukskreditkassan.

För möjliggörande härav borde, enligt vad departementschefen vidare

anförde, för budgetåret 1936/1937 vidtagas en motsvarande höjning av det belopp,

som från reservationsanslaget till revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. ställdes till kassans disposition.

I överensstämmelse härmed anvisade riksdagen ock på förslag av Kungl.

Majit till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen m.

m. för innevarande budgetår förenämnda reservationsanslag av 100,000 kronor,

därav 40,000 kronor för bestridande av bank- och fondinspektionens tillsynskostnader.

Utredning har sedermera enligt Kungl. Maj :ts beslut verkställts av styrelsen

för svenska jordbrukskreditkassan rörande dels de grunder, efter vilka jordbrukets

kreditkassor borde bidraga till kostnaderna för bank- och fondinspektionens

verksamhet, däri inbegripna de kostnader, vilka vore gemensamma

för inspektionen i dess helhet, dels ock därmed sammanhängande

frågor angående förvaltningsbidrag av statsmedel till jordbrukskasserörelsen.

För sistberörda ändamål finnes för innevarande budgetår upptaget ett förslagsanslag

av 375,000 kronor. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1937/1938

har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan såsom jag anfört vid behandlingen

av detta anslag under punkt 112 i statsverkspropositionen hemställt,

att till ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett förslagsanslag av

350,000 kronor. Styrelsen har rörande anslagsbehovet anfört bland annat

följande.

Till grund för den närmare beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret

1937/1938 borde läggas förhållandena vid 1937 års utgång. På grund härav

kunde det erforderliga beloppet icke för det dåvarande med säkerhet fixeras,

varför beräkningen lämpligen finge byggas på nu tillgängliga siffror beträffande

de för anslagets storlek bestämmande förhållandena. Med angivna

utgångspunkt skulle förvaltningsbidragen utgöra:

för Svenska jordbrukskreditkassan, 0.025 % å en utlåning

av 37.5 miljoner kronor .......................... 9,375 kronor

för 8 centralkassor, 100 kronor för envar av 690 jordbrukskassor

och 234 ekonomiska föreningar ............ 92,400 »

för 2 centralkassor, 200 kronor för envar av 91 jordbrukskassor

och 29 ekonomiska föreningar .............. 24,000 »

för 429 jordbrukskassor med cirka 48,000 medlemmar å 2

kronor .......................................... 96,000 »

för 352 jordbrukskassor med cirka 28,000 medlemmar å 4

kronor .......................... 112,000 »

eller tillsammans 333,775 kronor.

Angivna summa syntes med hänsyn till kasserörelsens sannolika utveckling

under den tid, som återstode till 1937 års utgång, böra höjas till i runt

tal 350,000 kronor.

Jag erinrar, att jag vid behandlingen av förenämnda två anslagsfrågor under

punkterna lil och 112 i statsverkspropositionen anfört, att med hänsyn

till nyssberörda utredning, vilken då icke förelåg färdig, förevarande anslag

borde i riksstaten allenast upptagas med beräknade belopp. Vid beräk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ilandet av beloppet för anslaget till revision av jordbrukskasserörelsen m. m.

utgick jag från att under nästkommande budgetår å jordbrukskasserörelsen

belöpande andel i kostnaderna för bank- och fondinspektionen skulle bestridas

av kassorna och att således anslag för detta ändamål icke behövde upptagas

under nionde huvudtiteln. Anslaget beräknades med hänsyn härtill till

60,000 kronor. Med utgångspunkt från nyssberörda antagande och under

förutsättning att kasserörelsens andel i inspektionens kostnader uppginge till

60,000 kronor, förordade jag vidare, att förvaltningsbidraget åt jordbrukskasserörelsen

höjdes till i runt tal 400,000 kronor.

Såsom framgår av den förut denna dag framlagda propositionen angaen- chefen.

de anslag till avsättning till jordbrukskassetillsynens fond m. m. blir den

av mig beräknade höjningen av det av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

till förvaltningsbidrag äskade beloppet icke erforderlig. Anslaget till

förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen torde vid sådant förhållande

och då någon erinran icke torde vara att göra mot det av styrelsen för jordbrukskreditkassan

föreslagna beloppet böra bestämmas till 350,000 kronor.

Vad angår anslaget till revision av jordbrukskasserörelsen m. m. torde detta,

med hänsyn till att från detsamma ersättning till allmänna ombud icke

vidare torde komma att utgå, kunna sänkas med i runt tal 7,000 kronor. Jag

förordar alltså, att ifrågavarande anslag bestämmes till 53,000 kronor. Beträffande

anslagets användning avses, på sätt närmare framgår av nyssnämnda

proposition, skola gälla, att de medel, som från anslaget ställas till

svenska jordbrukskreditkassans förfogande, må utbetalas först sedan jordbrukskreditkassan

till statsverket inlevererat det belopp, som kassan kan

bliva ålagd att erlägga såsom bidrag till bank- och fondinspektionens kostnader

för jordbrukskassetillsynen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,

dels att omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att

1) till Jordbrukets kreditkassor: Revision

av jordbrukskasserörelsen m. m. för budgetåret

1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av .......................... kronor 53,000

2) till Jordbrukets kreditkassor: Förvalt
ningsbidrag

till jordbrukskasserörelsen

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av ...................... s 350,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Regenten bifall och förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

S77569. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:427 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 s. 9 i texten
  2. JoU 1937:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 s. 1 i texten