Sök i Ratio Lex

Angående personligt arvo destillägg till vissa rull för ing sbiträden

1937-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:250, Angående personligt arvo destillägg till vissa rull för ing sbiträden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående personligt

arvo destillägg till vissa rull för ing sbiträden;

given Stockholms slott den 13 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Biträdena vid rikets rullföringsområden — de s. k. rullföringsbiträdena —

åtnjuta årsarvoden, som utgå till i Stockholm tjänstgörande Tullföringsbiträde

med 2,340 kronor, till övriga rullföringsbiträden utom å Gotland med

2,130 kronor samt till rullföringsbiträden å Gotland (tillika landstormsförrådsförvaltare)

med 1,710 kronor. Vid avvägandet av dessa arvoden har

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 250.

688 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

förutsatts, att befattningarna skulle bestridas av underofficerare i reserven,

vilka avgått från beställning å aktiv stat med rätt till pension.

Emellertid har det i åtskilliga fall inträffat, att till Tullföringsbiträde

antagits underofficer i reserven, som icke är pensionsberättigad.

I anledning av en av svenska underofficersförbundet i ämnet gjord framställning

föreslog Kungl. Majit i proposition till 1928 års riksdag (nr 196,

sid. 75), att Tullföringsbiträde av sistnämnda kategori måtte — med hänsyn

till att rullföringsbiträdesbefattningen, vilken från början betecknats såsom

bisyssla, visat sig i regel taga vederbörandes hela arbetstid i anspråk och

därigenom omöjliggöra förvärv av andra inkomster än det med befattningen

förenade arvodet — efter en tjänstgöringstid såsom rullföringsbiträde av

minst tio år få komma i åtnjutande av personligt arvodestillägg med 600

kronor för år.

Sedan denna framställning av riksdagen bifallits, utfärdade Kungl. Majit

genom brev den 28 juni 1928 bestämmelser i ämnet.

I underdånig skrivelse den 19 januari 1931 gjorde svenska underofficersförbundet

framställning örn att till rullföringsbiträde, varom nu är fråga,

mätte — utöver det sålunda medgivna personliga arvodestillägget — få utgå

ytterligare två dylika tillägg, vartdera om 500 kronor, det ena efter femton

och det andra efter tjugu års väl vitsordad tjänstgöring i rullföringsbiträdesbefattning.

Sedan arméförvaltningens civila departement i utlåtande den

13 mars 1931 anfört, bland annat, att under förutsättning att — i enlighet

med vissa av 1930 års militära avlöningssakkunniga gjorda uttalanden — en

allmän realprövning av löner och arvoden bomme till stånd och därvid även

frågan örn förmåner åt ifrågavarande rullföringsbiträden komme under bedömande,

framställningen icke borde för det dåvarande föranleda någon åtgärd

utan upptagas till prövning i samband med den ifrågasätta utredningen av

lönefrågan i allmänhet för statens befattningshavare, fann Kungl. Majit

genom beslut den 16 januari 1935 framställningen icke för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd skrift, dagtecknad

den 26 februari 1936, hava fanjunkarna J. Bengtsson, T. Ekman och

./. Jerth, å »de icke pensionerade rullföringsbiträdenas vägnar» anhållit, att

åtgärd måtte vidtagas för beredande av förbättrade avlöningsförhållanden

för omförmälda kategori av rullföringsbiträden. Flertalet av dessa rullföringsbiträden

hade erhållit sina befattningar under tiden för världskriget eller

åren närmast därefter, då rullföringsbiträdesbefattningarna med hänsyn till

tillgången av förmånligare platser i den civila arbetsmarknaden i stort sett

icke söktes av pensionerade underofficerare. De nuvarande avlöningsförmånerna

måste anses otillräckliga, när det gällde så ansvarsfulla befattningai

som de nu ifrågavarande, och medföra umbäranden och ekonomiskt betryck.

På sätt svenska underofficersförbundet i sin förenämnda skrivelse den 19

januari 1931 föreslagit, syntes ytterligare två arvodestillägg, vartdera å 500

kronor, det ena efter femton och det andra efter tjugu års tjänstgöring såsom

rullföringsbiträde, böra tillkomma rullföringsbiträde, som icke åtnjöte underofficerspcnsion.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande i ärendet den 13

mars 1936 — under hänvisning till den sakkunnigutredning rörande avlöningsbestämmelser

för statens befattningshavare, som då ställts i utsikt — ansett

den förevarande framställningen om arvodesförhöjning icke böra föranleda

annan åtgärd än att framställningen skulle överlämnas till de sakkunniga, som

kunde komma att förordnas för verkställande av en sådan utredning.

Försvarsväsendets lönenämnd har i utlåtande den 27 mars 1936 anfört, att

lönenämnden med hänsyn till vad i framställningen anförts ansåge billighetsskäl

tala för någon ytterligare förhöjning av ifrågavarande befattningshavares

avlöningsförmåner. Enligt vad lönenämnden inhämtat, tillsattes numera befattningarna

vid rullföringsväsendet endast med personal, tillhörande den

personalkategori, som ursprungligen avsetts för desamma, och några konsekvenser

syntes därför ej vara att befara genom införande av en sådan förhöjning,

varom här vore fråga. Det framlagda förslaget örn införande av

ytterligare två avlöningsförhöjningar kunde lönenämnden emellertid icke

förorda. Däremot ansåge sig lönenämnden böra tillstyrka, att ytterligare en

löneförhöjning i form av personligt arvodestillägg måtte få utgå till de i framställningen

avsedda befattningshavare, som i sådan egenskap tjänstgjort i

minst tjugu år. Beloppet av detta tillägg syntes lämpligen kunna bestämmas

till 480 kronor för år.

Slutligen anser jag mig böra omnämna, att fanjunkaren Bengtsson i en

den 25 januari 1937 dagtecknad, till chefen för försvarsdepartementet ställd

skrift samt fanjunkaren A. II. Lindgren i en den 19 februari 1937 dagtecknad,

till chefen för finansdepartementet ställd skrift, vilken sedermera blivit till

mig överlämnad, »å de icke pensionerade rullföringsbiträdenas vägnar» anhållit,

att förslag måtte avlåtas till innevarande års riksdag rörande förbättring

av de ifrågavarande rullföringsbiträdenas avlöningsförhållanden.

Såsom av det förestående framgår kommer den kategori av rullföringsbiträden, Dep

varom nu är fråga, att så småningom försvinna. Antalet dylika biträden uppgår

för närvarande till aderton. Till följd av uppnådda 65 levnadsår och därmed

förenad skyldighet att avgå kommer antalet att minskas med en under

vart och ett av åren 1937—1940, 1947, 1948, 1951, 1953 och 1954, med två

under vartdera av åren 1945 och 1952 samt med fyra under år 1946. Under

år 1955 är den därefter återstående sista befattningshavaren av förevarande

kategori skyldig att avgå.

Yid bestämmandet av arvodet för rullföringsbiträdena hava statsmakterna

utgått ifrån att vederbörande skulle, utöver arvodet, åtnjuta pension av

statsmedel. Då nu ifrågavarande rullföringsbiträden icke äro pensionsberättigade,

har deras ekonomiska ställning helt naturligt kommit att bliva

bekymmersam. Av denna anledning erhöllo de också genom förenämnda beslut

år 1928 personliga arvodestillägg efter 10 års tjänst som rullförings

biträden. Emellertid synes det billigt och skäligt, att deras ekonomiska ställning

ytterligare något upphjälpes, icke minst i betraktande av don förstärkning

av statstjänarnas avlöningsförmåner, som inom åtskilliga statsförvaltningens

övriga områden beredes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 250.

I fråga om grunderna för den löneförbättring, som jag sålunda anser mig

böra förorda, ansluter jag mig till vad lönenämnden härutinnan föreslagit.

Utöver det personliga arvodestillägg å 600 kronor, som för närvarande utgår

till Tullföringsbiträde, som icke åtnjuter pension och fyllnadspension, efter en

tjänstgöringstid av minst tio år, bör sålunda efter en tjänstgöringstid av minst

tjugu år få utgå ytterligare ett personligt arvodestillägg med 480 kronor. De

befattningshavare, som kunna räkna sig tillgodo en så lång tjänstgöringstid,

äro för närvarande tio till antalet. Då någon ökning av detta antal icke torde

komma att inträffa förrän efter ytterligare ett par år, skulle sålunda medelsbehovet

för beredande av den av mig nu föreslagna löneförbättringen under

nästa budgetår komma att uppgå till högst 4,800 kronor. Dessa kostnader

torde böra få bestridas från den i staten för rullföringsbefälhavare med

biträden under lantförsvarets avlöningsanslag upptagna anslagsposten till

personligt arvodestillägg åt vissa rullföringsbiträden, vilken i anledning

därav torde böra höjas till 9,600 kronor. Den härför erforderliga ändringen

i förenämnda stat torde det få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga. Någon

uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag lärer icke av denna anledning

behöva vidtagas.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att personligt arvodestillägg enligt ovan förordade grunder må

från och med budgetåret 1937/1938 beredas rullföringsbiträden,

vilka icke åtnjuta statspension, samt att härav föranledda kostnader

må bestridas av lantförsvarets anslag till avlöning till

personal vid staber och truppförband m. fl.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden. a1 i texten
  2. SU 1937:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt arvodestillägg till vissa rullföringsbiträden. s. 22 i texten