Sök i Ratio Lex

Angående anslag till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

1937-03-05 · 49 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:262, Angående anslag till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till befrämjande

i allmänhet av nötboskapsaveln; given

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,

punkt 61, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1638 beräkna till Nötboskapsavelns

befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

ett reservationsanslag av 285,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta

ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 262.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln var för vart och ett av

budgetåren 1928/1929—1932/1933 upptaget ett ordinarie reservationsanslag

med 273,000 kronor. Anslagets användning reglerades av bestämmelserna

dels i reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd

premiering och stamboksföring av nötboskap med däri genom kungörelserna

nr 79/1928 och 593/1935 gjorda ändringar, dels ock i kungörelsen samma

dag (nr 303) angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande.

Anslaget blev för budgetåret 1933/1934 av statsfinansiella skäl nedsatt till

175.000 kronor men höjdes därefter för ett vart av budgetåren 1934/1935 och

1935/1936 till 215,000 kronor. För innevarande budgetår uppskattades medelsbehovet

för ändamålet till 216,000 kronor, men med hänsyn till en beräknad

reservation av omkring 6,000 kronor uppfördes anslaget i riksstaten med

endast 210,000 kronor.

För användningen av sistnämnda anslag äro särskilda bestämmelser meddelade

i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 113) om inskränkning av den med

statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns främjande. Enligt

dessa bestämmelser kan statsunderstöd utgå allenast för utlämnande av

tilläggspris och — beträffande de fyra nordligaste länen — underhållspris för

tjur, tillhörande tjurförening.

I två vid 1936 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 110 och II: 378)

hemställdes, att utredning måtte verkställas och föreläggas 1937 års riksdag

rörande dels en utvidgad och förenklad stamboksföring för nötboskap,

grundad på, bland annat, inom kontrollföreningarna insamlade primäruppgifter,

dels ock kontrollföreningsverksamhetens ändamålsenliga organisation

och övervakning. I en annan vid samma riksdag väckt motion (II: 268) hemställdes,

att § 16 i omförmälda reglemente nr 302/1922 måtte utgå samt att

Kungl. Maj:t i övrigt ville vidtaga sådana ändringar i gällande bestämmelser

rörande den statsunderstödda nötboskapspremieringsverksamheten, att i motionen

påtalade missförhållanden undanröjdes. Under åberopande av jordbruksutskottets

över förenämnda motioner avgivna utlåtande (nr 71) anhöll

riksdagen (skr. nr 286), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning örn

ändrade grunder för stamboksföring och premiering av nötboskap samt vidtaga

de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 12

juni 1936 anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att verkställa den av

riksdagen begärda utredningen samt alt med sagda utredning och de förslag,

som därav kunde föranledas, inkomma till Kungl. Maj:t.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 preliminärt beräknat

anslagsbehovet till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln till

275.000 kronor. I skrivelse den 15 januari 1937 har styrelsen framlagt infordrad

utredning och förslag i fråga örn statsunderstödd stamboksföring

och premiering av nötboskap. Lantbruksstyrelsen, som beräknat kostnaderna

för förevarande ändamål till 265,000 kronor, har jämväl överlämnat

ett inom lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till kungörelse örn den med

statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns fiämjande

(Bilaga).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

8

Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag har lantbruksstyrelsen såsom

sakkunniga anlitat jordbrukskonsulenten C. P. Bragée, Östersund, ledamoten

av riksdagens andra kammare, godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa, Sövdeborg,

ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren A. Pettersson,

Dahl, Vessigebro, kaptenen, godsägaren S. Schale, Husby, Vretstorp, ledamoten

av riksdagens första kammare, godsägaren B. von Stockenström, Ånhammar,

Stjärnhov, samt husdjurskonsulenten N. Wassberg, Malmö.

över styrelsens förberörda utredning och förslag hava efter remiss utlåtanden

avgivits av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag

av det i Västernorrlands län, ävensom av avelsföreningen för svensk

låglandsboskap och avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt örn

anvisande av ett reservationsanslag av 30,000 kronor till understöd för bekämpande

av ofruktsamhet hos nötboskap av fjällras.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 28 september 1936

av medicinalstyrelsen, dels ock den 30 september 1936 av hushållningssällskapens

ombud.

I. Stamboksföring av nötboskap.

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsen utredning och förslag i vad de

angå stamboksföring av nötkreatur torde jag få lämna en redogörelse för

denna verksamhets nuvarande organisation.

Nuvarande organisation.

Enligt förenämnda reglemente nr 302/1922 skall genom lantbruksstyrelsen

försorg, i den mån sådant är eller varder av Kungl. Maj:t bestämt, uppläggas

och föras riksstamböcker över nötboskap av olika raser.

Lantbruksstyrelsen handhar till följd härav i samarbete med hushållningssällskap

och premieringsnämnder förandet av såväl riksstamboken över

svensk fjällboskap som riksstamboken över svensk röd och vit boskap, i vilken

senare riksstambok jämväl inräknas djur, införda i den av avelsföreningen

för svensk röd och vit boskap förda egna stamboken.

Genom beslut den 18 juni 1934 har lantbruksstyrelsen överlåtit förandet

av riksstamboken över svensk låglandsboskap åt vederbörande avelsförening.

Riksstambok över röd kullig svensk lantras bar aldrig blivit upplagd.

Stambok över denna ras föres emellertid av avelsföreningen för nyssnämnda

ras.

Såsom härav framgår bedrives stamboksföringen av nötboskap dels genom

lantbruksstyrelsen, dels ock genom de för respektive avelsriktningar bildade

avelsföreningar. I förra fallet verkställes urvalet enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen

fastställda regler genom premieringsnämnder för nötboskap

och i det senare fallet i enlighet med av vederbörande förening antagna och

av lantbruksstyrelsen godkända regler samt oftast genom en för varje avelsriktning

av respektive avelsförening tillsatt urvalsnämnd.

Lantbruksstyrelsen bar utfärdat särskilda cirkulär, innefattande regler för

förande av riksstambok, nämligen dels den 8 mars 1928 över svensk röd

och vit boskap, dels den 19 april 1928 över svartbrokig svensk låglandsbo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

skap och dels den 27 april 1928 över svensk fjällras. Anmärkas må, att motsvarande

regler, avseende röd kullig svensk lantras, blevo av lantbruksstyrelsen

fastställda den 30 april 1928.

I dessa regler föreskrivas bland annat vissa villkor för djurs införande i

stambok och beröra dessa villkor såväl djurens härstamning som egenskaper.

Vad först härstamningen beträffar, är varje riksstambok uppdelad uti en

huvudavdelning (klass R) och en förberedande avdelning. Den senare skall

enligt gällande regler omfatta 4 å 5 klasser, envar för sin förädlingsgeneration.

I den förberedande avdelningen införes endast hondjur, fallet efter i

huvudavdelningen införd fader. Tjurar införas blott i huvudavdelningen

och skola vara fallna efter i samma avdelning införda föräldrar.

Jämlikt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente nr 302/1922 skall premieringsnämnd

bestå av en ordförande och en ledamot. Ordföranden jämte

erforderligt antal suppleanter utses för varje hushållningssällskaps område

av lantbruksstyrelsen efter hörande av sällskapets förvaltningsutskott och

ledamoten jämte erforderligt antal suppleanter av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I premieringsnämnds uppdrag ingår bland annat att dels genom tillhandahållande

av erforderliga uppgifter biträda hushållningssällskapet vid förandet

av sådan förberedande avdelning till stambok, som föreskrives av

lantbruksstyrelsen, dels ock hos styrelsen anmäla djur lill införande i riksstambok

samt lämna för stambokföringen erforderliga uppgifter örn de sålunda

anmälda djuren.

För införande i riksstambok över nötboskap skall erläggas inregistreringsavgift

enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser.

För införande av djur i förberedande avdelning till riksstambok utgår i

många fall ingen avgift.

Stamboksföring må verkställas dels vid premieringsmöte, i vilket fall djurägare

har att gälda allenast fastställda inregistreringsavgifter för till stamboksföring

godkända djur, dels ock, efter hos premieringsnämnd gjord framställning,

vid annat tillfälle, då stamboksföring påkallas, i vilket fall med besiktning

för stamboksföringen förenade utgifter icke till någon del gäldas av

statsmedel.

Av avelsförening för nötboskap tillsatt urvalsnämnd består i regel av en

hos föreningen anställd tjänsteman samt en av föreningens styrelse utsedd ledamot,

representerande det hushållningssällskaps område, inom vilket stamboksföringen

äger rum. Den senare utses i regel bland vederbörande nötboskapspremieringsnämnds

ledamöter eller suppleanter.

I urvalsnämnds uppgift ingår, bland annat, att besiktiga till införande i

stambok anmälda djur och fastställa, huruvida för stamboksföringen uppställda

villkor blivit uppfyllda, samt att lämna vederbörande avelsförening för

stamboksföring erforderliga uppgifter angående vid besiktningen godkända

djur.

Besiktning av djur för införande i respektive avelsförenings stambok verkställes

efter därom av vederbörande djurinnehavare gjord anmälan i regel vid

uppvisning å respektive egendomar.

Lantbruksstyrelsen har beträffande stamboksföringen av nötkreatur i sin

skrivelse av den 15 januari 1937 anfört i huvudsak följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

5

Utredning rörande behovet av och möjligheten för en utvidgad och

förenklad stamboksföring.

Tillgången på stamboksgilla tjurar.

Av ålder hade huvudvikten lagts vid tillgången på goda handjur, vilka

på grund av sin i regel talrika avkomma ägde större möjlighet att utöva inflytande

på avelns utveckling än hondjuren.

Enligt 1932 års husdjursräkning funnos i riket sammanlagt 28,046 tjurar.

Under förutsättning att varje tjur kunde utnyttjas för avelsändamål under en

sammanlagd tid av tre år, skulle rekryteringsbehovet uppgå till cirka 9,500

tjurar per år. Användningen av stamboksförda tjurar vore dock avsevärt

lägre, enär många djurinnehavare, som icke bedreve genom stamboksföring

ordnad avel, använde sig av andra tjurar med okänd eller för stamboksföring

icke godkänd härstamning.

Då födelsefrekvensen vore ungefär lika stor för tjurkalvar som för kvigkalvar

och varje tjur i regel betjänade ett 70-tal kor, behövde någon brist

på handjur icke ifrågakomma. Detta gällde i viss mån även ifråga örn stamboksgilla

tjurar, örn därmed endast avsåges, att tjurarna ifråga vöre fallna

efter i stambokens huvudavdelning införda föräldrar. Det antal tjurar, som

årligen infördes i respektive stamböcker, torde sålunda kunna anses representativt

för den nuvarande användningen. I enlighet härmed skulle årsbehovet

av stamboksgilla tjurar, beräknat med ledning av den nuvarande användningen,

uppgå till cirka 2,100, motsvarande ungefär 20 procent av rikets hela

tjurbehov. Antalet i fråga fördelade sig på olika avelsriktningar och innehavare

sålunda:

Avelsriktning

I n n e h

Enskild

a v a r e

Tjurförening

Summa

antal

procent

antal

procent

Svensk röd och vit boskap

885

63

515

37

1,400

Svensk låglandsboskap ...

425

82

95

18

520

Svensk gällboskap ......

25

18

115

82

140

Röd kullig svensk lantras.

15

37

25

63

40

Summa

1,850

04

750

30

2,100

Enligt senast tillgängliga uppgifter, avseende kontrollåret 1933/1934, omfattade

kontrollföreningsverksamheten såsom framginge av efterföljande sammanställning,

inalles 20,742 kor, tillhörande huvudavdelningen (klass R) inom

respektive stamböcker.

Antal kor Procent

Klass R.......................................... 20,742 6.8

övriga klasser.................................... 46,802 15.4

Icke stamboksförda .............................. 223,132 73.5

Utan uppgift om stamboksföring ........... 13,181_4^

Summa 303,857 100.0.

Under förutsättning att 90 procent av alla i klass R införda kor kalvade

varje år och därvid födde lika stort antal tjur- som kvigkalvar, skulle årsproduktionen

av i genealogiskt hänseende stamboksgilla tjurkalvar uppgå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

till cirka 9,300, varav enligt tidigare anförda beräkningsgrund omkring 2,100

eller 22.S procent toges i anspråk för avelsändamål.

Motsvarande procenttal för skilda avelsriktningar framginge av efterföl
-

jande sammanställning.

Svensk röd och vit boskap .............................. 24.3 procent

Svensk låglandsboskap .................................. 17.3 »

Svensk fjällboskap ...................................... 30.0 »

Röd kullig svensk lantras ................................ 46.5 »

Nämnda procenttal utvisade, att en avsevärd skillnad förelåge ifråga om

tillgången på stamboksgilla tjurar, tillhörande olika avelsriktningar. Man torde

sålunda kunna förutsätta, att behovet av stamboksgilla tjurar, tillhörande

svensk låglandsboskap, vid måttliga krav å anmödrarnas produktion även

under rådande förhållanden kunde tillgodoses, under det att brist på tjurar

av motsvarande kvalitet synbarligen förelåge ifråga om svensk fjällras och

röd kullig svensk lantras.

Det tillgängliga avelsmaterialet utnyttjades emellertid icke i samma utsträckning

inom alla delar av riket. Till belysande härav tjänade nedanstående

tabell, avseende svensk röd och vit boskap, vilken beträffande tillgången

på stamboksgilla tjurar till synes intoge en mellanställning i förhållande till

övriga avelsriktningar. Tabellen utvisade relationen mellan hela antalet efter

klass R-kor under år 1935 födda tjurkalvar samt antalet stamboksförda tjurar

under samma år.

Hushållningssällskap Stamboksförda tjurar år 1935

Stockholms läns och

stads .

antal

......... 123

i procent av samt- liga år 1935 födda

tjurkalvar inom

klass R

22.7

Uppsala

läns .

......... 68

21.8

Södermanlands

■»

......... 233

22.1

Östergötlands

2»

......... 158

24.2

Jönköpings

>

......... 66

24.2

Kronobergs

......... 12

14.0

Kalmar läns norra

......... 43

37.7

» » södra

......... 29

20.6

Gotlands

......... 22

17.1

Blekinge

......... 23

14.9

Kristianstads

......... 27

21.6

Malmöhus

......... 28

28.0

Hallands

......... 88

35.8

Göteborgs och Bohus

>

......... 24

19.7

Älvsborgs läns norra

......... 9

6.1

» » södra

......... 19

18.1

Skaraborgs

......... 109

24.3

Värmlands

2> . ,

......... 29

14.2

Örebro

......... 263

50.5

Västmanlands

......... 54

15.0

Kopparbergs

2> . .

......... 10

19.2

Gävleborgs

»

......... 23

20.2

Summa 1,460

24.3.

Mot de anförda siffrorna kunde anföras, att antalet stamboksförda tjurar

icke kunde hänföra sig till under samma år födda sådana, samt att antalet

under ett år stamboksförda tjurar icke alltid kunde anses representativt för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

tjurproduktionens omfattning inom respektive områden. Antalet årligen födda

tjurkalvar torde emellertid vara jämförelsevis konstant och i stort sett

torde därför de anförda uppgifterna giva en ganska klar bild av det verkliga

läget. De utvisade, att årsproduktionen av stamboksgilla tjurar vore mycket

växlande inom skilda hushållningssällskaps områden såväl med hänsyn till

tjurarnas absoluta som relativa antal. Ytterligheterna utgjordes av Orebro

läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps områden, där i förra

fallet ungefär var annan och i det senare var sjuttonde tjurkalv toges i anspråk

för avelsändamål.

Orsaker, som påverka tjur tillgången.

De anförda beräkningarna vilade på den förutsättningen, att alla tjurar,

vilka ägde de genealogiska kvalifikationer, som vore uppställda såsom villkor

för stamboksföring, också vore lämpliga för avelsändamål. Så vore emellertid

ingalunda förhållandet. Villkoren ifråga berörde även djurens egenskaper,

av vilka avkastningskraven först skulle behandlas. Efterföljande tabell

utvisade de minimifordringar, som i nämnt hänseende uppställts för införande

av ko i stambok. Resultaten ifråga skulle hava uppnåtts under två år i

följd eller i medeltal av minst tre på varandra följande år, dock att ko, som

endast kunde uppvisa avkastning under ett helt kontrollår eller kortare tid,

under vissa villkor även finge införas i stamboken.

Avelsriktning

Svensk röd och vit boskap1

Svensk låglandsboskap

övriga avelsriktningar .. .

Kilogram''smörfett per kontrollår

för ko

för tjurmoder

Ilo

120

130

135

85

90.

Då minimifordringarna å tjurmödrarnas produktion vore högre än för övriga

i klass R införda kor, måste årsproduktionen av stamboksgilla tjurkalvar

antagas vara lägre, än som tidigare beräknats. Detta antagande förstärktes

därav, att en viss minsta avkastning även måste företes för tjurs mormoder

och farmoder.

Dessa minimikrav vore emellertid jämförelsevis låga. Nämnda fettmängder

vöre ej högre, än som i allmänhet presterades inom medelgoda bruksbesältningar.

Det vore därför ingalunda ovanligt, att köpare av avelstjurar fordrade avsevärt

högre avkastningsresultat hos tjurens anmödrar än de, som uppställts

såsom minimum för stamboksföring.

Tillgången på stamboksgilla tjurar torde enligt av lantbruksstyrelsen verkställda

beräkningar sjunka mycket snabbt med stigande krav på mödrarnas

produktion. Redan vid en fordran på 140 kilogram smörfett — en fordran

som från och med år 1935 utgjorde villkor för införande av tjurar i avelsföreningens

för svensk röd och vil boskap stambok — måste ungefär var

tredje tjurkalv tagas i anspråk för avelsändamål. Stegrades kraven till 180

kilogram smörfett, som beträffande djur av svensk röd och vit boskap ingalunda

kunde anses orimligt, upphörde all möjlighet att verkställa urval

med hänsyn till andra för ladugårdsskötsel betydelsefulla egenskaper hos

djuren. Den gräns, vid vilken motsvarande förhållande inträdde inom skilda

hushållningssällskaps områden, återfunnes i efterföljande sammanställning,

som avsåge djur av svensk röd och vit boskap.

1 Avser riksstambok över svensk röel och vit boskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 262.

Hushållningssällskap

Älvsborgs läns norra.....

Jönköpings läns.........

Gotlands > .........

Blekinge » .........

Stockholms läns och stads

Uppsala läns .

Östergötlands »

Kronobergs j>

Kalmar läns södra

Kristianstads »

Skaraborgs »

Gränsvärde

kg smörfett

Hushållningssällskap

Gränsvärde

kg smörfett

.. 200

Värmlands läns ......

. 180

. . 190

Västmanlands » ......

. . 180

.. 190

Södermanlands » ......

. . 170

.. 190

Malmöhus t> ......

.. 170

.. 180

Hallands » ......

.. 170

.. 180

.. 180

.. 180

.. 180

Göteborgs och Bohus läns

Älvsborgs läns södra ......

Kopparbergs läns ........

Örebro » ........

.. 170

.. 170

.. 170

.. 160

.. 180

o 180

Gävleborgs » ........

Kalmar läns norra........

.. 160

.. 150.

Under förutsättning, att urvalet av tjurar skedde allenast med hänsyn till

deras mödrars avkastning, borde de tjurar av svensk röd och vit boskap,

som uppföddes inom Älvsborgs läns norra samt Jönköpings, Gotlands och

Blekinge läns hushållningssällskaps områden, sålunda i allmänhet hava en

bättre avkastningshärstamning än de, som härledde sig från örebro och

Gävleborgs läns samt Kalmar läns norra hushållningssällskap.

Den i tabellen angivna rangordningen stöde dock icke i samklang med

den tjurköpande allmänhetens uppfattning om tjurarnas kvalitet, vilket,

bland annat, franninge därav, att tjurar från Örebro nr. fl. i tabellen lågt

placerade län för närvarande rönte större efterfrågan än andra. De närmare

detaljerna härav framginge av efterföljande sammanställning, som utvisade

den årliga tjurproduktionens storlek inom skilda delar av riket i förhållande

till föreliggande behov, varvid årsproduktionen beräknades motsvara

det antal tjurar, som stamboksförts i medeltal per år under tiden 1933

—1935 och årsbehovet till 20 procent av hela antalet tjurar inom området

eller samma procenttal, som tidigare beräknats för riket i dess helhet. Jämförelsen

i fråga omfattade allenast sådana hushållningssällskaps områden,

inom vilka svensk röd och vit boskap praktiskt taget vore allenarådande.

Utöver i tabellen angivna områden torde överskott på tjurar, tillhörande sagda

avelsriktning, med all sannolikhet även föreligga inom Östergötlands och

Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Av tabellen å sid. 9 framginge, att Södermanlands och Örebro läns hushållningssällskaps

områden utgjorde typiska överskottsområden, under det att

tjurbehovet inom övriga i tabellen angivna län i större eller mindre utsträckning

måste fyllas genom inköp från andra delar av riket.

Tillgången på stamboksgilla tjurar av lämplig beskaffenhet vore sålunda

mycket växlande inom skilda delar av riket och måste, även om hänsyn toges

endast till anmödrarnas produktion i vissa fall, betecknas såsom mindre tillfredsställande.

Möjligheten av att inom sådana områden kunna tillgodose

årsbehovet utan att göra avkall på tjurarnas kvalitet minskades ytterligare

därigenom, att stor hänsyn även toges till deras kroppsbyggnad, färg och

tUP
Huru

stor procent av eljest stamboksgilla tjurar, som utgallrades på grund

av felaktig kroppsbyggnad, färg eller typ, undandroge sig bedömande. Procenttalet

ifråga vore dock efter allt att döma ingalunda oväsentligt. Häremot

vore intet att erinra i de fall utgallringen avsåge att från aveln utestänga

liandjur, som hade ärftliga exteriörfel av beskaffenhet att kunna förväntas

utöva ett menligt inflytande på ladugårdsskötselns ekonomiska resultat. Så

vore emellertid icke alltid förhållandet. Allmänt känt vöre, att ett icke ringa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

9

Produktionen av tjurar inom svensk röd och vit boskap i relation till föreliggande

behov.

1

Hushållningssällskap

Årsproduktion

Årsbehov

Skillnad

Stockholms läns och stads ..................

97

96

+ 1

Uppsala läns ........................

34

87

- 53

Södermanlands > ........................

200

123

+ 77

Jönköpings > ........................

74

86

- 12

Kronobergs > ........................

16

57

- 41

Kalmar läns norra..........................

351

113

— 58

> » södra..........................

20 j

Gotlands läns ..................

16

28

- 14

Blekinge » ..................

33

33

± o

Göteborgs och Bohus > ..................

14

33

- 19

Älvsborgs läns södra ........................

fl

80

- 37

> y norra........................

13)

Örebro läns..........................

239

88

+ 151

Västmanlands » ..........................

32

102

- 70

antal tjurar årligen utgallrades enbart på grund av vissa skönhetsfel, som

kunde beröra djurets huvud- eller hornform eller färgteckning eller andra liknande

mindre väsentliga egenskaper. Denna formalism gjorde sig med växlande

styrka gällande inom alla avelsriktningar, men syntes för närvarande

sedan någon tid i allmänhet vara stadd på retur.

I detta sammanhang borde även framhållas, att nötkreatursaveln sedan

många år tillbaka utvecklats i riktning mot ökad kroppsstorlek. Orsaken

härtill stöde säkerligen i samband därmed, att det i regel ställde sig fördelaktigare

att producera tjurar, lämpliga för egendomar med intensiv jordbruksdrift.

Denna utveckling hade säkerligen påskyndats därigenom, att

minimimått å djurens olika kroppspartier i vissa fall uppställts såsom villkor

för stamboksföring. I samma riktning verkade säkerligen även det sakförhållandet,

att lika stor avkastning fordrades för små och stora djur, tillhörande

samma avelsriktning. Det torde nämligen få anses sannolikt, att stora djur

i allmänhet hade lättare att uppnå en viss högre avkastning än små sådana

och att utgallring på grund av låg avkastning i anslutning härtill hårdast

drabbade småvuxna individer. Under alla förhållanden hade utvecklingen

mot ökad kroppsstorlek försvårat möjligheterna att kunna tillgodose tjurbehovet

inom sådana delar av riket, där medelstora eller småvuxna individer

vore att föredraga.

Vid avelsurvalet toges även viss hänsyn till de speciella individer, som

inginge i djurets anor. Därvid kunde en allmän strävan efter djur, tillhörande

en viss inom avelsriktningen i fråga förefintlig undertyp, understundom

göra sig gällande. Så hade alldeles särskilt varit förhållandet inom

svensk röd oell vit boskap, inom vars avelsområde skånsk och mellansvensk

ayrshireboskap samt rödbrokig svensk boskap under olika tidsskeden intagit

en mer eller mindre dominerande ställning.

Skånska ayrshiretjurar hade vid tiden närmast efter sekelskiftet varit mest

efterfrågade av samtliga angivna undertyper och hade ännu under perioden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

1913/1915 intagit en mera framskjuten ställning inom aveln av röd och vit

boskap. Efterfrågan hade sedermera minskats för varje period och för närvarande

torde tjurar med ren skånsk härstamning förekomma allenast i mycket

begränsad omfattning. Den mellansvenska ayrshiretypen började under

perioden 1913/1915 att göra sig allt starkare gällande inom den äldre ayrshireaveln.

Denna utveckling fortsatte i stort sett intill år 1928, då rödbrokig

svensk boskap under loppet av några få år praktiskt taget helt utträngde

alla ayrshiretyper ur den röda och vita aveln.

Dessa förskjutningar, som icke alltid föranletls därav, att den ena eller

andra undertypen haft bättre produktionsanlag än den andra, hade givetvis

medfört vittgående ekonomiska konsekvenser, särskilt för innehavare av

tidigare ledande avelsbesättningar.

Vid tjurproduktionen måste en viss riskmarginal även beräknas för sjukdom,

olycksfall och uppfödningsfel under kalvarnas utvecklingsperiod. Denna

riskmarginal hade under senare år ökats till följd därav, att det tillgängliga

avelsmaterialet i vissa fall visat sig bära anlag, som dels åstadkomme

en ökad dödlighet hos avkomman, dels ock nedsatte dess fruktsamhet. Förstnämnda

anlag, som ginge under namn av letalfaktorer, förekomme särskilt

inom svartbrokig svensk låglandsboskap och anlag i det senare avseendet

företrädesvis inom svensk fjällboskap. Inom sistnämnda avelsriktning hade

sagda fel fått en sådan utbredning, att lantbruksstyrelsen funnit sig böra föreslå

Kungl. Majit att vidtaga särskilda åtgärder till dess bekämpande.

Någon större möjlighet att utan vissa ändringar av nuvarande former för

stamboksföring verkställa ett omsorgsfullt avelsurval eller tillgodose ett eventuellt

ökat behov av stamboksgilla tjurar kunde sålunda icke sägas föreligga.

Mycket talade för, att detta förhållande utgjorde en bidragande orsak

till de senaste årens prisstegring å stamboksgilla tjurar, ehuru ett förbättrat

konjunkturläge säkerligen även medverkat därtill. Denna prisstegring berörde,

såsom av efterföljande tabell framginge, även tjurar av den kvalitet,

som rönte mest efterfrågan inom med statsmedel understödda tjurföreningar.

Medelpriset & samtliga under åren 1928—1935 inköpta föreningstjurar.

Årligen inköpta tjurar, tillhörande

År

Antal

för- enings- tjurar

i sin

helhet

Svensk röd

och vit bo- skap

Svensk låg- landsboskap

Svensk fjäll- boskap

Röd kullig

svensk lant- ras

Samtliga avelsrikt- ningar

antal

tju-

rar

medel-

pris

kronor

antal

tju-

rar

medel-

pris

kronor

antal

tju-

rar

medel-

pris

kronor

antal

tju-

rar

medel-

pris

kronor

antal

tju-

rar

total-

belopp

kronor

medel-

pris

kronor

1928

2,176

457

1,041

63

958

94

630

20

435

634

604,242

953

1929

2,235

446

949

89

1,061

91

662

26

511

652

591,072

906

1930

2,297

438

1,037

83

1,060

99

594

40

476

660

619,914

939

1931

2,408

460

989

84

849

93

593

18

514

655

591,284

902

1932

2,480

423

840

86

665

123

610

29

401

661

487,612

737

1933

2,373

457

777

79

719

97

594

27

395

660

479,587

726

1934

2,316

444

988

99

932

118

748

16

356

677

620,028

916

1935

2,461

513

1,276

94

1,151

115

1,019

25

483

747

892,217

1,195

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

En fast och opartisk ledning av aveln utgjorde en nödvändig förutsättning

för en lämplig avvägning av de särintressen, som gjorde sig gällande inom

konsument- och producentkretsar. I detta hänseende framstode de halvstatliga

premieringsnämnderna utan allt tvivel såsom lämpliga organ. Erfarenheten

hade emellertid givit vid handen, att denna organisationsform understundom

försvårat utbytet av avelsdjur olika områden emellan. Även i andra

avseenden hade svårigheter yppat sig, i det att olika premieringsnämnder icke

alltid företrätt samma uppfattning beträffande föreliggande avelsspörsmål,

något som i vissa fall lagt hinder i vägen för en fullt enhetlig utveckling inom

respektive avelsriktningar.

Det organ, som företrädde en hela landet omfattande avelstörening för nötboskap,

hade i regel större möjlighet än de lokala organen att kunna överblicka

tillgången på lämpligt avelsmaterial och åstadkomma dess jämna fördelning.

Såsom följd härav hade emellertid berättigade ortsintressen mången

gång fått träda tillbaka för mera allmänna sådana.

Vidare kunde framhållas, att den verksamhet på nötboskapsavelns område,

som bedreves under ledning av privata sammanslutningar, bland näringens

utövare visat sig äga en särskild förmåga att framkalla ett bestående och offervilligt

intresse för uppgiften. Det läge emellertid i sakens natur, att föreningarna

vid utövande av sin verksamhet i första hand måste företräda medlemmarnas

intressen, vilka med hänsyn till deras jämförelsevis ringa antal och

i regel större förutsättningar för en framgångsrik avel icke alltid sammanfölle

med det stora flertalet djurinnehavares intressen. Härtill komme, att en central

ledning av aveln utav den art, varom fråga vore, även öppnade rika möjligheter

att inom ett större område hastigt framkalla en likartad uppfattning

om enskilda djurs avelsvärde eller behovet av att särskilt beakta vissa, kanske

mindre väsentliga detaljer i djurens yttre egenskaper, vilket med hänsyn

till de brister, som vidlådde inom nötkreatursaveln tillämpade urvalsmetoder,

icke alltid vore till nytta för en ur produktionssynpunkt sett rationell utveckling

av aveln.

I detta sammanhang ansåge sig emellertid lantbruksstyrelsen böra framhålla,

att hittills tillämpade och i respektive stamböcker kodifierade urvalsmetoder

måste anses hava medfört ett betydande resultat och verksamt bidragit

till det starka uppsving på nötkreatursavejns område, som otvivelaktigt

ägt rum under den tid, sagda verksamhet pågått. Härvid hade respektive

avelsföreningar för nötboskap i stor utsträckning intagit en ledande ställning.

Behovet av värdefulla avelstjurar hade emellertid efter hand ökats, vilken

utveckling torde böra befrämjas för att möjliggöra en mera allmän förbättring

av nötboskapsaveln inom riket, varför närmare undersökning av föreliggande

möjlighet att kunna tillgodose ett eventuellt ökat behov av särskilt ur

produktionssynpunkt kvalificerade avelstjurar syntes befogat.

Tillgången på för närvarande icke stamboksberättigat

avelsmaterial.

Då tillgången på stamboksgilla tjurar av lämplig beskaffenhet inom vissa

områden måste betecknas såsom mindre tillfredsställande, syntes det angeläget

pröva, huruvida avelsmaterial av lämplig beskaffenhet även funnes att tillgå

utanför den stamboksklass, inom vilken urval av tjurar för närvarande ägde

rum.

Som förut nämnts överstege de minimikrav, sorn i avseende på avkastning

uppstiillts för djurs införande i huvudavdelningen inom respektive stamböcker,

icke de resultat, som i medeltal presterades inom medelgoda bruksbesättningar.

Redan härav syntes framgå, att i produktionshänseende goda avcls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

tjurar även funnes att tillgå inom det icke stamboksförda materialet. Av vilken

art och storlek denna reservtillgång vore, kunde icke med säkerhet avgöras.

Mycket talade emellertid för att den representerade en icke oväsentlig

tillgång. Detta framginge bland annat av efterföljande tabell, utvisande medelavkastningen

för samtliga inom Södermanlands och Västmanlands läns

hushållningssällskaps områden under olika år kontrollerade kor, tillhörande

skilda stamboksklasser. Sagda områden vore de enda, för vilka dylika sammanställningar

föreiåge, och kunde dessas resultat i viss mån anses representativa

för det allmänna sakläget.

Normala, stamboksförda kors avkastning i medeltal per ko och kontrollår.

Stamboksklass

S ö

d e r m

ania

n d

V

åstmanlan

d

Medelavkastningen åren

1927/1928—1934/1935

Medelavkastningen åren

1931/1932—1934/1935

antal kor

medeltal

per år

mjölk

kg

fett

%

smörfett

kg

antal kor

medeltal

per år

mjölk

kg

fett

%

smörfett

kg

S* ................

419

3,715

3.65

136

65

3,753

3.64

137

I ................

1,325

3,678

3.66

135

482

3,790

3.70

140

II ................

1,060

3,708

3.69

137

532

3,857

3.70

143

III ................

1,133

3,748

3.70

139

371

3,863

3.72

144

IV ................

1,210

3,760

3.73

140

404

3,842

3.73

143

R ................

1,084

3,849

3.81

145

480

3,985

3.80

151

Dessa medelvärden visade, att avkastningen i allmänhet stege för varje

stamboksklass. Skillnaden de olika klasserna emellan vore emellertid så obetydlig,

att den mycket väl kunde förklaras av andra orsaker än en för varje

stamboksklass stegrad förädlingsgrad hos djuren. Bortsett härifrån vore det

uppenbart, att det inom de i tabellen upptagna stamboksklasserna måste förefinnas

många enskilda individer, vilka i avkastningshänseende befunne sig

på ett betydligt högre plan än genomsnittet. Många i förberedande avdelning

införda individer måste därför i nämnda avseende överträffa en del i klass R

införda djur.

Även i fråga örn kroppsbyggnad och typ vore ett stort antal i förberedande

avdelning till respektive stamböcker införda kor synbarligen likvärdigt med

eller till och med bättre än många i huvudavdelningen införda individer.

Efter allt att döma kunde en eftergift i fråga om gällande härstamningskrav

sålunda förväntas tillföra landet ett avsevärt antal såväl i produktionshänseende

som i fråga om typ goda avelsdjur, som torde vara väl ägnade att

främja nötkreatursavelns utveckling. Å andra sidan vore det uppenbart, att

stamböckerna för närvarande omfattade ett icke oväsentligt antal hondjur,

soxn på grund av mindre god beskaffenhet troligen aldrig finge någon betydelse

för tjurproduktionen. Ett beskärande av sagda, för tjurproduktionen

värdelösa delar av det stamboksförda hondjursmaterialet skulle också komma

att i avsevärd grad minska arbetet och kostnaden för de stamboksförande

organen.

‘ S = samlingsklass för djur utan känd härstamning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

13

Sammanfattning.

Av utredningen framginge sålunda,

att stamboksföringsarbetet hade en relativt mycket begränsad omfattning,

att tillgången på ur produktionssynpunkt sett goda avelstjurar vore begran
^af^många

för avelsändamål lämpliga djur icke alls bleve stamboksförda

eller ock införda i sådan klass av respektive stamböcker, att djuren i fråga

icke kunde utnyttjas för produktion av stamboksgilla tjurar.

Inom nötkreatursaveln tillämpade urvalsmetoder.

Enär stamboksföringen städse inginge såsom ett nödvändigt led i avelsurvalet

måste de olika stamboksföringsmetodernas lämplighet för svenska

förhållanden prövas mot bakgrunden av de urvalsmetoder, som i allmänhet

tillämpades inom den praktiska nötkreatursaveln. Dessa vore:

D direkt bedömning av individens egenskaper;

2) indirekt bedömning, som grundade sig pa kännedom örn

egenskaperna hos djurets anföräldrar, avkomma och släktingar i sidoled. Man

talade i detta sammanhang om h ä r s t a m n i n g s g r a n s k n i n g, a vkommebedömning

och bedömning av djurets slakt ingar

i sidoled, beroende på vilken av nämnda individgrupper som lades

till grund för bedömningen. ..... ...

Ingen av dessa olika urvalsmetoder kunde lämnas företräde framfor någon

av de andra, ty samtliga vore de var för sig eller i kombination med andra

under skilda förhållanden oumbärliga vid bedömning av djurens anlags
ty

Såsom fristående urvalsmetod tillämpades den direkta bedömmngsmtfoden

allenast i sådana fall, där för genomförandet av indirekt bedömning erfor<*erliga

upplysningar rörande djurets närmaste släktingar saknades eller urvalet

eljest avsåge djur av mera utpräglad gödtyp. I kombination med andra u - valsmetoder bomme den direkta bedömningen däremot till stor användning,

enär kännedomen om individernas egenskaper utgjorde en nödvändig fo -

U1II ä rs t a in n in g s g r a''n sk rd n g Sening med direkt bedömning av djurets egenskaper

vore också den inom nötkreatursaveln vanligast förekommande ur
''

a A v ko mm e bed ö m ilinge n, vilket innebure att tjurens avelsvärde bedömdes

med ledning av avkommans egenskaper i relation till respektive mödrars,

hade först under senare år kommit till större användning inom notkreatursaveln

Sagda metod hade emellertid en begränsad användning och kunde

endast tillämpas vid bedömning av äldre tjurar som efterlämnat ett tdlraeklön

stort antal avkomlingar av kontrollerad beskaffenhet. .

1 ^Metoden att granska djurets släktingar i sidoled tillämpades i annu mindre

0nl‘ anslutning till det anförda, avhandlades i det följande huvudsakligen den

direkta samt den på härstamningsgranskning grundade indirekta bedomningsmetoden.

Direkt bedömning.

Hot tåne i sakens natur, att bedömningen i första hand alltid borde örn
ä£S=S52£ä
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

ett gott produktionsresultat kunde vara beroende av en mängd olika egenskaper,

om vilkas betydelse för produktionen ovisshet ännu rådde. Av denna

anledning syntes det lämpligt att utgå från den förutsättningen, att bedömningen

tillsvidare allenast borde omfatta sådana för produktionen betydelsefulla

egenskaper hos djuren, som av ålder vunnit beaktande vid stamboksföringen

och vanligen inrymdes under benämningarna avkastning och yttre

egenskaper. Uteslutet vore dock icke att det i en snar framtid kunde bliva

nödvändigt att vid stamboksföring av nötboskap även taga hänsyn till andra

egenskaper hos djuren än som förut nämnts. Härför talade bland annat

förekomsten av ärftlig sterilitet hos nötkreatur, tillhörande fjällras samt s. k.

letalfaktorer hos låglandsboskap, vilka fel möjligen kunde visa sig vara av

den art att ett kraftigt ingrepp i syfte att befria avelsmaterialet från desamma

kunde bliva av behovet påkallat.

Vid stamboksföringen fästes även stort avseende vid djurens färgteckning

och typ, vilka begrepp, så vitt känt vore, i allmänhet representerade för

produktionen mindre väsentliga egenskaper. Sagda egenskaper borde visserligen

vinna tillbörligt beaktande i aveln, men å andra sidan borde den strävan

efter en viss uniformitet, som hittills gjort sig gällande inom respektive avelsriktningar,

icke drivas så långt, att oväsentliga färg- och formfel kunde lägga

hinder i vägen för utnyttjandet i avelsändamål av individer, som ägde för

produktionen värdefulla anlag.

Djurens egenskaper kunde hava olika värde under skilda yttre förhållanden.

Tidigare hade det ingalunda varit ovanligt, att djur med utpräglad gödtyp

höllos vid egendomar, som numera hade mjölkproduktion till sin viktigaste

inkomstkälla. Detta torde vara liktydigt med att en god köttansättningsförmåga

där en gång haft högre produktionsvärde än en god mjölkavkastningsförmåga.

Även sistnämnda egenskap hade under årens lopp undergått

en viss omvärdering. Förut hade en avkastning av 3,000 kilogram

mjölk med 3.5 procent fett ansetts såsom ett fullt tillfredsställande årsresultat,

där nu med samma fog krävdes 4,000 kilogram mjölk med cirka 4 procent

fett. Denna förändrade uppfattning angående det avkastningsresultat, som

kunde anses vara av tillfredsställande storlek, torde hava sin orsak i en förbättrad

utfodringsteknik och en ökad tillgång på produktionsrika djur. Även

mera tillfälliga konjunkturförändringar kunde utöva ett stort inflytande på

egenskapernas värdesättning. När prisförhållandet mellan ladugårdens produkter

och förnödenheter vore särskilt gynnsamt, baserades driften i mycket

stor utsträckning på inköpta kraftfodermedel. Då vöre det naturligt, att

mjölkkornas förmåga att omsätta stora mängder koncentrerade fodermedel

värderades högt. Vore prisförhållandet däremot ogynnsamt, ökades anspråken

på djurens förmåga att omsätta stora mängder skrymmande fodermedel.

Den prissättning av mjölk med hänsyn till dess fettinnehåll, som under senare

tid allmänt genomförts i vårt land, hade även lämnat djupa spår efter

sig inom den praktiska nötkreatursaveln, i det att djur, som kunde förmodas

bära anlag för låg medelfetthalt i mjölken, nu rönte jämförelsevis ringa efterfrågan

på avelsdjursmarknaden, även örn de i övrigt vore goda avelsdjur.

Även de yttre egenskaper, som saknade egentlig betydelse för produktionen,

värderades icke alltid lika, beroende på den smakriktning, som för tillfället

vore rådande.

Inom skilda orter vore förhållandena ännu mera växlande. Där skiftade

icke endast de ekonomiska och utfodringstekniska förutsättningarna för produktionen.

utan även djurens kvalitet och därav framkallat behov av avelsmaterial

inom mycket vida gränser. Vore det av ekonomiska eller utfodringstekniska

skäl omöjligt att driva ripp mjölkkornas avkastning utöver en

viss gräns, torde det ej heller löna sig att göra större uppoffringar för att an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

15

skaffa avelsdjur, som representerade en ännu högre produktionskapacitet.

Vidare finge framhållas, att de tjurar, som ägde förmåga att i medeltal höja

mjölkkornas avkastning intill en viss övre gräns, givetvis måste tillmätas ett

högt värde inom alla besättningar, som i genomsnitt läge på en lägre produktionsnivå,

och ett lågt värde inom andra sådana, där ett motsatt förhållande

vore rådande. Ävenså kunde det i ett fall föreligga behov av att i främsta

rummet höja mjölkkornas medelfetthalt och i ett annat att förbättra vissa

yttre egenskaper hos djuren.

Av vad ovan anförts framginge, att egenskapernas verkliga värde för aveln

endast kunde fastställas av respektive driftsledare, som bäst vöre i stånd att

avgöra, vilka fordringar som i en viss situation borde uppställas för att uppnå

ett gynnsamt ekonomiskt resultat. Till följd härav borde i stambok meddelade

upplysningar rörande djuren uttryckas i bestämda enheter eller, där så

icke vore möjligt, genom en beskrivning av de egenskaper, som skulle bliva

föremål för värdering.

Huru detta önskemål lämpligen borde realiseras, kunde på grund av de

många problem, som ännu kvarstode olösta på nötboskapsavelns område, för

närvarande icke med säkerhet avgöras. Då härtill bomme, att de praktiska

förutsättningarna för genomförandet av en efter nutida uppfattning rationellt

ordnad stamboksföring av nötboskap vöre mycket skiftande inom skilda

avelsriktningar, syntes det böra ankomma på de stamboksförande organen

att vart och ett för sitt avelsområde pröva därmed sammanhängande frågor.

Efterföljande redogörelse avsåge sålunda endast att dels åskådliggöra de möjligheter,

som i sådant hänseende torde föreligga, dels ock klarlägga örn och i

vilken utsträckning det allmänna borde medverka vid lösandet av därmed

sammanhängande frågor. Härvid koinme mjölkkornas avkastningsförmåga

att först behandlas.

Mjölkkornas avkastningsförmåga hade av ålder uppskattats med ledning

av den mängd mjölk och smörfett, uttryckt i kilogram, som djuret ifråga lämnat

under loppet av helt kontrollår, varvid två eller tre på varandra följande

årsresultat i regel lagts till grund för bedömningen. Av mer eller mindre starka

skäl hade även andra beräkningssätt blivit föreslagna. Det kunde emellertid

betvivlas, att de fördelar, som vöre förenade med sålunda framlagda förslag,

kunde uppväga den omfattande arbetsbörda, som skulle följa med en omräkning

av för avelsdjur företedda avkastningsuppgifter.

Tilläggas borde dock, att sagda årsuppgifter, vilka insamlades genom kontrollföreningarnas

försorg, vore beräknade på grundval av ett mindre antal

undersökningar. Då nu undersökningarnas antal varierade inom skilda kontrollföreningar,

följde därav, att resultaten ifråga icke alltid besutte samma

tillförlitlighet. I anslutning härtill borde endast sådana kontrollresultat, som

tillkommit under betryggande former, tillmätas vitsord vid avelsurvalet. Vilka

lägsta fordringar, som därvid under skilda förhållanden lämpligen kunde

uppställas, syntes böra ankomma på lantbruksstyrelsen i dess egenskap av

högsta övervakande organ på kontrollföreningsverksamhetens område att avgöra.

Djurens kroppsbpggnad gjordes i vissa fall till föremål för direkt mätning.

Därvid erhållna resultat komme emellertid i regel endast till användning, där

behov förelåge att få konstaterat, huruvida djurets olika kroppspartier hade

för stamboksföring fastställda minimimått. 1 övrigt bleve djurens yttre egenskaper

(färg, typ m. m.) endast föremål för okulärbesiktning, varvid de

olika kroppspartierna poängterades av vederbörande besiktningsnämnd.

Det syntes oklart, huruvida denna poängtering uppfattats såsom en värdering

(dier beskrivning av djurets yttre egenskaper. Under alla förhållanden

vore det uppenbart, att en poängsiffra måste taga starkt intryck av den all
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

männa uppfattning, som vid tillfället för bedömningen vore rådande i avseende

på de fördelar eller olägenheter, som vore förenade med en viss exteriördetalj.

I övrigt kunde under samma poängtal dölja sig egenskaper, som

vore av både väsentlig och oväsentlig betydelse för produktionens ekono

miska resultat.

I anslutning till vad tidigare anförts borde ifrågavarande system sålunda,

såvitt möjligt, utbytas mot en objektiv beskrivning av djurets väsentliga

exteriöra egenskaper.

För att insamlade primäruppgifter skulle kunna utnyttjas, måste åtgärder

vidtagas i syfte att kunna leda i bevis, vilka individer uppgifterna i varje särskilt

fall åsyftade samt vilka släktskapsförhållanden, som rådde mellan djuren

ifråga. Djuren måste för sådant ändamål förses med särskilda identitetsmärken

och kontroll utövas över de betäckningar och kalvningar, som förekomme

inom respektive besättningar och däröver förda anteckningar.

Inhämtandet av primäruppgifterna inginge såsom ett nödvädigt led i kontrollföreningarnas

verksamhet. Uppgifternas riktighet kontrollerades av vederbörande

hushållningssällskap genom särskild överkontrollant och bleve

ifråga om vissa avelsbesättningar ytterligare granskad och övervakad av kontrollnämnd.

Lantbruksstyrelsen hade i skrivelse den 31 augusti 1936, framlagt

förslag, som åsyftade att öka överkontrollens effektivitet. Det kunde och

borde jämväl ingå i vederbörande urvalsnämnds uppgift att vid stamboksföring

verkställa viss kontroll över i kontrollbok införda uppgifter.

Hittills hade genom kontrollförening inhämtade upplysningar rörande i

huvudstambok införda djur årligen insamlats och ställts till lantbruksstyr^lsens

förfogande genom vederbörande hushållningssällskap, varefter styrelsen

ombesörjt uppgifternas publicering. Liknande verksamhet bedreves från

och med den 1 oktober 1936 jämväl av avelsföreningen för svensk röd och

vit boskap.

Uppgifter rörande djurens kroppsbyggnad, typ och färg hade däremot uteslutande

inhämtats av vederbörande urvalsnämnd i samband med besiktning

av djur för införande i stambok, vilken anordning alltjämt syntes böra bibehållas.

Avsikten vore nu att åstadkomma en sådan arbetsfördelning på området, att

onödigt dubbelarbete undvekes. Detta önskemål torde kunna realiseras på så

sätt, att hushållningssällskapen finge till uppgift att vart och ett för sitt område

dels på lämpligt sätt insamla och förvara samtliga inom kontrollförening

inhämtade och för avelsurvalet erforderliga upplysningar rörande de

djur kontrollen omfattade, dels ock ställa desamma till respektive avelsföreningars

för nötboskap förfogande i den utsträckning, som kunde befinnas

önskvärd. Efterföljande förslag vore upprättade i enlighet härmed.

Indirekt bedömning.

Därefter hade lantbruksstyrelsen till prövning upptagit den för avelsurvalet

betydelsefulla frågan, huru manga kända anor, som skäligen borde krävas

för införande av djur i stambok.

Avelsföreningen för svensk låglandsboskap samt institutet för husdjursförädling

hade i sina i jordbruksutskottets utlåtande nr 71/1936 refererade

yttranden bland annat berört föreliggande spörsmål.

Avelsföreningens styrelse hade framhållit, att stambokens förberedande

klasser haft och fortfarande hade stor betydelse i avelsarbetet. Emot riktigheten

av denna avelsföreningens synpunkt talade i viss män vad styrelsen i

det föregående framhållit rörande avkastning och typ hos djur, tillhörande

olika stamboksklasser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

17

Institutet för husdjursförädling åter hade framhållit, att kraven på många

i stambokens förberedande avdelning redovisade förädlingsgenerationer vore

av mera formell än reell innebörd, samt att stamboksföringen på grund härav

borde kunna förenklas.

Vidare hade från sakkunnigt håll framhållits, att de olika anornas sannolika

andel i individens arvsmassa minskades med 50 procent för varje led tillbaka

i antavlan, de vore belägna. Redan i tredje led ansåges felkällorna vid

tillämpning av en indirekt bedömningsmetod vara så stora, att ett hänsynstagande

till anorna i sagda eller därpå följande led kunde anses motiverat

endast i det fall inavel ägt rum.

I detta sammanhang finge framhållas, att generationsstamboken från begynnelsen

även halt till uppgift att så att säga binda den enskilde djurägaren

vid det en gäng påbörjade avelsarbetet och samtidigt förekomma skadliga

omkastningar däri. Betydelsen av ett planmässigt och konsekvent genomfört

avelsurval hade emellertid under årens lopp blivit så allmänt känd och uppskattad,

att ett sådant band på avelns utövare ej syntes hava samma betydelse

som förut.

De fordringar, som i genealogiskt hänseende vore uppställda för djurs införande

i vissa utländska stamböcker av öppen typ, visade också, att sagda

krav i allmänhet vore avsevärt lägre, än vad fallet vore inom vårt eget land.

Kravet å redovisade förädlingsgenerationer syntes böra begränsas till vad

som kunde anses erforderligt för uppnående av ett tillfredsställande avelsresultat.

I detta hänseende gjorde sig emellertid olika krav gällande för skilda egenskapsgrupper.

Där förädlingen endast omfattade djurens kroppsbyggnad,

färg och typ — såsom fallet vanligen vore i fråga om djur av mera utpräglad

arbets- eller gödtyp —■ kunde goda avelsresultat även uppnås med ledning av

den direkta bedömningsmetoden, vid vars tillämpning anföräldrarnas beskaffenhet

icke beaktades. Detta gällde givetvis i tillämpliga delar även i fråga

örn mjölkboskap. Den indirekta bedömningsmetoden vore därför främst av

behovet påkallad i fråga örn egenskaper, som icke framträdde hos individen

själv. I anslutning härtill bleve vid bedömning av tjurar kravet på antalet

kända anföräldrar större, där bedömningen avsåge tjurs produktionsanlag,

än där fråga vore örn kroppsbyggnad, färg eller typ. Enär de förra anlagen

uppskattades med ledning av inom kontrollförening inhämtade uppgifter rörande

djuren, kunde kravet på genom stambok kodifierade förädlingsgenerationer

begränsas till det antal, som kunde anses erforderligt för bedömning

av djurets anlagstyp i avseende på yttre egenskaper.

Individer, som hade särskilt goda egenskaper, måste givetvis tillmätas större

värde vid avelsurvalet än alla övriga. Detta värde vore störst hos den under

bedömning varande individen och sjönke därefter ju längre tillbaka i antavlan

djuret befunne sig. Utmärkta djur med relativt kort härstamning vore

sålunda att föredraga framför medelmåttiga sådana nied en lång men mindre

god härstamning.

Behovet av redovisade förädlingsgenerationer måste uppenbarligen vara

mindre, där avelsmaterialet vore av mera homogen beskaffenhet, än där ett

motsatt förhållande rådde. I nämnt hänseende hade det inom landet förefintliga

avelsmaterialet under årens lopp undergått en väsentlig förändring

till det bättre. Sålunda hade, icke minst genom tjurföreningsverksamhetens

stora omfattning, användningen av stamboksförda tjurar vunnit sådan utbredning

inom landet, att (åt mycket stort antal icke stamboksförda hondjur

kunde antagas hava en nied stamboksförda sådana i genealogiskt hänseende

likvärdig eller ganska likvärdig härstamning.

Av det anförda franninge, att de villkor, sorn i avseende på antalet redovi
Bihang

till riksdagens protokoll loit 1. 1 sand. Nr iJtö. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

sade förädlingsgenerationer för närvarande gällde i fråga om ljurs införande

i stambok enligt nyare genetisk uppfattning till synes vore obehövligt

höga. Då detta förhållande efter allt att döma verkade hämmande på stamboksföringens

spridning och även utgjorde hinder för en mera allmän höjning

av de stamboksförda tjurarnas kvalitet, särskilt i vad anginge deras för

ladugårdsskötsel!^ ekonomi betydelsefulla egenskaper, torde det böra tågås

under övervägande, huruvida icke i avseende på antalet redovisade förädlingsgenerationer

lindrigare villkor borde uppställas för djurs införande i respektive

stamböcker.

Behovet av liksom även förutsättningarna för en sådan åtgärd vore emellertid

mycket skiftande inom skilda avelsriktningar. Som förut nämnts vore

bristen på stamboksgilla tjurar av god kvalitet särskilt utpräglad inom de

kulliga lantraseruas avelsområden. Av denna anledning hade avelsföreningarna

för fjällras och röd kullig svensk lantras på eget initiativ framlagt gemensamt

förslag till ändrade regler i fråga örn stamboksföring av nötboskap,

enligt vilka högst två och i undantagsfall en i stambok redovisad förädlingsgeneration

skulle uppställas som villkor för tjurs införande i stambok. Den

föreslagna åtgärden motiverades även därav, att det avelsmaterial, som stöde

till respektive avelsföreningars förfogande, vore av jämförelsevis homogen

beskaffenhet.

I fråga örn svensk låglandsboskap vore förutsättningarna för en förenkling

av stamboksförfarandet enligt angivna riktlinjer jämförelsevis goda, i

det att flertalet djur tillhörande sagda avelsriktning torde hava ett i fråga

om den genealogiska härstamningen i stort sett likartat ursprung. Ehuru

behovet av en ökad tillgång på stamboksgilla tjurar av god kvalitet icke vore

så framträdande inom sagda avelsriktning som inom övriga, torde det dock

vara välbetänkt att även i föreliggande fall minska kraven å antalet redovisade

förädlingsgenerationer.

I fråga om tjurar syntes ur genetisk synpunkt sett hinder i allmänhet icke

föreligga att minska kravet å antalet redovisade förädlingsgenerationer från

nuvarande fem till i regel tre. Tjur, som godkändes för införande i stambok,

skulle i enlighet härmed utgöra resultat av minst fyra på varandra följande

parningar med i stambok införda handjur, något som i sak icke innebure

större avvikelse från de regler, som i nämnt hänseende i vissa fall gällt

före år 1928.

Uteslutet vore dock icke, att sådana praktiska svårigheter i vissa fall kunde

yppa sig, att krav å ett större antal förädlingsgenerationer än som sagts

kunde anses välmotiverat. En motsatt situation kunde även inträffa, varför

möjlighet även borde föreligga att i förekommande fall ytterligare minska

kraven å antalet redovisade förädlingsgenerationer. Detta gällde icke

endast avelsriktning, inom vilken en påtaglig brist på goda avelstjurar förclåge,

utan även andra enskilda fall, där en fortsatt utveckling av aveln krävde

utnyttjande av särskilt kvalificerade djur, som icke uppfyllde de allmänna

villkor, som gällde för djurs införande i stambok.

Vilka fordringar, som i nämnt hänseende än uppställdes, torde det dock i

regel vara tillräckligt, om den längst tillbaka i anorna liggande förädlingsgenerationen

redovisades genom kontrollförenings räkenskaper. Genom en

sådan anordning skulle en viss förbindelse även kunna åstadkommas mellan

kontrollföreningsverksamheten och de stamboksförande organen, vilket

i ej ringa utsträckning torde komma att bidraga till ett förverkligande av de

önskemål, som läge till grund för föreliggande utredning. Härvid syntes

emellertid statens medverkan i viss utsträckning vara påkallad, varför förslag

i sådan riktning i det följande komme att framläggas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 262.

19

Grunder för en förenklad stamboksföring.

Slamboken hade till främsta uppgift att meddela för avelsurvalet erforderliga

uppgifter rörande djurens egenskaper och härstamning. Vissa av

dessa uppgifter kunde endast erhållas genom kontrollföreningarnas medverkan.

Det vore under sådana förhållanden naturligt, att stamboksföringsarbetet

endast kunde omfatta besättningar, som vore anslutna till sagda verksamhet.

Nu vore det emellertid, bland annat, av kostnadsskäl omöjligt att

kunna besiktiga samtliga kontrollerade djur eller publicera alla för avelsurvalet

erforderliga upplysningar rörande desamma, varför en viss ytterligare

begränsning måste genomföras. En sådan åtgärd motiverades även därav,

att ett stort antal kontrollerade djur icke vore av beskaffenhet att kunna

främja avelns utveckling. Härtill komme, att många till kontrollföreningsverksamheten

anslutna djurinnehavare icke hade behov av att få sina djur

införda i stambok utan kunde bedriva sitt avelsurval under enklare former.

För att kunna tillgodose dessa olika synpunkter och samtidigt bereda möjlighet

för genomförande av tidigare anförda förenkling i stamboksförfarandet

syntes såsom en förberedande åtgärd för stamboksföring böra uppläggas

kontrollregister, omfattande samtliga kontrollerade kor, särskilt de av dem

som vore fallna efter i stambok införd fader, samt en stambok, vars främsta

uppgift vore att underlätta urvalet av för avelsändamål lämpliga tjurar.

Kontrollregister.

I kontrollregister skulle redovisas alla för avelsurvalet erforderliga uppgifter,

som insamlades genom kontrollföreningarnas försorg. I fråga om sådana

förädlingsgenerationer, där inga andra upplysningar erfordrades, komme

kontrollregister sålunda att helt fylla stambokens uppgift. Detsamma

gällde även i fråga örn sådana besättningar, vilkas innehavare av olika skäl

icke önskade ansluta sig till stamboksföringsarbetet, men detta oaktat bade

behov av att utnyttja eller eljest redovisa de upplysningar rörande djurens

härstamning och avkastning, som inhämtades genom kontrollföreningarnas

medverkan. Meningen vore, att kontrollregistret även skulle fylla uppgiften

av ett samlingsregister för djur, som av olika skäl icke kunde införas i

stamboken. Härigenom skulle det bliva möjligt att erhålla viss kännedom

örn alla såväl goda som dåliga individer, vilket bland annat vore av betydelse

för en genomförd avkommebedömning av tjurar.

Stambok.

Stamboken, som främst åsyftade att möjliggöra ett tillförlitligt urval av

tjurar, skulle skilja sig från kontrollregistret bland annat därigenom, att det

även innehölle upplysningar rörande däri införda djurs kroppsbyggnad, färg

och typ. I övrigt skulle gränsen mellan i stambok och kontrollregister införda

djur markeras därigenom, att de förra i motsats till de senare uppfyllde

vissa kvalifikationer beträffande härstamning och egenskaper.

Sistnämnda förhållande medförde visserligen, att stamboksföringen bleve

begränsad till vissa bestämda individer, men återverkade däremot icke i någon

större utsträckning på avelsurvalet, enär köpare av stamboksgilla tjurar

i regel hade avseviirt högre fordringar å tjurarnas kvalitet än som i sådant

hänseende för närvarande vore uppställt såsom lägsta fordran för djurs

införande i stambok. Ifrågavarande minimifordringar hade sålunda till sin

främsta uppgift att begränsa stamboksföringens omfattning till sådana djur,

som kunde vara av verkligt värde för avelns utveckling.

Ju längre denna begränsning kunde drivas, desto mindre arbete och kost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

nåd behövde nötkreatursavelns utövare nedlägga på stamboksföring av djur,

som vore av mindre betydelse för avelns utveckling. Av utredningen framginge

emellertid, att tillgången på stamboksgilla tjurar sjönke mycket snabbt

vid stigande krav å tjurarnas kvalitet. Höjda minimifordringar i avseende på

djurens avkastning och yttre egenskaper måste därför, örn samma behov

skulle kunna tillgodoses, i regel åtföljas av minskade krav å antalet redovisade

förädlingsgenerationer. Vilka möjligheter, som i sådant hänseende förelåge,

hade förut klar.lagts.

Därest sagda krav kunde i fråga om tjurar nedbringas från nuvarande fem

till tre förädlingsgenerationer, av vilka de två yngsta skulle redovisas genom

stamboksuppgifter och den äldsta genom i kontrollregister meddelade uppgifter,

behövde denna förändring icke medföra ett sönderbrytande av det nuvarande

stamboksföringssystemet, utan endast möjliggöra en minskning av

antalet stamboksklasser.

För införande av tjur i stambok skulle såsom huvudregel uppställas det

villkoret, att tjurens fader, morfader, mormorsfar och mormorsmorfar samt

hans moder och mormoder vore införda i stambok. Tjurens mormorsmor

skulle däremot endast behöva vara införd i kontrollregister.

Då stamboken allenast borde omfatta sådana hondjur, som ägde förutsättning

att ingå i tjurs antavla i sådant led, där tjurens anmödrar enligt för

stamboksföringen gällande regler skulle vara införda i stambok, skulle för

införande av ko i stambok, i härstamningshänseende lägst fordras, att djurets

fader vore införd i stambok och dess moder i kontrollregister, vilket innebure,

att djurets morfader, därest sådant villkor uppställts för kos införande

i kontrollregister, även skulle vara införd i stambok. Hondjur, som uppfyllde

sagda villkor, skulle sålunda kunna godkännas såsom tjurs mormoder och

dess efter stamboksförd fader fallna dotter såsom tjurmoder.

I anslutning till vad tidigare anförts borde de fordringar, som i avseende

på egenskapernas beskaffenhet uppställdes för djurs införande i stambok, vara

så höga som möjligt utan att brist på stamboksgilla tjurar uppstode. Därvid

borde dock beaktas, att med statsmedel understödd premiering och stamboksföring

av nötboskap av ålder haft till ändamål att åstadkomma goda och

för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar, vilket även

framdeles borde bliva förhållandet.

Hittills hade mjölkkornas produktionsförmåga vid stamboksföring och eljest

blivit bedömd med ledning av deras absoluta avkastning, uttryckt i kilogram

smörfett per år. Som förut nämnts kunde denna bedömningsmetod hava

utgjort en bidragande orsak till den ökning av djurens kroppsstorlek, som

i det föregående konstaterats.

Där mjölkkornas produktionsförmåga icke utnyttjades, vore det i övrigt

omöjligt att med tillhjälp av sagda bedömningsmetod avgöra, vilka djur som

i nämnt hänseende vore bäst ägnade att föra avelns utveckling framåt. Avelns

utövare kunde följaktligen i sådant fall utan all grund föranledas att i större

eller mindre utsträckning fylla sitt behov av avelstjurar från trakter med särskilt

gynnsamma jordbruksförhållanden eller där produktionen eljest vore

baserad på starkt koncentrerade fodermedel.

Djurens förmåga att med liten energiförlust omsätta stora mängder foder

med ringa halt av näringsämnen per kilogram torrsubstans hade av ålder uppfattats

såsom en ärftlig egenskap, vilket bland annat tagit sig uttryck i en

ordnad förädling av inhemska lantraser. Det kunde under sådana förhållanden

starkt ifrågasättas, huruvida nämnda egenskap kunde utvecklas och tillvaratagas

inom besättningar, där foderstaterna innehölle stora mängder koncentrerade

fodermedel och sagda egenskaper sålunda icke finge tillfälle att

göra sig gällande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

21

Problemet kunde emellertid skärskådas även ur en annan synvinkel. Allmänt

känt vore, att mjölkande kor, som icke erhölle tillräckligt med foder,

bleve magra, vilket innebure, att de även tillgrepo i kroppen upplagrad näring

för att kunna producera mjölk. Så länge detta skedde, bleve avkastningen

per förbrukad foderenhet större än normalt. I samma mån som näringstillförseln

ökades, minskades denna tendens, tills slutligen en viktökning

inträdde jämsides med mjölkproduktionen, vilket medförde, att utbytet av

mjölk per förbrukad foderenhet minskades. När och i vilken utsträckning

detta skedde, bleve beroende av djurets ärftliga anlag. Hos djur av gödtyp

började sålunda viktökning att inträda på ett avsevärt tidigare skede än hos

kor av mjölktyp.

Om urvalet skedde med ledning av mjölkkornas absoluta avkastning och

fordringarna därvid, såsom förhållandet vore vid stamboksföring, ställdes relativt

låga, kunde många djur av mer eller mindre utpräglad gödtyp även

uppfylla desamma. Detta måste efter hand påverka raskaraktären, särskilt

i de fall mera fylliga kroppsformer samtidigt uppställdes såsom mål för

aveln. Härav framkallade olägenheter kunde icke motverkas genom att reglera

avkastningsfordringarnas storlek, ty låga fordringar underlättade gödtypens

utveckling och höga minskade de små eller medelstora djurens möjligheter

att kunna göra sig gällande i aveln.

För att kunna säkerställa tillgången på för olika trakter av landet fullt

lämpliga nötkreatursstammar torde det bliva nödvändigt att vid stamboksföring

av nötboskap beakta, vad ovan anförts.

Där det av olika skäl kunde anses önskvärt, att skilda storlekstyper komme

till användning inom aveln, måste för stamboksföring uppställda fordringar

å djurens avkastning avvägas så, alt ingen av dem bereddes fördel framför

andra. Då djurens behov av underhållsfoder stege med ökad kroppsvikt på

sätt efterföljande tabell utvisade, borde i anslutning till vad förut sagts fordringarna

å djurens avkastning vid stigande kroppsvikt ökas, så att avkastningen

per hundra foderenheter gjordes oberoende av djurens storlek.

Levande

vikt i

kilogram

Behov av foder

för fosterutveckling

och djurets

underhåll i f. e.

400 .......................... 1,147

500 .......................... 1,323

600 .......................... 1,489

700 .......................... 1,645

800 .......................... 1,791.

Skulle det däremot, vilket i allmänhet vore förhållandet, anses önskvärt,

att den avelsriktning, varom fråga vore, bibehölles eller utvecklades mot en

viss bestämd storlek, så kunde ett sådant syfte givetvis främjas genom att

kräva proportionsvis högre avkastning av alla djur, vilkas storlek avveke

från denna. I båda fallen förutsattes emellertid, att för stamboksföring

uppställda fordringar å djurens avkastning i viss utsträckning fastställdes i

relation till djurens storlek.

Framhållas borde dock, att avelns utveckling i nämnt hänseende främst

torde bliva beroende av de allmänna direktiv, som de ledande organisationerna

lämnade till förhindrandet av att vid stamboksföringen för stor biinsyn

toges till djurens storlek.

Där behov av alt känna djurens storlek förclåge, kunde densamma utrönas

genom fastställande av vissa kroppsmått, som kunde anses vara mera oberoende

av de växlingar i djurens levande vikt, som normalt förekomme. Ilin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

der borde dock icke föreligga att konstatera storleken genom vägning. Ifrågavarande

uppgifter kunde bland annat insamlas av respektive kontrollassistenter

och kontrolleras av vederbörande urvalsnämnd, när djuret besiktigades

för införande i stambok.

I anslutning till det anförda borde för stamboksföring helst inga minimimått

uppställas å djurens olika kroppspartier. Fordringarna å djurens

kroppsbyggnad och typ syntes liksom hitintills för stamboksföring kunna

regleras med tillhjälp av de typgrader, urvalsnämnderna åsatte djuren. Härvid

förutsattes emellertid, att djurets kroppsstorlek icke annat än i extrema

fall borde få utöva inflytande å typgraden. Ej heller syntes det lämpligt,

att mindre väsentliga färg- eller exteriörfel finge utgöra hinder för djurs

införande i stambok. Dylika fel borde därför icke få tillmätas betydelse

vid åsättande av den lägsta typgrad, som uppställdes såsom villkor för djurs

införande i stambok.

Stamboksföringens organisation.

För kontrollregister erforderliga upplysningar rörande djuren borde lämpligen

tillhandahållas genom vederbörande kontrollförening. Kontrollföreningarna

borde således åläggas att årligen till vederbörande hushållningssällskap

insända avskrift av kontrollföreningens årsuppgifter, upprättad i

enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Registerföringen vilade

j övrigt på den förutsättningen, att alla kontrollerade kor vore märkta

på sådant sätt,^ att ingen förväxling av individen kunde äga rum. Märket

i fråga skulle således inom kontrollregister kunna utgöra ersättning för inom

en stambok använd nummerbeteckning.

Det skulle i fråga örn kontrollregistret åligga hushållningssällskap, bland

annat,

att införa i kontrollregistret därtill berättigade kor;

att på lämpligt sätt insamla och förvara erforderliga uppgifter;

att på anmodan av djurinnehavare utfärda bestyrkt utdrag ur kontrollregister

enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär;

att årligen till organisation, som inom vederbörande avelsriktning handhade

stamboksföring, insända kontrolluppgift för ko, som blivit införd i

stambok; samt

att på anmodan av nämnda organisation jämväl insända för avkommebedömning

erforderliga upplysningar rörande i kontrollregistret införda djur.

Huruvida införandet av djur i kontrollregister samt utfärdandet av bestyrkt

utdrag därav borde beläggas med särskild avgift, syntes böra ankomma

på vederbörande hushållningssällskap att avgöra. Av hushållningssällskap

till vederbörande organisation insända uppgifter örn i kontrollregister

infört djur syntes emellertid icke böra medföra någon kostnad för

organisationen i fråga.

Regler för införande av djur i stambok borde vara upprättade enligt särskilda,

av Kungl. Majit fastställda huvudgrunder samt godkända av lantbruksstyrelsen.

Av Kungl. Majit i ämnet meddelade föreskrifter borde innehålla bland

annat följande grundprinciper, nämligen

att för urval av djur skulle föras såväl kontrollregister som ock stambok;
att

kontrollregister skulle föras lokalt av vederbörande hushållningssällskap

samt stambok av central organisation, som företrädde de skilda intressen,

som kunde göra sig gällande inom respektive avelsriktningar;

att såsom villkor för djurs införande i stambok skulle gälla, att kraven

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt, reglerades så, att olika orters

behov av lämpliga tjurar kunde tillgodoses;

att sagda krav skulle avvägas med hänsyn till vad som lägst kunde anses

skäligt i fråga örn tjurs anmoder;

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke finge utgöra hinder för

djurs införande i stambok;

att besiktning av djur för införande i stambok skulle — där lantbruksstyrelsen

icke för särskilt fall annorlunda förordnade -—■ verkställas av en urvalsnämnd,

bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i regel

skulle fungera såsom ordförande, förordnades av vederbörande centrala organisation,

och den andre utsåges för vederbörande hushållningssällskaps område

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag av utskottet

utav vederbörande organisation jämte erforderligt antal suppleanter;

att avgift för införande av djur i stambok skulle godkännas av lantbruksstyrelsen;

samt

att för förande av kontrollregister ävensom stambok gällande regler skulle

vara av lantbruksstyrelsen godkända.

Beträffande urvalsnämnds sammansättning vore av vikt, att utvecklingen

inom respektive avelsriktning skedde likformigt ävensom att eventuellt föreliggande

speciella ortsintressen bleve i tillbörlig utsträckning bevakade inom

nämnden. Den föreslagna anordningen avveke från tidigare av respektive

avelsföreningar för nötboskap på området tillämpade principer allenast därutinnan,

att den ledamot av nämnden, som representerade hushållningssällskaps

område, skulle utses eller föreslås av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Denna ändring skulle öka möjligheten att inom nötkreatursaveln

tillgodose berättigade ortsintressen och syntes även välmotiverad

med hänsyn till den ökade insats, som sällskapen genom förande av kontrollregister

framdeles skulle komma att utöva på området.

Då all stamboksföring av nötboskap i egentlig bemärkelse enligt förenämnda

riktlinjer skulle anförtros åt central organisation, som företrädde viss avelsriktning,

syntes beslut örn för stamboksföring fastställda avgifter böra underställas

lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande. Det syntes böra

förutsättas, att respektive organisation, i den mån sådant kunde anses påkallat,

komme i åtnjutande av skäligt statsunderstöd. I övrigt borde kostnaden

för stamboksföringsarbetet såsom hittills finansieras genom av respektive

djurinnehavare erlagda avgifter.

Det borde givetvis stå vederbörande organisation fritt att efter gottfinnande

verkställa ytterligare avelsurval bland i stambok införda djur genom upprättande

av elit register eller på annat sätt.

Slutligen ville styrelsen framhålla, att de föreslagna riktlinjerna vore grundade

på den av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 71/1936 angivna förutsättningen,

att kontrollföreningarnas verksamhet och uppgiftsmaterial underkastades

kontroll i syfte att åvägabringa den auktoritet, som krävdes för dess

utnyttjande i berörda hänseende.

Synpunkter på övergången tilt den föreslagna nya stamboksföringen.

Förslaget förutsatte, alt alla djur, som intill tiden för det eventuella ikraftträdandet

av det framlagda förslaget till ändrade grunder i fråga om stamboksföring

av nötboskap vöre införda i sådan klass av stambok, att djurets

hanliga avkomma enligt nu gällande regler vore i fråga örn härstamning kvalificerad

att införas i stambok, i nämnda hänseende tillförsäkrades samma

ställning som förut. Stainboksförd tjur skulle sålunda även framdeles kunna

bliva fader lill stamboksgilla djur. Tidigare stamboksfört hondjur, vilket

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

icke uppfyllde de villkor, som i avseende på egenskaper kunde komma att

fastställas, skulle framdeles icke kunna ingå i tjurs antavla såsom moder

eller mormoder.

Med hänsyn därtill, att lantbruksstyrelsen förutsatt såsom en möjlighet, att

vederbörande stora avelsföreningar envar för sitt avelsområde skulle omhänderhava

riksstamboksföringen av nötboskap, hade styrelsen inhämtat

yttrande från dessa föreningars styrelser över ett preliminärt förslag

av i stort sett samma innebörd, som det framlagda, till denna stamboksförings

ordnande.

Av de med anledning härav inkomna yttrandena, framginge i huvudsak

följande.

Styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap hade riktat sig

särskilt mot den uppfattning, vartill lantbruksstyrelsen kommit i fråga örn

den nuvarande stamboksföringens omfattning och tendenserna för dess utveckling,

och gjort gällande, att tillgången på stamboksförda eller stamboksberathgade

tjurar fullt motsvarade behovet, varför någon vidgad stamboksföring

icke skulle vara av nöden. Föreningen hade vidare förklarat sig hava

under övervägande möjligheten av att jämväl kor, som icke tillhörde klass R,

linge godkännas som tjurmödrar.

Förslag till ändring av det utav lantbruksstyrelsen framlagda preliminära

förslaget till frågans ordnande hade föreningens styrelse dock icke framlagt.

Styrelsen för föreningen hade emellertid framhåliit, att enligt dess förmenande

nämnda preliminära förslag icke skulle i högre grad än gällande bestämmelser

gagna aveln och förklarat sig icke kunna tillstyrka sin förening

att medverka till ett sådant förslags genomförande.

Styrelsen för avelsf öreningen för svensk låglandsboskap hade riktat sig

dels mot att den föreslagna riksstamboken genom de stora kraven på djuren i

produktionshänseende i realiteten komme att bliva en elitstambok, ur vilken

en avsevärd del av de nu stamboksförda djurens avkomma kunde komma att

bliva utestängd, dels mot de minskade kraven i fråga örn stamboksförda förädlingsgenerationer

hos tjurmödrarna. Vidare hade styrelsen uttalat sig mot

förslaget, att avgiften för införande i riksstamboken skulle underkastas lantbruksstyi

elsens godkännande. Rörande fragan örn föreningens medverkan

till genomförandet av en stamboksföring enligt de föreslagna principerna hade

styrelsen förklarat, att den icke ville tillstyrka detta, förrän det preliminära

förslaget blivit slutgiltigt utformat, så att en klar uppfattning kunde vinnas

om dess verkliga innebörd.

Styrelsen för avelsf öreningen för röd kullig svensk lantras hade i sitt yttrande

erinrat, att delegerade för denna förening och avelsföreningen för fjällras

enats angående förslag om stamboksföring för kullig svensk boskap, ett

förslag som principiellt sammanfölle med de grunder för stamboksföringen,

som av lantbruksstyrelsen ifrågasatts. Styrelsen hade därför inga erinringar

att göra mot lantbruksstyrelsens förslag.

Styrelsen för avelsföreningen för fjällräf hade erinrat om förenämnda samarbete

mellan de två avelsföreningarna för kullig boskap och bifogat till

sitt yttrande det av dessas delegerade uppgjorda förslaget till regler angående

förande av riksstambok över kullig boskap. Styrelsen hade framhållit den

stora betydelsen, speciellt för Norrland, av ändrade principer för stamboksföringen

och tillstyrkt, att bestämmelser av den innebörd, lantbruksstyrelsens

förslag innebure, snarast måtte genomföras.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig med anledning av dessa yttranden till en

början böra något beröra vissa av föreningarnas styrelser gjorda erinringar.

Av vad lantbruksstyrelsen i föreliggande utredning anfört framginge, att

styrelsens uppfattning örn behovet av en vidgad stamboksföring helt sam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

25

manhängde med att det enligt styrelsens förmenande vore önskvärt att lioja

produktionskraven i fråga örn tjurmödrar, på det att ökade förutsättningar

skulle finnas för att genom tjurar förbättrade produktionsanlag mera allmänt

skulle tillföras landets nötkreatursstock. Detta förhållande ävensom

önskvärdheten av att i produktionshänseende goda och kvalificerade tjurar

stöde till förfogande för en större del av den mjölkproducerande nötboskapsstocken

än för närvarande vore fallet, utgjorde enligt lantbruksstyrelsen

förmenande stöd för styrelsens uppfattning örn behovet av en vidgad stamboksföring

såsom underlag för tjurproduktionen.

Såsom förut nämnts hade styrelsen för avelsföreningen för svensk röd

och vit boskap för närvarande under övervägande möjligheten att medgiva

produktion av godtagbara tjurar genom hondjur av lägre förädlingsgrad än

klass R. Skulle ett sådant medgivande komma att omfatta klasserna III och

IV, vore skillnaden mellan föreliggande och det inom sistnämnda förening

väckta förslag till förenkling av stamboksföringen till synes endast formell,

därest kraven på produktion och typ i sistnämnda fall höjdes för de tidigare

förädlingsgenerationerna.

Den av styrelsen för avelsföreningen för svensk låglandsboskap framförda

invändningen mot förslaget, att stamboksavgifternas storlek skulle godkännas

av lantbruksstyrelsen, föranledde endast en erinran örn vad som redan

framhållits, nämligen atl reglerna för stamboksföringen inom alla avelsriktningar

enligt gällande bestämmelser vore underkastade lantbruksstyrelsens

prövning och godkännande, samt att styrelsen fastställde samtliga stamboksavgifter

utom i fråga örn avgifterna för stamboksföring hos avelsföreningen

för svensk röd och vit boskap. Att dessa avgifter hittills varit

oberoende av prövning från det allmännas sida sammanhängde därmed, att

för djur av denna ras jämväl den av lantbruksstyrelsen förda avdelningen

av riksstamboken för samma ras hittills stått öppen.

I detta sammanhang ansåge lantbruksstyrelsen sig böra framhålla, att

styrelsen på grund av stadgande i 14 § 3 mom. av reglementet nr 302/1922

för med statsmedel understödd premiering och stamboksföring av nötboskap

för närvarande ägde fastställa de avgifter, som skulle erläggas för djurs införande

i riksstambok. Emellertid torde bestämmelse angående stamboksavgifts

storlek i regel vara införd i de för respektive avelsriktning gällande

stamboksregler, varför särskilda, av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter i

ämnet knappast syntes vara ovillkorligen behövliga.

Enligt ett av lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till kungörelse angående

åtgärder till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag

därtill skulle lantbruksstyrelsen handhava överinseendet och kontrollen

jämväl över riksstamboksföringen och därvid tillse, att bestämmelserna

i sagda kungörelse tillämpades på ett för olika orters förhållanden avpassat.

planmässigt sätt, och skulle styrelsen äga alt utfärda de närmare bestämmelser,

vilka kunde vara av behovet påkallade för befordrande av det med

åtgärderna avsedda ändamålet. Styrelsen skulle lill följd härav under alla

förhållanden i förekommande fall äga möjlighet att utöva inflytande på

stamboksavgifternas storlek. Det kunde med hänsyn härtill möjligen anses

tillräckligt, örn i nämnda kungörelse allenast föreskreves, atl vederbörande

organisation skulle vara skyldig att omedelbart hos styrelsen anmäla för

stamboksföring bestämda avgifter jämte övriga därmed sammanhängande,

av organisationen fattade beslut.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande mäste, därest statsmakterna funne

en omläggning av stamboksföringen böra genomföras i den riktning, förslaget

innebure, det vara av värde för såväl avclslöreningarna själva som

för landels nötkreatursavel i stort, att stamboksföringen för varje avelsrikt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

ning handhades fullt enhetligt och om möjligt genom respektive avelsriktningars

egna representanter. Lantbruksstyrelsen ville erinra, att tidigare

stamboksföring varit mindre rationellt och enhetligt ordnad. Styrelsen hade

emellertid sökt i möjligaste mån medverka till större enhetlighet. I sådant

syfte hade styrelsen dels medverkat till att den röda och vita avelns företrädare

samlats i en avelsförening med i princip likformiga regler för sin

stamboksföring med dem, som styrelsen tillämpade för den inom styrelsen

förda riksstamboken över ifrågavarande ras, dels, i den mån de övriga

avelsföreningarna vunnit stadga och velat övertaga ansvaret för stamboksföringen,

till dem överlämnat handhavandet av den stamboksföring, som

reglementsenligt ålegat lantbruksstyrelsen att ombesörja. Skulle inom någon

avelsriktning samarbete med vederbörande avelsförening icke kunna uppnås,

måste detta direkt motverka de rationaliseringssträvanden på området,

som lantbruksstyrelsen företrätt, till övervägande skada för samtliga intressen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig också våga förutsätta, att majoriteten

inom styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap vid avgivande

av sitt yttrande i ärendet knappast till fullo beaktat dels här framhållna

synpunkter, dels det förhållandet att avelsföreningen själv, därest

denna bomme att handhava riksstamboksföringen, finge uppgöra sina regler

därför så som för denna avel kunde befinnas lämpligast, givetvis dock under

förutsättning att de av statsmakterna fastställda synpunkterna bleve tillgodosedda,

ävensom att föreningen inom riksstambokens ram kunde tilllämpa

en elitstamboksföring med de fordringar, som föreningen själv funne

lämpliga jämväl i fråga om antalet förädlingsgenerationer och exteriör

m. m.

Av de utav lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga hava särskilda yttranden

beträffande stamboksföringen avgivits av herrar Bragée, Pettersson,

Schale, von Stockenström och Wassberg.

Herrar Bragée och Pettersson ha ansett, att ordförande i urvalsnämnd

borde utses av lantbruksstyrelsen.

Herr Schale har ansett ett så ringa djup på härstamning som tre generationer

vara en minimifordran, som endast under vissa förutsättningar borde

kunna godtagas. Vidkommande lantbruksstyrelsens önskemål att fordringarna

på avkastning skulle fastställas i relation till storleken, torde detta

vara svårt att omsätta i praktiken. Det syntes då lämpligare att arbeta med

två undertyper inom samma ras. Huruvida avelsföreningen för svensk röd

och vit boskap borde upptaga arbetet med två typer eller örn omhändertagandet

av den mindre typen borde anförtros åt särskilt organ måste övervägas.

Slutligen har herr Schale framhållit vikten av att avelsföreningarna

bereddes en tillräckligt självständig ställning såväl vid utformandet av sina

arbetsmetoder som vid handhavandet av sin ekonomi.

Herr von Stockenström har framhållit, att en viss tvekan kunde göra sig

gällande angående lämpligheten av att på en gång så mycket inskränka på

fordringarna i jämförelse med vad som nu tillämpades, varvid även borde

erinras örn, att ko för införande i kontrollregistret icke skulle underkastas

särskild besiktning. Betänkligheterna härvid minskades dock, därest fordringarna

på anmödrarnas produktion ställdes tillräckligt höga. Skulle emellertid

någon av avelsföreningarna anse kraven på homogenitet och konstans

alltjämt påkalla en strängare regel, syntes det skäligt, att man icke nu ginge

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

27

så långt som förslaget avsåge, utan tillsvidare fordrade, att tjur för att stamboksföras

måste vara fallen efter ko, införd lägst i klass IV.

Herr Wassberg har ansett, att upptagande av djur i kontrollregister ovillkorligen

borde vara belagd med avgift. Förbindelse härom borde avgivas

av besättningens ägare. Den av lantbruksstyrelsen förordade minskningen

av antalet redovisade förädlingsgenerationer borde direkt angivas i en blivande

kungörelse i ämnet. För att skapa ökat intresse för stamboksföringsarbetet

och samtidigt sprida vidgad kännedom om de grunder, efter vilka

detta arbete bedreves, vore det av synnerlig vikt, att besiktning för stamboksföring

så långt görligt vore skedde vid offentligt utlyst förrättning. Slutligen

syntes det icke vara nödvändigt, att av vederbörande centrala organisation

utsedd ledamot av urvalsnämnden under alla förhållanden skulle vara

självskriven ordförande i urvalsnämnden.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande omorganisation av stamboksföringen

har avstyrkts av Blekinge, Skaraborgs, Värmlands och Örebro läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som ansett tillgången på stamboksgilla tjurar vara tillfredsställande,

har icke ansett tillrådligt nedsätta fordringarna på antalet förädlingsgenerationer.

Jämväl Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett tillgången på stamboksgilla tjurar tillräcklig. Utskottet

har icke ansett annan ändring i det nuvarande stambokföringssystemet

vara erforderlig än att i högsta förberedande klass antagen ko kunde

godkännas såsom tjurmoder. Slutligen har utskottet uttalat sig för att frågan

om en effektiv övervakning av kontrollföreningsverksamheten snarast

bringades till lösning. Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har icke ansett en ändring av formen för stamboksföringen vara av

behovet påkallad. Därest ett kontrollregister skulle vara erforderligt borde

detta enligt utskottets mening föras av vederbörande avelsförening. örebro

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att ko i lägst

klass IV skulle kunna godkännas såsom tjurmoder. Det föreslagna kontrollregistret

syntes mindre lämpligt. De primäruppgifter från djurägarnas kontrollböcker,

som avelsföreningarna vore i behov av, borde insamlas av dessa.

Uppsala och Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha ansett, att frågan örn en nedsättning av kravet på antalet förädlingsgenerationer

borde göras till föremål för förnyad utredning i samförstånd

med vederbörande avelsföreningar.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har icke haft

något att erinra mot förslaget.

I övriga utlåtanden lia framförts vissa detaljanmärkningar mot förslaget,

vilket dock i övrigt godtagits.

Sålunda har beträffande frågan örn inrättande av ett kontrollregister

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett

det tvivelaktigt, örn kontrollregister skulle vara behövligt. Kristianstads läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit önskvärdheten av,

att kontrollregistret leonline alt föras efter samma formulär för samtliga avels
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

riktningar. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej

ansett erforderligt, att andra kontrollföreningskor intoges i förenämnda register

än de, vilkas ägare förbundit sig erlägga fastställd avgift. Göteborgs

och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att

av lantbruksstyrelsen fastställda avgifter skulle utgå, dels för införande av

ko i registret, dels ock för de uppgifter, som av hushållningssällskap meddelades

avelsförening. Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har uttalat farhågor för, att förandet av kontrollregistret skulle

åsamka hushållningssällskapen för stora utgifter. Gävleborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har befarat, att förandet av ifrågavarande

register skulle bliva invecklat till följd av svårigheten för identifiering. Därest

denna fråga kunde lösas, torde registret enligt utskottets mening kunna

bliva av värde. Styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap

har icke kunnat finna, att genom utredningen påvisats nödvändigheten av

upprättandet av kontrollregister. Under alla förhållanden vore ett sådant registers

värde så helt beroende av en verkligt effektiv och över hela landet

likartad överkontroll över kontrollföreningsverksamheten, att den senare frågans

lösande borde sättas i första rummet och frågan om registret först därefter

upptagas till prövning. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

Stockholms län och stad, Södermanlands län, Hallands län samt Göteborgs

och Bohus län hava jämväl framhållit betydelsen av att överkontrollen skärpes.

Vad härefter angår frågan om kostnaderna för förandet av kontrollregister,

hava Stockholms läns och stads, Södermanlands läns,

Östergötlands läns, Kalmar läns norra, Kristianstads läns, Älvsborgs läns

södra och Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett

det olämpligt, att för detta ändamål uttaga avgifter av djurägarna och i stället

förordat, att förenämnda kostnader helt borde bestridas med statsmedel.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att avgift

borde utgå för till djurägare utlämnat utdrag ur kontrollregistret. Däremot

borde avgift ej utgå för införandet av ko i registret. Älvsborgs läns

norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett erforderligt, att

statsbidrag utginge med halva kostnaden för kontrollregistrets förande.

Vidkommande frågan huruvida kravet på antalet redovisade förädlingsgenerationer

ifråga om stamboksgilla tjurar kan nedbringas

fran nuvarande fem till tre, lia Stockholms läns och stads, Södermanlands

läns, Jönköpings läns, Kalmar läns norra och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott tillrått varsamhet samt uttalat sig för

att kor i lägst klass IV borde godkännas som tjurmödrar. Kalmar läns södra

och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha tillstyrkt

lantbruksstyrelsens förslag i denna del men ansett att denna minskning av

kravet på antalet generationer borde komma till direkt uttryck i en blivande

kungörelse i ämnet. Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som tillstyrkt lantbruksstyrelsens förslag i denna del, har framhållit,

att kraven i avkastningshänseende å tjurmödrar icke finge skärpas allt för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

29

mycket. I annat fall torde kunna befaras, att tjurbrist ånyo skulle uppstå i

vissa delar av landet. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har med hänsyn till svårigheterna för avelsarbetet inom fjällrasen

hemställt, att åtminstone för fjällrasens vidkommande för tjurpålägg skulle

erfordras två kända släktled. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap

har framhållit, att tillgången på tjurar stöde i samband med det pris uppfödaren

erhölle. Låga tjurpriser föranledde minskat tjurpålägg. Detta medförde

tjurbrist och stegrade tjurpriser. För närvarande vore tillgången på

stamboksförda tjurar tillräcklig i förhållande till efterfrågan. Det syntes

icke uteslutet, att föreningens bestämmelser örn antalet generationer vore för

stränga. Föreningens ledning hade därför tagit under övervägande möjligheten

av att i stambok införa även sådan tjur, som vore resultatet av fem

efter varandra följande parningar med stamboksförda tjurar. Ett sådant

djup i härstamningen för tjur syntes vara den minsta fordran, som kunde

uppställas, för att djurets värde som avelsdjur icke skulle äventyras. Om

av olika skäl en mycket radikal nedskärning i fråga örn förädlingsgenerationer

ansåges behövlig ifråga om exempelvis fjällboskapen, förelåge ifråga om

aveln med svensk röd och vit boskap icke samma behov. Avelsföreningen

för svensk låglandsboskap har ansett, att vederbörande avelsförening borde

äga frihet själv bestämma rörande de krav, som borde uppställas för tjurs

införande i stambok.

Beträffande lantbruksstyrelsens förslag att djurens avkastning i viss

utsträckning borde fastställas i relation till djurens

storlek har detta avstyrkts av Gotlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att avkastningsfordringarna icke borde sättas högre än att de bästa korna på

en utfodring, som under föreliggande förhållanden vore ekonomiskt tillrådlig,

kunde kvalificera sig såsom tjurmödrar.

Den i lantbruksstyrelsens kungörelseförslag införda bestämmelsen om u rvalsnämndens

sammansättning har föranlett erinringar i ett

flertal utlåtanden. Sålunda lia Jönköpings läns, Kalmar läns norra, Kristianstads

läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns, Jämtlands läns, Västerbottens

läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett, att ordförande i nämnden borde utses av lantbruksstyrelsen. Stockholms

läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att den ledamot, som hade de flesta tjänsteåren, skulle fungera såsom ordförande.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att det vore obehövligt med särskild ordförande i nämnden. Göteborgs

och Bohus läns hushållningssällskap har förordat, att ordförande i nämnden

borde utses av Kungl. Maj:t. Avelsföreningen för svensk låglandsboskap

har ansett, att båda ledamöterna i urvalsnämnden borde utses av avelsföreningen.

Beträffande frågan örn avelsföreningarnas organisation

m. m. har framförts följande erinringar. Södermanlands läns hushållnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 262■

Departementschef

ö7i.

sällskaps förvaltningsutskott, avelsföreningen för svensk röd och vit boska])

samt avelsföreningen för svensk låglandsboskap ha tillrått största möjliga

frihet för avelsföreningarna. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett, att det allmänna borde beredas inflytande i föreningarna

genom insättandet av ett antal av lantbruksstyrelsen utsedda ledamöter.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,

att avelsföreningen för svensk röd och vit boskap borde omorganiseras

så, att olika ortsintressen mera än hittills kunde göra sig gällande. Hallands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att medlemmarna

i avelsföreningarna på grund av avstånden icke kunde deltaga i

föreningarnas sammanträden. En distriktsvis eller länsvis ordnad representation

borde därför anordnas. Hushållningssällskapen borde bliva representerade

i avelsföreningarnas ledning. Gotlands, Kristianstads, Kopparbergs

och Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha ansett

lämpligast, att avgift för införande i stambok borde godkännas av lantbruksstyrelsen.

Hallands och Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha förordat, att avelsförenings stadgar skulle fastställas av lantbruksstyrelsen.

Slutligen har avelsföreningen för svensk låglandsboskap hemställt, att den

föreslagna organisationen av stamboksföringen ej borde träda i tillämpning

förrän den 1 januari 1938.

Av lantbruksstyrelsens utredning och de däröver avgivna utlåtandena torde

framgå, att en omläggning av stamboksföringen är av behovet påkallad.

Lantbruksstyrelsens förslag i detta hänseende finner jag mig i huvudsak kunna

biträda.

Vad först angår det av lantbruksstyrelsen föreslagna kontrollregistret torde

detta böra göras så enkelt och enhetligt som möjligt. För landets södra och

mellersta delars vidkommande torde i registret endast behöva medtagas kor

fallna efter stamboksförd tjur. I Norrland torde det däremot med hänsyn till

den inom fjällrasen utbredda ofruktsamheten, vara nödvändigt medtaga

samtliga till kontrollföreningsverksamheten anslutna kor. Till dess erfarenhet

vunnits rörande dels kostnaderna för kontrollregisters förande och dels

det intresse, som kan komma att visas nämnda register från djurägarnas sida,

böra hushållningssällskapen, därest de icke anse sig själva helt kunna bära

kostnaderna, äga att upptaga erforderliga avgifter av djurägarna. Därest

så visar sig erforderligt, torde därefter frågan örn statsbidrag till nämnda registers

förande böra upptagas till prövning.

I åtskilliga utlåtanden har framhållits, att ett genomförande av förslaget örn

uppläggande av kontrollregister kommer att göra en skärpt tillsyn över kontrollföreningsverksamheten

nödvändig. Ehuru detta torde vara riktigt, synes

dock med hänsyn till att någon tid lärer komma att förflyta innan den nya

ordningen kan tillämpas i full utsträckning, denna fråga kunna anstå och i

stället upptagas till behandling i samband med prövningen av anslagsbehovet

till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för budgetåret 1938/1939.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

31

Vad härefter angår frågan om det antal förädlingsgenerationer, som bör

krävas för införande av tjur i stambok, synes det ej vara erforderligt, att

enhetliga regler tillämpas inom samtliga avelsföreningar. Utredningen och de

avgivna utlåtandena lia bibringat mig den uppfattningen, att ett nedsättande

av kravet å antalet förädlingsgenerationer är påkallat framförallt ur den synpunkten,

att aveln härigenom skulle tillföras ett större antal djur med god

avkastning. De betänkligheter, som vissa avelsdjursuppfödare kunna hysa

mot en sådan nedsättning, synes mig icke kunna tillmätas alltför stor betydelse.

Ägare av framstående avelsbesättning torde, därest han anser sig behöva

kräva ett större antal generationer än som kan komma att uppställas

såsom minimikrav, hava möjlighet att vid sina inköp ändock tillgodose sina

önskemål i detta hänseende. En rikligare tillgång och moderata priser på tjurar

fallna efter goda produktionsdjur synes mig kunna öka intresset bland

djurägarna för en förbättring av besättningarna samt för anslutning till kontrollarbetet.

Härigenom torde nämligen djurägarna kunna få klart för sig

fördelen av att hålla ett färre antal kor med god avkastning i stället för ett

större antal med lägre avkastning. Med hänsyn till att ko fallen efter stamboksförd

tjur förutsättes kunna införas i kontrollregister utan föregången

besiktning och då hon till följd härav kan vara av typ, som väsentligen avviker

från den för vederbörande ras fastställda, torde försiktigheten bjuda, att

två generationer förutom tjurmodern böra vara införda i stambok.

Detta innebär beträffande låglandsboskapen samt svensk röd och vit boskap

en sänkning av kravet å antalet generationer med två respektive en. Jagförutsätter

härvid, att om stamboksberättigad ko ej hunnit införas i stambok,

detta ej skall medföra, att avkomlingarna tillbakasättas.

Skulle framdeles visa sig, att avelsarbetets utveckling kräver tillgång på

ytterligare ökat antal tjurmödrar, torde en sänkning av härstamningskraven

med ännu en generation böra tagas under omprövning.

De särskilda förhållanden, som råda i fråga om svensk fjällboskap och

rödkullig svensk lantras, synas mig för rasens vidmakthållande erfordra, att

i detta fall lantbruksstyrelsen förslag godtages. Därest besiktning företages

före kos intagande i kontrollregister, synas fordringarna eventuellt kunna begränsas

till att endast tjurmoder behöver vara införd i stambok och mormoder

i kontrollregister.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla önskvärdheten av att mindre

väsentliga färg- och exteriörfel ej må utgöra hinder för införande av djur med

lägst typgrad I i stambok.

Vissa skäl tala obetingat för den av lantbruksstyrelsen framförda åsikten,

att avkastningssilfrorna böra ställas i viss relation till djurens storlek. Därmed

torde böra förstås, att på orter med mindre goda naturliga förutsättningar

något lägre avkastningssiffror kunna godtagas. Då en tillämpning av

detta system i praktiken kan medföra vissa svårigheter synes emellertid försiktighet

härutinnan vara påkallad.

Att någon större vikt än biltills fästes vid tjurmoders och bakom liggande

generationers avkastning synes mig vara riktigt. Denna skärpning bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

dock icke drivas för långt, enär detta skulle kunna medföra en oekonomisk

och i övrigt icke önskvärd ökning av användandet av koncentrerat äggviterikt

foder. Köparna torde dessutom själva bäst kunna bedöma värdet av avkastningssiffrorna,

varför någon större skärpning av fordringarna i detta avseende

icke torde vara erfoderlig i samband med stamboksföringen.

Vad beträffar ordförandeskapet i urvalsnämnd torde vissa skäl tala för

lantbruksstyrelsens förslag härutinnan, enär av förening vald ledamot, som

äger kännedom om förhållandena inom ett större område, bättre kan upprätthålla

kontinuiteten än den, som representerar hushållningssällskaps område.

Då detta säkerligen kommer att beaktas vid utseende av ordförande, därest

av förening utsedd ledamot i övrigt befinnes lämplig för uppdraget, anser jag

dock bestämmelse härom vara obehövlig.

I en del utlåtanden framförda yrkanden om viss ändring i avelsföreningarnas

organisation m. m. har jag ej ansett mig kunna biträda.

II. Premiering av nötboskap.

Innan jag övergår till att redogöra för lantbruksstyrelsens utredning och

förslag rörande premiering av nötboskap, torde jag få lämna en översikt över

nu gällande bestämmelser i ämnet.

De i förenämnda reglemente nr 302/1922 fastställda reglerna för premiering

av nötboskap ha från och med 1933 tillämpats i begränsad omfattning.

För närvarande gäller förut omförmälda kungörelse nr 113/1936 om inskränkning

av den med statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns

främjande, vilken kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Nötboskapspremieringens ändamål är att verka för åstadkommande av goda

och för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar. Varje

hushållningssällskaps område utgör ett premieringsdistrikt. Föremål för

premiering är endast den eller de raser jämte typer därav, som lantbruksstyrelsen

på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

bestämmer för varje distrikt eller del därav. Premiering verkställes av förut

omförmäld premieringsnämnd.

Det åligger premieringsnämnd, bland annat, att leda och övervaka verksamheten

inom med statsmedel understödd tjurförening och därvid biträda

föreningen vid anskaffande av lämplig tjur, lämna råd och upplysningar rörande

skötseln av nötkreatur samt i övrigt tillse, att det med premieringen avsedda

ändamålet uppnås. I sådant syfte har nämnden att med lämpliga tidsmellanrum

besiktiga i föreningen anmälda djur samt förskaffa sig kännedom

om de förhållanden inom orten, som kunna anses utöva avsevärt inflytande

på ladugårdsskötsel^ räntabilitet. Endast tjur, som är införd i av lantbruksstyrelsen

utgiven eller eljest erkänd stambok eller ock före årets utgång införes

i sådan stambok, må premieras. Bedömning och premiering skola verkställas

efter av lantbruksstyrelsen fastställd poängskala. Vid premiering må

utdelas statspris, avelspris och tilläggspris samt inom de fyra nordligaste länen

underhållspris. Tilläggspris och underhållspris må utdelas allenast för

tjur, tillhörande tjurförening, som bildats enligt av lantbruksstyrelsen fastställda

grunder. Vid bestämmande av tilläggsprisets och underhållsprisets

storlek skall hänsyn tagas till de med tjurhållningen förenade kostnaderna i

förhållande till tjurföreningens koantal och till föreningens betydelse för

orten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

33

Statsbidrag till hushållningssällskapen utgår endast för utlämnande av tillläggspris

och underhållspris och med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet

eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet

tillskjutit. 1 intet fall må dock av statsmedel utgå såsom tilläggspris

högre belopp än 350 kronor jämte halva årskostnaden för tjurens försäkring

och såsom underhållspris högre belopp än 25 kronor. I fråga om tilläggspris

skall därjämte iakttagas, att det till sådant pris av statsmedel utgående beloppet

icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakommande

tjur, därest denna inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd,

eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning, av det värde, sagda

nämnd åsatt tjuren, jämte i båda fallen halva årskostnaden för tjurs försäkring.

För att tilläggspris må utdelas skola tillika följande villkor uppfyllas, nämligen

att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, i det

fall att ett för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur tilldelat

tilläggspris eller viss del därav ej skäligen behöver tagas i anspråk för avsett

ändamål, fondera beloppet i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott meddelas, ävensom att, därest föreningen

upplöses, återbetala sålunda fonderat belopp, samt att föreningen över

sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper, vilka skola hållas tillgängliga

för premieringsnämnden.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse av den 15 januari 1937 i förevarande

hänseende anfört i huvudsak följande.

Under senare år vunnen erfarenhet syntes utvisa, att staten, utan större olägenhet

för nötboskapsavelns utveckling, även framdeles torde kunna inskränka

sin understödjande verksamhet på området att gälla allenast tjurföreningar.

Detta innebure, att den allmänna verksamhet, som hade karaktär av

premiering i egentlig mening, komrne att upphöra och att under senare tid

kvarstående bestämmelser berörande sådan verksamhet borde vid ett slutgiltigt

utformande av bestämmelserna utgå. Lantbruksstyrelsen syftade härvid

på de ännu reglementsenligt förekommande priserna: statspris och avelspris.

Såsom motiv för ett fortsatt understödjande av tjurföreningsverksamheten

framhölle styrelsen, att, även om förädlingen skedde billigare med tillhjälp

av lämpliga tjurar än genom förvärv av nya hondjur, så bleve sagda avelsmetod

dock i allmänhet på grund av rådande höga tjurpriser ganska dyrbar.

Detta gällde särskilt ifråga om mindre besättningar, där tjurens avelsförmåga

icke kunde fullt utnyttjas. Denna småbrukets i förevarande avseende

ogynnsamma ställning kunde endast förbättras genom samverkan. I sådant

syfte sammanslöte sig närboende mindre jordbrukare och bildade tjurförening,

som hade till ändamål att främja nötboskapsavelns utveckling inom

orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och erkänt god

beskaffenhet. Dylika tjurar ställdes mot viss fastställd avgift till medlemmarnas

och i viss utsträckning jämväl utomståendes förfogande.

Att tjurföreningsverksamheten vore av stor betydelse för nötkreatursaveln i

riket framginge därav, att vid 1935 års utgång funnits 2,225 tjurföreningar

med tillhopa 40,840 medlemmar, alt antalet förenings!jurar vid förenämnda

tidpunkt uppgått till 2,461, att antalet föreningsmedlemmar tillhöriga kor

vid samma tidpunkt uppgått till 250,667, att antalet av föreningstjur betäckta

hondjur under 1935 utgjort 203,311, varav 176,397 tillhört föreningsmedlemmar,

samt att ungefär tio procent av alla kor i riket årligen betäcktes av

tjurar tillhöriga med statsmedel understödda tjurföreningar.

niliang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. jYr 262. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

Medelsbehovet för tjuranskaffning växlade inom mycket vida gränser, beroende

på, bland annat, tjurens ras, ålder och avelsvärde. Det ungefärliga

prisläget för tjur av medelgod beskaffenhet framginge av följande sammanställning

över till tjurförening under kalenderåret 1935 inköpta tjurar.

Avelsriktning Antal tjurar

Svensk röd och vit boskap ...................... 513

Svensk låglandsboskap ......................... 94

Svensk fjällboskap ............................ Ilo

Röd kullig svensk lantras........................ 25

Medelpris per

tjur

1.276

1,151

1,019

483.

Under 1935 hade föreningarna försålt 585 tjurar för ett sammanlagt belopp

av i runt tal 300,000 kronor. Försäljningspris samt tjurarnas sammanlagda

tjänstgöringstid i medeltal per tjur inom olika avelsriktningar framginge av

efterföljande sammanställning.

Avelsriktning

Antal

tjurar

Tjänstgöringstid

Försäljnings-

i medeltal

pris i medeltal

månader

kronor

Svensk röd och vit boskap .....

..... 381

40

567

Svensk låglandsboskap ........

..... 68

36

600

Svensk gällboskap ............

..... 109

41

308

Röd kullig svensk lantras.......

..... 27

30

361.

I allmänhet tillgodosåge tjurföreningarna sitt kapitalbehov genom att upptaga

lån hos vederbörande hushållningssällskap. Villkoren härför skiftade

inom skilda områden. Såsom allmän regel gällde dock, att föreningarna

måste förbinda sig att amortera lånet efter samma grunder, som tjurarnas

värde beräknades sjunka. Denna värdeminskning berörde allenast den del

av kapitalet, som motsvarade skillnaden mellan tjurarnas inköpspris och försäljningsvärde.

I anslutning härtill avvägdes den årliga annuiteten i varje

särskilt fall, så att den del av skulden, som återstode ogulden vid tiden för

tjurens försäljning, ungefär motsvarade djurets slaktvärde.

Tilläggsprisens storlek vore beräknade efter samma grunder. Där ortsbidragen

icke överstege motsvarande statsbidrag, kunde det sammanlagda bidragsbeloppet

uppgå till högst en femtedel av tjurens inköpspris. Då tjurarnas

sammanlagda tjänstgöringstid i medeltal uppginge till ungefär tre år,

kunde föreningarna i allmänhet endast påräkna ett sammanlagt bidragsbelopp,

högst motsvarande tre femtedelar av tjurens inköpspris. De återstående

två femtedelarna torde emellertid uppgå till ett belopp, som i medeltal

motsvarade tjurens försäljningsvärde. Under gynnsamma förhållanden behövde

tjurföreningarna således icke bidraga till den kapitalamortering, varom

fråga vore.

Enär tilläggsprisens storlek i viss mån stöde i relation till tjurarnas inköpspris,

kunde det möjligen befaras, att föreningarna bleve frestade att verkställa

sina tjurinköp utan iakttagande av tillbörlig sparsamhet. Till förhindrande

härav föreskreve gällande författning, att av statsmedel utgående del

av tilläggspriset i intet fall finge överstiga 350 kronor samt att alla inköp

skulle verkställas i samråd med vederbörande premieringsnämnd. Genom

sistnämnda föreskrift finge nämnden ej allenast tillfälle att avstyrka inköp

av onödigt dyrbara avelstjurar, utan kunde även pröva inköpsprisens skälighet

i förhållande till tjurarnas kvalitet. Härtill komme, att tjur föreningarnas

egen risk under rådande förhållanden med stigande inköpspris ökades, i det

att tjurarnas försäljningsvärde vid höga tjurpriser i medeltal understege den

del av kapitalet, som i allmänhet kvarstode oamorterad vid tjurens försäljning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

35

1’rån nämnda plan lör finansiering av inköp utav föreningstjurar kunde

emellertid avvikelser förekomma, beroende bland annat på inträdda förändringar

ifråga om tjurarnas tjänstgöringstid och försäljningspris.

Finansieringsplanen vilade på den förutsättningen, att tjurarna avyttrades

redan efter tre års tjänstgöring eller — då de i regel inköptes vid en ålder av

1 V2 år — vid en ålder av 4 ih—5 år. Många gånger kunde de dock bibehålla

sin avelsduglighet under avsevärt längre tid, i vilka fall kapitalet kunde

bliva slutamorterat, innan tjuren avyttrades. I sådant fall kunde det sammanlagda,

i form av tilläggspris tilldelade bidragsbeloppet understundom

överstiga skillnaden mellan tjurens inköpspris och försäljningsvärde. Det

överskott, som härvid nppstode, bleve jämlikt meddelade föreskrifter föreningens

tillhörighet, men finge ej användas till täckandet av kostnad för

tjurs underhåll och vård eller annat liknande ändamål, utan måste fonderas

på sätt vederbörande hushållningssällskap bestämde. Denna fondering

hade till syfte, att föreningarna efter hand skulle kunna bliva självförsörjande

och således kunna bedriva sin verksamhet utan bidrag av allmänna medel,

vilket inträffade, när fondens årliga ränteavkastning uppginge till ett

belopp, motsvarande tjurarnas värdeminskning per år enligt angivna beräkningsgrund.

Emellertid kunde tjurarnas sammanlagda tjänstgöringstid och försäljningsvärde

i enstaka fall även bliva lägre än förut nämnts, vilket hade till

följd, att föreningens årliga utgifter för tjuranskaffning icke kunde i sin helhet

bestridas genom tilläggspris. Risken härför minskades dock i avsevärd

grad därigenom, att förening, som upptoge lån av hushållningssällskap för

inköp av tjur, i regel måste förbinda sig att försäkra densamma mot sjukdom,

olycksfall och impotens. Skulle brist trots allt uppstå, måste föreningsmedlemmarna

själva täcka densamma.

Från och med ingången av år 1933 hade av statsmedel kunnat utgå högst

Ilo av inköpskostnaden för tjur, vilket tillsammans med hushållningssällskaps

eller landstings bidrag för samma ändamål borde hava medfört en

begränsning av hela bidraget till ett belopp, motsvarande 20 procent av tjuiarnäs

inköpspris.^ Under ar 1933 upphävdes emellertid verkningarna av

denna besparingsåtgärd genom ökade bidrag från hushållningsällskapens

sida. Därefter hade bidragen efter hand minskats, till dess att de slutligen

år 1935 endast uppgått till ett sammanlagt belopp, motsvarande 14.8 procent

av tjurarnas inköpspris.

Effektiviteten av ifrågavarande besparingsåtgärd framträdde ännu mer, om

hänsyn toges därtill, att under arén 1933''—1935 för ändamålet utanordnade

bidrag till betydande del blivit, på sätt förut nämnts, fonderade för respektive

tjurföreningars räkning. Utvecklingen härutinnan framginge av följande

sammanställning, som utvisade fondernas sammanlagda storlek under

olika år.

Tjurföreningsfondernas sammanlagda storlek under åren

1933—1935.

A r

Totalbelopp

kronor

Därav

statsbidrag

kronor

onderat

ortsbidrag

kronor

1933...................

88,717: 60

■12,021:91

44,695:69 ’

139,858:61

51,838: 42

88,020: 19 ;

1935..................

260,097: 01

135,585: 40

124,511:61

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

fällande föreskrifter ifråga om statsbidragens fördelning hade fungerat

pa ett tillfredsställande sätt och borde lämpligen icke ändras.

Ifrågasättas kunde dock, huruvida icke ytterligare åtgärder borde vidtagas

i syfte att kunna främja utnyttjandet inom tjurföreningsverksamheten

av äldre tjurar, som ägde förmåga att efterlämna en produktionsrik avkomma.

„ Att föreningstjurarnas tjänstgöringstid i allmänhet vore så kort som tre

ai\ sammanhängde bland annat därmed, att äldre tjurar i regel vore mera

svårhanterliga^ än andra, vilket försvårade möjligheten att försäkra sig om

lämplig tjurhålla^. För att kunna motverka detta syntes statsbidrag böra

„r underhåll av äldre tjur, som genom avkommeundersökning styrktes

aga förmåga att efterlämna avkomma med hög produktionskapacitet

Da statsbidrag icke längre utginge till täckande av omkostnader vid nötboskapsprennering

och ett flertal hushållningssällskap saknade möjlighet att

av egna medel bestrida därmed förenade utgifter, hade sällskapen i allmänhet

begagnat sig av möjligheten att anförtro premieringsuppdraget åt en av sina

konsulenter, varigenom premieringsnämnderna praktiskt taget bringats ur

funktion.

På grund av bristande medelstillgång hade konsulenterna i allmänhet

varit nödsakade att fullgöra sitt uppdrag i samband med andra förrättningar.

Under sådana förhållanden hade premieringsnämndens arbetsuppgifter icke

antid kunnat i sin helhet genomföras. I många fall hade det icke varit

möjligt för vederbörande konsulent att årligen besiktiga samtliga inom området

förefintliga tjurföreningar.

Till prövning uppställde sig då frågan, huruvida det förhållandet, att premieringsnämnderna

praktiskt taget bringats ur funktion, kunde anses påkalla

särskilda åtgärder från statens sida.

Tjurföreningsyerksamhetens upprätthållande enligt gällande grunder krävde

tillgång på lämpliga organ, som kunde övervaka verksamheten. I organens

arbetsuppgifter syntes bland annat böra ingå

utt genom besiktning av i föreningen tecknade kor ävensom föreningen

tillhörig tjur inhämta kännedom örn det behov av avelsmaterial, som med

hänsyn till föreliggande ekonomiska och utfodringstekniska förhållanden i

varje särskilt fall kunde anses föreligga;

att biträda tjurförening vid inköp av för olika orter lämpliga avelstjurar

och därvid tillse, att dessa uppfyllde de minimikrav, som i varje särskilt fall

kunde anses skäliga;

att pröva, örn tjurarnas inköpspris kunde anses stå i skäligt förhållande

till tjurarnas kvalitet;

att kontrollera tjurarnas skötsel och vård; samt

att fördela till tjurförening utgående bidrag i enlighet med härför fastställda

bestämmelser.

Flertalet av förenämnda arbetsuppgifter torde i regel kunna anförtros åt

en besiktningsman, som besutte tillräcklig erfarenhet på området. Härvid

förutsattes emellertid, att hushållningssällskapet, där besiktningsman erhölle

sådant uppdrag, även beredde honom möjlighet att följa avelns utveckling

inom området, bland annat, genom att utse honom till ortsombud i eventuellt

förefintlig urvalsnämnd. Bidragsfördelningen torde däremot böra ankomma

på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott efter förslag av

vederbörande besiktningsman.

I anslutning härtill syntes böra föreskrivas, att tjurföreningsverksamheten

skulle övervakas av en utav lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd besiktningsman, vartill borde

ifrågakomma i första hand hos sällskapet anställd konsulent och där
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

37

efter annan på området sakkunnig, inom sällskapets område bosatt person.

Besiktningsman och dennes suppleant borde utses för en tid av tre år.

Lantbruksstyrelsen ville erinra därom, att en sådan anordning fullt överensstämde

med den, som Kungl. Majit och riksdagen fastställt i fråga örn

baggbesiktning och stödjandet av baggföreningar.

För att kunna fullgöra ifrågavarande uppdrag måste vederbörande besiktningsman

verkställa resor av sådan omfattning, att hushållningssällskapen

ej själva kunde förväntas vara i tillfälle att bestrida därmed förenade utgifter.

Statsbidrag syntes böra anvisas för ändamålet till belopp, motsvarande högst

halva kostnaden för besiktningsmans resa. Ersättning för sådan resa borde

utgå efter samma grunder, som av Kungl. Majit fastställts för besiktningsman

enligt bestämmelserna för fåravelns främjande eller till konsulent eller

annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare efter samma grunder,

som gällde för hans resa i tjänsten, dock högst efter klass II C i allmänna

resereglemente!, samt till annan besiktningsman högst enligt klass

II C i sagda reglemente.

Av de utav lantbruksstyrelsen anlitade sakkunniga har särskilt yttrande

i avseende å premieringen avgivits endast av herr Wassberg, som ansett särskilt

bidrag till avkommebedömd tjur vara onödigt, enär erfarenheten givit

vid handen, att tjurar, som med gott resultat undergått dylik bedömning,

alltid vore uppskattade. Möjligen skulle det kunna tänkas, att dylika bidrag

kunna vara motiverade inom de nordligaste länen. Den nuvarande formen

för utlämnande av understöd till tjurföreningar syntes i viss mån liava bidragit

till stegring av tjurpriserna. I varje fall syntes läget vara sådant, att

om en tjurförening ansåge det ekonomiskt försvarligt att anskaffa tjur i ett

prisläge av 2,000 kronor eller däröver, detta förhållande måste tydas som ett

bevis på att någon eller några medlemmar hunnit så långt i sitt avelsarbete,

att understödet av allmänna medel utan olägenhet borde kunna minskas. På

grund härav borde av statsmedel såsom bidrag till inköp av tjur icke utgå

högre belopp än 200 kronor för år.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande premierings anordnande har tillstyrkts

av samtliga hörda hushållningssällskap och föreningar. Åtta hushållningssällskap

ha dock haft vissa erinringar att framställa.

Sålunda har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett önskvärt, att såsom en ers ä 11 n i n g f ö r den före 1 933 a no

rdnade p remieringe n borde anordnas utställningar inom tjurföreningarna

av stamtjursavkomlingar samt att därvid såsom uppmuntran

borde utdelas diplom, medaljer och eventuellt avelspris. Därjämte borde

verksamheten för nötboskapsavelns befrämjande jämväl omfatta inrättande

av mönsterladugårdar och avelsgårdar.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att besiktnings m a n alltid borde biträda tjurförening vid inköp av

tjur. Utskottet har vidare ansett önskvärt, örn til! besiktningsman, som icke

vore anställd i hushållningssällskaps tjänst, kunde utöver rese- och traktamentsersättning

utgå eli arvode å 10 å 15 kronor. Göteborgs och Bohus läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att rese- och trakta
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

Departements

chefen.

mentsei sättning borde utgå enligt samma grunder vare sig besiktningsman

vore anställd i hushållningssällskaps tjänst eller icke.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

statsbidrag till tjurföreningsverksamheten ej borde fördelas av hushållningssällskaps

förvaltningsutskott utan av en särskild nämnd.

Beträffande det av lantbruksstyrelsen föreslagna kravet på visst ortsbidrag

har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uttalat sig för, att statsbidrag till försäkring av föreningstjur skulle kunna

utgå med belopp motsvarande hälften av försäkringsavgiften oavsett om ortsbidraget

uppginge till samma belopp eller ej. Kalmar läns norra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har förordat, att statsbidrag till tjurföreningsverksamlieten

borde utgå oberoende av ortsbidragets storlek. Därest

kravet å ortsbidrag skulle bibehållas, borde det dock begränsas till 75 procent

av statsbidraget.

\ ad angår storleken av statsbidrag till tilläggs pr is lia Södermanlands

läns, Östergötlands läns, Kalmar läns norra, Gotlands läns, Älvsborgs

läns noria och Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett, att en nedsättning av sagda bidrag borde kunna ske. De belopp för

statsbidragets storlek, som i detta hänseende förordats, äro 150, 200 och 250

kronor. Skaraborgs läns hushållningssällskap har hävdat den uppfattningen,

att statsbidrag för ifrågavarande ändamål ej borde utgå i förhållande till

tjurs inköpspris. Detta system verkade i riktning mot högre priser och saknade

erforderlig smidighet.

I anledning av de utav lantbruksstyrelsen förordade reglerna för fondering

av tjurförenings överskottsmedel har Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig för, att upplöst

förenings fonderade medel skulle överföras till övriga tjurföreningars

tönder. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

alt föreningarna borde få använda de fonderade medlen för inköp av nya

tjurar. Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att tjurföreningarnas fonderade medel borde sammanföras till en av

vederbörande hushållningssällskap förvaltad fond för tjurföreningsverksamhetens

stödjande.

Slutligen har sistnämnda utskott framhållit, att tjur ej finge försäkras

mot tuberkulos. Med hänsyn härtill borde statsbidrag utgå för förlust,

som kunde uppstå, därest föreningstjur av denna anledning måste slås ut.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande premiering av nötboskap, vilket i allt

väsentligt överensstämmer med nu gällande bestämmelser i ämnet, anser jag

mig kunna biträda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

39

III. Behov av statsanslag för de föreslagna åtgärderna till

nötboskapsavelns främjande.

Lantbruksstyrelsen har rörande behovet av statsanslag för de av styrelsen

föreslagna åtgärderna till nötboskapsavelns främjande anfört i huvudsak

följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att behov av statsanslag förefunnes för

anordnande av dels stamboksföring, dels ock premiering av nötboskap.

Statsbidrag till avelsföreningarna hade hittills utgått från reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Till

vilka belopp sagda understöd olika år uppgått, framginge av följande sammanställning.

Avelsföreningen för

S t a t s b

i d r a g, kronor

1931

1932

1933

1934

1935

svensk röd och vit boskap

5,000

500

500

500

500

svensk låglandsboskap ....

3,000

2,500

2,500

2,500

—

röd kullig svensk lantras..

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

fjällras ..................

3,500

3,500

3.500

4,000

4,500

Summa kronor

14,500

9,500

9,500

10,000

8,000

Då föreliggande förslag medförde sådan ändring av avelsföreningarnas

verksamhet, att dess samband med övriga på området vidtagna åtgärder bleve

mera framträdande, syntes det lämpligt, att till avelsförening för nötboskap

av statsmedel utgående årsunderstöd hädanefter utginge från reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln.

Anslagsbehovets storlek, som icke på förhand kunde tillförlitligen bedömas,

syntes böra bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Det vore dock

tydligt, att behovet i fråga torde bliva större än hittills. För ändamålet syntes

tillsvidare böra beräknas ett sammanlagt belopp av 25,000 kronor.

Av till lantbruksstyrelsen av hushållningssällskapen för år 1935 ingivna

berättelser över den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen

framginge, att de tjurar — tillhopa 2,461 — som vid årets slut befunne sig i

tjurföreningars ägo, betingat ett sammanlagt inköpspris av i runt tal

2,243,000 kronor. Då enligt styrelsens förslag av statsmedel skulle kunna

maximalt utgå i runt tal (2,243,000 : 10 =) 224,300 kronor jämte halva årspremien

för tjurs försäkring, vilka senare bidrag efter en kostnad av 15 kronor

per tjur och år kunde beräknas uppgå till ett sammanlagt belopp av i

runi tal (2,461 X 15 =) 36,900 kronor eller tillhopa (224,300 + 36.900 =)

261,200 kronor, understege således det sammanlagda beloppet av senast beviljade

statsbidrag, 215,000 kronor, det enligt angivna grunder beräknade medelsbehovet

med (261,200 — 215,000 =) 46,200 kronor.

Inköpskostnaden för samtliga under kalenderåret 1935 anskaffade föreningstjurar

hade visat en bestämd stigande tendens, varför nämnda underskott

säkerligen bleve avsevärt högre under innevarande kalenderår. I samma

riktning verkade även det förhållandet, att tjurföreningsverksamheten för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

närvarande synbarligen tillväxte i omfattning. Härav uppkommet behov av

ökat statsbidrag motverkades emellertid av det framlagda förslag till förenklad

och utvidgad stamboksföring av nötboskap, som bland annat kunde förväntas

medföra en viss prissänkning å stamboksgilla avelstjurar av den kvalitet,

som i allmänhet kunde anses skälig inom med statsmedel understödda

tjurföreningar. Av nämnd anledning syntes vid beräknandet av ifrågavarande

anslagsbehov hänsyn allenast böra tagas till den ökning av antalet tjurföreningar,

som kunde förväntas komma att inträda under kalenderåret 1937.

I anslutning härtill torde för ändamålet böra beräknas ett från 215,000 kronor

med 9,000 kronor till 224,000 kronor förhöjt belopp.

Huruvida det anslagsbelopp av sammanlagt 1,000 kronor, som under kalenderåret

1936 anvisats för utdelande av underhållspris för tjur, tillhörande

ljurförening inom något av de fyra nordligaste länen, vore tillräckligt för ändamålet,

undandroge sig för närvarande lanlbruksstyrelsens bedömande. Vid

sådant förhållande syntes för ändamålet tillsvidare böra beräknas ett oförändrat

belopp av 1,000 kronor.

Jämväl i fråga om övriga delar av landet torde bidrag böra utgå till underhåll

av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning

styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag.

Bidragsbeloppet syntes böra bestämmas till högst 50 kronor, varav

högst 25 kronor av statsmedel. För ändamålet torde böra beräknas 5,000

kronor eller tillhopa med förenämnda för de fyra nordligaste länen för liknande

ändamål beräknade belopp 6,000 kronor.

Härutöver förelåge trängande behov av statsbidrag till täckande av resekostnader

vid besiktning av tjurar, tillhörande tjurförening eller i sådan förening

tecknade hondjur. Med tillbörlig begränsning av resornas antal borde

av statsmedel ett belopp av 10,000 kronor kunna beräknas vara tillfvllest för

ändamålet.

För med statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsavelns främjande

skulle sålunda under år 1937 erfordras sammanlagt (25,000 + 224 000 +

+ 6,000 + 10,000 ==) 265,000 kronor.

Därest det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget skulle vinna gillande,

syntes således — då någon reservation å anslaget icke torde kunna påräknas

vid utgången av budgetåret 1936/1937 — förevarande anslag för budgetåret

1937/1938 i riksstaten böra upptagas med 265,000 kronor.

Lantbruksstyrelsens anslagsberäkning har föranlett erinran endast av Uppsala

samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

vilka framhållit, att försäkringspremierna för föreningstjurar uppginge till

betydligt högre belopp än vad lantbruksstyrelsen utgått ifrån. Anslaget syntes

därför vara väl lågt beräknat. Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har därjämte ansett, att det för reseersättningar beräknade beloppet

vore alltför knappt.

Departements- Då lantbruksstyrelsen anslagsberäkningar, som avse kalenderåret 1937,

eheien. }cke giva m;g anledning till erinran, torde för budgetåret 1937/1938 för utlämnande

av statsbidrag till stamboksföring och premiering erfordras ett belopp

av 265,000 kronor.

Sedan riksdagen beslutat i anslagsfrågan, torde det få ankomma på Kungl.

Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

41

IV. Understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap

av fjällras.

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsens förenämnda framställning av den

31 augusti 1936 angående understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos

nötboskap av fjällras må erinras om följande.

Den 8 mars 1935 har Kungl. Maj:t beviljat professorn i husdjurslära vid

veterinärhögskolan K. J. Eriksson, professorn i bujatrik och obstetrik vid

samma högskola N. Lagerlöf samt statskonsulenten i boskapsskötsel H. Ryde

ett anslag av 3,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för

verkställande av vissa undersökningar rörande ofruktsamhet hos nötkreatur

av fjällras. För samma ändamål har Kungl. Maj:t den 9 januari 1936 och den

22 januari 1937 ställt till förfogande ytterligare anslag å tillhopa 12,500 kronor.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat orsakades den form av ofruktsamhet,

varom fråga vore, av en bristande utveckling, hypoplasi, av könskörtlarna

(testiklar och äggstockar) hos såväl han- som hondjur. I regel vore hypoplasien

begränsad till djurets vänstra körtel, men ett icke ringa antal fall av

dubbelsidig hypoplasi hade även iakttagits. Mera sällan vore hypoplasien

högersidig.

De hypoplastiska organen vore i allmänhet icke funktionsdugliga, och djur

med dubbelsidig hypoplasi vore följaktligen sterila. Vid fall av ensidig hypoplasi

vore de däremot i allmänhet fruktsamma, ehuru störningar ofta inträdde

i könsorganens normala funktioner.

Inom statens avelscentra för nötboskap av fjällras hade hypoplasi påvisats

hos ungefär 25 procent av samtliga undersökta djur och inom övriga besättningar

hos ett något lägre antal. Då hypoplasien orsakades av ärftliga, recessiva

anlag, kunde man med ledning därav enligt de enklaste förärvningsreglerna

beräkna, att ungefär två tredjedelar av samtliga djur vore bärare av

anlag för hypoplasi, ehuru många av dem hade fullt normalt utvecklade organ.

Av den praktiska erfarenheten att döma vore detta antal, åtminstone

vad anginge handjur, snarare för lågt än för högt beräknat.

Anlagen för hypoplasi ledde synbarligen sitt ursprung från vissa äldre djur,

som redan för ett trettiotal år sedan togos i anspråk för avelsändamål inom

stamboksförd nötkreatursavel. Anlagen hade därefter anhopats inom avelsriktningen

genom inavel med ett begränsat antal individer. Då sagda avelsverksamhet

genomförts med bidrag av statsmedel och under direkt eller indirekt

ledning av .statliga eller halvstatliga organ, syntes det vara en gärd av

billighet, att det allmänna även bidroge till att, i den mån så kunde ske, avhjälpa

de olägenheter, som härav uppstått för nötkreatursavelns praktiska

ulövare.

Enär anlagen för hypoplasi visat sig vara mycket olycksbringande för hela

den norrländska boskapsaveln, syntes det enligt lantbruksstyrelsens mening

vara väl motiverat att vidtaga även långt gående åtgärder i syfte att snabbt

befria avelsmaterialet från detta allvarliga fel. Otvivelaktigt vore emellerlid,

alt många individer med hypoplasi eller anlag därför hade andra för

aveln synnerligen värdefulla egenskaper, sorn skulle gå förlorade, därest fullt

effektiva åtgärder, exempelvis nedslagning, omedelbart bleve vidtagna för

hypoplasiens bekämpande. Följderna därav framstode i så mycket allvarligare

dager, som anlagen för hypoplasi synbarligen vore mest utbredda inom

ledande avelsbesättningar. Då därtill komme, att tillgången på lämpligt avels
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

material över huvud taget vore synnerligen begränsad, måste åtgärderna ifråga

avvägas så, att därav framkallad brist i avelsmaterialet snabbt kunde fyllas

av andra likvärdiga avelsdjur med normalt utvecklade könskörtlar.

Det vöre under sådana förhållanden ännu icke möjligt, att från den stamboksförda

aveln utestänga alla bärare av anlag för hypoplasi. Ej heller torde

det vara möjligt att utan allvarliga störningar i förädlingsarbetet genomföra

en hastig utgallring av samtliga han- och hondjur, som hade hypoplastiska

organ. Under sådana förhållanden vore det dock välbetänkt, att det allmänna

medverkade till att decimera beståndet av defekta handjur och samtidigt

vidtoge åtgärder i syfte att utöka och underlätta utnyttjandet av för avelns

utveckling värdefulla handjur med normalt utvecklade könskörtlar. Vad

hondjuren anginge torde det böra ankomma på respektive innehavare att i

varje särskilt fall avgöra, örn förekomst av hypoplastiska organ borde giva

anledning tili utgallring av djuret eller ej.

I första hand syntes det angeläget förhindra, att nya handjur med hypoplastiska

organ loges i anspråk för avelsändamål, varför lantbruksstyrelsen

tagit under övervägande lämpligheten av att såsom villkor för stamboksföring

av tjurar föreskriva, att djurets könskörtlar skulle vara normalt utvecklade.

Enär förekomsten av hypoplastiska organ först med säkerhet kunde

konstateras, sedan djuret uppnått en ålder av minst 6 månader, skulle en sådan

åtgärd medföra en icke oväsentlig förlust för de uppfödare, som av

nämnd anledning bleve nödsakade att till slakt försälja djur, som redan blivit

föremål för en dyrbar uppfödning. 1 anslutning härtill funne lantbruksstyrelsen

skäligt, att innehavare av stamboksgill men icke stamboksförd tjur,

som av nämnd anledning slaktades vid en ålder av lägst (1 månader, finge

komma i åtnjutande av statsbidrag till täckande av därmed förenad förlust

med ett belopp av 100 kronor per tjur. För utanordnandet av sådant bidrag

torde böra föreskrivas, att innehavaren genom skriftligt intyg av vederbörande

nötboskapspremieringsnämnd styrkte, att fastställda villkor blivit uppfyllda.

Då inom svensk fjällboskap årligen torde uppfödas omkring 200 stamboksgilla

tjurar, av vilka ungefär 25 procent kunde beräknas vara behäftade

med hypoplasi, skulle för ändamålet erfordras ett sammanlagt belopp av

(l00x oqy=j 5,000 kronor.

Härjämte förelåge även behov av statsbidrag för nedslagning i förekommande

fall av äldre, defekta tjurar, som nied bidrag av statsmedel anskaffats

lill tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras. Sådant bidrag

syntes böra utgå med ett belopp, motsvarande inköpskostnaden för ifrågakommande

tjur, sedan avdrag gjorts för dels det sammanlagda bidrag, som

intill tiden för tjurens nedslaktning av allmänna medel utgått för densammas

anskaffning, dels ock för tjurens slaktvärde. Behörighet att erhålla sådant

bidrag syntes jämväl böra styrkas genom av vederbörande premieringsnämnd

för nötboskap utfärdat skriftligt intyg.

Av inom lantbruksstyrelsen verkställd utredning framginge, att samtliga

avelscentra för nötboskap av fjällras och med statsmedel understödda tjurföreningar

tillhörande samma avelsriktning vid ingången av år 1936 innehade

tillhopa 62 tjurar, hos vilka hypoplastisk könskörtel blivit påvisad. För

anskaffandet av sagda tjurar, vilka sammanlagt betingat en inköpskostnad av i

runt tal 45,000 kronor, hade vid tiden för utredningen utanordnats ett bidragsbelopp

av allmänna medel tillhopa uppgående till i runt tal 20,000 kronor.

Slaktvärdet för ifrågavarande tjurar kunde uppskattas till 250 kronor per tjur

eller för samtliga till (62 X 250 =) 15,500 kronor eller i avrundat tal 15,000

kronor. För ändamålet skulle således enligt anförda beräkningsgrund er
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 43

fordras ett sammanlagt belopp av (45,000 — 20,000— 15,000 =) 10,000

kronor.

Den föreslagna åtgärden till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap

av fjällras genom utgallring av tjurar, hos vilka liypoplastiska könskörtlar

blivit påvisade, kunde beräknas medföra en örn ock sakta fortlöpande nedgång

i antalet fall av sådan missbildning. Men örn denna kamp bleve mycket

långvarig, kunde det befaras, att härav vållade förluster bleve större än

vid ett mera radikalt men hastigt övergående ingrepp. I anslutning härtill

torde bliva nödvändigt att påskynda anlagens utrotning genom föreskrift,

att tjur, som vore avsedd att tagas i anspråk för avelsändamål inom tjurproducerande

besättning, varmed i detta sammanhang avsåges avelscentra

för nötboskap av fjällras samt kreatursbesättning, som stöde under särskild

av avelsföreningen för fjällras anordnad kontroll, skulle vara fallen efter

föräldrar med normalt utvecklade könskörtlar. Det torde böra ankomma på

lantbruksstyrelsen att vidtaga härför erforderliga åtgärder. För genomförandet

härav erfordrades emellertid, att könskörtlarna hos hondjur tillhörande

dylik besättning bleve föremål för fortlöpande kontroll av på området

sakkunnig person. Sådan kontroll vore jämväl nödvändig för fullföljande

av de vetenskapliga undersökningar rörande missbildningens natur och nedärvning,

som påbörjats av professorerna Eriksson och Lagerlöf. Genom

dylik kontroll öppnades även möjlighet för djurägare att vidtaga en frivillig

utgallring av hondjur med liypoplastiska organ, vilket i hög grad skulle underlätta

anlagens bekämpande. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat skulle

för sagda ändamål erfordras eli sammanlagt belopp av 15,000 kronor en
-

ligt nedanstående specifikation.

För tekniskt biträde .................................. kronor 1.600

» fraktkostnad för organ ............................ » 300

» trycksaker, blanketter och kartonger ................ » 300

» förbrukningsartiklar vid laboratorieundersökningar .... » 300

» inköp, transport och utfodring av försöksdjur........ » 1,500

» rese- och traktamentskostnader .................... » 2,000

» avelsförsök ...................................... » 9,000

Summa kronor 15,000.

För bekämpande enligt angivna grunder av ofruktsamhet hos nötboskap

av fjällras skulle sålunda i sin helhet erfordras ett statsbidrag av (5,000 +

10,000 + 15,000 =) 30,000 kronor.

Medicinalstyrelsen och hushållningssällskapens ombud lia tillstyrkt bifall

till framställningen.

Den stora utbredning ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras synes hava Depvtemeniserhållit

torde nödvändiggöra ett effektivt ingripande från statens sida. chefen.

Jag vill därför förorda, att understöd av statsmedel må utgå för bekämpandet

av förenämnda ofruktsamhet. De åtgärder, som jag i första hand

anser böra komma i fråga, äro anvisande av statsbidrag dels för nedslagning

i förekommande fall av äldre defekta tjurar, som med bidrag av statsmedel

anskaffats till tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras

— under i huvudsak de villkor lantbruksstyrelsen angivit —, dels ock för anordnande

av en fortlöpande kontroll av könskörtlarna bos hondjur tillhörande

dylika avelscentra eller kreatursbesättning, som står under särskild av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

avelsföreningen för fjällras anordnad kontroll. För vartdera av dessa ändamål

torde böra utgå bidrag med ett belopp av 10,000 kronor. Därest under

nästkommande budgetår skulle visa sig, att ytterligare medel bliva erforderliga

för bekämpande av ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras, torde hinder

icke böra möta för Kungl. Maj:t att anvisa härför erforderligt belopp från

till Kungl. Maj:ts disposition stående medel.

Då som förut omnämnts behovet av medel för stamboksföring och premiering

uppgår till 265,000 kronor eller till ett 10,000 kronor lägre belopp

än som preliminärt beräknats, skulle sammanlagda medelsbehovet för befrämjande

i allmänhet av nötboskapsavelli för budgetåret 1937/1938 uppgå

till ett belopp av (265,000 + 20,000 =) 285,000 kronor eller det belopp, som

beräknats för ändamålet i årets statsverksproposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet

av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 under

nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 285,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

45

Bilaga.

Lantbruksstyrelsens förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående åtgärder till befrämjande i

allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag därtill;

Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott att angående åtgärder

till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag

därtill förordna som följer.

Ändamål m. m.

1 §•

I denna kungörelse omförmälda åtgärder hava till ändamål att genom förande

av riksstamböcker över nötboskap samt bildande och upprätthållande

av tjurföreningar åstadkomma goda och för olika trakter av landet lämpliga

nötkreatursstammar.

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen över

ifrågavarande åtgärder samt därvid tillse, att bestämmelserna i kungörelsen

tillämpas på ett för olika orters förhållanden avpassat, planmässigt sätt; ägande

styrelsen att utfärda de närmare bestämmelser, vilka kunna vara av behovet

påkallade för befordran av det med åtgärderna avsedda ändamålet.

Stamboksföring av nötboskap.

2 §•

Över varje nötboskapsras, som lantbruksstyrelsen bestämmer, skall genom

avelsförening för respektive avelsriktning eller, där så icke kan ske, genom

annan central organisation uppläggas och föras särskild riksstambok. 3

3 §.

Såsom förberedande åtgärd till stamboksföring av nötboskap skall genom

vederbörande hushållningssällskaps försorg uppläggas och förås register över

kor, som äro underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom

kontrollförening (kontrollregister).

Den som efter uppdrag av hushållningssällskap för kontrollregister åligger

att på anmodan av djurinnehavare enligt fastställt formulär utfärda bestyrkt

utdrag ur kontrollregistret;

att årligen till vederbörande organisation, som handhar stamboksföring av

nötboskap, enligt bestämmelserna i denna kungörelse kostnadsfritt insända i

kontrollregistret intagen uppgift för ko, som är införd i stambok; samt

att, när organisation, varom nyss nämnts, eller vederbörande hushållningssällskap

sådant påfordrar, till organisationen eller hushållningssällskapet jämväl

kostnadsfritt insända för avkommebedömning av tjur erforderliga uppgifter

rörande i kontrollregistret införda djur.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 262.

4 §•

1 mom. Regler ifråga om urval av djur, som må införas i stambok över

nötboskap, skola upprättas av vederbörande organisation, som handhar stamboksföringen,

samt underställas lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande.

Därvid skall såsom villkor för djurs införande i stambok gälla,

o att kraven å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt är, skola regleras

så, att olika orters behov av lämpliga tjurar kan tillgodoses,

att sagda krav skola avvägas med hänsyn till vad som lägst kan anses skäligt

ifråga om tjurs anmoder; samt

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke må utgöra hinder för djurs

införande i stambok.

2 mom. Besiktning av djur, som anmälts till införande i stambok, skall,

där lantbruksstyrelsen icke för särskilt fall annorlunda förordnar, verkställas

av en urvalsnämnd, bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i

regel skall fungera såsom ordförande, förordnas av organisation, varom i 1

mom. förmäles, och den andra utses för vederbörande hushållningssällskaps

område av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag

av utskottet utav vederbörande organisation. För båda ledamöterna i

urvalsnämnden utses i samma ordning erforderligt antal suppleanter.

3 mom. Avgift för införande av djur i stambok över nötboskap ävensom

för härmed förenad besiktningskostnad fastställas av vederbörande organisation.

Beslut härom skall omedelbart anmälas till lantbruksstyrelsen.

Upprätthållande av tjurförening.

5 §•

För tillgodoseende av en orts tjurbehov kan bildas tjurförening med rätt

för föreningen till bidrag av statsmedel på sätt nedan sägs.

Med tjurförening avses sådan mellan närboende mindre jordbrukare bildad

sammanslutning, som har till uppgift att främja nötboskapsavelns utveckling

inom orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och

god beskaffenhet, vilka mot fastställd avgift i främsta rummet ställas till medlemmarnas

och, därest så lämpligen kan ske, jämväl till utomståendes förfogande.

6 §•

1 mom. Verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening skall

stå under inseende av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

genom en av lantbruksstyrelsen på utskottets förslag för området utsedd

besiktningsman, vartill bör ifrågakomma, i första hand, hos sällskapet

anställd konsulent eller, i andra hand, annan på området sakkunnig, inom

sällskapets område bosatt person.

Suppleant för besiktningsman utses efter samma grunder.

2 mom. Besiktningsman och dennes suppleant utses för en tid av tre år.

Avgår besiktningsman före denna tid, inträder suppleanten i den avgångnes

ställe, tills ny besiktningsman hunnit utses för den återstående tiden. 7

7 §•

Besiktningsman har att vid fullgörande av sitt uppdrag ställa sig till noggrann

efterrättelse bestämmelserna i denna kungörelse ävensom av lantbruksstyrelsen

eller vederbörande hushållningssällskap meddelade närmare

föreskrifter, åliggande det besiktningsman bland annat

att övervaka verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

och vid anfordran biträda föreningen vid anskaffande av lämplig tjur samt

därvid jämväl pröva skäligheten av tjurs inköpspris,

att kontrollera föreningstjurs skötsel oell vård,

att lämna råd och upplysningar rörande skötseln av nötkreatur i allmänhet,

att /verka för att föreningens medlemmar, såvitt möjligt är, ansluta sig till

kontrollföreningsverksamheten, samt

att årligen till hushållningssällskapets förvaltningsutskott å tid utskottet

bestämmer ingiva förslag till fördelning av det anslag, som för året står till

förfogande för utdelande av bidrag tili tjurföreningar.

8 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning till besiktningsman utgår:

1) för konsulent eller annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare

efter de grunder, som gälla för resa i tjänsten, dock högst enligt klass

II C i allmänna resereglemente!; samt

2) för annan besiktningsman högst enligt klass II C i samma reglemente.

9 §.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger utöver vad ovan stadgats
att

meddela de föreskrifter, som, utan att strida mot denna kungörelse eller

av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser, i övrigt kunna befinnas erforderliga

för uppnående av det med verksamheten avsedda ändamålet,

att ofördröjligen delgiva lantbruksstyrelsen, vad hushållningssällskapet

eber förvaltningsutskottet beslutat i frågor rörande bildande och upprätthållande

av tjurförening,

att på förslag av vederbörande besiktningsman inom ramen av för ändamålet

tillgängliga medel verkställa fördelningen därav mellan tjurföreningarna

inom området, varvid hänsyn skall tagas bland annat till de med tjurhållningen

förenade kostnaderna i förhållande till tjurföreningens koantal

och till föreningens betydelse för orten,

att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra register över med

statsmedel understödda tjurföreningar inom området, utvisande jämväl verksamhetens

omfattning och föreningarnas ekonomi,

att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen ingiva fullständig berättelse

enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över statsunderstödda

tjurföreningars verksamhet under näst föregående år, samt

att lill lantbruksstyrelsen översända två exemplar av de stadgar och blanketter,

som av förvaltningsutskottet fastställts för tjurföreningsverksamheten.

Statsbidrag.

10 §.

Avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som önskar

erhålla statsbidrag till uppläggande eller förande av riksstambok över nötboskap,

skall före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av den för

föreningen eller organisationen senast fastställda utgifts- och inkomststaten

samt för densamma gällande stadgar ävensom gällande regler för stamboksföring

av nötboskap tillhörande den avelsriktning, varom fråga är; dock att

vid förut ingiven ansökning fogade stadgar och regler, som ej ändrats, i stället

må kunna åberopas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

11 §•

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till upprätthållande

av tjurförening ävensom till täckande av besiktningsmans resekostnader, skall

före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen därom

ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av dels för tjurförening

utav sällskapet antagna stadgar, dock att vid förut ingiven ansökning fogade

stadgar, som ej ändrats, istället må kunna åberopas, dels ock bevis, att hushållningssällskapet

eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening,

för ändamålet under året tillskjutit minst lika stort belopp som det sökta

statsbidraget.

12 §.

Till avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som för

stambok över nötboskap enligt bestämmelserna i denna kungörelse, må statsbidrag

utgå med belopp, som Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall

bestämmer.

13 §.

1 morn. Till hushållningssällskap må utgå statsbidrag

dels för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp och försäkring av

tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd

avkommeundersökning styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma

med särskilt goda mjölkanlag, eller, såvitt angår landets fyra nordligaste län,

står uppställd i mindre ladugård,

dels ock till täckande av kostnader för besiktningsmans resor.

2 mom. Statsbidrag må utgöra högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet

eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet

tillskjutit.

1 intet fall må dock av statsmedel för år utgå

a) såsom bidrag för inköp av tjur högre belopp, än 350 kronor, dock att

bidraget icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakomna

tjur eller, där tjur utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom

byte, av det utav vederbörande besiktningsman tjuren åsätta värde;

b) såsom bidrag till täckande av årskostnaden för tjurs försäkring högre

belopp än halva kostnaden härför; eller

c) såsom bidrag till tjurs underhåll högre belopp än 25 kronor.

3 mom. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag

fordras

cdt föreningens stadgar äro upprättade i enlighet med av lantbruksstyrelsen

fastställda grunder och godkända av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott,

att föreningen håller riksstamboksförd eller till intagning i riksstambok berättigad

tjur av den ras, hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer,

att antalet medlemmar i föreningen utgör minst fem och att minst halva

antalet av föreningens kor tillhör ägare eller brukare, som idkar jordbruk

såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord

icke överstiger 40 hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på

därom av hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer

för visst område,

att föreningen tillhörig tjur på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid

och plats, som av honom bestämmes,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

49

att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, därest

ett för amortering av lånfången del utav köpeskilling för tjur tilldelat bidrag

eller del därav ej behöver tagas i anspråk för avsett ändamål, fondera beloppet

i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

meddelas, ävensom att, därest föreningen upplöses, genom hushållningssällskapet

återbetala sålunda fonderat belopp, samt

att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper,

vilka skola hållas tillgängliga för besiktningsmannen.

14 §.1

Statskontoret har att till vederbörande hushållningssällskap utbetala av

Kungl. Maj :t beviljat bidrag till upprätthållande av tjurförening ävensom till

täckande av besiktningsmans resekostnader till så stort belopp, som hushållningssällskapet

med intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig hava för ändamålet

utgivit av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel.

Denna kungörelse träder i kraft den . Samtidigt upphöra

reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd premiering

och stamboksföring av nötboskap, kungörelsen samma dag (nr 303)

angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande ävensom kungörelsen

den 24 april 1936 (nr 113) om inskränkning av den med statsmedel understödda

verksamheten för nötboskapsavelns främjande att gälla.

1 Därest lantbruksstyrelsen enligt föreliggande förslag ombildas till huvudförvaltning, bör 14 §

ändras i överensstämmelse härmed.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 262.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående anslag till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln. a1 i texten
  2. JoU 1937:80 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lag om obligatorisk tjurkontroll. s. 3 i texten
  3. JoU 1937:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln. s. 1 i texten