Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m

1937-03-05 · 444 sidor, varav 439 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 439 av 444 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:271, Angående lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering för

lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter

m. m.; given Stockholms slott den 5

mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 119, 121, 127, 140, 143, 156, 166,

168, 180 och 243 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på,

bland annat, den proposition angående lönereglering för vissa statsanställda

lärare m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1938

beräkna

dels till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av 314,000

kronor;

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 19,850,000

kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dels till Kommunala lär everit: Understöd åt vissa kommunala gymnasier ett

anslag av 21,400 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,990,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 275,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag

av 77,500 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 110,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Utrustning ett reservationsanslag av 15,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 290,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 70,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag

av 12,500 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 18,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Utrustning ett reservationsanslag av 7,000

kronor;

dels till Folkskolinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 520,000 kronor;

dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 92,000 kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 183,000

kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar

ett förslagsanslag av 78,000 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 660,000 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av 74,400 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag

av 44,600 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg ät befattningshavare i statens tjänst ett förslagsanslag

av 5,700,000 kronor.

Sedan de förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet,

de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter, vilkas framläggande

bebådades i statsverkspropositionen, numera kommit i det skick

att desamma kunna föreläggas riksdagen, anhåller jag att få anmäla de

frågor, som stå i sammanhang med förenämnda beräkningsvis gjorda anslagsäskanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

3

I. Lönereglering för personal vid det statliga

undervisningsväsendet.

Frågan om lönereglering för den statsanställda lärarpersonalen har varit

aktuell, alltsedan ett nytt lönesystem under år 1920 infördes vid kommunikationsverken,

vilket system från och med år 1922 genomfördes vid den

centrala civila förvaltningen och därefter utsträckts att omfatta även största

delen av civilförvaltningen i övrigt.

I det följande upptages till behandling frågan om lönereglering för personalen

vid följande läroanstalter, nämligen

de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna,

småskoleseminarierna,

läroanstalterna för blinda,

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt

de tekniska läroverken.

I förevarande sammanhang torde jämväl lönerna för folkskolinspektörerna

och nomadskolinspektören böra regleras.

Jag har däremot ej ansett det ankomma på mig att framlägga förslag

om lönereglering för personalen vid navigationsskolorna, då dessa höra

under handelsdepartementet. Som emellertid sistnämnda personal bör regleras

efter såvitt möjligt samma huvudgrunder som flertalet övriga statliga

lärarkårer, har chefen för handelsdepartementet för avsikt att senare i

dag föreslå framläggande av proposition om lönereglering för personalen

vid navigationsskolorna i anslutning till lönesystemet för de statliga läroanstalterna

i allmänhet.

Behandlingen av frågan om löneregleringen vid de under ecklesiastikdepartementet

hörande läroanstalterna utgår från den nu gällande eller redan

beslutade organisationen. De jämkningar i vissa avseenden, som föranledas

av förslag till organisationsförändringar, vilka framläggas i följande avdelning

av denna proposition, behandlas i sammanhang med äskandet av anslag

för budgetåret 1937/1938.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1. Löneregleringsfrågans allmänna läge.

Utgångsläget för löneregleringen. Nu gällande lönesystem för det stora

flertalet lärare vid statliga undervisningsanstalter grundar sig i huvudsak

på de beslut, som fattades av 1918 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition, nr 260, angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,

folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna.

Enligt i huvudsak samma grunder, som fastställts för nämnda

statliga läroanstalter, äro lönerna reglerade jämväl för de tekniska läroverken,

statens läroanstalter för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte ävensom småskoleseminarierna. De sålunda antagna

lönebestämmelserna återfinnas i ett flertal författningar, bland vilka här

endast torde böra åberopas den år 1933 — efter ett flertal ändringar — i

sin helhet omtryckta kungörelsen angående löne- och pensionsreglering för

lärarpersonalen vid de allmänna läroverken (nr 251).

De löneförmåner, som utgå enligt berörda löneregleringsbeslut, kompletteras

emellertid genom särskilda lönetillägg av olika slag. Från och med

år 1919 har sålunda beviljats s. k. tillfällig löneförbättring. A såväl avlöningen

jämlikt respektive löneregleringar som nämnda löneförbättring utgår

dyrtidstillägg enligt för icke-nyreglerade verk fastställda grunder. Slutligen

hava från och med budgetåret 1929/1930 vissa lärare, placerade å de dyraste

orterna, erhållit s. k. provisorisk avlöningsförbättring, varå dyrtidstillägg

emellertid ej beräknas.

För vaktmästarpersonalen vid de berörda undervisningsanstalterna är för

närvarande ingen enhetlig lönereglering genomförd. Vaktmästarna vid de

tekniska läroverken äro uppförda å ordinarie stat. Enahanda är förhållandet

beträffande vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. I övrigt

saknar ifrågavarande personal ordinarie anställning, och avlöningsvillkoren

bestämmas av vederbörande lokala skolstyrelse eller rektor. Frågan örn

enhetlig reglering av vaktmästarpersonalens avlöningsförhållanden kommer

jag att upptaga till särskild behandling i det följande.

För flertalet lärare — dock med undantag för lärarna i s. k. övningsämnen

— är den grundläggande avlöningen uppdelad i lön, som utbetalas

månadsvis i förskott, och tjänstgöringspenningar, vilka utbetalas vid månadens

slut. Förekommande ålderstillägg äro i regel hänförda till lön, ehuruväl

undantagsvis även här fördelning på lön och tjänstgöringspenningar

förekommer. Enligt löneregleringsbestämmelserna äro såväl lön som tjänstgöringspenningar

lika för alla rikets orter. Genom den tillfälliga löneför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

bättringen och Jen provisoriska avlöningsförbättringen har emellertid under

senare år, på sätt av det följande kommer att framgå, en differentiering

mellan lönerna å olika dyrorter åstadkommits. Det nu gällande lönesystemet

är uppgjort efter nettolöneprincipen, vilket innebär, att eventuella naturaförmåner

utgå utöver den kontanta avlöningen. Naturaförmåner tillkomma

huvudsakligen rektorerna samt lärarpersonalen vid blindanstalterna ävensom

viss vaktmästarpersonal. Särskilda lönetillägg och arvoden kunna utgå för

uppdrag eller tjänstgöring, som åvilar vissa lärare, såsom för tjänstgöring

vid provårsläroverk, förrättande av fyllnadsprövningar o. dyl.

Vissa lärare, särskilt i de största städerna, uppbära utöver sina av statsmedel

utgående avlöningsförmåner kommunala lönetillägg, ett förhållande,

som vid genomförandet av en enhetlig lönereglering kräver särskilt beaktande.

Vad beträffar den förut berörda tillfälliga löneförbättringen, som första

gången beviljades av 1919 års riksdag, har densamma varit avsedd att

bereda befattningshavarna vid oreglerade verk kompensation för den intill

mitten av år 1914 inträdda prisstegringen. Nu gällande grunder för den

tillfälliga löneförbättringen hava i huvudsak blivit bestämda vid 1925 års

riksdag. Den tillfälliga löneförbättringen för lärarna vid de statliga under*

visningsanstalterna sattes från början till lägre belopp än för andra motsvarande

tjänstemän, detta för att icke föregripa en eventuell ortsgruppering

av lönerna för lärarna. Vid 1925 års riksdag genomfördes emellertid en

viss differentiering beträffande den tillfälliga löneförbättringen för lärarna.

Med utgångspunkt från dyrortsgrupperingen av lönerna vid de nyreglerade

verken beslöts sålunda, att den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå efter

fyra olika grupper, omfattande en A- och B-orter, en C-orter, en D-orter

samt en E-, F- och G-orter. För de å den sistnämnda gruppen av orter

placerade lärarna bestämdes löneförbättringen till samma belopp som gällde

för tjänstemän i allmänhet vid oreglerade verk i motsvarande löneställning,

oavsett placeringsorten.

Vid 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag om provisorisk avlöningsförbättring

för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

(prop. nr 181). Propositionen var närmast föranledd av en utav 1928 års

riksdag avlåten skrivelse, nr 292, vari hemställts att Kungl. Majit måtte

taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden

för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter skulle

kunna snarast föreläggas riksdagen.

Föredragande departementschefen framhöll i propositionen, bland annat,

att då förslag till ny lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

och med dem i löneavseende jämförliga läroanstalter ännu icke på

någon tid kunde föreläggas riksdagen, man syntes böra tillgodose åtminstone

de lärargrupper, som av allt att döma skulle bliva mest lidande på

en uppskjuten lönereglering, d. v. s. de å de högsta dyrorterna anställda

lärarna, med något lönetillägg. Departementschefen framhöll vidare, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

det syntes vara möjligt att i viss begränsad omfattning genomföra en dylik

avlöningsförbättring utan att föregripa en kommande lönereglering. Skulle

i ett eller annat enstaka fall ett dylikt föregripande icke kunna undvikas,

borde enligt departementschefens mening detta icke vara avgörande för

frågan att bereda lärarkårerna i viss omfattning en förbättring i deras

ekonomiska villkor och ett vederlag för den uppskjutna löneregleringen.

För sådana lärare, vilka åtnjöto fri bostad eller ersättning därför, föreslogs

icke någon provisorisk avlöningsförbättring. I fråga om övriga befattningshavare

föreslogs, att avlöningsförbättringen skulle utgå med vissa angivna

årsbelopp till ordinarie lärare placerade å F- och G-orter. Vidare föreslogs

att å nämnda orter extra och vikarierande ämneslärare vid allmänt läroverk,

högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium och tekniskt läroverk, vilken

bestred tjänstgöring till den omfattning, som åligger lektor eller adjunkt

vid allmänt läroverk, skulle erhålla avlöningsförbättring. Efter gemensam

votering biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag.

På sätt i det följande närmare beröres, beviljades vid 1931 års riksdag

provisoriskt dyrortstillägg till befattningshavare vid de nyreglerade verken,

placerade å de dyrare G-orterna. I samband härmed erhöllo jämväl lärare,

placerade i Stockholm och Luleå, förhöjning av den provisoriska avlöningsförbättringen

(prop. nr 125). I anslutning till beslut vid 1935 års riksdag

örn förändrade grunder för det provisoriska dyrortstillägget för befattningshavare

vid nyreglerade verk medgavs även förhöjd provisorisk avlöningsförbättring

till befattningshavare vid det statliga undervisningsväsendet i

Stockholm (prop. nr 237).

De orter, å vilka för närvarande provisorisk avlöningsförbättring utgår,

äro utom Stockholm Sundbyberg, Sundsvall, Östersund, Luleå, Gällivare

och Kiruna.

Kommunikationsverkens lönesystem. Efter beslut av 1919 års riksdag

genomfördes från och med den 1 juli 1920 lönereglering för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk —

de så kallade kommunikationsverken. För 1921 års riksdag framlades i

anslutning till avlöningsreglementet för kommunikationsverken förslag örn

ny lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta förslag, som i huvudsak

bifölls av riksdagen, är med vissa däri sedermera, särskilt i anslutning

till beslut vid 1925 års riksdag, vidtagna ändringar fortfarande i princip

gällande. Sistnämnda avlöningsreglemente (1921:451, omtryckt 1925:270),

i det följande benämnt »avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen»,

har efterhand erhållit utsträckt tillämpning till olika grenar av den

civila statsförvaltningen, delvis i form av särskilda reglementen. Huvudgrunderna

för allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, vilket varit

närmaste förebild för nu förevarande löneregleringsarbete, äro följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lönesystemet är uppgjort efter bruttolöneprincipen. Tidigare förekommande

naturaförmåner och ersättningar därför — såsom fri bostad, med

eller utan bränsle, beklädnad in natura o. dyl. — hava fördenskull i regel

borttagits. För ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande, vilket

system huvudsakligen tillämpas i fråga örn chefsbefattningar, gälla vissa

mera summariska avlöningsbestämmelser. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas

genom fullmakt eller konstitutorial, hava inordnats i särskilda lönegrader

i en löneplan, innehållande en avd. A, för tjänstemän i chefs- och

därmed jämförlig ställning, med fyra lönegrader samt en avd. B, för andra

tjänstemän, vilken år 1925 utökades att omfatta 30 lönegrader. Medan

inom löneplan A endast finnes en löneklass för varje lönegrad, omfatta

lönegraderna B 1—19 fem och lönegraderna B 20—30 fyra löneklasser.

Inom varje löneklass är lönen fördelad på sju olika dyrortsgrupper. I en

till reglementet fogad tjänsteförteckning har fastställts den lönegrad, till

vilken en var befattning är att hänföra.1

All lön utbetalas i efterskott. I stället för tjänstgöringspenningar hava införts

särskilda tjänstledighetsavdrag, till reglerande av vad en tjänsteman

skall avstå vid ledighet, respektive uppbära under vikariat. Uppfattning

till högre löneklass inom vederbörande lönegrad sker regelmässigt efter treårsintervaller.

Ersättning för upplåten tjänstebostad erlägges genom avdrag

å lönen. Bostadsavdragets storlek skall i vissa fall bestämmas av en för de

nyreglerade verken gemensam bostadsnämnd. Under vissa förutsättningar

kunna särskilda ersättningar utgå, såsom kallortstillägg,. tjänstgöringstraktamente

under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning

för flyttningskostnad m. m. Läkarvård erhålles i viss omfattning, varjämte

begravningshjälp utgår till avliden tjänstemans dödsbo.

Avlöningsförmånerna för icke-ordinarie tjänstemän äro reglerade genom

beslut av Kungl. Majit, för allmänna civilförvaltningen senast genom kungörelsen

1935: 397.

För nyreglerade verk utgår dyrtidstillägg enligt särskilda, i förhållande

till motsvarande tillägg för de oreglerade verken mindre förmånliga grunder.

Genom införande från och med budgetåret 1931/1932 av det förut berörda

provisoriska dyrortstillägget bar medgivits en ytterligare ökning av

de å de dyrare G-orterna — de så kallade H-orterna — placerade befattningshavarnas

avlöningsförmåner. Provisoriskt dyrortstillägg utgår till tjänstemän,

tillhörande 1—30 lönegraderna enligt löneplanen B i avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen (motsvarande lönegrader för kommunikationsverken

och övriga nyreglerade förvaltningsgrenar). Det provisoriska

dyrortstillägget var ursprungligen beräknat till belopp, motsvarande löneskillnaden

mellan två intill varandra liggande ortsgrupper inom vederbörande

löneklass. Från och med budgetåret 1935/1936 bar emellertid dyrortstillägget

för befattningshavare i Stockholm och vissa andra därmed i

levnadskostnadshänseende jämställda orter — de så kallade I-orterna ökats

med ett för alla löneklasser lika belopp av 120 kronor för år. Till icke
-

1 I det följande användes genomgående den lönegradsnumrering, som nu gäller enligt

B-löneplanen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ordinarie tjänstemän med avlöning enligt löneplan, som fastställts av Kungl.

Maj:t, utgår provisoriskt dyrortstillägg enligt samma grunder som för ordinarie

tjänsteman, dock att för icke ordinarie befattningshavare med avkortad

tjänstgöringstid tillägget reduceras i förhållande till tjänstgöringstiden.

A provisoriskt dyrortstillägg beräknas dyrtidstillägg enligt grunderna för

nyreglerade verk.

Tidigare förslag till lönereglering vid det statliga undervisningsväsendet.

Frågan om det nya lönesystemets utsträckande till befattningshavare vid

statliga och kommunala läroanstalter upptogs första gången till behandling

ungefär samtidigt med införandet av systemet vid allmänna civilförvaltningen.

Lärarlönekommittén. Den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Majit åt en

kommitté, sedermera benämnd lärarlönekommittén, att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter.

Vid tillsättandet av kommittén erinrade chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet örn önskvärdheten av att löneregleringsarbetet

för då återstående förvaltningsgrenar kunde påskyndas. Såsom utgångspunkt

för lärarlönekommitténs arbete skulle tjäna det för kommunikations verken

fastställda avlöningsreglementet med där upptagna lönebelopp.

Den 15 augusti 1923 avgav lärarlönekommittén betänkande med »Förslag

till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt

vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter» (statens off. utr. 1924:13).

Lärarlönekommittén förordade principiellt tillämpande för lärarkårerna av

kommunikationsverkens avlöningssystem, dock med undantag av att naturaförmånerna

föreslogos skola bibehållas. Med anledning härav tillämpade

kommittén den regeln, att för befattningshavare med fri bostad den kontanta

lönen sänktes två lönegrader under den, som kommittén eljest funnit

vara den skäliga. Kommittén föreslog, att skilda avlöningsreglementen skulle

gälla för statsanställda och för kommunalanställda lärare.

Av lönekommitténs ledamöter anmälde ordföranden i särskilt yttrande

till betänkandet, att han endast med stor tvekan ansett sig böra förorda ett

anpassande av kommunikationsverkens lönesystem å skolstaten. En ledamot

meddelade, att han ej ansåge kommunikationsverkens avlöningssystem lämpligt

för lärarkårerna och särskilt ej för folkskollärarna och småskollärarna.

Ytterligare en ledamot uttalade, att några mera påtagliga fördelar icke syntes

vara att vinna med sagda systems tillämpande å skolväsendet och att en

lönereglering för lärarkårerna väl låtit sig genomföra på grundvalen av det

för dem redan gällande lönesystemet.

I yttrande över lärarlönekommitténs förslag ställde sig statskontoret betänksamt

inför det nya lönesystemets införande vid undervisningsanstalterna,

i synnerhet de kommunala. Att kommittén icke konsekvent kunnat tillämpa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

systemet i avseende å naturaförmånerna, vore en omständighet, som med

styrka talade mot att systemet lades till grund för löneregleringen.

Socialstyrelsen anförde bland annat, att kommitténs lönesystem skulle åt

befattningshavare med bostad in natura eller ersättning därför enligt respektive

orters hyresnivå medföra en ej oväsentligt högre realinkomst å

orter inom de dyrare ortsgrupperna än inom de billigare. Därest det statliga

lönesystemet skulle tillämpas även på lärarkårerna, syntes det nödvändigt

att i en eller annan form indraga naturaförmånerna inom systemet.

Skolöverstyrelsen fann visserligen, att de föreslagna bestämmelserna skulle

komma att i vissa hänseenden medföra olägenheter men att dessa, vid ett

vägande mot fördelarna, icke kunde motivera ett avvisande av systemet beträffande

lärarna. Vidare framhöll överstyrelsen, att likställighet i rättigheter

givetvis borde för vederbörande befattningshavare medföra likställighet

även i fråga örn skyldigheter, samt att införandet av lärarna i det nya

lönesystemet på grund härav kunde komma att ålägga dem förpliktelser,

vilka icke innefattades i gällande avlöningsbestämmelser. Beträffande naturaförmånerna

intog överstyrelsen samma ställning som socialstyrelsen.

1928 års lönekommitté. Den 29 juni 1928 beslöt Kungl. Majit att tillsätta

en kommitté, benämnd 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt i

statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa

utredning och avgiva förslag, dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande

i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu

återstående löneregleringsfrågor, dels ock angående revision av gällande

avlöningsförfattningar. Genom särskilt beslut samma dag uppdrog Kungl.

Majit åt kommittén att, i samband med utredning av spörsmålet angående

avveckling av dyrtidstilläggen, verkställa utredning och avgiva förslag om

nyreglering av lönerna för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl.

undervisningsanstalter.

Med anledning av de sålunda meddelade uppdragen avgav 1928 års lönekommitté

dels den 21 juli 1930 »Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen»

(statens off. utr. 1930 : 17), dels samma dag »Betänkande med

förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet»

(statens off. utr. 1930:20), dels ock den 27 maj 1931 »Betänkande med

förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän,

tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m.» (statens off. utr. 1931 : 12).

Under erinran, att kommittén såsom en huvuduppgift haft att revidera

för kommunikationsverken och civilförvaltningen i övrigt gällande avlöningsreglementen,

yttrade 1928 års lönekommitté, att den ansett angeläget att

under ett reglemente inordna så många grupper av tjänstemän, som det

visat sig möjligt och lämpligt att dit hänföra. Vid undersökning av huruvida

det allmänna lönesystemet kunde göras helt gällande även för lärare,

hade kommittén funnit detta kunna och böra ske, även örn på grund av

vissa särförhållanden ett särskilt avlöningsreglemente för kommunalt anställda

lärare vore erforderligt eller i varje fall lämpligast. Till denna slut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sats hade kommittén kommit efter synnerligen ingående undersökningar av

olika möjligheter att ordna kommunalt anställda lärares löneförhållanden.

Vid valet av olika lönesystem för kommunalt anställda lärare hade kommittén

därför — liksom i fråga örn de statsanställda — stannat för det allmänna

lönesystemet. En tillämpning av detsamma i överensstämmelse med

lärarlönekommitténs linje, bostad m. m. utom lönen, hade kommittén ansett

icke böra ifrågasättas, då detta — såsom socialstyrelsen i yttrande över

lärarlönekommitténs förslag visat — skulle innebära dubbel dyrortskompensation.

— En ledamot av kommittén meddelade i särskilt yttrande till

betänkandet, att han förordade det nuvarande avlöningssystemet, med anpassning

i vissa punkter efter det allmänna avlöningssystemets linjer. En

annan ledamot uttalade, att han endast med tvekan anslutit sig till majoritetens

förslag beträffande avlöningssystemet.

Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle till det av kommittén förordade

allmänna avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän vid den

civila förvaltningen fogas en särskild tjänsteförteckning, upptagande det

statliga undervisningsväsendets personal. I kungörelse med tilläggsbestämmelser

till sagda reglemente skulle intagas sådana särbestämmelser, som

vore erforderliga för statens undervisningsväsende. De icke-ordinarie lärarna

vid det statliga undervisningsväsendet skulle inordnas under samma avlöningsreglemente,

som skulle komma att gälla för extra ordinarie och extra

tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, dock med tillämpning

av vissa särskilda föreskrifter. I

I yttrande över 1928 års lönekommittés förslag anförde statskontoret beträffande

det nya lönesystemets tillämpning på befattningshavare vid det

statliga undervisningsväsendet, att det syntes ämbetsverket givet, att kravet

på enhetlighet borde stå tillbaka för de praktiska synpunkterna och löneregleringen

i stället ansluta sig till de speciella förhållandena för vederbörande

tjänstemannagrupp. Statskontoret fann det böra tagas under allvarligt

övervägande, om förslaget borde bringas till utförande i den av kommittén

föreslagna omfattningen. Även örn löneregleringen genomfördes

beträffande befattningshavare vid de allmänna läroverken, borde härav icke

med nödvändighet följa, att det nya lönesystemet tillämpades jämväl å

kommunalt anställda lärare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anförde i sitt över förslaget avgivna

utlåtande beträffande lönesystemet bland annat följande. Vid den

verkställda granskningen av lönekommitténs förslag hade det synts nämnden,

att — såvitt anginge de statsanställda lärarna — de olägenheter, som

kunde befaras följa av en tillämpning å dem av allmänna avlöningsreglementet,

visserligen vore avsevärda men att de dock icke vore så betydande,

att nämnden ville ställa sig avvisande mot dessa lärares inordnande under

nämnda reglemente. Nämnden hade vid bedömandet av detta spörsmål

givetvis icke kunnat bortse från det förhållandet, att redan för närvarande

lärarna vid åtskilliga statens undervisningsverk, nämligen de högre fackskolorna,

vore lönereglerade enligt det allmänna lönereglementets principer.

Flertalet länsstyrelser och domkapitel ävensom — praktiskt taget enhäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ligt — läroanstalternas kollegier samt direktionen över Stockholms stads undervisningsverk,

Stockholms folkskoledirektion, läroverkslärarnas riksförbund och

allmänna adjunktsföreningen gåvo också förslaget sin principiella anslutning.

Skolöverstyrelsen anslöt sig ock till lönekommitténs förslag, under framhållande

bland annat, att de praktiska svårigheter och olägenheter, som måste

inställa sig vid övergången till de nya avlöningsgrunderna, genom erforderliga

jämkningar eller tilläggsbestämmelser kunde väsentligen avlägsnas.

Lönefrågans ytterligare behandling. Under hösten 1935 igångsattes arbeten

för att förbereda frågan örn framläggande för riksdagen av förslag till lönereglering

för olika grupper av i allmän tjänst anställda lärare. Härvid befanns

det, att vissa skäl talade för att låta lönefrågorna för statliga och för

kommunala lärare behandlas var för sig, ehuru de borde upptagas till avgörande

i ett sammanhang. Trots de förut verkställda utredningarna visade

det sig emellertid icke möjligt att framlägga frågan för 1936 års

riksdag.

Vad särskilt angår löneregleringen för de statliga läroanstalterna, bemyndigade

Kungl. Majit den 7 februari 1936 chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom nämnda departement, i enlighet

med de direktiv departementschefen efter samråd med chefen för

ecklesiastikdepartementet ägde meddela, biträda med fortsatt överarbetning

av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de allmänna läroverken

m. fl. statliga läroanstalter. De med stöd av nämnda bemyndigande

tillkallade sakkunniga, som antagit benämningen läroverkslönesakkunniga,

hava varit generaldirektören E. R. Stridsberg, ordförande, rektorerna H. V.

A. Grimlund och S. E. Norrbom samt kanslirådet F. W. E. Sandberg.

Då läroverkslönesakkunnigas uppdrag huvudsakligen varit att för propositionsändamål

överarbeta de tidigare framlagda förslagen samt att fullständiga

utredningsmaterialet, hava de icke utarbetat något särskilt betänkande,

som gjorts till föremål för förnyade remissyttranden. De sakkunniga hava

i stället i samarbete med finans- och ecklesiastikdepartementen i särskilda

promemorior framlagt sina utredningar. De sakkunnigas förslag jämte motivering

äro återgivna i det följande. I den mån härvid framkommit förslag,

som skilja sig från vad jag ansett mig böra förorda, har detta särskilt angivits.

I bilaga G till propositionen äro intagna de särskilda yttranden, som

framförts av vissa bland de sakkunniga.

Läroverkslönesakkunniga hava i första hand utarbetat ett förslag till särskilt

avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen.

Då de av 1928 års lönekommitté framlagda, mera principiella förslagen örn

dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m.,

icke genomförts för andra delar av statsförvaltningen, hava de sakkunniga

erhållit direktiv att utgå från det nu gällande avlöuingsregl em entet för

befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, sådant detsamma lyder

enligt de år 1925 vidtagna förändringarna. Lönekommitténs förslag hava

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

emellertid vid utredningen tagits till utgångspunkt för lönegradsplaceringarna

samt för de särskilda avlöningsföreskrifter, som väsentligen konstituera

skillnaden mellan avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen

och det särskilda avlöningsreglementet för undervisningsväsendet.

Det av läroverkslönesakkunniga utarbetade avlöningsreglementet har begränsats

till att omfatta allenast lärarpersonal, då därigenom reglementet

kunnat bättre lämpas efter undervisningsväsendets särskilda förhållanden.

Vaktmästarpersonalen vid de ifrågavarande läroanstalterna, för vilken nu

endast kunna framläggas huvudprinciperna för anställningsformen m. m.,

föreslås av de sakkunniga skola inordnas under allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente. Samma avlöningsreglemente avses skola tillämpas beträffande

vissa befattningshavare vid blindanstalterna, vilka icke äro lärare.

Redan nu förekommer att vid vissa — särskilt militära — myndigheter

endast en del av personalen inplacerats å allmänna civilförvaltningens tjänsteförteckning.

Då folkskolinspektörerna liksom nomadskolinspektören närmast äro att

anse såsom förvaltningspersonal, hava läroverkslönesakkunniga förordat, att

jämväl dessa tjänstemän inordnas under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Läroverkslönesakkunniga hava vidare utarbetat utkast till kungörelse

med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare ävensom till

kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, vilka kungörelser

äro avsedda att utfärdas av Kungl. Maj:t. Jämväl erforderliga övergångsbestämmelser

i anledning av löneregleringen hava förberetts av de

sakkunniga.

Ingivna framställningar m. m. Under det läroverkslönesakkunnigas arbete

pågått, hava — förutom i officiella skrivelser, vilka komma att redovisas i

vederbörligt sammanhang — från olika lärargrupper genom underhandsskrivelser

och muntliga framställningar såväl till de sakkunniga som till

cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen framförts krav och önskemål

i avseende å löneregleringen, särskilt beträffande lönegradsplaceringen.

För dessa meningsyttringar, som under ärendets förberedande behandling

tagits under övervägande, torde någon redogörelse i allmänhet icke vara

påkallad. Med hänsyn till framställningens allmänna syftning torde dock

här böra något beröras en skrivelse, som riktats till chefen för finansdepartementet

personligen.

Läroverlcslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling hade vid ett möte den

7 januari 1937 beretts tillfälle att taga del av läroverkslönesakkunnigas utredning,

så långt densamma i enlighet med meddelade direktiv hunnit framföras

vid nämnda tidpunkt. Överläggningarna vid mötet resulterade i

nämnda skrivelse, i vilken — bortsett från vissa specialönskemål — framhållits

bland annat följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Placeringen i lönegrader borde baseras på den grundsyn, som vore den

enda riktiga, då det gällde lönereglering för en relativt så lågt avlönad

tjänstemannakår som läroverkslärarnas, nämligen den, att en förbättring i

löneavseende skulle åvägabringas för samtliga av densamma berörda lärare.

Den enda lönegradsplacering, som kunde anses bliva tillfredsställande, vore

att lektorer och adjunkter placerades i 28 respektive 24 lönegraden — eller

en lönegrad högre än som i det följande kommer att förordas — samt

övriga befattningshavare i lönegrader, stående i skälig relation till nämnda

tjänster.

För en sådan lönegradsplacering talade enligt skrivelsen ett mycket stort

antal förhållanden, av vilka vissa, som syntes hava blivit alltför litet beaktade,

särskilt andragits.

Att börja med har sålunda framhållits, att kraven på kårens arbetsprestationer

i hög grad ökats, sedan lönereglering senast skedde för läroverkslärarna.

Själva undervisningen hade med den specialisering, som inträtt

genom de två senaste läroverksstadgorna, blivit vida mera krävande för

lärarna i kvalitativt avseende, särskilt som undervisningstiden på flera sätt

beskurits, och även kvantitativt hade densamma måst omvandlas så till

vida, som den numera måste anpassas efter ett väsentligt större lärjungeantal

och av mera skiftande sammansättning än tillförne.

Med avseende på frågan örn utsträckning av undervisningstiden har i

skrivelsen särskilt understrukits den inkonsekvens, som skulle komma att

ligga i en lönereglering, som innebure oförändrade löner men ökat arbete,

att icke tala örn den situation, som komme att inträda vid minskning i lön

och därjämte ökning av arbete. En bestämt avvisande ståndpunkt hade

ansetts böra intagas gentemot ökad tjänstgöring, örn densamma icke kunde

befinnas sakligt motiverad genom en effektiv löneförbättring.

I huru hög grad en verklig löneförbättring vore av nöden för läroverkens

vidkommande framginge av de svårigheter, som gjorde sig gällande vid

besättande av lärarplatser. Vid upprepade tillfällen hade det visat sig, att

lektorstjänster även vid sydliga läroverk måst ledigförklaras ett flertal gånger

samt att det även vid centralt belägna läroverk varit hart när omöjligt att

anskaffa vikarier med för ändamålet tillfredsställande utbildning och erfarenhet.

Den tendensen hade ock iakttagits bland den studerande ungdomen,

att begåvningar, som varit av värde för läroverken att förvärva, hellre utbildade

sig för sådana yrken, som kunde erbjuda en förmånligare framtid

än lärarbanan. Mot denna tendens funnes ingen annan bot än att göra

lärarbanan ekonomiskt mera lockande. I

I enlighet med de uppdrag, som meddelats såväl lärarlönekommittén och

1928 års lönekommitté som läroverkslönesakkunniga, har avsikten varit att

söka få huvudprinciperna för de nyreglerade verkens avlöningssystem tilllämpade

på de statliga undervisningsanstalternas personal liksom på de

kommunalanställda lärarna.

De fördelar och olägenheter, som äro förenade med att inordna de statsanställda

lärarkårerna under nämnda lönesystem, hava vid de förberedande

undersökningarna blivit utförligt belysta. Såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, har den övervägande uppfattningen varit, att de fördelar,

som stå att vinna genom att låta det nya lönesystemet omfatta jämväl de

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i statens tjänst anställda lärarna, äro så avsevärda, att denna reform nu

bör genomföras. Genom upprättande, på sätt läroverkslönesakkunniga förordat,

av ett särskilt avlöningsreglemente för lärarna vid de statliga undervisningsanstalterna,

böra enligt min mening betänkligheterna mot övergången

till det nya lönesystemet väsentligen kunna försvinna.

Mot ett framläggande redan för 1937 års riksdag av ett förslag om lönereglering

för här ifrågavarande befattningshavare skulle möjligen kunna

anses tala, att 1936 års lönekommitté, vilken tillsatts genom Kungl. Maj:ts

beslut den 24 april 1936, jämlikt densamma meddelade direktiv har att

granska nu gällande avlöningssystem för den civila statsförvaltningen i allmänhet.

Detta förhållande synes mig emellertid icke böra tillmätas någon

större betydelse. En överflyttning vid 1937 års riksdag av befattningshavarna

vid de statliga läroanstalterna till det redan nu för flertalet statstjänstemän

gällande lönesystemet skulle snarare underlätta ett genomförande även för

undervisningsväsendets del av ett eventuellt nytt lönesystem.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att lönereglering genomföres för

lärarna vid det statliga undervisningsväsendet på grundval av de för allmänna

civilförvaltningen nu tillämpade principerna.

Läroverkslönesakkunnigas förslag, att de befattningshavare vid ifrågavarande

läroanstalter, vilka icke äro att anse såsom lärare, ävensom folkskolinspektörerna

och nomadskolinspektören, skola inordnas under avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen, biträder jag även. I

I anknytning till den förut refererade framställningen från läroverkslärarnas

riksförbund vill jag i detta sammanhang något yttra mig angående

löneregleringens reella innebörd.

I skrivelsen har, såsom refererats, uttalats, att samtliga nu ifrågavarande

lärare borde erhålla löneförbättring vid regleringen. I anledning av detta

uttalande bör erinras, att vid de löneregleringar, som ägt rum enligt kommunikationsverkens,

sedermera till allmänna civilförvaltningen utsträckta

lönesystem, ingalunda kunnat tillämpas principen att undantagslöst åstadkomma

en förbättring av de förut utgående lönerna. För sådana personalgrupper,

som tidigare varit — absolut eller relativt — alltför ogynnsamt

ställda, hava väl i samband med införandet på det nya lönesystemet lönerna

tillmätts så, att en skälig löneökning erhållits. Beträffande åtskilliga befattningar

har löneregleringen däremot inneburit i stort sett oförändrad löneställning.

Aven en direkt lönenedsättning har förekommit, ehuru för de

vid löneregleringens genomförande befintliga tjänstinnehavarna inkomstminskning

i allmänhet förebyggts genom övergångsanordningar. Vissa

tjänstemän hava likväl fått vidkännas en bestående inkomstminskning på

grund av bortfallandet av tidigare åtnjutna inkomster i tjänsten, örn än dessa

i regel avvecklats under en viss övergångstid.

Vid den nu förestående löneregleringen för lärarpersonalen bör självfallet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

eftersträvas att bereda någon förbättring i löneläget och undvika löneminskning.

På grund av den olika konstruktionen av å ena sidan nu gällande

avlöningssystem för statens läroanstalter och å andra sidan den vid den

nyreglerade statsförvaltningen tillämpade löneskalan kan det icke undvikas,

att i vissa lönelägen och å vissa ortsgrupper avlöningen efter löneregleringen

icke blir bättre än förut utan t. o. m. något lägre. Därest en tjänstemannagrupp

genom inplacering i en viss lönegrad skulle vinna en ej obetydlig

genomsnittlig förbättring i löneställningen, kan det emellertid ej anses rimligt

att — för att förhindra att å någon ortsgrupp eller i viss löneklass för

ett fåtal befattningshavare löneminskning skulle inträda — höja lönegradsplaceringen

för alla befattningshavare inom gruppen. Härigenom skulle löneregleringarna

bliva så kostsamma, att man tvingades avstå från att fullfölja

desamma.

Det bör i detta sammanhang erinras, att sedan 1928 års riksdag —- på

sätt förut framhållits — hos Kungl. Majit hemställt örn övervägande av

frågan om förbättrade löneförhållanden för lärarna vid de allmänna läroverken

m. fl. statliga läroanstalter, till 1929 års riksdag framlades förslag

om provisorisk avlöningsförbättring, vilken var avsedd att tillgodose de

lärargrupper, som ansetts bliva mest lidande på uppskjutandet av den definitiva

löneregleringen. Vid förordandet av detta förslag förutsatte emellertid

föredragande departementschefen såsom möjligt, att den ifrågasatta avlöningsförbättringen

i enstaka fall kunde komma att föregripa en kommande

lönereglering. Det torde alltså icke hava ansetts uteslutet, att under vissa

förhållanden det redan uppnådda löneläget kunde komma att ligga över

vad som vore möjligt att uppnå vid en definitiv lönereglering.

De fall, då löneförbättring ej ernås genom den nu föreslagna löneregleringen,

äro emellertid jämförelsevis få. Detta framgår i viss mån av de

tabeller, som äro vidfogade propositionen och där för vissa representativa

år jämförelse gjorts mellan nu utgående löner och de efter löneregleringen

inträdande. I verkligheten äro de fall, då avlöningen kommer att — för

framdeles tillträdande befattningshavare — bliva lägre än den nu utgående,

ännu färre än som tabellerna i första hand utvisa, då antalet lärare å de

billigaste orterna är ringa i förhållande till de å dyrare orter placerade.

Det bör påpekas, att vid jämförelse mellan lönerna före och efter löneregleringen

givetvis måste bortses från pensionsavdrag, såsom alltid vid

dylik jämförelse eljest skett. Framhållas må även, att det nya lönesystemet

innebär åtskilliga fördelar, vilka icke komma till synes i de siffermässiga

jämförelserna av lönerna före och efter löneregleringen. Jag vill endast

erinra örn sådana förmåner som kallortstillägg, tjänstgöringstraktamente

vid tjänstgöring utom stationeringsorten samt flyttningsersättning. Därest

den av Kungl. Majit redan beslutade propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning

vinner riksdagens bifall, komma för övrigt lärarlönerna efter löneregleringen

att bliva ytterligare förbättrade i jämförelse med de nu utgående.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad i den omhandlade framställningen antytts om läroverkslärarkårens

låga avlöningsnivå såsom skäl för en speciell behandling av lärarnas lönefråga

kan knappast anses vara riktigt. En personalgrupp, för vars huvudmassa

det nuvarande löneläget anses motsvara minst 23 lönegraden och inom vilken

en stor procent åtnjuter avlöning, som vid löneregleringen ansetts böra

motsvaras av lägst 27 lönegraden, ligger i verkligheten jämfört med det

stora flertalet förvaltningstjänstemän snarare högt än lågt.

Med anledning av vad i den berörda skrivelsen från läroverkslärarnas

riksförbund uttalats örn utsträckningen av undervisningstiden och dess inverkan

på löneregleringen anser jag mig böra framhålla, att vid löneregleringen

för allmänna civilförvaltningen en avsevärd utsträckning av arbetstiden

ägt rum, alldeles oavsett om en viss grupp av tjänstemän erhållit

någon nämnvärd löneförbättring eller icke. Härigenom beskars för ifrågavarande

tjänstemän möjligheten att bibehålla vid sidan av den ordinarie

tjänsten tidigare innehavda icke-ordinarie anställningar. Det må ock påpekas,

att av representanter för aspiranter på lärarbefattningar vid de högre

läroanstalterna gjorts gällande, att möjligheterna för ordinarie lärare att

bredvid tjänsten uppehålla timlärarundervisning borde starkt begränsas,

detta för att bereda läraraspiranterna större anställningsmöjligheter. I detta

sammanhang från läraraspiranthåll gjorda uttalanden örn svårigheten att

erhålla anställning tyda ock på, att uppfattningen angående tillströmningen

till läroverkslärarbanan ej är så enhetlig, som skrivelsen från läroverkslärarnas

riksförbund ger vid handen.

Till slut vill jag — med föranledande av att till stöd för de från läroverkslärarnas

riksförbund framförda yrkandena beträffande lönegradsplaceringen

m. m. åberopats, att kraven på kårens arbetsprestationer ökats —

allenast framhålla, att många andra statliga befattningshavare inom olika

grader i sitt arbete fått känning av statsverksamhetens tilltagande omfattning

och intensifiering, utan att någon höjning av lönenivån för dem kommit

till stånd.

Beträffande tiden för ikraftträdandet av den nya löneregleringen vill jag

framhålla följande. Redan vid en lönereglering endast för de statliga lärarkårerna

hade det varit svårt att under den korta tid, som kan antagas komma

att bliva övrig mellan den tidpunkt, då riksdagen fattar sitt beslut i ärendet,

och ingången av budgetåret 1937/1938, utfärda samtliga av övergången till

det nya lönesystemet påkallade nya författningar och författningsändringar.

De svårigheter, som i dessa hänseenden uppkomma vid en lönereglering för

lärarkårerna vid de kommunala skolorna, bliva av naturliga skäl än större.

Då jag på grund härav kommer att i annat sammanhang förorda, att övergången

till det nya lönesystemet för lärarna vid de kommunala skolorna skall

äga rum från och med ingången av år 1938, och då löneregleringarna för

såväl de statsanställda som de kommunalanställda lärarna samtidigt böra

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

träda i tillämpning, förordar jag, att jämväl förändringen av lönesystem för

lärarna vid det statliga undervisningsväsendet såsom regel träder i kraft vid

nyssnämnda tidpunkt.

Av särskilda skäl låter det sig emellertid icke göra att beträffande personalen

vid småskoleseminarierna genomföra den nya löneregleringen förrän

från och med den 1 juli 1938. Beträffande lärarna vid dessa seminarier

föreslås nämligen vissa ändringar i avseende å kompetensvillkoren, vilka

icke kunna genomföras under löpande läsår. Såsom redan antytts måste

ock beslut rörande lönereglering för vaktmästarpersonalen vid omhandlade

läroanstalter vid innevarande års riksdag begränsas till vissa principfrågor,

då ytterligare utredningar krävas för definitiv inplacering av ifrågavarande

personal å allmänna civilförvaltningens löneplan.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 271.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Under det utredningsarbete, som föregått det nu föreliggande förslaget

till lönereglering för olika kategorier av statsanställda lärare, har spörsmålet

om befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet varit föremål för särskild

uppmärksamhet. Utgångspunkten har härvid varit det förhållandet att med

de efter kommunikationsverkens lönesystem genomförda löneregleringarna

allmänt förknippats föreskrift örn utsträckning av den dagliga arbetstiden

— där sådan varit bestämd till kortare tid — till sju timmar.

Den arbetskvantitet, som enligt gällande bestämmelser kan åläggas lärare

vid olika slag av läroanstalter, bestämmes dels av läsårets längd, dels av det

antal undervisningstimmar i varje vecka, som bestrides av läraren.

Någon utsträckning av läsårets längd vid här ifrågavarande läroanstalter

har icke föreslagits i de yttranden rörande löneregleringsfrågan,

som nu föreligga. Även jag anser, att ifrågavarande spörsmål i nu förevarande

sammanhang bör helt lämnas å sido.

Vad därefter angår frågan om ökning av antalet undervisningstimmar

per läsvecka, torde jag att börja med böra erinra om de nu

gällande bestämmelserna beträffande olika lärarkategoriers tjänstgöringsskyldighet.

För ämneslärarna vid de allmänna läroverlcen är föreskriven skyldighet att

lämna undervisning under följande antal timmar: för rektor — utöver

rektorsgöromålen — vid högre allmänt läroverk och lyceum 12—16, vid

femårig realskola 18—20 och vid fyraårig realskola 18—22 undervisningstimmar

i veckan; för lektor samt för adjunkt och ämneslärarinna, vilkas

huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet

och lyceets tre högsta kretsar, 20—22 undervisningstimmar i veckan;

för övriga adjunkter och ämneslärarinnor 24—28 undervisningstimmar i

veckan.

I undervisningsskyldigheten ingå även vissa särskilda åligganden, såsom

granskning av skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning

av lärjungarnas enskilda arbete, medverkan vid ledning av friluftsverksamheten,

förrättande av morgonandakt, uppdrag som föreståndare för

institution och annan vård av undervisningsmateriel. Förutom sålunda

stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det lärare att efter av rektor uppgjord

fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas

arbeten å läroverken samt att under raster, morgonandakt eller eljest biträda

vid tillsynen över lärjungarna.

Minskning i omfattningen av den stadgade tjänstgöringen kan medgivas.

Rektor vid provårsläroverk, vilken tillika är provårskursens föreståndare,

ävensom vid läroverk, vars lärjungantal är särskilt stort, så ock rektor, som

på grund av särskilda förhållanden fått sig ålagt ett avsevärt drygare arbete, kan

efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen beviljas en minsk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ning i undervisningstiden, vid högre allmänt läroverk och lyceum intill 8

undervisningstimmar samt vid realskola intill 14 undervisningstimmar i

veckan. För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för

handledning av provårskandidater eller för uppgift att vara tillsynslärare,

ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare arbete av förut

angiven art eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden,

kunna de stadgade lägsta timtalen minskas, dock icke utan

skolöverstyrelsens medgivande med mer än 2 timmar i veckan.

För högre lärarinneseminariet gälla följande bestämmelser. Rektor har att

utöver rektorsgöromålen undervisa 10—12 timmar i veckan, lektor 18-—20

timmar. Härvid skall iakttagas att en föreläsningstimme eller en seminarieövningstimme

i seminariets högre obligatoriska kurs eller valfria fortsättningskurs

anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, samt att den

tid, varunder läraren tages i anspråk för ledningen och kontrolleringen av

elevernas studier i dessa kurser i varje särskilt ämne, beräknas allt efter

elevantalet motsvara en eller högst två eller vad angår lektor i pedagogik

två eller högst tre vanliga undervisningstimmar i veckan. Seminariets biträdande

föreståndarinna är skyldig — utöver henne tillkommande åligganden

1 avseende å den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över ordningen

inom seminariet — att, i den mån sådant kan ske utan hinder för hennes

övriga göromål, bestrida någon undervisning antingen å seminariet eller i

normalskolan. Normalskolans biträdande föreståndarinna har — utöver åligganden

beträffande den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över

ordningen inom normalskolan •—• en undervisningsskyldighet av 10—12

timmar i veckan. Ordinarie ämneslärarinna är skyldig att bestrida undervisning

20—24 timmar i veckan. En sänkning av dessa timtal är i vissa

fall medgiven på liknande sätt, som är stadgat i fråga örn de allmänna

läroverken. Vad slutligen angår det med seminariet förenade statens hushållsseminarium

och hushållsskola, är den biträdande föreståndarinnan skyldig

att för den fastställda avlöningen undervisa 12 timmar i veckan, annan

ordinarie lärarinna i hushållsgöromål 22 timmar i veckan och ordinarie

lärarinnan i handarbete 18 timmar i veckan.

För ämneslärarpersonalen vid folkskoleseminarierna gäller följande. Rektor

skall, utöver rektorsgöromålen, hava en undervisningsskyldighet av 10—14

veckotimmar, dock att för rektor vid seminarium med mer än 4 elevavdelningar

undervisningsskyldigheten må, efter medgivande i varje särskilt

fall av skolöverstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas med högst

2 veckotimmar. Lektor har en undervisningsskyldighet av 20''—22 veckotimmar

med möjlighet till nedsättning med högst 2 veckotimmar, därest

ej skolöverstyrelsen medger lägre timtal. Övningsskollärare skall lämna undervisning

under 22—20 veckotimmar med enahanda möjlighet till nedsättning

som medgives lektor.

För lärarpersonalen vid småskoleseminarierna gälla för närvarande de bestämmelser,

som av Kungl. Majit meddelats i fråga om lärare vid de tidigare

förefintliga, av landsting eller stad inrättade småskoleseminarierna.

Enligt dessa bestämmelser har rektor förutom fullgörande av rektorsgöromålen

en undervisningsskyldighet av minst 18 och högst 22 undervisningstimmar

och annan lärare en undervisningsskyldighet av minst 22 och högst

26 undervisningstimmar i veckan. I vissa fall kan rektors tjänstgöring

minskas med högst 2 veckotimmar.

Vid de tekniska läroverken har rektor vid teknisk fackskola och tekniskt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gymnasium att, utöver rektorsgöromålen, undervisa 16—20 timmar i veckan

i medeltal för år räknat, dock med rätt för skolöverstyrelsen att efter prövning

av varje särskilt fall medgiva minskning i undervisningsskyldigheten;

rektor vid teknisk elementarskola skall undervisa högst 20 timmar i veckan

i medeltal för läsår räknat. Lektor vid teknisk fackskola och tekniskt gymnasium

har att meddela undervisning 20—24 timmar i veckan i medeltal

för läsår räknat, häri icke inberäknat den tid, som erfordras för att utom

lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten eller som åtgår

till förarbeten för lektioner, med viss möjlighet till nedsättning efter beslut

av skolöverstyrelsen. Lektor vid teknisk elementarskola är skyldig att lämna

undervisning i högst 24 timmar i veckan i medeltal för läsår räknat.

För läroanstalterna för blinda gälla följande bestämmelser. Rektor vid

institutet och förskolan skall undervisa 5—7 timmar, rektor vid hantverksskola

för män 5—-7 timmar, rektor vid hantverksskola för kvinnor 10—

12 timmar, första lärarinna vid förskolan 16—18 timmar, ämneslärare vid

institutet 24—28 timmar, lärare vid förskolan 26—30 timmar, sådan lärare

vid hantverksskola, vilken tillika undervisar i handarbete, 30—36 timmar,

arbetslärare vid institutet 36—40 timmar, arbetslärarinna vid institutet eller

hantverksskola 30—33 timmar och arbetslärare vid hantverksskola 40—42

timmar, allt för vecka räknat.

I fråga om vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte är föreskrivet,

att undervisningsskyldigheten skall vara, för rektor 8—10 timmar,

för ämneslärarinna 28—30 timmar samt för slöjdlärarinna 30—33 timmar,

allt i veckan.

Vad övning slär arna i allmänhet beträffar, är deras tjänstgöringstid för

närvarande direkt beroende av antalet lärotimmar, vilket i sin ordning är

avhängigt av lärjungantalet och tillgängliga avlöningsmedel. Dessa lärares

avlöning står således i proportion till tjänstgöringstidens omfattning. I det

följande kommer att för ifrågavarande lärargrupp föreslås ett likartat avlöningssystem,

varför anledning saknas att här ytterligare beröra frågan örn

dessa lärares undervisningstid.

Frågan örn läroverkslärarnas tjänstgöringstid har tidigare uppmärksammats

av riksdagen i samband med prövningen av äskanden om anslag för

upprättande av nya ordinarie lärartjänster och för anställande av ickeordinarie

lärare. Behovet av dylika anslag är givetvis i väsentlig mån beroende

av den arbetskvantitet, som uttages av redan anställda lärare, vilket

förhållande varit anledningen till att riksdagen vid olika tillfällen förklarat

sig anse, att lärarnas genomsnittliga undervisningstid borde bringas i närmare

överensstämmelse med läroverksstadgans föreskrifter.

Under det tidigare utredningsarbetet beträffande löneregleringsfrågan hava

ock vid behandlingen av frågan örn undervisningstiden förhållandena vid

de allmänna läroverken i första hand gjorts till föremål för behandling och

tagits till utgångspunkt för bedömandet av övriga lärarkårers ställning i

samma avseende.

Lärarlönekommittén verkställde på sin tid en undersökning beträffande de

allmänna läroverken, avseende dels den faktiska tjänstgöringen läsåret 1920—

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1921 för de olika lärarkategorierna, dels omfattningen av den arbetstid, som

lärarna utöver de i läroverksstadgan föreskrivna timtalen ägnade åt sin

tjänst. Av den förstnämnda utredningen hade kommittén funnit framgå,

att lärarnas undervisningstid per vecka kunde anses falla omkring den stadgade

medelgränsen. Undersökningen angående tjänstgöringstiden utöver

lektionerna hade givit vid handen, att för adjunkt denna tid utgjorde 3

timmar samt för lektor några minuter mera och för ämneslärarinna ett par

minuter mindre, allt per läsdag. Därjämte anskaffade kommittén uppgifter

om den utsträckning, i vilken lärarna utöver sin ordinarie tjänst undervisade

vid enskilda och kommunala läroanstalter.

Efter att hava anfört de skäl, som vanligen åberopas för och emot en

utsträckt veckotjänstgöring, sade sig kommittén icke hava kunnat undgå

finna skäl tala för såväl den ena som den andra ståndpunkten. En utsträckning

av tjänstgöringstiden, sådan den tillämpats i avseende å den efter

kommunikationsverken nyreglerade centralförvaltningen, kunde icke anpassas

på lärarkårerna, enär förhållandena i detta som i så många andra hänseenden

vore rätt olikartade emellan lärarnas tjänstgöring å ena sidan och

den civila förvaltningstjänsten å den andra. Vid en utsträckning av tjänstgöringstiden

uppnåddes rätt snart en maximigräns, olika för olika lärarkategorier,

vilken ej kunde utan allvarliga olägenheter överskridas. Då en utökning

av tjänstgöringstiden vore förenad med vittgående konsekvenser, berörande

ej allenast lärarna själva utan ingripande i läroverkens organisatoriska

förhållanden, hade kommittén såsom sådan icke tilltrott sig att i ifrågavarande

hänseende kunna göra ett i tillräcklig grad auktorativt uttalande,

än mindre avgiva direkt förslag i ämnet. Bleve i samband med nu ifrågavarande

lönereglering en ökning av lärarnas tjänstgöringstid ifrågasatt, syntes

densamma enligt kommitténs förmenande ej böra få en automatisk och

generell tillämpning över hela linjen. Det borde nämligen tagas i övervägande,

huruvida icke skäl funnes att härvid göra ett undantag för dels lärarna

vid provårsläroverken, vilkas tjänstgöring till omfattning i regel och

relativt överträffade övriga lärares och näppeligen utan skada för undervisningen

och provårsarbetet möjliggjorde någon ytterligare utsträckning, dels

ock rektorerna, i fråga om vilkas undervisning en tendens gjort sig gällande

till minskning i stället för ökning.

I fråga om övriga läroanstalter uttalade sig lärarlönekommittén mera bebestämt

för, att ökning av undervisningstiden icke borde ifrågakomma för

vissa lärare vid högre lärarinneseminariet, övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna,

lärarna vid de tekniska läroverken och läroanstalterna för

blinda ävensom personalen vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte.

Lärarlönekommitténs slutliga hemställan beträffande frågan örn undervisningstiden

inskränkte sig till, att Kungl. Majit måtte vid framläggande av

förslag till ny lönereglering för ifrågavarande personalgrupper taga den hänsyn

till de av kommittén berörda förhållandena, som Kungl. Majit kunde

finna skäligt.

Skolöverstyrelsen anförde i yttrande över lärarlönekommitténs betänkande,

att de invändningar, som gjorts mot utsträckning av tjänstgöringstiden för

läroverkslärarna, vore förtjänta av beaktande men icke tillräckligt vägande,

för att överstyrelsen skulle helt kunna på dem bygga ett avstyrkande av

arbetstidens utökande. En måttlig ökning kunde lämpligen vidtagas. Överstyrelsen

föreslog, att för lektorer och adjunkter minimigränsen böjdes med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

en timme och maximigränsen med två timmar, alltså till respektive 21—24

och 25—30 timmar. I relation härtill skulle tjänstgöringsskyldigheten höjas

för adjunkt med tjänstgöring huvudsakligen i realskolans sjätte klass och

gymnasiet. Härvid vore av vikt, att fullt tydliga bestämmelser gåves i fråga

örn vad som borde förstås med uttrycket »huvudsaklig tjänstgöring». Ämneslärarinna

borde hava samma undervisningsskyldighet som adjunkt. Rektorernas

undervisningsskyldighet borde minskas. Däremot behövde vid utsträckning

av undervisningstiden undantag icke göras för lärarna vid provårsläroverken.

I fråga örn högre lärarinneseminariet ansåg skolöverstyrelsen ökning böra

ske endast för ämneslärarinnor, från 20—24 till 22—26 timmar. Vid folkskoleseminarierna

borde lektors undervisningsskyldighet bestämmas till 21—

24 veckotimmar, medan övningsskollärarnas tjänstgöringstid borde bibehållas

oförändrad. Ingen ökad tjänstgöring borde ifrågasättas för lärarna vid de

tekniska läroverken, men i samband med en lönereglering borde en utjämning

ske mellan de tekniska läroverkens och de allmänna läroverkens lärares

arbetsbörda, så att dessa läroanstalters lärare bleve så vitt möjligt likställda.

Utsträckt tjänstgöring borde enligt överstyrelsens mening icke heller ifrågakomma

för lärarpersonal vid blindundervisningsanstalterna och småskoleseminarierna.

1928 års lönekommitté ansåg i likhet med skolöverstyrelsen utsträckt tjänstgöring

för rektorer ej kunna ifrågasättas. Beträffande övriga lärare vid här

avsedda läroanstalter anslöt sig kommittén till skolöverstyrelsens förslag.

Härvid förutsatte kommittén, att sådan möjlighet till sänkning i vissa fall

av _d_e lägsta timtalen, som för närvarande vore stadgad, bibehölles. Denna

möjlighet hade dittills anknutits till behovet av hänsynstagande till olika

speciella arbetsuppgifter. Överstyrelsen hade ansett densamma böra medgivas

även med avseende å äldre och fysiskt svagare lärare. Kommittén

ställde sig tveksam härutinnan men ansåge, att Kungl. Majit och skolans

högsta myndigheter därom borde för de särskilda fallen träffa det avgörande,

som avlöningsreglementets föreskrifter i sådant avseende möjliggjorde. I

sammanhang med de ändringar, som av förslaget nödvändiggjordes i läroverksstadgan,

syntes kommittén den åtgärden lämplig, att fullt tydliga bestämmelser

gåves i fråga örn vad som borde förstås med uttrycket »huvudsakliga

tjänstgöring» för adjunkt och ämneslärarinna i realskolans sjätte

klass, gymnasiet och lyceets tre högsta ringar. Kommittén ville endast antyda

följande möjlighet till förtydligande:

24 timmar å högre stadiet skulle motsvara 30 timmar å lägre stadiet, eller,

uttryckt med mindre tal, 4 å högre skulle motsvara 5 å lägre stadiet. Med

denna utgångspunkt kunde uppställas följande regel: För adjunkt och ämneslärarinna

minskas maximi- och minimital med 1 timme för varje helt

4-tal timmar å överstadiet, minimitalet dock till lägst 21 timmar.

För de lärare vid andra läroanstalter än de allmänna läroverken, beträffande

vilka skolöverstyrelsen ansett utsträckt tjänstgöring icke kunna ifrågasättas,

hade lönekommittén icke heller föreslagit ändring i de gällande förhållandena.

Flera av de i lönekommitténs arbete deltagande representanterna för de

olika lärarkategorierna hava i särskilda yttranden uttalat sig mot en utökning

av undervisningstiden.

Statskontoret har i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande med

tillfredsställelse konstaterat, att kommittén föreslagit förlängd tjänstgörings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tid för vecka för vissa grupper av lärare, även om statskontoret holle före,

att steget utan olägenhet skulle kunna tagas ännu längre.

Skolöverstyrelsen har yttrat bland annat följande: I väsentliga avseenden

befunne sig frågan om undervisningstidens utsträckning i ett annat läge,

än då överstyrelsen yttrade sig om lärarlönekommitténs förslag. Till det

förhållandet, att läroverksreformen ökat lärarnas arbetsbörda, kunde man

icke underlåta att taga hänsyn, därest man icke skulle direkt försvåra vinnandet

av de syften, som varit ledande vid reformens tillkomst. Överstyrelsen

ställde sig sålunda nu ganska tveksam örn lämpligheten av så generellt

skärpta bestämmelser, som utökning av både minimum och maximum

innebure. Lyckligast vore, att någon mera nämnvärd utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten

icke nu behövde vidtagas. Överstyrelsen ville dock gärna

medverka till att i samband med en effektiv lönereglering för ämneslärarna

vid de allmänna läroverken och jämförliga läroanstalter en omreglering av

tjänstgöringstiden vidtoges, varigenom en större latitud för den enskilde

lärarens undervisningsskyldighet och därmed möjligheter för en rättvisare

fördelning av tjänstgöringen mellan de olika lärarna erhölles. Med hänsyn

till på frågan inverkande omständigheter hade överstyrelsen stannat vid att,

ehuru med tvekan, tillstyrka förslaget om höjning av maximum med två

timmar. Däremot hade överstyrelsen funnit sig nödsakad att avstyrka höjning

jämväl av minimum. Helst skulle överstyrelsen vilja föreslå en minskning

i nu gällande minimital. Av betydelse för fastställandet av tjänstgöringstiden

vore ej endast maximi- och minimitalen utan även den medeltjänstgöring,

från vilken överstyrelsen hade att utgå vid sina.beräkningar

av lärarbehovet för varje särskilt år och vid varje läroverk. Överstyrelsen

holle före, att det förutvarande medeltalet av 21 timmar för lektor och 26

timmar för adjunkt under inga förhållanden borde höjas med mer än 1

timme. En höjning av medeltalet härutöver skulle göra möjligheten av en

sänkning under minimum praktiskt taget illusorisk. Till vad lönekommittén

yttrat angående möjligheten för äldre och fysiskt svagare lärare att erhålla

viss lindring i tjänstgöringsskyldigheten kunde överstyrelsen uttala sin anslutning.

Den av kommittén ifrågasatta graderade skalan för bestämmande av tjänstgöringsskyldigheten

för adjunkt och ämneslärarinna med s. k. gymnasietjänstgöring

accepterade överstyrelsen, dock med det tillägget, att den skulle

användas endast till dess timtalet 18 å överstadiet vore nått. Adjunkt och

ämneslärarinna, som meddelade minst 18 veckotimmars undervisning å överstadiet,

borde sålunda få sin tjänstgöring beräknad efter vad som gällde

för lektor. Å andra sidan kunde det ifrågasättas, om ej en motsvarande

bestämmelse borde införas i fråga örn lektors tjänstgöring i realskolan. På

närmare angivna skäl och då hänsyn till tjänstgöringens förläggning borde

tagas vid utmätandet av tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde läraren

inom den föreskrivna ramen, funne överstyrelsen anledning saknas att ifrågasätta

särskilda bestämmelser om utökning av lektorernas tjänstgöring i de

fall, då en del av denna förlagts till realskolan.

Beträffande lärare vid provårsläroverk vore det lämpligast att icke stadga

andra särskilda bestämmelser än de redan gällande. Med hänsyn till dessa

borde emellertid medeltalet för lärare vid provårsläroverk beräknas 1 timme

lägre än för lärare vid andra läroverk.

Vad angår övriga läroanstalter, föreslog överstyrelsen, att tjänstgöringsskyldigheten

för lektor vid folkskoleseminarium skulle ökas på samma sätt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

som för lektor vid allmänt läroverk samt att för adjunkt och ämneslärarinna

vid högre lärarinneseminariet undervisningsskyldigheten skulle sättas

till 22 26 veckotimmar. För adjunkt på övergångsstat vid folkskolesemi
narium

borde tjänstgöringsskyldigheten liksom för lektor bestämmas till 20

—24 veckotimmar.

Vissa framställningar i fråga örn bestämmandet av läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet

bör jag i detta sammanhang omnämna.

Läroverks! är arnäs riksförbunds deputeradeförsamling har i sin förut omnämnda

skrift bland annat hänvisat till arbetets såväl kvalitativa som kvantitativa

stegring vid läroverken ävensom intagit en bestämt avvisande ståndpunkt

gentemot ökad tjänstgöring, örn densamma icke kunde befinnas sakligt

motiverad genom en effektiv löneförbättring. Samtidigt betonades att

en ökning av tjänstgöringen för äldre lärare kunde innebära en belastningsökning,

som ej kunde bäras. Lektorernas förening har i en till Kungl. Majit

ställd skrivelse påpekat, att den genom 1927 års skolreform föranledda

ökade belastningen visserligen drabbade högst ojämnt, men att det för visso

kunde sägas, att i regeln den genom det enskilda arbetet i läroverken och

den ökade specialiseringen i de högsta gymnasieringarna uppkomna ökningen

av lärarens arbete betydligt överstege två veckotimmar. Hänsyn till

den sålunda ökade arbetsbördan borde tagas vid tjänstgöringstidens bestämmande.

Ävenledes borde större hänsyn än nu tagas till den särskilt stora

arbetsbörda, som lagts på institutionsföreståndarna. Dessas tjänstetid borde

fastställas till minst 18 och högst 22 veckotimmar.

Läraraspiranternas förening i Lund har i en till chefen för finansdepartementet

ställd skrift framballit de menliga följder för läraraspiranternas

framtidsutsikter, som en ökning av undervisningsskyldigheten skulle medföra.

I en till läroverkslönesakkunniga ingiven skrift bar vidare Sveriges

extralärareförening — med hänsyn till verkningarna av ett beslut örn ökning

av läroverkslärarnas tjänstgöringstid — uttalat sig mot vidtagande av

en dylik åtgärd.

Läroverkslönesakkunniga.'' En förhöjning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet

lärer komma att nämnvärt påverka behovet av lärarkrafter allenast vid de

allmänna läroverken. Läroverkslönesakkunniga hava ock företagit en undersökning

i syfte att utröna inverkan på antalet icke-ordinarie lärare av en

utsträckning av undervisningstiden vid dessa läroanstalter. De sakkunniga

hava, i anslutning till de vid de föregående utredningarna framkomna huvudalternativen,

beräknat dels den minskning i antalet extralärare, som

skulle uppstå, om nuvarande minimiantal tjänstgöringstimmar ökades med

en timme och maximiantalet samtidigt höjdes med två enheter, dels ock

den uppkommande minskningen under förutsättning av bibehållet minimum

men böjning av maximum med två enheter. Av undersökningen har framgått,

att — vid bibehållen organisation med avseende på antalet klassavdelningar

m. m. — antalet extralärare skulle minskas i förra fallet med 129

och enligt det senare med 105. Däremot skulle behovet av timlärartimmar

betydligt växa, dock mest enligt det senare alternativet.

Läroverkslönesakkunniga hava sedermera från skolöverstyrelsen under

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hand erhållit en promemoria, innehållande approximativ beräkning av antalet

extralärare höstterminen 1938, under förutsättning att undervisningsskyldigheten

ökades med två timmar, medan den undre gränsen behölles

oförändrad. Beräkningen vilar på det antagandet, att lärare med gymnasietjänstgöring

utgöra en tredjedel av hela antalet lärare och lärare med tjänstgöring

i realskolan två tredjedelar. Antalet klassavdelningar läsåret 1938

—1939 har beräknats med hänsyn tagen till de organisatoriska förändringar,

som skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1936

föreslagit.

Det framgår av nämnda undersökning, att den på angivet sätt utsträckta

undervisningsskyldigheten är tillräcklig att täcka undervisningsbehovet för

de 60 nya avdelningar, som med hänsyn till sannolik ökning av lärjungeantalet

skulle behöva inrättas höstterminen 1938, och därutöver göra 20

extralärare överflödiga. Detta motsvarar, då 1 avdelning absorberar 1,25

extralärare och alltså 60 avdelningar absorbera 75 extralärare, cirka 75 +

20 = 95 extralärare. Utsträckningen av undervisningsskyldigheten skulle

alltså innebära, att läsåret 1938—1939 inga nya icke-ordinarie lärarplatser

skulle tillkomma utan i stället 20 av de förutvarande indragas.

Enighet angående här ifrågavarande spörsmål har ej rått bland läroverkslönesakkunniga.

Medan de sakkunnigas ordförande och ledamoten Sandberg

funnit en viss ökning av den genomsnittliga undervisningsskyldigheten för

läroverkens lärare vara befogad, hava ledamöterna Grimlund och Norrbom,

på skäl som angivas i berörda bilaga G, ansett någon dylik utsträckning

av tjänstgöringsskyldigheten ej böra ifrågakomma.

Till stöd för den förstnämnda uppfattningen har framhållits bland annat

följande. Även örn icke löneregleringen komme att bereda alla lärare högre

löneställning, vore dock densamma såsom helhet förenad med betydande

kostnader för statsverket, även på grund av de särskilda förmåner av olika

slag, som anknutits till det nya avlöningssystemet och beträffande vilka

någon kostnadsberäkning icke kunnat utföras. Då kommunikationsverkens

avlöningssystem infördes vid civilförvaltningen, hade en utsträckning av

arbetstiden såsom regel genomförts med ej mindre än sex timmar per

vecka, detta oaktat i flera avlöningsgrader någon löneförbättring icke inträtt.

Beträffande undervisningsväsendet kunde visserligen ej en dylik generell

arbetstidsförlängning komma i fråga. Arbetsbördan vore mycket olika för

olika lärare, i det att den utanför lärorummet fallande tjänstgöringen i vissa

fall vore ganska begränsad, i andra däremot högst betydande och betungande.

Det vore därför enligt ifrågavarande ledamöters mening angeläget

att tillse, att möjlighet alltjämt funnes till en så stor minskning i den författningsmässigt

reglerade undervisningsskyldigheten, som den där utanför

fallande tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla. Ur denna synpunkt

vore fördenskull önskvärt att iakttaga en sådan begränsning vid bestämmandet

av undervisningstiden för den enskilde läraren, att den medeltjänst
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

göring, från vilken skolöverstyrelsen hade att utgå vid beräknandet av behovet

av icke-ordinarie lärarkrafter, ej behövde höjas med mera än en halv

timme. Ifrågavarande medeltal skulle alltså höjas för lektorer till 21 */2 samt

för adjunkter och ämneslärarinnor till 26 1/n veckotimmar. Det maximitimantal,

som skolöverstyrelsen på sin tid accepterat, borde emellertid fastställas.

Godtagandet av en medeltalsnivå på sätt nu förordats skulle innebära,

att för de särskilt betungade lärarna möjligheten att underskrida det

stadgade normala minimiantalet skulle kunna utnyttjas i avsevärt större

omfattning än hittills varit möjligt. En dylik tillämpning skulle också väsentligt

mildra de förut omnämnda följderna för de icke-ordinarie lärarna

av en ökad undervisningsskyldighet. En överslagsberäkning med utgångspunkt

från den inom skolöverstyrelsen utarbetade promemorian har givit

vid handen, att i stället för minskning av antalet extralärare vid genomförandet

av det nya systemet med ingången av läsåret 1938—1939 skulle

komma att kunna nyanställas 25 å 30 icke-ordinarie lärare, behövliga timlärartimmar

härvid inräknade.

I fråga om undervisningsskyldigheten vid andra läroanstalter än de allmänna

läroverken har av de sakkunnigas majoritet i huvudsak förordats

tillämpning av skolöverstyrelsens förslag i utlåtandet över 1928 års lönekommittés

betänkande, dock med erforderliga jämkningar för erhållande av

anslutning till de sakkunnigas eget förslag.

De av mig i det föregående återgivna stadgandena i fråga om undervisningsskyldigheten

för lärarna vid här berörda läroanstalter hava ej underställts

riksdagen utan utfärdats i administrativ väg. Att jag ändock här

upptager frågan till omnämnande beror därpå, att, såsom jag redan påpekat,

omfattningen av lärarnas undervisning — särskilt vid de allmänna läroverken

— är nära förknippad med behovet av icke-ordinarie lärarkrafter.

Detta förhållande är ock anledningen till att riksdagen vid olika tillfällen

berört spörsmålet om omfattningen av lärarnas vid de allmänna läroverken

undervisningsskyldighet. Härtill kommer att jag givetvis måst för min del

redan i förevarande sammanhang taga ställning till nämnda spörsmål, främst

för att kunna fatta ståndpunkt till frågan örn storleken av avlöningen åt

timlärare, en fråga som i sin mån är beroende av undervisningsskyldighetens

omfattning.

Vid bedömandet av den förevarande frågan får man icke förbise, att den

i vederbörande stadgor föreskrivna undervisningsskyldigheten alldeles icke

är identisk med den läraren åliggande tjänstgöringen. Utöver den dagliga

undervisningen har läraren så gott som undantagslöst att fylla arbetsuppgifter,

som ofta äro av betydande omfattning. Av lärarlönekommittén på

sin tid inhämtade uppgifter beträffande lärarna vid de allmänna läroverken

äro i detta hänseende belysande: de visa, att tjänstgöringstiden för nämnda

lärare utöver lektionerna vid tiden för undersökningen i medeltal utgjorde

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

17—19 timmar i veckan. Man finner härav, att den samlade arbetsbördan

då var avsevärd, och de organisatoriska förändringar, som sedan dess ägt

rum vid läroverken, bava för visso ökat densamma. På liknande sätt, som

nu angivits i fråga om de allmänna läroverken, förhåller det sig även vid

andra slag av läroanstalter. Med hänsyn till nu angivna förhållanden och

då lärarkallet i och för sig måste anses innefatta moment av särskilt tröttande

natur, är det enligt min mening nödvändigt att noga överväga de åtgärder,

som i detta hänseende beslutas.

Vad först de allmänna läroverken beträffar, kan jag väsentligen ansluta

mig till den mening, som uttalats av läroverkslönesakkunnigas majoritet.

Jag är fullt medveten örn att i många fall någon utökning av undervisningsskyldigheten

för läraren icke rimligen kan påfordras, utan att tvärtom

— dels med hänsyn till särskilt tyngande arbete utöver lektionstimmarna,

dels även på grund av lärares vid högre ålder försvagade krafter — en

minskning kan anses skälig och behövlig. Men i andra fall lärer arbetsbördan

ej vara så betungande, att icke en måttlig ökning kan ske. Jag

instämmer emellertid med nämnda sakkunniga däri, att tillämpningen av

bestämmelserna bör så avvägas, att ökningen av medeltjänstgöringen för de

största lärarkategorierna vid de allmänna läroverken stannar omkring en

halv timme över den nuvarande. En dylik begränsning är därjämte, såsom

de sakkunniga framhållit, önskvärd även med hänsyn till de följder för de

icke-ordinarie lärarna, som en strängare tillämpning skulle medföra och örn

vilka såväl de sakkunniga som flera i förevarande sammanhang ingivna

framställningar tala.

Beträffande undervisningsskyldigheten för lärarna vid övriga slag av läroanstalter

instämmer jag med läroverkslönesakkunniga.

I sinom tid torde jag alltså komma att föreslå Kungl. Majit att meddela

föreskrifter i den riktning, jag nu angivit. Då ändrade bestämmelser i nu

förevarande hänseende icke lämpligen böra genomföras under pågående läsår,

förutsätter jag, att nya föreskrifter i ämnet icke skola träda i tillämpning

förrän under budgetåret 1938/1939.

Av 1928 års lönekommitté har, såsom förut anförts, till övervägande upptagits

frågan örn vad som vid bestämmande av lärares tjänstgöring på gymnasialstadiet

bör menas med »huvudsaklig tjänstgöring», och framlagts ett

förslag innebärande en viss evalvering av lektionstimmarna å gymnasiet i

förhållande till realskolan. Enligt förslaget skulle för adjunkt och ämneslärarinna

maximi- och minimital minskas med en timme för varje helt 4-tal

timmar på gymnasialstadiet, minimitalet dock till lägst 21 timmar. Skolöverstyrelsen

har tillstyrkt förslaget med det tillägget, att regeln skulle användas

endast till dess timtalet 18 å gymnasialstadiet vore nått, vadan

adjunkt och ämneslärarinna, som meddelar minst 18 veckotimmars undervisning

å nämnda stadium, skulle få sin tjänstgöring beräknad efter vad

som gäller för lektor. Mot nu ifrågavarande förslag med den av skolöver
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

styrelsen förordade jämkningen Ilar jag intet att invända, utan anser mig

kunna förorda, att i läroverksstadgan införes en föreskrift av angivna innebörd.

En dylik bestämmelse bör emellertid enligt min mening kompletteras

med ett stadgande örn att för lektor, som har sin tjänstgöring förlagd till

realskolan, en motsvarande nedvärdering av undervisningstiden därstädes

skall äga rum.

Vid utfärdandet av de bestämmelser, som i nu berörda hänseenden bliva

erforderliga, bör ihågkommas, att örn ämneslärarna vid småskoleseminarierna

bliva i avseende på löneförmåner och kompetensfordringar likställda

med adjunkter vid de allmänna läroverken, deras undervisningsskyldighet

bör bestämmas på samma sätt som adjunkts.

I diskussionen örn läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet har från olika

håll påpekats, att dessa lärare i avsevärd utsträckning meddela undervisning

i andra läroanstalter än dem, där de äro anställda, och att en ökning

av den med deras ordinarie befattning förenade tjänstgöringen fördenskull

vore möjlig. Härtill vill jag framhålla, att påpekandet örn lärarnas undervisning

utanför den egna läroanstalten givetvis är riktigt men att förhållandet

av naturliga skäl väsentligen är begränsat till några stora städer och

således gäller endast en mindre del av lärarkåren. I huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lönebestämmelser för de allmänna läroverken har

i förslaget till avlöningsreglemente för statens undervisningsväsen upptagits

ett stadgande av innehåll, att lärare ej må åtaga sig undervisning i annan

läroanstalt, så framt ej vad angår rektor, vederbörande centrala myndighet, eller

vad angår annan lärare, vederbörande rektor, efter av nämnda myndighet angivna

riktlinjer, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den

ordinarie befattningen, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas. Jag kan emellertid ej underlåta att framhålla — i viss anslutning

till vad som från läraraspiranthåll gjorts gällande — att understundom en

undervisningstid utöver den vid egen läroanstalt normalt stadgade förekommit,

vilken förefaller vara mycket hög och som givetvis för icke-ordinarie

lärare utan fast anställning beskär möjligheten att erhålla timlärarundervisning

i den utsträckning, som eljest varit möjlig. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen

ägnar uppmärksamhet åt,*att gränserna för vad som i förevarande

hänseende kan anses rimligt och lämpligt icke överskridas. Vad

nu anförts beträffande ordinarie lärare bör även erhålla tillämpning å extra

ordinarie lärarpersonal.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

29

3. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga

lärares avlöning.

Bland de frågor av mera allmän natur, som varit föremål för övervägande

vid de hittills skedda utredningarna rörande lönereglering för lärarpersonalen

vid det statliga undervisningsväsendet, har spörsmålet örn förhållandet

mellan manliga och kvinnliga lärares löner intagit en mycket

framskjuten plats. Att så varit fallet har varit naturligt, särskilt efter tillkomsten

av den s. k. behörighetslagen av år 1923.

Tidigare förslag. I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande anslöt

sig lärarlönenämnden till vissa av 1902 års löneregleringskommitté i betänkande

den 13 januari 1911 angivna huvudgrunder beträffande förhållandet

mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning. Dessa grunder sammanfattades

sålunda, att de kvinnliga lärarnas avlöning borde sättas lägre än

de manligas på grund av dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock

männens större arbetsprestation, där skillnad i sådant avseende förefunnes.

Med tillämpning av dessa grunder kom lärarlönenämnden till det resultatet

för de statsanställda kvinnliga lärarnas del, att avlöningen borde bestämmas

till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning bleve

i medeltal omkring 90 procent av motsvarande manlige tjänstemans effektiva

avlöning.

1902 års löneregleringslcommitté fann i yttrande över lärarlönenämndens

betänkande icke anledning frångå den i huvudsak för kommittén och nämnden

gemensamma ståndpunkten. Kommittén vidtog emellertid vissa omräkningar

av nämndens förslag. Det löneregleringsförslag, som Kungl. Majit

föreläde 1918 års förra riksdag och som sedermera av riksdagen bifölls,

grundades i huvudsak på löneregleringskommitténs förslag.

Lärarlönekommittén erinrade i sitt betänkande om att Kungl. Majit den

29 juni 1921 tillsatt en kommitté med uppdrag att med hänsyn till den då

pågående utredningen av spörsmålet angående utsträckt tillträde för kvinnor

till statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan örn ordnandet av

kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden. Då denna

kommitté icke avslutat sitt arbete vid den tid, då lärarlönekommittén avgav

sitt förslag, ansåg sig kommittén böra avstå från ett stånd punktstagande

till de i kvinnornas lönefråga förut framlagda förslag och i stället för

kvinnliga lärare uppbygga en löneplan, som vilade på de dåvarande grunderna

för kvinnliga lärares avlöning. Kommittén betonade därvid, att en

dylik anordning vore att betrakta som ett provisorium, vilket i sinom tid

borde avlösas av de definitiva anordningar, som kunde framgå som det

slutliga resultatet av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten. För andra

kvinnliga befattningshavare än lärare föreslog kommittén den löneplan, som

då gällde för civilförvaltningens kvinnliga tjänstemän.

Sedan lag angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat

allmänt uppdrag utfärdats den 22 juni 1923, framlade Kungl. Majit i

1925 års statsverksproposition förslag om ordnandet av kvinnliga befattnings
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

havares avlönings- och pensionsförhållanden. Utgångspunkten för propositionen

var ett av 1921 års lönekommitté avgivet förslag, vilket dock blivit

överarbetat inom finansdepartementet. Overarbetningen hade resulterat i

två alternativa förslag till ordnandet av kvinnornas lönefråga. Den principiella

skillnaden mellan de båda alternativen var den, att enligt alternativ I

man och kvinna alltid skulle erhålla lika lön i en och samma befattnings

medan alternativ II medförde en lägre lön för kvinnlig innehavare av befattning

i 1—21 lönegraderna. Enligt båda förslagen skulle de kvinnliga

befattningshavarna erlägga avgifter till samma belopp som männen för

såväl egen pensionering som den familjepensionering, vilken staten skulle

bereda dem. Departementschefen anslöt sig till de grunder, på vilka alternativ

I var byggt. Han ansåg vidare, att de dåvarande kvinnliga befattningarna

borde i regel öppnas för män och kvinnor och att allenast

sådana tjänster borde förbehållas kvinnor, vilkas natur krävde, att de besattes

uteslutande med kvinnor. Enligt propositionen skulle likalönsprincipen

tillämpas på det sätt, att därest kvinna erhölle befattning, som

dittills varit förbehållen man, lönen till henne skulle utgå såsom förut till

man, och att, därest man erhölle befattning, som förut varit reserverad för

kvinna, lönen skulle för honom utgå såsom förut till kvinna.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg lika lön för manlig och kvinnlig

befattningshavare, vann så till vida icke riksdagens bifall, som enligt riksdagens

beslut lön enligt sista löneklassen i vederbörande lönegrad icke må

utgå till kvinnlig tjänstinnehavare.

I sitt betänkande angående lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet

anförde 1928 års lönekommitté i fråga om riksdagens nu

omförmälda beslut följande. Riksdagens beslut hade framgått såsom resultat

av en gemensam omröstning. På grund av den gemensamma voteringen

hade ingen motivering kommit att inflyta i riksdagens skrivelse. I

den mån vägledning för riksdagsmajoritetens ställning till dessa principer

kunde sökas i 1925 års riksdagsbehandling av ärendet, syntes kunna fastslås,

att riksdagen icke uttalat sig till förmån för likalönsprincipen,

att riksdagen velat hålla öppen möjligheten att — närmast i samband

med en kommande inarbetning av dyrtidstilläggen i den fasta lönen —

framdeles pröva spörsmålet örn behovsprincipens tillämpning i det statliga

lönesystemet, samt

att riksdagen betraktat 1925 års lönereglering vara av mera provisorisk

natur.

Statsutskottet vid 1925 års riksdag hade även uttalat, att den av utskottet

förordade, av riksdagen sedermera godkända löneställningen för de kvinnliga

befattningshavarna icke finge anses äga prejudicerande betydelse för

behandlingen av statens lönefrågor i övrigt.

Beträffande sin egen ståndpunkt i frågan yttrade 1928 års lönekommitté

bland annat följande. Kommittén hade i sitt betänkande angående allmänt

avlöningsreglemente föreslagit, att den nu för de kvinnliga tjänsteman, som

vore inordnade i det allmänna lönesystemet, gällande begränsningen i fråga

om rätt till avlöningsförhöjningar skulle upphävas och att kvinnorna alltså

måtte kunna uppnå sista löneklassen inom vederbörliga lönegrader. Den

år 1925 vidtagna omläggningen av statsanställda kvinnors avlöningsförhållanden

kunde icke sägas innebära något steg i riktning mot genomförande av

den s. k. likalönsprincipen. I realiteten bibehölle de kvinnliga tjänstemännen

i avlöningshänseende samma ställning som förut. Beträffande under
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

visningsväsendet föresloge kommittén, att den dåvarande relationen mellan

manliga och kvinnliga befattningshavares löner i huvudsak bibehölles. 1925

års riksdags beslut hade icke givit något erkännande åt ett likalönssystem,

i den mening man från kvinnohåll velat giva åt detta begrepp. Vid genomförandet

av löneregleringen för den egentliga statsförvaltningen hade icke

skillnaden mellan manlig och kvinnlig lön genomförts fullständigt så, att

en kvinna alltid för sitt arbete avlönades lägre än en man med motsvarande

uppgifter, utan tvärtom använts en form, som teoretiskt innebure,

att man och kvinna i en och samma befattning erhölle lika lön. Alla befattningar

hade inplacerats i samma löneplan, och lönesättningen vore lika,

vare sig innehavaren vore man eller kvinna, bortsett från att kvinnorna dittills

icke kunnat uppnå högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Emellertid

hade de befattningar, som uteslutande eller huvudsakligen bekläddes

med kvinnor, erhållit en inplacering i löneplanen, som i huvudsak motsvarade

den förutvarande lönesättningen, även örn manliga befattningar inom

samma arbetsområde och med väsentligen samma uppgifter vore högre placerade.

För att i dylika fall skilja de av män och kvinnor innehavda befattningarna

åt hade givits dem olika benämningar, den ena befattningen placerad

i en högre och den andra i en lägre lönegrad. Teoretiskt kunde

män innehava även de lägre befattningarna och kvinnor de högre, men i

praktiken räknade man med såsom regel, att de förra skulle innehavas av

kvinnor, de senare av män. En dylik fördelning av arbetskraften hade

man förutsatt skola åvägabringas genom rekryterings- och befordringsväsendet.

Inom undervisningsväsendet kunde man enligt kommitténs mening icke

lämpligen förfara på samma sätt. För befordringar gällde här mera uteslutande

examensmeriter och andra teoretiska kvalifikationer, till följd varav

det näppeligen läte sig göra att genom rekrytering och befordran uppdela

manlig och kvinnlig arbetskraft på olika avlöningslägen, som motsvarade

den allmänna skillnaden i värdesättning av manligt och kvinnligt arbete.

Kommittén föresloge därför, att inom undervisningsväsendet befattningar

placerades i en lägre lönegrad, när de innehades av kvinnor, och i en högre,

när de innehades av män. Med det system för lönesättning åt män och

kvinnor i statsförvaltningen, som genomförts år 1925, hade man ansett sig

böra fastställa lika stora pensionsavgifter för man och kvinna, i syfte att

nettoavlöningen i en och samma befattning alltid skulle bliva densamma.

I fråga om undervisningsväsendet borde, vid ett bifall till kommitténs förslag

beträffande olika lönesättning för man och kvinna, familjepensioneringen

icke medföra samma avgifter för kvinnor som för män.

Det system, som 1928 års lönekommitté sålunda uttalade sig för, tillämpades

av kommittén beträffande det statliga undervisningsväsendet så, att

kvinnliga lärare såsom regel placerades tre lönegrader lägre än motsvarande

manliga lärare.

En reservant inom lönekommittén hemställde, att kvinnliga liirare måtte

placeras i samma lönegrad som man i respektive slag av befattning. Jämväl

vissa tillfälliga ledamöter av kommittén framställda liknande yrkanden

beträffande respektive lärargrupper.

Statskontoret * anförde i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande,

att ämbetsverket för sin del visserligen måste principiellt biivda likalönsprincipens

berättigande men dock holle före, att det för närvarande av

rent praktiska skäl måhända icke vore görligt att helt genomföra densamma. —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

En reservant ansåg, att statskontoret bort uttala sig för, att likalönsprincipen

tillämpades beträffande lärare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrade sig i förevarande hänseende

sålunda. Ett ordnande av de kvinnliga lärarnas löner efter principen

lägre lön för kvinnlig än för manlig innehavare av samma tjänst måste

få i mer eller mindre grad karaktären av ett provisorium, som förr eller

senare måste ersättas av ett system, som toge vederbörlig hänsyn till de

konsekvenser, 1923 års behörighetslag medfört och kunde väntas medföra

med avseende å de statliga tjänsternas rekrytering. Frågan om likalönsprincipens

tillämpning sammanhängde emellertid med spörsmålet örn behovsprincipens

tillämpning. Nämnden förordade, att en allmän utredning

verkställdes rörande båda dessa löneprincipers införande, icke blott för undervisningsväsendet

utan för den civila förvaltningen över huvud taget. Härför

vore den dåvarande tidpunkten lämplig. Nämnden hade — i enlighet

med sin förut angivna uppfattning örn kvinnliga befattningshavares löner

— icke särskilt granskat kommitténs förslag om de kvinnliga lärarnas inplacering

å löneplanen utan utgått från att samma lön borde utgå till man

och kvinna i en och samma tjänst.

Skolöverstyrelsen anförde, att överstyrelsen i det hela taget anslöte sig till

lönekommitténs förslag, att den proportion mellan inom undervisningsväsendet

anställda manliga och kvinnliga befattningshavares avlöning, som för

närvarande tillämpades, i stort sett fortfarande borde få äga bestånd. —

Inom överstyrelsen framhöll konsulenten för ärenden angående husligt arbete

behovet och rättvisan av en sådan lönereglering, att det icke blott

bleve likhet mellan männen inbördes utan mellan män och kvinnor i samma

befattningar i fråga örn lönen.

Bland övriga i anledning av lönekommitténs förslag inkomna yttranden

må här nämnas dem, som ingivits av akademiskt bildade kvinnors förening,

de svenska kår sammanslutning arnäs centralråd och centralkommittén för kvinnoorganisationen

i Göteborg. I dessa yttranden har framförts krav på principiell

likställighet mellan man och kvinna i statstjänst.

Läroverkslönesakkunniga hava erhållit direktiv att vid utarbetande av löneplan

utgå från lika lön för män och kvinnor i samma befattning. Vid

fullgörandet av detta uppdrag hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att införandet av likställighet i nämnda hänseende icke bör föranleda,

att löneställningen sättes lägre än som skulle hava bestämts för

manliga befattningshavare vid systemet med lägre lön för kvinnor. Vidare

hava de sakkunniga utgått från att, i de fall då viss befattning för närvarande

är avsedd endast för kvinnlig innehavare och alltså en motsvarande

lön för manlig lärare icke finnes fastställd, avlöningen enligt det nya systemet

bör flyttas upp till den nivå, som kan anses vara betingad av tjänstens

beskaffenhet, oavsett att densamma även i framtiden torde komma att besättas

med kvinnliga innehavare.

De resultat med avseende å lönegradsplaceringen, som ansetts följa av

den av läroverkslönesakkunniga sålunda intagna principiella ståndpunkten,

framgå av den i det följande lämnade redogörelsen för förslagen rörande

de olika lärarbefattningarnas inplacering å löneskalan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Så länge kvinnliga lärare haft anställning vid statliga anstalter, har avlöningen

utgått med lägre belopp till dem än till motsvarande manliga lärare.

Vid de allmänna läroverken hava sålunda de kvinnliga rektorerna,

lektorerna och adjunkterna löner, som väsentligt understiga deras manliga

kollegers. För ämneslärarinnebefattningarna, vilka endast äro avsedda för

kvinnliga innehavare, har vidare fastställts en avlöning, som tillmätts väsentligt

lägre än som torde hava blivit fallet, örn befattningarna varit inrättade

för män. Liknande hava förhållandena varit jämväl beträffande

andra lärargrupper, örn vilka nu är fråga.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, genomfördes år 1925 —

i samband med slopandet av de vid kommunikationsverken och allmänna

civilförvaltningen förut gällande särskilda löneplanerna för kvinnliga tjänstemän

— principiell likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga

befattningshavare, bortsett från att kvinnlig tjänstinnehavare tills vidare

icke åtnjuter lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Vid

de kvinnliga befattningshavarnas inflyttande på den förut endast för män

gällande löneplanen gjordes emellertid, såsom ock erinrats av 1928 års lönekommitté,

en uppdelning på skilda lönegrader av vissa befattningar, som

förut under samma tjänstebenämning avlönats olika, beroende på om innehavaren

var man eller kvinna. De manliga befattningshavarna placerades

härvid omedelbart på de — under särskilda benämningar — inrättade tjänsterna

i högre lönegrad. Sedermera har i avseende å såväl tjänstegöromålen

som kompetensen en viss differentiering genomförts, vilket gjort ifrågavarande

uppdelning mera berättigad än från början var fallet.

Jag har för min del ansett det böra göras ett försök att för den största

enhetliga gruppen av de statsanställda lärarna — läroverksadjunkterna —

göra en undersökning, huruvida en motsvarande uppdelning skulle kunna

vidtagas, vilken sedermera kunde utsträckas att gälla jämväl andra lärargrupper.

Denna undersökning, som utförts av läroverkslönesakkunniga, har

emellertid givit vid handen, att betydande olägenheter skulle uppstå vid en

sådan klyvning av adjunktsgruppen. Att på ett tillfredsställande sätt ordna

förhållandet i avlöningshänseende mellan de lägre adjunkterna och ämneslärarinnorna

vid läroverken skulle knappast låta sig göra. Ur befordringssynpunkt

skulle vidare avsevärda svårigheter uppstå, med hänsyn särskilt

till att ämneskombinationerna äro mycket skiftande vid de olika läroverken.

För att undvika alltför talrika förflyttningar skulle visserligen kunna ordnas

så, att den lägre gruppens lärare automatiskt — efter utnämningsdatum —

finge uppflyttas i den högre gruppen. Detta skulle emellertid i verkligheten

innebära, att klyvningen av adjunktsgruppen närmast finge karaktär av en

utsträckning nedåt av avlöningsskalan. Någon rationell uppdelning av det

adjunkterna åvilande arbetet i göromål av mera respektive mindre krävande

beskaffenhet torde ej heller kunna genomföras.

Med hänsyn till nu anförda och ytterligare omständigheter har jag — i

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

likhet med läroverkslönesakkunniga — funnit en uppdelning av adjunktsgruppen

icke böra förordas. Vid sådant förhållande torde ock få övergivas

tanken på att vidtaga en motsvarande åtgärd beträffande andra befattningshavare

vid de statliga läroanstalterna. Det torde ock böra erinras, att det i

1925 års statsverksproposition såsom alternativ II omnämnda förslaget till

ordnande av kvinnornas lönefråga upptog lägre lön för kvinnor än för män

i samma befattning blott i lönegraderna under den nuvarande 22:a. Även

med tillämpning av den så kallade kvalitativa inplaceringsmetoden har alltså

tidigare i fråga om högre förvaltningstjänster någon åtskillnad mellan lönen

för manlig och för kvinnlig tjänsteman icke ansetts vara motiverad.

När avsikten nu är att utsträcka det för närvarande gällande civila avlöningssystemet

till att avse jämväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet,

synas, med hänsyn till vad förut anförts, tillräckliga

skäl saknas att icke för statens undervisningsväsen tillämpa likalönsprincipen,

givetvis med den begränsning tillsvidare i fråga örn åtnjutandet av

lön enligt högsta löneklassen, varom jag i det föregående talat.

Jag delar läroverkslönesakkunnigas mening, att ett konsekvent tillämpande

av likalönsprincipen kräver, att de specifikt kvinnliga lärarbefattningarna

flyttas upp på den lönenivå, som betingas av de med tjänsten förenade

göromålen. Eljest erhålles icke den rätta relationen de olika befattningarna

emellan.

De principer i fråga om lönegradsplaceringen för kvinnliga lärare, som

jag sålunda funnit mig böra förorda, medföra givetvis i åtskilliga fall relativt

stora individuella löneökningar. Jag har på grund härav ansett det

ur flera synpunkter önskligt, att övergången för de kvinnliga lärarna till

den nya lönenivån ej blir alltför o^rmedlad, och jag har därför låtit utarbeta

en särskild löneplan för dessa lärare, vilken är avsedd att över en tid

av fem och ett halvt år utsträcka övergången från nuvarande lönenivå till

den slutliga lönegradsställningen. Närmare redogörelse för det sålunda tilltänkta

systemet lämnas i avdelningen örn övergångsanordningar vid löneregleringens

genomförande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

35

4. Avlöningsförfattningar m. m.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om de avlöningsförfattningar,

som bliva erforderliga i samband med den nu ifrågavarande löneregleringen.

A. Avlöningsreglemente för ordinarie lärare.

Tidigare förslag. Lärarlönekommitténs förslag innebar särskilda avlöningsreglementen

för det statliga och för det kommunala undervisningsväsendet.

Förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavarna vid statens undervisningsväsen

avsåg såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare.

De läroanstalter och institutioner, som reglementet omfattade, voro: de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,

de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna, skeppsgosseskolorna,

navigationsskolorna, veterinärinrättningen i Skara samt folkskolinspektörerna.

Den till reglementet fogade tjänsteförteckningen, vilken omfattade

såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare, upptog förutom

lärarpersonal av olika slag och folkskolinspektörer även skolläkare,

viss ekonomipersonal vid abnormanstalter samt vaktmästar- och därmed

jämförlig personal. Kommittén föreslog tre särskilda löneplaner, en för

manliga befattningshavare, en för kvinnliga lärare och en för övriga kvinnliga

befattningshavare. Naturaförmåner föreslogos, såsom inledningsvis erinrats,

skola i förekommande fall utgå utöver lönen. Lärarlönekommittén

yttrade beträffande den »hyreshjälp» eller det »hyresbidrag», som av kommunala

medel frivilligt utgår till vissa statliga lärare, främst i Stockholm

och Göteborg, allenast att detta icke vore ett förhållande, som kommit till

uttryck i lönestaterna, varför kommittén förklarade sig icke hava att i förevarande

sammanhang fästa avseende därå.

1928 års löneJcommitté. Såsom inledningsvis framhållits, föreslog 1928 års

lönekommitté, att till det allmänna avlöningsreglemente, vartill kommittén

framlagt förslag, skulle fogas en särskild tjänsteförteckning, upptagande det

statliga undervisningsväsendets ordinarie personal. Bland de till det nya

avlöningsreglementet hörande »tilläggsbestämmelserna» skulle inflyta, under

vederbörliga huvudtitlar, sådana särbestämmelser, som vore erforderliga för

statens undervisningsväsen, d. v. s. de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken,

läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte, dövstumskolorna och statens folkskolinspektörer; skeppsgosseskolorna;

veterinärinrättningen i Skara samt navigationsskolorna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

Den tjänsteförteckning, som innefattades i 1928 års lönekommittés förslag,

upptog alla ordinarie befattningshavare vid vederbörande statliga läroanstalter,

således lärarpersonal av olika slag, folkskolinspektörer, viss ekonomipersonal

vid abnormanstalter samt vaktmästar- och därmed jämförlig

personal. En gemensam löneplan föreslogs för alla ordinarie tjänstemän.

Naturaförmåner förutsattes skola inordnas i lönen. Beträffande de i vissa

städer förekommande kommunala hyresbidragen till lärare vid statliga läroanstalter

förutsatte kommittén, att dessa framdeles skulle bortfalla.

Läroverkslönesakkunniga hava, såsom inledningsvis framhållits, utarbetat

förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens

undervisningsväsen (Bilaga A). De läroanstalter, å vilkas lärarpersonal detta

reglemente skall äga tillämpning, äro — efter den i riksstaten iakttagna

ordningen följande: högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter,

de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,

läroanstalterna för blinda (d. v. s. institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda samt hantverksskolorna för blinda i Kristinehamn och Växjö),

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, samt de tekniska

läroverken (tekniska elementarskolor, fackskolor och gymnasier). Vidare

förutsättes, att beträffande navigationsskolorna genom särskild kungörelse

föreskrives, att avlöningsreglementet skall i tillämpliga delar utsträckas att

omfatta även lärare vid dessa skolor.

Beträffande de statliga läroanstalter, för vilka lärarlönekommittén eller

1928 års lönekommitté föreslagit lönereglering men vilka icke återfinnas

bland de ovan uppräknade läroanstalter, som omfattas av läroverkslönesakkunnigas

förslag, torde få hänvisas till den såsom bilaga B vid denna proposition

fogade specialmotiveringen till avlöningsreglementet, 1 §.

Vid uppgörandet av förslag till avlöningsreglemente för det statliga undervisningsväsendet

hava läroverkslönesakkunniga såsom regel följt avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen. Bruttolönesystem förutsättes

sålunda, med utgivande av ersättning enligt fastställda regler för förekommande

naturaförmåner. Kommunala tillägg utöver lön förutsättas icke skola

utgå. Av specialmotiveringen till reglementet framgår, på vilka punkter

nämnvärda avvikelser från de för allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna

ansetts motiverade, liksom även de förebilder, som följts vid

utformandet av reglementsförslaget. Här torde få lämnas en redogörelse

för de viktigare hänseenden, i vilka avlöningsreglementet för lärarna avviker

från avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, med beaktande

tillika av de mera framträdande skiljaktigheterna i förhållande till nu gällande

bestämmelser. I

I 3 § 2 mom. har införts ett stadgande, varigenom i fråga örn de allmänna

läroverken bestämmelserna örn prebenden vid vissa lärartjänster

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i nu gällande löneförfattning dels bibehållits, dels kompletterats med ett av

såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekommitté ifrågasatt tillägg, avseende

att vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av

viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest

tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo.

Från det allmänna förbudet mot förening av tjänster har, i anslutning

till nu gällande bestämmelser, i 4 § 1 mom. undantagits innehavare

av lärarbefattning i övningsämne. Å andra sidan har i 4 § såsom

ett 3 mom. införts i huvudsak nu gällande bestämmelse örn inskränkning

i rätten för lärare att åtaga sig undervisning i annan läroanstalt.

De under »2 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande»,

avsedda befattningshavarna — rektorerna — föreslås skola erhålla förordnande

på sex år, dock att den första perioden efter löneregleringens

ikraftträdande skulle omfatta fem och ett halvt eller, beträffande småskoleseminarierna,

fem år. Den 1 juli 1943 skulle nya rektorsförordnanden

träda i kraft över hela linjen. I övrigt hänvisas till vad som i denna fråga

säges vid behandlingen av avlöningsställningen för rektorerna vid de allmänna

läroverken.

I 8 § 2 mom. föreslås ett nytt system för avlönande av lärare i övningsämne

(teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd,

kvinnlig slöjd och hushållsgöromål). Här torde få lämnas en kort redogörelse

för nu gällande bestämmelser och tidigare förslag i detta hänseende.

Det nuvarande avlöningssystemet för dessa lärare kännetecknas av följande

huvudgrunder:

l:o) Lönen bestämmes med hänsyn till det minsta antal undervisningstim

mar i ämnet, som är bestämt för ordinarie lärare vid det slag av läroanstalter,

varom i varje särskilt fall är fråga.

2:o) För tjänstgöring utöver nämnda antal undervisningstimmar lämnas

ersättning, beräknad efter veckotimme och utgående med högre belopp, allt

eftersom läraren befinner sig i högre lönegrad (d. v. s. erhållit ålderstillägg).

3:o) Lärare må ej erhålla ersättning för mer än ett visst antal timmar i

veckan, däri inräknat det timtal, med hänsyn till vilket den ordinarie lönen

bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Majit

må kunna medgiva vissa lärare ersättning för ytterligare två veckotimmar.

4:o) Ersättningen för tjänstgöring utöver det antal timmar, som motsvara

lönen, utgår efter läsår och tillgodoräknas lärare vid bestämmandet av pension.

Lärarlönekommittén hade ansett sig böra taga under omprövning, huruvida

en omläggning av övningslärarnas nuvarande avlöningsgrunder kunde

och borde vidtagas, ävensom på vad sätt en dylik omläggning lämpligen

borde kunna åvägabringas, för att ett enhetligt avlöningssystem måtte komma

till stånd för samtliga befattningshavare vid ifrågavarande skolformer.

Vid frågans bedömande och efter en ingående undersökning hade kommittén

funnit det vara möjligt att för övningslärarna åvägabringa ett avlöningssystem,

som helt skilde sig från det nuvarande och mer överensstämde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

med grunderna för ämneslärarnas avlöning. Med utgångspunkt från systemet

med minimi- och maximisiffror för ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet

räknade kommittén även för övningslärarna med vissa fixa lönegrader,

vilka skulle anpassas till en med vissa minimi- och maximisiffror angiven

tjänstgöringsskyldighet per vecka.

Kommittén hade vid övervägande av frågan örn den lägsta undervisningsskyldighet

enligt stat — d. v. s. med frånseende av övertimmar -— vilken

skulle berättiga till ordinarie anställning, ansett sig böra stanna vid ett

författningsenligt föreskrivet minimiantal av 10 timmar i veckan. Visserligen

kunde även denna siffra, som utgjorde den ordinarie undervisningsskyldigheten

för teckningslärare vid real- och samskolor, synas vara alltför

låg, för att ordinarie anställning borde på densamma grundas; men härvid

borde ej förbises, att den i verkligheten icke förekomme vid någon enda

av nämnda skolor, som alla fått sig tilldelade ett större eller mindre antal

övertimmar.

De veckotimtal, som kommittén ansett böra grunda placering i olika ordinarie

lönegrader, hade i det av kommittén föreslagna systemet uppställts

på följande sätt: a) 10—14 timmar; b) 15—19 timmar; c) 20—24 timmar;

d) 25—29 timmar; e) 30—34 timmar. Inom var och en av de sålunda

fixerade timserierna skulle läraren kunna åläggas ökad eller minskad undervisningsskyldighet

utan ändring i den honom tillkommande lönen, vilken

utginge i överensstämmelse med den för varje serie bestämda lönegraden.

Lärarlönekommittén upptog även till övervägande vissa svårigheter, som

visat sig vara förenade med det av kommittén föreslagna systemet, men

framhöll i fråga om dessa, att de vid övergången till en ny lönereglering

vore ofrånkomliga, för så vitt man över huvud taget ville åstadkomma en

förenklande omläggning av övningslärarnas avlöningsförhållanden. Kommittén

ansåg dock icke dessa olägenheter vara av så allvarlig art, att de

borde stå hindrande i vägen för en sådan länge påyrkad omläggning.

Det av lärarlönekommittén föreslagna systemet med viss latitud i fråga

om antalet timmar för vecka ansåg skolöverstyrelsen icke äga samma tillämpning

för Övningslärare som för ämneslärare. Överstyrelsen ansåg sig

icke kunna tillstyrka det av kommittén framlagda förslaget, utan förordade

ett inom styrelsen utarbetat förslag, benämnt alternativ I, vilket i huvudsak

anslöt sig till lärarlönekommitténs huvudprinciper men med ett större antal

timserier, envar omfattande ett mindre timantal än kommitténs förslag.

Antalet använda lönegrader utökades i samband härmed. Inom överstyrelsen

hade emellertid generaldirektören och två ledamöter förordat ett annat

av styrelsen utarbetat förslag, benämnt alternativ IV, enligt vilket man vid

avlöningens bestämmande hade att utgå från en viss tjänstgöringstid såsom

den normala och reglerade avlöningen för avvikande tjänstgöringstid genom

avdrag eller tillägg å den normala lönen.

1928 års lönekommitté ansåg det hittills tillämpade systemet för ifrågavarande

övningslärares avlöning böra ersättas med ett annat och sådant, som

överensstämde med det för statliga läroanstalter i övrigt förordade. Vid

granskning av de olika förslagen, lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens,

hade kommittén kommit till den övertygelsen, att det lämpligaste vore

det, som skolöverstyrelsen kallade alternativ IV. Med vissa modifikationer

av detta alternativ föreslog lönekommittén följande bestämmelse: »Till gymnastik-,

musik- eller teckningslärare ävensom till annan lärare i övnings
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ämne utom vid blindundervisningsanstalt och dövstumskola utgår lön med

det för vederbörande löneklass gällande beloppet för tjänstgöring av 30

veckotimmar; för varje veckotimme, som över- eller understiger 30, sker

tillägg respektive avdrag å årslönen med 3 procent, dock att så uppkommet

tal avrundas till närmaste med 3 jämnt delbara krontal».

Detta system borde enligt lönekommittén tillämpas icke endast beträffande

övningslärarna vid läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarier.

Det kunde och borde användas å undervisningsväsendets Övningslärare

över huvud, utom naturligtvis timlärare, vilka erhölle avlöning per

veckotimme. Således borde Övningslärare, varmed kommittén avsåge alla

lärare i andra ämnen än läs- eller s. k. läroämnen, avlönas enligt ovan angivna

grunder. Dock funnes några lärare i övningsämnen, vilka icke borde

så avlönas utan erhålla lön enligt vederbörlig löneklass liksom lärare i läsämnen.

Sådana lärare vore handarbetslärarinnor (slöjdlärarinnor), hushållslärarinnor

och arbetslärare vid blindundervisningsanstalter samt folkskoleseminariernas

lärare i trädgårdsarbete.

Med det föreslagna avlöningssystemet vore det möjligt att bibehålla

övningslärartjänster såsom ordinarie i samma utsträckning som hittills. Kommittén

kunde icke annat än finna det vara med undervisningsväsendets krav

bäst förenligt, att även vid smärre skolor, t. ex. realskolor, åtminstone de

övningslärargrupper, som för det dåvarande innehade ordinarie anställning,

bibehölle densamma orubbad.

För lärare i gymnastik vid allmänt läroverk föreslog 1928 års lönekommitté

dessutom, med hänsyn till dessa lärares arbete med och ansvar för

planläggningen och övervakandet av ungdomens friluftsliv, att gymnastiklärares

vid läroverken extra arbete skulle räknas såsom underlag för lön

på följande sätt: vid intill 13 veckotimmars undervisningsskyldighet ökas

den tid, som i varje fall beräknas såsom underlag för lön, med en timme,

vid 14—''21 veckotimmars undervisningsskyldighet ökas sagda tid med två

timmar, och vid 22 eller flera veckotimmars undervisningsskyldighet ökas

densamma med tre timmar.

Skolöverstyrelsen hade för sin del vid förnyat övervägande av de olika

alternativen funnit sig böra stanna vid det, som lönekommittén föreslagit.

Överstyrelsen påpekade den fördel för avlöningssystemets enkelhet och reda,

som läge däri, att undervisningsskyldigheten för samtliga Övningslärare på

sätt, som skett i kommitténs förslag, bragtes i överensstämmelse med vad

som gällde i fråga örn adjunkterna vid de allmänna läroverken. Överstyrelsen

ville alltså ansluta sig till vad kommittén föreslagit rörande de allmänna

grunderna för övningslärarnas inplacering i avlöningssystemet.

Läroverkslönesakkunniga hava i huvudsak anslutit sig till det av 1928 års

lönekommitté förordade systemet för övningslärares avlönande, jämväl i fråga

örn den särskilda kompensationen åt de allmänna läroverkens gymnastiklärare.

Vid utformningen av författningsbestämmelserna i ämnet hava de

sakkunniga dock förordat ett par modifikationer i och tillägg till 1928 års

lönekommittés förslag. Sålunda utgå de sakkunniga från att avrundningen

av tilläggs- respektive avdragsbeloppet äger rum först sedan samtliga förekommande

treprocentstillägg respektive avdrag verkställts. Vidare hava de

sakkunniga med hänsyn till nu gällande lönebestämmelser föreslagit bestäm
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mande av ett högsta antal veckotimmar, för vilket avdrag å lönen må göras,

detta för att garantera lärarna i övningsämnen en viss minimilön. Sålunda

skulle lärare i teckning, musik och gymnastik (med lek och idrott) åtnjuta

lön för lägst 9 veckotimmar samt lärarinna i kvinnlig slöjd åtnjuta lön för

lägst 6 veckotimmar. Den sålunda föreslagna bestämmelsen kommer att

kunna bliva av betydelse för en och annan av de nu i tjänst varande lärarna

i övningsämnen; ett nyinrättande av ordinarie lärartjänster i dessa

ämnen brukar däremot icke medgivas, med mindre timantalet väsentligt

överstiger de ovannämnda talen och således en betryggande marginal

finnes.

En annan jämkning, som läroverkslönesakkunniga förordat i 1928 års

lönekommittés förslag, angår den ovan berörda, särskilda kompensationen

åt gymnastiklärarna vid de allmänna läroverken. Lönekommittén hade,

sannolikt med utgångspunkt från de i hittills gällande löneförfattning föreskrivna

lägsta timtalen för ordinarie lön, dragit gränserna för de olika tirntalsgrupperna

mellan 13 och 14 samt mellan 21 och 22 veckotimmar. Läroverkslönesakkunniga

hava, i anslutning till numera föreliggande faktiska

förhållanden, förordat en gränsdragning i förevarande avseende mellan 12

och 13 samt mellan 20 och 21 veckotimmar. Slutligen hava läroverkslönesakkunniga

— med anledning av ett av skolöverstyrelsen väckt förslag —

föreslagit att även för högre lärarinneseminariets gymnastiklärare skall gälla

sistberörda särskilda beräkningsgrund, dock endast i fråga örn tjänstgöring,

fullgjord inom realskolan eller flickskolan.

Utöver de av 1928 års lönekommitté i nu förevarande avseende föreslagna

bestämmelserna hava läroverkslönesakkunniga föreslagit införande av en

bestämmelse, som förhindrar att en lärare i övningsämne med tjänstgöring

vid mer än en statlig läroanstalt får högre sammanlagd årslön än han skulle

hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast

en läroanstalt. I

I fråga om de i 11 § 1 mom. intagna bestämmelserna om tillgodoräkning

för lönek lassplacering av tidigare tjänstgöring vid

tillträdandet av ordinarie tjänst märkes, att i anslutning till nu gällande

bestämmelser vissa angivna avbrott i anställning såsom icke-ordinarie lärare —

för genomgående av provår m. m. — föreslagits icke skola utesluta rätt

för lärare att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före avbrottet.

Den för allmänna civilförvaltningen gällande generella regeln örn tillgodoräkning

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall av tjänstgöringstid

utom statens tjänst har upptagits även i avlöningsreglementet för lärare

(2 morn.). Skolöverstyrelsen har, på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag, den

18 november 1935 avgivit en utförlig utredning jämte förslag angående

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nya lönetursbestämmelser för statsanställd ordinarie lärare, som tjänstgjort

vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, m. fl. Huvudsyftet

har härvid varit att möjliggöra hänsynstagande vid lönetursberäkningen

till tjänstgöring vid kommunala och enskilda läroanstalter, och utredningen

innehåller detaljerade förslag örn vilka kategorier av lärare, som

böra tillerkännas sådan lönetursrätt, varom här är fråga. Vid inordnandet

av lärarpersonalen under de för allmänna civilförvaltningen gällande reglerna

har emellertid icke ansetts lämpligt att i avlöningsreglementet införa bestämmelser

av den betydande räckvidd, som skolöverstyrelsen föreslagit. I

stället hava i reglementet särskilt angivits vissa mera allmänt förekommande

fall, beträffande vilka för närvarande särbestämmelser om tillgodoräkningsrätt

finnas meddelade. Den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen

torde emellertid komma att bliva av betydelse vid den prövning från fall

till fall, som Kungl. Maj:t förutsättes skola verkställa i enlighet med vad

nyss sagts.

I 19 § har i fråga örn vikariatsersättning vid förordnande å befattning

inom högre lönegrad upptagits den av 1928 års lönekommitté för

statsförvaltningen över huvud och alltså även för undervisningsväsendet

föreslagna anordningen, enligt vilken sådan ersättning skall utgå även vid

vikariat under kortare tid än åtta dagar.

I de under 22 § intagna bestämmelserna örn tjänstebostad har istället

för den för allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelsen örn tjänstemans

skyldighet att »bebo» anvisad tjänstebostad införts en bestämmelse

örn skyldighet att »mottaga» sådan bostad. Därjämte har föreskriften örn

bostadsersättnings erläggande i förskott icke medtagits. Vad sålunda av

läroverkslönesakkunniga föreslagits överensstämmer med vad 1936 års lärarlönesakkunniga

föreslagit beträffande lärare vid folk- och småskolor.

I 28 § hava sammanförts bestämmelser örn särskilda arvoden och

ersättningar, vilka antingen redan nu utgå eller ansetts böra tillkomma

såsom en följd av löneregleringen. Ifrågavarande arvoden m. m. motsvara

närmast vad som enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente

30 § förutsättes kunna utgå för särskilda uppdrag.

Bestämmelserna i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente örn

tjänstedräkt, felräkningspenningar och ersättning för övertidsarbete hava icke

medtagits i avlöningsreglementet för lärarpersonalen. Bestämmelserna om

gottgörelse för övertidsarbete ersättas emellertid i viss mån för lärarnas vidkommande

av de bland avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie lärare

ingående stadgandena örn arvode till timlärare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag har tidigare förklarat mig biträda läroverkslönesakkunnigas förslag, att

de grundläggande nya avlöningsbestämmelserna meddelas i ett avlöningsreglemente

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen. Beträffande

detaljerna i själva avlöningsreglementet, sådana dessa utformats av läroverkslönesakkunniga,

har jag ingen erinran att göra, helst som de sakkunnigas

förslag i allt väsentligt tillkommit såsom resultat av under arbetets

gång givna direktiv. Jag hänvisar härutinnan till den förut omnämnda,

såsom bilaga vid propositionen fogade specialmotiveringen, till vilken jag

alltså jämväl ansluter mig.

Vad angår den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har

jag i ett avseende, nämligen i fråga örn lärarna i teckning, musik och

gymnastik med lek och idrott, funnit mig böra föreslå en annan lönegradsplacering

än den läroverkslönesakkunniga gemensamt förordat. Den i

tjänsteförteckningen angivna lönegradsplaceringen ansluter sig till den av

mig intagna ståndpunkten.

Beträffande frågan örn de hyresbidrag, som av vissa städer frivilligt beviljats

läroverkslärare, hava läroverkslönesakkunniga förutsatt, att sådana

bidrag utöver lön icke skola utgå efter löneregleringens ikraftträdande. Jag

delar i princip denna de sakkunnigas uppfattning. Ett bibehållande av systemet

med kommunala tillägg utöver lön skulle medföra, att den enhetlighet

på löneområdet, som det nya avlöningssystemet är avsett att åvägabringa,

skulle bliva omintetgjord. Emellertid bör vid själva övergången till det nya

lönesystemet tillses, att icke de lärare, som för närvarande åtnjuta kommunal

hyreshjälp, genom dennas bortfallande lida minskning i löneinkomst.

Till denna fråga återkommer jag vid behandlingen av erforderliga övergångsanordningar.

B. Kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordi
narie

lärare.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén erinrade, att inom de lärarkårer,

beträffande vilka kommittén hade att avgiva förslag, jämväl funnes ett stort

antal icke-ordinarie lärare, vare sig dessa vore betecknade som extra lärare,

extra ordinarie lärare, vikarierande lärare eller timlärare. Dessutom vore

vid åtskilliga anstalter anställd även annan icke-ordinarie personal. Avlöningsförhållandena

för samtlig nu ifrågavarande extra personal hade reglerats

efter olika grunder.

Vad först beträffade extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare

och timlärare, ansåg kommittén, att ifrågavarande lärares avlöningsbelopp

i det stora flertalet fall borde underställas riksdagen, varför sagda

belopp eller grunder för beloppens utgående borde inrymmas i vederbörande

avlöningsreglementen, men att erforderliga tillämpningsbestämmelser, såsom

grunderna för uppflyttning i löneklass m. m., borde av Kungl. Maj:t ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

färdas i administrativ väg. Avlöningsbeloppen för extra och vikarierande

ämneslärare hade kommittén beräknat efter den relation, som av Kungl.

Majit fastställts för icke-ordinarie befattningshavare i centralförvaltningen

i förhållande till motsvarande ordinarie tjänstemän. En dylik relation hade

kommittén funnit i det stora hela tillämplig i fråga örn flertalet extra och

vikarierande ämneslärare.

Lärarlönekommittén, vars avlöningsreglemente innefattade gemensam löneplan

för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, föreslog inplacering

av extra och vikarierande ämneslärare i vissa angivna löneklasser, med rätt

till löneklassuppflyttning enligt Kungl. Majits bestämmande. Sålunda föreslogs

för manlig extra och vikarierande adjunktsbehörig lärare vid allmänt

läroverk begynnelseavlöning, liggande fyra löneklasser under begynnelselöneklassen

för ordinarie adjunkt.

Beträffande timlärarsystemet hade kommittén icke i stort sett funnit anledning

förorda någon ändring av gällande bestämmelser i de olika fallen.

Då utgående, av riksdagen fastställda timarvoden hade kommittén föreslagit

skola höjas i proportion till avlöningen för icke-ordinarie lärare med

full tjänstgöring.

Vad anginge de olika grupperna av övriga icke-ordinarie befattningshavare,

vare sig dessa utgjordes av lärare eller andra, syntes, i den mån icke

riksdagens medverkan vid bestämmandet av dess avlöningsgrunder redan

påkallats, bestämmanderätten böra tillkomma Kungl. Majit eller vederbörande

överordnade centralmyndighet. Härvid erinrades om de med riksdagens

medverkan tillkomna grunderna för ersättning åt läkare vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna, vilka grunder kommittén funnit

vara av beskaffenhet att alltjämt böra förbehållas riksdagens prövning.

Givetvis kunde eller borde några generella avlöningsgrunder för den övriga

extra personalen näppeligen tänkas. För sådan personal, beträffande vilken

Kungl. Majit skulle hava att bestämma sagda grunder, syntes nämligen i

tillämpliga delar böra, endast där sådant visade sig möjligt och lämpligt,

gälla de grunder, kommittén föresloge för därmed jämförliga ordinarie eller

icke-ordinarie befattningshavare. Vid prövningen av de erforderliga anslagsbeloppen

erhölle riksdagen i allt fall tillfälle till skärskådande av de

utav Kungl. Majit eventuellt beslutade avlöningsgrunderna.

Sveriges extralärareförening påpekade, att en extra ordinarie lärare förordnades

per läsår eller termin, varav följde, att hans anställning varje år

avbrötes och att han därigenom försattes i ett sämre läge än andra statens

icke-ordinarie tjänstemän. Föreningen påyrkade kontinuerlig anställning

åtminstone för de icke-ordinarie lärare, som genomgått provår och som

redan nu förordnades per läsår.

I sammanhang med yttrande över lärarlönekommitténs förslag till avlöningsreglemente

berörde skolöverstyrelsen frågan om de icke-ordinarie befattningshavarnas

ställning. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke i samband

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

med det nya lönesystemets införande vid undervisningsanstalterna åtgärder

borde vidtagas i syfte att för dessa befattningshavare skapa en mera fast

organisatorisk anknytning till statens undervisningsväsen. Den nuvarande

anordningen med antagande för varje läsår av erforderligt antal icke-ordinarie

lärarkrafter vid varje särskild läroanstalt syntes i flera hänseenden ur

såväl statens som befattningshavarnas synpunkt vara otillfredsställande.

Såsom en utväg till åstadkommande av en förbättring härutinnan kunde

tänkas en anordning, motsvarande den vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk förekommande inskrivningen av amanuenser och med dessa

jämförliga icke-ordinarie tjänstemän. För de icke-ordinarie befattningshavarna

skulle tydligen en dylik inskrivning — som i varje fall syntes böra

äga rum först efter viss aspiranttjänstgöring, vilken ådagalagt vederbörandes

lämplighet för lärarkallet, och endast under förutsättning att befattningshavaren

avlagt vederbörliga kunskapsprov — vara ägnad att åtminstone i

någon mån bereda en fastare ställning och en större trygghet. — Beträffande

lärarlönekommitténs förslag till inplacering i lönegrad av icke-ordinarie

befattningshavare förordade skolöverstyrelsen allenast ett par ändringar.

1928 års lönekommitté behandlade frågan om de icke-ordinarie lärarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden dels i sitt betänkande angående lönereglering

för befattningshavare vid undervisningsväsendet, dels ock i betänkandet

angående avlöningsreglemente för icke-ordinarie tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen. I sistnämnda betänkande vidtog kommittén vissa

jämkningar i det tidigare förslaget.

Kommittén framhöll i förevarande fråga bland annat följande. Deavlöningsbestämmelser,

som ägde tillämpning på huvudparten av civilförvaltningens

extra ordinarie och extra tjänstemän, borde så långt ske kunde tillämpas

på undervisningsväsendets icke-ordinarie personal. De olika förutsättningar,

som för skolväsendet förelåge i avseende å personalförhållanden och organisation,

syntes utan större svårighet kunna beaktas. De grupper icke-ordinarie

lärare, på vilka avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra

tjänstemän syntes kunna tillämpas, vore nu så kallade extra lärare, extra

ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare. I vissa fall vore tillläggsbestämmelser

till nämnda reglemente av nöden, som toge fasta på

undervisningsväsendets särskilda organisationsförhållanden.

Aven för möjliggörandet av en fastare ordnad rekrytering av lärarkåren

syntes inordnandet under ett med civilförvaltningen i övrigt gemensamt avlöningsreglemente

vara lämpligt. De icke-ordinarie lärarnas ställning vunne

därigenom sådan trygghet, som både skolans högsta myndigheter och de

icke-ordinarie lärarna själva ansett böra åvägabringas i samband med införandet

av nytt lönesystem för undervisningsanstalterna. Kommittén ansåge,

att de statliga icke-ordinarie lärarna borde vid anställande såsom extra ordinarie

inregistreras inom undervisningsväsendet, på sätt Kungl. Majit när
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mare föreskreve, samt antagas till extra ordinarie lärare i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som föreskrivits rörande extra ordinarie tjänstemän

inom den civila statsförvaltningen i övrigt.

Den icke-ordinarie lärarpersonalen fördelades av kommittén på tre olika

kategorier: extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare. Av dessa folie

den förstnämnda kategorien in under begreppet extra ordinarie tjänstemän,

medan extra lärare och timlärare vore att i löneteknisk bemärkelse hänföra

till gruppen extra tjänstemän. Till extra ordinarie lärare skulle kunna

antagas den, som uppfyllde de kompetenskrav, vilka vore fastställda för

närmast motsvarande ordinarie befattning. För anställning såsom extra

lärare skulle fordras att hava avlagt föreskriven examen eller eljest föreskrivna

kunskapsprov. Extra ordinarie lärares löneförmåner vore beräknade

för kalenderår, extra lärares för läsår i förhållande till den tid, som tjänstgöringen

vid läroanstalten omfattat. Lönerna till timlärare vore i huvudsak

beräknade med de för extra lärare å billigaste ort bestämda såsom utgångspunkt.

Grunderna för avlöning till de flesta kategorier icke-ordinarie lärare hade

dittills bestämts av riksdagen. Beträffande flertalet icke-ordinarie befattningshavare

vid civilförvaltningen i övrigt hade däremot Kungl. Majit eller vederbörande

verkstyrelse fastställt avlöningsvillkoren. Någon anledning att vid

lärarpersonalens inordnande i det gemensamma lönesystemet bibehålla denna

olikhet förefunnes enligt kommitténs mening icke. Riksdagen syntes fördenskull

böra på Kungl. Majit överlåta att närmare reglera även de ickeordinarie

lärarnas löneförhållanden. Däremot hade det synts kommittén

angeläget, att den stabilitet, som varit utmärkande för den nuvarande ordningen,

erhölle sin motsvarighet även efter övergången till det nya systemet.

Med hänsyn härtill hade för de extra ordinarie lärarnas vidkommande

intagits en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet för icke-ordinarie

tjänstemän, som bestämt fixerade, till vilka lönegrader de vore att hänföra.

Extra ordinarie lärare hänfördes av 1928 års lönekommitté till lönegrad

två nummer lägre än den, som blivit fastställd för ordinarie lärare med

motsvarande arbetsuppgifter, vilket — med tillämpande av de år 1925 genomförda

grunderna för bestämmandet av extra ordinarie tjänstemäns löner,

vilka av lönekommittén bibehöllos oförändrade — innebar, att begynnelseavlöningen

låg fyra löneklasser lägre än för ordinarie lärare i respektive

lönegrad. För extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

eller tekniskt läroverk samt extra ordinarie ämneslärarinna vid allmänt

läroverk eller högre lärarinneseminariet föreslog dock lönekommittén

en placering i lönegraden liggande närmast under den för motsvarande ordinarie

lärare gällande.

Extra tjänstemän i allmänhet hänfördes av 1928 års lönekommitté till

lönegraden närmast lägre än den, som gällde för extra ordinarie tjänstemän

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

med jämförliga arbetsuppgifter. Med det av kommittén föreslagna systemet

innebar detta, att avlöningen utgick enligt löneklassen närmast under den

för extra ordinarie tjänstemän gällande lägsta löneklassen, utan rätt till uppflyttning

i högre löneklass. För vissa extra ämneslärare föreslogs dock placering

i den lönegrad, som var två nummer lägre än den för extra ordinarie

lärare föreslagna. Extra lärare i övningsämne och extra övningsskollärare

hänfördes däremot till samma lönegrad som motsvarande extra ordinarie

lärare. Extra ämneslärare med adjunktskompetens vid allmänt läroverk,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium föreslogs skola åtnjuta

avlöning enligt löneklass närmast högre än den, som eljest vore för befattningen

stadgad.

Skolöverstyrelsen framhöll i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande,

att antagning såsom extra ordinarie lärare borde avse anställning

icke vid ett visst läroverk utan vid de allmänna läroverken såsom en enhet.

Överstyrelsen borde äga möjlighet att vid behov förflytta läraren till ändrad

tjänstgöring. Särskilt starkt framträdde nödvändigheten härav under omorganisationstider

eller då av andra skäl, till exempel nativiteten, svårighet

förelåge att för någon tid framåt överblicka varje särskilt läroverks lärarbehov.

Överstyrelsen föreslog, att till extra ordinarie lärare måtte kunna antagas

den, som vore behörig till ordinarie tjänst av närmast motsvarande slag.

Härvid räknade överstyrelsen även med inrättande av extra ordinarie lektorsbefattningar.

I stället för den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen,

att extra ordinarie lärare skulle antagas endast för full tjänstgöring

under helt läsår, föreslog överstyrelsen en bestämmelse av innehåll, att med

anställning såsom extra ordinarie lärare skulle följa skyldighet till full tjänstgöring

vid den läroanstalt skolöverstyrelsen bestämde.

Extra lärare borde icke, såsom de extra ordinarie lärarna, antagas tills

vidare vid de allmänna läroverken utan förordnas för viss tid vid visst läroverk.

Extra lärare borde vidare antagas endast för full tjänstgöring, vare

sig under helt läsår eller under kortare tid. Som extra lärare skulle kunna

anställas den, som vore behörig att antagas till extra ordinarie lärare av

motsvarande slag, så ock den, som avlagt föreskriven examen eller eljest

föreskrivna kunskapsprov. Dock skulle ej anställas extra lektor.

Läroverkslönesakkunniga hava utgått ifrån att avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen böra fastställas av

Kungl. Majit, i likhet med vad som skett beträffande kungörelsen 1935:397

med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade

verk inom allmänna civilförvaltningen. I enlighet med de i nämnda

kungörelse fastslagna principerna hava de sakkunniga utarbetat förslag till

kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare m. fl. vid

statens undervisningsväsen. Denna kungörelse avser dels extra ordinarie

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lärare, extra lärare och timlärare, dels viss icke-lärarpersonal, nämligen tillsynslärare

och kvinnlig sakkunnig vid allmänt läroverk samt biträde å rektorsexpedition,

bibliotekarie och läkare. I fråga örn de tre sistnämnda kategorierna

innehåller kungörelsen dock endast föreskrift, att ersättning utgår

efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsen ansluter sig så nära som möjligt

till de nyligen utfärdade avlöningsbestämmelserna för allmänna civilförvaltningens

icke-ordinarie tjänstemän (kungörelsen 1935: 397). Läroverkslönesakkunniga

hava emellertid i sitt förslag icke upptagit någon motsvarighet

till kategorien tjänstemän å extra stat inom allmänna civilförvaltningen.

Extra ordinarie lärare förutsättes antagen för full tjänstgöring, varmed

förstås för annan lärare än lärare i övningsämne tjänstgöring till minst

den omfattning, som är föreskriven för ordinarie lärare med närmast jämförliga

arbetsuppgifter, samt för lärare i övningsämne minst 8 veckotimmars

undervisningsskyldighet. Extra ordinarie lärare antages av vederbörande

centrala myndighet, som utfärdar erforderliga detaljbestämmelser i ämnet.

Sådan lärare antages från och med viss tidpunkt tillsvidare, med lön efter

budgetår, och skall vara skyldig att tjänstgöra vid den eller de läroanstalter,

som myndigheten bestämmer. Läroverkslönesakkunniga hava för sin del

utgått ifrån, att antagning till extra ordinarie lärare, där så lämpligen kan

ske, äger rum för tjänstgöring vid statens undervisningsväsen såsom helhet,

varefter särskilt beslut meddelas angående vederbörande lärares placering i

det enskilda fallet. Härvid kan läraren allt efter omständigheterna tagas i

anspråk för att tjänstgöra antingen såsom lärare utöver läroanstaltens ordinarie

stat (= nuvarande extra lärare) eller såsom vikarie.

Vad beträffar kompetenskraven för antagning till extra ordinarie lärare,

böra dessa, i likhet med vad som gäller i fråga örn ordinarie lärare, angivas

i vederbörande stadga. Ett ansökningsförfarande torde bliva nödvändigt,

varvid böra bifogas i stort sett samma kompetenshandlingar, som skola fogas

vid ansökan till ordinarie tjänst. Särskilt bör framhållas, att — i enlighet

med föreskrifterna i kungörelsen 1935:460 — läkarintyg bör fordras. Som

en allmän regel hava läroverkslönesakkunniga uppställt, att ingen lärare

antages till extra ordinarie lärare av i tjänsteförteckningen för sådan lärare

angivet slag, med mindre han dels med avseende å examina och, där så

erfordras, provårstjänstgöring är behörig att söka och innehava ordinarie

tjänst av närmast motsvarande slag, dels — så vitt kan bedömas — kan

beredas stadigvarande anställning inom det statliga undervisningsväsendet.

Läroverkslönesakkunniga hava härvid räknat med att alla icke-ordinarie

lärare med akademisk examen och provår skola kunna — om de befinnas

i övrigt lämpliga — antagas till extra ordinarie adjunkter. Med »extra ordinarie

adjunkt» förstå de sakkunniga härvid sådan icke-ordinarie lärare,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

manlig såväl som kvinnlig, som med avseende å examina och prov är behörig

till adjunkts- eller lektorstjänst; sådan till extra ordinarie lärare antagen

kvinnlig lärare, som avlagt examen vid högre lärarinneseminarium,

bör erhålla ställning av »extra ordinarie ämneslärarinna». Tillräcklig anledning

att ifrågasätta inrättandet av extra ordinarie lektorsbefattningar hava

läroverkslönesakkunniga icke ansett föreligga.

Den av läroverkslönesakkunniga för extra ordinarie lärare föreslagna löneplanen

(vilken ansluter sig till allmänna civilförvaltningens löneplan för extra

ordinarie tjänstemän) ävensom den för dessa lärare föreslagna lönegradsplaceringen

framgå av bilagorna C1 och D till propositionen. Erinras må,

att den här ifrågavarande löneplanen är så konstruerad, att varje lönegrad

inom densamma börjar med en löneklass två nummer lägre än motsvarande

lönegrad inom löneplanen för ordinarie tjänstemän. I fråga om de av läroverkslönesakkunniga

iakttagna principerna för lönegradsplaceringen av extra

ordinarie lärare må följande framhållas. De sakkunniga hava utgått ifrån

att den markerade skillnad i lönegradshänseende, som inom allmänna civilförvaltningen

iakttages mellan å ena sidan de högsta förekommande lönegraderna

för amanuenser och därmed jämförliga icke-ordinarie tjänstemän

och å andra sidan den lägsta normallönegraden för närmast motsvarande

ordinarie tjänstemän, i viss mån bör äga sin motsvarighet även i förhållandet

mellan undervisningsväsendets närmast jämförliga icke-ordinarie och

ordinarie tjänstemän. I enlighet med denna uppfattning föreslås t. ex. extra

ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk m. fl. läroanstalter till placering i 20

lönegraden, medan närmast motsvarande ordinarie lärare i regel placerats

i 23 lönegraden. Från och med 16 lönegraden och nedåt har skillnaden

satts till blott en lönegrad.

Extra lärare likaväl som extra ordinarie lärare anställas endast för full

tjänstgöring. De anställas — liksom de extra ordinarie lärarna — antingen

för att fylla ett behov av lärarkrafter utöver den på den ordinarie staten

upptagna personalen eller för att tjänstgöra såsom vikarier. Men medan

de extra ordinarie lärarnas anställning löper kontinuerligt med viss uppsägningstid

och följaktligen är förenad med lön efter budgetår, avser de extra

lärarnas anställning allenast viss begränsad tid, högst ett läsår i sänder, och

utgår deras lön efter läsår i förhållande till den tid, anställningen omfattat.

Beträffande tiden för anställningen har, med hänsyn till de förmåner av

olika slag, som skola tillkomma extra lärare, den begränsningen nedåt ansetts

böra göras, att dessa lärare skola vara anställda för minst en termin;

av samma skäl har det ansetts nödvändigt att föreskriva, att extra lärare

alltid skola anställas av vederbörande centrala myndighet. För anställning

såsom extra adjunkt vid allmänt läroverk eller seminarium bör fordras att

hava avlagt sådana lärdomsprov, som medföra behörighet att genomgå prov
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

årskurs; för anställning såsom extra ämneslärarinna bör fordras att hava

avlagt examen vid högre lärarinneseminarium.

Den av läroverkslönesakkunniga för extra lärare föreslagna löneplanen

(vilken ansluter sig till allmänna civilförvaltningens löneplan för extra tjänstemän)

ävensom den för dessa lärare föreslagna lönegradsplaceringen framgå

av bilagorna C2 och D till propositionen. Löneplanen är så konstruerad, att

varje lönegrad inom densamma börjar med en löneklass ett nummer lägre

än motsvarande lönegrad inom löneplanen för extra ordinarie lärare. Av

vad ovan i fråga örn denna sistnämnda löneplan sagts följer således, att

värjo lönegrad inom löneplanen för extra lärare börjar med en löneklass

tre nummer lägre än motsvarande lönegrad inom löneplanen för ordinarie

lärare. För extra lärare förutsättes rätt till en löneklassuppflyttning; efter

sådan uppfattning uppnår alltså extra lärare en löneställning, som motsvarar

extra ordinarie lärares begynnelselön inom samma lönegrad. Vad lönegradsplaceringen

av extra lärare angår, hava läroverkslönesakkunniga genomgående

placerat extra lärare i samma lönegrad som extra ordinarie lärare

av motsvarande slag.

De icke-ordinarie lärare, som icke äro vare sig extra ordinarie eller extra

lärare, benämnas timlärare. Under sistnämnda rubrik falla sålunda närmast

följande kategorier: 1) lärare, som anställts för partiell tjänstgöring,

vare sig för helt läsår eller del därav; samt 2) lärare, som anställts för full

tjänstgöring men icke kunnat anställas såsom extra lärare, antingen på grund

av bristande kompetens eller på grund av att anställningen omfattar kortare

tid än en termin. Detta innebär en utvidgning av det nu gällande

timlärarbegreppet, vilket hittills såsom regel inneburit, att vederbörande lärare

haft partiell tjänstgöring. Den nya kategorien timlärare kommer att

bland annat innefatta alla vikarier, som anställts för kortare tid än en termin.

Medan extra ordinarie och extra lärare endast kunna anställas av

vederbörande centrala myndighet, förutsättas timlärarna kunna allt efter

omständigheterna anställas av central eller lokal myndighet, i sistnämnda

fallet närmast vederbörande rektor; frågan om gränsdragningen mellan

olika myndigheters befogenhet med avseende på timlärares anställande regleras

i vederbörande stadga.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till avlöningsplan för timlärare finnes

som bilaga E fogat till denna proposition. Avlöning till timlärare skall i

regel utgå med de i avlöningsplanen angivna beloppen för veckotimme och

läsår. Emellertid finnas timlärare i vissa specialämnen vid högre lärarinneseminariet,

vilka för närvarande åtnjuta högre arvoden än de vanliga timlärararvodena.

För dessa bör liksom nu Kungl. Maj:t bestämma särskild

avlöning för veckotimme. Vidare förutsättes det i fråga örn de i realskolan

inbyggda praktiska linjerna, att Kungl. Majit skall taga under övervägande,

i vad mån särskilda timläraravlöningar för de praktiska läroämnena erford
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ras. Slutligen torde vid de tekniska läroverken erfordras särskilda bestämmelser

rörande avlöning för veckotimme för undervisning i sådana tekniska

specialämnen, som falla utanför de vanliga skolämnenas krets.

De i avlöningsplanen för timlärare upptagna beloppen äro konstruerade

med utgångspunkt från lönen i den högre av de båda för extra lärare av

motsvarande slag ifrågakommande löneklasserna. Att sagda löneklass lägges

till grund har ansetts motiverat med hänsyn till att timläraren icke såsom

den extra läraren har några särskilda förmåner sig tillförsäkrade, såsom avlöning

vid sjukledighet etc. Med hänsyn till timlärarbegreppets utvidgning

till att i vissa fall omfatta även lärare med full tjänstgöring och då timlärares

avlöning konstruerats med utgångspunkt från extra lärares lön, har

det befunnits nödvändigt att uppställa en begränsning i fråga om det antal

veckotimmar, för vilket avlöningen för vissa timlärare må beräknas. En

extra adjunkt får samma lön vare sig han tjänstgör 24 eller 30 veckotimmar.

En timlärare bör då i princip icke få uppbära avlöning för mer än 24

veckotimmar, även örn han tjänstgör flera, helst som timlärarens avlöning

enligt det ovan sagda konstruerats med utgångspunkt från en högre löneklass

än den, enligt vilken extra lärares begynnelselön utgår. I enlighet

med denna uppfattning ingår i avlöningsbestämmelserna för timlärare ett

stadgande av innehåll, att avlöning för timlärare i annat ämne än övningsämne

må beräknas högst för ett antal veckotimmar, som är lika med

det för motsvarande extra lärare fastställda minimiantalet. Att timlärare

i övningsämne undantages från den sålunda uppställda begränsningen sammanhänger

därmed, att även extra lärares i övningsämne lön är bestämd

i förhållande till det antal veckotimmar han tjänstgör.

Timlärare i läsämne vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk och

folkskoleseminarium åtnjuter för närvarande högre arvode, örn han avlagt

de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid

allmänt läroverk, än örn han icke avlagt sådana prov. Enligt vad tidigare

sagts har emellertid i förevarande förslag gjorts den skillnad i lönegradshänseende

mellan olika slag av extra ämneslärare, att extra adjunkt alltid

placerats i högre lönegrad än extra ämneslärarinna. Konsekvensen härav är

att timläraravlöningens differentiering följer motsvarande linjer. Nu föreslås

därför, att den högre timläraravlöningen i läsämne skall normalt tillkomma

sådan lärare, som avlagt akademisk lärarexamen, medan den lägre avlöningen

skall utgå i övriga fall, bland annat alltså för sådana lärare, som avlagt

examen vid högre lärarinneseminarium. Då lönen till extra adjunkt

utmätts med hänsyn endast till den kompetens, som är föreskriven, har vid

utmätande av avlöningen till häremot svarande timlärare hänsyn icke tagits

till eventuellt förefintlig högre kompetens.

För timlärare i trädgårdsskötsel vid folk- och småskoleseminarier föreslås

icke några avlöningsbelopp; med hänsyn till olikheten i arbetsbörda under

olika årstider har det synts enklast, att avlöning till vikarier i detta ämne

liksom för närvarande gäller i fråga örn folkskoleseminarierna — be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

51

stämmes av skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna i varje

särskilt fall.

Frågan örn en förbättring av den icke-ordinarie lärarpersonalens anställningsförhållanden

har länge stått på dagordningen. Avsikten har därvid

varit att så mycket som möjligt inskränka extralärarsystemet genom att

bereda lärarna ordinarie anställning men även att göra ställningen tryggare

och bättre för innehavarna av sådana lärartjänster, som fortfarande böra

vara placerade å icke-ordinarie stat.

I det förra av dessa hänseenden har nyligen ett stort steg till förbättrade

förhållanden tagits, i det att 1935 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beslutat

inrättande vid de allmänna läroverken av 294 ordinarie ämneslärarbefattningar,

därav 19 lektors-, 266 adjunkts- och 9 ämneslärarinnetjänster.

Med vad sålunda beslutats torde — sett ur synpunkten av en tillfredsställande

befordringsgång för lärarkåren — för avsevärd tid framåt det mest

trängande behovet av nya ordinarie tjänster vara tillgodosett.

Emellertid böra förbättrade förhållanden nu åvägabringas även för den

lärarpersonal, som alltjämt måste förefinnas i icke-ordinarie ställning. Generellt

skulle detta kunna ske genom att de icke-ordinarie lärarna vid statens

undervisningsväsen i princip bereddes samma ställning och förmåner som

de icke-ordinarie tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen. Med hänsyn

till undervisningsväsendets speciella förhållanden kan detta emellertid

icke i full utsträckning ske annat än för de lärare, som komma att antagas

till extra ordinarie. Gruppen extra lärare kommer nämligen väsentligen att

innehålla vikarier av olika slag samt eljest lärare, vilka icke kunna beredas

kontinuerlig anställning. För de extra lärarna böra fördenskull gälla de numera

för extra tjänstemän föreskrivna förmånerna av olika slag med det

undantag, att anställning sker för högst ett läsår i sänder och lön utgår

efter läsår i förhållande till den tid anställningen omfattat. Beträffande det

för undervisningsväsendet säregna timlärarsystemet böra fortfarande särskilda

regler gälla.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit, att för icke-ordinarie lärare vid

statens undervisningsväsen av Kungl. Maj:t utfärdas en särskild kungörelse,

med avlöningsbestämmelser efter mönster av den för allmänna civilförvaltningens

icke-ordinarie tjänstemän gällande kungörelsen. Förslagets huvudlinjer

äro i det föregående angivna. Till dessa huvudlinjer vill jag uttala

min anslutning. Såsom av det tidigare sagda framgår, har jag funnit

mig böra i bilagor till propositionen framlägga dels de löneplaner, dels de

lönegradsplaceringar, som avsetts skola ifrågakomma för de icke-ordinarie

lärarna.

Departe
mentschefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

C. Kungörelse med tilläggsbestämmelser till

avlöningsreglementet.

Det för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen föreslagna avlöningsreglementet

är, i likhet med vad som skett i fråga örn allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente, avsett att kompletteras genom av Kungl.

Majit i särskild kungörelse fastställda tilläggsbestämmelser. Dessa tilläggsbestämmelser

skulle, i anslutning till bestämmelserna i avlöningsreglementet,

innehålla detaljföreskrifter väsentligen i fråga örn följande förhållanden,

nämligen: arvode till vikarie för rektor; kallortstillägg; avlöningsförmåner

för sådan lärare, som åtnjuter tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för

att tjänstgöra vid annan läroanstalt; avlöning vid ledighet av annan anledning

än som angives i 15 och 16 §§ avlöningsreglementet; läkarvård, läkemedel

m. m.; tjänstgöringstraktamente; ersättning för flyttningskostnad; samt

särskilda arvoden till vissa rektorer jämlikt 7 § 4 mom. avlöningsreglementet.

Läroverkslönesakkunniga hava utarbetat ett utkast till tilläggsbestämmelser

till avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen,

vilket utkast innehåller förslag till bestämmelser i ovan angivna hänseenden.

Såsom förebilder vid utkastets utarbetande hava i allmänhet tjänat

tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

I det följande lämnas en kort redogörelse för de tilltänkta

bestämmelserna, i vad desamma skilja sig från de för allmänna civilförvaltningen

gällande.

Arvode till vikarie för rektor har ansetts böra bestämmas olika, allt efter

som den vikarierande rektorn är lärare vid läroanstalt, å vilken avlöningsreglementet

äger tillämpning, eller annan person. I förra fallet har vikariatsarvodet

enligt vanliga grunder satts lika med skillnaden mellan rektors

A-avdrag — bestämmelser härom ingå i tilläggsbestämmelserna och behandlas

i det följande — och A-avdraget i lägsta löneklassen för den vikarierandes

egen tjänst. För det fall åter, då annan person än en lärare måste

anlitas såsom vikarie för rektor, vilket särskilt kan inträffa under ferietid,

har förordats ett arvode av 6 kronor för dag, om vikariatet avser rektorsbefattning

vid högre lärarinneseminariet, högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium,

institutet och förskolan för blinda eller tekniskt läroverk, och

av 5 kronor för dag vid vikariat å rektorsbefattning vid realskola, småskoleseminarium,

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte eller

hantverksskola för blinda.

Sådan lärare vid läroanstalt, å vilken avlöningsreglementet äger tillämpning,

som erhållit ledighet för att såsom vikarie bestrida full tjänstgöring

vid annan i reglementet avsedd läroanstalt, har — i anslutning till för närvarande

gällande bestämmelser -— ansetts böra åtnjuta lön till samma belopp,

som örn han i innehavande tjänst vore ordinarie lärare vid den läroanstalt,

där han tjänstgör. Ar därvid fråga om lärare i övningsämne, torde

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönen böra beräknas efter det antal veckotimmar, som åligger läraren vid sistnämnda

läroanstalt, d. v. s. det antal timmar, som läraren faktiskt tjänstgör.

I fråga om annan lärare än rektor överensstämma de ifrågasatta bestämmelserna

om olika slags tjänstledighetsavdrag i stort sett med dem, som

gälla för allmänna civilförvaltningens tjänstemän. Medan allmänna civilförvaltningens

tjänstemän äga uppbära lön mot C-avdrag under sammanlagt

högst tre månader vid ledighet i och för studier för vinnande av kompetens

till viss uppgiven högre befattning inom verket, förordas för lärarna

rätt till C-avdrag under sammanlagt högst sex månader vid ledighet i och

för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne. Att tiden

härvid utsträckts till sex månader har sin grund i önskvärdheten av att

möjliggöra, att en hel termin kan inrymmas i ledigheten. Vid bestämmelsens

tillämpning förutsättes, att lärare under hela den tid han tillhör viss

lönegrad icke må kunna utfå mera än sex månaders sammanlagd ledighet

mot nämnda avdrag.

Vad angår tjänstledighetsavdragen för rektorer, har det förhållandet, att

ett antal rektorer föreslås skola åtnjuta högre lön än som motsvarar 33

löneklassen enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, ansetts

böra föranleda, att det för nämnda förvaltning gällande systemet i fråga

om beloppen för A-, B- och C-avdragen utbygges uppåt, på sätt tillämpats

i fråga örn landssekreterare och landskamrerare på grund av dem tillagd

s. k. avlöningsförstärkning. Härvid hava tillämpats samma intervaller, som

gälla för löneklasserna närmast under den 33:e, eller för dag räknat 50 öre

vid A-avdrag, 70 öre vid B-avdrag och 90 öre vid C-avdrag. För rektor

vid ett högre allmänt läroverk av grupp I, vilkens lön enligt avlöningsreglementet

skall utgå med ett belopp, motsvarande 33 löneklassen med

tillägg av 1,440 kronor, blir sålunda A-avdraget 11 kronor för dag.

I fråga om läkarvård och läkemedel m. m., tjänstgöringstraktamente samt

ersättning för flyttningskostnad ansluta sig de föreslagna tilläggsbestämmelserna

väsentligen till motsvarande bestämmelser för allmänna civilförvaltningen.

Såsom av specialmotiveringen till 7 § 4 mom. avlöningsreglementet närmare

framgår, föreslås i samband med löneregleringen tvenne särskilda arvoden

åt rektorer vid vissa blindanstalter, vilka arvoden ansetts böra få sin

plats i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet. De ifrågavarande

bestämmelserna hava ansetts böra kompletteras med ett stadgande av innehåll,

att närmare bestämmelser rörande utbetalning m. m. av de nämnda

arvodena meddelas av Kungl. Majit.

Förslag till kungörelse med nu omhandlade tilläggsbestämmelser torde

jag i sinom tid, efter vederbörandes hörande, få anmäla för Kungl. Majit,

varvid jag torde få tillfälle att taga slutlig ståndpunkt till de olika detaljspörsmålen.

Departe
mentschefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Det sålunda föreslagna nya avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid

statens undervisningsväsen medför med nödvändighet ändrade bestämmelser

i fråga om de för den berörda lärarpersonalen gällande pensionsförhållandena.

Vad tjänstepensionen beträffar, är ett förslag till nya bestämmelser

för närvarande under utarbetande inom finansdepartementet, vilket förslag

är avsett att framläggas för innevarande års riksdag. Vad åter angår

familjepensionen, kan förslag i fråga örn dennas ordnande föreläggas först

1938 års riksdag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

55

5. Övergångsanordningar.

På sätt eljest tillämpats vid genomförande av lönereglering för befattningshavare

i statens tjänst, erfordras även vid den förestående löneregleringen

för de statsanställda lärarna särskilda övergångsbestämmelser, vilka

böra utfärdas av Kungl. Majit. Dessa bestämmelser böra i huvudsak ansluta

sig till de bestämmelser, som utfärdats vid löneregleringarna för allmänna

civilförvaltningens tjänstemän (jfr kungörelsen 1921: 616). I anslutning

till hittills tillämpade principer bör härvid ordinarie tjänsteman tillförsäkras

att vid övergången icke lida minskning i förut innehavd avlöning,

bortsett från pensionsavdrag. I vissa avseenden erfordras emellertid särbestämmelser

för lärarnas vidkommande, bland annat på grund av de

särskilda förhållanden, som sammanhänga med rektorernas naturaförmåner.

Det torde dock i regel ej vara erforderligt att här närmare ingå på dessa

detaljspörsmål. På ett par punkter bör dock riksdagen taga direkt ställning

till frågor i sammanhang med övergången till det nya reglementet.

Till vissa läroverkslärare utgå för närvarande av vederbörande kommuner

frivilligt beviljade hyresbidrag. Detta är för närvarande fallet beträffande

lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg, Norrköping och

Lidingö. I Norrköping utgår emellertid ej bidrag till lärare, som anställts

efter år 1933. Enligt erhållna uppgifter uppgå för närvarande hyresbidragen

till ordinarie lärare sammanlagt för var och en av nämnda städer till

följande belopp, nämligen: i Stockholm 228,400 kronor, i Göteborg 91,450

kronor, i Norrköping 4,600 kronor och i Lidingö 8,400 kronor. Beträffande

de icke-ordinarie lärare beviljade hyresbidragen kan någon uppgift örn bidragskostnaden

nu ej lämnas, då dessa bidrag utbetalas först vid vårterminens

slut. I fråga om såväl Stockholm som Göteborg — vilka städer i förevarande

sammanhang äro av väsentlig betydelse — framgå grunderna för

bidragen huvudsakligen av det följande.

Förekomsten av nämnda kommunala hyresbidrag i Stockholm och Göteborg

har nämligen föranlett, att lärare vid högre lärarinneseminariet samt

folkskoleseminarierna i dessa städer av statsmedel beviljats särskilda ersättningar,

motsvarande de respektive lärarkategorier vid de allmänna läroverken

tillkommande kommunala bidragen. Sålunda utgår till manlig lektor

och manlig adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm hyresbidrag

av 950 respektive 750 kronor. Vid folkskoleseminariet i Stockholm utgå

hyresbidrag med följande belopp: till ordinarie lektor 950 kronor, till ordinarie

lärare i teckning och i gymnastik 650 kronor, till ordinarie lärare i

musik 450 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänstgjort under

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller annan under

skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, 650 kronor och till extra ordinarie

ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer,

750 kronor. Vid folkskoleseminariet i Göteborg äro hyresbidragen: för ordinarie

lektor i första lönegraden 700 kronor, i andra graden 850 kronor och

i tredje graden 1,000 kronor, för ordinarie lärare i teckning och i gymnastik

300 kronor, för vikarierande lektor å vakant tjänst 700 kronor och

för annan extra ordinarie ämneslärare 300 kronor.

Jag har redan tidigare i kapitlet angående de nya avlöningsförfattningarna

uttalat, att enligt min åsikt kommunala bidrag till de statsanställda

lärarna icke böra medgivas efter införandet av det nya lönesystemet.

Därest sålunda lärare nu uppbär kommunalt hyresbidrag, som vederbörande

kommun åtagit sig under sådana förhållanden, att bidraget skulle kunna

av läraren utkrävas även efter det ny lönereglering trätt i kraft, bör såsom

en förutsättning för inträdandet å den nya lönestaten uppställas, att läraren

frånträder varje anspråk på det kommunala bidraget. Med hänsyn till

bland annat förekomsten av dylika förhållanden synes vid övergången till

det nya lönesystemet skälig hänsyn böra tagas till den förmån, som lärarna

i berörda städer nu åtnjuta och som ofta torde hava utgjort en bidragande

anledning till att vederbörande sökt erhålla de av dem innehavda tjänsterna.

Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka, att staten påtager sig viss kostnad

för avveckling av ifrågavarande kommunala lönetillägg.

Ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg, Norrköping

och Lidingö, som den 1 januari 1938 övergår på den nya lönestaten

och som då kvarstår i den befattning han innehade den 30 juni 1937, bör

sålunda enligt min mening tilldelas ett särskilt personligt lönetillägg motsvarande

det vid sistnämnda tidpunkt av kommunens medel utgående hyresbidraget.

Nämnda tillägg bör utgå, så länge vederbörande bibehåller den

tjänst, som han innehade den 30 juni 1937, eller inom samma kommun

innehar tjänst i den lönegrad han tillhörde samma dag. Vidare synas de

icke-ordinarie lärarna i sagda städer böra på det sättet kompenseras för

kommunalt hyresbidrag, att bidragsbeloppet får inräknas i den avlöning

enligt nu gällande bestämmelser, som lägges till grund för beräkningen av

eventuellt erforderlig lönefyllnad vid övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.

För att dylik lönefyllnad — som reduceras i den mån avlöningen

genom uppfattning i löneklass stiger — skall medgivas, synes

dock böra krävas, att vederbörande under minst sex terminer i följd uppburit

hyresbidrag inom samma kommun.

De lärare vid högre lärarinneseminariet samt vid folkskoleseminarierna i

Stockholm och Göteborg, som uppbära hyresbidrag av statsmedel, böra givetvis

erhålla kompensation för dessa bidrag efter samma grunder, som tilllämpas

beträffande de kommunala hyresbidragen till lärare vid de allmänna

läroverken. Jag vill här erinra, att — sannolikt på grund av rent förbise
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ende — de kvinnliga lärarna vid högre lärarinneseminariet hittills icke kommit

i åtnjutande av ersättning motsvarande det hyresbidrag, som utgår till

motsvarande lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm. Då enligt

min mening detta missförhållande bör rättas, varom jag i annat sammanhang

framlägger förslag, böra ifrågavarande lärarinnor vid övergången på

den nya lönestaten i nu förevarande avseende behandlas, som örn de den

30 juni 1937 uppburit hyresersättning.

Såsom jag vid behandlingen av frågan om förhållandet mellan inanliga

och kvinnliga lärares avlöning framhållit, medför tillämpandet av likalönsprincipen,

på sätt jag förordat, att i åtskilliga fall relativt stora löneökningar

komma att inträda för kvinnliga lärare. Då jag funnit det ej vara

sakligt motiverat att sprången i löneutvecklingen ske alltför häftigt, har det

emellertid synts mig lämpligt, att de kvinnliga ordinarie lärarna successivt

inflyttas på den för manliga och kvinnliga lärare gemensamma löneskalan.

Jag har fördenskull meddelat direktiv åt läroverkslönesakkunniga att undersöka

möjligheten av att fastställa en övergångslöneplan för kvinnliga ordinarie

lärare, avsedd att uppmjuka verkningarna av övergången till det nya

lönesystemet.

Den i enlighet härmed utarbetade övergångslöneplanen skulle tillämpas

under två tidsperioder enligt följande grunder.

Under tiden från och med löneregleringens ikraftträdande den 1 januari

1938 till och med den 30 juni 1940 skola kvinnliga lärare uppbära lön

enligt en löneplan, som för varje ifrågakommande lönegrad genomgående

ligger två löneklasser lägre än motsvarande lönegrad i den vanliga löneplanen.

21 lönegraden exempelvis börjar sålunda under sagda tidrymd med

19 löneklassen och slutar med 21 löneklassen. Lärarinna, som vid övergången

till det nya lönesystemet tillträder reglerad tjänst i en viss lönegrad

utan att hava någon tjänstetid att tillgodoräkna för löneklassuppflyttning,

skall åtnjuta lön enligt övergångslöneplanens lägsta löneklass. Örn hon åter

vid övergången till reglerad lön äger tillgodoräkna sig någon tid för löneklassuppflyttning,

tages vid löneklassplaceringen hänsyn härtill, dock med

den begränsningen, att lärarinnan icke må under den nu ifrågavarande tidsperioden

åtnjuta lön i högre löneklass än övergångslöneplanens högsta för

den ifrågavarande lönegraden. En kvinnlig lärare, som inträder på reglerad

tjänst i 21 lönegraden den 1 januari 1938 och som äger att räkna sig tillgodo

två år, åtnjuter sålunda lön enligt 19 löneklassen under år 1938, enligt

20 löneklassen från och med den 1 januari 1939 etc. Äger hon räkna sig

tillgodo 12 år, erhåller hon likväl icke högre löneklassplacering än i 21

löneklasssen, i vilken hon kvarstår till utgången av den nu ifrågavarande

övergångsperioden.

Under tiden från och med den 1 juli 1940 till och med den 30 juni

1943 skola kvinnliga lärare uppbära lön enligt en löneplan, som för vurje

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 271.

ifrågakommande lönegrad genomgående ligger en löneklass lägre än den

vanliga löneplanen. 21 lönegraden börjar sålunda under denna tid med

20 löneklassen och slutar med 22 löneklassen. En lärarinna, som tillträder

ämneslärarinnetjänst i 21 lönegraden den 1 juli 1940 och som äger räkna

sig tillgodo tre år, åtnjuter lön enligt 21 löneklassen under tiden till och

med den 30 juni 1943, enligt 22 löneklassen under nästföljande tre år o. s. v.

Äger hon räkna sig tillgodo 15 år, erhåller hon likväl icke omedelbart högre

löneklassplacering än i 22 löneklassen, i vilken hon kvarstår till och med

den 30 juni 1943. Först därefter kan hon placeras i 23 löneklassen.

Närmare bestämmelser angående ifrågavarande övergångslöneplan och dess

tillämpning torde få utfärdas av Kungl. Majit.

Lärare, som icke vilja övergå på den nya lönestaten och som därom i

vederbörlig tid och ordning gjort anmälan, komma att få bibehållas vid

den avlöning, som utgår enligt nu gällande stat, ävensom dyrtidstillägg enligt

grunderna för oreglerade verk. Däremot kommer — i likhet med vad

som skett i fråga örn tidigare reglerade förvaltningsgrenar — den tillfälliga

löneförbättringen att bortfalla. På enahanda sätt förhåller det sig beträffande

den provisoriska avlöningsförbättringen.

Beträffande en grupp av lärare bör dock — i viss anslutning till vad som

tidigare tillämpats beträffande å äldre övergångsstat kvarstående befattningshavare

— viss avvikelse från nämnda huvudregler äga rum. I fråga om

sådana adjunkter, som i samband med förstatligande av kommunala mellanskolor

överförts till adjunktsbefattning vid realskola utan att äga för sådan

befattning föreskriven kompetens, gälla särskilda avlöningsbestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med de för mellanskolornas ämneslärare gällande.

Dessa lärare kunna fördenskull i realiteten anses tillhöra övergångsstat,

ehuru de formellt icke uppförts å sådan stat. Det synes fördenskull

befogat, att dem medgives rätt att, därest de så önska, bibehållas vid nu utgående

avlöningsförmåner, tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring

däri inräknade.

Liksom beträffande andra nyreglerade personalgrupper tillämpats böra

även de ordinarie befattningshavare, som nu löneregleras, tillförsäkras s. k.

övergångslön för att vid ingången av januari månad 1938 komma i åtnjutande

av samma lönebelopp, som med tillämpande av förut gällande bestämmelser

skulle hava såsom »lön» i förskott utbetalats vid nämnda tidpunkt.

För jämförelse mellan de nu utgående lönerna och de enligt det nya avlöningssystemet

gällande hava upprättats tabellariska sammanställningar, av

vilka vissa avtryckts såsom bilaga F vid propositionen, medan andra föreligga

i stencilerad upplaga, för att kunna tillhandahållas vederbörande utskott

och andra inom riksdagen intresserade.

Beträffande principerna för upprättandet av jämförelsetabellerna torde här

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

böra framhållas, att såsom jämförelsepunkter i allmänhet valts — förutom

första anställningsåret — de senare år, då enligt nu gällande bestämmelser

avlöningsförhöjning normalt erhålles. I den stencilerade upplagan har emellertid

endast begynnelse- och slutavlöningen medtagits.

Det bör i detta sammanhang allenast påpekas, att de löneminskningar,

som i vissa fall framgå av tabellerna, sakna betydelse i praktiken, då ifrågavarande

slag av lärare icke finnas å en del ortsgrupper. Detta är exempelvis

för I-ort fallet beträffande rektorer vid den lägsta gruppen av högre

allmänna läroverk och vid de båda lägre grupperna av realskolor.

Närmare upplysningar rörande de speciella, tryckta tabellerna äro meddelade

i förklaringar, som intagits efter tabellerna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

6. De allmänna läroverken.

De allmänna läroverken äro för närvarande sammanlagt 137, därav 54

högre allmänna läroverk och 83 realskolor. Av de högre allmänna läroverken

äro 10 högre läroverk för gossar, 5 högre läroverk för flickor, 7 högre gossläroverk

med samgymnasium och 32 högre samläroverk. Av realskolorna

äro 5 realskolor för gossar och 78 samrealskolor.

Jämlikt de för de allmänna läroverken gällande staterna finnas under

budgetåret 1936/1937 följande ordinarie lärartjänster vid dessa läroverk:

B e f a t t

nini

? såsom

Art av läroverk

lärare i

rektor

lektor

adjunkt

första

lära-

rinna

Ämnes-

lära-

rinna

teck-

ning

musik

gym- nastik

med lek

och

idrott

slöjd

för

flickor

Högre allmänna läroverk

54

389

849

2

98

53

52

53

9

Realskolor.........

83

—

396

4

152

49

31

35

9

Summa

137

389

1,245

6

250

102

83

88

18

Rektorer.

Gällande bestämmelser. För närvarande utgår avlöning till manlig rektor

vid högre allmänt läroverk med 7,500 kronor och till kvinnlig rektor med

6,200 kronor. Vid realskola utgår avlöningen till manlig rektor med 6,400

kronor och till kvinnlig rektor med 5,000 kronor. I likhet med ordinarie

lärare i allmänhet vid de statliga läroanstalterna åtnjuter rektor tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg. Däremot uppbär rektor icke provisorisk

avlöningsförbättring. Utöver nu nämnda, från statsverket utgående avlöningsförmåner

äger rektor att av vederbörande läroverkskommun erhålla fri

bostad eller ersättning därför.

Bostadsförmåner. Innan jag framlägger förslag rörande rektorernas avlöningsställning,

torde till behandling böra upptagas spörsmålet om den till

rektorerna vid de allmänna läroverken utgående bostadsförmånen.

Vid bestämmandet enligt nu gällande lönesystem av avlöningarna för

vissa grupper av lärare vid skilda undervisningsanstalter hava naturaförmånerna

varit av väsentlig betydelse. I de fall, då kostnaderna för det statliga

undervisningsväsendet fördelats mellan staten och vederbörande kommun,

har det fallit på kommunernas lott att svara ej endast för undervisningslokaler

utan även för tillhandahållandet av bostad eller ersättning därför

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

åt vederbörande rektor. Detta gäller framförallt de allmänna läroverken.

I andra fall har staten åtagit sig en motsvarande förpliktelse.

Det nya lönesystemet innebär i förevarande avseende principiellt, att

den kontanta lönen tillmätts så, att av densamma ersättning kan uttagas

för anvisad tjänstebostad. Enligt de för allmänna civilförvaltningen

gällande bestämmelserna skall ersättning för anvisad tjänstebostad bestämmas

med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet galler för liknande

lägenhet. Kan överenskommelse mellan vederbörande myndighet och

tjänstemannen icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd,

över vars beslut klagan ej må föras. I utlåtande den 29 september 1927

(statens off. utr. 1927: 30) har bostadsnämnden avgivit förslag till riktlinjer

för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad, vilka riktlinjer i allmänhet

följas av nämnden.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén gjorde för sin del gällande, att något

behov av en ändring av den i förevarande hänseende rådande ordningen

icke förefunnes, såvitt gällde lärarpersonalens löneförhållanden, även vid

tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem i övrigt. Givetvis borde

placeringen i lönegrader ske med skälig hänsyn till åtnjuten naturaförmån,

respektive i dess ställe uppburen ersättning.

Statskontoret framhöll i utlåtande över lärarlönekommitténs betänkande

att -— ehuru befattningshavare med bostadsförmån placerats i en lägre lönegrad

än som eljest ansetts skälig — denna minskning i lönen likväl i flertalet

fall icke på långt när syntes komma att motsvara förmånens värde.

Socialstyrelsen ansåg, att kommitténs förslag beträffande naturaförmånerna

måste betraktas som mindre tillfredsställande, då detta skulle innebära dubbel

dyrortskompensation. En rektor i Stockholm skulle sålunda komma att placeras

mer än fyra löneklasser högre än kommittén i sina motiv angivit och

skulle i verkligheten bliva jämställd med chefstjänsteman i andra lönegraden.

Även skolöverstyrelsen förordade tillämpning av bruttolönesystemet.

1928 års lönekommitté. En tillämpning av det allmänna lönesystemet i

överensstämmelse med lärarlönekommitténs linje, med bostad m. m. utom

lönen, ansåg 1928 års lönekommitté icke böra ifrågasättas. Naturaförmånernas

inordnande i lönen fann kommittén vara nödvändigt. Härom anförde

kommittén bland annat: Den omständigheten, att kommunerna och icke

staten lämnade naturaförmånerna till vissa statsanställda lärare, t. ex. läroverksrektorerna,

vållade visserligen smärre svårigheter i några detaljer, men

dessa kunde utan större olägenheter överkommas och vore i jämförelse med

fördelarna av systemets allmänna tillämpning å statsanställda lärare oväsentliga.

Statens bostadsnämnd åberopade sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés

förslag till allmänt avlöningsreglemente, i vilket nämnden hävdat den

tolkningen av gällande bestämmelser, att för värderingen av alla de bostäder,

som berördes av avlöningsreglementet, i den mån så läte sig göra,

skulle tillämpas i stort sett samma reglor som å den allmänna hyresmarknaden.

Denna grundsats måste vara allmänt vägledande, om avlöningsreglementets

syfte att förhindra beredandet av en förstucken löneförmån i

samband med hyresersättningen skulle kunna upprätthållas. Härvid borde

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

givetvis sådana omständigheter, som att en befattningshavare tvångsvis tilldelades

en bostad, belägen i en dyrbar stadsdel, eller att bostaden vore behäftad

med särskilda olägenheter, kunna medföra nedsättning av den hyra,

som eljest skolat åsättas lägenheten.

Skolöverstyrelsen framförde i sitt utlåtande i ämnet huvudsakligen samma

synpunkter som 1928 års lönekommitté.

Läroverkslönesakkunniga. Jämväl läroverkslönesakkunniga hava tillstyrkt,

att för de allmänna läroverkens rektorer — liksom för andra lärare, beträffande

vilka lönereglering nu är avsedd att genomföras — systemet med

bostad in natura eller ersättning därför avskaffas. Då det av dessa sakkunniga

utarbetade avlöningsreglementet för undervisningsväsendet bygger

på det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, ansluter

sig de sakkunnigas förslag formellt till detta reglemente och ej till det

av 1928 års lönekommitté framlagda reglementsförslaget. På ett par, mera

oväsentliga punkter förordas dock av de sakkunniga avvikelser från berörda,

nu gällande reglemente, detta på grund av önskvärdheten av att vinna

överensstämmelse med avlöningsreglementet för folk- och småskolor.

De sakkunniga hava vidare angivit följande allmänna riktlinjer för behandlingen

av frågan om uppbörden och redovisningen av de hyresersättningar,

som enligt det nya lönesystemet skola erläggas av kommuner, respektive

befattningshavare.

När rektor bebor av kommun upplåten bostad, bör han, efter verkställd

värdering av bostaden, erlägga hyra härför till statsverket. Därest rektorsbostad

icke finnes utan kommun skall lämna ersättning härför, skall denna

— likaledes efter verkställd uppskattning av hyresvärdet för en bostad av

ifrågavarande beskaffenhet — inlevereras till statsverket. Med hänsyn till

att det bär är fråga om kommunernas bidrag till avlöning av vissa lärarkategorier,

har synts lämpligast att ersättningsmedlen redovisas såsom uppbördsmedel

på avlöningsanslaget till de allmänna läroverken.

Då bostad tillhandahålles befattningshavare i statsverket tillhörig byggnad,

böra framdeles de i vederbörlig ordning fastställda hyresbeloppen ingå till

statens allmänna fastighetsfond.

Ett genomförande av det allmänna lönesystemet för befattningshavarna

vid det statliga undervisningsväsendet förutsätter jämväl enligt min mening

full anslutning till bruttolönesystemet, d. v. s. inläggande av hittills utgående

naturaförmåner, respektive ersättning därför, i den kontanta lönen. Ett av

huvudskälen för löneregleringens anpassning efter det allmänna lönesystemet

— att för de under systemet inordnade befattningshavarna bereda efter enahanda

grunder beräknade avlöningsförmåner — skulle annars icke kunna nås.

Av nu anförda skäl ansluter jag mig följaktligen till den ståndpunkt,

som förordats av 1928 års lönekommitté, på sätt densamma utformats av

läroverkslönesakkunniga.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

I fråga om övergången till det nya systemet har en förberedande undersökning

givit vid handen, att för vissa läroverk förefintliga donationsbestämmelser

liksom vid åtagande av nu gällande förpliktelser gjorda förbehåll

kunna påfordra vidtagande av särskilda åtgärder, vilka emellertid torde

böra ankomma på Kungl. Majit.

Beträffande fastställande av hyresbelopp för av stat eller kommun upplåten

bostad anser jag mig böra framhålla, att vid värdering av rektorsbostäderna

bör beaktas, att i de fall, då bostäderna äro större än vad enligt nutidens

fordringar kan anses motiverat, hyrorna bestämmas med hänsyn härtill.

Under ärendets tidigare handläggning har framförts förslag örn att för

rektorerna vid de allmänna läroverken en boställsordning skulle fastställas.

Då utfärdandet av en boställsordning ankommer på Kungl. Majit efter

vederbörandes hörande, torde denna fråga framdeles få upptagas till

prövning.

Rektorernas avlöning sställning. Den löneställning, som bör tillkomma

rektorerna, är givetvis i väsentlig grad beroende av, örn å dem skall

tillämpas netto- eller bruttolönesystem.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén ansåg, att rektors avlöning borde hava

karaktär av chefslön, utan ålderstillägg. Med hänsyn till rektorerna tillkommande

fri bostad eller ersättning därför föreslog lärarlönekommittén dock

icke rektorernas inordnande i en särskild löneplan för tjänstemän i chefseller

därmed jämförlig ställning utan i samma löneplan som för övrig

lärarpersonal.

För inplacering i lönegrader föreslog lärarlönekommittén en indelning av

rektorerna i tre olika avlöningsklasser, i huvudsak efter läroverkens lärjungeantal.

Vad de högre allmänna läroverken beträffar, skulle enligt lärarlönekommitténs

förslag sådana med ett lärjungeantal under 350 hänföras till den

lägsta gruppen. De övriga skulle indelas i två grupper, en med lärjungeantal

mellan 350 och 600 och en med lärjungeantal över 600. Grunderna

för indelningen borde bestämmas av riksdagen, medan Kungl. Majit skulle

avgöra, vilka läroverk som definitivt skulle hänföras till ena eller andra

gruppen, dock att högst en tredjedel av läroverken skulle hänföras till den

högsta respektive till den lägsta.

De olika gruppernas rektorer inplacerades vid mindre läroverk i 28 lönegraden

31 löneklassen, vid medelstora läroverk i 29 lönegraden 32 löneklassen

och vid större läroverk i 30 lönegraden 33 löneklassen. Härtill

skulle för varje rektor komma av vederbörande kommun tillhandahållen fri

bostad (utan värme) eller byresersättning.

Aven i fråga om rektorerna vid real- och samskolor föreslog lärarlönekommittén

en gruppindelning med i huvudsak samma grunder för uppdelningen

som för de högre allmänna läroverken men med endast två grupper. Högst

en femtedel av antalet skolor av detta slag år 1923 skulle hänföras till do

större, vilka skulle hava ett lärjungeantal av minst 250. De manliga rektorerna

placerades i 27. lönegraden 30 löneklassen, respektive 26 lönegraden

29 löneklassen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen förordade i sitt yttrande över kommittébetänkandet, att

samtliga högre läroverks rektorer skulle placeras i 30 lönegraden, 33 lönekullen,

men med skyldighet att erlägga ersättning för dem tillkommande

bostadsförmån. Överstyrelsen föreslog emellertid för samtliga rektorer särskilda

arvodesbelopp, att utgå utöver lönen men utan att medföra rätt

till förhöjd pension och icke heller nödvändigtvis graderade efter ortsgrupp.

Denna löneförstärkning borde fixeras till skillnaden mellan två på varandra

följande löneklasser i 30 lönegraden eller 480 kronor för rektorer vid mindre

läroverk, dubbla beloppet eller 960 kronor vid medelstora läroverk och

1,440 kronor vid de största läroverken, varvid lärarlönekommitténs beräkningar

av läroverkens storleksgrad i det stora hela ansågos kunna följas.

Överstyrelsen föreslog vidare, att samtliga rektorer vid realskolor och samskolor

skulle hänföras till en för alla gemensam lönegrad 27, löneklass 30,

och därutöver såsom arvode erhålla löneförstärkning med 480 kronor vid

mindre och 960 kronor vid större skolor.

Enligt förslaget skulle på grund av bostadsförmånens indragning vissa

rektorer genom reglering komma att drabbas av löneminskning. I dylika

fall borde befattningarnas dåvarande innehavare erhålla ersättning för mistade

löneförmåner.

För kvinnlig rektor föreslog överstyrelsen löneplacering med sådan relation

mellan manlig och kvinnlig befattningshavares lön, som lärarlönekommittén

i övrigt iakttagit beträffande lön för manliga och kvinnliga lärare

men med löneförstärkning av samma storlek som för man.

1928 års lönekommitté. I likhet med lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen

ansåg lönekommittén, att rektorerna vid de högre allmänna läroverken

borde fördelas i tre avlöningsgrupper. Vilka läroverk, som skulle

hänföras till varje grupp, borde bestämmas av Kungl. Majit efter det grunderna

för indelningen godkänts av riksdagen, som skulle bestämma antalet

rektorstjänster inom varje grupp. Kommittén ansåg sådana grunder böra

utgöras av läroverkens storlek med hänsyn till antal avdelningar efter skolomorganisationens

fullständiga genomförande samt möjligen andra särskilda

förhållanden, till vilka vid gruppindelningen Kungl. Majit kunde finna skäligt

taga hänsyn. Enligt kommittén borde högre läroverk med minst 23

avdelningar föras till grupp I, med 17—22 avdelningar till grupp II och

med högst 16 avdelningar till grupp III. Ändringar i den ursprungliga

grupperingen borde efter skolöverstyrelsens hörande kunna företagas av

Kungl. Majit inom ramen av det utav riksdagen bestämda antalet rektorstjänster

inom varje grupp. Enligt kommitténs förslag skulle av de dåvavande

49 högre läroverken 17 hänföras till grupp I, 11 till grupp II och

21 till grupp lil.

Beträffande löneställningen för rektorerna vid de högre allmänna läroverken

fann kommittén skäligt, att i allmänhet ingen rektorsbeställning bleve

vid lönereglering lägre avlönad än dittills varit förhållandet. En förutsättning

för bestämmandet av rektorslöner hade för kommittén varit, att rektorer

tillsattes medelst förordnande på viss tid. Kommittén hade i sitt betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän,

tillhörande den civila statsförvaltningen (statens off. utr. 1930: 17) ansett

lämpligt att inordna förordnandetjänstemännen i det allmänna lönesystemet,

med därav följande lönedifferentiering efter dyrort men utan rätt till avlöningsförhöjningar.

I överensstämmelse härmed ansåge kommittén jämväl

rektorerna böra inordnas i detta system. Därvid inräknade kommittén även

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Martts proposition Nr 271.

bostadsförmånen i lönen. Kommuns skyldighet att för rektor vid allmänt

läroverk anskaffa och underhålla bostad eller lämna skälig hyresersättning

borde bibehållas. Den nu tillämpade principen, att rektor omedelbart och

utan intjänande av ålderstillägg erhölle för honom avsedd lön, ansåg kommittén

böra bibehållas och föreslog därför, att rektor omedelbart skulle

komma i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen i vederbörlig lönegrad.

Med tillämpande av den utav lönekommittén föreslagna utbyggda löneskalan

föreslog kommittén följande löner för rektorer vid de högre allmänna

läroverken.

Grupp I, manlig rektor

kvinnlig »

» II, manlig »

kvinnlig »

» III, manlig »

kvinnlig »

34 lönegraden, 36 löneklassen;

30 » 33 »

33 » 35 »

29 » 32

32 » 34

28 » 31

Jämväl i fråga örn rektorerna vid realskolorna ansåg lönekommittén

en indelning i tre avlöningsgrupper böra göras. Realskolor med minst 14

klassavdelningar borde hänföras till grupp I, med 8 13 avdelningar till

grupp II och med 7 eller färre avdelningar till grupp III. Med tillämpning

av dessa grunder skulle 5 realskolor hänföras till grupp I, 21 till grupp II

samt 43 till grupp III. .

I fråga örn lönebelopp för de olika gruppernas rektorer ansåg kommittén,

att samma relation som i fråga örn de högre allmänna läroverkens rektorer

borde bibehållas. Kommittén föreslog följande löner för realskolerektorer:

Grupp I, manlig rektor

kvinnlig »

» II, manlig »

kvinnlig »

» III, manlig »

kvinnlig »

30 lönegraden, 33 löneklassen;

27 » 30 »

29 » 32 »

26 » 29 »

28 » 31 »

25 » 28 »

Statskontoret framhöll i yttrande över 1928 års lönekommittés förslag, att

ämbetsverket icke kunnat undgå att uppmärksamma den synnerligt höga

lönegradsplacering, som skulle komma rektorerna vid de skilda slagen av

läroanstalter till del. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida en så hög

lönegradsplacering, som förslaget inrymde, kunde i jämförelse med förhållandena

inom andra delar av statsförvaltningen anses vara fullt riktig.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansåg rektorernas föreslagna löneställning

något för hög i jämförelse med åtskilliga andra närmast jämförliga

befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Rektorerna vid

de till grupp I hörande läroverken skulle sålunda komma att intaga en

högre ställning å löneschemat än cheferna för vissa s. k. lärda verk, t. ex.

riksbibliotekarien, överintendenten och chefen för nationalmuseum, riksantikvarien

m. fl. För sin del förordade nämnden en genomgående neddyttning

med en lönegrad av rektorstjänsterna.

Skolöverstyrelsen anslöt sig till förslaget örn indelning av de högre allmänna

läroverken och realskolorna i tre grupper vardera. Dock borde

högre allmänt läroverk med mycket stort lärjungeantal kunna hänföras till

en viss högre grupp och icke endast antalet klassavdelningar vara bestäm
Bihang

till riksdagens protokoll 1937, 1 sami. Nr 271. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mande. Därjämte skulle överstyrelsen i fråga om de högre allmänna läroverken

finna naturligare, att läroverk med minst 22 avdelningar hänfördes

till grupp I samt läroverk med 16—21 avdelningar till grupp II. Ändring

i den en gång fastställda gruppindelningen syntes knappast höra ske annat

än i samband med förordnande av rektor. Ett av överstyrelsen den 19 maj

1921 framlagt förslag angående boställsordning syntes böra bliva föremål

för • överarbetning, innan det eventuellt lades till grund för en ifrågasatt

boställsordning. Kommitténs förslag örn formerna för tillhandahållande av

tjänstebostad eller ersättning härför hade i övrigt icke lämnat anledning till

erinran.

Styrelsen för reldorsföreningen vid de allmänna läroverken hemställde i

underdånig skrivelse den 3 januari 1931, att vid blivande lönereglering för

läroverkens lärare lönerna för respektive rektorsgrupper måtte bestämmas i

enlighet med vad 1928 års lönekommitté föreslagit.

Läroverkslönesakkunniga hava erhållit direktiv att framlägga förslag till

lönesystem för rektorerna i anslutning närmast till skolöverstyrelsens yttrande

över lärarlönekommitténs förslag, dock med lika löneförmåner för

män och kvinnor.

Det av läroverkslönesakkunniga för rektorerna vid de allmänna läroverken

utarbetade avlöningssystemet innebär i huvudsak, att rektorsbefattningarna

principiellt hänföras till kategorien förordnandetjänster. Till utgångspunkt

för lönesättningen har tagits högsta löneklassen inom 30 lönegraden för

högre läroverk samt 27 lönegraden för realskolor. De sålunda erhållna

avlöningsbeloppen hava utökats med vissa tillagg efter läroverkens storlek.

Ifrågavarande tilläggsbelopp uppgå för såväl högre allmänna läroverk som

realskolor till respektive 480, 960 och 1,440 kronor. Dessa lönetillägg äro

direkt inlagda i lönen.

Samma system har tillämpats beträffande rektorerna vid övriga kategorier

av läroanstalter. För vissa av dessa har dock icke föreslagits tillägg utöver

högsta löneklassen.

Ehuru lönerna för rektorerna i princip anslutits till de för förordnandetjänster

gällande avlöningsgrunderna, har dock dyrortsgradering bibehållits

för rektorslönerna. Likaså hava beträffande åtnjutandet av speciella avlöningsförmåner

rektorerna likställts med lärare, utnämnda medelst fullmakt,

även beträffande provisoriskt dyrortstillägg.

I anslutning till vad sålunda angivits hava de sakkunniga i förslaget till

avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen (6 §

1 mom.) inlagt en särskild löneplan för samtliga innehavare av rektorsbefattning

vid de statliga läroanstalterna.

Den högre löneställning, som vissa rektorer enligt nu berörda förslag

komma att intaga i förhållande till befattningshavare i 30 respektive 27

lönegraden, föranleder, att i kungörelsen med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen särskilda

bestämmelser måste meddelas beträffande storleken av de löneavdrag,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rektorerna böra vidkännas under olika slag av tjänstledighet. I detta hänseende

finnes en motsvarighet i gällande särbestämmelser angående tjänstledighetsavdrag

för landssekreterare och landskamrerare, vilka utöver lön

enligt lönegraden B 30 åtnjuta viss avlöningsförstärkning.

Beträffande själva uppdelningen av de allmänna läroverken föreslog, såsom

tidigare erinrats, lärarlönekommittén, att antalet lärjungar skulle utgöra

huvudgrund för indelningen. 1928 års lönekommitté åter ansåg grunderna

för gruppindelningen böra utgöras av läroverkens storlek med hänsyn till

antalet klassavdelningar efter skolorganisationens fullständiga genomförande.

Läroverkslönesakkunniga hava utgått från en kombination av båda de

nyssnämnda beräkningsgrunderna. De hava förordat ett system med poängberäkning,

vars grunder äro följande. Varje fullt 50-tal lärjungar räknas

som 1 poäng. Varje klassavdelning å realskolan samt lyceets tre lägre

kretsar räknas som 1 poäng. Varje klassavdelning å gymnasiet samt lyceets

tre högre kretsar räknas som l1/* poäng. Poängen summeras och gränserna

dragas på följande sätt:

högre allmänna läroverk: grupp I fr. o. m. 45,5 poäng och uppåt, grupp

II fr. o. m. 30,5 t. o. m. 45 poäng och grupp III högst 30 poäng;

realskolor: grupp I fr. o. m. 26 poäng och uppåt, grupp II fr. o. m. 12

t. o. m. 25 poäng och grupp III högst 11 poäng.

Vid fördelningen av läroverken på grupperna hava högre allmänna läroverken

i Haparanda och Lidingö samt högre allmänna läroverket i Bromma

i Stockholm, vilka för närvarande befinna sig under upprättande eller ombildning,

inräknats med sin beräknade, slutgiltiga omfattning. Vidare hava

alla provårsläroverk förts till grupp I, oaktat ett par av dem med tillämpande

av de ovannämnda grunderna skulle hava förts till grupp II.

Beträffande de allmänna läroverkens fördelning på olika grupper enligt

läroverkslönesakkunnigas förslag hänvisas till en vid handlingarna i ärendet

fogad bilaga. Här torde endast följande översikt böra lämnas av antalet

läroverk i olika grupper:

Läroanstalt Grupp I Grupp II Grupp III Summa

Högre allmänt läroverk........ 18 23 13 54

Realskola.................. 5 27 51 83

Vad angår den tidrymd, rektorsförordnande bör omfatta, hava läroverkslönesakkunniga

förordat, att sexårsperioder såsom allmän regel tillämpas,

dock att den första perioden efter löneregleringens genomförande bör avse

tiden 1 januari 1938—30 juni 1943. Detta skulle gälla för alla läroanstalter,

som löneregleras från och med förstnämnda dag.

Om en rektorsbefattning blir ledig under loppet av löpande sexårsperiod,

bör vid tillämpande av detta system den nye innehavaren av befattningen

till en början erhålla förordnande allenast för den tid, som kan återstå till

utgången av den löpande perioden, och först därefter erhålla förordnande

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

på sex år. Den 1 juli 1943 skulle alltså nya rektorsförordnauden träda i

kraft över hela linjen. Denna anordning har befunnits önskvärd bland annat

ur den synpunkten, att för flertalet läroanstalter rektorsbefattningarna avses

skola indelas i avlöningsgrupper, varvid fördelningen av befattningarna på

de olika grupperna skall bestämmas av Kungl. Maj:t. Vart sjätte år bör

fördenskull frågan örn den grupp, till vilken en viss rektorsbefattning skall

i avlöningshänseende hänföras, normalt komma under omprövning. Erforderliga

föreskrifter i förevarande hänseenden avses skola lämnas i vederbörande

stadga. I detta sammanhang erinras, att den nuvarande anordningen

med femårsperioder för t. ex. de allmänna läroverkens rektorsförordnanden

uppkommit genom praxis och icke är föreskriven i läroverksstadgan.

Skulle under en löpande sexårsperiod ett läroverk undergå sådan organisatorisk

förändring, som mera väsentligt inverkar på dess poängställning, bör ändrinS

i grupperingen kunna vidtagas, i fall av behov efter beslut av riksdagen.

Av läroverkslönesakkunniga hava ledamöterna Grimlund och Norrbom i

förut berörda särskilda yttrande framställt önskemål örn högre lönetillägg

och förbättrad pensionsställning för rektorerna.

Läroverfcslärarnäs riksförbunds deputeradeförsamling har i sin tidigare berörda

skrivelse framhållit, att rektorernas löneförmåner icke syntes bli rätt

avvägda, därest icke den högsta rektorsgruppen tillerkändes ett tilläggsarvode

av 1,920 kronor.

Departe- Det av läroverkslönesakkunniga utarbetade förslaget rörande lönereglering

m n sc n. för rektorerna vid de statliga undervisningsanstalterna är så nära anpassat

efter vad 1928 års lönekommitté härutinnan förordat, som med utgångspunkt

från nu gällande avlöningsreglemente för civilförvaltningen och inför den

förestående allmänna lönerevisionen lämpligen låter sig göra. Jag förordar

för min del, att läroverkslönesakkunnigas förslag lägges till grund för löneregleringen

för rektorerna vid allmänna läroverken. Till frågan om de konsekvenser

detta ställningstagande har för övriga läroanstalter återkommer

jag i det följande.

Läroverkslönesakkunnigas förslag ifråga om principerna för gruppindelningen

av de allmänna läroverken — vilket i anslutning till skolöverstyrelsens

yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande utgör en kombination

av lärarlönekommitténs förslag örn lärjungeantalet och 1928 års lönekommittés

förslag om antalet klassavdelningar som utgångspunkt för indelningen

— synes mig innebära en god lösning av det förevarande spörsmålet. Även

den av läroverkslönesakkunniga föreslagna gränsdragningen mellan de olika

grupperna finner jag mig kunna godtaga.

Grunderna för gruppindelningen böra godkännas av riksdagen, som likaledes

bör fastställa antalet rektorsbefattningar inom varje grupp. Själva

fördelningen av läroverken på avlöningsgrupperna bör däremot fastställas

av Kungl. Majit.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Då läroverkslönesakkunniga såsom utgångspunkt för löneställningen för

rektorerna vid de högre allmänna läroverken valt 30 lönegradens högsta

löneklass, vilket av skolöverstyrelsen förordats i yttrande över lärarkommitténs

betänkande, bör härav följa, att rektorerna vid de högre allmänna

läroverken erhålla samma pensionsställning som undervisningsråd. Härigenom

skulle underlättas en i och för sig önskvärd övergång från dylika rektorsbefattningar

till undervisningsrådsbefattningar eller omvänt. Rektorerna

skulle väl icke erhålla fullt samma gynnsamma ställning i pensionshänseende,

som följde av 1928 års lönekommittés förslag, enligt vilket rektorsbefattningarna

vid de högre allmänna läroverken inplacerades i högre lönegrader

än den 30. Då rektorerna hänförts till så kallade förordnandetjänster

enligt nu gällande lönesystem, bliva de emellertid icke genom de sakkunnigas

förslag försatta i sämre pensionsställning än andra chefs- och därmed

jämförliga tjänstemän, vilka tillsättas medelst förordnande. Dylika befattningshavare

med avlöning ända upp till 16,000 kronor komma nämligen ej

i åtnjutande av högre pension än som gäller för befattningshavare i 30

lönegraden. Erinras må ock, att landssekreterare och landskamrerare, vilka

utöver lön enligt 30 lönegraden uppbära avlöningsförstärkningar till ej obetydliga

belopp, erhålla pension enligt nämnda lönegrad. Skulle emellertid,

på sätt 1928 års lönekommitté föreslog, nu gällande löneplan utvidgas och

förordnandetjänster inordnas i lönegrad enligt en sådan löneplan, får givetvis

jämväl rektorernas ställning i löne- och pensionshänseende tagas under

förnyad omprövning.

Slutligen vill jag uttala min anslutning till läroverkslönesakkunnigas uppfattning,

att en förutsättning för att det nya avlöningssystemet i fråga om

rektorsbefattningarna skall kunna fungera tillfredsställande är, att rektorerna

erhålla sina förordnanden för sammanfallande perioder. Jag biträder även

de sakkunnigas förslag om en normal förordnandetid av sex år. Vid ombyte

av rektor under löpande sexårsperiod bör förordnande endast meddelas

för den återstående tiden av perioden, varigenom gruppindelningen i sin

helhet kan på en gång ställas under omprövning.

Lektorer.

Gällande bestämmelser oell tidigare förslag. För närvarande utgår grundavlöning

till manlig lektor med 5,800 kronor. Härtill komma två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor. Till kvinnlig lektor utgår grundavlöning

med 4,800 kronor, vartill komma två ålderstillägg å vartdera 400 kronor.

I vissa större städer hava lektorerna beviljats kommunala lönetillägg, beträffande

vilka hänvisas till vad härom i det föregående anförts.

Lärarlönckommittén fann, med hänsyn till längden av och kostnaderna för

lektorernas akademiska utbildning, en placering i den 27 lönegraden vara

med rättvisa och billighet förenlig. Kommittén föreslog alltså, att manlig

lektor hänfördes till nämnda lönegrad och kvinnlig lektor till 24 lönegraden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

De flesta av de i ärendet hörda myndigheterna anslöto sig till eller hade

i varje fall icke något att erinra mot lärarlönekommitténs förslag. Det

torde fördenskull här vara tillräckligt att erinra örn skolöverstyrelsens yttrande.

Överstyrelsen förklarade sig vara av den meningen, att lektorerna

i lönehänseende icke intagit den plats, som bort tillkomma dem. Åtskilliga

års erfarenhet hade också givit vid handen, att bland dem, som vid universitet

och högskolor utbildade sig för lärarkallet, relativt få underkastade

sig de. starkt förhöjda kostnader, som förvärvandet av lektorskompetens

oavvisligen krävde. För så vitt utvecklingen i detta avseende fortginge i

samma riktning, syntes det vara ganska tydligt, att förr eller senare den

stund måste inträda, då den högre skolundervisningen ej längre kunde i

mera avsevärd omfattning bestridas av därför utbildade lärarkrafter. Överstyrelsen

slutade med att tillstyrka lönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté anslöt sig till lärarlönekommitténs förslag. Så länge

det nuvarande kompetenskravet för lektorat — akademiska studier fram

till doktorsgraden eller likvärdig lärdomsgrad — ansåges böra oförändrat

upprätthållas, nödgades man enligt lönekommittén sätta lektorslönen relativt

högt. Med den betydelse, som givits åt lektoraten vid våra högre allmänna

läroverk — en betydelse, som måhända ökats i och med den senast

genomförda läroverksorganisationen — syntes lärarlönekommitténs förslag

vara riktigt avvägt.

I avgivna yttranden över 1928 års lönekommittés förslag tillstyrktes detsamma

i här förevarande del av flertalet hörda myndigheter.

Domkapitlet i Göteborg höll före, att den av lönekommittén för universitetsprofessorerna

föreslagna avlöningen i en 34 lönegrad borde såsom konsekvens

medföra lektorernas placering i den 28 lönegraden. Domkapitlet i

Visby yttrade, att en jämförelse med de inkomster, som vore förbundna med

många av de befattningar, som innehades av präster, jurister och läkare

m. fl,, visade hän på en placering av lektor i 28 lönegraden. Länsstyrelsen

i Göteborg och Bohus län uttalade, att lektorerna syntes böra placeras, manliga

i 28 och kvinnliga i 25 lönegraden.

Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk framhöll, att den föreslagna

placeringen för lektorerna av många skäl måste anses vara den lägsta,

som borde ifrågakomma. Enligt läröverkslärarnäs riksförbund borde det

uttryckligen framhållas, att de jämförelser, som kunde göras mellan lektorerna

och vissa dem ganska närstående tjänstemän, vilka placerats i 28

lönegraden, syntes fullt berättiga o påståendet, att 27 lönegraden vore ett

minimikrav för lektorernas del. Åtskilliga kollegier vid de allmänna läroverken

uttalade sig i samma riktning. Även krav på en placering i 28

lönegraden framfördes, i de flesta fall dock endast i avgivna reservationer.

Statskontoret framhöll i sitt utlåtande i ämnet, att enligt det föreliggande

förslaget såväl de statligt som de kommunalt anställda lärarna i stort sett

erhölle en betydlig löneökning. Något ändringsförslag beträffande lektorernas

lönegradsplacering framfördes icke av ämbetsverket.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd erinrade, att de föreskrivna kompetensfordringarna

för lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vore något högre än vad som

gällde för de i 26 lönegraden placerade befattningarna vid de s. k. lärda

verken. Örn sålunda av denna anledning en något högre lönegradsplacering

kunde anses påkallad i fråga om lektorerna, vore å andra sidan att

märka, att dessa i allmänhet vunne sin befordran vid relativt tidig ålder,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

varjämte icke helt borde bortses från att dessa befattningshavare vore i

åtnjutande av ferier under skilda perioder av året, som sammanlagt betydligt

överstege den semester, vilken högst tillkomme statens befattningshavare

i allmänhet. Även örn dessa långa uppehåll i arbetet vöre motiverade

icke av hänsyn till lärarna utan till eleverna, så medförde dock dessa ferier

reella fördelar för lärarna. Det borde i detta sammanhang även framhållas,

att vid de i egentlig mening förvaltande verken ett väsentligen strängare

urval ägde rum vid befordran till befattning över den 21 (i vissa verk 22)

lönegraden än vad fallet vore vid läroanstalterna. Det läge i väsentlig mån

i läraraspirantens egen hand att bestämma, örn han på grund av den utbildning

han ville bestå sig skulle ernå lektorsbefattning. Under hänvisning

till vad förut sagts örn vissa befattningshavare vid de s. k. lärda

verken, ville lönenämnden jämväl framhålla, att från ifrågavarande tjänstemäns

sida med skäl kunde framställas krav på uppflyttning till 27 lönegraden,

därest lektorerna hänfördes till denna lönegrad. Yrkanden i sådant

avseende hade redan framförts. Vilka konsekvenser en dylik löneuppflyttning

skulle erhålla beträffande de i egentlig mening förvaltande verken

kunde ej överblickas. Med hänsyn till samtliga berörda omständigheter

förordade lönenämnden, att lektorerna vid de allmänna läroverken — liksom

vid folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken — placerades i

26 lönegraden, såväl män som kvinnor.

Skolöverstyrelsen framhöll bland annat följande: Att de ekonomiska förmåner,

som vore förbundna med lektorskompetens, icke ansåges motsvara

kostnaderna för dess vinnande, finge anses styrkt av det förhållandet, att

tillgången på väl kvalificerade lektorskompetenta lärarkrafter vore avgjort

otillräcklig. Då överstyrelsen funne sig böra tillstyrka bifall till kommitténs

förslag örn lektorernas placering i 27 lönegraden, ansåge sig överstyrelsen

böra förbinda denna tillstyrkan med ett uttalande, att en lägre lönesättning

för lektorer än 27 lönegraden under inga förhållanden borde förekomma.

Även i jämförelse med de så kallade andragradstjänstemännens placering—

vilka med hänsyn till utbildning och befordringsförhållanden vid 1918 års

lönereglering ansågos böra stå tillbaka för lektorerna och vilka, i fråga örn

de närmast jämförbara befattningshavarna, inrangerats i 26 lönegraden

syntes 27 lönegraden vara den, som närmast anslöte sig till den vid senaste

lönereglering följda relationen. Särskilt nära till hands, med tanke på den

likartade men dock icke helt lika utbildningen, läge en jämförelse med t. ex.

förste bibliotekarier och förste arkivarier. Dessa vore upptagna i 26 lönegraden,

och relationen till dem funne överstyrelsen ganska avgjort hänvisa

till 27 lönegraden för lektorer.

Skolöverstyrelsen har senare haft tillfälle att ånyo yttra sig i frågan, detta

med anledning av en utav lektorernas förening den 17 juni 1935 gjord

framställning till Kungl. Majit, i vilken — i avvaktan på en allmän reglering

av lärarnas löner — bland annat påyrkades en avsevärd förbättring

av" lektors begynnelselön. I detta yttrande framhöll överstyrelsen, att de

skäl, som redan 1930 talade för placering av lektorerna högre än i 27 lönegraden,

vunnit ökad styrka.

Läro verk steir arn as riksförbunds deputeradeförsamling har i förut berörda

framställning yrkat, att lektorerna måtte placeras i 28 lönegraden.

I en till Kungl. Majit ingiven skrivelse av den 28 januari 1937 har lektorernas

förening gjort gällande, att endast en placering av lektorerna i 2b

lönegraden syntes kunna för framtiden säkerställa en någorlunda tillfreds
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

72 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ställande rekrytering av lektorsbefattningarna. Såsom skäl härför har bland

annat framhållits, att i många fall en placering i 27 lönegraden ej skulle

medföra höjning utan tvärtom sänkning av nu utgående kontanta nettolönen.

Detta vore särskilt betänkligt, då en betydande del av inkomsten måste

räknas såsom amortering av studiekostnader, ett förhållande som ej ändrades

av den omständigheten att lektorernas pensionsförhållanden skulle bliva

betydligt förbättrade. Beträffande studiekostnaderna åberopades i skrivelsen

en utredning, vilken utvisade, att kostnaderna för förvärvande av fullständig

lektorskompetens skulle gå till omkring 30,000 kronor. Av denna summa

folie betydligt över hälften på den del av studierna, som följde efter avläggandet

av ämbetsexamen.

Läroverkslönesakkunniga. I fråga örn lönegradsplaceringen av lektorerna

hava de sakkunnigas ordförande samt en ledamot tillstyrkt 27 lönegraden,

medan två ledamöter, herrar Grimlund och Norrbom, påyrkat en placering

i 28 lönegraden.

Huru lektorernas avlöningsförhållanden ställa sig enligt nu gällande

bestämmelser samt vid en placering i 27 lönegraden framgår för vissa representativa

år av de vid propositionen fogade sammanställningarna rörande

lönebeloppen före och efter löneregleringen. Här torde endast böra anföras

följande siffror beträffande manlig lektor. Begynnelselönen till sådan

lektor placerad å billigaste ort utgår nu med 8,385 kronor, vilket belopp

efter löneregleringen skulle höjas till 8,419 kronor. Å dyraste ort äro motsvarande

siffror 9,392 och 10,344 kronor. Slutlönen skulle å billigaste ort

ökas från 9,588 kronor till 9,984 kronor samt å dyraste ort från 10,508

kronor till 11,784 kronor. I dessa siffror ingå icke kommunala tillägg, då

nuvarande innehavare av med dylika tillägg förenade befattningar förutsättas

skola av statsmedel beredas gottgörelse för sagda förmåns avskaffande

i och med löneregleringen. Vid denna jämförelse har icke heller tagits hänsyn

till pensionsavdrag. — För kvinnliga lektorer blir givetvis löneförbättringen

avsevärt större än för manliga.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har, åtminstone tidigare, en

stor enighet rått örn lämpligheten av att placera läroverkslektorerna i 27 lönegraden.

På senare tid hava emellertid framställts yrkanden om en placering

av lektorerna i 28 lönegraden.

Av dem, som yrkat på en lägre lönegrad för lektorerna än den 27, har

främst pekats på de konsekvenser, som vid en placering av lektorerna i

nämnda lönegrad skulle kunna uppkomma för lönegradsplaceringen av vissa

förutvarande så kallade andragradstjänstemän, vilka nu äro hänförda till 26

lönegraden. Såvitt jag kan se, bör emellertid en inplacering i 27 lönegraden

icke i och för sig kunna tagas till intäkt för uppflyttning i högre lönegrad

av tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar. Den nämnda lönegradsplaceringen

kan nämligen efter min mening anses vara väl avvägd i förhållande

till den faktiska löneställningen för närmast jämförliga, redan löne
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

reglerade befattningar. Att på sätt i vissa avgivna yttranden påyrkats, hänföra

lektorstjänsterna till 28 lönegraden skulle däremot efter min bestämda

uppfattning framkalla ej oberättigade anspråk på lönegradsuppflyttning från

avsevärda grupper förvaltningstjänstemän i ansvarsfylld ställning.

Av anförda skäl finner jag mig fördenskull böra för lektorerna vid de

allmänna läroverken föreslå placering i 27 lönegraden.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Vid 1918 års lönereglering

följdes beträffande läroverksadjunkterna ett av 1902 års löneregleringskommitté

upprättat förslag. Den av kommittén föreslagna begynnelseavlöningen

för lektor, 5,800 kronor, ansåg kommittén böra utgöra slutavlöning

för adjunkt. Med beräkning av tre ålderstillägg å 500 kronor föreslog

kommittén en begynnelseavlöning för adjunkt av 4,300 kronor. Denna

summa översteg med 600 kronor avlöningen åt tjänsteman i den dåvarande

så kallade första normalgraden utan ortstillägg, som för nämnda tjänsteman

varierade mellan 100 och 300 kronor. För kvinnlig adjunkt föreslog kommittén

en avlöning av 3,600 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor.

Dessa förslag blevo av Kungl. Majit och riksdagen godkända. Beträffande

de adjunkterna i vissa större städer beviljade kommunala lönetilläggen hänvisas

till vad härom i det föregående anförts.

Vid vissa allmänna läroverk finnas adjunkter, som i samband med förstatligande

av kommunal mellanskola överflyttats från befattning såsom

ämneslärare vid förutvarande mellanskola men som sakna formell behörighet

som adjunkt. För dessa adjunkter, vilka för närvarande äro 44, gälla

särskilda avlöningsbestämmelser, i huvudsaklig anslutning till de för mellanskolornas

lärare föreskrivna. Av nämnda lärare äro emellertid 15 förordnade

såsom rektorer, och i deras ställe äro utnämnda adjunktskompetenta lärare.

Lärarlönékommittén framhöll, bland annat, att en allt större del av gymnasieundervisningen

småningom överflyttats på adjunkterna. Denna omständighet

hade i viss mån medfört en förändring i arten av adjunkternas arbete,

som ej kunde förbises vid bedömande av lönefrågan. I avseende å

befordringsmöjligheter torde örn adjunkterna kunna sägas detsamma som

örn lektorerna, nämligen att adjunktstjänsterna i stort sett vore slutbefattningar.

I nu gällande lönesystem förefunnes en viss relation mellan lektors

och adjunkts avlöning i så måtto, att adjunkts slutavlöning vore lika med

lektors begynnelseavlöning. Bibehållandet av en dylik relation ansåge kommittén

icke vara en nödvändig förutsättning vid bedömande av den lönegrad,

till vilken adjunkt borde hänföras. Kommittén hade icke kunnat finna

annat, än att adjunkternas lönefråga kunde och borde skärskådas särskilt

för sig och oberoende av vad som kunde komma att i löneavseende tillerkännas

lektor. Kommittén föreslog inplacering av manlig adjunkt i en

lönegrad sammanfallande med den år 1925 tillkomna 23 lönegraden samt

av kvinnlig adjunkt i en lönegrad, närmast motsvarande den nuvarande 20

lönegraden. Om med hänsyn till löuetekniska synpunkter tvekan skulle

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

råda i fråga om lämpligheten av en placering för adjunkterna i en nybildad

lönegrad, ansåge kommittén (de manliga) adjunkterna närmast böra placeras

i 24 lönegraden.

I yttrande över lärarlönekommitténs förslag föreslogs av vissa domkapitel

uppfattning av adjunkterna till 24 lönegraden. Även bland länsstyrelserna

böjdes röster för en dylik placering, ehuru jämväl yrkande örn en lägre

löneställning framkom.

Skolöverstyrelsen redogjorde till en början för vad de allmänna läroverkens

kollegier m. fl. framhållit därom, att för bibehållande av adjunkternas hittillsvarande

lönerelation å ena sidan till förstagradstjänstemännen, å andra

sidan till lektorerna samt med hänsyn jämväl till andra tungt vägande omständigheter,

särskilt det förhållandet, att adjunkterna bestrede 51 procent

av all undervisning å gymnasiet, ävensom därtill, att adjunkternas befordran

till ordinarie tjänst inträffade vid relativt sen ålder, adjunkterna rättvisligen

borde placeras i 24 lönegraden.

För egen del hade överstyrelsen icke velat bestrida, att vad sålunda anförts

ägde fullt fog ej mindre beträffande adjunkternas omfattande tjänstgöring

å ett högre undervisningsstadium än det, som deras tjänst egentligen avsåge,

än även beträffande den tilltagande förseningen av extra ordinäre lärares

tillträde till ordinarie tjänst, vilken i väsentlig grad berodde på otillräckligheten

av antalet ordinarie lärartjänster samt hårdare drabbade adjunkterna

än andra lärare. Ehuru sålunda på dessa och andra grunder en gottgörelse

syntes böra tillkomma adjunkterna, kunde överstyrelsen icke bortse från det

förhållandet, att det stora flertalet förutvarande andragradstjänstemän, vilka

på goda grunder tidigare ställts före adjunkterna i lönesystemet, såsom

förste aktuarie och förste arkivarie i riksarkivet, förste bibliotekarie vid

riksbiblioteket och universitetsbiblioteken, förste arkivarie i utrikesdepartementet,

krigsarkivarie^ förste statsmeteorolog, statsgeolog, sekreterare oell

kamrerare i åtskilliga verk m. fl., genom avlöningsreglementet den 26 juni

1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, fått sin plats i 24 lönegraden. Med

hänsyn till anförda omständighet ansåge sig överstyrelsen förhindrad att

förorda adjunkternas placering i 24 lönegraden, så mycket mera som det

beträffande lönerelationen mellan lektor och adjunkt andragna icke syntes

överstyrelsen ägnat att stödja detta krav. I likhet med kommittén vore

överstyrelsen sålunda av den meningen, att manlig adjunkt rättvisligen

borde placeras i 23 lönegraden och kvinnlig adjunkt i 20 lönegraden.

Läroverlcslär arnäs riksförbund, med vilket Sveriges extr al är are förening instämde,

anförde bland annat, att enligt förbundets mening adjunkterna borde

placeras en lönegrad högre än enligt kommitténs förslag. Den av kommittén

föreslagna löneplaceringen för å ena sidan adjunkter och å andra sidan

adjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor måste med nödvändighet

leda till, att de mest meriterade lärarna med adjunktskompetens

skulle lockas över till de kommunala mellanskolorna.

1928 års lönekommitté fann i likhet med lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen

adjunkterna böra placeras i 23 lönegraden. Av adjunkterna själva

begärd placering i 24 lönegraden skulle innebära ett bortseende från vissa

förhållanden, som enligt kommitténs mening borde tagas i betraktande vid

tillämpning av det föreslagna lönesystemet på läroverkens lärare. I jämförelse

med befattningshavare inom den övriga statsförvaltningen, vilka i fråga

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

om utbildning och arbetets beskaffenhet vore närmast jämställda med adjunkterna,

intoge adjunkterna en bestämt förmånligare ställning både i fråga

örn de långa ferierna och den i viss mån friare tjänstgöringen under terminerna.

Tillströmningen, sådan den kunde bedömas på grund av till lediga

tjänster anmälda antal sökande, gåve vid handen, att för läroverkens adjunktsbefattningar

även med nuvarande avlöningsförhållanden funnes erforderlig

tillgång på väl kvalificerade lärarkrafter. Det kunde med hänsyn till

nämnda omstämdigheter icke anses motiverat att för adjunkterna förorda

en placering i 24 lönegraden, utan kommittén föresloge, att manlig adjunkt

hänfördes till 23 lönegraden och kvinnlig adjunkt till 20 lönegraden. För

de adjunkter, som utan formell adjunktskompetens överflyttas från kommunala

mellanskolor, föreslog kommittén placering en lönegrad lägre än för

övriga adjunkter.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll i yttrande över 1928 års

lönekommittés förslag, att enär 22 lönegraden närmast motsvarade de löneförmåner,

som för närvarande tillkomme adjunkterna, och då adjunkterna i

likhet med lektorerna vore med avseende å den årliga ledigheten från arbetet

avsevärt gynnsammare ställda än den civila förvaltningens tjänstemän,

nämnden ansåge det tillfyllest, att adjunkterna placerades i nämnda lönegrad.

Lönenämnden framhöll, att därest adjunkterna skulle placeras i 23

lönegraden, minst samma löneställning måste tillerkännas vissa tjänstemän

vid de lärda verken, vilka nu tillhörde 21 lönegraden och för vilka delvis

högre lärdomsmeriter gällde än för adjunkterna. Vid ett godtagande av de

sålunda utav lönenämnden förordade lönegradsplaceringarna syntes i vissa

fall befattningshavare, tillhörande omnämnda lärargrupper, komma att lida

minskning i de dem för närvarande tillkommande löneförmåner, därest sådant

icke genom särskilda övergångsbestämmelser förebyggdes. Nämnden

förutsatte såsom självfallet, att dylika föreskrifter utfärdades.

Skolöverstyrelsen underkastade de i adjunkternas löneregleringsfråga anförda

huvudskälen förnyad prövning. Då denna överstyrelsens omprövning

omfattar praktiskt taget alla de skäl, som — huvudsakligen från lärarhåll —

anförts för läroverksadjunkternas placering i 24 lönegraden, återgives överstyrelsens

yttrande i det följande tämligen utförligt.

Kommitténs huvudsakliga skäl för adjunkternas placering i 23 lönegraden

syntes överstyrelsen vara, att adjunkterna, i jämförelse med de befattningshavare

inom den övriga statsförvaltningen, med vilka de i fråga örn utbildning

och arbetets beskaffenhet vore närmast jämställda, intoge en bestämt

förmånligare ställning både i fråga om de långa ferierna och den i viss

mån friare tjänstgöringen lindar terminerna, samt att tillströmningen till

adjunktstjänsterna voro kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande. Man

syntes vara berättigad antaga, att vid jämförelsen kommittén i första hand

tänkt på de så kallade förstagradstjänstemännen, d. v. s. notarier och aktuarie^

med vilka jämförelse gjorts tidigare, måhända även på vissa sekreterare,

vilka dock i allmänhet torde räknas till de så kallade andragradstjänstemännen.

Notarier och aktuarier vore i kommitténs tjänsteförteckning placerade

i lönegrad 21, sekreterare i lönegrad 24 eller ibland 26. I överstyrelsens

yttrande år 1924 hade även jämförelse gjorts med vissa andra befattningshavare,

vilka tidigare ställts fört! adjunkterna i lönesystemet och

på goda grunder alltjämt ansåges böra göra det. Dessa befattningshavare

hade genom avlöningsreglementet av år 1921 fått sin plats i 24 lönegraden,

vilket överstyrelsen då funnit utgöra hinder för adjunkternas placering i

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition Nr 271.

samma lönegrad. Gent emot berörda befattningshavare åtnjöte adjunkterna

förmånen av avsevärt längre ferier, ehuru detta gällde alla lärare i lika mån

och icke speciellt läroverksadjunkterna. Från denna förmån syntes visserligen

ej kunna helt bortses, då det gällde lönens bestämmande för de olika

lärarkategorierna. Men det finge å andra sidan icke förbises, att läsårets

längd vore avhängigt av faktorer, över vilka lärarna icke ägde att bestämma,

och att, så länge det med hänsyn till lärjungarnas behov icke ansåges tillrådligt

att utsträcka arbetstiden vid skolorna, det icke heller funnes tillfälle

för lärarna att genom ett längre arbetsår komma i paritet med andra tjänstemän

i förevarande avseende. Förvärvsarbete under ferierna vore endast i

undantagsfall möjligt. Under sådana förhållanden funne överstyrelsen det

icke riktigt, att lönen för en adjunkt eller annan lärare i jämförelse med

en annan befattningshavare, med vilken han i övrigt ansåges böra jämställas,

utmättes i direkt proportion till arbetsårets längd för ifrågavarande

båda kategorier av befattningshavare. Att en viss hänsyn till förhållandet

toges vid utmätande av lönevillkoren, funne överstyrelsen rimligt, men överstyrelsen

funne det dock i hög grad angeläget, att detta förhållande icke

nu komme att tillmätas större betydelse än vad tidigare skett. En förskjutning

i motsatt riktning vore snarare motiverad med hänsyn ej mindre därtill,

att kraven på lärarnas arbetsintensitet och arbetseffektivitet i vår tid

vore avgjort större än tidigare, än även därtill, att i fråga örn de allmänna

läroverken och med dem jämförliga läroanstalter en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten

nu ifrågasattes för de olika kategorierna av ordinarie ämneslärare.

Vad beträffade den friare tjänstgöring under terminerna, som

kommittén anförde såsom en annan förmån, höll överstyrelsen före, att lärarens

sammanlagda arbetstid per dag vore fullt lika stor som den, vilken

påvilade en tjänsteman inom den övriga statsförvaltningen.

Efter att hava lämnat en redogörelse för ålder vid befordran till ordinarie

tjänst m. m., vilken redogörelse efter de senaste årens inrättande av nya

tjänster åtminstone i viss mån torde ha förlorat aktualitet, anförde skolöverstyrelsen

vidare:

De av kommittén åberopade förhållandena syntes enligt överstyrelsens

mening icke utgöra anledning till någon mera nämnvärd reduktion av de

lönebelopp, som med hänsyn till arbetets art och betydelse kunde anses böra

tillkomma en adjunkt i jämförelse med en tjänsteman inom den civila förvaltningen.

A andra sidan måste enligt överstyrelsens uppfattning vid löneplaceringen

bestämt beaktas adjunkternas längre utbildning och mindre befordringsmöjligheter

i jämförelse med förstagradstjänstemännen: den akademiska

utbildningen och provåret krävde 5 ä 6 år efter studentexamen, och

adjunktstjänsterna vore väsentligen att betrakta som sluttjänster. Till alla

nämnda omständigheter måste hänsyn också anses hava blivit tagen vid

1918 års lönereglering, och utan att direkt uttala sig örn, huruvida den

relation, som då åvägabragtes mellan adjunkterna och befattningshavare

inom den civila förvaltningen, vore den i alla avseenden riktigaste, holle

överstyrelsen likväl före, att adjunkternas lönestandard, relativt sett, icke

borde förändras i för dem ogynnsam riktning, därest det icke kunde uppvisas,

att den tidigare varit alltför hög i jämförelse med andra tjänstemannagruppers.

Överstyrelsen ansåge sig sålunda böra tills vidare utgå från

att den relativa lönestandard, som vid 1918 års lönereglering fastställdes

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 271. 77

för adjunkterna, borde, så långt detta inom det nya lönesystemets ram vore

möjligt, bibehållas.

Överstyrelsen har härefter till jämförelse upptagit dels adjunkternas och

förstagradstjänstemännens, dels adjunkternas och lektorernas löneförhållanden

enligt det föreliggande förslaget. Enligt denna jämförelse skulle för ett

exakt bibehållande av 1918 års relation mellan adjunkter och förstagradstjänstemän

de förra placeras ungefär mitt emellan 23 och 24 lönegraderna.

Jämförelsen mellan de nu av kommittén föreslagna lönerna för adjunkter

och lektorer fann överstyrelsen giva vid handen, att enligt kommitténs förslag

relationen skulle förskjutas till adjunkternas fördel i fråga om begynnelselönen

och till deras nackdel i fråga örn slutlönen.

Då det sålunda vid inplacering av undervisningsväsendets befattningshavare

i det allmänna lönesystemet av tekniska skäl uppenbarligen icke vore

möjligt att helt bibehålla de år 1918 fastställda relationerna, kunde beträffande

adjunkternas löneplacering tvekan onekligen uppstå, huruvida den 23

eller den 24 lönegraden borde väljas. Överstyrelsen kunde därvid för sin

del icke bortse därifrån, att kommitténs förslag innebure en faktisk örn också

icke mera avsevärd reduktion av slutlönen för adjunkter inom de lägsta

dyrortsgrupperna. Denna absoluta lönereduktion drabbade visserligen endast

ett jämförelsevis litet antal adjunkter, och det syntes vara avsett att för de

nuvarande befattningshavarna undvika minskningen genom lämpliga övergångsanordningar.

Men relativt sett, med tanke på den samtidigt ifrågasatta

och av överstyrelsen tillstyrkta utsträckningen av tjänstgöringstiden

från 28 till 30 veckotimmar, torde löneminskning inträda för de nuvarande

befattningshavarna i betydande utsträckning.1 Även örn man icke kunde

bortse från vissa fördelar i andra avseenden, som löneregleringen medförde

och av vilka vederbörande befattningshavare torde önska komma i åtnjutande,

funne överstyrelsen det under sådana förhållanden dock obestridligt,

att den välbehövliga effektiva löneförbättringen med den föreslagna lönesättningen

utebleve.

Även en jämförelse mellan de lönebelopp, som överstyrelsen tidigare och

nu funnit sig böra föreslå för Övningslärare och ämneslärarinnor och en

adjunktslön enligt 23 lönegraden, gåve enligt överstyrelsens mening vid

handen, att adjunkterna genom en sådan placering komme i en oförmånlig

ställning i jämförelse med nyssnämnda kategorier av lärare.

Då överstyrelsen i sitt yttrande år 1924 hade ansett sig förhindrad förorda

den 24 lönegraden, hade detta skett icke minst under hänvisning till

det förhållandet, att vissa tjänstemän, som tidigare på goda grunder ställts

före adjunkterna i löneavseende och ansågos alltjämt böra sättas före dessa,

erhållit placering i 24 lönegraden. Genom senare skedd lönereglering hade

emellertid flertalet av ifrågavarande befattningar flyttats upp i 26 lönegraden.

Därmed måste det av överstyrelsen då åberopade hindret för en placering

av adjunkterna i 24 lönegraden anses hava bortfallit och uppflyttningen

av de nyssnämnda tjänstemännen till 26 lönegraden tvärtom utgöra

ett tungt vägande skäl för att adjunkterna nu placerades en lönegrad högre

än kommittén föreslagit.

Visserligen torde icke utan fog mot adjunkternas placering i 24 lönegraden

kunna anföras, att lektorerna icke samtidigt ansetts böra tillerkännas

1 Beträffande frågan om utökning av tjänstgöringstiden hänvisas till den särskilda behandlingen

av detta ämne (2 kap.).

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lön i 28 lönegraden. Den nuvarande relationen mellan adjunkter och lektorer

torde få anses ogynnsam för lektor, därest skillnaden i avlöning skulle

kunna någorlunda täcka den merkostnad, som vore förbunden med förvärvande

av lektorskompetensen. Men å andra sidan syntes 23 lönegraden icke

i och för sig rätt väl motsvara den allt annat än korta utbildning, som en

adjunkt måste underkasta sig, och med tanke jämväl på det förhållandet,

att adjunkterna i stor utsträckning toges i anspråk för gymnasieundervisning,

hade överstyrelsen svårt att icke finna adjunkternas placering i 23

lönegraden innebära en lönesättning i underkant, som icke gjorde rättvisa

åt denna lärarkårs betydelsefulla arbete och som icke kunde vara till undervisnings-

och uppfostringsarbetets gagn.

Överstyrelsen framhöll slutligen, att överstyrelsen icke ansåge sig kunna

bedöma, huruvida det med hänsyn till statsekonomiska förhållanden kunde

komma att befinnas omöjligt att genomföra en lönereglering för undervisningsväsendets

befattningshavare, därest 23 lönegraden icke ansåges böra

under några förhållanden ifrågakomma för adjunkterna. Skulle detta vara

förhållandet, ville överstyrelsen, med tanke jämväl därpå, att överstyrelsen

tidigare tänkt sig denna placering, icke motsätta sig kommitténs förslag i

förevarande avseende. Men med hänsyn till ovan anförda förhållanden funne

överstyrelsen en sådan lönesättning icke vara den för ifrågavarande befattningshavare

riktigaste och mest rättvisa, och överstyrelsen ansåge sig därför

böra föreslå, att adjunkterna vid inplaceringen i det allmänna lönesystemet

borde komma i åtnjutande av lön i 24 lönegraden.

Beträffande avlöningen för kvinnlig adjunkt föreslog överstyrelsen, att

kvinnlig befattningshavare skulle placeras tre lönegrader lägre än manlig,

d. v. s. i 21 lönegraden. För de förut omförmälda adjunkterna, vilka tidigare

varit lärare vid kommunala mellanskolor och vilka icke äro formellt

adjunktsbehöriga, föreslog överstyrelsen i likhet med 1928 års lönekommitté

en lönegrads lägre placering än för övriga adjunkter.

LäroverTcslärarnas riksförbund har i den av förbundets deputeradeförsamling

avgivna, förut berörda skrivelsen yrkat, att adjunkterna måtte hänföras till

24 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga. Såsom jag tidigare omnämnt hava läroverkslönesakkunniga

på grund av erhållet uppdrag verkställt en utredning angående

uppdelning av läroverksadjunkterna i två kategorier.

Härvid förutsattes att den lägre lönegruppen av adjunkter skulle placeras

i 20 eller 21 lönegraden samt den högre i 23 eller 24 lönegraden. Efter

slutförd utredning hava emellertid de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att den tilltänkta anordningen skulle vara förenad med så avsevärda

tekniska och praktiska svårigheter, särskilt ur befordringssynpunkt, att de

sakkunniga bestämt avrått en dylik åtgärd.

Sedan de skäl, som läroverkslönesakkunniga anfört för denna sin uppfattning,

tagits under omprövning och i stort sett funnits bärande, hava de sakkunniga

därefter meddelats direktiv att framlägga utredning avseende en enhetlig

placering i lönegrad av de läroverksadjunkter, som äga formell kompetens

för dylik befattning. De sakkunniga hava härvid haft att taga hänsyn

till de konsekvenser, som en inplacering av adjunkterna i de ifråga
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 79

kommande lönegraderna kunde medföra i avseende å andra lärare vid de

allmänna läroverken.

Sedan utredningen verkställts, hava läroverkslönesakkunniga meddelat, att

de såtillvida uppnått enighet, att de i fråga om lönegradsplaceringen för de

läroverksadjunkter, vilka äga formell kompetens till sådan befattning, ansett

endast 23 och 24 lönegraderna böra komma i fråga. Men medan ordföranden

och en ledamot förordat den lägre av dessa lönegrader, hava ledamöterna

Grimlund och Norrbom uttalat sig för den högre.

Beträffande de konsekvenser, som kunna anses följa av den ena eller den

andra lönegradsplaceringen, har bland de sakkunniga enighet rått därom,

att adjunkt, som överflyttats från kommunal mellanskola utan att innehava

formell kompetens såsom adjunkt, bör hänföras till 22 lönegraden. Beträffande

ämneslärarinnorna hava däremot meningarna delat sig, i det att de

ledamöter, som förordat den lägre löneställningen för adjunkterna, givit uttryck

för den uppfattningen, att en placering i den högre lönegraden måste

föranleda, att ämneslärarinnorna placeras en lönegrad högre än den de sakkunniga

gemensamt funnit vara i och för sig riktig, medan de båda övriga

ledamöterna icke ansett en sådan konsekvens ofrånkomlig. De skäl, som

av herrar Grimlund och Norrbom anförts till stöd för att adjunkterna böra

hänföras till 24 lönegraden, framgå av den förut omnämnda bilagan.

Förhållandet mellan de till läroverksadjunkterna nu utgående lönerna och

dem, som efter en lönereglering med inplacering i 23 lönegraden skulle

komma att utgå, framgår av den i bilaga F intagna jämförelsen rörande

lönerna för vissa representativa år. Av denna sammanställning inhämtas

bland annat följande.

För manlig adjunkt placerad å A-ort är begynnelseavlöningen nu 6,321

kronor och å I-ort 7,328 kronor. Efter löneregleringen skulle motsvarande

belopp bliva 6,498 kronor och 8,356 kronor. Slutavlöningen är nu å A-ort

8,256 kronor och å I-ort 9,263 kronor. Motsvarande löner bliva efter löneregleringen

7,897 kronor och 9,864 kronor. För kvinnlig adjunkt inträder

löneökning överlag, efter det att den definitiva löneplanen trätt i tillämpning.

Läroverksadjunkternas lönegradsplacering har under den tid, frågan om

lönereglering för befattningshavare vid de statliga undervisningsanstalterna

varit under utredning, varit den, om vilken meningarna skarpast brutit sig.

I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag emellertid, att diskussionen

nu kan begränsas till 23 och 24 lönegraderna.

Det synes mig icke vara av omständigheterna påkallat att ingå på och

låta ställningstagandet på ett avgörande sätt påverkas av en jämförelse i

detalj mellan de löner, som vid 1918 års lönereglering bestämdes för adjunkterna,

och de, som då utgingo till de så kallade förstagradstjänstemännen.

Jämförelsen måste av olika skäl bliva haltande, särskilt med hänsyn till de

Departe
mentschefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ortstillägg, som tillkommo förstagradstjänstemän på vissa orter. Uppenbart

är emellertid, att den skillnad i lönehänseende, som år 1918 gjordes mellan

adjunkterna å ena sidan och förstagradstjänstemännen å andra sidan, ej var

så stor, att den kan anses motivera, att adjunkterna vid förevarande lönereglering

jämställas med det avsevärda antal tjänstemän, som nu äro placerade

i 24 lönegraden och som närmast svara mot de förut så kallade andragradstjänstemän,

vilkas löneställning närmast togs till utgångspunkt för

lektorernas lönereglering år 1918. Vid bedömandet av adjunkternas lönegradsplacering

bör ej heller förbises, att aspiranterna på läroverkslärartjänst

såväl enligt, samtliga föreliggande utredningar som enligt mitt i det följande

framlagda förslag förutsatts skola under en följd av år uppbära avsevärt

högre avlöning än motsvarande icke-ordinarie förvaltningstjänstemän.

En placering av läroverksadjunkterna i 24 lönegraden skulle medföra ej

blott en merkostnad utöver den, som följer av en placering i 23 lönegraden,

på omkring 600,000 kronor utan även kostnader för uppflyttning i lönegrad

av ett flertal andra lärare, vilka kostnader äro svåra att beräkna men som

sammanlagt röra sig om betydande belopp. Härtill kommer, att en placering

av adjunkterna i 24 lönegraden enligt min mening måste framkalla

berättigade krav på uppflyttning av förvaltningstjänstemän ej endast från

21 eller 22 lönegraden till 24 lönegraden utan även — och i än högre

grad — från 24 till 26 lönegraden. Konsekvenserna äro sålunda mycket

vittgående.

Även med beaktande av det betydelsefulla arbete, adjunkterna hava att utföra,

kan jag fördenskull ej tillstyrka högre placering för dem än i den 23

lönegraden, vilken i och för sig snarast ligger över ett genomsnitt för den

nuvarande adjunktslönen, omräknad till nyreglerad lön. Såsom jag i annat

sammanhang framhållit, måste nämligen vid en jämförelse mellan oreglerad

och reglerad avlöning helt bortses från avdrag för pensionering.

Jag tillstyrker alltså, att läroverkens adjunkter inplaceras i 23 lönegraden.

Ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. I samband med inrättandet

år 1904 av statliga samskolor beslöts, att vid dessa skolor skulle vara anställda

jämväl kvinnliga lärare i läroämnen, s. k. ämneslärarinnor. Enligt

stadgan för de allmänna läroverken gäller såsom villkor för behörighet till

ämneslärarinnebefattning, att lärarinna antingen erhållit avgångsbetyg från

den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet eller i fråga om examina,

provårskurs och tjänstgöring uppfyllt villkoren för att kunna utnämnas till

lektor eller adjunkt. Avlöningen för ämneslärarinnorna bestämdes från

början till samma belopp, oberoende av lärarinnans kompetens. I detta hänseende

gjordes år 1927 den ändringen, att ämneslärarinna, som innehar

behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, berättigades åtnjuta

samma löneförmåner som kvinnlig adjunkt. I samband med det samma

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

år fattade beslutet om flickors intagning i flertalet högre allmänna läroverk

och realskolor, inrättades även vid sistnämnda slag av läroanstalter ett antal

ämneslärarinnebefattningar.

Vid de allmänna läroverken finnas, såsom tidigare framhållits, för närvarande

256 ämneslärarinnebefattningar. Av dessa har ett sextiotal besatts

med adjunktskompetenta innehavare. Vad beträffar de särskilda läroverken,

är antalet ämneslärarinnor för närvarande allenast provisoriskt fastställt, i

det att 1928 års riksdag uttalade sig för viss, av skolöverstyrelsen föreslagen

proportion mellan manliga och kvinnliga lärare. På grund av senare

uttalanden av riksdagen har nämnda proportion sedan dess iakttagits.

Slutligen torde få erinras, att vid vissa läroverk finnas så kallade första

lärarinnor, vilka efter närmare anvisningar av rektor hava att utöva uppsikt

över de kvinnliga lärjungarna samt att i avseende å dem gå rektor

till handa med råd och upplysningar ävensom att lämna rektor erforderligt

biträde i övrigt. Dessa första lärarinnor, vilka uppbära särskilt arvode i

denna egenskap, ersättas numera i mån av avgång från tjänsten av s. k.

tillsyningslärare; dessa behöva icke tagas ur ämneslärarinnornas krets utan

kunna utses bland ett samläroverks ordinarie eller icke-ordinarie lärare över

huvud. Örn vid samläroverk rektor är kvinnlig, skall tillsyningsläraren

vara man och närmast hava uppsikt över de manliga lärjungarna.

De till ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk utgående avlöningsförmånerna

äro följande. Ämneslärarinna, som innehar behörighet till adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk, åtnjuter i likhet med kvinnlig adjunkt

grundavlöning av 3,600 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg, vart

och ett å 300 kronor. För ämneslärarinna, vilken icke innehar nämnda

behörighet, är grundavlöningen 2,800 kronor, med samma rätt till ålderstillägg

som nyss sagts. Första lärarinna åtnjuter, utöver avlöningen som

ämneslärarinna, arvode å 500 kronor. I vissa städer utgå till ämneslärarinnor

kommunala hyresbidrag.

Lärarlönekommittén ansåg, att ämneslärarinna vid samskola borde i avlöningshänseende

i möjligaste mån likställas med kvinnlig ämneslärare vid

kommunal mellanskola, samt föreslog, att ämneslärarinna vid allmänt läroverk

skulle hänföras till 19 lönegraden. Kommittén framhöll härvid, att

den ingalunda förbisett den relativt stora löneförhöjning, som härigenom

skulle komma dessa lärarinnor till del. Å andra sidan erinrade kommittén

örn den enligt dess mening låga avlöning och i förhållande till motsvarande

lärare vid de kommunala mellanskolorna ofördelaktiga ställning, som, utan

att vara av förhållandena motiverad, tillkomme samskolelärarinnorna. För

första lärarinna föreslogs särskilt arvode av 700 kronor.

Skolöverstyrelsen anförde i yttrande över lärarlönekommitténs förslag, att

överstyrelsen hade så mycket större anledning att biträda kommitténs förslag,

som överstyrelsen i annat sammanhang för ämneslärarinna vid samskola

ifrågasatt en stark utökning av tjänstgöringsskyldigheten. Aven förslaget

örn höjning av arvodet till första lärarinna tillstyrktes av överstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté delade lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens

mening beträffande likställighet mellan ämneslärarinnor vid statsiäroverk

och kommunala mellanskolor eller, som kommittén benämnde dem, kommunala

realskolor. Skillnaden i lönehänseende mellan adjunktskompetent och

icke-adjunktskompetent lärare vid kommunal realskola föreslog kommittén

skola bestå däri, att den förre i och för löneuppflyttning finge tillgodoräkna

sig tre år. I överensstämmelse härmed föreslog kommittén, att adjunktskompetent

och icke-adjunktskompetent ämneslärarinna placerades i samma

lönegrad, den 19, men med nämnd rätt för den förra.

Det av lärarlönekommittén föreslagna arvodet till första lärarinnan av

700 kronor kunde kommittén icke tillstyrka. Endast med tvekan ville kommittén

förorda bibehållandet av sådan särskild ersättning, med ett högsta

belopp av 500 kronor. Ersättningen borde, efter prövning av skolöverstyrelsen,

utgå till sådan lärare, vare sig kvinnlig eller manlig, som vid samläroverk

förordnas såsom tillsynslärare.

Skolöverstyrelsen framhöll i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande,

att den såsom utgångspunkt för ämneslärarinnornas löneplacering

ansåge sig böra taga kvinnlig adjunkts lön. Överstyrelsen ansåge det nämligen

av praktiska skäl oundgängligt, att adjunktskompetent ämneslärarinna

och kvinnlig adjunkt åtnjöte samma löneförmåner. Visserligen kunde en

skillnad så till vida synas motiverad, som kompetensfordringarna för adjunkts-

och ämneslärarinnetjänst icke vore desamma. Därest emellertid en

åtskillnad i lönehänseende på denna grund skulle göras mellan kvinnlig

adjunkt och ämneslärarinna, måste det befaras, att de adjunkskompetenta

ämneslärarinnorna komme att söka befordran till adjunktstjänst och därvid

tack vare de tjänsteår, de vunnit såsom ordinarie lärarinnor, vinna företräde

på de obefordrade sökandenas bekostnad. En dylik utökning av de

redan alltför talrika transporterna av ordinarie lärare syntes böra så långt

sig göra läte undvikas. Då överstyrelsen föreslagit kvinnlig adjunkt till

placering i 21 lönegraden, följde sålunda av vad här anförts, att adjunktskompetent

ämneslärarinna likaledes borde placeras i 21 lönegraden. Men

då uppställde sig frågan, hur den icke-adjunktsbehöriga ämneslärarinnan

borde placeras i förhållande till den adjunktsbehöriga. Överstyrelsen sage

ingen annan utväg än att i detta fall föreslå olika lönegrader för de båda

kategorierna av lärarinnor. Ehuru skillnaden i utbildning måste anses så

betydande, att en större lönedifferens vore motiverad, ansåge sig överstyrelsen

dock knappast böra ifrågasätta, att denna differens utmättes till större

belopp än som motsvarade skillnaden i lön mellan 20 och 21 lönegraden.

Beträffande det av lönekommittén föreslagna arvodet till tillsynslärare ansåg

överstyrelsen detta böra växla mellan 200 och 500 kronor och utgå efter

grunder, som det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen

fastställa.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll bland annat, att därest

vad nämnden föresloge beträffande lönesättningen för de allmänna läroverkens

huvudgrupper av befattningshavare ävensom för folkskolans lärare

vunne godkännande, det borde tagas under ytterligare omprövning, i vad

mån jämkningar i kommitténs förslag i övrigt påkallades. Vad särskilt

ämneslärarinnorna anginge, borde vid denna omprövning hänsyn tagas till

äinneslärarna vid de kommunala realskolorna, då dessa båda grupper av

kommittén likställts i lönehänseende.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga. De sakkunniga hava till en början till behandling

upptagit frågan om bibehållande av den nuvarande uppdelningen i

avlöningshänseende mellan adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta

ämneslärarinnor och härvid förordat, att denna uppdelning bör förr

svinna. De sakkunniga hava påpekat, att det inom allmänna civilförvaltningen

icke förekommer, att befattningshavare, som har högre teoretisk utbildning

än vad som kräves för den av honom innehavda befattningen, på

grund härav erhåller högre avlöning. De sakkunniga hava vidare framhållit,

att de skäl, som anförts till stöd för högre löneställning för adjunktskompetenta

ämneslärarinnor, även skulle kunna åberopas för att tillerkänna

adjunkt, som avlagt disputationsprov, samma lön som lektor.

I fråga om ämneslärarinnornas lönegradsplacering hava läroverkslönesakkunniga

närmast anslutit sig till 1928 års lönekommittés förslag, med den

förändring, som betingas av att kommittén räknat med så kallad kvinnlig

lön för ämneslärarinnorna, under det att läroverkslönesakkunniga haft att

tillämpa principen örn lika lönegradsplacering för manliga och kvinnliga

befattningshavare. På grund härav hava läroverkslönesakkunniga för ämneslärarinnorna

vid de allmänna läroverken förordat 21 lönegraden.

I fråga örn de ännu kvarstående ämneslärarinnor, som tjänstgöra som

första lärarinnor, hava de sakkunniga ej ifrågasatt ändring i nu gällande

bestämmelse, att första lärarinna skall åtnjuta särskilt arvode med 500 kronor

för år. Första lärarinnorna, som hava fullmakt i sådan egenskap, äro

för närvarande endast fem, vilket antal inom den närmaste tiden kommer

att ytterligare reduceras.

Frågan örn särskilt arvode åt de lärarinnor vid samläroverk, som numera

övertagit första lärarinnas uppgift att öva tillsyn över vissa lärjungar, har

av läroverkslönesakkunniga behandlats i samband med lönesättningen för

icke-ordinarie lärare m. fl.

Innan jag tar ställning till frågan örn lönegradsplacering av ämneslärarinnorna

vid de allmänna läroverken, vill jag erinra om, att spörsmålet rörande

ämneslärarinneinstitutionen vid dessa läroverk gjorts till föremål för

omprövning i olika sammanhang.

Den 29 september 1933 avgavs av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga betänkande med förslag rörande organisation av högre

lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor (statens off. utr.

1933: 34). Beträffande ämneslärarinneinstitutionen föreslog häri de sakkunnigas

majoritet, att densamma skulle avvecklas vid de allmänna läroverken,

medan en ledamot förordade, att institutionen skulle bibehållas utom vid

de högre allmänna läroverken. I yttrande över detta betänkande förordade

skolöverstyrelsen, att äinneslärariunebefattningar borde bibehållas vid samrealskolorna.

I enlighet med Kungl. Majit den 30 december 1935 givna bemyndigande

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hava sedermera tillkallats sakkunniga för ytterligare utredning av frågan

om utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga

läroanstalter. Vid tillstyrkandet av berörda bemyndigande uttalade

jag, att då spörsmålet om högre lärarinneseminariets ställning ägde

samband med nämnda utbildningsfråga, ett avgörande beträffande seminariets

organisation icke borde träffas, förrän resultatet av omförmälda sakkunnigutredning

förelåge.

Den sålunda pågående utredningen synes mig icke böra utgöra hinder

för att ämneslärarinnornas löneställning regleras samtidigt med lönerna för

övriga lärare vid de allmänna läroverken.

Vad själva lönegradsplaceringen angår, biträder jag läroverkslönesakkunnigas

förslag. Jag tillstyrker alltså, att oberoende av om ämneslärarinna

förvärvat allenast den föreskrivna minimikompetensen eller innehar högre

kompetens, tjänsten i fråga hänföres till 21 lönegraden. Förslaget, att de

ännu kvarvarande första lärarinnorna få bibehålla särskilt arvode å 500

kronor utöver lön såsom ämneslärarinnor, biträder jag även.

Ordinarie lärare i övningsämnen.

De övningsämnen vid de allmänna läroverken, i vilka ordinarie lärare

finnas, äro teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt slöjd för

flickor.

Beträffande de nu tillämpade allmänna grunderna för dessa lärares avlönande

ävensom föreliggande förslag till ändring härutinnan har redogörelse

lämnats under kapitlet om avlöningsförfattningar. I nu förevarande sammanhang

upptages till behandling frågan om lönegradsplaceringen för dessa

lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nu gällande bestämmelser

är avlöningen för lärare i övningsämnen principiellt olika vid högre

allmänna läroverk och vid realskolor. Detta sammanhänger bland annat

med, att den fasta lönen är beräknad efter ett visst minimiantal undervisningstimmar,

vilket är olika vid de båda slagen av skolor. För undervisning

utöver minimitimtalet utgår arvode för veckotimme. Beträffande såväl

lön som arvode räknas med fyra s. k. avlöningsgrader, vilket innebär att

avlöningen efter respektive 5, 10 och 15 år höjes, varje gång med samma

belopp.

Med tillämpning av dessa allmänna grunder kunna de nuvarande avlöningsbestämmelserna

i sammandrag återgivas sålunda.

Manlig lärare.

1. vid högre allmänt läroverk:

lärare i teckning och musik: dels lön med i första avlöningsgraden

1,800 kronor och i fjärde 2,475 kronor, dels arvode för varje veckotimme

utöver 15 med — efter avlöningsgraderna — lägst 120 kronor och högst

165 kronor;

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lärare i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden

2,520 kronor och i fjärde 3,465 kronor, dels arvode för varje

veckotimme utöver 21 med samma belopp som för tecknings- och musiklärare.

2. vid realskola:

lärare i teckning: dels lön med i första avlöningsgraden 1,150 kronor

och i fjärde 1,600 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 10 med

lägst 115 kronor och högst 160 kronor;

lärare i musik: dels lön med i första avlöningsgraden 1,035 kronor och i

fjärde 1,440 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 9 med samma

belopp som för teckningslärare;

lärare i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden

1,495 kronor och i fjärde 2,080 kronor, dels arvode för varje

veckotimme utöver 13 med samma belopp som för teckningslärare.

Kvinnlig lärare.

1. vid högre allmänt läroverk:

lärarinna i teckning och musik: dels lön med i första avlöningsgraden

1,575 kronor och i fjärde 2,115 kronor, dels arvode för varje veckotimme

utöver 15 med lägst 105 kronor och högst 141 kronor;

lärarinna i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första

avlöningsgraden 2,205 kronor och i fjärde 2,961 kronor, dels arvode för

varje veckotimme utöver 21 med samma belopp som för lärarinna i teckning

och musik.

2. vid realskola:

lärarinna i teckning: dels lön med i första avlöningsgraden 1,000 kronor

och i fjärde 1,360 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 10

med lägst 100 kronor och högst 136 kronor;

lärarinna i musik: dels lön med i första avlöningsgraden 900 kronor

och i fjärde 1,224 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 9 med

samma belopp som för lärarinna i teckning;

lärarinna i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden

i,300 kronor och i fjärde 1,768 kronor, dels arvode för varje

veckotimme utöver 13 med samma belopp som för lärarinna i teckning;

lärarinna i slöjd för flickor (kvinnligt handarbete): dels lön med i

första avlöningsgraden 480 kronor och i fjärde 696 kronor, dels arvode för

varje veckotimme utöver 6 med lägst 80 kronor och högst 116 kronor.

Lärarlönekommittén ansåg, att skillnaden i avlöningshänseende mellan de

högre allmänna läroverkens och realskolornas Övningslärare borde upphävas.

Kommittén framhöll, att beträffande gymnastiklärarna yrkanden gjorts, vilka

ginge ut på ett likställande av dessa lärare vid de allmänna läroverken med

läroverksadjunkter. Även med behjärtande av de skäl, som talade för en

dylik anordning, hade emellertid kommittén ansett sig böra tillstyrka, att

tills vidare ingen ändring vidtoges i det gjorda yrkandets syfte.

Kommittén föreslog för nedannämnda kategorier lärare i övningsämncn

följande lönegradsplacering, allt efter undervisningsskyldighetens omfattning

(lägst 10, högst 34 veckotimmar):

tecknings-, musik- och gymnastiklärare 5, 11, 15, 18 och 21 lönegraderna

för manlig och 2, 7, 11, 15 och 18 lönegraderna för kvinnlig lärare. Lärarinnor

i handarbete föreslogos av lärarlönekommittén skola anställas såsom

icke-ordinarie.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen ansåg i likhet med lärarlönekommittén tillräckliga skäl

icke föreligga för att göra skillnad i avlöningshänseende mellan Övningslärare

vid högre allmänt läroverk och sådana lärare vid realskola. Däremot

fann överstyrelsen lärarna i gymnastik böra tillerkännas något högre löneförmåner

än övriga Övningslärare. Enligt överstyrelsens, i nära anslutning

till kommitténs huvudgrunder utarbetade förslag skulle manliga lärare i

teckning och musik — efter undervisningstiden — placeras i endera av

lönegraderna 5, 8, 11, 13, 15, 17, 19 och 21 samt lärare i gymnastik genomgående

en lönegrad högre. Såsom tidigare under kapitlet »Avlöningsförfattningar»

omnämnts, framfördes inom överstyrelsen reservationsvis ett

annat förslag till avlöningssystem för Övningslärare än det av majoriteten

förordade. I enlighet därmed skulle manlig gymnastiklärare placeras i 22

och kvinnlig i 19 lönegraden samt tecknings- och musiklärare en lönegrad

lägre. Vid undervisning, som understeg respektive översteg ett visst timantal,

skulle avlöningen reduceras respektive höjas.

1928 års lönekommitté tillstyrkte i huvudsak det inom skolöverstyrelsen

reservationsvis förordade systemet för övningslärarnas avlönande, med utgångspunkt

från att full lön enligt vederbörande lönegrad skulle utgå vid

en undervisningstid av 30 veckotimmar. Överstyrelsen ansåg vidare likställighet

böra råda mellan Övningslärare vid högre allmänt läroverk och

vid realskola. Beträffande det av skolöverstyrelsen väckta förslaget om högre

löneställning för gymnastiklärare än för övriga Övningslärare ansåg kommittén,

att vid lönesättningen viss hänsyn kunde tagas till det arbete med

och ansvar för planläggningen och övervakandet av ungdomens friluftsliv,

som numera påvilade läroverkens gymnastiklärare. I sådant hänseende föreslog

kommittén, att gymnastiklärares vid läroverken hemarbete skulle, med

tillämpning av det av kommittén föreslagna systemet för övningslärarnas

avlöning, räknas såsom underlag för lön på följande sätt: för intill 13 timmars

tjänstgöring ökas den tid, som i varje fall beräknas såsom underlag

för lön, med en timme, för 14—-21 timmars tjänstgöring ökas sagda tid med

två timmar och för 22 eller flera timmars tjänstgöring ökas tiden med tre timmar.

Kommittén föreslog, att lärare i teckning, musik och gymnastik skulle

placeras, manlig i 20 och kvinnlig i 18 lönegraden. Lärarinna i kvinnligt

handarbete föreslogs till placering i 13 lönegraden. Kommittén förordade

dessutom inrättande av ordinarie lärartjänster i manlig slöjd och hushållsgöromål

och föreslog härvid beträffande manlig slöjd 14 lönegraden för

manlig och 12 lönegraden för kvinnlig lärare samt''beträffande hushållsgöromål

13 lönegraden för kvinnlig lärare.

Av de myndigheter, som yttrade sig över 1928 års lönekommittés förslag

i förevarande hänseende, uttalade sig tre domkapitel för en bättre ställning

för övningslärarna än kommittén föreslagit.

Musikaliska akademien ansåg, att den nya högre musiklärarexamen med

en studietid av fyra år borde föranleda musiklärarnas placering högre än

kommittén föreslagit, Man kunde icke gå lägre än till 21 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som anslöt sig till 1928 års lönekommittés system beträffande

avlöningen av övningslärarna, föreslog 21 lönegraden för manlig

tecknings-, musik- och gymnastiklärare men bibehöll kvinnlig lärare i enlighet

med kommitténs förslag i 18 lönegraden. Det förelåge enligt styrelsens

åsikt ännu starkare skäl då än år 1924 att bereda gymnastiklärarna

bättre lön än tecknings- och musiklärarna. Överstyrelsen hade intet väsent
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ligt att erinra mot kommitténs förslag i fråga om sättet att bereda nämnda

lärare den högre löneförmånen. Lärarinna i slöjd för flickor placerades av

skolöverstyrelsen i 14 lönegraden. Överstyrelsen ansåg, att för det dåvarande

icke kunde komma i fråga att upprätta ordinarie tjänster i slöjd för

gossar och hushållsgöromål. Frågan härom borde upptagas tillsammans

med frågan örn den nya undervisningsplanens ikraftträdande, och båda

dessa frågor borde ingå i en utredning angående övningsämnenas ställning.

Överstyrelsen föreslog slutligen, att ordinarie lärartjänster i teckning, musik,

gymnastik och slöjd för flickor skulle upprättas under förutsättning av minst

tio veckotimmars undervisningsskyldighet.

Inkomna framställningar. Skolöverstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 14 januari 1935 föreslagit vissa ändringar i gällande lönekungörelse,

åsyftande bland annat utsträckning av det fastställda maximiantalet undervisningstimmar

per vecka för lärarinna i slöjd för flickor.

Svenska gymnastiklärarsällskapet har i skrivelse den 3 april 1936 hemställt,

att Kungl. Majit ville hos riksdagen föreslå, att gymnastiklärarna i

lönehänseende måtte jämställas med ämneslärare vid den skolform, där ordinarie

anställning vunnits. Med detta yrkande torde för de allmänna läroverkens

del avses, att gymnastiklärarna skulle erhålla samma lönegradsplacering

som adjunkterna.

Även till läroverkslönesakkunniga hava skriftliga framställningar ingivits

angående övningslärarnas lönegradsplacering m. m.

Slöjdlärarnas riksförbund har sålunda yrkat, att ordinarie lärartjänster i

gosslöjd inrättas vid de allmänna läroverken och att dessa tjänster placeras

i relation med 15 lönegraden i 1928 års lönekommittés utlåtande.

Sveriges slöjdlärarinneförening har hemställt, att lärarinna i slöjd vid de

statliga skolorna måtte i lönehänseende jämställas med motsvarande lärarinna

i teckning, sång, gymnastik och hushållsgöromål.

Svenska skolkökslärarinnornas förening har gjort gällande, att samtliga övningslärargrupper

böra likställas i lönehänseende.

Teckningslärarnas riksförbund har slutligen ingivit en avskrift av ett yttrande

över 1928 års lönekommittés betänkande, som förbundet i september

1930 avlät till skolöverstyrelsen. Enligt sistnämnda yttrande borde manlig

teckningslärare vid allmänt läroverk icke placeras lägre än i 21 lönegraden

och kvinnlig icke lägre än i 19 lönegraden. Ifall de anspråk, som framförts

beträffande adjunkts placering i 24 lönegraden, vunne beaktande, borde

manlig teckningslärare uppflyttas i 22 och kvinnlig i 20 lönegraden. Principiellt

borde undervisning i övningsämne värdesättas lika med undervisning

i läsämne.

Läroverkslönesakkunniga hava, såsom tidigare omförmälts, förordat ett

system för avlönande av lärare i övningsämnen, vilket nära ansluter sig

till 1928 års lönekommittés förslag. De sakkunniga hava för sin del funnit

sig böra i likhet med skolöverstyrelsen förorda en placering i 21 lönegraden

av do allmänna läroverkens lärare i teckning, musik och gymnastik

med lek och idrott, vilken placering jämväl skulle gälla för kvinnlig lärare.

De sakkunniga hava ävenledes förordat, att lärare i gymnastik med lek och

s. 88 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

idrott skola få räkna sig tillgodo vissa timmar för arbetet med planläggandet

och övervakandet av ungdomens friluftsliv. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle sålunda vid bestämmandet av det antal veckotimmar, för vilket

lön enligt bestämmelserna i 8 § 2 mom. i avlöningsreglementet för ordinarie

lärare beräknas, antalet tjänstgöringstimmar ökas med en, om det

utgör högst 12, med två, örn det utgör lägst 13 och högst 20, och med tre,

om det utgör mer än 20.

För lärarinna i kvinnlig slöjd vid allmänt läroverk hava de sakkunniga

förordat inplacering i 16 lönegraden, vilken uppräkning föranletts av likalönsprincipens

genomförande.

Ordinarie tjänster i manlig slöjd och i hushållsgöromål hava med hänsyn

till gällande undervisningsplan icke ansetts böra för närvarande inrättas

vid de allmänna läroverken.

Jag har tidigare förklarat mig biträda läroverkslönesakkunnigas förslag

örn ersättande av de nu tillämpade principerna för avlönande av lärare i

övningsämnen med ett nytt system, i nära anslutning till vad 1928 års

lönekommitté föreslagit. Beträffande det nya systemets detaljer torde jag

få hänvisa till kapitlet »Avlöningsförfattningar m. m.»

Vad härefter angår själva lönegradsplaceringen av övningslärarna vid de

allmänna läroverken, vill jag biträda läroverkslönesakkunnigas förslag, i vad

det avser placering av lärarinna i kvinnlig slöjd i 16 lönegraden. I likhet

med de sakkunniga anser jag ock, att ordinarie tjänster i manlig slöjd och

i hushållsgöromål för närvarande icke böra inrättas vid läroverken.

Däremot har jag icke kunnat ansluta mig till läroverkslönesakkunniga,

då det gällt att bestämma lönegradsplaceringen för den stora massan av

läroverkens Övningslärare, nämligen lärarna i teckning och musik samt gymnastik

med lek och idrott. I detta hänseende har jag funnit mig böra i

stället förorda 1928 års lönekommittés förslag örn inplacering av dessa

lärare i 20 lönegraden, vilken nu skulle komma att gälla även för kvinnliga

lärare. Jag vill erinra, att jag tidigare förordat en placering av läroverkens

ämneslärarinnor i 21 lönegraden. Det bör även framhållas, att skolöverstyrelsen

i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande placerade

kvinnlig lärare i teckning, musik och gymnastik två lönegrader lägre än

icke-adjunktskompetent ämneslärarinna.

Det framkomna förslaget örn viss kompensation åt läroverkens gymnastiklärare

för arbetet med planläggandet och övervakandet av ungdomens friluftsliv,

sådant detsamma utformats av läroverkslönesakkunniga, har jag

redan tidigare förklarat mig biträda.

Icke-ordinarie ämneslärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Löneförmånerna till icke-ordinarie

ämneslärare vid de allmänna läroverken utgå enligt följande grunder.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majlis ‘proposition Nr 271.

Extra och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter

arvode av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som

erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900

kronor. För kvinnlig lärare äro motsvarande arvoden 3,000 respektive 2,600

kronor.

Till manlig timlärare i läsämne och partiellt vikarierande ämneslärare,

som innehar behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgår ersättning

med 140 kronor för veckotimme. För annan manlig lärare är timlärararvodet

120 kronor. Till motsvarande kvinnlig lärare utgår timlärararvode

efter 130 respektive 110 kronor.

Vikarierande ämneslärarinna med full tjänstgöring, som innehar adjunktskompetens,

uppbär arvode av 3,000 kronor; sådan lärarinna, som innehar

behörighet endast till ämneslärarinnebefattning, åtnjuter arvode av 2,600

kronor samt annan vikarie å dylik befattning 2,400 kronor.

För närvarande åtnjuta dessutom icke-ordinarie ämneslärare med adjunktsbehörighet

arvodesförhöjning efter sex respektive tolv terminers tjänstgöring.

Denna arvodesförhöjning, som utgår med 350 respektive 700 kronor för

manlig och med 250 respektive 500 kronor för kvinnlig lärare, är emellertid

beviljad endast till och med läsåret 1936—1937.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår till extra och vikarierande ämneslärare

(på F- och G-orter), vilken bestrider tjänstgöring till den omfattning,

som åligger lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk.

LärarlöneJcommittén. I förslag till avlöningsreglemente upptog lärarlönekommittén

jämväl bestämmelser rörande avlöning till extra och vikarierande

ämneslärare vid allmänt läroverk samt vikarierande ämneslärarinnor vid

samskola ävensom till timlärare i läsämne. Då detta förslag var grundat

på den år 1925 upphävda kungörelsen 1921: 778 med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och

då 1928 års lönekommitté framlagt fullständigt förslag rörande avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie lärare, torde det icke vara erforderligt att

närmare redogöra för de av lärarlönekommittén föreslagna bestämmelserna

i förevarande avseende, liksom ej heller för skolöverstyrelsens häröver avgivna

yttrande. Det torde allenast böra erinras, att enligt lärarlönekommitténs

förslag — som ej skilde på extra ordinarie och extra lärare — för

extra och vikarierande manlig ämneslärare med adjunktskompetens föreslogs

en begynnelseavlöning liggande fyra löneklasser under den för ordinarie adjunkt

föreslagna lägsta löneklassen samt att för sådan lärare utan dylik

kompetens begynnelseavlöningen sattes ytterligare en löneklass lägre. Motsvarande

system tillämpades beträffande vikarierande ämneslärarinnor.

1928 Ars lönekommitté. Beträffande lönegradsplaceringen för icke-ordinarie

lärare har 1928 års lönekommitté i sitt den 27 maj 1931 avgivna betänkande

med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra

tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. intagit en delvis

annan ståndpunkt än i sitt tidigare, den 21 juli 1930 avgivna betänkande

med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Här torde endast böra redogöras för det slutliga förslaget.

Extra ordinarie lärare hänfördes till lönegrad två nummer lägre än den,

som blivit fastställd för ordinarie lärare med motsvarande arbetsuppgifter;

dock att extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk hänfördes, manlig till

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

22 och kvinnlig till 19 lönegraden, varjämte extra ordinarie ämneslärarinna

vid allmänt läroverk hänfördes till 18 lönegraden. Extra ordinarie ämneslärarinna

med adjunktskompetens skulle för placering i löneklass få tillgodoräknas

tre tjänstår.

Extra ämneslärare hänfördes till lönegrad närmast lägre än den, som gällde

för extra ordinarie lärare med jämförliga arbetsuppgifter; dock att manlig

extra ämneslärare vid allmänt läroverk hänfördes till 20 lönegraden.

Extra ämneslärare med adjunktskompetens föreslogs skola åtnjuta avlöning

enligt löneklass närmast högre än den eljest för befattningen stadgade.

För timlärare i läsämnen föreslogs avlöning, efter ortsgrupper, med särskilda

belopp för adjunktskompetent och särskilda för icke-adjunktskompetent

lärare, olika för manlig och kvinnlig lärare. Lönebeloppen angåvos i

huvudsak vara beräknade med utgångspunkt från de för extra lärare för

billigaste ort föreslagna.

Kommittén anslöt sig till skolöverstyrelsens förslag om andel i handledararvode

för extra ordinarie eller extra lärare vid provårsläroverk, som anlitas

för handledning av lärarkandidater.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade i yttrande över lönekommitténs

förslag, att vissa jämkningar av lönegradsplaceringen för extra ordinarie

adjunkter borde ske i anslutning till nämndens förslag beträffande

ordinarie adjunkter. Vid lönegradsplaceringen av vissa extra lärare syntes

väl stor hänsyn hava tagits till nu utgående löneförmåner, varigenom vissa

ojämnheter uppkommit i proportionen mellan extra ordinarie och extra befattningshavares

löneförmåner.

Skolöverstyrelsen föreslog i fråga om placering i lönegrad sådana ändringar

i kommitténs förslag, som voro betingade av överstyrelsens ändringsförslag

beträffande motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie ämneslärare

borde åtnjuta avlöning, manlig i 22 och kvinnlig i 19 (örn hon vore

behörig till adjunktstjänst) eller i 18 lönegraden. Överstyrelsen, som även

föreslog inrättande av extra ordinarie lektorsbefattningar, föreslog för dessas

innehavare 25 lönegraden för manlig och 22 lönegraden för kvinnlig lärare.

I fråga om extra ämneslärare föreslog överstyrelsen, att extra lärare, som

hade en utbildning svarande mot någon av de föreslagna grupperna av

extra ordinarie lärare, måtte placeras i den lägsta löneklassen inom den

lönegrad, dit vederbörande grupp av extra ordinarie lärare hänförts, och

annan extra lärare i närmast lägre löneklass. Härav skulle då följa denna

placering av de extra ämneslärarna: manlig adjunktskompetent 20 löneklassen,

annan manlig 19 löneklassen; kvinnlig adjunktskompetent 17 löneklassen,

kvinnlig lärarinnekompetent 16 löneklassen, annan kvinnlig 15

löneklassen.

Beträffande slutligen timlärare hade lönekommittén framhållit, att dessas

löner vore i huvudsak beräknade med de för extra lärare för billigaste ort

bestämda såsom utgångspunkt. I detta avseende ville skolöverstyrelsen endast

påpeka, att om de extra lärarnas löner bestämdes på annat sätt än

enligt kommitténs förslag, det givetvis borde företagas en däremot svarande

omräkning av timlärarlönerna. Därvid borde bland annat uppmärksammas,

att det även bland timlärarna kunde förekomma sådana, som hade avlagt

examen och prov för adjunktskompetens.

Sveriges extralärarförening har i skrivelse till statsrådet och chefen för

finansdepartementet den 20 januari 1937 anhållit, att extra ordinarie lärare

måtte placeras i lönegrad 21, varvid varje lärare med provårsutbildning

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

borde erhålla tjänsteställning sorn extra ordinarie lärare, och att extra lärare

måtte placeras i 20 lönegraden för extra befattningshavare.

Läroverkslönesakkunniga — vilka, såsom tidigare framhållits, föreslagit en

indelning av de icke-ordinarie lärarna i extra ordinarie lärare, extra lärare

och timlärare — hava i anslutning till erhållna direktiv förordat följande

lönegradsplacering av icke-ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken:

extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden samt extra ordinarie

och extra ämneslärarinna 18 lönegraden. De sakkunniga hava utgått från

att praktiskt taget alla provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärare erhålla

anställning såsom extra ordinarie adjunkter. — Ledamöterna Grimlund och

Norrbom hava föreslagit, att extra ordinarie ämneslärare placeras i 21 lönegraden.

För timlärare hava de sakkunniga föreslagit avlöning, för veckotimme

räknat, med härefter angivna belopp:

Lärare, som genomgått eller innehar

behörighet att genomgå provårskurs

Annan ....................

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

170

147

177

153

184

159

191

165

198

171

205

177

212

183

De i 28 § avlöningsreglementet för ordinarie lärare föreslagna bestämmelserna

rörande särskilda arvoden och ersättningar hava av läroverkslönesakkunniga

förutsatts skola i tillämpliga delar gälla även för extra ordinarie

lärare. Sålunda skulle extra ordinarie adjunkt kunna åtnjuta bland annat

ersättning för förrättande av fyllnadsprövningar, särskilt arvode å 300 kronor

för år för tjänstgöring vid provårsläroverk ävensom ersättning för hållande

av i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser samt för

handledning av lärarkandidater.

Jag har i det föregående uttalat min anslutning till de framkomna kra- Departeven

på förbättrade anställningsförhållanden för de icke-ordinarie lärarna vid men*,c*,®^®n

statens undervisningsväsen. Detta skulle vinnas genom att flertalet lärare

med full undervisning erhölle ställning av extra ordinarie och extra lärare

enligt för dessa personalkategorier numera gällande bestämmelser. Vid de

allmänna läroverken skulle förekomma följande grupper icke-ordinarie ämneslärare,

nämligen extra ordinarie adjunkter, extra adjunkter, extra ordinarie

ämneslärarinnor, extra ämneslärarinnor samt timlärare. I fråga örn kompetenskraven

m. m. för dessa olika kategorier torde jag få hänvisa till vad

därom anförts under kapitlet örn avlöningsförfattningar.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

Vad beträffar lönegradsplaceringen av de extra ordinarie och extra adjunkterna,

har jag vid denna frågas övervägande icke kunnat underlåta att taga

hänsyn till förhållandena inom allmänna civilförvaltningen, sådana dessa

senast reglerats genom kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk

inom allmänna civilförvaltningen. Enligt nämnda kungörelse är den 20

lönegraden för extra ordinarie tjänstemän angiven såsom den högsta lönegrad,

i vilken extra ordinarie befattning må inrättas utan särskilt tillstånd

av Kungl. Maj:t. Meningen med denna bestämmelse har varit, att extra

ordinarie befattning i högre lönegrad än den 20 endast i särskilda undantagsfall

bör förekomma. Vidare föreskrives i nämnda kungörelse, att för

amanuens lönen utgår högst enligt 18 lönegraden, d. v. s. tre till fyra lönegrader

lägre placering än närmast jämförliga ordinarie tjänstemän. Inom

allmänna civilförvaltningen har emellertid ett stort antal amanuenser avsevärt

lägre placering än i 18 lönegraden, oaktat de äro behöriga till ordinarie

tjänst och utföra arbete, som är likvärdigt med ordinarie tjänstemäns

i 21 eller 22 lönegraden. Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag

ansett mig icke kunna tillstyrka, att de extra ordinarie adjunkterna vid de

allmänna läroverken placeras högre än i 20 lönegraden. Detta innebär teoretiskt

en begynnelselön enligt 18 löneklassen. Emellertid bör här understrykas,

att det torde bliva relativt få extra ordinarie adjunkter, som icke

komma att få högre begynnelselön än enligt 18 löneklassen. Normalt fordras

nämligen för att erhålla hänvisning till provårskurs ett ganska avsevärt

antal terminers tjänstgöring, och om denna tjänstetid är fullgjord i statens

tjänst, kan den i viss utsträckning sedermera räknas lärare till godo

utan hinder av det avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående

av provårskursen. På detta sätt torde det bliva ganska vanligt, att en extra

ordinarie adjunkts begynnelselön kommer att utgå enligt 19 löneklassen i

stället för enligt den 18:e och alltså kommer att motsvara begynnelselönen

i 21 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

För de extra adjunkterna förordar jag placering i samma lönegrad som

de extra ordinarie adjunkterna. Genom att begynnelselönen för extra tjänsteman

ligger en löneklass lägre än för motsvarande extra ordinarie tjänsteman,

synes skälig hänsyn komma att tagas till att extra adjunkt i motsats

till extra ordinarie adjunkt förutsättes icke hava genomgått provår.

Vad de icke-ordinarie ämneslärarinnorna beträffar, har jag i likhet med

läroverkslönesakkunniga ansett dem böra placeras två lönegrader lägre än de

icke-ordinarie adjunkterna, alltså i 18 lönegraden. Därigenom kommer skillnaden

i lönegradshänseende mellan icke-ordinarie adjunkt och icke-ordinarie

ämneslärarinna att bliva densamma som mellan motsvarande ordinarie lärare.

Beträffande slutligen timlärarna har jag tidigare uttalat min anslutning

till de av läroverkslönesakkunniga framlagda principerna för avlöningens

bestämmande. Vad beträffar avlöningen till timlärare vid inbyggda prak
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tiska realskollinjer, vilka linjer föreslagits skola fast inordnas i skolorganisationen,

bör densamma tills vidare utgå såsom till övriga timlärare. Framdeles

torde dock få tagas under övervägande, i vad mån särskilda bestämmelser

erfordras i fråga om timläraravlöning för undervisning i sådana

specialämnen, som falla utanför de vanliga skolämnenas krets.

Icke-ordinarie Övningslärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nuvarande lönesystem

åtnjuta alla icke ordinarie Övningslärare vid de allmänna läroverken arvode,

beräknat för veckotimme. Detta arvode utgör:

för lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott, 90 kronor

för manlig och 85 kronor för kvinnlig;

för lärare i slöjd för gossar, 85 kronor för manlig och 75 kronor för

kvinnlig;

för lärarinna i slöjd för flickor 75 kronor; samt

för lärarinna i hushållsgöromål 80 kronor.

Till icke-ordinarie Övningslärare — vilka i likhet med övriga läroverkslärare

åtnjuta tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — utgår icke provisorisk

avlöningsförbättring.

Lärarlönekommittén föreslog, att alla icke-ordinarie Övningslärare skulle åtnjuta

arvode såsom timlärare. Kommittén föreslog sålunda, att extra eller

vikarierande Övningslärare skulle åtnjuta arvode, beräknat med vissa för

olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat. Med »extra

Övningslärare» åsyftade lärarlönekommittén därvid närmast sådana ickeordinarie

Övningslärare, vilka med hänsyn till det för vederbörande ämne

rådande låga timtalet icke kunnat beredas ordinarie anställning.

Skolöverstyrelsen biträdde lärarlönekommitténs förslag till avlöningsgrunder

för timlärare.

1928 års lönekommitté föreslog, att för extra ordinarie och extra lärare i

övningsämne lönen skulle beräknas i enlighet med samma grunder, som

tillämpats för motsvarande ordinarie lärare (d. v. s. efter en normal tjänstgöring

av 30 veckotimmar).

Med utgångspunkt från att extra ordinarie lärare skulle hänföras till lönegrad

två nummer lägre än den, som blivit fastställd för ordinarie lärare

med motsvarande arbetsuppgifter, föreslogs för lärare i teckning, musik

eller gymnastik 18 lönegraden för manlig och 16 lönegraden för kvinnlig

lärare. För andra extra ordinarie befattningshavare än de nämnda skulle

grunderna för avlöningsförmånerna fastställas av Kungl. Maj:t eller, i särskilda

fall, av vederbörande myndighet.

Extra lärare i övningsämne hänfördes till samma lönegrad som motsvarande

extra ordinarie lärare.

För timlärare i övningsämne föreslogs avlöning beräknad efter liknande

principer, som kommittén tillämpat beträffande timlärare i läsämnen.

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande,

att extra ordinarie lärare i teckning, musik eller gymnastik skulle

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

placeras, manlig i 19 och kvinnlig i 16 lönegraden. Med tillämpning av

de av lönekommittén föreslagna grunderna skulle härvid extra lärare i

samma ämnen placeras, manlig i 17 och kvinnlig i 14 löneklassen, örn de

voro behöriga till ordinarie lärartjänst i vederbörande ämne, eljest i 16 respektive

13 löneklassen, samt timlärarlöner beräknas i proportion härtill.

För det fall, att någon lärarinna skulle antagas till extra ordinarie lärarinna

i slöjd för flickor, föreslog överstyrelsen sådan lärarinna till placering i 12

lönegraden; extra lärarinna i slöjd för flickor borde placeras i 10 löneklassen,

om hon vore behörig till ordinarie lärartjänst i ämnet, eljest i 9 löneklassen.

Från denna utgångspunkt borde lön till timlärarinna i samma

ämne beräknas. Mot vad kommittén föreslagit rörande ämnena slöjd för

gossar och hushållsgöromål hade överstyrelsen intet att erinra.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till den av dem förordade

indelningen av de icke-ordinarie lärarna — föreslagit följande lönegradsplacering

av de ickeordinarie övningslärarna vid de allmänna läroverken:

extra ordinarie och extra lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek

och idrott 18 lönegraden samt extra ordinarie och extra lärare i manlig

slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål 15 lönegraden.

För timlärare i dessa ämnen hava de sakkunniga föreslagit avlöning, för

veckotimme räknat, med följande belopp:

Ort

s g r

upp

A

B

C

D

E

F

G

Lärare i teckning, musik eller gymnastik

med lek och idrott . ..........

123

128

133

138

143

148

153

Lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd

eller hushållsgöromål.........

101

106

lil

116

121

126

131

Den sålunda av läroverkslönesakkunniga förordade placeringen av extra

ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott överensstämmer

med den av 1928 års lönekommitté för manlig lärare föreslagna.

Beträffande ämnena manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål hava

de sakkunniga funnit anledning saknas att icke föreslå en direkt lönegradsplacering,

helst som den extra ordinarie anställningen skulle bliva den

enda, mera fasta anställningsformen för lärare i manlig slöjd och hushållsgöromål.

De sålunda av läroverkslönesakkunniga föreslagna lönerna för extra ordinarie

och extra lärare i övningsämnen äro beräknade för en tjänstgöring av

30 veckotimmar. Vid större respektive mindre antal veckotimmar förutsattes

tillägg till, respektive avdrag å lönen ske i enlighet med de för ordinarie

lärare i 8 § 2 mom. avlöningsreglementet för sådana lärare föreslagna

bestämmelserna. Jämväl de särskilda bestämmelserna i fråga örn beräkningen

av lönen till lärare i gymnastik med lek och idrott avses skola

gälla för extra ordinarie och extra lärare i detta ämne.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas ovan omförmälda förslag till lönegradsplacering

av de extra ordinarie och extra lärarna i övningsämnen vid

de allmänna läroverken ävensom förslaget till avlönande av timlärare i dessa

ämnen. Då det tidigare omförmälda, av mig biträdda förslaget till nytt avlöningssystem

för lärarna i övningsämnen bör äga tillämpning även beträffande

de extra ordinarie och extra lärarna i dessa ämnen, biträder jag läroverkslönesakkunnigas

förslag även på denna punkt.

övriga icke-ordinarie befattningshavare.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till kungörelse med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsen upptager

— förutom extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare — även ett par

kategorier befattningshavare vid de allmänna läroverken, vilka å ena sidan

kunna, i annan egenskap, vara ordinarie eller icke-ordinarie lärare men å

andra sidan icke nödvändigtvis behöva vara lärare. Dessa kategorier äro

tillsynslärare vid vissa allmänna läroverk samt kvinnlig sakkunnig vid högre

gossläroverk med samgymnasium.

Tillsynslärare — vilken benämning läroverkslönesakkunniga i enlighet

med 1928 års lönekom mittes förslag ansett böra ersätta den nu gällande,

mindre tillfredsställande »tillsyningslärare* — tillerkändes år 1929 ett arvode

av 500 kronor eller samma belopp, som utgått till de så kallade första

lärarinnorna. År 1933 sänktes arvodet till 350 kronor, med vilket belopp

det för närvarande utgår.

Med hänsyn till att erfarenheten visat, att arbetsuppgifterna för ifrågavarande

befattningshavare på vissa håll äro av mycket ringa omfattning,

hava läroverkslönesakkunniga förordat, att arvodet, efter skolöverstyrelsens

närmare beprövande, sättes i direkt relation till arbetsuppgifterna å befattningen,

eventuellt helt bortfaller. Arvodets maximibelopp har ansetts kunna

sättas till 300 kronor.

Kvinnlig sakkunnig — vilken har att gå rektor tillhanda med råd

och upplysningar angående de kvinnliga lärjungarna — finnes sedan år 1930

vid de högre gossläroverk, vilkas gymnasier äro tillgängliga även för flickor.

Arvodet, som år 1930 bestämdes till 300 kronor, sänktes år 1933 till 150

kronor, med vilket belopp det för närvarande utgår.

I bestämmelsen om arvode till kvinnlig sakkunnig vid högre gossläroverk

med samgymnasium hava läroverkslönesakkunniga icke ifrågasatt någon ändring.

^ag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag rörande arvode åt tillsynslärare

och kvinnlig sakkunnig vid vissa allmänna läroverk.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majlis ''proposition Nr 271.

7. Högre lärarinneseminariet.

Frågan om omorganisation av högre lärarinneseminariet har under senare

år varit föremål för upprepade utredningar. För närvarande befinner den

sig under handläggning av 1936 års lärarutbildningssakkunniga.

Sistnämnda utredning beräknas bliva slutförd under år 1937 och kan

sålunda måhända föreläggas 1938 års riksdag. Att av denna anledning

undanskjuta löneregleringen för högre lärarinneseminariet kan dock ej anses

befogat. Under nuvarande förhållanden måste man givetvis vid löneregleringen

utgå från lärarinneseminariets nu gällande organisation.

Högre lärarinneseminariet, som i huvudsak erhållit sin nuvarande organisation

i samband med 1927 års riksdags beslut örn det högre skolväsendet,

består av följande avdelningar:

det egentliga lärarinneseminariet;

statens skolköksseminarium och hushållsskola; samt

statens normalskola för flickor, innefattande dels en sjuklassig flickskollinje,

dels en fyrklassig realskollinje, dels ock en sexklassig folkskollinje,

avsedd att utgöra en övningsskola för eleverna vid högre lärarinneseminariet.

Förutom rektor finnas enligt den fastställda avlöningsstaten vid högre

lärarinneseminariet jämte därtill anslutna avdelningar följande ordinarie lärare:

9 lektorer, 2 adjunkter, 11 ämneslärarinnor, 4 övningsskollärare, 1

lärare i teckning, 1 lärare i musik, 1 lärarinna i gymnastik och 1 lärarinna

i handarbete ävensom, vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,

5 lärarinnor i hushållsgöromål och 1 lärarinna i handarbete.

Rektor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Vid 1918 års lönereglering

erhöll manlig rektor vid högre lärarinneseminariet utöver den avlöning, som

utgår till rektor vid högre allmänt läroverk, ett särskilt arvode av 500

kronor.

Dessutom åtnjuter rektor vid högre lärarinneseminariet hyresersättning,

som gäldas av statsverket ur avlöningsanslaget och som för närvarande är

bestämd till 3,500 kronor för år eller till ungefär samma belopp, som

Stockholms stad utbetalar till rektorerna vid stadens högre allmänna läroverk.

Lärarlönekommittén ansåg, att rektor vid högre lärarinneseminariet borde

jämställas med rektor vid de största högre allmänna läroverken, och htuförde

honom till 30 lönegraden, 33 löneklassen, med bibehållande av särskilt

arvode, höjt från 500 till 600 kronor. Härtill skulle komma hyresersättning

av statsmedel. Kvinnlig rektor placerades i 26 lönegraden, högsta

löneklassen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen ville likställa rektor vid högre lärarinneseminariet med

rektorerna vid provårsläroverken och föreslog ett särskilt arvode av 1,800

kronor — vid läroverken 2,000 kronor — att utöver lön, lika med de högst

ställda läroverksrektorernas, utgå till den förre. Dessutom skulle rektor vid

högre lärarinneseminariet erhålla samma löneförstärkning, 480 kronor, som

skulle tilläggas det stora flertalet läroverksrektorer, medan hyresersättningen

komme att bortfalla. För kvinnlig rektor föreslogs 26 lönegraden 29 löneklassen.

1928 års lönekommitté förklarade, att den icke kunde ansluta sig till den

av skolöverstyrelsen uttalade meningen, att rektor vid högre lärarinneseminariet

borde åtnjuta sådant tilläggsarvode, som tillkomme rektor vid provårsläroverk

i dennes egenskap av föreståndare för provårskurs. Den praktiska

utbildningen av blivande lärare vore för rektor vid ett provårsläroverk

en uppgift vid sidan örn hans egentliga rektorsuppgift, medan däremot ledningen

av motsvarande utbildning av högre lärarinneseminariets elever vore

dess rektors väsentliga uppgift.

Kommittén ansåge rektor vid högre lärarinneseminariet, med hänsyn till

dettas omfattning och betydelse samt rektors befattning med utbildning av

lärare, böra jämföras med den högsta gruppen av läroverksrektorer. Enär

för dessa föreslagits 34 lönegraden 36 löneklassen, respektive för kvinnlig

30 lönegraden 33 löneklassen, föreslog kommittén alltså för rektor vid högre

lärarinneseminariet samma löneplaceriug.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som förordat en genomgående

nedflyttning med en lönegrad av de högre allmänna läroverkens rektorer,

ansåg, att rektor vid högre lärarinneseminariet — med hänsyn till arten

av undervisningen vid seminariet och de olika skolformer, som inginge i

läroanstalten i dess helhet — borde erhålla avlöning enligt 34 lönegraden,

högsta löneklassen.

Skolöverstyrelsen erinrade, att högre lärarinneseminariet, med dess olika

avdelningar — lärarinneseminarium, skolköksseminarium, flickskollinje, realskollinje

och folkskollinje — i avseende på antalet undervisningsavdelningar

vore fullt jämförligt med högre allmänt läroverk av den största

gruppen, varför rektor redan av den anledningen syntes böra jämställas

med rektorer vid nyssnämnda grupp av läroverk. Det syntes med hänsyn

till kraven på hög lärdomskompetens och fortsatta vetenskapliga studier

ofrånkomligt, att även rektor, i likhet med seminariets lektorer, bereddes

högre löneställning än vid de högre allmänna läroverken. Vid avgörandet

av frågan, huru denna högre löneställning skulle uppnås, hade överstyrelsen

ej funnit skäl frångå sin i sitt tidigare yttrande uttalade åsikt och

föreslog därför, att till rektor, utöver lön i 34 lönegraden 36 löneklassen

för manlig och 31 lönegraden 34 löneklassen för kvinnlig, skulle utgå det

högsta särskilda arvode, som kunde komma att tillerkännas föreståndare

för provårskurs.

Läroverkslönesakkunniga hava för rektor vid högre lärarinneseminariet föreslagit

lön med, efter G-ort, 13,860 kronor för år, d. v. s. 480 kronor mera

än vad enligt deras förslag skulle utgå till rektor vid de största högre allmänna

läroverken på motsvarande dyrort. Läroverkslönesakkunniga hava

icke ansett tillräckliga skäl föreligga att för denne rektor tillstyrka särskild

ersättning motsvarande den, som tillerkännes föreståndare för provårskurs.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

manttchefen. Läroverkslönesakkunnigas förslag innebär i stort sett ett bibehållande av

relationen mellan rektors vid högre lärarinneseminariet och rektorernas vid de

största högre allmänna läroverken löner. Jag tinner ingen anledning frångå

den härutinnan rådande ordningen och tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag.

Frågan örn nu till rektor liksom till vissa andra ordinarie lärare utgående

hyresersättningar har redan behandlats av mig i annat sammanhang, vartill

jag här hänvisar.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Jämlikt nu gällande avlöningsbestämmelser

åtnjuter lektor särskilt arvode av 500 kronor utöver den avlöning,

som tillkommer lektor vid allmänt läroverk, samt dessutom tillsvidare

hyresbidrag av statsmedel, motsvarande vad som av kommunala

medel utgår till läroverkslektor i Stockholm.

Lärarlönekommittén fann ingen anledning att jämka på nu gällande grundsats,

att högre lärarinneseminariets lärare skulle i avlöningshänseende vara

bättre tillgodosedda än läroverkens, detta enär undervisningen vid seminanet

måste hållas på en mera vetenskaplig nivå och i viss mån hade den

akademiska undervisningens form. Då kommittén för de allmänna läroverkens

lektorer föreslagit 27 lönegraden för manlig och 24 lönegraden för

kvinnlig, föreslog kommittén därför placering vid högre lärarinneseminariet

av manlig lektor i 28 och kvinnlig i 25 lönegraden. Därtill skulle tillsvidare

komma det hyresbidrag, som i vederbörlig ordning bestämdes.

Skolöve'') styrelsen instämde till alla delar i lärarlönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté anslöt sig till förslaget om lön för lektorer enligt

28 lönegraden för manlig och 25 lönegraden för kvinnlig, i vilket förslag

skolöverstyrelsen instämde.

Läroverkslönesakkunniga hava, i principiell anslutning till lärarlönekommitténs

och 1928 års lönekommittés förslag, förordat, att lektorerna vid högre

lärarinneseminariet erhålla en löneställning, som med en lönegrad överskjuter

vad som bestämts för de allmänna läroverkens lektorer.

mentscheVen biträder läroverkslönesakkunnigas uppfattning och tillstyrker alltså,

en‘ att lektorerna vid högre lärarinneseminariet placeras i 28 lönegraden.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För adjunktsbefattningarna

vid högre lärarinneseminariet, vilka tillkommo först år 1927, gälla samma

avlöningsbestämmelser som för de allmänna läroverkens motsvarande befattningar,

dock att vid lärarinneseminariet utgår särskilt arvode av 500

kronor jämte hyresbidrag av statsmedel, för närvarande 750 kronor.

1928 års lönekommitté föreslog, att adjunkt vid högre lärarinneseminariet

skulle placeras, manlig i 24 och kvinnlig i 21 lönegraden.

Skolöverstyrelsen instämde i detta förslag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga hava biträtt 1928 års lönekommittés och skolöverstyrelsens

förslag, att adjunkterna vid högre lärarinneseminariet placeras

en lönegrad högre än motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

Jag förordar, att adjunkterna vid högre lärarinneseminariet hänföras till 24

lönegraden.

Departe
mentschefen.

Ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Adjunktskompetent ämneslärarinna

vid högre lärarinneseminariet åtnjuter samma lön som motsvarande

lärarinna vid de allmänna läroverken, under det att den till ickeadjunktskompetent

ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet utgående

avlöningen är 400 kronor högre än motsvarande lön vid de allmänna läroverken.

Till två ämneslärarinnor, vilka äro biträdande föreståndarinnor,

den ena vid seminariet, den andra vid normalskolan, utgår, utöver avlöning

som ämneslärarinna, hyresersättning med 1,250 kronor för år.

Lärarlönelcommittén förordade för de ordinarie ämneslärarinnoma 20 lönegraden,

med bostad eller hyresersättning till biträdande föreståndarinna.

Skolöverstyrelsen biträdde lärarlönekommitténs förslag beträffande lönegradsplaceringen.

För de två ämneslärarinnor, vilka äro biträdande föreståndarinnor,

föreslog överstyrelsen särskilt arvode av 1,500 kronor, motiverat främst

av bortfallandet av hyresersättningen.

1928 års lönekommitté föreslog beträffande högre lärarinneseminariet en

placering av ämneslärarinnoma en lönegrad högre än vid de allmänna läroverken,

vilket innebar en placering i 20 lönegraden, med rätt till tre års

tillgodoräknande för adjunktskompetent. Beträffande de biträdande föreståndarinnorna

föreslog kommittén för envar ett särskilt arvode av högst

1,500 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslog i yttrande över kommitténs betänkande för adjunktsbehörig

ämneslärarinna 22 lönegraden och för icke-adjunktsbehörig

21 lönegraden. För biträdande föreståndarinna föreslogs särskild ersättning

med 1,500 kronor.

Läroverkslönesakkunnigas förslag beträffande här ifrågavarande ämneslärarinnor

har uppgjorts under förutsättning, att avlöningen föres upp till

den nivå, som betingas av tjänsteuppgifterna, utan hänsyn till att ifrågavarande

lärare äro kvinnor. I anslutning till sitt förslag örn placering av

ämneslärarinnoma vid de allmänna läroverken i 21 lönegraden hava de

sakkunniga för ämneslärarinnoma vid högre lärarinneseminariet fördenskull

föreslagit inplacering i 22 lönegraden, vilken löneställning avsetts jämväl

för adjunktskompetent ämneslärarinna.

I fråga örn tilläggsarvode till biträdande föreståndarinnor hava läroverkslönesakkunniga

föreslagit, att arvodet sättes till 960 kronor, detta med hänsyn

till dels den högre löneställning, de sakkunnigas förslag innebär i förhållande

till 1928 års lönekommittés förslag, dels ock till att enligt sistnämnda

förslag dyrtidstillägg ej skulle utgå.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

I likhet med läroverkslönesakkunniga tillstyrker jag, att ämneslärarinnorna

vid högre lärarinneseminariet hänföras till 22 lönegraden. Jämväl

beträffande det särskilda arvodet till ämneslärarinna, som förordnats såsom

biträdande föreståndarinna, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.

övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag.! Övningsskollärarbefattningarna

vid högre lärarinneseminariet inrättades i samband med 1927 års omorganisation.

Innehavarna av dessa tjänster erhöllo härvid samma löneförmåner,

som tillkomma folkskoleseminariernas övningsskollärare. Då allmän

enighet råder därom, att denna likställighet bör bibehållas, torde här få

beträffande utredningarna örn övningsskollärarnas lönegradsplacering hänvisas

till den fullständigare redogörelse, som i det följande lämnas rörande

folkskoleseminariernas övningsskollärare.

I detta sammanhang torde allenast böra erinras örn att 1928 års lönekommitté

för övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet föreslog placering

i 19 lönegraden för manliga och 16 lönegraden för kvinnliga lärare

samt att skolöverstyrelsen i yttrande över kommitténs förslag förordade 21

respektive 18 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava beträffande övningsskollärarna vid samtliga

statliga seminarier stannat vid att förorda en inplacering i 20 lönegraden.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag rörande lönegradsplaceringen

för övningsskollärarna vid högre lärarinneseminariet.

Lärare i övningsänmen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. I fråga om de till ordinarie

lärare i övningsämnen utgående avlöningsförmånerna hänvisas till kungörelsen

angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet

(1933: 252).

Beträffande lärare i teckning, musik och gymnastik föreslog lärarlönekommittén,

att lönerna skulle utgå efter samma grunder som för motsvarande

lärare vid högre allmänt läroverk. För lärarinna i handarbete

beräknade lärarlönekommittén lönegradsplacering alltefter timantalet per

vecka mellan lägst 5 lönegraden (15—19 timmar) och högst 16 lönegraden

(30—34 timmar).

Skolöverstyrelsen ansåg framkomna anspråk på likställighet i lönehänseende

med lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna icke taga

skälig hänsyn till övningsämnenas mera dominerande och krävande ställning

vid folkskoleseminarierna. Överstyrelsen föreslog därför, att avlöning

till högre lärarinneseminariets Övningslärare måtte utgå enligt samma grunder,

som komme till tillämpning vid de allmänna läroverken.

1928 års lönekommitté, som jämväl föreslog lönereglering för personal vid

det med högre lärarinneseminariet förenade skolköksseminariet, förordade

opaginerad Kontrollera mot PDF

101 •

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

för lärare i gymnastik, musik och teckning samma placering som

för motsvarande lärare vid läroverk, alltså för manlig lärare 20 lönegraden

och för kvinnlig 18 lönegraden. Lärarinna i handarbete vid högre lärarinneseminariet

ävensom vid skolköksseminariet syntes kommittén höra placeras

en lönegrad högre än sådan lärarinna vid läroverk, d. v. s. i 14

lönegraden. För lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarum

förordade kommittén placering i 16 lönegraden. För sådan

lärarinna, som tillika är biträdande föreståndarinna, föreslog kommittén

särskild ersättning med högst 1,500 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslog i yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande

för lärare i gymnastik, musik och teckning samma placering som

vid de allmänna läroverken ävensom att löneunderlaget för lärare i gymnastik

borde beräknas på samma sätt som för lärare i gymnastik vid de

allmänna läroverken, enär såväl realskol- som flickskollinje inginge i läroanstalten.

För lärarinna i handarbete föreslog överstyrelsen 16 lönegraden

och för lärarinna i hushållsgöromål 18 lönegraden. Överstyrelsen tillstyrkte

vidare lönekommitténs förslag om tilläggsarvode till biträdande föreståndarinna

vid skolköksseminariet.

Läroverkslönesakkunniga hava i anslutning till sitt förslag örn lönegradsplacering

för ordinarie lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken

för här ifrågavarande lärare vid högre lärarinneseminariet föreslagit följande

lönegradsplacering: för lärare i teckning, musik eller gymnastik med

lek och idrott 21 lönegraden samt för lärarinna i kvinnlig slöjd 16 lönegraden.

Det av skolöverstyrelsen framställda förslaget örn sättet för beräknande av

gymnastiklärares löneunderlag hava de sakkunniga funnit sig kunna tillstyrka,

dock endast såvitt angår tjänstgöring förlagd till realskolan eller flickskolan.

För lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och

hushållsskola) hava de sakkunniga — med beaktande av principen örn

enhetlig lönenivå för såväl manliga som kvinnliga lärare — föreslagit en

placering i 19 lönegraden. I anslutning till vad de sakkunniga förordat

beträffande de biträdande föreståndarinnorna vid lärarinneseminariet och

normalskolan hava de jämväl föreslagit ett särskilt arvode å 960 kronor för

hushållslärarinna, som förordnas att vara biträdande föreståndarinna vid

skolköksseminariet och hushållsskolan.

Läroverkslönesakkunnigas förslag finner jag mig böra tillstyrka, dock

med den förändring, som betingas av vad jag tidigare förordat beträffande

lönegradsplaceringen för lärarna vid de allmänna läroverken i teckning,

musik och gymnastik med lek och idrott. Jag tillstyrker alltså, att lärare

i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott placeras i 20 lönegraden,

lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och

hushållsskola) i 19 lönegraden samt lärarinna i kvinnlig slöjd i 16 lönegraden.

Jämväl de sakkunnigas förslag om särskilt arvode till biträdande föreståndarinna

vid skolköksseminariet och hushållsskolan tillstyrker jag. I den utsträckning

läroverkslönesakkunniga förordat, finner jag mig böra tillstyrka

Departe
mentschefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skolöverstyrelsens förslag om ersättning till lärare i gymnastik med lek och

idrott för visst arbete utöver de å läsordningen upptagna timmarna.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Nu gällande avlöningsbestämmelser

beträffande icke-ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet och

därmed förenade läroanstalter återfinnas i kungörelsen angående löne- och

pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet (1933:

252), i motsvarande kungörelse rörande statens skolköksseminarium och hushållsskola

(1927: 263) samt i vissa särskilda bestämmelser, beträffande vilka

må hänvisas till statsliggaren. I fråga om extra och vikarierande ämneslärare

samt vikarierande lärare i teckning, musik och gymnastik med lek

och idrott överensstämma de för lärarinneseminariet gällande bestämmelserna

i stort sett med de för allmänna läroverken gällande, dock att vikarierande

lektor samt vikarie å rektors undervisningsskyldighet åtnjuter, örn

förordnandet avser vakanssatt tjänst eller helt läsår, det arvode, som Kungl.

Maj:t för varje gång bestämmer. I sistnämnda hänseende har Kungl. Maj:t

plägat bestämma, att arvodet åt vissa vikarier, vilka, envar med partiell

tjänstgöring, gemensamt uppehålla vakanta lektorstjänster vid seminariet,

skall för veckotimme utgå med 240 kronor vid tjänstgöring i seminariets

högre kurs och med 200 kronor vid tjänstgöring i seminariets lägre kurs,

således ett arvode, som väsentligt överstiger det som i allmänhet tillkommer

ämneslärare med avlöning för veckotimme. Timlärare i vissa specialämnen,

vilka hålla föreläsningar eller seminarieövningar, exempelvis i välläsning,

talteknik, konsthistoria och hälsolära, uppbära likaledes 240 eller i vissa fall

200 kronor för veckotimme. Enahanda arvoden utgå till timlärare i teoretiska

ämnen vid skolköksseminariet och hushållsskolan.

Lärarlönekommittén ansåg i fråga örn vikarierande lektorer omständigheterna

motivera en begynnelselön en löneklass högre än extra lärares vid de

allmänna läroverken. Vikarierande ämneslärarinna likställdes med sådan

vid samskola. För extra och vikarierande lärare i teckning, musik, gymnastik

och handarbete föreslogs arvode, beräknat efter veckotimme och med

samma belopp, som föreslagits för motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken.

För vikarierande lektors placering en löneklass högre än dylik befattningshavare

vid de allmänna läroverken ansåg skolöverstyrelsen behörighet

till lektorstjänst böra föreligga.

1928 års lönekommitté föreslog, i anslutning till sitt förslag örn anställning

och avlöning för icke-ordinarie lärare, följande grunder för lön till icke-ordinarie

lärare vid högre lärarinneseminariet, nämligen:

extra ordinarie adjunkt manlig 23 och kvinnlig 20 lönegraden; extra ordinarie

ämneslärarinna 19 lönegraden; extra ämneslärare 20 och extra ämneslärarinna

17 lönegraden; extra ordinarie och extra övningsskollärare manlig

17 och kvinnlig 14 lönegraden; extra ordinarie och extra lärarinna i hushållsgöromål

14 lönegraden; extra ordinarie och extra lärare i annat övnings
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka skulle tillkomma motsvarande

lärare vid allmänt läroverk.

Timlärare i läsämne föreslogs skola åtnjuta avlöning enligt av Kungl.

Majit fastställda grunder; för timlärare i teckning, musik och gymnastik

föreslogs samma avlöning som för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken,

vilken avlöning föreslogs skola tillkomma jämväl timlärarinna i

hushållsgöromål; för timlärarinna i handarbete slutligen föreslogs något

högre avlöning än för motsvarande lärarinna vid allmänt läroverk.

Skolöverstyrelsen föreslog, i anslutning till sitt förslag till placering av motsvarande

ordinarie lärare, följande lönegradsplacering av den icke-ordinarie

lärarpersonalen:

extra ordinarie ämneslärare manlig 23, adjunktsbehörig kvinnlig 20 och

annan kvinnlig 19 lönegraden; extra ordinarie övningsskollärare manlig 21

och kvinnlig 18 lönegraden; extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål 16

och i handarbete 14 lönegraden; extra ordinarie lärare i andra övningsämnen

samma lönegrad som av överstyrelsen föreslagits för motsvarande lärare

vid allmänt läroverk;

extra övningsskollärare ävensom extra lärare i övningsämnen föresiogs

skola åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen för motsvarande extra ordinarie

lärare;

arvodet till timlärare i hushållsgöromål och handarbete föreslogs skola

omräknas i anslutning till föreslagen placering av extra lärare i dessa ämnen;

i andra övningsämnen borde timlärararvodet utgå som för motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken.

Läroverkslönesakkunniga hava för de extra ordinarie och extra lärare vid

högre lärarinneseminariet, vilka äga motsvarighet vid de allmänna läroverken,

föreslagit samma lönegradsplacering som för lärarna vid de sistnämnda

läroanstalterna, nämligen för extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden,

för ämneslärarinna 18 lönegraden, för lärare i teckning, musik eller

gymnastik med lek och idrott 18 lönegraden samt för lärarinna i kvinnlig

slöjd och i hushållsgöromål 15 lönegraden. För extra ordinarie och extra

övningsskollärare hava de sakkunniga föreslagit 18 lönegraden, vilken förordats

jämväl för motsvarande befattningshavare vid folk- och småskoleseminarier.

För extra ordinarie och extra lärarinna i hushållsgöromål vid

statens skolköksseminarium och hushållsskola har föreslagits 17 lönegraden.

Beträffande arvodena till de timlärare, vilkas avlöning konstruerats med

utgångspunkt från lön för extra lärare, hänvisas till det av de sakkunniga

framlagda förslaget till avlöningsplan för timlärare. Framhållas må, att

nämnda avlöningsplan i fråga om högre lärarinneseminariet innehåller en

helt ny kategori timlärare, nämligen timlärare i övningsskolan. Härmed

förstås enligt läroverkslönesakkunnigas terminologi närmast vikarier å övningsskollärartjänst,

förordnade för kortare tid än en termin; anställning

som extra lärare skulle enligt de sakkunnigas förslag icke kunna komma

i fråga för vikarier, förordnade för så kort tid. Beträffande slutligen de i

det föregående omförmälda timavlönade vikarierna å vakanta lektorstjänster

samt timlärarna i vissa specialämnen hava läroverkslönesakkunniga förordat,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

att de till dem utgående arvodena för veckotimme måtte omräknas till sådant

belopp, att ersättningen, inklusive dyrtidstillägg, ungefär motsvarar nu

utgående ersättning.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag beträffande de ickeordinarie

lärarnas löneställning. Jag biträder sålunda också de sakkunnigas

förslag om högre timläraravlöning åt de av dem berörda vikarierna med

partiell tjänstgöring ävensom timlärarna i vissa specialämnen; avlöningen

till sistnämnda lärare torde få av Kungl. Maj:t fastställas inom ramen för

därför anvisade medel.

h''

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

105

8. Folkskoleseminarierna.

Jämlikt 1936 års riksdags beslut skola folkskoleseminarierna erhålla följande

organisation, att träda i successiv tillämpning från och med läsåret

1936/1937.

Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade

såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tillsvidare.

Dubbelseminarierna skola omfatta en 4-årig och en 2-årig linje. Sistnämnda

linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå

och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium (i Falun) är

avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De fyra

enkelseminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm) skola innefatta

en 4-årig linje. Vid två av enkelseminarierna (i Karlstad och Luleå) finnas

reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga

elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever

samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga

som kvinnliga elever.

Enligt de den 30 juni 1936 fastställda avlöningsstaterna för folkskoleseminarierna

skola efter den beslutade organisationens genomförande vid de

olika seminarierna finnas de ordinarie befattningshavare, som angivas i

efterföljande sammanställning. Det torde böra anmärkas, att vid de tre seminarier,

varest endast manliga elever finnas, lärarinnan i kvinnlig slöjd är

avsedd för seminariets övningsskola.

Seminarium

B e f

att

n i n g s

hav

are

Rek-

tor

Lek-

tor

L ä

rar

e i

Öv-

nings-

skol-

lärare

teck-

ning

mu-

sik

gym- nastik

med lek

och

idrott

man-

lig

slöjd

kvinn-

lig

slöjd

hus-

hålls-

göro-

mål

träd- gård s- sköt- sel

Falun.......

1

10

1

i

i

—

1

1

1

7

Göteborg.....

1

9

1

i

2

1

1

1

1

11

Kalmar......

1

6

1

i

1

—

1

1

1

5

Karlstad......

1

6

1

i

1

1

1

—

1

5

Linköping.....

1

9

1

i

1

1

1

—

1

9

Luleå .......

1

e

1

i

1

1

1

—

1

5

Lund........

1

9

1

i

2

1

1

1

1

9

Stockholm.....

1

6

1

i

1

—

1

1

1

7

Umeå.......

1

9

1

i

2

1

1

1

1

9

Uppsala......

1

9

1

i

1

1

1

—

1

9

Summa

10

79

10

10

13

7

10

6

10

76

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Rektorerna äro för närvarande

i avlöningshänseende likställda med rektorerna vid högre allmänna läroverk,

dock att förekommande fria bostäder tillhandahållas av statsverket,

liksom eventuell hyresersättning utgår av statsmedel.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande folkskoleseminariernas rektorer en

gruppindelning i avlöningshänseende, motsvarande den för de högre allmänna

läroverken föreslagna. Den lämpliga indelningsgrunden fann kommittén

utgöras av läroanstalternas organisation. I fråga örn placering i lönegrad

föreslog kommittén för de olika grupperna densamma som för de högre

allmänna läroverken, respektive 28, 29 och 30 lönegraden, med omedelbar

placering i lönegradens högsta löneklass. Härtill skulle komma bostadsförmån

eller ersättning därför.

Skolöverstyrelsen förordade i yttrande över kommittéförslaget, att å rektorerna

vid folkskoleseminarierna skulle tillämpas samma avlöningsgrunder

som å de allmänna läroverkens rektorer, d. v. s. slutavlöning enligt 30 lönegraden

jämte arvodestillägg. Dessa senare borde utgå på det sättet, att

dubbelseminarierna likställdes med de största högre läroverken, enkelseminarier

med studentkurs med de medelstora läroverken och enkelseminarier

utan studentkurs med de mindre.

1928 års lönekommitté fann, att även beträffande seminariernas rektorer

en indelning i avlöningsgrupper borde göras. Den indelning i tre dylika,

som av skolöverstyrelsen föreslagits, förklarade kommittén sig anse lämplig.

Därvid likställde kommittén de olika grupperna med motsvarande vid de

högre allmänna läroverken och föreslog samma lönegradsplacering som för dessa.

Skolöverstyrelsen fann förslaget icke föranleda någon erinran.

Det av statskontoret avgivna utlåtandet beträffande rektorernas löner, för

vilket redogjorts i samband med behandlingen av avlöningsförmånerna för

rektorerna vid de allmänna läroverken, avsåg, såsom där framhållits, samtliga

rektorslöner. Detsamma var förhållandet med allmänna civilförvaltningens

lönenämnds förslag om sänkning av de olika rektorslönerna med en

lönegrad.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att likställdheten mellan rektorerna

vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna principiellt bibehålies.

Med hänsyn till den nya organisationen av folkskoleseminarierna

hava emellertid de sakkunniga funnit sig böra utgå från delvis olika grunder

för gruppindelningen av seminarierna än dem, som tidigare förordats

av skolöverstyrelsen. Det är att märka, att enligt den nya organisationen

dubbelseminarierna ej längre hava 4 + 4 klassavdelningar utan allenast 4 + 2

avdelningar.

Läroverkslönesakkunnigas gruppindelning är följande:

till grupp I föras samtliga dubbelseminarier,

till grupp II föres enkelseminariet i Stockholm, på grund av att detta är

avsett att vara provårsseminarium,

till grupp III föras återstående enkelseminarier.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Herrar Grimlunds och Norrboms yrkande om i vissa avseenden förbättrade

löne- och pensionsförmåner för rektorer avser även folkskoleseminariernas

rektorer.

De skäl, som tidigare föranlett mig att biträda läroverkslönesakkunnigas

förslag beträffande löneställningen för rektorerna vid de högre allmänna

läroverken, föreligga i huvudsak även i fråga örn folkskoleseminarierna. Då

jag ej funnit anledning till erinran mot de grunder för gruppindelningen,

som de sakkunniga förordat, tillstyrker jag alltså deras förslag i dess helhet.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lektorerna vid folkskoleseminarierna

likställdes vid 1918 års lönereglering med motsvarande befattningshavare

vid de högre allmänna läroverken. Vid seminarierna i Stockholm

och Göteborg tillkommer emellertid av statsmedel hyresbidrag, motsvarande

de kommunala bidrag, som utgå till lektorerna vid läroverken i

sagda städer.

Lärarlönekommittén ansåg likställigheten mellan lektorer vid folkskoleseminarierna

och de högre allmänna läroverken böra bibehållas. Skolöverstyrelsen

följde lärarlönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté förordade inplacering i 27 lönegraden av manlig

och i 24 lönegraden av kvinnlig lektor. Skolöverstyrelsen ansåg inga skäl

förefinnas att för folkskoleseminarierna avvika från vad överstyrelsen förordat

för de allmänna läroverken. Kommitténs förslag föranledde alltså

ingen erinran från överstyrelsens sida. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd

förordade även för dessa lektorer en placering i 26 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava ansett, att lektorerna vid folkskolseminar

nema böra placeras i samma lönegrad som lektorerna vid de allmänna

läroverken, nämligen i den 27:e.

Herrar Grimlund och Norrbom hava i anslutning till sin uppfattning

angående lönegradsplaceringen av läroverkslektorerna förordat en placering

i 28 lönegraden av folkskoleseminariernas lektorer.

Den likställighet mellan de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas

lektorer, som förefunnits sedan 1918 års lönereglering, synes böra

bibehållas. Jag tillstyrker fördenskull, att dessa befattningshavare placeras

i 27 lönegraden.

Adjunkt å övergångsstat.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Då vid 1918 års lönereglering

de förutvarande adjunktstjänsterna vid folkskoleseminarierna blevo omvandlade

till lektorat med höjda kompetensvillkor, vidtogs den anordningen, att

adjunkt, som icke fyllde sagda kompetensvillkor, överflyttades på övergångsstat

samt i fråga örn avlöningsvillkoren likställdes med läroverksadjunkt.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

108 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 271.

Av dessa befattningshavare kvarstår för närvarande endast en, placerad vid

folkskoleseminariet i Falun.

Lärarlönelcommittén och 1928 års lönekommitté. hava tillstyrkt, att jämväl

efter ny lönereglering samma lön som till adjunkt vid allmänt läroverk utgår

till adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium. Detta förslag har

ej föranlett erinran från de hörda myndigheterna.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del förordat, att ifrågavarande

adjunkt jämställes med de allmänna läroverkens adjunkter.

Beträffande de å övergångsstat för folkskoleseminarierna i övrigt uppförda

befattningshavarna hava de sakkunniga i detta sammanhang påpekat, att

då ifrågavarande befattningar motsvara dem, för vilka lönereglering nu föreslås,

jämväl dessa tjänster synas böra nyregleras, i den mån deras innehavare

den 1 januari 1938 icke överförts på aktiv stat.

I enlighet med vad sålunda föreslagits av de nämnda utredningarna tillstyrker

jag, att för nu ifrågavarande adjunkt lönereglering genomföres i

enlighet med vad som föreslagits för de allmänna läroverkens adjunkter.

Övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Manlig övningsskollärare uppbär

grundavlöning med 3,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg, vart

och ett å 400 kronor. Kvinnlig övningsskollärare åtnjuter en grundavlöning

av 2,800 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor.

Lärarlönelcommittén placerade de manliga övningsskollärarna i 20 och de

kvinnliga i 17 lönegraden.

Skolöverstyrelsen framhöll, att enligt dess mening tungt vägande sakliga

skäl kunde anföras för en uppfattning av övningsskollärare i 21 lönegraden.

"Med hänsyn till att de av kommittén tillämpade principerna skulle göra

en av nämnda jämkning befogad omgruppering jämväl av andra lärargrupper

ofrånkomlig, och då överstyrelsen icke funnit sig kunna ifrågasätta

en allmän uppflyttning av samtliga de lärargrupper, vilkas placering i löneavseende

influerades av den lönegrad, som kunde komma att bliva bestämd

för seminariernas övningsskollärare, hade överstyrelsen vid det slutliga ståndpunktstagandet

sett sig nödsakad att begränsa sig till att framhålla, dels

att en placering under 20 lönegraden skulle medföra mycket allvarsamma

olägenheter för lärarutbildningen, dels ock att en uppflyttning till 21 lönegraden

efter överstyrelsens sätt att se skulle väl överensstämma med de

ifrågavarande lärarnas maktpåliggande arbetsuppgifter.

1928 års lönekommitté föreslog 19 lönegraden för manlig och 16 lönegraden

för kvinnlig övningsskollärare samt anförde som skäl härför, att kommittén

med hänsyn till sitt förslag i fråga örn avlöning för folkskollärare —

15 lönegraden för manlig lärare — ansett övningsskollärarna böra placeras

något lägre än lärarlönekommittén tänkt sig. På grund av vad skolöverstyrelsen

anfört beträffande övningsskollärarnas arbete och löneplacering hade

emellertid kommittén icke ansett sig kunna föreslå lägre placering än 19

och 16 lönegraderna. Skillnaden mellan de till övningsskollärare och folkskollärare

utgående lönerna skulle alltså utgöra fyra lönegrader.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen meddelade i avgivet utlåtande, att i flertalet till överstyrelsen

inkomna yttranden hävdats, att övningsskollärarna borde placeras,

manliga i 21 lönegraden och kvinnliga i förhållande härtill. För egen del

framhöll överstyrelsen, att den av 1928 års lönekommitté föreslagna skillnaden

av fyra lönegrader mellan övningsskollärare och folkskollärare vore

önskvärd för att förvärva särskilt dugande folkskollärare till förstnämnda

tjänster. Då överstyrelsen föreslagit, att manlig folkskollärare skulle placeras

i 17 lönegraden, borde i anslutning härtill manlig övningsskollärare placeras

i 21 och kvinnlig i 18 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava, oavsett den lönegradsplacering som må bliva

bestämd för folkskollärare, ansett övningsskollärarna böra i förhållande till

andra lärare vid folkskoleseminarierna hänföras till 20 lönegraden, såväl

män som kvinnor.

För min del anser jag den av läroverkslönesakkunniga förordade placeringen

av övningsskollärarna i 20 lönegraden vara väl avvägd. Jag tillstyrker

alltså detta förslag.

Ordinarie lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Liksom vid de allmänna läroverken

gäller för övningslärarna vid folkskoleseminarierna, att den fasta

lönen är beräknad efter ett visst minimiantal undervisningstimmar. Då detta

beträffande ämnet teckning är olika vid dubbel- och vid enkelseminarierna,

blir alltså den fasta lönen i detta ämne olika allt efter seminariets typ.

För undervisning utöver minimitimtalet utgår arvode för veckotimme räknat.

Beträffande såväl lön som arvode räknas med fyra så kallade avlöningsgrader,

vilket innebär att avlöningen efter respektive 5, 10 och 15 år höjes,

varje gång med samma belopp.

Med tillämpning av dessa grunder kunna de nuvarande avlöningsbestämmelserna

i sammandrag återgivas sålunda:

Avlöningsgrad

Befattning Första Fjärde

Manlig lärare i teckning vid enkelseminarium......... 1,950 2,625

Kvinnlig lärare i teckning vid enkelseminarium........ 1,725 2,265

Manlig lärare i teckning vid dubbelseminarium ........ 3,510 4,725

Kvinnlig lärare i teckning vid dubbelseminarium...... 3,105 4,077

Manlig lärare i musik.................. 3,510 4,725

Kvinnlig lärare i musik.......................... 3,105 4,077

Manlig lärare i gymnastik med lek och idrott......... 3,380 4,550

Kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott........ 2,990 3,926

Lärare i manlig slöjd........................... 2,940 4,200

Lärarinna i kvinnlig slöjd................... • • • • 1,980 2,772

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola

...................................... 1,080 1,512

Lärarinna i hushållsgöromål....................... 1,980 2,772

Manlig lärare i trädgårdsskötsel.................... 2,400 3,300

Kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel................... 2,000 2,750

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Härutöver utgår till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium, utöver

de ordinarie avlöningsförmånerna, ett arvode av 800 kronor. Vidare

åtnjuta vissa lärare i övningsämnen vid folkskoleseminarierna i Stockholm

och Göteborg av statsmedel hyresbidrag, motsvarande av vederbörande städer

beviljade hyresbidrag till de allmänna läroverkens Övningslärare.

Ordinarie lärare i övningsämne skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

lärare i teckning vid enkelseminarium 15 veckotimmar och vid dubbelseminarium

27 veckotimmar,

lärare i musik 27 veckotimmar,

lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,

lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,

lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,

lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola 12 vecko

timmar och

lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar.

Lärare i nedanstående övningsämnen uppbär — alltefter avlöningsgraderna

— för varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie

lönen svarande undervisningstiden följande ersättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott

lägst 130 kronor och högst 175 kronor;

kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott

lägst 115 kronor och högst 151 kronor;

lärare i manlig slöjd lägst 105 kronor och högst 150 kronor samt

lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål lägst 90 kronor och högst

126 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för nedannämnda kategorier lärare i övningsämnen

vid folkskoleseminarierna följande lönegradsplacering, efter undervisningsskyldighetens

omfattning (lägst 10, högst 34 veckotimmar):

tecknings-, musik- och gymnastiklärare 6, 12, 16, 19 och 22 lönegraderna

för manlig och 3, 8, 12, 16 och 19 lönegraderna för kvinnlig lärare;

lärare i slöjd 5, 10, 14, 17 och 20 lönegraderna för manlig och 2, 6, 10,

13 och 17 lönegraderna för kvinnlig lärare;

lärarinna i hushållsgöromål 3, 7, 11, 15 och 18 lönegraderna.

Lärare i trädgårdsskötsel föreslogs skola placeras i: vid enkelseminarium

13 lönegraden för manlig och 9 lönegraden för kvinnlig lärare samt vid

dubbelseminarium 17 lönegraden för manlig och 14 lönegraden för kvinnlig

lärare.

Skolöverstyrelsen fann förslaget att placera folkskoleseminariernas lärare i

övningsämnen högre än motsvarande befattningshavare vid de allmänna

läroverken obetingat rättvist. I enlighet med sin placering av läroverkens

gymnastiklärare en lönegrad högre än lärarna i teckning och musik föreslog

överstyrelsen även uppflyttng av seminariernas gymnastiklärare en

lönegrad. Lärarinna i kvinnlig slöjd kunde icke, varken med hänsyn till

utbildningen eller arbetets art, i löneavseende ställas efter lärarinna i hushållsgöromål.

Lärare i trädgårdsskötsel, särskilt vid enkelseminarium, ansåg

överstyrelsen likaledes hava fått för låg placering och föreslog för nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarier 14 respektive 10 lönegraden. Svenska seminarielär arförening en

yrkade, att samtliga Övningslärare vid seminarierna skulle erhålla en högre

löneställning än den föreslagna, men framhöll, att de skäl, som skolöverstyrelsen

anfört för sitt förslag att vid läroverken placera gymnastiklärare högre

än tecknings- och musiklärare, icke vore tillämpliga vid seminarierna.

1928 års lönekommittc fann lämpligt bibehålla vedertagen skillnad mellan

lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna och de allmänna läroverken

samt föreslog därför, att vid folkskoleseminarierna ordinarie manliga

lärare i gymnastik, teckning eller musik placerades i 21 lönegraden

samt kvinnliga i 19 lönegraden. Härvid skulle tillämpas för motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken avsedd beräkning efter antalet undervisningstimmar,

därvid löneunderlaget för gymnastiklärare — likaväl som

för övriga Övningslärare — beräknades efter 30 veckotimmar. Kommittén

föreslog för manlig slöjdlärare placering i 17 lönegraden. I analogi härmed

föreslog kommittén vidare, att kvinnlig slöjdlärare skulle placeras i 15 lönegraden;

sådan lärare vid manligt seminariums övningsskola föreslogs till lön

enligt samma lönegrad som slöjdlärarinna vid läroverk eller 13 lönegraden. För

lärarinna i hushållsgöromål förordade kommittén 14 lönegraden, vilken placering

med hänsyn till kommitténs förslag om 15 lönegraden för kvinnlig

slöjdlärare vore den lämpliga, enär den förra icke såsom den senare hade

att utbilda eleverna till facklärarinnor i vederbörande ämne. Kommittén

fann en Skillnad av tre lönegrader mellan lärare i trädgårdsskötsel vid

dubbel- och enkelseminarium lämplig och förordade för lärare vid dubbelseminarium

16 lönegraden för manlig och 13 lönegraden för kvinnlig befattningshavare

samt vid enkelseminarium 13 lönegraden för manlig och

10 lönegraden för kvinnlig befattningshavare.

Skolöverstyrelsen ansåg sig i fråga om lärare i gymnastik, musik och teckning

— som en konsekvens av vad överstyrelsen anfört rörande motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken — böra förorda en placering av

manliga lärare i 22 och kvinnliga i 19 lönegraden. Överstyrelsen vidhöll

sin år 1924 uttalade uppfattning, att manlig slöjdlärare borde placeras i 20

lönegraden och kvinnlig slöjdlärare i 17 lönegraden. För lärarinna i hushållsgöromål

föreslog överstyrelsen 16 lönegraden och för kvinnliga slöjdlärare

vid manligt seminariums övningsskola 14 lönegraden. För lärare i

trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium föreslog överstyrelsen 17 lönegraden

för manlig och 14 lönegraden för kvinnlig befattningshavare samt vid

enkelseminarium 14 respektive 11 lönegraden.

Inkomna skrivelser. Åtskilliga av de framställningar från sammanslutningar

av lärare i övningsämnen, för vilka tidigare redogjorts i samband

med behandlingen av lönerna för dessa lärare vid de allmänna läroverken,

avse även lönerna för lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna,

och hänvisas beträffande dessa till sagda redogörelse. Slöjdlärarnas riksförbund

har, såvitt nu är i fråga, föreslagit, att lärare i slöjd vid folkskoleseminarium

måtte placeras i högre relation än 17 lönegraden i 192H

års lönekommittés utlåtande.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till de av dem för lärare i

övningsämnen vid de allmänna läroverken föreslagna lönegradsplaceringarna

— uppgjort förslag till lönegradsplacering för lärare i övningsämnen vid

s. 112 Kontrollera mot PDF

Dsparte
entschefen.

112 Kungl. Moj:ts proposition Nr 271.

folkskoleseminarierna. De hava härvid utgått från att de av dessa lärare,

som skola meddela undervisning i sådana ämnen, i vilka de blivande folkskollärarna

skola hava att själva undervisa, böra placeras i högre löneställning

än närmast motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. De

sakkunniga hava föreslagit följande placering av nu ifrågavarande lärare:

lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott 22 lönegraden

;

lärare i manlig eller kvinnlig slöjd 18 lönegraden;

lärarinna i hushållsgöromål eller i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola 16 lönegraden; samt

lärare i trädgårdsskötsel 16 lönegraden vid dubbelseminarium och 13 lönegraden

vid enkelseminarium.

Under hänvisning till mitt tidigare ställningstagande till frågan om lönegradsplaceringen

för de ordinarie lärarna i teckning, musik och gymnastik

med lek och idrott vid de allmänna läroverken tillstyrker jag, att lärarna i

dessa ämnen vid folkskoleseminarierna hänföras till 21 lönegraden. I övrigt

har jag icke något att erinra mot det av läroverkslönesakkunniga förordade

förslaget beträffande lönegradsplaceringen för övningslärarna vid, folkskoleseminarierna.

Icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Beträffande den till icke-ordinarie

ämnes- och övningsskollärare utgående grundlönen meddelas bestämmelser

i kungörelsen angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid statens folkskoleseminarier (1918: 662, ändrad 1932: 332), till vilken

kungörelse här torde få hänvisas. Avlöningsbeloppen svara i stort sett mot de

för de allmänna läroverken fastställda. Framhållas bör, dels att arvode för timlärare

i hälsolära och ekonomilära må, efter skolöverstyrelsens beprövande

i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp än det i författningen

angivna, dels ock att vissa extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna

i Stockholm och Göteborg av statsmedel åtnjuta hyresbidrag,

motsvarande de kommunala bidrag, som utgå till icke-ordinarie läroverkslärare

i dessa städer.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår till sådana extra och vikarierande

ämneslärare å F- och G-orter, vilka bestrida tjänstgöring till den omfattning

som åligger lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk.

Enligt vad jag inhämtat, torde — sedan de genom Kungl. Maj:ts och

riksdagens beslut år 1936 inrättade ordinarie lärarbefattningarna blivit besatta

— knappast något behov av andra icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare

än vikarier uppkomma. Bestämmelser rörande sådana lärares

avlöning böra emellertid finnas även för folkskoleseminarierna.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 113

Lärarlönekommittén föreslog i fråga om nu ifrågavarande icke-ordinarie

lärare följande avlöningsgrunder:

extra och vikarierande ämneslärare skulle åtnjuta enahanda avlöningsförmåner

som de, vilka — allt efter olika kompetens — tillkomme motsvarande

befattningshavare vid de allmänna läroverken, varjämte för extra och

vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg

tills vidare skulle tillkomma hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig

ordning bestämdes;

timlärare i annat läsämne än hälsolära och ekonomilära skulle åtnjuta

arvode, beräknat för veckotimme, lika med motsvarande befattningshavare

vid de allmänna läroverken;

vikarierande övningsskollärare skulle åtnjuta lön, manlig enligt 16 och

kvinnlig enligt 13 löneklassen samt kunde efter grunder, som Kungl. Majit

skulle bestämma, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan.

Skolöverstyrelsen förordade i fråga örn den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen

tillämpning av vad som föreslagits rörande motsvarande lärare vid

de allmänna läroverken.

1928 års lönekommitté föreslog för extra ordinarie och extra lärare i läsämne

ävensom för timlärare i läsämne enahanda avlöningsförmåner som de,

vilka skulle tillkomma motsvarande lärare vid allmänna läroverk. För

extra ordinarie och extra övningsskollärare föreslogos enahanda avlöningsförmåner

som de, vilka skulle tillkomma motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet.

Detta innebar för manlig extra ordinarie ämneslärare 22,

för manlig extra ämneslärare 20 samt för manlig extra ordinarie och extra

övningsskollärare 17 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att för anställning som extra ordinarie

ämneslärare vid folkskoleseminarium skulle fordras behörighet allenast till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, biträdde lönekommitténs förslag till

avlöning för extra ordinarie och extra lärare i läsämne ävensom för timlärare

i läsämne. Beträffande åter icke-ordinarie övningsskollärare föreslog

överstyrelsen — med hänsyn bland annat till befarade svårigheter att bland

ordinarie folkskollärare förvärva lämpliga vikarier å övningsskollärartjänst —

att extra ordinarie övningsskollärare skulle placeras i samma lönegrad som

ordinarie, d. v. s. enligt överstyrelsens förslag 21 lönegraden för manlig

lärare. Extra övningsskollärare borde då placeras i nämnda lönegrads lägsta

löneklass.

Liiroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra adjunkt samt

timlärare i läsämne vid folkskoleseminarium förordat samma löneställning

som för motsvarande lärarkategorier vid de allmänna läroverken. För extra

ordinarie och extra övningsskollärare ävensom för timlärare i övningsskolan

hava de sakkunniga förordat samma löneställning som för motsvarande

lärarkategorier vid högre lärarinneseminariet. Med hänsyn till de av skolöverstyrelsen

uttalade farhågorna för svårigheter att förvärva lämpliga vikarier

å övningsskollärarbefattningarna hava de sakkunniga ifrågasatt en anordning,

enligt vilken ordinarie folkskollärare, som tjänstgör såsom vikarie

å sådan befattning, skulle utöver lön såsom folkskollärare i den lönegrad,

som fastställts för lärare med en årlig tjänstgöringstid, närmast motsvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dea vid folkskoleseminarierna förekommande, tillerkännas vikariatsersättning

enligt de i avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen

bestämda grunderna. Närmare bestämmelser i detta hänseende

skulle utfärdas av Kungl. Maj:t. Vad läroverkslönesakkunniga sålunda ifrågasatt

skulle gälla även motsvarande fall vid högre lärarinneseminariet och

småskoleseminarierna.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förenämnda förslag om likställighet

mellan å ena sidan folkskoleseminariernas icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare

samt timlärare i läsämne och i övningsskolan och å andra sidan

motsvarande lärarkategorier vid allmänna läroverk respektive högre lärarinneseminariet.

Jag förordar alltså för folkskoleseminariernas extra ordinarie

och extra ämnes- och övningsskollärare följande lönegradsplacering, nämligen

för extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden samt för extra

ordinarie och extra övningsskollärare 18 lönegraden. Läroverkslönesakkunnigas

förslag, att ordinarie folkskollärare vid tjänstgöring såsom vikarie

å övningsskollärarbefattning skulle få uppbära vikariatsersättning, finner

jag vara väl grundat och vill fördenskull biträda detsamma. För timlärare

i läsämne vid folkskoleseminarium förordar jag samma avlöning som

för sådan lärare vid allmänt läroverk, dock att avlöning till timlärare i

hälsolära och ekonomilära liksom för närvarande må kunna, efter skolöverstyrelsens

beprövande i varje särskilt fall, utgå med högre belopp än det

i författningen angivna. För timlärare i övningsskolan — varmed närmast

avses vikarier å övningsskollärartjänst, förordnade för kortare tid än en

termin — förordar jag samma avlöning som till sådan timlärare vid högre

lärarinneseminariet.

Icke-ordinarie lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. De icke-ordinarie lärarna i övningsämnen

vid folkskoleseminarierna åtnjuta liksom motsvarande lärare

vid de allmänna läroverken arvode, beräknat för veckotimme. Vikarierande

lärare i trädgårdsskötsel åtnjuter arvode till belopp, som i varje särskilt fall

bestämmes av skolöverstyrelsen.

De till icke-ordinarie lärare i andra övningsämnen än trädgårdsskötsel

utgående timarvodena äro högre än de till motsvarande lärare vid läroverken

utgående och utgöra:

i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott 100 kronor för manlig

och 95 kronor för kvinnlig lärare;

i manlig slöjd 95 kronor; samt

i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål 90 kronor.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår icke till dessa lärare.

Lärarlönekonimittén föreslog för extra och vikarierande lärare i teckning,

musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hus
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hållsgöromål arvode, beräknat efter veckotimme och liggande något över

vad kommittén föreslog beträffande de allmänna läroverken. Beträffande

icke-ordinarie lärare i trädgårdsskötsel föreslogs att grunderna för avlöningen

skulle bestämmas av Kungl. Majit.

1928 års lönekommitté föreslog i fråga om extra ordinarie och extra lärare

följande lönegradsplaceringar, varvid extra lärare hänfördes till lägsta löneklassen

inom samma lönegrad som motsvarande extra ordinarie lärare:

i gymnastik, musik eller teckning 19 lönegraden för manlig, 17 lönegraden

för kvinnlig lärare;

i slöjd 15 lönegraden för manlig, 13 lönegraden för kvinnlig lärare; samt

i hushållsgöromål 12 lönegraden för kvinnlig lärare.

Till icke-ordinarie lärare i trädgårdsskötsel skulle avlöning utgå efter av

Kungl. Majit fastställda grunder.

För timlärare i gymnastik, musik, teckning, slöjd eller hushållsgöromål

föreslogos arvoden, för veckotimme räknat, med något högre belopp än för

motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen föreslog, med hänsyn till motsvarande ordinarie lärares

placering, att icke-ordinarie Övningslärare vid folkskoleseminarierna skulle

placeras på följande sätt:

extra ordinarie lärare i gymnastik, musik och teckning: manlig i 20, kvinnlig

i 17 lönegraden;

extra ordinarie lärare i slöjd: manlig i 18, kvinnlig i 15 lönegraden;

extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål i 14 lönegraden.

Extra Övningslärare utan behörighet till ordinarie lärartjänst i vederbörande

ämne föreslogs skola placeras en löneklass lägre än extra Övningslärare

med sådan behörighet.

Arvodena till timlärare borde beräknas i proportion till detta förslag.

Läroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra lärare i teckning,

musik eller gymnastik med lek och idrott vid folkskoleseminarierna

förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken eller 18 lönegraden. För extra ordinarie och extra lärarinna

i hushållsgöromål har likaledes förordats samma lönegradsplacering

som för sådan lärarinna vid de allmänna läroverken eller 15 lönegraden.

Däremot hava extra ordinarie och extra lärare i manlig eller kvinnlig slöjd

ansetts böra placeras en lönegrad över motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken och hava följaktligen placerats i 16 lönegraden. För extra ordinarie

och extra lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola

har dock föreslagits placering i 15 lönegraden. Extra ordinarie och

extra lärare i trädgårdsskötsel slutligen hava föreslagits skola placeras, vid

dubbelseminarium i 15 och vid enkelseminarium i 12 lönegraden.

I enlighet med den nämnda placeringen av extra lärare hava timlärare i

teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt hushållsgöromål föreslagits

skola erhålla samma avlöning som motsvarande timlärare vid allmänt

läroverk, varjämte för timlärare i slöjd vid övningsskola förordats samma

avlöning som för timlärare i slöjd vid allmänt läroverk. För timlärare i

manlig eller kvinnlig slöjd vid själva seminariet åter har föreslagits en något

högre avlöning än för timlärare i slöjd vid allmänt läroverk.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga hava icke föreslagit några avlöningsbelopp för

timlärare i trädgårdsskötsel, varmed de sakkunniga avsett vikarierande lärare

i ämnet, förordnad för kortare tid än en termin. Med hänsyn till olikheten

i arbetsbörda under årets olika årstider har det synts de sakkunniga enklast,

att avlöning till sådan vikarierande lärare i trädgårdsskötsel får, liksom

för närvarande sker, bestämmas av skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag. Detta

innebär, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bland annat att de

icke-ordinarie lärarna i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt

hushållsgöromål vid folkskoleseminarierna icke längre, såsom för närvarande

är fallet, skulle åtnjuta högre avlöning än motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken. Det försteg i fråga örn lönegradsplacering, som jag

funnit mig böra förorda för folkskoleseminariernas ordinarie lärare i teckning,

musik och gymnastik med lek och idrott i förhållande till de allmänna

läroverkens motsvarande lärare, har jag icke funnit lämpligt att

bibehålla, när det gällt löneställningen för icke-ordinarie lärare. Dessa

kunna antagas komma att flytta mellan olika slag av läroanstalter, innan

ordinarie anställning erhålles, varvid en enhetlig lönegradsplacering torde

vara förenad med vissa fördelar.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

117

9. Småskoleseminarierna.

I enlighet med 1936 års riksdags beslut skola småskoleseminarierna vara

till antalet sju, varav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och

tills vidare fyra såsom enkelseminarier. Ett vart av dubbelseminarierna

(i Landskrona, Skara och Strängnäs) skall omfatta två 2-åriga linjer. Av

enkelseminarierna skola två (i Haparanda och Lycksele) innefatta vartdera

en 3-årig linje och två (i Härnösand och Växjö) vartdera en 2-årig linje.

Jämlikt de den 30 juni 1936 fastställda avlöningsstaterna för småskoleseminarierna

skola efter den beslutade organisationens genomförande vid

de olika seminarierna finnas följande ordinarie befattningshavare.

Seminarium

B e

f a t t n i n

g s h a v a

r e

Rektor

Ämnes-

lärare

Övnings-

skollärare

Skolköks-

före-

ståndarinna

Haparanda.............

1

3

4

—

Härnösand.............

1

2

3

—

Landskrona ............

1

4

5

—

Lycksele...............

1

3

4

1

Skara.................

1

4

5

—

Strängnäs..............

1

4

5

—

Växjö................

1

2

3

—

Summa

7

22

29

1

Framhållas må emellertid, att det torde dröja ännu ett par år, innan den

nya organisationen av småskoleseminarierna blir genomförd i full utsträckning.

A. Ämneslärarnas kompetens m. m.

Innan jag ingår på de med det nya lönesystemets införande för lärarpersonalen

vid småskoleseminarierna sammanhängande frågorna, vill jag erinra,

att spörsmålet örn denna lärarpersonals löneställning på grund av hemställan

av 1936 års riksdag varit föremål för särskild utredning. Det synes lämpligt

att här först lämna en redogörelse för denna utredning.

I skrivelse den 19 juni 1936, nr 347, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,

nr 100, angående folk- och småskoleseminariernas organisation

m. m. jämte i ämnet väckta motioner, behandlade riksdagen bland annat

frågan om kompetensen hos ämneslärarna vid småskoleseminarierna ävensom

den härmed sammanhängande frågan örn en förbättring av deras avlöningsförmåner.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Riksdagen anförde i detta hänseende huvudsakligen följande:

För närvarande fordras för anställning som ordinarie ämneslärare vid

småskoleseminarium, bland annat, att hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen

eller förvärvat annan teoretisk och praktisk utbildning för

lärarkallet av minst häremot svarande omfattning ävensom att hava blivit

i föreskriven ordning av skolöverstyrelsen förklarad behörig och lämplig till

den sökta tjänsten. Behörig till rektorstjänst är ordinarie lärare vid småskoleseminarium.

Avlöningen vid småskoleseminarium utgår med samma

belopp för amnes- och övningsskollärare och motsvarar den för övningsskollärare

vid folkskoleseminarium bestämda avlöningen.

1932 års seminariesakkunniga, till vilka skolöverstyrelsen anslutit sig,

hava förordat, att ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarium skulle

höjas till att motsvara åtminstone den, som fordras för anställning som

adjunkt vid allmänt läroverk. Enligt detta förslag borde sagda lärare i så

fall benämnas adjunkter och lönen för dem bestämmas efter samma grunder

som avlöningen för adjunkt vid läroverk. För rektor vid småskoleseminarium

hava likaledes föreslagits bestämmelser i här förevarande hänseende,

motsvarande dem för realskolerektor gällande.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna understödja detta förslag.

Departementschefen har ansett frågan icke böra upptagas till avgörande i

detta sammanhang. Enligt hans uppfattning tarvar den en mera ingående

utredning än vad nu kommit den till del. Departementschefen har i anslutning

härtill förutsatt, att vid småskoleseminarierna även i fortsättningen

och tills vidare, till dess annorlunda må bliva bestämt, skola finnas samma

lärarkategorier som för närvarande och att löneförmånerna likaledes tills

vidare skola bibehållas oförändrade.

I motionen I: 322 har hemställts, att riksdagen måtte dels uttala, att behörighetsvillkoren

för ämneslärare vid småskoleseminarium bestämmas enligt

de sakkunnigas förslag, dels godkänna sådan ändring av föreslagen avlöningsstat

för småskoleseminarierna, som betingas av de skärpta behörighetsvillkoren.

I motionen 1:348 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att hos

Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning i frågan om höjning av

ämneslärarnas vid småskoleseminarierna kompetens, så att förslag kan avgivas

till 1937 års riksdag.

Slutligen har i motionen I: 355 föreslagits, att riksdagen måtte besluta,

att examenskompetensen för behörighet till ämneslärarjänst vid småskoleseminarium

höjes till att motsvara vad som erfordras för behörighet till

adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, att i följd härav avlöningen för

ifrågavarande lärare höjes till lön, motsvarande adjunktslön vid allmänt

läroverk, att avlöningen för rektor vid småskoleseminarium höjes till att

motsvara avlöningen för realskolerektor samt att arvodet till timlärare vid

småskoleseminarium skall utgå efter samma grunder som till motsvarande

befattningshavare vid allmänt läroverk.

De skäl, som av de sakkunniga, skolöverstyrelsen och i nyssnämnda

motioner anförts för en höjning av lärarnas vid småskoleseminarierna kompetens

och i samband därmed av deras avlöningsförmåner, har riksdagen

funnit övertygande. Redan de höjda inträdesfordringarna vid småskoleseminarierna

göra detta nödvändigt, likaledes de uppgifter som efter den

föreslagna organisationens genomförande komma att åvila småskoleseminariernas

ämneslärare. Örn denna lärarkår, på sätt föreslagits, i nu föreva
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rande hänseenden jämställes med läroverksadjunkterna, är enligt riksdagens

uppfattning en lämplig lösning av denna fråga att vinna.

Riksdagen kan dock icke, på sätt i motionerna I: 322 och I: 355 yrkats,

redan nu fatta ett definitivt beslut i här förevarande frågor. En fråga av

sådan omfattning torde icke böra avgöras på grund av enskilda motioner

och innan en av vederbörliga myndigheter verkställd, av Kungl. Majit

prövad utredning föreligger. Särskilt vill riksdagen i detta hänseende peka

på de svårigheter i fråga örn övergångsanordningar, som måste uppkomma.

Här förevarande frågor äro emellertid enligt riksdagens uppfattning av

så stor betydelse för att den föreslagna nya organisationen av småskoleseminariernas

inre arbete skall kunna giva de resultat, som därmed åsyftats,

att en snar lösning av desamma är nödvändig. Då detta icke är möjligt

utan en närmare utredning örn bland annat kostnaderna för en av den

ifrågasatta höjningen av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna

betingad lönereglering, anser sig riksdagen böra begära en dylik

utredning. Denna torde om möjligt böra så bedrivas, att ett på densamma

grundat förslag kan föreläggas 1937 års riksdag och övergången till de nya

bestämmelserna taga sin början redan från och med den 1 juli 1937.

I anslutning härtill anhöll riksdagen om verkställande, under beaktande

av vad riksdagen anfört, av närmare utredning om kostnaderna för en vid

höjning av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna erforderlig

lönereglering jämte i samband med en dylik stående frågor, ävensom

om framläggande, örn möjligt till 1937 års riksdag, av ett på en dylik utredning

grundat förslag.

Den 30 juni 1936 uppdrog Kungl. Majit åt läroverkslönesakkunniga att,

under beaktande av vad riksdagen i sin skrivelse i ämnet anfört, verkställa

den av riksdagen sålunda begärda utredningen ävensom att med denna

utredning och därav föranlett förslag till Kungl. Majit inkomma i så god

tid, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1937 års riksdag.

Läroverkslönesakkunniga avgåvo i anledning härav den 30 oktober 1936

utlåtande i fråga om kostnaderna för en vid höjning av kompetensen för

ämneslärarna vid småskoleseminarierna erforderlig lönereglering jämte i

samband därmed stående frågor.

Läroverkslönesakkunniga lämnade inledningsvis följande redogörelse för

de av dem följda huvudlinjerna för utredningen:

De framtida kostnaderna kunde beräknas med utgångspunkt antingen

från gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna eller från en tilltänkt, vid 1937 års

riksdag genomförd lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl.

statliga läroanstalter. Då slutlig ståndpunkt ännu icke kunnat tagas till

åtskilliga med en dylik lönereglering sammanhängande frågor, hade de sakkunniga

funnit sig böra framlägga ett förslag, kostnadsberäknat i enlighet

med det första alternativet. Några större svårigheter att företaga de omräkningar

av kostnaderna, som kunde följa av en ny lönereglering för befattningshavare

vid de statliga undervisningsanstalterna, syntes icke möta.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med hänsyn bland annat till de ökade krav, som de av riksdagen godkända

höjda inträdesfordringarna och en på dessa byggd ny undervisningsplan

ställde på småskoleseminariernas ämneslärare, ävensom till önskvärdheten

överhuvudtaget att stärka kompetensen hos småskoleseminariernas

lärare funne de sakkunniga någon erinran icke vara att framställa mot den

av riksdagen intagna ståndpunkten. De sakkunniga utginge fördenskull

från att kompetenshöjning komme till stånd.

Av vad riksdagen anfört syntes framgå, att riksdagen närmast åsyftat

en utredning örn kostnaderna för en vid höjning av kompetensen för ämneslärarna

erforderlig lönereglering jämte i samband därmed stående frågor,

varibland särskilt understrukits frågan om övergångsanordningar. Enligt

de sakkunnigas mening måste emellertid även avlöningsförmånerna för

övriga lärare vid småskoleseminarierna i detta sammanhang tagas under

omprövning.

För att kunna giva en överblick över de ökade kostnaderna för avlönande

av lärarpersonalen vid en småskoleseminarieorganisation i enlighet med 1936

års riksdags beslut hade de sakkunniga vid sina beräkningar utgått från

att denna organisation skulle vara fullt genomförd i anslutning till de avlöningsstater,

som av Kungl. Maj:t den 30 juni 1936 fastställts. Vid behandlingen

av lärarnas i övningsämnen avlöningsförmåner hade de sakkunniga

ansett sig böra jämväl undersöka kostnaderna vid inrättande av ordinarie

lärarbefattningar i övningsämnen i större utsträckning än nyssnämnda

avlöningsstater upptoge.

Beträffande rektorer samt ordinarie ämnes- och övnings skollär are innebar de

sakkunnigas förslag huvudsakligen följande:

För rektorerna förordades samma avlöningsförmåner, som nu gälla för

rektorerna vid realskolorna. Den årliga merkostnad, som skulle följa av en

dylik förändring, beräknades till 3,108 kronor.

För ämneslärarna tillstyrkte de sakkunniga — under förutsättning att

kompetenskraven för småskoleseminariernas ämneslärare bleve desamma som

för adjunkter vid allmänt läroverk — att för dessa lärare skulle fastställas

samma avlöningsförmåner, som nu gälla för adjunkterna vid de allmänna

läroverken.

I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att för framtiden ämneslärarna

vid småskoleseminarierna borde erhålla tjänstetiteln adjunkt eller

därest det från vissa håll framförda yrkandet örn förändring av adjunkternas

titel skulle vinna beaktande — den nya titel, som i så fall kunde

bliva bestämd.

Ämneslärarnas jämställande i lönehänseende med nämnda lärare vid de

allmänna läroverken beräknades medföra en ökning utöver de enligt nu

gällande avlöningsstater utgående kostnaderna med 29,715 kronor.

Beträffande övningsskollärarna funno sig de sakkunniga — innan ännu

slutlig ståndpunkt intagits till frågan om placeringen av folkskoleseminariernas

övningsskollärare, som här vore den avgörande — icke kunna tillstyrka,

att någon förändring vidtoges i de nu för dessa lärare gällande

avlöningsbestämmelserna.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

I fråga om ersättning till vikarierande rektor samt icke-ordinarie ämnes- och

övning sskollärare föreslogo de sakkunniga följande:

För vikarierande rektor skulle ej vidtagas någon förändring i gällande

bestämmelser. För vikarierande och extra ordinarie lärare i läsämnen förordade

de sakkunniga samma avlöningsbestämmelser som de för motsvarande

lärare vid folkskoleseminarium gällande. För timlärare i läsämnen

förordades en höjning av nu utgående arvode till samma arvode, för veckotimme

räknat, som jämlikt nuvarande bestämmelser utgår vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna.

De sakkunniga funno ej skäl föreligga att föreslå någon förändring i

gällande avlöningsbestämmelser för extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare.

Vad beträffar löneregleringsf rågan för lärarna i övning sämnen, funno de

sakkunniga sig böra undersöka olika utvägar för densammas lösande.

Inledningsvis erinrade de sakkunniga, att vid småskoleseminarierna enligt

de fastställda avlöningsstaterna endast funnes en ordinarie lärarbefattning

i övningsämnen — skolköksföreståndarinna vid seminariet i Lycksele

— under det att i övrigt behovet av lärare i dessa ämnen syntes

vara avsett att täckas med timlärare.

De sakkunniga meddelade, att enligt från skolöverstyrelsen under september

1936 inhämtade preliminära uppgifter skulle, sedan den nya seminarieorganisationen

blivit helt genomförd, behovet av timlärartimmar i åtskilliga

övningsämnen, särskilt vid de större seminarierna, vida överstiga det

veckotimantal, varunder ordinarie lärare i övningsämnen vid realskola vore

skyldig tjänstgöra för den fastställda lönen.

I anslutning härtill erinrade de sakkunniga, att under senare år stor försiktighet

iakttagits vid upprättande av nya ordinarie lärarbefattningar i

övningsämnen och att hänsyn tagits till befintligheten av en betryggande

marginal i förhållande till minimiantalet veckotimmar. Särskilt vid de större

småskoleseminarierna medgåve emellertid enligt de sakkunniga antalet veckotimmar

i vissa ämnen en dylik marginal.

Det folie måhända i viss mån vid sidan om det åt de sakkunniga lämnade

uppdraget att framlägga ett direkt förslag om inrättande av ordinarie

befattningar för lärare i övningsämnen. De sakkunniga holle emellertid

före att, när avlöningsförmånerna för lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna

upptoges till prövning, även denna fråga borde komma under

diskussion. De sakkunniga framlade i anslutning härtill alternativa förslag,

det första byggt på ett renodlat timlärarsystern, i enlighet med vad nu tilllämpas

vid småskoleseminarierna, det andra utgörande en kombination av

ordinarie tjänster och timlärare, i anslutning till nuvarande system vid de

allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Vid en lösning enligt alternativ I föreslogo de sakkunniga timlärararvoden

med utgångspunkt i huvudsak från de vid folkskoleseminarierna utgående

arvodena.

Under alternativ II erinrade de sakkunniga till en början örn det för de

allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas ordinarie lärare i övningsämnen

nu gällande avlöningssystemet. Det utmärkande för detta vore, att

läraren vore skyldig att för en fastställd minimilön undervisa ett visst antal

timmar, att läraren, örn veckotimmarna av någon anledning skulle minskas

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

härunder, dock vore berättigad att uppbära hela minimilönen, samt att lärare

kunde — mot särskild ersättning — åläggas ytterligare tjänstgöring utöver

den för minimilönen fastställda undervisningsskyldigheten.

De sakkunniga tillstyrkte, att vid tillämpning av alternativ II storleken av

avlöningsförmånerna för de ordinarie lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna

i de fall, där motsvarande lärarbefattningar funnes, bestämdes

med ledning av nu utgående avlöningsförmåner för lärare i respektive ämnen

vid folkskoleseminarierna. Avlöningarna vid samtliga småskoleseminarier

borde beräknas efter enhetliga grunder. Vad beträffade det antal

veckotimmar, som vederbörande Övningslärare vid småskoleseminarierna borde

vara skyldiga att fullgöra mot minimilönen, funno de sakkunniga det lämpligt

att viss nedsättning vidtoges av det för folkskoleseminarierna föreskrivna.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inrättas följande antal ordinarie befattningar

i övningsämnen: 3 i teckning, 5 i musik, 5 i gymnastik med lek

och idrott, 7 i kvinnlig slöjd samt 4 i hushållsgöromål, i vilket sistnämnda

antal inräknats den nmmrande skolköksföreståndarinnan vid småskoleseminariet

i Lycksele.

Årskostnaderna för lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna

skulle vid en lönereglering enligt alternativ 1 ökas med 588 kronor samt

enligt alternativ II med 34,587 kronor.

Läroverkslönesakkunniga framhöllo härefter, bland annat, följande. Ehuruväl

kostnaderna för alternativ II uppginge till ett betydande belopp, funne

de sakkunniga starka skäl tala för en lösning enligt de i detta alternativ

uppdragna riktlinjerna. Den höjning av undervisningens nivå vid småskoleseminarierna,

som den nya organisationen avsett att möjliggöra, fordrade

en förbättring jämväl av lärarnas i övningsämnen utbildning och stallning.

Vid realskolorna inrättades ordinarie lärartjänster i övningsämnen

för ett veckotimantal, som ofta betydligt understege det beräknade veckotimantalet

vid småskoleseminarierna. Den likställighet med realskolorna i fråga

örn ämneslärarna, varom riksdagen redan uttalat sig, syntes också tala för

en viss jämställdhet beträffande lärarna i övningsämnen. På grund härav

funne de sakkunniga sig böra förorda alternativ II.

De löner, som jämlikt nu gällande bestämmelser skola utgå vid småskoleseminarierna,

sedan den år 1936 beslutade organisationen blivit fullt genomförd,

uppgå sammanlagt till 491,275 kronor. Kostnaderna för en lönereglering

med tillämpning i fråga örn lärarna i övningsämnen av alternativ I

hava av läroverkslönesakkunniga beräknats till 524,686 kronor, innebärande

en ökning med 33,411 kronor, samt vid tillämpning av alternativ II till

563,155 kronor, innebärande en ökning med 71,880 kronor.

Under erinran att en av de med den ifrågasatta löneregleringen förknippade

frågorna, som särskilt av riksdagen berörts, gällde övergången till de

nya bestämmelserna, anförde de sakkunniga beträffande övergångsanordningar

huvudsakligen följande:

För ett snart förverkligande av de utav Kungl. Maj:t och riksdagen uppställda

önskemålen att genom en höjning av inträdesfordringarna till små
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skoleseminarierna och i samband därmed ett stärkande av ämneslärarnas

kompetens möjliggöra en förbättrad utbildning av småskollärarinnorna vore

det av vikt, att ämneslärare med den tidigare, lägre kompetensen endast

i särskilt betingade undantagsfall komme att kvarstå. Från skolöverstyrelsen

hade de sakkunniga under hand erhållit närmare uppgifter rörande

lärarna vid småskoleseminarierna läsåret 1936—1937 i vad anginge kompetens

och anställningsförhållanden.

Rektorerna vid de sex seminarier, som under läsåret 1936—1937 äro

i verksamhet, vore samtliga förordnade. Fyra hade avlagt akademiska

examina, varav två vore ordinarie ämneslärare, en f. d. rektor vid folkskoleseminarium

och lektor på övergångsstat samt en ordinarie övningsskollärare

vid folkskoleseminarium.. De båda återstående rektorerna hade

avlagt folkskollärarexamen. Den ena av dem vore ordinarie ämneslärarinna

vid småskoleseminarium, medan den andra vore uppförd å indragningsstat

hos vederbörande landsting.

De redovisade ämneslärarnas antal vore tolv, av vilka sex ordinarie och

sex vikarier. Av de ordinarie hade tre avlagt akademiska examina, därav

en filosofisk ämbetsexamen med provår och två filosofie kandidatexamen.

De övriga tre hade avlagt folkskollärarexamen.

I gällande avlöningsstat för småskoleseminarierna av den 30 juni 1936

inginge en anslagspost å 41,000 kronor till avlöningar till tjänstemän å

övergångsstat. De å övergångsstat uppförda ämneslärarna vore för närvarande

nio, av vilka sex under innevarande läsår vore förordnade som

vakansvikarier, tre å ämneslärartjänst vid småskoleseminarium, en å övningsskollärartjänst

vid folkskoleseminarium och två å övningsskollärartjänst

vid småskoleseminarium.

Ytterligare vore åtskilliga förutvarande befattningshavare vid landstingsseminarierna

uppförda på indragningsstat hos vederbörande landsting och

berördes icke av det de sakkunniga meddelade utredningsuppdraget.

Bortsett från den rektor, vilken i egenskap av lektor vore uppförd å

folkskoleseminariernas övergångsstat och vilken alltjämt kunde kvarstå på

denna stat under förordnande såsom rektor vid småskoleseminarium, innehade

endast en ämneslärare den kompetens, som skulle komma att gälla

för adjunkt vid småskoleseminarium. Denne befattningshavare borde givetvis

erhålla tjänsteställning som adjunkt. I anslutning till vad inledningsvis

framhållits borde i övrigt endast, då särskilda skäl därtill föranledde, ickeadjunktskompetent

ämneslärare, efter särskild prövning av Kungl. Majit,

tilldelas adjunktsbefattning. De sakkunniga saknade givetvis möjlighet att

ingå på bedömande, i vad mån dylikt dispensförfarande borde komma

i tillämpning. Då de sakkunniga emellertid förutsatte, att dispens komme

i fråga endast beträffande såväl teoretiskt som pedagogiskt högtstående

lärare, ansåge sig de sakkunniga kunna förorda, att detta fåtal lärare erhölle

samma lön som adjunkt med full kompetens. Övriga ämneslärare

borde antingen erhålla ställning såsom övniugsskollärare eller ock uppföras

å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet å annan statlig befattning eller

å indragningsstat utan dylik skyldighet.

Några kostnadsberäkningar för de sålunda förordade övergångsanordningarna

funno de sakkunniga icke möjliga att utföra. På grund av det

ringa antalet ordinarie befattningshavare vid småskoleseminarierna torde,

anförde de sakkunniga, kostnaderna i vart fall icke bliva av någon större

betydelse. De sakkunniga framhöllo i detta sammanhang, att övergångs
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

kostnaderna kunde komma att nedbringas, därest i något fall övningsskollärare

— med bibehållen ordinarie tjänst — bomme att erhålla förordande

såsom rektor.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 10 november 1936 beträffande kompetensen

för rektors- och ämneslärarbefattningar vid småskoleseminarierna

åberopat vad överstyrelsen yttrat i utlåtande den 15 november 1935 över

1932 års seminariesakkunnigas förslag i ämnet, samt ytterligare anfört följande.

Överstyrelsen ville ansluta sig till förslaget, att ämneslärartjänsterna vid

småskoleseminarierna förändrades till adjunkturer, att kompetensen höjdes

till att motsvara den, som fordrades för anställning som adjunkt vid allmänt

läroverk, att vederbörande sökande till adjunktur, som nu avsåges,

skulle i författningsenlig ordning förklaras behörig och lämplig till tjänsten,

samt att vid sådan prövning person, som avlagt filosofisk ämbetsexamen

och därjämte folkskollärarexamen, borde jämställas med den, som innehade

kompetens för adjunktsbefattning vid allmänt läroverk. För behörighet till

rektorstjänst syntes i enlighet med de seminariesakkunnigas förslag bland

annat böra fordras, att vederbörande innehade den ovan föreslagna behörigheten

till adjunktstjänst vid seminarium.

I fråga om de föreslagna avlöningarna hade överstyrelsen icke något att

erinra mot läroverkslönesakkunnigas förslag. I likhet med de sakkunniga

förutsatte överstyrelsen, att lönebeloppen komme att höjas till likhet med

dem, som kunde bliva fastställda vid en ny lönereglering för befattningshavare

vid realskolorna, respektive folkskoleseminarierna. Detta gällde icke

blott den ordinarie utan även den icke-ordinarie lärarpersonalen.

Beträffande slutligen frågan örn erforderliga övergångsanordningar instämde

överstyrelsen i de sakkunnigas förslag, dels att ämneslärare, som

redan innehade adjunktskompetens enligt för de allmänna läroverken gällande

bestämmelser, skulle erhålla tjänsteställning såsom adjunkt, dels att

det borde ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, i vilka fall icke-adjunktskompetent

ämneslärare borde tilldelas adjunktsbefattning med åtföljande

avlöning såsom adjunkt.

I anledning av de sakkunnigas förslag, att övriga ämneslärare borde antingen

erhålla ställning såsom övningsskollärare eller ock uppföras å övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet å annan statlig befattning eller å indragningsstat

utan dylik skyldighet, förordade överstyrelsen såsom en möjlighet

i första hand, att sådan lärare skulle kunna efter Kungl. Maj:ts

beprövande erhålla ställning såsom ämneslärare med tjänstgöring såsom sådan

och med bibehållande av nuvarande ämneslärarlön eller den högre lön,

som vid en ny lönereglering kunde tillkomma övningsskollärare. Detta bleve

en motsvarighet till vad som vid folkskoleseminariereformens genomförande

skedde i fråga om seminarieadjunkt, som ej kunde erhålla lektorskompetens.

Därest någon ämneslärare bleve uppförd på indragningsstat, förutsatte

överstyrelsen, att därmed icke komme att följa någon minskning i avlöningsförmånerna.

I anslutning till de sakkunnigas förslag, att jämväl övningsskollärare

skulle kunna erhålla förordnande såsom rektor, förutsatte

överstyrelsen, att även tjänstgörande ämneslärare på övergångsstat skulle

kunna i något fall erhålla rektorsförordnande.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 125

Statskontoret har i utlåtande över läroverkslönesakkunnigas förslag den

16 december 1936 framhållit huvudsakligen följande.

Under förutsättning att den ifrågasatta kompetenshöjningen för ämneslärarna

komrne till stånd, ville statskontoret icke motsätta sig den i samband

därmed stående löneregleringen för dessa lärare. Ämbetsverket ansåge sig

likväl med hänsyn till den blivande löneregleringen för de statliga läroanstalterna

böra ifrågasätta, om skäl verkligen kunde anses föreligga att för

ämneslärarna ifråga tillskapa ett avlöningsprovisorium med måhända blott

ett budgetårs giltighet. Tillräcklig anledning att i detta sammanhang tillstyrka

en reglering av lönerna jämväl för andra lärare vid småskoleseminarierna

än ämneslärarna kunde statskontoret icke finna vara för handen.

Med prövningen av detta spörsmål torde enligt ämbetsverkets mening i varje

fall böra anstå i avvaktan på löneregleringen för de statliga läroanstalterna.

För rektorerna hade de sakkunniga föreslagit avlöningsförmåner, motsvarande

rektors vid realskola. Den nu bestående skillnaden i avlöningshänseende

mellan rektorer vid dubbel- och enkelseminarium skulle således bortfalla.

Likaså skulle de särskilda lönetilläggen å 200 kronor till vardera av

rektorerna vid seminarierna i Haparanda och Lycksele upphöra att utgå.

Mot att rektor vid dubbelseminarium erhölle samma ställning i avlöningshänseende

som realskolerektor hade statskontoret intet att erinra.

I anslutning till vad ämbetsverket uttalat i sitt utlåtande den 8 januari

1936 över 1932 års seminariesakkunnigas betänkande med utredning och

förslag angående folk- och småskoleseminariernas omorganisation ville ämbetsverket

emellertid ifrågasätta, om icke rektor vid enkelseminarium —

liksom nu vore förhållandet —- borde erhålla en något lägre lön än rektor

vid dubbelseminarium. Då med detta statskontorets förslag ett borttagande

av de särskilda lönetilläggen skulle komma att medföra en rätt väsentlig

minskning i förhållande till vad för närvarande utginge åt rektorerna

vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, torde för sådant fall sagda

tillägg böra få bibehållas.

Mot de sakkunnigas förslag rörande de ordinarie ämneslärarna hade statskontoret

icke funnit anledning till erinran.

Beträffande de icke-ordinarie ämneslärarna syntes det statskontoret tveksamt,

örn dessa borde bliva delaktiga av förevarande lönereglering. Därest

det ansåges, att så borde bliva fallet, syntes regleringen likväl böra avse

allenast lärare, som ägde behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium

eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk. För dylik lärare syntes böra

gälla samma bestämmelser som vid folkskoleseminarium.

Vad slutligen anginge de övergångsanordningar, som bleve erforderliga

vid en kompetenshöjning för ämneslärarna vid småskoleseminarierna, ifrågasatte

statskontoret, örn icke — liksom vid höjningen av kompetensen för

motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna — å övergångsstat med tjänstgöring

som ämneslärare vid småskoleseminarium borde uppföras dels sådana,

vilka kunde antagas framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya

kompetensvillkoren, dels ock sådana, örn vilka dylikt antagande icke kunde

göras men som likväl ansåges kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium.

Endast i undantagsfall syntes överflyttning till indragningsstat böra

äga ruin. Beträffande ifrågavarande ämneslärare torde — såsom 1932 års

sominariesakkunniga även föreslagit — böra meddelas övergångsbestämmelser,

motsvarande dem vilka meddelats i kungörelsen 1918: 757.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

LäroverkslönesaJchmniga hava sedermera i enlighet nied sitt huvudsakliga

uppdrag verkställt utredning angående lönereglering för lärarpersonalen vid

småskoleseminarierna i anslutning till det för övriga statliga läroanstalter

föreslagna avlöningssystemet. Vid utarbetandet av detta förslag hava de

sakkunniga i huvudsak förordat samma lönegradsplacering som för de lärargrupper,

med vilka enligt deras tidigare avgivna utlåtande jämförelse borde ske.

Ställningstagandet till det av 1936 års riksdag understödda önskemålet

örn en höjning av ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarierna är givetvis

avgörande för löneregleringen för dessa lärare. En sådan utredning som

jag enligt det föregående funnit behövlig för frågans prövning har nu kommit

till stånd, varför jag ej vidare finner hinder möta mot att definitivt

fatta ståndpunkt i ämnet.

Den av läroverkslönesakkunniga verkställda utredningen visar, att kostnadsökningen

för möjliggörande av en höjning av kompetensen för ämneslärarna

vid småskoleseminarierna icke kan anses vara alltför stor. Starka

sakskäl tala för att en dylik kompetenshöjning kommer till ständ. Särskilt

vill jag här framhålla, att mycket av vad man hoppats vinna genom

den vidtagna skärpningen av inträdesfordringarna till småskoleseminarierna

torde bliva svårt att ernå, örn ej ämneslärarkompetensen stärkes. På grund

härav förordar jag, att — då förslag nu framlägges örn lönereglering för småskoleseminarierna

i anslutning till lönesystemet för övriga statliga undervisningsanstalter

— detsamma i fråga om ämneslärarna vid nämnda seminarier

bygges på, att dessa i lönehänseende likställas med läroverkens

adjunkter.

Skolöverstyrelsens förslag, att person, som avlagt filosofisk ämbetsexamen

och därjämte folkskollärarexamen, bör med avseende å ämneslärartjänst vid

småskoleseminarium jämställas med den, som innehar kompetens för adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk, har jag funnit mig kunna biträda.

I likhet med skolöverstyrelsen har jag vidare funnit goda skäl tala för

läroverkslönesakkunnigas förslag om en förbättring av lärarnas i övningsämnen

anställningsförhållanden. Till denna fråga återkommer jag i det

följande.

B. Det nya lönesystemets tillämpande på småskoleseminariemas personal.

Jag övergår härefter till frågan om de löneförmåner, som vid tillämpandet

på befattningshavarna vid småskoleseminarierna av det nya lönesystemet

böra bestämmas för de olika grupperna av befattningshavare.

Jag vill då inledningsvis erinra, att lönegradsplaceringen för småskoleseminariernas

— såväl de statligas som de tidigare landstingsseminariernas

— lärarpersonal har varit föremål för behandling av lärarlönekommittén

och av 1928 års lönekommitté ävensom i de häröver avgivna yttrandena.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Då dessa förslag — utom i vad avser lönereglering för övningsskollärarna —

utgå från helt andra förutsättningar än dem, enligt vilka jag framlägger

förslag till ny lönereglering för denna lärarpersonal, finner jag ej anledning

föreligga att beträffande dessa grupper av befattningshavare i allmänhet

lämna någon redogörelse för de tidigare förslagen.

Rektorer.

Gällande bestämmelser. Till manlig rektor utgår vid dubbelseminarium

samt vid seminarierna i Lycksele och Haparanda grundavlöning med 4,900

kronor samt vid annat seminarium med 4,400 kronor. Härtill komma tre

ålderstillägg å 400 kronor. För kvinnlig rektor är motsvarande avlöning

4,300 kronor respektive 3,800 kronor, medan ålderstilläggen utgå efter 300

kronor. Dessutom åtnjuter rektor fri bostad eller hyresersättning till det

belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Härtill kommer för rektor —

liksom för ordinarie och extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare — vid

seminarierna i Haparanda och Lycksele ett särskilt lönetillägg av 200 kronor.

Läroverkslönesakkunnigas förslag innebär, att småskoleseminariernas rektorer

principiellt likställas med realskolornas rektorer. Aven beträffande småskoleseminarierna

förutsättes alltså vid tillämpandet av det nya lönesystemet

en gruppindelning skola äga rum. Läroverkslönesakkunniga hava i detta

hänseende förordat, att dubbelseminarierna hänföras till grupp I, de 3-åriga

enkelseminarierna till grupp II samt de 2-åriga enkelseminarierna till grupp

lil. De sakkunniga hava vid framläggande av detta förslag förutsatt, att

efter löneregleringen det nu till rektorerna liksom vissa andra lärare vid

seminarierna i Haparanda och Lycksele utgående lönetillägget skall upphöra.

Mot vad sålunda föreslagits av de sakkunniga har jag icke funnit något

att erinra. Aven om här förevarande läroanstalter hava ett ganska begränsat

elevantal, är att beakta dels att det här är fråga om anstalter för utbildning

av lärare, dels ock att lärarna vid småskoleseminarierna framdeles skola

meddela undervisning åt ett elevmaterial, som ungefär uppnått realexamens

nivå. Genom bifall till läroverkssakkunnigas förslag kommer jämväl den av

statskontoret framhållna önskvärdheten av differentiering av rektorslönerna

vid dubbel- och enkelseminarier att i viss mån beaktas.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser m. m. Vid den år 1920 beslutade löneregleringen

för statens småskoleseminarier blevo ämnes- och övningsskollärare vid dessa

seminarier likställda med folkskoleseminariernas övningsskollärare. Denna

likställighet bibehölls av såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekom.

mitté, varvid man ju dock utgick från samma kompetens för ämneslärarna

som för övningsskollärarna.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till sitt utlåtande angående

böjning av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna — till
-

Departe
mentschefen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

styrkt, att sistnämnda lärare vid tillämpning av det nya lönesystemet i avseende

å såväl avlöning som tjänstetitel likställas med de allmänna läroverkens

adjunkter.

Samma skäl, som tidigare föranlett mig att beträffande adjunkterna vid

de allmänna läroverken förorda 23 lönegraden, föreligga även här, och jag

tillstyrker alltså en placering i sagda lönegrad av adjunkterna vid småskoleseminarierna.

övningsskollärare.

Gällande bestämmelser m. m. De övningsskollärare vid småskoleseminarierna

tillkommande avlöningsförmånerna äro sedan 1920 års lönereglering

desamma, som för närvarande tillkomma ämneslärarna vid dessa seminarier

liksom övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Såväl lärarlönekommittén

och 1928 års lönekommitté som skolöverstyrelsen hava förordat bibehållande

i lönehänseende av likställighet mellan övningsskollärarna vid å

ena sidan folkskoleseminarierna och å andra sidan småskoleseminarierna.

Läroverkslönesakkunniga hava för övningsskollärare vid småskoleseminarierna

förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande befattningshavare

vid folkskoleseminarierna eller 20 lönegraden.

Tidigare har jag funnit mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande

lönegradsplacering av övningsskollärare vid folkskoleseminarierna.

I anslutning härtill tillstyrker jag de sakkunnigas förslag jämväl beträffande

övningsskollärarna vid småskoleseminarierna.

Icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare.

Gällande bestämmelser beträffande avlöning åt vikarierande samt övriga

icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid småskoleseminarierna återfinnas

i kungörelsen angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid

statens småskoleseminarier m. m. (svensk förf.-sami. 1933:503), vartill här

hänvisas.

Läroverkslönesakkunniga hava, med utgångspunkt från den föreslagna höjningen

av de ordinarie ämneslärarnas vid småskoleseminarierna kompetens

och avlöningsförmåner, förordat, att lönerna för icke-ordinarie ämneslärare

regleras i anslutning till vad av dem föreslagits beträffande motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

För extra ordinarie och extra adjunkt har alltså de sakkunnigas majoritet

förordat placering i 20 lönegraden.

I fråga örn icke-ordinarie övningsskollärare har förordats samma placering

som för motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna, d. v. s. för såväl

extra ordinarie som extra övningsskollärare 18 lönegraden.

Arvode till timlärare föreslås utgå efter samma grunder som vid folkskoleseminarierna.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder även beträffande de ick‘e-ordinarie ämnes- och övningsskollärarna

det av läroverkslönesakkunniga framlagda förslaget.

Lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser m. m. Vid småskoleseminarierna finnes endast en

ordinarie lärarbefattning i övningsämnen, nämligen den tidigare omförmälda

befattningen vid seminariet i Lycksele som skolköksföreståndarinna, tillika

lärarinna i hushållsgöromål. I övrigt är behovet av lärare i dessa ämnen

avsett att täckas med timlärare.

Nämnda skolköksföreståndarinna åtnjuter för närvarande i avlöning 1,800

kronor, vartill komma tre ålderstillägg, vart och ett å 250 kronor, samt dessutom

fri bostad med bränsle och lyse ävensom — i hennes egenskap av

husmoder för skolköket — fri kost i samband med skolköksundervisningen.

Beträffande de till timlärarna utgående arvodena hänvisas till kungörelsen

1933:503.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande skolköks föreståndarinnan i Lycksele

lön enligt 12 lönegraden jämte bostad och värme men med avdrag för lyse

och kost. 1928 års lönekommitté föreslog 14 lönegraden, med inräknande

av värdet av åtnjutna naturaförmåner. I sitt yttrande över detta förslag

påyrkade skolöverstyrelsen en placering i 15 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att undervisningen i övningsämnen

vid småskoleseminarierna skall bestridas — på samma sätt som

för närvarande vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna — av

såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare. Såsom en allmän regel hava de

sakkunniga förordat, att ordinarie befattningar i övningsämne icke inrättas,

med mindre undervisningen efter fullt genomförd organisation omfattar

minst 15 timmar i veckan. Med denna utgångspunkt skulle ordinarie lärarbefattningar

i övningsämnen finnas vid följande seminarier:

1. i teckning i Landskrona, Skara och Strängnäs;

2. i musik i Haparanda, Landskrona, Lycksele, Skara och Strängnäs;

3. i gymnastik med lek och idrott i Haparanda, Landskrona, Lycksele,

Skara och Strängnäs;

4. i kvinnlig slöjd vid samtliga seminarier; samt

5. i hushållsgöromål vid seminarierna i Landskrona, Lycksele, Skara och

Strängnäs.

Läroverkslönesakkunniga hava för de ordinarie lärarna i övningsämnen

vid småskoleseminarierna förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande

befattningshavare vid folkskoleseminarierna, nämligen för lärare i

teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott 22 lönegraden, för

lärarinna i kvinnlig slöjd 18 lönegraden samt för lärarinna i hushållsgöromål

16 lönegraden. För lärarinnan i hushållsgöromål vid småskoleseminariet

i Lycksele hava de sakkunniga, för det fall att hon tjänstgör såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 9

Departe
mentschefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

130 Kungl. Maj-ts proposition Nr 271.

föreståndarinna för det vid seminariet inrättade skolköket, dessutom förordat

ett särskilt arvode av 360 kronor för år.

För vissa seminarier, vid vilka ordinarie lärarbefattningar icke skulle inrättas,

har behovet av undervisningstim mar i övningsämnen av de sakkunniga

ansetts motivera inrättande av extra ordinarie befattningar. Anställning

såsom extra ordinarie lärare i övningsämne föreslås kunna komma

i fråga vid en tjänstgöringsskyldighet av minst 8 veckotimmar. För att

erhålla en betryggande marginal hava de sakkunniga emellertid räknat med,

att tills vidare extra ordinarie befattningar icke inrättas för lägre undervisningstid

per vecka än 10 timmar.

Vid bifall härtill skulle följande extra ordinarie lärarbefattningar i övningsämnen

komma att inrättas, nämligen:

1. i teckning i Haparanda, Härnösand, Lycksele och Växjö;

2. i musik i Härnösand och Växjö;

3. i gymnastik med lek och idrott i Härnösand och Växjö; samt

4. i hushållsgöromål i Haparanda, Härnösand och Växjö.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit samma lönegradsplacering — där

sådan skall förekomma — för de icke-ordinarie lärarna i övningsämnen vid

småskoleseminarierna som för motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna.

För timlärare i de förut nämnda övningsämnena ävensom i slöjd vid

småskoleseminariums övningsskola föreslås av läroverkslönesakkunniga samma

timläraravlöning som vid folkskoleseminarierna. För timlärare i trädgårdsskötsel

bör enligt de sakkunnigas förslag — med hänsyn till olikheten i

arbetsbördan under olika årstider — avlöningen, liksom för närvarande är

fallet beträffande vikarierande lärare vid folkskoleseminarium, bestämmas av

skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag, dock med den

ändring beträffande lärarna i teckning, musik samt gymnastik med lek och

idrott, att jag för ordinarie lärare i dessa övningsämnen genomgående ansett

mig böra förorda nedsättning av de sakkunnigas lönegradsplacering

med en lönegrad, vilket för seminariernas vidkommande innebär en inplacering

i 21 lönegraden.

C. övergångsanordningar.

För läroverkslönesakkunnigas förslag till övergångsanordningar i samband

med genomförande av högre kompetens för ämneslärarna ävensom för vad

häröver i de från skolöverstyrelsen och statskontoret inhämtade utlåtandena

anförts har i det föregående redogjorts.

Ämbetsverken hava i det stora hela anslutit sig till läroverkslönesakkunnigas

förslag. Emellertid hava de •— med utgångspunkt från förfarandet

vid höjningen av kompetensen för folkskoleseminariernas ämneslärare (pro
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

position 1918: 260, sid. 253) — förordat, att å övergångsstat med tjänstgöring

som ämneslärare vid småskoleseminarium må kunna efter Kungl. Maj:ts

beprövande uppföras dels sådana nuvarande ämneslärare, vilka kunna antagas

framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren,

dels ock sådana, örn vilka dylikt antagande icke kan göras men som likväl

anses kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Överstyrelsen

har för dessa lärare förordat bibehållande av nuvarande ämneslärarlön eller

den högre lön, sorn vid en ny lönereglering må tillkomma övningsskollärare.

Det av läroverkslönesakkunniga framlagda förslaget till övergångsanord- Departeningar,

med de jämkningar som förordats av skolöverstyrelsen och stats- mentsch8^8n''

kontoret, finner jag mig kunna biträda. På grund av skolöverstyrelsens förslag

om överflyttande av nuvarande ämneslärare till övergångsstat med

tjänstgöringsskyldighet i dylik egenskap bör i tjänsteförteckningen under

»Småskoleseminarierna: Övergångsstat» upptagas en befattning som ämneslärare

i 20 lönegraden.

Huruvida något överförande på indragningsstat kan bliva behövligt, kan

icke nu med bestämdhet avgöras. Det torde emellertid kunna antagas, att

icke något dylikt överförande skall behöva komma i fråga, då överflödiga

ämneslärare kunna placeras på lediga övningsskollärartjänster.

Något beslut rörande överförande på indragningsstat vid innevarande

riksdag bör i allt fall icke fattas, då — på sätt tidigare framhållits — löneregleringen

vid småskoleseminarierna icke kan genomföras förrän från och

med den 1 juli 1938. Av 1937 års riksdag bör emellertid fattas beslut om

inplaceringen av lärarpersonalen vid småskoleseminarierna på tjänsteförteckningen

till avlöningsreglementet, ehuru beslutet i denna del icke bör träda

i kraft förrän den 1 juli 1938, då alltså övergången till det nya systemet

bör ske. Det förslag rörande bestämmandet av avlöningsanslaget till småskoleseminarierna

för budgetåret 1937/1938, som jag i det följande kommer

att framlägga, grundar sig fördenskull på nu gällande avlöningsbestämmelser

för småskoleseminarierna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

10. Läroanstalterna för blinda.

Statens läroanstalter för blinda utgöras av institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män och hantverksskolan

i Växjö för blinda kvinnor. Enligt avlöningsstaterna innefattar lärarpersonalen,

förutom rektorer, följande tjänstemän: å Tomteboda 3 ämneslärare

och 2 ämneslärarinnor vid institutet, 5 lärarinnor vid förskolan,

3 arbetslärare, 4 handarbetslärarinnor, 1 lärarinna i hushållsgöromål, 2

musiklärare samt 2 gymnastiklärare; i Kristinehamn 1 lärarinna och 3

arbetslärare samt i Växjö 3 handarbetslärarinnor.

I fråga örn de lärarpersonalen vid läroanstalterna för blinda tillkommande

avlöningsförmånerna märkes, att — medan tillfällig löneförbättring utgår

enligt vanliga grunder — provisorisk avlöningsförbättring icke medgivits

denna personal.

Såväl lärarlönekommitténs som 1928 års lönekommittés utredningar och

förslag beträffande lönereglering för läroanstalterna för blinda utgingo från

en i viss mån annan organisation än den nu gällande. Enligt den äldre

organisationen fanns sålunda en förskola för blinda jämväl i Växjö, i vars

ställe år 1935 hantverksskolan för blinda kvinnor inrättades. I den mån

nämnda båda kommittéer yttrat sig med utgångspunkt från förhållanden,

som nu icke äga motsvarighet, hava dessa uttalanden icke upptagits i de

referat av tidigare förslag, vilka lämnas i det följande.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Rektorn vid institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda åtnjuter för närvarande samma kontanta

avlöning som rektor vid högre allmänt läroverk eller 7,500 kronor. Härjämte

åtnjuter denne rektor bostad med värme samt planteringsland. Rektorn

vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män åtnjuter, förutom

bostad med värme, avlöning med 5,500 kronor, vilken avlöning med 900

kronor understiger den som enligt stat tillkommer rektor vid realskola.

Rektor vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor slutligen, vilken är

kvinna, åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 4,500 kronor

eller 500 kronor mindre än kvinnlig rektor vid realskola.

Lärarlönefcommittén, som tillstyrkte, att rektor vid högre allmänt läroverk

skulle såsom regel hänföras till 29 lönegraden med omedelbar placering i

dess högsta löneklass, förordade, att rektor vid institutet och förskolan å

Tomteboda måtte i avlöningshänseende erhålla en liknande ställning. Härutöver

borde komma naturaförmåner i enlighet med vad då vore stadgat.

Beträffande hantverksskolan i Kristinehamn föreslog kommittén, att manlig

rektor hänfördes till 23 lönegraden med omedelbar placering i dess högsta

löneklass. Härtill borde komma fri bostad med värme.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen, som vid sitt förslag till lönegradsplacering utgick från

den förutsättningen, att avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner,

jämställde rektor vid Tomteboda med rektor vid högre allmänt läroverk i

den lägsta gruppen, med placering i 30 lönegraden 33 löneklassen och

med tilläggsarvode av 480 kronor. Rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn

föreslogs till placering i 26 lönegraden 29 löneklassen.

1928 års lönekommitté, som jämväl utgick från att samtliga befattningshavare

borde inplaceras i lönesystemet så, att avdrag å lönen gjordes för

åtnjutna naturaförmåner, ansåg rektor vid Tomteboda böra jämställas med

rektor vid högre allmänt läroverk i lägsta avlöningsgruppen. Kommittén

ansåg sig icke kunna föreslå högre placering än 25 lönegraden 28 löneklassen

för manlig rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn.

Skolöverstyrelsen biträdde lönekommitténs förslag till löneställning för dessa

rektorer. För rektor vid institutet och förskolan å Tomteboda ansåg sig

överstyrelsen, i anslutning till 1928 års lönekommittés förslag i fråga örn

liknande ersättning åt rektor vid dövstumskolan å Manilla, kunna förorda,

att ett särskilt belopp efter överstyrelsens beprövande borde utgå med förslagsvis

högst 600 kronor de år, då utbildning av lärare där förekomme.

Läroverkslönesakkunniga hava, med hänsyn till numera föreliggande förhållanden

i fråga om läroanstalterna för blinda, förordat följande löneställning

för nu ifrågavarande rektorer, varvid ersättning för åtnjutna naturaförmåner

förutsatts skola av vederbörande befattningshavare kontant inbetalas

:

rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda lön med belopp,

motsvarande 30 lönegraden 33 löneklassen jämte lönetillägg å 480

kronor, d. v. s. samma löneställning, som av de sakkunniga förordats för

rektor vid högre allmänt läroverk av grupp III; samt

rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män och vid hantverksskolan

i Växjö för blinda kvinnor vardera lön med belopp, motsvarande

25 lönegraden 28 löneklassen, utan lönetillägg.

För rektor vid institutet och förskolan för blinda föreslå läroverkslönesakkunniga,

med stöd av 7 § 4 mom. avlöningsreglementet för ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsen, ett särskilt arvode med högst 480

kronor för år, att efter skolöverstyrelsens beprövande utgå de år, då lärarutbildning

å Tomteboda äger rum. För rektor vid hantverksskola för blinda

föreslås, likaledes med stöd av förenämnda bestämmelse, ett särskilt arvode

av 480 kronor för år, vilket skulle utgå, därest rektorn tillika är föreståndare

för befintlig materialdepå. Förslag härom har väckts av inspektören

för blindundervisningen, som ansett ett särskilt arvode för föreståndaren

för materialdepån (nu i Kristinehamn) motiverat, för den händelse de båda

rektorerna i Kristinehamn och Växjö skulle erhålla samma löneställning

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag till löneställning för här

ifrågavarande rektorer, jämväl i vad det avser de särskilda arvodena för

handhavandet av lärarutbildningen och föreståndarskapet för materialdepån.

Departe
mentschefen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lärare i kunskapsämne (ämneslärare).

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För närvarande åtnjuter manlig

ämneslärare, förutom bostad med värme, avlöning med 3,400 kronor

jämte tre ålderstillägg å 400 kronor. Kvinnlig ämnes- eller jämförlig lärare

åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 2,800 kronor jämte tre

ålderstillägg ä 300 kronor. Den lärarinna vid förskolan för blinda å Tomteboda,

som förordnas såsom första lärarinna, åtnjuter arvode härför med

500 kronor för år.

Lärarlönekommittén uttalade, att syftemålet med den löneställning, som år

1919 tillerkänts ämneslärarna vid Tomteboda, torde hava varit att till dessa

befattningar erhålla väl kvalificerade sökande från folkskolans lärarkår. För

detta ändamål syntes ett upprätthållande av den dåvarande likställigheten

beträffande den kontanta lönen med övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna

icke vara en oeftergivlig fordran, i synnerhet örn man toge i betraktande

den betydande förmån av fri bostad och bränsle, som skulle tillkomma

nu ifrågavarande lärare. Kommittén föreslog, att nu ifrågavarande

ämneslärare hänfördes till 18 lönegraden.

Amneslärarinnorna ansåg lärarlönekommittén böra hänföras till 15 lönegraden,

vartill borde komma fri bostad med värme. Första lärarinna borde,

med hänsyn till dåvarande relation, placeras en lönegrad över ämneslärarinna

och följaktligen åtnjuta lön efter 16 lönegraden, med fri bostad och

värme därjämte.

Skolöverstyrelsen föreslog, under förutsättning att avdrag å lönen gjordes

för naturaförmåner, 20 respektive 17 lönegraden för ämneslärare (ämneslärarinna)

med ett särskilt lönetillägg av 700 kronor till första lärarinna, i

överensstämmelse med vad som föreslagits för första lärarinna vid statssamskola.

1928 års lönekommitté — som gjorde det allmänna uttalandet, att varken

med hänsyn till kompetenskrav eller arbetets art kommittén kunde finna

blindundervisningsanstalternas lärare hava i lönehänseende placerats med

tillbörligt beaktande av andra lärares ekonomiska förhållanden — framhöll,

att ämneslärarna tidigare hade jämförts med övningsskollärarna vid seminarierna.

Med hänsyn till den särskilda utbildningen för blindlärarkallet

efter folkskollärarutbildningen och tjänstgöringens speciella och krävande

art samt det förhållandet, att blindlärarna toges i anspråk utöver lektionstid

för elevuppsikt, ansåg kommittén denna jämställdhet befogad, ehuru arbetets

art icke vore likvärdig, i det övningsskollärarens uppgift stöde på ett

högre plan, i den mån han vore meddelaktig i utbildningen av lärare. Det

försteg i avlöningshänseende, som blindlärare dittills haft i åtnjutna naturaförmåner,

ansåg kommittén därför icke kunna bibehållas utan föreslog

samma lön som för övningsskollärare eller 19 respektive 16 lönegraden.

Härtill borde för första lärarinna vid förskolan å Tomteboda komma ett

särskilt lönetillägg av 700 kronor.

Skolöverstyrelsen förordade i anslutning till sin tidigare intagna ståndpunkt,

att ämneslärare placerades i lägst 20 och ämneslärarinna i 17 lönegraden.

Förslaget om lönetillägg till första lärarinna biträddes av överstyrelsen.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del i likhet med 1928 års lönekommitté

förordat samma lönegradsplacering av ämneslärarna vid läroanstal
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

terna för blinda som för övningsskollärarna vid högre lärarinneseminariet

samt folk- och småskoleseminarierna. I enlighet med den terminologi, som

användes i 1932 års stadga för statens läroanstalter för blinda, hava de sakkunniga

betecknat de nu ifrågavarande lärarna, manliga såväl som kvinnliga,

såsom lärare i kunskapsämne. Då de sakkunniga för övningsskollärarna

förordat en placering i 20 lönegraden, hava de alltså föreslagit

samma lönegrad för lärarna i kunskapsämnen vid läroanstalterna för blinda.

Den av lärarinnorna vid den med institutet förenade förskolan för blinda,

som förordnas att vara första lärarinna vid nämnda skola, hava de sakkunniga

föreslagit skola i denna egenskap åtnjuta särskilt arvode med 600 kronor

för år. Höjningen av detta arvode från nuvarande 500 kronor har

ansetts betingad av dyrtidstilläggets olika beräkning efter reglering.

Den av läroverkslönesakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen av lärarna

i kunskapsämnen vid läroanstalterna för blinda ävensom det av de sakkunniga

föreslagna särskilda arvodet till första lärarinnan vid förskolan för

blinda hava icke givit mig anledning till erinran, varför jag tillstyrker de

sakkunnigas förslag på denna punkt.

Vid genomförandet av föreslagen reglering av blindlärarnas löner, med

inräknande av naturaförmånerna i lönen, kunna vissa tjänster bliva lägre

avlönade än för närvarande. I anslutning till vad jag tidigare förordat,

böra emellertid genom övergångsbestämmelser nuvarande tjänstinnebavare

beredas personlig gottgörelse för eventuell minskning i avlöningsförmåner.

Detta bör givetvis gälla alla de lärare vid läroanstalterna för blinda, för

vilka genom den nya löneregleringen löneminskning skulle inträda.

Lärare i musik eller gymnastik.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. De ordinarie lärarna i musik

och gymnastik vid Tomteboda åtnjuta för närvarande följande löneförmåner:
en

musiklärare med 24 veckotimmars undervisning i instrumentalmusik:

förutom bostad med värme avlöning med 2,500 kronor jämte tre ålderstillägg

ä 300 kronor;

en musiklärare med fyra veckotimmars undervisning i sång: avlöning

med 650 kronor jämte två ålderstillägg å 100 kronor;

en gymnastiklärare vid institutet med 14 veckotimmars undervisning:

avlöning med 1,700 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor; samt

en gymnastiklärare (kvinnlig) vid förskolan med åtta veckotimmars undervisning:

avlöning med 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg ä 100 kronor.

Denna sistnämnda lärarinna åtnjuter, i motsats till övriga ordinarie lärare,

icke tillfällig löneförbättring.

Departe
mentschefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lärarlönekommittén föreslog från sina utgångspunkter för den ovannämnde

läraren i instrumentalmusik 14 lönegraden, med bibehållande därutöver av

naturaförmånerna. Den andre musikläraren borde enligt kommitténs mening

betraktas såsom icke-ordinarie befattningshavare. För gymnastikläraren vid

institutet föreslog lärarlöuekommittén samma placering som för manlig

gymnastiklärare vid allmänt läroverk med motsvarande tjänstgöring. Placeringen

av den kvinnliga gymnastikläraren vid förskolan var däremot icke

föremål för kommitténs behandling.

Skolöverstyrelsen, vars förslag grundade sig på den förutsättningen, att

avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner, föreslog för en musiklärare

17 och för en gymnastiklärare 9 lönegraden.

1928 års lönekommitté ansåg beträffande en musiklärare samt gymnastiklärare

jämställdhet mellan dessa och motsvarande lärare vid läroverk böra

råda och förordade dem därför till placering i 20 lönegraden för manlig

och 18 lönegraden för kvinnlig lärare, enligt samma system med beräkning

av lön efter veckotimantalet som föreslagits för läroverkens musik- och

teckningslärare. För den andre musikläraren borde avlöningsbeloppet bestämmas

efter av Kungl. Majit fastställda grunder.

Skolöverstyrelsen förordade en musiklärare samt en gymnastiklärare vid institutet

till samma placering, som av överstyrelsen föreslagits för motsvarande

lärare vid läroverk, d. v. s. 21 lönegraden för manlig och 18 lönegraden

för kvinnlig lärare.

Läroverkslönesakkunniga hava, i likhet med 1928 års lönekommitté och

skolöverstyrelsen, utgått ifrån att ordinarie lärare i musik och gymnastik

vid läroanstalterna för blinda böra placeras i samma lönegrad som lärarna

i dessa ämnen vid flertalet övriga statliga läroanstalter. I enlighet härmed

hava de sakkunniga för nu ifrågavarande lärare föreslagit placering i 21

lönegraden, med tillämpning tillika av de i förslaget till avlöningsreglemente

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen 8 § 2 mom. första stycket

angivna grunderna. De lärartjänster, som av de sakkunniga förutsättas

skola inplaceras i sagda lönegrad, äro en musiklärar- och två gymnastiklärartjänster.

Såsom tidigare nämnts, hava hittills funnits två musiklärartjänster, en

förenad med 24 och en med fyra veckotimmars undervisning. Härutinnan

har emellertid, enligt vad läroverkslönesakkunniga av vederbörande rektor

inhämtat, numera den ändringen inträffat, att de båda tjänsterna uppehållas

av en och samma person. Den hittillsvarande musikläraren med 24 veckotimmar

har nämligen med utgången av år 1936 avgått från sin tjänst, och

hans undervisning har övertagits av den musiklärare, som förut blott hade

fyra veckotimmar. Under sådana förhållanden hava läroverkslönesakkunniga

förordat, att de hittillsvarande två tjänsterna sammanslås till en, för

närvarande förenad med en undervisningsskyldighet av 28 veckotimmar.

Den ena av de två till reglering föreslagna gymnastiklärartjänsterna är

för närvarande förenad med åtta veckotimmars undervisning. En reglering

av densamma förutsätter, med anledning av bestämmelsen i 8 § 2 mom.

första stycket avlöningsreglementet för ordinarie lärare, att tjänstens inne
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

havare kan beredas minst nio veckotimmars undervisning. Enligt vad läroverkslönesakkunniga

från vederbörande rektor inhämtat, föreligger ingen

svårighet härutinnan, då den ifrågavarande lärarinnan redan för närvarande

har en tjänstgöring, som överstiger åtta veckotimmar.

Mot den av läroverkslönesakkunniga enligt det nyss sagda förordade löneregleringen

för en lärare i musik och två lärare i gymnastik vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda har jag intet annat att erinra än

att jag — i anslutning till mitt tidigare allmänna ställningstagande — icke

kan tillstyrka högre lönegrad än den 20:e för ifrågavarande Övningslärare.

Arbetslärare.

För närvarande indelas de här såsom »arbetslärare» betecknade lärarna i

arbetslärare (manliga) och handarbetslärarinnor. I enlighet med skolöverstyrelsens,

av läroverkslönesakkunniga biträdda förslag, användes här benämningen

arbetslärare för såväl manliga som kvinnliga lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nu gällande bestämmelser

utgår avlöningen till här ifrågavarande personal efter följande grunder:

arbetslärare åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 3,000

kronor jämte tre ålderstillägg ä 300 kronor;

handarbetslärarinna åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med

2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor.

Lärarlönekommittén ansåg, att vid rekryteringen av de manliga arbetslärarplatserna

yrkesskickligheten i främsta rummet borde beaktas och bortsåg

därför från tidigare gjord jämförelse med lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna.

Kommittén fann skäligt för dessa lärare tillstyrka 16

lönegraden samt därutöver bostad med bränsle. I fråga om de kvinnliga

arbetslärarna (handarbetslärarinnorna) ansåg kommittén, att de borde i lönehänseende

i förhållande till ämneslärarinnorna intaga en ställning, som motsvarade

de manliga arbetslärarnas i förhållande till ämneslärarnas, och föreslog

en placering två lönegrader under ämneslärarinnornas, alltså 13 lönegraden

med bostad och värme därjämte.

Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att avdrag å lönen skulle göras för

naturaförmåner, förordade för manlig arbetslärare 17 lönegraden och för

kvinnlig arbetslärare (handarbetslärarinna) 14 lönegraden.

1928 års lönekommitté framhöll, att manliga arbetslärare vore av skolöverstyrelsen

föreslagna till placering i 17 lönegraden, vilken även föreslagits

för manliga folkskollärare. Kommittén, som föreslagit dessa senare till lön

enligt 15 lönegraden, föreslog även manlig arbetslärare till placering i sistnämnda

lönegrad. Denna löneställning syntes kommittén visserligen hög

med hänsyn därtill, att kravet på pedagogisk utbildning hos lärarna komme

i andra rummet. Riksdagen hade emellertid tidigare särskilt fäst sig vid

att dessa lärare borde bibringa sina elever sådana färdigheter, varav dessa

bleve beroende för framtida förvärvsarbete. Avlöningen borde därför tillmätas

så, att personer med utmärkt yrkesskicklighet, parad med för den

speciella blindundervisningen lämpade personliga egenskaper, kunde förvärvas

Departe
mentschefen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

för dessa lärarebefattningar. Vid inplacering i det allmänna lönesystemet

läge emellertid en jämförelse med andra statens hantverksutbildade befattningshavare

nära; sådana vore avsevärt lägre avlönade inom andra statens

verk. Det vore med hänsyn till vad ovan sagts samt i betraktande av nu

utgående löneförmåner, som kommittén funne sig böra föreslå 15 lönegraden.

I överensstämmelse härmed föreslog kommittén placering av kvinnlig

arbetslärare (handarbetslärarinna) i 13 lönegraden.

Skolöverstyrelsen förordade lägst 16 lönegraden för manlig och 14 lönegraden

för kvinnlig arbetslärare.

Läroverkslönesakkunniga hava anslutit sig till 1928 års lönekommittés förslag

i fråga om placering av de manliga arbetslärarna i 15 lönegraden.

På grund av likalönsprincipens införande har denna lönegrad föreslagits även

för de kvinnliga arbetslärarna (handarbetslärarinnorna). Generellt föreslås

alltså för arbetslärare vid läroanstalterna för blinda 15 lönegraden.

Jag finner mig även på förevarande punkt böra ansluta mig till läroverkslönesakkunnigas

förslag. Härvid vill jag erinra om vad jag tidigare vid

behandlingen av löneställningen för lärarna i kunskapsämnen anfört rörande

personligt lönetillägg åt sådana nuvarande tjänstinnehavare, som genom

löneregleringen skulle komma att erhålla minskning i sina avlöningsförmåner.

Lärarinna i hushållsgöromål.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lärarinnan i hushållsgöromål

å Tomteboda åtnjuter — i likhet med handarbetslärarinna — förutom bostad

med värme avlöning med 2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för lärarinna i hushållsgöromål samma placering

som för handarbetslärarinna eller 13 lönegraden med bostad och värme

därjämte. Skolöverstyrelsen föreslog 14 lönegraden för hushålls- liksom för

handarbetslärarinna.

1.928 års lönekommitté föreslog, att lärarinna i hushållsgöromål — i likhet

med handarbetslärarinna — skulle placeras i 13 lönegraden, medan skolöverstyrelsen

vidhöll sitt förslag örn placering i 14 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att den hittillsvarande likställigheten

i avlöningshänseende mellan lärarinna i hushållsgöromål och kvinnlig

arbetslärare (handarbetslärarinna) bibehålies, och hava förty föreslagit placering

jämväl av förstnämnda lärarinna i 15 lönegraden. Då hushållslärarinnans

tjänstgöringsskyldighet regelmässigt överstiger 30 veckotimmar, har systemet

med full lön vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar ansetts icke behöva

tillämpas beträffande denna lärarinna.

Departe- Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag rörande

mentschefan. lönegradsplaceringen av lärarinna i hushållsgöromål.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 271.

139

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Till arvode till en lärarinna

i sång vid förskolan å Tomteboda äro anvisade 600 kronor, å vilket

arvode tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ej må utgå. De ickeordinarie

lärare i övrigt, som — bortsett från vikarier — för närvarande

finnas vid läroanstalterna för blinda, äro timlärare i sång och gymnastik.

Därest såsom timlärare anlitas ordinarie musiklärare vid Tomteboda,

utgår arvode efter 115 kronor för årlig veckotimme jämte tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg; arvode utgår dock allenast för tjänstgöring,

som överskjuter 24 respektive fyra veckotimmar. Därest annan musiklärare

anlitas, beror arvodets storlek av överenskommelse med direktionen. Arvoden

till timlärare i sång och gymnastik vid hantverksskolorna i Kristinehamn

och Växjö bestämmas av vederbörande styrelse.

1928 års lönekommitté, med vilken skolöverstyrelsen instämde, föreslog, att

beträffande andra icke-ordinarie befattningshavare än de i kommitténs förslag

till tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet nämnda, grunderna för

avlöningsförmånerna skulle fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda

fall Kungl. Majit överläte detta på vederbörande myndighet.

Läroverkslönesakkunniga hava — i enlighet med sin uppläggning av frågan

örn icke-ordinarie lärares anställning och löneförhållanden — föreslagit, att

extra ordinarie och extra lärare vid läroanstalterna för blinda, i den mån

sådana befattningshavare komma att anställas, placeras i följande lönegrader,

nämligen lärare i kunskapsämne, musik eller gymnastik 18 lönegraden

samt arbetslärare ävensom lärarinna i hushållsgöromål 14 lönegraden. För

timlärare i musik och gymnastik vid institutet och förskolan å Tomteboda

har föreslagits samma avlöning som till sådana lärare vid de statliga läroanstalterna

i övrigt. Avlöning till timlärare i dessa ämnen vid hantverksskolorna

i Kristinehamn och Växjö förutsättes skola, liksom för närvarande,

utgå efter av vederbörande styrelse fastställda grunder inom ramen för

därför anvisade medel.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag angående löneställningen

för de icke-ordinarie lärare, som kunna komma att anställas vid

läroanstalterna för blinda.

Husmoder.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För närvarande är den vid

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda anställda husmodern icke

upptagen på avlöningsstaten. Hon åtnjuter enligt uppgift från vederbörande

rektor ett av institutets direktion bestämt arvode av 145 kronor för månad

eller för år räknat 1,740 kronor jämte naturaförmåner, uppskattade till 700

Departe
mentschefen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

140 Kungl.

kronor och bestående av bostad om 2 rum, kost, bränsle, lyse samt tvätt.

Hon åtnjuter en månads semester årligen.

Lär arlönebo mmittén ansåg, att för husmodern å Tomteboda — i likhet

med övrig å stat icke uppförd personal — avlöningen borde bestämmas av

institutets direktion, eventuellt efter av Kungl. Majit fastställda grunder.

1228 års lönekommitté ansåg, att husmodern å Tomteboda borde erhålla

ordinarie anställning med lön enligt 6 lönegraden, eller en lönegrad lägre

än husmoder vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Skolöverstyrelsen fann — med hänsyn till det svåra och ansvarsfulla arbete,

som ålåge husmodern vid ett stort internat, och icke minst på grund

av den stora ekonomiska betydelsen för anstalten av hennes arbete — starka

skäl föreligga att placera husmodern å Tomteboda en lönegrad högre än

kommittén gjort, alltså i 7 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava på grund av upplysningar från rektor å

Tomteboda funnit sig böra biträda 1928 års lönekommittés förslag, att husmodern

å Tomteboda erhåller ordinarie anställning. Då de sakkunnigas

förslag till avlöningsreglemente för statens undervisningsväsen allenast avser

lärarpersonal, hava de sakkunniga förordat, att sagda husmoder inordnas

under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. Beträffande lönegradsplaceringen

hava läroverkslönesakkunniga på de av skolöverstyrelsen

anförda skälen tillstyrkt, att husmodern placeras i lönegraden B 7.

Jag anser mig kunna biträda förslaget, att husmodern vid institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda erhåller ordinarie anställning. Härvid

finner jag, i likhet med läroverkslönesakkunniga, lämpligt, att ifrågavarande

befattningshavare inordnas under det för allmänna civilförvaltningen gällande

avlöningsreglementet. Beträffande lönegradsplaceringen ansluter jag

mig till läroverkslönesakkunnigas förslag.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

141

11. Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte.

De å denna vårdanstalt intagna blinda fördelas med hänsyn till undervisningen

i två huvudgrupper: dövstumma och sinnesslöa. Anstalten är

uppdelad på tre avdelningar: skola, arbetshem och asyl. I skolan intagas i

regel endast barn i skolåldern. Efter avslutad skolkurs överflyttas eleverna

till arbetshemmet. I asylen intagas dels sådana barn, som ännu äro för

unga eller för outvecklade att kunna intagas i skolan, dels ock sådana

blinda, som visa sig sakna förutsättning att tillgodogöra sig undervisning.

Den ordinarie lärarpersonalen består av rektor (för närvarande manlig) samt

4 ämneslärarinnor och 4 slöjdlärarinnor. Övriga på ordinarie stat upptagna

befattningshavare äro 1 husmoder, 1 Översköterska, 1 skrivbiträde, tillika

räkenskapsförare, 1 maskinist och 2 vaktmästare.

Lärarpersonalen åtnjuter, i likhet med annan lärarpersonal, förutom nedan

omförmälda avlöningsförmåner tillfällig löneförbättring.

Rektor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt gällande stat åtnjuter

vårdanstaltens rektor avlöning enligt stat med 6,400 kronor jämte fri bostad

med värme. Den kontanta avlöningen är således lika med den för manlig

rektor vid realskola bestämda.

Lärarlönekommittén. På grund av att till den för rektor utöver lönen

kommande bostadsförmånen även hörde förmån av värme, förordade lärarlönekommittén

icke likställighet med rektor vid de största realskolorna utan

föreslog för manlig rektor 26 lönegraden, med omedelbar placering i högsta

löneklassen, eller samma placering som kommittén föreslagit för rektor vid

realskolorna av den lägre gruppen. Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att

avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner, föreslog placering i 27

lönegraden för manlig rektor.

1928 års lönekommitté föreslog, i betraktande av vårdanstaltens betydande

omfattning, att manlig rektor skulle placeras en lönegrad över rektor vid

hantverksskolan för blinda i Kristinehamn eller i 26 lönegraden 29 löneklassen,

med avdrag för naturaförmåner. Skolöverstyrelsen ansåg denna placering,

med tanke på anstaltens omfattning och svårskötthet, vara den lägsta

som kunde ifrågakomma.

Läroverkslönesnkkunniga hava ansett rektorn vid vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte böra — med hänsyn bland annat till bans nuvarande

löneställning — vid löneregleringen erhålla lön motsvarande 27 lönegraden

30 löneklassen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag i fråga om löneställningen

för rektor vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.

Lärarinnor i kunskapsämne (ämneslärarinnor).

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Ämneslärarinna vid vårdanstalten

åtnjuter enligt gällande stat avlöning med 2,800 kronor jämte tre

ålderstillägg ä 300 kronor, vartill kommer bostad.

Lärarlönekommittén föreslog för ämneslärarinna placering i 15 lönegraden

jämte bostad och värme. Skolöverstyrelsen förordade 17 lönegraden med

avdrag för naturaförmåner.

1928 års lönekommitté föreslog för ämneslärarinna samma placering som

för de övriga blindskolornas motsvarande lärare eller 16 lönegraden, medan

skolöverstyrelsen vidhöll sitt förslag örn placering i 17 lönegraden, vilken placering

överensstämde med överstyrelsens förslag i fråga örn ämneslärarinna

vid läroanstalterna för blinda.

Läroverkslönesakkunniga hava, efter erforderlig uppräkning på grund av

likalönsprincipens genomförande, förordat, att ämneslärarinna vid ifrågavarande

vårdanstalt placeras i samma lönegrad som lärare i kunskapsämne

vid läroanstalterna för blinda, eller 20 lönegraden. Vad beträffar tjänstens

benämning hava de sakkunniga, i anslutning till vad som gäller för sistnämnda

anstalter, förordat benämningen lärarinna i kunskapsämne.

Såväl 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen som ock läroverkslönesakkunniga

hava varit ense därom, att ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund

bör i lönehänseende jämställas med motsvarande lärarinna vid övriga blindanstalter.

Även jag ansluter mig till denna uppfattning. Då jag tidigare

i dag för de sistnämnda lärarinnorna förordat en placering i 20 lönegraden,

följer härav, att jag förordar samma lönegradsplacering för de nu ifrågavarande

lärarinnorna, under ändrad benämning av lärarinnor i kunskapsämne.

Lärarinnor i slöjd.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Slöjdlärarinnorna vid vårdanstalten

åtnjuta i avlöning 2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor

samt bostad.

Lärarlönekommittén föreslog för slöjdlärarinna placering i en lönegrad för

kvinnliga befattningshavare liggande ungefär mitt emellan nuvarande 12

och 13 lönegraderna, jämte bostad och värme. Skolöverstyrelsen anförde, att

slöjdlärarinna syntes böra likställas med motsvarande lärare vid blindskola

och placeras i den lönegrad enligt kommittéförslaget, som närmast motsvarade

14 lönegraden, varvid emellertid förutsattes att avdrag skulle göras för

naturaförmåner.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté föreslog samina placering som för lärarinna i handarbete

vid Tomteboda eller 13 lönegraden, medan skolöverstyrelsen, under

hänvisning till sitt uttalande rörande kvinnlig arbetslärare vid läroanstalterna

för blinda, föreslog 14 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att lärarinna i slöjd vid vårdanstalten

i Lund erhåller samma löneställning, uppräknad med hänsyn till likalönsprincipens

genomförande, som manlig och kvinnlig arbetslärare vid läroanstalterna

för blinda, d. v. s. 15 lönegraden. Med hänsyn till att nu ifrågavarande

lärarinnors tjänstgöring regelmässigt överstiger 30 veckotimmar,

hava de sakkunniga, i likhet med 1928 års lönekommitté, ansett, att principen

om full lön för Övningslärare vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar

icke behöver tillämpas beträffande lärarinna i slöjd vid vårdanstalten i Lund.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förenämnda förslag rörande löneställningen

för lärarinna i slöjd vid vårdanstalten för blinda med komplicerat

lyte.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Ur den i avlöningsstaten för

vårdanstalten i Lund uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, utgå arvoden åt två extra ordinarie

ämneslärarinnor med 2,200 kronor till vardera.

1928 års lönekommitté, med vilken skolöverstyrelsen instämde, föreslog —

liksom i fråga örn övriga blindanstalter — att beträffande andra icke-ordinarie

befattningshavare än de i kommitténs förslag till tilläggsbestämmelser

till avlöningsreglementet nämnda, grunderna för avlöningsförmånerna skulle

fastställas av Kungl. Majit, där ej i särskilda fall Kungl. Majit överläte detta

på vederbörande myndighet.

Läroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra lärarinnor i

kunskapsämne ävensom i slöjd vid vårdanstalten i Lund, i den mån sådana

komma att anställas, föreslagit samma lönegradsplacering som för

motsvarande kategorier av lärare i kunskapsämnen respektive arbetslärare

vid läroanstalterna för blinda, eller 18 lönegraden för extra ordinarie och

extra lärarinna i kunskapsämne och 14 lönegraden för extra ordinarie och

extra lärarinna i slöjd. De sakkunnigas förslag till avlöning för timlärare i

kunskapsämne och i slöjd, varmed närmast avses vikarierande lärarinnor,

förordnade för kortare tid än en termin, överensstämmer ävenledes med

motsvarande förslag i fråga om övriga blindanstalter.

Jag har intet att erinra mot läroverkslönesakkunnigas förslag på förevarande

punkt och tillstyrker alltså detsamma.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Husmoder m. fl.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Den här avsedda personalen

åtnjuter enligt gällande stat följande avlöningsförmåner: husmoder, avlöning

med 1,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor ävensom bostad

med värme och lyse, kost samt tvätt; Översköterska, avlöning likaledes

med 1,400 kronor jämte tre ålderstillägg ä 150 kronor ävensom bostad med

värme och lyse, kost samt tvätt; samt kvinnligt skrivbiträde, tillika

räkenskapsförare, avlöning med 1,800 kronor jämte tre ålderstillägg ä

200 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för nämnda personal följande lönegradsplacering,

nämligen för husmodern 7 lönegraden, för översköterskan 5 lönegraden,

med bostad och värme för båda, samt för det kvinnliga skrivbiträdet

7 lönegraden. Skolöverstyrelsen förordade, med hänsyn till sitt förslag

örn avdrag för naturaförmåner, för husmodern 8 samt för översköterskan

och kanslibiträdet 7 lönegraden.

1928 års lönekommitté föreslog husmoder till en lönegrads högre placering

än motsvarande befattningshavare vid statens vårdanstalt å Bona och

vad som föreslagits för husmodern vid Tomteboda, detta med hänsyn till

vårdanstaltens omfattning och uppdelning på olika avdelningar, skola, arbetshem

och asyl, samt särskilt den senares karaktär av sjukanstalt; placeringen

skulle alltså bliva 7 lönegraden. För Översköterska föreslogs 6 och för

kanslibiträde 7 lönegraden. Skolöverstyrelsen vidhöll sitt förslag i yttrandet

över lärarlönekommitténs betänkande.

Läroverkslönesakkunniga hava såtillvida anslutit sig till 1928 års lönekommittés

uppfattning, att de ansett husmodern vid vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte böra placeras en lönegrad högre än husmoder vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda. Då de sakkunniga för den

sistnämnda befattningshavaren förordat placering i lönegraden B 7 enligt

avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, hava de sakkunniga

för husmodern vid vårdanstalten i Lund förordat placering i lönegraden

B 8 enligt sistnämnda avlöningsreglemente. I fråga örn lönegradsplaceringen

för översköterskan vid vårdanstalten i Lund hava läroverkslönesakkunniga

ansett sig böra ansluta sig till 1928 års lönekommittés förslag,

varför de sakkunniga förordat lönegraden B 6 enligt avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen.

Beträffande åter den nu på avlöningsstaten uppförda befattningen som

kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, hava de sakkunniga, genom

en ledamot som avlagt besök å anstalten, inhämtat, att ifrågavarande befattning

icke kan anses vara av den beskaffenhet, att tjänsten bör bibehållas

såsom ordinarie i löneställning motsvarande den nu gällande. I varje fall

synes det, enligt de vunna upplysningarna, vara uppenbart, att det icke är

motiverat att räkna med en ordinarie heltidstjänst i kanslibiträdesgrad. Den

nuvarande innehavaren av befattningen, vilken inom de närmaste åren

uppnår pensionsåldern, har därför av de sakkunniga föreslagits skola å

övergångsstat bibehålla för henne hittills gällande löneförmåner.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

Jag finner mig böra biträda läroverkslönesakkunnigas förslag till lönegradsplacering

av husmodern och översköterskan vid vårdanstalten i Lund

för blinda med komplicerat lyte. Jag delar även de sakkunnigas uppfattning

att dessa befattningshavare böra inordnas under avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen.

Vad angår den nuvarande befattningen som kvinnligt skrivbiträde, tillika

räkenskapsförare, synes i anslutning till vad av läroverkslönesakkunniga anförts

lönereglering i detta fall icke böra ifrågakomma utan den nuvarande

innehavaren av befattningen böra överföras på övergångsstat. Vid hennes

avgång från tjänsten bör tagas under övervägande, på vad sätt frågan om

erforderligt biträde åt rektor lämpligen bör ordnas.

Departe
mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 371.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

12. De tekniska läroverken.

De tekniska läroverken äro för närvarande sju, nämligen tekniska elementarskolan

i Borås, tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna, tekniska

gymnasiet i Härnösand, tekniska läroverket i Malmö, tekniska elementarskolan

i Norrköping, elektrotekniska fackskolan i Västerås samt tekniska

gymnasiet i Orebro. Den ordinarie lärarpersonalen utgöres av rektorer och

lektorer. De sistnämnda förefinnas till följande antal vid de olika läroverken,

nämligen i Borås 4, i Eskilstuna 2, i Härnösand 3, i Malmö 11, i

Norrköping 3, i Västerås 2 och i Örebro 13, alltså sammanlagt 38 lektorer.

Vid vart och ett av de tekniska läroverken utom det i Eskilstuna finnes

dessutom ordinarie vaktmästarpersonal.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Efter 1918 års lönereglering

för de tekniska läroverken äro rektorerna i avlöningshänseende likställda

med rektorerna vid de högre allmänna läroverken, även därutinnan att

dem tillkommande bostad eller ersättning därför tillhandahålles av vederbörande

kommun.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande de tekniska läroverkens rektorer

en gruppindelning i avlöningshänseende motsvarande den för de högre allmänna

läroverkens rektorer föreslagna. Indelningsgrunden skulle härvid

utgöras av läroverkens organisation och storlek. I fråga örn placering i

lönegrad föreslog kommittén för de olika grupperna samma placering som

för de högre allmänna läroverken, nämligen 28, 29 och 30 lönegraderna,

med omedelbar placering i vederbörande lönegrads högsta löneklass.

Skolöverstyrelsen instämde med lärarlönekommittén i fråga örn rektorernas

likställighet med de högre allmänna läroverkens rektorer och anslöt sig även

till kommitténs förslag beträffande gruppindelningen.

1928 års lönekommitté biträdde förslaget örn jämställdhet emellan de tekniska

läroverkens och de högre allmänna läroverkens rektorer. Kommittén

ansåg, att till grupp I borde hänföras de tekniska läroverken i Malmö och

Orebro, medan övriga läroverk borde hänföras till grupp III.

Angående rektorernas placering å löneskalan hade skolöverstyrelsen ingenting

principiellt att invända.

De av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivna

yttrandena, för vilka redogjorts i samband med behandlingen av avlöningsförmånerna

för rektorerna vid de allmänna läroverken, avsågo även de tekniska

läroverkens rektorer.

Läroverkslönesakkunniga hava hävdat, att likställdheten mellan rektorerna

vid de tekniska läroverken och vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna

principiellt bör bibehållas. De sakkunniga hava emellertid

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

föreslagit att för de tekniska läroverken skulle tillkomma en lönegrupp IV,

utan lönetillägg utöver slutlönen i 30 lönegraden. Vid indelningen i grupper

hava de sakkunniga utgått ifrån, att hänsyn bör tagas dels till de olika

läroverkens elevantal, dels ock till antalet grupper av undervisningstimmar,

beräknade efter medeltjänstgöringen för lektor. Med dessa indelningsgrunder

skulle föras:

till grupp I läroverket i Orebro;

till grupp II läroverken i Malmö och Norrköping;

till grupp III läroverken i Borås, Eskilstuna och Härnösand; samt

till grupp IV läroverket i Västerås.

Det av sakkunnigledamöterna Grimlund och Norrbom framförda yrkandet

örn i vissa avseenden förbättrade löne- och pensionsförmåner för rektorer

avser även de tekniska läroverkens rektorer.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas berörda förslag beträffande löneställningen

för rektorerna vid de tekniska läroverken.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lektorerna vid de tekniska

elementarskolorna hava sedan år 1905 varit i avlöningshänseende fullt likställda

med lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Denna likställdhet

utsträcktes vid 1918 års lönereglering till lektorerna vid de då nybildade

tekniska gymnasierna och tekniska fackskolorna.

Lärarlönekommittén framhöll de svårigheter i fråga örn konkurrens med

läroverken örn lektorer, som den starka tekniska utvecklingen skapat. Emellertid

ansåg kommittén sådan konkurrens företrädesvis gälla lektoraten i de

speciellt tekniska ämnena och mera bestå i tävlan mellan å ena sidan det

praktiska livet och dess mera lockande framtidsutsikter och å andra sidan

de tekniska läroverken örn dugande tekniskt utbildad personal. Kommittén

ansåg sig dock icke böra uppdela lektorerna i två grupper, med högre lön

för den ena än för den andra, och då kommittén icke ville förorda för

samtliga en förmånligare ställning än för de allmänna läroverkens lektorer,

föreslog den jämväl för de tekniska läroverkens lektorer 27 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som förklarade sig ofta hava erfarit, vilka stora svårigheter

det mötte att för de tekniska läroverkens lektorstjänster förvärva tillräckligt

väl kvalificerade lärarkrafter, fann det mycket angeläget, att något

gjordes för att minska dessa svårigheter. Därför måste tjänsterna genom

bättre lön göras mera lockande, även örn ett slags uppdelning i löneavseende

av lektoraten därigenom skulle åvägabringas. En utväg vore, att i

vissa fall minskning i tjänstgöringsskyldigheten möjliggjordes. En annan

vore, att till lektors avlöning vid tekniskt läroverk efter Kungl. Maj:ts beprövande

kunde komma ett lönetillägg av exempelvis 20 procent å begynnelselön,

vilket tillägg skulle kunna utgå till högst 15 av de tekniska läroverkens

38 lektorer. Dylikt tillägg skulle även kunna tillerkännas rektor,

om det med hänsyn till hans lärarverksamhet skulle anses befogat. Tilllägget

skulle kunna tilldelas på begränsad tid och utgå personligt.

Departe
mentschefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté hade, med hänsyn till lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens

uttalanden om svårigheten att rekrytera lektorstjänsterna vid

de tekniska läroverken, sökt att genom en utredning angående nyrekryteringen

av lektorstjänster från och med år 1919 till och med år 1928 bilda

sig en uppfattning om läget i förevarande avseende. Denna utredning hade

givit vid handen, att till 42 tjänster vid de tekniska läroverken anmält sig

242 kompetenta sökande, medan 330 lektorstjänster vid de allmänna läroverken

sökts av 517 fullt kompetenta, i medeltal alltså till varje tjänst vid

tekniskt läroverk 5,78 sökande och till allmänt läroverk 1,57 sökande. I betraktande

härav ansåg kommittén inga särskilda åtgärder erforderliga för

att vare sig skilja på de tekniska läroverkens lektorer i olika avlöningsgrupper

eller placera dem högre än lektorer vid allmänna läroverk. Kommittén

anslöt sig till lärarlönekommitténs förslag om placering av de tekniska läroverkens

lektorer i 27 lönegraden.

Skolöverstyrelsen fann lönekommitténs utredning angående nyrekryteringen

av lektorstjänster alldeles missvisande, även om den skulle vara siffermässigt

riktig. Först kunde anmärkas, att ett högt medeltal ingalunda uteslöte,

att vissa lektorstjänster, kanske de i vissa avseenden allra viktigaste, varit

för litet eftersökta. Det missvisande läge emellertid till största delen däri,

att många av de sökande till lektorstjänsterna vid de tekniska läroverken

varit formellt kompetenta utan att därför vara tillräckligt kvalificerade.

Svårigheten att besätta dessa lektorstjänster framginge tydligt därav, att

skolöverstyrelsen vid flera tillfällen, då ingen av de sökande ansetts tillräckligt

kvalificerad, nödgats ånyo förklara tjänsten till ansökan ledig och att

i ett flertal fall tjänster i brist på bättre sökande blivit besatta med personer,

vilkas kompetens ingalunda motsvarade, vad som fordrades vid de allmänna

läroverken och rätteligen borde fordras med hänsyn till undervisningens

beskaffenhet. Ett av de mest verksamma medlen att förebygga

utnämning av lektorer med för svag kompetens ansåg överstyrelsen vara

att förbättra lektorernas ställning genom att dels reglera undervisningsskyldigheten

så, att den ej bleve mera omfattande än läroverkslektorernas, dels

ock bereda ökade löneförmåner. Med hänsyn härtill ansåg sig överstyrelsen

böra bestämt påyrka, att möjlighet måtte öppnas att i vissa fall bereda

lektor vid tekniskt läroverk lönetillägg av statsmedel på sätt överstyrelsen

tidigare föreslagit.

•/-r”;; r;;S|

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att den nuvarande likställdheten

i avlöningshänseende mellan de tekniska och de allmänna läroverkens lektorer

bibehålies, i följd varav de sakkunniga även för de förstnämnda lektorerna

förordat en placering i 27 lönegraden. Det av skolöverstyrelsen

väckta förslaget angående personligt lönetillägg åt ett visst antal av de tekniska

läroverkens lektorer hava de sakkunniga ansett svårligen kunna förverkligas

inom ramen för de principer, som legat till grund för allmänna

civilförvaltningens avlöningsreglemente. Däremot hava läroverkslönesakkunniga

ansett sig böra instämma i skolöverstyrelsens uttalande, att dessa lektorers

undervisningsskyldighet bör regleras så, att den ej, såsom för närvarande

är fallet, blir mera omfattande än lektorernas vid de allmänna läroverken.

Det av sakkunnigledamöterna Grimlund och Norrbom framförda, vid behandlingen

av löneställningen för lektorerna vid de allmänna läroverken

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

omförmälda yrkandet om lektorernas placering i 28 lönegraden avser även

de tekniska läroverkens lektorer.

Enligt nu gällande bestämmelser är lektorernas vid de tekniska läroverken

undervisningsskyldighet i tvenne avseenden mera omfattande än lektorernas

vid de allmänna läroverken: dels omfattar varje undervisningstimme,

där ej annorlunda av skolöverstyrelsen bestämmes, femtio minuter

mot fyrtio till fyrtiofem vid de allmänna läroverken, dels är lektors undervisningsskyldighet

för vecka fastställd till 20 till 24 timmar, i medeltal för

läsår räknat, mot vid de allmänna läroverken i allmänhet 20 till 22 timmar.

Vad först angår frågan örn undervisningsskyldigheten per vecka, vill

jag erinra om att jag tidigare i dag förordat, att den övre gränsen för

undervisningsskyldigheten för de allmänna läroverkens lektorer i samband

med löneregleringen höjes till 24 timmar. Härigenom kommer alltså i

förevarande avseende en viss utjämning att ske mellan de tekniska och de

allmänna läroverkens lektorer. Härjämte synes böra tagas under övervägande

den av skolöverstyrelsen tidigare uttalade tanken att i vissa fall möjliggöra

minskning i den författningsenligt bestämda tjänstgöringsskyldigheten

per vecka i likhet med vad som gäller för de allmänna läroverken. Beträffande

åter frågan örn undervisningstimmarnas längd kan denna fråga

icke upptagas till behandling i nu förevarande sammanhang.

Vad sedan angår det av skolöverstyrelsen framförda förslaget att åvägabringa

en differentiering i lönehänseende mellan lektorstjänsterna vid de

tekniska läroverken, kan den tanke, som ligger bakom förslaget, med nu

gällande lönesystem näppeligen förverkligas på annat sätt, än att vissa lektorstjänster

vid vissa angivna läroverk placerades i en högre lönegrad än övriga

lektorstjänster. Ett sådant förfaringssätt skulle emellertid stöta på åtskilliga

svårigheter, bland annat av det skälet, att det icke låter sig göra att på

förhand bestämma, vilka lektorstjänster som böra placeras i den högre lönegraden.

Med hänsyn härtill och under åberopande i tillämpliga delar av

de skäl, som föranlett mig att avstå från tanken på en uppdelning av läro
verksadjunkterna

på två avlöningsgrupper, kan jag icke biträda förslaget

om en högre löneställning för vissa lektorer vid de tekniska läroverken.

Jag förordar alltså, att samtliga lektorer vid de tekniska läroverken tillerkännas

samma löneställning. Då jag icke finner anledning rubba på den

för närvarande bestående likställdheten i avlöningshänseende mellan de tekniska

läroverkens lektorer å ena sidan och de allmänna läroverkens och

folkskoleseminariernas lektorer å den andra, förordar jag jämväl för förstnämnda

lektorer en placering i 27 lönegraden.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För bestridande av den undervisning

vid de tekniska läroverken, som ej kan handhavas av rektor och

lektorer, anställas facklärare, assistenter och extralärare, bland vilka senare

Departe
mentschefen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

en för undervisningen i gymnastik. I den av Kungl. Majit fastställda avlöningsstaten

för de tekniska läroverken ingår en delpost till arvoden åt

extralärare, vilken fördelas med olika belopp för vart och ett av de sju

läroverken. Arvodet till extralärare skall i medeltal utgöra 175 kronor för

veckotimme och läsår, dock med befogenhet för skolöverstyrelsen att, inom

ramen för tillgängliga medel och med hänsyn till tjänstgöringens omfattning

och art, i varje särskilt fall bestämma sådant arvode. Vidare upptager

avlöningsstaten en delpost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

ur vilken post arvoden utgå för övningar i lantmäteri och föredrag

om arbetarskydd ävensom till biträden vid laborationer, det sistnämnda för

närvarande dock endast vid två läroverk.

Till extra och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring vid tekniskt

läroverk å F-ort utgår — förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

— jämväl provisorisk avlöningsförbättring.

Slutligen torde böra framhållas, att av extralärarna vid de tekniska läroverken

vissa hava en understundom mycket begränsad tjänstgöring.

Lärarlönekommittén ansåg sig icke böra framlägga förslag örn grunder för

de extra lärarnas avlöning. Det syntes kommittén lämpligast, att erforderliga

anslagsmedel, beräknade efter en i förhållande till löneregleringen för

ordinarie lärare något högre måttstock, allt fortfarande stöde till skolöverstyrelsens

förfogande att för ändamålet användas enligt grunder, överstyrelsen

funne i de särskilda fallen böra tillämpas, varvid kommittén utginge

från att ifrågavarande extra lärare avlönades med hänsyn till arten och omfattningen

av vederbörandes undervisning.

Skolöverstyrelsen hade intet att invända mot att den hittillsvarande ordningen

för bestämmandet av extra lärares avlöning bibehölles, dock att anslagsmedlen

borde ökas, så att arvodet i medeltal kunde höjas i samma

proportion, som avlöningen till motsvarande lärare vid allmänt läroverk bleve

höjd. Arvodet borde beräknas icke efter det mer eller mindre variabla antalet

veckotimmar utan efter det verkliga antalet undervisningstimmar. Med

hänsyn tagen till förenämnda omständigheter föreslog överstyrelsen, med

gradering efter ortsgrupperna, vissa medeltimarvoden, efter vilka ifrågavarande

anslagsbelopp skulle beräknas. Dessa arvodesbelopp motsvarade ungefär,

vad lärarlönekommittén föreslagit för veckotimme beträffande manlig

adjunktskompetent lärare vid allmänt läroverk.

1928 års lönekommitté föreslog för icke-ordinarie lärare lön enligt följande

grunder: extra ordinarie adjunkt 22 lönegraden, extra ämneslärare 19 löneklassen

samt timlärare i läsämne avlöning med belopp liggande omkring

10 procent över det högsta för sådan timlärare vid de allmänna läroverken

föreslagna.

Skolöverstyrelsen framhöll, att några av de nuvarande extra lärarna vid

de tekniska läroverken torde kunna bliva extra ordinarie eller extra lärare

enligt lönekommitténs förslag, varigenom deras ställning skulle erhålla önskvärd

förbättring. Kommitténs förslag till deras placering i 22 lönegraden

respektive 19 löneklassen syntes lämpligt. Dock ville överstyrelsen framhålla,

att även beträffande dylika lärare särskilt lönetillägg kunde bliva påkallat

i likhet med vad överstyrelsen föreslagit beträffande lektorerna.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Överstyrelsen framhöll, att de nuvarande extra lärare, som på grund av

för litet timantal eller eljest icke skulle kunna bliva extra ordinarie eller

extra lärare enligt lönekommitténs förslag, ofta vore sådana, som undervisade

i specialämnen, vilkas rätta behandling fordrade hög kompetens. Det

kunde därför vara nödvändigt att i vissa fall tillerkänna dylika timlärare

högre arvode än som motsvarade det normala medeltalet 1(5 kronor för

veckotimme. Enligt kommitténs förslag skulle lönen till timlärare bliva något

mindre än förenämnda medeltal, och överstyrelsen ansåg en dylik minskning

mindre lycklig. Dessutom ansåg överstyrelsen, att lönen hellre borde beräknas

för undervisningstimme än för veckotimme. Alldeles nödvändigt

syntes vara, att lönen liksom det nuvarande arvodet med hänsyn till timlärarnas

högst olika undervisningsuppgifter finge beräknas såsom medeltal

för de vid en viss läroanstalt förekommande timlärarna tillsamman. Under

denna förutsättning ville överstyrelsen emellertid icke påkalla annan ändring

i kommitténs förslag än att lönebeloppen omräknades efter 38 läsveckor till

i medeltal vissa angivna belopp för undervisningstimme.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit, att den extra ordinarie och extra

lärarpersonalen vid de tekniska läroverken erhåller samma löneställning som

motsvarande personal vid de allmänna läroverken. I enlighet härmed har

för extra ordinarie och extra adjunkt föreslagits lön i 20 lönegraden. Skulle

i något fall förutsättningar föreligga för anställande av extra ordinarie eller

extra lärare i gymnastik med lek och idrott vid dessa läroverk, hava de

sakkunniga även i fråga örn sådan lärare förordat jämställdhet med de allmänna

läroverkens motsvarande lärare eller lön i 18 lönegraden, med tilllämpning

av systemet med full lön vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar

och reduktion vid understigande timantal.

Vad beträffar timlärares avlöning, hava de sakkunniga förordat, att denna

i allmänhet bestämmes efter samma grunder, som föreslagits i fråga om de

allmänna läroverken. För undervisning i sådana specialämnen, vilka falla

utanför de vanliga skolämnenas krets och vilkas rätta behandling enligt vad

skolöverstyrelsen anfört fordrar hög kompetens, hava de sakkunniga förordat,

att Kungl. Majit — liksom för närvarande är fallet beträffande all

timläraravlöning vid tekniskt läroverk — skulle lämna skolöverstyrelsen befogenhet

att, inom ramen för tillgängliga medel och med hänsyn till tjänstgöringens

omfattning och art, i varje särskilt fall bestämma timlärarnas

avlöning.

Läroverkslönesakkunniga hava icke ansett sig böra enbart för de tekniska

läroverkens del förorda beräknande av timläraravlöningen efter undervisningstimme

i stället för efter veckotimme. De sakkunniga hava ansett denna

fråga böra upptagas till prövning i ett sammanhang för hela undervisningsväsendet,

en prövning som de sakkunniga emellertid icke varit i tillfälle

att verkställa.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag till avlönande

av den icke-ordinarie lärarpersonalen vid de tekniska läroverken.

Departe
mentschefen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

13. Folkskolinspektionen.

Riket är efter 1919 års reform av folkskolinspektionen indelat i 52 folkskolinspektionsområden

med en folkskolinspektör i varje distrikt. Härjämte

finnes för tillsyn över nomadskolundervisningen i riket en nomadskolinspektör.

A. Folkskolinspektörerna.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt gällande avlöningsbestämmelser

uppbär folkskolinspektör grundavlöning av 5,300 kronor samt två

ålderstillägg å vartdera 500 kronor. Härjämte åtnjuter dels folkskolinspektören

i Stockholmstraktens inspektionsområde ett ortstillägg å 400 kronor,

dels ock folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen är förlagt

till Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och som är där bosatt,

ortstillägg med 500 kronor.

Härutöver utgår till folkskolinspektör särskild expensersättning.

Lärarlönekomvnittén fann icke tillräcklig anledning förefinnas att frångå

den relation i avlöningshänseende till särskilt läroverksadjunkterna, som

fastslogs år 1919. Kommittén anförde vidare, att med bibehållande av den

nuvarande lönerelationen inspektörs begynnelseavlöning skulle motsvara den

25 löneklassen. Att emellertid kommittén för folkskolinspektörerna tillstyrkte

en något förmånligare placering hade sin grund däruti, att den

möjlighet till förtjänst, som inspektörerna på sina resor tilläventyrs förut

kunde hava haft, genom ändring i resereglementet blivit i väsentlig grad

beskuren. Kommittén hade följaktligen ansett sig böra förorda att folkskolinspektör

hänfördes till 26 lönegraden. Härjämte förutsatte kommittén,

att folkskolinspektör komme i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser.

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt utlåtande i ärendet sådan ändring i

lärarlönekommitténs placering, att folkskolinspektörerna skulle komma att

omedelbart åtnjuta avlöning i högsta löneklassen av 26 lönegraden. I konsekvens

med vad dittills gällt föreslogs förordnad inspektör till åtnjutande

av samma löneförmåner, som kunde varda tillerkända konstituerad sådan.

Beträffande vikarierande inspektör föreslog överstyrelsen placering i 25 löneklassen

med rätt till uppfattning i högre löneklass.

1928 års lönekommitté fann sig kunna biträda skolöverstyrelsens förslag

om inspektörs omedelbara placering i sin lönegrads högsta löneklass med

hänsyn till inspektörernas chefsställning inom det kommunala skolväsendet

! J®sPekRv® inspektionsområden. I fråga örn lönegradsplacering hade, framhöll

kommittén, följande synpunkter för densamma varit de bestämmande.

Lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen hade icke ansett sig kunna förorda

högre placering än i 26 lönegraden, vilket med den från samma håll yrkade

placeringen av folkskollärare i 17 lönegraden bleve 9 lönegrader högre än

för dessa. Med denna relation vore, då kommittén föresloge 15 lönegraden

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Majt:s proposition Nr 271.

för folkskollärarna, den 24 lönegraden den för inspektörerna riktiga. Härigenom

uppnåddes visserligen icke, vilket för övrigt icke heller torde komma

att ske med överstyrelsens placering, möjlighet att rekrytera kåren ur seminarielektorers

eller med dessa likställdas krets. Kommittén ansåge emellertid

detta rekryteringsområde praktiskt taget icke kunna påräknas ens med 27

lönegraden. Hittills hade till befattningarna förvärvats med folkskolans behov

förtrogna och i övrigt för uppgiften väl skickade sökande, utan att de

ägt högre akademisk examen. Detta torde med inspektörernas placering i

24 lönegraden även i framtiden bliva fallet. Kommittén förordade alltså

manlig folkskolinspektör till lön enligt 24 lönegradens högsta löneklass, 27

löneklassen, och kvinnlig enligt 21 lönegradens högsta löneklass, 24 löneklassen.

Därjämte förutsatte kommittén, att inspektörerna fortfarande komme

i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser. Icke-ordinarie folkskolinspektör

borde erhålla lön enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd fann i och för sig ingen erinran

vara att framställa mot det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget,

även för det fall att läroverkens lektorer och adjunkter komme att erhålla

den av nämnden förordade inplaceringen å löneskalan. Ur löneteknisk

synpunkt syntes dock kunna göras den invändningen mot kommittéförslaget

i denna punkt, att beträffande med konstitutorial tillsatta tjänstemän i lönegrad

sådan som den av kommittén föreslagna undantag icke plägade medgivas

från de vanliga reglerna om löneklassuppflyttning. En annan lösning

av denna lönefråga vore, att folkskolinspektörerna gåves en något

högre ställning å löneskalan men utan den av kommittén förordade särskilda

förmånen i fråga örn placering i löneklass. Såsom ett alternativt

förslag kunde därför ifrågasättas, örn icke folkskolinspektörerna lämpligen

borde hänföras till 25 lönegraden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län fann lönekommitténs placering låg. Länsstyrelsen

i Värmlands län föreslog 26 lönegraden, högsta löneklassen. Domkapitlet

i Uppsala föreslog 27 lönegraden; domkapitlet i Skara 25 lönegraden,

28 löneklassen; domkapitlet i Västerås för manlig folkskolinspektör

27 lönegraden, i varje fall 26 lönegradens högsta löneklass; domkapitlet i

Växjö 27 eller åtminstone 26 lönegraden. Domkapitlet i Göteborg framhöll,

att den föreslagna placeringen måste anses för låg, samt domkapitlet i Visby,

att vid en omarbetning av kompetensbestämmelserna en högre placering

borde förekomma.

Skolöverstyrelsen sammanfattade sitt utlåtande på följande sätt: En jämförelse

med folkskollärarnas löner hade icke varit bestämmande vid förut

vidtagna löneregleringar. Den kompensation för en jämförelsevis låg löneplacering,

som enligt riksdagens år 1919 uttalade mening skulle ligga i den

åt inspektörerna då medgivna rätten till rese- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i resereglementet, hade från och med år 1925 försvunnit,

i det att folkskolinspektörerna i samband med utfärdande av nytt

resereglemente placerats i en reseklass, närmast motsvarande fjärde klassen

i det resereglemente, som förut gällde. Med hänsyn till den avlöning, som

enligt kommitténs förslag skulle tillkomma exempelvis rektor vid realskola,

kommunal mellanskola eller högre folkskola, funne överstyrelsen en placering

i 27 lönegraden, i enlighet med vad av flertalet folkskolinspektörer

påyrkats, synnerligen väl motiverad. I fråga örn placering i löneklass borde

emellertid för folkskolinspektörerna tillämpas samma regel som för andra

skolchefer, nämligen att lönen linge omedelbart utgå efter den högsta för

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönegraden fastställda löneklassen. En tillämpning av denna regel vid folkskolinspektörernas

placering i 27 lönegraden skulle emellertid medföra en

högre placering, än som av folkskolinspektörerna själva i regel påyrkats, något

som överstyrelsen icke funne skäl att föreslå. Överstyrelsen förordade därför,

att manlig folkskolinspektör skulle placeras i 26 lönegraden med rätt

att omedelbart åtnjuta avlöning enligt 29 löneklassen och kvinnlig folkskolinspektör

i 23 lönegraden med omedelbar placering i 26 löneklassen. Det

syntes överstyrelsen tillbörligt, att vid bestämmande av kallortstillägg för

folkskolinspektör lämplig hänsyn toges jämväl till inspektionsområdets utsträckning

och belägenhet samt till de med inspektionsresorna förenade besvärligheterna.

I fråga örn avlöning åt icke-ordinarie folkskolinspektör^''

ansåg överstyrelsen lämpligast, att det liksom hittills bestämdes ett fast arvode,

med rätt för Kungl. Majit att bestämma annat arvode. Det syntes

lämpligt, att avlöningen till icke-ordinarie folkskolinspektör finge utgå enligt

24 lönegraden i löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare.

I skrivelse den 11 januari 1936 har styrelsen för statens folkskolinspektörers

förbund hemställt, att Kungl. Majit vid framläggande av proposition

till riksdagen i fråga örn lönereglering för statliga befattningshavare vid

undervisningsväsendet måtte föreslå, att statens folkskolinspektörer placeras

i 27 lönegraden och — därest så föresloges för andra skolchefer — i högsta

löneklassen inom nämnda lönegrad.

I skrivelsen har till en början erinrats, att — när riksdagen år 1919 fastställde

folkskolinspektörernas avlöning på så sätt, att densamma med ett

belopp, motsvarande ett ålderstillägg, understeg lektors lön — riksdagen

därvid såsom särskilt skäl för denna lägre löneplacering anförde, att folkskolinspektör

skulle komma att åtnjuta rese- och traktamentsersättning efter

tredje klassen i stället för såsom förut fjärde klassen i resereglementet.

Efter utfärdandet av kungörelsen den 16 december 1932 örn traktamentsersättning

åt folkskolinspektörer (nr 564) hade varje återstod av den avsedda

kompensationen för utebliven högre löneplacering försvunnit. I icke

ringa utsträckning hade traktamentsersättningar under tjänsteresorna till och

med helt borttagits. Liknande under senare år vidtagna åtgärder för nedbringande

av resekostnads- och traktamentsersättningar hade väl drabbat

även vissa andra befattningshavare och torde ha grundats på uppfattningen,

att ersättning för tjänsteresor icke skulle för vederbörande befattningshavare

utgöra någon inkomstkälla. Men för folkskolinspektörernas vidkommande

hade ifrågavarande åtgärder i verkligheten inneburit ett rubbande

av den löneställning, som av 1919 års riksdag blev dessa tjänstemän tillförsäkrad,

och därmed en lönenedsättning, som kommit till stånd utan samband

med en i vanlig ordning beslutad lönereglering.

Beträffande folkskolinspektörernas placering i lönehänseende har styrelsen

härefter anfört, bland annat, att en jämförelse med vare sig adjunkter eller

lektorer syntes bliva föga vägledande. Riktigare måste det vara att vid löneplacering

jämföra folkskolinspektörerna med dem, som inom undervisningsväsendet

intoge en ställning som ledare och övervakare. Förbundsstyrelsen

ville såsom exempel framhålla, att 1928 års lönekommitté placerat folkskolinspektörerna

i vissa fall tre lönegrader lägre än rektorer vid högre folkskolor,

över vilka läroanstalter folkskolinspektörerna efter skolöverstyrelsens

bestämmande hade att utöva inspektion. Vidare har framhållits, att de

kommunalt anställda skolledarna, ur vilkas led det ock syntes önskvärt att

statsinspektörskåren främst rekryterades, i stor utsträckning hade en ekono
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

misk ställning, som måste betecknas såsom väsentligt gynnsammare än den,

vilken enligt lönekommitténs förslag skulle tillkomma statens folkskolinspektörer.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del funnit starka skäl tala för en

förbättring i folkskolinspektörernas löneställning i förhållande till 1928 års

lönekommittés förslag. De sakkunniga hava fördenskull — närmast i

anslutning till lärarlönekommittén — föreslagit att folkskolinspektör — jämväl

kvinnlig sådan — hänföres till 26 lönegraden, med inplacering i avdelning

B av den för allmänna civilförvaltningens ordinarie tjänstemän gällande

löneplanen. I likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd och på

av denna anförda skäl hava de sakkunniga icke kunnat biträda förslaget,

att folkskolinspektörerna omedelbart skulle erhålla avlöning enligt högsta

förekommande löneklass. Icke heller hava de sakkunniga ansett befogat att,

på sätt ifrågasatts, efter införandet av kallortstillägg och efter dyrorter starkt

differentierade löner bibehålla de för närvarande utgående särskilda lönetilläggen

till folkskolinspektörerna i de nordligaste länen. Utöver lönen

förutsättes folkskolinspektör uppbära ersättning för expenser. De sakkunniga

hava icke yttrat sig angående beloppet av expensersättningen, då denna

fråga varit föremål för utredning i särskild ordning. Ersättning till vikarie

för folkskolinspektör hava de sakkunniga föreslagit skola bestämmas av

Kungl. Majit.

Jag biträder helt läroverkslönesakkunnigas förslag och tillstyrker alltså

för folkskolinspektörerna placering i lönegraden B 26 enligt avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen. Min ställning till frågan örn folkskolinspektörernas

expensersättning kommer jag att angiva i annat sammanhang.

B. Nomadskolinspektören.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt särskilda Kungl. Majits

beslut åtnjuter nomadskolinspektören, med tillämpning av bestämmelserna

i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 520) angående avlöningsförmåner åt

folkskolinspektörer m. m., grundavlöning med 5,300 kronor, vartill komma

två ålderstillägg på vartdera 500 kronor. Härtill kommer — liksom för folkskolinspektörerna

i de tre nordligaste länen — ortstillägg. Vidare erhåller

nomadskolinspektören tillfällig löneförbättring till samma belopp som tillkommer

folkskolinspektör i de dyraste ortsgrupperna eller 1,000 kronor;

detta belopp utgår utan hänsyn till var nomadskolinspektören är bosatt.

Slutligen utgår ett särskilt arvode å 1,100 kronor. Nomadskolinspektören

äger uppbära provisorisk avlöningsförbättring, därest han är bosatt å sådan

ort, där dylik förmån utgår, vilket emellertid för närvarande ej är fallet.

Nomadskolinspektör, som erhållit konstitutorial å tjänsten, är skyldig att

utan minskning i de av honom a nomadskolinspektörstjänsten åtnjutna

Departe
mentschefen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ordinarie avlöningsförmånerna och utan försämring av den med tjänsten förbundna

pensionsrätten enligt Kungl. Majrts bestämmande låta sig förflyttas

till annan befattning i statens tjänst.

De till nomadskolinspektören utgående avlöningsförmånerna äro sålunda

—- med undantag av de fördelaktigare bestämmelserna rörande tillfällig

löneförbättring samt av det särskilda arvodet — desamma som utgå till

folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen är förlagt till Jämtlands,

Västerbottens eller Norrbottens län och som är där bosatt.

Varken lärarlönelcommittén eller 1928 års lönekommitté behandlade frågan

örn lönereglering för nomadskolinspektören. Däremot upptog skolöverstyrelsen

densamma i sitt utlåtande över sistnämnda kommittés betänkande, där

överstyrelsen meddelade, att nomadskolinspektören i skrivelse den 20 september

1928 hemställt, att han måtte vid tjänstledighet få behålla det särskilda

arvodet eller lönetillägget, vilket han ansåge böra vid regleringen

beräknas till icke 1,100 utan 1,500 kronor.

Med anledning av denna framställning fann sig överstyrelsen böra taga

i övervägande frågan örn reglering av de utgående lönebeloppen och anförde

i detta hänseende huvudsakligen följande:

Vid en sådan reglering syntes två alternativa tillvägagångssätt kunna följas.

Det ena skulle innebära, att befattningshavare inom nomadskolväsendet skulle

placeras i högre lönegrad än med dem jämförbara befattningshavare, det andra

att den nu gällande ordningen med särskilda tilläggsbelopp för befattningshavarna

inom nomadskolan bibehölles och att endast själva beloppen fastställdes

i enlighet med de nya förhållandena. För befattningshavarna skulle det

förstnämnda av dessa alternativ helt visst synas mest tillfredsställande, då

därigenom även deras pensionsförhållanden komme att förmånligt påverkas.

Det senare alternativet erbjöde måhända lättare anpassning efter möjligen

inträdande förändrade förhållanden.

Skulle särskild lönegrad bestämmas för nomadskolinspektören, måste den,

för att nu rådande relation till folkskolinspektör efter regleringen skulle

bibehållas, sättas två lönegrader över dennes och alltså, örn folkskolinspektör

placerades i 26 lönegraden, nomadskolinspektören placeras i 28 lönegraden.

Örn däremot fortfarande ett tilläggsbelopp skulle bibehållas, borde detta

med utgångspunkt från det nu utgående, 1,100 kronor, med hänsyn till

dyrtidstillägget sättas till 1,500 kronor. Den nu gällande föreskriften om

att detta särskilda arvode skulle utgå till nomadskolinspektören allenast för

den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, syntes böra utgå,

då likhet i detta avseende lämpligen borde råda i fråga örn de till nomadskolinspektör

och till nomadlärare utgående särskilda lönetilläggen, och

de sistnämnda ägde uppbära ifrågavarande lönetillägg även under tjänstledighet.

Läroverkslönesakkunniga hava ansett sig böra till övervägande upptaga frågan

örn lönereglering för nomadskolinspektören i samband med sin behandling

av folkskolinspektörernas löneregleringsfråga. Härvid hava de undersökt

de båda alternativ, som skolöverstyrelsen framfört i sitt utlåtande.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Därest nomadskolinspektören erhölle placering två lönegrader högre än folkskolinspektörerna,

d. v. s. i 28 lönegraden, skulle följande löneökningar för

honom inträda för år räknat: under 1—3 åren med 191 kronor, under 4—

5 åren med 671 kronor, under 6 året med 171 kronor, under 7—9 åren

'' med 651 kronor, under 10 året med 1,131 kronor samt från och med 11

året med 631 kronor. Därest nomadskolinspektören placerades i 26 lönegraden

med ett särskilt tillägg av 1,500 kronor, skulle de honom nu tillkommande

avlöningsförmånerna för år ökas med: under 1—3 åren 636

kronor, under 4—5 åren 1,500 kronor, under 6 året 516 kronor, under 7—9

åren 1,036 kronor, under 10 året 1,476 kronor samt från och med 11 året

976 kronor.

Beträffande valet mellan de behandlade båda alternativen — 28 lönegraden

eller 26 lönegraden jämte särskilt lönetillägg — hava läroverkslönesakkunniga

framhållit följande.

Ur befattningshavarens synpunkt torde måhända det första alternativet

vara att föredraga, med hänsyn till den därmed följande högre pensionen.

Vid val av det andra alternativet kunde dock den sammanlagda avlöningen

sättas till högre belopp än som motsvarade lönen enligt det första alternativet.

Sett från statens synpunkt syntes avgjort vara att föredraga att

inordna nomadskolinspektören bland folkskolinspektörerna i övrigt med ett

särskilt lönetillägg. Härigenom skulle ingen svårighet ur avlöningshänseende

uppstå att förflytta nomadskolinspektören till annan inspektörsbefattning,

vilket kunde visa sig önskvärt på grund av de särskilda krav på fysisk

spänstighet, vilka måste ställas på nomadskolinspektören. De sakkunniga

hava fördenskull tillstyrkt alternativet med 26 lönegraden — liksom i fråga

om folkskolinspektör enligt avdelning B av allmänna civilförvaltningens

löneplan — jämte lönetillägg av 1,500 kronor för år. Sistnämnda belopp

hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, främst med hänsyn till svårigheten

att rekrytera den ifrågavarande befattningen, ehuru de därav föranledda

löneökningarna, såsom nyss visats, bliva ganska betydande. Ersättning till

vikarie för nomadskolinspektören förutsättes av de sakkunniga skola bestämmas

av Kungl. Maj:t. I

I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag, att samtidigt med folkskolinspektörerna

även nomadskolinspektören bör erhålla lönereglering enligt

det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet.

Vad angår formen för lönesättningen, har jag funnit det av läroverkslönesakkunniga

förordade förslaget vara det mest ändamålsenliga. Jag tillstyrker

alltså, att nomadskolinspektören hänföres till lönegraden B 26 enligt

avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen och härjämte tilldelas

ett särskilt lönetillägg av 1,500 kronor. De närmare bestämmelserna

rörande tilläggets åtnjutande under ledighet m. m. torde Kungl. Maj:t få

utfärda. Expensersättning bör givotvis utgå även till nomadskolinspektören.

Departe
mentschefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

14. Vaktmästarpersonal.

Vid de undervisningsanstalter, om vilka här är fråga, finnes anställd en

talrik personal för fullgörande av vaktmästarsysslor, skötsel av värmeledning

m. m. Denna personals anställnings- och avlöningsförhållanden äro

mycket växlande och även i viss män oklara. I några fall avlönas, såsom

av det följande närmare framgår, befattningshavarna av vederbörande avlöningsanslag,

i andra fall av anslag, som äro avsedda för bestridande av omkostnader

och andra utgifter, i åter andra — och det största antalet — fall

av medel, som icke anvisats å riksstaten. För vissa befattningshavare hava

Kungl. Majit och riksdagen fastställt avlöningens storlek, för andra utgår

lönen enligt av skolöverstyrelsen givna direktiv, för andra åter bestämmes

lönen av den som anställt personalen (rektor eller lokalstyrelse). A ordinarie

stat äro endast uppförda vissa befattningshavare vid de tekniska läroverken

samt vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Vid olika tillfällen har, såsom jag kommer att längre fram närmare beröra,

frågan örn vaktmästarnas avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande

spörsmål varit föremål för behandling. Då nu förestår en definitiv

lönereglering för lärarpersonalen vid här berörda läroanstalter, synes

även spörsmålet örn avlönings- och anställningsförhållandena för vaktmästare

och dylika befattningshavare böra tagas under övervägande.

Nuvarande förhållanden.

Att börja med torde böra lämnas en redogörelse dels för de bestämmelser,

som för närvarande gälla beträffande antagande av vaktmästare och annan

betjäning vid här ifrågavarande läroanstalter, dels ock rörande denna vaktpersonals

antal och löneförmåner m. m. De sistnämnda uppgifterna hava

till största delen av läroverkslönesakkunniga införskaffats från vederbörande

rektorer och avse förhållandena höstterminen 1936.

De allmänna läroverlcen. I läroverksstadgan föreskrives, att vaktmästare

och övrig betjäning vid ett läroverk, allt efter läroverkets behov, anställes

av lokalstyrelsen för läroverket, vilken tillika bestämmer ifrågavarande personals

avlöningsförmåner och äger att uppgöra instruktion för densamma.

Den kontanta avlöningen till vaktmästare, eldare och övrig betjäning vid

läroverken ävensom kostnader för renhållning bestridas av läroverkens ljusoch

vedkassor. Såsom regel åtnjuta nämnda befattningshavare fri bostad

med lyse och värme, vanligen förlagd till läroverkshuset. Ljus- och vedkassans

inkomster utgöras av dels en terminsavgift, som av lokalstyrelsen

på rektors förslag fastställes i mån av behov till lika belopp för varje lärjunge,

dock att beloppet icke utan skolöverstyrelsens medgivande må sättas

högre än 25 kronor, dels ock en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lokalstyrelsen annorlunda förordnar. I fråga om de lärjungar, vilka i föreskriven

ordning helt eller delvis befrias från den till ljus- och vedkassan

utgående avgiften, beredes kassan ersättning, som utgår av ett av riksdagen

beviljat anslag, vilket för budgetåret 1936/1937 uppgår till 385,000 kronor.

Enligt av läroverkslönesakkunniga införskaffade uppgifter funnos under

höstterminen 1936 vid 118 av de 137 allmänna läroverken tillhopa 177

vaktmästare med heltidstjänstgöring, d. v. s. minst 7 timmars genomsnittlig

tjänstgöring per dag. Vid flera läroverk funnos mer än en vaktmästare:

13 läroverk hade tre vaktmästare var och 33 hade två vaktmästare, medan

72 hade en vaktmästare och 19 saknade vaktmästare med heltidstjänstgöring.

Benämningarna på vaktpersonalen växla. Vid varje läroverk finnes

en befattningshavare, som kallas vaktmästare, men där mer än en sådan

är anställd, växla benämningarna: eldare, maskinist, värmeledningsskötare,

gymnastikvaktmästare. Även benämningarna förste och andre vaktmästare

finnas, liksom biträdande vaktmästare, gårdskarl, reparatör; vid ett läroverk

finnes anställd en trädgårdsmästare.

Lönerna för ifrågavarande vaktmästare äro mycket oenhetliga. Grundbeloppen

äro sålunda skiftande, och i vissa fall utgå ålderstillägg, i andra

icke. Där ålderstillägg förekomma, variera de till beloppen och utgå med

olika tidsintervaller. Naturaförmåner ligga i de flesta fall utanför den kontanta

lönen men inräknas stundom i lönen. Dessa förmåners värde uppskattas

till mycket växlande belopp, lägst 150 och högst 1,200 kronor. De

totala lönebeloppens variationer framgå av följande uppgifter, där minimioch

maximibelopp för vaktmästare med heltidstjänstgöring vid olika kategorier

av läroverk äro angivna. Förekommande naturaförmåner äro inräknade,

liksom dyrtidstillägg. I de fall, där ålderstillägg äro bestämda, har

det räknats med att samtliga dylika tillägg åtnjutas.

Vid högre allmänna läroverk, där tre vaktmästare äro anställda, växlar

avlöningen mellan 2,235 kronor och 4,883 kronor, där två vaktmästare äro

anställda, mellan 2,340 kronor och 4,269 kronor och där endast en vaktmästare

är anställd, mellan 2,850 kronor och 4,320 kronor. Vid den enda

realskola, som har tre vaktmästare, äro motsvarande lönebelopp 4,200 och

4,760 kronor, vid den enda realskola, som har två vaktmästare, 3,440 och

4,767 kronor och vid de realskolor, som hava en vaktmästare, 2,100 och

4,135 kronor.

Vid 17 läroverk finnas vaktmästare, som icke hava heltidstjänstgöring.

Vissa bland dem uppgivas vara anställda även vid annan läroanstalt, vanligen

folkskola. Från två läroverk har uppgivits att inga vaktmästare äro

anställda.

I många fall åtnjuter vaktmästaren särskild ersättning för utförande av

vissa uppgifter vid läroverket, såsom städning, renhållning, bestyr i samband

med uthyrandet av lokaler inom läroverket och dylikt.

Högre lärarinneseminariet. Vaktmästare och övrig betjäning anställes —

liksom tidigare skedde vid de allmänna läroverken -— av rektor mot den

avlöning, som lärarkollegiet bestämmer. Vid seminariet finnas för närvarande

anställda en vaktmästare, tillika portvakt, och en eldare. Såsom avlöning

åt dessa äro i staten för seminariet upptagna arvoden med 800

kronor för vaktmästaren och 750 kronor för eldaren, vartill kommer dels

för vaktmästaren fri bostad samt tillfällig löneförbättring med 400 kronor,

dels ock för eldaren tillfiillig löneförbättring med 250 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Folkskoleseminarierna. Vid folkskoleseminarierna finnas anställda vaktmästare,

eldare, trädgårdsbiträden och annan vaktpersonal. Enligt gällande

seminariestadga anställes och entledigas vaktmästare och annan för vederbörande

seminarium nödig betjäning av rektor, som jämväl bestämmer avlöning

i enlighet med de närmare föreskrifter, som kunna meddelas av skolöverstyrelsen.

Avlöningen bestrides av det å omkostnadsstaten för seminarierna

uppförda anslaget till expenser.

Tjänstgörings- och avlöningsförhållandena för den fast anställda personalen

växla avsevärt. Enligt av läroverkslönesakkunniga inhämtade uppgifter finnas

tre vaktmästare vid vart och ett av seminarierna i Uppsala, Linköping,

Falun, Lund, Göteborg, Karlstad och Luleå samt två vaktmästare vid vart

och ett av seminarierna i Stockholm, Kalmar och Umeå. Den sammanlagda

avlöningen — ålders- och dyrtidstillägg samt naturaförmåner däri inräknade

— växlar mellan: vid seminarier med tre vaktmästare 2,527 kronor och

3,970 kronor samt vid seminarier med två vaktmästare omkring 1,200

kronor1 och 3,987 kronor.

Småskoleseminarierna. Dessa läroanstalter hava först på senare år helt

övertagits av staten. Några allmänna bestämmelser örn ordningen för anställande

av vaktpersonal finnas ännu icke. Tills vidare tillämpas de bestämmelser,

som i motsvarande avseende gälla för folkskoleseminarierna.

Avlöningen utgår — liksom vid sistnämnda seminarier — ur vederbörande

anslag till expenser. För närvarande finnas två vaktmästare vid vart och

ett av seminarierna i Skara, Strängnäs, Växjö (t. o. m. läsåret 1937/1938

folkskoleseminarium), Landskrona och Härnösand samt en vid vartdera av

seminarierna i Haparanda och Lycksele. Vid den förstnämnda gruppens

seminarier växlar avlöningen mellan 1,680 kronor och 3,138 kronor, vid den

senares mellan 2,148 kronor och 3,076 kronor.

De tekniska läroverken. Enligt för de tekniska läroverken gällande bestämmelser

har vederbörande läroverksstyrelse att anställa och avskeda vaktmästare

och annan för läroverket nödig betjäning. A avlöningsstaterna för

de — för närvarande sju — tekniska läroverken är för budgetåret 1936/

1937 uppförd följande ordinarie personal: 6 vaktmästare med en avlöning

av 1,450 kronor, 3 maskinister och eldare med en avlöning av 1,750 kronor

samt 3 laboratorievaktmästare med en avlöning av 1,750 kronor. För en

var kan tillkomma tre förhöjningar å lönen å 100 kronor. Vidare utgå till

dem tillfälligt lönetillägg (kungörelsen 1923 : 276) ävensom dyrtidstillägg.

Örn bostad med lyse och bränsle eller vissa av dessa förmåner åtnjutas,

vilket i regel är fallet, skola vissa avdrag å lönen göras.

Ytterligare utgår ur en å avlöningsstaten upptagen anslagspost medel till

bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie vaktbetjäning, nämligen till en

laboratorievaktmästare samt en maskinist och eldare vid elektroteknisk a fackskolan

i Västerås ävensom till en vaktmästare vid tekniska fackskolan i

Eskilstuna. Nämnda tre befattningshavare äro jämväl anställda vid vederbörande

städers läroanstalter. Slutligen utgår ur samma anslagspost ersättning

för utförande av maskinist- och eldargöromålen vid tekniska gymnasiet

i Härnösand. 1

1 Avser biträdande vaktmästare (kvinnlig), som uppbär kontant lön av 900 kronor med

rätt att av förste vaktmästaren erhålla bostad och kost mot ersättning av 300 kronor för år.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majis -proposition Nr 271.

Läroanstalterna för blinda. Vaktbetjäningen vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män

och hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor antages enligt bestämmelserna

i gällande stadga av vederbörande rektor. Avlöningen utgår i fråga

örn institutet å Tomteboda samt hantverksskolan i Växjö från vederbörande

omkostnadsanslag, anslagsposten vårdare och tjänstepersonal. Beträffande

hantverksskolan i Kristinehamn utgår däremot lönen från den å avlöningsstaten

uppförda anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie personal.

Enligt inhämtade uppgifter åtnjuter den vid nämnda anstalter anställda

personalen följande löneförmåner, inberäknat värdet av åtnjutna natura
-

förmåner:

Tomteboda:

maskinist......................kronor 4,200

vaktmästare..................... » 3,200

eldare........................ * 3,250

gårdsdräng och eldare............. » 2,800

Kristinehamn:

vaktmästare.....................kronor 3,345

Växjö:

vaktmästare.....................kronor 2,500

Utom för sistnämnda vaktmästare ingår i de angivna avlöningsbeloppen

samtliga för respektive befattningar stadgade ålderstillägg. Dyrtidstillägg

utgår till och är inberäknat i avlöningen för vaktmästarna i Kristinehamn

och Växjö.

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Enligt det för anstalten

gällande reglementet antages vaktpersonalen av anstaltens styrelse

efter förslag av rektor, styrelsen dock obetaget att åt rektor överlåta här

ifrågavarande angelägenheter. Vaktmästarpersonalen vid anstalten är dels

ordinarie, dels extra. Den ordinarie personalen utgöres av en maskinist

och två vaktmästare, vilka enligt avlöningsstaten åtnjuta avlöning med

respektive 1,750, 1,450 och 1,450 kronor. Till samtliga utgå tre ålderstilllägg

ä 100 kronor. Härtill kommer tillfälligt lönetillägg ävensom dyrtidstillägg.

En icke-ordinarie vaktmästare uppbär arvode från den i avlöningsstaten

uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t. För vårdar- och ekonomipersonal i övrigt är

särskild anslagspost anvisad under omkostnadsstaten. Anledning saknas att

här närmare ingå på denna personals avlöningsförhållanden.

Tidigare framställningar och förslag.

Framställningar om åtgärder för reglerande av vaktmästarpersonalens anställnings-

och löneförhållanden hava vid upprepade tillfällen gjorts av

ifrågavarande befattningshavare vid de allmänna läroverken.

Sveriges allmänna läroverks vaktmästarförening ingav sålunda i februari

1918 en framställning om utredning av läroverksbetjäningens tjänstgöring

och löneförhållanden, vilken framställning sedermera kompletterats genom

skrivelser av februari 1920 samt januari och november 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Vaktmästarföreningen anförde i förstnämnda framställning, att läroverkens

vaktmästare stöde tillbaka för ämbetsverkens i fråga örn anställningens

trygghet, avlöningens storlek och utsikterna att undgå nöd på gamla dagar.

Senare har föreningen yrkat, att vaktmästarnas tjänster skulle bliva ordinarie

och att en reglering av löne- och arbetsförhållanden skulle vidtagas.

Då avlöningen utginge ur läroverkens ljus- och vedkassa, kunde den bliva

beroende av faktorer, som inverkade olika på olika orter och i varje fall

försvårade eller omöjliggjorde tillgodoseendet av betjäningens krav, hur välberättigade

de än kunde vara. Vidare har föreningen yrkat, att maskinisterna

vid vissa större läroverk samt de vaktmästare vid de större realskolorna,

vilka förutom vaktmästartjänsten även skötte värmeledningen, skulle

åtnjuta samma lön som vaktmästarna vid de större läroverken.

Dåvarande läroverlcsöverstyrelsen anförde i utlåtanden den 25 september

och den 3 december 1919 i huvudsak följande.

Överstyrelsen funne vaktmästarnas begäran om en mera tryggad och

ekonomiskt fördelaktigare ställning befogad. Att olägenheter följde därav,

att avlöningen utginge ur ljus- och vedkassan samt bestämdes av kollegiet,

ansåge överstyrelsen bevisat. Dels hade avlöningen vid många läroverk,

särskilt de mindre, blivit för knapp, dels hade lönebeloppen för vaktmästare

med ungefär likartad tjänstgöring blivit i hög grad växlande. Ett likformigt

lönesystem borde träda i det gamlas ställe, och förutsättningen härför

vore, att vaktmästarnas avlöning utginge av statsmedel. Mindre egentligt

vöre dock att bestrida utgiften i fråga av terminsavgifterna till statsverket

liksom även att bestrida en del av utgiften av ljus- och vedkassan

och en annan del av statsmedel, varför överstyrelsen föreslog, att vaktmästarnas

kontanta avlöning måtte utgå av statsmedel.

Läroverksvaktmästares befattning ansåge överstyrelsen vara mera maktpåliggande

och ansträngande än vaktmästarnas vid departementen, de centrala

ämbetsverken och länsstyrelserna. Dessa senare hade i allmänhet en

stor del av dagen ledig, medan de förras arbetsdag började mycket tidigt

och slutade sent. Detta gällde i första hand de egentliga vaktmästarna vid

högre lärarinneseminariet och de större läroverken, vilka i lönehänseende

borde ställas lika med förste vaktmästarna vid statens ämbetsverk och betecknas

med benämningen vaktmästare av andra graden. Övriga läroverksvaktmästare

borde avlönas i likhet med vaktmästare vid statens ämbetsverk

och betecknas såsom vaktmästare av första graden.

Av en utav överstyrelsen verkställd undersökning angående behov av

vaktmästarpersonal framginge, att en vaktmästare av andra graden borde

finnas vid högre lärarinneseminariet och vart och ett av de högre läroverken

samt vid de dåvarande sex största realskolorna. Två vaktmästare av

första graden skulle dessutom finnas vid vart och ett av nio högre allmänna

läroverk, en vid vart och ett av övriga högre läroverk utom fem, vid vilka

endast en av andra graden skulle finnas. Vidare skulle vaktmästare av

första graden finnas en vid varje realskola utom fyra. Kvinnliga vaktmästare

borde kunna anställas av senare slaget, med ett avlöningsbelopp 20

procent lägre än för motsvarande manlig vaktmästare. För kvinnlig vaktmästare,

som i undantagsfall anställdes i stället för manlig av andra graden,

borde i varje särskilt fall avlöningen bestämmas av Kungl. Majit.

Till den för längre eller kortare tid erforderliga extra personalen borde

avlöningen utgå av vederbörande kassa vid läroverket. Överstyrelsen be
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 163

rörde jämväl vaktmästarnas naturaförmåner och värderingen m. m. av dessa

förmåner.

Statskontoret anförde i utlåtande den 19 januari 1920 bland annat följande.

Det vore mindre lämpligt och staten knappast värdigt, att statstjänare avlönades

av läroverkens elever. Med hänsyn till anförda omständigheter,

särskilt den stora svårigheten att med det nu rådande avlöningssystemet

uppnå enhetlighet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att staten åtoge

sig avlöningen av läroverkens vaktmästare. Detta vore även att fullgöra

en redan av statsförvaltningen godtagen princip, tillämpad vid andra statsanstalter,

t. ex. folkskoleseminarier och tekniska läroverk. I likhet med

skolöverstyrelsen ansåge statskontoret, att utvägen att höja lärjungarnas terminsavgifter

till statsverket icke borde anlitas.

Beträffande de av läro verk söverstyrelsen föreslagna olika avlöningstyperna

yttrade statskontoret, att vaktmästarna av andra graden — även örn de i

regel icke komme att utöva förmanskap — borde avlönas högre än vanliga

vaktmästare. Det syntes nämligen av handlingarna vara ådagalagt, att

ifrågavarande vaktmästares dagliga arbetstid betydligt överskrede den för

vaktmästarna vid exempelvis de centrala ämbetsverken föreskrivna samt

även att vaktmästarsysslorna vid läroverken fordrade större mångsidighet

hos sina innehavare. I anslutning härtill biträdde statskontoret läroverksöverstyrelsens

förslag rörande löneställningen för de allmänna läroverkens

vaktmästare.

1902 års lönereglering skommitté framhöll i utlåtande den 2 september 1921,

att de vid de allmänna läroverken anställda vaktmästarna och med dessa

jämförliga befattningshavare redan i viss mening vore att betrakta såsom

statsfunktionärer, varför frågan gällde, huruvida de lämpligen borde göras

till ordinarie befattningshavare i statens tjänst. Örn också göromålen för

ifrågavarande tjänstinnehavare vore i stort sett ensartade, vore dock omfattningen

och mängden av arbetet synnerligen växlande. Sistnämnda omständighet

måste givetvis vid en definitiv lönereglering medföra en gruppering

av befattningshavarna i flera olika lönegrader, vilket allt förutsatte en

synnerligen ingående prövning av de i de särskilda fallen rådande förhållandena.

Givetvis borde tillses, att ordinarie befattningar icke inrättades i

de fall, där full sysselsättning icke kunde beredas personal. Kommittén

höll vidare före, att en lönereglering, som gjorde ifrågavarande befattningshavare

till statsfunktionärer i egentlig mening, skulle medföra ett alltför

strängt fastlåsande av förhållanden, som på ett mera praktiskt, mera ändamålsenligt

och mera smidigt sätt läte sig ordna genom ett bibehållande av

det hittillsvarande systemet. Kommittén, som behjärtade personalens önskemål

att få pensionsfrågan ordnad, kunde dock ej finna, att häri läge något

avgörande skäl för att göra dessa befattningar till ordinarie statstjänster.

Riksdagen hade nämligen beviljat såväl pensioner till avgående läroverksvaktmästare

som understöd åt änkor och barn efter sådana tjänstinnehavare.

Med hänsyn såväl till de i ärendet förefintliga, outredda frågorna som

till de rådande statsfinansiella förhållandena ansåg sig löneregleringskommittén

icke kunna åtminstone för det dåvarande tillstyrka, att vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare vid de allmänna läroverken

gjordes till ordinarie statstjänstemän.

Lärarlönekommittén upptog icke till behandling frågan örn löneförhållandena

för vaktmästarna vid de allmänna läroverken och vid de statliga små
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skoleseminarierna. Då kommitténs förslag beträffande lönereglering för

vaktmästarpersonalen vid övriga, nu ifrågavarande läroanstalter delvis grundade

sig på förhållanden, som numera undergått förändring i olika avseenden,

torde någon redogörelse för de av kommittén framlagda förslagen

icke vara erforderlig i förevarande sammanhang.

1928 års löneJcommitté, som erhöll remiss å berörda, av läroverkens vaktmästarförening

gjorda framställningar jämte däröver avgivna yttranden, har

i sitt betänkande framlagt förslag beträffande lönereglering för vaktmästarpersonalen

vid samtliga nu ifrågavarande läroanstalter med undantag av

statens småskoleseminarier.

Beträffande de allmänna lär över leon ansåg kommittén, att staten borde åtaga

sig avlöningen av de vaktmästare, som hade full tjänstgöring. Övrig personal

av ifrågavarande slag borde anställas och avlönas på hittills vanligt

sätt och enligt grunder, som för varje läroanstalt för sig befunnes lämpliga.

Såsom skolöverstyrelsens utredning visat, vore vaktmästarna beträffande

arten och omfånget av sin syssla i flera avseenden olika ställda vid olika

läroverk. På grund härav vore det å ena sidan lämpligt och naturligt med

olika löneställning, å andra sidan icke lämpligt med andra benämningar än

vaktmästare, dock att vaktmästare med den högre löneställningen borde

betecknas såsom förste vaktmästare, de övriga såsom vaktmästare.

Enligt kommitténs förslag skulle vid de då befintliga läroverken anställas

följande ordinarie vaktmästarpersonal:

vid 11 högre allmänna läroverk en förste vaktmästare (7 lönegraden) och

två vaktmästare (5 lönegraden);

vid 13 högre allmänna läroverk och 5 realskolor en förste vaktmästare

och en vaktmästare;

vid 25 högre allmänna läroverk en förste vaktmästare;

vid 64 realskolor en vaktmästare.

I likhet med vad som gällde för personal vid statens verk, borde åtnjutna

naturaförmåner inordnas i lönen och ersättning utgivas av befattningshavarna.

Kommittén framhöll, att av läroverkens medel borde, såsom

dittills skett, kunna utgå ersättning för sådana uppdrag utom tjänsten, som

enligt särskild överenskommelse anförtroddes åt vaktmästarna, t. ex. städning,

i den mån det befunnes lämpligt, att dylik syssla ombesörjdes av

vaktmästaren.

Två av kommitténs ledamöter förordade i avgiven reservation, att vid

läroverk med två eller flera vaktmästare den ene skulle erhålla lön enligt

6 lönegraden, under förutsättning att hans uppgift huvudsakligen bestode

i att vara värmeledningsskötare.

I fråga om högre lärarinneseminariet förordade kommittén, att såväl vaktmästaren

som eldaren skulle erhålla ordinarie anställning, den förre med

beteckningen förste vaktmästare och placering i 7 lönegraden, den senare

med benämningen vaktmästare och placering i 5 lönegraden. För åtnjutna

naturaförmåner skulle ersättning utgå enligt avlöningsreglementets bestämmelser.

Beträffande folJcskoleseminarierna — då 15 till antalet — tillstyrkte kommittén,

att vid ett seminarium skulle anställas en förste vaktmästare (7

lönegraden och två vaktmästare (5 lönegraden), vid 7 seminarier en förste

vaktmästare och en vaktmästare, vid 3 seminarier en förste vaktmästare

samt vid 4 seminarier en vaktmästare.

I avseende å de telcnislca läroverken föreslog kommittén placering av ma
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skinist och laboratorievaktmästare i 7 lönegraden och vaktmästare i 5 lönegraden,

med avdrag för värdet av lämnade naturaförmåner. Kommittén

påpekade, att vid vissa av ifrågavarande läroverk funnes betjäningspersonal,

vilken icke åtnjöte full avlöning från staten, enär vederbörande förutsattes

jämväl tjänstgöra vid kommunala läroanstalter. I dessa fall utginge bidragen

från statens sida under villkor, att vederbörande kommun till befattningshavaren,

så länge han vore anställd vid såväl statens som stadens

läroanstalter, utbetalade så stort arvode, att sammanlagda avlöningsförmånerna

uppginge till samma belopp, som fastställts för motsvarande ordinarie

personal, dock med avdrag av belopp, motsvarande ordinarie befattningshavares

pensionsavgifter.

Beträffande blindinstitutet å Tomteboda förordade kommittén ordinarie

anställning för en maskinist, med lön enligt 7 lönegraden, samt en vaktmästare,

med lön enligt 5 lönegraden. För vaktmästare vid vårdanstalten i

Lund föreslog kommittén placering i 5 lönegraden.

I sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande anslöt sig skolöverstyrelsen

till den av kommittén uttalade uppfattningen, att den vaktbetjäning

vid läroverken, som hade full tjänstgöring, borde anställas på

ordinarie stat, medan övrig personal av ifrågavarande slag skulle anställas

och avlönas på dittills brukligt sätt. En viss löneskillnad mellan olika slag

av vaktmästare vore motiverad. Överstyrelsen biträdde även förut berörda

reservanters förslag örn högre löneplacering av de vaktmästare, som hade

till huvudsaklig uppgift att vara värmeledningsskötare. I sådan vaktmästares

skyldigheter borde i så fall ingå att utan särskild ersättning så långt

möjligt biträda med reparationer av läroverkets inventarier och undervisningsmateriel.

För dylik vaktmästare föreslog överstyrelsen placering i 6

lönegraden och benämningen maskinvakt. Överstyrelsen ifrågasatte emellertid,

huruvida icke vid realskolor, där endast vaktmästare vore anställd,

även denne borde '' komma i åtnjutande av lön enligt 6 lönegraden. En

dylik vaktmästare hade förutom de visserligen mindre omfattande vaktmästarsysslorna

även att utföra en maskinvakts arbete, och det vore följaktligen

ett intresse för läroverket att såsom vaktmästare erhålla en även

mekaniskt förfaren person, som kunde biträda med erforderliga reparationer.

Enligt överstyrelsens förslag skulle alltså förste vaktmästare erhålla avlöning

i 7, maskinvakt i 6 och vaktmästare i 6 eller 5 lönegraden.

I fråga örn läroverkens placering i olika grupper med hänsyn till antalet

behövliga vaktm ästartj än ster bleve vissa modifikationer av kommitténs förslag

erforderliga. Man borde räkna med inrättandet av ytterligare vaktmästartjänster

än dem lönekommittén förordat. Emellertid syntes denna

fråga böra närmare utredas, innan definitivt beslut fattades.

Beträffande vaktmästarnas bostäder m. m. framhöll överstyrelsen allenast,

att det syntes nödvändigt att uppställa vissa fasta beräkningsgrunder för

värderingen av bostadsförmånen inom olika dyrortsgrupper. Bostadsinnehavaren

ägde ju i förevarande fall ej själv bestämma över bostadens beskaffenhet,

utrymme in. m. Det vore jämväl önskvärt, att hithörande förhållanden

reglerades genom en boställsordning.

Då förhållandena vid de olika läroverken vore i hög grad skiftande,

skulle det, yttrar överstyrelsen, möta stora svårigheter och knappast heller

vara önskvärt att få till stånd för rikets samtliga läroverk enhetliga bestämmelser

för vaktmästarnas tjänsteåligganden. Dessa borde i stället regleras

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i den av vederbörande lokalstyrelse vid läroverket utfärdade instruktionen

för vaktmästarpersonalen.

Överstyrelsen instämde slutligen i vad lönekommittén anfört beträffande

rätt för vaktmästarna att uppbära ersättning för vissa särskilda uppdrag.

Beträffande högre lärarinneseminariet föreslog överstyrelsen, att en förste

vaktmästare skulle anställas med placering i 7 lönegraden och en maskinvakt

med placering i 6 lönegraden. I fråga om folkskoleseminarierna och de

tekniska läroverken anslöt sig överstyrelsen i huvudsak till kommitténs förslag.

Yad beträffar läroanstalterna för ilinda, påpekade överstyrelsen, att enligt

lönekommitténs förslag maskinisten å Tomteboda skulle få minskad lön.

Hans arbete med skötseln av värmesystem i 6 olika byggnader vore så

omfattande, att vintertiden 2 eldare vore anställda till hans biträde. Han

borde jämställas med maskinister vid sjukhus och placeras i 8 lönegraden.

I vaktmästarens vid Tomteboda åligganden inginge jämväl att ansvara för

institutets bokförlag och sköta försäljningen av böcker till landets alla blinda.

Han borde därför jämställas med förste vaktmästare och placeras i 7 lönegraden.

Vaktmästare vid hantverksskolorna i Kristinehamn och Växjö

borde uppföras på ordinarie stat och placeras, den förre, som jämväl vore

lastbilschaufför, i 6 och den senare i 5 lönegraden.

Angående vårdanstalten i Lund förordade överstyrelsen, att i tjänsteförteckningen

skulle upptagas en maskinist, som av 1930 års rikdag uppförts

å anstaltens stat, i 7 lönegraden. Vaktmästare borde hänföras till 6 lönegraden.

I detta sammanhang böra anmälas vissa framställningar i nu förevarande

fråga, vilka under senare tid inkommit.

I en av skolöverstyrelsen med utlåtande av den 31 augusti 1935 till

Kungl. Majit överlämnad framställning hava rektorerna vid de allmänna

läroverken inom Skara stift samt i Göteborg, Strömstad och Jönköping hemställt,

att skolöverstyrelsen ville för sin del medverka till att frågan örn

vaktmästarnas anställnings- och avlöningsförhållanden fördes ytterligare

framåt till en snar lösning i den riktning, som av 1928 års lönekommitté

föreslagits. Skolöverstyrelsen har i yttrande över nämnda framställning uttalat

sin livliga anslutning till syftet med densamma.

I skrivelse den 16 september 1935 har civilförvaltningens personalförbund

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder, vilka kunde befinnas

nödiga för att frågan om lönereglering för personalen vid undervisningsväsendet

kunde föreläggas 1936 års riksdag, ävensom att därvid samtliga

vaktmästare och maskinister måtte föreslås bliva placerade i 7 lönegraden.

Med skrivelse den 21 november 1935 har vidare styrelsen för Sveriges läroverksvaktmästarförening

överlämnat en utredning angående vaktmästarpersonalens

löneförhållanden vid Stockholms allmänna läroverk, verkställd av

en kommitté, som tillsatts av lokalstyrelserna vid Stockholmsläroverken och

nämnda förenings styrelse, i samband varmed åtskilliga yrkanden i lönefrågan

framställts.

Läroverkslönesakkunniga.

I enlighet med givna direktiv hava läroverkslönesakkunniga till behandling

upptagit frågan örn lönereglering för vaktmästarpersonalen vid här omhandlade

läroanstalter.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

De sakkunniga hava härvid funnit sig böra i likhet med 1928 års lönekommitté,

skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrka, att ifrågavarande

personal vid de allmänna läroverken erhåller statsanställning i egentlig mening.

Enligt de sakkunnigas uppfattning saknas nämligen tillräckliga skäl

för att å ifrågavarande område bibehålla den nuvarande, i olika avseenden

otillfredsställande anordningen. Reglering av avlöningsförhållandena bör

fördenskull ske i anslutning till det för allmänna civilförvaltningen gällande

lönesystemet. Liknande reglering bör enligt de sakkunniga ske vid övriga,

nu ifrågavarande läroanstalter, vid vilka vaktbetjäningen redan intar ställning

av statstjänstemän.

Såsom förut omnämnts hava de sakkunniga inhämtat åtskilliga, i det

föregåehde delvis återgivna uppgifter till frågans belysande. Härvid har det

emellertid visat sig, att på ifrågavarande område råda synnerligen skiftande

förhållanden, vilket särskilt gäller den ojämförligt största kategorien av hithörande

befattningshavare, nämligen läroverksvaktmästarna. På grund härav

hava de sakkunniga funnit, att ett ställningstagande till frågan i alla dess

enskildheter icke kan ske utan en närmare undersökning, som de sakkunniga

icke varit i tillfälle att företaga. Enligt de sakkunnigas mening bör

det fördenskull uppdragas åt särskilda personer att verkställa undersökning

rörande förhållandena vid de olika hithörande läroanstalterna, på grundval

varav skolöverstyrelsen sedermera bör avgiva förslag i fråga örn behovet av

vaktmästarpersonal vid dessa anstalter.

Läroverkslönesakkunniga hava likväl ansett det ur olika synpunkter lämpligt,

att frågan om lönereglering för vaktmästarpersonalen upptages till övervägande

i samband med regleringen av lärarnas löner, ehuru endast i syfte

att få till stånd ett principuttalande från riksdagens sida. Det detaljerade förslag,

som är erforderligt för frågans slutgiltiga ordnande, bör enligt de sakkunnigas

mening föreläggas 1938 års riksdag. Då vid några läroanstalter

vaktpersonalen redan innehar ordinarie statsanställning, skulle åtgärder i

löneregleringssyfte kunna redan nu ifrågasättas för nämnda personal. De

sakkunniga hava likväl ansett, att för vinnande av enhetlighet frågan örn

lönereglering bör upptagas och behandlas samtidigt för hela den befattningshavarekategori,

örn vilken här är fråga.

Även om alltså berörda spörsmål icke kan omedelbart vinna sin lösning,

hava de sakkunniga ansett det lämpligt att preliminärt angiva den lönegradsplacering,

som synts dem skälig för vissa huvudfall. Härvid hava de

sakkunniga utgått dels från den lönenivå, som är bestämd för liknande

personal vid andra statliga institutioner, d. v. s. lönegraderna B 7, B 6 och

B 5 enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, dels från

befattningshavarnas arbetsuppgifter och andra därmed sammanhängande

omständigheter.

Lönegraden B 7 bör enligt do sakkunnigas mening i första hand ifrågakomma

för den främste vaktmästaren vid de läroanstalter, där mor än en

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sådan befattningshavare är anställd. Samma lönegrad skulle också kunna

bestämmas för vissa befattningshavare, som hava att sköta mera omfattande

värmeanläggningar och därtill utföra kvalificerat reparatörs- och dylikt

arbete. Lönegraden B 6 bör enligt de sakkunniga komma till användning

vid vissa läroanstalter, där endast en vaktmästare är anställd, liksom för

värmeledningsskötare, vilken ej endast är eldare. Lönegraden B 5 hava de

sakkunniga ansett lämplig för en vaktmästare — så kallad gymnastikvaktmästare

eller annan — vid läroanstalter med tre vaktmästare. För vaktmästare,

som endast har att ombesörja rena eldaregöromål, hava de sakkunniga

icke velat förorda ordinarie anställning. — I vad mån dessa huvudgrunder

för lönegradsplaceringen kunna visa sig genomförbara, låter sig

emellertid enligt de sakkunnigas mening icke avgöra, förrän — på'' sätt de

sakkunniga tillstyrkt — en undersökning vid de olika läroanstalterna kommit

till stånd.

I vaktmästarnas löneförmåner ingå som regel vissa naturaförmåner, vanligen

fri bostad med värme och lyse. I de flesta fall är bostaden belägen

i läroanstaltens hus eller därtill hörande, närbelägen lokal. De sakkunniga

hava utgått från, att vaktmästarna liksom andra statliga befattningshavare

skola uppbära bruttolön och att ersättning alltså skall erläggas för åtnjutna

naturaförmåner. Vad angår de allmänna läroverken, bestrides kostnaden för

lyse och värme i hithörande fall av ljus- och vedkassan, och ersättningen

för nämnda, förmåner bör fördenskull ingå till berörda kassa. Beträffande

åter ersättning för innehavd bostad är att märka, att bostaden för läroverkens

vaktmästare i regeln är förlagd till kommunen tillhörig byggnad. Samtliga

läroverkskommuner hava numera åtagit sig skyldighet att bygga och underhålla

läroverkshus. Härvid pläga kommunerna kunna påräkna understöd

ur den byggnadsfond, som skall finnas vid varje läroverk och som är bestämd

att bestrida vissa kostnader, som avse läroverkshuset. Med hänsyn

till dessa förhållanden hava de sakkunniga förordat, att bostadsersättningen

skall inlevereras till byggnadsfonden vid respektive läroverk. Värdering av

bostaden och bestämmande av ersättningens storlek bör enligt de sakkunniga

äga rum i samma ordning som gäller för rektorsbostäder. Kan enighet ej

uppnås, bör frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd.

I fråga örn ersättning för bostad m. m. för vaktmästare vid andra läroanstalter

än allmänna läroverk hava de sakkunniga ansett liknande bestämmelser

lämpliga. Ersättningen bör, där bostaden är belägen i statsverket

tillhörig byggnad, inlevereras till statsverket och ingå till statens

allmänna fastighetsfond.

Tillsättningen av vaktmästartjänster bör enligt de sakkunnigas mening

vid de läroanstalter, där lokalstyrelse finnes, tillkomma denna styrelse samt

vid övriga läroanstalter vederbörande rektor. Befattningarna böra kungöras

till ansökan lediga i vanlig ordning.

De sakkunniga hava förordat, att frågor örn vaktmästares uppflyttning i

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

högre löneklass skola, för vinnande av önskvärd enhetlighet i avseende på

uppflyttningsbestämmelsernas tillämpning, prövas och avgöras av skolöverstyrelsen.

Tjänstgöring som vaktmästare vid läroverk omedelbart före övergången

till det nya lönesystemet bör enligt de sakkunnigas mening få tillgodoräknas

vederbörande för uppfattning i högre löneklass, i den mån

tjänstgöringen varit likartad med den som tillhör den ordinarie befattningen.

Ehuruväl — att döma av de inhämtade upplysningarna — för närvarande

icke vid de statliga läroanstalterna förekomma »extra ordinarie» vaktmästare

med heltidstjänstgöring, hava de sakkunniga förutsatt, att dylik

anställning framdeles kan bliva erforderlig. Härvid har en inplacering i 5

lönegraden såsom regel ansetts böra tillämpas. Av den av de sakkunniga

verkställda utredningen har framgått, att vid åtskilliga läroanstalter nu

förekomma vaktmästare, som icke hava heltidstjänstgöring. Dessa äro dels

biträdande vaktmästare vid läroanstalt, där ordinarie vaktmästare finnes,

dels vaktmästare, som icke äro helt upptagna på grund av skolans ringa

storlek, dels vaktmästare, vilka äro samtidigt anställda vid den statliga

läroanstalten och vid annan läroanstalt. Ifrågavarande vaktmästartjänster

äro i regel behövliga för längre tid, i vissa fall ständigt. De sakkunniga

hava ansett, att för sistnämnda fall tjänstinnehavare bör kunna beredas anställning

såsom extra ordinarie tjänsteman, i enlighet med de härutinnan

gällande bestämmelserna. Fråga örn anställande vid ett läroverk av extra

ordinarie vaktmästare bör enligt de sakkunnigas mening underställas skolöverstyrelsens

prövning.

Personer, som fullgöra helt okvalificerat arbete, såsom gårdskarlar o. dyl.,

hava de sakkunniga ansett ej böra erhålla anställning som tjänstemän.

Läroverkslönesakkunniga hava vidare yttrat sig rörande de med löneregleringen

för vaktmästarpersonalen förenade kostnaderna m. m.

Vad först beträffar de allmänna läroverken, utgå lönerna ur läroverkens

ljus- och vedkassor, vilkas huvudsakliga inkomst utgöres av de till kassorna

inflytande terminsavgifterna. Ett inordnande av läroverksvaktmästarna bland

de egentliga statstjänstemännen behöver — såsom läroverkslönesakkunniga

påvisat — i och för sig icke medföra, att staten påtager sig några ökade

kostnader. Såsom de sakkunniga påvisat, kan sålunda tänkas, att ljus- och

vedkassorna till statsverket framdeles inleverera ett mot vaktmästarnas kontanta

avlöning svarande belopp. En annan lösning vore, att de avgifter,

som lärjungarna nu hava att erlägga till statsverket, höjdes i den utsträckning,

som kunde behövas för att täcka ifrågavarande lönekostnader. En

närmare undersökning har emellertid bibringat de sakkunniga den upprättningen,

att ett förfarande enligt endera av nämnda linjer skulle medföra

avsevärda olägenheter. Under sådana omständigheter hava de sakkunniga

ansett sig böra förorda, att lönekostnaderna i princip övertagas direkt av

statsverket och uppföras på de allmänna läroverkens avlöningsstat. Enligt

s. 170 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

de sakkunnigas mening bör detta gälla såväl ordinarie som extra ordinarie

befattningshavare, d. v. s. den personal med vars anställning är förenad

pensionsrätt. Eventuellt anställda extra vaktmästare liksom annan mera

tillfällig personal böra däremot, på sätt föreslagits av såväl 1928 års lönekommitté

som skolöverstyrelsen, alltjämt avlönas av ljus- och vedkassornas

medel.

Att nu verkställa en beräkning av kostnaderna för här ifrågavarande

vaktpersonals lönereglering hava de sakkunniga icke funnit möjligt. Huvudskälet

härtill är den förut antydda omständigheten, att det verkliga behovet

av vaktmästare vid de olika läroanstalterna icke kan fixeras utan en i detalj

gående undersökning. Ej heller kan förutses hur placeringen i löneklasser

kan komma att gestalta sig. De av läroverkslönesakkunniga införskaffade

uppgifterna rörande läroverksvaktmästarnas löneförhållanden hava

emellertid givit till resultat, att de nuvarande lönekostnaderna för de vaktmästare,

som hava heltidstjänstgöring, uppgå till omkring 580,000 kronor.

Enär de enligt det nya lönesystemet utgående individuella lönerna i många

fall torde komma att understiga de för närvarande bestämda och i åtskilliga

fall ungefär motsvara de sistnämnda, hava de sakkunniga ansett sig kunna

antaga, att den slutliga kostnaden för staten skulle komma att stanna vid

något över 600,000 kronor. Däremot skulle nämnda förhållanden komma

att influera på statens kostnader under de första åren, enär de vaktmästare,

som vid tiden för löneregleringens ikraftträdande åtnjuta högre löneförmåner

än de enligt nämnda system skulle komma att uppbära, övergångsvis

borde erhålla gottgörelse för inträffad löneminskning. Å andra sidan är

att märka, att genom statens övertagande av kostnaderna för vaktmästarnas

löner en ej ringa nedsättning torde kunna vidtagas i det förut omförmälda

anslaget för bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor.

Vad beträffar kostnaderna för lönereglering för vaktmästarna vid övriga

här ifrågavarande läroanstalter, hava de sakkunniga ansett sig kunna antaga,

att dessa kostnader torde bliva jämförelsevis föga betydande, då de

berörda befattningshavarna äro ganska fåtaliga.

De sakkunniga hava slutligen erinrat därom, att med vaktmästarnas inplacering

i det för civila befattningshavare gällande lönesystemet givetvis

kommer att följa rätt till såväl tjänste- som familjepension enligt därom

gällande författningar.

Att vaktmästarnas lönefråga nu tages upp till principbehandling av statsmakterna

är enligt min mening ofrånkomligt. För de allmänna läroverkens

vaktmästare den ojämförligt talrikaste av här ifrågavarande kategorier

av befattningshavare — innebär detta mer än en lönereglering i vanlig

mening, det betyder för dem en definitiv inplacering bland statsanställda

befattningshavare med de konsekvenser, detta kan medföra. Läroverksvaktmästarna

hava ända hittills intagit ett slags mellanställning i avseende

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

å sin anställningsform, och deras avlönings- och pensionsförhållanden hava,

såsom framgår av den föregående framställningen, icke haft den fasthet

och stadga och än mindre den enhetlighet och följdriktighet, som önskvärt

varit. Det är visserligen ej svårt att ur den historiska utvecklingen giva

förklaring till detta faktum, men uppenbarligen är det icke lämpligt att

låta ett dylikt förhållande få bestå, detta med tanke såväl på befattningshavarna

själva som på de institutioner, vid vilka de äro knutna. Principiellt

sett finnes ur här förevarande synpunkt icke någon skillnad mellan

läroverkens vaktmästare och vaktmästarna vid exempelvis folkskoleseminarier

och tekniska läroverk, vilka sedan länge äro även i formellt avseende

statsanställda. Jag ansluter mig alltså till den meningen, att läroverksvaktmästarna

snarast möjligt böra få sina avlönings- och anställningsförhållanden

statligt reglerade. Jag tillstyrker även, att de kontanta kostnaderna

för läroverksvaktmästarnas avlönande övertagas av statsverket, i den omfattning

som förordats av läroverkslönesakkunniga.

Vad angår de vaktmästare, som, anställda vid andra läroanstalter än allmänna

läroverk, redan äro att betrakta som statliga befattningshavare, är

det jämväl önskligt, att deras löneställning blir bestämd i enlighet med de

grunder, som gälla för dylika tjänstinnehavare i övrigt inom statsförvaltningen.

I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag det emellertid ej möjligt

att för 1937 års riksdag framlägga ett definitivt förslag angående lönereglering

för vaktmästarpersonalen. Ett principuttalande från riksdagens sida,

att lönereglering för vaktmästarna vid nu berörda läroanstalter skall genomföras,

bör dock fattas redan nu. Den detalj utredning, som jag, i likhet med

nämnda sakkunniga, finner erforderlig, bör efter ett dylikt principbeslut

snarast igångsättas. Angående sättet härför torde jag få tillfälle att senare

framlägga förslag inför Kungl. Majit.

Till läroverkslönesakkunnigas uttalanden örn lönegradsplaceringen m. m.

för vaktmästarna anser jag mig nu ej böra taga ställning. Så mycket

synes mig klart, som att den från olika håll angivna lönenivån — lönegraderna

B 7, B 6 och B 5 — torde vara den, från vilken detalj utredningen

bör utgå.

Vad läroverkslönesakkunniga yttrat beträffande naturaförmåner och därmed

sammanhängande frågor, har icke givit mig anledning till erinran.

Ej heller i övrigt har jag funnit skäl att i förevarande sammanhang giva

uttryck åt annan uppfattning än den, som framförts av de sakkunniga.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

II. Vissa organisatoriska förändringar inom det

statliga undervisningsväsendet m. m.

Innan jag övergår till att beräkna anslagsbehovet för nästa budgetår för

de grenar av undervisningsväsendet, som beröras av de i det föregående

framlagda förslagen till lönereglering, ämnar jag under ovanstående rubrik

behandla vissa frågor rörande organisationen av det statliga undervisningsväsendet

m. m., nämligen örn

upprättande av nya statliga gymnasier,

provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen,

rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring m. m.,

begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna vid de allmänna

läroverken,

omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under budgetåret 1937/

1938,

omfattningen av småskoleseminarieorganisationen under budgetåret 1937/

1938 samt

biträden åt folkskolinspektörerna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att skolöverstyrelsen i skrivelse den

11 februari 1937 hemställt örn förslag till 1937 års riksdag att för uppförande

av nybyggnader för högre allmänna läroverket i Haparanda bevilja

ett belopp av 990,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle anvisas för budgetåret

1937/1938. Detta ärende har till Kungl. Majit inkommit för sent

för att kunna bliva föremål för proposition till årets riksdag. Jag vill

emellertid här tillkännagiva, att enligt min uppfattning särskilda förhållanden

motivera, att staten påtager sig kostnaden för ifrågavarande läroverksbygge

ävensom de nya lokalernas förseende med inredning och utrustning,

samt att, såvitt vid en preliminär granskning kunnat bedömas, några väsentligare

erinringar mot föreliggande ritningar och kostnadsberäkningar icke

synas vara att framställa. Jag förutsätter, att frågan genom proposition

skall komma att underställas 1938 års riksdag.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

173

1. Upprättande av vissa nya statliga gymnasier.

De huvudgrunder för läroverksorganisationen, som fastställdes av 1927

års riksdag, innefattade en ej oväsentlig utvidgning av den dittillsvarande

gymnasieorganisationen. Kungl. Maj:t hade i propositionen nr 116/1927 föreslagit,

att nya statliga gymnasier skulle upprättas allenast i Södertälje och

Eskilstuna samt en ny gymnasielinje i Borås. Riksdagen anmälde emellertid

i skrivelse nr 262, att riksdagen beslutat upprätta nya statliga gymnasier

och gymnasielinjer icke blott i nämnda orter utan också i Eksjö,

Uddevalla, Skövde, Landskrona, Ystad och Hudiksvall samt å Kungsholmen

i Stockholm. Genom beslut av samma riksdag tillkommo nya statliga gymnasier

även genom upprättande av högre allmänna läroverk för flickor i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Efter 1927 års riksdags omförmälda beslut har gymnasieorganisationen

ytterligare utvidgats. År 1930 upprättades ett högre allmänt läroverk för

flickor i Örebro, år 1931 ett högre allmänt läroverk i Kristinehamn, år 1934

ett i Bromma i Stockholm samt år 1935 ett i Haparanda och ett i Lidingö

(i Kristinehamn och Haparanda genom utvidgning av samrealskolor, i Lidingö

genom ombildning av kommunalt gymnasium). År 1936 utvidgades gymnasiet

vid högre allmänna läroverket i Strängnäs med en gymnasielinje.

Vissa andra ändringar, som ännu icke medfört resultat, hava efter berörda

riksdagsbeslut föreslagits i fråga örn läroverksorganisationen. Sålunda

har gjorts framställning örn upprättande av ett högre allmänt läroverk i

Djursholm och om omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för

flickor. Vidare hava gjorts framställningar örn upprättande av statliga gymnasier

i Skellefteå, Motala, Eslöv, Arvika och Söderhamn. Detta ärende skall

här behandlas.

Stadsfullmäktige i Skellefteå hemställde sålunda den 6 juni 1934, att från

och med höstterminen 1935 måtte upprättas ett statligt gymnasium i

Skellefteå som påbyggnad på statens samrealskola därstädes. Magistraten

ävensom läroverkets kollegium och lokalstyrelse samt stadsfullmäktige i

Umeå tillstyrkte framställningen. Länsstyrelsen avgav utlåtande den 30

oktober 1934. — Stadsfullmäktige i Motala hemställde den 17 april 1935,

att kommunala gymnasiet därstädes måtte omändras till ett statsgymnasium

med latin- och reallinje. — Stadsfullmäktige i Eslöv hemställde den 26

april 1935, att kommunala gymnasiet därstädes måtte successivt från och

med den 1 juli 1936 omändras till ett statsgymnasium med latin- och reallinje

samt att i samband härmed den eller de lärare, som så länge varit

anställda vid gymnasiet, att vederbörande kunde betraktas som ordinarie,

måtte överflyttas till sådan statstjänst, som svarade mot hans kompetens.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Kommunalfullmäktige i Hörby och i Höör hava uttalat sin anslutning till

förslaget. — Stadsfullmäktige i Arvika hemställde den 23 maj 1935 att i

staden måtte inrättas ett statsgymnasium med såväl latin- som reallinje från

och med höstterminen 1936 eller annan tidpunkt, som statsmakterna kunde

anse lämplig. — Stadsfullmäktige i Söderhamn hemställde den 19 juni

1935, att det kommunala gymnasiet därstädes måtte förstatligas.

Skolöverstyrelsen avgav den 30 november 1935 utlåtande över berörda

framställningar, varefter statskontoret den 21 december 1935 yttrade sig i

ärendet.

Behovet av de ifrågasatta statliga gymnasierna. Skolöverstyrelsen har i sin

skrivelse först behandlat frågan örn behovet av högre allmänna läroverk å

nämnda orter och därvid till en början riktat uppmärksamheten på de av

dessa orter, där vederbörande stad nu uppehåller gymnasium, nämligen

Motala, Eslöv och Söderhamn. För att få utgångspunkter för bedömandet

av behovet av statliga gymnasier å sistnämnda orter har överstyrelsen

i sin skrivelse verkställt en utredning rörande städernas och lärjungeområdenas

omfattning och storlek, de olika landsdelarnas utrustning med

högre allmänna läroverk, storleken av de nuvarande läroverken å vederbörande

orter, tillströmningen från realskolan och kommunernas utgifter för

gymnasieundervisningen.

Beträffande städernas och lärjungeområdenas storlek och omfattning inhämtas

av berörda utredning följande:

Motala. Stadens folkmängd hade sedan år 1919 utgjort omkring 6,000

invånare. Det vore dock med hänsyn till den omgivande bebyggelsen riktigast

att utgå från en folkmängdssiffra av mellan 12,000 och 14,000 personer.

Det område, som skulle komma att utgöra lärjungeområde för ett

blivande statligt gymnasium i Motala, sträckte sig emellertid betydligt utanför

staden och inneslöte enligt stadsfullmäktiges beräkningar omkring 60,000

invånare. Någon väsentlig erinran mot denna beräkning torde icke vara

att göra.

övergå till andra läroverk, men Motala syntes dock genom läge och kommunikationer

i stort sett erbjuda de största förmånerna. Redan för närvarande,

ehuru terminsavgifterna ställde sig avsevärt högre i Motala än i

de statliga gymnasierna, mottoge det kommunala gymnasiet därstädes lärjungar

från dessa områden. Av realskolor och kommunala mellanskolor,

som komme att avlämna lärjungar till ett statligt gymnasium i Motala,

torde man få räkna med, förutom Motala, samrealskolorna i Vadstena,

Mjölby och Askersund samt kommunala mellanskolan i Skänninge, möjligen

i någon mån även samrealskolan i Hallsberg. Samma skolor måste

emellertid beräknas jämväl och i vissa fall företrädesvis komma att avlämna

elever till högre allmänna läroverken i Linköping och Örebro, och såsom

närmaste underlag torde skolorna i Motala, Skänninge och Vadstena vara

att betrakta.

Det syntes uppenbart, att ett statligt gymnasium i Motala skulle komma

att vila på ett betydande befolkningsunderlag och att det sålunda icke torde

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

behöva befaras, att detta icke skulle vara tillräckligt stort för att väl kunna

uppbära ett statligt gymnasium. Det rörde sig också örn ett område, som

genom industrien inom stadsbygds- och jordbruket inom landsbygdsområdet

i ekonomiskt avseende finge anses äga goda förutsättningar för att uppbära

ett högre allmänt läroverk.

Eslöv. Stadens folkmängd hade sedan år 1919 hållit sig vid omkring

6,000 personer. A sammanlagt 6 orter funnes för närvarande högre allmänna

läroverk upprättade, där folkmängden understege 10,000 personer,

nämligen Eksjö, Haparanda, Hudiksvall, Skara, Strängnäs och Vänersborg.

Av dessa stöde endast Haparanda och Strängnäs i avseende på folkmängd

under Eslöv. Men å andra sidan funnes omkring Eslöv en rik landsbygd,

varifrån en livlig tillströmning av lärjungar skedde till det kommunala

gymnasiet. Medan av sammanlagt 79 lärjungar i det fyraåriga gymnasiet

i Motala 49 komme från stadsområdet och 30 från landsbygden eller respektive

63 och 37 procent, vore av de 121 lärjungarna i Eslövs treåriga

gymnasium 38 från själva staden och 83 från den omgivande landsbygden

eller respektive 31 och 69 procent.

Tre real- eller mellanskolor kunde betraktas som underlag för ett gymnasium

i Eslöv, nämligen samrealskolorna i Eslöv och Hörby samt kommunala

mellanskolan i Höör. Mellan Hörby och Eslöv toge järnvägsresan

en halvtimme i anspråk och mellan Höör och Eslöv endast 20 minuter.

Det vore alltså möjligt för lärjungarna från dessa orter att bo kvar i sina

hem och begagna sig av gymnasieundervisningen i Eslöv. Innevarande

läsår funnes vid det kommunala gymnasiet 7 lärjungar från Hörby och 16

lärjungar från Höör, vilka alla med ett undantag syntes bo kvar i sina

hem. Aven åtskilliga av de lärjungar, som avlade realexamen vid samrealskolan

i Klippan och kommunala mellanskolan i Svalöv, överginge sedan

till gymnasiet i Eslöv, även örn läroverken i Hälsingborg, respektive Landskrona

vore minst lika välbelägna ur dessa orters synpunkt.

Aven örn man sålunda med hänsyn till storleken av själva staden Eslöv

kunde hysa en viss tvekan örn dess förmåga att uppbära ett högre allmänt

läroverk, behövde någon sådan tvekan uppenbarligen icke råda, om hänsyn

toges till hela det lärjungeområde, från vilket ett statligt gymnasium i

Eslöv kunde beräknas bliva rekryterat. Det syntes rent av kunna göras

gällande, att just med hänsyn till den omständigheten, att Eslövs gymnasium

i så stor utsträckning tillgodosåge behovet i omgivande orter, starka

skäl förelåge för att staten iklädde sig huvudkostnaderna för upprätthållande

av gymnasiet i fråga.

Söderhamn. Folkmängden hade sedan 1919 ökats från 11,084 till 11,298

personer. Staden vore alltså av ungefär samma storlek som Lidingö, Skövde

och Ystad, överstege icke obetydligt de ovannämnda 6 städerna med mindre

än 10,000 invånare samt understege endast obetydligt Falun, Härnösand,

Kristinehamn, Luleå, Nyköping, Umeå och Västervik, vilka vore utrustade

med högre allmänna läroverk. Folkmängden hade under de senaste femton

åren också hållit sig tillräckligt konstant för att göra det sannolikt, att någon

avsevärd nedgång icke vore att emotse. Då staden vore belägen på

jämförelsevis stort avstånd från närmaste orter med högre allmänna läroverk,

nämligen Hudiksvall (1 ''/A timmes järnvägsresa) och Gävle (l3/i timmes

järnvägsresa) oell då siirskilt bygderna väster örn Söderhamn komme

på ett avsevärt avstånd från stad med högre allmänt läroverk, vore det tydligt,

att ett gymnasium i Söderhamn bleve av stor betydelse såväl för staden

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Marits proposition Nr 271.

själv som för en omfattande landsbygd omkring staden, i synnerhet väster

därom. Enligt stadsfullmäktiges beräkningar, mot vilka någon invändning

i detta avseende icke torde vara att göra, skulle lärjungeområdet för ett

gymnasium i Söderhamn omfatta en sammanlagd folkmängd av 37,000 personer.

Såsom något i folkmängdsavseende stort lärjungeområde för ett

högre allmänt läroverk kunde detta dock icke betecknas; det bleve snarast ett

av de minsta i riket. Storleken jämte läget av själva staden i förening

med det rikt utvecklade industriella livet i och omkring denna talade starkare

till förmån för ett högre allmänt läroverk än storleken av lärjungeområdet

i dess helhet.

Av de nuvarande gymnasielärjungarna, till antalet sammanlagt 68, vore

45 procent från själva staden. ''Några andra realskolor än Söderhamn och

Bollnäs torde icke kunna beräknas såsom underlag för ett statligt gymnasium

i Söderhamn.

Ur synpunkten av städernas eller lärjungeområdenas storlek samt den

därav naturligt betingade tillströmningen av lärjungar har överstyrelsen sålunda

funnit statliga gymnasier vara motiverade å samtliga de tre nämnda

orterna. Någon tvekan kunde dock onekligen råda beträffande Söderhamn

på grund av lärjungeområdets befolkningssiffra och det jämförelsevis begränsade

antal lärjungar (53), som enligt de för år 1935 gällande siffrorna

vore närmast beroende av ett gymnasium å denna ort.

Till belysande av de olika landsdelarnas tillgång till högre allmänna läroverk

har överstyrelsen meddelat nedanstående sifferuppgifter beträffande förhållandena

i de särskilda länen vid årsskiftet 1934/1935:

Vissa för frågans bedömande betydelsefulla omständigheter framginge

visserligen, yttrar överstyrelsen, icke ur det anförda siffermaterialet, såsom

förhandenvaron inom ett län av tättbefolkade bygder utanför städerna

eller möjligheten för invånarna i ett län att utnyttja utbildningsanstalter

inom angränsande län eller tillgången på gymnasier av enskild karaktär.

Sedda i stort gåve dock siffrorna en bild av det nuvarande läget i fråga

örn de olika möjligheter, som de skilda länen erbjöde till gymnasial utbildning.

Det syntes obestridligt, att Östergötlands län, inom vilket Motala vore beläget,

vore jämförelsevis ogynnsamt ställt i förevarande avseende. Med sin

betydande folkmängdssiffra och sin tättbygdhet — 31 invånare per km2

mot exempelvis Södermanlands län med 30 och Jönköpings med 22 — samt

sin stora stadsbefolkning torde länets behov knappast kunna anses tillräckligt

tillgodosett med endast de två högre allmänna läroverken i Linköping

och Norrköping. Länets ungdom kunde också sägas vara nästan helt hänvisad

till gymnasier inom länet, då andra högre allmänna läroverk i varje

fall icke vore mera välbelägna. Sedan gymnasierna vid högre allmänna

läroverken i Linköping och Norrköping öppnats jämväl för flickor, hade

dessa läroverk nått en mycket hög lärjungenumerär, i det att Linköpings

läroverk för närvarande hade 740 och Norrköpings 601 lärjungar. Särskilt

för högre allmänna läroverket i Linköping skulle tillkomsten av ett statligt

gymnasium i Motala sannolikt betyda en viss och välbehövlig avlastning.

Man torde därvid icke blott böra räkna med gymnasiet, då målsmännen i

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 177

Län

Jord- areal

i km!

Folk-

mängd

(jämna

tusental)

Stads-

befolk-

ning

Lands-

bygds-

befolk-

ning

Antal

högre all- männa

läro- verk

Antal

invånare

per högre

allmänt

läroverk

Stockholms stad .

137

526,000

526,000

_

8

65,750

Stockholms

län . . .

7,385

271,000

52,000

219,000

2

135,500

Uppsala

) ...

5,132

138,000

38,000

100,000

1

138,000

Södermanlands

> . . .

6,237

188,000

63,000

125,000

3

62,666

Östergötlands

» . . .

9,973

311,000

114,000

197,000

2

155,500

Jönköpings

» . . .

10,616

235,000

74,000

161,000

2

117,500

Kronobergs

» . . .

8,907

155,000

10,000

145,000

1

155,000

Kalmar

» . . .

10,958

232,000

52,000

180,000

2"

116,000

Gotlands

» . . .

3,117

58,000

11,000

47,000

1

58,000

Blekinge

T> ...

2,908

146,000

46,000

100,000

1

146,000

Kristianstads

» . . .

6,195

249,000

26,000

223,000

1

248,000

Malmöhus

» . . .

4,734

517,000

269,000

248,000

7

73,857

Hallands

» . . „

4,746

152,000

45,000

107,000

1

152,000

Göteborgs och Bohus » . . .

4,895

467,000

301,000

166,000

4

116,750

Älvsborgs

» ...

11,685

319,000

87,000

232,000

2

159,500

Skaraborgs

» . . .

8,062

241,000

49,000

192,000

2

120,500

Värmlands

. . .

17,467

273,000

51,000

222,000

2

136,500

Örebro

» . . .

8,427

218,000

47,000

171,000

2

109,000

Västmanlands

» ...

6,438

161,000

51,000

110,000

1

161,000

Kopparbergs

» . . .

28,167

249,000

30,000

219,000

1

249,000

Gävleborgs

» . . .

18,184

281,000

58,000

223,000

2

140,500

Västernorrlands

» . . .

24,122

282,000

39,000

243,000

2

141,000

Jämtlands

» . . .

47,673

136,000

15,000

121,000

1

136,000

Västerbottens

» . . .

55,402

212,000

19,000

193,000

1

212,000

Norrbottens

» . . .

98,660

206,000

26,000

180,000

2

103,000

sådana fall, då lärjungarna under alla förhållanden måste vara inackorderade,

redan vid valet av realskola ofta föredroge en sådan, som vore förbunden

med gymnasium. Men även örn man endast räknade med gymnasiet,

borde det märkas, att tillströmningen till detta vid Linköpings högre

allmänna läroverk vore större än platstillgången, i det att under de båda

senaste åren lärjungar måst avvisas, vilka varit godkända för inträde i

första ringen av det treåriga realgymnasiet. Höstterminen 1934 gällde detta

9 och höstterminen 1935 5 lärjungar, av vilka visserligen sammanlagt 4

(3+1) bereddes plats i motsvarande ring av latingymnasiet. Såväl första

latin- som andra realringen hade innevarande läsår övertaliga lärjungar.

Med hänsyn till förhållandena inom länet i fråga om utbildningsmöjligheter

å gymnasium funne överstyrelsen sålunda starka skäl tala för upp
Bihang

till riksdagens protokoll 19H7. 1 sami. Nr 271. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr2 71.

rättande av ett högre allmänt läroverk i Motala, och denna stad torde i

här berörda avseende stå främst av de tre städer, som här äro i fråga.

Malmöhus län åter, inom vilket Eslöv vore beläget, tillhörde de i fråga

om tillgång på högre allmänna läroverk — liksom på realskolor — mest

gynnsamt ställda delarna av landet. Avståndet från Eslöv till de närmast

belägna städerna med högre allmänna läroverk, d. v. s. Lund, Landskrona,

Hälsingborg och Kristianstad, kunde icke heller sägas vara långt; mellan

Eslöv och Lund vore det endast 17 km. och restiden per järnväg är 18

minuter. Såtillvida stöde alltså Eslöv tillbaka för en mängd orter i riket.

A andra sidan vore dock särskilt Lunds högre allmänna läroverk starkt belastat,

och den år 1927 för läroverket fastställda organisationsramen hade

visat sig otillräcklig. Enligt denna skulle gymnasiet omfatta 8 avdelningar,

vartill sedan på grund av beslut av 1930 års riksdag successivt från och

med läsåret 1933—1934 kommit en treårig latinlinje, men i ett par fall

hade dubblering av avdelningar måst ske, och antalet parallellavdelningar

på gymnasiet utgjorde läsåret 1935—1936 13 i stället för 11; övertalighet

i lärjungeantal mötte dessutom i en avdelning; läroverkets totala antal lärjungar

vore 580. Några avvisanden av till inträde å gymnasiet berättigade

lärjungar hade dock icke behövt ske. I Kristianstad hade däremot organisationen

visat sig tillräcklig. I Hälsingborgs gossläroverk hade reallinjen

under de båda sista åren icke visat sig tillräcklig; i fjol avvisades icke mindre

än 19 godkända lärjungar, därav 15 från första realringen, och år 1935

hade denna ring måst uppdelas i två avdelningar. Även vid Hälsingborgs

högre allmänna läroverk för flickor hade i några få fall avvisanden måst

ske av godkända lärjungar såväl i år som i fjol; det hade i båda fallen

gällt latinlinjen. I Landskrona läroverks gymnasium funnes däremot gott

utrymme, och endast en ring, första latinringen (23 lärjungar), har där ett

lärjungeantal, som överstiger 20.

I detta sammanhang syntes även böra nämnas, att ett nytt kommunalt

gymnasium från och med innevarande läsår börjat upprättas inom Skåne,

visserligen inom Kristianstads län men på en ort, som dock vore Eslöv

jämförelsevis närbelägen, nämligen Hässleholm; avståndet mellan Eslöv och

Hässleholm utgjorde 5 mil och restiden med järnväg kunde beräknas till

normalt 48 minuter. För lärjungar i Hörby erbjöde Eslöv större fördelar

än Hässleholm och väl även för lärjungar i Höör, ehuru för dessa senare

skillnaden knappast kunde anses vara av större betydelse.

Vid bedömande av Eslövs gymnasiefråga finge icke lämnas ur räkningen,

dels att staden läge i en mycket tättbefolkad bygd, som skulle komma i

ett betydligt ogynnsammare läge än själva staden Eslöv, om dess gymnasium

nedlades, dels att det måste ligga i sakens natur, att i ett län med

den täta bebyggelse, som utmärkte Malmöhus län — 109 per kms — befolkningen

i större utsträckning komme att begagna sig av de utbildningsmöjligheter,

ett högre allmänt läroverk erbjöde, än vad fallet vore i mera

glest befolkade trakter. De högre allmänna läroverken i Malmöhus län

vore, med undantag för Lund, genomgående förlagda till kuststäder; för de

inre områdenas vidkommande kunde tillgången på gymnasier däremot icke

kallas stor, vare sig man betraktade Skåne som en enhet eller dess båda

län vart för sig. Av de tre här behandlade kommunala gymnasierna vore

Eslöv också det faktiskt största, och all sannolikhet talade för att detta icke

vore någon tillfällighet.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Överstyrelsen ansåge sålunda, att den jämförelsevis rika tillgången på

högre allmänna läroverk inom Malmöhus län och närbelägenheten särskilt

till Lund icke borde vara utslagsgivande vid bedömande av Eslövs gymnasiefråga

och icke borde i och för sig utgöra hinder för att jämväl Eslöv

erhölle ett statligt gymnasium. Däremot skulle möjligen någon tvekan

kunna uppstå med anledning av tillkomsten av det nya kommunala gymnasiet

i Hässleholm, då den frågan möjligen kunde uppställa sig, vilkendera

av dessa orter i första rummet borde ifrågakomma till ett statligt gymnasium,

därest icke båda kunde räkna med att erhålla sådant. Överstyrelsen

hade icke nu haft möjlighet och icke heller ansett det direkt påkallat

att i detalj undersöka förutsättningarna för ett högre allmänt läroverk i

Hässleholm, men vore dock böjd för den uppfattningen, att någon större

skillnad icke torde råda mellan dessa båda orters lämplighet såsom gymnasiestäder.

Under sådana förhållanden syntes största hänsynen böra tagas

till det förhållandet, att Eslöv sedan många år tillbaka upprätthållit ett

kommunalt gymnasium, liksom därtill, att Eslöv dock vore den större av

de båda städerna; folkmängden i Hässleholm uppgick vid senaste årsskifte

endast till 3,331 personer. Man torde också få räkna med att ett nedläggande

av det kommunala gymnasiet i Eslöv skulle medföra en utvidgning

av högre allmänna läroverket i Lund, då en stor del, troligen den större

delen, av sådana elever, som nu ginge till Eslöv, i så fall sannolikt skulle

övergå till högre allmänna läroverket i Lund.

Liksom Östergötlands län måste Gävleborgs räknas till de län, som icke

vore särskilt gynnsamt ställda i fråga örn högre allmänna läroverk.

I folkmängd stöde det visserligen något tillbaka för Östergötlands län,

med vilket det vore jämställt i fråga örn antalet högre allmänna läroverk,

men det överspände ett i det närmaste dubbelt så stort område. Landsbygdsbefolkningen

inom Gävleborgs län bleve alltså ^förevarande avseende

till och med ogynnsammare ställd än vad fallet vore i Östergötland. A andra

sidan vore det uppenbart, att intressen av förevarande art icke kunde tillgodoses

i samma utsträckning i bygder, som vore så jämförelsevis glest

bebyggda som Gävleborgs län med en folktäthet av 15 invånare per km2;

ett sådant tillgodoseende skulle ställa sig alltför kostsamt för det allmänna.

För frågans bedömande bleve det härvidlag avgörande framför allt, om

själva den ort, där ett statligt gymnasium tänktes inrättat, vore i behov av

och hade tillräckliga förutsättningar för att uppbära ett sådant gymnasium

samt i vad mån tillströmning kunde med säkerhet påräknas från de närmast

kringliggande bygderna.

Vad beträffar storleken av de nuvarande läroverken i Motala, Eslöv och

Söderhamn har överstyrelsen anfört, att själva det kommunala gymnasiet för

närvarande vore störst i Eslöv och minst i Söderhamn. Vid bedömande av

gymnasiets storlek på de tre orterna finge emellertid icke bortses från organisationens

olikhet i de olika fallen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Motala hade sålunda fyraårigt och Eslöv1) treårigt latin- och realgymnasium

samt Söderhamn treårigt realgymnasium. Vid en exakt jämförelse

torde det därför vara riktigast att bortse från första ringen av gymnasiet i

Motala, vilken vore jämställd med avgångsklassen i realskolan vid de båda

andra skolorna, och snarare räkna denna till realskolan vid jämförelse mellan

storleken av respektive realskolor. Tidigare har även gymnasiet i Eslöv

varit fyraårigt. Överstyrelsen meddelar följande uppgifter rörande antalet

lärjungar vid kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn

under perioden 1925—1935:

Höstterminen

Eslöv

Motala

Söderhamn

Hela

gymnasiet

Ringarna

II4-IV‘

Hela

gymnasiet

Ringarna

H —IV

1925 ..........

102

82

87

65

48

1926 ..........

101

75

95

68

36

1927 ..........

99

75

90

72

33

1928 ..........

88

78

95

64

31

1929 ..........

85

60

100

75

25

1930 ..........

67

94

70

32

1931..........

65

108

76

40

1932 ..........

89

87

70

49

1933 ..........

99

86

70

56

1934 ..........

119

97

67

62

1935 ..........

121

79

64

68

Eslöv hade alltså under hela denna period med undantag av de tre åren

1929, 1930 och 1931 varit det största av de tre gymnasierna. För närvarande

vore de olika ringarna så stora, att samläsning mellan latin- och reallinjen

icke i någon ring vore möjlig i sådana ämnen, som vore obligatoriska

för alla. Fördelningen av lärjungar på de olika ringarna visade år

1935 följande siffror:

I

II

III

Summa

Latinlinje.......

18

16

21

55

Reallinje .......

23

24

19

66

Summa

41

40

40

121

Motala visade en jämnare tillströmning. Räknades-gymnasiet i sin helhet,

bleve växlingen något större, nämligen lägst 79 och högst 108. Det lägsta

antalet mötte för år 1935, då första ringen visade den låga siffran av 15

lärjungar; andra år vore lägsta lärjungesiffran för gymnasiet i dess helhet

86. Enligt uppgift skulle denna nedgång sammanhänga med en i flera fall

förefintlig avsikt att uppskjuta övergången till gymnasiet till ett följande år,

i förhoppning att ett statsövertagande av gymnasiet från och med läsåret

'') Från och med läsåret 1930—1931 hade det ursprungliga fyraåriga gymnasiet ombildats

till treårigt.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1936—1937 skulle göra genomgången av detsamma billigare. I och för sig

finge gymnasiet anses äga god tillslutning och vore av i det hela samma

storleksordning som gymnasierna vid de högre allmänna läroverken i Nyköping,

Visby, Hudiksvall, Ystad och Eksjö.

Då kostnaderna för genomgången av det kommunala gymnasiet vore jämförelsevis

stora, torde det icke vara för djärvt att antaga, att ett statligt

gymnasium i Motala i fråga om lärjungeantal icke skulle komma att stå

tillbaka för de nämnda gymnasierna och att det i vissa fall sannolikt skulle

överträffa dem.

Fördelningen på de olika ringarna vore år 1935 följande:

I

II

III

IV

Summa

Latinlinjen . . .

G

11

7

11

35

Reallinjen ....

9

14

13

8

44

Summa

15

25

20

19

79

Samläsning vore följaktligen för närvarande möjlig i samtliga ringar.

Vad slutligen Söderhamn beträffade, hade gymnasiet varit jämförelsevis

svagt frekventerat. Särskilt var detta fallet under senare delen av 1920- talet, då emellertid läroverken i allmänhet visade en nedgående tendens, som

å många orter var starkt utpräglad. Under de sista fem åren hade dock

tillströmningen konstant ökats och vore för närvarande god; de tre realringarna

uppvisade lärjungesiffror av respektive 23, 23 och 22 och vore

alltså väl besatta.

För ett bedömande av behovet av gymnasium vore emellertid även tillströmningen

till realskolan en viktig faktor. Följande tabell visade de tre

realskolornas storlek under perioden 1925—1935, varvid den högra kolumnen

för varje skola, där två kolumner förekomme, visade de inbördes mest

jämförbara siffrorna:

Eslöv

Motala

Söderhamn

Termin

Real-

skolan

Real- skolan +

ring I4

Real-

skolan

Real- skolan +

ring I4

Hela

real-

skolan

Realskolan -—

klass l6

(och ev. le, 26)

Höstterminen

1925 . .

131

151

173

195

161

1061)

»

1926 . .

124

150

168

195

151

1051)

)

1927 . .

116

130

164

182

141

94'')

>

1928 . .

129

139

159

190

113

861)

»

1929 . .

135

160

141

166

124

99

>

1930 . .

171

154

168

146

115

»

1931 . .

193

172

204

176

141

»

1932 . .

210

176

193

196

161

»

1933 . .

216

189

205

210

174

>

1934 . .

220

187

217

225

190

1>

1935 . .

221

208

223

230

195

'') (3°—68) + l4.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

I fråga om realskolans storlek vore de tre orterna sålunda ganska jämställda,

även om Söderhamn, örn de närmast jämförliga siffrorna foges i

betraktande, stöde något och tidigare stått mera bestämt tillbaka.

Den starka stegringen av realskolan under de sista åren syntes tillåta den

bestämda slutsatsen, att underlaget för gymnasiet, i varje fall under de närmaste

åren, komme att vara starkare än det varit tidigare. Man syntes

med andra ord få lov att räkna med en ökad efterfrågan på gymnasieplatser

för den närmaste tiden.

Ur synpunkten av gymnasiets nuvarande och beräknade storlek kunde

överstyrelsen sålunda icke finna något, som motsade behovet av ett gymnasium

å de nämnda orterna; tvärtom funne överstyrelsen det uppenbart, att

ett sådant behov förelåge. Förhållandena vid de andra realskolor, vilkas

lärjungar redan för närvarande överginge till de kommunala gymnasierna i

fråga och vilka kunde förväntas övergå dit i ökad omfattning efter ett förstatligande,

gåve, såsom vissa av överstyrelsen åberopade siffror giva vid

handen, ytterligare stöd åt denna uppfattning.

Vad slutligen beträffar Jcommunernas utgifter för gymnasieunder visning en,

har överstyrelsen erinrat, att gymnasiet i Eslöv ginge tillbaka till år 1910,

det i Motala till år 1918 och det i Söderhamn till år 1913.

Eslöv hade alltså under en lång följd av år gjort betydande uppoffringar

för att vidmakthålla gymnasiet. Kommunens utgifter för detsamma syntes

för år 1934 hava utgjort något över 30,000 kronor. Kommunens utgifter

för hela läroverket beräknades för samma tid hava uppgått till nära 45,000

kronor, medan samma utgiftspost för år 1927, alltså innan den kommunala

mellanskolan börjat förstatligas, utgjorde något över 44,000 kronor. Att

någon minskning sålunda trots mellanskolans förstatligande icke inträtt, berodde

på den starka reduktion av statsbidraget, som företogs från och med

budgetåret 1931/1932, då anslaget till gymnasiet började utgå av anslaget

till kommunala gymnasier, under det att detsamma tidigare utgått ur anslaget

till högre goss- och samskolor. Medan anslaget till Eslövs gymnasium

under år 1929 sålunda utgått med ett belopp av 32,377 kronor, hade

det under de senaste åren endast utgått med ungefär en fjärdedel av detta

belopp eller jämt 8,000 kronor.

Liknande gällde i viss mån även örn det kommunala gymnasiet i Motala.

Detta kom emellertid icke i åtnjutande av statsunderstöd förrän vid just

den tidpunkt, då de jämställda gymnasierna i Eslöv och Lidingö i statsbidragshänseende

överflyttades från gruppen högre goss- och samskolor till

gruppen kommunala gymnasier, eller från och med år 1931. Understödet

till Motala kommunala gymnasium hade utgått med 10,000 kronor. Motala

stads anslag till gymnasiet utgjorde för år 1934 drygt 26,000 kronor och

vore för år 1935 upptaget med ett belopp av drygt 30,000 kronor. I dessa

anslag inginge icke ränta och amortering för lån till byggnaderna.

Gymnasiet i Söderhamn hade åtnjutit understöd ur anslaget till kommunala

gymnasier sedan läsåret 1925—1926, vilket anslag hela tiden varit

upptaget med ett belopp av 6,000 kronor per år. Staden själv bade under

det sista tiotalet år haft utgifter för det kommunala gymnasiets räkning

på i medeltal omkring 27,000 kronor; för år 1934 uppgingo de dock blott

till drygt 19,000 kronor, vilken minskning stöde i samband med den då

verkställda höjningen av terminsavgiften från 30 kronor till 120 kronor.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

De stora ekonomiska uppoffringar, som vederbörande kommuner under

en följd av år underkastat sig för uppehållande av ett kommunalt gymnasium,

talade onekligen för att statsverket, då behovet av gymnasierna i

fråga syntes ostridigt, övertoge detsamma. Det syntes i samtliga fall också

gälla kommuner, för vilka en avlastning av den ekonomiska börda, som

upprätthållandet av ett kommunalt gymnasium innebure, skulle vara av

stor betydelse. Skattekronornas antal i respektive Motala, Eslöv och Söderhamn

var för år 1934 52,549, 61,815 och 70,818 och utdebiteringen per

skattekrona 9,30, 7,90 och 13,20. För Motalas vidkommande innebure detta

belopp en sänkning mot tidigare, då uttaxeringen för kommunala ändamål

i staden under den föregående tioårsperioden varierat mellan 10,30 och 12

kronor.

Sammanfattningsvis yttrar överstyrelsen, att undersökningen syntes hava

givit vid handen, att förutsättningar funnes för upprättande av högre allmänna

läroverk i Eslöv och Motala och jämväl i Söderhamn och att starka

skäl funnes för att staten nu avlyfte kommunernas ekonomiska belastning

i förevarande avseende genom att övertaga deras kommunala gymnasier.

Överstyrelsen ville även erinra om 1935 års riksdags beslut, att staten skulle

övertaga det kommunala gymnasiet i Lidingö. Huvudskälet till detta statsövertagande

torde ha varit, att kommunen i så många år på egen bekostnad

uppehållit ett gymnasium och att det visat sig föreligga ett bestämt

behov av detta, vilket behov på något sätt måste tillgodoses. Samma

huvudskäl kunde åberopas i fråga om de tre återstående kommunala gymnasierna,

dock att därvid, såsom redan nämnts, en viss tvekan kan råda i

fråga om det kommunala gymnasiet i Söderhamn framför allt på grund av

lärjungeområdets relativt låga befolkningssiffra och den jämförelsevis korta

tid, varunder lärjungetillströmningen till gymnasiet varit mera avsevärd.

Vad Skellefteå och Arvika beträffade, hade i ingendera av dessa städer

kommunalt gymnasium tidigare varit upprättat, och det skulle alltså här

gälla att utan stöd av den erfarenhet i fråga om behovet, som ett kommunalt

sådant skänkte, omedelbart utvidga den förefintliga statliga realskolan

med ett statligt gymnasium. Det syntes överstyrelsen klart, att för en sådan

åtgärd erfordrades mycket starka skäl framför allt i form av ett alldeles

påtagligt behov av en dylik läroanstalt, såsom då 1931 och 1934 års

riksdagar beslöto upprättande av fullständiga högre allmänna läroverk i

Kristinehamn och Bromma, eller emedan särskilda skäl förelåge, såsom då

1935 års riksdag beslöt ombildning av samrealskolan i Haparanda till ett

högre allmänt läroverk.

Skellefteå. Folkmängden var vid början av år 1935 7,253 personer. Staden

vore alltså jämnstor med Hudiksvall med 7,293 invånare. Folkmängden

hade i Skellefteå särskilt starkt och snabbt tillvuxit. Ar 1919 var folkmängden

endast 2,838 och år 1928 ännu blott 3,764. Ingen annan svensk

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

stad hade under det sista årtiondet undergått en så snabb utveckling som

denna. Detta sammanhängde givetvis med stadens belägenhet inom Bolidenområdet

och det industriella uppsvinget i dessa bygder. Västerbottens

län hade i sin helhet från år 1900 till 1935 stigit i folkmängd från 144,000

till 212,000, och särskilt den inom Västerbottens landskap liggande norra

delen av länet hade ökat starkt i befolkningstäthet, samtidigt som befolkningens

allmänna ekonomiska standard stigit mycket avsevärt. Det område,

varifrån Skellefteå sam realskola rekryterade sitt lärjungematerial, omfattade

ett invånarantal av omkring 100,000 personer.

Av lärjungarna i samrealskolan, under läsåret 1935—1936 395, härstammade

242 från Skellefteå stad (därav 34 från Skelleftehamn). Till samrealskolan

funnes alltså en livlig tillströmning av lärjungar från kringliggande

orter, och Skellefteå vore en naturlig medelpunkt för en stor och tättbebyggd

del av Västerbottens län. Kommunikationerna mellan staden och

landsbygden vöre numera synnerligen goda, i det att, frånsett järnvägarna,

över ett 50-tal busslinjer sammanlöpte i staden. Belysande för förhållandena

inom den närmast liggande landsorten vore en sådan omständighet,

som att enbart inom Skellefteå landsförsamling funnes 55 folkskolor och

att antalet barn i folkskolor, belägna på sådant avstånd från staden, att

barn därifrån kunde under terminerna kvarbo i sina hem, utgjorde 2,257,

därav 418 i klass 4 och 327 i klass 6. Enligt länsstyrelsens i Västerbottens

län yttrande i förevarande ärende funnos vid början av år 1934 sammanlagt

över 35,000 skolplikt^ barn inom länet. För detta län i dess helhet

gällde för övrigt, att nativiteten varit mera konstant än inom flertalet andra,

och den allmänna minskning, som i detta avseende visat sig i landet, hade

följaktligen här endast obetydligt framträtt; från 1926 till 1934 skedde en

nedgång från 4,533 födelser till 4,221. Beträffande antalet personer under

15 år uppvisade samtliga län för 10-årsperioden 1920—1930 en avsevärd

nedgång. Västerbottens län vore det enda, som därvidlag bibehållit sin

ställning och till och med kunde inregistrera en mindre ökning med 1,121

personer.

Då förhållandena inom länet och närmast dess nordliga del utvecklat sig

på detta sätt och då Västerbottens län med en areal på 59,148 km2 — rikets

näst största — och numera en folkmängd på 212,000 personer endast

ägde ett högre allmänt läroverk och för övrigt icke heller mer än en fristående

realskola, syntes det uppenbart, att länet vore mindre väl gvnnat i

fråga om utbildningsmöjligheter vid allmänna läroverk och att utvecklingen

på detta område icke hållit jämna steg med den allmänna ekonomiska utvecklingen

inom länet. Frågan örn en utökning av läroverksorganisationen

lage också av redan anförda skäl såtillvida enkelt till, som Skellefteå syntes

vara den självskrivna platsen, därest ett nytt högre allmänt läroverk skulle

upprättas inom länet. Ingen annan ort kunde därvid gärna tänkas komma

ifråga, och läget finge anses synnerligen lämpligt jämväl i förhållande till

gymnasiestäderna Umeå och Luleå.

Samrealskolan i Skellefteå vore för närvarande rikets största med ett lärjungeantal

av 395, Den femåriga realskolan hade i samtliga klasser dubbla

avdelningar och i första klassen tredubbla. För perioden 1925—1935 ställde

sig siffrorna för realskolans storlek på följande sätt:

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

höstterminen

1925 ........

....... 224 lärjungar

1926 ........

....... 202

»

)

1927 ........

....... 216

2>

»

1928 ........

.......228

>

1929 ........

.......212

1930 ........

.......217

»

»

1931........

.......267

»

1932 ........

.......288

»

1933 ........

.......336

1934 ........

.......348

>

»

1935 ........

.......395

»

Kristinehamns samrealskola hade sista året före sin ombildning till högre

allmänt läroverk 289 lärjungar, vilket då utgjorde det högsta antalet i någon

samrealskola; för närvarande ginge i realskolan av högre allmänna läroverket

i Kristinehamn 386 lärjungar. Realskolan i Lidingö hade läsåret

1934—1935 340 lärjungar (dock på endast fyra årsklasser).

Någon annan realskola funnes, såsom redan nämnts, icke inom länet,

men däremot funnes en kommunal mellanskola i Lycksele, som dock icke

torde kunna beräknas i första hand avlämna lärjungar till ett eventuellt

gymnasium i Skellefteå. Däremot torde från samrealskolan i Piteå i större

utsträckning vara att emotse sådan lärjungerekrytering, då förbindelserna

mellan Piteå och Skellefteå nu vore mycket goda.

En omständighet, som i detta sammanhang förtjänade beaktande och som

sammanhängde med länets ovan berörda relativt ogynnsamma ställning i

fråga örn allmänna läroverk, särskilt gymnasier, vore den oerhörda tillströmningen

till högre allmänna läroverket i Umeå, varigenom detta på några år

växt ut till ett av landets största läroverk. Detta framginge redan därav,

att extralärarsakkunniga funno sig föranlåtna att föreslå upprättande av 9

nya ordinarie adjunktstjänster vid läroverket, och ändock hade detta redan

erhållit viss utökning av tjänsterna utöver den 1927 tänkta organisationen.

Antalet klassavdelningar vid läroverket beräknades vid 1927 års riksdags

omorganisation av det högre undervisningsväsendet till 16. Redan realskolan

omfattade läsåret 1935—1936 18 avdelningar, vartill komme 10 i gymnasiet.

Lärjungeantalet vid skolan uppginge till 782, därav 541 i realskolan

och 241 i gymnasiet. I viss utsträckning hade också till inträde berättigade

lärjungar måst avvisas från såväl gymnasiet som realskolan under de tre

sista åren. För gymnasiets vidkommande gällde detta realgymnasiet, i det

att höstterminen 1933 avvisades 2, höstterminen 1934 6 och höstterminen

1935 5 lärjungar (år 1935 trots att första ringen dubblerats å såväl latinsom

reallinjen). I första klassen av den femåriga realskolan avvisades höstterminen

1933 14 och höstterminen 1934 22 lärjungar. År 1935 hade av

denna klass upprättats en tredje parallellavdelning (förut två), men ändock

hade 4 lärjungar måst avvisas.

En avlastning från högre allmänna läroverket i Umeå hnge anses trängande

nödvändig. För gymnasiets vidkommande vore det åtminstone mycket

sannolikt, att upprättandet av ett högre allmänt läroverk i Skellefteå skulle

bidraga till en sådan avlastning, även örn de nuvarande höga lärjungesiffrorna

i realskolan i Umeå givetvis komme att göra sig märkbara även i

fortsättningen i form av stark tillströmning till gymnasiet.

Enligt uppgift av läroverkets rektor hade höstterminen 1935 20 lärjungar

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i realskolans avslutningsklass preliminärt förklarat sig hava för avsikt att

övergå till gymnasium, därest sådant inrättades i Skellefteå från och med

läsåret 1936—1937. Åtskilliga lärjungar hade därjämte icke för närvarande

ansett sig kunna lämna närmare besked.

Det kunde måhända synas ligga närmast till hands, att tills vidare ett

kommunalt gymnasium upprättades, såsom till en början skett å andra

orter, där man funnit sig i behov av gymnasium. Den ovanligt starka tillströmningen

av lärjungar till skolan, varibland en stor del från länets landsbygd,

och länets relativt missgynnade ställning i fråga om högre undervisningsanstalter,

talade dock enligt överstyrelsens mening för att ett statligt

gymnasium här omedelbart inrättades. Stadens ekonomiska ställning kunde

visserligen icke för närvarande anses vara sådan, att den icke borde förmå

upprätthålla ett kommunalt gymnasium. Den kommunala taxeringen utginge

med kronor 6,io per skattekrona, vartill komrne landstingsskatt efter

kronor 3,is. Men då själva staden icke vore särskilt stor och av de andra

skäl, som här anförts, syntes det dock skäligt, att staten i detta fall trädde

direkt till. Det borde måhända icke heller helt förbises, att betydande belopp

under de senaste åren influtit till det allmänna i form av skatter från

Skellefteå med omnejd och att detta kunde beräknas bliva fallet för åtminstone

en avsevärd tid framåt. Under förra året torde sålunda omkring l1/*

million kronor hava tillförts statskassan i form av inkomst- och förmögenhetsskatt

enbart från Bolidens gruvaktiebolag. Även med tanke på de

mångå tjänstemän, som vore anställda i dessa industricentra, syntes det billigt,

att staten beredde något fördelaktigare möjligheter till fortsatta läroverksstudier

än för närvarande vore fallet.

Vad som möjligen skulle kunna föranleda någon tvekan, vore den omständigheten,

att det icke med säkerhet läte sig beräknas, i vad mån och

hur länge den nuvarande industriella uppblomstringen i dessa bygder kunde

komma att fortfara. Överstyrelsen ansåge sig icke äga förutsättningar att

bedöma denna fråga, men holle dock före, att den icke borde utgöra något

hinder för tillgodoseende av de uppenbara behov, som förelåge. Stadens

realskola hade sedan långt tillbaka varit en bland landsortens större realskolor,

och även för den händelse att en tillbakagång i det industriella uppsvinget

skulle inträda örn ett par tiotal år, vilket dock icke kunde med

säkerhet förutses, skulle realskolan med all sannolikhet ändock komma att

förbli en av de större i riket och i sig själv vara tillräckligt stor såsom

underlag för ett gymnasium.

Arvika. Värmlands län hade länge intagit en ogynnsam ställning i fråga

örn tillgång på högre allmänna läroverk, men en förbättring skedde, då

genom beslut av 1931 års riksdag ett högre allmänt läroverk upprättades i

Kristinehamn. På en folkmängd av 273,000 hade länet för närvarande 2

högre allmänna läroverk.

Det värmländska lärjungeområdet sträckte sig emellertid utöver länsgränserna

och torde kunna beräknas omfatta minst 300,000 invånare, av vilka

betydligt över 200,000 komme på Karlstads gymnasieområde. Karlstads

gymnasiums lärjungeområde, till vilket jämväl Arvika hörde, vore ett av de

största i riket, och själva läroverket vore också ett av de större med för

närvarande icke mindre än 649 elever. Någon egentlig minskning av läroverket

motsågs visserligen knappast, då ett högre allmänt läroverk upprättades

i Kristinehamn, men det vore dock anmärkningsvärt, att icke blott

varje minskning uteblivit, utan att en så betydande ökning av lärjunge
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

siffran inträtt som från 535 höstterminen 1930 till 649 innevarande läsår.

Den större delen av ökningen eller 56 procent komme därvid på gymnasiet.

Att ett behov av avlastning förelåge i fråga om högre allmänna läroverket

i Karlstad, vore under sådana förhållanden obestridligt. Särskilt hade

läroverkets reallinje varit starkt efterfrågad under de senaste åren och måst

dubbleras. Höstterminen 1933, då dubblering av klassen icke skedde,

måste 10 lärjungar avvisas från R I, och höstterminen 1934 trots dubbleringen

2 från samma ring. I stort sett torde det kunna beräknas, att Arvika

skulle erhålla ett med Kristinehamns i fråga om folkmängd jämnstort

gymnasieområde, d. v. s. omslutande omkring 70,000 invånare. En viss

minskning skulle vid upprättande av gymnasium i Arvika ske av lärjungeområdet

för Karlstads gymnasium. Någon större inverkan på lärjungefrekvensen

vid Karlstads högre allmänna läroverk torde dock ett gymnasium

i Arvika knappast komma att utöva, eftersom realskolan icke alls berördes,

och antalet gymnasiestuderande från västra Värmland för närvarande

vore jämförelsevis litet.

Det stora flertalet eller 194 av 303 lärjungar vore höstterminen 1934 från

själva Arvika och 79 från andra delar av Jösse härad.

Att ett gymnasium i Arvika redan från början skulle bliva livligt frekventerat,

holle överstyrelsen för mycket sannolikt. Själva staden hade för

närvarande 8,049 invånare, och medräknades Arvika landsförsamling, av

vilken vissa delar kunde anses bilda förstadssamhällen till Arvika, uppnåddes

en befolkningssiffra på mellan 12,000 och 13,000. Denna befolkning

vore dock spridd över ett stort område, och man kunde icke, såsom i fråga

örn Motala, tala örn ett sammanhängande område med stadsbebyggelse av

denna storlek. Stadens tillväxt i folkmängd hade varit tämligen konstant

och mycket snabb. År 1910 utgjorde befolkningen 4,633 och ökades under

den närmast följande 20-årsperioden med 72 procent. Staden hade en betydande

industri, och ytterligare utveckling av denna syntes kunna med säkerhet

förväntas under den närmaste tiden. Skattekronornas antal vore

över 57,000, och staden läge i detta avseende i nivå med Motala och Eslöv.

Utdebiteringen av allmän kommunalskatt utgjorde år 1935 kronor 8,<jo per

skattekrona.

Men även storleken av den nuvarande samrealskolan i Arvika talade för

att ett gymnasium skulle bliva väl besatt. Denna skola komme nämligen

såsom den andra i storleksordning bland samrealskolorna i riket närmast

efter Skellefteå. Lärjungesiffran vore höstterminen 1935 317, och den överträffade

sålunda icke obetydligt samrealskolorna i Motala, Eslöv och Söderhamn

med deras respektive 208, 221 och 230 lärjungar.

Preliminära förfrågningar av realskolans rektor bland avgångsklassens lärjungar

vårterminen 1935 gåve vid handen, att av 46 elever ett 20-tal förklarade

sig ämna fortsätta sina studier, om ett gymnasium inrättades i staden

från och med höstterminen 1935. Rektor räknade med att åtminstone

ett 25-tal av realskolans egna lärjungar skulle i fortsättningen årligen övergå

till gymnasiet, då avslutningsklasserna under följande år komme att bli

större, vartill skulle komma en del elever från andra realskolor.

Starka skäl kunde alltså anföras för utvidgning av samrealskolan i Arvika

till ett högre allmänt läroverk. Då överstyrelsen icke desto mindie i detta

fall hyste en viss tvekan, berodde denna icke minst därpå, att ett samtidigt

upprättande av statsgymnasier i hela den utsträckning, som för närvarande

begärdes, näppeligen torde vara möjlig. Och därest en viss begränsning

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

måste ske, syntes det billigt, att kommuner, som under många år på egen

bekostnad upprätthållit ett gymnasium, erhölle företräde framför orter, där

ett sådant gymnasium icke funnits.

Överstyrelsen höhe sålunda före, att Motala och Eslöv och, med hänsyn

till nyssnämnda förhållande, för närvarande jämväl Söderhamn borde ha

företräde framför Arvika, och likaså funne överstyrelsen behovet av ett nytt

högre läroverk vara ännu mera trängande i Skellefteå än i Arvika, dels

med hänsyn till det ådagalagda behovet å orten, sådant det franninge

framför allt av tillströmningen till de högre läroanstalterna i Skellefteå och

Umeå, dels med hänsyn därtill, att Värmlands län helt nyligen erhållit en

utvidgning av sin statliga gymnasieorganisation. Även örn ett påtagligt

behov av gymnasiala utbildningsmöjligheter förefunnes inom västra Värmland,

kunde det dock synas rimligt, om detta tills vidare tillgodosåges på

samma sätt, som under åtskilliga år skett å vissa andra orter, såsom Motala

och Eslöv och tidigare i Södertälje, Eskilstuna, Uddevalla m. fl. städer.

Därest ett kommunalt gymnasium först upprättades i Arvika, finge man

också möjlighet att något säkrare bedöma behovet av ett gymnasium, sådant

detta behov framginge av tillströmningen till gymnasiet av lärjungar

från såväl staden själv som från andra orter. Överstyrelsen hade sålunda

funnit det i hög grad sannolikt, att förutsättningar funnes för ett högre

allmänt läroverk i Arvika, men ansåge dock rimligt, örn statsmakterna tillsvidare

ställde sig avvaktande gent emot inrättande av ett sådant.

Principiella synpunkter. I ovanstående utredning angående behovet av nya

gymnasiala utbildningsmöjligheter hade överstyrelsen helt och hållet utgått

från de lokala förutsättningarna och förhållandena och icke berört den

principiella frågan örn lämpligheten överhuvud taget av en ytterligare utvidgning

av vår gymnasieorganisation.

Att ett upprättande av nya gymnasier i verkligheten ledde icke blott till

ett förbilligande av utbildningen för dem, som under alla förhållanden

skulle övergå till ett gymnasium, utan även till en ökning av antalet gymnasiestuderande,

framginge tydligt av de erfarenheter, som blivit gjorda i

samband med nyinrättandet av högre allmänna läroverk under de senaste

åren. Ett nytt klientel hade uppstått, och tillströmningen hade blivit avsevärt

större, än som på förhand beräknades. Att denna utveckling icke vore

utan faror torde vara en allmän uppfattning. Överstyrelsen hyste för sin

del den uppfattningen, att stor försiktighet borde iakttagas, då det gällde

åtgärder, som kunde tänkas få en stegrad tillströmning till de intellektuella

banorna som följd.

Men å andra sidan funne överstyrelsen det icke riktigt, att en begränsning

av tillströmningen till dessa banor skulle ske på så sätt, att vissa

landsdelar försattes i ett annat och ogynnsammare läge i berörda avseende

än andra. Med den ständigt ändrade strukturen av samhället och de ekonomiskt-geografiska

förskjutningarna inom detsamma måste tid efter annan

följa revisioner och justeringar av förhållandena jämväl inom undervisningsväsendet,

så att detta anpassades efter det nya jämviktsläget, så långt detta

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kunde anses besitta en relativ konstans. I den mån en ort eller en landsdel

vuxit till sådan betydelse, att den vore jämställd med eller överlägsen

andra orter, som sedan gammalt haft förmånen av vissa allmänna undervisningsanstalter,

skulle det innebära ett missgynnande av befolkningen å

nämnda ort eller i nämnda landsdel, om dess ungdom icke tillerkändes

samma förmåner och möjligheter. Det vore visserligen ofrånkomligt, att

högre allmänna läroverk endast kunde inrättas å ett jämförelsevis begränsat

antal platser och att större stadsbildningar eller tätare befolkade områden

måste komma i ett gynnsammare läge än mera glest befolkade bygder.

Men i de fall, som överstyrelsen här haft att behandla, hade det gällt orter,

där förutsättningar finge anses vara för handen för utbildningsanstalter

av ifrågavarande slag och där behov av sådana utbildningsanstalter finge

anses hava blivit ådagalagt. Under sådana förhållanden syntes de betänkligheter

mot en utvidgning av gymnasieorganisationen, som ur de anförda

allmänt principiella synpunkterna kunde hysas, icke böra utgöra hinder för

att de här ifrågavarande orterna så långt möjligt finge sina önskemål tillgodosedda.

Detta syntes också stå i överensstämmelse med den ledande

grundtanken vid den utformning av läroverksorganisationens yttre ram, som

skett vid 1927 års riksdag och successivt under följande år. Vad beträffade

de olägenheter och vådor, som kunde uppstå av en ytterligare ansvällning

av gymnasieorganisationen, holle överstyrelsen före, att dessa borde botås

eller neutraliseras genom andra åtgöranden. Av vad art dessa i sin tur

borde vara, om de borde äga karaktär av spärråtgärder eller av avledande

åtgärder, vore ett annat och svårbedömbart spörsmål, till vilket överstyrelsen

icke hade anledning att taga ställning i detta sammanhang.

För övrigt ville överstyrelsen betona, att det endast i fråga om Skellefteå

(och Arvika) vore fråga örn direkta nybildningar. I övriga fall gällde

frågan endast ett statsövertagande av redan befintliga utbildningsanstalter,

varvid statsövertagandet visserligen torde bliva förbundet med någon ansvällning

av de ifrågavarande gymnasierna. I betydande utsträckning torde

i här behandlade fall dessutom gälla, att, därest de ifrågasatta nya statliga

gymnasierna icke skulle komma till stånd och framför allt, därest de nuvarande

kommunala gymnasierna skulle nedläggas, en utvidgning bleve nödvändig

av andra läroverk, varför å ena sidan någon mera avsevärd begränsning

av totaltillströmningen icke därigenom skulle ernås, å andra sidan icke

helier någon fullständig besparing av de för de nya gymnasierna erforderliga

kostnaderna åstadkommas. Förslaget torde med andra ord i väsentliga

avseenden få anses innebära en utjämning, även örn det också med all

säkerhet innebure en utvidgning.

Statskontoret bär erinrat, att under senare år ett icke obetydligt antal nya

statliga gymnasier och högre allmänna läroverk tillkommit och med hänsyn

till de statsfinansiella konsekvenserna uttalat önskvärdheten av att i görligaste

mån varsamhet i dylikt avseende måtte för framtiden iakttagas. Vad

de föreliggande förslagen beträffade, ville det synas ämbetsverket, som örn

den av stadsfullmäktige i Skellefteå gjorda framställningen borde öga företräde

framför de övriga.

Organisationen av de nya gymnasierna. Vad organisationen UV de nya

gymnasierna beträffar, har skolöverstyrelsen anfört, att de gymnasier, som

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

överstyrelsen i första hand ansett böra ifrågakomma till inrättande, nämligen

de i Motala, Eslöv och Skellefteå, torde böra organiseras såsom dubbellinjiga.

Då Umeå högre allmänna läroverk hade fyraårigt realgymnasium,

torde realgymnasiet i Skellefteå lämpligen böra göras treårigt; för latingvmnasiet

ville överstyrelsen dock föreslå fyraårig organisation. Även i

Motala borde latingymnasiet omfatta fyra år, bland annat även med hänsyn

därtill, att treåriga latingymnasielinjer funnes upprättade vid högre allmänna

läroverken i både Norrköping och Linköping. Däremot vore överstyrelsen

mera tveksam örn reallinjen i Motala.

I Norrköping och Linköping funnes endast treåriga reallinjer, och med

hänsyn härtill syntes en fyraårig organisation kunna övervägas i Motala.

Detta vore också den hittillsvarande organisationen, och den, som samhället

syntes önska bibehålla. Huvudmassan av lärjungar vid Motala gymnasium

vore också från själva staden eller landsförsamlingen, och antalet inackorderade

vore mycket litet. För treårigt realgymnasium skulle å andra sidan

kunna anföras, att det vore fördelaktigare för lärjungar från realskolorna i

Vadstena, Skänninge och Askersund. Överstyrelsen funne dock i detta fall

de övervägande skälen tala för att den nuvarande organisationen bibehölles,

i vilket fall för övrigt samläsning mellan latin- och reallinjen torde i stor

utsträckning kunna beräknas även i framtiden. Skulle reallinjen göras treårig,

bleve det förmodligen nödvändigt att räkna med dubbla avdelningar i

realskolans avslutningsklass i stället, varför någon kostnadsbesparing med

all sannolikhet icke skulle därigenom uppstå.

Överstyrelsen föresloge alltså fyraårigt såväl latin- som realgymnasium i

Motala och räknade med samläsning, även örn sådan icke alla år bleve möjlig

i samtliga ringar.

För Eslöv slutligen ansåge sig överstyrelsen icke heller böra föreslå någon

avvikelse från den nuvarande organisationen med treårigt såväl latin- som

realgymnasium, vilken syntes vara den av samhället alltjämt önskade.

Gymnasiet i Eslöv tillgodosåge också den omgivande bygden i särskilt hög

grad, och det mottoge i större utsträckning än Motala gymnasium lärjungar

från andra realskolor.

överflyttning av lärare. Beträffande väckt förslag om överflyttning till

statlig läroanstalt av lärare, anställd vid till förstatligande föreslaget

kommunalt gymnasium, har överstyrelsen erinrat, att vid förstatligande

av kommunala gymnasier de vid gymnasierna förut anställda extra ordinarie

lektorerna icke brukat överflyttas till ordinarie tjänst vid den statliga läroanstalten.

Dock hade sådan överflyttningsrätt medgivits i fråga örn Lidingö;

vid dess gymnasium voro många anställda sedan långt tillbaka under for

mer, som gjorde, att de vid läroverket och å orten betraktades såsom ordinarie

lärare vid läroanstalten, och kommunen hade gent emot dem iklätt

sig sådana skyldigheter, att det varit billigt, om det allmänna i samband

med förstatligandet övertagit jämväl dessa. Överstyrelsen ansåge icke till
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

räckliga skäl föreligga för att i fråga om här förevarande läroanstalter såsom

regel göra någon avvikelse från de principer, som tillämpades vid förstatligandet

av vissa kommunala gymnasier i samband med 1927 års allmänna

omorganisation. Några sådana skäl, som i fråga om Lidingö eller

Djursholm, vars samskola överstyrelsen tidigare föreslagit till statsövertagande,

kunnat åberopas för en överflyttning av lärarna, syntes icke här

förefiunas. Möjligen torde det dock kunna bli föremål för övervägande,

huruvida icke skäl kunde föreligga för överflyttning av en av de vid kommunala

gymnasiet i Eslöv anställda extra ordinarie lektorerna. Möjlighet

torde därför böra förefinnas för Kungl. Maj:t att verkställa dylik överflyttning

av sådan vid kommunala gymnasiet i Eslöv anställd lärare, som kunde

åberopa särskilt långvarig anställning vid det kommunala gymnasiet.

Kostnadsfrågor. De på staten belöpande kostnaderna för ifrågavarande

gymnasier och gymnasielinjer, sedan de färdigbildats, hava av skolöverstyrelsen

beräknats till — frånsett ålders- och dyrtidstillägg —

för Eslöv.....................kronor 61,109

» Motala.................... » 60,537

» Skellefteå.................. » 70,573

» Söderhamn........... *_36,897

Summa kronor 229,116.

Från dessa kostnader finge dock dragas de för närvarande utgående statsbidragen

till de kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn

med respektive 8,000 kronor, 10,000 kronor och 6,000 kronor. Sammanlagda

kostnaderna för alla fyra gymnasierna bleve alltså i runt tal 205,000

kronor samt för Eslöv, Motala och Skellefteå i runt tal 174,000 kronor.

Härvid har överstyrelsen utgått från att följande ordinarie ämneslärartjänster

skulle inrättas, nämligen

i Eslöv 6 lektorer och 2 adjunkter,

i Motala 6 lektorer och 2 adjunkter,

i Skellefteå 6 lektorer och 3 adjunkter samt

i Söderhamn 4 lektorer.

Emellertid borde gymnasierna upprättas successivt på så sätt, att första

ringen av vederbörande linje upprättades under första året och därefter en

ny ring för varje efterföljande år. Kostnaderna under första verksamhetsåret

bleve därför lägre och beräknades, på sätt av handlingarna och i det

efterföljande lämnade uppgifter närmare framgår, av överstyrelsen till

för Eslöv......................kronor 19,824

> Motala..................... » 16,038

» Skellefteå................... » 21,455

» Söderhamn................. » 11,585

Summa kronor 68,902.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

För de nuvarande kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn

skulle å andra sidan uppstå viss besparing i utgående statsunderstöd.

Denna minskning torde böra beräknas för Motala till 2,500 kronor, för Eslöv

likaledes till 2,500 kronor och för Söderhamn till 2,000 kronor eller sammanlagt

till 7,000 kronor.

För nästa budgetår skulle kostnaderna följaktligen komma att uppgå till

(68,902 — 7,000=) 61,902 kronor. Då någon ökning för ålderstillägg icke

torde behöva beräknas med hänsyn därtill, att alla de nya ordinarie tjänster,

som föreslagits -— 2 lektorstjänster vid ett vart av läroverken i Eslöv, Motala

och Skellefteå samt 1 sådan tjänst vid läroverket i Söderhamn — vore

lektorstjänster, representerade det nämnda beloppet de totala merkostnaderna,

med undantag allenast för dyrtidstillägg.

Statskontoret har lämnat kostnadsberäkningarna utan annan erinran än att

ämbetsverket påpekat, att kostnaderna för provisorisk avlöningsförbättring

komme att något höjas på grund av att Söderhamn numera uppflyttats i

dyrortsgrupperingen.

^ illkor för upprättande av de ifrågasatta gymnasierna. Skolöverstyrelsen

har föreslagit, att såsom villkor för upprättande av statligt gymnasium skulle

gälla, att staden tillhandahölle erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor.

I fråga örn läroverket i Skellefteå, som icke tidigare varit utrustat med

gymnasium, torde föreskrift dessutom böra lämnas, att staden skulle vara

skyldig bevilja ett engångsanslag av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna

för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av

biblioteket.

1936 års riksdag m. m. 1936 års riksdag anhöll under punkten 118 i

skrivelse nr 8, i anledning av vissa inom riksdagen väckta motioner, om verkställande,

under beaktande av vad riksdagen i skrivelsen anfört, av utredning

och framläggande snarast för riksdagen av det förslag i fråga örn inrättande av

nya statliga gymnasier, vartill utredningen kunde föranleda. Av skrivelsen

framgår, att riksdagen till prövning förehaft endast de ovanberörda frågorna

om inrättande av statliga gymnasier i Motala, Eslöv och Skellefteå men

däremot icke om inrättande av sådana gymnasier i Söderhamn och Arvika.

Riksdagen framhöll, att de läroanstalter i de förstnämnda orterna, varom

fråga vore, hade samtliga ett betydande lärjungeantal och att deras områden

vore stora och folkrika. Riksdagen kunde icke uttala sig örn i vilken

ordning de föreslagna statliga gymnasierna borde komma till stånd, därest

— såsom väl möjligt vore — Kungl. Majit icke skulle finna lämpligt att

på en gång framlägga förslag om inrättande av mer än ett nytt statligt

gymnasium. Olika skäl kunde och hade också anförts för den ena eller

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

andra läroanstaltens företräde i detta hänseende, exempelvis de nuvarande

kommunala gymnasiernas och de till grund för dem liggande realskolornas

stora elevantal, behovet för vederbörande läroverksområden av bättre tillgång

till högre skolbildning, behovet av en avlastning av angränsande läroverk,

skolkommunernas ekonomiska uppoffringar o. s. v. I sistnämnda hänseende

ansåge sig riksdagen böra erinra örn det förhållandet, att Eslöv och

Motala sedan åtskilliga år tillbaka med ganska blygsamma statsbidrag uppehållit

sina kommunala gymnasier.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen med anledning av

riksdagens berörda uttalande hänvisat till sin ovannämnda utredning i ämnet

och på grundval av densamma upprepat sitt förslag av den 30 november

1935 med hemställan örn vidtagande av däri för budgetåret 1936/1937

föreslagna åtgärder för budgetåret 1937/1938.

Då det emellertid med hänsyn till den av förslagets genomförande föranledda

betydande kostnadsökningen och till riksdagens uttalande syntes

mindre sannolikt, att ett beslut örn upprättande samtidigt av fyra nya statliga

gymnasier kunde förväntas, ville överstyrelsen icke för närvarande göra

någon hemställan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Söderhamn.

Däremot funne överstyrelsen det synnerligen svårt att uppställa

någon inbördes ordningsföljd för upprättande av statligt gymnasium i städerna

Eslöv, Motala och Skellefteå. Sistnämnda ort borde måhända stå

något tillbaka för Eslöv och Motala med hänsyn till dessa orters mångåriga

ekonomiska uppoffringar för upprätthållande av kommunala gymnasier,

men överstyrelsen kunde dock icke underlåta att som sin mening

framhålla, att behovet av ett gymnasium snarast tedde sig allra störst i

Skellefteå. Därest endast ett successivt upprättande ^skulle komma i fråga,

ville överstyrelsen dock föreslå, att under första året påbörjades statliga

gymnasier i Eslöv och Motala och följande ar ett statligt gymnasium i

Skellefteå.

För sin del ansåge sig överstyrelsen på anförda grunder i första hand

böra stanna vid den hemställan, att samtliga dessa tre orter, Eslöv, Motala

och Skellefteå, måtte successivt från och med budgetåret 1937/1938 erhålla

statliga gymnasier på så sätt, att en ring upprättades varje år vid valt och

ett av dessa läroverk, till dess gymnasiet vore färdigbildat.

Beträffande organisationen av och kostnaderna för gymnasierna funne

sig överstyrelsen icke äga anledning att nu ifrågasätta någon ändring i vad

i omförmälda utredning föreslagits.

Enligt det ovanstående föreligga framställningar från stadsfullmäktige i

vederbörande städer örn utvidgning av samrealskolorna i Arvika och Skellefteå

till högre allmänt läroverk och om förstatligande av de kommunala

gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn. En avsevärd utökning av

den statliga gymnasieorganisationen har således ifrågasatts. Överstyrelsen,

som funnit förutsättningar föreligga för statliga gymnasier i alla de nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 13

Departe
mentschefen.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

fem orterna, möjligen dock med viss tvekan beträffande Söderhamn, har

med hänsyn till de stora kostnader, som skulle åsamkas staten, om alla

framställningarna bifölles, föreslagit, att staten skulle för närvarande begränsa

sig till att övertaga de kommunala gymnasierna i Eslöv och Motala

och att utbygga samrealskolan i Skellefteå med ett gymnasium. Att överstyrelsen

uteslutit Arvika synes närmast betingas av att den statliga gymnasieorganisationen

i Värmlands län så sent som år 1931 utvidgats genom

att samrealskolan i Kristinehamn utbyggts till ett högre allmänt läroverk.

Enligt överstyrelsens mening synes dessutom Söderhamn böra framför Arvika

tillerkännas förtursrätt till statligt gymnasium med hänsyn till att Söderhamn

under flera år huvudsakligen på egen bekostnad uppehållit gymnasium.

Då överstyrelsen emellertid ansett sig böra skjuta frågan örn förstatligande

av det kommunala gymnasiet i Söderhamn på framtiden, närmast

på grund av lärjungeområdets relativt låga befolkningssiffra och i betraktande

av att lärjungetillströmningen till gymnasiet varit mer avsevärd

endast under en jämförelsevis kort tid, har överstyrelsen icke ansett sig

kunna för närvarande tillmötesgå de från Arvika och Söderhamn framförda

önskemålen. Vad de återstående orterna beträffar — Eslöv, Motala och

Skellefteå — betonas i överstyrelsens utlåtande svårigheterna att, såsom

1936 års riksdag förutsatt, uppställa någon inbördes ordningsföljd för upprättandet

av statliga gymnasier i dessa orter. Överstyrelsen har dock funnit

behovet av ett gymnasium vara allra störst i Skellefteå men tillagt, att

sistnämnda ort måhända borde stå något tillbaka för Eslöv och Motala med

hänsyn till dessa orters mångåriga ekonomiska uppoffringar för sina kommunala

gymnasier. Statskontoret har funnit Skellefteå böra äga företräde

till statligt gymnasium framför de övriga orterna.

För egen del vill jag inledningsvis framhålla, att ett bedömande av de

framförda förslagen örn upprättande av nya statsgymnasier icke synes böra

få påverkas av frågan örn önskvärdheten av att ungdomen i större utsträckning

ledes in på andra förvärvsbanor än de intellektuellt betonade. Det

kan, såsom överstyrelsen framhållit, icke vara riktigt att åstadkomma en

begränsning av tillströmningen till dessa banor genom att låta vissa landsdelar

intaga en mindre gynnsam ställning i fråga om tillgång till gymnasieutbildning

än de, som fått sitt behov av sådana utbildningsmöjligheter tillgodosett,

redan innan nyssberörda utbildningsproblem vunnit sin nuvarande

aktualitet. Bot för de olägenheter, som kunna uppstå till följd av den

ökade tillströmningen till gymnasieutbildningen, måste sökas på andra vägar

än de, som leda till en begränsning av antalet skolor inom vissa delar av

vårt land. Denna sida av saken bör alltså enligt min mening kunna i detta

sammanhang med det nu anförda lämnas åsido.

Då antalet gymnasier, för vilkas upprätthållande staten kan åtaga sig det

huvudsakliga ekonomiska ansvaret, av naturliga skäl måste hållas inom

vissa gränser, är det av vikt, att statsgymnasierna få ett ur geografisk och

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

demografisk synpunkt så tillfredsställande läge som möjligt. På grund

härav ligger det enligt min åsikt en viss fara i att låta förläggningen av

de nya statliga gymnasier, som nu och i framtiden kunna komma att inrättas,

väsentligen bestämmas av huruvida och under huru lång tid de

ifrågakommande samhällena själva anordnat gymnasieundervisning genom

att företrädesvis med egna medel bestrida kostnaderna för kommunala gymnasier.

Skulle den normala ordningen för upprättandet av statliga gymnasier

bliva, att vederbörande kommun först upprättade ett kommunalt gymnasium,

som efter någon tid överginge i ett statligt sådant, försvårades i

viss mån statsmakternas allsidiga och objektiva prövning av dessa frågor,

en prövning, som framförallt bör ske ur synpunkten av vad som för en

hel landsända kan vara det bästa och mest ändamålsenliga. Överstyrelsen

har i sin utredning snuddat vid ett sådant fall, då överstyrelsen, efter att

ha erinrat om tillkomsten av ett kommunalt gymnasium i Hässleholm, framhållit

svårigheterna att avgöra, vilkendera av orterna Eslöv och Hässleholm,

som i första rummet bör ifrågakomma till statligt gymnasium, därest icke

båda kunna räkna med att erhålla gymnasium, samt uttalat, att härvidlag

största hänsynen bör tagas bland annat till det förhållandet, att Eslöv sedan

många år tillbaka upprätthållit ett kommunalt gymnasium. Såsom jag ser

saken, bör visserligen i fall, sådana som de nu föreliggande, stort avseende

även fästas vid en sådan omständighet, som att en kommun i handling

visat sitt intresse för skolväsendet. Men detta varken kan eller bör vid

prövningen av frågor om upprättande av nya statliga gymnasier få undanskymma

andra kommuners eventuellt mer berättigade önskemål. En annan

sak är, att lärjungefrekvensen i ett redan befintligt kommunalt gymnasium

ju lämnar en säkrare ledning vid bedömande av behovet av ett statligt

gymnasium än en uppskattning rörande den sannolika elevtillströmningen

till ett helt nytt gymnasium, och att det alltså ligger i sakens natur, att det

erfordras mycket starka skäl för att upprätta ett statligt gymnasium på en

ort, där man icke kan hänvisa p''å ett på nyssnämnt sätt ådagalagt behov.

Med denna utgångspunkt måste jag, då behovet av ett gymnasium uppenbarligen

är störst i Skellefteå, ställa mig på den ståndpunkten, att ett statligt

gymnasium i denna stad bör i första hand komma i fråga. Västerbottens

län kan årligen redovisa en i jämförelse med flertalet andra län

avsevärt ökad folkmängd, befolkningstäthet och även ekonomisk standard.

Orsaken till denna utveckling torde till en del få tillskrivas de senare årens

exceptionellt starka industriella uppsving i länet. Att emellertid den starka

folkmängdsökningen icke kan återföras enbart på detta förhållande utan är

något för länet karakteristiskt, belyses i någon mån av vissa i det följande

lämnade uppgifter, som giva vid handen, att folkmängdsökningen i länet

fortfarande är av praktiskt taget samma storleksordning som före den

tidpunkt, då bearbetningen av mineralfyndigheterna i länet på 1920- talet tog sin början. Tillströmningen till de två statliga läroverken i före
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

varande landsända, samrealskolan i Skellefteå och högre allmänna läroverket

i Umeå, har under de senare åren i hög grad ökats. Denna tillströmning

har lett till att samrealskolan i Skellefteå numera är en av landets

största, och att det högre allmänna läroverket i Umeå, som i första hand

får mottaga tillströmningen till gymnasiala studier från den norra länsdelen,

numera är ett av landets största läroverk och år från år måste utvidgas

både vad antalet lärartjänster och lokalutrymmena beträffar. En avlastning

av det högre allmänna läroverket i Umeå har därför av överstyrelsen ansetts

vara trängande nödvändig. Överstyrelsen har tillika påpekat, att realskolan

— även för den händelse att en tillbakagång i det industriella uppsvinget

inom länet skulle inträda örn ett par tiotal år — ändock skulle

med all sannolikhet komma att förbliva en av de större i riket och i sig

själv vara tillräckligt stor såsom underlag för ett gymnasium.

Här nedan har jag sammanställt vissa av skolöverstyrelsens statistiska

avdelning under hand lämnade uppgifter rörande Kristinehamn, vars realskola

som nämnts år 1931 utbyggdes med gymnasium, och motsvarande

uppgifter rörande Skellefteå:

Antal invånare i länet per högre

Värmlands

Västerbottens

allmänt läroverk:

län

län

1900...................

. 254,300

143,700

1905...................

. 255,100

152,700

1910...................

. 260,100

161,400

1915...................

. 260,500

170,300

1920...................

. 268,700

182,200

1925...................

. 270,500

195,700

1930...................

. 270,000

204,000

1935...................

. 136,600

215,000

Samrealskolans

storlek:

Kristinehamn

Skellefteå

1920...................

204

236

1925...................

258

224

1930...................

288

216

1935...................

386

395

1936...................

378

401

Enligt dessa siffror skulle behovet av ett högre allmänt läroverk i Skellefteå

för närvarande vara lika stort som eller större än behovet av ett sådant

läroverk i Kristinehamn vid den tidpunkt, då det högre allmänna läroverket

i sistnämnda stad inrättades, utan att från statens sida anspråk restes

på att kommunen skulle dessförinnan hava försöksvis anordnat kommunalt

gymnasium.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att samrealskolan i Skellefteå från

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

och med budgetåret 1937/1938 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

successivt utbygges med ett statligt gymnasium.

Yad angår de övriga orter, som ifrågasatts som förläggningsorter för statliga

gymnasier, anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att behovet av

gymnasier i Arvika och Söderhamn ännu så länge icke påvisats vara av

den art, att skäl föreligger att redan nu inrätta statliga gymnasier å dessa

orter.

Så torde däremot, såvitt av den föreliggande utredningen kan bedömas,

vara fallet beträffande Eslöv och Motala. Visserligen kan beträffande båda

dessa orter en viss tvekan föreligga så till vida, att Motala redovisar ett,

vill det synas, jämförelsevis ringa och för de senaste åren till på köpet

något sjunkande elevantal i det kommunala gymnasiet och en förhållandevis

svag tillväxt av elevantalet i realskolan, att Eslöv är beläget inom ett

län, som redan bättre än de flesta är försett med statliga läroverk och

gymnasier, och att, örn med ett ställningstagande till frågan finge anstå

några år, staden Hässleholm kunde tänkas komma att konkurrera med Eslöv

som lämplig förläggningsort för ett statligt gymnasium. Dessa betänkligheter

synas mig emellertid icke vara så starka, att de kunna väga över de bärande

skäl för ett förstatligande av ifrågavarande kommunala gymnasier,

som överstyrelsen i sin utredning närmare utvecklat. Behovet av ett statligt

gymnasium synes mig vara något större i Eslöv än i Motala. Då

emellertid skillnaden i behovsgraden är obetydlig och i varje fall icke synes

motivera, att Eslöv lämnas företräde framför Motala, tillstyrker jag, att de

kommunala gymnasierna å båda de nämnda orterna förstatligas från och

med budgetåret 1937/1938 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande organisationen av de ifrågasatta nya

gymnasierna har icke givit mig anledning till erinran. Jag föreslår alltså

följande organisationsformer:

Skellefteå: fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium,

Eslöv: treårigt latin- och realgymnasium,

Motala: fyraårigt latin- och realgymnasium.

De nya statliga läroanstalterna böra erhålla karaktären av högre samläroverk.

Likaledes biträder jag överstyrelsens förslag, i vad det avser överflyttning

av extra ordinarie lektor vid det kommunala gymnasiet i Eslöv, som kan

åberopa särskilt långvarig lektorstjänstgöring, till lektorsbeställning vid det

statliga läroverket därstädes.

De av överstyrelsen till 174,000 kronor beräknade slutliga kostnaderna för

de nya statliga gymnasierna i Eslöv, Motala och Skellefteå föranleder ingen

annan erinran från min sida än att dessa kostnader givetvis påverkas av

den lönereglering, som i det föregående ifrågasatts.

Kostnaderna för nästa budgetår torde böra beräknas med utgångspunkt

från överstyrelsens kalkyler, vilka sluta på ett belopp av något över 57,000

kronor. Vederbörande i avlöningsstaten för de allmänna läroverken ingående

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Anslagspost

Eslöv

Motala

Skellefteå

Summa

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

Lön och (i förekommande fall) tjänstgörings- penningar ............

12,700

12,700

12,700

38,100

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

Arvoden åt extra ämneslärare.........

3,300

3,300

6,600

Extra arvoden åt lärare i övningsämnen:

teckningslärare............

460

230

460

1,150

musiklärare.......

180

345

345

870

gymnastiklärare.............

460

460

345

1,265

Arvoden åt skolläkare........

110

80

90

280

(varav fast arvode resp. 50) (d:o 150)

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

Arvoden åt bibliotekarier........

100

100

100

300

» » biträden å rektorsexpeditionerna

110

80

90

280

(varav fast arvode resp. 50) (d:o 150)

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke- ordinarie tjänstemän:

Tillfällig löneförbättring..........

2,404

2,043

3,130

7,577

Provisorisk avlöningsförbättring........

—

—

780

780

Summa

19,824

16,038

21,340

57,202

anslagsposter kommer jag i det efterföljande att beräkna i anslutning till

de uppgifter, som återfinnas i ovanstående sammanställning.

Vid beräkningen av delposten till lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar

har, såsom av det föregående framgår, räknats med att från

posten skola bestridas dels de vid varje läroverk till 1,100 kronor uppgående

merkostnaderna för lön och tjänstgöringspenningar för rektor, dels ock

lön och tjänstgöringspenningar för två nya lektorstjänster vid varje gymnasium.

Mot de av överstyrelsen föreslagna villkoren för upprättandet av de nya

statliga gymnasierna, vilka överensstämma med dem, som pläga föreskrivas

i fall som dessa, har jag icke funnit något att erinra. Anmärkas må, att

stadsfullmäktige i Skellefteå i skrivelse den 4 november 1936 meddelat,

bland annat, att stadsfullmäktige beslutat att — under förutsättning att

statligt gymnasium upprättades i staden enligt skolöverstyrelsens förslag —

låta verkställa örn- och tillbyggnad av det nuvarande läroverkshuset för ett

beräknat belopp av 892,000 kronor.

I det efterföljande föreslås den minskning av anslaget till kommunala

gymnasier, som för nästa budgetår föranledes av det ifrågasatta förstatligandet

av gymnasierna i Eslöv och Motala.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

199

2. Provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen.

Nuvarande förhållanden. Provår anordnas vid vissa av Kungl. Majit

bestämda läroverk och folkskoleseminarier samt har till ändamål att bibringa

den särskilda utbildning för lärarkallet, som utgör villkor för behörighet

till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium.

Det omfattar i regel två terminer i följd vid en och samma läroanstalt men

kan vid särskilda skäl fullgöras på en termin eller under en termin vid allmänt

läroverk och under en termin vid folkskoleseminarium. Genomgående

av provår förutsätter avlagd vederbörlig akademisk examen. Provåret

innefattar dels åhörande och meddelande av undervisning med därtill hörande

behandling av metodiska spörsmål, dels ock diskussioner och föreläsningar

rörande pedagogiska frågor ävensom vissa för lärarutbildningen avsedda

kurser.

Antalet provårsläroverk är för närvarande sex, nämligen högre allmänna

läroverken i Uppsala och Lund, högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm,

högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, högre realläroverket

å Norrmalm i Stockholm samt högre realläroverket i Göteborg. Härutöver

är provårskurs anordnad vid folkskoleseminarierna i Göteborg och Stockholm.

Någon föreskrift örn det högsta antal lärarkandidater, som samtidigt få

bevista provårskurs, har icke meddelats. Antalet samtidiga lärarkandidater

plägar emellertid i regel uppgå till 10 vid vart och ett av de allmänna

läroverken, 6 vid folkskoleseminariet i Stockholm och 8 vid folkskoleseminariet

i Göteborg. Provårsutbildningens kapacitet är dock något större än

nämnda siffror giva vid handen, enär i allmänhet några lärarkandidater

varje år genomgå provåret på en termin. Under vart och ett av läsåren

1928—1934 hava i medeltal 83 kandidater avslutat provårsutbildning.

Tidigare förslag lill utvidgad provårsutbildning. Under de senare åren hava

vid flera tillfällen framlagts förslag örn utökning av provårsutbildningens

kapacitet. 1927 års skolsakkunniga, vilkas befattning med provårsinstitutionen

närmast betingades av de ändrade förhållanden, som vållades genom

1927 års skolreform, räknade visserligen med praktiskt taget oförändrad

utbildningskapacitet. I utlåtande över dessa sakkunnigas förslag ifrågasatte

emellertid skolöverstyrelsen, på grundval av ingående beräkningar i

fråga om behovet av lärare, en väsentlig utökning av antalet provårsanstalter.

Provår borde enligt överstyrelsens mening anordnas — förutom vid

de läroverk och folkskoleseminarier, vilka för närvarande handhade provårsutbildningen

— vid ytterligare fyra allmänna läroverk, nämligen högre

allmänna läroverket för flickor i Stockholm, högre allmänna läroverket i

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Bromma i Stockholm, högre latinläroverket i Göteborg och högre allmänna

läroverket för flickor i Göteborg. Genom denna utvidgning skulle antalet

varje år utbildade lärarkandidater höjas till omkring 115. Överstyrelsen

hade vid sina beräkningar visserligen kommit till det resultatet, att provårets

kapacitet borde ökas med omkring 50 procent. Varje år skulle alltså

utbildas omkring 125 lärarkandidater. Att överstyrelsen emellertid stannade

vid den lägre siffran, berodde på omöjligheten att åstadkomma exakta beräkningar

rörande behovet av provårsutbildad arbetskraft.

Vidare må erinras, att inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga

i ett den 1 september 1935 dagtecknat betänkande med undersökningar

och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena

(statens offentliga utredningar 1935 : 52, sid. 379) förklarat sig finna

allmänna principiella synpunkter starkt tala för att, därest den praktiska

lärarutbildningen och skicklighetsprövningen icke ansåges kunna inläggas i

själva ämbetsexamen eller därtill omedelbart ansluta sig, densamma likväl

borde utvidgas så, att alla filosofie magistrar efter exempelvis fyra terminers

tjänstgöring kunde erhålla hänvisning till provårsutbildning. Framför

den spärr vid provåret, som för närvarande praktiserades och som bestode

däri, att endast ett begränsat och förhållandevis ringa antal läraraspiranter

årligen antoges till provårskurserna, hade — anföra de sakkunniga —

uppstått en köbildning av den beskaffenheten, att »en filosofie magister för

att få provårshänvisning måste ha 12 terminers tjänstgöring».

Slutligen må antecknas, att läroverkslärarnas riksförbund i skrivelse den

15 maj 1935 hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i

avvaktan på ett definitivt ordnande av den praktiska lärarutbildningen, för

ett år i sänder inrätta provårskurser vid ytterligare minst tre högre allmänna

läroverk. I utlåtande den 25 juli 1935 anförde skolöverstyrelsen i

anledning härav, att möjligheterna till provårsutbildning för närvarande

visat sig vara avgjort otillräckliga, samt att vid bifall till det förslag angående

provårets organisation, som av överstyrelsen framlades i berörda utlåtande

över 1927 års skolsakkunnigas betänkande, de av riksförbundet

framförda önskemålen skulle bliva tillgodosedda. Några i annat fall visserligen

ofrånkomliga provisoriska åtgärder, vilka under alla förhållanden skulle

bliva tämligen otillfredsställande, skulle under sådan förutsättning icke behöva

vidtagas. På grund härav och sedan överstyrelsen i skrivelse den 31

augusti 1935 framlagt förslag beträffande de ändringar i avlöningsstaten för

de allmänna läroverken, som påkallades vid ett genomförande av överstyrelsens

ifrågavarande förslag till organisation av provåret, anförde jag i

1936 års åttonde huvudtitel (sid. 332), att jag, i avbidan på resultatet av

den pågående utredningen om organisationen av den praktiska lärarutbildningen,

icke ansåge det tillrådligt att vidtaga någon provisorisk utvidgning

av den nuvarande provårsinstitutionen. Något förslag i ämnet förelädes

därför icke 1936 års riksdag.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

Den åsyftade utredningen om organisationen av den praktiska lärarutbildningen

handhaves av 1936 års lärarutbildningssakkunniga, som av mig

för ändamålet tillkallats, sedan jag den 30 december 1935 därtill erhållit

bemyndigande av Kungl. Majit. Syftet med sakkunnigutredningen är enligt

mitt uttalande till statsrådsprotokollet för nämnda dag att söka åstadkomma

en sådan genomgripande omläggning av särskilt den praktiska lärarutbildningen,

som bättre än den nuvarande provårsinstitutionen tillförsäkrar läroverken

för lärarkallet väl skickade och dugande krafter och samtidigt bättre

tillgodoser läraraspiranternas behov av ökade utbildningsmöjligheter och

minskade utbildningskostnader. Enligt min mening borde vid utredningen

särskilt uppmärksammas önskvärdheten av att åvägabringa ett nära inre

sammanhang mellan de teoretiska studierna och den praktiska lärarutbildningen.

De av mig tillkallade sakkunniga äro numera professor emeritus

O. von Friesen, ordförande, lektorn vid högre realläroverket i Göteborg A.

Björkeson, professorn vid universitetet i Lund T. Gislén, rektorn vid kommunala

flickskolan i Örebro Martha Grönvall, förutvarande undervisningsrådet

N. Hänninger, rektorn vid högre allmänna läroverket i Uppsala S.

Samuelsson och rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm K. Agren.

1936 års lärarutbildningssakkunniga, I skrivelse den 24 augusti 1936 hava

de sakkunniga framlagt förslag rörande en provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen

i avbidan på den definitiva reglering av dessa förhållanden,

som kunde komma att vidtagas, sedan de sakkunniga slutfört sitt

arbete.

De sakkunniga framhålla, att de redan på ett tidigt stadium av sitt arbete

haft anledning uppmärksamma den nuvarande disproportionen mellan

å ena sidan behovet av lärare vid de allmänna läroverken och med dem

jämförliga läroanstalter och å andra sidan provårsutbildningens omfattning.

Provårets kapacitet hade icke varit på långt när tillräcklig för att förse

ifrågavarande läroanstalter med erforderlig provårsutbildad arbetskraft. Antalet

ordinarie och extra lärare (inklusive evalverade timlärartimmar) hade

enbart vid de allmänna läroverken vuxit från 1,345 läsåret 1927—1928 till

2,103 läsåret 1935—1936, alltså med över 56 procent. Dessa siffror, som

hänförde sig till en tid, varunder provårsinstitutionen icke undergått någon

kvantitativ förändring, syntes de sakkunniga ådagalägga, att provårsinstitutionen

icke anpassats efter utvecklingen på området, vilket i sin tur föranlett

en stark ökning av antalet vid förevarande läroanstalter anställda lärare

utan provår. Starka skäl av såväl pedagogisk som skolorganisatorisk

art talade därför för en utvidgning av provårsinstitutionen. Även från de

synpunkter, de sakkunniga närmast hade att beakta, vore en sådan utvidgning

mycket önskvärd. De nuvarande förhållandena medförde nämligen,

att en eventuell övergång till en ny ordning för den praktiska lärarutbildningen

kunde komma att avsevärt försvåras och fördröjas, därest icke åt
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gärder i god tid vidtoges, som syftade till att i största möjliga utsträckning

förminska den nuvarande köbildningen framför provåret.

Provårsinstitutionen borde därför utvidgas från och med läsåret 1937—

1938. Då det närmast vore tillfälliga förhållanden, som aktualiserat behovet

av åtgärder på området, och då några definitiva anordningar ej borde

vidtagas, förrän den pågående utredningen av frågan örn den praktiska lärarutbildningen

avslutats, borde utvidgningen av provårskapaciteten erhålla

provisorisk karaktär. Denna utvidgning borde ej bliva av större omfattning

än som påkallades av behovet av provårsutbildade lärarkrafter vid

ifrågakommande läroanstalter. Vid beräkningen av ifrågavarande behov

syntes det vara försvarligt att utgå från att under de närmaste åren icke

komme att ske någon mera väsentlig förändring i fråga om antalet av de

lärare, som sysselsattes vid nämnda läroanstalter. Provårsinstitutionen borde

tydligen i så fall givas en sådan kapacitet, att den kunde först och främst

bereda ersättning för de lärare, som genom pensionering eller dödsfall eller

av annan anledning avginge, men också för praktisk utbildning mottaga så

många lärarkandidater, som motsvarade antalet av de icke-provårsutbildade

lärare, vilka nu sysselsattes vid förevarande anstalter.

Beträffande den förstnämnda frågan om ersättningsbehovet hava de

sakkunniga efter att hava berört vissa tidigare undersökningar yttrat följande:
Av

en för de sakkunnigas räkning verkställd statistisk undersökning framginge,

att det årliga ersättningsbehovet vid flertalet av de läroanstalter, som

här komme i betraktande, beräknades för lärare med teologisk examen vara

omkring 10 personer, för lärare med filosofisk examen omkring 55 personer

och för icke akademiskt utbildade lärare omkring 40 personer, eller sammanlagt

omkring 105 personer per år. Med hänsyn till åldersförhållandena

inom lärarkåren kalkylerades emellertid med ett ersättningsbehov under de

närmaste fem åren av 110 ä 115 personer per år. Då endast 20 av ifrågavarande

tjänster beräknades kunna varje år besättas med från högre

lärarinneseminariet examinerade, uppskattades antalet personer med filosofisk

eller teologisk examen, som under vart och ett av de närmaste fem

åren kunde vinna anställning vid ifrågavarande skolor, till 90 ä 95.

De sakkunniga ville för egen del framhålla svårigheterna att göra en

under alla förhållanden tillförlitlig uppskattning av det verkliga årsbehovet

av provårsutbildade lärare, särskilt med hänsyn till de skolor, för vilkas

lärare genomgånget provår kunde vara önskvärd men ej vore obligatoriskt.

Emellertid ansåge sig de sakkunniga, utan att nu taga ståndpunkt till det

i detta sammanhang aktuella spörsmålet om högre lärarinneseminariets fortsatta

verksamhet, kunna utgå från ett ersättningsbehov under de närmaste

åren av 90 ä 95 lärare vid de läroanstalter, som här komme i fråga. Då

under vart och ett av läsåren 1927—1935 mellan 79 och 91 personer avslutat

provårsutbildning och det genomsnittliga antalet årligen provårsutbildade

något understege det nyss angivna ersättningsbehovet av 90 ä 95 lärare per

år, torde någon ökning av antalet provårsplatser sålunda vara erforderlig

redan för att täcka det årliga ersättningsbehovet.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Framför allt borde emellertid, såsom nämnts, provårskapaciteten ökas för

att provårsanstalterna skulle kunna mottaga så många lärarkandidater, som

motsvarade antalet av de icke-provårsutbildade lärare, vilka nu

sysselsattes vid ifrågavarande läroanstalter. De sakkunniga beräkna

detta antal till omkring 300.

Den önskvärda omfattningen av provårsutbildningen vore beroende

av nyssnämnda siffror, 90 å 95, respektive 300, och närmast betingad

av den hastighet, med vilken det ansåges lämpligt att minska det

nuvarande antalet icke — provårsutbildade lärare.

Vad sistnämnda spörsmål angår, framhålla de sakkunniga, att vissa olägenheter

kunde yppas, ifall den årliga kvot av ifrågavarande lärare, som

mottoges till provårsutbildning, gjordes alltför stor. Ett antal lärare, motsvarande

denna årskvot, måste vid vederbörande läroanstalter ersättas av

andra icke — provårsutbildade lärare —- detta givetvis under förutsättning att

provårsutbildningen i övrigt till sin omfattning motsvarade läroanstalternas

normala årliga behov av provårsutbildade lärare och att lärarstocken vid läroanstalterna

vore i stort sett oförändrad. Gjordes kvoten för stor, uppstode en

mer betydande temporär ökning av arbetstillfällena vid undervisningsanstalterna.

Härigenom kunde vållas en missuppfattning i fråga örn det normala

lärarbehovet, vilken kunde leda till en ökad men ingalunda önskvärd tillströmning

till lärarbanan. Möjligen kunde också vid en för omfattande tillfällig

utvidgning av provårsinstitutionen risk föreligga för att det bleve svårt att

åtminstone i vissa ämnen fylla behovet av kvalificerade icke-ordinarie lärare.

Från bland annat dessa synpunkter hade de sakkunniga kommit till den

uppfattningen, att den praktiska utbildningen av de nuvarande icke-provårsutbildade

lärarna vid ifrågavarande läroanstalter borde ske under en tidrymd,

som överstege fem år. Helt naturligt vore det emellertid önskvärt,

att de provisoriska åtgärderna ej utsträcktes över en alltför lång tidsperiod.

Men de sakkunniga hade icke funnit anledning föreligga att redan nu fixera

det antal år, under vilka provisoriet borde äga bestånd. Det statistiska

underlag, på vilket ovanstående beräkningar vilade, vore ganska osäkert.

Möjligt vore också, att förhållandena kunde komma att under den närmaste

framtiden undergå förändringar i ena eller andra riktningen. Det syntes

på grund härav vara tillrådligt att för närvarande begränsa uppmärksamheten

till att gälla allenast provårsutbildningens omfattning under läsåret

1937—1938 och låta omfattningen under de därpå följande åren bestämmas

även av de erfarenheter, som i fortsättningen vunnes beträffande läget på förevarande

område. Av dessa skäl och för att, innan en starkare ökning av

provårskapaciteten skedde, få närmare kännedom om lämpligheten av den

form för provårets utvidgning, som av de sakkunniga föresloges, räknade

de för nämnda läsår med en utbildning av omkring 120 lärarkandidater.

Förslaget innebure alltså, att — förutom de 90 ä 95 lärarkandidater, som

borde årligen mottagas för att fylla ersättningsbehovet — ytterligare 25 å

30 lärarkandidater borde få tillträde till provårsutbildningen för att det

nuvarande antalet icke — provårsutbildade lärare vid förevarande läroanstalter

skulle kunna minskas. Då under de senaste åren antalet lärarkandidater,

som avslutat provårsutbildning, närmat sig 90 per år, skulle

provårets kapacitet alltså höjas med i runt tal 30 lärarkandidater om året.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad angår provårets organisation, hava de sakkunniga erinrat, att

när förslag tidigare väckts om en utökning av provårets kapacitet man

velat vinna en sådan utökning genom att inrätta nya provårsanstalter.

Denna utväg syntes emellertid de sakkunniga mindre lämplig redan med

hänsyn till att den föreslagna ökningen av provårskapaciteten till huvudsaklig

del vore av tillfällig natur. Men härtill komme, att åtgärder av

denna tillfälliga art ej borde få föregripa den omprövning av lärarutbildningens

anordning, som det vore de sakkunnigas uppgift att företaga. Så

kunde lätt bliva fallet, om fler egentliga provårsanstalter inrättades. I stället

hava de sakkunniga undersökt möjligheterna att genom förändringar i

provårets nuvarande anordning bereda den önskvärda utökningen av antalet

provårsplatser och kommit till den uppfattningen, att detta bör ske

genom att öka det antal lärarkandidater, som vid provårsläroverken samtidigt

genomgå provårsutbildning. Till stöd för detta förslag har yttrats:

Inledningsvis framhålles, att det genom de senare årens restriktioner i

fråga örn elevintagningen vid folkskoleseminarierna ej syntes önskvärt att

för närvarande utvidga provårsseminariernas här avsedda verksamhet. De

sakkunniga höhe därför före, att utökningen av antalet provårsplatser borde

till en början ske endast vid de nuvarande provårsläroverken. Då provårets

kapacitet, enligt vad nyss framhållits, borde höjas med i runt tal 30

lärarkandidater för läsåret 1937—1938, borde alltså antalet under detta år

utbildade lärarkandidater vid de sex provårsläroverken ökas med omkring

5 per läroverk. De sakkunniga ville i detta sammanhang och i varje fall

med tanke på lärarutbildningens nuvarande organisation uttala sin anslutning

till den redan av 1927 års skolsakkunniga och skolöverstyrelsen hävdade

uppfattningen om önskvärdheten av att antalet lärarkandidater, som

genomginge provåret på endast en termin, i görligaste mån begränsades.

Med hänsyn till behovet av provårsutbildade lärarkrafter torde det dock ej

vara möjligt att för närvarande räkna med någon minskning av det antal

enterminskandidater, som nu plägade mottagas för provårsutbildning. Däremot

utginge de sakkunniga från att det antal platser, varmed provårskapaciteten

borde utökas, upplätes allenast åt lärarkandidater, som genomginge

provåret på två terminer.

Under den tidigare diskussionen rörande en utvidgning av provårsinstitutionen

hade betänkligheter från olika håll anförts i fråga örn en utökning

av antalet samtidigt vid en och samma läroanstalt utbildade provårskandidater.

I sitt förutberörda utlåtande räknade skolöverstyrelsen med samma

medeltal samtidiga kandidater vid varje läroverk, som nu förefunnes, sålunda

med normalt 10. Enligt de sakkunnigas mening borde nämnda betänkligheter

kunna väsentligen försvagas, örn den anordningen träffades,

att vederbörande provårsföreståndare medgåves rätt att, om så befunnes

erforderligt, förlägga en del av lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning

till andra läroanstalter än det egentliga provårsläroverket.

Denna anordning hade prövats med gott resultat i Göteborg. I denna stad

hade enligt överstyrelsens omförmälda utlåtande lärarkandidater, som i övrigt

haft provåret förlagt till högre realläroverket därstädes, samtidigt härmed

fått genomgå provår i latin och i grekiska vid högre latinläroverket i samma

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

stad. Om denna organisatoriska utvidgning av ramen för den nuvarande

provårsinstitutionen mer allmänt genomfördes, ernåddes även den fördelen,

att lärarkandidaterna kunde i större omfattning än vad nu vore möjligt

beredas tillfälle till utbildning vid läroanstalter, där flickor erhölle undervisning.

Lämpligen borde det ankomma på skolöverstyrelsen att på förslag

av provårsföreståndaren bestämma vilka läroanstalter, som utom de

nuvarande provårsläroverken, finge användas vid lärarkandidaternas praktiska

utbildning. Härvid syntes det ej böra vara uteslutet att för ändamålet

använda även kommunala och statsunderstödda enskilda läroanstalter.

De sakkunniga förutsatte, att överenskommelse i ämnet kunde träffas med

ledningen för vederbörande skola, men ville också påpeka, att villkoren för

statsbidrag till vederbörande skolor skulle kunna ändras på så sätt, att en

ur det allmännas synpunkt lämplig anordning i de särskilda fallen kunde

åvägabringas.

Väl vore det tänkbart, att vissa svårigheter av pedagogisk eller annan

art kunde vållas genom den antydda utvidgningen av ramen för provårsinstitutionen.

Enligt de sakkunnigas mening funnes dock möjligheter att

åtminstone under den övergångsperiod, varom här vore fråga, verksamt

motväga dessa svårigheter.

En väsentlig lättnad för provårsläroverken torde sålunda kunna beredas,

örn lärarkandidaterna kunde någorlunda jämnt fördelas mellan provårsanstalterna

efter de ämnesgrupper, i vilka lärarkandidaterna önskade genomgå

provår.

Vidare vore det önskvärt, att provårsläroverkens föreståndare bereddes

möjligheter att i större omfattning än nu kunde ske ägna sig åt provårsarbetet.

I detta syfte föresloge de sakkunniga, att arbetsbördan för pro vårsföreståndarna

skulle lättas bland annat genom att minska den undervisningsskyldighet,

som nu åvilade dem, och genom att befria dem från en del av de expeditionsgöromål,

som nu ankomme på dem i deras egenskap av rektorer.

Vad först anginge minskning av undervisningsskyldigheten för provårsföreståndare,

kunde enligt läroverksstadgan undervisningstiden för rektor

vid provårsläroverk, som förordnats att vara föreståndare för provårskursen,

efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen efter omständigheterna

minskas intill åtta undervisningstimmar i veckan vid högre allmänt

läroverk och lyceum. Såvitt de sakkunniga kunde finna, skulle undervisningstiden

för ifrågavarande rektorer kunna utan olägenhet för skolarbetet

— rektor uppehölle ju genom provårsarbetet intim kontakt med undervisningen

vid sin läroanstalt — minskas till förslagsvis lägst fem undervisningstimmar

i veckan. De sakkunniga ansåge sig därför böra framlägga

förslag i överensstämmelse härmed. Nedsättning i undervisningsskyldigheten

borde givetvis efter skolöverstyrelsens beprövande medgivas även för

provårsföreståndare, som icke vore rektor för vederbörande läroanstalt. I

detta sammanhang påpekades jämväl, att provårsföreståndaren torde vid planläggningen

och utförandet av provårsarbetet kunna erhålla ett värdefullt

biträde av vederbörande rektor vid den eller de läroanstalter, som vid sidan

av det egentliga provårsläroverket användes för den praktiska utbildningen.

Jämlikt läroverksstadgan ägde rektor vid läroverk, där särskilda medel

för anställande av biträde å rektorsexpeditionen anvisats, använda dessa till

avlönande av ett eller flera biträden, vilka på rektors ansvar utförde de

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

expeditionsgöromål rektor bestämde. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26

april 1935 ägde överstyrelsen bestämma arvode till biträde å rektorsexpedition

vid allmänt läroverk, varvid till ledning skulle tjäna vissa beräkningsgrunder.

Grundarvodet vid provårsläroverk utom och i Stockholm skulle

utgöra 325 kronor, respektive 250 kronor, medan det vid övriga högre allmänna

läroverk utom och i Stockholm skulle utgöra 250 kronor, respektive

175 kronor. Härutöver utginge vid läroverk med minst 7 klassavdelningar

ett tilläggsarvode, utgörande en krona för varje under höstterminen närvarande

lärjunge. Föreskrift vore tillika meddelad örn att arvode kunde

jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund av särskilda förhållanden

kunde befinnas nödigt eller lämpligt. Enligt vad de sakkunniga

under hand från överstyrelsen inhämtat, utgjorde enligt överstyrelsens beslut

arvodena läsåret 1935—1936 för biträde å rektorsexpeditionen vid högre

allmänna läroverket i Uppsala 1,176 kronor, vid högre allmänna läroverket

i Lund 900 kronor, vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 1,044

kronor, vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 1,176 kronor,

vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 912 kronor och vid högre

realläroverket i Göteborg 1,260 kronor.

Ifrågavarande arvoden vore enligt de sakkunnigas mening redan under

nuvarande förhållanden ej tillräckligt stora för att befria provårsföreståndarna

från vissa expeditionsgöromål, som utan olägenhet skulle kunna utföras

av annan arbetskraft. Onekligen vore detta till förfång för de ansvarsfulla

uppgifter, som vore dessa rektorer anförtrodda, och olägenheterna

härav torde komma att framträda i än högre grad vid ett genomförande

av de sakkunnigas förslag. Skäligt syntes vara, att ifrågavarande anslagsmedel

för provårsläroverkens del ej oväsentligt förstärktes. De sakkunniga

föresloge därför, att — utöver nu utgående anslag — ytterligare 500 kronor

skulle ställas till förfogande av vart och ett av pro vårsläroverken. Dessa

särskilda anslagsmedel borde jämlikt läroverksstadgan efter rektors beprövande

användas till att minska arbetsbördan för rektor, som tillika vore

provårsföreståndare. Om provårs förestånd aren icke vore rektor för provårsläroverket,

borde det lämpligen ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma

om och i vilken utsträckning omförmälda förstärkningsanslag borde användas.

Örn antalet till genomgående av provår antagna lärarkandidater ej oväsentligt

utökades, vore det, yttra de sakkunniga, av vikt, att urvalet bland de

sökande bleve så noggrant, att endast väl kvalificerade finge tillträde till den

praktiska lärarutbildningen. Sovringen bland de sökande torde dock, då

det gällde aspiranter, vilka redan under många år verkat på lärarbanan, ej

kunna genomföras med samma grad av noggrannhet som i en framtid i

samband med en omläggning av grunderna för den praktiska lärarutbildningen.

De sakkunniga hava därför i detta sammanhang ifrågasatt allenast

ett par smärre jämkningar i de nu gällande bestämmelserna på området.

Beträffande dessa förslag hänvisar jag till handlingarna i ärendet.

Vad angår kostnaderna för de ifrågasatta åtgärderna hava de sakkunniga

anfört följande:

Arvodet till provårsföreståndare vore nu uppdelat i ett fast belopp om 400

kronor för varje termin och ett växlande belopp, beräknat efter antalet

lärarkandidater, som under varje termin deltoge i lärarkursen vid läroanstal
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ten. För kandidat, som avslutade sin provårskurs på en termin eller som

delade kursen med en termin vid läroverk och en termin vid seminarium,

beräknades härvid ett belopp av 50 kronor. För varje annan kandidat beräknades

ett belopp av 35 kronor. Det provårsföreståndaren tillkommande

arvodesbeloppet finge dock icke överstiga sammanlagt 1,500 kronor under

ett räkenskapsår.

1927 års skolsakkunniga hade ansett föreståndararvodet vara alltför snävt

tilltaget i förhållande till föreståndarens arbetsuppgifter men funnit frågan

om förändring härutinnan alltför nära sammanhänga med frågan örn allmän

lönereglering för lärarna för att böra av dem upptagas. Skolöverstyrelsen,

som icke fann sammanhanget med en för det dåvarande måhända till en

oviss framtid uppskjuten allmän lönereglering för lärarna böra utgöra hinder

för att upptaga frågan om möjligen erforderlig höjning av föreståndararvodet,

hade i sitt ovannämnda utlåtande föreslagit, att föreståndararvodet skulle

utgå med ett fast belopp av 1,500 kronor för år, oberoende av möjligen

förekommande växlingar i antalet lärarkandidater.

De sakkunniga funne i likhet med 1927 års skolsakkunniga och överstyrelsen

det nuvarande föreståndararvodet redan under nuvarande förhållanden

knappt tillmätt. De ansåge dock, att en mera definitiv reglering av

detta arvode borde företagas först i samband med en lönereglering för läroverkslärarna

och att i detta sammanhang borde föreslås endast sådana åtgärder,

som omedelbart föranleddes av förslaget om en utökning av provårsläroverkens

årliga utbildningskapacitet från omkring 10 till normalt 15

lärarkandidater per läroverk. På grund härav kunde de sakkunniga icke

nu biträda överstyrelsens förutberörda förslag om införande av fast föreståndararvode

utan holle före, att arvodet borde fortfarande och tills vidare

i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande grunderna vara beroende

av antalet lärarkandidater. Den övre arvodesgränsen borde emellertid

höjas i ungefärlig proportion till det utökade antalet kandidater. Vid tilllämpning

av de nuvarande bestämmelserna och vid en provårskapacitet av

normalt 10 kandidater per läroverk uppginge föreståndararvodet till det

föreskrivna maximibeloppet av 1,500 kronor. Detta belopp syntes vid ett

genomförande av de sakkunnigas förslag böra bestämmas till 1,800 kronor.

Till stöd härför har påpekats, att — även örn alla de 15 lärarkandidater,

sorn enligt ovanberörda förslag skulle under läsåret 1937—1938 emottagas

till provårsutbildning vid vart och ett av provårsläroverken, skulle genomgå

provåret på två terminer och alltså ingen på en termin — så skulle, örn

någon övre gräns för föreståndararvodet ej vore bestämd, detta arvode för

sagda läsår utgöra (400 + 400+15 (35 + 35)=) 1,850 kronor. Även har anmärkts,

att provårsföreståndare ej ägde rått att utöver föreståndararvodet

uppbära handledararvode och i regel ej heller annat här ifrågakommande

arvode, även om han utförde provårsarbete, som icke ålåge honom i hans

egenskap av föreståndare för provåret.

De sakkunnigas nyssnämnda förslag om en höjning av föreståndararvodet

föranledde en merkostnad av i runt tal 6X (1,800—1,500) = 1,800 kronor per

läsår.

Lärarna vid de andra läroanstalter än de egentliga provårsläroverken, som

enligt de sakkunnigas förslag skulle vid sidan av dessa läroverk användas

för lärarutbildningen, borde i likhet med lärarna vid de egentliga provårsläroverken,

komma i åtnjutande av handledararvoden i den mån de toges

i anspråk för handledning av lärarkandidaterna. Däremot torde lärarna

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vid dessa läroanstalter — med hänsyn till den relativt begränsade omfattningen

av deras befattning med den praktiska lärarutbildningen men även

i betraktande av att lärararvoden ej utginge vid högre latinläroverket i Göteborg,

som enligt det föregående för närvarande hade en likartad användning

— ej böra erhålla lärararvoden. Vad beträffade rektorerna vid förevarande

läroanstalter, komme de enligt det föregående att få biträda provårsföreståndarna

vid planläggningen av handhavandet av den praktiska

utbildningen vid vederbörande läroanstalt. Skäligt syntes vara, att de erhölle

ersättning härför. Denna ersättning torde i de särskilda fallen böra

bestämmas av överstyrelsen på förslag av provårsföreståndaren. De sakkunniga

räknade för ändamålet med ett belopp av 3,000 kronor för läsår,

d. v. s. med i genomsnitt 500 kronor för den eller de läroanstalter, som

supplerade ettvart av de sex provårsläroverken. Handledararvode eller annat

hithörande arvode torde ej böra utgå till ifrågavarande rektorer.

Någon höjning av de anslagsmedel, som nu avsåges för lärararvoden, påkallades

icke av de sakkunnigas förslag.

Handledararvodena utgjorde nu högst 150 kronor för termin för lärarkandidat,

som genomginge provår på två terminer, och högst 250 kronor för

lärarkandidat, som genomginge provår på en termin. De sakkunnigas förslag

medförde sålunda en merkostnad per termin för ifrågavarande arvoden

av högst 30X150= 4,500 kronor, d. v. s. 9,000 kronor för läsår.

Då de sakkunniga förutsatt, att de till genomgående av provår antagna

lärarkandidaterna skulle efter ämnen jämnare fördelas mellan provårsläroverken,

torde antalet föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik böra något

ökas, förslagsvis med i medeltal 3 föreläsningar per läroverk och läsår.

Härigenom skulle vid tillämpning av det nuvarande arvodet av 30 kronor

per föreläsningstimme uppstå en merkostnad av 540 kronor för sex provårsläroverk

och för läsår.

Vidare räknade de sakkunniga med en höjning av antalet praktiska övningstimmar

med sex timmar per provårsläroverk och läsår. Då arvodet för

dessa övningstimmar bestämts till 15 kronor per timme, uppstode på grund

härav en merkostnad av 540 kronor för sex provårsläroverk och för läsår.

Kostnaderna för ökat anslag till biträden å rektorsexpeditionerna kunde

enligt det föregående beräknas till 6 X 500 = 3,000 kronor.

Slutligen hade de sakkunniga uppskattat kostnaderna för arvoden åt de

timlärare, vilka skulle fullgöra den undervisningsskyldighet, som provårsföreståndare

enligt det föregående skulle hava rätt att bliva befriade från,

till i runt tal 3,200 kronor.

De sakkunnigas förslag skulle enligt det ovanstående medföra en merkostnad,

förutom dyrtidstillägg, under budgetåret 1937/1938 av (1,800 + 3,000

+ 9,000 + 540 + 540 + 3,000 + 3,200=) 21,080 kronor. Till jämförelse erinra

de sakkunniga, att skolöverstyrelsens förutberörda förslag örn utvidgning av

provårsinstitutionen skulle enligt överstyrelsens beräkningar hava under budgetåret

1936/1937 betingat en merkostnad av 75,400 kronor eller — om kostnaderna

för vissa av överstyrelsen beräknade stipendier åt lärarkandidater

frånräknades — 62,400 kronor.

Myndigheterna. Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av

rektor och kollegierna vid provårsanstalterna, av skolöverstyrelsen den 29

september 1936 och av statskontoret den 16 november 1936.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Alla de åtta provårsanstalterna synas hava ansett behov föreligga av

en utvidgning av provårsinstitutionen. Fem av dem hava i huvudsak tillstyrkt

de sakkunnigas förslag. Två hava avstyrkt förslaget, i vad det avser

utnyttjande för provårsundervisning även av vissa andra läroanstalter än

de egentliga provårsanstalterna. En har icke ingått på närmare granskning

av förslaget.

Av provårsanstalternas yttranden inhämtas:

Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, vilket liksom

rektor uttalat sin anslutning till förslaget, har framhållit, att anhopningen

av lärarkandidater inom vissa ämnesgrupper för närvarande i själva verket

stundom kunde lägga nära nog oöverstigliga hinder i vägen för provårsarbetets

lämpliga anordning. Om vederbörlig hänsyn härtill toges vid provårshänvisningarna,

torde den ifrågasatta utvägen att förlägga en del av

lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning till andra läroanstalter

än det egentliga provårsläroverket ej behöva tillgripas. Kollegiet

befarade, att en sådan anordning skulle äventyra provårets enhetlighet och

snarare öka än minska provårsföreståndarens arbetsbörda.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm — som

avstyrkt förslaget, i vad det avser överflyttning av en del av provårsarbetet

till andra läroanstalter, emedan enligt kollegiets förmenande förslaget skulle

komma att medföra stora olägenheter av olika slag och framför allt äventyra

den önskvärda enhetligheten i bedömningen av provårskandidaterna —

anser ett fullständigare utnyttjande av läroverkets kapacitet kunna möjliggöra

en lika stor ökning av provårskandidaternas antal som den föreslagna.

Kollegiet har därför förordat, att läroverket måtte under någon tid tilldelas

ett med omkring 50 procent ökat antal lärarkandidater. En minoritet inom

kollegiet har i stället förordat en provisorisk ökning av antalet provårsläroverk.

Rektor anser, att försök bör göras med det av de sakkunniga framlagda

förslaget.

Rektor och kollegiet vid högre realläroverket ä Norrmalm i Stockholm hava

enhälligt tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Uppsala har likaledes tillstyrkt

förslaget, dock under förutsättning att ungefär en tredjedel av den övningsundervisning

och auskultation, som de till varje provårsläroverk hänvisade

lärarkandidaterna sammanlagt skulle fullgöra, förlägges till annan läroanstalt

än provårsläroverket, och att de sökande till provårsutbilduingen av

skolöverstyrelsen fördelas mellan provårsinstitutionerna efter de ämnesgrupper,

i vilka de önska genomgå provår. Även vikarierande rektor har tillstyrkt

förslaget.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund har lämnat förslaget utan

erinran men med hänsyn till den ökade arbetsbördan tillstyrkt en höjning

av handledararvodets maximibelopp från nuvarande 300 kronor till

450 kronor för år. Rektor har uttalat samma uppfattning och tillika framhållit,

att det i Lund funnes möjligheter att i viss utsträckning förlägga

lärarkandidaternas hörtimmar och övningsserier till kommunala mellanskola!!

därstädes eller till läroverken i Malmö.

Rektor och kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg hava avstyrkt de

sakkunnigas förslag örn att förlägga en del av provårsarbetet till andra skolor

än de egentliga provårsanstalterna. Kollegiet har framhållit, att något

urval av liirare ej skulle kunna åstadkommas till dessa skolor. Den om
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ständigheten, att undervisningen vid dem skulle vara förenad med det obehag

och besvär, som följer med auskultation, utan att någon ersättning

därför utginge, och med handledning, som endast ersattes med mindre belopp

än vid provårsläroverken, skulle snarast verka i motsatt riktning.

Kollegiet bär i stället föreslagit en utökning av antalet lärarkandidater vid

de större provårsanstalterna från 10 till 11 ä 12, detta dock under förutsättning

bland annat att föreståndarens arbetsbörda minskades på sätt de

sakkunniga föreslagit. Vidare har ifrågasatts inrättandet av ytterligare två

provårsläroverk av tillfällig natur.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Stockholm, som ej ingått på en närmare

granskning av förslaget, har i likhet med de sakkunniga funnit det

önskvärt, att provårsseminariernas ifrågavarande verksamhet ej för närvarande

utvidgas.

Rektor och kollegiet vid folkskoleseminariet i Göteborg hava i huvudsak

tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Skolöverstyrelsen har anfört, att det syntes råda enighet om behovet

av en snar utvidgning av provårsinstitutionen och uttalat den livliga förhoppningen,

att detta behov måtte bliva ofördröjligen tillgodosett.

Överstyrelsen liksom de sakkunniga funne det naturligt, att den erforderliga

utvidgningen tillsvidare, i avvaktan på resultatet av de sakkunnigas

arbete i övrigt, borde tillgodoses genom provisoriska anordningar samt att

det icke på förhand borde fastslås någon tid för dessa anordningars varaktighet.

Mot den av de sakkunniga föreslagna omfattningen av provårsinstitutionens

utvidgning hade överstyrelsen intet att erinra.

Däremot har överstyrelsen tillkännagivit en annan uppfattning än de

sakkunniga rörande de anordningar, som borde vidtagas för att ernå den

ifrågasatta utvidgningen. Härutinnan yttras:

De sakkunnigas motivering för att icke nu inrätta nya provårsanstalter,

vilken vunnit genklang på sina håll i de avgivna yttrandena, kunde överstyrelsen

icke finna hållbar. Vare sig slutresultatet av de sakkunnigas arbete

skulle bliva, att den gamla provårsinstitutionen borde i huvudsak bibehållas

men med vissa modifikationer eller att den borde undergå väsentliga

förändringar eller kanske att den borde helt upphävas för att lämna rum

åt något i grunden nytt, så borde det för genomförandet av de erforderliga

ändringarna icke spela någon som helst roll, örn antalet provårsanstalter

vore något större eller något mindre. Men den av de sakkunniga nu föreslagna

anordningen innebure en verklig nyhet och det av sådan art, att

densamma på en viktig punkt, nämligen i fråga om den enhetliga ledningen

av provårsarbetet vid varje särskilt provårsläroverk, medförde allvarliga risker.

Överstyrelsen vågade påstå, att det överstege normal mänsklig arbetsförmåga

att samtidigt leda såväl det arbete, vilket i övrigt utfördes vid ett av

landets största allmänna läroverk, som den till läroverket förlagda provårskursen

i dess hittillsvarande omfattning och dessutom en med femtio procent

utvidgad provårskurs, till stor del förlagd utom läroverket. Visserligen

anade de sakkunniga denna svårighet och ville avhjälpa densamma dels

genom att minska provårsföreståndarens undervisningsskyldighet, dels genom

att bereda honom mer effektiv skrivhjälp, dels genom att hänvisa till det

biträde, han kunde erhålla av rektorer och föreståndare vid de andra läro
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:s proposition Nr 271.

anstalter, till vilka en del av det provårsarbete, för vilket han ansvarade,

skulle bli förlagt, varjämte de föresloge en höjning av ioreståndararvodet.

Från den sistnämnda punkten i deras förslag kunde överstyrelsen i nu

förevarande sammanhang bortse; om ett arbete i och för sig vore alltför

betungande, kunde detta missförhållande icke avhjälpas genom några som

helst avlöningsbestämmelser. Från en minskning i undervisniugsskyldigheten

ville överstyrelsen bestämt avråda i sådana fall, då provårsföreståndaren

vore rektor — och dessa fall utgjorde en regel med ytterst sällsynta

undantag — enär det för en rektor vore överhuvudtaget en nödvändig förutsättning

för bevarande av levande kontakt med det undervisningsarbete,

han vore satt att leda, att han själv i en icke alltför ringa utsträckning

deltoge i detsamma. Vad frågan om biträde i förvaltningsarbetet beträffade,

läge det i sakens natur, att så länge rektorerna icke på sina biträden

kunde överflytta ens den minsta del av det formella — inklusive det ekonomiska

— och moraliska ansvaret för det förvaltningsarbete, som ålåge

dem, så bleve en höjning i biträdesanslaget, om också i och för sig aldrig

så tacknämlig, dock ett surrogat, som icke räckte synnerligen långt, när

det gällde en effektiv lindring i arbetsbördan. I varje fall kunde det icke

uppväga den ökning i denna börda, som skulle följa av att provårsarbetet

växte, skenbart med femtio procent, men i verkligheten, till följd av den

partiella förläggningen utom läroanstalten, vida mer. Vad slutligen beträffande

den tredje väg, på vilken ökningen i provårsarbetet enligt de sakkunnigas

mening skulle kunna motvägas, nämligen biträde vid provårsarbetet

av vederbörande rektor vid den eller de läroanstalter, som vid sidan

av det egentliga provårsläroverket skulle användas för den praktiska utbildningen,

ville överstyrelsen icke bestrida, att provårsföreståndaren skulle

kunna erhålla sådan hjälp men risken vore, att denna hjälp dreves eller

kanske rättare sagt glede därhän, att den egentliga provårsföreståndaren i

stor utsträckning sattes ur spelet och att följaktligen den enhetlighet i ledningen,

som vore en genomgående och enligt överstyrelsens mening omistlig

grundtanke i den nuvarande anordningen, ginge förlorad. De sakkunniga

åberopade till stöd för sitt förslag den erfarenhet, som redan vunnits

av en i viss mån liknande anordning i fråga örn provår vid realläroverket

och latinläroverket i Göteborg. I själva verket hade emellertid den ifrågavarande

anordningen av provåret i Göteborg varit någonting både till omfattning

och till art helt annat än vad de sakkunniga nu föresloge. I genomsnitt

hade under de senaste 14 åren föga mer än 1 lärarkandidat om

året haft en del av sitt provår förlagt till nämnda latinläroverk. Föreståndaren

för provårskursen vid realläroverket hade heller icke haft någon som

helst direkt befattning med den del av kursen, som varit förlagd till latinläroverket.

Under sådana omständigheter vore det tydligen icke riktigt att

åberopa de i Göteborg vunna erfarenheterna till förmån för de sakkunnigas

förslag. Överstyrelsen hade den bestämda uppfattningen, att den enhetliga

ledning, som för närvarande präglade varje särskild svensk lärarkandidats

utbildning, vore av alltför stort värde för att få äventyras, att så

emellertid skulle komma att ske genom den av de sakkunniga föreslagna ökningen

i antalet av de lärarkandidater, som varje särskild provårsföreståndare

skulle ansvara för, och dessa kandidaters därav följande spridning på

flera läroanstalter, samt att de av de sakkunniga åberopade erfarenheterna

från Göteborg icke vore tillämpliga på deras eget förslag men däremot vissa erfarenbeter

från Helsingfors och Oslo, örn också icke direkt tillämpliga på detta

förslag, dock vore ägnade att mana till kritik vid detsammas bedömande.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skulle nu en lärarkandidat få sitt provår delvis förlagt utom provårsläroverket,

så kunde man tänka sig, antingen att uppdelningen skedde helt ämnesvis,

så att hela utbildningen i visst ämne förlädes utom provårsläroverket, eller

också utan denna hänsyn, så att utbildningen inom ett och samma ämne

delades på mer än en läroanstalt. I vilketdera fallet som helst torde emellertid

huvudhandledaren i varje särskilt ämne böra följa även den del av

utbildningen, som vore förlagd utanför läroverket; och det bleve således

icke blott provårsföreståndaren utan också huvudhandledarna i de särskilda

ämnena, som borde splittra tid och uppmärksamhet mellan sitt eget läroverk

och andra läroanstalter men som i realiteten icke komme att kunna

göra detta på effektivt sätt utan i stället låta ledningen glida ur sina händer.

Överstyrelsen funne de anförda betänkligheterna vara av så allvarlig

natur, att de borde bli avgörande för förslagets bedömande och måste fördenskull

ställa sig helt avvisande till detsamma. Överstyrelsen ansåge sig

emellertid böra för fullständighetens skull ägna uppmärksamhet även åt

vissa detaljer i de sakkunnigas förslag och anför härutinnan bland annat

följande:

De sakkunniga föresloge, att lärarkandidaterna skidle någorlunda jämnt fördelas

mellan provårsanstalterna efter de ämnesgrupper, i vilka de önskade genomgå

provår. Önskvärdheten av en dylik jämn fördelning underströkes också

i vissa av de av kollegierna vid provårsläroverken avgivna yttrandena.

Önskvärdheten av den ifrågavarande jämna fördelningen vore icke någonting

för överstyrelsen nytt eller främmande. Tvärtom hade överstyrelsen

vid sina beslut angående provårshänvisningar åt denna synpunkt alltid

ägnat ali den uppmärksamhet, överstyrelsen funnit möjlig. Men den likformiga

tillämpningen av ifrågavarande grundsats mötte så gott som alltid

hinder av mer eller mindre avgörande betydelse. Redan den ojämna tillströmningen

av kandidater i de särskilda ämnesgrupperna liksom den omständigheten,

att de särskilda provårsläroverken med hänsyn till uppdelningen

i latin- och realgymnasium och de täta växlingarna i ämnesfrekvensen

på det differentierade gymnasiet erbjöde ganska olika utbildningsmöjligheter,

vore ägnade att bereda svårigheter för en kandidatfördelning av

önskvärd jämnhet. Och vidare hade överstyrelsen icke ansett sig kunna

bortse från de av aspiranterna i stor utsträckning uttalade önskningarna

att bliva hänvisade till visst läroverk eller åtminstone till viss ort. Givetvis

läge det inom möjlighetens gränser att låta likformigheten i fördelning

spela större roll än dylika personliga hänsyn, men överstyrelsen hade svårt

att inse, att en sådan förändring i hittillsvarande praxis skulle för det hela

vara någon förbättring, och vore övertygad, att ett säkert resultat skulle

bliva en ytterligare stegring i den motvilja mot hela provårsinstitutionen,

som ofta och icke alldeles utan fog spelat en viss roll i överläggningarna

angående bästa sättet att anordna den praktiska lärarutbildningen. Överstyrelsen

funne följaktligen en strängare praxis i nu förevarande avseende

icke önskvärd.

Överstyrelsen hade tidigare framhållit, att överstyrelsen skulle finna en

höjning av provårsföreståndarens arvode i och för sig önskvärd, oberoende

av ökning i antalet lärarkandidater vid varje särskilt läroverk; men då en

höjning av arvodet saknade betydelse för motverkande av de olägenheter,

som skulle följa av den av de sakkunniga föreslagna ökningen i antalet kan
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

didater, torde frågan om höjning kunna anstå till en, som man hoppades,

snart stundande lönereglering.

Mot de sakkunnigas förslag, att till arvode åt rektorer och föreståndare

vid sådana övriga läroanstalter, som skulle deltaga i provårsarbetet, skulle

anslås ett belopp av sammanlagt 3,000 kronor om året, vilket skulle av

överstyrelsen fördelas, kunde från de sakkunnigas utgångspunkter icke göras

annan invändning, än att beloppet måhända vore väl knappt beräknat.

Överstyrelsen ville framkasta frågan, huruvida det skulle kunna anses

riktigt att icke låta lärarna vid de tilltänkta så att säga biträdande provårsanstalterna

erhålla ersättning utöver rektorsarvoden och handledararvoden.

Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg hade i sitt yttrande meddelat,

att det redan med den ringa omfattning, som provårets uppdelning

mellan realläroverket och latinläroverket hittills haft, uppstått vissa svårigheter

som följd därav, att till lärarna vid det senare läroverket icke utgått

annan ersättning för deras deltagande i provårsarbetet än handledararvode.

Det läge då i sakens natur, att dylika svårigheter skulle möta i mångfaldigt

stegrad grad, örn provåret i regel bleve delat på det sätt, de sakkunniga

tänkte sig. Överstyrelsen ansåge därför, att man, örn man önskade

realisera de sakkunnigas förslag till delat provår, icke gärna kunde undgå

att på något sätt lösa frågan örn även annan ersättning än rektors- och

handledararvoden åt lärarna vid de biträdande provårsanstalterna. Med den

ställning, överstyrelsen intoge till de sakkunnigas förslag överhuvudtaget,

kunde det icke tillkomma överstyrelsen att giva något uppslag till frågans

lösning; överstyrelsen hade endast velat påpeka, att densamma vid bifall i

övrigt till de sakkunnigas förslag, icke gärna kunde skjutas undan, och att

sagda förslag följaktligen borde medföra större kostnader, än de sakkunniga

tänkt sig.

För sin del förmenade överstyrelsen den lämpligaste formen för en tillfällig

utvidgning av provårsinstitutionen vara att inrätta provårskurs vid

flera läroanstalter. I detta avseende yttras:

Vid beslut om hänvisning av lärarkandidater hade överstyrelsen som

nämnts hittills utgått från den förutsättningen, att antalet samtidiga lärarkandidater

skulle vara vid vart och ett av de sex provårsläroverken tio,

vid seminariet i Stockholm sex och vid seminariet i Göteborg åtta, tillsammans

således 74. Att antalet utbildade kandidater för läsår icke desto

mindre under den senaste tioårsperioden uppgått till i genomsnitt inemot

84, hade väsentligen berott på att ett antal kandidater hänvisats att genomgå

provår på en termin och i någon mån jämväl därpå, att någon

provårsrektor i sällsynta undantagsfall erbjudit sig att mottaga, ett större

antal samtidiga kandidater än det nyss angivna. De sakkunniga ansåge

nu, att det under det närmast berörda läsåret 1937—1938 borde utbildas

ytterligare 30 kandidater, men icke fler enterminskandidater än hittills. Aven

överstyrelsen ansåge sig för närvarande icke böra räkna med någon väsentlig

förändring i antalet enterminskandidater. Under nu angivna omständigheter

borde man kunna för nu ifrågavarande övergångstid beräkna

antalet lärarkandidater, som samtidigt genomginge provår, till 104.

Utvidgningen av provårsinstitutionen borde i enlighet med de sakkunnigas

förslag icke till någon del förläggas till folkskoleseminarier utan helt

till allmänna läroverk. Det gällde alltså att vid allmänna läroverk bereda

utrymme för 90 samtidiga lärarkandidater. Detta skulle kunna ske, om

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

man, såsom föreslagits i det från högre realläroverket i Göteborg avgivna

yttrandet, inrättade provårskurser vid 8 läroverk och beräknade, att det vid

vart och ett av dessa samtidigt placerades i regel 11, vid de största 12

kandidater. I fråga om möjligheten att samtidigt mottaga ett större eller

mindre antal kandidater förelåge nämligen icke blott den redan angivna

skillnaden mellan läroverk och seminarier, utan de särskilda läroverken

vore varandra också ganska olika i detta avseende. Överstyrelsen ville belysa

detta förhållande genom att anföra antalet lärjungar under höstterminen

1936 vid vart och ett av de nuvarande provårsläroverken.

Högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm.....821

Högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm. 958

Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm...... 618

Högre allmänna läroverket i Uppsala............. 861

Högre allmänna läroverket i Lund...............602

Högre realläroverket i Göteborg................. 944

Lärjungeantalet kunde sägas vara en tämligen god mätare på de olika

läroverkens förmåga att mottaga ett större eller mindre antal samtidiga

lärarkandidater. Det framginge tydligt av de anförda siffrorna, att det

borde föreligga olikhet mellan det antal kandidater, som lämpligen borde

kunna placeras exempelvis vid de båda högre allmänna läroverken å Södermalm

i Stockholm och i Lund. Överstyrelsen borde alltså vid hänvisningen

av lärarkandidater icke utgå från det antal, som borde placeras vid varje

särskilt läroverk, utan från det sammanlagda antal, som borde placeras, och

så fördela detta mellan de särskilda läroverken, givetvis efter samråd med

dessas rektorer.

Överstyrelsen funne icke en sådan ökning av antalet kandidater vid varje

särskilt läroverk, som överstyrelsen nu föreslagit, i och för sig önskvärd.

Men en ytterligare ökning av antalet provårsläroverk till nio, vilket enligt

överstyrelsens mening vore ur rent saklig synpunkt det mest önskvärda,

skulle medföra en rätt väsentlig kostnadsökning i jämförelse icke blott med

de sakkunnigas förslag utan också med överstyrelsens nu framställda förslag.

Och överstyrelsen hade funnit sig kunna gå den av överstyrelsen förordade

vägen bland annat av det skälet, att det i de av provårsanstalterna avgivna

yttrandena endast undantagsvis framträdde någon ovillighet att överhuvudtaget

mottaga något som helst ökat antal samtidiga kandidater vid varje

läroverk.

De nya provårskurserna borde förläggas till högre latinläroverket i Göteborg

och högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm.

Kostnaderna för det av överstyrelsen framlagda förslaget örn anordnande

av två nya provårsläroverk och någon ökning av antalet till samtidig utbildning

vid vissa provårsläroverk mottagna lärarkandidater, beräknas av överstyrelsen

på följande sätt:

Vad först beträffade det särskilda arvodet till ordinarie ämneslärare vid

provårsläroverk, kunde det möjligen anses ovisst, huruvida dylikt arvode borde

utgå till lärare vid sådana läroverk, där det skulle anordnas tillfällig provårskurs.

Överstyrelsen kunde emellertid icke annat finna, än att här ifrågavarande

grupper av lärare skulle vara författningsenligt berättigade till särskilt

arvode även vid läroverk, där provårskurs bleve mera tillfälligt anord
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nåd. Möjligen kunde det göras vissa erinringar mot lämpligheten av denna

avlöningsform överhuvudtaget, men sådana synpunkter hörde knappast till

nu förevarande ärende utan borde upptagas till övervägande i sammanhang

med en lönereglering. Överstyrelsen funne sig därför böra räkna med

ifrågavarande avlöningspost i fråga örn hithörande lärare även vid högre

latinläroverket i Göteborg, och högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm.

Nu vore emellertid att märka, att det vid sistnämnda läroverk funnes

ytterligare en kategori av ordinarie ämneslärare, nämligen ämneslärarinnor.

Visserligen komme dessa måhända att för provårsarbetet anlitas i jämförelsevis

ringa utsträckning, men man kunde knappast säga, att det i fråga

örn ställningen till detta arbete skulle komma att förefinnas någon principiell

skillnad mellan dessa lärare å ena sidan, lektorer och adjunkter å

andra sidan. Överstyrelsen hemställde därför, att rätten till det särskilda

arvodet måtte utsträckas till att gälla också de ordinarie ämneslärarinnorna

vid provårsläroverken. Kostnadsökningen på grund härav uppginge endast

till 600 kronor.

De lärartjänster vid de föreslagna provårsläroverken, vilkas innehavare

sålunda skulle vara berättigade till det särskilda arvodet, beräknades under

budgetåret 1937/1938 komma att uppgå till ett sammanlagt antal av 263.

För ifrågavarande arvoden skulle alltså erfordras ett belopp av 263 X 300

kronor, d. v. s. 78,900 kronor mot nu 58,200 kronor.

Kostnaderna för arvode åt provårsföreståndare skulle ökas med två sådana

arvoden och uppgå till 8 X 1,500 kronor, d. v. s. 12,000 kronor.

Till handledararvoden hade för budgetåret 1936/1937 beräknats ett belopp

av drygt 20,000 kronor; en exakt beräkning kunde icke göras, enär det

vore omöjligt att med full säkerhet förutse, hur många kandidater som

komme att hänvisas till genomgående av provår på en termin. Nu skulle

det komma till 30 tvåterminskandidater med en handledarkostnad av 150

kronor för man och termin. För ett läsår skulle således ökningen uppgå

till 30 X 300 kronor, d. v. s. 9,000 kronor, och totalbeloppet till drygt

29,000 kronor eller 29,500 kronor.

I detta sammanhang ville överstyrelsen omnämna ett i kollegiets vid

högre allmänna läroverket i Lund yttrande framställt yrkande, att det maximum

av 300 kronor, som för närvarande vore fastställt för det handledararvode,

som under loppet av ett läsår kunde tillkomma ordinarie lärare vid

provårsläroverk, måtte nied hänsyn till ökningen av antalet lärarkandidater

höjas till 450 kronor. Överstyrelsen hade intet egentligt att erinra mot kollegiets

yrkande men funne dock, att med denna fråga — liksom med frågan om

föreståndararvodet — kunde anstå, tills den upptoges i sammanhang med

en lönereglering.

Till arvoden för föreläsningar och övningar hade för budgetåret 1936/1937

beräknats ett belopp av knappt 4,600 kronor. Det vore omöjligt att med

säkerhet beräkna, vilken höjning av detta belopp som rimligen borde följa

av den av överstyrelsen föreslagna ökningen i antalet lärarkandidater. De

sakkunniga räknade med en höjning av 900 kronor. Överstyrelsen skulle

vilja gå något längre, enär överstyrelsen funne tiden böra vara inne att i

fråga om arvodesbeloppet för ifrågavarande föreläsningar och övningar

återgå till vad som gällde före den nedsättning, som företogs med budgetåret

1933/1934, nämligen 35 kronor som normalbelopp för föreläsningstimme

och 20 kronor som normalbelopp för övningstimme, varvid överstyrelsen

dock torde böra erhålla rätt att inom ramen av det tillgängliga

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

beloppet företaga jämkningar. Överstyrelsen ville särskilt framhålla, att

nyssnämnda nedsättning, hur obetydlig den än kunde synas, dock enligt

uppgift från vissa provårs föreståndare medfört verkliga svårigheter i fråga

om anordnandet av föreläsningarna. Med hänsyn till dessa synpunkter

föresloge överstyrelsen, att sammanlagda beloppet beräknades till 6,500 kronor.

I fråga om anslaget till biträden å rektorsexpedvtionerna hade överstyrelsen

intet att erinra mot en höjning av anslaget. Men överstyrelsen ville bestämt

framhålla, att en sådan höjning icke finge tagas till intäkt för en

sådan anordning av provåret, som de sakkunniga föresloge, och tillägga,

dels att frågan om höjning av anslaget således borde bedömas fristående

från de sakkunnigas förslag i övrigt, dels att, örn höjningen ansåges önskvärd,

den borde föras icke på provårsanslaget utan på anslaget till biträden

å rektorsexpeditionerna. Under sådana omständigheter funne överstyrelsen

det riktigast att, hur önskvärd en höjning än vore, dock i sammanhang

med nu förevarande ärende icke yrka på sådan.

Vad åter beträffade de sakkunnigas förslag om anslag till vissa timlärare,

förfölle detsamma med förslaget om nedsättning i provårsrektorernas undervisningsskyldighet.

I de sällsynta fall, då annan person än rektor kunde

komma att förordnas till provårsföreståndare, borde emellertid den förordnade

kunna erhålla någon nedsättning i sin undervisningsskyldighet. Överstyrelsen

hade i sitt utlåtande över 1927 års skolsakkunnigas betänkande

föreslagit en särskild bestämmelse om rätt för överstyrelsen att bevilja person

i den ifrågavarande ställningen viss partiell tjänstledighet utan minskning

i avlöningsförmåner men funnit, att det i så fall erforderliga vikariatsarvodet

borde utgå ur de anslag, som överhuvudtaget avsåge vikariatsarvoden

vid de allmänna läroverken respektive seminarierna. Detta förslag

tilläte sig överstyrelsen nu upprepa. Däremot ville överstyrelsen påpeka,

att anordningen i fråga i varje fall skulle få så ringa omfattning, att för

dess genomförande icke torde krävas någon höjning av nyssnämnda vikariatsanslag.

För bifall till överstyrelsens förslag skulle alltså erfordras, att anslaget

till särskilda arvoden vid provårsläroverk sattes till ett belopp av (78,900 +

12,000 + 29,500 + 6,500=) 126,900 kronor, vilket i jämförelse med det för

innevarande budgetår beviljade beloppet innebure en ökning med 35,100

kronor. Denna ökning vore större än den av de sakkunniga beräknade

ökningen av 21,080 kronor.

Skulle överstyrelsen å ena sidan i likhet med de sakkunniga icke räkna

med annan ökning av anslaget till lärararvoden än den som avsåge rektorsoch

handledararvoden, å andra sidan stanna vid det av de sakkunniga föreslagna

beloppet för föreläsningar och övningar, så torde kostnaden för överstyrelsens

förslag kunna beräknas till omkring 20,000 kronor mindre än

med den nu givna utformningen av förslaget och följaktligen till ett belopp,

som med omkring 6,000 kronor understege kostnaden för de sakkunnigas

förslag. Men överstyrelsen hade icke ansett sig kunna göra en sådan

begränsning i sitt förslag, enär den enligt överstyrelsens mening dels icke

skulle göra rättvisa åt det arbete, som utfördes av lärare och föreläsare,

dels, vad de förra vidkomme, skulle komma i strid med gällande avlöningsförfattning

och av båda dessa skäl även skulle bereda svårigheter vid förslagets

praktiska tillämpning.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vid överstyrelsens utlåtande finnas fogade särskilda uttalanden till

protokollet av undervisningsrådet Falck och t. f. undervisningsrådet

Lundblad.

Undervisningsrådet Falck har anfört, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag enligt hans mening icke behövde medföra en försämring av

lärarutbildningen och att han därför icke kunnat följa överstyrelsen i fråga

om viktiga delar i motiveringen till det av överstyrelsen framlagda förslaget.

Men då det förefölle som om en blott tillfällig utvidgning av provåret

helst borde ske genom anordningar, som icke i nämnvärd mån avveke

från de nuvarande, och då den organisation, som de sakkunniga föresloge,

torde bliva rätt svårhanterlig och medföra en alltför stor arbetsbörda för

rektorerna, hade Falck funnit överstyrelsens förslag ändamålsenligare än de

sakkunnigas.

T. f. undervisningsrådet Lundblad har förklarat sig icke vara beredd att

lika bestämt som föredraganden utdöma de sakkunnigas förslag ur allmänt

pedagogiska synpunkter. Däremot ansåge Lundblad, att de sakkunniga alltför

mycket undanskjutit frågan örn den föreslagna anordningens ekonomiska

konsekvenser.

De sakkunniga hade föreslagit, att lärarna vid de biträdande provårsanstalterna

i förekommande fall skulle erhålla handledararvoden, men ej

lärararvoden. Möjligen kunde en sådan anordning hålla sig något år, men

det vore säkerligen icke någon för längre tid hållbar position. Det vore

olämpligt, att provisoriet gåves sådan form, att därigenom nya frågor av

ekonomisk natur uppstode och lämnades olösta. Detta bleve däremot icke

fallet, om extra provårskurser av redan existerande typ inrättades. Av

detta skäl, och delvis även på de andra skäl, föredraganden anfört, funne

Lundblad hans förslag om två extra provårskurser vara att föredraga framför

de sakkunnigas. Däremot komme han icke till alldeles samma resultat

i fråga örn provårskursernas förläggning, utan ansåge, att den för Stockholm

avsedda nya provårskursen hellre borde förläggas till högre allmänna

läroverket i Bromma, som vore samläroverk, än till högre allmänna läroverket

för flickor.

Statskontoret, som närmast anslutit sig till de sakkunnigas förslag

men alternativt ifrågasatt en mindre omfattande utvidgning av provårsinstitutionen,

har yttrat följande:

Ämbetsverket ville till en början erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet

i samband med de sakkunnigas tillsättning uttalade, att överstyrelsens då

föreliggande förslag — vilket skilde sig från det nu framlagda huvudsakligen

därigenom att antalet nyinrättade provårsläroverk föreslogs till tre i stället

för två — bortsett från en kvantitativ utvidgning i stort sett bibehölle

den nuvarande provårsanordningen oförändrad och därför icke syntes departementschefen

innebära en tillfredsställande lösning av förevarande, för hela

vårt högre undervisningsväsende synnerligen viktiga problem. Syftet med

sakkunnigutredningen skulle vara att söka åstadkomma en sådan genomgripande

omläggning av särskilt den praktiska lärarutbildningen, som bättre

än den nuvarande provårsinstitutionen tillförsäkrade läroverken för lärarkallet

väl skickade och dugande krafter och samtidigt bättre tillgodosåge

läraraspiranternas behov av ökade utbildningsmöjligheter och minskade utbildningskostnader.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad departementschefen sålunda anfört syntes statskontoret närmast tala

för att en utbyggnad av provårsinstitutionen i nuvarande form icke vore

önskvärd. Vid en avvägning mellan de båda förslagen syntes nämnda

förhållande närmast tala till förmån för de sakkunnigas på i viss mån nya

principer grundade förslag. Då detta dessutom torde få antagas bilda en

naturlig övergång till den anordning, de sakkunniga kunde förväntas i en

ej avlägsen framtid komma att föreslå, syntes det statskontoret, att man

ej borde ställa sig avvisande mot en provisorisk lösning av nu föreliggande

fråga på grundval av sakkunnigförslaget.

Frågan huruvida de sakkunnigas förslag komme att ställa sig i ekonomiskt

hänseende förmånligare för staten än skolöverstyrelsens, torde bliva

beroende av örn lärarna vid de biträdande läroverken kunde utan särskild

ersättning åläggas sådana skyldigheter ifråga om lärarutbildningen, som

åvilade lärarna vid de egentliga provårsläroverken. Statskontoret holle för

sin del före, att den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna anordningen

borde vara möjlig att genomföra. Enligt kungörelsen den 22 juli

1918 angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de

allmänna läroverken vore nämligen lärare skyldig att — därest vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen

inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest

kunde varda stadgad — med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning,

han innehade, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med

befattningen förenade göromålen.

I de sakkunnigas kostnadsberäkningar inrymdes ett belopp på 3,200 kronor

för avlönande av timlärare, vilken utgift föranleddes av föreslagen inskränkning

i provårsföreståndarnas undervisningsskyldighet. Det syntes statskontoret

kunna ifrågasättas örn denna inskränkning vore nödvändig under den jämförelsevis

korta tid, den föreslagna provisoriska anordningen vore avsedd

att äga bestånd. En möjlighet att minska de av de sakkunniga beräknade

kostnaderna med ovannämnda belopp syntes statskontoret föreligga.

En ytterligare, verkligt effektiv kostnadsminskning skulle uppstå, därest

de redan nu utgående lärararvodena indroges eller åtminstone begränsades.

Ifrågavarande arvoden torde icke kunna anses ingå bland lärarnas så att

säga fasta avlöningsförmåner. Ämbetsverket tilläte sig i sådant hänseende

hänvisa till Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1936 beträffande bland annat lektorn

I. M. J. F. Kruckenbergs avlöningsförmåner. Kruckenberg, som varit

lektor vid ett provårsläroverk — högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm

— förflyttades genom nämnda beslut till lektorstjänst vid statens provskola,

nya elementarskolan i Stockholm, vilken icke vore provårsläroverk, och

lämnades samtidigt en av Kruckenberg gjord ansökning att även efter författningen

bliva bibehållen vid det honom i egenskap av ordinarie lektor

vid provårsläroverk tillkommande särskilda arvodet utan bifall. Frågan om

indragning av de nu utgående lärararvodena torde under föreliggande omständigheter

vara förtjänt att tagas under övervägande.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder provisoriet vore

avsett att råda, torde slutligen såsom ett tredje alternativ kunna övervägas

en anordning, som, utan att rubba det nuvarande sättet för provårsutbildningen,

likväl skulle möjliggöra fyllandet av det beräkneliga årliga ersättningsbehovet

av provårsutbildade lärarkandidater. Nämnda ersättningsbehov

skulle, enligt vad som syntes framgå av handlingarna i ärendet, bliva tillgodosett,

därest ytterligare en lärarkandidat mottoges vid ett vart av de

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sex provårsläroverken. Den för sådan händelse erforderliga anslagsökningen

torde kunna begränsas till ytterligare handledararvoden med (6 x 300 =)

1,800 kronor.

Om behovet av en utvidgning av provårsinstitutionen synes råda enighet.

Detta behov har gjort och gör sig fortfarande påmint genom att ett betydande

antal av de lärare, vilka sysselsättas vid de allmänna läroverken och

andra ifrågakommande läroanstalter, sakna den praktiska utbildning för

lärarverksamhet, som provåret avser att förmedla. Frågan har under lång

tid varit aktuell. Att hittills ingenting åtgjorts på området beror på att

ovisshet rått, huru den praktiska lärarutbildningen lämpligen bör i fortsättningen

ordnas. Det har ansetts olämpligt att föregripa den i ämnet pågående

utredningen genom ett beslut örn ändringar i den nuvarande provårsinstitutionen.

Till sistnämnda ståndpunkt anslöt jag mig vid min anmälan

i 1936 års åttonde huvudtitel av väckta förslag om utvidgning av

provårskapaciteten. Sedan emellertid härefter de sakkunniga, som av mig

tillkallats för utredning av frågan om den praktiska lärarutbildningen, funnit

några olägenheter ur berörda synpunkt av en provisorisk utvidgning

icke kunna uppstå utan fastmer ansett en sådan utvidgning nödvändig för

att underlätta en övergång till en eventuell ny anordning av den praktiska

lärarutbildningen, anser jag mina nyssnämnda betänkligheter böra falla.

Både de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna synas vara

ense örn att de ifrågasatta åtgärderna böra erhålla provisorisk karaktär.

Likaledes råder enighet örn att någon utökning ej bör ske av den vid folkskoleseminarierna

anordnade provårsutbildningen, utan att syftemålet med de

ifrågasatta åtgärderna helt bör nås genom anordningar vid de allmänna

läroverken. Till dessa förslag kan jag också ansluta mig.

De sakkunniga, provårsanstalterna och skolöverstyrelsen hålla före, att

provårskapaciteten för närvarande bör vidgas därhän, att ytterligare ett

trettiotal lärarkandidater kan varje år genomgå provårsutbildning. Statskontoret

har alternativt ifrågasatt en utökning av provårskapaciteten allenast

till en omfattning, som motsvarar det nuvarande ersättningsbehovet. Med

denna anordning skulle i allmänhet icke nås det resultat, som närmast avsetts

med de sakkunnigas förslag, nämligen att bereda praktisk utbildning

åt de lärare, som redan äro anställda vid vederbörande undervisningsanstalter

men icke erhållit tillfälle att förskaffa sig provårsutbildning. Jag

måste därför bestämt avråda från en lösning enligt berörda alternativ. Den

av de sakkunniga och skolöverstyrelsen m. fl. såsom ett provisorium förordade

provårskapaciteten synes mig lämpligt avvägd, och jag vill därför

tillstyrka en höjning av de för provårsutbildningen avsedda anslagsmedlen

i syfte att tills vidare möjliggöra en utbildning av ytterligare omkring 30

lärarkandidater örn året utöver dem, som nu kunna varje år genomgå provår.

I fråga örn de anordningar, som vid de allmänna läroverken böra vid
-

Departe
mentschefen.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tagas för att öka provårskapaciteten, hava delade meningar kommit till

synes.

De sakkunniga hålla före, att den stundande slutliga omprövningen av

lärarutbildningen lätt nog kan föregripas, örn flera egentliga provårsanstalter

inrättas, och vilja på denna grund vinna en ökning av antalet varje år

provårsutbildade icke genom att inrätta nya provårsläroverk utan genom

att öka antalet samtidigt utbildade lärarkandidater vid vart och ett av de

sex nuvarande provårsläroverken från 10 till i genomsnitt 15. För att

undervisningen vid provårsläroverken ej skall försvåras genom den ökade

övningsundervisningen föreslå de sakkunniga, att en del av den i provåret

ingående utbildningen må kunna förläggas till andra läroanstalter än provårsläroverken.

De förutsätta vidare, att lärarkandidaterna böra någorlunda

jämnt fördelas mellan provårsanstalterna efter de ämnesgrupper, i vilka

de önska genomgå provår. Härförutom föreslås vissa åtgärder i syfte att

bereda provårsf örestånd arna lättnad i fråga om en del på dem ankommande

arbetsuppgifter.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag har biträtts av flertalet provårsanstalter

och av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har en motsatt uppfattning. Ämbetsverket anser, att

den av de sakkunniga föreslagna tekniska anordningen är icke blott ägnad

att medföra större risker för ett föregripande av lärarutbildningens mera

definitiva ordnande än fallet skulle bliva vid inrättande av nya provårsläroverk,

utan även förenad med betydande pedagogiska olägenheter. Överstyrelsen

gör, vad sistnämnda olägenheter beträffar, gällande, att det skulle

överstiga »normal mänsklig arbetsförmåga» att samtidigt leda såväl det

arbete, vilket i övrigt är att utföra vid ett av landets största allmänna läroverk,

som den till läroverket hörande från 10 till 15 lärarkandidater utökade

provårskursen, till stor del förlagd utom läroverket, och hyser därjämte

farhågor för att den enhetliga ledning, som för närvarande präglar varje

särskild svensk lärarkandidats utbildning, kan äventyras vid ett biträdande

av förslaget om att förlägga en del av utbildningen eller vissa lärarkandidaters

utbildning till andra läroanstalter än det egentliga provårsläroverket.

Överstyrelsen vill i stället ernå utökningen av antalet varje år provårsutbildade

lärare genom att inrätta nya provårsläroverk. För att emellertid kostnaderna

icke skola alltför mycket överstiga de av de sakkunniga beräknade

har överstyrelsen ifrågasatt, att endast två nya provårsläroverk

skulle inrättas. Av samma anledning har ämbetsverket nödgats samtidigt

föreslå, att antalet vid provårsläroverken samtidigt utbildade lärarkandidater

skulle höjas från 10 till 11 eller, vid de största läroverken, 12.

Vad först beträffar lämpligheten av de utav de sakkunniga, respektive

överstyrelsen ifrågasatta åtgärderna ur synpunkten av vad som kan vara

för en blivande omorganisation av den praktiska lärarutbildningen minst

hinderligt, anser jag det vara tämligen likgiltigt vilketdera förslaget som

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

accepteras. Båda förslagen innebära en utökning av antalet provårsanstalter

— de sakkunnigas visserligen i form av mer tillfälligtvis anlitade, biträdande

provårsanstalter, överstyrelsens däremot i form av två nyinrättade,

fullständiga provårsläroverk. För egen del har jag funnit den föreliggande

utredningen giva vid handen att det icke skulle bereda några nämnvärda

olägenheter, örn, då statsmakterna inom de närmaste åren hava att taga

slutgiltig ställning till frågan om den praktiska lärarutbildningens anordnande,

det skulle befinnas lämpligt att vidtaga en kvantitativ inskränkning

av provårsanordningarna.

Vad sedan angår lämpligheten i övrigt av de sakkunnigas förslag, har en

majoritet inom överstyrelsen synnerligen kategoriskt utdömt förslaget ur

allmänt pedagogiska synpunkter. Visserligen är det svårt för en icke fackman

att förskaffa sig någon bestämd mening rörande huruvida det för en

provårsföreståndare är möjligt eller icke möjligt att effektivt leda 15 lärarkandidaters

provårsutbildning och samtidigt utföra större delen av det arbete,

som ankommer på en vanlig läroverksrektor. Den centrala skolmyndighetens

vitsord måste självfallet i detta hänseende tillerkännas stor betydelse.

Örn hänsyn tages till de av ett par ledamöter i överstyrelsen avgivna

särskilda yttrandena, blir emellertid styrkan av majoritetens kritik

mot sakkunnigförslaget ej oväsentligt försvagad. Jag kan vidare ej bortse

från att de, som hava att bära det närmaste ansvaret för provårsutbildningen,

representerade av ett par av de sakkunniga och majoriteten bland

provårsanstalternas rektorer och lärare, funnit det av överstyrelsen avstyrkta

förslaget praktiskt genomförbart. Avseende torde även böra fästas vid att

överstyrelsen, trots sin ståndpunkt i övrigt, ansett avgörande pedagogiska

olägenheter icke möta att utöka antalet kandidater från 10 till 12 vid vissa

läroverk, till på köpet vid de största läroverken, där rektors arbetsbörda

torde vara mer tyngande än vid de mindre. Det har gjorts gällande, att

det ökade arbete, vilket kan vållas provårsföreståndaren eller andra i provårsarbetet

sysselsatta genom att en eller annan läroanstalt vid sidan av det

egentliga provårsläroverket anlitas för någon del av lärarutbildningen, skulle

för vederbörande bliva så betungande, att anordningen kan äventyra den

enhetliga ledningen av lärarutbildningen. Varje erfarenhet, som styrker ett

dylikt antagande, saknas emellertid. Den föreliggande utredningen synes

fastmer utvisa, att de biträdande provårsanstalterna skulle behöva tagas i

anspråk för auskultation och övningsundervisning endast i fråga om ett par

av de 15 kandidater, som skulle varje år få sin utbildning vid ett provårsläroverk.

Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm anser

till och med, såsom av det föregående inhämtas, att läroverket skulle

kunna samtidigt mottaga det av de sakkunniga föreslagna antalet av 15

lärarkandidater utan att behöva förlägga någon del av denna utbildning till

annan läroanstalt, detta dock under förutsättning att fördelningen av lärarkandidaterna

mellan de särskilda ämnesgrupperna bleve tillräckligt jämn.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan jag icke känna mig övertygad

örn att de sakkunnigas förslag är ur pedagogisk synpunkt underlägset överstyrelsens.

Vid sådant förhållande är jag benägen att låta de statsfinansiella synpunkterna

bliva utslagsgivande. De sakkunnigas förslag beräknas av dem

medföra en merkostnad av i runt tal 21,000 kronor förutom dyrtidstillägg.

Skolöverstyrelsens förslag åter väntas betinga en merutgift, dyrtidstillägg

likaledes oräknade, av omkring 35,000 kronor. Från sistnämnda belopp

torde emellertid för jämförelsens skull böra dragas ett belopp av, såvitt jag

kan finna, något över 1,000 kronor, belöpande på''en höjning av arvodena

för föreläsningar och övningar, som ej torde omedelbart betingas av provisoriet.

Däremot lärer det ej, såsom överstyrelsen synes hava ifrågasatt,

vara försvarbart att för jämförelsens skull göra minskning även med de av

överstyrelsen beräknade lärararvoden vid de två nya provårsläroverken. Att

sådana arvoden böra utgå vid bifall till överstyrelsens förslag och att denna

merkostnad sålunda är en direkt följd av den av överstyrelsen valda formen

för provårskapacitetens utvidgning, därom lärer icke kunna råda någon

tvekan. Mot de sakkunnigas kostnader örn 21,000 kronor stå alltså överstyrelsens

om 34,000 kronor. Då de sakkunnigas förslag är ej mindre än

13,000 kronor billigare, giver jag ur de synpunkter, som här komma i

fråga, de sakkunnigas förslag företräde framför överstyrelsens.

Jag tillstyrker alltså, att den tillfälliga utvidgningen av provårsinstitutionen

åstadkommes på sätt de sakkunniga ifrågasatt. Komma förhållandena

på lärarbanan att utvecklas i den riktningen, att under de närmaste åren

ytterligare ett antal lärarkandidater, utöver vad de sakkunniga och överstyrelsen

ifrågasatt, böra varje år mottagas till praktisk lärarutbildning,

torde en utökning av antalet provårsläroverk i egentlig mening kunna

övervägas. Intill dess så blir fallet, bör man enligt min mening söka sig

fram på den för statsverket minst kostsamma vägen.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att provårsarbetets handhavande

bör underlättas genom att minska undervisningsskyldigheten för vederbörande

provårsföreståndare, därest han är rektor för provårsläroverket. Då

rektor, såsom de sakkunniga påpekat, genom provårsarbetet i allt fall uppehåller

intim kontakt med undervisningen vid sin läroanstalt, torde några

allvarliga olägenheter av en måttlig minskning av hans undervisningsskyldighet

icke vara att befara. Aven för provårsföreståndare, som icke är rektor

för vederbörande läroanstalt, torde i enlighet med de sakkunnigas förslag

minskning i undervisningsskyldigheten böra kunna medgivas. Likaledes ger

jag min anslutning i princip till de sakkunnigas förslag om anvisande av

ökade anslagsmedel till biträde å rektorsexpeditionerna vid provårsläroverken.

Emellertid anser jag det mindre lämpligt att, såsom de sakkunniga ifrågasatt,

för ändamålet anvisas 500 kronor till varje provårsläroverk, oberoende

av örn det har ett större eller mindre antal lärjungar. Lämpligare synes

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vara att ställa anslagshöjningen i relation till elevantalet, och jag föreslår i

sådant syfte, att det tilläggsarvode av 1 krona för varje under höstterminen

närvarande lärjunge, som nu utgår till rektorsbiträde under förutsättning

att läroverket omfattar minst 7 klassavdelningar, för provårsläroverkens del

höjes till 1 krona 50 öre under den tid, ovanberörda provisorium varar.

Då elevantalet vid de sex provårsläroverken enligt de av överstyrelsen lämnade

uppgifterna utgjorde i runt tal 4,800 höstterminen 1936, skulle merkostnaden

vid bifall till mitt förslag således kunna beräknas uppgå till

2,400 kronor.

Såsom de sakkunniga ifrågasatt, bör det arvode, som tillkommer provårsföreståndaren,

höjas i ungefärlig proportion till det utökade antalet lärarkandidater.

I det av mig förordade avlöningsreglementet för ordinarie lärare

vid statens undervisningsväsen har föreslagits, att provårsföreståndararvodet

vid allmänt läroverk skall utgå med ett fast belopp av 1,500 kronor, oberoende

av möjligen förekommande växlingar i antalet lärarkandidater. Vid

framläggandet av detta förslag har jag utgått från det antal lärarkandidater,

som nu vanligen förekommer. Då den föreslagna utökningen av antalet

lärarkandidater är av provisorisk karaktär, torde den höjning av ifrågavarande

arvode, som påkallas härav, icke böra regleras genom nämnda avlöningsreglemente.

Riksdagen torde böra besluta, att utöver det arvode, varom

bestämmelse meddelats i nyssnämnda avlöningsreglemente, skall, så länge

den av mig förordade provisoriska utvidgningen av provårsinstitutionen

består, utgå tilläggsarvode. Detta tilläggsarvode synes böra bestämmas till

300 kronor för år. Tillräckliga skäl för en höjning av lärararvodena kan

jag icke finna föreligga.

Skäligt synes däremot vara, att till rektorerna för de läroanstalter, som

vid sidan av de egentliga provårsläroverken skulle hava del i lärarutbildningen,

må utgå viss ersättning för planläggningen i samråd med vederbörande

provårsföreståndare av den praktiska utbildningen vid vederbörande

läroanstalt. Ersättningen bör inom ramen av ett av riksdagen för ändamålet

anvisat anslagsbelopp i de särskilda fallen bestämmas av skolöverstyrelsen

på förslag av provårsföreståndaren. Med hänsyn till att enligt

det föregående ifrågavarande läroanstalter torde komma att endast i relativt

ringa omfattning tagas i anspråk för ändamålet, lärer det av de sakkunniga

ifrågasatta anslagsbeloppet, 3,000 kronor, kunna något minskas, förslagsvis

till 2,500 kronor. Att, såsom överstyrelsen synes hava tänkt sig, lärararvoden

med 300 kronor per lärare skulle utgå till lärarna vid nämnda läroanstalter

— oavsett örn de skulle erhålla befattning med lärarkandidaternas

utbildning eller ej — anser jag icke motiverat. Dessa läroanstalter kunna

näppeligen i avseende å det besvär och merarbete, som genom provårsutbildningen

vållas lärarna, jämföras med fullständiga provårsläroverk, som

belt utnyttjas för ändamålet. Ifrågavarande lärare torde erhålla en fullt

tillräcklig ersättning, örn de i enlighet med de sakkunnigas förslag komma

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i åtnjutande av handledararvoden, i den mån de utnyttjas för handledning

av lärarkandidaterna. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

härför erforderliga bestämmelser. Jag har ingen erinran att framställa mot

de sakkunnigas beräkningar av de ökade anslagsmedel, som erfordras för

handledararvoden. Likaledes biträder jag deras beräkningar, i vad avser

ökade anslagsmedel till föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik och

till praktiska övningstimmar ävensom för avlöning av timlärare.

Den provisoriska utvidgningen av provårsinstitutionen skulle alltså för

nästa budgetår utifrån nu gällande lönebestämmelser medföra följande mer
-

kostnader:

Okade arvoden till provårsföreståndare (6X300=).......kronor 1,800

Ersättning till rektorerna vid vissa läroanstalter, som utnyttjas

för auskultation och övningsundervisning......... » 2,500

Handledararvoden............................... » 9,000

Föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik.......... » 540

Praktiska övningstimmar.......................... » 540

Arvoden åt timlärare............................. » 3,200

Biträden å rektorsexpeditionerna.............. » 2,400

Summa kronor 19,980.

I det följande kommer jag att beräkna en av mina ovanstående förslag

betingad höjning av den i avlöningsstaten för de allmänna läroverken uppförda

delposten till arvoden åt extra ämneslärare med örn förmälda belopp

av 3,200 kronor, delposten till arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna

med berörda belopp av 2,400 kronor samt delposten till särskilda arvoden

vid provårsläroverk med det återstående beloppet, alltså i runt tal 14,400

kronor.

Riksdagens medverkan i föreliggande ärende torde — förutom i vad avser

anvisande av erforderliga anslagsmedel — erfordras allenast beträffande

ovanberörda böjning av maximiarvodet för provårsföreståndare.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

225

3. Rätt för ämneslärarinna vid. allmänt läroverk att för

lönetur tillgodoräkna sig viss tjänstgöring m. m.

Såsom framgår av punkten 136 i årets åttonde huvudtitel, hava från

statens sida vidtagits åtgärder i syfte att för lärarinnorna vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna mildra verkningarna av de ändringar i skolorganisationen,

som föranletts av 1927 års skolreform och av inrättandet av

högre allmänna läroverk för flickor samt kommunala flickskolor. Dessa åtgärder

hava i huvudsak tagit formen av ersättning åt vissa av nämnda lärarinnor

för mistad eller minskad lön, överflyttning av vissa av dem till

statliga läroverk och rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att i viss

utsträckning för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd

enskild läroanstalt. Giltighetstiden för dessa bestämmelser utlöper inom den

närmaste framtiden. Under sagda punkt i huvudtiteln har behandlats frågan

om prolongering av föreskrifterna rörande ersättning åt nämnda lärarinnor.

I nu förevarande sammanhang ämnar jag behandla frågan örn förlängning

av bestämmelserna rörande överflyttning och lönetur.

Gällande bestämmelser. Enligt kungörelsen nr 25/1932 kan föreståndarinna

eller ämneslärarinna, som varit anställd vid statsunderstödd enskild

läroanstalt, överflyttas till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk utan

befattningens ledigförklarande i vanlig ordning. Som förutsättning gäller

dock, att vederbörande

a) entledigats från sin befattning vid den enskilda skolan på grund av

att verksamheten vid skolan nedlagts eller inskränkts till följd av den år

1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet eller till följd

av inrättande å orten av kommunal flickskola eller högre allmänt läroverk

för flickor,

b) före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid

sådan enskild läroanstalt,

c) vid tiden för entledigandet varit under minst fem år anställd med full

tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

Denna kungörelse gäller tills vidare intill utgången av juni 1937.

Som regel gäller, att tjänstgöring vid enskilda läroanstalter icke kan tillgodoräknas

för lönetur vid allmänt läroverk. Såsom redan antytts har dock

undantag härifrån gjorts för nyssnämnda lärarinnor, som varit anställda

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter men överflyttats till ämneslärarinnetjänst

vid allmänt läroverk. Enligt riksdagens skrivelse nr 104/1932

och den i anledning därav utfärdade kungörelsen nr 95/1932 äga ifrågavarande

lärarinnor under en övergångstid av tio år, räknat från och med den

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1 juli 1928, av sina tjänstår såsom ämneslärarinnor vid högre flickskola, enskild

mellanskola eller högre goss- och samskola tillgodoräkna sig så många

lönetursår utöver tre, dock högst tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, deras

löneförmåner såsom ämneslärarinnor vid allmänt läroverk i regel ej komma

att understiga vissa av dem vid frånträdandet av befattningarna vid den

enskilda skolan uppburna löneförmåner. Enligt samma bestämmelser kan

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall sådan föreståndarinna eller

ämneslärarinna vid statsunderstödd enskild mellanskola, högre flickskola

eller högre goss- och samskola, som före den 1 mars 1927 blivit anställd

med full tjänstgöring vid dylik läroanstalt och efter den 30 juni 1928 erhåller

ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk i annan ordning

än genom överflyttande, under en övergångstid av tio år, räknat från och

med den 1 juli 1928, tillerkännas samma lönetursrätt som nyss nämnts,

dock endast om avgången från den enskilda skolan kan anses föranledd av

den genom 1927 års riksdags beslut inledda omorganisationen av det högre

skolväsendet.

Föreliggande förslag. I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen

framlagt förslag om förlängning av ifrågavarande bestämmelser.

Beträffande föreskrifterna örn överflyttning har överstyrelsen yttrat:

I den mån sådant entledigande vid enskild läroanstalt, varom här vore

fråga, berodde på 1927 års omorganisation och vad därmed sammanhängde,

hade verkningarna väsentligen redan gjort sig gällande, i det att 76 sådana

lärarinnor blivit överflyttade — 1929 1, 1930 5, 1931 14, 1932 22,

1933 10, 1934 11, 1935 8, 1936 5 — och en tillämpning av bestämmelserna

på nya fall torde endast undantagsvis komma i fråga efter den 1 juli

1937. Dock hade överstyrelsen anledning antaga, att enstaka sådana fall

komme att inträffa, varför en förlängning av bestämmelserna av denna anledning

syntes påkallad. I den mån åter entledigandet berodde på ombildning

av en enskild skola till kommunal flickskola, vore denna omvandling

säkerligen icke ännu på långt när avslutad, varför en förlängning av bestämmelsernas

giltighet av denna anledning vore oundgängligen nödvändig.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att giltighetstiden för kungörelsen nr 25/

1932 förlängdes. Därvid syntes emellertid en ändring i bestämmelserna

böra ske för de fall, då upprättandet av kommunal flickskola varit orsaken

till entledigandet, så att bestämmelserna bringades i överensstämmelse med

vad som gällde i fråga om ersättning åt entledigade lärarinnor. Utgångspunkten

för anställningen syntes sålunda i sistnämnda fall böra sättas till

den 1 mars 1928 i stället för den 1 mars 1927. Likaså torde här böra införas

ett alternativ, vilket innebure en viss utvidgning av överflyttningsrätten,

så att entledigad lärarinna vid enskild skola, vilken ombildades till

kommunal flickskola, måtte kunna överflyttas, därest hon under 10 år före

entledigandet vunnit anställning med full tjänstgöring vid enskild läroanstalt,

oberoende av tidpunkten för anställningen i övrigt. Hur förhållandena

vid en enskild skola, vilken icke i och för sig närmare berördes av

1927 års omorganisation, skulle utveckla sig med anledning av tillkomsten

år 1928 av kommunala flickskolor, vore dock svårt att bedöma långt i

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Majis proposition Nr 271.

förväg för både ledningen av de särskilda skolorna och de vid dem anställda

befattningshavarna, varför det knappast syntes billigt att binda deras

överflyttningsrätt vid det villkoret, att de skulle hava varit anställda före

den 1 mars 1928. Beträffande giltighetstiden föresloge överstyrelsen, att

denna sattes till tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1945.

Samtidigt syntes det också vara lämpligt att vidtaga motsvarande förlängning

av ovannämnda kungörelse nr 95/1932 angående rätt för ämneslärarinna

vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid statsunderstödd enskild läroanstalt, ehuru giltighetstiden för denna kungörelse

utginge först den 1 juli 1938. Beträffande denna kungörelse hade

överstyrelsen föreslagit vissa förändringar motsvarande vad som nyss föreslagits

beträffande överflyttningen, så att konsekvens skulle komma att råda

mellan bestämmelserna i de olika kungörelserna.

Statskontoret har i utlåtande den 17 november 1936 förklarat sig finna

en utsträckning av giltighetstiden för bestämmelserna örn överflyttande och

örn lönetursrätt vad anginge lärarinna, som blivit entledigad till följd av inrättande

å orten av kommunal flickskola, vara av skälighetshänsyn motiverad.

Däremot funne statskontoret tveksamt, huruvida giltighetstiden för bestämmelserna

borde utsträckas att gälla för så lång tid, som föreslagits, jämväl

vad anginge lärarinna, vars entledigande föranletts av andra orsaker. Med

hänsyn till den ringa omfattning, vari bestämmelserna syntes komma att

vinna tillämpning i fråga örn lärarinnor av sistangivna kategori, ville statskontoret

dock icke motsätta sig, att giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser

utsträcktes på sätt som föreslagits.

Jag biträder statskontorets uppfattning och tillstyrker alltså en förlängning

av ifrågavarande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med

vad skolöverstyrelsen föreslagit. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit

att meddela i ämnet erforderliga föreskrifter. Därvid torde, såsom överstyrelsen

förutsatt, böra tillses, att bestämmelserna bringas i närmare överensstämmelse

med vad som gäller eller må komma att gälla beträffande

ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Det torde icke vara erforderligt att underställa riksdagen annan del av detta

ärende än den, som rör bestämmelserna örn lönetursrätt. Erinras må, att i

förutberörda avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen

föreslås en bestämmelse om tillgodoräkning av tid, varunder

lärare utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas

synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det

arbete, han har att utföra å befattningen. Denna bestämmelse är visserligen

till innebörden likartad med de bestämmelser, som enligt vad nyss sagts

böra underställas riksdagen. Eftersom emellertid sistnämnda bestämmelser

i jämförelse med de i avlöningsreglementet föreslagna, vilka avse en pröv
-

Departe
mentschefen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ning i de individuella fallen, hava en mera generell karaktär och äro motiverade

av särskilda förhållanden, lärer riksdagen böra, såsom tidigare skett,

fatta särskilt beslut i ärendet. Hemställan härom torde böra göras i det

följande.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

229

4. Begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna

vid de allmänna läroverken.

Gällande bestämmelser. Enligt § 44 morn. 3 läroverksstadgan (S. F. S.

nr 109/1933) må i varje för viss årsklass bestämd avdelning undervisas i

realskolan högst 35 samt å gymnasiet och lyceet högst 30 lärjungar, såvida

icke skolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande rektor annorlunda

bestämmer.

Föreliggande förslag. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti

1936 förklarat sig finna starka skäl föreligga för en revision av nämnda

bestämmelser och som ett första steg i riktning mot en begränsning av

elevnumerären i klassavdelningarna föreslagit en sänkning av lärjungemaximum

i realskolans högsta klass till 30.

Överstyrelsen har yttrat följande:

Den av Kungl. Maj:t den 31 december 1918 tillsatta skolkommissionen

hade, erinrar överstyrelsen, med styrka framhållit, att massmetoder,

som icke toge tillbörlig hänsyn till de särskilda lärjungeindividernas olika

anlag och utveckling, måste anses utgöra de största hinder för en undervisning

och uppfostran enligt de av kommissionen angivna riktlinjerna, och

att fördenskull antalet av de i en klass samtidigt undervisade lärjungarna

borde så inskränkas, att läraren finge bättre tillfälle till en individuell behandling

av dessa än nu ofta i större klasser vore fallet. I proposition till

1927 års riksdag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.

föreslog ock Kungl. Majit sänkning av det normala högsta lärjungeantalet

såväl i realskolans klasser som i gymnasiets ringar. I sitt anförande till

statsrådsprotokollet den 18 februari 1927 yttrade departementschefen, att

man borde räkna med ett normalt högsta lärjungeantal av 30 i realskolans

och kommunala mellanskolans klasser samt 25 i gymnasiets ringar. 1927

års riksdag anförde, att i den mån det av departementschefen angivna programmet

för det inre arbetets omläggning vid läroverken medförde utgifter,

och framställningar följaktligen komme att göras hos riksdagen, förutsatte

riksdagen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för frågans

allsidiga och fullständiga bedömande. Härvid syntes särskilt böra uppmärksammas

den av departementschefen ifrågasatta nedsättningen i högsta

medgivna antalet lärjungar i realskolans klasser och gymnasiets ringar.

Riksdagen ansåge sig icke kunna taga bestämd ställning till detta förslag,

innan dylik utredning förelåge, och hade därför vid sina beräkningar

rörande organisationen utgått från då gällande bestämmelser i detta avseende1).

Under den tid, som förflutit, sedan riksdagens anförda uttalande gjordes,

hade, erinrar överstyrelsen, från åtskilliga håll framställningar gjorts örn

åtgärder för begränsning av lärjungeantalet i varje avdelning bland annat

'') Desea bestämmelser överensstämde i sak med de nu gällande.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i augusti 1929 av rektorer vid under ombildning till samrealskolor stående

kommunala mellanskolor, i februari 1930 av läroverkslärarnas riksförbund,

i augusti 1934 av pedagogiska mötet i Sigtuna samt i juni 1935 och i

augusti 1936 av Fredrika Bremer-förbundet. Slutligen hade 1936 års riksdag

i anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhållit, att

Kungl.. Majit måtte låta verkställa utredning rörande möjligheterna för

minskning av det fastställda maximiantalet lärjungar i de högre allmänna

läroverkens klasser.

Den minskning av avdelningarnas storlek, som av Kungl. Majit föreslogs

vid 1927 års riksdag, skulle komma att, i sin helhet genomförd, medföra

ganska avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket. Belysande vore

i detta hänseende en av 1927 års skolsakkunniga utförd beräkning, enligt

vilken en minskning av lärjungeantalet till högst 30 i varje avdelning å

realskolans stadium och till högst 25 å gymnasialstadiet för läsåret 1929—

1930 skulle hava medfört en utgiftsökning av omkring 1,775,000 kronor.

Överstyrelsen ansåge sig därför vid detta tillfälle böra begränsa sig till att

föreslå partiella åtgärder. Enligt överstyrelsens mening kunde alldeles särskilda

skäl anföras för ett sänkande av maximitalet lärjungar i avdelningar,

tillhörande realskolans högsta klass. Lärjungarna tillhörde samma åldersstadium

som sina kamrater i det fyraåriga gymnasiets första ring. De krav,

som måste ställas på undervisningen, vore ingalunda mindre än i denna

ring; tvärtom måste undervisningen i realskolans högsta klass fylla den

dubbla uppgiften att å ena sidan bereda lärjungarna för den examen, de

under året ginge att avlägga, och å andra sidan även bibringa dem sådana

insikter och arbetsvanor, som kunde sätta dem i stånd att med framgång

upptaga fortsatta studier å det treåriga gymnasiet. Realskolans avslutningsklass

finge därigenom, åtminstone i fråga örn vissa ämnen, för gymnasiet

en så grundläggande betydelse, att det i varje fall måste anses högeligen

önskligt, att undervisningen, i vad avsåge de mera begåvade lärjungarna,

kunde förlänas en i någon mån gymnasial karaktär. Detta åter förutsatte’

att läraren icke genom över hövan stora lärjungesiffror hindrades att i sin

undervisning tillämpa individualiserande metoder.

Aven avslutningsklassens organisatoriska ställning i skolsystemet gåve åt

densamma en viss särställning. I läroverk med två eller flera parallella

linjer å realskolans stadium fördelades nybörjarna vid sitt inträde i läroverket

på första klassens olika avdelningar och finge sedan i regel under

en följd av år följa sina klasskamrater såsom medlemmar av en mera varaktig

arbetsgemenskap. Däruti inträdde ofta en ändring, då lärjungarna

skulle inträda i realskolans avslutningsklass. En del av lärjungarna överginge

till fyraårigt gymnasium, det sammanlagda lärjungeantalet sjönke

under det för avdelningarnas upprätthållande stadgade minimum, och någon

av klasserna måste uppgå i en annan eller i olyckligaste fall utslås på två

eller flera andra avdelningar. Därigenom sönderbrötes den under en följd

av år framvuxna arbetsgemenskapen, och lärjungarna utsattes just vid ingången

av det för dem viktiga avslutningsåret för en miljöändring, karakteriserad

även av lärarbyten, vilka vid skälig minskning av klassavdelningarnas

storlek i många fall skulle ha kunnat undvikas.

Örn den ifrågasatta begränsningen av maximitalet till högst 30 lärjungar

varit genomförd vid början av höstterminen 1936 och strikt tillämpats,

skulle sammanlagt 17 avdelningar kunnat komma till stånd utöver de höstterminen

1935 i verkligheten förefintliga, nämligen 8 avdelningar vid högre

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

allmänna läroverk och 9 vid samrealskolor. Det vore dock icke uteslutet,

att i ett eller annat fall klassavdelning i praktiken skulle liava bibehållits

odelad, även om detta icke genom särskilda bestämmelser anbefallts, enär

vid vissa läroverk reservklassrum saknades och möjlighet icke alltid torde

erbjuda sig att i skolans närhet förhyra tjänliga lokaler.

Realskolans avslutningsklass beräknades höstterminen 1937 komma att

omsluta i runt tal 300 lärjungar mer än vad fallet varit höstterminen 1935.

En del av dessa kunde givetvis finna rum i ofullständigt besatta klasser,

och för andra bomme säkerligen nya avdelningar att upprättas, även örn

grunderna för uppdelningen i avdelningar icke underginge någon ändring.

Försiktigheten bjöde dock att antaga, att den motsedda ökningen av lärjungenumerären

skulle föranleda någon ökning jämväl av antalet av de

avdelningar, som med nu gällande bestämmelser komme att omfatta mellan

30 och 35 lärjungar. Måhända kunde denna ökning komma att visa sig

stark nog att mer än uppväga de nyss anförda omständigheter, som i särskilda

fall kunde omöjliggöra en eljest tillåten uppdelning, och överstyrelsen

hade därför ansett sig böra räkna med en ökning av avdelningarnas

antal med omkring 18 såsom följd av den ifrågasatta begränsningen av

lärjungeantalet per avdelning.

Det ofta framförda önskemålet örn en begränsning av lärjungeantalet i

., mentscneten,

undervisningsavdelningarna har, såsom av det föregående inhämtas, varit

föremål för 1936 års riksdags uppmärksamhet. Riksdagens behandling av

ärendet utmynnade i en anhållan hos Kungl. Majit örn utredning rörande

möjligheterna att minska det fastställda maximiantalet lärjungar i de högre

allmänna läroverkens klasser (skrivelse nr 256). Det är enligt min mening

angeläget att i detta avseende söka åvägabringa mera tillfredsställande förhållanden

vid våra skolor, där ej minst vid de allmänna läroverken och med

dem jämförliga läroanstalter alltför stora klasser ofta förekomma och utgöra

ett allvarligt hinder för ett gott undervisningsresultat. En generell, hela undervisningsväsendet

avseende sänkning av elevnumerären skulle emellertid medföra

för statsverket mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. I likhet med

skolöverstyrelsen anser jag därför lämpligt att söka vinna förbättringar på detta

område genom partiella reformer, som råda bot, där sådan är mest av nöden.

Att härvid början göres med realskolans högsta klass synes mig välmotiverat.

Överstyrelsen har närmare utvecklat de olägenheter, som följa av

den nuvarande höga lärjungesiffran för denna klass, och jag kan i allo ansluta

mig till de synpunkter på frågan, som överstyrelsen anlagt. Jag vill

därför tillstyrka en ändring avseende nämnda undervisningsstadium. Möjligen

kan någon tvekan råda om vilket lärjungeantal, som bör fastställas

såsom förutsättning för klassuppdelning. I ett av de utskottsutlåtanden,

som lågo till grund för 1936 års riksdags berörda beslut (andra kammarens

första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5), framskymtar den meningen, att

redan en sänkning av elevantalet i de allmänna läroverkens klasser från

30 till 28, respektive 35 till 32 skulle komma att bliva av stort värde, örn

det skulle visa sig möta stora svårigheter av ekonomisk art att få till stand

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

den eljes åsyftade sänkningen. Härvid synes utskottet hava utgått från att

berörda sänkning skulle vidtagas i alla klasser och ringar. Om man emellertid,

såsom jag förutsätter, i stället av ekonomiska skäl väljer vägen att

successivt genomföra sänkningen inom de särskilda skolstadierna, torde det

vara lämpligast att beträffande det stadium, som nu är i fråga, taga steget

fullt ut och föreskriva det för gymnasiet gällande maximiantalet lärjungar,

eller 30. Jag anser mig därför böra även i fråga örn denna detalj ansluta

mig till överstyrelsens förslag. De härav för de allmänna läroverkens del

uppstående merkostnaderna motsvara avlöningen för något över 22 extralärare,

d. v. s. vid nuvarande löneförhållanden ett belopp av omkring 70,000

kronor, frånsett dyrtidstillägg och andra ifrågavarande lärare tillkommande

löneförmåner.

Under förutsättning att riksdagen anvisar för ändamålet erforderliga anslagsmedel,

i vilket hänseende jag i det efterföljande ämnar framlägga förslag,

torde Kungl. Majit böra meddela de bestämmelser, som föranledas av

vad ovan anförts.

Såsom påpekades i det andra av de ovannämnda utskottsutlåtandena

(första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11), gälla samma

skäl, som tala för en sänkning av maximiantalet elever vid de allmänna

läroverken, även beträffande motsvarande statsunderstödda läroanstalter,

såsom kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor. Jag har också

i annat sammanhang föreslagit, att medel ställas till förfogande för att möjliggöra

vidtagande av motsvarande åtgärder, som nyss av mig förordats för

de allmänna läroverkens del, även vid nyssberörda kommunala läroanstalter.

Under punkten 130 i 1937 års åttonde huvudtitel har jag framlagt förslag

i berörda hänseende beträffande privatläroverken.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

233

5. Omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under

budgetåret 1937/1938.

Nuvarande förhållanden. Beträffande den av 1936 års riksdag beslutade

folkskoleseminarieorganisationen hänvisas till det föregående. Riksdagen

uttalade sig för en elevnumerär av 24 i klassavdelningarna.

Enligt Kungl. Majda beslut hava under läsåret 1936—1937 intagits 24

elever i första klassen av envar av de 10 fyraåriga linjerna och 24 elever

i envar av tre studentlinjer (en i Karlstad, en i Linköping och en i Stockholm).

Inalles hava således innevarande läsår i folkskoleseminarierna intagits

(10 X 24 + 3 X 24 =) 312 elever. Seminarieorganisationen tillåter, om

tänkbara marginaler icke tagas i betraktande, en utexamination av 384

elever per år.

Föreliggande förslag. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november

1936 framlagt förslag i fråga örn omfattningen av folkskollärarntbildningen

under nästa budgetår, varö ver statskontoret den 22 december 1936 avgivit

utlåtande.

Av överstyrelsens skrivelse inhämtas följande:

Lärartillgången under läsåret 1935—1936. Enligt rapporter från folkskoleseminariernas

rektorer rörande anställningsförhållandena för de lärare,

som utexaminerats under de tre senaste åren, hade antalet arbetslösa bland

dessa lärare den 15 oktober 1935 varit 115 (97 manliga och 18 kvinnliga)

och den 16 mars 1936 66 (63 manliga och 3 kvinnliga). Enligt en undersökning,

som företagits genom Sveriges folkskollärarförbunds försorg, hade

antalet ofrivilligt arbetslösa den 1 maj 1936 bland de manliga folkskollärare,

som utexaminerats under tiden 1924—1935, varit 79, av vilka 66

tillhörde de senaste tre årgångarna. I båda dessa undersökningar saknades dock

uppgift rörande rätt många av de lärare, undersökningen avsett att omfatta.

Arbetslösheten kunde alltså ha varit något större, än vad nu nämnda

siffror angåve. — A andra sidan tjänstgjorde under läsåret ett antal pensionerade

eller icke kompetenta lärare såsom vikarierande folkskollärare.

Detta antal hade vid vårterminens slut enligt folkskolinspektörernas rapporter

varit 42.

Av de vid vårterminens slut tjänstgörande folkskollärarna vore 801 anställda

såsom vikarier för tjänstlediga lärare, vilket antal utgjorde 5,2 procent

av lärartjänsternas antal. Detta procenttal vore detsamma som medelprocenttalet

tjänstlediga vid samma tidpunkt under de nio senaste åren,

och antalet vikarier kunde därför sägas ha varit fullt normalt, även örn det

varit något större än under de närmast föregående åren.

I stort sett syntes alltså tillgången på lärare lia ungefärligen motsvarat

behovets under det gångna läsåret. Ett mindre överskott hade dock förefunnits,

och antalet av de vid vårterminens slut arbetslösa lärarna torde

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kunna uppskattas till 75 å 100. Detta överensstämde rätt väl med vad

överstyrelsen år 1935 i sin framställning rörande seminarieorganisationen

under läsåret 1936—1937 anförde i fråga om lärartillgången vid slutet av

vårterminen 1936. Överstyrelsen uppskattade nämligen den då väntade

arbetslösheten till omkring 120.

Lärartillgången under läsåret 1936—1937. Även under höstterminen 1936

hade rektorerna vid folkskoleseminarierna lämnat rapporter rörande de under

de tre senaste åren utexaminerade elevernas anställningsförhållanden

den 15 oktober. Dessa visade, att 59 manliga och 4 kvinnliga eller sammanlagt

63 folkskollärare av dessa årgångar varit arbetslösa vid nämnda

tidpunkt. Det övervägande flertalet av dessa hade utexaminerats från seminarier

i södra Sverige. Rapporterna utvisade bland annat även, att mer

än hälften av de utexaminerade nu innehade anställning för helt läsår samt

att de, som endast hade anställning för kortare tid än hel termin, utgjorde

6,2 procent av antalet utexaminerade.

Enligt från den av Sveriges allmänna folkskollärarförening anordnade

platsförmedlingsbyrån inhämtade upplysningar voro 91 lärare, därav 69

manliga och 22 kvinnliga, den 15 oktober 1936 anmälda hos byrån såsom

platssökande. Av dessa voro 56 utexaminerade under de tre senaste åren.

55 voro från Götaland, 34 från Svealand och 2 från Norrland. Till jämförelse

nämnes, att antalet platssökande vid samma tidpunkt år 1935 var

172, av vilka de flesta även då voro från södra Sverige.

Av dessa uppgifter framginge, att arbetsförhållandena under innevarande

termin för de utexaminerade lärarna vore gynnsammare än de närmast

föregående åren, samt att någon egentlig arbetslöshet under läsåret 1936—

1937 icke torde vara att befara.

Lär arbehovet under de närmast Gömmande åren. 1932 års seminariesakkunniga

hade företagit en omfattande utredning rörande det framtida folkskollärarbehovet

i vårt land. Denna utredning hade bland annat givit vid

handen, att antalet folkskollärare (inklusive vikarier), vilket dittills visat

en alltjämt stigande kurva, skulle år 1933 ha nått sitt maximum, och att

det därefter under åren 1933—1941 skulle successivt nedgå från 16,054

till 15,418, för att sedan sjunka i en sannolikt ännu hastigare fallande

kurva.

I sitt utlåtande den 15 november 1935 över de sakkunnigas betänkande

hade överstyrelsen kunnat visa, att nyssnämnda siffror vore alltför låga,

och att de sakkunnigas beräkningar över nedgången i lärarantalet varit alltför

pessimistiska. Rapporter, som folkskolinspektörerna lämnat, hade nämligen

visat, att lärarantalet stigit under såväl 1934 som 1935 och att en

ytterligare stegring väntades år 1936.

De rapporter rörande lärarbehovet, som folkskolinspektörerna lämnat överstyrelsen

år 1936, visade att den förutsagda senast nämnda stegringen inträffat,

och att folkskollärarbehovet vid vårterminens slut 1936 varit större

än något föregående år. Antalet folkskollärare utgjorde då 16,331. Rapporterna

förutsade därjämte en stegring till cirka 16,400 år 1937 samt ett

lärarbehov av mellan 16,300 och 16,400 folkskollärare under tiden till och

med 1941. Under detta sistnämnda år skulle i så fall ett behov föreligga

av åtminstone 900 lärare mera än vad de sakkunniga förutsagt.

Det vore alltså tydligt, att det sjunkande barnantalet i vårt land icke

ännu utövat det inflytande på folkskolorganisationen, som de sakkunniga

beräknat, och att rationaliseringsåtgärder icke vidtagits i den utsträckning,

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

att de inverka sänkande på det sammanlagda behovet av folkskollärare.

Givetvis hade också införandet av ett sjunde skolår på många platser ökat

antalet läraravdelningar. Riksdagens beslut örn obligatoriskt införande av

sjuårig skolplikt komme givetvis fortfarande att i många år framåt motverka

en eljest inträdande nedgång i lärår behovet.

Det syntes alltså sannolikt, att den starka nedgång i lärarbehovet, som

de sakkunniga ansett skulle taga sin början redan år 1933, och som givetvis

med tiden måste bli följden av det allt lägre barnantalet och rationaliseringsåtgärder

inom folkskolan, ännu under någon tid komme att låta vänta på sig.

Under sådana förhållanden vore det tydligt, att folkskollärarutbildningen

måste under de närmast kommande åren ske i större omfattning än vad

som ansetts normalt för den seminarieorganisation, som nu funnes, och vars

kapacitet grundats på de sakkunnigas beräkningar. I sin förut nämnda

skrivelse den 15 november 1935 hade överstyrelsen förordat en vidare organisation

än vad de sakkunniga föreslagit och därjämte framhållit, att en

helt annan examenskapacitet erfordrades, därest riksdagen komme att besluta

införande av ett sjunde skolår. Den seminarieorganisation, som 1936

års riksdag antagit, ägde emellertid en viss elasticitet och medgåve en rätt

stor ökning av examinationen. Av det förut här ovan anförda framginge,

att det torde bliva nödvändigt att nu använda denna möjlighet till utökning

av folkskollärarutbildningen.

Intagning av elever vid folfcs/coleseminarierna år 1937. Lärarbehovet under

de närmast kommande åren kunde approximativt beräknas med hjälp dels

av de siffror rörande beräknad avgång av lärare, som återfunnes i 1932 års

seminariesakkunnigas betänkande (sid. 124), och som grundade sig på beräkningar

utförda av f. d. byråchefen E. Göransson, dels av de uppgifter

rörande förändringen av antalet lärartjänster, som nu senast lämnats av

folkskolinspektörerna. Då dessa senare uppgifter, på sätt förut nämnts,

avveke från dem, som lämnats år 1935, komme givetvis överstyrelsens här

nedan beräknade siffror för lärarbehovet under läsåren 1936—1941 att vara

högre än motsvarande siffror, som överstyrelsen meddelade i sina beräkningar

den 15 november 1935 och som återfunnes i tabell å sid. 171 i

propositionen nr 100/1936.

Enligt vad överstyrelsen på grundval av föreliggande uppgifter kunnat

beräkna, skulle under femårsperioden 1936/1941 behovet av nya lärare utgöra

sammanlagt (450 + 390 + 400 + 350 + 400 =) 1,990. För att fylla

detta behov kunde följande lärare påräknas:

1) De lärare, som utexaminerats år 1936 .................... 372

2) De nuvarande eleverna vid folkskolseminarierna, vilka beräknades

komma att utexamineras under åren 1937-—1940 (348 + 336 +

17 + 234 =)....................................... 935

3) Ovan beräknade överskott på lärare vårterminen 1936, högst . . . 100

Summa 1,407.

Då ett mindre antal av dessa lärare — beräknat till omkring 45 — torde

komma att övergå till annan verksamhet och då alltså endast ett antal

av omkring 1,360 av ovan nämnda lärare komme att stå till förfogande

för att fylla nyssnämnda behov av 1,990 lärare, torde ytterligare ett antal

— måhända 600 ä 700 (1,990 — 1,360 = 630) — lärare böra utexamineras

under nämnda femårsperiod.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Då de elever, som komme att intagas i fyraårig linje år 1937, icke utexaminerades

förrän år 1941, måste tydligen den nyssnämnda bristen fyllas

genom intagning av elever i studentlinje åren 1937 och 1938 (utexaminerades

respektive 1939 och 1940) samt i småskollärarinnelinjen år 1937 (utexaminerades

1940). Aven örn samtliga föreliggande möjligheter till utexamination

å nämnda linjer utnyttjades, kunde dock icke bristen helt avhjälpas.

Sannolikheten för att lärarbehovet bleve så stort, som ovan antagits, vore

i första hand beroende av i vad mån de gjorda förutsägelserna vore riktiga.

De nu här framlagda beräkningarna måste därför givetvis vara rätt

osäkra. Så mycket torde dock vara riktigt, att den lärarbrist, som överstyrelsen

i sin skrivelse den 15 november 1935 antagit komma att inträffa

år 1940, nu hotade att inträffa ett par år tidigare, och att intagning av

elever vid folkskoleseminarier år 1937 torde böra ske i så stor utsträckning,

att vissa av de reservmöjligheter, som organisationen medgåve, utnyttjades.

På grund av vad nu anförts, ansåge sig överstyrelsen böra föreslå, att

intagning av elever skulle ske dels i den omfattning, som avsetts såsom

normalt för den nuvarande seminarieorganisationen, d. v. s. intagning i

första klass av fyraårig linje vid seminarierna i Falun, Göteborg, Kalmar,

Karlstad, Linköping, Luleå, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala, av tvåårig

studentlinje vid seminarierna i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå och

Uppsala samt av tvåårig linje för småskollärarinnor i Falun, dels oclt ytterligare

i en avdelning av första klass av fyraårig linje vid seminariet i Luleå

och i första klass av tvåårig studentlinje i Stockholm.

Plärigenom skulle i första klass av fyraårig linje komma att intagas (11 X

24 =) 264 elever, i första klass av studentlinje (6 X 24 =) 144 elever och

i första klass av linje för småskollärarinnor 24 elever, eller sammanlagt

(264 + 144 + 24 —) 432 nya elever, av vilka 144 kunde väntas bliva utexaminerade

år 1939, 24 år 1940 och 264 år 1941.

I likhet med föregående år ville överstyrelsen lämna nedanstående översikt

av lärartillgång och lärarbehov under läsåren 1936—1942, grundad på

ovan anförda beräkningar och antaganden. I denna översikt vore beräknat,

att intagning i studentklass komme att ske under åren 1938 och 1939 endast

i den utsträckning, organisationen normalt skulle omfatta, d. v. s. fem

studentlinjer varje år.

Såsom av tabellen framginge, kunde den intagning av elever, som överstyrelsen

nu föresloge, icke hindra, att viss brist på lärare måhända skulle

uppstå redan under läsåret 1939—1940. För att hindra detta skulle flera

studentavdelningar behöva intagas år 1937, en åtgärd, som överstyrelsen

emellertid ansett sig icke kunna förorda, då tillräckligt antal sökande till

flera avdelningar, än vad överstyrelsen ovan föreslagit, kanske icke kunde

påräknas. Till de två manliga studentklasser — i Karlstad och Linköping

— som intagits år 1936, hade nämligen antalet sökande nätt och jämt

överstigit antalet disponibla platser, under det att ett tillfredsställande antal

sökande anmält sig till den kvinnliga studentklassen i Stockholm. Visserligen

vore att märka, att de nya bestämmelserna rörande tvåårig studentlinje

icke blivit för allmänheten bekanta förrän i början av juli månad.

Många studenter, som eljest måhända sökt sig till sådan linje, hade därför

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 237

Lurartillgång och lärarbehov läsåren 1936—1942.

1936—1937

1937—1938

1938—1939

1939—1940

1940-1941

1941-1942

Överskott, respekti

ve brist under fö- regående läsår . .

+ 100

+ 12

— 40

— 114

— 308

- 340

Antal utexaminera- de närmast före- gående vårtermin

372

348

336

.lil}161

2341

1 24 > 378

2120 J

''2641

2 24 >408

3120 j

Antal lärare, som be- räknas omedelbart

övergå till annan

verksamhet ....

10

10

10

5

10

10

För folkskolan dis- ponibla lärare vid

läsårets början . .

462

350

286

42

60

58

Beräknat lärarbehov

450

390

400

350

400

350

Beräknat överskott,

respektive brist .

+ 12

— 40

— 114

— 308

— 340

— 292

icke haft kunskap om de utbildningsmöjligheter, som funnits, andra hade

icke på den korta ''tid, som återstått till inträdesproven, kunnat medhinna

erforderlig komplettering av sin studentexamen. Men även om det därför

vore att hoppas, att tillströmningen till studentlinjen under kommande

år skulle bliva bättre än år 1936, hade överstyrelsen icke vågat föreslå —

utöver de ordinarie fem studentavdelningarna — mer än en avdelning, nämligen

i Stockholm, där man under alla förhållanden torde kunna påräkna

tillräckligt antal sökande. För att dock i viss mån motverka den befarade

lärarbristen, hade överstyrelsen föreslagit intagning av en extra avdelning

av den fyraåriga linjens första klass i Luleå. Det hade med ledning av

föreliggande siffror varit fullt försvarligt att föreslå ytterligare ökning av

intagningen å fyraårig linje, men då siffrorna på lärarbehovet för de år,

som icke läge oss allra närmast, vore mycket osäkra, hade överstyrelsen

icke vågat föreslå ytterligare åtgärder för examinationens höjande. — Att

den föreslagna parallellklassen förlädes till Luleå vore lämpligt ur den synpunkten

att det — såsom framginge av det föregående — syntes vara behövligt

med en ökad examination i Norrland.

Hur klassavdelningarna vid folkskoleseminarierna fördelade sig under

innevarande läsår och — enligt överstyrelsens nu framlagda förslag — läsåret

1937—1938, framginge av följande översikt (sid. 238).

I enlighet med 1936 års riksdags beslut rörande den nya seminarieorgasationen

borde endast manliga elever intagas vid seminarierna i Karlstad,

Linköping och Uppsala, endast kvinnliga vid seminarierna i Falun, Kalmar

och Stockholm, under det att såväl manliga som kvinnliga elever borde

intagas vid övriga seminarier. I varje klassavdelning borde intagas 24

elever. Rörande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever i klassavdelningarna

vid seminarierna, torde Kungl. Majit kunna senare bestämma

i samband med utfärdande av övriga bestämmelser i fråga om intagningen. 1

1 Intagna 1937. 2 Intagna 1938. 8 Intagna 1939.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

238

Kungl. Maj. ts proposition Nr 271.

1936—1937

1937 — 1938

Falun . . . .

I4, lil4, 2 IV4 = 4 avdelningar.

I4, II4, IV4, I6*) =4 avdelningar.

Göteborg . .

I4, II4, 2 lil4, IV4= 5

I4, II4, lil4, 2 IV4, I2 = 6

»

Kalmar . . .

I4, lil4, IV4 =3

I4, II4, IV4 = 3

»

Karlstad . .

I1, lil4, 2 IV4, I2 = 5

I4, II4, IV4, II2 = 4

»

Linköping. .

I4, lil4, 2 IV4, I2 = 5

I4, II4, IV4, I2, II2 = 5

»

Luleå ....

I4, 2 lil4, IV4 = 4 »

2 I4, II4, 2 IV4 =5

>

Lund ....

I4, 2 lil4, 2 IV4 = 5

I4, II4, 2 IV4, I2 =5

»

Stockholm .

I4, lil4, IV4, I2 = 4

I4, II4, IV4, I2, II2 = 5

»

Umeå ....

I4, 2 lil4, 2 IV4 = 5

I4, II4, 2 IV4, I2 =5

»

Uppsala . . .

I4, 2 lil4, IV4 =4 »

I4, II4, 2 IV4, I2 =5

»

Växjö ....

lil4, IV4 = 2 »

IV4 = 1

Statskontoret har anfört följande:

De lärarkandidater, som intoges å fyraårig linje hösten 1937, bleve icke

utexaminerade förrän våren 1941. Med hänsyn härtill och då såsom skolöverstyrelsen

påpekade beräkningarna av lärarbehovet för år, som icke läge

oss allra närmast, vore mycket osäkra, kunde statskontoret icke tillstyrka

intagning av elever å fyraårig linje utöver den normala organisationen. De

av skolöverstyrelsen angivna siffrorna å den befarade lärarbristen syntes

närmast böra föranleda intagning av ytterligare en klass elever å den tvååriga

studentlinjen. Statskontoret, som icke vore i stånd att bedöma, huruvida

tillräckligt antal sökande till så många studentavdelningar kunde påräknas,

ansåge sig emellertid böra tillstyrka allenast en extra studentklass. Huruvida

emellertid denna borde förläggas till seminariet i Stockholm syntes statskontoret

tveksamt. Härigenom skulle nämligen vid sagda seminarium

komma att finnas en avdelning mer än som detsamma vid full organisation

skulle omfatta. A andra sidan skulle seminariet i Karlstad, som för närvarande

hade fem avdelningar, för nästa läsår få en .avdelning mindre. Ehuru

seminariet i Stockholm vore avsett för kvinnliga elever men det i Karlstad

för manliga, torde på grund av vad sålunda anförts ur kostnadssynpunkt

kunna ifrågasättas, örn icke en eventuell extra studentavdelning borde förläggas

till sistnämnda seminarium.

Sedan härefter rektorn vid folkskoleseminariet i Karlstad gjort

framställning örn att en ny avdelning örn 24 elever måtte intagas i studentkursen

vid sagda folkskoleseminarium, har skolöverstyrelsen i utlåtande

den 11 december 1936 förklarat sig finna det klokast att icke ytterligare

utöka antalet studentklasser utöver vad av överstyrelsen enligt det

föregående ifrågasatts, förrän större erfarenheter rörande rekryteringen

vunnits. I

I propositionen nr 100/1936 underströk jag, att alla beräkningar rörande

det i framtiden erforderliga antalet folkskollärare bure och måste bära ovisshetens

prägel. Jag fann det i frågans dåvarande läge lämpligast att plan
*)

Eleverna i I5 genomginge år 1937 blott en sommarkurs, och seminariet i Falun

komme därför under läsåret 1937—1938 endast att omfatta 3 avdelningar.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lägga organisationen av folkskoleseminarierna efter det av 1932 års seminariesakkunniga

angivna talet för examinationen, därest sjunde skolår infördes,

d. v. s. efter en examination av 384 lärare per år, samt att härutöver

räkna med betryggande marginaler för en eventuellt erforderlig utvidgning

av lärarproduktionen. Riksdagen godtog i huvudsak denna uppfattning.

Skolöverstyrelsen hade, vad intagningen av elever i folkskoleseminarierna

för innevarande läsår beträffar, ifrågasatt intagning i alla de

fyraåriga linjer, som skulle ingå i seminarieorganisationen, och dessutom i

fyra studentlinjer. Jag uttalade den meningen, att det ännu vore motiverat

att iakttaga en viss försiktighet vid lossandet på de senare årens

restriktioner i fråga örn elevintagning vid seminarierna i sådana linjer, vilkas

elever skulle inom den närmaste framtiden utexamineras som folkskollärare,

och föreslog därför den ändringen i överstyrelsens förslag, att år

1936 skulle igångsättas — förutom berörda fyraåriga linjer — endast tre

studentlinjer. Riksdagen anslöt sig till min uppfattning vad angick studentlinjerna.

I fråga örn de fyraåriga linjerna framhöll riksdagen behovet

av att en tillfredsställande marginal bibehölles mellan tillgång och efterfrågan

på tillgängliga folkskollärare och ansåg på grund därav — under

påpekande av att denna marginal för närvarande vore i minsta laget —

att intagning borde innevarande läsår ske vid ytterligare en fyraårig linje,

d. v. s. vid inalles tio sådana linjer. Enligt det ovanstående fattade sedermera

Kungl. Majit beslut i överensstämmelse härmed.

Nu har skolöverstyrelsen med stöd av den erfarenhet rörande det framtida

behovet av folkskollärare, som vunnits under ytterligare ett år, ifrågasatt

ej blott att intagning av elever skulle för nästa läsår ske i hela den omfattning,

som ansetts såsom normal för den av 1936 års riksdag beslutade

folkskoleseminarieorganisationen, d. v. s. i första klassen vid 10 fyraåriga

linjer och vid 6 tvååriga, utan även att den marginal i seminarieorganisationen,

som i anslutning till vad ovan anförts beretts genom samma års

riksdags beslut, nu skulle tagas i anspråk så till vida, att härutöver intagning

skulle ske i första klassen vid ytterligare en fyraårig linje och en

studentlinje. Statskontoret har anmält invändningar mot överstyrelsens förslag

och förordat intagning av elever för nästa läsår — förutom i den omfattning,

som ansetts normal för organisationen — vid en extra studentklass.

En blick på seminarieorganisationens utveckling och en jämförelse mellan

de under de senaste tjugo åren verkställda prognoserna rörande behovet av

folkskollärare å ena sidan och det i verkligheten sig yppande behovet å

den andra, bära vittnesbörd om lämpligheten av en viss återhållsamhet vid

prövningen av förslag, som innebära hastiga förändringar i examinationskapaciteten.

Utan att ingå på någon detaljbedömning av överstyrelsens

kalkyler eller av det material, på vilket dessa vila, vill jag emellertid i anknytning

till 1936 års riksdags ovanberörda uttalande framhålla, att det

kan vara önskvärt att något vidga marginalen mellan det utexaminerade

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

antalet folkskollärare och det faktiska behovet av sådana lärare. Med hänsyn

härtill kan det vara tillrådligt att under ett eller annat år för utbildning

av folkskollärare taga i anspråk även de lokalreserver, som genom

1936 års riksdags beslut beretts inom seminarieorganisationen.

Trots de betänkligheter, jag eljes hyser mot att redan nu gå utöver den

organisationsram, som angivits genom 1936 års riksdags omförmälda beslut,

vill jag med hänsyn till den utredning, skolöverstyrelsen framlagt, förorda

ett sådant steg, för så vitt angår de närmaste åren. I betraktande av de

föreliggande beräkningarnas osäkerhet anser jag emellertid i likhet med

statskontoret tillrådligt, att denna tillfälliga utvidgning begränsas till en

examinationsavdelning, vilken, såsom statskontoret framhållit, bör utgöras

av en tvåårig studentlinje, eftersom en sådan snabbast ger effekt. Den

extra examinationsavdelningen torde böra förläggas till seminariet i Stockholm.

Anslagsberäkningarna i det följande grundas på nu angivna förutsättning.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

241

6. Omfattningen av småskoleseminarieorganisationen

under budgetåret 1937/1938.

Nuvarande förhållanden. Den av 1936 års riksdag beslutade småskoleseminarieorganisationen

framgår av det föregående. Liksom i fråga örn folkskoleseminarierna

uttalade sig riksdagen för ett elevantal av 24 i småskoleseminariernas

klassavdelningar.

Med hänsyn till den rådande arbetslösheten bland småskollärarinnorna

hava under innevarande läsår i första klassen intagits allenast 12 elever vid

ettvart av småskoleseminarierna i Haparanda, Härnösand, Landskrona, Lycksele,

Skara och Strängnäs, alltså inalles 72 elever. Fullt utnyttjad, dock

utan hänsynstagande till förefintliga marginaler, förmår organisationen utbilda

240 småskollärare per år.

Utredningar rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna. I skrivelse

nr 313/1935 anhöll riksdagen, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

och för 1936 års riksdag framlägga förslag rörande åtgärder för avhjälpande

av rådande arbetslöshet bland småskollärarinnor. Sedan skolöverstyrelsen

anbefallts inkomma med utredning och förslag i ämnet, avgav

överstyrelsen den 30 september 1935 sådan utredning.

Av utredningen framgick, att av de under åren 1921—1933 examinerade

småskollärarinnorna 85 procent lyckats erhålla lärarbefattniDg. Överstyrelsen

drog härav den slutsatsen, att i stort sett ett sådant urval gjort sig

gällande, att det vore de klenast meriterade, som stått sig sämst i den

hårda konkurrensen. Uppenbarligen funnes det många personer med småskollärarexamen

i dessa gamla årgångar, som, även om de skulle vara disponibla,

icke vore önskvärda, när det gällde att rekrytera lärartjänsterna

vid småskolorna.

Det hade enligt överstyrelsens mening varit önskligt, att för en utredning

angående möjligheten att bereda arbetslösa lärarinnor ökad tillgång

till arbetstillfällen kunnat läggas till grund en såvitt möjligt fullständig

undersökning örn arbetsförhållandena beträffande samtliga de elever, som

utexaminerats från småskoleseminarierna under exempelvis de tio senaste

åren med beaktande av ovan antydda synpunkter. Det hade emellertid

varit för överstyrelsen omöjligt att på den korta tid, som stått till buds,

kunna åstadkomma en dylik allsidig arbetslöshetsstatistik. Överstyrelsen

hade därför nödgats låta sig nöja med de utredningar på området, som

verkställts av lärarorganisationerna. På grundval bland annat härav beräknade

överstyrelsen antalet arbetslösa för de senaste 15 åren till 870.

Utredningen utmynnade i förslag om dels införande av frivillig förtidsavgång

för småskollärarinnor, som uppnått 55 års ålder, varvid dessa skulle

komma i åtnjutande av hel pension — under första året förstärkt så, att

den komme att motsvara hela den kontanta lagstadgade lönen — dels ock

meddelande av bestämmelser örn begränsning av läraravdelningarnas stor
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lek. Däremot avstyrktes ett förslag om sänkning av pensionsåldern. De

av överstyrelsen förordade åtgärderna beräknades komma att öka antalet

inom de närmaste åren lediga småskollärartjänster med i runt tal 400.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 6 december 1935 anse det

ofrånkomligt, att en förnyad utredning verkställdes, som i första hand toge

sikte på de individuella fallen. Först efter en dylik individuell undersökning

och granskning syntes till bedömande böra upptagas spörsmålet om

arten och omfattningen av de hjälpåtgärder, som kunde ifrågakomma.

Statens pensionsanstalt anförde i utlåtande den 30 november 1935,

att anstalten icke kunde för sin del tillstyrka, att staten vidtoge åtgärder

av den innebörd, som ifrågasattes, i varje fall icke under givna förutsättningar.

Det skulle nämligen enligt anstaltens mening medföra betänkliga

konsekvenser, därest den omständigheten, att vissa vid allmänna undervisningsanstalter

avlagda examina berättigade till tillträde i det allmännas

tjänst, skulle föranleda till att staten i samband med vidtagen omorganisation,

besparings- eller rationaliseringsåtgärd droge försorg örn alla dem, som

inriktat sig på eller avlagt dylik examen men icke i beräknad ordning

vunne anställning hos det allmänna.

Särskilt betänkliga måste dylika ingripanden från statens sida i förevarande

fall anses vara, då, såsom överstyrelsen framhållit, den tillgängliga

statistiken utvisade, att omkring 85 procent av de under åren 1921—1933

utexaminerade småskollärarinnorna lyckats erhålla lärarbefattning samt att

det väl måste antagas, att i stort sett ett sådant urval gjort sig gällande,

att det vore de klenast meriterade, som blivit utan anställning.

Pension sanstalten hade intet att erinra mot att pensionsanstaltens reglemente

ändrades därhän, att den möjliggjorde en frivillig förtidspensionering

i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som gällde enligt de nya

pensionsbestämmelserna för statens civila och militära befattningshavare. En

dylik reglementsändring torde dock böra företagas endast i sammanhang

med en allmän revision av reglementets bestämmelser och borde såvitt

möjligt omfatta samtliga i anstalten delaktiga befattningshavare. Pensionsanstalten

ville emellertid härvid erinra, att nämnda bestämmelser angående

förtidspensionering i fråga om statens befattningshavare huvudsakligen torde

ha föranletts av en önskan att bereda en tjänsteman möjlighet till frivillig

avgång, då han på grund av ålder icke längre besutte full arbetskapacitet,

men mindre av de sociala skäl, som i förevarande fall åberopats.

Ordföranden i pensionsanstaltens styrelse, läroverksadjunkten Olof Olsson

framhöll i särskilt yttrande, att det förslag i fråga om frivillig förtidspensionering,

som överstyrelsen upptagit och närmare utformat, syntes

vara det i den nuvarande situationen bäst lämpade.

Med anledning av överstyrelsens ifrågavarande utredning och förslag gjordes

framställningar av styrelsen för Sveriges småskollärarinneforening och av

Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté. Småskollärarinneföreningens

styrelse avstyrkte förslaget örn frivillig förtidspensionering för småskollärarinnor

och yrkade, att avhjälpandet av arbetslösheten bland småskollärarin
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

norna måtte ske genom sänkning av barnantalet till 20 i småskolans läraravdelningar.

Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté anslöt sig till förslaget

om barnantalets minskning i småskolavdelningarna och yrkade avslag

på förslaget om frivillig förtidspensionering.

Sedermera anbefallde Kungl. Majit den 7 februari 1936 skolöverstyrelsen

att dels i ämnet verkställa förnyad utredning, innefattande en såvitt möjligt

fullständig undersökning rörande de särskilda fallen av arbetslöshet bland

dem, som utexaminerats från småskoleseminarierna från och med år 1921,

ävensom beräkningar rörande det allmännas kostnader för nya lärartjänster

och undervisningslokaler vid en allmän begränsning av elevnumerären i

småskolans läraravdelningar till högst 24 respektive högst 20 per avdelning,

dels och i ärendet avgiva det förnyade utlåtande och förslag, som kunde

föranledas av ovan förmälda utredning.

Med skrivelse den 10 november 1936 har skolöverstyrelsen framlagt

förnyad utredning i ärendet, åtföljd av åtskilliga tabellbilagor, och i samband

därmed anfört följande:

1. Arbetslösheten bland småskollärarinnorna. I enlighet med de av statskontoret

lämnade anvisningarna hade överstyrelsen sökt komma i förbindelse

med såvitt möjligt samtliga småskollärarinnor, vilka utexaminerats

från småskoleseminarium efter år 1920 och vore eller befarade bliva arbetslösa

och som därför ville komma i åtanke vid utredningen, för att sätta

envar i tillfälle att lämna en redogörelse för sina förhållanden.

Tillkännagivande i ämnet hade utsänts till rikets folkskolinspektörer, till

samtliga skolstyrelser (skolråd) i riket, till småskoleseminariernas nuvarande

och förutvarande rektorer samt till folk- och småskollärarnas organisationer

med anmodan till dem alla att bringa innehållet i överstyrelsens meddelande

till de arbetslösa lärarinnornas kännedom. Vidare hade meddelande

införts såsom annons i skoltidningar och, efter hänvändelse från överstyrelsen,

såsom notis i mera än 300 svenska tidningar, varjämte detsamma

även utsänts i radio.

Genom nu angivna åtgärder nåddes uppenbarligen alla de lärarinnor, som

borde bliva föremål för arbetslöshetsutredningen, av överstyrelsens uppmaning

om adressanmälan. Sådan anmälan inkom också från 2,608 lärarinnor.

Till samtliga dessa utsände överstyrelsen ett frågeformulär av innehåll,

som framgår av en vid överstyrelsens utredning fogad bilaga.

Det slutliga resultatet blev, att 1,731 lärarinnor insände fullständiga deklarationer

i enlighet med det föreliggande formuläret. Då emellertid 10

av dessa uppgiftsgivare innehade ordinarie anställning, hade endast 1,721

uppgifter blivit föremål för statistisk bearbetning.

Dessa 1,721 lärarinnor hade att börja med delats i tvenne grupper, dels

sådana, som vid uppgifternas avgivande i slutet av april månad icke innehade

någon skoltjänstgöring och sålunda vore i denna mening arbetslösa,

och dels sådana, som innehade längre eller kortvarigare anställning såsom

lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor eller såsom biträdande lärarinnor

vid folkskolor. Den förra gruppen omfattade 535 och den senare

1,186 anmälda.

a) De, som i slutet av april månad 1936 saknade anställning såsom småskollärarinnor.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Utredningen omfattade de från småskoleseminarierna under 15-årsperioden

1921—1935 utexaminerade småskollärarinnor. liela antalet utexaminerade

under denna period utgjorde 6,530. Av dessa hade, såsom ovan angivits,

535, vilket utgjorde 8.2 procent, anmält sig sakna skoltjänstgöring.

Av de sålunda deklarerade arbetslösa 535 lärarinnorna voro 128 gifta

och 407 ogifta eller änkor. I 118 fall hade de gifta lärarinnorna uppgivit,

vilka yrken eller anställningar deras män innehade.

I redogörelserna ingingo också uppgifter om annan anställning och sysselsättning

efter avlagd småskollärarexamen än skoltjänstgöring. Dessa

uppgifter hade avsett följande tre förhållanden: vistats i hemmet, haft avlönad

anställning i andras hem och innehaft annan avlönad anställning,

varvid arten och tiden härför angivits. De sålunda lämnade uppgifterna

hade givit vid handen, att ett antal av 98 övergått till annat förvärvsarbete

av den art och omfattning, att vederbörande därav mer eller mindre

varaktigt hade sin försörjning. Av de 535 i den meningen arbetslösa, att

de icke innehade sådan skoltjänstgöring, vartill småskollärarexamen berättigade,

återstode sålunda 437.

I deklarationsformulären begärdes ock individuella uppgifter örn, huruvida

vederbörande lärarinna vore beredd att för framtiden var som helst

mottaga lärarbefattning, eller om hon eventuellt endast kunde mottaga anställning

såsom vikarie inom något visst begränsat område. Uttalandena

härom vore i de flesta fall otvetydiga men i vissa fall svävande. En så

noggrann tolkning som möjligt av de givna svaren gåve vid handen, att

137 av annan anledning än övergång till annat förvärvsarbete vore förhindrade

att mottaga skoltjänstgöring, möjligen med undantag av vikariat i hembygden.

Av dessa 137 vore 78 gifta och 59 ogifta.

Härav framginge sålunda, att det återstode (437 — 137 =) 300 i verklig

mening arbetslösa lärarinnor, vilka angivit sig vara oförhindrade att mottaga

lärarbefattning, där sådan kunde erhållas. Huruvida detta i verkligheten

vore möjligt för alla dessa 300 torde emellertid kunna anses tvivelaktigt,

enär icke mindre än 50 av denna kategori vore gifta (ej änkor). I fortsättningen

räknades dock med .500 ofrivilligt arbetslösa småskollärarinnor i slutet

av april 1936, vilket utgjorde 4.6 procent av hela antalet under de 15 åren

från seminarierna utexaminerade.

I detta sammanhang ville överstyrelsen erinra därom, att Sveriges småskollärarinneförening

under de senaste åren gjort noggranna beräkningar

över de från år 1930 examinerade småskollärarinnornas anställningsförhållanden.

Enligt dessa beräkningar hade av de under dessa år utexaminerade

1,280 lärarinnorna 203 (15.9 procent) antingen övergått till annan verksamhet

(114), hindrats att söka (36, varav 11 döda) eller uraktlåtit att lämna

uppgifter (53). Av de övriga hade 923 (72.i procent) erhållit lärarbefattning

och 154 (12 procent) voro ofrivilligt arbetslösa.

Enligt överstyrelsens undersökning voro de ofrivilligt arbetslösa, som utexaminerats

under samma 6-årsperiod, 139 (10.9 procent). Skillnaden i resultatet

(154 mot 139) kunde i någon mån bero på att för undersökningarna

använts olika metoder, samt därpå, att ett antal lärarinnor kunnat

under tiden den 1 mars—slutet av april erhålla anställning. I

I nedanstående tabell lämnas vissa jämförelser mellan antalet ofrivilligt

arbetslösa enligt verkställda undersökningar på skilda tider, i den mån

exakta siffror finnas tillgängliga:

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 245

Examensår

Antal

exami-

nerade

Ofrivilligt arbetslösa

Enligt

översty-

relsens

räkning

1 mars

1930

Enligt Sveriges småskol- lärarinneförenings räk- ning den 1 mars

Enligt överstyrelsens

räkning

1935

1936

Minsk-

ning

April

1936

15 okto- ber 1936

Minsk-

ning

1929 ......

314

90

21

69

1930 ......

310

45

27

18

23

1931......

273

42

25

17

25

1932 ......

351

89

37

52

36

1933 ......

155

55

34

21

27

1934 ......

97

29

16

13

19

Summa

260

139

121

1935 ......

94

15

9

7

2

1936 ......

77

11

Av denna översikt franninge, yttrar överstyrelsen, att de arbetslösa av

1929 års årgång, som år 1930 utgjorde 90, till april 1936 nedgått till 21

och sålunda minskat med 69. Antalet arbetslösa bland under 5-årsperioden

1930—1934 examinerade, som den 1 mars 1935 utgjorde 260, hade den

1 mars 1936, alltså under ett år, nedgått till 139, minskning sålunda med

121. Vidare hade de arbetslösa av 1935 års årgång, som den 1 mars 1936

utgjorde 15, till den 15 oktober samma år minskats till 7, sålunda med 8,

och av de på våren 1936 utexaminerade 77 vore den 15 oktober 11 arbetslösa.

Även örn dessa jämförelser endast utgjorde stickprov, visade de dock en

bestämd tendens i fråga örn arbetslöshetens nedgång under de senaste åren.

Arbetslösheten bland lärarinnorna fördelade sig ojämnt i de olika länen.

Minst vore arbetslösheten i landets sydligaste och störst i dess nordligaste

delar. Endast på Norrbottens län komme 73 arbetslösa (24.3 procent) och

i de 5 norrlandslänen tillsammans förekomme 139 arbetslösa, vilket utgör

46.3 procent av hela antalet. Minsta antalet arbetslösa förekomme i Gotlands

och Kristianstads län med vartdera 1, Stockholms och Värmlands län

med vartdera 3, Södermanlands och Kronobergs län med vartdera 4, Uppsala

län med 5, Älvsborgs län med 6 samt Blekinge och Skaraborgs län

med 7 vartdera.

Av de 300 arbetslösa lärarinnorna hade flertalet efter avlagd examen haft

kortare eller längre skoltjänstgöring. 25 hade haft tjänstgöring under så gott

som hela denna tid, för 143 hade skoltjänstgöringen växlat mellan 1—5 terminer,

66 hade haft mindre än 1 termins tjänstgöring, och likaledes 66

hade varit arbetslösa hela den nämnda tiden.

För att erhålla en översikt över kvaliteten av de lärarinnor, som icke

lyckats erhålla anställning, såvitt denna framginge av i småskollärarexamen

erhållna betyg, anmodades uppgiftsgivarna att i enlighet med formuläret

angiva betygssumman i avgångsbetyget för insikter och färdigheter — däri

inräknade även vitsord, som erhållits i efterprövning — samt betyget för

undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet. Enligt det för små
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skollärarexamen gällande betygsformuläret vore det högsta antalet betygsenbeter,

som kunde givas för insikter och färdigheter, 42, och det lägsta

antalet 14. Medeltalet vore 28.

Betygsstatistiken visade, att av de arbetslösa lärarinnorna bade 7 det

lägsta möjliga betyget i insikter och färdigheter, 28 det lägsta betyget i

undervisningsskicklighet och 32 det lägsta betyget för fallenhet för lärarkallet.

Ett 90-tal kunde sägas ha ett medelgott betyg i insikter och färdigheter

(24—29V2), omkring 200 under och 3 över medelmåttan. I undervisningsskicklighet

hade 136 medelgott betyg (2), 133 under och 29 över

medelmåttigt. För fallenhet hade 250 medelbetyget (2), 32 lägsta betyget (1)

och 16 högsta betyget (3).

Härnedan lämnas en sammanställning mellan examensbetygen för dem,

som vore arbetslösa och för dem, som lyckats erhålla tjänster såsom extra

ordinarie och vikarier. Då det statistiska underlaget i förra fallet vore 298

och i det senare 767, anfördes icke de absoluta utan endast procenttalen.

Betygsen heter

P r 0 c

För extra

ordinarie och

vikarier

n 11 a 1

För

arbetslösa

I kunskaper och färdigheter: under 15.............

0.66

2.39

15—17 V«.............

6.83

9.55

18—20l/2.............

18.79

22.18

21-237.............

31.15

35.49

24—261/ 2.............

30.35

24.24

27—297».............

9.34

5.12

30—327».............

2.49

0.69

33—357».............

0.39

0.34

För undervisningsskicklighet: 1..................

3.52

9.40

17».................

29.07

35.26

2..................

55.28

45.64

27».................

12.13

8.73

3..................

0

1.00

För fallenhet för lärarkallet: 1..................

4.96

10.74

2..................

89.70

83.89

3..................

5.34

5.37

Översikten visade, att i stort sett de i tjänst varande lärarinnorna hade

de bättre betygen. Dock bekräftades även den erfarenheten, att många

lärarinnor med höga examensbetyg icke lyckats erhålla anställning, och att

bland de anställda funnes många med synnerligen klena examensmeriter.

Icke ens i tider med stort överflöd på småskollärarinnorna tillsattes lärartjänsterna

— detta gällde särskilt de icke-ordinarie — med de mest meriterade

utan snarare med hänsyn till bekvämligheten att kunna erhålla någon,

som ryckte in i arbetet. Därtill komme, att vid anställande av småskollärarinnor

personliga hänsyn av varjehanda slag ofta finge göra sig gällande

framför ett objektivt bedömande 4V vederbörandes meriter. Anmärk
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ningsvärt vore, att icke mindre än 200 lärarinnor med en betygssumma

understigande 21 kunnat erhålla anställning, helst som med genomgående

låga betyg i kunskaper och färdigheter oftast följde även låga vitsord i

undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet.

Det vore givetvis vanskligt att med hänsyn till examensbetyg sätta en

viss gräns, nedanför vilken en lärare icke borde anses vara lämplig. Emellertid

torde i nu förevarande fall kunna sägas, att både bland^ dem, som

hade anställning och bland de arbetslösa, ett stort antal hade så klena betygsmeriter,

att de knappast kunde anses vara önskvärda lärarkrafter. I all

synnerhet gällde detta om de äldre lärarinnor, som examinerats på 1920- talet med klena betyg och sedan dess haft liten eller ingen praktik. I varje

fall kunde tagas för givet, att nu åsyftade kategori av lärarinnor icke kunde

komma i fråga till ordinarie tjänster eller befattningar med anställning tills

vidare, sedan genom de nya bestämmelserna i folkskolestadgan angående

lärarval ett mera objektivt förfaringssätt med hänsyn till meriter måste tilllämpas

vid dylika val.

b) Ne lärarinnor, som. i slutet av april månad 1936 innehade lärarbefattning.

Överstyrelsen hade formulerat sitt upprop till småskollärarinnorna angående

adressanmälan sålunda, att utredningen skulle omfatta dem, vilka vöre

eller befarade att bliva arbetslösa. Med anledning därav hade uppgifter i

enlighet med frågeformuläret lämnats även av ett stort antal lärarinnor,

som i slutet av april innehade någon läraranställning. Av de 1,186 sålunda

anmälda vöre 56 anställda tills vidare vid mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare vid folkskola, 264 innehade extra ordinarie befattning,

och 866 vöre vikarierande lärare, därav 227 uppehöllo vakanta tjänster

och 639 vore vikarier för tjänstlediga lärare. Av tjänstledighetsvikarierna

hade 191 uppgivit, att de vore hindrade att mottaga annan befattning,

och vad omfattningen av deras tjänstgöring anginge hade 407 innehaft

dylikt vikariat en eller flera terminer, medan för 232 vikariatstjänstgöringen

omfattat allenast delar av lästermin.

Anmälda lärare med icke-ordinarie anställning i förhållande till det befintliga

verkliga antalet framginge av följande sammanställning.

Extra ordi- narie lärare

Vakans-

vikarier

Tjänstledig-

hetsvikarier

Hela antalet befintliga vid slutet av vårtermi-

nen 1936 ......................

478

410

824

Hos överstyrelsen anmälda............

264

227

639

Antalet anmälda vikarier, som uppgivit sig vara oförhindrade att mottaga

tjänstgöring, voro 609.

Vad anginge omfattningen av den anställning, som i tjänst varande lärarinnor,

vilka förklarat sig oförhindrade att mottaga lärarbefattning, innehaft

under åren 1933—slutet av april 1936, hade 346 haft anställning hela

eller nästan hela tiden, 342 hade tjänstgjort 2 intill 5 terminer, 62 intill 2

terminer och 43 mindre än 1 termin. Av dessa senare vore dock 15 examinerade

år 1935.

Det vore uppenbart, att de lärarinnor, som vore extra ordinarie och vakansvikarier,

från det allmännas sida fyllde ett för handen varande behov

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

av lärare, och att de för närvarande icke kunde räknas såsom arbetslösa.

När det vore fråga om en arbetslöshetsräkning och örn åtgärder för arbetslöshetens

avhjälpande, kunde dessa kategorier dock icke lämnas obeaktade.

Under normala förhållanden skulle ju dessa lärarinnor vinna befordran,

därigenom att de vakanta tjänsterna återbesattes och de extra ordinarie i

större eller mindre utsträckning förändrades till ordinarie. Men under nuvarande

förhållanden, då organisationen av folkskoleväsendet måste anpassas

efter barnantalets minskning och pågående rationaliseringsåtgärder medförde

indragning av lärartjänster, vilken indragning i första rummet drabbade

de skolformer, där småskollärarinnorna hade sin anställning, ginge

utvecklingen i motsatt riktning. I stället för att vinna befordran måste de

icke-ordinarie småskollärarinnorna i stor utsträckning lämna sina befattningar

och bliva arbetslösa.

Under åren 1931—1936 hade icke mindre än 745 lärartjänster, som uppehållits

av småskollärarinnor, indragits, och under åren 1936—1938 kunde

ytterligare 257 sådana tjänster indragas. Dessa indragningar drabbade givetvis

i första hand de nuvarande extra ordinarie befattningshavarna och vakansvikarierna.

Vad beträffade gruppen vikarier för tjänstlediga lärare, vore det uppenbart,

att ett behov av sådana alltid förelåge, och att detta måste tillgodoses.

Tjänstledighetsvikariernas antal hade vid slutet av vårterminen 1936 varit

824 eller 6.67 procent av hela antalet lärartjänster. Ett vikariebehov av

denna omfattning syntes vara större än det normala. Nedginge detta till

tidigare omfattning, som varit omkring 5 procent, vore det uppenbart, att

ett stort antal av dessa tjänstledighetsvikarier bleve överflödigt och i sin

ordning ökade antalet arbetslösa. Överstyrelsen återkomme längre fram till

detta spörsmål, när fråga bleve örn behovet av särskilda åtgärder för arbetslöshetens

bekämpande.

2. Kostnadsberäkningar. Utredningsdirektiven innefattade även beräkningar

rörande det allmännas kostnader för nya lärartjänster och undervisningslokaler

vid en allmän begränsning av elevnumerären i småskolans

läraravdelningar till högst 24 respektive högst 20 per avdelning.

Beträffande detaljerna i överstyrelsens i berörda hänseenden verkställda

beräkningar hänvisas till handlingarna i ärendet.

Enligt de föreliggande uppgifterna skulle vid en omorganisation av undervisningsavdelningarna

på småskolestadiet på sådant sätt, att barnantalet per

avdelning icke i något fall komme att överstiga 24, i det hela erfordras

447 nya avdelningar.

Härnedan göres en sammanställning av de samlade kostnaderna i olika

hänseenden, frånsett dyrtidstillägg, avseende budgetåret 1936/1937, därest

reformen då varit genomförd.

Årliga kostnader (barnantalet högst 24)

Summa

Ändamål

Statens

Kommunernas

Lärarlöner.......................

608,032

38,248

646,280

Lärarbostäder.....................

36,423

150,659

187,082

Undervisningslokaler................

96,129

148,562

244,691

Övriga kostnader...................

17,568

171,995

189,563

Summa

758,152

509,464

1,267,616

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

En omorganisation av undervisningsavdelningarna på småskolestadiet på

sådant sätt, att barnantalet per avdelning icke i något fall komme att överstiga

20, krävde 1,160 nya avdelningar.

De samlade kostnaderna, beräknade på sätt ovan angivits, skulle utgöra:

Årliga kostnader (barnantalet högst 20)

Ändamål

Statens

Kommunernas

Lärarlöner.......................

1,572,687

169,711

1,742,398

Lärarbostäder.....................

92,254

432,872

525,126

Undervisningslokaler................

Övriga kostnader...................

282,541

42,278

421,516

490,062

704,057

532,340

Summa

1,989,760

1,514,161

3,503,921

3. Behovet av särskilda åtgärder. Den enligt det ovanstående ådagalagda

arbetslösheten vore vida mindre än den, som 1935 års riksdag räknade med

i sin skrivelse nr 313. Vid bedömandet av läget bleve det dock missvisande

att stanna endast vid de nu anförda siffrorna. Såsom överstyrelsen

ovan anfört, kunde under de närmaste två åren icke mindre än 257 småskollärartjänster

indragas. Även örn man räknade med att ett antal av de

lärarinnor, som innehade dessa till indragning bestämda tjänster, kunde på

grund av förflyttning eller lagstadgad företrädesrätt erhålla andra befattningar,

torde man dock kunna räkna med, att ett stort antal extra ordinarie

lärarinnor och vakansvikarier genom dessa organisatoriska åtgärder komme

att mista sina nu innehavda befattningar. Överstyrelsen saknade fullständiga

uppgifter örn övertaliga småskollärartjänster efter läsåret 1937—1938.

Men givetvis komme indragning av sådana tjänster att fortgå, alltefter som

nativitetsminskningen gjorde sig gällande. På grund av bestämmelser i kungörelsen

nr 32/1936 örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor

m. m. verkställde folkskolinspektörerna nu en utredning angående antalet

lärartjänster, som kunde indragas intill den 1 juli 1940. Resultatet av

denna utredning bleve känt först längre fram mot slutet av år 1936. Men

redan nu kunde överstyrelsen draga den slutsatsen, att indragningen av sådana

lärartjänster, vid vilka småskollärarinnor vore anställda, komme att bliva

mycket kraftig. Indragningen av övertaliga tjänster torde ock kunna väntas

komma att ske i långt snabbare tempo än hittills, därest i samband med

en väntad ny lönereglering skyldigheten för lärarna att underkasta sig

tvångsförflyttning komme att utvidgas. Det vore vanskligt att försöka anföra

exakta tal för fall, som icke vore med säkerhet kända. Men överstyrelsen

holle dock före, att ett antal av minst 250 extra ordinarie och vikarier

komme att under de närmaste åren bliva tjänstlösa på grund av genomförda

rationaliseringsåtgärder av olika slag. Till sådana åtgärder hörde ock

den centralisering av skolväsendet, som särskilt i Norrland kunde genomföras

med tillhjälp av skolhem och inackordering av skolbarn, ett system

som på grund av statsmakternas kraftiga understödjande vunne allt större

tillämpning.

Ytterligare borde tagas hänsyn till en omständighet, som överstyrelsen

förut berört, nämligen det osedvanligt stora antalet vikarier för tjänstlediga

småskollärarinnor, som funnits vid slutet av vårterminen 1936, ett antal

som uppgått till 824. Motsvarande siffror vid slutet av vårterminerna 1934

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

och 1935 utgjorde 713 respektive 696, sålunda i båda fallen ett vikariebehov,

som med över 100 understigit 1936 års siffra. Under höstterminerna

minskades vikariebehovet med ytterligare 100—200, så att sagda behov motsvarade

ungefärligen talen 500—600. Härav torde kunna dragas den slutsatsen,

att av de 824 tjänstledighetsvikarierna vid slutet av vårterminen

1936 ett antal av omkring 200 kunde befaras redan vara arbetslösa.

I samband med frågan om vikariebehovet och tillgång på vikarier borde

ytterligare en sak beaktas. Överstyrelsen hade i det föregående under hänvisning

till en statistisk utredning påvisat, hurusom ett betydande antal

examinerade lärarinnor både bland de arbetslösa och bland dem, som lyckats

erhålla vikariat, vore så klent meriterade, att de icke kunde anses

önskvärda, när det gällde tillsättning av lärartjänster. Man måste emellertid

räkna med, att de funnes såsom en reserv, när det gällde besättande

av mer eller mindre tillfälliga vikariat. Detsamma gällde givetvis även

flertalet i den grupp av 235 lärarinnor, som på grund av giftermål och

andra orsaker förklarat sig hindrade att i obegränsad utsträckning mottaga

lärarinnetjänst. Ofta stöde de till buds såsom vikarier vid skolor i hemtrakterna.

Dessa omständigheter bidroge i sin mån till att fördröja ett rationellt

avvecklande av arbetslösheten bland småskollärarinnorna och vore

sålunda ägnade att stärka behovet av särskilda åtgärder härför.

Skulle man med hänsyn till vad överstyrelsen sålunda anfört göra ett

försök att summera ihop tillgången av de småskollärarinnor, som vid undersökningens

verkställande voro, eller som under de närmaste åren verkligen

kunde befaras bliva arbetslösa, erhölles ett approximativt tal av (300 + 250

+ 200 =) 750. Härtill komme antalet av dem, som utexaminerades under

de båda närmaste åren, nämligen (10 + 48 =) 58.

Mot den sålunda beräknade lärartillgången av ett 800-tal lärarinnor gällde

det nu att väga det beräknade lärarbehov, som kunde uppkomma på grund

av inträffade vakanser å befintliga lärartjänster under de närmaste åren.

Härvid kunde tjäna till ledning en av de sakkunniga för utredning rörande

åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid

folkskoleväsendet år 1933 gjord undersökning av avgångsfrekvensen inom

lärarkåren på grund av pensionering m. m. Av denna undersökning framginge,

att antalet småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare vid folkskolor, som under 6-årsperioden 1932—1938 uppnådde 60 år

(pensionsåldern), uppginge till i medeltal 203 per år. Vidare framginge,

att medeltalet avgångna på grund av annan anledning (sjukdom m. m.) utgjort

i medeltal 35 under 5-årsperioden 1927—1932. Räknades med samma

avgångsfrekvens i det följande, skulle sålunda hela antalet vakanta tjänster

under de båda närmaste åren kunna beräknas till (406 + 70 =) 476. Man

skulle sålunda vid tiden 1938—1939 kunna räkna med ett antal av omkring

(800 — 476 =) 324 övertaliga lärarinnor, eller ett något större antal, ifall

tjänstindragningarna bleve större, än som ovan beräknats. Med hänsyn till

detta förhållande syntes särskilda åtgärder för utökande av anställningsmöjligheterna

vara berättigade.

4. Förslag. Överstyrelsen har vidhållit det förslag rörande frivillig förtidsavgång,

som överstyrelsen framlagt i sin ovanberörda utredning av den

30 september 1935. Vidare har överstyrelsen på anförda skäl ifrågasatt

åtgärder för delning av klassavdelningarna på småskolestadiet vid ett lärjungeantal

av i regel 24.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Statskontoret har i utlåtande den 9 januari 1937 framhållit, att de

av överstyrelsen framlagda siffrorna rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna

gåve vid handen, att de invändningar, statskontoret i ovanberörda

utlåtande riktade mot den tidigare utredningen, voro befogade. Antalet

av de enligt överstyrelsen i egentlig mening arbetslösa, för skoltjänstgöring

disponibla utgjorde nämligen enligt den av överstyrelsen nu verkställda

beräkningen i slutet av april månad 1936 endast 300, eller således

avsevärt mindre än överstyrelsen tidigare förmodat. Statskontoret ansåge

emellertid icke heller, att sagda siffra kunde läggas till grund för en eventuell

hjälpaktion.

Till utvecklande härav har ämbetsverket framhållit följande:

Enligt vad som framginge av utredningen, vore icke mindre än 50 av de

300 lärarinnorna gifta. Dessa borde enligt statskontorets mening icke här

medräknas.

Vidare utvisade utredningen, att av de 300 lärarinnorna halva antalet erhållit

sin utbildning under en tid, då — såsom överstyrelsen i sitt första

utlåtande yttrade — »den ringa utsikten att kunna erhålla lärartjänst bevisligen

stått fullkomligt klart för de å seminarierna inträdessökande». I

sitt tidigare utlåtande i ärendet yttrade statskontoret, bland annat, att det

torde få anses ligga i sakens natur, att den, som skaffade sig utbildning

för en tillämnad levnadsbana, själv hade att taga den risk, som kunde

uppstå genom försämrade konjunkturer å banan. Nu omhandlade lärarinnor

hade icke kommit i nuvarande läge på grund av en för dem oförutsebar

konjunkturförsämring utan hade skaffat sig sin utbildning, medvetna

om svårigheterna att inom den närmaste tiden efter deras utexamination

från seminariet erhålla anställning. Vid sådant förhållande syntes särskilda

hjälpåtgärder till förmån för ifrågavarande lärarinnor icke kunna tillstyrkas.

25 av de enligt överstyrelsen i egentlig mening arbetslösa lärarinnorna

hade under de sista tre läsåren haft anställning hela eller så gott som hela

tiden. Det syntes med fog kunna ifrågasättas, om dessa lärarinnor verkligen

borde inräknas bland de arbetslösa. Därjämte visade tabellen, att av

ifrågavarande 300 lärarinnor ett antal av 80, som under läsåren 1933—1936

icke haft någon eller högst obetydlig tjänstgöring, utexaminerats så tidigt

som under tioårsperioden 1921—1930. Orsaken till arbetslösheten torde i

flertalet av dessa fall få anses vara, att vederbörande vore mindre lämpade

för skoltjänst. Denna grupp lärarinnor syntes följaktligen böra utelämnas

vid den beräkning, varom nu vore fråga.

Vad statskontoret sålunda anfört, torde giva vid handen, att antalet i

egentlig mening arbetslösa, för tjänstgöring disponibla och lämpade lärarkrafter,

till vilka anledning förelåg att i förevarande avseende taga hänsyn,

måste väsentligen reduceras. Sannolikt kunde det kvarvarande antalet icke

sättas högre än till omkring 150 lärarinnor.

Den av riksdagen begärda utredningen avsåge sådana småskollärarinnor,

som för närvarande vore utan anställning. Skolöverstyrelsen hade emellertid

tillika verkställt en uppskattning av det ytterligare antal småskollärarinnor,

som under de närmaste två åren bleve tillgängligt lör tjänstgöring.

För utrönande härav borde till ovannämnda antal läggas dels den lärarpersonal,

vilken under sagda båda år på grund av rationaliseringsåtgärder

ansåges bliva utan tjänst, av överstyrelsen uppskattad till 250 lärarinnor,

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dels en del av det under vårterminen 1936 osedvanligt stora antalet tjänstledighetsvikarier,

av överstyrelsen angivet till omkring 200 lärarinnor, dels

slutligen de 58 lärarinnor, vilka beräknades komma att utexamineras under

åren 1937 och 1938. Antalet till tjänstgöring disponibla lärarkrafter under

de närmaste två åren skulle således bliva sammanlagt (150+250 + 200 +

58 —) omkring 650.

Med ledning av en av de sakkunniga för utredning rörande åtgärder för

beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet

år 1933 gjord undersökning (statens offentliga utredningar 1933: 5, sid.

8) av avgångsfrekvensen inom lärarkåren på grund av pensionering m. m.

hade överstyrelsen härefter beräknat behovet av nya lärarkrafter under de

närmaste båda åren till sammanlagt 476. Därest sagda siffra vore riktig,

skulle efter 1938 års utgång en viss arbetslöshet vara rådande bland småskollärarinnorna.

Överstyrelsen hade emellertid vid sin kalkyl råkat utgå

från en felaktig uppgift angående det av de sakkunniga beräknade medeltalet

per år för av annan anledning än pensionering avgående lärarinnor,

i det att detta medeltal av överstyrelsen förutsatts vara 35 i stället för 174.

Då årligen cirka 203 lärarinnor kunde antagas bliva pensionerade, skulle

sålunda enligt sagda sakkunnigas beräkningar antalet lediga tjänster under

en tvåårsperiod bliva 754. Detta antal överstege med omkring 100 nyssberörda

antal lediga lärarkrafter. Emellertid hade 1932 års seminariesakkunniga

låtit verkställa ingående beräkningar (statens offentliga utredningar

1935: 44, sid. 144) över antalet varje år avgående småskollärarinnor och

hade därvid beräknat avgångsfrekvensen under åren 1937—1938 till icke

mindre än 850. Nämnda antal under de närmaste två åren avgående överstege

med ytterligare 100 den av statskontoret ovan uppskattade tillgången

på lärarkrafter under sagda år.

Enligt överstyrelsens beräkningar borde den verkliga tillgången på småskollärarinnor

under de närmaste två åren uppskattas till omkring 800. En

jämförelse med behovet under samma tid av nya lärarinnor enligt 1932

års seminariesakkunnigas beräkningar gåve vid handen, att — från överstyrelsens

egen utgångspunkt — anställning under de kommande två åren

borde kunna beredas såväl antalet för tjänstgöring disponibla arbetslösa

småskollärarinnor som ock övrig under sagda år tillgänglig småskollärarpersonal.

Med hänsyn till möjligheten att erhålla lärartjänst syntes således

läget för småskollärarinnorna icke vara sådant, att särskilda åtgärder vore

påkallade.

Statskontoret har därför avstyrkt, att några som helst åtgärder i det

ifrågasatta avseendet vidtoges.

Föreliggande förslag angående omfattningen av småskoleseminarieorganisationcn

under budgetåret 1937/1938. I skrivelse den 10 november 1936 har

skolöverstyrelsen gjort framställning rörande elevintagningen under

nästa läsår och till en början lämnat följande översikt över dessa seminariers

klass- och elevantal ävensom övningsskola under läsåret 1936—

1937:

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 253

Småskoleseminariet

19 3 6

— 19 3

7

Klassavdel- ningar och

elever

Övnings-

skolavdel-

ningar

Utexaminerade

1937

1938

1939

Strängnäs................

I 12

3

—

12

—

Landskrona...............

II 10, I 12

3

10

12

—

Skara ..................

I 12

3

—

12

—

Härnösand...............

I 12

3

—

12

—

Lycksele.................

I 12

3

—

—

12

Haparanda...............

I 12

3

—

—

12

Växjö..................

—

—

—

—

—

Summa

10

48

Efter att hava erinrat om ovanberörda av överstyrelsen verkställda utredning

rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna har överstyrelsen

därefter yttrat:

För de åren 1935 och 1936 utexaminerade lärarinnorna ställde sig tjänstgöringsförhållandena

den 15 oktober 1936 enligt rektorernas uppgifter på

så sätt, att av de år 1935 utexaminerade 94 lärarinnorna vore 7 och av de

år 1936 utexaminerade 77 lärarinnorna vore 11 ofrivilligt utan sköltjänstgöring.

.

I 1932 års seminariesakkunnigas betänkande (sid. 144), funne3 vissa av

byråchefen Göransson gjorda beräkningar beträffande avgångsfrekvensen

inom småskolekåren och behovet av nya lärare. Enligt dessa skulle det

beräknade behovet av nya småskollärare uppgå till för år 1935: 28, år

1936: 117, år 1937: 174, år 1938: 310, år 1939: 361 och år 1940: 378.

Dessa beräkningar vore gjorda med hänsyn till vissa teoretiska förutsättningar,

vilka emellertid icke alltid stämde med de erfarenhetsmässiga förhållandena

och alltså icke kunde under de närmaste åren tjäna såsom säkert underlag

för bedömandet av elevintagningen vid småskoleseminarierna. Härvid

måste enligt överstyrelsens mening ännu någon tid hänsyn tagas dels till

det betydande överskottet på användbara lärarinnor och dels till de dolda

reserver av i tjänst varande lärarinnor, vilka på grund av rationaliseringsåtgärder

och därmed följande indragningar av tjänster bleve arbetslösa. Beträffande

sistnämnda förhållanden finge överstyrelsen erinra därom, att hela

antalet tjänster vid småskolor och mindre folkskolor ävensom biträdande

tjänster vid folkskolor från år 1931 till år 1936 minskat med 745, och att

«n ytterligare minskning komme att ske intill år 1938 med 257, vilket sammanlagt

utgjorde en minskning av 1,002 tjänster.

Denna minskning av lärartjänster med därav följande minskning av det

behövliga antalet lärarkrafter komme givetvis att fortgå i den mån nativitetsminskningen

gjorde sig gällande. Det borde härvid särskilt beaktas, att

även de mest önskvärda rationaliseringsåtgärder givetvis hindrades eller fördröjdes,

i samma mån hänsyn — såsom billigtvis borde ske — måste tagas

till befattningshavarna, så att dessa icke tvingades att lämna sina tjänster

utan möjlighet att erhålla nya och sålunda nödgades att öka de redan förut

arbetslösas skara.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Enligt överstyrelsens mening borde det sålunda ligga i såväl lärarnas som

i det allmännas intresse, att de arbetslösa och eljest övertaliga lärarinnorna

bereddes anställningsmöjligheter, och att sådana åtgärder härför tillgrepes,

som vore snabbt verkande. Det mest rationella sättet torde vara det, som

staten under en följd av år redan tillämpat, nämligen en stark begränsning

av elevintagning och lärarexamination vid småskoleseminarierna. Det vore

överstyrelsens mening att denna anordning borde, för att det avsedda syftet

måtte vinnas, tillgripas ännu något år. Men det vore tillika överstyrelsens

uppfattning att det, ifall verkligt effektiva åtgärder vidtoges, icke behövde

dröja särdeles länge, innan behov förelåge att i full utsträckning taga i anspråk

den nya seminarieorganisationens examinationskapacitet.

Överstyrelsen finge alltså föreslå, att även budgetåret 1937/1938 en begränsning

vidtoges i såväl klassantalet som elevantalet vid småskoleseminarierna.

Vad först beträffade klassernas antal, finge överstyrelsen anföra följande.

Den utredning beträffande arbetslösheten bland småskollärarinnorna, som

överstyrelsen verkställt, visade bland annat, att läraröverskottet fördelade

sig påfallande olika inom landets nordliga och dess sydligare delar. Detta

överskott vore sålunda mindre i landets södra delar än i Norrland. Störst

vore arbetslösheten inom Norrbottens län (73) och bland de lärarinnor, som

utexaminerats från seminarierna i Haparanda (46) och Murjek (32). Med

hänsyn härtill funne överstyrelsen riktigast, att någon nyintagning icke

ägde rum vid seminariet i Haparanda år 1937. Seminariets lärare erhölle

full sysselsättning under vårterminerna, så länge fortbildningskurser för i

tjänst varande lärarinnor då anordnades vid seminariet. De dåliga lokalförhållandena

vid seminariet i Haparanda motiverade ock, att ytterligare

uppskov med intagning av ny klassavdelning där medgåves.

Från organisatoriska och praktiska synpunkter syntes hinder ej möta för

intagning av en första klassavdelning i det blivande småskoleseminariet i

Växjö redan läsåret 1937—1938, då ännu en klass, den fjärde, funnes kvar

vid folkskoleseminariet. En dylik kombination av folk- och småskoleseminarium

under ledning av folkskoleseminariets rektor hade förut funnits både i

Landskrona, Skara och Härnösand. Emellertid ville överstyrelsen ifrågasätta,

huruvida det beslutade nya småskoleseminariet borde börja sin verksamhet

redan år 1937, då behovet av stark inskränkning i småskoleseminariernas verksamhet,

såsom överstyrelsen ovan framhållit, fortfarande gjorde sig gällande,

och då de förutvarande dubbelseminarierna ännu icke tillnärmelsevis kunnat

träda i full verksamhet. Det vore uppenbarligen ett önskemål, att åtminstone

något dubbelseminarium snarast komma att få arbeta i sådan form. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att i stället för intagning av en första klass

i Växjö och en i Landskrona tvenne avdelningar av klass I intoges vid

seminariet i Landskrona. En sådan anordning vore emellertid närmast

motiverad av rent sakliga skäl. Medan i de län i mellersta och östra Sverige,

vilka för det blivande seminariet i Växjö bomme att utgöra ett naturligt

rekryteringsområde, överskottet på småskollärarinnor vore relativt avsevärt,

funnes sådant överskott endast i ringa omfattning i rikets sydligaste delar.

Sålunda hade i april månad i Blekinge län funnits 7, i Kristianstads län 1

och i Malmöhus län 10 arbetslösa lärarinnor. Dessa kunde med all sannolikhet

erhålla befattningar under de närmaste båda åren.

Enligt vad överstyrelsen under hand inhämtat av vederbörande rektor,

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vållade ett uppskov med påbörjande av verksamheten vid småskoleseminariet

i Växjö inga olägenheter beträffande folkskoleseminariets verksamhet

under läsåret 1937—1938.

I övrigt ville överstyrelsen föreslå, att en klassavdelning (I) intoges vid

seminarierna i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele.

I fråga om antalet elever per klassavdelning har överstyrelsen anfört följande:
Vad

beträffade klassernas storlek, hade Kungl. Maj:t under de senaste

åren bestämt, att i varje klassavdelning skulle intagas allenast 12 elever.

Överstyrelsen ville nu föreslå, att elevantalet i de båda föreslagna avdelningarna

i klass I vid seminariet i Landskrona skulle bestämmas till 15 i vardera

avdelningen, vilket vore samma tal, som Kungl. Maj:t bestämde för de

båda klassavdelningar, som hösten 1933 intogos vid småskoleseminariet i

Strängnäs. Huruvida även vid de övriga seminarierna, där en ny elevavdelning

skulle intagas, numerären borde stanna vid 12 eller eventuellt

någon högre siffra, torde tills vidare böra få bliva en öppen fråga och

längre fram efter riksdagens beslut i seminariefrågan, då läget kunde något

bättre bedömas, bestämmas av Kungl. Majit. I nedanstående översikt över

den av överstyrelsen nu föreslagna organisationen för småskoleseminarierna

under budgetåret 1937/1938 räknade överstyrelsen med intagningstalet 12

vid seminarierna i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele.

Småskoleseminarierna skulle alltså enligt överstyrelsens förslag under

budgetåret 1937/1938 erhålla följande organisation:

Seminarier

Klassavdelningar

och elever

Övnings-

skolavdel-

ningar

Utexamineras

1938

1939

1940

Strängnäs.................

II 12 I 12

3

12

12

—

Landskrona ...............

II 12 I 15 I 15

4

12

30

—

Skara ...................

II 12 I 12

3

12

12

—

Härnösand................

II 12 I 12

3

12

12

—

Lycksele.................

II 12 I 12

3

—

12

12

Haparanda................

II 12 —

3

—

12

—

Växjö...................

—

—

—

—

—

Summa

48

90

12

+ in-

tagna

1938

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 förklarat sig icke

vilja framställa annan erinran mot den av överstyrelsen föreslagna nyintagningen

av elever vid seminarierna, än att allenast en avdelning syntes böra

inrättas vid seminariet i Landskrona samt att denna avdelning borde omfatta

endast 12 elever.

Redan när jag i samband med den 1936 års riksdag förelagda frågan

örn småskoleseminariernas organisation (propositionen nr 100) anmälde Över
-

Departe
mentschefen.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj ils proposition Nr 271.

styrelsens då föreliggande utredning rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna,

fann jag anledning påpeka, att vad i ärendet förekommit

syntes giva vid handen, att läget på detta område icke vore så elakartat,

som den av överstyrelsen beräknade arbetslöshetssiffran läte förmoda, örn

vid beräkningen av antalet arbetslösa hänsyn toges endast till sådana arbetslösa,

som vore önskvärda som undervisare i småskolan och som stöde

till förfogande för lärarverksamhet. Antalet i egentlig mening arbetslösa,

för skoltjänstgöring disponibla lärare är enligt överstyrelsens nu föreliggande,

kompletterande utredning väsentligt lägre än tidigare antagits. De

slutsatser, statskontoret dragit av det av överstyrelsen företedda statistiska

materialet, giva till och med stöd för den förmodan, att den förefintliga,

jämförelsevis obetydliga arbetslösheten bland de för skoltjäustgöring lämpliga

småskollärarinnorna är en övergående företeelse. I varje fall lärer efter

den numera verkställda grundliga utredningen i ämnet kunna fastslås, att

förhållandena på området, vilka under de senaste åren varit föremål för

mycken uppmärksamhet, icke nu motivera några särskilda ingripanden från

statsmakternas sida. Jag anser mig alltså icke kunna förorda, att i anledning

av ovanberörda riksdagsskrivelse nr 313/1935 vidtagas särskilda åtgärder

utöver den, som statsmakterna med hänsyn till förefintligt överskott

av småskollärarinnor tillgripit under de senare åren, nämligen inskränkning

av nyintagningen av elever vid småskoleseminarierna.

En sådan inskränkning anser jag nämligen påkallad även för nästa budgetår

särskilt med tanke på ovissheten om vad de pågående rationaliseringsåtgärderna

kunna komma att medföra i fråga om indragning av förefintliga

tjänster. Den av nativitetsminskningen framkallade situationen på detta

område manar enligt min mening alltjämt till försiktighet vid nyintagningen.

Jag anser mig därför kunna tillstyrka överstyrelsens härutinnan

framlagda förslag med den ändringen, att vid småskoleseminariet i Landskrona

intages endast en klassavdelning i stället för, såsom överstyrelsen

föreslagit, två. Att vid sistnämnda seminarium intaga två klassavdelningar

med så lågt elevantal som 15 synes icke böra ifrågakomma. Befinnas förhållandena

i Landskronaseminariets uppland därtill föranleda, lärer Kungl.

Majit vara oförhindrad att föreskriva, att vid den avdelning av första klassen,

som bör uppehållas vid seminariet under nästa läsår, skall intagas exempelvis

normalt antal elever, d. v. s. 24.

Kostnadsberäkningarna i det följande äro grundade på den sålunda förordade

nyrekryteringen av elever till småskoleseminarierna.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

257

7. Biträden åt folkskolinspektörerna.

1936 års riksdag. Sedan en följd av år utgår till ordinarie och av Kungl.

Majit förordnad folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning vikarierande

folkskolinspektör ersättning för expenser. Beträffande tillkomsten av nämnda

förmån och det belopp, varmed ersättningen utgått vid olika tider, finnes redogörelse

lämnad i 1936 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, sid. 367

—369, vartill här må hänvisas. Med bifall till Kungl. Majits därom framställda

förslag beslöt 1936 års riksdag höja ifrågavarande expensersättning

från 500 kronor till 700 kronor för varje inspektör. Tillika uttalade riksdagen

i sin skrivelse nr 8/1936 — under framhållande av angelägenheten

av att åtgärder vidtoges för att dels frigöra inspektörerna från mycket av

dem redan nu åliggande arbete, som lika väl kunde utföras av mindre

kvalificerade arbetskrafter, dels ock skapa möjligheter för inspektörerna att

möta de nya uppgifter, som pålagts dem genom det pågående organisatoriska

omdaningsarbetet inom folkskolan — att riksdagen icke funnit det

av Kungl. ''Majit i detta hänseende framlagda förslaget örn ökad expensersättning

tillfredsställande. Riksdagen anförde härom följande:

Den ökning av expensersättningen, som förordats, kunde givetvis betyda

en avlastning av mindre kvalificerat administrativt arbete för de folkskolinspektörer,

som för dylikt ändamål anställde särskild arbetskraft. Emellertid

torde man icke kunna vara övertygad örn att detta alltid bleve förhållandet,

och då förfelades syftemålet med den höjda expensersättningen.

Det torde vara erforderligt, att man undersökte, örn icke andra utvägar

kunde komma ifråga för att nå det av riksdagen uppställda målet, nämligen

ett. frigörande av folkskolinspektörerna för deras egentliga, viktiga verksamhet.

En tänkbar utväg, som i detta hänseende icke syntes böra lämnas

utan beaktande, funne riksdagen vara en liknande den, som redan kommit

till användning vid läroverken genom anordningen med biträden å rektorsexpeditionerna.

Kostnaderna för nämnda anordning vid läroverken uppginge

icke till något avskräckande belopp; för 137 allmänna läroverk utgjorde

de sålunda för innevarande budgetår tillhopa 60,125 kronor.

Riksdagen funne sig alltså böra framhålla önskvärdheten av att denna

fråga med det snaraste bleve föremål för utredning. Denna utredning torde

böra så bedrivas, att förslag i ämnet om möjligt kunde föreläggas redan

1937 års riksdag.

I avvaktan på denna utredning funne sig riksdagen böra som ett provisorium

för nästkommande budgetår medgiva den föreslagna ökningen av

expensersättningen till 700 kronor för varje inspektör.

Föreliggande förslag. Genom beslut den 15 maj 1936 anbefallde Kungl.

Majit, som samma dag utfärdade kungörelse (nr 200) om expensersättning åt

folkskolinspektörer för budgetåret 1936/1937, skolöverstyrelsen, att — med

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

beaktande av vad riksdagen sålunda anfört — verkställa utredning angående

åtgärder till frigörande i möjligaste mån av folkskolinspektörerna från

dem åvilande mindre kvalificerat administrativt arbete, ävensom i samband

med avgivande av framställningar, avsedda att föreläggas 1937 års riksdag,

till Kungl. Majit inkomma med förslag i ämnet.

Sådant förslag har skolöverstyrelsen framlagt i skrivelse den 31 augusti

1936. Överstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Såväl Kungl. Majit som riksdagen hade i likhet med överstyrelsen funnit,

att lättnad borde beredas folkskolinspektörerna i fråga örn expeditionsgöromålen.

Principiell meningsskiljaktighet hade förelegat egentligen endast i

fråga örn det sätt, varpå ifrågavarande lättnad borde beredas dem.

Med anledning av Kungl. Majda åläggande av den 15 maj 1936 hade

överstyrelsen anmodat vederbörande ordinarie och av Kungl. Majit förordnade

folkskolinspektörer att till överstyrelsen inkomma med yttrande i

ämnet. Dylika yttranden hade inkommit från 49 av de 52 folkskolinspektörerna.

Av dessa yttranden framginge, att ett verkligt behov förelåge för inspektörerna

att bliva befriade från en del av de tyngande expeditionsgöromålen,

såsom maskinskrivning, förande av diarier, ordnande och registrering av

arkivalier, uppgifter i samband med utredningar, förberedande granskning

av statsbidragsrekvisitioner m. m. Behovet av expeditionshjälp växlade

givetvis, då detta måste vara beroende på en del förhållanden, som sammanhängde

med folkskolinspektionsområdenas olika omfattning och skolväsendets

allmänna anordning i skilda delar av landet. Medeltalet timmar, då

dylik hjälp skulle behöva anlitas, utgjorde enligt inspektörernas uppgifter

cirka 360. Kostnaderna per timme för erhållande av dylik hjälp hade av

inspektörerna uppskattats till mellan en krona och tre kronor, beroende

bland annat på de kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för cle olika

arbetsuppgifter, som kunde påläggas dessa biträden.

Med ledning av de avgivna yttrandena och med den kännedom örn folkskolinspektörernas

arbetsförhållanden, överstyrelsen ägde, funne överstyrelsen

det mest ändamålsenliga sättet att lösa här förevarande spörsmål vara det,

att ett begränsat anslag ställdes till förfogande att mot redovisningsskyldighet

användas till arvoden åt biträden på folkskolinspektörsexpeditionerna.

Anslagets storlek borde givetvis bestämmas med hänsyn till omfattningen

av det arbete, för vilket här ifrågavarande anslagsmedel skulle utgöra

ersättning. Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra örn den avsevärda

ökning även av de administrativa göromålen å folkskolinspektörsexpeditionerna,

som uppstode på grund av de två senaste riksdagarnas beslut rörande

folkskoleväsendet. Utan att närmare ingå på någon redogörelse för de betydande

nya arbetsuppgifter, som pålagts folkskolinspektörerna, ville överstyrelsen

dock framhålla, att från och med innevarande redovisningsår folkskolinspektörerna

skulle medverka vid upprättande av förslag till besättande

av ordinarie folk- och småskollärartjänster genom att till skolråden avgiva

yttrande över de av dessa upprättade förslagen. Visserligen skulle skolråden

uppgöra förteckning över de sökandes meriter enligt av överstyrelsen fastställt

formulär, men innan inspektören avgåve sitt yttrande, måste han givetvis

granska och eventuellt korrigera densamma, vilket, då antalet sökande

vore stort, innebure ett synnerligen tidsödande arbete, som lämpligen kunde

utföras av ett biträde.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Hedan härav följde, att överstyrelsen ansåge erforderligt, att folkskolinspektörerna

bereddes möjlighet att såsom biträde anlita personer, åt vilka

kunde anförtros även något mera kvalificerat arbete än enkel renskrivning,

skrivning av adresser o. d. Biträdet borde kunna i inspektörens frånvaro

tillhandagå allmänheten med upplysningar och besvara förfrågningar, förberedelsevis

granska för att vid behov komplettera inkomna handlingar

tillförlitligt siffergranska statsbidragsrekvisitioner m. m.

Med hänsyn till det nu sagda och till den väsentliga ökning av folkskolinspektörernas

expeditionsgöromål, som blivit en följd av flera nytillkomna

bestämmelser på folkskoleväsendets område, ansåge överstyrelsen, att det

belopp, som mot redovisningsskyldighet borde ställas till varje folkskolinspektörs

förfogande för att användas till arvode åt biträde, icke borde sättas

lägre än 450 kronor eller samma belopp, vilket satts som norm för arvode

till biträde vid rektorsexpedition vid folkskoleseminarium, vilket vore anordnat

som enkelseminarium.

För ändamålet skulle alltså erfordras ett belopp av 52x450 eller 23,400

kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser

för beloppets utgående, som kunde anses erforderliga.

Överstyrelsen hade funnit anledning att i samband med utredningen

rörande behovet av särskilt anslag till arvode åt expeditions- och skrivbiträde

åt folkskolinspektörerna, taga under övervägande även frågan örn expensersättning

till folkskolinspektörerna.

Expensersättningen bade varit avsedd att täcka kostnaderna för expeditionsrum,

telefon, skrivmaterialier, tryckning av cirkulärskrivelser, renskrivningsarbete

och dylikt. Anställdes expeditionsbiträde med särskilt arvode, torde

kostnader för renskrivningsarbete icke vidare böra beräknas utgå från anslaget

till expenser, o vilket borde innebära en viss lättnad i fråga örn anslagets

tillräcklighet. Å andra sidan medförde anställandet av ett biträde med

tjänstgöring å inspektörsexpeditionen liksom ock de nya omfattande arbetsuppgifter,

som pålagts inspektörerna, ökade expensutgifter.

Vid bedömande av frågan huruvida beviljande av anslag till biträde

skäligen kunde medföra nedsättning av det belopp, varmed ersättning för

expenser för närvarande utginge till folkskolinspektörerna, bade överstyrelsen

ansett sig hava ledning av vissa från inspektörerna inhämtade upplysningar.

Det framginge av de mera specificerade uppgifter, som lämnats av

43 folkskolinspektörer rörande deras expensutgifter, att dessa utgifter —

frånsett kostnader för expeditionsrum samt för belysning, uppvärmning och

städning av detsamma ävensom för eventuell skrivbiträdeshjälp — redan

för närvarande uppginge till i avrundat tal sammanlagt 15,050 kronor per

år eller i medeltal för varje inspektör omkring 350 kronor. Därvid vore

att märka, att, såsom flera av dessa inspektörer särskilt påpekat, med de

av dem uppgivna kostnaderna vissa ändamål dock icke kunnat på önskvärt

sätt tillgodoses (t. ex. inbindning av arkivalier, anskaffning av vissa behövliga

kontorsutensilier såsom duplikator, räknemaskin m. m.), varjämte

nödvändigheten att mer än skäligt avstå från att använda avgiftsbelagda

telefonsamtal, för vilka kostnaderna skulle bestridas ur ersättningen för

expenser, medförde ytterligare belastning av det redan förut tyngande expeditionella

skrivarbetet.

Av det nu anförda framginge, att även om ett särskilt belopp beviljades

till arvode åt skrivbiträde, åtginge ungefär hälften av expensanslaget, 700

kronor, till bestridande av expensutgifter, som icke avsåge tillhandahållande

s. 260 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

260 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

av expeditionsrum. Det torde få anses självfallet, att det kvarstående beloppet,

i medeltal omkring 350 kronor, icke kunde täcka kostnader för

möblerat expeditionsrum med lyse, uppvärmning och städning. Vid sådant

förhållande borde enligt överstyrelsens mening någon nedsättning i nu utgående

expensanslag icke ifrågakomma.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle för nästa budgetår i avlöningsstaten

för folkskolinspektionen under anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppföras en delpost å 23,400 kronor

till arvode åt biträden vid folkskolinspektörsexpeditionerna. Vidare skulle

det nu utgående beloppet för expensersättning, 700 kronor, bibehållas oförändrat.

Beträffande övriga i avlöningsstaten ingående poster ifrågasatte

överstyrelsen icke någon ändring. Anslagets slutsumma skulle vid bifall

till överstyrelsens förslag höjas från 434,000 kronor med 23,400 kronor till

457,400 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 15 oktober 1936 anfört följande:

Med hänsyn till vad 1936 års riksdag i skrivelse nr 8 anfört beträffande

arbetshjälp åt statens folkskolinspektörer ville statskontoret icke motsätta

sig, att ett begränsat anslag ställdes till förfogande att mot redovisningsskyldighet

användas till arvoden åt biträden på folkskolinspektörernas expeditioner.

Ej heller ville ämbetsverket motsätta sig förslaget att biträdenas

arvode bestämdes till 450 kronor årligen. En förutsättning för bifall till

överstyrelsens förslag i dessa delar syntes dock böra vara, att den av 1936

års riksdag medgivna förhöjningen av expensposten med 200 kronor till

700 kronor icke finge kvarstå efter det medel till ovanberörda arvoden beviljats.

Höjningen i fråga betecknades av riksdagen uttryckligen såsom ett

för innevarande budgetår gällande provisorium, och tillräckliga skäl för dess

bibehållande under ovan angivna omständigheter hade, såvitt statskontoret

kunde finna, icke av skolöverstyrelsen anförts.

Till arvoden åt inspektörernas biträden erforderliga medel torde i avlöningsstaten

böra uppföras såsom särskild anslagspost och icke, på sätt överstyrelsen

föreslagit, såsom delpost under anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän.

Det för 1936 års riksdag framlagda och av riksdagen biträdda förslaget

om höjning av folkskolinspektörernas expensersättning avsåg att bereda

inspektörerna en önskvärd lättnad i deras expeditionsarbete. Riksdagen

ställde sig emellertid tveksam, huruvida härigenom folkskolinspektörerna

kunde i tillräcklig mån bliva frigjorda från dem åvilande mindre kvalificerat

administrativt arbete. Denna fråga tarvade enligt riksdagens mening ytterligare

utredning. Skolöverstyrelsen har nu verkställt den åsyftade utredningen

och i samband därmed framlagt förslag om att ett begränsat anslag

skulle ställas till förfogande att mot redovisningsskyldighet användas till

arvoden åt biträden på folkskolinspektörernas expeditioner. Arvodena skulle

bestämmas till 450 kronor för år. För ändamålet skulle för de 52 expeditionerna

erfordras (52 x 450 =) 23,400 kronor. I likhet med statskontoret

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

biträder jag skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag. Enligt mitt förmenande

kommer vid bifall till detsamma det av riksdagen uttalade önskemålet

med avseende å folkskolinspektörernas verksamhet att bliva tillgodosett.

Emot det för ändamålet beräknade beloppets storlek har jag intet

att erinra. Ifrågavarande belopp, 23,400 kronor, torde i avlöningsstaten

för folkskolinspektionen böra uppföras såsom en särskild anslagspost till avlöningar

till icke-ordinarie personal. Till denna fråga återkommer jag i det

följande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare

bestämmelser för anslagspostens disponerande, som må kunna anses erforderliga.

Vidkommande expensersättningen framgår av den av skolöverstyrelsen

verkställda utredningen, att även örn ett särskilt belopp beviljas till arvode

åt skrivbiträde å folkskolinspektörsexpedition, omkring hälften av den varje

inspektör under innevarande budgetår tillkommande expensersättningen, 700

kronor, kommer att åtgå till bestridande av expensutgifter, som icke avse

tillhandahållande av expeditionsrum. Det återstående beloppet, i medeltal

cirka 350 kronor, torde icke förslå för täckande av kostnader för möblerat

expeditionsrum med lyse, värme och städning. På grund härav har överstyrelsen

ansett någon nedsättning av expensersättningen icke böra ifrågakomma.

Statskontoret har däremot — under framhållande av, att riksdagen

betecknade höjningen för innevarande budgetår allenast såsom ett provisorium

— ansett, att expensposten vid beviljande av särskilda anslagsmedel

till arvoden åt biträden å expeditionerna åter borde minskas till tidigare

utgående belopp, eller 500 kronor för varje inspektör. För egen del ansluter

jag mig till den av statskontoret hävdade meningen. I enlighet härmed

bör föreskrivas, att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av honom

tillkommande expensersättning till sin vikarie avstå 200 kronor för år (nu

300 kronor), såvida icke Kungl. Majit i särskilt fall bestämmer, att han skall

avstå högre belopp, samt att till vikarie för folkskolinspektör, som åtnjuter

semester, skall utgå ersättning för expenser med ett belopp, beräknat efter

200 kronor för år (nu 300 kronor).

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lil. Anslagsbehov för budgetåret 1937/1938.

Löneregleringen förutsattes enligt det föregående skola träda i kraft den

1 januari 1938. För förra hälften av budgetåret 1937/1938 skulle alltså

tillämpas nu gällande löner och avlöningsstater, för senare hälften av samma

budgetår de nya lönerna och avlöningsstaterna. För vart och ett av de av

löneregleringen berörda avlöningsanslagen skulle med andra ord för nästa

budgetår komma att gälla två avlöningsstater. Avlöningsmedlen för varje

institution torde böra det oaktat bestridas från ett och samma anslag, som

alltså till beloppet bör motsvara summan av de båda avlöningsstaterna.

Anslagsfrågorna för nästa budgetår behandlas nedan i den ordning, i

vilken vederbörande anslag nu äro i riksstaten uppförda.

Rörande beräkningen av avlöningsanslagen må i övrigt följande allmänna

synpunkter anföras.

På grund av konstruktionen av det nu gällande lönesystemet falla de till

befattningshavarna utgående lönerna icke med lika belopp på budgetårets

båda hälfter. Eftersom höstterminen innehåller mindre antal läsveckor

än vårterminen blir belastningen å avlöningsanslagen större under vårterminen

än under höstterminen. Vid fördelningen av anslagsmedlen mellan

de båda avlöningsstater, som enligt vad nyss sagts böra för vart och ett av

de här ifrågakommande avlöningsanslagen gälla för nästa budgetår, skulle

den teoretiskt riktigaste vägen vara att verkställa en utskiftning av ifrågakommande

avlöningsmedel efter lästerminernas längd. Då emellertid de för

var och en av de båda lästerminerna avsedda avlöningsmedlen skola bestridas

från ett och samma anslag, har en sådan proportionell fördelning

icke ansetts behövlig. De för ett visst ändamål för helt budgetår vid oförändrade

löneförhållanden beräknade anslagsmedlen föreslås i det följande

skola som regel med halva beloppet uppföras å den avlöningsstat, som skall

gälla för förra delen av nästa budgetår. På motsvarande sätt förfares vid

beräkningen av den avlöningsstat, som skall gälla för den senare delen av ^

budgetåret.

Den valda anordningen medför, att medelsåtgången under förra delen av

budgetåret torde komma att exempelvis i fråga örn de poster, ur vilka skola

bestridas lön till extra ämneslärare, understiga det belopp, varmed posterna

uppföras i avlöningsstaten för nämnda del av budgetåret. Som en allmän

förutsättning bör dock gälla, att den anslagsfördelande myndigheten icke

för vederbörande ändamål använder större belopp än som enligt mina i det

följande framlagda förslag avses skola tagas i anspråk. Därest så befinnes

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 263

påkallat, lärer Kungl.'' Majit framdeles böra meddela närmare föreskrifter

i ämnet.

Vid den efterföljande beräkningen av avlöningsanslagen för nästa budgetår

uppskattas till en början det för vederbörande avlöningsändamål erforderliga

anslagsbeloppet, därest nuvarande avlöningsbestämmelser skulle

oförändrade tillämpas under hela nästa budgetår. Därefter verkställas med

ledning liärav beräkningar rörande de förändringar i medelsdispositionen,

som påkallas av löneregleringen. Avlöningsstatema för den senare delen av

budgetåret föreslås skola utformas efter de principer, som numera vanligen

följas i fråga örn nyreglerade verk. De särskilda delposterna beräknas

efter gängse grunder. Sålunda beräknas anslagsposterna till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat och å övergångsstat till summan av de efter

högsta förekommande löneklass å respektive dyrorter, med tjänstepensionsavdrag

reducerade lönerna för de tjänstemän, vilkas löner skola bestridas

ur vederbörande post. Delposterna till avlöningsförhöjningar m. m. till övrig

icke-ordinarie personal beräknas i allmänhet till så stora belopp, som skulle

erfordras, om samtliga extra ordinarie befattningshavare skulle avlönas enligt

tredje löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Det möter stora svårigheter att verkställa mer exakta beräkningar av

exempelvis de delposter till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

vilka böra uppföras i avlöningsstatema för senare delen av nästa

budgetår. Vad exempelvis de allmänna läroverken beträffar, saknas kännedom

om huru många av de icke-ordinarie lärarna, som komma att erhålla

extra ordinarie anställning under vårterminen 1938, örn de icke-ordinarie

lärarnas fördelning mellan de olika dyrorterna och huru många timlärare,

som komma att finnas anställda. Beräkningarna av nämnda delposter hava

därför som regel måst ske approximativt. Det är först under hösten 1937

möjligt att med större grad av säkerhet utföra ifrågavarande beräkningar.

I det följande kommer att föreslås, att delposterna i fråga — vad de allmänna

läroverken beträffar som en definitiv åtgärd och vad övriga läroanstalter

angår som en tillfällig anordning — betecknas förslagsvis, dock

med vissa maximeringsföreskrifter. Därest vederbörande poster med hänsyn

till omständigheter, som nu icke kunna förutses, skulle visa sig otillräckliga,

förefinnes alltså — örn sistnämnda förslag bifalles — möjlighet

att anvisa medel för ändamålet utöver de belopp, som beräknats i avlöningsstaterna.

Den besparing, som enligt det ovanstående kan beräknas komma

att uppstå under vissa av de i avlöningsstatema för förra hälften av budgetåret

uppförda posterna, kommer i så fall att motvägas av en merutgift

under motsvarande poster i avlöningsstatema för senare delen av budgetåret.

Liknande svårigheter möta vid beräkningen av ett par andra poster i avlöningsstaterna

för senare delen av budgetåret 1937/1938. Även dessa poster

— de angivas närmare i det följande — böra tillfälligtvis för förra halvåret

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1938 betecknas förslagsvis, dock med rätt för vederbörande myndighet att

överskrida posten först efter Kungl. Maj:ts medgivande.

De särskilda lönetillägg och lönefyllnader samt den s. k. övergångslön,

som enligt avsnittet »Övergångsanordningar» här ovan böra utgå, synas

böra bestridas från de i avlöningsstaterna uppförda anslagsposterna till avlöningar

till tjänstemän å ordinarie stat och å övergångsstat, respektive —

i förekommande fall — från anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie

personal. Från förstnämnda poster bör också avföras lönen — frånsett

dyrtidstillägg — för de ordinarie befattningshavare, som icke vilja

övergå på den nya lönestaten, dock med visst undantag, varom förmäles i

det följande (sid. 302).

Det har ansetts behövligt att på grund härav höja vederbörande anslagsposter

allenast försåvitt angår berörda övergångslön.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

265

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 249,600 kronor. Den för anslaget gällande

avlöningsstaten återfinnes å sid. 411 ff. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936, under förutsättning

att seminariets hittillsvarande organisation bibehölles orubbad för budgetåret

1937/1938, tillstyrkt vissa av seminariets vikarierande rektor framförda

förslag örn dels höjning på grund av uppflyttningar i högre lönegrad av

delposten till ålderstillägg till tjänstemän å ordinarie stat från förslagsvis

13,915 kronor med 837 kronor till 14,752 kronor, dels ock höjning av delposten

till arvoden åt extra lärare och timlärare från 37,220 kronor med 1,000

kronor till 38,220 kronor för att bereda medel till eventuell delning av

klasser i hushållsgöromål och slöjd vid normalskolan. Överstyrelsen har

föreslagit, att ifrågavarande anslag på grund härav måtte för nästa budgetår

uppföras med ett till 251,437 kronor höjt belopp.

Beträffande förslaget örn delning av klass har jag från seminariets rektor

införskaffat en promemoria, av vilken inhämtas följande:

Klassdelning i slöjd. Klasserna l7—57 samt 1''—2\ i vilka slöjd vore

obligatorisk, vore samtliga delade, då lärjungetalet i alla klasser överskrede

16. Nu ifrågasattes delning av klass 77, där ämnet ävenledes vore obligatoriskt,

men där rektor i vissa fall kunde medgiva befrielse. Då den blivande

77 läsåret 1937—1938 med ledning av lärjungetalet i nuvarande 67 kunde

beräknas uppgå till 26 lärjungar, måste förutsättning för klassdelning anses

föreligga. Kostnaden härför uppginge till 240 kronor (3 timmar ä 80 kronor).

Klassdelning i hushållsgöromål. Av klasserna 4'', 67 samt 34, där ämnet

förekomme, hade endast 47 hittills varit delad. De övriga klasserna hade

visserligen haft ett lärjungetal, som överstigit 16, och sålunda varit berättigade

till delning, men på grund av bristande lokalutrymme hade undervisning

icke kunnat anordnas i större omfattning än som skett. Sedan

statens skolköksseminarium, dit undervisningen i hushållsgöromål varit förlagd,

numera erhållit större lokaler genom inflyttning i förutvarande Almquistska

samskolans byggnad, kunde undervisning anordnas i den omfattning,

som gällande föreskrifter tilläte. Nu ifrågasattes sålunda delning av

blivande klass 67 läsåret 1937—1938 med beräknat elevantal av 29 samt

34 med beräknat elevantal av 25. Kostnaden härför uppginge till 680 kronor

(4 timmar å 80 kronor + 4,5 timmar ä 80 kronor).

Hos Kungl. Majit hava lärarinnor vid högre lärarinneseminariet och den

därmed förenade normalskolan för flickor gjort framställning beträffande hyresbidrag

åt ifrågavarande lärarinnor. Av framställningen inhämtas:

Enligt gällande bestämmelser åtnjöte lektorer och adjunkter (för närvarande

alla manliga) vid högre lärarinneseminariet och normalskolan hyres
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

266 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

bidrag. Dessa skulle tills vidare utgå med samma belopp som de av kommunen

beviljade hyresbidragen till lektorer oell adjunkter vid de allmänna

läroverken i Stockholm. Amneslärarinnorna, övningslärarna (alla kvinnliga),

vikarierande kvinnliga adjunkter samt extra och vikarierande ämneslärarinnor

åtnjöte icke hyresbidrag. Detta förhållande torde bero på att det

tidigare ej funnits några kvinnliga lärare vid de allmänna läroverken i

Stockholm.

Samtliga ordinarie kvinnliga ämneslärare och -lärarinnor, ordinarie kvinnliga

Övningslärare samt vikarierande kvinnliga lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor

vid de allmänna läroverken i Stockholm uppbure emellertid

numera sedan åtskilliga år tillbaka hyresbidrag, amneslärarinnorna enligt

beslut av stadsfullmäktige den 16 december 1929 och övriga lärarinnor

enligt de bestämmelser, som redan gällde för motsvarande manliga befattningsinnehavare.

På grund av dessa förhållanden hade den egendomliga situation inträtt,

att samtliga här ovan nämnda lärarkategorier vid högre lärarinneseminariet

med undantag för lektorer och adjunkter nu hade och sedan flera år haft

lägre löneförmåner än motsvarande befattningsinnehavare vid de allmänna

läroverken i Stockholm, vilket icke borde hava varit av statsmakterna avsett.

Detta synnerligen ogynnsamma förhållande torde rättas, och full kompensation

utgå för den förlust lärarinnorna lidit på grund av uteblivna hyresbidrag.

Skulle Stockholms stad även framdeles, sedan en lönereglering för

de allmänna läroverkens och högre lärarinneseminariets lärare blivit genomförd,

komma att utbetala hyresbidrag till lärarna vid de allmänna läroverken

i Stockholm, torde det vara riktigt och rimligt, att staten utanordnade

hyresbidrag i motsvarande utsträckning och med samma belopp icke endast,

som nu vore fallet, till manliga utan även till kvinnliga lärare vid högre

lärarinneseminariet.

I skrivelsen hemställes, att till samtliga ordinarie ämneslärarinnor, ordinarie

kvinnliga Övningslärare och till en extra ämneslärarinna vid högre

lärarinneseminariet måtte av statsmedel utbetalas hyresbidrag retroaktivt

med samma belopp, som utginge till motsvarande lärarkategorier vid de

allmänna läroverken i Stockholm, och från och med den tid Stockholms

stadsfullmäktiges beslut att utanordna hyresbidrag till sistnämnda lärare

trädde i kraft, samt att samtliga ordinarie ämneslärarinnor, ordinarie kvinnliga

Övningslärare samt extra och vikarierande kvinnliga lektorer, adjunkter

och ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet måtte för framtiden och

så länge hyresbidrag utbetalades till allmänna läroverkens lärare i Stockholm

tillerkännas hyresbidrag med samma belopp och enligt samma grunder, som

gällde eller komme att bliva gällande för motsvarande lärargrupper vid de

allmänna läroverken i Stockholm.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. På de av rektor anförda

skälen torde delposten till arvoden åt extra lärare och timlärare böra höjas

med 1,000 kronor. Delposten till ålderstillägg, som i avlöningsstaten betecknats

förslagsvis, lärer för närvarande icke behöva uppräknas. I det följande

kommer att föreslås, att den nu ur en särskild delpost å förslagsvis

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

500 kronor utgående arvodesförhöjningen åt vissa extra ordinarie ämneslärare

må utgå jämväl för tiden efter den 1 juli 1937, dock icke längre än

intill den 1 januari 1938. På grund härav torde kunna för nästa budgetår

beräknas en minskning med 200 kronor i nyssnämnda delpost, som alltså

bör upptagas med förslagsvis 300 kronor. Den ovannämnda framställningen

om rätt för även andra lärare än manliga lektorer och adjunkter att erhålla

hyresbidrag efter samma grunder, som gälla för motsvarande lärargrupper

vid de allmänna läroverken i Stockholm finner jag berättigad, dock bör

hyresbidrag icke utgå retroaktivt.

Enligt verkställda beräkningar uppgå kostnaderna för ifrågavarande nya

hyresbidrag, vilka böra gäldas av statsmedel, till sammanlagt 9,550 kronor

för helt budgetår räknat. Då det synes skäligt, att befattningshavarna

komma i åtnjutande av sagda löneförmån redan från den 1 juli 1937, bör

den i avlöningsstaten uppförda delposten å 10,700 kronor till hyresersättningar

och hyresbidrag beräknas till 20,250 kronor.

Anslaget skulle alltså för nästa budgetår vid i stort sett oförändrade avlöningsförhållanden

beräknas till (249,600 + 1,000 — 200 + 9,550 =) 259,950

kronor och disponeras på följande sätt:

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar . . . kronor 139,565

Avlöningsstater.

Lön

Tjänstgö-

ringspen-

ningar

Summa

Högre lärarinneseminariet.

Rektor............................

5,000

2,500

7,500

1 lektor...........................

3,900

1,900

5,800

8 lektorer..........................

31,200

15,200

46,400

1 adjunkt..........................

2,700

1,600

4,300

1 adjunkt..........................

2,700

1,600

4,300

1 övningsskollärare.....................

2,100

1,300

3,400

! 3 övningsskollärare.....................

6,300

3,900

10,200

1 ämneslärarinna......................

2,200

1,400

3,600

4,400

2,000

2,800

1,200

7,200

j 1 ämneslärarinna......................

3,200

7 ämneslärarinnor.....................

14,000

8,400

22,400

1 lärare i teckning.....................

2,640

—

2,640

1 1 lärarinna i gymnastik..................

1,575

—

1,675

1 lärare i musik......................

1,680

—

1,680

! 1 lärarinna i handarbete.................

2,040

—

2,040

Statens slcolköksseminarium och hushållsskola.

\ 1 lärarinna i hushållsgöromål, tillika biträdande före-

3,000

ståndarinna........................

2,000

1,000

1 lärarinna i hushållsgöromål..............

2,200

—

2,200

3 lärarinnor i hushållsgöromål..............

6,600

—

6,600

1 lärarinna i handarbete.................

1,530

■—

1,530

Summa kronor

—

—

139,565

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

b. Ålderstillägg, förslagsvis .......................kronor 13,915

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, f örslagsvis............. » 6,000 159 439

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp:

1) Arvoden åt extra lärare och timlärare ......kronor 38,220

2) Arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämnes
lärare,

förslagsvis ................... » 300

3) Arvoden åt timlärarinnor vid vissa kurser (parallellkurser),

förslagsvis................. » 6,000

4) Understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall

på grund av sjukdom, förslagsvis.......... » 100

5) Vissa arvoden till ordinarie lärare m. m...... » 7,150

Anm.: Ur denna post utgår arvode med 500

kronor till rektor, lektor och adjunkt. _ 51,770

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.............kronor 100 54 379

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring åt lärare, förslagsvis.........kronor 38,600

b. Tillfällig löneförbättring åt vaktmästare och eldare..... » 650

c. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis.......... » 12,400

d. Hyresersättningar och hyresbidrag............... > 20,250 74 900

Summa kronor 283,250.

Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.........................kronor 23,300

Nettoutgift kronor 259,950.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör

från och med den 1 januari 1938 gälla för högre lärarinneseminariet, bör

upptaga de befattningshavare, som nu äro uppförda å de under den ovanberörda

posten till lön och tjänstgöringspenningar intagna avlöningsstaterna.

Den nu till lärare vid högre lärarinneseminariet m. fl. läroanstalter och

befattningshavare utgående provisoriska avlöningsförbättringen bör utgå intill

dagen för den föreslagna löneregleringens ikraftträdande, d. v. s. för småskoleseminariernas

lärare till och med den 30 juni 1938 och för övriga

ifrågakommande befattningshavare till och med den 31 december 1937. Jag

gör härutinnan hemställan i det följande.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 bör

innefatta de i sammanställningen här ovan uppförda delposterna, vilka dock

med lämpliga avrundningar böra reduceras till hälften. Sådan reduktion

bör dock av skäl, som framgår av det redan sagda, ej vidtagas i fråga örn

delposten till arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare, vilken

bör upptagas med hela det i sammanställningen angivna beloppet. Slutsumman

av sagda avlöningsstat utgör 130,100 kronor.

I avlöningsstaten för senare delen av budgetår et 193 7/1 938

har i anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, som enligt

läroverkslönesakkunnigas beräkningar bör för helt budgetår upptagas

med i runt tal 297,600 kronor och alltså i förevarande halvårs stat bort

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 271.

utgöra 148,800 kronor, inlagts jämväl den övergångslön, som de ordinarie

befattningshavarna skola äga uppbära vid ingången av januari 1938, d. v. s.

enligt de sakkunnigas beräkningar 12,400 kronor. Posten har därför uppförts

med 161,200 kronor.

Under anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t: Grundbelopp hava beräknats medel — förutom för 3 arvoden

ä 960 kronor för helt år till tre biträdande föreståndarinnor — för arvoden

åt biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie, läkare, vaktmästare, tillika

portvakt, och eldare, vilka nu bestridas ur delposten till vissa arvoden till

ordinarie lärare m. m. Sagda arvoden uppgå för helt budgetår till sammanlagt

7,530 kronor, vadan posten uppförts med 3,765 kronor. Ur delposten

till vikariatsersättningar m. m. avses skola, såsom nu är fallet, bestridas

kostnaderna för vikarie för vaktmästaren. Anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal har beräknats i anslutning till av

läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med beaktande av vad ovan

anförts rörande delning av klass under nästa läsår vid undervisning i hushållsgöromål

och slöjd i normalskolan. Försiktigtvis torde delposten till

grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal — som en övergångsanordning

för denna del av budgetåret 1937/1938 — böra betecknas förslagsvis.

Kungl. Maj:t bör dock föreskriva, att posten ej får utan Kungl. Maj:ts

medgivande överskridas. Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten till tillfällig

löneförbättring åt vaktmästare och eldare motsvarar den nu för ändamålet

uppförda delposten. Avlöningsstatens slutsumma uppgår till 193,900 kronor.

Det erforderliga anslaget för budgetåret 1937/1938 blir således

(130,100 + 193,900 =) 324,000 kronor.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.

A. Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden.

Detta anslag, som nu är uppfört med 16,000,000 kronor, disponeras jämlikt

en avlöningsstat, som jämte därvid fogade bestämmelser finnes införd å

sid. 419 ff. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning

örn anslag för ändamålet för nästa budgetår. Statskontoret har avgivit utlåtanden

rörande vissa delar av överstyrelsens förslag.

Beträffande de särskilda i avlöningsstaten ingående posterna må följande

anföras:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Lön och (i förekommande fall)

tjänstgöringspenningar. Delposten är uppförd med 9,751,200 kronor.

1928 års riksdag bemyndigade Kungl. Majit att, då för realskolestadiet

avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle tillsättas, besluta,

huruvida befattningen skulle kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning. Riksdagen, vars nämnda bemyndigande avsåg

tiden till och med budgetåret 1930/1931, har sedermera vid olika tillfällen

och senast för budgetåret 1936/1937 lämnat Kungl. Majit enahanda

bemyndigande, därvid dock förutsatts, att proportionen mellan antalet manliga

och kvinnliga lärare ej ändras i vidare mån än som framgår av skolöverstyrelsens

på sin tid i ärendet avlåtna, å sid. 21 i propositionen nr

231/1928 återgivna förslag.

1935 års riksdag beslutade (skrivelse nr 8, punkten 77), att vid de allmänna

läroverken skulle inrättas 294 ordinarie ämneslärarbefattningar, därav

från och med den 1 juli 1937 3 lektorstjänster, 9 adjunktstjänster och en

ämneslärarinnetjänst.

Skolöverstyrelsen har nu i sin nyssberörda skrivelse framlagt förslag om

dels ombildning av rektorstjänster, dels ock inrättande av nya ordinarie ämneslärar-

och övningslärartjänster. Härvid har överstyrelsen utgått från att

det ovanberörda av överstyrelsen framlagda förslaget örn inrättande av nya

statliga gymnasier ävensom ett av överstyrelsen framlagt förslag rörande

omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för flickor vunne bifall.

Av överstyrelsens skrivelse inhämtas:

Rektors t jänster. Någon ny rektorstjänst erfordrades icke, men rektorstjänsterna

vid samrealskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå borde vid

bifall till förslaget om inrättande av nya statliga gymnasier på dessa platser

ombildas till rektorstjänster vid högre allmänna läroverk.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lektorstjänster. Vid bifall till sistberörda förslag borde 2 lektorstjänster

upprättas vid vart och ett av läroverken i Eslöv, Motala och Skellefteå,

eller sammanlagt 6 lektorstjänster. Likaså borde tillkomma 2 tjänster

av detta slag vid vart och ett av de under upprättande varande högre

allmänna läroverken i Lidingö och i Bromma i Stockholm. Vidare borde

i enlighet med extralärarsakkunnigas förslag upprättas ytterligare ett lektorat

vid högre realläroverket i Göteborg. De tre sistnämnda tjänsterna

(Bromma och Göteborg) finge anses vara innefattade redan i 1935 års riksdags

beslut om upprättande av 3 nya lektorstjänster från och med den 1

juli 1937. Vid det under upprättande varande högre allmänna läroverket

i Haparanda borde likaså tillkomma en ny lektorstjänst.

Umeå läroverk hade endast 6 lektorstjänster. Redan med den i 1927

års specialplaner beräknade storleken av läroverkets gymnasium — 8 avdelningar

-— vore detta ett jämförelsevis lågt antal lektorstjänster. Läroverket

hade emellertid att uppvisa en särskilt stor utvidgning av sin organisation

efter år 1927 både i vad gällde gymnasiet och realskolan, och gymnasiet

hade innevarande läsår ej mindre än 12 avdelningar. Antalet lärjungar å

gymnasiet var höstterminen 1929 114 och hade höstterminen 1935 vuxit

till 271 samt beräknades för innevarande läsår komma att uppgå till omkring

340. Med hänsyn till realskolans storlek vore denna ansvällning av

gymnasiet att anse såsom sannolik även i fortsättningen. Upprättande av

ett gymnasium i Skellefteå kunde icke förväntas minska lärjungeantalet å

gymnasiet i Umeå i sådan utsträckning, att någon mera väsentlig ändring

i sistnämnda gymnasiums storlek inträdde, även om någon avlastning skulle

vinnas. Till jämförelse kunde nämnas, att högre allmänna läroverken i

Kalmar, Karlskrona, Kristianstad och Norrköping med en konstant gymnasieorganisation

av respektive 10, .11, 10 och 10 avdelningar hade respektive

8, 8, 7 och 8 lektorstjänster. Överstyrelsen ansåge det under sådana förhållanden

erforderligt, att högre allmänna läroverket i Umeå erhölle åtminstone

en ny lektorstjänst och att denna upprättades från och med nästa

budgetår.

Utöver de 3 av 1935 års riksdag beslutade tjänsterna skulle alltså tillkomma

10 lektorstjänster, varför medel borde upptagas i budgeten för år

1937/1938 för sammanlagt 13 nya leidor stjänster.

Ad j un k tst j äns ter. De 9 adjunktstjänster, som enligt 1935 års riksdags

beslut skulle upprättas från och med den 1 juli 1937, borde fördelas

mellan vissa av överstyrelsen angivna läroverk. Bland dessa läroverk befunne

sig det under upprättande varande läroverket i Bromma i Stockholm,

som borde erhålla 5 tjänster. Utöver dessa tjänster hnge överstyrelsen

med hänsyn till beslutad eller föreslagen omorganisation av vissa läroverk

föreslå upprättande av 2 nya adjunktstjänster vid högre allmänna läroverket

i Lidingö samt 1 adjunktstjänst vid vart och ett av högre allmänna läroverken

i Haparanda, Strängnäs och högre allmänna läroverket för flickor i

Stockholm. Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1937/1938 upprättas 5

adjunktstjänster utöver de av 1935 års riksdag beviljade och medel sålunda

anslås till 14 nya adjunktstjänster.

A mneslärarinnet jänste r. Den nya ämneslärarinnetjänst, som enligt

1935 års riksdags beslut skulle inrättas från och med den 1 juli 1937, borde

förläggas till högre allmänna läroverket i Bromma.

Beträffande ämneslärarinneinstitutionen ansåge sig överstyrelsen icke böra

framställa något förslag till definitiv anordning, förrän de olika frågor, vilka

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vore föremål för undersökning av 1936 års lärarutbildningssakkunniga, blivit

utredda. Tills vidare syntes alltså samma bestämmelse som tidigare

böra gälla, nämligen att överstyrelsen, då för realskolestadiet avsedd ordinarie

ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle tillsättas, skulle till Kungl.

Maj:t avgiva förslag, huruvida befattningen borde kungöras ledig såsom

adjunktstjänst eller ämneslärarinnebefattning.

Övningslärartjänster. Då de förutvarande samrealskolorna i Haparanda

och Lidingö stöde under utbildning till högre allmänna läroverk, finge

överstyrelsen föreslå, att de nuvarande teckningslärar- och gymnastiklärarbefattningarna

vid dessa skolor måtte från och med nästa budgetår ombildas

till motsvarande befattningar vid högre allmänna läroverk. Samma ombildning

borde även ske av musiklärartjänsten vid Lidingö läroverk, medan

överstyrelsen icke i år ansåge sig kunna föreslå upprättande av ordinarie

musiklärarbefattning vid högre allmänna läroverket i Haparanda, då detta

läroverk för i år endast tilldelats 11 undervisningstimmar i musik. Högre

allmänna läroverket för flickor i Orebro hade icke ännu erhållit några ordinarie

övningslärartjänster, men överstyrelsen ansåge sig kunna nu föreslå,

att en ordinarie teckningslärartjänst upprättades vid detta läroverk från och

med nästa budgetår.

Flickläroverken tillhörde de läroverk, som uppvisade det högsta timtalet

i ämnet slöjd för flickor. Upprättande av ordinarie tjänster i detta ämne

syntes följaktligen särskilt starkt motiverat vid dessa läroverk. Med hänsyn

till gällande bestämmelser angående lärarnas vid de allmänna läroverken

avlöning hade det emellertid hittills icke varit möjligt, då dessa bestämmelser

endast upptoge handarbetslärarinnetjänster vid samrealskolor. Överstyrelsen

hade därför i skrivelse den 14 januari 1935 föreslagit vissa ändringar

i löneförfattningen för att möjliggöra upprättande av lärarinnebefattningar

i slöjd för flickor vid de högre allmänna läroverken för flickor.

Behovet av sådana tjänster hade för varje år gjort sig allt starkare gällande.

Till belysning härav ville överstyrelsen nämna, att för innevarande budgetår

följande antal timlärartimmar i detta ämne beviljats de högre allmänna

läroverken för flickor, nämligen flickläroverket i Stockholm 20 timmar, i

Göteborg 20 timmar, i Malmö 24 timmar och i Hälsingborg 16 timmar.

Vid högre allmänna samläroverk hade ordinarie slöjdlärarinnetjänster under

de senaste åren upprättats genom överflyttning från mindre skolor i sådana

fall, där antalet veckotimmar uppgått till minst 14. Det läroverk, där behovet

av en dylik tjänst vore allra störst, vore högre allmänna läroverket

i Bromma med icke mindre än 28 timmar innevarande läsår.

Med hänsyn till nämnda förhållanden finge överstyrelsen föreslå, dels att

erforderliga ändringar i gällande löneförfattning måtte vidtagas, dels ock att

5 nya lärarinnetjänster i slöjd för flickor måtte från och med budgetåret

1937T938 upprättas, nämligen en vid vart och ett av de högre allmänna

läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg samt

en vid högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm.

Kostnadsberäkningar. Avlöningarna till rektorer ökades med (3 X

1,100 =) 3,300 kronor, till lektorer med (15x5,800 =) 75,400 kronor och

till adjunkter med (14x4,300 =) 60,200 kronor. Beträffande ämneslärarinnor

räknade överstyrelsen, då ett antal sådana tjänster i år anslagits lediga

till ansökan i vanlig ordning, med att det för adjunktskompetenta lärarinnor

beräknade merarvodet borde något ökas, exempelvis från 53,000 till

55,000 kronor. Då en ny ämneslärarinnebefattning föreslagits till inrättande,

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

borde sålunda avlöningarna till ämneslärarinnor ökas med (2,800 + 2,000=)

4,800 kronor. Anslaget till teckningslärare ökades med (1,800 + 2x650 =)

3,100 kronor, till musiklärare med 765 kronor, till gymnastiklärare med (2 X

1,025 =) 2,050 kronor och till lärarinnor i slöjd för flickor med (5x480 =)

2,400 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda inträda en kostnadsökning av (3,300 + 75,400

+ 60,200 + 4,800+3,100 + 765 + 2,050 + 2,400 =) 152,015 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 17 november 1936 tillstyrkt överstyrelsens

förslag i vad avser ändringar i gällande lönebestämmelser.

Överstyrelsens i skrivelse den 14 januari 1935 framlagda förslag inneburo

i huvudsak, att beteckningen »lärarinna i kvinnligt handarbete» skulle

i anslutning till benämningen av ämnet enligt läroverksstadgan och undervisningsplanerna

utbytas mot beteckningen »lärarinna i slöjd för flickor»,

att möjlighet skulle beredas att upprätta sådana befattningar även vid de

högre allmänna läroverken för flickor samt att den skyldighet att tjänstgöra

utöver minimitjänstgöringen, som kunde åläggas sådan lärarinna, skulle utsträckas

från 18 veckotimmar till samma antal, som gällde i fråga örn gymnastiklärare

och musiklärare, d. v. s. till 32 veckotimmar, dock icke utan

eget medgivande till mer än sammanlagt 28 veckotimmar. Visserligen uppnåddes,

yttrar överstyrelsen, icke för närvarande ett så högt timtal som 28

eller 32 vid något läroverk i ämnet slöjd för flickor, men å andra sidan

täckte det nuvarande maximiantalet av 18 undervisningstimmar för närvarande

icke behovet vid två av läroverken i fråga, nämligen högre allmänna

läroverken i Gävle och Umeå, vilka uppvisade 22, respektive 20 veckotimmars

undervisning. I stället för en maximiavlöning av 2,088 kronor för

18 veckotimmars undervisning syntes sålunda böra fastställas en maximiavlöning

av 3,712 kronor för 32 veckotimmars undervisning. Själva grunden

för avlöningen förutsattes därvid oförändrad: ordinarie handarbetslärarinnas

lön vore beräknad efter 80 kronor för veckotimme i första och 116

kronor för veckotimme i fjärde och sista avlöningsgraden.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 14 februari 1935 icke vilja

motsätta sig, att en vidgning av undervisningsskyldigbeten komme till stånd,

för den händelse så ansåges av praktiska skäl erforderligt. Då hittills högre

timantal per vecka än 22 icke någonstädes visat sig behövligt, torde emellertid

en så betydande ökning, som överstyrelsen föreslagit, knappast vara

påkallad. Vidare har ämbetsverket erinrat om att ämbetsverket i ett tidigare

utlåtande anfört, att meningen knappast torde hava varit att begränsa

användandet av ordinarie personal för undervisning i kvinnlig slöjd till

samrealskolorna, utan att de nuvarande bestämmelserna fått en snävare formulering

än som i själva verket varit härutinnan avsedd. De i detta avseende

föreslagna ändringarna i avlöningsbestämmelserna torde under sådana

förhållanden närmast få anses innebära ett förtydligande av sagda bestämmelser,

och det ville därför synas statskontoret som örn riksdagens medgivande

till ändringarna i fråga knappast vore behövligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mentschefän. Överstyrelsens förslag rörande ombildning av rektorstjänsterna vid sam''

realskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå till rektorstjänster vid högre allmänna

läroverk står i överensstämmelse med vad jag ovan förutsatt vid

behandlingen av frågan örn utbyggande av nämnda skolor med statliga

gymnasier och ger mig alltså icke anledning till erinran.

Av de av överstyrelsen föreslagna 13 nya lektorstjänsterna belöpa 6 på

nyssnämnda av mig förordade förslag om inrättande av nya statliga gymnasier

och 6 på av riksdagen redan fattade beslut. Förslaget torde följaktligen

böra i dessa delar biträdas. Den återstående lektorstjänsten är avsedd

för högre allmänna läroverket i Umeå, vilket nu, såsom överstyrelsens utredning

ger vid handen, förfogar över ett i förhållande till gymnasiets omfattning

alltför ringa antal lektorstjänster. Även detta enligt min mening

välgrundade förslag lärer böra bifallas.

13 av de ifrågasatta 14 nya adjunktstjänsterna betingas av utav riksdagen

redan fattade beslut. Förslaget om inrättande av den fjortonde adjunktstjänsten,

avsedd för högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm, sammanhänger

med ett av överstyrelsen i skrivelser den 8 januari 1934 och

den 31 augusti 1936 framlagt förslag om ändrad organisation av de högre

allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg,

åsyftande att åstadkomma dubbel anknytning av realskolan till folkskolan

och att vid vissa av dessa läroverk inrätta fyraårig latinlinje vid

sidan av eller i stället för den nuvarande treåriga, Sistnämnda förslag, som

i vissa avseenden synes vara beaktansvärt, har emellertid befunnits tarva

ytterligare utredning och torde därför icke kunna föreläggas 1937 års riksdag.

Det erforderliga antalet nya adjunktstjänster kan därför begränsas

till 13.

I överensstämmelse med 1935 års riksdags beslut torde en ny ämneslärarinnetjänst

böra upprättas från och med den 1 juli 1937. Med hänsyn

till att ovisshet ännu råder om ämneslärarinneinstitutionens framtida ställning

bör det dock få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn eventuellt

anstånd med åtgärder för tillsättning av nämnda tjänst. Riksdagen torde

vidare böra för ytterligare ett budgetår förlänga det tidigare givna bemyndigandet

för Kungl. Majit att, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen

skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning.

Detta bemyndigande lärer alltså böra gälla oavsett att riksdagen,

såsom i annat sammanhang föreslås, godkänner personalförteckning för de

allmänna läroverken, att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

Överstyrelsens förslag i fråga örn inrättande av nya övningslärartjänster

och omändring av vissa redan befintliga sådana tjänster anser jag mig kunna

biträda. \ ad särskilt angår förslaget örn inrättande av ordinarie lärarinnetjänster

i slöjd för flickor vid högre allmänna läroverk för flickor, vilket

förslag jag finner vara genom den föreliggande utredningen väl motiverat, må

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

framhållas, att Kungl. Maj:t enligt det ovan framlagda förslaget till avlöningsreglemente

lärer kunna besluta om inrättande av sådana övningslärartjänster

i kvinnlig slöjd även vid de nyssnämnda läroanstalterna, i den mån

riksdagen anvisar anslagsmedel för sådant ändamål. De av överstyrelsen

framlagda förslagen rörande benämningen av dessa tjänster m. m. hava i

huvudsak tillgodosetts genom ifrågavarande löneregleringsförslag. De nya

avlöningsbestämmelserna skola emellertid som nämnts träda i kraft den 1

januari 1938. Dessförinnan torde allenast böra vidtagas en mindre jämkning

i gällande avlöningsgrunder i syfte att möjliggöra inrättandet från och

med den 1 juli 1937 av ifrågavarande nya tjänster vid de högre allmänna

läroverken för flickor. Denna ändring lärer Kungl. Majit i anslutning till

vad statskontoret anfört kunna på egen hand vidtaga. Med hänsyn till den

korta tid, som återstår, innan de nya lönebestämmelserna enligt det föregående

skola träda i kraft, torde det icke vara behövligt att i övrigt ändra

de nu gällande föreskrifterna.

I övrigt har jag ingen erinran att framställa mot överstyrelsens beräkningar

av förevarande delpost, som alltså vid oförändrade avlöningsgrunder

borde för nästa budgetår höjas med nedannämnda belopp:

Ombildning av 3 rektorstjänster vid realskolor till rektors
tjänster

vid högre allmänna läroverk (3X1,100=).....kronor 3,300

13 lektorstjänster ä 5,800.................. * 75,400

13 adjunktstjänster å 4,300 ....................... * 55,900

1 ämneslärarinnetjänst.................... * 2,800

Merkostnad på grund av ökat antal adjunktskompetenta

ämneslärarinnor.............................. s . 2,000

1 teckningslärartjänst........................... 1 1,800

Ombildning av 2 teckningslärartjänster vid realskolor till

teckningslärartjänster vid högre allmänna läroverk (2 X

650 =).............................. » 1,300

Ombildning av musiklärartjänst vid realskola till musiklärartjänst

vid högre allmänt läroverk.............. » 765

Ombildning av 2 gymnastiklärartjänster vid realskolor till

gymnastiklärartjänster vid högre allmänna läroverk (2X

1,025 =).................................... » 2,050

5 lärarinnor i kvinnligt handarbete (5X480 =) ........ »_2,400

Summa kronor 147,715

Förevarande delpost skulle alltså vid oförändrade avlöningsgrunder för

nästa budgetår beräknas till ett med i runt tal 148,000 kronor till 9,899,200

kronor förhöjt belopp.

Avlöningar lill tjänstemän & ordinarie slät: Ålderstillägg. Delposten är nu

uppförd med förslagsvis 1,430,000 kronor.

Skolöverstyrelsen bar under åberopande av detaljerade kalkyler beräknat

delposten för nästa budgetår på följande sätt:

s. 276 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

276 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med den fördelning i lönegrader, som förefanns vid slutet av vårterminen

1936, uppginge ålderstilläggen till 1,369,369 kronor. Då de flesta av det

stora antalet under vårterminen 1936 utnämnda nya adjunkter icke vid slutet

av denna termin hunnit få dem tillkommande ålderstillägg, torde beloppet

böra höjas med 50,000 kronor. Den ännu så länge automatiskt fortgående

ökningen av ålderstilläggen motsvarade för nästa budgetår en merutgift

av 24,000 kronor. De nya lärarbefattningar, som inrättats under budgetåret

1936/1937, torde påkalla en ökning med 15,500 kronor. Summan

av de anförda beloppen utgjorde i runt tal 1,459,000 kronor, med vilket

belopp delposten borde uppföras för nästa budgetår.

Förevarande delpost torde vid oförändrade avlöningsbestämmelser kunna

beräknas till jämnt 1,460,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning med

30,000 kronor.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stats Fyllnadsarvoden åt vikarier.

Denna delpost är nu uppförd med förslagsvis 90,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till oförändrat

belopp.

Jag ansluter mig till överstyrelsens förslag och beräknar sålunda vid nuvarande

avlöningsbestämmelser för budgetåret 1937/1938 oförändrade anslagsmedel

till fyllnadsarvoden åt vikarier.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majst: Arvoden åt

extra ämneslärare. Förevarande delpost, ur vilken bestridas arvoden till

extralärare och timlärare samt därjämte, intill ett belopp av 2,000 kronor,

kostnader för föreläsningar i sexuella frågor för eleverna i högsta ringen

av gymnasiet, är nu uppförd med 1,032,300 kronor.

Av punkten 119 i 1936 års åttonde huvudtitel framgår, att antalet extralärare

(inklusive evalverade timlärartimmar, varvid 24 sådana timmar beräknats

motsvara en extralärare) under läsåren 1930—1936 utgjorde respektive

260, 333, 374, 403, 427 och 357, samt att antalet för innevarande

budgetår uppskattats till 340. Minskningen av antalet extralärare kan återföras

på 1935 års riksdags beslut om inrättande av nya ordinarie lärartjänster

vid de allmänna läroverken.

Vid beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har under

de senaste budgetåren tillämpats i stort sett följande förfaringssätt. Med

utgångspunkt från det beräkneliga antalet klassavdelningar vid de allmänna

läroverken under det läsår, anslagsberäkningen avsett, har erhållits en approximativ

uppgift rörande det erforderliga antalet extralärare och timlärare. Härutöver

har tagits hänsyn till att anslaget skall dels lämna tillgång till bestridande

av arvoden åt extralärare, som biträda vid inträdesprövningar efter

vårterminens slut, dels bereda möjlighet att upprätta nya avdelningar av

första klassen i realskolan och första ringen av gymnasiet i sådana fall, då

*

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

eljest ett större antal inträdessökande skulle komma att avvisas, dels ock

innesluta viss reserv. För upprättande av ifrågavarande nya klassavdelningar

beräknades under läsåret 1934—1935 10 extralärare och under läsåren 1935—

1937 15 extralärare vara erforderliga. Dock förutsattes för sistnämnda två

läsår, att det skulle ankomma på Kungl. Majit att inom ramen av det till

arvoden åt extralärare anvisade anslagsbeloppet besluta om upprättande av

nämnda parallellavdelningar. Som reserv har under de tre senaste budgetåren

beräknats ett belopp, motsvarande avlöningen till 10 extralärare med

full tjänstgöring.

Kungl. Majit har genom beslut den 15 maj 1936 medgivit, att skolöverstyrelsen

finge — utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen

för läroverksorganisationen — fatta beslut om uppdelning av klass, ring

eller krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar

icke finge upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av

gymnasiet, där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan läsåret 1935

—1936. Samtidigt har emellertid Kungl. Majit förklarat Sig likväl vilja, på

framställning av skolöverstyrelsen, meddela beslut örn upprättande av dylika

parallellavdelningar i de fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunde

förväntas bliva avvisade från berörda klasser och ringar. Därefter bar

Kungl. Majit genom beslut den 17 juli och den 3 september 1936 medgivit,

att av förevarande delpost finge utgå arvoden åt tillhopa 22 extralärare

och åt timlärare med sammanlagt 28 */* veckotimmars undervisning för

upprättande av nya avdelningar av realskolans första klass och gymnasiets

första ring.

Skolöverstyrelsen har nu påpekat, att den belastning av anslaget, som inträdde

genom omförmälda beslut, dock till en del motvägdes av besparingar,

vilka uppkommit såsom en följd av att vid några läroverk parallellavdelningar

av realskolans första klass eller gymnasiets första ring, vilka

under läsåret 1935—1936 varit vid läroverket inrättade, innevarande budgetår

visat sig obehövliga. Detta hade inträffat i 11 särskilda fall, och då

därigenom 12 extralärare samt timlärare med en undervisning av 8,5 veckotimmar

blivit överflödiga, hade för ökning av begynnaravdelningarnas antal

i verkligheten endast 10 extralärare och 20 timlärartimmar behövt tagas i

anspråk.

Antalet klassavdelningar, inklusive nyupprättade klassavdelningar i realskolans

första klass och gymnasiets första ring, komme att för innevarande

år uppgå till 1,846, eller 9 mer än det av överstyrelsen år 1935 beräknade.

Såsom en följd av den tämligen goda överensstämmelsen mellan det beräknade

och det behövliga totalantalet avdelningar hade även anslaget i sin

helhet visat sig motsvara vad som med sträng sparsamhet vore erforderligt.

Den reserv — arvoden till 10 extralärare — som med hänsyn till osäker
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Majis proposition Nr 271.

heten i beräkningarna ansågs nödvändig vid anslagets bestämmande, hade

innevarande budgetår endast till en del behövt tagas i anspråk.

För läsåret 1937—1938 beräknade överstyrelsen det erforderliga antalet

klassavdelningar vid oförändrade grunder för lärjungarnas fördelning på

undervisningsavdelningar till omkring 1,896, inklusive de nya parallellavdelningar

av realskolans första klass och gymnasiets första ring, som även

nästa år torde komma att visa sig erforderliga.

Överstyrelsen hade därvid på grund av erfarenheterna under innevarande

läsår ansett sig böra utgå ifrån att å ena sidan som följd av ökad tillströmning

till nybörjarklasserna å vissa orter tillsammans omkring 20 nya avdelningar

av sistnämnda slag torde komma att visa sig behövliga och å

andra sidan som följd av en lokal minskning i tillströmningen till läroverken

å andra orter omkring 10 innevarande år förefintliga avdelningar av

samma slag skulle kunna indragas. Av de 50 avdelningar, med vilka läroverksorganisationen

enligt överstyrelsens beräkning för budgetåret 1937/1938

komme att ökas, skulle följaktligen 10 tillhöra antingen realskolans eller

gymnasiets första årsklass. Av övriga avdelningar vore 8 avsedda för fortsatt

utbyggande av högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm, 2 för

högre allmänna läroverket i Haparanda, 2 för högre allmänna läroverket i

Lidingö och 1 för det av 1936 års riksdag beslutade realgymnasiet vid

högre allmänna läroverket i Strängnäs. Vid nya elementarskolan beräknades

vidare 2 nya avdelningar bliva erforderliga på grund av detta läroverks

pågående omorganisation, vid högre realläroverket i Göteborg 1 avdelning

för utbyggandet av detta läroverks lyceilinje samt vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm och högre latinläroverket i Göteborg, varest klassiska

linjer vore anordnade, i vartdera fallet 1 ny avdelning. Däremot inginge

i ovanstående siffror icke de nya avdelningar, vilka vid bifall till av

överstyrelsen gjorda framställningar angående om bildning av samrealskolan

i Skellefteå till högre allmänt läroverk, förstatligande av kommunala gymnasierna

i Eslöv och Motala och upprättande av femåriga realskolelinjer

vid vissa, högre allmänna läroverk för flickor och vid samrealskolan i Boden

skulle från och med läsåret 1937—1938 komma att inrättas.

Till jämförelse erinrar överstyrelsen om att ökningen av antalet avdelningar

för innevarande läsår beräknades till 42 vid andra klasser än den

första, vartill komme nybörjaravdelningar, vilka torde hava uppskattats till

omkring 13. Den till sammanlagt 50 avdelningar beräknade tillväxten av

läroverksorganisationen vid början av läsåret 1937—1938 skulle alltså med

5 avdelningar understiga den för innevarande läsår motsedda och med 13

avdelningar den i år faktiskt inträffade ökningen.

Ovanstående beräkning av antalet undervisningsavdelningar hade utförts

under förutsättning av oförändrade grunder för lärjungarnas fördelning på

undervisningsavdelningar. Vid ett biträdande av överstyrelsens i det föregående

berörda förslag om minskning av lärjungemaximum i realskolans

högsta klass från 35 till 30 skulle tillkomma ytterligare 18 avdelningar.

Den totala ökningen skulle alltså utgöra (50+18=) 68 avdelningar.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med utgångspunkt från det erfarenhetsmässigt grundade antagandet, att

för värjo ny avdelning erfordrades i genomsnitt IV4 lärare, skulle således

för de nya avdelningarna erfordras 85 extralärare. Då innevarande år ett

antal av 330 extralärare visat sig behövligt — marginalen å 10 extralärare

oräknad — erfordrades alltså för läroverken i det hela vid oförändrad organisation

och oförändrat antal ordinarie lärare (330 + 85=) 415 extralärare.

Vid bifall till överstyrelsens förutberörda förslag örn inrättande av 21 nya

ordinarie lärartjänster från och med budgetåret 1937/1938, skulle antalet

erforderliga extralärare komma att minskas med 21 och följaktligen utgöra

394, fortfarande under förutsättning av oförändrad organisation av de allmänna

läroverken, vartill emellertid torde böra liksom föregående år läggas

en säkerhetsmarginal av förslagsvis 10 extralärare. Antalet extralärare

komme därigenom att ökas till 404.

Med hänsyn till erfarenheterna från de nu i det närmaste avslutade förordnandena

för höstterminen 1936 ansåge sig överstyrelsen kunna räkna

med att av dessa extralärare omkring 150 lärare komme att utgöras av

kvinnliga lärare. Av de manliga torde omkring 170 äga behörighet till

adjunktstjänst och således bliva berättigade till ett årligt arvode av 3,300

kronor. För övriga manliga lärare, 84 till antalet, torde man alltså böra

räkna med ett arvode av 2,900 kronor. Av de kvinnliga extra lärarna

torde omkring 70 äga behörighet till adjunktstjänst och således bliva berättigade

till ett årligt arvode av 3,000 kronor. För återstoden eller 80

lärare borde beräknas ett arvode av 2,600 kronor. Den sammanlagda kostnaden

för extralärarna kunde alltså beräknas till (170X3,300 + 84X2,900 +

70X3,000 + 80X2,600=) 1,222,600 kronor.

Härtill borde emellertid läggas dels de till 16,500 kronor beräknade kostnaderna

för de 5 extralärare, som erfordrades vid bifall till överstyrelsens

förutberörda förslag rörande ombildning av samrealskolan i Skellefteå till

högre allmänt läroverk, förstatligande av kommunala gymnasierna i Eslöv

och Motala samt omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för

flickor och av samrealskolan i Boden, dels, liksom skett under de senaste

budgetåren, 3,000 kronor till arvoden åt extra ordinarie lärare, vilka skulle

biträda vid inträdesprövningar efter vårterminens slut, dels ock medel för

bestridande av de kostnader för föreläsningar i sexuella frågor, vartill anslag

under innevarande budgetår för första gången beviljats.

Vad sistnämnda anslagsfråga beträffar, har överstyrelsen, efter att hava

erinrat örn att de härför avsedda anslagsmedlen för innevarande år vore

maximerade till 2,000 kronor, yttrat följande:

En av överstyrelsen tidigare verkställd kostnadsberäkning hade givit vid

handen, att det fulla realiserandet av det föreliggande programmet för undervisning

av detta slag skulle medföra en kostnad av 5,220 kronor. Da

det icke kunde förväntas, att en ny och i det hela tämligen oförsökt verksamhet

omedelbart skulle vinna större omfattning, ansåg sig överstyrelsen 1

sina petita för innevarande budgetår böra stanna vid förenämnda belopp av

2,000 kronor. Det hade emellertid visat sig, att den nya undervisnings
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

grenen redan under detta första verksamhetsår omfattats med ganska stort

förtroende. Rektorernas anslagsäskanden slutade på sammanlagt 2,880 kronor,

och man torde hava grundad anledning antaga, att till ett följande år

ytterligare anslagsbehov skulle framträda. På grund härav hemställde överstyrelsen

örn ett till 3,000 kronor förhöjt belopp för ändamålet.

Under förutsättning av bifall till överstyrelsens här framlagda förslag

borde delposten till arvoden åt extra ämneslärare för budgetåret 1937/1938

alltså bestämmas till (1,222,600 + 16,500 + 3,000+3,000 =) i runt tal 1,245,000

kronor.

mentschefen. Skoloverstyrelsen har vid sina beräkningar av antalet för nästa läsår erforderliga

extralärare beaktat de redan beslutade ändringarna i läroverksorganisationen

och denna organisations tillväxt på grund av det ökade lärjungeantalet.

Mot överstyrelsens härutinnan verkställda beräkningar har jag

ingen erinran att framställa. Vidare har överstyrelsen i sina kalkyler dels

förutsatt bifall till vissa av överstyrelsen framförda förslag om ändringar i

nämnda organisation, dels ock utgått från att lärjungemaximum i realskolans

högsta klass skulle minskas från 35 till 30. Sistnämnda förslag har jag

i det föregående biträtt. Överstyrelsens kalkyler rörande det härav föranledda

merbehovet av extralärare torde kunna godtagas. Vad däremot angår

de nyssberörda ändringarna i läroverksorganisationen, har jag, såsom av det

förut anförda inhämtas, funnit mig böra tillstyrka, att framställning avlåtes

till 1937 års riksdag allenast beträffande utbyggande av realskolorna i Eslöv,

Motala och Skellefteå med statliga gymnasier. Då för detta ändamål

erfordras 2 extralärare för nästa läsår och överstyrelsen beräknat 5 sådana

lärare vara behövliga vid ett genomförande av samtliga de av överstyrelsen

ifrågasatta ändringarna i läroverksorganisationen, kan alltså det av överstyrelsen

för nästa läsår beräknade antalet extralärare minskas med 3.

Då det för innevarande läsår varit behövligt att endast till en del taga

i anspråk den för läsåret beräknade reserven av 10 extralärare och Kungl.

Majit vid förefallande behov lärer kunna anvisa medel för ändamålet från

det för de allmänna läroverken avsedda förslagsanslaget till diverse oförutsedda

behov, torde det icke vara erforderligt att för nästa budgetår beräkna

anslagsmedel för den av överstyrelsen förordade reserven av 10 extralärare.

Tilläggas må, att jag i det följande kommer att tillstyrka, att vederbörande

anslagspost i den avlöningsstat för de allmänna läroverken, som avses skola

gälla från och med den 1 januari 1938, betecknas förslagsvis.

Förslaget om höjning till 3,000 kronor av de till föreläsningar i sexualhygien

avsedda medlen giver jag min anslutning. Mot överstyrelsens beräkningar

i övrigt har jag ingen annan erinran att framställa, än att förevarande

anslagsmedel på grund av det förutberörda förslaget örn utvidgning

av provårsinstitutionen bör höjas med 3,200 kronor.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Det av överstyrelsen beräknade beloppet av 1,245,000 kronor bör alltså

å ena sidan minskas med ett belopp, motsvarande lönen för (3 + 10 =) 13

extralärare, d. v. s. med omkring 40,000 kronor, å andra sidan höjas med

3,200 kronor och alltså vid oförändrade löneförhållanden uppskattas till ett

belopp av 1,208,200 kronor, innebärande en anslagshöjning av 175,900 kronor.

Ur delposten avses alltså för nästa budgetår skola bestridas — förutom

ovannämnda av den utvidgade provårsinstitutionen betingade timlärarkostnader

— avlöning för 396 extralärare, de till 3,000 kronor beräknade kostnaderna

för arvoden åt extralärare, vilka biträda vid inträdesprövningar

efter vårterminens slut, samt dessutom intill ett belopp av högst 3,000 kronor

kostnader föreläsningar i sexuella frågor för eleverna i högsta ringen

av gymnasiet.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvodesförliöjning

åt vissa extra ordinarie ämneslärare. Denna delpost är uppförd med

förslagsvis 20,000 kronor.

Arvodesförhöjningen har utgått från och med budgetåret 1928/1929 och

har avsett att bereda sådana läroverkslärare, som i följd av 1927 års läroverksreform

under längre tid komme att upprätthålla extra ordinarie ämneslärarbefattning,

gottgörelse för försenad befordran till ordinarie tjänst. 1935

års riksdag har — i samband med beslut örn inrättande under budgetåren

1935/1938 av ett stort antal ordinarie ämneslärarbefattningar — medgivit,

att arvodesförhöjningen finge efter i övrigt oförändrade grunder utgå under

vartdera av budgetåren 1935/1937 till sådana extra ordinarie lärare, som

före budgetåret 1935/1936 kommit i åtnjutande av dylik förhöjning.

Skolöverstyrelsen har emellertid föreslagit, att medel skulle anvisas för

ändamålet jämväl för budgetåret 1937/1938.

Under vårterminen 1936 funnes, anför överstyrelsen, vid de allmänna

läroverken anställda 122 lärare, som åtnjöte arvodesförhöjning. För läsåret

1936—1937 eller endast för höstterminen 1936 hade vid de allmänna läroverken

hittills förordnats 121 sådana lärare, och ytterligare några kunna

möjligen komma att förordnas. Av ifrågavarande lärare med arvodesförhöjning,

förslagsvis beräknade till 125, hade de manliga behörighet till adjunktstjänst

och de kvinnliga till adjunktstjänst och ämneslärarinnebefattning.

En och annan hade möjligen även behörighet till lektorstjänst.

Genom beslut av 1935 och 1936 års riksdagar hade vid allmänna läroverk

från och med den 1 juli 1936 inrättats 123 adjunktstjänster och 1

ämneslärarinnebefattning. För närvarande funnes dessutom lediga 20 adjunktstjänster,

beträffande vilka tjänsteförslag ej avgivits, och 8 ämneslärarinnebefattningar.

Ytterligare ett mindre antal sådana ämneslärartjänster

vid de allmänna läroverken torde bliva ledigförklarade och tillsatta före ingången

av budgetåret 1937/1938.

Av det anförda framginge, att antalet ordinarie tjänster väl räckte till

för beredande av ordinarie anställning åt samtliga extra ordinarie ämnes
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

282 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lärare med arvodesförhöjning. Det vore emellertid icke alldeles visst, att

samtliga de ifrågavarande lärarna kunde erhålla ordinarie tjänst före ingången

av nästa budgetår, enär en del av platserna torde komma att besättas

med transportsökande och lärare, anställda vid andra skolformer, enär vidare

en del yngre extra ordinarie ämneslärare i andra avseenden kunde vara

bättre meriterade än sådana sökande, som kommit i åtnjutande av arvodesförhöjning,

och därför måste givas företräde, och enär slutligen ämneskombinationerna

kunde lägga hinder i vägen. Man måste alltså, enligt överstyrelsens

mening, räkna med, att ett fåtal sådana extra ordinarie ämneslärare,

varom nu vore fråga, under budgetåret 1937/1938 eller viss del därav

ännu icke erhållit ordinarie anställning. Då det skulle vara hårt att beröva

dessa lärare en löneförmån, som de en gång kommit i åtnjutande av, ville

överstyrelsen föreslå, att ett mindre belopp till arvodesförhöjning måtte uppföras

i avlöningsstaten även för budgetåret 1937/1938, förslagsvis 5,000

kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 17 oktober 1936 ställt sig tveksamt till

förslaget om utsträckning av berörda övergångstid. På grund av den ringa

omfattning, vari, enligt vad överstyrelsen upplyste, arvodesförhöjningar

komme att utgå under budgetåret 1937/1938, ville ämbetsverket emellertid

icke motsätta sig, att ett förslagsanslag av 5,000 kronor anvisades för ändamålet.

Med hänsyn till de av överstyrelsen anförda skälen torde ifrågavarande

löneförmån enligt i övrigt oförändrade grunder böra utgå jämväl för tiden

efter den 1 juli 1937, dock icke längre än intill den 1 januari 1938, då den

i det föregående föreslagna löneregleringen avses skola träda i kraft. Riksdagens

medgivande härtill lärer böra inhämtas. Det av överstyrelsen beräknade

anslagsbeloppet torde böra reduceras till hälften, d. v. s. till 2,500

kronor. Erinras må, att överstyrelsens förslag har avseende jämväl å motsvarande

lärare vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!: Arvoden åt

lärare i manlig slöjd. För budgetåret 1932/1933 utgick till förevarande ändamål

ett belopp av 56,800 kronor. Härefter vidtogs en synnerligen kraftig

beskärning av anslagsmedlen, i det att för budgetåren 1933/1935 allenast

5,000, respektive 4,600 kronor upptogos, avsedda för avlönande av sådana

slöjdlärare, vilka hade sin väsentliga utkomst av sin anställning vid läroverken.

För budgetåret 1935/1936 ökades anslagsbeloppet till 16,500 kronor

samtidigt med att nyssberörda begränsning bortföll. Förevarande delpost

är för innevarande budgetår uppförd med 34,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för budgetåret 1937/1938 föreslagit en ytterligare anslagshöjning

till 54,400 kronor. Överstyrelsen har yttrat:

Den för löpande budgetår vidtagna höjningen hade visat sig otillräcklig.

Rektorernas petita hade för innevarande läsår utvisat ett behov av ytterli
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gare 137 lärartimmar, motsvarande en kostnad av 11,645 kronor, och detta

ehuru omkring 25 av de läroverk, vilka under läsåret 1932—1933 åtnjöto

förmånen av slöjdundervisning, nu underlåtit att göra sina behov gällande,

måhända såsom en följd av svårigheterna att för ett mycket litet antal

veckotimmar förvärva fullgoda lärarkrafter.

De inkomna rekvisitionerna vittnade dock i sin mån om det intresse för

slöjdundervisningens återupptagande, vilket otvivelaktigt vore tillfinnandes

vid läroverken. Enligt överstyrelsens mening talade starka skäl för upptagandet

inom den närmaste framtiden av manlig slöjd såsom obligatoriskt

undervisningsämne vid de allmänna läroverken. Med hänsyn till kostnaderna

och i viss mån även med tanke på de svårigheter att anordna undervisningen,

som måhända i ett eller annat fall på grund av otillräckliga

lokaler skulle yppa sig, hade överstyrelsen, ehuru icke utan tvekan, funnit

sig icke för närvarande böra ifrågasätta någon ändring i fråga örn slöjdens

ställning som frivilligt ämne.

Vid sådant förhållande ansåge sig överstyrelsen kunna stanna vid att

föreslå en sådan höjning av det nuvarande anslaget, som kunde beräknas

motsvara det fulla behovet av timmar till frivillig slöjd. Beräknade man,

att under nästkommande budgetår slöjdundervisningen skulle återupptagas

vid åtminstone de flesta av de läroverk, där sådan undervisning tidigare

varit anordnad men för innevarande läsår icke ifrågasatts, skulle man för

nästkommande budgetår hava att motse en ökning av antalet lärartimmar

med i runt tal 100 lärartimmar, motsvarande i genomsnitt 2 slöjdavdelningar

vid vart och ett av dessa läroverk. Då för innevarande år 537 lärartimmar

rekvirerats av vederbörande rektorer, skulle det totala behovet för

budgetåret 1937/1938 kunna uppskattas till 637 eller avrundat 640 lärartimmar.

Denna siffra läge visserligen absolut taget något under 1932 års

nivå, och dess karaktär av minimisiffra bleve ännu mera påtaglig, om man

även toge i betraktande den ansvällning, lärjungenumerären vid de allmänna

läroverken under senare år undergått, men överstyrelsen föreställde sig likväl,

att en slöjdundervisning av föreslagen omfattning skulle visa sig tillfyllest

för mötande av de mera påtagliga behoven i fråga om frivillig undervisning

i manlig slöjd. För ändamålet erfordrades ett anslag å (85 X 640 =)

54,400 kronor.

Det praktiskt betonade inslaget i den högre skolundervisningen bör enligt

min mening stärkas. En ytterligare höjning av här ifrågavarande anslagsmedel

skulle främja detta syfte. En avsevärd förbättring synes kunna

vinnas genom en anslagshöjning av förslagsvis 10,000 kronor, motsvarande

kostnaderna för ytterligare omkring 115 lärartimmar. Jag anser mig böra

tillstyrka, att denna delpost för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden

beräknas till 44,000 kronor.

Departe
mentschefen.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Muj:t: Arvoden åt

lärarinnor i hushållsgöromål. Till detta ändamål anvisade 1930 års riksdag

7,200 kronor och 1931 års riksdag 6,000 kronor. Sedan anslaget varit in
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

284 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

draget under budgetåren 1932/1935, anvisades av 1935 års riksdag 6,100

kronor och av 1936 års riksdag 12,800 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår ifrågasatt en höjning av delposten

till 16,000 kronor.

Det nu utgående anslaget motsvarade, framhåller överstyrelsen, 160 lärartimmar.

Behovet av undervisning i hushållsgöromål innevarande år hade

emellertid enligt vederbörande rektorers framställningar uppgått till sammanlagt

180 lärartimmar.

Den av Kungl. Majit den 17 mars 1933 utfärdade timplanen för ämnet

hushållsgöromål skulle på grund av till timplanerna fogad särskild bestämmelse

tills vidare icke tillämpas, och då vid ett stort antal läroverk lämpliga

lokaler för denna undervisning ännu icke stöde till buds, holle överstyrelsen

före, att ifrågavarande timplan icke heller under de närmaste åren

kunde träda i tillämpning. Däremot ansåge överstyrelsen det viktigt, att

för varje år anslag för ändamålet funnes tillgängliga i så stor utsträckning,

att en på frivillighetens väg framväxande undervisning icke genom anslagens

otillräcklighet hämmades. Överstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå

någon jämkning uppåt av anslaget, så att de redan nu yppade behoven

och i viss utsträckning även latenta behov, vilka under nästa läsår kunde

beräknas komma att framträda, skulle kunna skäligen tillgodoses. Överstyrelsen

föreställde sig, att i detta syfte ett anslag av 16,000 kronor, motsvarande

200 lärartimmar ä 80 kronor, skulle visa sig någorlunda tillräckligt.

I anslutning till vad jag i det föregående yttrat rörande anslag till arvoden

åt lärare i manlig slöjd vill jag tillstyrka överstyrelsens föreliggande

förslag. Förevarande delpost bör alltså vid oförändrade avlöningsförhållanden

för nästa budgetår beräknas till 16,000 kronor.

Arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Extra arvoden

åt lärare i övningsämnen. Ur förevarande delpost, som är uppförd

med 632,100 kronor, utgå följande belopp, nämligen:

till extra arvoden åt teckningslärare................kronor 286,400

» » » » gymnastiklärare ................ » 185,000

» » » » musiklärare ................... » 87,400

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor....... » 73,300

Summa kronor 632,100.

Beträffande beräkningen av de till ifrågavarande extra arvoden vid oförändrade

avlöningsförhållanden för nästa budgetår erforderliga anslagsmedlen

må anföras följande:

1. Extra arvoden åt teckningslärare. 1935 års riksdag (skrivelse

nr 8, punkten 86) medgav, att den frivilliga teckningsundervisningen

å gymnasiet finge återupptagas med en veckotimme vid vart och ett av de

högre allmänna läroverken eller sålunda med omkring 50 veckotimmar.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har anfört,

att det faktiska behovet av extra timmar åt teckningslärare för innevarande

läsår uppgått till 2,424 timmar. För nästa år beräknade överstyrelsen

en ökning av antalet klassavdelningar med 50, förutom de avdelningar,

som eventuellt tillkomme vid bifall till överstyrelsens förslag om ombildning

av vissa realskolor till högre allmänna läroverk och inrättande vid

vissa läroverk av femåriga realskolelinjer. I medeltal erfordrades för envar

av dessa avdelningar 2 timmar för undervisning i teckning och välskrivning,

varför man för undervisningen i under läsåret 1937—1938 nyupprättade

avdelningar torde böra beräkna omkring 100 veckotimmar. Vid oförändrad

tilldelning av frivillig teckning skulle följaktligen antalet inom ramen

av nuvarande läroverksorganisation erforderliga extra timmar för teckningslärare

kunna uppskattas till 2,524, varav 2,474 för obligatorisk undervisning

och 50 för frivillig sådan.

Då emellertid den nuvarande inskränkningen av teckningsundervisningen

varit till kännbart avbräck för vissa kategorier av realgymnasiets lärjungar

och från skilda håll bekymmer uttalats över ämnets försämrade ställning,

ville överstyrelsen föreslå en förhöjning av antalet frivilliga veckotimmar

från nuvarande 50 till 150.

Vid bifall till överstyrelsens förslag i sistberörda avseende skulle man

således, under förutsättning av oförändrad organisation och oförändrat antal

ordinarie lärare, hava att räkna med ett behov under läsåret 1937—1938

av tillsammans 2,624 extra veckotimmar för teckningslärare, varav 2,474 för

obligatorisk undervisning och 150 för frivillig teckning.

Emellertid hade överstyrelsen i annat sammanhang hemställt örn upprättande

från och med läsåret 1937—1938 av en teckningslärartjänst vid

högre allmänna läroverket för flickor i Orebro och ombildande från och

med samma tidpunkt av teckningslärartjänsterna vid läroverken i Haparanda

och Lidingö till teckningslärartjänster vid högre allmänt läroverk.

Därigenom skulle de ordinarie lärarnas tjänstgöringsskyldighet ökas med

(15 + 5 + 5=) 20 veckotimmar, så att i verkligheten endast 2,604 extra timmar

bleve erforderliga. Kostnaderna för denna undervisning torde böra

beräknas efter den för innevarande år konstaterade medelkostnaden av 118

kronor per veckotimme.

Enär såväl uppskattningen av de behövliga timsummorna som av genomsnittskostnaderna

vore utförd utan marginal, torde vid beräkningen av detta

anslag, på sätt vid bestämmandet av anslaget till arvoden åt extra ämneslärare

sedan några år varit fallet, en lämpligt avvägd reserv böra beräknas.

Den vid sistnämnda anslag fogade reserven, 10 extralärararvoden, motsvarade

approximativt lärarbehovet i läsämnen vid 9 avdelningar; i överensstämmelse

därmed syntes marginalen å nu ifrågavarande anslag böra sättas

lika med 18 veckotimmar, motsvarande 2 veckotimmar i envar av dessa

avdelningar. Inalles torde man följaktligen vid oförändrad läroverksorganisation

hava att räkna med (2,604+18 =) 2,622 veckotimmar och ett motsvarande

anslag å (2,622X 118=) 309,396 kronor.

Den av överstyrelsen gjorda framställningen örn inrättande av gymnasier

vid läroverken i Eslöv, Motala och Skellefteå vållade en å dessa gymnasier

belöpande merutgift å tillhopa 1,150 kronor under gymnasiernas första

verksamhetsår. Eör tecknings- och välskrivningsundervisningen i de av

överstyrelsen föreslagna nya avdelningarna av klass 15 vid samrealskolan i

Boden och högre allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg,

s. 286 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

286 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Malmö och Hälsingborg beräknades arvoden uppgående till sammanlagt

1,845 kronor.

Vid bifall till överstyrelsens förslag i sin helhet skulle följaktligen för

budgetåret 1937/1938 erfordras ett anslag till arvoden för extra timmar åt

teckningslärare av (309,396+1,150+1,845 =) i avrundat tal 312,400 kronor.

I ett vid överstyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har undervisningsrådet

August Johansson yttrat sig till förmån för 220 veckotimmars

frivillig teckningsundervisning under nästa läsår.

Med hänsyn till de betydande höjningarna i övrigt av de för de allmänna

läroverken avsedda anslagsmedlen anser jag mig icke böra för nästa budgetår

räkna med någon utökning av den frivilliga teckningsundervisningen.

De av överstyrelsen för ändamålet beräknade anslagsmedlen kunna alltså

minskas med (118x100=) 11,800 kronor. Då jag enligt det föregående

icke ämnar tillstyrka framställning till riksdagen om ändrad organisation

av berörda i Boden, Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg belägna

läroanstalter, bör det av överstyrelsen för extra arvoden åt teckningslärare

äskade anslagsbeloppet vidare minskas med 1,845 kronor. I övrigt har jag

ingen annan erinran att framställa mot överstyrelsens anslagskalkyler än att

jag, i konsekvens med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till ett av

överstyrelsen framfört förslag örn beräknande av viss anslagsmarginal under

delposten till arvoden åt extra ämneslärare, icke finner det behövligt att

beträffande förevarande anslag till extra arvoden åt teckningslärare räkna

med den av överstyrelsen ifrågasatta reserven om 18 veckotimmar, motsvarande

2,124 kronor.

Förevarande delpost bör alltså för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden

beräknas till (312,400 — 11,800 — 1,845 — 2,124 =) 296,631

kronor eller i avrundat tal 297,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning

av 10,600 kronor.

2. Extra arvoden åt gymnastiklärare. Skolöverstyrelsen har

anfört,

att det för innevarande läsår enligt rektorernas framställningar behövliga

antalet extratimmar för gymnastik uppginge till 1,901 veckotimmar. Då

behovet i anslagskalkylerna för innevarande budgetår beräknats till allenast

1,762 timmar och kostnaden per timme därjämte visat sig överstiga den

till 105 kronor beräknade, hade även välmotiverade framställningar örn tilldelning

av extra gymnastiktimmar måst lämnas utan avseende. Överstyrelsen

hade likväl, i avvaktan på en av överstyrelsen planerad noggrann

undersökning av alla de omständigheter, som vid de olika läroverken kunde

inverka på behovet av gymnastiktimmar, funnit sig böra vid detta tillfälle

utgå från det för innevarande läsår beviljade antalet extra gymnastiktimmar

och därtill endast lägga så många timmar, som motsvarade de för läsåret

1937—1938 beräknade 50 nya avdelningarna, d. v. s. 100 gymnastiktimmar.

Överstyrelsen beräknade alltså 1,862 extra timmar för den obligatoriska

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gymnastiken under läsåret, under förutsättning av oförändrad läroverksorganisation

och oförändrat antal ordinarie gymnastiklärare.

Däremot funne sig överstyrelsen nu böra ifrågasätta ett återupptagande i

begränsad omfattning av den vid läroverken tidigare försöksvis bedrivna

hållningsrättande gymnastiken, i vilket avseende yttras:

I timplanerna för rikets allmänna läroverk angåves, att å tid utom timplanen

och i den utsträckning därtill anslagna medel lämnade tillgång särskild

hållningsrättande gymnastik skulle kunna meddelas åt de lärjungar,

som efter skolläkarens bestämmande därav vore i behov. Anslag för försöksverksamhet

på detta område beviljades senast av 1931 års riksdag. För

fullföljande av dessa försök under läsåret 1932—1933 äskade Kungl. Maj:t

av 1932 års riksdag ett anslag, motsvarande arvoden för 173 veckotimmar.

Med hänsyn till den då inbrytande ekonomiska depressionen hade riksdagen

emellertid icke funnit sig böra bevilja anslaget.

Ehuru det vid läroverken torde varit allmänt bekant, att för innevarande

budgetår medel icke stöde till buds för hållningsrättande gymnastik, bade

i icke mindre än 25 fall vederbörande rektorer antingen begärt anslag till

sådan gymnastik eller åtminstone framhållit angelägenheten av att densamma

snarast möjligt måtte återupptagas. Så anförde exempelvis rektor

vid högre allmänna läroverket i Östersund: »Det torde icke vara det minsta

tvivel underkastat, att behovet av sådan hållningsgymnastik är stort vid

detta läroverk liksom säkerligen de flesta svenska läroverk i vår tid -— all

idrottslig verksamhet till trots. Särskilt inom gymnasiet märker man år

från år allt flera lärjungar, vilkas fysiska hållning, vare sig de sitta, gå

eller stå, lämnar mycket övrigt att önska. En väl och målmedvetet använd

veckotimme för korrigering och motverkande av bristerna i här ifrågavarande

avseende skulle givetvis vara på sin plats.» Rektor vid Vasa realskola

i Stockholm hade meddelat, att under läsåret 1935—1936 hållningsrättande

gymnastik utan kostnad för statsverket kunnat meddelas lärjungar,

som i särskilt hög grad varit i behov därav, tillsammans inemot ett femtiotal.

Undervisningen hade omfattat 1]/2 veckotimme, och varje lärjunge

hade erhållit dylik undervisning två gånger i veckan, varje gång 15 minuter^

Verksamheten hade visat påtagligt goda verkningar.

Överstyrelsen utginge emellertid från att försöken nu borde upptagas

blott i mindre skala. Därvid torde vid ett eller annat läroverk försök böra

göras med ett förhållandevis stort timantal, så utmätt, att ett antal lärjungar

skulle kunna erhålla en någorlunda omfattande individuell behandling,

och samtidigt vid andra läroverk försök med en tilldelning av blott en

eller annan veckotimme, under vilken varje särskild elev, som därav funnes

hava behov, skulle kunna göras förtrogen med de grupper av rörelser, som

särskilt vore ägnade att motverka hos honom konstaterade hållningsdefekter,

och därigenom sättas i stånd att på egen hand fullfölja arbetet och utnyttja

den vunna färdigheten. Aven en sådan i viss mån rådgivande verksamhet

torde äga sitt obestridliga värde, enär lärjungarna icke alltid på

egen hand kunde förvärva insikt örn sina egna hållningsdefekter och än

mindre utan anvisningar från lärarens sida göra något för att motarbeta

desamma.

Med hänsyn till den mycket begränsade omfattning, den föreslagna verksamheten

vore avsedd att erhålla, ansåge överstyrelsen arvoden för 50 veckotimmar

vara ett för närvarande väl avvägt belopp. Timsumman för de

extra gymnastiktimmarna skulle därigenom höjas till 1,912.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

288 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Därest det av överstyrelsen i annat sammanhang framställda förslaget

angående ombildande av gymnastiklärartjänsterna vid läroverken i Haparanda

och Lidingö till gymnastiklärartjänster vid högre allmänt läroverk

vunne riksdagens bifall, kunde antalet extra timmar reduceras med 16

timmar.

Slutligen ville överstyrelsen även för denna delpost föreslå en reserv, som

enligt i det föregående tillämpade principer icke torde böra uppskattas lägre

än 18 veckotimmar.

Inklusive reserven skulle alltså behovet av extra timmar för gymnastik

under läsåret 1937—1938 under förutsättning av oförändrad läroverksorganisation

böra beräknas till (1,862 + 50—16+18=) 1,914 timmar. På grund

av under innevarande budgetår gjorda erfarenheter torde beräknade medelkostnaden

böra höjas till 106 kronor per timme. Det inom ramen av nuvarande

organisation erforderliga anslaget torde alltså böra beräknas till

(1,914x106=) 202,884 kronor.

För genomförande av de av överstyrelsen enligt det föregående föreslagna

organisationsändringarna erfordrades ytterligare ökning av anslaget, nämligen

med inalles 1,265 kronor för de föreslagna gymnasierna i Eslöv, Motala

och Skellefteå och inalles 2,060 kronor för de nya avdelningarna av klass

l5 vid samrealskolan i Boden och högre allmänna läroverken för flickor i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Hela det för extra arvoden

åt gymnastiklärare under budgetåret 1937/1938 erforderliga anslaget skulle

således uppgå till (202,884 + 1,265+2,060=) 206,209 kronor eller avrundat

nedåt 206,200 kronor.

Det av överstyrelsen framlagda förslaget örn att anslagsmedel åter måtte

upptagas för hållningsrättande gymnastik anser jag vara synnerligen behjärtansvärt.

Jag tillstyrker därför, att, på sätt överstyrelsen hemställt, ett

arvodesbelopp, motsvarande 50 veckotimmars undervisning, avsättes för

ändamålet. A andra sidan bör det av överstyrelsen beräknade anslagsbehovet

av skäl, som framgå av vad jag ovan yttrat rörande anslag till extra

arvoden åt teckningslärare, minskas dels med ett belopp, motsvarande den

av överstyrelsen beräknade anslagsreserven, d. v. s. 1,908 kronor, dels ock

med ovanberörda belopp av 2,060 kronor. Förevarande anslagsmedel böra

alltså för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsvillkor beräknas till

(206,200 — 1,908 — 2,060=) 202,232 kronor eller i avrundat tal 202,200

kronor. Anslagshöjningen utgör 17,200 kronor.

3. Extra arvoden åt musiklärare. Skolöverstyrelsen har erinrat,

att det för innevarande budgetår till extra arvoden åt musiklärare anvisade

beloppet av 87,400 kronor motsvarade 747 veckotimmar efter en genomsnittskostnad

av 117 kronor per timme. I verkligheten hade för innevarande

läsår 754 veckotimmar beviljats till en genomsnittlig kostnad av icke fullt

116 kronor per veckotimme. Rektorernas framställningar utvisade ett behov

av sammanlagt 935 veckotimmar. Den nödvändiga reduktionen bade väsentligen

drabbat de för undervisning i instrumentalmusik begärda timmarna.

Överstyrelsen har vidare, efter att hava påpekat, att ämnet musik vore

ett av de ämnen, beträffande vilka 1933 års tim- och undervisningsplaner

på grund av övergångsbestämmelser ännu icke trätt i kraft, ifrågasatt, att

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förevarande anslagsmedel skulle för budgetåret 1937/1938 så avpassas, att

hela det för läroverkens sångundervisning och den teoretiska musikundervisningen

enligt sagda undervisningsplan erforderliga timantalet från och

med höstterminen 1937 kunde tagas i anspråk, medan för detta år ingen

väsentlig ändring i instrumentalmusikens ställning skulle företagas. Sammanlagt

tarvade musikundervisningen vid de allmänna läroverken efter ikraftträdandet,

såvitt anginge sångundervisningen och den teoretiska musikundervisningen,

av 1933 års timplan arvoden för 2,050 veckotimmar. Då

vid bifall till överstyrelsens i annat sammanhang framställda förslag om

ombildning från och med läsåret 1937—1938 av en musiklärartjänst vid

högre allmänna läroverket i Lidingö till musiklärartjänst vid högre allmänt

läroverk, skulle nästkommande budgetår finnas 52 lärare vid högre allmänna

läroverk och 31 vid samrealskolor med en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet

av 1,059 veckotimmar, skulle alltså för läsåret 1937—1938 avses

(2,050 — 1,059 =) 991 extratimmar för musiklärare, alltså en ökning med

237 i jämförelse med innevarande år. Under antagande av oförändrad

genomsnittskostnad per veckotimme under budgetåret 1937/1938 skulle det

för året erforderliga anslaget till extra arvoden åt musiklärare komma att

belöpa sig till (991 x116 =) 114,956 kronor.

I detta belopp inginge icke de kostnader, som skulle uppstå, i händelse,

på sätt överstyrelsen föreslagit, vissa samrealskolor med början läsåret

1937—1938 ombildades till högre allmänna läroverk eller femårig realskolelinje

inrättades vid några läroverk, där sådan för närvarande ej förefunnes.

Anslagsökningen vid dessa organisationsändringar skulle uppgå till sammanlagt

870 kronor för de nya gymnasierna i Eslöv, Motala och Skellefteå och

sammanlagt 1,280 kronor för de nya avdelningarna av den femåriga realskolan

vid samrealskolan i Boden och högre allmänna läroverken för flickor

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Hela det för extra timmar åt musiklärare för budgetåret 1937/1938 erforderliga

belopp belöpte sig således till (114,956 + 870+1,280 =) 117,106 kronor

eller avrundat 117,100 kronor,

Ehuru jag väl inser det önskvärda i en förbättrad musikundervisning vid Departede

allmänna läroverken, finner jag mig på grund av de betydande höjningarna

i övrigt av läroverksanslaget icke böra för närvarande räkna med

den ökning av förevarande anslagsmedel, som överstyrelsen föreslagit i syfte

att möjliggöra ett realiserande i viss utsträckning av 1933 års undervisningsplan.

Jag förordar därför blott så stor höjning av ifrågavarande anslagspost,

som betingas av tillkomsten av nya klassavdelningar. Enligt under hand

från överstyrelsen införskaffade uppgifter kan vid oförändrad organisation

det ytterligare erforderliga antalet extra timmar uppskattas till 60 för läsåret

1937—1938 och anslagsmedlen alltså till (116x60 =) 6,960 kronor.

Vid bifall till det förut framförda förslaget rörande ombildning av en musiklärartjänst

i Lidingö bör emellertid sistnämnda siffra minskas med ett belopp,

motsvarande 6 veckotimmar, d. v. s. 696 kronor. Den därvid erhållna

resten bör å andra sidan höjas med ett belopp av 870 kronor, belöpande

på det i det föregående framlagda förslaget örn inrättande av vissa nya

statliga gymnasier.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

19

s. 290 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

290 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Till förevarande ändamål bör alltså för nästa budgetår vid oförändrade

avlöningsförhållanden beräknas ett belopp av (87,400 + 6,960 — 696 + 870=)

i runt tal 94,400 kronor, innebärande en anslagshöjning av 7,000 kronor.

4. Extra arvoden åt lärarinnor i slöjd för flickor. Skolöverstyrelsen

har erinrat,

att dessa anslagsmedel för innevarande budgetår beräknades under den

förutsättningen, att det erforderliga antalet veckotimmar skulle komma att

uppgå till 953 med en medelkostnad av 77 kronor. Kostnaden hade något

överstigit den beräknade. Till följd därav hade anslaget endast medgivit

anordnande av 946 veckotimmars undervisning. Rektorernas anslagskrav

hade motsvarat 993 veckotimmar. Anslaget syntes alltså ha varit väl knappt

beräknat. Som en följd därav hade praktiskt taget all frivillig slöjd för

innevarande läsår måst indragas. Även örn en eller annan av rektorernas

framställningar befunnits mindre starkt motiverad, syntes det dock framgå,

att anslaget, för att helt fylla sitt ändamål, icke bort sättas lägre än till

ett belopp, motsvarande 970 veckotimmar.

Ökningen av antalet slöjdavdelningar från innevarande läsår till läsåret

1937—1938 å det stadium av realskolan, där obligatorisk slöjd för flickor

förekomme, torde böra beräknas till omkring 20, motsvarande en till 40

veckotimmar uppskattad ökning av antalet extra undervisningstimmar vid

oförändrat antal ordinarie lärare i ämnet. Örn emellertid de av överstyrelsen

i annat sammanhang föreslagna 5 nya lärarinnetjänsterna i kvinnligt

handarbete inrättades, komme ytterligare sammanlagt 30 timmar att uppehållas

av ordinarie lärarinnor. I verkligheten skulle följaktligen då antalet

extra timmar i slöjd för flickor uppgå till (970 + 40 — 30 =) 980 veckotimmar.

Kostnaden för dessa extra timmar utgjorde efter en medelkostnad av

77 kronor 50 öre per veckotimme (980X77.5 =) 75,950 kronor.

Om i överensstämmelse med överstyrelsens förslag femåriga realskollinjer

från och med läsåret 1937—1938 upprättades vid vissa läroverk, skulle

kostnaden ökas med tillhopa 1,750 kronor.

Hela det för budgetåret 1937/1938 erforderliga anslaget uppginge följaktligen

till 77,700 kronor.

Den av överstyrelsen beräknade anslagssumman bör, såsom av det föregående

framgår, minskas med omförmälda belopp å 1,750 kronor. I övrigt

har jag, som ovan tillstyrkt inrättandet av de av överstyrelsen berörda fem

nya lärarinnetjänsterna i kvinnlig slöjd, intet att erinra mot kostnadsberäkningarna

för nästa budgetår. Förevarande anslagsmedel böra alltså vid

oförändrade avlöningsförhållanden upptagas med (77,700— 1,750 =) 75,950

kronor, eller i avrundat tal 76,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning

med 2,700 kronor.

5. Sammanfattning. I det föregående har jag vid oförändrade av
-

löningsförhållanden beräknat

till extra arvoden åt teckningslärare................. kronor 297,000

» » • » » gymnastiklärare................. » 202,200

» » . . » musiklärare ................... » 94,400

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor....... » 76,000

eller tillhopa kronor 669,600.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Majlis -proposition Nr 271.

Förevarande delpost bör alltså i avlöningsstaten för de allmänna läroverken

vid nuvarande avlöningsbestämmelser för nästa budgetår beräknas till

sammanlagt 669,600 kronor. Anslagshöjningen utgör (669,600 -—632,100 =)''

37,500 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden åt

lärare vid inbyggda praktiska realskollinjcr. 1933 års riksdag medgav, att

försök finge vidtagas med i allmänt läroverk eller kommunal mellanskola

inbyggda praktiska realskollinjcr till ett antal av högst tre (jfr proposition

nen nr 161 och riksdagens skrivelse nr 257). I anledning härav igångsattes

under läsåret 1933—1934 sådana försök vid tvenne allmänna läroverk,

nämligen Vasa realskola i Stockholm (teknisk linje) och samrealskolan i

Säffle (handelslinje). Under läsåret 1934—1935 tillkom en handelslinje vid

samrealskolan i Nässjö. 1935 års riksdag medgav inrättandet av ytterligare

tre linjer av ifrågavarande art och uppförde på grund härav förevarande

delpost med 14,200 kronor, avsett att bestrida merkostnaden för samtliga

sex linjer. Med början av läsåret 1935—1936 kom en fjärde dylik linje

till stånd vid samrealskolan i Arvika (handelslinje). Från och med läsåret

1936—1937 har en huslig linje anordnats vid högre allmänna läroverket

för flickor i Hälsingborg och en handelslinje vid samrealskolan i Tidaholm.

Samtliga av riksdagen beviljade sex linjer äro sålunda tagna i bruk. För

innevarande budgetår är ifrågavarande delpost uppförd med förslagsvis

13,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet under budgetåret 1937/1938i

för nämnda sex linjer till sammanlagt 20,270 kronor. Ökningen är betingad

av tillkomsten av andra årskursen vid vardera av de praktiska linjerna

vid högre flickläroverket i Hälsingborg och samrealskolan i Tidaholm.

Med hänsyn till den stora betydelse, som dessa praktiska försökslinjer

måste tillmätas, liksom ock till det stegrade intresse, för vilket de vore föremål

å skilda orter, ansåge sig emellertid överstyrelsen böra räkna med upprättandet

av ytterligare tre linjer. Överstyrelsen funne emellertid tiden vara

inne för att dessa linjer överfördes från försöksstadiet och infogades som

ett fast led i vår högre undervisning. De försök, som anställts, hade genomgående

utfallit fördelaktigt, och ifrågavarande skolors rektorer hade vitsordat

linjernas gynnsamma inverkan på lärjungarnas intresse och framsteg i

studierna. Kungl. Majit syntes sålunda böra erhålla bemyndigande att efter

vederbörlig framställning medgiva upprättande vid allmänt läroverk eller

kommunal mellanskola av inbyggd praktisk linje. De bestämmelser, som

hittills utfärdats i form av kungl, brev, torde böra erhålla karaktären av en

för dessa linjer gällande kungörelse eller stadga.

Linjernas förekomst inom skolorganisationen komme, även om försöksstadiet

nu uppgåves, att vara beroende på riksdagens beslut så till vida,

som riksdagen ägde möjlighet alt uppställa de villkor och restriktioner, som

den funne påkallade. Överstyrelsen hade, såsom nyss anförts, räknat med

att tre .nya linjer av denna typ skulle tillkomma under budgetåret 1937/

1938. Överstyrelsen räknade därvid med en linje av vartdera slaget, även

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

om anslaget icke borde bindas vid något villkor av denna art, då möjlighet

syntes böra hållas öppen att upprätta handelslinje, teknisk linje eller huslig

linje allt efter den efterfrågan, som kunde visa sig inträda.

Beträffande kostnaderna för dessa nya linjer ansåge sig överstyrelsen böra

räkna med att en första årskurs av teknisk linje droge en merkostnad av

minst 850 kronor samt att en hushållslinje kunde upprättas utan någon

merkostnad. Därvid vore emellertid förutsatt, att linjens upprättande icke

vore förenat med ökning i totalantalet avdelningar, utan att en allmän linje

i vartdera fallet ersattes av en teknisk, respektive hushållslinje. Skulle lärjungefördelningen

mellan linjerna bliva sådan, att en avdelning i någotdera

fallet tillkomme, bleve kostnaderna givetvis större, även om de, med hänsyn

till möjlighet av samläsning i stor utsträckning, likväl begränsades. I

fråga om den tredje linjen, handelslinjen, ansåge sig överstyrelsen försiktigtvis

böra räkna med detta alternativ, att en ny avdelning tillkomme, dock

med samläsning med den allmänna linjen i fråga om övningsämnen helt

och hållet och beträffande de teoretiska ämnena i väsentlig utsträckning.

Vid sådant förhållande beräknade överstyrelsen den sammanlagda kostnaden

för en första årskurs av förenämnda linje till 2.250 kronor. För de tre till

nyinrättande föreslagna praktiska linjerna skulle alltså det totala anslagsbehovet

för budgetåret 1937/1938 belöpa sig till (850 + 0 + 2,250 =) 3,100

kronor. Då de förutvarande sex linjerna beräknats draga en kostnad av

20,270 kronor, erfordrades alltså för sagda ändamål ett sammanlagt belopp

å (20,270 + 3,100 =) 23,370 kronor eller avrundat nedåt 23,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har sedermera i skrivelse den 23 december 1936 till komplettering

av nämnda framställning framlagt förslag angående arvoden åt

lärare vid inbyggda praktiska realskollinjer, i vilket hänseende hänvisas till

handlingarna i ärendet. Vad de allmänna läroverken beträffar, har överstyrelsen

i skrivelsen även till behandling upptagit frågan om redovisningen

av de på berörda linje belöpande löneutgifterna:

Överstyrelsen hade såsom beräkningsgrund för anslaget vid de ovannämnda

kalkylerna använt den merkostnad, som beräknats uppkomma genom

inrättande av linjerna i fråga. Överstyrelsen hade nämligen funnit det vara

av intresse och värde att kunna någorlunda exakt beräkna de särskilda

kostnader, som betingats av denna försöksanordning. Vissa praktiska olägenheter

vore emellertid förbundna med en sådan beräkning av anslaget.

Örn exempelvis en avdelning å handelslinjen samläst med en avdelning å

den allmänna linjen under 4 veckotimmar i engelska, men dessutom haft

1 veckotimme särskild undervisning, syntes det föga lämpligt, att lärarens

avlöning skulle uppdelas på två anslag.

Ville man undvika denna olägenhet, syntes två alternativ erbjuda sig.

Antingen kunde det särskilda anslaget till arvoden åt lärare å den praktiska

linjen helt slopas och anslaget uppdelas på övriga anslag till avlöning

av lärare, eller också kunde det särskilda anslaget begränsas till att endast

avse undervisningen i de s. k. praktiska ämnena (handels-, tekniska och

hushållsämnen). Av olika skäl vore överstyrelsen mest böjd för att förorda

det senare alternativet. Framför allt erhölle man genom att bibehålla ett

särskilt anslag alltjämt en approximativ uppskattning av merkostnaden för

den ifrågavarande anordningen. I själva verket utgjorde kostnaden för

undervisning i praktiska ämnen huvudposten inom ifrågavarande särskilda

anslag, alldenstund lärjungarna å den praktiska linjen vanligen hade en

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

avsevärt mindre undervisning i teoretiska ämnen än lärjungarna å den allmänna

linjen och det endast vore i vissa speciella ämnen å handelslinjen,

respektive den tekniska linjen, som lärjungarna erhölle någon timmes undervisning

mer än de övriga lärjungarna. Aven om anslaget vid begränsning

till att avse allenast de praktiska läroämnena icke komme att täcka fullt

hela merkostnaden, bleve denna dock tämligen nära identisk med anslagsbeloppet.

En viss minskning av anslaget skulle under sådana förhållanden kunna

göras med en motsvarande höjning närmast av extraläraranslaget. Då emellertid

denna minskning, respektive höjning bleve skäligen obetydlig, funne

överstyrelsen icke tillräcklig anledning föreligga att nu ifrågasätta någon

ändring i de tidigare angivna beloppen.

Överstyrelsen har tillagt följande, vilket har avseende å både de allmänna

läroverken och de kommunala mellanskolorna:

Därest en reglering av vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor

anställda lärares avlöningsförhållanden skulle komma till stånd vid

1937 års riksdag, torde de jämkningar i de av överstyrelsen föreslagna beloppen

böra vidtagas, vilka erfordrades för att de föreslagna grunderna för

avlöningen skulle kunna tillämpas. Samtidigt ville överstyrelsen emellertid

framhålla, att dessa grunder föreslagits i avvaktan på en mera omfattande

erfarenhet än den, som för närvarande förelåge, och att den sålunda föreslagna

relationen mellan lärarnas i teoretiska och lärarnas i praktiska läroämnen

avlöningsförmåner kunde komma att inom en jämförelsevis nära

framtid visa sig tarva en justering.

Frågan örn avlöningsförmånerna stöde i nära samband med frågan om

vederbörande lärares kvalifikationer. Några särskilda behörighetsvillkor för

undervisning i praktiska läroämnen hade tills vidare icke uppställts, utan

vederbörandes kompetens hade fått prövas av skolans rektor och skolöverstyrelsen.

Med hänsyn till svårigheten att å mindre orter erhålla kompetent

lärarkraft för dessa uppgifter torde det vara rådligast att tills vidare

bibehålla detta förfaringssätt. I och för sig vore det givetvis önskvärt,

såsom överstyrelsen framhållit i utlåtande den 24 april 1931 över 1927

års skolsakkunnigas utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer

på realskolans åldersstadium, att kvalifikationerna för här ifrågavarande

lärare kunde stabiliseras vid krav på genomgång av tekniska högskolan

eller handelshögskolan eller på därmed fullt jämförlig utbildning.

För närvarande torde detta emellertid icke vara möjligt, och så länge det

icke gällde ordinarie lärare utan vanligen endast timlärare, torde den individuella

prövningen av kompetensen från fall till fall få anses vara tillfyllest.

Jag är med skolöverstyrelsen ense om att de hittillsvarande resultaten av

försöken med praktiska realskollinjer utfallit så fördelaktigt, att fullgoda

skäl föreligga för att infoga denna så betydelsefulla utbildningsform som

en fast beståndsdel av läroverksorganisationen. Härvid avser jag ej blott

de allmänna läroverken utan också de kommunala mellanskolorna. I annat

sammanhang torde jag få tillfälle återkomma till motsvarande, de högre

folkskolorna berörande fråga. I enlighet med överstyrelsens förslag torde

Kungl. Majit böra hos riksdagen utverka bemyndigande att efter vederbörlig

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Oeparte
mentschefen.

29-1 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

framställning medgiva upprättande vid allmänt läroverk eller kommunal

mellanskola av inbyggd praktisk linje i huvudsaklig överensstämmelse med

de linjer av denna art, som hittills upprättats. Jag gör nedan hemställan

i detta syfte.

Vid behandlingen av läroverkslärarnas löneregleringsfråga har jag i vissa

hänseenden tagit ställning även till spörsmålet örn löneförmånerna för de

lärare, som anlitas för undervisningen vid dessa linjer. Jag hänvisar härutinnan

till det föregående. Jag saknar anledning att i detta sammanhang

närmare ingå på den av överstyrelsen vidrörda frågan örn fastställande av

särskilda behörighetsvillkor för undervisning i praktiska läroämnen. Jag

förutsätter, att överstyrelsen även i fortsättningen har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål.

Jag torde senare få tillfälle återkomma till frågan örn arvodesgrunderna

vid i kommunala mellanskolor inbyggda praktiska realskollinjer och örn

statsbidrag till sådana linjer.

I likhet med överstyrelsen anser jag det riktigast, att från förevarande

delpost bestridas arvodeskostnader för undervisning i de praktiska läroämnena,

alltså för de ämnen, som äro för utbildningslinjerna karakteristiska.

Ifrågakommande löneförbättringar och dyrtidstillägg böra givetvis avföras

från de för dessa ändamål särskilt avsedda anslagsmedlen. För att markera

delpostens ändamål torde det vara lämpligt att giva den benämningen

»Arvoden åt lärare i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska realskollinjer».

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda de bestämmelser,

som föranledas av vad ovan anförts. Jag vill redan nu framhålla,

att det synes lämpligt att genom en särskild stadga reglera de praktiska

linjerna.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar har jag ingen erinran att framställa.

Jag förordar alltså, att posten för nästa budgetår — med utgångspunkt

från nuvarande löneförhållanden — beräknas till förslagsvis 23,000 kronor,

motsvarande en anslagshöjning av 10,000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Understöd

åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom. Denna delpost är

nu uppförd med förslagsvis 8,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke funnit anledning föreligga att för nästa budgetår

ändra beloppet.

Vid hittillsvarande avlöningsförhållanden torde delposten böra beräknas

till oförändrat belopp, 8,000 kronor.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvoden åt

skolkare. Ur denna delpost, som för innevarande budgetår är uppförd med

förslagsvis 100,600 kronor, bestridas dels fasta arvoden åt skolläkare till ett

belopp av 51,600 kronor, dels ock rörliga arvoden åt skolläkare till ett belopp

av förslagsvis 49,000 kronor. Fast arvode utgör 500 kronor vid högre

allmänt läroverk, utom vid läroverken i Bromma i Stockholm, i Haparanda

och i Lidingö, där det utgår med 400 kronor, samt 300 kronor vid realskola.

Rörligt arvode utgår med 1 krona för varje under höstterminen närvarande

lärjunge (jämför punkt 152 av 1933 års åttonde huvudtitel).

Skolöverstyrelsen har hemställt om en ökning av posten till 102,000 kronor

för nästa budgetår.

Under budgetåret 1937/1938 inginge, anför överstyrelsen, högre allmänna

läroverket i Bromma i Stockholm i sitt fjärde arbetsår, vadan såväl gymnasiet

som den fyraåriga realskolan vore fullständiga. Gymnasiet vid högre

allmänna läroverket i Haparanda komme att omfatta tre ringar av det fyraåriga

latingymnasiet, varjämte det treåriga realgymnasiet vore fullt utbildat;

vid kommunala gymnasiet i Lidingö komme det fyraåriga gymnasiets tre

lägsta ringar att vara förstatligade. Vid vart och ett av de två förstnämnda

läroverken, vilka då kunde betraktas som fullständiga högre allmänna läroverk,

torde det fasta arvodet till skolläkaren böra utgå med 500 kronor och

vid högre allmänna läroverket i Lidingö med 450 kronor, vilket i jämförelse

med motsvarande arvoden för innevarande budgetår för dessa läroverk innebure

en ökning med tillhopa 250 kronor. Vid bifall till av överstyrelsen i

annat sammanhang framställt förslag angående ombildning av samrealskolan

i Skellefteå till högre allmänt läroverk och förstatligande av kommunala

gymnasierna i Eslöv och Motala torde vidare ett fast arvode å 350 kronor

böra beräknas åt skolläkarna vid vart och ett av dessa läroverk. Delposten

för fasta arvoden åt skolläkare skulle därigenom ytterligare ökas med 150

kronor. Då fasta arvoden åt skolläkarna vid övriga läroverk torde böra

utgå med oförändrade belopp enligt fastställda grunder, torde den till ifrågavarande

arvoden avsedda delposten böra fastställas till (51,600 + 250+150 =)

52,000 kronor.

Anslagsmedlen för rörliga arvoden torde med hänsyn till stegrat lärjungeantal

böra höjas med 1,000 kronor till 50,000 kronor.

Den av överstyrelsen föreslagna höjningen med 400 kronor av de för

fasta arvoden avsedda anslagsmedlen vill jag tillstyrka. Däremot har jag

ej funnit erforderligt att nu räkna med en höjning av det för rörliga arvoden

beräknade anslagsbeloppet. Anmärkas må, att den höjning av sistnämnda

belopp, som enligt det föregående erfordras vid bifall till förslaget

örn inrättande av nya statliga gymnasier, är så obetydlig, att den ej torde

behöva här tagas i betraktande.

Förevarande delpost bör alltså uppräknas med 400 kronor och följaktligen

bestämmas till förslagsvis 101,000 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

296 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit i Arvoden åt

tillsyningslärare, kvinnliga sakkunniga och första lärarinnor. Denna delpost

är nu uppförd med 42,050 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat dels en minskning av

posten med 300 kronor på grund av att två tjänster som första lärarinnor

ombildats till ämneslärarinnebefattningar, dels ock en ökning av densamma

med 100 kronor med hänsyn till den successiva utvidgningen av det högre

allmänna läroverket i Bromma i Stockholm samt i följd härav hemställt,

att för ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår beräknas ett belopp

av 41,850 kronor.

I enlighet härmed beräknar jag förevarande delpost vid oförändrade löneförhållanden

för nästa budgetår till 41,850 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Särskilda

arvoden vid provårsläroverk. Denna delpost är nu uppförd med 91,800

kronor.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag om provisorisk utvidgning

av provårsinstitutionen bör förevarande delpost höjas med 14,400

kronor till 106,200 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden åt bibliotekarier.

Denna delpost är nu uppförd med 63,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår funnit sig böra föreslå en ökning

av delposten med ett till 500 kronor avrundat belopp för att möjliggöra

förhöjda arvoden till de alltjämt under utbyggnad varande läroverken i

Bromma i Stockholm, i Haparanda och i Lidingö.

Överstyrelsens förslag torde böra biträdas och posten alltså höjas med

500 kronor. Härutöver lärer den emellertid, såsom framgår av vad ovan

anförts rörande inrättande av nya statliga gymnasier, böra höjas med 300

kronor. Posten bör alltså för nästa budgetår beräknas till 63,800 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna.

Denna delpost är nu uppförd med 62,700 kronor.

Enligt gällande grunder utgå ifrågavarande arvoden endast vid läroverk

med minst 6 klassavdelningar och vid dessa läroverk dels i form av ett

grundarvode, till beloppet beroende av läroverkets karaktär och läge, dels

ock vid läroverk med minst 7 klassavdelningar i form av ett efter lärjungeantalet

växlande tilläggsarvode.

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att förevarande delpost måtte för nästa

budgetår höjas med 1,900 kronor till 64,600 kronor. Av överstyrelsens

framställning inhämtas:

I fråga örn grundarvoden beräknades höjning dels med tillhopa 510 kronor

för genomförande av den föreslagna ombildningen av envar av samrealskolorna

i Eslöv, Motala och Skellefteå till högre allmänt läroverk och

dels med 80 kronor för beredande av arvode åt skrivbiträde vid ännu en

av samrealskolorna, vilken kunde antagas vid början av läsåret 1937—1938

uppnå det för utgående av grundarvode stipulerade antalet lärjungeavdelningar.

Detta motvägdes dock delvis av att nya elementarskolan i Stockholm,

vars karaktär av en statens provskola numera i det väsentliga upphört,

hädanefter icke torde böra tillerkännas högre grundarvode än det, som

utginge till högre allmänna läroverk i Stockholm utan provårsfunktioner,

varigenom 75 kronor besparades. Å de för tilläggsarvoden avsedda anslagsmedlen

beräknades en höjning med 1,350 kronor, beroende på emotsedd

ökning av antalet lärjungar vid läroverk med minst 7 klassavdelningar.

I det föregående har jag beräknat en höjning av förevarande delpost med

allenast 280 kronor på grund av förslaget om inrättande av nya statliga

gymnasier. Det av överstyrelsen angivna anslagsbeloppet bör alltså miuskas

med 230 kronor. Det ovan framlagda förslaget örn utvidgning av provårsinstitutionen

medför å andra sidan en höjning av nämnda anslagsbelopp

med 2,400 kronor.

I övrigt lämnar jag överstyrelsens kalkyler utan erinran. Förevarande

delpost bör alltså höjas med (1,900 — 230 + 2,400=) 4,070 kronor eller med

i runt tal 4,000 kronor till 66,700 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemäns Tillfällig

löneförbättring. Förevarande delpost är nu uppförd med förslagsvis 2,179,000

kronor.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till i runt

tal 2,197,000 kronor.

Enligt i det föregående verkställda beräkningar uppstår för nästa budgetår

en merkostnad för tillfällig löneförbättring å 7,577 kronor, därest statliga

gymnasier inrättas på sätt ovan ifrågasatts. På grund härav och i anledning

av överstyrelsens beräkningar torde förevarande delpost böra för nästa

budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden beräknas till i runt tal

2,190,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 11,000 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Provisorisk

avlöningsförbättring. Förevarande delpost är nu uppförd med förslagsvis

446,650 kronor.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

298 Kungl. Marits proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för den provisoriska avlöningsförbättringen

under budgetåret 1937/1938 till 449,000 kronor.

Nyssberörda förslag om inrättande av nya statliga gymnasier medför enligt

det föregående en för budgetåret 1937/1938 med 780 kronor ökad utgift

för provisorisk avlöningsförbättring. På grund härav och i avrundningssyfte

torde förevarande delpost med biträdande i övrigt av överstyrelsens

kalkyler böra för nästa budgetår vid nuvarande avlöningsförhållanden

beräknas till 450,000 kronor, innebärande en anslagshöjning av 3,350 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Personliga

lönetillägg åt vissa ordinarie Övningslärare. Från denna delpost, nu

uppförd med förslagsvis 4,500 kronor, utgår till vissa ordinarie lärare i övningsämnen

vid de allmänna läroverken, som erhållit anställning före den

1 mars 1927, ersättning för på grund av 1927 års skolreform minskade

avlöningsförmåner.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till den minskade medelsåtgången hemställt,

att förevarande delpost måtte för nästa budgetår bestämmas till 4,000

kronor.

Jag biträder överstyrelsens förslag och beräknar alltså ifrågavarande delpost

vid oförändrade avlöningsförhållanden för budgetåret 1937/1938 till

4,000 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Vissa

ersättningar. Från förevarande delpost, som nu är uppförd med förslagsvis

1,300 kronor, bestridas vissa hyresersättningar och ersättningar för minskning

i löneinkomster åt lärare, i vilkas avlöningsförmåner ingå donationsmedel

m. m.

I delposten ingår nu ett belopp å 1,000 kronor till hyresersättuing åt

rektor vid nya elementarskolan i Stockholm. Sedan Stockholms stad den

27 januari 1936 åtagit sig att från och med läsåret 1936—1937 tillhandahålla

rektor vid läroverket bostad eller hyresersättning, bör posten minskas

med nämnda belopp till 300 kronor.

Sammanfattning. Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle de

särskilda posterna i avlöningsstaten för de allmänna läroverken för nästa

budgetår vid oförändrade löneförhållanden beräknas till efterföljande belopp

(ökningarna, respektive minskningarna angivas inom parentes):

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall)

tjänstgöringspenningar......kronor 9,899,200 ( + 148,000)

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... > 1,460,000 (+ 30,000)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

................ » 90,000 11,449,200 (+178,000)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extra ämneslärare. . kronor 1,208,200 ( + 175,900)

b. Arvodesförhöjning åt vissa extra

ordinarie ämneslärare, förslagsvis

2,500

(-

17,500)

c. Arvoden åt lärare i manlig slöjd

d. Arvoden åt lärarinnor i hushålls-

»

44,000

( +

10,000)

göromål...............

e. Extra arvoden åt lärare i övnings-

»

16,000

( +

3,200)

»

669,600

( +

37,500)

f. Arvoden åt lärare i praktiska läro-

ämnen vid inbyggda praktiska

realskollinjer, förslagsvis.....

>

23,000

( +

10,000)

g. Understöd åt extra ordinarie lä-

rare vid förfall på grund av sjuk- dom, förslagsvis..........

»

8,000

h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis

»

101,000

( +

400)

i. Arvoden åt tillsyningslärare,

kvinnliga sakkunniga och första

lärarinnor..............

41,850

(-

200)

j. Särskilda arvoden vid provårs-

läroverk ...............

»

106,200

( +

14,400)

2,220,350

(+233,700)

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a Arvoden åt bibliotekarier.....

b. Arvoden åt biträden å rektors-

kronor

63,800

( +

800)

expeditionerna...........

>

66,700

( +

4,000)

130,500

( +

4,800)

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste-

män:

a. Tillfällig löneförbättring, förslags-

vis... ................

kronor 2,190,000

( +

11,000)

b. Provisorisk avlöningsförbättring,

förslagsvis..............

c. Personliga lönetillägg åt vissa

»

450,000

( +

3,350)

ordinarie Övningslärare, förslags-

vis. ..................

»

4,000

(-

500)

d. Vissa ersättningar, förslagsvis . .

»

300

(-

1,000)

2,644,300

( +

12,850)

Summa kronor

16,444,350

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från Stockholms stad......

kronor

15,000

Nettoutgift kronor 16,429,350 (+ 429,350)

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså vid oförändrade bestämmelser rörande

avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken för nästa budgetår

beräknas till 16,429,350 kronor, vilket enligt det ovanstående motsvarar en

anslagshöjning med 429,350 kronor.

B. Anslagsbehov vid lönereglering.

I den personalförteckning för de allmänna läroverken, som enligt

vad jag nedan hemställer bör av riksdagen godkännas för tillämpning tills

vidare från och med den 1 januari 1938, har antalet befattningshavare beräknats

med utgångspunkt från de av läroverkslönesakkunniga lämnade

uppgifterna rörande antalet befattningshavare under budgetåret 1936/1937

(se avsnittet I. 6. De allmänna läroverken) men med iakttagande av de jämkningar,

som föranledas av de i det föregående föreslagna organisatoriska

förändringarna inom läroverksorganisationen. Rektorernas fördelning på

avlöningsgrupper har skett i samråd med läroverkslönesakkunniga. Vad särskilt

angår adjunkterna, innefattar det av de sakkunniga uppgivna antalet

av 1,245 adjunkter enligt lämnad uppgift jämväl de förutnämnda 44 adjunkter,

vilka sakna formell behörighet som adjunkt och vilka därför avsetts

skola placeras å övergångsstat i 22:a lönegraden. Då emellertid enligt

uppgift 15 av dessa adjunkter äro förordnade som rektorer och i deras

ställe utnämnts adjunktskompetenta lärare, vilka föreslagits skola avlönas

i 23:e lönegraden, lärer det vara nödvändigt att under rubriken »Tjänstemän

å ordinarie stat» upptaga — med inräknande jämväl av de 13 adjunkter,

som enligt det föregående skola under nästa budgetår nyanställas — (1,245

+ 13 =) 1,258 adjunkter och dessutom under rubriken »Tjänstemän å övergångsstat»

uppföra de nyssberörda 44 tjänsterna. Eftersom inom läroverksorganisationen

för nästa budgetår ej skola finnas fler än 1,258 adjunktstjänster,

bör i personalförteckningen införas en anmärkning om att antalet

uppehållna adjunktstjänster — å ordinarie stat och å övergångsstat — ej

får överstiga sistnämnda antal.

Den avlöningsstat för förra delen av budgetåret 1937/1938,

vilken av Kungl. Majit bör föreläggas riksdagen för godkännande, har beräknats

på samma sätt som motsvarande stat för högre lärarinneseminariet.

Staten slutar, såsom framgår av min hemställan i det följande, å ett belopp

av 8,216,400 kronor.

I fråga örn beräkningen av avlöningsstaten för senare delen av

budgetåret 1937/1938 må följande anföras.

Enligt av läroverkslönesakkunniga verkställda kalkyler och med beaktande

av vad i det föregående föreslagits rörande inrättande av nya ordinarie

lärartjänster kunna anslagsposterna till tjänstemän å ordinarie stat,

respektive å övergångsstat beräknas till i avrundade tal förslagsvis 18,300,000

kronor, respektive 220,000 kronor, d. v. s. för senare hälften av nästa budgetår

till 9,150,000 kronor, respektive 110,000 kronor. Sistnämnda belopp

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

böra emellertid ökas med ovannämnda övergångslön, avsedd att utbetalas

vid ingången av januari 1938, d. v. s. enligt de sakkunnigas beräkningar

med omkring 850,000 kronor, respektive 25,000 kronor. I sagda avlöningsstat

hava posterna följaktligen uppförts med 10,000,000 kronor, respektive

135,000 kronor.

Beträffande beräkningen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, kan i stort sett hänvisas till det

föregående. Svårigheter möta att med säkerhet beräkna medelsåtgången

under den delpost till arvoden till tillsynslärare, som bör uppföras under

denna anslagspost. Ett belopp av 15,000 kronor för det halvår, det

här gäller, har emellertid ansetts tillräckligt. Även beräkningen av delposten

till särskilda arvoden vid provårsläroverk är svår att verkställa. Jag

har valt att föreslå, att posten för senare hälften av budgetåret uppföres

med samma belopp som för den förra hälften men — såsom en övergångsåtgärd

för det halvår, varom här är fråga — i staten betecknas förslagsvis.

Kungl. Majit torde böra i sinom tid föreskriva, att posten ej får utan Kungl.

Majits medgivande överskridas.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör på vanligt

sätt fördelas på en delpost till grundavlöningar m. m. och en delpost

till avlöningsförhöjningar m. m.

Ur förstnämnda delpost böra bestridas grundavlöningar till extra ordinarie

och extra lärare samt timlärarlöner. Posten kan sägas ersätta de nu i

avlöningsstaten uppförda delposterna till arvoden åt extra ämneslärare, arvoden

åt lärare i manlig slöjd, arvoden åt lärarinnor i hushållsgöromål, extra

arvoden åt lärare i övningsämnen samt arvoden åt lärare vid inbyggda praktiska

realskollinjer. Av de nämnda, i avlöningsstaten nu uppförda delposterna,

äro alla utom posten till arvoden åt lärare vid inbyggda praktiska realskollinjer

maximerade. Då det är vanskligt att i förväg beräkna denna delpost och en viss

rörelsefrihet är önskvärd, vill jag som en definitiv anordning föreslå, att delposten

till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal — såsom skett i

fråga om motsvarande delpost i avlöningsstaten för sinnessjukhusen — betecknas

förslagsvis. Någon avsevärdare förändring i de hittillsvarande förhållandena

inträder icke härigenom, enär — såsom framgår av 1936 års åttonde huvudtitel

och riksdagens skrivelse nr 8/1936 -—- Kungl. Majit och riksdagen förutsatt,

att Kungl. Majit äger möjlighet att i trängande fall för avlöning av

extralärare taga i anspråk förslagsanslaget till diverse oförutsedda behov

vid de allmänna läroverken. Kungl. Majit torde emellertid böra utfärda

vissa maximeringsföreskrifter. Detta synes kunna ske antingen genom en

föreskrift örn att posten i dess helhet ej må utan Kungl. Majits medgivande

överskridas eller genom att Kungl. Majit maximerar antalet extra ordinarie

befattningshavare av olika slag, som ej uppehålla ordinarie tjänst, och dessutom

ur posten anvisar särskilda anslagsmedel, vilka ej må utan Kungl.

Majits medgivande överskridas, till avlönande av extralärare och timlärare.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Kungl. Majit bör sedermera taga denna fråga under närmare omprövning.

För senare hälften av budgetåret 1937/1938 bör förevarande delpost i enlighet

med vissa av läroverkslönesakkunniga verkställda beräkningar, varvid

jämväl beaktats mina i det föregående framställda förslag rörande vissa

personalutvidgningar m. m., beräknas till förslagsvis 1,278,000 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar till övrig icke-ordinarie personal torde

med ledning av utav läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter kunna för

ifrågavarande halvår uppskattas till 130,000 kronor.

Under en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän böra beräknas medel för dels provisoriskt dyrortstillägg, dels

ock ovanberörda särskilda ersättningar (sid. 298) å för innevarande budgetår

1,300 kronor. Enligt av läroverkslönesakkunniga verkställda kalkyler torde

för förstnämnda ändamål böra för halvt budgetår avses ett anslagsbelopp

av i runt tal 95,000 kronor. För berörda särskilda ersättningar bör beräknas

samma anslagsbelopp som för förra hälften av budgetåret 1937/1938,

d. v. s. 150 kronor. Posten har uppförts med förslagsvis 95,175 kronor.

Ur denna post böra jämväl bestridas kostnader för den tillfälliga löneförbättring

och provisoriska avlöningsförbättring, som enligt vad ovan sagts

kan komma att utgå till sådana adjunkter, som i samband med förstatligande

av kommunala mellanskolor överförts till adjunktsbefattning vid

realskola utan att äga för sådan befattning föreskriven kompetens.

Den under rubriken »Särskilda uppbördsmedel» uppförda inkomstposten

»Ersättningar från skolkommuner, som icke tillhandahålla lärare tjänstebostad»

har av läroverkslönesakkunniga beräknats till omkring 236,000 kronor

för helt budgetår och har alltså i staten uppförts med 118,000 kronor.

Under sagda rubrik torde vidare — förutom ovannämnda bidrag från Stockholms

stad med 7,500 kronor för halvt budgetår — böra uppföras en inkomstpost

»Avkastning av donationer från kronan m. m.», vilken för halvt

budgetår beräknas till 18,800 kronor. Jag fäster uppmärksamheten på att

för nästa budgetår icke upptagits någon inkomstpost, avseende av lärare

för upplåtna tjänstebostäder erlagd hyra. För ett kommande budgetår torde

emellertid så böra ske, sedan uppgifter föreligga, som möjliggöra en säker

uppskattning av det ifrågakom mande beloppet.

Avlöningsstatens nettoutgiftssumma utgör 11,679,500 kronor.

För budgetåret 1937/1938 erfordras således till Allmänna läroverken:

Avlöningar ett förslagsanslag av (8,216,400+11,679,500 =) 19,895,900

kronor.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

303

3. Anslaget till understöd åt vissa kommunala gymnasier.

Av förevarande anslag, som under budgetåret 1934/1935 utgick med 34,000

kronor, bestredos under nämnda budgetår understöd till de kommunala gymnasierna

i Lidingö, Motala, Eslöv och Söderhamn med respektive 10,000, 10,000,

8,000 och 6,000 kronor. Sedan 1935 års riksdag beslutat, att samrealskolan

i Lidingö skulle från och med den 1 juli 1935 genom successivt övertagande

av det kommunala gymnasiet ombildas till ett högre samläroverk, minskades

anslaget för budgetåret 1935/1936 med 2,500 kronor till 31,500 kronor

och för innevarande budgetår med ytterligare 2,500 kronor till 29,000

kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 anfört, att anslaget

kunde av samma anledning minskas för nästkommande budgetår med ytterligare

2,500 kronor. Vid bifall till överstyrelsens förutberörda förslag örn

förstatligande av de kommunala gymnasierna i Eslöv och Motala kunde

anslaget för nästa budgetår nedsättas med 2,666 kronor för gymnasiet i

Eslöv och med 2,500 kronor för gymnasiet i Motala. Överstyrelsen har på

grund härav hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett med inalles

7,666 kronor till 21,334 kronor sänkt anslag.

Lokalstyrelsen för samrealskolan i Oskarshamn har hos Kungl. Maj:t anhållit,

att ett kommunalt gymnasium, som enligt beslut av stadsfullmäktige

därstädes skulle successivt upprättas, måtte ställas under överstyrelsens överinseende

samt att staden måtte komma i åtnjutande av största möjliga

statsbidrag för ändamålet. Länsstyrelsen i Kalmar har i yttrande den 25

november 1936 förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till ansökningen.

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava i utlåtanden den 9 mars,

respektive den 15 december 1936 avstyrkt framställningen.

Den av vederbörande i Oskarshamn gjorda framställningen finner jag Departemig

icke kunna förorda. I anslutning till överstyrelsens förslag bör före- mentschefen.

varande anslag minskas med i avrundat tal 7,600 kronor till 21,400 kronor.

Jag gör hemställan härom i det följande.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 1,640,300 kronor, disponeras

jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd avlöningsstat, som jämte därtill

hörande bestämmelser finnes intagen å sid. 486 ff i statsliggaren för budgetåret

1936/1937.

För den av 1936 års riksdag beslutade folkskoleseminarieorganisationen

har redogjorts i det föregående. I samband därmed har ståndpunkt tagits

till frågan örn omfattningen av denna organisation under nästa budgetår.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 gjort framställning

om anvisande för nästa budgetår av ett till 1,682,500 kronor höjt

anslag för ifrågavarande ändamål.

Överstyrelsen har till en början erinrat örn

att Kungl. Majit — på grund av att seminarierna för närvarande icke

hava fullt antal klassavdelningar och svårigheter därför förelegat att i full

utsträckning sysselsätta den ordinarie lärarpersonalen — medgivit, att rektor

och ordinarie lärare vid folkskoleseminarium må under läsåret 1936—

1937, där så påkallas av inskränkningar i seminariets verksamhet och möjlighet

ej föreligger att sysselsätta vederbörande för andra undervisningsändamål,

på därom av rektor gjord framställning kunna av överstyrelsen

tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än vad i sådant hänseende

är föreskrivet. Då antalet klassavdelningar ej heller under läsåret

1937 —1938 komme att uppgå till det normala antalet, ansåge överstyrelsen

enahanda medgivande vara erforderligt även för nämnda läsår.

Beträffande anslagsbehovet under de särskilda posterna i avlöningsstaten

för folkskoleseminarierna under budgetåret 1937/1938 har överstyrelsen

anfört:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. Kungl. Majit hade föreskrivit, att

vissa av de i avlöningsstaterna upptagna tjänsterna icke skulle under budgetåret

1936/1937 uppehållas, varigenom viss besparing å avlöningsanslaget

kunnat göras. Sammanlagt gällde denna bestämmelse 8 lektorstjänster och

(med beaktande av jämväl Kungl. Majits nådiga brev den 21 augusti 1936

angående tjänstgöring för vissa å övergångsstat vid småskoleseminarierna

uppförda lärare under läsåret 1936—1937) 12 övningsskollärartjänster.

Även för budgetåret 1937/1938 kunde viss besparing ske å avlöningsstaterna.

Genom seminariets i Växjö successiva indragning bleve vissa lektorstjänster

därstädes överflödiga, och det kunde beräknas, att det antal

lektorstjänster, som under nämnda budgetår icke behövde uppehållas, där
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 271. 305

igenom ökades till 12. Aven tecknings- och gymnastiklärartjänsterna vid

samma seminarium torde kunna indragas och ersättas med timlärartjänster.

Skolöverstyrelsen hade nämligen i skrivelse den 28 september 1936 hemställt

örn förflyttning av teckningsläraren vid seminariet C. B. Olin till

högre allmänna läroverket i Västerås och vad gymnastiklärarbefattningen

beträffade stöde denna vakant efter senaste ordinarie innehavares avgång

med pension den 30 juni 1936. — De under innevarande år vakanssatta

övningsskollärartjänsterna torde däremot böra tillsättas i om möjligt fullt

antal, då det vore av vikt, att den beslutade utvidgningen av övningsskolorna

snarast möjligt verkställdes. Möjligen kunde dock ett par av dessa

tjänster ännu något år stå utan innehavare. Den sammanlagda besparingen

på avlöningsstaterna kunde med ledning härav beräknas till (12 X 5,800 +

1,950 + 3,380 + 2 X 3,400=) 81,730 kronor.

Då summan av avlöningsstaterna uppginge till 1,036,080 kronor skulle,

om ovan beräknade besparing frånräknades, förevarande anslagsbehov uppskattas

till (1,036,080 — 81,730=) 954,350 kronor.

Härtill komme emellertid, att anslaget för avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat vid folkskoleseminarium i viss — om ock obetydlig — utsträckning

anlitades för avlönande av lärare vid andra läroanstalter. Då

Övningslärare vid folkskoleseminarium på grund av seminariets nedläggande

flyttades till annan läroanstalt, kunde det nämligen inträffa, att hans avlöning

å den nya tjänsten icke fullt uppginge till den avlöning, han åtnjutit

vid folkskoleseminarium. Han ägde då författningsenlig rätt att erhålla

ersättning för de löneförmåner, varom han gått miste, och denna ersättning

borde givetvis utgå ur folkskoleseminariernas avlöningsanslag. För närvarande

förelåge blott ett fall av sådan förflyttning, men överstyrelsen väntade,

att ännu ett sådant fall skulle inträffa under innevarande läsår och

möjligen ytterligare något under det kommande läsåret. Då det emellertid

här icke vore fråga örn några större summor, som nämnvärt inverkade på

anslagets storlek, ville överstyrelsen föreslå, att anslaget till lön och tjänstgöringspenningar

upptoges till 955,000 honor.

b. Ålderstillägg. Överstyrelsen föresloge till ålderstillägg ett oförändrat

anslag å förslagsvis 200,000 kronor.

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier. För budgetåret 1937/1938 erfordrades i

stort sett oförändrat anslag till fyllnadsarvoden till vikarier och överstyrelsen

föresloge därför ett anslag av förslagsvis 35,000 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

Under innevarande budgetår vore vid folkskoleBeminarierna två lektorer,

en adjunkt, en lärare i musik, två lärarinnor i gymnastik med lek och

idrott, två lärare i trädgårdsskötsel och en övningsskollärare uppförda å

övergångsstat. Av dessa avginge under läsåret läraren i musik och en lärarinna

i gymnastik med lek och idrott med pension, under det att övriga

beräknades kvarstå å övergångsstat även under budgetåret 1937/1938. Anslagen

till lärare å övergångsstat beräknades under nämnda budgetår böra

uppgå till följande belopp, nämligen till

a) lön och tjänstgöringspenningar .... kronor 27,090

b) ålderstillägg.................. » 6,736

c) fyllnadsarvoden åt vikarier. ...... »_474

Sammanlagt kronor 34,300

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 271. 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden till extralärare och timlärare. På grund av den ökade intagning

av elever, överstyrelsen föreslagit, vore en ökning av anslaget till

extralärare och timlärare erforderlig.

I innevarande års avlöningsstat för folkskoleseminarierna vore upptaget

ett särskilt anslag till arvoden för undervisning vid studentkurs vid seminarierna

i Stockholm och Karlstad m. m. Då emellertid denna anslagspost

upptoge just urvoden till extralärare och timlärare och då det icke vore

möjligt att med någon noggrannhet beräkna, huru stor del av dessa lärararvoden,

som komme att belöpa sig på studentavdelningarna, ansåge överstyrelsen

anledning saknas, att i staten uppföra en särskild post för anslag

till studentavdelningar. Överstyrelsen föresloge alltså en sammanslagning

av de bägge posterna.

I innevarande budgetårs avlöningsstat vore å de båda nu nämnda posterna

upptagna anslag å 60,000 respektive förslagsvis 17,300 eller sammanlagt

77,300 kronor. Då omfattningen av seminariernas verksamhet enligt

överstyrelsens förslag (jfr ovan) komme att vara större under budgetåret

1937/1938 än under budgetåret 1936/1937, erfordrades givetvis ett ökat

anslag för här ifrågavarande ändamål. Enligt från seminarierektorerna

infordrade uppgifter skulle de av dem beräknade kostnaderna belöpa sig

på cirka 101,100 kronor. Då emellertid enligt överstyrelsens åsikt viss reduktion

av denna summa torde kunna göras, beräknade överstyrelsen anslagsposten

Arvoden till extralärare och timlärare (inklusive sådana arvoden

vid studentavdelningar) till 98,700 kronor.

b. Arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare. För budgetåret

1936/1937 bade i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna upptagits ett

belopp av 2,950 kronor till arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare.

I sin framställning den 31 augusti 1936 i fråga om arvodesförhöjning

åt vissa extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken

hade överstyrelsen, under erinran om att anslag för ändamålet utgått alltsedan

budgetåret 1928/1929, framhållit, att det skulle vara hårt att beröva

sådan extra ordinarie ämneslärare, varom nu vore fråga, en löneförmån,

som han en gång kommit i åtnjutande av. För de allmänna läroverkens

del hade överstyrelsen anhållit, att ett anslag å förslagsvis 5,000 kronor

skulle uppföras i avlöningsstaten för budgetåret 1937/1938. Då även vid

folkskoleseminarierna en och annan sådan lärare kunde komma att förordnas

under läsåret 1937/1938, ville överstyrelsen föreslå, att ett mindre belopp

till arvodesförhöjning uppfördes i avlöningsstaten även för budgetåret

1937/1938, förslagsvis 700 kronor.

c. Understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom.

Då anledning icke förefunnes att föreslå ändring av det nu utgående anslagsbeloppet,

finge överstyrelsen föreslå, att för understöd till extra ordinarie

lärare vid förfall på grund av sjukdom måtte upptagas ett belopp av

förslagsvis 1,000 kronor.

d. Arvoden till lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun. I den

av 1936 års riksdag beslutade seminarieorganisationen inginge även en tvåårig

linje för småskollärarinnor, som önskade utbilda sig till folkskollärarinnor.

Denna utbildningslinje skulle förläggas till folkskoleseminariet i

Falun och taga sin början 1937. Enligt 1932 års seminariesakkunnigas av

Kungl. Majit och riksdagen godkända förslag skulle de år 1937 i denna

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

linje intagna eleverna under nämnda år endast genomgå en förberedande

sommarkurs, för att sedan efter ett års självstudier börja den egentliga

utbildniugen höstterminen 1938. Denna anordning med en förberedande

sommarkurs finge emellertid blott anses såsom en provisorisk försöksanordning,

då ännu erfarenheter saknades rörande småskollärarinnornas förutsättningar

att tillgodogöra sig utbildningen vid en tvåårig folkskoleseminarieliuje.

Den föreslagna sommarkursen borde lämpligen omfatta en tid av sex

veckor. Rektor vid folkskoleseminariet i Falun hade i skrivelse till överstyrelsen

framhållit, att en närmare plan för arbetet vid kursen näppeligen

kunde uppgöras, förrän inträdesprövningarna 1937 avslutats och rektor och

lärare kunnat pröva, vad som närmast borde göras till föremål för de intagnas

studier uuder kursen. Planen för arbetet torde därefter böra fastställas

av skolöverstyrelsen.

Rektor beräknade kostnaderna för kursen till minst 1,000 kronor. Överstyrelsen

vilie föreslå, att anslag för här nämnda ändamål upptages till

högst 1,200 Ter anor.

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål. För detta ändamål erfordrades

för nästkommande budgetår ett oförändrat anslag av 1,350 kronor, avsett

att användas för anordnande av sådan undervisning i övningsskolan

vid folkskoleseminariet i Uppsala.

f. Lönetillägg till teckningsläraren J. A. Lydh vid seminariet i Luleå och

teckning slär ar en J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad. I propositionen

nr 100/1936 föreslogs, att teckningslärarna J. A. Lydh vid seminariet i

Luleå och J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad skulle fortfarande åtnjuta

avlöning såsom lärare vid dubbelseminarium, sedan ifrågavarande

seminarier förvandlats till enkelseminarier. Detta förslag bifölls av riksdagen,

varvid i folkskoleseminariernas avlöningsstat upptogs ett lönetillägg

å 1,560 kronor till var och en av nämnda båda lärare. Detta tillägg utgjorde

skillnaden mellan teckningslärares lön i första lönegraden vid dubbelseminarium

och enkelseminarium. Det hade emellertid givetvis varit såväl Kungl.

Maj:ts som riksdagens avsikt att hålla nämnda lärare skadeslösa jämväl

för den minskning i ålderstilläggens storlek, som blivit följden av seminariernas

förvandling till enkelseminarier, i synnerhet som vid lönetilläggets

beviljande fästs det villkoret, att lärarna fortfarande skulle lia samma tjänstgöringsskyldighet

som vid dubbelseminarier, d. v. s. 27 veckotimmar. (Deras

tjänstgöring innevarande läsår uppginge till 29, respektive 27 veckotimmar).

Skillnaden i ålderstillägg kunde givetvis uttagas ur anslaget till

ålderstillägg till tjänstemän å ordinarie stat, men då ovannämnda lönetilllägg

förts såsom särskild post i avlöningsstaten, torde dit även böra föras

nu nämnda tillägg i fråga örn ålderstillägg. Därigenom skulle ock missuppfattning

rörande avlöningsbeloppen för Lydh och Nyreen undvikas. Då

såväl Lydh som Nyreen som nu åtnjöte avlöning i fjärde lönegraden, utgjorde

skillnaden mellan varderas sammanlagda lön vid dubbel- och vid

enkelseminarium (4,725 — 2,625 =) 2,100 kronor.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att förevarande anslagspost måtte uppföras

med 4,200 kronor.

g. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier. Såsom

tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier utginge

för närvarande 800 kronor vid vart och ett av seminarierna i Falun, Göteborg,

Linköping, Lund, ITmeå och Uppsala samt med samma belopp vid

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarierna i Karlstad och Luleå, vilka ännu ej helt förvandlats från dubbelseminarier

till enkelseminarier.

I motion 1: 331 till 1936 års riksdag framfördes det yrkandet, att lärare

i trädgårdsskötsel vid sådant dubbelseminarium, som enligt riksdagsbeslut

bleve förvandlat till enkelseminarium, måtte tillerkännas samma tilläggsarvode

av 800 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 100 skulle

tillkomma lärare vid dubbelseminarium. Riksdagen, som ansåg vissa skäl

tala för en sådan åtgärd, fann emellertid önskvärt, att frågan konitne under

närmare omprövning, och anhöll därför om verkställande av utredning och

framläggande för 1937 års riksdag av förslag örn personliga lönetillägg åt

lärare i trädgårdsskötsel vid sådant folkskoleseminarium, som från dubbelseminarium

ombildades till enkelseminarium. Kungl. Maj:t hade den 30 juni

1936 anbefallt överstyrelsen att verkställa sådan utredning samt att med

nämnda utredning och därav föranlett förslag till Kungl. Maj:t inkomma

i samband med avgivande av framställningar, avsedda att föreläggas 1937

års riksdag.

Skolöverstyrelsen finge med anledning härav anföra följande.

De hittillsvarande dubbelseminarier, vilka genom riksdagens beslut skulle

förändras till enkelseminarier, vore seminarierna i Karlstad och Luleå. De

trädgårdslärare, som skulle komma i fråga till det av riksdagen åsyftade

personliga lönetillägget, vore alltså lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Karlstad Anders Valfrid Gustafsson och vid folkskoleseminariet

i Luleå Axel Petrus Ulander.

Gustafsson, som vore född den 7 november 1887, tillträdde sin befattning

den 1 februari 1920. Under de båda första läsåren av hans tjänstgöring

hade tilläggsarvodet utgått med 400, respektive 600 kronor per år.

Från och med läsåret 1921—1922 hade tilläggsarvodet utgjort 800 kronor.

Filosofie doktorn Axel Petrus Ulander, som vore född den 8 april 1874,

blev ordinarie innehavare av tjänsten år 1913. Under vårterminen 1919

hade till honom utgått ett tilläggsarvode, beräknat efter 400 kronor per år.

Från och med läsåret 1919—-1920 till och med läsåret 1934—1935 hade

detta arvode utgjort 600 kronor per år. Från och med budgetåret 1935/

1936 hade arvodet utgått med samma belopp som vid övriga dubbelseminarier

eller 800 kronor.

Som förut i överstyrelsens skrivelse framhållits, hade lärarna i teckning

vid ovannämnda seminarier i Karlstad och Luleå tillerkänts ett lönetillägg

på grund av att seminarierna förvandlats till enkelseminarier och nämnda

lärares avlöning i följd därav sjunkit. Samma skäl, som anförts till stöd

för att teckningslärarna vid här ifrågavarande båda folkskoleseminarier borde

tilldelas ett lönetillägg, kunde också anföras som stöd för förslaget att hålla

trädgårdslärarna vid samma seminarier skadeslösa för den löneminskning,

sorn skulle bliva en följd av att seminarierna genom riksdagens beslut förändrats

till enkelseminarier. Ifrågavarande lärare hade, som ovan visats,

nu i 17, respektive 18 år åtnjutit tilläggsarvode för tjänstgöring vid dubbelseminarium,

och torde med visst fog ha ansett sig kunna för framtiden

påräkna en tjänstgöring och en avlöning av ungefär samma omfattning

som hittills. Överstyrelsen funne det därför överensstämmande med rättvisa

och billighet, att ett tilläggsarvode även i framtiden tilldelades dem.

Detta arvode torde för Gustafssons del böra sättas till samma summa, som

han åtnjutit sedan 1921 eller 800 kronor, i synnerhet som seminariet i

Karlstad vid behov torde komma att mottaga en eller annan klassavdelning

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mer än det för ett enkelseminarium normala. Vad åter Ulander beträffade,

hade tilläggsarvodet under de flesta åren uppgått till 600 kronor och först

under föregående och innevarande budgetår utgått med samma summa som

vid övriga dubbelseminarier, d. v. 8. 800 kronor. Då dessutom Ulander

jämte sin tjänst som lärare i trädgårdsskötsel innehade avlönad befattning

såsom föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens

län, funne överstyrelsen det icke nödvändigt att tilläggsarvodet för honom

sattes högre än 600 kronor.

På grundval av ovanstående beräknade överstyrelsen här förevarande anslagsbehov

till 6,200 kronor.

h. Särskilda arvoden vid provårsseminarier. På grundval av nu gällande

föreskrifter hade överstyrelsen beräknat följande anslag till arvoden vid

provårsseminarierna i Göteborg och Stockholm, nämligen dels till 1 provårsföreståndare

(högst 1,500 kronor), 9 lektorer och 11 övningsskollärare (20 X

300 = 6,000 kronor) i Göteborg samt till 1 provårsföreståndare (högst 1,500

kronor), 6 lektorer och 8 övningsskollärare (14 X 300 = 4,200 kronor) i

Stockholm, dels ock till handledare, föreläsare och kursledare samma belopp,

som hittills utgått för samma ändamål, 6,000 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet för arvoden vid provårsseminarierna skulle

alltså utgöra (1,500 + 6,000 + 1,500 + 4,200 + 6,000 =) 19,200 kronor.

Vad i övrigt anginge anordnande av provårskurser under läsåret 1937—- 1938 finge överstyrelsen hänvisa till vad överstyrelsen anfört i skrivelse den

29 september 1936 angående provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen.

i. Tilläggsarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurser

för utbildande av kyrkomusiker. Förevarande anslagspost föresloges utgå

med oförändrat belopp, förslagsvis 4,200 kronor.

4. Avlöningar till övrig ieke-ordinarie personal:

a. Arvoden till semina viel åkare. I enlighet med 1936 års riksdags beslut

skulle till arvoden åt seminarieläkare utgå sammanlagt 15,500 kronor vid

fullständigt genomförd omorganisation av folkskoleseminarierna. Då emellertid

under budgetåret 1937/1938 icke fullt antal klassavdelningar vid seminarierna

vore i verksamhet, behövde icke hela nämnda summa upptagas i

avlöningsstaten. Å andra sidan skulle under budgetåret 1937/1938 arvode

ännu utgå till läkare vid seminariet i Växjö. Överstyrelsen beräknade det

sammanlagda anslagsbehovet till 15,000 kronor.

b. Arvoden till seminariebibliotekarier. Med tillämpande av de grunder

rörande arvoden till seminariebibliotekarier, som fastställts i nådigt brev

den 30 juni 1936, hade överstyrelsen beräknat behovet å förevarande anslagspost

till 8,400 kronor.

c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner. Enligt de grunder, som

fastställts i nyssnämnda nådiga brev, borde anslaget till arvoden till biträden

vid rektorsexpeditioner under budgetåret 1937/1938 utgå med 5,700 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-or din arie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier. Enligt nådigt brev

den 30 juni 1936 utginge under budgetåret 1936/1937 hyresersättning till

följande rektorer, nämligen till

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar .... kronor 2,400

» » » » Karlstad ... » 2,500

» » » » Linköping . . » 3,000

» » » » Umeå..... » 3,000.

Därjämte hade Kungl. Majit den 23 oktober 1936 medgivit, att hyresersättning

till rektor vid folkskoleseminariet i Lund finge utgå under budgetåret

1936/1937 med 3,000 kronor. Den sammanlagda summan för hyresersättningar

under budgetåret 1936/1937 utgjorde alltså 13,900 kronor.

Då överstyrelsen beräknade, att samma hyresersättningar skulle utgå

under kommande budgetår, skulle det behövliga hyresersättningsbeloppet

under budgetåret 1937/1938 utgöra 13,900 kronor. Emellertid torde, i likhet

med vad hittills beslutats, ett särskilt belopp böra upptagas att efter

ansökan vid behov enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas till reglering

av hyresersättningen åt vederbörande rektorer. Detta belopp torde

lämpligen beräknas till 600 kronor eller i det närmaste samma belopp som

för innevarande budgetår. Överstyrelsen beräknade alltså anslagsbehovet

å ifrågavarande post till 14,500 kronor.

I likhet med vad som tidigare föreskrivits, borde icke heller under budgetåret

1936/1937 dyrtidstillägg utgå å ifrågavarande ersättningsbelopp.

b. Hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm. Hyresbidrag

till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm utginge för

närvarande enligt bestämmelser, som fastställts genom nådiga brev den 26

april 1935 och den 30 juni 1936.

Samma skäl, som hittills föranlett beviljande av här förevarande hyresbidrag,

förelåge alltjämt, vadan anslag för ändamålet torde böra utgå jämväl

under budgetåret 1937/1938.

I detta sammanhang finge överstyrelsen tillika anmäla, att, enligt vad

överstyrelsen inhämtat, någon förändring med avseende å nu utgående

kommunala hyresbidrag till lärarna vid de allmänna läroverken i Göteborg

och Stockholm icke vidtagits.

An slagsbeloppet torde liksom för innevarande budgetår böra upptagas till

16,600 kronor.

Med anledning av framställning från lektorerna vid folkskoleseminariet i

Stockholm Eva Ramstedt och Ruth Wikander beslöt 1936 års riksdag, att

hyresbidrag finge utgå till kvinnlig lektor vid folkskoleseminarierna i Stockholm

och Göteborg enligt samma grunder som för manlig lektor vid samma

seminarier. I underdånig skrivelse den 10 september 1936 hade nu Ramstedt

och Wikander — under anförande att kvinnlig lektor utnämnts vid

läroverk i Göteborg redan år 1929, och att ordinarie kvinnlig ämneslärare

funnits vid läroverk i Stockholm sedan år 1932 och i Göteborg sedan år

1933, samt att i dessa lärarinnors löneförmåner även hyresbidrag ingått —

hemställt, att det hyresbidrag, som av 1936 års riksdag tillerkänts Ramstedt

och Wikander, måtte få retroaktivt utgå åtminstone från år 1932.

Med anledning härav finge överstyrelsen anföra följande.

Då syftet med här ifrågavarande anslag varit att bringa avlöningsförmånerna

för seminarielärarna i Göteborg och Stockholm i överensstämmelse

med de förmåner, som i nämnda städer utginge till motsvarande lärare vid

de allmänna läroverken, och då riksdagen med anledning härav medgivit,

att kvinnlig seminarielektor i Göteborg och Stockholm finge åtnjuta hyresbidrag,

och då kvinnlig lektor eller adjunkt vid läroverk i dessa städer

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

funnits redan år 1929 respektive år 1932, syntes det icke vara något att

erinra mot att Ramstedt och Wikander, vilka innehaft sin nuvarande ordinarie

lektorstjänst sedan år 1919, respektive år 1925, komme i åtnjutande

av hyresbidrag från och med läsåret 1932—1933. Det sammanlagda

hyresbidrag, som sålunda skulle retroaktivt utgå för läsåren 1932 1936,

uppginge till (4 X 950 =) 3,800 kronor för var och en av nämnda båda

lektorer.

Hela anslagsbehovet å här ifrågavarande post skulle härigenom uppgå till

(16,600+7,600=) 24,200 kronor.

c. Tillfällig löneförbättring. För den händelse att förslag till ny lönereglering

för befattningshavare vid folkskoleseminarierna icke skulle komma

att föreläggas 1937 års riksdag, tilläte sig överstyrelsen hemställa, att proposition

måtte avlåtas till samma års riksdag örn tillfällig löneförbättring

åt nu ifrågavarande befattningshavare.

I ovanberörda nådiga brev den 30 juni 1936 hade i avlöningsstaten för

folkskoleseminarierna upptagits en post: Tillfällig löneförbättring, förslagsvis,

med 200,000 kronor. Överstyrelsen beräknade föreliggande behov för

budgetåret 1937/1938 för folkskoleseminarierna till 211,985 kronor, vilket

belopp dock lämpligen — för utjämning av anslagets slutsumma — torde

böra föreslås till 210,650 kronor.

d. Provisorisk avlöningsförbättring. Anslag till provisorisk avlöningsförbättring

åt lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

statens folkskoleseminarier m. fl. hade utgått alltsedan den 1 juli 1929. För

budgetåret 1936/1937 vore ifrågavarande anslag i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna

upptaget till 29,910 kronor.

Därest förslag till definitiv lönereglering för lärarna vid folkskoleseminarierna

m. fl. icke skulle komma att föreläggas 1937 års riksdag, och då det

syntes angeläget att i avvaktan på sådan lönereglering bereda den här förevarande

gruppen befattningshavare en sådan avlöningsförbättring, som åtminstone

i någon mån kompenserade de särskilt höga levnadskostnaderna

å ifrågavarande orter, tilläte sig överstyrelsen föreslå, att anslag till provisorisk

avlöningsförbättring jämväl för budgetåret 1937/1938 måtte beviljas.

Skolöverstyrelsen beräknade kostnaderna för provisorisk avlöningsförbättring

för budgetåret 1937/1938 för lärarna vid folkskoleseminarierna till

33,820 kronor, vilket belopp lämpligen kunde avrundas till 34,000 kronor.

Vid denna beräkning hade följts de grunder för den provisoriska avlöningsförbättringen,

som enligt kungörelsen nr 444/1935 gällde för innevarande

budgetår.

e. Personliga lönetillägg till vissa ordinarie Övningslärare. Friligt inom

överstyrelsen verkställda approximativa beräkningar skulle för nästa budgetår

komma att erfordras omkring 9,000 kronor. Överstyrelsen föresloge

därför, att ifrågavarande anslagspost måtte minskas från 11,000 kronor

med 2,000 kronor till förslagsvis .9,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 yttrat följande:

Ämbetsverket ansåge sig icke kunna förorda tillsättandet av mer än åtta

av de av överstyrelsen förordade elva övningsskollärartjänsterna, varigenom

kostnaderna för do nya befattningarna komme att ungefärligen motsvaras

av besparingen på grund av indragna tjänster. Minskningen å anslaget

komme nämligen att uppgå till 28,530 kronor och merutgiften för de nya

lärarna till 27,200 kronor. Nettoutgiften å anslagsposten till avlöningar till

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Departe
mentschefen
-

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

tjänstemän å ordinarie stat syntes vid sådant förhållande kunna beräknas

till samma belopp som för innevarande budgetår.

Aven om delposten till arvoden för undervisning vid studentkurs vid

seminarierna i Stockholm och Karlstad upptoge arvoden till extralärare och

timlärare, kunde statskontoret icke finna anledning tillstyrka överstyrelsens

ovannämnda förslag örn sammanslagning av delposterna till arvoden till

extralärare och timlärare samt till arvoden för undervisning vid studentkurs

vid seminarierna i Stockholm och Karlstad. Det syntes tvärtom statskontoret

angeläget, att de extraordinära utgifter, det här vore fråga om, icke sammanfördes

med regelbundet återkommande kostnader. Då statskontoret

ovan tillstyrkt allenast en extra avdelning elever, måste den av överstyrelsen

begärda anslagshöjningen, som förefölle statskontoret onödigt stor,

kunna avsevärt reduceras. Ämbetsverket saknade emellertid möjlighet att

verkställa närmare beräkningar över medelsbehovet. Med iakttagande av

härav föranledd försiktighet ansåge sig statskontoret böra förorda, att delposten

till arvoden till extralärare och timlärare ökades med förslagsvis

10,000 kronor och delposten till arvoden för undervisning vid studentkurs

med 3,000 kronor.

I utlåtande den 17 oktober 1936 angående anslag till arvodesförhöjning åt

vissa extra ordinarie ämneslärare för budgetåret 1937/1938 yttrade statskontoret,

att ämbetsverket ställde sig tveksamt till det i ärendet av överstyrelsen

framförda förslaget örn utgående utöver budgetåret 1936/1937 av dylik

arvodesförhöjning. Med hänsyn emellertid till den ringa omfattning, vari

förhöjningar enligt skolöverstyrelsen komme att utgå under budgetåret,

ville statskontoret icke motsätta sig, att anslag anvisades för ändamålet.

Ämbetsverket ville icke heller för folkskoleseminariernas del motsätta sig

förslaget. Mot det äskade beloppet syntes intet vara att erinra.

Till arvoden till lärare vid en förberedande kurs för småskollärarinnor vid

seminariet i Falun syntes böra upptagas det av rektor vid seminariet beräknade

beloppet, 1,000 kronor.

Vad anginge det av överstyrelsen föreslagna tillägg sarvodet för lärarna i

trädgårdsskötsel vid enkelseminarierna i Karlstad och Luleå, kunde statskontoret

för sin del icke tillstyrka, att förevarande, utöver vederbörande lärares

ordinarie avlöningsförmåner utgående tilläggsarvode, som vore avsett att

utgöra en kompensation för den ökade undervisningsskyldigheten vid ett

dubbelseminarium, tillerkändes lärarna ifråga, sedan seminariet omvandlats

till enkelseminarium.

Det för arvoden till seminariebibliotekarierna begärda beloppet, 8,400 kronor,

syntes med hänsyn till förekommande inskränkningar i seminarieorganisationen

böra upptagas med allenast 8,000 kronor.

Då ett tillerkännapde av avlöningsförmåner retroaktivt skulle innebära

ett avsteg från eljest inom den civila statsförvaltningen tillämpade principer,

finge statskontoret avstyrka bifall till framställningen i vad avsåge

tillerkännande av retroaktivt hyresbidrag åt Färnstedt och Wikander.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. I det föregående har jag

biträtt ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag rörande omfattningen av

folkskollärarutbildningen under nästa budgetår allenast med det undantag,

att jag i likhet med statskontoret ansett blott en extra avdelning behövlig.

Vid beräkningen av behovet av anslag till avlöningar vid ifrågavarande

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

seminarier under nästa budgetår kan jag därför taga överstyrelsens i detta

hänseende framlagda förslag till utgångspunkt med iakttagande av de

ändringar, som påkallas av förenämnda avvikelse från förslaget.

Vad först angår delposten till lön och tjänstgöringspenningar, delar jag

överstyrelsens mening örn vikten av att den beslutade utvidgningen av övningsskolorna

snarast möjligt verkställes. Erinras må, att 1936 års riksdag

underströk nödvändigheten av att övningsskolan förstärktes på sätt i ämnet

föreslagits. Jag anser därför i likhet med överstyrelsen, att endast 2 av de

övning3skollärartjänster, som hållits vakanta under innevarande budgetår,

kunna undvaras under nästa budgetår, och kan följaktligen icke biträda

statskontorets förslag om fortsatt vakanssättning av ytterligare tre sådana

tjänster. Överstyrelsens av statskontoret biträdda förslag i övrigt anser jag

mig ävenledes kunna tillstyrka.

Min ståndpunkt innebär alltså, att 8 av de lektorstjänster och 2 av de

övningsskollärartjänster, som jämlikt riksdagens beslut skola finnas inrättade

vid folkskoleseminarierna efter omorganisationens fullständiga genomförande,

under nästa budgetår ej skola inrättas, samt att av de lärartjänster

vid det under avveckling varande folkskoleseminariet i Växjö, för vilka

medel nu äro beräkuade under avlöningsanslaget, 4 lektorstjänster, 1 tecknings-

och 1 gymnastiklärartjänst skola indragas. Enligt vad jag under

hand från överstyrelsen inhämtat, finnas möjligheter att under nästa budgetår

överflytta vederbörande ordinarie lektorer i Växjö till andra motsvarande

lärarbefattningar.

I enlighet med överstyrelsens förslag bör förevarande delpost beräknas

till 955,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 6,980 kronor.

Även för nästa budgetår torde böra meddelas bestämmelser om att rektor

och ordinarie lärare vid folkskoleseminarium må, där så påkallas av inskränkningar

i seminariums verksamhet och möjlighet ej föreligger att sysselsätta

vederbörande för andra undervisningsändamål, på därom av rektor

gjord framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring med

mindre antal veckotimmar, än vad i sådant hänseende eljes är föreskrivet.

Delposterna till ålderstillägg och till fyllnadsarroden åt vikarier böra i

överensstämmelse med överstyrelsens förslag beräknas till förslagsvis 200,000

kronor, respektive förslagsvis 35,000 kronor. Förstnämnda delpost skulle

alltså bibehållas oförändrad och den andra posten minskas med 150

kronor.

Överstyrelsen har beräknat, att under nästa budgetår skall å övergångsstat

kvarstå bland annat två lektorer och en lärarinna i gymnastik med lek och

idrott. Enligt vad jag inhämtat behöver av dessa befattningshavare endast

den ene lektorn kvarstå å övergångsstat. I överstyrelsens beräkningar av

de under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat uppförda

delposterna böra vidtagas härav föranledda ändringar. Delposten till

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lön och tjänstgöringspenningar bör minskas till 18,300 kronor, delposten till

ålderstillägg till förslagsvis 4,800 kronor och delposten till fyllnadsarvoden

åt vikarier till förslagsvis 400 kronor.

Skolöverstyrelsen har förordat en sammanslagning av de under anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

uppförda delposterna till arvoden till extralärare och timlärare, nu 60,000

kronor, och till arvoden för undervisning vid studentkurs vid seminarierna

i Stockholm och Karlstad m. m., nu förslagsvis 17,300 kronor, till en enda

delpost, som enligt överstyrelsens förslag skulle för nästa budgetår beräknas

till 98,700 kronor. Statskontoret har motsatt sig den föreslagna sammanslagningen

och tillstyrkt, att under förstnämnda delpost måtte för nästa

budgetår beräknas en höjning av 10,000 kronor och under den andra posten

en höjning av 3,000 kronor. Då skolöverstyrelsens förslag närmare ansluter

sig till de principer för avfattningen av avlöningsstater, som komma till

användning därest löneregleringsförslaget bifalles, anser jag mig böra biträda

överstyrelsens förslag om sammanslagning av de båda berörda delposterna.

Det av överstyrelsen till arvoden åt extralärare och timlärare för nästa

budgetår såsom erforderligt beräknade beloppet, 98,700 kronor, bör dock

på grund av den begränsning i fråga om lärarutbildningens omfattning,

som jag ovan förordat, reduceras med 3,400 kronor till 95,300 kronor.

Ifrågavarande delpost, vilken bör benämnas »arvoden till extralärare och

timlärare», bör alltså beräknas till 95,300 kronor.

Vad angår arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare, har jag

i det föregående tillstyrkt ett av överstyrelsen framlagt förslag om utgående

även för nästa budgetår av ifrågavarande arvodesförhöjning. Med hänsyn

till vad i berörda sammanhang anförts, bör emellertid medel för ändamålet

beräknas allenast för förra hälften av budgetåret. Det av överstyrelsen angivna

beloppet av 700 kronor torde på grund härav kunna reduceras till

förslagsvis 400 kronor, innebärande en anslagsminskning med 2,550 kronor.

Delposten till understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av

sjukdom torde i överensstämmelse med överstyrelsens förslag böra beräknas

till oförändrat belopp, förslagsvis 1,000 kronor.

Överstyrelsen har enligt det föregående ifrågasatt, att en särskild delpost

skulle uppföras i avlöningsstaten för arvoden till lärare vid förberedande

kurs vid seminariet i Falun, avsedd för småskollärarinnor, som ämna utbilda

sig till folkskollärarinnor. I anslutning till överstyrelsens av statskontoret

biträdda förslag tillstyrker jag, att en särskild post uppföres för ändamålet.

Denna torde emellertid böra tagas i anspråk endast i den mån den

av kursen betingade tjänstgöringen ej motväges av den på grund av inskränkningarna

i seminarieorganisationen minskade tjänstgöring för vederbörande

lärarpersonal, varom Kungl. Majit enligt det förut sagda kan

komma att meddela bestämmelser.

Vad angår det belopp, varmed delposten bör upptagas i avlöningsstaten,

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

har överstyrelsen föreslagit ett belopp av 1,200 kronor men statskontoret

ifrågasatt en reduktion till 1,000 kronor. Enligt vad jag under hand från

överstyrelsen inhämtat, har omförmälda belopp av 1,200 kronor vid de

ytterligare överväganden i ärendet, som förekommit inom överstyrelsen,

sedan överstyrelsen framlade sitt ifrågavarande förslag, befunnits vara i

knappaste laget. Det synes därför ej tillrådligt att vidtaga någon minskning

i detsamma, varför jag biträder förslaget, att förevarande delpost upptages

med 1,200 kronor.

Delposten till arvoden för undervisning i hushållsgöromål torde i enlighet

med överstyrelsens förslag böra beräknas till oförändrat belopp, 1,350

kronor. Likaledes torde, såsom överstyrelsen föreslagit, delposten till lönetillägg

till teckning slär ar en J. A. Lydh vid seminariet i Luleå och teckningsläraren

J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad böra höjas med 1,080 kronor

till 4,200 kronor för att hålla Lydh och Nyreen skadeslösa jämväl för den

minskning i ålderstilläggens storlek, som blivit följden av seminariernas

förvandling från dubbel- till enkelseminarier. Jag vill i samband härmed

erinra örn att 1936 års riksdag — med bifall till ett av Kungl. Maj:t i

proposition nr 125 framlagt förslag — medgivit, att för Lydh och Nyreen

finge, så länge vederbörande kvarstode i sin befattning samt ägde åtnjuta

särskilt lönetillägg å 1,560 kronor, beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter

så anses, som om de vid seminariet fullgjort en tjänstgöring

av 27 veckotimmar. Jag förutsätter, att ingen ändring inträder i fråga om

riksdagens berörda medgivande, trots att berörda lönetillägg i enlighet med

överstyrelsens förslag höjes från 1,560 kronor till 2,100 kronor.

I fråga om delposten till tilläggs arvoden till lärare i trädgårdsskötsel md

dubbelseminarier har överstyrelsen, i anknytning till ett av 1936 års riksdag

gjort uttalande, framlagt förslag om att lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna

i Karlstad och Luleå måtte erhålla tilläggsarvode å 800

kronor, respektive 600 kronor trots att dessa seminarier enligt 1936 års

riksdags beslut skola förvandlas från dubbel- till enkelseminarier. Statskontoret

har ansett sig icke kunna tillstyrka att förevarande, utöver vederbörande

lärares ordinarie avlöningsförmåner utgående tilläggsarvode, som vore

avsett att utgöra en kompensation för den ökade undervisningsskyldigheten

vid ett dubbelseminarium, tillerkännes lärarna i fråga. För egen del biträder

jag statskontorets uppfattning. Förevarande delpost bör beräknas till 4,800

kronor, vilket motsvarar en anslagsminskning med 1,600 kronor.

Överstyrelsens förslag rörande storleken av delposterna till särskilda arvoden

vid pr ovår sseminarier, tillägg sar voden till lärare vid de vid vissa seminarier

anordnade kurser för utbildande av kyrkomusiker och arvoden till seminarieläkare

lämnar jag utan erinran. Ifrågavarande delposter böra alltså respektive

böjas med 1,200 kronor till 19,200 kronor, beräknas till oförändrat

belopp, 4,200 kronor, och ökas med 1,000 kronor till 15,000 kronor.

Delposten till arvoden till seminariebibliotekarier torde i anslutning till

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Marits proposition Nr n71.

överstyrelsens förslag med däri av statskontoret föreslagen ändring, böra

minskas med 700 kronor till 8,000 kronor.

Delposterna till arvoden till biträden vid rektor sexpeditioner, respektive

hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier böra i enlighet med överstyrelsens

förslag minskas med 300 kronor till 5,700 kronor, respektive ökas

med 500 kronor till 14,500 kronor.

Vad beträffar delposten till hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg

och Stockholm, har överstyrelsen erinrat om att 1936 års riksdag beslutat,

att hyresbidrag finge utgå till kvinnlig lektor vid folkskoleseminarierna

i Stockholm och Göteborg enligt samma grunder som för manlig lektor vid

samma seminarier. Överstyrelsen bär nu tillstyrkt en av två kvinnliga lektorer

vid Stockholmsseminariet gjord framställning örn rätt att få retroaktivt

uppbära sådan hyresersättning. Statskontoret har avstyrkt framställningen.

Ett bifall till densamma skulle enligt statskontorets mening innebära ett

avsteg från eljest inom deq civila statsförvaltningen tillämpade principer.

Jag ansluter mig till statskontorets ståndpunkt och vill dessutom tillägga,

att det, när jag hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1936 års riksdag

att fatta omförmälda beslut, ingalunda var min mening, att ifrågavarande

hyresbidrag skulle utgå retroaktivt. Jag kan ej heller föreställa mig, att

riksdagen lagt en sådan innebörd i sitt beslut. Förevarande delpost torde

på grund härav böra uppföras med oförändrat belopp, förslagsvis 16,600

kronor.

Mot överstyrelsens beräkningar av delposterna till tillfällig löneförbättring,

provisorisk avlöningsförbättring och personliga lönetillägg till vissa ordinarie

Övningslärare har jag ingen erinran att framställa. Dessa poster böra alltså

beräknas till förslagsvis respektive %10,650 kronor (ökning 10,650 kronor),

34,000 kronor (ökning 4,090 kronor) och 9,000 kronor (minskning 2,000

kronor).

Vid bifall till mina ovan framställda förslag böra de särskilda posterna

i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna — vid nuvarande avlöningsförhållanden

—för nästa budgetår beräknas till nedannämnda belopp (ökningarna,

respektive minskningarna i förhållande till motsvarande, i den nuvarande

avlöningsstaten uppförda poster hava angivits inom parentes):

A vlöqingsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . kronor 955,000 (+ 6,980)

b. Ålderstillägg, förslagsvis....... » 200,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

................. » 35,000 (— 150) 1,190,000 (+ 6,830)

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Majlis proposition Ni- 27 i.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar . . kronor 18,300 (— 15,100)

b. Ålderstillägg, förslagsvis ....... * 4,800 (— 3,900)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

................. »_400 (— 100)

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extralärare och timlärare

. ... ..........• • ■ ‘

b. Arvodesförhöjning till vissa extra

ordinarie ämnesläräre, förslagsvis

c. Understöd till ekträ ordinarie lärare

vid förfall på grund av sjukdom*

förslagsvis...... i > ......,

[d. Arvoden för undervisning vid studentkurs

vid seminarierna i Stockholm

och Karlstad m. m., förslagsvis

d. Arvoden till lärare Vid förberedande

kurs vid seminariet i Falun

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål

.............

f. Lönetillägg till teckningsläraren J.

A. Lydh vid seminariet i Luleå

och teckningsläraren J. E. R. Nyreen

vid seminariet i Karlstad * .

g. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel

vid dubbelseminarier

h. Särskilda arvoden vid provårssemi
narier.

................

i. Tilläggsarvoden till lärare vid de

vid vissa seminarier anordnade kurser

för utbildande av kyrkomusiker,

förslagsvis...............

kronor 95,300 (+ 35,300)

* 400 (- 2,550)

k 1,000

k -- (—17,300)]

» 1*200 .(+ 1,200)

» 1,350

» 4,200 ( + 1,080)

» 4,800 (— 1,600)

» 19,200 ( + 1,200)

» 4,200_

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare .... kronor 15,000 ( 4- 1,000)

b. Arvoden till seminariebibliotekarier » 8,000 (— 700)

c. Arvoden till biträden vid rektors
expeditioner.

............. _5,700 (— 300)

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid

vissa seminarier...........kronor 14,500 ( 4- 500)

b. Hyresbidrag till lärare vid semina
rierna

i Göteborg och Stockholm,

förslagsvis .....*......... »

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis »

d. Provisorisk avlöningsförbättring,

förslagsvis............... »

e. Personliga lönetillägg till vissa ordinarie

Övningslärare, förslagsvis . »

16,600

210,650 (+ 10,650)

34,000 (+ 4,090)

9,000 (— 2,000)

Summa förslagsanslag kronor

23,500 (— 19,100)

131,650 (+ 17,330)

28,700

284,750 (+ 13,240)

1,658,600 (-t- 18,300).

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Förevarande anslag skulle alltså, om avlöningsbestämmelserna under nästa

budgetår bibehölles oförändrade, för nämnda budgetår bestämmas till 1,658,600

kronor, vilket enligt tabellen skulle innebära en anslagshöjning av 18,300

kronor.

Anslagsbehov vid lönereglering. I den personalförteckning, som bör

gälla för folkskoleseminarierna från och med den 1 januari 1938, hava under

rubriken Tjänstemän å ordinarie stat av skäl, som ovan nämnts, uppförts

allenast 71 lektors- och 74 övningsskollärartjänster (79, respektive 76

sådana tjänster erfordras efter seminarieorganisationens fullständiga genomförande).

Det har ansetts lämpligt att under rubriken Tjänstemän å övergångsstat

uppföra ej blott de befattningshavare, som i det föregående av

mig angivits, utan också 1 rektor, 1 lektor, 1 musiklärare, 1 lärare i manlig

slöjd, 1 lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan och 2 övningsskollärare

vid det under avveckling varande enkelseminariet i Växjö.

Avlöningsstaten för förra delen a v budgetåret 1 93 7/193 8 har

beräknats efter samma grunder som motsvarande avlöningsstat för de allmänna

läroverken. Av nära till hands liggande skäl hava posterna till

arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare och till arvoden till

lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun icke reducerats till

hälften utan uppförts med de belopp, som beräknats i sammanställningen

här ovan. Avlöningsstaten slutar å 830,100 kronor.

Avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/1938

har likaledes utformats i anslutning till vad som skett beträffande motsvarande

avlöningsstat för de allmänna läroverken. Alla anslagsposter utom

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, hava uppskattats med ledning av utav läroverkslönesakkunniga lämnade

uppgifter. Overgångslön ingår i anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat med omkring 80,000 kronor och i anslagsposten till

tjänstemän å övergångsstat med omkring 10,000 kronor. På grund av löneregleringen

torde tilläggsarvodena åt teckningslärarna Lydh och Nyreen

komma att undergå jämkning, varom Kungl. Majit lärer böra meddela

föreskrifter. Då summan av nämnda arvoden i varje fall icke kan komma

att överstiga det för ändamålet i avlöningsstaten för förra delen av budgetåret

beräknade beloppet, har motsvarande delpost i den nu förevarande

staten upptagits med samma belopp, varmed den föreslagits skola ingå i

den förstnämnda staten. Slutsumman av avlöningsstaten för senare delen

av budgetåret 1937/1938 utgör 1,079,900 kronor.

Anslaget för budgetåret 1937/1938 bör således uppföras med

(830,100 + 1,079,900=) 1,910,000 kronor.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

319

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader.

Förevarande anslag är nu uppfört med 287,000 kronor. Anslaget fördelas

jämlikt följande omkostnadsstat:

1.

2.

3.

4.

5.

Utgifter:

Expenser, förslagsvis ..........................

Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis.....................kronor 48,500

b. Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis............... » 6,500

Reseersättningar, förslagsvis....................

Utbyggande av orgeln i högtidssalen vid folkskoleseminariet

i Göteborg............................

Reparation och utbyggande av orgelverket vid folkskoleseminariet

i Lund ...........................

kronor 237,000

55.000

2,000

1,000

11.000

Summa kronor 306,000.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m. m...........................kronor 4,000

2. Inkomster avträdgårdarna........... » 15,000 kronor 19,000

Nettoutgift kronor 287,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt,

att anslaget måtte för nästa budgetår bestämmas till 308,000 kronor.

Till stöd härför har anförts:

Sedan folkskoleseminariernas rektorer till överstyrelsen inkommit med

uppgifter rörande dels de av dem beräknade omkostnaderna för seminarierna,

dels de väntade inkomsterna av särskilda uppbördsmedel under budgetåret

1937/1938, hade överstyrelsen beräknat det sammanlagda anslagsbehovet

för nämnda budgetår till 275,000 kronor, d. v. s. samma behov som

innevarande budgetår, om engångskostnaderna för ovannämnda musikinstrument

frånräknades.

Överstyrelsen hade i nyssnämnda summa inräknat kostnader för anordnande

av friluftsläger vid seminarierna i Göteborg, Kalmar och Karlstad,

vilkas rektorer för detta ändamål begärt ett anslag av 350 kronor för vartdera

seminariet. Likaledes hade överstyrelsen räknat med att för anordnande

av simundervisning och bad för eleverna vid seminarierna i Göteborg,

Kalmar, Stockholm och Växjö i enlighet med rektorernas anhållan

skulle utgå ett anslagsbelopp av sammanlagt 1,350 kronor. I likhet med

föregående år hade överstyrelsen därjämte beräknat ett anslag av 2,500

kronor för anordnande av kurser i tal- och röstvård vid folkskoleseminarierna.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm hade hemställt, att seminariet

måtte beviljas ett anslag av 300 kronor att utgå som ersättning åt en

skolsköterska vid seminariet. Såsom motivering härför framhölle rektor,

att det vore önskvärt, att seminariets elever under sin utbildningstid finge

tillfälle att komma i kontakt med det hälsovårdsarbete, som med hjälp av

skolsköterskeinstitutionen nu bedreves i svenska folkskolor. Han framhölle

även, att seminarieläkaren doktor G. Nylin vore i eminent grad sakkunnig

såsom ledare av dylikt hälsovårdsarbete.

överstyrelsen, som funne ändamålet behjärtansvärt, tillstyrkte anslaget

och hade inberäknat detsamma i ovannämnda summa.

Posten Reseersättningar föresloges höjd från 2,000 till 4,000 kronor med

anledning av att ett antal lärare vid folkskoleseminariet i Växjö väntades

bliva förflyttade.

Utöver de 275,000 kronor, som sålunda vore behövliga för seminariernas

löpande omkostnader samt reseersättningar, hade genom den av riksdagen

beslutade omorganisationen av folkskoleseminarierna ett behov uppstått av

ett icke ringa engångsanslag för inredning av de nya lokaler, som omorganisationen

krävde.

På uppdrag av Kungl. Majit hade byggnadsstyrelsen i samråd med överstyrelsen

verkställt utredning och avgivit förslag rörande de åtgärder, som

behövde vidtagas för att anskaffa seminarierna behövliga lokaler efter omorganisationen.

I samband härmed hade rektorerna i Göteborg, Lund och

Umeå till överstyrelsen avgivit förslag örn inredning av dessa lokaler.

Enligt rektors beräkningar skulle ett anslag av 8,628 kronor vara erforderligt

för att inreda de nya lokalerna vid folkskoleseminariet i Göteborg.

Häremot torde icke något väsentligt vara att erinra.

Rektor vid folkskoleseminariet i Lund beräknade det behövliga anslaget

till 14,000 kronor. Häri inginge dock 4,000 kronor till fast inredning i den

nya gymnastiksalen, vilken summa borde upptagas i byggnadsstyrelsens

kostnadsberäkningar för de nya lokalerna. Utöver sålunda begärda 10,000

kronor, framhölle rektor, vore seminariet i behov av ett större engångsanslag

för att avhjälpa vissa påtagliga brister i seminariets nuvarande utrustning.

Så framhölle rektor bland annat, att biblioteket för närvarande innehölle

huvudsakligen äldre litteratur, och att de mest använda arbetena i

biblioteket vore i hög grad slitna. Möbler och inventarier hade sedan år

1919 icke varit föremål för reparation och översyn och gardinerna vore i

det skick, att de behövde utbytas. Seminariets idrottsplan vore i trängande

behov av omläggning. En geografisk lärosal saknades vid anstalten men

kunde inredas i övningsskolans samlingsrum. Läkarens rum saknade utrustning.

En lokaltelefon vore behövlig i de vidsträckta lokalerna. Dessutom

vöre en hel del ny materiel nödvändig. En sammanställning av

rektors önskemål gåve vid handen, att ett engångsanslag på 57,000 kronor

vore behövligt, däri inberäknat ovannämnda inredningsanslag för nya lokaler.

Rektor framhölle slutligen, att folkskoleseminariet i Lund byggdes under

kristiden och att den utrustning, som då anskaffades, var av kristidskvalitet,

samt att seminariets anslag i regel varit lägre än vid andra jämförliga seminarier

och därjämte till en betydande del icke uttagits. Det vore under

sådana förhållanden naturligt, att utrustningen blivit lidande. Såsom ett

särskilt skäl för att seminariet snarast möjligt sättes i värdigt skick nämnde

rektor, att seminariet i januari 1939 fyllde 100 år.

Föredraganden av detta ärende inom överstyrelsen hade genom personligt

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

besök vid seminariet förvissat sig om att rektors önskemål vore berättigade,

även örn möjligen kostnaderna torde kunna något nedpressas. Hela anslaget

torde dock icke vara behövligt redan under budgetåret 1937/1938.

Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå begärde för de nya slöjdlokalernas

utrustning med verktyg m. m. 3,000 kronor.

Av seminarierektorerna i Göteborg, Lund och Umeå hade alltså begärts

ett sammanlagt engångsanslag av (8,628 + 57,000+3,000 =) 68,628 kronor.

En del av detta anslag avsåge visserligen nyanskaffning av materiel,

böcker m. m., men överstyrelsen funne det riktigast att här sammanföra

hela ifrågavarande anslagskrav under en gemensam post i omkostnadss

täten.''

Överstyrelsen ville vitsorda behovet av ett engångsanslag till här nämnda

ändamål. Dock torde det icke vara nödvändigt, att hela anslaget upptoges

i nästkommande budgetårs stat. Lämpligast skulle det kunna uppdelas på

tvenne år, varvid anslaget för vartdera året torde — med någon nedskärning

av de av rektorerna beräknade summorna — kunna upptagas till

33,000 kronor.

Omkostnadsanslaget borde alltså bestämmas till (275,000+33,000 =) 308,000

kronor och disponeras jämlikt följande omkostnadsstat:

Utgifter.

1. Expenser, förslagsvis........................ kronor 232,500

2. Övriga utgifter:

a) Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis...................kronor 52,000

b) Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis............. » 7,500 » 59,500

3. Reseersättningar, förslagsvis ................... » 4,000

4. Inredning av lokaler m. m. vid seminarierna

i Göteborg, Lund och Umeå................... »_33,000

Summa kronor 329,000.

Särskilda uppbördsmedel.

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för

lyse m. m.....................kronor 3,300

2. Inkomster av trädgårdarna......... » 17,700 kronor 21,000

Nettoutgift kronor 308,000.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 anfört:

Ämbetsverket kunde icke finna tillräcklig anledning tillstyrka, att medel

beviljades till ersättning åt en skolsköterska vid seminariet i Stockholm.

Då den av överstyrelsen föreslagna ökningen av den under posten övriga

utgifter upptagna delposten till trädgårdarnas underhåll icke på något sätt

motiverats, finge statskontoret hemställa, att delposten ifråga uppfördes med

oförändrat belopp.

Såvitt av handlingarna framginge, hade överstyrelsen icke gjort engångskostnaderna

till föremål för någon egentlig granskning. Statskontoret, som

för sin del icke vore i tillfälle att ingå på en närmare prövning av de för

de olika ändamålen beräknade utgifterna, ville dock erinra, att 1932 års

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

322 Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

seminariesakkunniga på sin tid beräknade de av omorganisationen föranledda

engångskostnaderna för seminarierna i Göteborg, Umeå och Lund till respektive

6,000, 2,500 och 750 kronor. Seminariet i Lund hade emellertid

givits en annan organisation än de sakkunniga föreslagit, varför sistnämnda

kostnadssiffra icke vore jämförbar med det nu äskade beloppet, 10,000 kronor.

Vad särskilt anginge sagda seminarium, ville det förefalla statskontoret

som örn åtskilliga utgiftsposter borde kunna reduceras, medan andra

åter syntes böra helt bortfalla, exempelvis lokaltelefon och omläggning av

bollplan. Med hänsyn till vad sålunda anförts förmenade ämbetsverket, att

en detaljundersökning beträffande de ifrågasatta utgifterna vore önskvärd.

Därjämte syntes det ämbetsverket böra tagas under övervägande, örn icke

ett väsentligt tillskott borde lämnas av å reservationsanslaget till materiel

och böcker m. m. reserverade medel.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde för expenser böra för nästa

budgetår beräknas ett från 237,000 kronor till 232,500 kronor, alltså med

4,500 kronor sänkt belopp. Med hänsyn till vad statskontoret anfört kan

jag icke biträda överstyrelsens förslag om höjning av delposten till trädgårdarnas

underhåll och skötsel med 3,500 kronor. Jag är beredd att tillstyrka

allenast den höjning, som motsvarar den av överstyrelsen beräknade

höjningen av inkomsterna av trädgårdarna, d. v. s. med 2,700 kronor till

51,200 kronor. Mot beräkningarna av delposten till särskilda kurser och

föreläsningar m. m. har jag endast den erinran att framställa, att jag, i

likhet med statskontoret, ej kan för närvarande tillstyrka, att medel anvisas

till ersättning åt en skolsköterska vid seminariet i Stockholm. Jag anser

anslagsändamålet i och för sig behjärtansvärt men finner det önskvärt, att

statsmakterna, innan beslut fattas om anvisande av medel för ändamålet

vid ett seminarium, bliva satta i tillfälle att efter närmare utredning genom

överstyrelsens försorg bilda sig en uppfattning om och i vad mån motsvarande

anordning anses böra vidtagas även vid andra seminarier och om

kostnaderna härför. Ifrågavarande delpost bör därför enligt min mening

höjas med endast 700 kronor till 7,200 kronor. Mot den av överstyrelsen

ifrågasatta höjningen med 2,000 kronor till 4,000 kronor av anslagsposten

till reseersättningar har jag ingen erinran att framställa. Likaledes biträder

jag beräkningarna av de särskilda uppbördsmedlen.

Vad därefter angår det av överstyrelsen framlagda förslaget örn anvisande

av anslag till viss utrustning vid en del seminarier, finnér jag, trots

att vissa engångskostnader avförts å det för innevarande budgetår anvisade

omkostnadsanslaget, önskvärt, att sådana kostnader för framtiden bestridas

från särskilt i riksstaten uppfört anslag. I det av överstyrelsen för ändamålet

för budgetåret 1937/1938 äskade beloppet — 33,000 kronor — anser

jag mig kunna räkna med en väsentlig beskärning. Dels har Kungl. Maj:t

i årets statsverkspropositiou under utgifter för kapitalökning endast i vissa

delar upptagit ovannämnda av byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen framlagda

förslag örn utökning av folkskoleseminariernas lokaler m. m., dels

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

finner jag i likhet med statskontoret det önskvärt med en detaljundersökning

beträffande det för folkskoleseminariet i Lund avsedda betydande kostnadsbeloppet.

För att råda bot på de mera framträdande bristerna i utrustningen

vid detta seminarium och för att bereda medel till utrustning,

där sådan erfordras, av de nya lokaler vid folkskoleseminarierna, varom

förslag som nämnts framlagts i årets statsverksproposition, torde böra för

budgetåret 1937/1938 anvisas ett anslag, som jag beräknar till mindre än

hälften av det av överstyrelsen föreslagna beloppet, eller till 15,000 kronor.

Detta belopp, som bör uppföras i riksstaten såsom särskilt anslag av reservationsanslags

natur, benämnt Folkskoleseminarier: Utrustning, bör fördelas

efter grunder, som av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen framdeles

bestämmas. Jag återkommer härtill längre fram.

Omkostnadsanslaget torde enligt det ovanstående böra för nästa budgetår

disponeras på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis........................ • kronor 232,500

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis ....................kronor 51,200

b. Särskilda kurser och föreläsningar m.m.,

jörslagsvis..................... *_7,200 » 58,400

3. Resersättningar, förslagsvis..................... *_4,000

Summa kronor 294,900.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m ............................ kronor 3,300

2. Inkomster av trädgårdarna........... » 17,700 kronor 21,000

Nettoutgift kronor 273,900.

Anslaget bör alltså bestämmas till 273,900 kronor, innebärande en anslagsminskning

med 13,100 kronor eller — örn hänsyn icke tages till de för

budgetåret 1936/1937 ur anslaget utgående tillfälliga anslagsbeloppen — en

anslagsminskning med 1,100 kronor. Stat för anslaget bör framdeles fastställas

av Kungl. Maj:t. Jag vill anmärka, att det härvid kan bliva erforderligt

att vidtaga jämkningar i den kostnadsfördelning, som ovan ifrågasatts.

Det låter sig nämligen svårligen göra att i förväg verkställa fullt

tillförlitliga beräkningar rörande anslagets disposition.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Departe
mentschefen.

6. Reservationsanslaget till Polkskoleseminarier:

Materiel, böcker m. m.

Detta anslag är nu uppfört med 75,500 kronor och disponeras på sätt

framgår av sid. 496 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937. Ur anslaget

utgår bland annat ett tillfälligt anslagsbelopp å 3,000 kronor till inköp av

flygel vid folkskoleseminariet i Luleå.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 anfört, att

seminarierektorerna för nästa budgetår anhållit örn anslag med sammanlagt

79,550 kronor. Överstyrelsen ansåge det emellertid möjligt att häri vidtaga

viss reduktion och har för ändamålet förordat ett anslag av 77,500 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 förklarat sig icke

kunna tillstyrka den av överstyrelsen äskade höjningen av anslaget. Ämbetsverket

anser anslaget böra upptagas till högst det belopp, varmed det för

innevarande budgetår vore uppfört. I detta sammanhang ansåge sig ämbetsverket

böra erinra dels att vid utgången av sistlidet budgetår å anslaget

förefunnits en reservation av icke mindre än 18,228 kronor 53 öre, dels ock

att anslaget efter omorganisationens fullständiga genomförande beräknats

komma att utgöra allenast 70,000 kronor.

Jag biträder statskontorets uppfattning och föreslår med utgångspunkt

härifrån, att förevarande anslag för nästa budgetår bestämmes till oförändrat

belopp, 75,500 kronor. Då i det för löpande budgetår anvisade anslaget

ingår en tillfällig medelsanvisning av 3,000 kronor, innebär mitt förslag en

anslagshöjning med sistnämnda belopp.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

325

7. Reservationsanslaget till Folkskoleseminariet Stipendier.

Ur detta anslag, som är uppfört med 107,700 kronor, utgår ett belopp av

105,700 kronor till stipendier enligt kungörelsen nr 339/1916 och ett belopp

av 2,000 kronor till bidrag till anordnande av studieutfärder vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt,

att oförändrat belopp, 2,000 kronor, måtte anvisas till sistnämnda och 118,000

kronor till förstberörda ändamål. Till stöd för den äskade anslagshöjningen

har yttrats:

I propositionen nr 100/1936 framhöll departementschefen vikten av att

stipendierna till elever vid folkskoleseminarierna snarast återfördes till de

före år 1933 utgående beloppen och biträdde på grund härav ett av överstyrelsen

framlagt förslag om successiv återgång till häri tidigare rådande

förhållanden. Då riksdagen icke hade något att erinra häremot, höjdes stipendieanslaget

för innevarande budgetår med ungefär 50 procent till 105,700

kronor.

Om stipendierna för budgetåret 1937/1938 skulle utgå med samma belopp

som under innevarande budgetår, vore anslagsbehovet för stipendier ungefär

108,000 kronor. Det vore givetvis önskvärt att redan under budgetåret 1937/

1938 kunna utdela stipendier av samma storlek som före år 1933. Härtill

skulle erfordras ytterligare omkring 36,000 kronor. Då emellertid de av överstyrelsen

framlagda anslagskraven för folkskoleseminarierna innebure rätt

avsevärd höjning av vissa anslagsposter, funne överstyrelsen sig nödsakad

att nu föreslå blott en mindre ökning — förslagsvis 10,000 kronor — av

stipendieanslaget i hopp om att kunna under ett följande år hemställa om

stipendier till det önskade fulla beloppet.

Överstyrelsen föresloge alltså, att stipendieanslaget för budgetåret 1937/

1938 måtte upptagas till 118,000 kronor. Härtill borde läggas omförmälda

belopp å 2,000 kronor till anordnande av studiefärder vid folkskoleseminarierna.

Det sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså utgöra 120,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 yttrat:

Då statskontoret räknat med en avdelning elever mindre än överstyrelsen,

torde, därest stipendier för nästkommande budgetår skulle utgå med samma

belopp som för innevarande budgetår, ett anslag å 106,900 kronor — oberäknat

bidraget å 2,000 kronor till anordnande av studiefärder — vara för

ändamålet tillfyllest. Med hänsyn till den betydande höjningen av anslaget för

innevarande budgetår syntes med den äskade ytterligare ökningen böra anstå.

Jag ansluter mig till statskontorets uppfattning och förutsätter alltså Departeatt

stipendierna böra under nästa läsår utgå med i stort sett samma belopp m8nt*che,en

som för det löpande. I likhet med statskontoret har jag räknat med en avdelning

mindre än skolöverstyrelsen. Anslaget torde därför böra bestämmas

till 109,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att anslaget skall bereda täckning

jämväl för ovannämnda unslagsbelopp å 2,000 kronor.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

8. Reservationsanslag till Folkskoleseminarier: Utrustning.

Till förevarande ändamål bör för nästa budgetår, enligt vad vid behandlingen

av folkskoleseminariernas omkostnadsanslag anförts, anvisas ett reservationsanslag

av 15,000 kronor.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

327

9. Förslagsanslaget till Småskoleseminariet Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört nied 278,800 kronor och disponeras jämlikt

en å sid. 497 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 införd avlöningsstat.

I det föregående har ställning tagits till frågan om småskollärarutbildningens

omfattning under nästa läsår. Vidare har förutsatts, att anslagsberäkningarna

för nästa budgetår skola grunda sig på nu gällande lönebestämmelser.

Skolöverstyrelsen bar i skrivelse den 10 november 1936 gjort framställning

om höjning av anslaget med 10,550 kronor till 289,350 kronor.

Av skrivelsen inhämtas beträffande beräkningen av de särskilda i avlöningsstaten

uppförda posterna:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. De av Kungl. Majit fastställda staterna

för de särskilda småskoleseminarierna upptoge det antal lärare, som ansåges

bliva erforderligt, när seminarierna blivit fullständigt organiserade såsom

enkel- och dubbelseminarier enligt den av riksdagen beslutade nya seminarieorganisatiorien.

Dessa stater slutade på ett kostnadsbelopp av 207,000

kronor. Någon ändring häri vore sålunda ej erforderlig.

Från nämnda belopp skulle dock avgå lön och tjänstgöringspenningar för

de tjänster, som under löpande budgetår ej uppehölles. Detta avdrag uppinge

under budgetåret 1936/1937 till 75,800 kronor. Med hänsyn till att

vid seminariet i Landskrona borde under budgetåret 1937/1938 uppehållas

ytterligare en ämneslärartjänst och en övningsskollärartjänst, bomme avdragsbeloppet

för sistnämnda budgetår att minskas med 6,800 kronor till

69.000 kronor. Det erforderliga beloppet till lön och tjänstgöringspenningar

för ordinarie tjänstemän bomme alltså att utgöra (207,000 — 69,000 =)

138.000 kronor, vilket utgjorde en ökning från föregående år med 6,800

kronor.

Delposterna l. Alderstillägg å 24,000 kronor och c. Fyllnadsarvoden at

vikarier å 7,000 kronor torde böra beräknas till oförändrade belopp.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

Delposten a. Lön och tjänstgöringspenningar uppginge för budgetåret 1936/

1937 till ett belopp av 33,200 kronor, av vilket enligt av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter disponerats ett belopp av 30,400 kronor. Skillnaden mellan

dessa båda belopp berodde därpå, att en lärarinna, som skolat uppföras

på övergångsstat, avlidit en av de sista dagarna i juni. Någon ändring i

beloppet 30,400 kronor vore ej erforderlig för budgetåret 1937/1938, enär

ej nu kunde förutses, i vad mån på övergångsstat uppförd lärare skulle

kunna vinna ordinarie anställning. Ändring erfordrades ej heller i delposterna

b. Alderstillägg å 7,000 kronor och c. Fyllnadsarvoden åt vikarier å

800 kronor.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom. Någon

extra ordinarie lärartjänst funnes icke vid småskoleseminarierna under budgetåret

1936/1937. Fyllnadsarvoden åt sjukvikarier för sådana vikarier, som

med uppbärande av ordinarie lärares lön uppehölle vakanta tjänster, syntes

böra bestridas ur det för fyllnadsarvoden åt vikarier, upptagna beloppet.

Då det emellertid icke vore uteslutet att framdeles efter den nya löneregleringens

genomförande någon extra lärare kunde bliva anställd vid småskoleseminarierna,

syntes posten böra kvarstå med oförändrat belopp, 600

kronor.

b. Arvoden till timlärare. Arvoden till timlärare hade — på grundval av

rektorernas uppgifter beräknats till 28,000 kronor. Häri vore inberäknat

ett belopp av 2,000 kronor för den utvidgade timlärartjänstgöring, som bleve

erforderlig, därest fortbildningskurser för småskollärarinnor komme till stånd

vid några seminarier under läsåret 1937—1938. Det nu beräknade beloppet

innebure en ökning från budgetåret 1936/1937 med 4,600 kronor. Denna

ökning vore betingad av seminarieverksamhetens utvidgning, därigenom att

vid samtliga seminarier, utom i Haparanda, tillkomme nya klassavdelningar.

c. Ti/läggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel. Sådana arvoden vöre för

närvarande beräknade till ett belopp av 900 kronor, att utgå med 300 kronor

till ettvart av seminarierna i Landskrona, Skara och Strängnäs. Vederbörande

rektor hade nu anmält, att dylikt tilläggsarvode ej vore erforderligt

vid seminariet i Landskrona. Undervisningen i trädgårdsskötsel uppehölles

därstädes av en ordinarie lärare i trädgårdsskötsel på övergångsstat vid statens

folkskoleseminarier, och även vid detta seminarium hade trädgården

undergått förminskning. Det erforderliga beloppet bleve sålunda 600 kronor.

d. Arvode till ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele. Detta

arvode syntes böra kvarstå med oförändrat belopp, 900 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare. Posten, som nu utgjorde 2,500 kronor,

borde med hänsyn till utökningen av seminarie- och övningsskolklasserna,

beräknas till ett belopp av 3,250 kronor.

b. Arvoden till seminariebibliotekarier. Posten vore nu upptagen till ett

belopp av 1,500 kronor. Beloppet beräknades böra höjas till 2,150 kronor.

c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner. För ändamålet vore nu

uppfört ett belopp av 900 kronor. Arvodet borde vid dubbelseminarierna

höjas från 150 till 200 kronor och beloppet i det hela sålunda sättas till

1,050 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Kyresersättning till rektor vid seminariet i Skara. b. Särskilda lönetillägg

till lärare vid vissa seminarier, c. Tillfällig löneförbättring. För dessa

tre ändamål kunde beräknas oförändrade belopp, respektive 2,000 kronor,

2,600 kronor och 38,000 kronor.

d. Provisorisk avlönings förbättring, som endast utginge till lärarna vid seminarierna

i Härnösand, Lycksele och Haparanda, borde enligt uppgift av

rektorerna ökas från 2,300 kronor till 3,000 kronor.

Statskontoret, som enligt det föregående tillstyrkt den modifikationen

i överstyrelsens förslag till intagning av elever vid småskoleseminarierna

under nästa läsår, att vid småskoleseminariet i Landskrona skulle intagas

endast en klassavdelning om 12 elever mot av överstyrelsen föreslagna två

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 329

avdelningar om 15 elever, har i utlåtande den 5 december 1936 anfört

följande:

Med hänsyn till den av ämbetsverket förordade begränsningen av antalet

vid småskoleseminariet i Landskrona intagna elever torde icke erfordras,

att ytterligare lärartjänster vid seminariet ifråga uppehölles. Anslaget till

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat torde följaktligen böra upptagas

med enahanda belopp som för innevarande budgetår.

Den av överstyrelsen tillstyrkta ökningen i delposten till timlärare skulle

måhända med hänsyn till vad ovan föreslagits komma att visa sig onödigt

stor. Statskontoret ansåge sig likväl icke böra föreslå någon sänkning av

äskade beloppet. Därest emellertid icke fortbildningskurser för småskollärarinnor

skulle komma till stånd jämväl under nästkommande budgetår,

syntes anslaget böra minskas med 2,000 kronor.

De belopp, varmed arvoden till seminarieläkare, till seminariebibliotekarier

samt till biträden vid rektorsexpeditioner för innevarande budgetår vore

uppförda i avlöningsstaten, förefölle statskontoret — även med den utvidgning

av organisationen, som nu föreslagits — vara väl avvägda i förhållande

till de belopp, som i propositionen nr 100/1936 (sid. 158) beräknats skola

utgå efter organisationens fullständiga genomförande. Statskontoret ansåge

sig därför icke kunna tillstyrka någon ökning av sagda belopp.

Statskontoret hade icke något att erinra mot en ökning med 700 kronor

av delposten till provisorisk avlöningsförbättring.

I det föregående har jag anslutit mig till statskontorets mening rörande

omfattningen av elevintagningen vid småskoleseminarierna under nästa budgetår.

Vid sådant förhållande är det icke nödvändigt att med innehavare

besätta om förmälda ämneslärar- respektive övningsskollärartjänst vid småskoleseminariet

i Landskrona. Delposten till lön och tjänstgöring spenning athor

därför uppföras med oförändrat belopp, 131,200 kronor. Ej heller i de

två övriga under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat uppförda delposterna å förslagsvis 24,000 kronor till ålderstillägg och

7.000 kronor till fyllnadsarvoden åt vikarier ifrågasättes någon ändring för

nästa budgetår. Av samma anledning kan, enligt vad jag hos överstyrelsen

förvissat mig örn, delposten till arvoden till timlärare minskas med 1,500

kronor från det av överstyrelsen beräknade beloppet och alltså uppföras med

26,500 kronor. På motsvarande sätt kunna de för arvoden till seminarieläkare

och för arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner beräknade beloppen

minskas med 100 kronor, respektive 50 kronor till 3,150 kronor, respektive

1.000 kronor. Det av överstyrelsen för arvoden till seminariebibliotekarier

angivna anslagsbeloppet av 2,150 kronor synes mig kunna, oavsett nyssberörda

omständighet, nedsättas med 200 kronor till 1,950 kronor. Slutligen

kan, enligt vad under hand från överstyrelsen upplysts, delposten till tillfällig

löneförbättring minskas med 2,000 kronor till 36,000 kronor, därest

min uppfattning beträffande elevintagningen biträdes.

I övrigt har jag intet att erinra mot överstyrelsens anslagsberäkningar.

Jag vill tillägga, att jag anser det rådligast att även för nästa budgetår

Departe
mentschefen.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Majis proposition Nr 271.

avlöningsstaten beräkna omförmälda belopp å 600 kronor till arvoden till

extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom.

Under nästa budgetår torde beträffande inskränkning av rektorernas och

de ordinarie seminarielärarnas tjänstgöring böra meddelas enahanda bestämmelser,

som ovan föreslagits beträffande motsvarande befattningshavare vid

folkskoleseminarierna.

Avlöningsstaten för småskoleseminarierna skulle vid bifall till de ovanberörda

förslagen för nästa budgetår sluta å 278,700 kronor. Detta innebär

en anslagsminskning med 100 kronor.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

331

10. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.

Detta anslag, som är uppfört med 66,000 kronor, disponeras jämlikt följande

omkostnadsstat:

Omkostnadsstat.

U tgifter:

1. Expenser, förslagsvis........................... kronor 55,250

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis kronor 10,850

b. Särskilda kurser och föreläsningar, förslagsvis » 1,600 12,450

3. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 3,000

Summa kronor 70,700.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Hyror, ersättning för lyse.................kronor 2,800

2. Inkomster av trädgårdarna................ *_1.900 4,700

Nettoutgift kronor 66,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt

örn en anslagshöjning med 7,000 kronor till 73,000 kronor och till stöd

härför anfört:

Vad först beträffar expenser, hade för bränsle, lyse och vatten, för vilket

ändamål nu utginge förslagsvis 21,800 kronor, för nästa budgetår beräknats

26,000 kronor. I övriga expenser, för vilket ändamål nu utginge 33,450

kronor, inginge utgifter till expeditions- och tryckningskostnader samt betjäning

(dock ej vid vissa seminarier förekommande värmeskötare-trädgårdsbiträden)

och renhållning jämte mera tillfälliga utgifter. Posten i det hela

hade för nästa budgetår beräknats till 33,900 kronor.

Medelsbehovet för expenser borde sålunda beräknas till 59,900 kronor.

Emellertid borde detta belopp ökas med hänsyn till vissa förutsedda behov,

nämligen lönefyllnad till vaktmästare och värmeskötare 2,000 kronor, arvoden

och vissa andra utgifter vid en preparandkurs i Haparanda 2,000

kronor samt för undervisning i hushållsgöromål vid samma seminarium

I, 500 kronor (propositionen nr 100/1936, sid. 203). Hela anslaget till expenser

hade sålunda beräknats till 65,400 kronor, vilket belopp med omkring

10,000 kronor överstege de beräknade bruttoutgifterna till expenser

för budgetåret 1936/1937. Ökningen vore föranledd därav, att antalet klassavdelningar

för budgetåret 1937/1938 komme att ökas från 7 till 12, varjämte

även övningsskolan utvidgades.

För trädgårdarnas underhåll och skötsel beräknades för nästa budgetår

II, 900 kronor mot 10,850 kronor under innevarande budgetår. Ur anslaget

skulle även bestridas utgifter till avlöning åt värmeskötare-trädgårdsbiträden

vid ettvart av seminarierna i Strängnäs, Landskrona, Skara och

Härnösand.

s. 332 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

332 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Delposten till särskilda kurser och föreläsningar beräknades för nästa budgetår

till 1,700 kronor. Av dessa medel skulle även bestridas utgifter för

anordnande av simundervisning och bad för eleverna vid seminarierna i

Skara, Härnösand, Lycksele och Haparanda.

Förslagsanslaget till reseersättningar borde beräknas till oförändrat belopp

av 3,000 kronor, enär en del tvångsförflyttningar av seminarielärare torde

komma att äga rum under budgetåret.

De särskilda upphördsmedlen beräknades till sammanlagt 9,000 kronor,

varav för upplåtelse av lokaler och ersättning för lyse 6,405 kronor och

för inkomster av trädgårdarna 2,595 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 anfört:

De för bränsle, lyse och vatten beräknade ökade utgifterna syntes böra

föranleda en höjning av anslagsposten till expenser med 4,200 kronor.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle de sex i verksamhet varande seminarierna

för övriga expenser erfordra 33,900 kronor, vilket belopp med

ej mindre än 4,000 kronor översköte den för sagda ändamål av överstyrelsen

i dess utlåtande den 15 november 1935 över 1932 års seminariesakkunnigas

betänkande angående folk- och småskoleseminariernas organisation

m. in. för ifrågavarande seminarier beräknade medelsåtgången (se propositionen

nr 100/1936 sid. 164). Statskontoret måste tinna detta så mycket

mera anmärkningsvärt, som seminarierna icke heller för nästkommande

budgetår komme att tågås i anspråk till ens hälften av sin beräknade kapacitet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde för övriga expenser

böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår, innebärande i

själva verket en ökning med cirka 1,400 kronor.

Beträffande den under anslagsposten övriga utgifter upptagna delposten

till trädgårdarnas underhåll och skötsel hade överstyrelsen föreslagit ökning

med 1,050 kronor. Då emellertid nu utgående anslag, 10,850 kronor, nära

överensstämde med det belopp, överstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande

beräknat för ändamålet, kunde statskontoret icke tillstyrka höjning av

posten ifråga.

Däremot hade statskontoret icke något att erinra mot en ökning av posten

till särskilda kurser och föreläsningar med 100 kronor.

För bränsle, lyse och vatten beräknar jag i likhet med myndigheterna

ett belopp av 26,000 kronor, motsvarande en höjning av 4,200 kronor, vara

erforderligt. I anslutning till vad statskontoret yttrat och med hänsyn jämväl

till den av mig förordade begränsningen i överstyrelsens förslag till

intagning under nästa läsår av elever vid seminarierna, torde för övriga

expenser böra avses ett belopp av i runt tal 33,500 kronor. Detta innebär

en anslagshöjning med endast 50 kronor. För expenser erfordras alltså inalles

59,500 kronor mot av överstyrelsen angivna 65,400 kronor.

Delposten till trädgårdarnas underhåll och skötsel torde, med hänsyn jämväl

tagen till den mindre höjning av de mot denna post svarande inkomsterna,

varmed överstyrelsen kalkylerat, böra avrundas uppåt till 11,000 kronor

mot av överstyrelsen föreslagna 11,900 kronor. Anslagshöjningen skulle

i så fall utgöra 150 kronor. I likhet med statskontoret tillstyrker jag en

höjning av posten till särskilda kurser och föreläsningar med 100 kronor

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 271. 333

till 1,700 kronor. Delposten till reseersättningar torde i enlighet med överstyrelsens

förslag böra bibehållas oförändrad.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att fråga uppkommit rörande sättet

för gäldandet från riksstatsanslag av rese- och traktamentsersättningar för

fullgörande av uppdrag att i egenskap av skolöverstyrelsens ombud övervaka

och leda avgångsprövning vid småskoleseminarium. Dessa ersättningar

avfördes tidigare från det numera indragna anslaget till rese- och traktamentspenuingar

under åttonde huvudtiteln. Skolöverstyrelsen har intagit

den ståndpunkten, att här avsedda kostnader böra gäldas antingen från

förevarande anslag eller från reservationsanslaget till extra utgifter. Statskontoret

har anslutit sig till sistnämnda förslag och framhållit, att ifrågavarande

kostnader över huvud taget icke torde kunna hänföras till utgifter,

som skola bestridas av anslag, anvisade till småskoleseminarierna. Riksräkenskapsverket

har biträtt statskontorets uppfattning och samtidigt uttalat

önskvärdheten av att sådana kostnader som de nu ifrågavarande finge för

framtiden utbetalas av överstyrelsen från dess omkostnadsanslag. En dylik

anordning, som skulle förutsätta en omräkning av vissa till reseersättningar

anvisade anslagsposter, torde emellertid icke kunna genomföras utan inhämtande

av riksdagens medgivande.

För egen del vill jag framhålla, att jag icke kan se något hinder för att

ifrågavarande av seminariernas verksamhet såsom sådana omedelbart betingade

kostnader avföras från anslag, som är avsett för dessa läroanstalter,

d. v. s. från delposten till reseersättningar under förevarande omkostnadsanslag.

Riksdagen synes hava anslutit sig till samma uppfattning

vid behandlingen år 1936 av ett motsvarande, de tekniska läroverken avseende

ärende (jfr 1936 års åttonde huvudtitel, sid. 456, och riksdagens

skrivelse nr 8, sid. 68). Jag utgår därför från att de ifrågavarande kostnaderna

skola för framtiden bestridas på sätt nyss angivits. Någon höjning

av delposten till reseersättningar torde icke på grund härav erfordras.

Mot beräkningarna av de särskilda uppbördsmedlen har jag icke funnit

anledning till erinran.

Förevarande anslag bör sålunda enligt min mening disponeras jämlikt

följande omkostnadsstat:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis................

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis..................... kronor 11,000

b. Särskilda kurser och föreläsningar. . . » 1,700

3. Reseersättningar, förslagsvis.....................

kronor 59,500

» 12,700

» 3,000

Summa kronor 75,200.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse kronor 6,405

2. Inkomster av trädgårdarna.......... » 2,595 kronor 9,000

Nettoutgift kronor 66,200.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med sistnämnda belopp. Anslagshöjningen

utgör (66,200—66,000=) 200 kronor. Stat för anslaget torde i

sinom tid få fastställas av Kungl. Maj:t. Därvid torde, i anslutning till

vad som framhållits vid föredragningen av motsvarande folkskoleseminarierna

berörande fråga, det kunna komma att visa sig erforderligt att vidtaga

jämkningar i de ovan för de särskilda ändamålen beräknade beloppen.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

335

11. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel,

böcker m. m.

Detta anslag, som nu är uppfört med 11,700 kronor, disponeras jämlikt

vissa å sid. 502 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 refererade föreskrifter.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936, på grundval

av från seminarierektorerna inhämtade uppgifter, hemställt örn en höjning

av anslaget med 800 kronor till 12,500 kronor. Överstyrelsen har framhållit,

att ökningen huvudsakligen berodde på det ökade behov vid småskoleseminariet

i Landskrona, som bleve en följd av det föreslagna ökade

klass- och elevantalet vid nämnda seminarium.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 anfört, att anslagshöjningen

— särskilt med hänsyn till den under förra budgetåret uppkomna

reservationen å anslaget — knappast torde vara erforderlig ens i

händelse av bifall till överstyrelsens förslag om utvidgning av seminariet i

Landskrona.

Förevarande anslag torde med hänsyn bland annat till den ståndpunkt,

jag i det föregående intagit till frågan örn intagning av elever vid omförmälda

seminarium, böra höjas med allenast 300 kronor till i runt tal 12,000

kronor.

Departe
mentschefen.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe
mentschefen.

12. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Stipendier.

Anslaget är nu uppfört med 19,500 kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt örn

anvisande av oförändrat anslag för nästa budgetår och till stöd härför

yttrat:

Enligt den av överstyrelsen för nästa läsår föreslagna intagningsplanen

skulle vid seminarierna i Lycksele och Haparanda nästa läsår finnas tillsammans

36 elever. Med ett beräknat stipendiebelopp av 300 kronor till

varje elev skulle sålunda för dessa seminarier erfordras ett belopp av 10,800

kronor. I enlighet med seminariesakkunnigas förslag beräknades därjämte

ett belopp av högst 3,000 kronor att utgå till högst 20 elever vid en preparandkurs

i Haparanda med 150 kronor till varje elev. Vid övriga seminarier

skulle finnas sammanlagt 115 elever. Beräknades det genomsnittliga

beloppet till varje elev efter enahanda grunder som vid folkskoleseminarierna,

skulle till stipendier åt dessa elever erfordras 13,000 kronor. Medelsbehovet

i det hela skulle alltså böra uppskattas till (10,800 + 3,000 + 13,000=)

26.800 kronor.

Överstyrelsen hade räknat med ett elevantal av 15 i de nyintagna avdelningarna

vid seminarierna i Landskrona samt med ett antal av 12 vid seminarierna

i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele. Emellertid hade

överstyrelsen framhållit, att frågan, huruvida klassnumerären vid de sistnämnda

seminarierna borde stanna vid 12 eller eventuellt någon högre siffra,

borde tills vidare få vara en öppen fråga och längre fram, efter riksdagens

beslut i seminariefrågan, bestämmas av Kungl. Majit. Därest elevantalet i

nyintagna avdelningar bestämdes till 15 vid varje seminarium, där intagning

borde ske, skulle stipendiebeloppet i det hela behöva ökas med 1,000

kronor till 27,800 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets uppgifter funnes från budgetåret 1935/1936

en reservation på anslaget å 10,089 kronor. Därest, såsom antagligt vore,

denna icke behövde tagas i bruk under nu löpande budgetår utan kunde

få användas under budgetåret 1937/1938, skulle, även vid ett behov av

27.800 kronor, någon höjning av anslaget icke vara erforderlig.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936) tillstyrkt förslaget.

I det föregående har jag föreslagit, att vid småskoleseminariet i Landskrona

skulle intagas allenast en klassavdelning i stället för av överstyrelsen

förordade två. Enligt från överstyrelsen under hand lämnade uppgifter

möjliggöres härigenom en nedsättning av förevarande anslag med 1,500

kronor till 18,000 kronor, vilken belopp således bör anvisas för nästa

budgetår.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

337

13. Reservationsanslag till Småskoleseminariet Utrustning.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt om

anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett belopp av 27,535 kronor till vissa

inredningsarbeten och inventarier vid småskoleseminarierna i Strängnäs,

Skara, Härnösand och Lycksele.

Överstyrelsen har yttrat:

På uppdrag av Kungl. Majit hade byggnadsstyrelsen i samråd med överstyrelsen

verkställt utredning och avgivit förslag rörande de åtgärder, som

behövde vidtagas för tillgodoseende av småskoleseminariernas lokalbehov

efter omorganisationen. Vid ett genomförande av nämnda förslag erfordrades

medel i form av engångsanslag för vissa inredningsarbeten, som icke

kunde anses ingå i den av byggnadsstyrelsen uppgjorda planen, ävensom

till erforderliga ledningar och inventarier.

Enligt av rektorerna uppgjorda kostnadsberäkningar skulle för ändamålet

erfordras följande anslag:

Seminariet i Strängnäs. För inventarier m. m. till två nya lärosalar krävdes

ett belopp av 2,100 kronor.

Seminariet i Skara. För träinredning och möblering hade beräknats i

den nuvarande huvudbyggnaden 5,600 kronor och i nybyggnaden 7,900

kronor. Därtill kom me kostnader för elektricitet, gas och vatten, beräknade

till 2,335 kronor. Hela kostnaden sålunda 15,835 kronor.

Seminariet i Härnösand. Inredning och inventarier till ett nytt skolkök

hade kostnadsberäknats till i det hela 4,222 kronor. Emellertid hade seminariets

rektor lämnat anvisningar till förbilligande av behoven. Härigenom

kunde göras en besparing av 1,000 kronor. Det erforderliga beloppet torde

böra upptagas till 3,000 kronor.

Seminariet i Lycksele. Det erforderliga inrednings- och inventariebehovet

för två lärorum, ett biblioteksrum för övningsskolan, ett materielrum, korridorer

och ett utvidgat skolkök ävensom inmontering av elektrisk belysning

hade kostnadsberäknats till i avrundat tal 6,600 kronor.

Seminariet i Växjö. Med anslag till inventarier till ett nytt skolkök syntes

kunna anstå till 1938 års riksdag.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 yttrat:

Såvitt av handlingarna framginge, hade överstyrelsen icke gjort ifrågavarande

kostnadsberäkningar till föremål för någon egentlig granskning.

Statskontoret, som för sin del icke vore i tillfälle att ingå på en närmare

prövning av de för de olika ändamålen beräknade utgifterna, bade i stort

sett funnit de äskade beloppen skäliga. Då emellertid vissa skiljaktigheter

beträffande enstaka utgiftsposter syntes föreligga mellan de olika seminarierna,

förmenade ämbetsverket, att en detaljundersökning beträffande de

ifrågasatta utgifterna vore önskvärd.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 februari 1937 yttrat:

Vad beträffade de beräknade kostnaderna för inredning av nya klassrum

inom seminarierna i Strängnäs, Skara och Lycksele, hade ifråga örn semi
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 22

s. 338 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

338 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nariet i Strängnäs räknats med en betydligt lägre kostnad än ifråga om de

båda övriga seminarierna. Byggnadsstyrelsen hade beträffande dessa kostnader

samrått med skolöverstyrelsen, som lämnat uppgift rörande de inredningsföremål,

som genomsnittligt erfordrades för en fullständig utrustning

av ett klassrum, enligt vilken uppgift en dylik utrustning kunde beräknas

draga en kostnad av 1,635 kronor. De nu angivna kostnaderna för inventarieanskaffning

för klassrum i de tre här avsedda seminarierna uppginge

i intet fall till detta belopp, och de beräknade kostnaderna för dylika inventarier

för seminariet i Strängnäs understege avsevärt beloppet ifråga.

Då emellertid respektive rektorer måste förutsättas vara fullt förtrogna med

av de särskilda förhållandena inom de olika seminarierna betingade behoven

syntes de av dem angivna beloppen för inventarier i klassrum icke böra

föranleda någon erinran från byggnadsstyrelsens sida.

I de för seminariet i Skara beräknade kostnaderna har byggnadsstyrelsen

ifrågasatt en nettominskning med 100 kronor.

Vad anginge Härnösand, avsåge rektors berörda anvisningar dels att

vissa förenklingar och uteslutningar beträffande föreslagna inventarier skulle

vidtagas, varigenom en del besparingar skulle vinnas, och dels att vissa

arbeten skulle bekostas av de medel, som äskats för byggnadsarbeten vid

seminariet. Vad de av rektor sålunda föreslagna förenklingarna och uteslutningarna

beträffade hade en inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning

givit vid handen, att härigenom skulle vinnas en besparing å 282 kronor.

Ifråga om den omfattning, i vilken inredningsarbeten skulle kunna bestridas

av ett blivande bvggnadsanslag, finge byggnadsstyrelsen framhålla, att i det

av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget till byggnadsarbeten, vad avsåge

skolköksanläggning vid ifrågavarande seminarium, räknats med ett belopp

av 1,550 kronor för fast inredning, såsom skåp, hyllor, m. m. Den i deri

av rektor framlagda kostnadsberäkningen angivna kostnadssumman för inventarier

4,222 kronor 40 öre skulle alltså kunna minskas med (282 + 1,550 =)

1,832 kronor eller i runt tal till 2,400 kronor.

Vad slutligen beträffade Lycksele, finge byggnadsstyrelsen framhålla, att

i det för detta seminarium beräknade beloppet inginge bland annat kostnader

för elektriska ledningar samt skåp i köket, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen

i sitt förslag till byggnadsarbeten vid detta seminarium räknat

med ett belopp å sammanlagt 1,300 kronor. Detta belopp torde därför kunna

fråndragas kostnadssumman, vilken alltså skulle nedbringas till 5,300 kronor.

Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under utgifter för kapitalökning

i beskuret skick för riksdagen framlagt byggnadsstyrelsens ovannämnda

förslag till ändrade och utökade lokaler vid småskoleseminarierna.

Med hänsyn härtill och då vidare åtskilliga av de kostnader, som ovan upptagits,

synas vara hänförliga till den fasta inredningen och alltså icke

böra bestridas genom anslag i nu förevarande ordning, torde endast ett

mindre belopp böra anvisas för nästa budgetår. En anslagssumma örn

7,000 kronor synes tillräcklig, om beslut fattas i överensstämmelse med vad

Kungl. Majit i ovanberörda sammanhang föreslagit. Nämnda belopp torde

böra för ändamålet under huvudtiteln uppföras såsom ett särskilt reservationsanslag,

att utgå med den fördelning, som i sinom tid av Kungl. Majit

bestämmes.

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 271.

339

14. Förslagsanslaget till Folkskolinspektionen: Avlöningar.

Under innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 434,000 kronor.

Anslaget disponeras jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd avlöningsstat,

som finnes intagen i statsliggaren för budgetåret 1936/1937, sid. 504.

Skolöverstyrelsen har enligt det föregående framlagt ett förslag örn höjning

av förevarande anslag med 23,400 kronor till 457,400 kronor i syfte att

bereda folkskolinspektörerna tillgång till biträdeshjälp.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. Vid min anmälan av nyssberörda

fråga (jfr sid. 257 ff. här ovan) har jag visserligen anslutit mig till

överstyrelsens nyssberörda förslag och förordat, att för ändamålet skulle i

avlöningsstaten för folkskolinspektionen uppföras en anslagspost å 23,400

kronor till avlöningar till icke ordinarie personal, men samtidigt tillstyrkt

ett av statskontoret framlagt förslag örn slopande av den förstärkning med

10,600 kronor av delposten till expensersättning, som beslöts av 1936 års

riksdag. De ändringar i avlöningsstaten, som sålunda böra från och med

nästa budgetår vidtagas, resultera alltså i en anslagshöjning med (23,400—

10,600 =) 12,800 kronor.

I övrigt bör förevarande anslag vid oförändrade avlöningsförhållanden disponeras

enligt nu gällande grunder. Staten skulle alltså erhålla följande

utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän & ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) ortstillägg till 52 inspektörer,

förslagsvis...............................kronor 186,900

b. Ålderstillägg, förelagsvis...................... » 26,000

c. Tjänstgöringspenningar till 52 inspektörer........... » 93,600

d. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis ............ » 30,000 336,500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal......................... 23,400

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Expensersättning, förslagsvis...................kronor 27,300

b. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis............... » 51,600

c. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis.......... » 8,000 86,900

Summa kronor 446,800.

Vid oförändrade avlöningsvillkor skulle alltså förevarande anslag beräknas

till 446,800 kronor.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör

från och med den 1 januari 1938 gälla för folkskolinspektionen, bör upptaga

— förutom 52 folkskolinspektörer i lönegraden B 26 — jämväl 1 nomadskolinspektör

i lönegraden B 26.

Departe
mentschefen.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Avlöningsstaten för förra hälften av budgetåret 1937/1938

bör uppföras med de ovannämnda posterna, minskade till hälften, och kommer

således att sluta å 223,400 kronor. I denna stat bör alltså icke upptagas

den nu från förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar utgående

lönen till nomadskolinspektören.

Avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/1938

bör upptaga först och främst en anslagspost till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, vilken — med inräknande av lön till nomadskolinspektören

— enligt läroverkslönesakkunnigas beräkningar bör uppföras med omkring

485,000 kronor och för halvt budgetår alltså med 242,500 kronor. Med

tillägg av övergångslönen, beräknad till i runt tal 23,000 kronor, bör posten

i förevarande avlöningsstat upptagas med (242,500 + 23,000 =) 265,500

kronor. Det för nomadskolinspektören ifrågasatta särskilda lönetillägget å

1,500 kronor bör avföras från en anslagspost till arvode och särskild ersättning,

bestämd av Kungl. Maj:t, som här alltså bör uppföras med 750

kronor. Posten till icke-ordinarie personal bör uppföras med samma belopp

som i den för förra delen av budgetåret föreslagna avlöningsstaten. Från

en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän böra bestridas dels expensersättning för folkskolinspektörerna

och nomadskolinspektören, för halvt budgetår (13,650 + 500 =) 14,150 kronor,

dels ock provisoriskt dyrortstillägg, för halvt budgetår omkring 800 kronor

enligt läroverkslönesakkunnigas beräkningar. Posten bör alltså upptagas

med 14,950 kronor. Förevarande avlöningsstat slutar å ett belopp av 292,900

kronor.

Anslaget för budgetåret 1937/1938 bör alltså bestämmas till (223,400

+ 292,900 =) 516,300 kronor.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis •proposition Nr 271.

341

15. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Förevarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med

95,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd

avlöningsstat, som jämte till densamma hörande bestämmelser finnes intagen

i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 sid. 511—513.

«

Skolöverstyrelsen har med ledning av ett av nomadskolinspektören i

ämnet avgivet förslag i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning

angående anvisande av anslagsmedel till nomadskoleväsendet för nästkommande

budgetår och föreslagit följande ändringar i avlöningsstaten:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. a. Lön, tjänstgöring

spenning ar och ortstillägg. Under denna delpost vore i staten nu uppfört

ett belopp av 56,600 kronor. Enligt överstyrelsens förslag skulle följande

ändring vidtagas.

B. Nomadskolor inom Norrbottens län. Genom nedläggande tills vidare

av visteskolorna med sommarkurs i Seväbyn och i Sitojaur hade antalet

kvinnliga nomadlärare med småskollärarexamen eller motsvarande utbildning

kunnat minskas med 1 till 15, varigenom anslagsposten kunde minskas

med 1,600 kronor till 55,000 kronor.

b. Ålder stillägg. Härtill vore i staten upptaget ett belopp av 8,200 kronor.

Enligt nomadskolinspektörens beräkningar skulle härför erfordras

7.350 kronor. Liksom tidigare torde för ålderstillägg åt nomadskolinspektören

böra beräknas 1,000 kronor, ehuru det första ålderstillägget åt nuvarande

innehavaren kunde utgå först från och med år 1939. Delpostens

slutsumma komme alltså att bliva (7,350 + 1,000 =) 8,350 kronor.

Slutsumman av förevarande anslagspost 1. Avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat skulle sålunda, med inberäknande av den oförändrade delposten

c. å 5,800 kronor till fyllnadsarvoden åt vikarier utgöra (55,000 +

8.350 + 5,800 =) 69,150 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit. Beträffande denna anslagspost, vilken vore upptagen med 7,380

kronor, ifrågasattes icke någon ändring.

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän. Anslagsposten vore nu uppförd med 17,020 kronor. Med

hänsyn till den minskning med en kvinnlig lärare, som föreslagits beträffande

Norrbottens län, skulle delposten till provisorisk avlöningsförbättring

till nomadskolinspektören och lärare — nu å 5,860 kronor kunnat minskas

med 120 kronor. För avjämning av anslagets slutsumma, som enligt

överstyrelsens förslag annars skulle bliva 91,970 kronor, syntes emellertid

förevarande delpost till provisorisk avlöningsförbättring böra minskas med

allenast 90 kronor och för nästa budgetår bliva (5,860— 90 ==) 5,770 kronor.

Då enligt nomadskolinspektörens beräkning delposten till ersättning till

s. 342 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

342 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lärare för bostad och vedbrand efter ortens pris ansåges kunna minskas från

nuvarande belopp 9,160 kronor till 7,700 kronor eller med 1,460 kronor,

skulle slutsumman av förevarande anslagspost sålunda för nästa budgetår

bliva (17,020 — 90— 1,460 =) 15,470 kronor.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle förevarande anslag till avlöningar

sålunda uppföras med (69,150 + 7,380 + 15,470 =) 92,000 kronor. Anslagsminskningen

skulle alltså utgöra (95,000 — 92,000 =) 3,000 kronor.

I detta sammanhang får jag anmäla, att nomadlärarinnan Sara Nutti

hos Kungl. Majit gjort framställning om vidtagande av vissa ändringar i

nomadskolestadgan, i syfte, bland annat, att nomadlärarbefattningarna skulle

i viss omfattning uppföras på ordinarie stat.

Med anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av vederbörande

nomadskolinspektör och lappfogdar, domkapitlen i Härnösand och

Luleå, länsstyrelserna i Östersund, Umeå och Luleå, skolöverstyrelsen samt

statskontoret.

1936 års lärarlönesakkunniga hava framhållit, att nomadlärarnas löner

blivit satta i en viss relation till folk- och småskollärarkårens avlöningsförmåner.

Jag förutsätter, att jämväl dessa lärares löneförmåner skola anpassas

efter den löneställning folk- och småskolläraina erhålla efter genomförandet

av den av mig föreslagna löneregleringen. Förslag härom har emellertid

icke hunnit utarbetas till innevarande års riksdag. Jag har emellertid för

avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt skolöverstyrelsen att utarbeta

ett förslag till lönereglering för dessa lärare, som kan föreläggas 1938 års

riksdag.

Emot skolöverstyrelsens förslag till ändring i avlöningsstaterna och ämbetsverkets

beräkningar av medelsbehovet under förevarande anslag har jag

i sak icke funnit annan anledning till erinran än att lönen för nomadlärarna

bör — i motsats till vad som skett under de två senaste budgetåren —

bestridas från en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

som bör fördelas med en delpost till grundavlöningar m. m. å 49,200 kronor

och en delpost till avlöningsförhöjningar m. m. å förslagsvis 13,150 kronor.

I det föregående har föreslagits, att lönen för nomadskolinspektören skall

från och med den 1 januari 1938 bestridas från förslagsanslaget till Folkskolinspektionen:

Avlöningar. För förra delen av budgetåret bör lönen bestridas

från förevarande anslag. Härav betingade ändringar böra vidtagas

i den av överstyrelsen förordade avlöningsstaten, som på grund härav kommer

att sluta å 87,500 kronor, med vilket belopp förevarande anslag bör

uppföras för nästa budgetår.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

343

16. Förslagsanslag till Läroanstalter för blinda: Avlöningar.

Under åttonde huvudtiteln äro nu uppförda följande anslag, nämligen till

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda: Avlöningar,

förslagsanslag..............................

Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män: Avlöningar,

förslagsanslag..................... • • •

Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor: Avlöningar,

förslagsanslag..............................

kronor

»

Summa kronor

94,100

29,600

15,700

139,400.

Anslagen disponeras jämlikt avlöningsstater, införda å sid. 518 ff. i statsliggaren

för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt om

anvisande av oförändrade anslag till avlöningar vid förstnämnda och sistnämnda

läroanstalt. Vidare har överstyrelsen i samma skrivelse hemställt

om en höjning till 30,260 kronor av det för hantverksskolan i Kristinehamn

avsedda avlöningsanslaget. Anslagshöjningen, 660 kronor, skulle

möjliggöra en av skolans styrelse begärd avlöningsförbättring åt en del av

den från delposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal: Grundavlöningar

m. m. avlönade personalen.

Beträffande sistberörda förslag har statskontoret i utlåtande den 7

oktober 1936 — under hänvisning till en av ämbetsverket uppgjord jämförande

tablå — anfört, att det ville synas, som örn vissa av de befattningshavare,

för vilka avlöningsförhöjning begärts, icke kommit i åtnjutande av

de avlöningsbelopp, som tidigare begärts under uppgift, att de varit avsedda

för nämnda tjänstemän, under det att andra uppburit högre lön än

avsett varit vid frågans riksdagsbehandling. Statskontoret har därför avstyrkt

förslaget om höjning av omförmälda delpost.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 10 november 1936 anfört, att

de tidigare av skolans styrelse och av överstyrelsen för ifrågavarande befattningshavare

angivna arvodena endast uppfattats som en plan, angivande

de ungefärliga belopp, styrelsen tänkt sig skola utgå till de befattningshavare,

som avlönades ur delposten. Överstyrelsen har, i syfte att vinna

större klarhet beträffande styrelsens bestämmanderätt samt likformighet med

staterna för övriga blindundervisningsanstalter, föreslagit, att vissa av de

lönekostnader, som nu bestridas ur omförmälda delpost, skulle överföras till

läroanstaltens omkostnadsanslag. Däremot har överstyrelsen — med hänsyn

till att viss löneökning kunnat beviljas personalen under år 1936 — avstått

från ovannämnda förslag om anvisande av ökade anslagsmedel för avlöningar.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe
mentschefen.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. För läroanstalterna i Tomteboda

och Växjö torde vid nuvarande avlöningsförhållanden böra för nästa

budgetår beräknas oförändrade anslagsmedel till avlöningar. Vad anstalten

i Kristinehamn beträffar, har överstyrelsen enligt det ovanstående slutligt

äskat oförändrade medel till avlöningar men ifrågasatt en överflyttning av

vissa kostnader från avlönings- till omkostnadsanslaget. Sistnämnda förslag

kan jag icke biträda. Jag ifrågasätter ingen ändring i de för läroanstalten

nu utgående anslagsmedlen till avlöningar.

Såsom redan i årets statsverksproposition under åttonde huvudtiteln framhållits,

torde förevarande tre anslag böra från och med nästa budgetår sammanföras

till ett förslagsanslag, benämnt Läroanstalter för blinda: Avlöningar.

Detta anslag bör alltså vid oförändrade avlöningsförhållanden beräknas

till 139,400 kronor och disponeras på följande sätt:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar..................kronor 93,350

b. Ålderstillägg, förslagsvis...................... » 13,700

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis............. > 550 107 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maja, förslagsvis . . 4*200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m........................kronor 7,500

b. Avlöningsförhöjniugar m. m., förslagsvis............. » 200 7700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 19^900

Summa förslagsanslag kronor 139,400.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör tilllämpas

från och med den 1 januari 1938, har utformats i överensstämmelse

med vad av mig i det föregående förordats.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 bör

upptaga de i sammanställningen här ovan ingående posterna, i regel reducerade

till hälften. Staten slutar, såsom av det efterföljande framgår, å 69,800

kronor.

Posterna 1, 3 och 4 i avlöningsstaten för senare delen av budgetåret

1937/1938 hava beräknats med ledning av utav läroverkslönesakkunniga

verkställda kalkyler. I den förstnämnda posten ingår övergångslön

med 8,300 kronor. Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie

personal har av skäl, som ovan angivits, som en övergångsanordning

för nämnda halvår betecknats förslagsvis. Under posten 2. Arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, hava beräknats medel

till bestridande av — förutom, på sätt nu är fallet, kostnader för kamreraroch

sekreterargöromålens handhavande — förutnämnda särskilda arvoden

till rektor i Tomteboda och i kristinehamn samt till den av lärarinnorna

vid förskolan i Tomteboda, som förordnas att vara första lärarinna vid

nämnda skola. Samtliga dessa arvoden och andra ersättningar hava under

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

i Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

posten beräknats till hälften av de belopp, som skola utgå för helt budgetår.

Avlöningstaten slutar å 113,700 kronor.

Anslaget bör för budgetåret 1937/1938 uppförasmed (69,800 + 113,700 =)

183,500 kronor.

Lönen för husmodern i Tomteboda, vilken enligt vad förut sagts bör erhålla

ordinarie anställning från och med den 1 januari 1938 och även upptagits

i personalförteckningen, bestrides nu från den i omkostnadsstaten för

ifrågavarande läroanstalt uppförda delposten till vårdare och tjänstepersonal.

Vid anvisandet av det anslag till omkostnader, som ställes till förfogande

för nästa budgetår, bör detta beaktas.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe
mentschefen.

17. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 55,600 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen — med föranledande

av ett av styrelsen för vårdanstalten framlagt förslag i ämnet — hemställt

om oförändrat anslag till ifrågavarande ändamål under nästkommande

budgetår.

Genom kungörelse den 22 juni 1923 (nr 276) meddelades bestämmelser

örn tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1923/1924 åt vissa ordinarie vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare vid i kungörelsen angivna

verk och inrättningar, vilka samtliga då icke erhållit ny lönereglering.

Där vid något i samma kungörelse omförmält verk eller inrättning

vore anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka i fråga örn tjänsteställning

och avlöning vore att likställa med sådana ordinarie befattningshavare,

som i kungörelsen avsåges, ägde Kungl. Majit efter framställning av vederbörande

verk eller inrättning bestämma, örn och med vilket belopp tillfälligt

lönetillägg finge utgå.

Bestämmelserna angående dessa tillfälliga lönetillägg hava sedermera erhållit

fortsatt giltighet med de ändringar, som betingats av att vid 1925—

1927 samt 1932 och 1933 års riksdagar ny lönereglering genomförts för ett

flertal av ifrågavarande verk och inrättningar. Efter genomförda löneregleringar

och organisationsändringar återstå endast följande å riksstaten uppförda

inrättningar, vid vilka tillfälliga lönetillägg för närvarande utgå, nämligen

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken

i Orebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping

och Borås samt elektrotekniska fackskolan i Västerås.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. De tillfälliga lönetilläggen

åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid ovannämnda

inrättningar torde jämväl under nästa budgetår böra utgå efter

oförändrade grunder. Jag gör hemställan härom i det följande.

Ifrågavarande anslag torde, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, böra vid

oförändrade löneförhållanden disponeras på följande sätt:

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar .................kronor 36,450

b. Ålderstillägg, förslagsvis...................... » 5,450

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis............. »_300 42,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ................................... kronor 5,800

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis...............kronor 6,600

b. Tillfälligt lönetillägg, förslagsvis ................. » 1,000 7,600

Summa förslagsanslag kronor 55,600.

Anslagsbehov vid lönereglering. Beträffande den föreslagna personalförteckningen

och avlöningsstat en för förra delen av budgetåret

1937/1938 hänvisas till vad ovan sagts i fråga om läroanstalterna för

blinda. Nämnda stat slutar å ett belopp av 27,800 kronor.

Det framlagda löneregleringsförslaget avser icke, såsom av det föregående

framgår, följande befattningshavare vid vårdanstalten, nämligen 1 kvinnligt

skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, 1 maskinist och 2 vaktmästare, vilka

samtliga nu äro uppförda å ordinarie stat. Förstnämnda befattningshavare

bör enligt det föregående överföras å övergångsstat. Maskinist- och vaktmästarlönerna

böra ur avlöningsstaten för senare delen av budgetåret

1937/1938 utgå från en särskild anslagspost. Den i staten uppförda

anslagsposten till arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Maj:t,

avser det nu utgående arvodet å 1,300 kronor till en extra ordinarie vaktmästare.

Ur anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän böra bestridas omförmälda tillfälliga lönetillägg för

bland annat vaktmästarpersonalen. Övriga poster hava beräknats med ledning

av utav läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter. Anslagsposten

till avlöningar till lärare, husmoder och Översköterska innesluter övergångslön

å 3,000 kronor. Avlöningsstatens slutsumma utgör 41,800 kronor.

Förevarande anslag bör följaktligen uppföras med (27,800 + 41,800=)

69,600 kronor.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

18. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 495,900 kronor, disponeras

jämlikt en av 1936 års riksdag för de tekniska läroverken fastställd avlöningsstat

och utav Kungl. Majit meddelade bestämmelser på följande sätt:

1.

2.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar...............kronor

b. Ålderstillägg, förslagsvis................... »

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis.......... >

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare:

tekniska gymnasiet i örebro.............kronor 14,400

292,100

30,000

8.000 330,100

läroverket i Malmö.......

fackskolan i Västerås.....

elementarskolan i Norrköping

elementarskolan i Borås . . . .

gymnasiet i Härnösand . . . .

fackskolan i Eskilstuna ....

11,900

3,900

10,150

9,800

12,250

3,850

b.

c.

3.

Arvoden åt vaktmästare m. fl......................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom,

förslagsvis............................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Övningar i lantmäteri......................kronor

Föredrag örn arbetarskydd och hygien............ »

Arvoden åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorerna . >

Arvoden åt skolläkare...................... »

» > bibliotekarier.................... »

» » biträden vid laborationer............. »

4.

b.

c.

d.

e.

f. _

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för lärare, förslagsvis.......kronor

b. Provisorisk avlöningsförbättring för lärare, förslagsvis . . »

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare, förslagsvis.......... »

66,250

3,850

500 70,600

1,825

1,900

4,400

2,750

2,350

2.000 15,225

65,975

10,000

4.000 79,975

Summa förslagsanslag kronor 495,900.

Under åttonde huvudtiteln är vidare uppfört ett anslag å 75,000 kronor

till Tekniska läroverk: Uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar,

vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut för innevarande läsår disponeras sålunda:
Tekniska

gymnasiet i Örebro: en fjärde parallellavdelning till första, andra

och tredje klasserna.................................kronor 24,000

Tekniska elementarskolan i Norrköping: en parallellavdelning till första,

andra och tredje klasserna............................. »

24,000

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: parallellavdelningar till första och andra

klasserna .......................................kronor 6,300

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: parallellavdelning till tredje klassen ... > 6,950

Tekniska gymnasiet i Malmö: en parallellavdelning till första klassen ... * 8,000

Elektrotekniska fackskolan i Västeräs: partiell uppdelning av första klassen » 1,250

Tekniska gymnasiet i Härnösand: parallellavdelning till andra klassen ... » 4,500

Summa kronor 75,000.

Med anledning av en framställning från de tekniska läroverkens extralärarförening

om inrättande av ett antal nya ordinarie tjänster vid dessa

läroverk anförde skolöverstyrelsen i utlåtande den 22 januari 1936, att nya

ordinarie lektorstjänster syntes för närvarande böra upprättas endast vid de

tekniska gymnasierna i Örebro och Härnösand. Överstyrelsen förklarade sig

hava för avsikt att upptaga denna fråga till prövning i samband med avgivande

av anslagsäskanden beträffande yrkesundervisningen för budgetåret

1937/1938, därest vederbörlig framställning med ytterligare utredning i ämnet

inkomme från styrelserna för berörda båda gymnasier.

Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning

örn anvisande för nästa budgetår av dels ett förslagsanslag av

515,700 kronor till avlöningar vid de tekniska läroverken, dels ock ett anslag

av 107,600 kronor till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar

vid ifrågavarande läroanstalter. Anslagshöjningen skulle alltså

utgöra 19,800 kronor, respektive 32,600 kronor eller sammanlagt 52,400

kronor.

Till stöd för dessa båda förslag har anförts följande:

Tekniska gymnasiet i Örebro. Läroanstaltens styrelse bade gjort

framställning örn inrättande av nya lektorstjänster och därvid som skäl anfört,

att för närvarande icke mindre än 7 extralärare med full lektorstjänstgöring

— 20 ä 24 timmar i veckan — vore sysselsatta vid läroanstalten,

därav 2 inom ämnesgruppen maskinteknik, mekanisk teknologi och hållfasthetslära,

2 i språk, 1 i matematik, fysik och kemi, 1 i handelsteknik och

nationalekonomi samt 1 i ritteknik. Läroanstalten intoge sedan en följd

av år 4 fulltaliga parallellavdelningar i första årsklassen. Dessa uppdelades

i andra och tredje årsklasserna på fyra linjer: en maskinteknisk, en elektroteknisk,

en kemisk-teknisk och en merkantilteknisk, av vilka den förstnämnda

brukade omfatta två parallellavdelningar, medan de två sistnämnda tillsammans

motsvarade en parallellavdelning med gemensam undervisning i de

ämnen, där lärokurserna vore lika. En parallellavdelning i vardera av de

tre årsklasserna, varvid den merkantila linjen åsyftades, vore upptagen pa

extra stat. Medel till uppehållande av nämnda tre avdelningar utginge

från det särskilda anslaget till parallellavdelningar med 24,000 kronor. ^ Gymnasiets

styrelse föresloge nu, att dessa avdelningar måtte uppföras på ordinarie

stat och att i samband därmed sex extralärartjänster måtte överföras

till ordinarie lektorstjänster, nämligen de förut omnämnda med undantag

av den i ritteknik. Styrelsen uttalade ytterligare, att, även örn den ifrågavarande

fjärde paralleliavdelningen skulle få kvarstå på extra stat, tre nya

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lektorstjänster kunde inrättas, nämligen två inom ämnesgruppen maskinteknik,

mekanisk teknologi och hållfasthetslära samt en i språk.

Överstyrelsen delade skolstyrelsens uppfattning, att det med största sannolikhet

kunde förväntas, att den fjärde parallellavdelningen för framtiden

komme att vara erforderlig, men vore dock icke beredd att redan nu föreslå

dess överförande på ordinarie stat. Följaktligen kunde överstyrelsen

icke heller nu föreslå__ inrättande av alla de sex nya lektorstjänster, som

styrelsen ifrågasatte. Överstyrelsen funne det emellertid vara befogat att

inrätta de tre lektorstjänster, som även utan den fjärde parallellavdelningen

vore behövliga, varvid det syntes lämpligt, att åtminstone två av dessa upptoges

i staten för budgetåret 1937/1938, medan frågan örn den tredje torde

kunna återupptagas vid uppgörande av stat för budgetåret 1938/1939.

Överstyrelsen finge sålunda föreslå, att antalet lektorer vid tekniska gymnasiet

i Örebro upptoges till 15 i stället för nuvarande 13. Posten lön och

tjänstgöringspenningar måste då höjas med (2x5,800 =) 11,600 kronor,

medan posten arvoden åt extralärare borde sänkas med ett belopp, svarande

mot det antal undervisningstimmar per vecka, som skulle påföras de två

nya lektoraten. Då lektorstjänstgöringen enligt gällande föreskrifter omfattade

20—24 veckotimmar, syntes det lämpligast att räkna med ett medeltal

av 22 eller för båda lektorerna 44 veckotimmar. Anslaget till extralärare

skulle då minskas med (44x175 =) 7,700 kronor.

Framdeles komme givetvis en ökning av antalet ordinarie tjänster att

påverka även det för ålderstillägg erforderliga anslaget, men för budgetåret

1937/1938 torde ingen ökning påfordras. Däremot måste anslaget till tillfällig

löneförbättring för lärare ökas med skillnaden mellan dylik förbättring

för två lektorer ä 1,000 kronor och för två extralärare med full tjänstgöring

ä 800 kronor eller 400 kronor. Även den provisoriska avlöningsförbättringen

skulle höjas, nämligen från 180 kronor för extralärare till 300

för lektor eller sammanlagt 240 kronor.

Tekniska läroverket i Malmö. kSom eleverna i den parallellavdelning

till första klassen, som inrättats för läsåret 1936—1937 (jfr ovan),

kunde förväntas bliva uppflyttade i andra årsklassen för läsåret 1937—1938,

bleve ett anslag till parallellavdelning i denna klass ofrånkomligt och syntes

detsamma böra beräknas efter samma grunder som det tidigare såväl för

Malmö som Orebro och Norrköping för ändamålet beräknade eller sammanlagt

8,000 kronor, därav till lärararvoden för 40 veckotimmar ä 175 kronor

7,000 kronor och till förstärkning av ett antal andra poster 1,000 kronor.

Då det, enligt vad överstyrelsen erfarit, med största sannolikhet kunde förväntas,

att de stora om- och tillbyggnader vid tekniska läroverket, som

Malmö stad nyligen fullbordat, möjliggjorde intagande av parallellavdelning

jämväl i första årskursen, ansåge sig överstyrelsen böra beräkna ett anslag

för budgetåret 1937/1938 av ytterligare 8,000 kronor för detta ändamål.

Under förutsättning, att medel till dessa båda parallellavdelningar beviljades,

borde anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärare jämväl höjas.

Denna löneförbättring utgjorde 25 procent av arvodet men vore begränsad

till högst 800 kronor till varje lärare. Då det för närvarande icke kunde

överblickas, huru stort antal av parallellavdelningens 40 veckotimmar, som

kunde uppehållas av redan vid tekniska läroverket eller annat statens läroverk

anställda lärare, redan åtnjutande högsta löneförbättring, kunde det

erforderliga tilläggsbeloppet å denna post icke exakt beräknas. I förelig
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gande fall torde detta tillägg kunna upptagas till 1,500 kronor. I den mån,

som de i samband med parallellavdelningarnas inrättande engagerade extralärarna

erhölle full sysselsättning, borde de även tillerkännas provisorisk

avlöningsförbättring med 180 kronor per år. Det torde för budgetåret 1937/

1938 vara nog att räkna med endast en dylik post för tekniska läroverket

i Malmö.

Elektrotekn iska fackskolan i Västerås. Skolans styrelse hade

inkommit med framställning örn anslag till parallellavdelning i första årsklassen

för läsåret 1936—1937. Enär det av riksdagen för sagda år beviljade

anslaget till parallellavdelningar vid de tekniska läroanstalterna blivit

mindre än det av överstyrelsen beräknade, hade någon parallellavdelning

vid fackskolan i Västerås icke kunnat komma till stånd för nämnda läsår.

Överstyrelsen, som redan den 20 december 1935 ansett sig böra tillstyrka

styrelsens förslag örn inrättande av parallellavdelning, hade nu erfarit, att

antalet inträdessökande alltjämt visade tendens till ökning, särskilt vad beträffade

sådana sökande, som genomgått de i skolans lokaler av kommunens

yrkesskolstyrelse anordnade förberedande kurserna. Enbart denna

kategori inträdessökande, vilka alltså alldeles speciellt inriktat sig på genomgående

av just denna fackskola och som därför redan tidigare måst förskaffa

sig en flerårig praktisk förberedelse, hade år 1936 uppgått till 55.

Totala antalet inträdessökande hade varit 79.

Skolöverstyrelsen hade sig även bekant, att den elektrotekniska industriens

behov av teknisk personal, med den utbildning fackskolan meddelade, för

närvarande vore avsevärt större än tillgången på utexaminerade och funne

det därför ur alla synpunkter väl motiverat att bereda skolan möjlighet att

mottaga ett större antal av de inträdessökande genom inrättande av en

parallellavdelning till första klassen vid början av höstterminen 1937. Överstyrelsen

finge därför hemställa, att för ändamålet erforderligt anslag måtte

upptagas i staten till ett belopp av 8,000 kronor, beräknat enligt samma

beräkningsgrund, som tillämpats i fråga om de tekniska läroanstalterna i

Örebro, Malmö och Norrköping. Anslagsbeloppen till tillfällig löneförbättring

och provisorisk avlöningsförbättring torde av samma skäl, som förut

anförts i fråga örn tekniska läroverket i Malmö, böra höjas med respektive

1,500 och 180 kronor.

Tekniska elementarskolan i Norrköping. Skolans styrelse hade

framhållit, hurusom antalet inträdessökande vid skolan alltjämt vuxe. Styrelsen

föresloge därför, att en ny parallellavdelning till första klassen måtte

inrättas från och med budgetåret 1937/1938.

Skolöverstyrelsen ville för sin del, under beaktande av att för närvarande

mer än halva antalet kompetenta sökande måste avvisas och därmed, då

även övriga tekniska läroverk vore fullbesatta, utestängas från denna utbildningsmöjlighet,

understödja styrelsens framställning och finge hemställa

ej mindre att 24,000 kronor måtte beräknas för ovannämnda parallellavdelning

i första, andra och tredje klasserna än även att för ytterligare en

parallellavdelning till första klassen måtte upptagas ett belopp å 8,000

kronor.

Tillkomsten av en ny parallellavdelning till första klassen skulle, i överensstämmelse

med vad som anförts beträffande läroverken i Malmö och

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Västerås, motivera ökning av anslagen till tillfällig löneförbättring och

provisorisk avlöningsförbättring med respektive 1,500 kronor och 180 kronor.

Tekniska gymnasiet i Härnösand. Styrelsen för gymnasiet bade

gjort framställning om inrättande av nya lektorstjänster. Med hänsyn till

en svävande omorganisationsfråga och i betraktande av att den nuvarande

rektorn inträdde i pensionsåldern under år 1937, ansåge emellertid överstyrelsen

lämpligast att icke för budgetåret 1937/1938 föreslå någon ändring i

staten, i vad anginge ordinarie tjänster.

Eleverna i den parallellavdelning, som under läsåret 1936—1937 vore anordnad

i andra klassen, sedan medel därtill anvisats enligt det ovanstående,

skulle under läsåret 1937—1938 beredas plats i tredje klassen, varför även

för sistnämnda budgetår ett anslag till parallellavdelning erfordrades. Enär

de fyra ordinarie lärarnas tjänstgöring omfattat 80 veckotimmar, då ingen

parailellavdelning funnits, medan den högsta dem åliggande undervisningsskyldigheten

omfattade sammanlagt 92 veckotimmar, torde det kunna förutsättas,

att i medeltal 8 veckotimmar av parallellavdelningens 40 skulle

kunna utan särskild merkostnad för lärarlöner uppehållas av läroverkets

ordinarie lärare. En mera exakt beräkning, grundad på en detaljerad plan

för timfördelningen, kunde nu icke genomföras, enär två av de hittillsvarande

fyra ordinarie tjänsterna förväntades bliva besatta med nya innehavare,

för vilka ämneskombinationerna i så fall senare skulle bestämmas i

vanlig ordning. På parallellavdelningen skulle följaktligen komma 32

extralärartimmar, för vilka sammanlagda arvodet beräknades till (32+175=)

5,600 kronor. De extra kostnader i övrigt, som parallellavdelningen kunde

väntas medföra, torde kunna begränsas till 700 kronor, varför överstyrelsen

ville föreslå ett anslag av 6,300 kronor till en parallellavdelning i tredje

klassen vid tekniska gymnasiet i Härnösand för budgetåret 1937/1938.

Nu hade styrelsen för gymnasiet inkommit med en framställning beträffande

medel för inrättande av en parallellavdelning till gymnasiets första

klass under läsåret 1936—1937, varvid styrelsen meddelat, att antalet inträdessökaude

till första klassen utgjorde 87 den 15 augusti 1936 men

kunde förutses komma att slutligt uppgå till en väsentligt högre siffra. Då

det sålunda visade sig, att behov av en parallellavdelning till första klassen

alltjämt förefunnes, ansåge överstyrelsen det vara i hög grad önskvärt, att

möjlighet till inrättande av en dylik parallellavdelning vid början av nästkommande

hösttermin kunde beredas genom upptagande i staten för budgetåret

1937/1938 av ett belopp å 8,000 kronor för detta ändamål.

En parallellavdelning till första klassen ställde ökade krav på anslagen

till tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring, vilka anslag

därför i överensstämmelse med vad av överstyrelsen förutsatts beträffande

läroverken i Malmö, Västerås och Norrköping, torde behöva ökas

med ytterligare respektive 1,500 kronor och 180 kronor.

Tekniska fackskolan i Eskilstuna. Parallellavdelningar hade varit

anordnade i alla tre årskurserna under läsåret 1935—1936 och vore avsedda

att anordnas även läsåret 1936—1937 (jfr ovan). Det kunde lörutses,

att parallellavdelningar med största sannolikhet bleve erforderliga jämväl

läsåret 1937—1938. På grund av den säregna organisationen med

aftonundervisning och endast 18 veckotimmar i vardera av första och andra

årsklasserna kunde kostnaden för parallellavdelningar i dessa båda klasser

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

tillsammans begränsas till (2X18X175 =) 6,300 kronor, vilket vöre samma

belopp, som anvisats för budgetåret 1936/1937. För parallellavdelningen i

tredje årsklassen finge man beräkna 40 veckotimmar. Av dessa vållade de

3 gymnastiktimmarna ingen särskild kostnad, och då antalet elever i vardera

avdelningen kunde beräknas bli avsevärt under maximiantalet 30,

torde det icke vara nödvändigt att ytterligare uppdela klasserna i grupper

under några laborationer, varför till lärararvoden kunde beräknas (37 X 175=)

6,475 kronor. De genom parallellavdelningen vållade extra kostnaderna i

övrigt torde kunna begränsas till 525 kronor, så att hela kostnaden för en

parallellavdelning i tredje årskursen kunde förutses uppgå till 7,000 kronor.

Gemensamma anslagsbehov. Beträffande anslaget till ålderstillägg

hade överstyrelsen redan i det föregående anfört, att inrättandet av de två

föreslagna nya lektorstjänsterna vid tekniska gymnasiet i Orebro i sinom

tid måste påverka posten ålderstillägg men att någon ökning för budgetåret

1937/1938 av denna anledning icke syntes påkallad. Då emellertid av

från de olika tekniska läroverken infordrade uppgifter framginge, att det

under budgetåret 1935/1936 utgående anslaget å 30,000 kronor överskridits

med 5,150 kronor, ansåge överstyrelsen skäl föreligga att för budgetåret

1937/1938 föreslå ett anslagsbelopp av 35,000 kronor till ålderstillägg.

Anslaget till fyllnadsarvoden åt vikarier, 8,000 kronor, torde vara tillfyllest.

Posten understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom,

500 kronor, svntes vara lågt beräknad i staten för budgetåret 1936/

1937. Under läsåret 1935—1936 hade hela antalet extralärare och vikarier

med full tjänstgöring varit 21. I lyckligaste fall behövde anslaget icke tagas

i anspråk, men å andra sidan förbrukades hela anslaget, örn en enda

av dessa 21 extralärare skulle bliva sjuk under cirka en månad. Under

sistnämnda läsår utbetalades understöd å sammanlagt 759 kronor. Det

syntes välbetänkt att öka ifrågavarande anslagspost till 1,000 kronor.

Den tillfälliga löneförbättringen för lärare skulle, enligt vad överstyrelsen

i det föregående anfört, behöva ökas dels på grund av inrättandet av de

föreslagna nya lektorstjänsterna, dels på grund av den föreslagna ökningen

av antalet parallellavdelningar. Ökningen skulle bli (400 + 1,500+1,500 +

1,500+1,500=) 6,400 kronor, varför anslaget skulle beräknas till 72,375

kronor. , .

På enahanda grunder skulle för den provisoriska avlöningsförbättringen

beräknas en ökning av (240+180+180+180+180=) 960 kronor. Då på

grund av infordrade uppgifter en höjning, oavsett nyssnämnda förhållanden,

å i runt tal 3,000 kronor syntes erforderlig, skulle detta anslag behöva

upptagas till ett belopp av 13,960 kronor eller avrundat uppåt, 14,000

kronor.

I beräkningen av tillfälligt lönetillägg till vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare, 4,000 kronor, syntes ingen ändring vara behövlig.

Sedermera bär styrelsen för elektrotekmska fackskolan i Västerås anhållit,

att erforderligt anslag måtte för budgetåret 1937/1938 anvisas till uppehållande

av en parallellklass vid fackskolans första årskurs.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. Vid min anmälan av förevarande

anslagsfråga i 1936 års åttonde huvudtitel lämnade jag vissa uppBihang

till riksdagens skrivelse 19117. I sami. Nr 271. 23

Departe
mentschefen.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gifter angående antalet kompetenta inträdessökande vid de tekniska läroverken.

Som bakgrund till vad i det följande anföres återgiver jag nedan

vissa motsvarande uppgifter, ehuru kompletterade och utökade till att avse

förhållandena vid de särskilda läroanstalterna m. m. Uppgifterna hava erhållits

från skolöverstyrelsen.

Tabellerna giva vid handen, att de tekniska läroverken under de senaste

tio åren undergått en mycket kraftig utveckling. Elevantalet och antalet i

första klassen intagna har nästan fördubblats, antalet kompetenta inträdessökande

nästan fyrdubblats. Ur allmän synpunkt är denna utveckling

enbart av godo. Säkerligen sammanhänger företeelsen i viss mån med

konjunkturutvecklingen inom näringslivet men stegringen är så pass stadigt

fortgående under här avsedda tioårsperiod, att den med fog synes kunna

antagas väsentligen vara betingad av en hos ungdomen ökad insikt örn de

möjligheter, som öppna sig inom praktisk förvärvsverksamhet. Jag finner

det angeläget, att statsmakterna med till buds stående medel befrämja denna

utveckling. Jag återkommer härtill i det följande.

Enligt det föregående är för närvarande under åttonde huvudtiteln uppfört

ett särskilt anslag till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar.

Att detta ändamål ansetts böra tillgodoses från ett särskilt anslag

och ej ur de för de tekniska läroverken uppförda allmänna anslagen, beror

därpå, att det befunnits lämpligt hålla ifrågavarande kostnader, som i viss

mån äro konjunkturbetonade, skilda från de löpande anslagen till de tekniska

läroverken. De i det föregående återgivna siffrorna rörande dessa

läroanstalters utveckling och nuvarande omfattning synas mig emellertid

tyda på att det icke längre kan vara erforderligt att i förevarande hänseende

sätta de tekniska läroverken i särställning i jämförelse med andra

jämförliga läroanstalter. Om det ovan framlagda förslaget till lönereglering

för lärarna vid de tekniska läroverken genomföres, uppstå för övrigt vissa

formella svårigheter att bibehålla den nuvarande ordningen. Jag vill därför

föreslå, att hithörande anslagsmedel sammanföras med ifrågakommande anslag

i övrigt, d. v. s. med anslagen till avlöningar, till omkostnader och till

materiel, böcker m. m. vid de tekniska läroverken.

Med utgångspunkt härifrån och från överstyrelsens föreliggande framställning

beräknar jag för nästa budgetår avlöningsanslaget på följande sätt.

Vad först angår delposten till lön och tjänstgöringspenningar, har överstyrelsen

ifrågasatt den förändringen i postens nuvarande disposition, att ytterligare

två lektorstjänster skulle inrättas vid tekniska gymnasiet i Örebro.

Vad överstyrelsen härutinnan anfört ävensom de ovannämnda sifferuppgifterna

rörande gymnasiets utveckling och nuvarande storlek synes mig tala

för att de föreslagna tjänsterna äro behövliga. Stora utgiftsökningar hava

emellertid för nästa budgetår ifrågasatts under åttonde huvudtiteln, och jag

anser mig därför böra för närvarande begränsa mig till att förorda, att allenast

en lektorstjänst inrättas från och med nästa budgetår. Förevarande

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 271. 355

Antalet lärjungar vid de tekniska läroverken läsåren 1927—1937.

00

CM

05

CM

O

CO

CO

1

(M

CO

co

CO

CO

1

co

l

C£>

co

1

h»

co

1

1927-

1928-

i

1929-

1930-

1931-

1932-

1933-

1934-

1935-

1936-

Tekniska elementarskolan i Norrköping

53

63

64

69

109

107

137

143

173

184

»

» i Borås . . .

39

51

60

65

70

72

62

73

84

88

»

läroverket i Malmö......

113

127

133

183

194

202

185

181

185

OO

CM

)

gymnasiet i Örebro ......

249

255

290

321

348

362

339

338

342

336

»

läroverket i Härnösand ....

35

39

49

62

92

87

96

90

113

101

»

fackskolan i Västerås.....

28

38

57

64

60

62

68

67

67

72

i

» i Eskilstuna ....

79

90

88

101

113

117

136

130

154

148

Summa

596

663

741

865

986

1,009

1,023

1,022

1,118

1,147

Antalet kompetenta (i enstaka fall efter dispens etc.) inträdessökande till

första årsklassen vid de tekniska läroverken under åren 1927—1936.

t—

<M

05

rH

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

Tekniska elementarskolan i Norrköping

21

27

29

35

65

45

66

77

102

138

»

» i Borås . . .

11

22

26

28

26

29

33

37

58

64

>

gymnasiet i örebro......

103

97

143

181

172

164

136

145

226

272

>

» i Malmö......

21

32

53

75

53

66

57

53

70

92

>

maskinfackskolan i Malmö . .

10

10

11

19

26

22

19

23

30

29

>

byggnadsfackskolan i Malmö

5

15

8

13

11

12

17

17

14

13

T>

kemifackskolan i Malmö . . .

6

4

5

5

11

13

10

8

8

6

»

gymnasiet i Härnösand ....

12

12

19

41

47

33

36

31

67

82

y

fackskolan i » ....

1

4

—

—

—

—

—

—

—

—

»

» i Västerås.....

6

13

28

30

28

36

36

50

44

62

y

» i Eskilstuna ....

35

29

29

37

40

47

54

42

48

56

Summa

231

265

351

464

479

467

464

585

667

814

Antalet i första klassen vid tekniska läroverk intagna inträdessökande

under läsåren 1927—1937.

1927—28

1928-29

1929-30

1930-31

1931—32

1932-33''

i

1933-34

1934-35

1935-36

1936—37

Tekniska

elementarskolan i Norrköping

22

27

22

25

54

24

25

56

51

56

»

y

i Borås . . .

11

23

24

20

26

25

25

25

27

27

>

»

i Malmö . . .

43

58

47

94

77

74

74

77

78

lil

>

gymnasiet

i Örebro......

103

98

97

109

lil

109

78

lil

106

106

y

läroverket

i Härnösand ....

13

17

19

25

47

25

28

26

65

20

»

fackskolan

i Västerås.....

14

23

28

28

28

30

34

34

33

39

>

i Eskilstuna ....

35

31

29

37

40

47

54

42

48

56

Summa

241

277

266

338

383

334

318

371

398

415

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

delpost bör alltså höjas med 5,800 kronor till 297,900 kronor. Delposten till

arvoden åt extralärare bör i samband härmed, på sätt nedan föreslås, minskas

med 3,850 kronor.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde delposten till ålderstillägg böra

med hänsyn till belastningen höjas med 5,000 kronor till förslagsvis 35,000

kronor och delposten till fyllnadsarvoden åt vikarier bibehållas vid oförändrat

belopp, 8,000 kronor.

I delposten till arvoden åt extralärare, nu 66,250 kronor, har överstyrelsen

föreslagit endast den ändringen, att posten skulle minskas med 7,700 kronor

till 58,550 kronor på grund av överstyrelsens förutberörda förslag om inrättande

av två nya lektorstjänster vid tekniska gymnasiet i Orebro. Då jag

föreslagit endast en sådan tjänst, bör posten som nämnts minskas med allenast

3,850 kronor. Härutöver bör emellertid posten höjas med den del av

anslagsmedlen till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar,

som belöper på arvoden åt extra lärare. Anslagshöjningen blir alltså beroende

av vilken ståndpunkt som tages till överstyrelsens förslag om anvisande

av ökade medel till sådan undervisning.

I sistnämnda hänseende har överstyrelsen ifrågasatt en höjning av det

nuvarande särskilda anslaget till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar

från 75,000 kronor med 32,600 kronor till 107,600 kronor.

Anslagshöjningen skulle belöpa på en ny parallellavdelning av första årskursen

vid respektive tekniska gymnasiet i Malmö, elektrotekniska fackskolan

i Västerås, tekniska elementarskolan i Norrköping och tekniska

gymnasiet i Härnösand. Enligt överstyrelsens förslag skulle alltså inalles

fyra nya avdelningar inrättas. Då överstyrelsens framställning synes utvisa,

att det ej är fullt säkert, att en ny parallellavdelning kan beredas utrymme

vid tekniska gymnasiet i Malmö, anser jag mig ej böra räkna med bifall

till överstyrelsens förslag i denna del. I övrigt är behovet av parallellavdelningar

väl styrkt — jag hänvisar till tablåerna i det föregående — och

jag utgår alltså från att tre nya parallellavdelningar böra under nästa läsår

uppehållas utöver de nuvarande.

Hos överstyrelsen har jag inhämtat, att av ovannämnda av överstyrelsen

föreslagna anslag å 107,600 kronor till undervisning i parallellavdelningar

ett belopp av 94,775 kronor belöper på arvoden åt extralärare. Av överstyrelsens

i det föregående refererade framställning inhämtas, att kostnaderna

för sådana arvoden vid den av mig avstyrkta nya parallellavdelningen vid

Malmö-gymnasiet beräknats till 7,000 kronor. Förevarande delpost bör

alltså för nästa budgetår höjas med (—3,850 + 94,775 — 7,000=) 83,925

kronor till (66,250 + 83,925=) 150,175 kronor eller i runt tal 150,200 kronor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Majit plägat under de

senare åren fördela delposten mellan de särskilda läroanstalterna. Då så ej

sker beträffande vare sig de allmänna läroverken eller folk- och småskoleseminarierna,

ämnar jag framdeles föreslå Kungl. Majit att icke vidtaga en

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sådan uppdelning för nästa budgetår. Däremot förutsätter jag, att Kungl.

Maj:t skall även i fortsättningen fatta beslut rörande de läroanstalter, som

skola erhålla parallellavdelningar. Enligt ovanstående förslag skulle sålunda

parallellavdelningarna fördelas på följande sätt:

Tekniska gymnasiet i Örebro: en fjärde parallellavdelning till första, andra

och tredje klasserna

Tekniska läroverket i Malmö: en parallellavdelning till andra klassen av tekniska

gymnasiet

Tekniska fackskolan i Västerås: en parallellavdelning till första klassen

Tekniska elementarskolan i Norrköping: två parallavdelningar till första samt

en i vardera av andra och tredje klasserna

Tekniska gymnasiet i Härnösand: en parallellavdelning till vardera av första

och tredje klasserna

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: en parallellavdelning till första, andra och

tredje klasserna.

Kungl. Majit lärer dock ej vara bunden av den fördelning, som ligger

till grund för beräkningen av förevarande anslag. Förhållanden kunna

nämligen tänkas inträda, vilka nödvändiggöra ändrade dispositioner.

Delposten å 3,850 kronor till arvoden åt vaktmästare m. fl. torde i enlighet

med överstyrelsens förslag böra upptagas med oförändrat belopp. I överensstämmelse

med samma förslag bör vidare delposten till understöd åt extra

ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom höjas med 500 kronor till

förslagsvis 1,000 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra

en del förändringar vidtagas på grund av ovanstående förslag om överflyttning

till förevarande anslag av vissa kostnader, som hittills avförts från det

särskilda anslaget till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar.

Delposten till övningar i lantmäteri bör sålunda höjas med 325 kronor till

2,150 kronor, delposten till arvoden åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorerna

med 800 kronor till 5,200 kronor, delposten till arvoden åt skolläkare

med 600 kronor till 3,350 kronor och delposten till arvoden åt bibliotekarier

med 450 kronor till 2,800 kronor. Härvid har förutsatts, att från ifrågagavarande

delposter skola bestridas vederbörliga kostnader för ej blott de

parallellavdelningar, som nu äro inrättade, utan också motsvarande kostnader

för ytterligare tre parallellavdelningar. De återstående under anslagsposten

uppförda delposterna böra bibehållas oförändrade. Sammanlagda

anslagshöjningen under denna anslagspost utgör alltså (325 + 800 + 600 +

450=) 2,175 kronor.

Delposten till tillfällig löneförbättring för lärare torde med hänsyn till de

ovan framställda förslagen om inrättande av en ny lektorstjänst och tre

nya parallellavdelningar böra böjas till i avrundat tal förslagsvis 70,000

kronor, d. v. s. med 4,025 kronor. Av samma anledning och på grund av

belastningen bör delposten till provisorisk avlöningsförbättring för lärare höjas

med 3,700 kronor till förslagsvis 13,700 kronor. Delposten till tillfälligt

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare bör

i enlighet med överstyrelsens förslag bibehållas vid oförändrat belopp, 4,000

kronor.

Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle, med utgångspunkt

från nuvarande avlöningsförhållanden, de särskilda posterna i avlöningsstaten

för de tekniska läroverken för nästa budgetår beräknas på följande sätt

(ökningarna och minskningarna i förhållande till den nuvarande staten hava

angivits inom parentes):

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar . . . kronor 297,900 ( + 5,800)

b. Ålderstillägg, förslagsvis........ » 35,000 ( + 5,000)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

......!........... 1 8,000_ 340,900 (+ 10,800)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare........kronor 150,200 ( + 83,950)

b. Arvoden åt vaktmästare m. fl..... » 3,850

c. Understöd åt extra ordinarie lärare

vid förfall på grund av sjukdom,

förslagsvis................ »

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

1,000 ( +

500)

a. Övningar i lantmäteri.........

kronor

2,150 ( +

325)

b. Föredrag örn arbetarskydd och hygien

c. Arvoden åt bokförings- och skriv-

t

1,900

biträden åt rektorerna.........

»

5,200 (+

800)

d. Arvoden åt skolläkare.........

»

3,350 ( +

600)

e. Arvoden åt bibliotekarier.......

2,800 ( +

450)

f. Arvoden åt biträden vid laborationer

>

2,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för lärare,

förslagsvis................kronor 70,000 (+ 4,025)

b. Provisorisk avlöningsförbättring för

lärare, förslagsvis............ » 13,700 (+ 3,700)

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vakt
mästare

och med dem jämförliga befattningshavare,

förslagsvis...... » 4,000

Summa förslagsanslag kronor

155,050 (+ 84,450)

17,400 (+ 2,175)

87,700 (+ 7,725)

601,050 ( + 105,150).

Vid oförändrade avlöningsförhållanden skulle alltså förevarande anslag

för nästa budgetår uppföras med 601,050 kronor. Såsom av det sagda

framgår, är en väsentlig del av anslagshöjningen föranledd av att till anslaget

överflyttats vissa kostnader för uppehållande av undervisning vid

parallellavdelningary som hittills bestritts från särskilt anslag, '' : f

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Majcts proposition Nr 271.

Anslagsbehov vid lönereglering. I vederbörande personalförteckning har

upptagits — förutom nuvarande rektorer och 38 lektorer — den ovannämnde

nytillkommande lektorn.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 har

beräknats på enahanda sätt som motsvarande avlöningsstater för blindundervisningsanstalterna.

Den slutar å 300,500 kronor. . ■

Vad beträffar avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/

1938, ingår i anslagsposten till avlöningar till lärare, som beräknats enligt

av läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med hänsynstagande till

den nytillkommande lektorn, ett belopp av omkring 23,000 kronor, belöpande

å övergångslön. Ur en anslagspost till avlöningar till övriga tjänstemän å

ordinarie stat böra bestridas lönerna för vaktmästarpersonalen, som ju ej

beröres av det framlagda löneregleringsförslaget. Under anslagsposten till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, hava uppförts —

förutom en delpost till arvoden åt vaktmästare m. fl. — jämväl de förutnämnda

delposterna till arvoden åt skolläkare, bibliotekarier, respektive bokförings-

och skrivbiträden åt rektorer, detta i överensstämmelse med vad

som skett beträffande de allmänna läroverken. Kungl. Majit torde få i

sinom tid utfärda erforderliga föreskrifter rörande dessa arvoden. Anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, som innesluter jämväl

de ovannämnda kostnaderna för övningar i lantmäteri, föredrag örn

arbetarskydd och hygien samt biträden vid laboration er, har beräknats i

anslutning till av läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med beaktande

av vad ovan föreslagits beträffande nya parallellavdelningar. Den

under anslagsposten uppförda delposten till grundavlöningar bör söm en

tillfällig åtgärd av skäl, vilka ovan angivits, betecknas förslagsvis. Ur anslagsposten

till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän

avses skola bestridas omförmälda lönetillägg till vissa vaktmästare m. m.

Förevarande avlöningsstat slutar å 382,200 kronor.

Anslaget för nästa budgetår bör alltså uppföras med (300,500 + 382,200 =)

682,700 kronor.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

19. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 61,800 kronor.

Den av Kungl. Maja fastställda omkostnadsstaten upptager utgifter till ett

sammanlagt belopp av 67,425 kronor, varemot balansera särskilda uppbördsmedel

till ett belopp av 5,625 kronor, vadan det erforderliga statsanslaget

blir det nyss angivna. Av utgifterna disponeras ett belopp av 65,425 kronor

till expenser, varav till bränsle, lyse och vatten 42,425 kronor och till övriga

expenser 23,000 kronor. Angående expensmedlens fördelning å de skilda

läroverken hänvisas till sid. 532 f. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt örn

höjning av ifrågavarande anslag med 2,600 kronor till 64,400 kronor. Av

skrivelsen inhämtas följande:

Överstyrelsen ifrågasätter icke någon förändring i utgiftsposten till reseersättningar

till examensombud, förslagsvis 2,000 kronor, och icke heller i

inkomstposten särskilda uppbördsmedel. Beträffande utgiftsposten till expenser

anför överstyrelsen följande.

Bränsle, lyse och vatten. Beträffande tekniska gymnasiet i Örebro

hade det visat sig, att gymnasiets nuvarande anslag för detta ändamål,

10,905 kronor, för budgetåret 1935/1936 lämnat så stort överskott, att detsamma

för nästkommande budgetår kunde minskas med 1,250 kronor, vilket

belopp i stället borde överföras till gymnasiets anslagsmedel till övriga expenser

(jfr nedan). För nu ifrågavarande ändamål borde alltså beräknas ett

belopp av (10,905 — 1,250 =) 9,655 kronor.

Tekniska elementarskolans i Norrköping andel i förevarande delpost hade

under budgetåret 1935/1936 — liksom under innevarande budgetår — utgjort

7,100 kronor, medan de verkliga utgifterna för ifrågavarande ändamål uppgått

till ett med omkring 600 kronor högre belopp, varav dock en del syntes

hänförlig till parallellavdelningarna. Överstyrelsen föresloge med hänsyn

härtill en höjning av anslagsmedlen med 400 kronor till 7,500 kronor.

Till bränsle, lyse och vatten skulle alltså för nästkommande budgetår erfordras

(42,425 — 1,250 + 400=) 41,575 kronor, eller ett med 850 kronor

minskat belopp i jämförelse med innevarande budgetår.

Övriga expenser. Som ovan nämnts, har överstyrelsen beträffande

tekniska gymnasiet i Örebro föreslagit en överföring av ett belopp av 1,250

kronor från posten »bränsle, lyse och vatten» till posten »övriga expenser».

Överföringen skulle bättre motsvara behovet, då sistnämnda post för budgetåret

1935/1936 uppvisat en brist av ungefär samma storlek. Till övriga

expenser borde alltså vid nämnda gymnasium beräknas en ökning från nu

2,500 kronor till 3,750 kronor.

För tekniska elementarskolan i Norrköping hade under budgetåret 1935/

1936 stått till förfogande ett belopp av 2,600 kronor till övriga expenser.

Vid avgivande av anslagsäskanden för innevarande budgetår hade översty
-

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Majis proposition Nr 271.

reisen föreslagit en ökning till 5,000 kronor (se 1936 års åttonde huvudtitel,

sid. 455). Riksdagen hade dock på departementschefens förslag beräknat

ett belopp av allenast 3,800 kronor för ändamålet. Enligt under budgetåret

1935/1936 vunnen erfarenhet vore detta belopp otillräckligt. Överstyrelsen

hade inhämtat, att de verkliga utgifterna stigit till cirka 7,000 kronor. Av

detta belopp kunde dock en del hänföras till parallellavdelningarna och

täckas av anslaget till dessa, varför det av överstyrelsen tidigare beräknade

beloppet 5,000 kronor syntes vara tillräckligt för ändamålet. Förslaget innebure

en ökning med 1,200 kronor.

Enligt meddelande från styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås

hade på utgiftsposten övriga expenser för budgetåret 1935/1936 uppstått en

avsevärd brist. Ehuru anslaget för budgetåret 1936/1937 vore 1,000 kronor

större, komme det dock icke, därest utgifterna bleve desamma som under

budgetåret 1935/1936, att visa sig tillräckligt. Utgifterna läge obetydligt

under det belopp av 3,000 kronor, som överstyrelsen föreslagit för budgetåret

1936/1937, varför överstyrelsen nu såge sig nödsakad föreslå denna

summa för budgetåret 1937/1938. Förslaget innebure en ökning med 1,000

kronor.

För nästkommande budgetår borde alltså till övriga expenser beräknas

ett med (1,250 + 1,200 + 1,000 =) 3,450 kronor till 26,450 kronor ökat belopp.

Då skolöverstyrelsen icke ifrågasatt andra förändringar beträffande dispositionen

av förevarande anslag, skulle anslaget sålunda enligt överstyrelsens

förslag för nästkommande budgetår uppföras med (61,800 — 850 + 3,450 =)

64,400 kronor.

Jag har icke funnit något att erinra mot vad skolöverstyrelsen sålunda

föreslagit och biträder förty överstyrelsens hemställan om ökning av förevarande

anslag med 2,600 kronor. Härutöver bör emellertid anslaget, i anslutning

till vad tidigare anförts, höjas med den del av anslagsmedlen till

uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar, som belöper på omkostnader.

Enligt vad jag från överstyrelsen inhämtat, avser det av överstyrelsen

för nästa budgetår till berörda ändamål äskade särskilda anslaget

å 107,600 kronor till ett belopp av 2,160 kronor kostnader för bränsle, lyse

och vatten och till ett belopp av 4,475 kronor kostnader för övriga expenser.

Då jag, såsom tidigare anförts, utgår från att under nästa läsår skola

upprättas endast tre nya parallellavdelningar mot av överstyrelsen föreslagna

fyra, torde sistnämnda båda belopp kunna minskas till 2,000 kronor, respektive

4,300 kronor. Förevarande anslag bör alltså höjas med inalles (2,600

+ 2,000 + 4,300 =) 8,900 kronor till 70,700 kronor.

Vid bifall härtill skulle omkostnadsstaten för de tekniska läroverken för

nästkommande budgetår erhålla följande utseende:

Departe
mentschefen.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Majlis •proposition Nr 271.

O mkostnads stat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis , . ......kronor 2,000

2. Expenser, förslagsvis ................ » 74,325

Summa kronor 76,325.

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för värme och lyse m. m. . . ..... . . : . kronor 5,625

Nettoutgift kronor 70,700.

Stat för anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kunt]!. Maj:ts proposition Nr 271.

363

20. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel,

böcker m. m.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 44,700 kronor.

Anslagets disposition framgår av statsliggaren för budgetåret 1936/1937,

sid. 533.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt, att till

förevarande ändamål måtte för nästkommande budgetår anvisas ett till

42,600 kronor sänkt belopp. Av skrivelsen inhämtas följande.

Tekniska elementarskolan i Norrköping. Av det av 1932 års

riksdag beviljade beloppet, 50,000 kronor, till laboratorieutrustning och undervisningsmateriel

hade, framhåller överstyrelsen, till och med budgetåret

1936/1937 anvisats 35,000 kronor. Överstyrelsen hemställde nu, att för budgetåret

1937/1938 måtte anvisas samma belopp som för budgetåret 1936/

1937, eller 10,000 kronor. Om så skedde, syntes den för elementarskolan

avsedda posten böcker, samlingar och undervisningsmateriel, 2,300 kronor,

ehuru den i och för sig måste betecknas såsom alltför knappt beräknad

särskilt i betraktande av de många olika utbildningsmöjligheterna vid läroanstalten,

kunna bibehållas oförändrad för budgetåret 1937/1938.

Tekniska elementarskolan i Borås. 1936 års riksdag anvisade för

denna skolas räkning ett engångsbelopp av 3,000 kronor till utrustning av

laboratoriet för fysik och elektroteknik. Skolöverstyrelsen har med anledning

härav för nästkommande budgetår beräknat en minskning av förevarande

anslag med ett belopp, motsvarande nämnda engångsanslag.

Tekniska gymnasiet i Härnösand. Överstyrelsen har anfört, att

den för gymnasiet avsedda posten böcker, samlingar och undervisningsmateriel,

1,600 kronor, syntes vara för knappt tilltagen. Överstyrelsen hade till

detta ändamål för budgetåret 1936/1937 hemställt örn anvisande av ett belopp

av 2,500 kronor, innebärande en ökning med 900 kronor, vilken hemställan

dock icke bifallits. En jämförelse med de övriga tekniska läroverken

gåve emellertid vid handen, att tekniska gymnasiet i Härnösand för närvarande

åtnjöte ett mindre anslag till böcker, samlingar och undervisningsmateriel

än övriga ifrågavarande läroanstalter, vilket givetvis måste medföra

viss svårighet för gymnasiet att hålla undervisningen på samma nivå som

vid övriga tekniska läroverk. Överstyrelsen såge sig därför nödsakad att

ånyo föreslå en förhöjning av anslagsmedlen till böcker, samlingar och

undervisningsmateriel med 900 kronor till 2,500 kronor.

I övrigt har överstyrelsen icke ifrågasatt några förändringar beträffande

dispositionen av ifrågavarande anslag. Anslaget skulle sålunda för nästkommande

budgetår komma att minskas med (3,000 — 900=) 2,100 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag örn anvisande även för nästkommande

budgetår av 10,000 kronor till laboratorieutrustning och undervisningsmateriel

vid tekniska elementarskolan i Norrköping.

Departe
mentschefan.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Det i anslaget för innevarande budgetår inberäknade beloppet å 3,000

kronor till viss utrustning vid tekniska elementarskolan i Borås bör i enlighet

med överstyrelsens förslag icke beräknas i anslaget för budgetåret

1937/1938. Däremot torde för tekniska gymnasiet i Härnösand, på sätt

överstyrelsen föreslagit, böra anslås ett med 900 kronor förhöjt belopp till

böcker, samlingar och undervisningsmateriel.

I övrigt ifrågasätter jag endast sådana förändringar i fråga örn dispositionen

av förevarande anslag, vilka föranledas av vad i det föregående anförts

beträffande överförande till anslaget av vissa på undervisning vid

parallellavdelningar belöpande kostnader för materiel, böcker m. m. Med

ledning av från överstyrelsen erhållna uppgifter och på grundval av mitt

förut framställda förslag rörande omfattningen av parallellundervisningen

under nästa läsår beräknar jag av nämnda anledning följande höjningar

av förevarande anslagsmedel, nämligen beträffande böcker, samlingar och

undervisningsmateriel tillhopa 3,300 kronor (varav för Örebro 1,200 kronor,

Malmö 200 kronor, Västerås 100 kronor, Norrköping 1,000 kronor, Härnösand

600 kronor och Eskilstuna 200 kronor), beträffande materiel m. m.

till laborationer tillhopa 1,100 kronor (varav för Örebro 400 kronor, Malmö

200 kronor, Västerås 200 kronor och Norrköping 300 kronor) samt beträffande

materiel m. m. till verkstad 200 kronor för Norrköping. Den av berörda

anledning föranledda anslagshöjningen skulle alltså utgöra sammanlagt

(3,300 + 1,100 + 200=) 4,600 kronor.

Förevarande anslag bör således mellan de särskilda tekniska läroverken

och olika anslagsändamål under budgetåret 1937/1938 fördelas på följande

sätt:

1

2

3

i

5

Böcker,

samlingar

och under-

Materiel

m. m. till

labora- tioner

Materiel

m. m. till

Laborato-

rieutrust- ning och

undervis- ningsma- teriel

Summa

visnings-

materiel

verkstad

Tekniska gymnasiet i Örebro.....

3,700

3,850

—

—

7,550

» läroverket i Malmö.....

2,700

3,200

—

—

5,900

Elektrotekniska fackskolan i Västerås

2,300

2,000

—

—

4,300

Tekniska elementarskolan i Norr- köping .................

3,300

1,800

1,400

10,000

16,500

Tekniska elementarskolan i Borås . .

1,800

1,200

1,200

—

4,200

» gymnasiet i Härnösand . .

3,100

1,950

—

—

5,050

» fackskolan i Eskilstuna . .

2,200

1,500

—

—

3,700

Summa kronor

—

—

—

—

47,200

Förevarande anslag bör sålunda för budgetåret 1937/1938 uppföras med

47,200 kronor. Anslagsökningen utgör (47,200 — 44,700 =) 2,500 kronor.

Stat för anslaget bör i sinom tid fastställas av Kungl. Maj:t.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

365

21. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst.

Detta anslag är nu uppfört med 6,500,000 kronor.

Vid oförändrade avlöningsförhållanden torde anslaget kunna för nästa

budgetår, med beaktande jämväl av de förslag rörande lönereglering för

personal vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset, som av Kungl.

Majit i annat sammanhang framlagts, beräknas till 6,860,000 kronor.

En väsentlig minskning av anslaget möjliggöres emellertid vid bifall till

förslaget om lönereglering för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsen,

vilket förslag bland annat innebär, att ifrågavarande befattningshavare, vilka

hittills åtnjutit dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla för oreglerade verk,

skola, i den mån de övergå på det nya lönesystemet, från och med den 1

januari 1938 erhålla det lägre dyrtidstillägg, som utgår å reglerad lön.

Inom läroverkslönesakkunniga verkställda överslagsberäkningar giva vid

handen, att förevarande anslag av denna anledning bör för nästa budgetår

kunna minskas med förslagsvis 1,500,000 kronor. Anslaget synes böra uppföras

med i runt tal 5,400,000 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

22. Kostnadsjämförelse.

De av de ovannämnda avlöningsanslagen, vilka från och med den 1 januari

1938 påverkas av löneregleringen, hava i det föregående för nästa budgetår

beräknats vid oförändrade löneförhållanden till sammanlagt 26,542,750 kronor

och vid bifall till löneregleringsförslaget till sammanlagt 29,069,500

kronor. Av sistnämnda belopp belöpa 1,034,700 kronor på förutberörda

övergångslön. De löpande merkostnaderna för löneregleringen för det halva

budgetår, varom här är fråga, utgöra alltså (29,069,500 — 1,034,700 —

26,542,750 =) 1,492,050 kronor. Härvid hava medel icke beräknats för

bestridande av kostnaderna för den lönenämnd, som omförmäles i förslaget

till avlöningsreglemente. I detta avseende hänvisas till vad i annat sammanhang

yttrats beträffande lönenämnd för folkskoleväsendet.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Kr 271.

367

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna förutberörda förslag till avlöningsreglemente

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen jämte

den reglementet bilagda tjänsteförteckningen;

2. besluta, att lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna

läroverken, folkskoleseminariema, läroanstalterna för

blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte och de tekniska läroverken skola äga att under tiden

den 1 januari—den 30 juni 1938 uppbära provisoriskt dyrortstillägg

enligt samma grunder, som gälla för andra befattningshavare

i statens tjänst;

3. medgiva, att dyrtidstillägg till nämnda lärare må under

tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 utgå enligt samma

grunder, som gälla för statens befattningshavare vid s. k.

nyreglerade verk;

4. besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, skall från och med den 1 januari

1938 äga tillämpning å statens folkskolinspektörer, nomadskolinspektören

och husmoder vid läroanstalterna för blinda

samt å husmoder och Översköterska vid vårdanstalten i Lund

för blinda med komplicerat lyte;

5. bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de tilläggsbestämmelser

och tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras

för genomförandet av de ovannämnda avlöningsbestämmelserna

eller eljest stå i samband därmed;

6. medgiva, att ordinarie befattningshavare, som här avses

och för vilka ny lönereglering genomföres från och med

januari 1938, må, under förutsättning att de underkasta sig

vederbörande avlöningsreglemente, vid ingången av nämnda

månad av statsmedel uppbära ett belopp, motsvarande vad

de skulle hava uppburit i förskott för samma månad, om

de före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande ägt giltighet;

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

7. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående angivits, meddela de

bestämmelser i övrigt rörande övergången till det nya avlöningssystemet,

som må befinnas erforderliga;

8. förklara sig icke hava något att erinra mot de av mig

förordade riktlinjerna för en lönereglering för vaktmästarpersonalen

vid förutnämnda läroanstalter;

9. besluta, att provisorisk avlöningsförbättring må för tiden

den 1 juli—den 31 december 1937 utgå till lärare vid högre

lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna

och de tekniska läroverken samt till statens folkskolinspektörer

och nomadskolinspektören ävensom under budgetåret

1937/1938 till lärare vid småskoleseminarierna, allt enligt

samma grunder, som föreskrivits för budgetåret 1936/

1937;

10. medgiva, att arvodesförhöjning för vissa extra ordinarie

lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller

statens folkskoleseminarium må efter nu gällande grunder

utgå till och med den 31 december 1937;

11. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,

att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december

1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall)

tjänstgöringspenningar.....kronor 69,700

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 7,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 3,000 7 9 )7 00

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp:

1) Arvoden åt extra lärare

och timlärare . kronor 19,110

2) Arvodesförhöjning

åt vissa extra ordinarie

ämneslärare,

förslagsvis....... » 300

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

3) Arvoden åt timlärar
innor

vid vissa kurser

(parallellkurser),

förslagsvis.......kronor

4) Understöd åt extra

ordinarie lärare vid

förfall på grund av

sjukdom, förslagsvis »

5) Vissa arvoden till ordinarie

lärare m. m. »

Anin.: Ur denna post

utgår arvode med 500

kronor för år räknat till

rektor, lektor och adjunkt._

3,000

50

3,575

26,035

3.

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis...............kronor 50

Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring åt lä
-

rare, förslagsvis...........kronor 19,350

b. Tillfällig löneförbättring åt

vaktmästare och eldare..... » 325

c. Provisorisk avlöningsförbätt
ring,

förslagsvis........... » 6,165

d. Hyresersättningar och hyresbidrag

................. > 10,125

26,085

35,965

Summa kronor 141,750

Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.......kronor 11,650

Nettoutgift kronor 130,100;

12. godkänna följande personalförteckning för högre lärarinneseminariet,

att tillämpas tills vidare från och med

den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Högre lärarinneseminariet.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsregle
-

mentet............................... —

9 lektorer.............................. L 28

2 adjunkter............................L 24

11 ämneslärarinnor........................L 22

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 24

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1 lärare i teckning....................... L 20

1 lärare i musik......................... L 20

1 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

4 övningsskollärare....................... L 20

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.................L 16

Statens skolköksseminarium och hushållsskola.

5 lärarinnor i hushållsgöromål...............L 19

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.................. L 16;

13. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,

att tillämpas under tiden den 1 januari—den

30 juni 1938:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

........................ kronor 161,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp.............kronor 3,765

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis............... »_50 3,815

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis

................. kronor 25,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis............... » 1,500 26,500

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

oclf icke-ordinarie tjänstemän:
a.

Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis

................kronor 13,710

b. Tillfällig löneförbättring åt

vaktmästare och eldare..... » 325 14,035

Summa kronor 205,550.

Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.......kronor 11,650

Nettoutgift kronor 193,900;

14. till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 324,000;

15. medgiva, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande,

huruvida inbyggd praktisk realskollinje må, i hu
-

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

vudsaklig överensstämmelse med hittills tillämpade grunder,

anordnas vid allmänt läroverk eller kommunal mellanskola;

16. besluta, att samrealskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå

skola från och med budgetåret 1937/1938 eller den

senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas

till högre samläroverk med i Eslöv treårigt latin- och

realgymnasium, i Motala fyraårigt latin- och realgymnasium

samt i Skellefteå fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium,

allt under förutsättning, ej mindre att vederbörande kommun

åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor

eller motsvarande kontant ersättning, än även, i fråga örn

Skellefteå, att staden förbinder sig att bevilja ett engångsanslag

av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för

komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av

biblioteket;

17. besluta, att lärare vid provårsläroverk, som för minst

en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,

må — utöver särskilt arvode med 1,500 kronor för år enligt

ovannämnda avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid

statens undervisningsväsen — åtnjuta tilläggsarvode med

300 kronor för år, därest ovan angivna provisoriska utvidgning

av provårsinstitutionen kommer till stånd och så länge

denna utvidgning består;

18. medgiva, att gällande bestämmelser angående rätt för

ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna

sig tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt

må, i huvudsaklig överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen

i ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1936 föreslagit,

utsträckas att gälla tills vidare till och med utgången

av juni 1945;

19. besluta, att vid de allmänna läroverken skola från och

med den 1 juli 1937 — utöver de lärartjänster, som jämlikt

beslut av 1935 års riksdag skola från och med sagda

dag inrättas — inrättas ytterligare 10 lektorstjänster och 4

ad j unktst jänster;

20. besluta, att vid de allmänna läroverken skola från

och med den 1 juli 1937 inrättas en teckningslärare än st

och 5 tjänster såsom lärarinnor i kvinnligt handarbete;

21. besluta, att till tjänster vid högre allmänna läroverk

skola från och med den 1 juli 1937 ombildas följande lärartjänster

vid realskolor nämligen 3 rektorstjänster, 2 teckningslärartjänster,

1 musiklärartjänst och 2 gymnastiklärartjänster;

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

22. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december

1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande

fall)tjänstgöringspenningar kronor 4,950,000

b. Alderstillägg, förslagsvis. . » 730,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis........ »_45,000 5,725,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extra ämneslä
rare.

...............kronor 604,100

b. Arvodesförhöjning åt vissa

extra ordinarie ämneslära
re,

förslagsvis......... »

c. Arvoden åt lärare i manlig

slöjd ............... »

d. Arvoden åt lärarinnor i hushållsgöromål

.......... »

e. Extra arvoden åt lärare i

övningsämen........ »

f. Arvoden åt lärare vid in
byggda

praktiska realskollinjer,

förslagsvis....... »

g. Understöd åt extra ordina
rie

lärare vid förfall på

grund av sjukdom, förslagsvis

.............. »

h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis

.............. »

i. Arvoden åt tillsyningslära
re,

kvinnliga sakkunniga

och första lärarinnor ... »

j. Särskilda arvoden vid prov
årsläroverk.

.......... *

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden åt bibliotekarier kronor 31,900

b. Arvoden åt biträden å rek
torsexpeditionerna.

..... » 33,350 65,250

2,500

22,000

8,000

334,800

11.500

4,000

50.500

20,925

53,100 1,111,425

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis............kronor 1,095,000

b. Provisorisk avlöningsför
bättring,

förslagsvis..... » 225,075

c. Personliga lönetillägg åt

vissa ordinarie Övningslärare,

förslagsvis........ » 2,000

d. Vissa ersättningar, förslagsvis

.............. »_150 1,322,225

Summa kronor 8,223,900

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från Stockholms stad.........kronor 7,500

Nettoutgift kronor 8,216,400;

23. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med den 1

januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

57 rektorer vid högre allmänna läroverk, lön enligt

6 § 1 mom. i avlöningsreglementet.......... —

Anni.: Av dessa rektorer skola 18 tillhöra avlöningsgruppen

I, 23 avlöningsgruppen II och 16 avlöningsgruppen III.

80 rektorer vid realskolor, lön enligt 6 § 1 mom. i

avlöningsreglementet..................... —

Anni.: Av dessa rektorer skola 5 tillhöra avlöningsgruppen

I, 25 avlöningsgruppen II och 50 avlöningsgruppen III.

402 lektorer..............................L 27

1,258 adjunkter............................L 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast

så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,258.

257 ämneslärarinnor........................ L21

103 lärare i teckning...................... L 20

83 lärare i musik.........................L 20

88 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

23 lärarinnor i kvinnlig slöjd ................L 16

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Tjänstemän å övergångsstat.

44 adjunkter............................L 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många

tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat

och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1,258.

24. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1937/

1938, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

25. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30

juni 1938:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 10,000,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis ............ » 135,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga . . kronor 525

15,000

1,250

50,500

31,900

33,350

53,100 » 185,625

b. Arvoden åt tillsyns
-

lärare.......... »

c. Personliga tilläggsarvoden

åt 5 första

lärarinnor..... »

d. Arvoden åt skolkare,

förslagsvis . .

e. Arvoden åt biblio
-

tekarier ....... . »

f. Arvoden åt biträ
den

å rektorsexpeditionema.

.... »

g. Särskilda arvoden

vi d pro vårsläroverk,

förslagsvis...... »

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 1,278,000

b. Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis

........ » 130,000 kronor 1,408,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.......................... » 95,175

Summa kronor 11,823,800

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad........kronor 7,500

2. Ersättningar från skol
kommuner,

som icke

tillhandahålla lärare

tjänstebostad...... » 118,000

3. Avkastning av donationer

från kronan

m. m............ »__18,800 kronor 144,300

Nettoutgift kronor 11,679,500;

26. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 19,895,900;

27. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu
nala

gymnasier för budgetåret 1937/1938 anvisa ett anslag

av..............................kronor 21,400;

28. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december

1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 477,500

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... » 100,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 17,500 595,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 9,150

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... » 2,400

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... »_200 11,750

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. May.ts proposition N:r 271

3. Arvoden och särskilda] ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extralärare och timlärare

.................kronor 47,650

b. Arvodesförhöjning till vissa

extra ordinarie ämneslärare,

förslagsvis............... » 400

c. Understöd till extra ordinarie

lärare vid förfall på grund av

sjukdom, förslagsvis....... » 500

d. Arvoden till lärare vid förberedande

kurs vid seminariet i

Falun.................. » 1,200

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål

............. » 675

f. Lönetillägg till teckningslära
ren

J. A. Lydh vid seminariet

i Luleå och teckningsläraren

J. E. R. Nyreen vid seminariet

i Karlstad.......... > 2,100

g. Tilläggsarvoden till lärare i »

trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier

................ » 2,400

h. Särskilda arvoden vid prov
årsseminarier.

........... » 9,600

i. Tilläggsarvoden tilllärare vid de

vid vissa seminarier anordnade

kurser för utbildande av kyrkomusiker,

förslagsvis........ » 2,100

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare. . kronor 7,500

b. Arvoden till seminariebibliote
karier.

................. » 4,000

c. Arvoden till biträden vid rek
torsexpeditioner.

.......... » 2,850

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid

vissa seminarier...........kronor 7,250

b. Hyresbidrag till lärare vid se
minarierna

i Göteberg och

Stockholm, förslagsvis...... » 8,300

66,625

14,350

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl Maj:ts proposition Nr 271.

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis

.................kronor 105,325

d. Provisorisk avlöningsförbätt
ring,

förslagsvis........... » 17,000

e. Personliga lönetillägg till vissa

ordinarie Övningslärare, förslagsvis

................. » 4,500 142,375

Summa förslagsanslag kronor 830,100;

29. godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med den

1 januari 1938:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Löne
Ding.

J grad.

10 rektorer, lön enligt 6 § 1 mom i avlöningsregle
mentet

. ............................ —

Annu.: Av dessa rektorer skola 6 tillhöra avlöningsgruppen

I, 1 avlöningsgruppen II och 3 avlöningsgrup
-

pen III.

71 lektorer.............................. L 27

10 lärare i teckning....................... L 21

10 lärare i musik........................ L 21

13 lärare i gymnastik med lek och idrott....... L 21

74 övningsskollärare....................... L 20

7 lärare i manlig slöjd.................... L18

7 lärarinnor i kvinnlig slöjd................ L18

6 lärarinnor i hushållsgöromål.............. L16

3 lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola ..................... L 16

6 lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium L 16

4 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium. . L 13

Tjänstemän å övergångsstat.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsreglementet,

avlöningsgruppen III..............

2 lektorer.............................. L 27

1 adjunkt............................. L 23

1 lärare i musik......................... L 21

3 övningsskollärare....................... L 20

1 lärare i manlig slöjd.................... L 18

1 lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola..................... L 16

2 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium. . L 13;

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

30. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30

juni 1938:

Avlöningsstat.

1.

2.

3.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis................. »

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt seminarie
läkare.

..........kronor

b. Arvoden åt seminarie
bibliotekarier.

..... »

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditioner
na.

............. »

d. Särskilda arvoden vid

provårsseminarier,

förslagsvis........ »

e. Tilläggsarvoden åt lä
rare

vid de vid vissa

seminarier anordnade

kurser för utbildande

av kyrkomusiker, förslagsvis

.......... »

f. Tilläggsarvoden åt

teckningsläraren J. A.

Lydh vid seminariet

i Luleå och teckningsläraren

J. E. R. Nyreen

vid seminariet

i Karlstad........ »

7,500

4,000

2,850

9,600

2,100

2,100

»

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

:

a. Grundavlöningar m.

m., förslagsvis.....kronor 42,000

b. Avlöningsförböjningar

m. m., förslagsvis . . » 6,000 »

950,000

52,000

28,150

48,000

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..........................kronor 1,750

Summa kronor 1,079,900

31. till Fölkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av......kronor 1,910,000;

32. till Fölkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 273,900;

33. till Fölkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret

1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av.............................. kronor 75,500;

34. till Fölkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett reservationsanslag av ... . kronor 109,000;

35. till Fölkskoleseminarier: Utrustning för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 15,000;

36. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspennin- gar..................

kronor

131,200

b. Ålderstillägg, förslagsvis....

»

24,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis..............

7,000

162,200

2. Avlöningar till tj änstemän å över- gångsstat :

a. Lön och tjänstgöringspennin- gar..................

kronor

30,400

b. Ålderstillägg, förslagsvis . . .

7,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis..............

)

800

38,200

3. Arvoden och särskilda ersättnin- gar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extra lärare un- der tjänstledighet på grund

av sjukdom, förslagsvis : . . .

kronor

600

b. Arvoden till timlärare.....

»

26,500

c. Tilläggsarvoden till lärare i

trädgårdsskötsel.........

600

d. Arvode till ett biträde för mat- lagningen vid seminariet i

Lycksele...............

»

900

28,600

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Avlöningar till övrig icke-ordi
-

narie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare

kronor

3,150

b. Arvoden till seminariebiblio- tekarier...............

1,950

c. Arvoden till biträden vid rek- torsexpeditioner..........

»

1,000

6,100

Särskilda löneförmåner till ordi- narie och icke-ordinarie tjänste- män:

a. Hyresersättning till rektor vid

seminariet i Skara........

kronor

2,000

b. Särskilda lönetillägg till lärare

vid vissa seminarier......

2,600

c. Tillfällig löneförbättring, för- slagsvis ................

>

36,000

d. Provisorisk avlöningsförbätt- ring, förslagsvis..........

»

3,000

43,600

Summa förslagsanslag kronor 278,700;

37. till Småskoleseminarier: Avlöningar förbudgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av.......kronor 278,700;

38. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 66,200;

39. till Småskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. för budgetåret

1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 12,000;

40. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1937/ .

1938 anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 18,000;

41. till Småskoleseminarier: Utrustning för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett reservationsanslag av......kronor 7,000;

42. besluta, att från och med den 1 juli 1937 för expenser

skall utgå ej mindre till ordinarie och av Kungl. Majit förordnad

folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning

vikarierande folkskolinspektör ersättning med 500 kronor för

år, dock att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av

honom tillkommande expensersättning till sin vikarie avstå

200 kronor för år, såvida icke Kungl. Majit i särskilt fall

bestämmer, att han skall avstå högre belopp, än även till

vikarie för folkskolinspektör, som åtnjuter semester, ersättning

med ett belopp, beräknat efter 200 kronor för år;

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

43. godkänna följande avlöningsstat för folkskolinspektionen,

att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december

1937:

Avlönings stat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall)

ortstillägg till 52 inspektörer,

förslagsvis...............kronor 93,450

b. Ålderstillägg, förslagsvis .... » 13,000

c. Tjänstgöringspenningar till 52

inspektörer.............. » 46,800

d. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 15,000 168,250

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal....... 11,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:
-

a. Expensersättning, förslagsvis . kronor 13,650

b. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis

................. * 25,800

c. Provisorisk avlöningsförbätt
ring,

förslagsvis......... * -LOOP^ 43,450

Summa kronor 223,400;

44. godkänna följande personalförteckning för folkskolinspektionen,

att tillämpas tills vidare från och med den 1

januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

52 folkskolinspektörer......................B 26

1 nomadskolinspektör..................... B 26;

45. godkänna följande avlöningsstat för folkskolinspektionen,

att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30 juni

1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 265,500

2. Arvode och särskild ersättning, bestämd

av Kungl. Majit.................

750

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
-

sonal.......................... kronor 11,700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis... » 14,950

Summa kronor 292,900;

46. till Folks7c olin spek ilonen: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 516,300;

47. godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna,

att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till tjänsteman å ordinarie stat:

a. Lön,tjänstgöringspenningar och

ortstillägg...............kronor 2,900

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 500

c. Fyllnadsarvode åt vikarie, förslagsvis

................._500 3,900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t......................... 6,830

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grund avlöningar m. m......kronor 49,200

b. Avlöningsförböjningar m. m.,

förslagsvis............... » 13,150 62,350

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. . . . kronor 14,420

Summa förslagsanslag kronor 87,500;

48. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av............kronor 87,500;

49. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna

för bbnda, att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31

december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 46,700

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 6,850

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

................. >_350 53,900

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

............................ 2,100

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:t proposition Nr 271.

3. Avlöningar till övrig icke-or di narin personal:

a. Grundavlöningar m. m......kronor 3,750

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis............... » 100 3,850

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.......... 9,950

Summa förslagsanslag kronor 69,800;

50. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna

för blinda, att tillämpas tills vidare från och med

den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning.

3 rektorer, lön enligt 6

mentet för ordinarie lärare vid statens undervis
-

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 mom. i avlöningsregle
-

Löne
grad.

ningsväsen............................ —

11 lärare i kunskapsämne. . .................L 20

1 lärare i musik.........................L 20

2 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

13 arbetslärare............... L 15

1 lärarinna i hushållsgöromål...............L 15

1 husmoder............................B 7;

51. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna

för blinda, att tillämpas under tiden den 1 januari—den

30 juni 1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 103,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t............ > 1,780

3. Aylöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis..........kronor 4,600

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis ...._» 400 » 5,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis >_3,520

Summa kronor 113,700;

52. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 183,500;

53. besluta, att till ordinarie vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i Örebro,

Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping

och Borås samt elektrotekniska fackskolan i Västerås

skola under budgetåret 1937/1938 utgå tillfälliga lönetillägg

enligt enahanda bestämmelser som för budgetåret 1936/

1937;

ävensom förklara, att i fråga örn tillerkännande av tillfälliga

lönetillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skall

för budgetåret 1937/1938 gälla vad i sådant hänseende blivit

för budgetåret 1936/1937 beslutat;

54. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas under

tiden den 1 juli—den 31 december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 18,225

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 2,725

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

................ »_150 21,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis. . kronor 2,900

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis..........kronor 3,300

b. Tillfälligt lönetillägg, förslagsvis

............ » 500 kronor 3,800

Summa förslagsanslag kronor 27,800;

55. godkänna följande personalförteckning för vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas

tills vidare från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsreglementet

för ordinarie lärare vid statens under
-

visningsväsen .......................... —

4 lärarinnor i kunskapsämne................L 20

4 lärarinnor i slöjd......................L 15

1 husmoder ............................B 8

1 Översköterska..........................B 6;

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

56. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas under

tiden den 1 januari—den 30 juni 1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till lärare, husmoder och Översköterska,

förslagsvis...............kronor 31,900

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å

ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . kronor 2,325

Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

1 maskinist..........

550

325

875

1 vaktmästare ........

450

275

725

1 vaktmästare........

Anm.: För maskinist och

vaktmästare kan lönen efter

3 år höjas med 100 kronor,

efter 6 år med ytterligare

100 kronor och efter 9 år

med än ytterligare 100 kro- nor.

450

275

725

Summa kronor

—

—

2,325

b. Ålderstillägg, förslagsvis......kronor 600

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

.................. _»_75 3_000

3. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat:
a.

Lön och tjänstgöringspenningar kronor 900

Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

1 kvinnligt skrivbiträde, till- lika räkenskapsförare . . .

650

250

900

Anni.: Härtill kunna kom- ma tre ålderstillägg, vart och

ett å 200 kronor, efter respek- tive 5, 10 och 15 års tjänst- göring. Av varje ålderstill- lägg skola 100 kronor utgöra

lön och 100 kronor tjänstgö- ringspenningar.

Summa kronor

—

—

900

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

25

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

b. Alderstillägg, förslagsvis......kronor 200

c. Fyllnadsarvoden till vikarier, förslagsvis

.................. _»_50 1,150

3. Arvode och särskild ersättning, bestämd av

Kungl. Maj:t......................kronor 650

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis

......................kronor 4,000

b. Avlöningsförhöjningar m. va., förslagsvis

.................. _»_600 4,600

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 500

Summa kronor 41,800;

57. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av.........................kronor 69,600;

58. besluta, att vid de nu befintliga tekniska läroverken

skall från och med den 1 juli 1937 inrättas ytterligare en

lektorstjänst;

59. godkänna följande avlöningsstat för de nu befintliga

tekniska läroverken, att tillämpas under tiden den 1 juli—

den 31 december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspen
ningar.

................kronor 148,950

b. Alderstillägg, förslagsvis .... » 17,500

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis.............. > 4,000 170,450

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare .... kronor 75,100

b. Arvoden åt vaktmästare m. fl. » 1,925

c. Understöd åt extra ordinarie

lärare vid förfall på grund av

sjukdom, förslagsvis...... » 500 77,525

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Övningar i lantmäteri.....kronor 1,075

b. Föredrag om arbetarskydd

och hygien............. » 950

c. Arvoden åt bokförings- och

skrivbiträden åt rektorerna . »

2,600

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj.is •proposition Nr 271.

d. Arvoden åt skolläkare.....kronor 1,675

e. Arvoden åt bibliotekarier . . » 1,400

f. Arvoden åt biträden vid la
borationer.

............. *_1,000 8,700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för

lärare, förslagsvis.........kronor 35,000

b. Provisorisk avlöningsförbätt
ring

för lärare, förslagsvis . . » 6,825

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa

vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare, förslagsvis

................ »_2,000 43,825

Summa förslagsanslag kronor 300,500;

60. godkänna följande personalförteckning för de nu befintliga

tekniska läroverken, att tillämpas tills vidare från

och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

7 rektorer, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsregle
mentet.

............................. —

Anm.: Av dessa rektorer skola 1 tillköra avlöningsgruppen

I, 2 avlöningsgruppen II, 3 avlöningsgruppen

III och 1 avlöningsgruppen IV.

39 lektorer..............................L 27;

61. godkänna följande avlöningsstat för de nu befintliga

tekniska läroverken, att tillämpas under tiden den 1 januari—den

30 juni 1938:

Avlön ingsstat.

1. Avlöningar till lärare, förslagsvis.....kronor 258,000

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie

stat:

a. Lön och tjänstgörings
penningar.

.........kronor 9,600

b. Alderstillägg, förslagsvis » 1,500

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis..... >_500 » 11,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl Maj:ts proposition Nr 271.

a. Arvoden åt skolläkare .

kronor

1,675

b. Arvoden åt biblioteka-

rier ..............

»

1,400

c. Arvoden åt bokförings-

och skrivbiträden åt rek-

torer ..............

»

2,600

d. Arvoden åt vaktmästare

m. fl..............

»

1,925 kronor

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a.

Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.........kronor 100,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis . . . » 3,000 » 103,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . » 2,000

Summa kronor 382,200;

62. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 682,700;

63. till Tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 70,700;

64. till Tekniska läroverk: Materiel, höcker m. m. för budgetåret

1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 47,200;

65. till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 5,400,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

389

Bilaga A.

Förslag till Kungl. Maj:ts avlönings reglemente för ordinarie lärare

vid statens undervisningsväsen.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Detta reglemente äger tillämpning å ordinarie lärare vid de läroanstalter,

vilka finnas upptagna å den såsom bilaga vid reglementet fogade tjänsteförteckningen

dock med undantag av andre lärare vid tekniska gymnasiet i Göteborg,

å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äger tillämpning.

2 §•

1 mom. De i 2 kap. avsedda befattningarna tillsättas genom förordnande

på viss tid.

2 mom. Övriga ordinarie befattningar tillsättas, i enlighet med därför gällande

föreskrifter, antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial.

3 mom. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,

dock med det undantag som angives i 5 § 3 mom.

3 §.

1 mom. Lärare äger åtnjuta avlöning enligt i detta reglemente givna föreskrifter

och under de i detsamma stadgade villkoren ävensom i enlighet med

de särskilda föreskrifter, som kunna varda av Kungl. Majit och riksdagen

beslutade.

2 mom. Innehavare av sådan befattning vid de allmänna läroverken, med

vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad såväl

minskning i avlöning från statsverket till belopp, motsvarande de i avlöningen

ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behörig ordning, som ock

vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av

nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation av enskild tillförsäkrats

innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån

utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehavaren

till godo.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från

och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag läraren avgår på

grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

4 mom. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke

Kungl. Majit beträffande viss ersättning annorlunda stadgat.

5 mom. Angående lärares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till

pension är särskilt stadgat.

4 §.

1 mom. Med ordinarie lärarbefattning må icke förenas annan tjänst å rikets

eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av

Kungl. Majit och riksdagen, å kommuns stat; dock att med ordinarie befatt
-

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

ning såsom lärare i övningsämne vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk,

folkskoleseminarium eller småskoleseminarium samt såsom lärare i musik

eller gymnastik vid institutet och förskolan för blinda må kunna förenas annan

tjänst, därest vederbörande centrala myndighet på därom gjord framställning

prövar sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum.

2 mom. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, så framt ej vederbörande centrala myndighet, efter

prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för utövandet av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3 mom. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt

ej, vad angår rektor, vederbörande centrala myndighet eller, vad angår annan

lärare, vederbörande rektor, efter av nämnda myndighet givna riktlinjer, uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen,

finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

2 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande.

5 §.

1 mom. Befattning såsom rektor vid läroanstalt, å vilken detta reglemente

äger tillämpning, tillsättes genom förordnande på viss tid.

2 mom. Lärare, som förordnats att uppehålla rektorsbefattning men vilkens

förordnande upphör, övergår till sin innehavande ordinarie lärarbefattning.

3 morn. Där så erfordras, äger Kungl. Majit besluta av stadgandet i 2

mom. betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie lärarbefattningar.

6 §.

1 mom. För innehavare av rektorsbefattning utgår lön, för år räknat, med

nedan angivna belopp:

Ort

s g r

upp

Läroanstalt

A

B

O

D

E

F

G

K r

o n

o r

Högre lärarinneseminariet .

12,420

12,660

12,900

13,140

13,380

13,620

13,860

Högre allmänt läroverk:

grupp I..........

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

13,140

13,380

grupp II..........

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

grupp III..........

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

Realskola:

grupp I..........

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

grupp II..........

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

grupp III..........

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

391

Läroanstalt

O

r t s g r

upp

A

B

C

D

E

F

G

K r

o n

o r

Folkskoleseminarium:

grupp I..........

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

13,140

13,380

grupp II..........

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

grupp III..........

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

Småskoleseminarium :

grupp I..........

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

grupp II..........

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

grupp III..........

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

Institutet och förskolan för

blinda............

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

Hantverksskola för blinda .

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

Vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte . .

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

Tekniskt läroverk:

grupp I..........

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

13,140

13,380

grupp II..........

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

grupp III..........

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

grupp IV..........

10,500

10,740

10,980

11,220

| 11,460

11,700

11,940

2 mom. Skulle läroanstalt komma att nedflyttas från högre till lägre avlöningsgrupp

vid annan tidpunkt än den, då förnyat förordnande å vederbörande

rektorsbefattning skall äga rum, äger den, som vid tiden för nedflyttningen är

förordnad som rektor, att så länge det honom meddelade förordnandet varar

uppbära förutvarande lön.

7 §•

1 mom. I detta kapitel avsedd lärare må årligen å tid, som prövas lämplig

med hänsyn till göromålens behöriga gång, av vederbörande centrala myndighet

tilldelas semester under 45 dagar.

2 mom. I fråga örn ersättning till vikarie för sådan lärare bestämmer Kungl.

Maj:t.

3 mom. I övrigt skola för lärare, som avses i detta kapitel, bestämmelserna

i 13—20 samt 22—30 §§ i 3 kapitlet av detta avlöningsreglemente i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; dock att i fråga örn beloppen av de löneavdrag,

som rektor har att vidkännas vid tjänstledighet, skall gälla vad Kungl. Maj:t

i sådant hänseende bestämmer.

4 mom. I fråga örn särskilt arvode till rektor vid institutet och förskolan

för blinda för handhavande av lärarutbildning ävensom till rektor vid hantverksskola

för blinda för förestående av materialdepå bestämmer Kungl. Majit.

5 mom. Rektorsbefattningarna vid de läroanstalter, å vilka detta reglemente

äger tillämpning, skola anses tillhöra följande lönegrader, nämligen: befattningarna

vid högre lärarinneseminariet, de högre allmänna läroverken, folkskole
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarierna, institutet och förskolan för blinda samt de tekniska läroverken

30 lönegraden; befattningarna vid realskolorna, småskoleseminarierna och vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte 27 lönegraden samt befattningarna

vid hantverksskolorna för blinda 25 lönegraden.

3 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

8 §.

1 mom. För befattning, som i detta kap. avses, utgår lön enligt den i 9 §

införda löneplanen, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda,

för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp, dock med den begränsning

för kvinnlig befattningshavare, som i 10 § 2 mom. omförmäles.

1 den till reglementet hörande tjänsteförteckningen angives, till vilken lönegrad

varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där lärarna äro stationerade, å de uti löneplanen

upptagna ortsgrupperna fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning

rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes

i enlighet med föreskrifterna i 10—13 §§, och bestämmes lönebeloppet inom

löneklassen efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

Innebar lärare i övningsämne med stöd av bestämmelsen i 4 § 1 mom. ordinarie

tjänst å mer än en ort, bestämmer Kungl. Majit, vilken av tjänstgöringsorterna

som skall anses såsom lärarens stationeringsort.

2 mom. Till lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd

eller hushållsgöromål, med undantag av den lärarinna i hushållsgöromål vid

statens skolköksseminarium och hushållsskola, vilken förordnats till biträdande

föreståndarinna vid nämnda seminarium, samt av lärarinna i hushållsgöromål

vid läroanstalt för blinda och lärarinna i slöjd vid vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte, utgår lön med det för vederbörande löneklass

gällande beloppet vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar. För varje

veckotimme, som över- eller understiger 30, sker tillägg respektive avdrag å

årslönen med tre procent; skolande härvid iakttagas, dels att avdrag å årslönen

icke må göras för mer än 21 veckotimmar i fråga örn lärare i teckning, musik

eller gymnastik med lek och idrott samt för mer än 24 veckotimmar i fråga

örn lärarinna i kvinnlig slöjd, dels ock att det efter tillägg respektive avdrag

uppkomna talet skall, därest det icke är i helt krontal jämnt delbart med tre,

jämkas till närmast högre sålunda delbara krontal.

För lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet eller

allmänt läroverk skall vid bestämmandet av det antal veckotimmar, för vilket lön

enligt stadgandena i första stycket skall beräknas, antalet tjänstgöringstimmar

ökas med en, örn det utgör högst 12, med två, örn det utgör lägst 13 och högst

20, samt med tre, örn det utgör mer än 20; dock att i fråga örn högre lärarinneseminariet

hänsyn härvid må tagas allenast till tjänstgöring, som fullgöres i

realskolan eller flickskolan.

Lärare i övningsämne, som innehar ordinarie tjänst i samma lönegrad vid mer än

en staten tillhörig läroanstalt, må icke på grund av bestämmelserna i första och

andra styckena uppbära högre sammanlagd årslön, än han skulle hava uppburit,

örn han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast en läroanstalt. Närmare

bestämmelser för tillämpning av detta stadgande meddelas av Kungl. Maj:t.

3 mom. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandena i 14 §

samt de särskilda förmåner oell ersättningar, som omförmälas i 25—28 §§.

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

393

9 §•

Löneplan (L).

Lönegrad

Löne-

Ort

s g r

u p p

nr

omfattar löne-

klass

A

B

0

D

E

F

G

klasserna nr

nr

Årslön, kronor

i

1—5

i

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

2

2—6

2

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

3

3-7

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

4

4—8

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

5—9

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6

6—10

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7

7-11

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

8—12

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

9—13

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

10—14

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

11

11—15

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

12

12—16

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

13

13—17

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

14

14—18

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

15

15—19

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

16

16-20

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

17

17-21

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

18-22

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

19-23

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

20—23

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

21—24

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

22—25

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

23—26

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

24

24—27

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

25

25-28

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

26

26-29

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

27

27—30

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

28

28—31

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

29

29—32

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

30

30—33

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

—

—

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

—

—

32

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

—

—

33

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

10 §.

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller lärare, vare sig

han förut innehade sådan befattning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för

den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 13 §

giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

lärare till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den

därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden

fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 11—13 §§.

Kvinnlig lärare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrad.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av

förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag; dock

att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit ferier, semester

eller annan ledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom

åliggande militär tjänstgöring, och ej heller den tid, varunder till följd

av smittsam sjukdom undervisningen vid läroanstalten varit inställd;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn

till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre

löneklassen ; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren

särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan

hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av

tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt

vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas

utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse

viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall

uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till

förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har lärare, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b), först

efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande

centrala myndighet sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda

därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till högre löneklass

skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

11 §•

1 mom. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till

ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å

tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller

högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans

begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter

fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke må sådant avbrott i anställningen,

som föranletts av genomgående av provår eller av tjänstgöring vid

under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, så ock avbrott i anställningen

intill högst ett år, varunder lärare avlagt sådan licentiatexamen eller

sådant disputationsprov, som är av betydelse för kompetens såsom lärare, icke

utesluta rätt för läraren att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid

före avbrottet.

2 mom. För enahanda ändamål, som avses i 1 mom. första stycket, och

under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må:

a) adjunkt vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller småskoleseminarium

ävensom ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet eller allmänt

läroverk tillgodoräknas den tid, varunder sådan lärare tjänstgjort såsom ordinarie

ämneslärare vid kommunal flickskola eller kommunal mellanskola;

b) övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller

småskoleseminarium samt lärare i kunskapsämne vid läroanstalt för blinda

eller vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte tillgodoräknas den tid,

varunder sådan lärare tjänstgjort såsom ordinarie lärare vid landstingsseminarium

eller folkskola eller såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal flickskola,

kommunal mellanskola eller högre folkskola; samt

c) lärarinna i kunskapsämne vid vårdanstalten för blinda med komplicerat

lyte därjämte tillgodoräknas den tid, varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna

vid sinnesslöanstalt.

I övrigt må för enahanda ändamål lärare, efter prövning av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas den tid, varunder han utom

statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i

avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara

mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att

utföra å befattningen.

3 mom. Vid sådant tillgodoräknande, varom i denna paragraf sägs, tagea

icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1 mom. Därest lärare vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt

eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten

hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl

för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla

lön enligt närmast högre löneklass.

Lärare, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som

är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift

eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar

eller framtida uppfiyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna

sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava

tillhört berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande lärare,

som vid befordran till tjänst vid någon av ifrågavarande läroanstalter innehade

ordinarie befattning inom annat område av statsförvaltningen, för vilket lönereglering

genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid lärares befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så

prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

och sedermera för hans uppfattning till högre löneklass kunna tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, varunder han såsom ordinarie lärare inom de

närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit

befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes

svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen

tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller

annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

Vid sådant tillgodoräknande skall en termin anses vara lika med sex månader.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i

tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i

varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna lärare jämväl tid, varunder denne eljest

i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara

mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den

erhållna tjänsten utföra.

2 mom. Lärare, som efter egen ansökan flyttas till annan tjänst inom

samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad,

äger bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den nya

tjänsten innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass

än den högsta för den nya tjänsten fastställda.

13 §.

1 mom. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda

meddelade i gällande stadga eller reglemente.

2 mom. Lärare skall vidare, därest vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av den gren av undervisningsväsendet han tillhör vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden kan varda stadgad, vara

pliktig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, efter nya eller

förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromålen.

Jämväl i övrigt skall lärare, med bibehållande av den lönegrad han innehar,

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning

i åligganden, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

3 mom. Därjämte skall lärare, därest vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av den gren av undervisningsväsendet han tillhör hans tjänstgöring

anses böra förläggas till annan jämförlig gren av undervisningsväsendet ävensom

eljest, då Kungl. Majit med hänsyn till undervisningsväsendets behov prövar

sådant nödigt, vara pliktig att låta sig förflyttas från den befattning han innehar

till annan befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring

av stationeringsorten.

4 mom. Varder lärare utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till

tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad,

han vid förflyttningen tillhörde.

Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något

lärarens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den

lägre tjänsten stadgade grunderna, dock med iakttagande att, örn läraren i den

högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass, än som finnes fastställd

för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass, han före förflyttningen

tillhörde.

5 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar

tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess

han avgår från befattningen i fråga.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

14 §.

Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet, där

vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett

ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg

med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år

räknat, nämligen:

för kallortsklass I................. 60 kronor

» » II................. 120 »

» » III................. 195 »

» » IV................. 300 »

» » V................. 450 »

* » VI................. 600 »

För lärare i övningsämne, vilkens lön reducerats med stöd av föreskrifterna

i 8 § 2 morn., skall kallortstillägget undergå motsvarande redaktion, som tilllämpats

i fråga örn lönen.

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där kallortstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

15 §.

1 mom. Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte kallortstillägg icke blott

för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom det undervisningsområde

han tillhör, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna

i 21 § åtnjutit ferier eller semester, eller vilken han, efter i

varje särskilt fall av Kungl. Majit lämnat medgivande, använt för att utom

sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt

sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.

2 mom. Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg för tid,

under vilken undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken han är anställd,

blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och han av sådan anledning

hindrats tjänstgöra. Därest undervisningen av nu nämnd anledning blivit

inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sådan anledning ingen

särskild ersättning utgå.

16 §.

1 mom. Därest lärare, som äger rätt till ferier, av behörigen styrkt sjukdom,

i andra fall än uti 2 mom. avses, är hindrad att tjänstgöra, skall han,

så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, med

bibehållande i förekommande fall av kallortstillägg, å lönen vidkännas ett

tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående

tabell.

Lärare, som har rätt till semester, äger under enahanda förhållanden åtnjuta

oavkortad lön jämte kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma

kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45

dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall finner skäl annorlunda

medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas nedanstående tjänstledighetsavdrag

för dag räknat.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

Kronor

Kronor

Kronor

1

—: 60

12

1:80

23

4: 50

2

—: 70

13

1:95

24

5: —

3

—: 80

14

2:10

25

5: 50

4

—: 90

15

2: 30

26

6: —

5

1: —

16

2: 50

27

6: 50

6

1:10

17

2: 75

28

7: -

7

1:20

18

3: —

29

7: 50

8

1:30

19

3: 25

30

8: —

9

1:40

20

3: 50

31

8: 50

10

1:50

21

3: 75

32

9: —

11

1: 65

22

4:-

33

9:50

2 mom. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom

blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) örn olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg,

så länge sjukdomen varar, samt

b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden

likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg, dock högst intill dess sex

månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver

av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget,

så framt ej vederbörande centrala myndighet medgiver, att

sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss

sagts.

3 mom. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,

må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg, dock

högst under sex månader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå

ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget, så

framt ej vederbörande centrala myndighet medgiver, att sådant avdrag icke

skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4 mom. Föreskrifterna i 1—3 mom. gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

5 mom. I fråga örn avlöningsförmånerna för sådan lärare, som åtnjuter

tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för att tjänstgöra vid annan läroanstalt,

bestämmer Kungl. Maj:t.

17 §.

Lärare, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 15 och 16 §§

omförmäles eller är hindrad bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall,

skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 16 § 1

mom. angivna tjänstledighetsavdraget, samt kan förpliktas att av avlöningen

ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

18 §.

1 morn. Har lärare erhållit ledighet från viss del av tjänstgöringen, bestämmer

vederbörande centrala myndighet, i vad mån avdrag å avlöningen

för sådan tid skall äga rum.

2 mom. Örn lön till lärare i övningsämne utgår på grundval av ett lägre

antal veckotimmar än 30, skall för varje understigande timme tjänstledighetsavdraget

för dag, där det icke är lika med hela lönen, minskas med tre procent;

dock att avdragsbeloppet, därest det icke är jämnt delbart med fem,

jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

19 §.

1 mom. Lärare skall, örn han därtill förordnas, vara skyldig att under

sammanlagt högst sex månader under ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida ordinarie befattning inom högre lönegrad.

Sådan vikarie äger för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning

med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i

16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena

sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst,

dock med minst 50 öre örn dagen.

1 fråga örn ersättning till vikarie för rektor gäller vad därom särskilt stadgas.

2 mom. Lärare, vilken förordnas att jämte egen tjänst bestrida med annan

befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning ersättning

enligt de för timlärare fastställda grunderna.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning

i fråga örn lärare, som uppehåller ledig tjänst.

20 §.

1 mom. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall

hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej vederbörande centrala myndighet

finner skäl låta honom uppbära något därav.

2 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta

någon avlöning.

21 §.

Lärare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadga eller reglemente

föreskrivas; dock att lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium årligen

äger, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester, intill det år, under vilket läraren fyller 40 år, under 25 dagar och

från och med det år, under vilket läraren fyller 40 år, under 35 dagar.

22 §.

1 mom. Därest åt lärare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av

statsverket eller vederbörande kommun, skall han vara skyldig att mottaga

densamma samt iakttaga de föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas,

kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall lärare månadsvis

erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund

av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning

för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens

storlek blivit bestämd, på sätt i b) sägs, skall densamma utgå med

det av vederbörande myndighet fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren

att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma vad han erlagt

för mycket.

b) Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

örn sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris,

som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes genom

överenskommelse mellan vederbörande myndighet och läraren. Kan sådan överenskommelse

icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd. Över

nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan

ej föras. e

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahålles av

vederbörande kommun, gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.

23 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall,

därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag,

som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida

ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till

tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men

därest han övergår till tjänst, i vilken sådan bostad ej anvisas honom, å den

fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn

beslutet rörande förändringen i hans tjänstgöring;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter; samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo, skall

i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta

nödigt utrymme i bostaden för lärarens vikarie eller efterträdare.

24 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla

lärare för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad

efter självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande myndighet bestämmer.

25 §.

Lärare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens bekostnad

erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m. samt, där olycksfallet medfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t meddelar.

26 §.

1 mom. För tjänsteresa inom riket kan för sådana fall, då Kungl. Majit

prövar omständigheterna böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt

allmänna resereglemente^

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

401

2 mom. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må lärare

kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t

utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för läraren

enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.

27 §.

Då lärare utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från

en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller

då lärare till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst

nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han

vara berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den

ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas

kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,

allt enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

28 §.

1 mom. Till följande befattningshavare utgå särskilda arvoden och ersättningar

enligt nedan angivna grunder.

a) Biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter i denna

egenskap särskilt arvode med 960 kronor för år.

b) För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed jämförliga

prövningar utgår ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl.

Maj :t.

c) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs

är anordnad, som för minst en termin förordnats att vara föreståndare

för provårskursen, åtnjuter särskilt arvode härför med vid allmänt läroverk

1,500 kronor för år och vid folkskoleseminarium 1,200 kronor för år.

d) Lärare i läsämne samt övningsskollärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

där provårskurs är anordnad, åtnjuter, därest vederbörande

icke förordnats att för minst en termin vara föreståndare för provårskursen,

utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner särskilt arvode med 300

kronor för år.

e) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs

är anordnad, åtnjuter ersättning för i provåret ingående metodiska föreläsningar

och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater enligt grunder,

som bestämmas av Kungl. Maj:t.

f) Lärarinna i hushållsgöromål vid småskoleseminarium åtnjuter, därest hon

tillika tjänstgör såsom skolköksföreståndarinna, särskilt arvode härför med 360

kronor för år.

g) Första lärarinnan vid förskolan för blinda åtnjuter i denna egenskap särskilt

arvode med 600 kronor för år.

2 mom. De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning

m. m. av ovannämnda arvoden och ersättningar, meddelas av Kungl.

Majit.

29 §.

Ersättning till lärare för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt må icke

åtnjutas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

av Kungl. Majit och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst

uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom lärarens vanliga tjänstutövning,

anvisats särskilda medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild

gottgörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

30 §.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp,

motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till

följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

4 Jcap. Lönenämnd.

31 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna

föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant

ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, i vilken

löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;

och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk

natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

5 leap. Reglementets tillämplighet m. m.

32 §.

1 mom. Innehar lärare omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente

träder i kraft för den läroanstalt han tillhör, befattning å då gällande stat för

läroanstalten, och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och

bestämmelser ävensom särskilda av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter,

och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han göra anmälan

i nämnda hänseende till vederbörande rektor före viss av Kungl. Majit

bestämd tidpunkt. Lärare, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan,

skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den

rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

2 mom. En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, vid den tidpunkt,

då detta reglemente träder i kraft för vederbörande läroanstalt, innehar

ordinarie lärarbefattning vid läroanstalten eller som senare tillträder sådan befattning,

är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor

samt särskilda av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter ävensom

dels minskning i eller upphörande av såväl extra inkomster, som kunna medfölja

befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, som ock de arvoden

och ersättningar, vilka omförmälas i 28 §, dels ock de ändrade bestämmelser,

som kunna varda utfärdade rörande i 16 § 3 morn., 25, 26 och 27 §§

berörda hänseenden samt i fråga örn såväl egen pension som änke- och pupillpensionering.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse, vad beträffar småskoleseminarierna,

från och med den 1 juli 1938 och, vad beträffar övriga i tjänsteförteckningen

upptagna läroanstalter, från och med den 1 januari 1938; skolande

härvid i fråga om inplacering övergångsvis å löneplanen av kvinnlig lärarpersonal

gälla, vad därom särskilt stadgas.

Det alla etc.

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

403

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tjänsteförteckning, angivande ordinarie befattningar vid vederbörande läroanstalter

ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader,

till vilka de äro hänförliga enligt den i 9 § av avlöningsreglementet för

ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen intagna löneplanen.

Läroanstalter och

befattnin

gar

Lönegrad

(L)

Högre lärarinneseminariet.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor ........................................

Adjunkt........................................

Ämneslärarinna................................. . .

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

Övningsskollärare..................................

Lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och

hushållsskola)...................................

Lärarinna i kvinnlig slöjd..........................

28

24

22

20

20

19

16

De allmänna läroverken.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor.........................................

Adjunkt........................................

Ämneslärarinna...................................

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

Övergångsstat.

Adjunkt som icke innehar behörighet till adjunktsbefattning . . .

27

23

21

20

16

22

Folkskoleseminar terna.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor .........................................

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

Övningsskollärare..................................

Lärare i manlig eller kvinnlig slöjd....................

Lärarinna i hushållsgöromål..........................

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola

Lärare i trädgårdsskötsel:

vid dubbelseminarium........................

vid enkelseminarium.........................

27

21

20

18

16

16

16

13

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroanstalter och befattningar

Lönegrad

Övergångsstat.

Adjunkt...................................

23

Småskoleseminarierna.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

—

Adjunkt...................................

23

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

21

Övningsskollärare..................................

20

Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

18

Lärarinna i hushållsgöromål..........................

16

Övergångsstat.

Ämneslärare.....................................

20

Läroanstalterna för blinda.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

—

Lärare i kunskapsämne.............................

20

Lärare i musik eller gymnastik med lek och idrott.........

20

Arbetslärare.....................................

15

Lärarinna i hushållsgöromål..........................

•

15

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

—

Lärarinna i kunskapsämne...........................

20

Lärarinna i slöjd..................................

15

De tekniska läroverken.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

—

Lektor .........................................

27

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

405

Bilaga B.

Specialmotivering till förslag till avlöningsreglemente för ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsen.

Avlöningsreglementet för ordinarie lärare avses skola kompletteras med av

Kungl. Majit genom kungörelse fastställda särskilda tilläggsbestämmelser, på sätt

nu gäller för allmänna civilförvaltningen. Vidare avses, att Kungl. Majit skall

utfärda en kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare.

I avlöningsreglementet har medtagits endast lärarpersonal, medan övriga vid

undervisningsväsendet anställda ordinarie befattningshavare avses skola inordnas

under det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet. Till

sistnämnda befatta!ngshavarkategorier höra folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören,

vidare viss ekonomipersonal vid blindanstalterna samt vaktmästarpersonalen.

Uppställningen av förslaget till avlöningsreglemente ansluter sig nära till avlöningsreglementet

för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen den 22

juni 1921 (nr 451, omtryckt genom kungörelsen 1925 : 270). Det av 1928 års

lönekommitté avgivna förslaget till allmänt avlöningsreglemente (statens off. utr.

1930 : 17) bygger delvis på principer, vilka skilja sig från reglementet för allmänna

civilförvaltningen. Vid uppgörandet av förslag till avlöningsreglemente

för det statliga undervisningsväsendet har detta därför i princip byggts på

avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen. I de delar, där förhållandena

vid undervisningsväsendet påfordra avvikelser, har dock i viss utsträckning

kunnat följas det av 1928 års lönekommitté i betänkandet angående lönereglering

för befattningshavare vid undervisningsväsendet (statens off. utr. 1930:20)

framlagda förslaget till särbestämmelser för lärarpersonalen. På åtskilliga punkter

ansluter sig det här framlagda förslaget närmare till lärarlönekommitténs år

1923 avgivna förslag (statens off. utr. 1924:13), vilket i sin ordning bygger

på allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Avlöningsreglementet för undervisningsväsendet innehåller följande kapitel:

1. Allmänna bestämmelser. 2. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande.

3. Ordinarie lärare, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

4. Lönenämnd. 5. Reglementets tillämplighet m. m.

Några bestämmelser om avlöningsförhållandena för icke-ordinarie tjänstemän

hava här icke medtagits, då desamma väsentligen skulle komma att — såsom

beträffande allmänna civilförvaltningen är fallet — utgöra en hänvisning till

av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda föreskrifter.

1 §■

Det har befunnits mest praktiskt att här icke uppräkna de särskilda anstalter,

å vilka avlöningsreglementet skall äga tillämpning, utan i stället allenast hänvisa

till den tjänsteförteckning, som bör bifogas reglementet och i vilken de

ifrågakommande läroanstalterna äro angivna, jämte tillhörande lärarpersonal.

De slag av läroanstalter, som nu upptagas i tjänsteförteckningen, äro — efter

den i riksstaten iakttagna ordningen — högre lärarinneseminariet, de allmänna

läroverken, folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdan
-

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

stalten för blinda med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken. Under

begreppet högre lärarinneseminariet inbegripas alla de med seminariet förenade

institutionerna, alltså normalskolan för flickor (inklusive folkskolan och realskolan)

samt skolköksseminariet och hushållsskolan, Småskoleseminarierna äro

visserligen upptagna på tjänsteförteckningen, men löneregleringen för deras vidkommande

är avsedd att träda i kraft först den 1 juli 1938. Under begreppet

läroanstalterna för blinda inbegripas institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,

hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män samt hantverksskolan i

Växjö för blinda kvinnor. Den ifrågavarande vårdanstalten för blinda med kom - plicerat lyte är belägen i Lund. Vad slutligen beträffar begreppet tekniskt läro

verk, innefattar detsamma tekniska elementarskolor, tekniska fackskolor och

tekniska gymnasier.

Vad angår personalen vid dövstumskolorna, som omfattas av 1928 års lönekommittés

förslag, bör efter ett förstatligande av dessa skolor även på deras

lärarpersonal tillämpas avlöningsreglementet för det statliga undervisningsväsendet

i allmänhet. Det är visserligen avsett, att vid 1937 års riksdag skall

fattas principbeslut örn statens övertagande av dövstumundervisningen, men

först vid 1938 års riksdag kan framläggas definitivt förslag örn löneregleringen

för ifrågavarande skolors personal. Tjänsteförteckningen får härvid kompletteras.

I vilken omfattning därjämte särskilda bestämmelser rörande avlöningsförmånerna

för ifrågavarande personal kunna erfordras, låter sig ej nu med visshet

bedöma.

1 tjänsteförteckningen hava icke heller upptagits navigationsskolorna, ehuru

för dem definitiv lönereglering förutsättes skola äga rum vid 1937 års riksdag.

Beträffande dessa skolor, vilka tillhöra tionde huvudtiteln, bör nämligen en

särskild kungörelse utfärdas, i vilken förklaras, att avlöningsreglementet för

ordinarie lärare m. fl. avlöningsbestämmelser för lärare vid statens undervisningsväsen

skola — med erforderliga tillägg och särbestämmelser — äga tillämpning

å navigationsskolorna.

Följande nu befintliga, statliga läroanstalter, för vilka 1928 års lönekommitté

föreslog lönereglering, äro icke avsedda att omfattas av förevarande avlöningsreglemente,

nämligen skeppsgosseskolorna och veterinärinrättningen i Skara.

Beträffande skeppsgosseskolorna har 1936 års riksdag biträtt Kungl. Maj:ts

förslag örn deras indragning, varvid vid dessa skolor anställda ordinarie lärare,

vilka icke erhålla annan statlig tjänst, avsetts skola överföras till övergångsstat.

Vad åter angår veterinärinrättningen i Skara, förutsattes det vid den år 1933

beslutade omregleringen av veterinärväsendet, att, sedan nuvarande föreståndaren

för veterinärinrättningen avgått, distriktsveterinären i ett nybildat Skara

veterinärinrättnings distrikt skall förestå inrättningen. Med anledning härav

bör lönereglering för föreståndaren vid veterinärinrättningen icke ifrågakomma

i nu förevarande sammanhang. Jämväl den vid inrättningen anställde instruktionssmeden

bör kvarstå på hittills gällande avlöningsstat.

3 §•

2 mom. Nu gällande löneförfattning för de allmänna läroverken innehåller

på denna punkt följande bestämmelser: »Innehavare av befattning, med vilken

rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning

i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen ingående

särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även vad

i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda

särskilda förmåner». Det i här förevarande moment upptagna tillägget, att vad

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att

bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall

oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo, ansluter sig till lärarlönekommitténs

förslag i förevarande avseende. 1928 års lönekommitté hade däremot

auvänt uttrycket »i uttryckligt syfte att bereda etc». Med hänsyn till vissa

erinringar, som framförts mot den av 1928 års lönekommitté föreslagna formuleringen,

har lärarlönekommitténs förslag synts vara att föredraga på denna

punkt.

Det torde i detta sammanhang få erinras, att kammarkollegiet genom beslut

den 18 juni 1934 fastställt de belopp, varmed avkastningen av sådana donationer

till läroverkslärare, vilka härröra från kronan, skola upptagas i staten;

dessa belopp avdragas från vederbörande lärares lön. Beträffande åter övriga

donationer har något motsvarande fastställande av avkastningarnas belopp icke

ägt rum.

3 mom. Beträffande den tidpunkt, från vilken av skolöverstyrelsen utnämnd

lärare vid allmänt läroverk (alltså ämneslärarinnor och lärare i övningsämnen)

äger åtnjuta den med befattningen förenade lönen, gäller för närvarande, med

stöd av vissa Kungl. Majits beslut, att sådan lärartjänst tillträdes, i sådana

fall, då besvär icke anförts över utnämningen, den första i månaden efter den,

under vilken utnämningen vinner laga kraft, och i sådana fall, då besvär anförts

över utnämningen, den första i månaden efter den, under vilken Kungl.

Majit fattar beslut med anledning av de anförda besvären. Beträffande utfärdande

av fullmakt för nu ifrågavarande lärare gäller enligt läroverksstadgan

§ 186 : 3 och § 190, att fullmakt å sådan befattning icke må utfärdas, förrän

tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då

tillsättningen skett; dock att örn Kungl. Majit i anledning av besvär finner

annan sökande än den av skolöverstyrelsen tillsatta böra erhålla tjänsten, fullmakten

dateras för den dag, då Kungl. Majit prövat besvären.

Inom civilförvaltningen i övrigt tillämpas den praxis, att tillträde av tjänst

sker i och med dagen efter utnämningen eller förordnandet, för så vitt icke i

beslutet uttryckligen angivits annan dag för tjänstens tillträdande.

I förevarande författningsförslag har upptagits den för allmänna civilförvaltningen

för närvarande gällande bestämmelsen angående den tidpunkt, från vilken

avlöning skall utgå. Frågan örn den tidpunkt, vid vilken en tjänst skall tillträdas,

tillhör icke avlöningsreglementet utan bör regleras i vederbörande stadga

eller reglemente. I sammanhang härmed bör ägnas uppmärksamhet åt den av

lärarlönekommittén, 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen ifrågasatta

anordningen, att såsom allmän regel endast ett fåtal data skulle förekomma

för tillträde av lärartjänst, exempelvis den 1 januari och den 1 juli. Det synes

önskvärt, att en sådan anordning tillämpas i största möjliga utsträckning, eventuellt

i kombination med en förtidsprocedur vid återbesättande av lediga tjänster

liknande den, som i vissa fall kommer till användning beträffande professurerna

vid universiteten.

4 mom. Exempel på sådana ersättningar, vilka icke kunna utbetalas månadsvis

i efterskott, återfinnas i avlöningsreglementets 28 §.

4 §.

1 mom. Första delen av det här föreslagna stadgandet överensstämmer med

vad som gäller för civilförvaltningen i allmänhet. Redan nu finnes beträffande

alla här ifrågavarande läroanstalter förbud stadgat mot förening av rektorseller

ämneslärarbefattning med annan tjänst a rikets, riksdagens eller kommuns

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

stat. Beträffande åter lärarbefattning i övningsämne — teckning, musik, gymnastik

(med lek och idrott), manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål

kan för närvarande, med ett fåtal undantag, sådan befattning förenas med

annan tjänst. Såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekommitté har bibehållit

denna anordning. Den här upptagna formuleringen i denna del av förevarande

moment ansluter sig nära till den av lärarlönekommittén föreslagna,

dock med ett pär förändringar. Sålunda hava orden »dylik tjänst» i lärarlönekommitténs

förslag utbytts mot »annan tjänst». Skolöverstyrelsen har nämligen

— i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande, där formuleringen

»annan dylik tjänst» användes — framhållit, att ordet »dylik» i detta

sammanhang bland annat skulle innebära, att en musiklärare skulle behöva

både Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande för att kunna innehava tjänst

såsom kyrkomusiker, vilket icke kunde vara lämpligt. Överstyrelsen föreslog i

denna del uttrycket »annan tjänst». Vidare hava småskoleseminarierna generellt

medtagits bland här ifrågakommande läroanstalter, detta enär ordinarie övningslärartjänster

nu förutsättas skola inrättas vid vissa av dessa seminarier.

5 §.

1 mom. Vid rektorernas inordnande i avlöningsreglementet har förutsatts,

att rektorsbefattning alltid skall tillsättas genom förordnande på viss tid, i

regel sex år.

I fråga örn formen för rektorernas tillsättning gäller för närvarande, att

rektor vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk, folkskoleseminarium och

tekniskt läroverk författningsenligt kan tillsättas genom fullmakt. För närvarande

är emellertid ingen rektor vid dessa läroanstalter tillsatt genom fullmakt,

och det är sålunda numera ytterst sällsynt, att en rektor tillsättes på detta

sätt. Möjligheten att tillsätta rektor medelst fullmakt torde hava bibehållits med

hänsyn till sådana personer, som vid utnämningen till rektor icke varit innehavare

av ordinarie lärartjänst, till vilken de skulle hava kunnat återgå vid

ett eventuellt upphörande av ett rektorsförordnande. Sådana befattningshavare

äro t. ex. chef för och ledamot av skolöverstyrelsen, vilka under viss förutsättning

äro behöriga att söka rektorstjänst exempelvis vid allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium. I fråga örn dessa befattningshavare har det ansetts

önskvärt att hava tillgång till möjligheten av utnämning medelst fullmakt,

för den händelse de skulle anses böra ifrågakomma till en rektorstjänst. När

i förevarande reglemente de ovannämnda lönekommittéernas förslag att slopa

möjligheten att utnämna rektorer medelst fullmakt följts, har emellertid icke

åsyftats att avskaffa den möjlighet att söka rektorstjänst, som nu föreligger

för exempelvis ledamot av skolöverstyrelsen.

Övergången till förordnandesystemet torde i praktiken icke komma att innebära

någon försämring i vederbörande befattningshavares ställning i jämförelse

med vad som för närvarande gäller. Därest ett undervisningsråd, som enligt

nu gällande ordning blivit rektor och erhållit fullmakt såsom sådan, vill lämna

rektorstjänsten och övergå till lärartjänst i egentlig mening, måste han förskaffa

sig en fullmakt såsom ämneslärare. Enahanda blir framdeles förhållandet beträffande

undervisningsråd, som erhållit förordnande såsom rektor på viss tid.

Beträffande frågan örn pension märkes, att det kan vara fördelaktigare att vara

förordnad rektor än rektor, utnämnd med fullmakt. En med fullmakt försedd

rektor, som före pensionsåldern övergår till lärartjänst, får i princip pension

endast som lärare. En förordnad rektor åter, som före pensionsåldern övergår till

lärartjänst, bibehålies vid rätt till pension såsom rektor, örn han innehaft rektorsförordnande

i tolv år.

s. 409 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

409

2 mom. Det förutsättes, att vid sådan övergång från rektorsförordnande

till lärarbefattning, varom bär är fråga, skall för bestämmandet av lärarens

placering i löneklass å lärarbefattningen så anses, som örn han under den tid,

rektorsförordnandet varat, innehaft ordinarie lärarbefattning i den lönegrad,

till vilken han vid övergången hänföres.

3 mom. Med hänsyn till att en rektor förutsättes samtidigt kunna vara

innehavare av lärartjänst i trängre mening, kan det tänkas uppstå svårigheter

att omedelbart bereda vederbörande ordinarie läraranställning, t. ex. i det fall,

att en rektor önskar frånträda sitt förordnande under löpande läsår. För sådana

fall har i förevarande moment upptagits den av 1928 års lönekommitté

föreslagna bestämmelsen örn rätt för Kungl. Majit att besluta örn tillfällig ökning

av antalet ordinarie lärarbefattningar.

6 §•

1 mom. De här föreslagna lönebeloppen utgå samtliga från den grundläggande

förutsättningen, att de skola utgöra chefslöner. I enlighet härmed har

ingen löneklassuppflyttning föreslagits utan såsom utgångspunkt för lönen för

varje rektorsbefattning valts högsta löneklassen inom den lönegrad, till vilken

befattningen närmast ansetts böra hänföras (jämför i detta avseende 7 § 5

morn.). Till denna grundlön har därefter, med undantag för ett fåtal befattningar,

lagts vissa belopp, utgörande lägst 480 kronor eller skillnaden mellan

två närliggande löneklasser inom lönegraderna 25—30. Med hänsyn till arbetsbördan

äro för de läroanstalter av samma slag, för vilka differentiering i

fråga örn lönerna föreslagits, viss gruppindelning genomförd.

De föreslagna tilläggen utgöra:

för rektor vid högre lärarinneseminariet 1,920 kronor;

för rektor vid högre allmänt läroverk, vid realskola, vid folkskoleseminarium,

vid småskoleseminarium och vid tekniskt läroverk 1,440 kronor i grupp I, 960

kronor i grupp II och 480 kronor i grupp III; samt

för rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda 480 kronor.

Vid följande rektorsbefattningar skulle tillägg till högsta löneklassens lön icke

utgå, nämligen rektorsbefattningarna vid hantverksskolan i Kristinehamn för

blinda män, vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor, vid vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte samt vid tekniskt läroverk tillhörande

grupp IV (tillsvidare endast ett läroverk). Vid de nämnda rektorsbefattningarna

utgår lönen med belopp, motsvarande högsta löneklassen inom respektive lönegraderna

25, 25, 27 och 30 (jämför 7 § 5 morn.).

Skulle framdeles den nu gällande löneplanen komma att undergå sådan jämkning,

att skillnaden mellan två närliggande löneklasser inom de högre lönegraderna

icke längre genomgående kommer att utgöra 480 kronor, bör tagas

under övervägande, i vad mån en dylik jämkning bör avspegla sig jämväl i

beloppen för rektorernas lönetillägg.

Vad beträffar den närmare fördelningen på avlöningsgrupper av de i förevarande

moment upptagna läroanstalterna, torde Kungl. Maj:t böra verkställa

denna, sedan efter riksdagens hörande bestämts, huru många befattningar inom

de olika kategorierna av läroanstalter, som skola hänföras till var och en av

grupperna i fråga. Frågan örn ändring i den sålunda beslutade fördelningen

på avlöningsgrupper av de olika läroanstalterna förutsättes komma under omprövning

vart sjätte år i samband med utfärdande av nya rektorsförordnanden.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

7 §•

2 mom. Det förutsättes, att i de av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementet intagas de i detta moment avsedda bestämmelserna

angående ersättning till vikarie för rektor.

3 mom. Utgångspunkten för stadgandena i förevarande moment har varit,

att rektorerna i princip skola åtnjuta samma förmåner, som skulle hava tillkommit

dem, örn de varit ordinarie lärare i allmänhet i motsvarande lönegrad.

Härigenom skulle rektorerna erhålla en i vissa avseenden förmånligare ställning

än de s. k. förordnandeämbetsmännen i allmänhet. Med hänsyn till vissa

rektorsbefattningars fördelning på avlöningsgrupper har systemet för tjänstledighetsavdragen

måst utbyggas, varvid det befunnits mest överskådligt att samla

alla slag av tjänstledighetsavdrag för rektorer i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

Den här gjorda hänvisningen till 13 § innebär med avseende på 4 mom.

av sagda paragraf, att örn en rektor skulle utan något sitt förvållande förflyttas

till rektorstjänst med lägre lön, han skall äga bibehålla oförändrad lön

under den tid, hans löpande förordnande varar. Bestämmelsen i 13 § 5 mom.

däremot ersättes för rektorernas vidkommande av stadgandet i 6 § 2 mom.

4 mom. Den hänvisning, som i 3 mom. gjorts till 28 §, innebär med avseende

på 1 mom. av sagda paragraf, att rektor likaväl som ordinarie lärare i

allmänhet skall i förekommande fall kunna komma i åtnjutande av de i nämnda

paragraf stadgade särskilda arvoden och ersättningar. Emellertid föreslås i

samband med löneregleringen två särskilda arvoden, vilka förutsättas icke skola

tillkomma någon annan lärare än rektor och vilka följaktligen icke kunnat

behandlas i 28 §. Det ena rör rektor vid institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda, vilken föreslås skola de år, då lärarutbildning därstädes äger rum,

efter skolöverstyrelsens beprövande åtnjuta särskilt arvode med högst 480 kronor

för år. Det andra föreslås i fråga om rektor vid hantverksskola för blinda,

vilken örn han är föreståndare för materialdepå vid skolan skulle åtnjuta

särskilt arvode härför med 480 kronor för år. I fråga örn dessa båda särskilda

arvoden har det synts enklast, att detalj bestämmelserna härom erhålla sin plats

i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet, i analogi med vad som skett

beträffande viss ersättning enligt 31 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

I enlighet härmed har i nu förevarande moment intagits endast

en hänvisning till särskilda bestämmelser i ämnet.

5 mom. Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla en utgångspunkt för

bestämmandet av rektorernas pensioner hava här angivits de lönegrader, till

vilka rektorsbefattningarna skola anses höra.

8 §.

1 mom. Då, såsom inledningsvis framhållits, i detta avlöningsreglemente

avses allenast lärarpersonal, upptager den i andra stycket av förevarande moment

omförmälda tjänsteförteckningen allenast sådan personal. Andra ordinarie

befattningshavare vid undervisningsväsendet inordnas under avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen.

Den i tjänsteförteckningen under de allmänna läroverkens övergångsstat upptagna

befattningen avser adjunkt, som utan att innehava adjunktsbehörighet

överflyttats från kommunal mellanskola i samband med sådan skolas ombildning

till allmänt läroverk.

I fråga örn folkskoleseminarierna upptager tjänsteförteckningen å övergångsstat

allenast befattningen adjunkt, vilken icke äger motsvarighet å den ordi
-

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

narie staten. Därest i anledning av den pågående omorganisationen av folkskoleseminarierna

innehavare av sådan befattning, som förekommer å den ordinarie

staten, efter ingången av år 1938 kommer att kvarstå å övergångsstat,

lärer Kungl. Maj:t kunna — på sätt i allmänhet sker, då riksdagen fattar beslut

örn ändring i personalförteckningen för reglerat verk — fullständiga tjänsteförteckningen

i vad angår övergångsstaten.

1 sista stycket av förevarande moment har det till förebyggande av ovisshet

ansetts lämpligast att stadga, att Kungl. Maj:t skall meddela särskilt beslut angående

stationeringsorten i sådana fall, då lärare har mer än en tjänstgöringsort.

2 mom. De kategorier lärare i övningsämnen, som helt äro undantagna

från den i detta moment fastslagna »30-timmarsregeln», äro dels lärarna i

trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, dels arbetslärarna vid läroanstalterna

för blinda. Alla övriga kategorier lärare i övningsämnen skola i princip

följa den angivna regeln; de undantag, som härvid uttryckligen gjorts för

vissa lärarinnor, bero antingen på att vederbörande lärarinna intager en särställning

eller på att tjänstgöringsskyldigheten regelmässigt uppgår till minst

30 veckotimmar.

I förevarande bestämmelser har nu upptagits det av 1928 års lönekommitté

föreslagna, ursprungligen av reservanter inom skolöverstyrelsen förordade systemet

för ordinarie övningslärares avlöning. Även i fråga örn den särskilda

kompensationen åt de allmänna läroverkens gymnastiklärare för arbetet med

planläggandet och övervakandet av ungdomens friluftsliv har 1928 års lönekommittés

förslag i huvudsak följts. Med anledning av ett uttalande av skolöverstyrelsen

i utlåtande över 1928 års lönekommittés förslag har sistnämnda

bestämmelse gjorts tillämplig även på gymnastikläraren vid högre lärarinneseminariet,

dock endast till den del tjänstgöringen är förlagd till realskolan

eller flickskolan.

De i nu gällande lönekungörelser intagna timtalen för ordinarie övningslärares

lägsta respektive högsta tjänstgöringsskyldighet torde efter det nya systemets

införande böra få sin plats i vederbörande stadga eller reglemente. I

avlöningsreglementet har dock ansetts böra införas en bestämmelse, som garanterar

vissa Övningslärare viss minimilön, för den händelse antalet veckotimmar

i deras ämnen av en eller annan anledning skulle nedgå alltför mycket.

För närvarande gäller, att lärare i övningsämne vid realskola är garanterad lön

för minst 13 veckotimmar i gymnastik, 10 i teckning, 9 i musik och 6 i slöjd

för flickor, även örn timtalet skulle komma att underskrida dessa tal. Förevarande

förslag har formulerats så, att tecknings-, musik- och gymnastiklärare

äro garanterade lön för minst 30—21 = 9 veckotimmar och lärarinna

i kvinnlig slöjd för 30—24 = 6 veckotimmar. Det bör tilläggas, att det här

är fråga närmast örn redan förefintliga ordinarie lärares löner. Nyinrättande

av ordinarie lärartjänster i övningsämnen brukar icke medgivas, med mindre

timantalet väsentligt överstiger de nämnda talen.

En lärare i teckning, som tjänstgör vid två läroverk med 15 veckotimmar

vid varje, skulle — om icke annan föreskrift meddelas — vid vart och ett av

läroverken efter reglering uppbära 55 procent av den för hans löneklass bestämda

lönen, alltså sammanlagt 110 procent. Örn han i stället hade 30 veckotimmar

vid ett läroverk, skulle han uppbära allenast den för löneklassen bestämda lönen.

Då det icke kan anses lämpligt, att en lärare genom anställning vid mer än

en läroanstalt skall kunna erhålla högre lön än om han i samma lönegrad haft

tjänstgöring av lika omfattning vid en och samma läroanstalt, har i sista stycket

av förevarande moment införts en bestämmelse, som förhindrar detta. Det

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förutsattes, att lönen å stationeringsorten utgår enligt de ovan angivna författningsbestämmelserna

och att således den erforderliga ytterligare reduktionen

vidtages å lönen vid den eller de tjänstgöringsorter, som icke förklarats vara

att anse såsom vederbörande lärares stationeringsort.

9 §.

Av praktiska skäl torde löneplanen för lärare böra — i likhet med vad som

tillämpats i vissa andra avlöningsreglementen — förses med särskild litterabeteckning.

Härvid har bokstaven L synts vara mest lämplig.

10 §.

3 mom. a) Lärarlönekommitténs förslag, att den allmänna regeln örn tjänstgöring

under minst fyra femtedelar av tre år för uppfattning i högre löneklass

skulle för lärare ändras till fyra femtedelar av den på tre kalenderår

belöpande undervisningstiden, har icke upptagits i förevarande förslag. Sådan

bestämmelse finnes icke för närvarande i fråga örn de nyreglerade högre läroanstalterna,

och icke heller 1928 års lönekommitté har upptagit densamma.

Däremot har det av lärarlönekommittén föreslagna tillägget angående undervisningens

inställande vid smittsam sjukdom ansetts böra medtagas.

I övrigt överensstämmer förevarande paragraf med de nu för allmänna civilförvaltningen

gällande bestämmelserna.

11 §■

1 mom. Beträffande det i första stycket förekommande uttrycket »i en

följd» förutsättes, att uteblivet förordnande i början av en termin, förslagsvis

dock högst 14 dagar, liksom givetvis ferier icke skola anses förorsaka avbrott

i anställningen.

Enligt kungörelsen 1919 : 300 må docenter inom teologiska och filosofiska

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom docenter vid Stockholms

och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och

filosofisk fakultet vid universiteten, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget

provår vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre

lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, äga att för åtnjutande av ålderstillägg

såsom lärare vid sådan läroanstalt räkna sig till godo den tid, dock ej

utöver tre år, de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och

skicklighet deltagit i undervisningen, med iakttagande att deras undervisning

skall vara av den omfattning, som nu är eller framdeles varder bestämd i

fråga örn docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten; skolande

vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett halvt år.

Frågan örn tillgodoräknande i löneturshänseende av docenttjänstgöring kan

emellertid numera bedömas även efter kungörelsen 1922 : 373, i vilken bland

annat stadgas, att örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran

till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende

å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid

utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik

anställning. Att å docent, som vid universitet uppehållit förordnande såsom

professor eller fullgjort med docentstipendium förenad undervisningsskyldighet,

kan tillämpas sistnämnda bestämmelse, framgår av kammarrättens utslag den

3 februari 1932 (årsboken avd. I not. 22).

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

413

Med hänsyn härtill har det synts vara tillräckligt, att docenttjänstgöring

finge tillgodoräknas lika med annan icke-ordinarie tjänstgöring, d. v. s. att

docenttjänstgöring i statens tjänst bedömdes enligt 11 § 1 mom. första stycket

och att sådan tjänstgöring utom statens tjänst bedömdes enligt 11 § 2 mom.

andra stycket, enligt vilket Kungl. Maj:t i vissa fall kan medgiva tillgodoräkning

av utomstatlig tjänstgöring. I enlighet med denna uppfattning har i

förevarande författningsförslag icke upptagits någon särbestämmelse beträffande

docenter. Det förutsattes givetvis, att den tillgodoräkning, som medgives

icke-statsanställda docenter med stöd av 11 § 2 mom. andra stycket, icke

sker enligt mera gynnsamma grunder än de, som jämlikt 11 § 1 mom. första

stycket komma att tillämpas beträffande de statsanställda docenterna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att underlätta licentiatstudier har, med

viss utvidgning av nu gällande motsvarande bestämmelse, ansetts böra i 1

mom. andra stycket meddelas föreskrift, att sådant avbrott i anställningen

intill högst ett år, varunder vederbörande lärare avlagt licentiatexamen, icke

skall utesluta rätt att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före

avbrottet. Formuleringen av förevarande bestämmelse är avsedd att täcka alla

förekommande fall av dylika lärdomsprov, vilka äro av betydelse för förvärvande

av kompetens såsom lärare. I övrigt skiljer sig stadgandet i förevarande

stycke från nu gällande bestämmelser huvudsakligen därutinnan, att avbrott

i anställningen, förorsakat av tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens

inseende ställd statlig läroanstalt, likaväl som avbrott, förorsakat av tjänstgöring

vid sådan kommunal eller enskild läroanstalt, förutsatts icke skola utesluta

rätt för lärare att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före

avbrottet.

1928 års lönekommitté hade föreslagit, att ämneslärarinna vid allmänt läroverk

eller högre lärarinneseminariet, vilken avlagt de prov och fullgjort den

tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,

skulle för placering i löneklass härför tillgodoräknas tre tjänstår. Detta

förslag har icke här upptagits. Tillräcklig anledning att skapa en särskilt gynnad

löneställning för ämneslärarinna, som har kompetens till befattning såsom

adjunkt och som ju har möjlighet att söka en adjunktstjänst och därmed

komma i högre lönegrad än förut, torde icke vara för handen. Infördes

ett stadgande av nämnda innebörd, skulle konsekvensen fordra, att även en

adjunkt, som vore behörig till lektorstjänst, tillförsäkrades en motsvarande

lönetursrätt. På andra håll inom civilförvaltningen gäller, att lönen för en

viss befattning utmätts med hänsyn till de kompetenskrav, som äro uppställda,

och icke till den högre kompetens, som vederbörande tjänstinnehavare tilläventyrs

förvärvat sig.

2 mom. I den här gjorda uppräkningen av vissa läroanstalter har kommunal

flickskola ansetts böra tilläggas. Å andra sidan har i jämförelse med tidigare

förslag skyddshem icke medtagits. Sistnämnda förhållande medför emellertid

ingen ändring i sak utan allenast, att tillgodoräknande av tjänstgöring

vid sådana anstalter bör bedömas för varje särskilt fall med stöd av bestämmelsen

i andra stycket av förevarande moment.

I fråga örn tillgodoräknande av tjänstgöring vid kommunal mellanskola märkes

den ändring i nu gällande bestämmelser, att kravet på vunnen behörighet

till adjunktstjänst vid allmänt läroverk slopats. Såsom skolöverstyrelsen i sin

den 18 november 1935 avgivna utredning angående nya lönetursbestämmelser

för vissa statsanställda lärare framhållit, har kravet på vunnen behörighet för

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rätt att räkna lönetursår på senare tid uppgivits, och det har varit tjänstgöringens

art och omfattning, som varit det allena avgörande.

För den händelse de nu försöksvis anordnade s. k. praktiska mellanskolorna

erhålla en mera permanent karaktär, torde det få tagas under övervägande,

huruvida icke tjänstgöring såsom ämneslärare vid sådan praktisk mellanskola

bör få tillgodoräknas för löneklassuppflyttning enligt samma regler, som här

föreslagits i fråga örn tjänstgöring vid kommunal mellanskola.

Vad angår stadgandet f andra stycket, förutsättes slutligen, att frågan örn

tillgodoräknande av tjänstgöring såsom svensk lärare vid utländskt universitet

eller såsom lärare vid under skolöverstyrelsens inseende stående icke-statlig

läroanstalt i andra fall, än i första stycket sägs, skall kunna bedömas med

stöd av denna bestämmelse. Det torde komma att ligga i Kungl. Maj:ts hand

att på detta område skapa erforderlig praxis, varvid det givetvis hör tillses,

att utomstatlig tjänstgöring icke tillgodoräknas i förmånligare utsträckning än

motsvarande statlig tjänstgöring.

3 mom. Det torde med hänsyn till detta stadgandes formulering, vilken

helt överensstämmer med avlöningsreglementets för allmänna civilförvaltningen,

böra framhållas, att det numera är utbildad praxis att vid tillgodoräkning taga

hänsyn till del av kalenderkvartal såtillvida, att örn en tjänsteman tillträder

tjänst under löpande kvartal i direkt fortsättning på föregående icke-ordinarie

tjänstgöring, som är av beskaffenhet att kunna tillgodoräknas, de båda delarna

av kvartalet sammanläggas.

12 §.

1 mom. Bestämmelserna i förevarande moment hava formulerats helt i

anslutning till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

2 mom. Med orden »till annan tjänst inom samma lönegrad» åsyftas tjänst

i samma lönegrad vid samma eller annan i avlöningsreglementet avsedd läroanstalt.

Förslaget är i denna del hämtat från 1928 års lönekommittés förslag

till allmänt avlöningsreglemente, 7 § 4 morn.; jämför även kungörelsen 1935:397,

12 § 1 mom. andra stycket.

Med orden »än den högsta för den nya tjänsten fastställda» förstås för

kvinnlig lärare näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

13 §.

Bestämmelserna i förevarande paragraf äro hämtade ur lärarlönekommitténs

förslag till avlöningsreglemente. Såsom lärarlönekommittén framhållit, utgöra

de närmast en omformulering av gällande bestämmelser.

3 mom. Den här upptagna bestämmelsen örn förflyttningsskyldighet förutsättes

i fråga örn lärare i övningsämne tillämpad med största möjliga hänsynstagande

till att tjänstgöringsskyldigheten på den nya tjänsten icke blir väsentligt

lägre än på den gamla. Skulle detta icke kunna undvikas, bör läraren, när

tillfälle erbjuder sig och örn han så önskar, ånyo förflyttas till en tjänst med

i huvudsak samma antal undervisningstimmar, som var för honom gällande

före den ursprungliga tvångsförflyttningen. Det av 1928 års lönekommitté framförda

förslaget, att för övningslärares förflyttning skall gälla såsom villkor, att

tjänstgöringsskyldigheten i den nya befattningen skall hava i huvudsak minst

samma omfattning som den, vilken ålegat läraren i den föregående befattningen,

har däremot ansetts icke kunna godtagas.

14 §.

Beträffande kallortstillägg har fråga uppkommit, huruvida detsamma borde

utgå med lika belopp för alla lärare i övningsämne eller örn det i likhet med

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönen borde reduceras, i den män vederbörande lärares tjänstgöring understiger

30 veckotimmar. I avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen har

icke förutsatts någon reduktion av kallortstillägget, givetvis av det skälet, att

alla dithörande tjänstemän förutsättas hava heltidstjänstgöring. 1 avlöningsbestämmelserna

för civilförvaltningens extra ordinarie och extra tjänstemän

däremot förutsättes, att kallortstillägget skall kunna reduceras i förhållande

till tjänstgöringstiden. Vid utformandet av hithörande bestämmelser beträffande

lärarna har det synts rimligt, att kallortstillägget reduceras i motsvarande

mån som lönen, därest vederbörande lärares tjänstgöring understiger 30 veckotimmar.

Örn alla lärare i övningsämne erhölle samma kallortstillägg oavsett

deras undervisningsskyldighet, skulle detta framstå såsom en egendomlighet

med hänsyn till att den till vederbörande lärare utgående lönen reduceras för

varje veckotimme, som understiger 30, och således kan komma att utgå med

ett belopp, som högst väsentligt understiger det nominella lönegradsbeloppet.

I tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelas föreskrift angående

de orter, där kallortstillägg skall utgå.

15 §.

1 mom. Med viss avvikelse från de för allmänna civilförvaltningen gällande

bestämmelserna har här föreslagits, att villkoret för att åtnjuta oavkortad lön

vid ledighet, vilken vederbörande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra

iakttagelser eller idka studier, skärpes därhän, att dessa skola »på ett påtagligt

sätt» kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. För att trygga en lämplig

begränsning av stadgandets tillämpning har vidare beslutanderätten lagts i

Kungl. Maj:ts hand. I överensstämmelse med lärarlönekommitténs mening

förutsättes, att då tjänstledighet sökes huvudsakligen för lärares egen fortbildning,

den förmån, varom nu är fråga, icke bör ifrågakomma.

Den i motsvarande bestämmelse i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen

intagna bestämmelsen örn oavkortad lön för tid, som åtgått för

fullgörande av uppdrag på grund av delägarskap i vissa pensionsanstalter, har

befunnits icke äga tillämplighet på undervisningsväsendets lärarpersonal och

har fördenskull icke medtagits i detta avlöningsreglemente.

2 mom. Bestämmelsen örn oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen

till följd av smittsam sjukdom inställts, är hämtad från 1928 års lönekommittés

förslag. Stadgandet att ingen särskild ersättning skall utgå, örn läsåret

förlänges på grund av att undervisningen varit inställd av nämnda anledning,

avser endast sådan under den förlängda lästiden tjänstgörande lärare, som varit

anställd under den tid, då undervisningen varit inställd.

16 §.

5 mom. Bestämmelser angående avlöningsförmåner för sådan lärare, som åtnjuter

tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för att tjänstgöra vid annan läroanstalt,

meddelas för närvarande i kungörelsen den 17 maj 1935 (nr 197).

Framdeles böra hithörande föreskrifter intagas i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

17 §.

Bestämmelser angående de olika slagen av förekommande tjänstledighetsavdrag

meddelas i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

18 §.

1 mom. För att förhindra olikformighet i fråga örn avdrag vid partiell tjänstledighet

torde det vara nödvändigt, att bestämmandet av avdragets storlek an
-

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förtros vederbörande centrala myndighet. Intet hindrar emellertid, att den

centrala myndigheten utfärdar generella föreskrifter i ämnet. Det förutsättes,

att avdrag under alla förhållanden skall ske vid partiell ledighet för lärare.

De arbetsförhållanden inom allmänna civilförvaltningen, som i avlöningsreglementet

för denna föranlett formuleringen »örn och i vad mån avdrag etc.»

vid motsvarande bestämmelse, sakna motsvarighet inom undervisningsväsendet.

2 mom. Den här intagna föreskriften angående tjänstledighetsavdrag för lärare

i övningsämne är i princip hämtat från 1928 års lönekommittés förslag till tillläggsbestämmelser

till allmänna avlöningsreglementet 12 §. Med uttrycket »avdragsbeloppet»

förstås det avdragsbelopp, som uppkommer, sedan samtliga förekommande

treprocentsavdrag verkställts.

19 §.

1 mom. Lärarlönekommittén hade föreslagit, att lärare skulle vara skyldig

vikariera å högre tjänst allenast vid under reglementet inbegripen läroanstalt

inom samma kommun. Här har icke upptagits denna begränsning, enär det

kan tänkas fall, då en lärare kan behövas för vikariat på en högre tjänst å

annan ort. Att märka är, att läraren för sådant fall enligt 26 och 27 §§ av

reglementet kan erhålla reseersättning och tjänstgöringstraktamente, respektive

ersättning för flyttningskostnad. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer

i princip med avlöningsreglementet för civilförvaltningen utom i fråga örn tiden

för vikariatet, vilken i förevarande förslag satts till sammanlagt högst sex i

stället för tre månader. Bestämmelsen torde närmast komma att användas vid

uppstående vakanser eller ledigheter under pågående termin, och då är det

uppenbarligen icke tillräckligt med en begränsning av tiden till tre månader.

Icke heller fem månader skulle vara tillfyllest för alla hithörande fall. Det har

därför ansetts lämpligast att sätta tiden till sammanlagt högst sex månader.

Stadgandet i andra stycket ansluter sig till lärarlönekommitténs förslag, att

vikariatsersättning skall utgå, oavsett vikariatets längd. För allmänna civilförvaltningen

gäller däremot, att vikariatsersättning ej utgår för vikariat omfattande

kortare tid än åtta dagar. Slopande av nämnda begränsning har emellertid

föreslagits av 1928 års lönekommitté för civilförvaltningen i allmänhet. Med tanke

på de vid undervisningsväsendet rådande särskilda arbetsförhållandena har fördenskull

införts rätt till vikariatsersättning även vid kortvariga vikariat. Liksom

för närvarande är fallet, bör lärare vara skyldig att vid tillfälligt förfall

för en kollega utan ersättning under högst två dagar åtaga sig den ökade tjänstgöring,

som med anledning av förfallet kan komma att åläggas honom. Bestämmelser

härom torde liksom hittills böra meddelas i vederbörande stadga eller

reglemente.

2 mom. Bestämmelsen i detta moment örn rätt för lärare, vilken förordnas

att jämte egen tjänst bestrida med annan befattning förenad undervisning,

uppbära timlärarersättning, har icke avseende å senast berörda fall, då nämligen

däri omhandlade undervisning ingår i den läraren åliggande tjänstgöringsskyldigheten

å egen befattning.

Den av lärarlönekommittén under 19 § 3 mom. föreslagna bestämmelsen, att

lärare skulle under vissa förutsättningar vara pliktig att, om han därtill förordnades,

som vikarie bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad vid annan

läroanstalt än den, där han är anställd, och jämväl å annan ort, lärer icke

hava varit aktuell ens under de senaste årens betydande omvälvningar på undervisningsväsendets

område. Bestämmelsen har icke tagits upp av 1928 års

lönekommitté och torde icke heller vara behövlig.

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

22 §.

1 mom. Bestämmelserna i förevarande moment överensstämma i huvudsak

med de för allmänna civilförvaltningen gällande, dock med vissa ändringar i

anslutning till 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för lärare vid folk- och småskolor (statens off. utr. 1936:48). Sålunda föreslås,

att tjänstinnehavare blott skall vara skyldig »mottaga» tjänstebostad.

Vidare har föreskriften örn bostadsersättnings erläggande i förskott slopats.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

bestämma, vilken statlig myndighet som i olika förekommande fall skall anses

vara »vederbörande myndighet».

2 mom. Det förutsättes, att en boställsordning fastställes för sådana fall, då

tjänstebostad tillhandahålles av vederbörande kommun. Därest detta sker, torde

motsvarande normer böra tillämpas beträffande staten tillhörig tjänstebostad.

Förslag till boställsordning torde böra utarbetas av skolöverstyrelsen i samråd

med statens bostadsnämnd.

Fastställande av boställsordning är av betydelse jämväl för avvägandet av

den hyresersättning, som bör av skolkommun erläggas till staten, då bostad ej

tillhandahålles in natura.

23 §.

1 mom. Stadgandet i 1 mom. a) har formulerats med tanke bland annat

på det fall, då en rektor övergår till lärartjänst i trängre mening, när hans

rektorsförordnande av en eller annan anledning upphört. Med uttrycket »beslutet

rörande förändringen i hans tjänstgöring» avses det beslut av högsta

ifrågakommande myndighet, varigenom det blivit slutligen avgjort, att bostadsinnehavaren

skall övergå till annan tjänst.

24 §.

Liksom ovan under 22 § 1 mom. framhållits, torde det även beträffande

här förevarande bestämmelse få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av

skolöverstyrelsen bestämma, vem som i olika förekommande fall skall anses vara

»vederbörande myndighet».

26 §.

1 mom. Här intagna bestämmelse örn ersättning för tjänsteresa är hämtad

jj j- avlöningsreglementet för civilförvaltningen, dock med uteslutande av de där

förekommande orden »vilken är att hänföra till extra förrättning». Vad som

menas med »extra» förrättning har ofta varit föremål för tvist, och uttrycket

i fråga måste numera anses föråldrat, vilket framgår vid en jämförelse med

allmänna resereglementet, 1 §, där det endast talas örn »förrättning».

Förevarande bestämmelse är icke avsedd att tillämpas i de fall, då en Övningslärare

samtidigt innehar tjänster på olika orter. Bidrag till kostnader för

resor mellan olika tjänstgöringsorter torde få liksom hittills, efter prövning

i varje särskilt fall, medgivas av Kungl. Majit.

2 mom. Bestämmelsen angående tjänstgöringstraktamente är givetvis icke

avsedd att vinna tillämpning i sådana fall, då en lärare i övningsämne samtidigt

tjänstgör å mer än en ort.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

27

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

27 §.

Med »befordran» avses här först och främst utnämning till befattning i

högre lönegrad än den förut innehavda. Såsom befordran i förevarande sammanhang

anses däremot icke övergång från icke-provårsläroverk till lika tjänst

vid provårsläroverk. Vidare är det självfallet, att det måste betraktas som

befordran, örn t. ex. en lektor vid högre allmänt läroverk förordnas att vara

rektor vid realskola. Rätt till ersättning enligt förevarande paragraf förutsättes

föreligga även i sådana fall, då den, som innehar en rektors lärartjänst med

i fullmakten inryckt förbehåll örn flyttningsskyldighet, nödgas flytta till tjänst

å annan ort på grund av att den ifrågavarande rektorn övertager utövningen

av sin lärartjänst.

28 §.

Beträffande den i denna paragraf använda terminologien märkes, att med

ordet »arvode» betecknats sådan gottgörelse, å vilken, helt eller delvis, dyrtidstillägg

förutsatts kunna utgå, medan med ordet »ersättning» betecknats

gottgörelse, å vilken sådant tillägg icke bör beräknas.

1 mom. a) De här avsedda biträdande föreståndarinnorna vid högre lärarinneseminariet

äro till antalet tre, nämligen en för själva lärarinneseminariet,

en för normalskolan för flickor samt en för skolköksseminariet och hushållsskolan.

Det föreslagna särskilda arvodet är väsentligen avsett att ersätta den

nu till envar av dessa biträdande föreståndarinnor utgående hyresersättningen.

b) Föreskrifter dels örn de avgifter, som skola erläggas av den, som anmäler

sig till fyllnadsprövning, dels ock örn fördelningen av dessa avgifter på

de av prövningen berörda lärarna finnas meddelade i läroverksstadgan och

andra motsvarande författningar. Så torde böra förfaras jämväl efter löneregleringen.

c) Det här ifrågavarande särskilda arvodet till föreståndare för provårskurs

är för närvarande högst 1,500 kronor vid både allmänt läroverk och folkskoleseminarium;

arvodet är uppdelat i ett fast belopp och ett rörligt belopp, det

senare växlande allt efter antalet lärarkandidater som deltaga i provårskursen.

Med hänsyn till att hela frågan om lärarutbildningen för närvarande befinner

sig under utredning av särskilt tillkallade sakkunniga, har här — i anslutning

till ett förslag av skolöverstyrelsen i utlåtande den 27 maj 1935 angående

1927 års skolsakkunnigas utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för

blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter —- endast gjorts de ändringar i nu gällande ordning, att dels föreståndararvodet

föreslagits skola utgå med ett fast belopp, oberoende av möjligen förekommande

växlingar i antalet lärarkandidater, dels arvodet föreslagits skola utgöra

1,500 kronor vid allmänt läroverk och 1,200 kronor vid folkskoleseminarium.

d) Det här ifrågavarande särskilda arvodet tillkommer för närvarande rektor,

lektor, adjunkt och övningsskollärare vid pro vårsanstalt, under förutsättning

att han ej är förordnad att för minst en termin vara föreståndare för

provårskursen, och utgör 300 kronor. I den föreslagna bestämmelsen har arvodesbeloppet

— med hänsyn till den pågående utredningen örn provårets

organisation — ansetts böra bibehållas oförändrat, medan den utvidgningen

föreslås beträffande kretsen av de personer, som äga åtnjuta arvodet i fråga,

att detsamma framdeles skall tillkomma även ämneslärarinna vid provårsläroverk,

vilket föreslagits både av 1928 års lönekommitté och av skolöverstyrelsen

i det ovannämnda utlåtandet den 27 maj 1935.

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

e) För närvarande är frågan om ersättning till rektor och lärare vid provårsanstalt

för handledning av lärarkandidater sammankopplad med frågan örn

det ovan under d) omförmälda särskilda arvodet till dessa befattningshavare.

I detta hänseende gäller, att det särskilda arvodet och ersättningen för handledning

icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor. Det har i förevarande

förslag ansetts enklast, att de mera detaljerade och varierande föreskrifter,

som erfordras beträffande ersättning för handledning av lärarkandidater, lösgöras

från sambandet med bestämmelsen örn det till vissa lärare vid provårsanstalt

utgående fasta arvodet och i stället sammanföras med bestämmelsen

örn ersättning för i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser. Det

bör i detta hänseende observeras, att det nu utgående särskilda arvodet till

vissa lärare vid provårsanstalt icke förutsätter, att vederbörande lärare har sig

handledning av lärarkandidater anförtrodd. Arvodet tillkommer läraren i hans

blotta egenskap av lärare vid provårsanstalt, alldeles oavsett hans befattning

med lärarkandidaterna. Då handledarskap och arbete med metodiska föreläsningar

och kurser däremot äro direkt beroende av lärarkandidaternas antal och

fördelning på olika ämnen, synes ersättningen för dessa båda slag av provårsarbete

böra regleras i ett sammanhang, lämpligen i form av ett kungl. brev.

f) För närvarande är skolköksföreståndarinnan vid småskoleseminariet i Lycksele

(vilken tillika är lärarinna i hushållsgöromål) den enda ordinarie läraren

i övningsämne vid småskoleseminarium. Det förutsättes emellertid, att flera

ordinarie Övningslärare änster, bland annat i hushållsgöromål, framdeles skola

inrättas vid småskoleseminarierna. Under sådana förhållanden har det synts

riktigast att tilldela lärarinnan i hushållsgöromål vid småskoleseminariet i Lycksele,

därest hon tillika tjänstgör såsom skolköksföreståndarinna, särskilt arvode

härför. Beloppet, 360 kronor, är valt med hänsyn till skillnaden i allmänhet

mellan löneklasserna inom den ifrågavarande lönegraden.

g) Det särskilda arvodet till första lärarinnan vid förskolan för blinda å

Tomteboda är nu 500 kronor. Höjningen till 600 kronor är betingad av dyrtidstilläggets

olika beräkning efter reglering.

2 mom. Föreskrifter torde erfordras icke blott rörande utbetalning av de i

1 mom. omförmälda särskilda arvodena och ersättningarna utan även rörande

arvodes respektive ersättnings utgående i fall av tjänstledighet. Förslag härom

torde få avgivas av skolöverstyrelsen.

Frågan örn arvode till biträde å rektorsexpedition, bibliotekarie, tillsynslärare

och kvinnlig sakkunnig upptages till behandling i sammanhang med avlöningsbestämmelserna

för icke-ordinarie lärare m. fl. Ifrågavarande arvoden kunna

nämligen tillkomma personer, vilka sakna ordinarie anställning vid vederbörande

läroanstalt.

29 §.

Förevarande bestämmelse är avsedd att tillämpas bland annat för ^anordnande

i särskilda fall av ersättning till lärare, som utfört ett extra arbete med

ordnande av institution eller samling i sådana fall, då detta icke ålegat honom

i tjänsten i hans egenskap av institutionsföreståndare eller dylikt. I

undantagsfall, t. ex. vid inrättandet av en ny läroanstalt, då det extra arbetet

kan bliva särskilt betungande, torde även institutionsföreståndare kunna ifrågakomma

till erhållande av ersättning enligt förevarande paragraf. På given

anledning har det varit föremål för övervägande, huruvida institutionsföreståndare

även i normala fall borde kunna erhålla särskild ersättning i denna sin

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

egenskap. Med hänsyn dels till den förordade ökade latituden för lärarnas

tjänstgöringsskyldighet, vilken kommer att möjliggöra större hänsynstagande

till olikhet i arbetsbördan för olika lärare, dels till att förevarande fråga synts

kräva närmare utredning, har frågan emellertid icke kunnat upptagas här utan

torde få bliva föremål för prövning i annat sammanhang.

Någon bestämmelse örn felräkningspenningar (28 § avlöningsreglementet för

allmänna civilförvaltningen) har icke ansetts motiverad för undervisningsväsendets

del.

Ersättning för övertidsarbete i den mening, som föreligger i 29 § avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen, förekommer icke vid undervisningsväsendet.

Ett slags övertidsarbete kan däremot anses föreligga i de fall, då

en lärare bestrider undervisning utöver den, som åligger honom på egen tjänst.

Ersättning för sådan undervisning utgår enligt bestämmelserna rörande timlärare.

31 §.

Bestämmelsen örn lönenämnd har avfattats i enlighet med avlöningsreglementet

för lots- och fyrstaten (1922 : 379), vilket innehåller mindre detaljerade

föreskrifter än avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

32 §.

Bestämmelsen örn reglementets tillämplighet överensstämmer i huvudsak med

motsvarande bestämmelse för allmänna civilförvaltningen.

Enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall genom beslut

av Kungl. Majit och riksdagen bestämmas de verk, å vilkas befattningshavare

reglementet skall äga tillämpning, ävensom den tidpunkt, från vilken

reglementet skall gälla för vederbörande verk. Avlöningsreglementet för statens

undervisningsväsen åter kan -—• på grund av den i 1 § gjorda hänvisningen

till tjänsteförteckningen •—- utan särskild kungörelse träda i tillämpning

på de i reglementets ikraftträdandebestämmelser angivna tiderna. Därest framdeles

nya läroanstalter inordnas under reglementet, lära särskilda kungörelser

få utfärdas rörande komplettering av tjänsteförteckningen, i samband varmed

torde få meddelas de särbestämmelser rörande avlöningsförmånerna, som i ett

eller annat avseende kunna bliva erforderliga.

I likhet med vad som skett i samband med utfärdandet år 1921 av avlöningsreglemente

för allmänna civilförvaltningen torde Kungl. Majit komma att

utfärda särskilda kungörelser dels med vissa föreskrifter i anledning av den

nya löneregleringen (jfr 1921 : 453), dels med bestämmelser i fråga örn övergång

till de nya lönestaterna (jfr 1921 : 616). I samband härmed torde utfärdas

särskilda bestämmelser rörande inplaceringen övergångsvis å löneplanen av

viss kvinnlig lärarpersonal med anledning av införande av lika lön för manlig

och kvinnlig lärare i samma tjänsteställning.

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

421

Bilaga C1.

Löneplan för extra ordinarie lärare.

Lönegrad

L

ö n e

kla

8 S

Omfattar

Ort

s g r

upp

Nr

löneklas-

Nr

serna nr

A

B

C

D

E

F

G

1

b, a 1—4

b

1,380

1,446

1,512

1,578

1,644

1,710

1,776

2

a 1—5

a

1,440

1,506

1,572

1,638

1,704

1,770

1,836

3

1—6

i

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

4

2—7

2

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

5

3—8

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

6

4—9

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

7

5—10

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

8

6—11

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

9

7—12

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

10

8-13

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

11

9—14

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

12

10—15

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

13

11—16

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

14

12—17

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

15

13—18

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

16

14—19

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

17

15-20

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

18

16-21

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

19

17—22

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

20

18—22

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

Löneplan för extra lärare.

Bilaga G2

Lönegrad

Löneklass

Nr

Omfattar

Nr

Ort

s g r

upp

löneklas- serna nr

A

B

C

D

E

F

G

1

c, b

C

1,320

1,386

1,452

1,518

1,584

1,650

1,716

2

b, a

b

1,380

1,446

1,512

1,578

1,644

1,710

1,776

3

a, 1

a

1,440

1,506

1,572

1,638

1,704

1,770

1,836

4

1, 2

i

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

5

2, 3

2

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

6

3, 4

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

7

4, 5

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

8

5, 6

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

9

6, 7

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

10

7, 8

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

11

8, 9

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

12

9, 10

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

13

10, 11

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

14

11, 12

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

15

12, 13

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

16

13, 14

13

3,0b0

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

17

14, 15

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

18

15, 16

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

19

16, 17

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

20

17, 18

17

18

3,960

4,260

4,122

4,434

4,284

4,608

4,446

4,782

4,608

4,956

4,770

5,130

4,932

5,304

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Marits proposition Nr 271.

Bilaga D.

Bilaga till kungörelsen med, avlöning sbestämmelser för

icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen.

Tjänsteförteckning, angivande extra ordinarie och extra lärare vid vederbörande

läroanstalter ävensom de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga

enligt de i 7 och 26 §§ av kungörelsen med avlöningsbestämmelser för

icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen intagna löneplanerna.

Läroanstalter och befattningar

Lönegrad

Högre lärarinneseminariet.

Adjunkt..............................

20

Ämneslärarinna................................

18

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

18

Övningsskollärare ..........................

18

Lärarinna i hushållsgöromål:

vid statens skolköksseminarium och hushållsskola.........

17

annan .........................

15

Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

15

De allmänna läroverken.

Adjunkt..........................

20

Ämneslärarinna.................................

18

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

18

Lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål ....

15

Folkskoleseminarierna.

Adjunkt......................

20

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

18

Övningsskollärare .................................

18

Lärare i manlig eller kvinnlig slöjd....................

16

Lärarinna i hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd vid manligt se-

minariums övningsskola...........................

15

Lärare i trädgårdsskötsel:

vid dubbelseminarium........................

15

vid enkelseminarium.........................

12

Småskoleseminarierna.

Adjunkt........................................

20

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

18

Övningsskollärare .................................

18

s. 423 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

423

Läroanstalter och befattningar

Lönegrad

Småskoleseminarierna (forts.)

Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

16

Lärarinna .i hushållsgöromål samt lärare i manlig slöjd vid se-

minariums övningsskola...........................

15

Läroanstalterna för Ilinda.

18

Lärare i musik eller gymnastik med lek och idrott.........

18

Arbetslärare samt lärarinna i hushållsgöromål.............

14

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Lärarinna i kunskapsämne...........................

18

14

De tekniska läroverken.

20

Lärare i gymnastik med lek och idrott..................

18

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Bilaga E.

Avlöningsplan för timlärare.

Läroanstalter och timlärare

O

r t

s g r

U P

P

A

B

c

D

E

F

G

Högre lärarinneseminariet.

I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet

att genomgå provårskurs...............

170

177

184

191

198

205

212

annan ...........................

147

153

159

165

171

177

183

i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

123

128

133

138

143

148

153

i övningsskolan.......................

161

167

173

179

185

191

197

i hushållsgöromål: vid statens skolköksseminarium

och hushållsskola....................

115

120

125

130

135

140

145

annan ...........................

101

106

lil

116

121

126

131

i kvinnlig slöjd......................

101

106

lil

116

121

126

131

De allmänna läroverken.

I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet

att genomgå provårskurs...............

170

177

184

191

198

205

212

annan ...........................

147

153

159

165

171

177

183

i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

123

128

133

138

143

148

153

i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål .

101

106

lil

116

121

126

131

Folkskoleseminarierna.

I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet

att genomgå provårskurs ...............

170

177

184

191

198

205

212

annan ...........................

147

153

159

165

171

177

183

i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

123

128

133

138

143

148

153

i övningsskolan.......................

161

167

173

179

185

191

197

i manlig eller kvinnlig slöjd i seminariet.......

107

112

117

122

127

132

137

i manlig eller kvinnlig slöjd i övningsskolan samt i

hushållsgöromål.....................

101

106

lil

116

121

126

131

Småskoleseminarierna.

I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet

att genomgå provårskurs...............

170

177

184

191

198

205

212

annan ...........................

147

153

159

165

171

177

183

i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott

123

128

133

138

143

148

153

i övningsskolan.......................

161

167

173

179

185

191

197

i kvinnlig slöjd i seminariet...............

107

112

117

122

127

132

137

i manlig eller kvinnlig slöjd i övningsskolan samt i

hushållsgöromål.....................

101

106

lil

116

121

126

131

Läroanstalterna för blinda.

I kunskapsämne.......................

129

135

141

147

153

159

165

i musik eller gymnastik med lek och idrott.....

123

128

133

138

143

148

153

i arbetsämne eller hushållsgöromål...........

79

83

87

91

95

99

103

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

I kunskapsämne.......................

129

135

141

147

153

159

165

i slöjd.............................

79

83

87

91

95

99

103

De tekniska läroverken.

I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet

att genomgå provårskurs ...............

170

177

184

191

198

205

212

annan ...........................

147

153

159

165

171

177

183

i musik eller gymnastik med lek och idrott......

123

128

133

138

143

148

153

s. 425 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271

425

Bilaga F.

Beräkning av individuella löner för vissa lärare vid de allmänna läroverken

dels enligt nu gällande bestämmelser, dels enligt

de föreslagna nya avlöningsgrunderna.

A. Rektor (manlig).

1. Högre allmänt läroverk.

Dyrort

Nuvarande

lön1

Föreslå

gen 1 ö

n

Grupp I

Ökning +

Minsk- ning —

Grupp II

Ökning +

Minsk- ning—

Grupp III

Ökning +

Minsk- ning—

A. . .

B. . .

12,228

13,104

+ 876

12,624

+ 396

12,144

— 84

C . . .

12,346

13,344

+ 998

12,864

+ 518

12,384

+ 38

D. . .

12,496

13,584

+ 1,088

13,104

+ 608

12,624

+ 128

E. . .

13,017

13,824

+ 807

13,344

+ 327

12,864

— 153

F . . .

12,946

14,064

+ 1,118

13,584

+ 638

13,104

+ 158

G. . .

13,598

14,304

+ 706

13,824

+ 226

13,344

— 254

H . .

13,305

14,544

+ 1,239

14,064

+ 759

13,584

+ 279

I . . .

14,288

14,664

+ 376

14,184

-104

13,704

— 584

2. Realskola.

Dyrort

Nuvarande

lön1

F

iresia

gen 1 ö

n

Grupp I

Ökning +

Minsk- ning —

Grupp II

Ökning +

Minsk- ning —

Grupp III

Ökning +

Minsk- ning—

A . . .

10,709

11,424

+ 715

10,944

+ 235

10,464

— 245

B. . .

10,632

11,664

+ 1,032

11,184

+ 552

10,704

+ 72

C . . .

10,878

11,904

+ 1,026

11,424

+ 546

10,944

+ 66

D. . .

11,016

12,144

+ 1,128

11,644

+ 628

11,184

+ 168

E. . .

11,038

12,384

+ 1,346

11,904

+ 866

11,424

+ 386

F . . .

11,584

12,624

+1,040

12,144

+ 560

11,664

+ 80

G. . .

12,164

12,864

+ 700

12,384

+ 220

11,904

— 260

II . .

11,456

13,104

+1,648

12,624

+ 1,168

12,144

+ 688

I . . .

12,938

13,224

+ 286

12,744

— 194

12,264

- 674

1 Inklusive hyresersättning, beräknad efter medeltalet för dylik ersättning å vederbörande

dyrort.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

B. Lektor.

(27 lönegraden.)

1. Manlig.

1 året

6 året

11 året

Dyr-

ort

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

rande

gen lön

Minsk-

rande

gen lön

Minsk-

rande

gen lön

Minsk-

lön

(27 : 27)

ning —

lön

(27 :28)

ning —

lön

(27 : 30)

ning —

A. . .

8,385

8,419

+ 34

9,030

8,952

— 78

9,588

9,984

+ 396

B. . .

8,385

8,685

+ 300

9,030

9,218

+ 188

9,588

10,224

+ 636

C . . .

8,514

8,952

+ 438

9,159

9,484

+ 325

9,688

10,464

+ 776

D. . .

8,643

9,218

+ 575

9,288

9,744

+ 456

9,788

10,704

+ 916

E. . .

8,772

9,484

+ 712

9,388

9,984

+ 596

9,888

10,944

+ 1,056

F . . .

9,072

9,744

+ 672

9,688

10,224

+ 536

10,188

11,184

+ 996

G. . .

9,072

9,984

+ 912

9,688

10,464

+ 776

10,188

11,424

+ 1,236

H . .

9,272

10,224

+ 952

9,888

10,704

+ 816

10,388

11,664

+ 1,276

I . . .

9,392

10,344

+ 952

10,008

10,824

+ 816

10,508

11,784

+ 1,276

2. Kvinnlig1.

1 året

6 året

11 året

Dyr-

ort

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

Nu va-

Föreslå-

Ökning +

rande

gen lön

Minsk-

rande

gen lön

Minsk-

rande

gen lön

Minsk-

lön

(27 :27)

ning —

lön

(27 : 28)

ning —

lön

(27 : 29)

ning —

A. . .

6,966

8,419

+ 1,453

7,482

8,952

+ 1,470

7,998

9,484

+ 1,486

B . . .

6,966

8,685

+ 1,719

7,482

9,218

+ 1,736

7,998

9,744

+ 1,746

C . . .

7,095

8,952

+ 1,857

7,611

9,484

+ 1,873

8,127

9,984

+ 1,857

D. . .

7,224

9,218

+ 1,994

7,740

9,744

+ 2,004

8,256

10,224

+ 1,968

E. . .

7,353

9,484

+ 2,131

7,869

9,984

+ 2,115

8,385

10,464

+ 2,079

F . . .

7,593

9,744

+ 2,151

8,109

10,224

+ 2,115

8,625

10,704

-t- 2,079

G. . .

7,593

9,984

+ 2,391

8,109

10,464

+ 2,355

8,625

10,944

+ 2,319

H . .

7,753

10,224

+ 2,471

8,269

10,704

+ 2,435

8,785

11,184

+ 2,399

I . . .

7,873

10,344

+ 2,471

8,389

10,824

+ 2,435

8,905

11,304

+ 2,399

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

C. Adjunkt.

(23 lönegraden.)

1. Manlig.

Dyr-

ort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:23)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:24)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:26)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:26)

Ök- ning +

Minsk- ning—

A . .

6,321

6,498

+ 177

6,966

6,964

— 2

7,611

7,897

+ 286

8,256

7,897

— 359

B . .

6,321

6,745

+ 424

6,966

7,218

+ 252

7,611

8,163

+ 552

8,256

8,163

— 93

C . .

6,450

6,991

+ 541

7,095

7,471

+ 376

7,740

8,430

+ 690

8,385

8,430

+ 45

D . .

6,579

7,238

+ 659

7,224

7,724

+ 500

7,869

8,696

+ 827

8,514

8,696

+ 182

E . .

6,708

7,484

+ 776

7,353

7,977

+ 624

7,998

8,962

+ 964

8,643

8,962

+ 319

F . .

7,008

7,730

+ 722

7,653

8,230

+ 577

8,298

9,229

+ 931

8,943

9,229

+ 286

G . .

7,008

7,977

+ 969

7,653

8,483

+ 830

8,298

9,495

+ 1,197

8,943

9,495

+ 552

H . .

7,208

8,223

+ 1,015

7,853

8,736

+ 883

8,498

9,744

+1,246

9,143

9,744

+ 601

I . .

7,328

8,356

+ 1,028

7,973

8,869

+ 896

8,618

9,864

+ 1,246|

9,263

9,864

+ 601

s. 427 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 271. 427

2. Kvinnlig1.

Dyr-

ort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:23)

Ök- ning +

Minsk- ning —

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:24)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före

slagen

lön

(23:25)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(23:25)

Ök- ning +

Minsk- ning —

A . .

5,353

6,498

+ 1,145

5,740

6,964

+ 1,224

6,127

7,431

+ 1,304

6,514

7,431

+ 917

B . .

5,353

6,745

+ 1,392

5,740

7,218

+ 1,478

6,127

7,690

+ 1,563

6,514

7,690

+ 1,176

0 . .

5,482

6,991

+ 1,509

5,869

7,471

+ 1,602

6,256

7,950

+ 1,694,

6,643

7,950

+ 1,307

D . .

5,611

7,238

+ 1,627

5,998

7,724

+ 1,726

6,385

8,210

+ 1,825

6,772

8,210

+ 1,438

E . .

5,676

7,484

+ 1,808

6,063

7,977

+ 1,914

6,450

8,470

+ 2,020

6,837

8,470

+ 1,633

F . .

5,916

7,730

+ 1,814

6,303

8,230

+ 1,927

6,690

8,729

+ 2,039

7,077

8,729

+ 1,652

G . .

5,916

7,977

+ 2,061

6,303

8,483

+ 2,180

6,690

8,989

+ 2,299

7,077

8,989

+ 1,912

H . .

6,076

8,223

+ 2,147

6,463

8,736

+ 2,273

6,850

9,249

+ 2,399

7,237

9,249

+ 2,012

I . .

6,196

8,356

+ 2,160(

6,583

8,869

+ 2,286)

6,970

9,382

+ 2,412|

7,357

9,382

+ 2,025

I). Ämneslärarinna1.

(21 lönegraden.)

1. Adjunktskompetent.

Dyr-

ort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:21)

Ök- ning +

Minsk- ning —

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:22)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:23)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:23)

Ök- ning +

Minsk- ning—

A . .

5,353

5,704

+ 351

5,740

6,103

+ 363

6,127

6,503

+ 376

6,514

6,503

— 11

B . .

5,353

5,937

+ 584

5,740

6,343

+ 603

6,127

6,749

+ 622

6,514

6,749

+ 235

C . .

5,482

6,170

+ 688

5,869

6,583

+ 714

6,256

6,996

+ 740

6,643

6,996

+ 353

D . .

5,611

6,403

+ 792

5,998

6,823

+ 825

6,385

7,242

+ 857

6,772

7,242

+ 470

E . .

5,676

6,636

+ 960

6,063

7,062

+ 999

6,450

7,489

+ 1,039

6,837

7,489

+ 652

F . .

5,916

6,869

+ 953

6,303

7,302

+ 999

6,690

7,735

+ 1,045

7,077

7,735

+ 658

G . .

5,916

7,102

+ 1,186

6,303

7,542

+ 1,239

6,690

7,981

+ 1,291

7,077

7,981

+ 904

H . .

6,076

7,335

+ 1,259

6,463

7,782

+ 1,319

6,850

8,228

+ 1,378

7,237

8,228

+ 991

I . .

6,196

7,469

+ 1,273

6,583

7,915

+ 1,332

6,970

8,361

+ 1,391

7,357

8,361

+ 1,004

2. Icke-adgunktskomp deni.

Dyr-

ort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:21)

Ök- ning +

Minsk- ning —

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:22)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:23)

Ök- ning +

Minsk- ning—

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(21:23)

Ök- ning +

Minsk- ning—

A . .

4,218

5,704

+ 1,486

4,605

6,103

+ 1,498

4,992

6,503

+ 1,511

5,379

6,503

+ 1,124

B . .

4,218

5,937

+ 1,719

4,605

6,343

+ 1,738

4,992

6,749

+ 1,757

5,379

6,749

+ 1,370

C . .

4,321

6,170

+ 1,849

4,708

6,583

+ 1,875

5,095

6,996

+ 1,901

5,482

6,996

+ 1,514

D . .

4,450

6,403

+ 1,953

4,837

6,823

+ 1,986

5,224

7,242

+ 2,018

5,611

7,242

+ 1,631

E . .

4,515

6,636

+ 2,121

4,902

7,062

+ 2,160

5,289

7,489

+ 2,200

5,676

7,489

+ 1,813

F . .

4,695

6,869

+ 2,174

5,082

7,302

+ 2,220

5,469

7,735

+ 2,266

5,856

7,735

+ 1,879

G . .

4,695

7,102

+ 2,407

5,082

7,542

+ 2,460

5,469

''‘7,981

+ 2,512

5,856

7,981

+ 2,125

II . .

4,815

7,335

+ 2,520

5,202

7,782

+ 2,580

5,589

8,228

+ 2,639

5,976

8,228

+ 2,252

I . .

4,935

7,469

+ 2,534

5,322

7,915

+ 2,593

5,709

8,361

+ 2,652

6,096

8,361

+ 2,265

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

E. Extra ordinarie och extra ämneslärare.

1. Manlig extra ordinarie adjunkt.

(20 lönegraden.)

Dyrort

Nuvarande

lön för

adjunkts- behörig

extra- lärare1

F ö

resia

gen

lön

1 året

7 året

10

året

13

året

Lön

(20:18)

Ökning +

Minsk- ning—

Lön

(20:20)

Ökning +

Minsk- ning —

Lön

(20:21)

Ökning +

Minsk- ning—

Lön

(20:22)

Ökning +

Minsk- ning—

A. . .

4,863

4,709

154

5,375

+ 512

5,708

+ 845

6,108

+ 1,245

B. . .

4,863

4,902

+

39

5,595

+ 732

5,941

+ 1,078

6,347

+ 1,484

C . . .

5,005

5,095

+

90

5,815

+ 810

6,174

+ 1,169

6,587

+ 1,582

D. . .

5,147

5,288

+

141

6,034

+ 887

6,407

+ 1,260

6,827

+ 1,680

E. . .

5,289

5,482

+

193

6,254

+ 965

6,640

+ 1,351

7,067

+ 1,778

F . . .

5,469

5,675

+

206

6,474

+ 1,005

6,873

+ 1,404

7,306

+ 1,837

G. . .

5,469

5,868

+

399

6,694

+ 1,225

7,107

+ 1,638

7,546

+ 2,077

H . .

5,589

6,061

+

472

6,913

+ 1,324

7,340

+ 1,751

7,786

+ 2,197

I . . .

5,709

6,194

+

485

7,047

+ 1,338

7,473

+ 1,764

7,919

+ 2,210

2. Manlig extra adjunkt.

(20 lönegraden.)

Dyrort

Nuvarande

lön för icke- adjunkts- behörig

extralärare

Föreslå

gen lön

1 året

4 året

Lön

(20 : 17)

Ökning +

Minskning —

Lön

(20 : 18)

Ökning +

Minskning —

A. . .

4,302

4,395

+ 93

4,728

+ 426

B. . .

4,302

4,575

+ 273

4,921

+ 619

C . . .

4,414

4,755

+ 341

5,114

+ 700

D. . .

4,564

4,935

+ 371

5,308

+ 744

E. . .

4,676

5,114

+ 438

5,501

+ 825

F . . .

4,856

5,294

+ 438

5,694

+ 838

G. . .

4,856

5,474

+ 618

5,887

+ 1,031

H . .

4,976

5,654

+ 678

6,080

+ 1,104

I . . .

5,096

5,787

+ 691

6,213

+ 1,117

3. Kvinnlig extra ordinarie adjunkt.

(20 lönegraden.)

Dyrort

Nuvarande

lön för

adjunkts- behörig

extralärare1

F

ö r e s 1 a

gen 1 ö

n

1 året

7 året

10

året

Lön

(20 : 18)

Ökning +

Minsk- ning—

Lön

(20 : 20)

Ökning +

Minsk- ning—

Lön

(20: 21)

Ökning +

Minsk- ning —

A . . .

4,411

4,709

+ 298

5,375

+ 964

5,708

+ 1,297

B. . .

4,411

4,902 .

+ 491

5,595

+ 1,184

5,941

+ 1,530

C. . .

4,553

5,095 <

► + 542

5,815

+ 1,262

6,174

+ 1,621

D. . .

4,695

5,288

+ 593

6,034

+ 1,339

6,407

+ 1,712

E . . .

4,837

5,482

+ 645

6,254

+ 1,417

6,640

+ 1,803

F . . .

5,017

5,675

+ 658

6,474

+ 1,457

6.873

+ 1,856

G. . .

5,017

5,868

+ 851

6,694

+ 1,677

7,107

+ 2,090

H . .

5,137

6,061

+ 924

6,913

+ 1,776

7,340

+ 2,203

I . . .

5,257

6,194

+ 937

7,047

+ 1,790

7,473

+ 2,216

1 Hänsyn har härvid icke tagits till att ett antal lärare ännu vid utgången av år 1037

kunna åtnjuta sådan tillfälligt medgiven arvodesförhöjning, som utgår efter sex respektive

tolv terminers tjänstgöring.

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Kvinnlig extra adjunkt.

(20 lönegraden.)

Dyrort

Nuvarande

lön för icke- adjunkts- behörig

extralärare

Föreslå

gen lön

1 året

4 året

Lön

(20 :17)

Ökning +

Minskning —

Lön

(20 :18)

Ökning +

Minskning —

A. . .

3,857

4,395

+ 538

4,728

+ 871

B. . .

3,857

4,575

+ 718

4,921

+ 1,064

C . . .

3,957

4,755

+ 798

5,114

+ 1,157

D. . .

4,091

4,935

+ 844

5,308

+ 1,217

E. . .

4,192

5,114

+ 922

5,501

+ 1,309

F . . .

4,372

5,294

+ 922

5,694

+ 1,322

G. . .

4,372

5,474

+ 1,102

5,887

+ 1,515

H . .

4,492

5,654

+ 1,162

6,080

+ 1,588

I . . .

4,612

5,787

+ 1,175

6,213

+ 1,601

5. Extra ordinarie ämneslärarinna.

(18 lönegraden.)

Föreslagen lön

Dyrort

Nuvarande

lön för

seminarie- utbildad

extralärare

1 året

7 året

13 året

Lön

(18 :16)

Ökning +

Minsk- ning —

Lön

(18 :18)

Ökning +

Minsk- ning—

Lön

(18: 20)

Ökning +

Minsk- ning—

A. . .

3,857

4,045

+ 188

4,711

+ 854

5,377

+ 1,520

B . . .

3,857

4,218

+ 361

4,904

+ 1,047

5,597

+ 1,740

C . . .

3,957

4,391

+ 434

5,097

+ 1,140

5,817

+ 1,860

D . . .

4,091

4,564

+ 473

5,290

+ 1,199

6,036

+ 1,945

E . . .

4,192

4,738

+ 546

5,484

+ 1,292

6,256

+ 2,064

F . . .

4,372

4,911

+ 539

5,677

+ 1,305

6,476

+ 2,104

G. . .

4,372

5,084

+ 712

5,870

+ 1,498

6,696

+ 2,324

H . .

4,492

5,257

+ 765

6,063

+ 1,571

6,915

+ 2,423

I . . .

4,612

5,390

+ 778

6,196

+ 1,584

7,049

+ 2,437

6. Extra ämneslär arinna.

(18 lönegraden.)

Dyrort

Nuvarande

lön för

seminarie- utbildad

extralärare

Föreslå

gen lön

1 året

4 året

Lön

(18 :15)

Ökning +

Minskning —-

Lön

(18 : 16)

Ökning +

Minskning —

A. . .

3,857

3,829

— 28

4,062

+ 205

B . . .

3,857

3,996

+ 139

4,235

+ 378

C . . .

3,957

4,162

+ 205

4,408

+ 451

D. . .

4,091

4,329

+ 238

4,582

+ 491

E . . .

4,192

4,495

+ 303

4,755

+

F . . .

4,372

4,662

+ 290

4,928

+ 556

G. . .

4,372

4,828

+ 456

5,101

+ 729

H . .

4,492

4,995

+ 503

5,274

+ 782

I . . .

4,612

5,128

+ 516

5,407

+ 795

s. 430 Kontrollera mot PDF

430 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

F. Timlärare i läsämne.

1. Lärare, som genomgått eller innehar behörighet att genomgå provårskurs.

Avlöning

för veckotimme

Ökning + Minskning

—

Nuvarande

Dyrort

Adjunktsbehörig

Icke-adjunkts-

Före-

Adjunktsbehörig

Icke-adjunkts-

lärare

behörig lärare

slagen

lärare

behörig lärare

Manlig

Kvinnlig

Manlig

Kvinnlig

Manlig

Kvinnlig

Manlig

Kvinnlig

A. . .

207

193

178

163

188

— 19

— 5

+ 10

+ 25

B. . .

207

193

178

163

196

— 11

+ 3

+ 18

+ 33

C . . .

212

197

183

167

204

— 8

+ 7

+ 21

+ 37

D. . .

220

205

188

172

212

— 8

+ 7

+ 24

+ 40

E. . .

225

210

193

178

219

— 6

+ 9

+ 26

+ 41

F . . .

225

210

193

178

227

+ 2

+ 17

+ 34

+ 49

G. . .

225

210

193

178

235

+ 10

+ 25

+ 42

+ 57

2. Annan lärare.

Dyrort

Avlöning för veckotimme

Ökning + Minskning —

Nuvarande

Föreslagen

Manlig lärare

Kvinnlig lärare

Manlig lärare

Kvinnlig lärare

A. . .

178

163

163

— 15

+ 0

B. . .

178

163

169

- 9

+ 6

C. . .

183

167

176

— 7

+ 9

D. . .

188

172

183

— 5

+ 11

E. . .

193

178

189

— 4

+ 11

F . . .

193

178

196

+ 3

+ 18

G. . .

193

178

203

+ 10

+ 25

s. 431 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

431

G. Ordinarie lärare i övningsämne.

1. Teckning.

(20 lönegraden.)

Manlig.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök- ning +

Minsk- ning -

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk

A . . .

5,327

5,373

+

46

5,908

5,706

—

202

6,488

6,505

+

17

7,069

6,505

—

564

B. . .

5,327

5,593

-1-

266

5,908

5,939

+

31

6,488

6.752

+

264

7,069

6,752

—

317

C . . .

5,443

5,813

+

370

6,024

6,172

+

148

6,604

6,998

+

394

7,185

6,998

—

187

D . . .

5,559

6,032

+

473

6,140

6,405

+

265

6,720

7,244

+

524

7,301

7,244

—

57

E. . .

5,676

6,252

+

576

6,256

6,638

+

382

6,837

7,491

+

654

7,417

7,491

+

74

F . . .

5,796

6,472

+

676

6,376

6,871

+

495

6,957

7,737

+

780

7,537

7,737

+

200

G. . .

5,796

6,692

+

896

6,376

7,105

+

729

6,957

7,984

+ 1

,027

7,537

7,984

+

447

H . .

5,876

6,911

+ 1

,035

6,456

7,338

4-

882

7,037

8,300

+ 1

,193

7,617

8,230

+

613

I . . .

5,956

7,045

+ 1

,089

6,536

7,471

+

935

7,117

8,363

+ 1

,246

7,697

8,363

+

666

Lön

för

15 veckotimmars

tjänstgöring vid realskola.

A . . .

2,612

2,955

+

343

2,902

3,138

+

236

3,192

3,578

-f

386

3,483

3,578

+

95

B. . .

2,612

3,075

+

463

2,902

3,268

+

366

3,192

3,714

+

522

3,483

3,714

+

231

C . . .

2,689

3,198

+

509

2,979

3,395

+

416

3,270

3,851

+

581

3,560

3,851

+

291

D. . .

2,747

3,318

+

571

3,037

3,524

+

487

3,328

3,984

+

656

3,618

3,984

+

366

E. . .

2,805

3,438

+

633

3,096

3,651

+

555

3,386

4,120

+

734

3,676

4,120

+

444

F . . .

2,925

3,561

+

636

3,216

3,781

+

565

3,506

4,257

+

751

3,796

4,257

+

461

G. . .

2,925

3,681

+

756

3,216

3,907

+

691

3,506

4,390

4-

884

3,796

4,390

+

594

H . .

3,005

3,801

+

796

3,296

4,037

+

741

3,586

4,527

+

941

3,876

4,527

+

651

I . . .

3,085

3,874

+

789

3,376

4,110

+

734

3,666

4,600

+

934

3,956

4,600

+

644

Kvinnlig1.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök- ning +

Minsk- ning -

N uva- rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:22)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:22)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.

A . . .

4,708

5,373

+ 665

5,172

5,706

+ 534

5,637

6,106

+ 469

6,101

6,106

+

5

B . . .

4,708

5,593

+ 885

5,172

5,939

+ 767

5,637

6,345

+ 708

6,101

6,345

+

244

C . . .

4,811

5,813

+ 1,002

5,276

6,172

+ 896

5,740

6,585

+ 845

(i,204

6,585

+

381

D. . .

4,914

6,032

+ 1,118

5,379

6,405

+ 1,026

5,843

6,825

+ 982

6,308

6,825

4-

517

E. . .

5,031

6,252

+ 1,221

5,495

6,638

+ 1,143

5,959

7,065

+ 1,106

6,424

7,065

+

641

F. . .

5,151

6,472

+ 1,321

5,615

6,871

+1,256

6,079

7,304

+ 1,225

6,544

7,304

+

760

G . . .

5,151

6,692

+ 1,541

5,615

7,105

+ 1,490

6,079

7,544

+ 1,465

6,544

7,544

+ 1,000

H . .

5,231

6,911

+ 1,680

5,695

7,338

+ 1,643

6,159

7,784

+ 1,625

6,624

7,784

+ 1,160

I . . .

5,311

7,045

+ 1,734

5,775

7,471

+ 1,696

6,239

7,917

+ 1,678

6,704

7,917

+ 1,213

Lön för

15 veckotimmars tjänstgöring vid realskola.

A . . .

2,270

2,955

+ 685

2,502

3,138

+ 636

2,734

3,358

+ 624

2,967

3,358

+

391

B. . .

2,270

3,075

+ 805

2,502

3,268

+ 766

2,734

3,491

+ 757

2,967

3,491

+

524

C . . .

2,328

3,198

+ 870

2,560

3,395

+ 835

2,800

3,621

+ 821

3,025

3,621

+

596

I). . .

2,386

3,318

+ 932

2,618

3,524

+ 906

2,850

3,754

+ 904

3,083

3,754

+

671

Ii . . .

2,431

3,438

+ 1,007

2,663

3,651

+ 988

2,896

3,887

+ 991

3,128

3,887

+

759

F . . .

2,551

3,561

+ 1,010

2,783

3,781

+ 998

3,016

4,017

+ 1,001

3,248

4,017

+

769

G . . .

2,551

3,681

+ 1,130

2,783

3,907

+ 1,124

3,016

4,150

+ 1,134

3,248

4,150

+

902

H . .

2,631

3,801

+ 1,170

2,863

4,037

+ 1,174

3,096

4,280

+ 1,184

3,328

4,280

+

952

I . . .

2,711

3,874

+ 1,163

2,943

4,110

+ 1,167

3,176

4,354

+ 1,178

3,408

4,354

+

946

1 Efter löneplanens fulla tillämpning i kvinnlig lärare.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Gymnastik med lek och idrott.

(20 lönegraden.)

Manlig.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk

A . . .

5,327

5,859

+ 532

5,908

6,222

+

314

6,488

7,095

+ 607

7,069

7,095

+

26

B. . .

5,327

6,099

+ 772

5,908

6,475

+

567

6,488

7,361

+ 873

7,069

7,361

+

292

C . . .

5,443

6,339

+ 896

6,024

6,732

+

708

6,604

7,631

+ 1,027

7,185

7,631

+

446

D. . .

5,559

6,578

+ 1,019

6,140

6,985

+

845

6,720

7,900

+ 1,180

7,301

7,900

+

599

E . . .

5,676

6,818

+ 1,142

6,256

7,238

+

982

6,837

8,167

+ 1,330

7,417

8,167

+

750

F . . .

5,796

7,058

+ 1,262

6,376

7,491

+ 1

,115

6,957

8,437

+ 1,480

7,537

8,437

+

900

G. . .

5,796

7,298

+ 1,502

6,376

7,747

+ 1

,371

6,957

8,706

+ 1,749

7,537

8,706

+ 1

,169

H . .

5,876

7,537

+ 1,661

6,456

8,000

+ 1

,544

7,037

8,973

+ 1,936

7,617

8,973

+ 1

,356

I . . .

5,956

7,681

+ 1,725

6,536

8,147

+ 1

,611

7,117

9,119

+ 2,002

7,697

9,119

+ 1

,422

Lön för

15 veckotimmars

tjänstgöring vid realskola.

A . . .

2,599

3,277

+ 678

2,889

3,480

+

591

3,179

3,969

+ 790

3,470

3,969

+

499

B. . .

2,599

3,413

+ 814

2,889

3,623

+

734

3,179

4,119

+ 940

3,470

4,119

+

649

C . . .

2,661

3,546

+ 885

2,951

3,766

+

815

3,241

4,269

+ 1,028

3,532

4,269

+

737

D . . .

2,720

3,680

+ 960

3,010

3,906

+

896

3,301

4,419

+ 1,118

3,591

4,419

+

828

E . . .

2,786

3,813

+ 1,027

3,076

4,049

+

973

3,366

4.569

+ 1,203

3,657

4,569

+

912

F . . .

2,906

3,949

+ 1,043

3,196

4,192

+

996

3,486

4,719

+ 1,233

3,777

4,719

+

942

G. . .

2,906

4,083

+ 1,177

3,196

4,333

+ 1

,137

3,486

4,872

+ 1,386

3,777

4,872

+ 1,095

H . .

2,986

4,216

+1,230

3,276

4,475

+ 1

,199

3,566

5,022

+ 1,456

3,857

5,022

+ 1,165

I . . .

3,066

4,299

+ 1,233

3,356

4,559

+ 1

,203

3,646

5,102

+ 1,456

3,937

5,102

+ 1,165

Kvinnlig1.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:22)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:22)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.

A. . .

4,708

5,859

+ 1,151

5,172

6,222

+ 1,050

5,637

6,658

+1,021

6,101

6,658

+ 557

B. . .

4,708

6,099

+ 1,391

5,172

6,475

+ 1,303

5,637

6,918

+1,281

6,101

6,918

+ 817

C . . .

4,811

6,339

+ 1,528

5,276

6,732

+ 1,456

5,740

7,181

+ 1,441

6,204

7,181

+ 977

D. . .

4,914

6,578

+ 1,664

5,379

6,985

+1,606

5,843

7,441

+ 1,598

6,308

7,441

+ 1,133

E . . .

5,031

6,818

+ 1,787

5,495

7,238

+1, i 43

5,959

7,704

+ 1,745

6,424

7,704

+ 1,2 80

F . . .

5,151

7,058

+ 1,907

5,615

7,491

+ 1,876

6,079

7,964

+1,885

6,544

7,964

+ 1,420

G. . .

5,151

7,298

+ 2,147

5,615

7,747

+ 2,132

6,079

8,227

+ 2,148

6,544

8,227

+ 1,683

H . .

5,231

7,537

+ 2,306

5,695

8,000

+ 2,305

6,159

8,487

+ 2,328

6,624

8,487

+ 1,863

I . . .

5,311

7,681

+ 2,370

5,775

8,147

+ 2,372

6,239

8,633

+ 2,394

6,704

8,633

+ 1,929

Lön för

15 veckotimmars tjänstgöring vid realskola.

A. . .

2,252

3,277

+ 1,025

2,484

3,480

+ 996

2,716

3,726

+ 1,010

2,948

3,726

+ 778

B. . .

2,252

3,413

+ 1,161

2,484

3,623

+ 1,139

2,716

3,869

+ 1,153

2,948

3,869

+ 921

C . . .

2,311

3,546

+ 1,235

2,543

3,766

+ 1,223

2,776

4,016

+ 1,240

3,008

4,016

+ 1,008

D. . .

2,371

3,680

+ 1,309

2,603

3,906

+ 1,303

2,835

4,162

+ 1,327

3,067

4,162

+ 1,095

E. . .

2,423

3,813

+ 1,390

2,656

4,049

+ 1,393

2,888

4,309

+ 1,421

3,120

4,309

+ 1,189

F . . .

2,543

3,949

+ 1,406

2,776

4,192

+ 1,416

3,008

4,455

+ 1,447

3,240

4,455

+ 1,215

G. . .

2,543

4,083

+ 1,540

2,776

4,336

+ 1,560

3,008

4,602

+1,594

3,240

4,602

+ 1,362

H . .

2,623

4,216

+ 1,593

2.856

4,475

+ 1,619

3,088

4,749

+ 1,661

3,320

4,749

+ 1,429

I . . .

2,703

4,299

+ 1,596

2,936

4,559

+ 1,623

3,168

4,828

+ 1,660

3,400

4,828

+ 1,428

Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

433

3. Kvinnlig slöjd.

(16 lönegraden.)

Kvinnlig''.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(16:16)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(16:17)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(16:19)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(16:19)

Ök- ning +

Minsk- ning-

Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring.

A. . .

3,741

4,047

+ 306

4,205

4,380

+ 175

4,669

5,046

+ 377

5,134

5,046

— 88

B. . .

3,741

4,220

+ 479

4,205

4,559

+ 354

4,669

5,252

+ 583

5,134

5,252

+ 118

C . . .

3,844

4,393

+ 549

4,308

4,739

+ 431

4,773

5,459

+ 686

5,237

5,459

+ 222

D. . .

3,947

4,566

+ 619

4,411

4,919

+ 508

4,876

5,665

+ 789

5,340

5,665

+ 325

E. . .

4,063

4,739

+ 676

4,527

5,099

+ 572

4,992

5,871

+ 879

5,456

5,871

+ 415

F . . .

4,183

4,912

+ 729

4,647

5,279

+ 632

5,112

6,078

+ 966

5,576

6,078

+ 502

G. . .

4,183

5,086

+ 903

4,647

5,459

+ 812

5,112

6,284

+ 1,172

5,576

6,284

+ 708

H . .

4,263

5,259

+ 996

4,727

5,638

+ 911

5,192

6,491

+ 1,299

5,656

6,491

+ 835

I . . .

4,343

5,392

+ 1,049

4,807

5,772

+ 965

5,272

6,624

+ 1,352

5,736

6,624

+ 888

Lön för

15 veckotimmars tjänstgöring.

A. . .

1,873

2,225

+ 352

2,105

2,409

+ 304

2,337

2,775

+ 438

2,569

2,775

+ 206

B . . .

1,873

2,322

+ 449

2,105

2,509

+ 404

2,337

2,888

+ 551

2,569

2,888

+ 319

C. . .

1,920

2,415

+ 495

2,153

2,608

+ 455

2,385

3,001

+ 616

2,617

3,001

+ 384

D. . .

1,968

2,512

+ 544

2,200

2,705

+ 595

2,432

3,115

+ 683

2,665

3,114

+ 449

E. . .

2,022

2,608

+ 586

2,254

2,805

+ 551

2,487

3,231

+ 744

2,719

3,231

+ 512

F . . .

2,142

2,702

+ 560

2,374

2,905

+ 531

2,607

3,344

+ 737

2,839

3,344

+ 505

G. . .

2,142

2,798

+ 656

2,374

3,001

+ 627

2,607

3,458

+ 851

2,839

3,458

+ 619

H . .

2,222

2,891

+ 669

2,454

3,101

+ 647

2,687

3,571

+ 884

2,919

3,571

+ 652

I . . .

2,302

2,965

+ 663

2,534

3,175

+ 641

2,767

3,644

+ 877

2,999

3,644

+ 645

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

Anmärkningar till tabellerna.

1. I tabellerna upptagas nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp för följande

kategorier lärare vid de allmänna läroverken, nämligen rektor, lektor,

adjunkt, ämneslärarinna, extra ordinarie och extra adjunkt och ämneslärarinna,

timlärare i läsämne samt ordinarie lärare i teckning, gymnastik med lek och

idrott samt kvinnlig slöjd. Att ordinarie lärare i musik icke medtagits i de

tryckta tabellerna sammanhänger därmed att lönerna för dessa lärare i stort sett

sammanfalla med lönerna för ordinarie lärare i teckning.

2. I beloppen för »nuvarande lön» ingå följande kontanta avlöningsslag,

nämligen lön, tjänstgöringspenningar respektive ersättning för övningslärares

övertimmar, tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg efter 29 % ävensom, på

dyrare orter, provisorisk avlöningsförbättring. I beloppen för »föreslagen lön»

ingå lön inklusive förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg

efter 11 %. De kommunala hyresbidrag, som utgå till ordinarie läroverkslärare

i vissa städer ävensom motsvarande ersättningar av statsmedel till vissa

seminarielärare, hava icke medtagits i jämförelsetabellerna, då dessa bidrag avsetts

skola i särskild ordning kompenseras. Till pensionsavgifter har icke heller

tagits hänsyn, i annan mån än att vid beräknande av dyrtidstillägg å reglerad

lön iakttagits, att dylikt tillägg icke utgår å den del av avlöningen, som mot
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 271. 28

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

svaras av tjänstepensionsavdrag i enlighet med bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet.

3. Dyrtidstillägget har för enkelhetens skull beräknats på årslön både vid

nuvarande och föreslagen lön. De obetydliga skiljaktigheter, som härvid uppstå

i förhållande till de belopp, som uppkomma vid dyrtidstilläggets beräkning på

1/i2 av årslönen, hava ansetts vara utan betydelse.

4. I fråga örn intervallerna mellan ålderstilläggen märkes, att dessa enligt

nuvarande lönesystem äro fem år. Då högst tre ålderstillägg förekomma för

ordinarie lärare, uppnås alltså för närvarande slutlön senast från och med 16

året. Vid reglerad lön däremot uppnås, i fråga om de i ovanstående tabeller

upptagna ordinarie lärarna, slutlön senast från och med 10 året. För ickeordinarie

lärare räknas för närvarande icke med ålderstillägg, varför beträffande

denna personal treårsintervaller angivits.

5. Rektor. Den rektor vid allmänt läroverk för närvarande tillkommande

avlöningsförmån, som består av fri bostad eller ersättning därför, är i uppgifterna

angående nuvarande lön inräknad med medeltalsbelopp för varje ifrågakommande

dyrort, med särskilda belopp för högre allmänna läroverk och för

realskolor.

6. Extra ordinarie och extra adjunkt och ämneslärarinna. Vid jämförelsen mellan

nuvarande och föreslagna löner har utgåtts från att nuvarande adjunktsbehörig

extra eller vikarierande ämneslärare, såväl manlig som kvinnlig, antages till

extra ordinarie adjunkt och att extra eller vikarierande ämneslärare med akademisk

lärarexamen men utan adjunktsbehörighet, manlig eller kvinnlig, anställes

såsom extra adjunkt. Nuvarande icke-ordinarie kvinnlig lärare med seminarieutbildning

förutsättes här bliva antingen antagen till extra ordinarie ämneslärarinna

eller anställd såsom extra ämneslärarinna.

7. Ordinarie lärare i övning sänne. Den dessa lärare tillkommande reglerade

lönen har uträknats med tillämpande av de i 8 § 2 mom. avlöningsreglementet

föreslagna grunderna. För lärare i gymnastik med lek och idrott med 30 veckotimmars

tjänstgöring bestämmes sålunda »föreslagen lön» efter en tjänstgöring

av 33 veckotimmar; för sådan lärare med 15 veckotimmars tjänstgöring bestämmes

sagda lön efter en tjänstgöring av 17 timmar. Vid uträknande av

den nettolön, på vilken dyrtidstillägg beräknats, har vid beräknande av lön för

15 veckotimmars tjänstgöring det för vederbörande lönegrad fastställda tjänstepensionsavdraget

reducerats efter samma grunder som lönen.

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

435

Bilaga G.

Särskilda yttranden av herrar Grimlund och Norrbom.

I. Rektorernas placering.

Rektorernas lönegradsplacering innebär i förhållande till 1928 års lönekommittés

förslag en väsentlig försämring. Att det nuvarande lönegradssystemet

med dess 30 lönegrader icke räcker till för rektorernas nöjaktiga placering

synes oss icke ha bort utgöra något hinder att följa kommitténs linjer på så

sätt, att de tilläggsbelopp, som föreslås skola utgå utöver respektive lönegradsbelopp,

hade avpassats så, att de närmare motsvarat de intervaller, som 1928

års lönekommitté hade tänkt sig för de olika grupperna av rektorer. Detta

hade kunnat bättre uppnås, örn i stället för de nu föreslagna beloppen 480,

960 och 1,440 kronor hade valts 600, 1,200 och 1,800 kronor.

Vi vilja vidare framhålla, att rektorernas pensioner enligt det föreliggande

förslaget icke komma att bliva tillfredsställande, i det att rektorerna icke få

beräkna pension på hela sin under tjänstetiden uppburna lön utan endast på

den del av lönen, som motsvarar den för vederbörande rektorsgrupp bestämda

lönegraden. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär den nya ordningen

en avgjord förbättring, som tacksamt erkännes, men då nu en ändring

kommer till stånd, hade man kunnat förvänta, att full rättvisa skulle vederfaras

rektorerna, så att icke en större orättvisa hade behövt ersättas av en

mindre.

II. Lektorernas placering.

Vi föreslå, att lektorerna placeras i den 28 lönegraden främst med hänsyn

till den för dem föreskrivna höga kompetensen, vars förvärvande är förbundet

med mycket betungande studiekostnader. Vad vi i det följande anföra såsom

motiv för adjunkternas placering i den 24 lönegraden kan i åtskilliga stycken

även äga sin tillämpning, då det gäller att giva skäl för den av oss föreslagna

placeringen av lektorerna.

III. Adjunkternas placering.

Då vi anse, att adjunkterna böra placeras i 24 lönegraden, få vi till stöd

härför anföra följande.

Sedan många år ha olika meningar gjort sig gällande i fråga om adjunkternas

lönegradsplacering. Å ena sidan ha såväl 1923 års lärarlönekommitté

som 1928 års lönekommitté stannat för den 23 lönegraden. Å andra sidan

ha flera myndigheter, som haft att avgiva yttranden över de nämnda kommittéförslagen,

förordat den 24 lönegraden. I sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés

betänkande förordade skolöverstyrelsen, som i sitt tidigare yttrande

över lärarlönekommitténs förslag med tvekan biträtt placeringen i den 23 lönegraden,

att adjunkterna borde placeras i den 24 lönegraden, för att rättvisa

skulle vederfaras dem. Till stöd för sin ändrade uppfattning anförde därvid

skolöverstyrelsen bland annat, att utbildningstiden för adjunkterna ökats i järn
-

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Majds proposition Nr 271.

förelse med tidigare, att den relativa lönestandard, som tillerkändes dem vid

1918 års lönereglering, borde bibehållas, vilket icke inträffade vid en placering

i den 23 lönegraden, att den föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden

innebar en löneminskning i betydande omfattning och att den välbehövliga

effektiva löneförbättringen på det hela taget uteblev vid nämnda placering.

Att skolöverstyrelsen tidigare kunnat ansluta sig till förslaget med den 23 lönegraden

hade delvis berott därpå, att vissa tjänstemän, som förut på goda grunder

ställts före adjunkterna i löneavseende, då placerats i en lönegrad motsvarande

den 24. Dessa hade emellertid sedermera uppflyttats till den 26, varför

det nämnda hindret för adjunkternas placering i den 24 lönegraden bortfallit.

Vidare framhöll överstyrelsen, att adjunkterna i stor utsträckning togos i anspråk

för gymnasieundervisning, varför deras placering i den 23 lönegraden

icke gjorde rättvisa åt denna lärarkårs betydelsefulla arbete och därför icke

kunde vara till gagn för undervisnings- och uppfostringsarbetet. Liknande synpunkter

anfördes även av ett stort antal länsstyrelser och domkapitel, vilka

likaledes förordade adjunkternas placering i den 24 lönegraden.

Åtskilliga andra skäl skulle kunna anföras för samma uppfattning. Vi nödgas

emellertid begränsa oss till följande erinringar.

Rekryteringen till adjunktskåren liksom till lektorskåren kan för närvarande

betecknas såsom otillfredsställande. Örn icke akademiskt utbildade kvinnor

under senare år i stor omfattning strömmat in på läroverkslärarbanan, skulle

en betydande brist på läraraspiranter nu ha framträtt. Trots denna tillströmning

råder det emellertid svårighet att tillgodose behovet av lärare, särskilt å

mindre eftersökta orter. Vidare är det en iakttagelse, som med åren alltmer

tydligt framträtt och ofta framhållits av rektorer, att lärarrekryteringen ur kvalitativ

synpunkt icke håller måttet i fråga örn det för undervisningen önskvärda

och välbehövliga i lärarens intellektuella utrustning. Dessa för läroverken

ogynnsamma omständigheter böra förvisso ses mot bakgrunden av en för

läroverkens lärare otillfredsställande lönesättning. De under senare år införda

nyheterna i fråga örn läroverkens organisation, undervisningsmetod m. m. skärpa

kraven på lärarnas kompetens. Från allmänhetens, d. v. s. lärjungarnas målsmäns

sida har därjämte under senare tid vid upprepade tillfällen med styrka

gjorts gällande, att läroverken behöva bättre utbildade och över huvud taget

dugligare lärare. Skola bättre förutsättningar kunna skapas för en såväl kvantitativt

som kvalitativt tillfredsställande rekrytering av läroverkens lärarkår,

synes i första hand lärarnas löneställning böra förbättras. Goda löner ■— goda

lärare. I våra dagar torde man också klarare än förr inse vikten av att våra

barns undervisning och uppfostran, särskilt under de för ungdomen så betydelsefulla

utvecklingsåren under vistelsen vid läroverket, lägges i händerna på

fullgoda lärare. För att nå detta syfte inser man också tillfullo, att samhället

måste bereda dessa sina tjänare en god löneställning, bättre än den nuvarande.

En dylik skulle också kunna i någon mån uppväga de inom lärarbanan

rådande svaga befordringsutsikterna. Dessa kunna i och för sig knappast utgöra

någon lockelse för intellektuellt väl utrustade ungdomar att beträda läroverkslärarens

tålamodsprövande och mödosamma stig.

De sist anförda synpunkterna gälla läroverkslärarna i allmänhet men isynnerhet

adjunkterna, vilka dels utgöra det stora flertalet av läroverkens lärare — omkring

dubbelt så många som övriga ämneslärare tillsamman — dels ha ansvaret

för huvudparten av undervisningen i realskolan och för omkring hälften av

undervisningen å gymnasiet. Som lärare å gymnasiet utföra de alltså lektorernas

arbete med dessas tjänstgöringstid men utan något kontant vederlag

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

med undantag av en mindre ersättning i sådana fåtaliga fall, då de förordnas

som lektorsvikarier. En placering av adjunkterna i den 23 lönegraden medför

t. ex., att en adjunkt, som kanske hela sin tjänstetid på ett utmärkt sätt bestritt

gymnasieundervisning, aldrig uppnår en lektors begynnelselön. Obestridligen

innebär det för statsverket en betydande besparing, då gymnasieundervisningen

i stor omfattning fullgöres av svagt avlönade adjunkter i stället för

mera kostsamma lektorer. För detta borde det vara rätt och billigt att tillerkänna

adjunkterna den ringa kompensation, som en placering i den 24 lönegraden

kan sägas utgöra. En bättre löneställning medför en större ekonomisk

och social trygghet. Det kan icke nog kraftigt framhållas, hurusom det verkligt

intresserade uppgåendet i lärarkallet uteblir, örn ekonomiska bekymmer

ständigt ligga på lur. I fråga örn läroverkens lärare torde detta vara fallet i

vida större omfattning än vad man i allmänhet föreställer sig.

Vi övergå så till en jämförelse mellan det på läroverkens lärare nu tillämpade

och det för dem föreslagna avlöningssystemet.

Det nu tillämpade avlöningssystemet är icke utan vidare jämförligt med det

för de reglerade verken gällande. Det kan icke bestridas, att den snabbare

takten i det sistnämnda systemet med dess treårsperioder vid löneklassuppflyttningar

medför ekonomiska förmåner under tiden för passagen genom löneklasserna

i jämförelse med det långsammare, nu gällande avlöningssystemet med

dess femårsperioder. Då det emellertid skulle föra för långt att i detalj genomföra

en jämförelse mellan de båda systemen, vilja vi i det följande inskränka

oss till en jämförelse mellan slutlönerna. Dessa måste ju sägas vara de mest

betydelsefulla för lärarna, emedan det i regel är slutlönen, som en lärare kan

förutsättas komma att uppbära under större delen av sin tjänstetid, därtill

under en tid, då han som familjeförsörjare med barn i uppväxtåren kan antagas

ha ett maximibehov av löneinkomst eller »lön att leva på».

Vid en jämförelse mellan de slutlöner, som erhållas med adjunkternas nuvarande

löneförmåner och vid deras placering i den 23 respektive 24 lönegraden

uppkomma på olika dyrorter nedanstående förändringar, varvid + betecknar

löneökning och — löneminskning.

T, Antal adjunkter Löneförändring vid placering i

J -vrort budgetåret 1936/1937 lönegrad 23:26 lönegrad 24:27

A-ort.......... 5 — 359 + 172

Bort.......... 47 -—- 93 4- 438

C-ort.......... 157 + 45 + 575

Dort.......... 194 + 182 + 713

E-ort.......... 186 + 319 + 853

F-ort.......... 271 + 286 .+ 801

G-ort.......... 149 (härav i Göteborg lil + 552 + 1,041

och i Lidingö 4)

H-ort.......... 50 + 601 + 1,081

I-ort .......... 186 (Stockholm) + 601 + 1,081

Summa 1,245

I ovanstående tablå är hänsyn icke tagen därtill, att kommunala hyresbidrag

utgå till adjunkt i Göteborg med 700, i Lidingö och Stockholm med 750 kronor

per år. I samband med löneregleringen skola dessa bidrag försvinna, men

förutsättas komma att utgå i fortsättningen av statsmedel med oförändrade

belopp till alla de adjunkter, som vid tiden för löneregleringens ikraftträdande

åtnjuta sådana. Detta måste med tacksamhet omnämnas. Vidare är det sörjt

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Marits proposition Nr 271.

för, att inga nuvarande befattningshavare genom löneregleringen, lida någon

löneminskning. För sådant ändamål förutsattes, att särskilda fyllnadsbelopp

komma att utgå. Det synes dock vara på sin plats, att lönegradsplaceringen

betraktas i ett vidare sammanhang, med andra ord huru den, med bortseende

från mera tillfälliga övergångsbestämmelser, kommer att inverka på hela adjunktskårens

framtida lönestandard. Medför placeringen på det hela taget en förbättring

eller försämring i lönevillkoren och, under förutsättning av en förbättring,

kan denna anses tillfredsställande?

Av tablån framgår då, att den 23 lönegraden medför en direkt löneminskning

för adjunkterna å A- och B-orter samt för adjunkter i de tre nyssnämnda

städerna eller inalles för 353 st. (28,3 procent av samtliga). Det framgår vidare,

att löneökningarna för många adjunkter bliva obetydliga, varför det kan

vara berättigat att undersöka i vilka fall — efter obligatoriska pensionsavdrag

— en verklig ökning inträder i vad nian kan kalla »behållen lön».

Pensionsavgifternas förhöjning skall givetvis medföra ökade förmåner. Då

f/flnsfepensionsavdraget för en adjunkt ökas från 160 till 255 kronor, d. v. s.

med 95 kronor, medan f/änsfepensionen växer med blott 264 kronor, synes

emellertid denna förmån, affärsmässigt sett, vara ganska skral, särskilt som

många aldrig uppleva pensionsåldern och de flesta av dem som göra detta endast

få åtnjuta den höjda pensionen ett fåtal år. Den nämnda jämförelsevis

obetydliga höjningen i pensionsavdraget är emellertid tillräckligt stor att förvandla

tablåns löneförändring för de 157 adjunkterna å C ort från + 45 till

50 kronor. Därmed komma 353 + 157 = 510 eller 40 procent av adjunkterna

på minus. Det bör då kunna vara försvarligt, att man går ett steg vidare

och undersöker, huru höjningen från 160 till 267 kronor eller med 107

kronor av /amtT/epensionsavgiften verkar, även om det måste tacksamt anmärkas,

att denna höjning motsvaras av en effektiv höjning i /amtf/epensionens

belopp. Här förutsättes, att familjepensionsavgiften blir lika med den för den

civila statsförvaltningen fastställda. Resultatet av sagda undersökning blir, att

även de 194 adjunkterna på D ort komma på minus. Förändringstalet å denna

ort övergår nämligen då från + 182 till — 20 kronor. Därmed har antalet

adjunkter, som står på minus, vuxit till 5104~194 704 eller 56,5 procent.

Mer än hälften av samtliga adjunkter få således mindre behållen lön, mindre

»att leva på» än nu. En placering av adjunkterna i den 23 lönegraden måste

därför enligt vår uppfattning anses illa avvägd. Yi tillåta oss emellertid att

föra undersökningen ett steg längre.

Ett ännu svagare resultat erhålles nämligen, om hänsyn även tages därtill,

att adjunkterna för att erhålla den föreslagna lönegradsplaceringen, vars förmånlighet

för en stor del av dem redan synes tvivelaktig, måste i likhet med

övriga ämneslärare erbjuda en motprestation, som består däri, att maximum

för deras tjänstgöring höjes från 28 till 30 veckotimmar. Genomsnittligt skulle

alltså ökningen innebära en veckotimme, ehuru vid tillämpningen höjningen

skulle begränsas till en halv veckotimme. I realiteten måste dock bestämmelsen

verka därhän, att åtskilliga adjunkter få en med 1—2 veckotimmar ökad

tjänstgöring. Det torde vara motiverat att omräkna en halv veckotimme i pengar,

enär densamma för statsverket arbetsgivaren — medför en minskning i

anslaget för extralärare och timlärare, som, örn beräkningen utföres med

tillämpning på antalet ämneslärare under innevarande budgetår, uppgår till

198,189 kronor. Örn härvid räknas med att omkring två tredjedelar av detta

belopp intjänas på adjunkternas utökade arbete, kan deras andel i besparingen

för statsverket beräknas till omkring 132,000 kronor, vilket belopp blir 106

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kronor på var och en av de 1,245 adjunkterna. Det invändes måhända, att

den ökade tjänstgöringen icke kan värdesättas på detta vis. Härpå kan svaras

följande. Adjunktens medeltjänstgöringstid utgör nu 26 veckotimmar, och hans

arbete därutöver för tjänsten har redan av lärarlönekommittén beräknats till

omkring 18 veckotimmar, inalles 44 veckotimmar. Han skall nu prestera ytterligare

en viss (1—2 veckotimmar) undervisning med tillhörande hemarbete, en

tid, som han eljest kunnat använda till rekreation, studier för sitt kall eller

till extra förvärvsarbete. Även skolöverstyrelsen har, såsom redan är nämnt,

betraktat utsträckningen av tjänstgöringstiden som en betydande löneminskning.

Under denna förutsättning kommer ändringen i löneställningen för de 271 adjunkterna

å F ort att nedgå till — 22 kronor. Det blir då 704 + 271 = 975 eller

78 procent av adjunkterna, som av nu nämnda anledningar kunna säga sig få

en otillfredsställande lönereglering genom en placering i den 23 lönegraden.

Den enda obestridliga, ehuru av samma anledningar ganska obetydliga vinsten

i slutlönen, skulle då inkasseras av återstående 22 procent eller 186 adjunkter

å E-ort med vardera (319 — 308)= 11 kronor, 34 adjunkter å G-ort med vardera

(552 — 308) = 244 kronor och 50 adjunkter å H ort med vardera (601 —- 308) = 293 kronor.

En placering av adjunkterna i den 24 lönegraden blir naturligtvis gynnsammare.

De ovan anmärkta minskningarna i lönen bliva, i den mån de icke helt

försvinna och övergå till ökningar, reducerade. Enligt vår mening är därför

adjunkternas placering i den 24 lönegraden rättvis och riktig, ty den ger dem

en »behållen lön», som närmast motsvarar eller blir något högre än vad deras

nuvarande löneställning ger dem. Det är därför den lägsta placering, som på

det hela taget kan sägas medföra för dem en sedan många år i utsikt ställd

löneförbättring.

IV. Extra ordinarie och extra ämneslärares placering.

Vi föreslå, att extra ordinarie ämneslärare placeras i den 21 lönegraden.

Genom det föreliggande förslag till lönegradsplacering för dessa lärare tages

enligt vår mening för liten hänsyn till två omständigheter, som höra samman

med en lönereglering för dem. Dels erhåller nämligen extralärare enligt bestämmelser,

gällande till utgången av innevarande budgetår, efter sex terminers

tjänstetid en arvodesförhöjning med 350 kronor (manlig) och 250 kronor (kvinnlig),

vilka belopp efter ytterligare sex terminer fördubblas, dels får extra ordinarie

lärare efter löneregleringens införande vidkännas avdrag för såväl tjänstesom

familjepension. En placering i 20 lönegraden är otillfredsställande. Den

ger nämligen läraren en otillräcklig kompensation för den nu utgående arvodesförhöjningen

liksom också för de nytillkomna obligatoriska avdragen. Nettolönen

-— vad läraren skall leva på och amortera skulder med — blir i många

fall mindre än nu. Möjligheten att bilda familj, som redan nu är förenad

med betydande svårigheter för en extralärare vid läroverken, kommer att bliva

än mera försvårad, och åldern för äktenskaps ingående, som nu är anmärkningsvärt

hög, torde komma att bli än högre. Allt detta förefaller oss vara

starka skäl för den något högre lönegradsplacering, som vi föreslå.

V. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

I fråga om lärarnas tjänstgöringsskyldighet hade vi från början hoppats

kunna biträda ett förslag om en måttlig höjning av densamma. Vi hade då

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

utgått från att samtliga lärare skulle komma i åtnjutande av en effektiv lönereglering.

Den utsträckta arbetstiden skulle i så fall lia kunnat betraktas som

en motprestation för undfångna fördelar. Då emellertid, såsom vi på annat

ställe framhållit, löneregleringen icke tillgodoser lärarna på det sätt, som synes

oss skäligt, anse vi, att förutsättningar saknas för oss att biträda förslaget örn

en höjning av lärarnas tjänstgöringstid. Såsom vi redan framhållit, skulle en

dylik höjning innebära ett så pass betydande bidrag från lärarnas sida till

bestridande av kostnaderna för löneregleringen, att det icke synes oss svara

mot de erbjudna förmånerna.

Vi tillåta oss även att under hänvisning till den lämnade utredningen angående

lärarnas undervisningsskyldighet särskilt understryka några synpunkter,

vilka synas oss såsom skolmän viktiga att beakta.

Att frågan örn en utökning av lärarnas arbetstid är ett ömtåligt spörsmål

framgår nogsamt av ärendets tidigare behandling. 1923 års lärarlönekommitté

ansåg sig efter en grundlig utredning av lärarnas arbetsförhållanden icke kunna

tillstyrka en utökning av arbetstiden. Skolöverstyrelsen ansåg sig visserligen

i sitt yttrande över kommitténs betänkande oförhindrad att föreslå en höjning

av såväl maximi- som minimigränserna för lärarnas veckotjänstgöring, och

till detta överstyrelsens förslag anslöt sig sedermera 1928 års lönekommitté.

Det är emellertid värt att observera, att skolöverstyrelsen i det yttrande, som

den avgav över denna senare kommittés betänkande, vilket ju bygger på överstyrelsens

eget förslag, frångick sin tidigare ståndpunkt. Överstyrelsen ville

nu alls icke höja minimum och tillstyrkte endast med tvekan en höjning av

maximum och endast under förutsättning av en effektiv lönereglering. Anledningen

till överstyrelsens ändrade inställning var, att frågan örn undervisningstidens

utsträckning efter 1927 års läroverksreform befunne sig i ett annat läge.

Vad vi för vår del äro angelägna att framhålla är, att de omständigheter, som

redan 1930 föranledde skolöverstyrelsens tveksamhet, sedan dess otvivelaktigt

gjort sig ännu mera gällande. De numera i regel mycket stora klassavdelningarna

göra till att börja med själva lektionsarbetet mera påfrestande än

tidigare. Därtill kommer, att arbetet med rättandet av lärjungarnas skriftliga

uppgifter samt andra åligganden, som höra samman med undervisningsarbetet,

i motsvarande grad ökats. Vidare vilja vi påpeka det ökade arbete, som lärjungarnas

s. k. enskilda arbete bereda lärarna inom det differentierade gymnasiet.

Denna ökning i arbetsmängden blir i vissa fall synnerligen betungande.

Som ett helhetsomdöme skulle vi vilja uttala, att arbetet i skolorna numera

utan allt tvivel är starkare koncentrerat och kräver ofantligt mycket mera av

lärarna än tidigare. Vi vilja icke gå så långt, att vi påstå, att lärarna icke

kunna bära en ökning av arbetsbördan, ehuru vi dock äro övertygade om att

åtskilliga lärare redan nu arbeta i närheten av gränsen för sin prestationsförmåga.

Men vi våga ifrågasätta, örn det i längden — icke blott med tanke

på lärarna utan även på skolungdomen —■ är tillrådligt och välbetänkt att utkräva

största möjliga arbetskvantitet av lärarna. För vår del hålla vi före, att

med nuvarande skolorganisation och de krav den ställer på lärarna någon

generell ökning av lärarnas undervisningsskyldighet icke bör företagas.

Härtill vilja vi ännu foga en erinran. Örn förslaget att öka ämneslärarnas

undervisningsskyldighet med genomsnittligt en veckotimme hade tillämpats t. ex.

under innevarande läsår, skulle — efter vad en inom finansdepartementet

verkställd undersökning givit vid handen — icke mindre än 100 extralärare

ha måst helt entledigas eller i en del fall förändras till timlärare med ett i

allmänhet ganska ringa antal veckotimmar. För vederbörande timlärare torde

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

arbetsinkomsten i regel bliva otillräcklig: »för liten att leva på men måhända

för stor att dö på». En liknande utredning, utförd inom skolöverstyrelsen,

varvid hänsyn tagits till planerade utvidgningar av läroverksorganisationen

med därav följande ökade lärarbehov, visar, att den utsträckta undervisningsskyldigheten

skulle, örn den tillämpades under läsåret 1938—1939, trots en

kraftig ökning av antalet klassavdelningar i jämförelse med året förut, göra

överflödiga ett tjugotal extralärare och därtill omöjliggöra varje anställning av

nya läraraspiranter med eller utan provår. Detta innebär, att den utsträckta

undervisningsskyldigheten skulle beröva omkring 100 unga lärare eller läraraspiranter

försörjningsmöjlighet i de allmänna läroverkens tjänst. En åtgärd med

dylik följdverkan synes stå i dålig samklang med våra dagars starka strävan

att bereda arbetstillfällen åt så många medborgare som möjligt, bland annat

genom inskränkning av de anställdas veckoarbetstid.

De här anförda olägenheterna minskas givetvis väsentligt genom förslaget,

att vid tillämpningen av bestämmelsen endast skulle behöva räknas med en

genomsnittlig höjning i tjänstgöringen av en halv veckotimme.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

29

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

INNEHÅLLSFÖETECKNING.

Sida

I. Lönereglering för personal vid det statliga undervisningsväsendet 3

1. Löneregleringsfrågans allmänna läge..................... 4

2. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet........................ 18

3. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning .... 29

4. Avlöningsförfattningar m. m........................... 35

A. Avlöningsreglemente för ordinarie lärare............... 35

B. Kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare 42

C. Kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet 51

5. Övergångsanordningar............................... 55

6. De allmänna läroverken............................. 60

Rektorer 60; lektorer 69; adjunkter 73; ämneslärarinnor 80; lärare i övningsämnen

84; icke-ordinarie ämneslärare 88; icke-ordinarie Övningslärare

93; övriga icke-ordinarie befattningshavare 95.

7. Högre lärarinneseminariet............................ 96

Rektor 96; lektorer 98; adjunkter 98; ämneslärarinnor 99; övningsskollärare

100; lärare i övningsämnen 100; icke-ordinarie lärare 102.

8. Folkskoleseminarierna............................... 105

Rektorer 106; lektorer 107; adjunkt å övergångsstat 107; övningsskollärare

108; ordinarie lärare i övningsämnen 109; icke ordinarie ämnesoch

övningsskollärare 112; icke-ordinarie lärare i övningsämnen 114.

9. Småskoleseminarierna............................... 117

A. Ämneslärarnas kompetens m. m..................... 117

B. Det nya lönesystemets tillämpande på småskoleseminariernas

personal...................................... 126

Rektorer 127; adjunkter 127; övningsskollärare 128; icke-ordinarie ämnes-

och övningsskollärare 128; lärare i övningsämnen 129.

C. Övergångsanordningar............................ 130

10. Läroanstalterna för blinda............................ 132

Rektorer 132; lärare i kunskapsämne (ämneslärare) 134; lärare i musik

eller gymnastik 135; arbetslärare 137; lärarinna i hushållsgöromål 138;

icke-ordinarie lärare 139; husmoder 139.

11. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte........ 141

Rektor 141; lärarinnor i kunskapsämne 142; lärarinnor i slöjd 142; ickeordinarie

lärare 143; husmoder m. fl. 144.

12. De tekniska läroverken.............................. 146

Rektorer 146; lektorer 147; icke-ordinarie lärare 149.

13. Folkskolinspektionen................................ 152

A. Folkskolinspektörerna.............................152

B. Nomadskolinspektören............................ 155

14. Vaktmästarpersonal ................................158

s. 443 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 443

Sida

II. Vissa organisatoriska förändringar inom det statliga undervisningsväsendet

m. m............... 172

1. Upprättande av vissa nya statliga gymnasier.............. 173

2. Provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen............. 199

3. Rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring m. m....................225

4. Begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna vid

de allmänna läroverken..............................229

5. Omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under budgetåret

1937/1938 ...................................... 233

6. Omfattningen av småskoleseminarieorganisationen under budgetåret

1937/1938 ................................... 241

7. Biträden åt folkskolinspektörerna.......................257

III. Anslagsbehov för budgetåret 1937/1938 ................... 262

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar .... 265

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.......270

A. Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden..........270

B. Anslagsbehov vid lönereglering.....................300

3. Anslaget till understöd åt vissa kommunala gymnasier ......303

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar........304

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader.......319

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 324

7. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier......325

8. Reservationsanslag till Folkskoleseminarier: Utrustning.......326

9. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Avlöningar.........327

10. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.......331

11. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 335

12. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Stipendier......336

13. Reservationsanslag till Småskoleseminarier: Utrustning.......337

14. Förslagsanslaget till Folkskolinspektionen: Avlöningar........339

15. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.............341

16. Förslagsanslag till Läroanstalter för blinda: Avlöningar......343

17. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Avlöningar............................ 346

18. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.........348

19. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader........360

20. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. 363

21. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst.........................................365

22. Kostnadsjämförelse................................366

IV. Hemställan ........................................ 367

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 271.

Sida

Bilagor.

A. Förslag till Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie lärare

vid statens undervisningsväsen.......................... 389

B. Specialmotivering till förslag till avlöningsreglemente för ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsen .................... 405

C1—C2. Löneplaner..................................... 422

D. Tjänsteförteckning för extra ordinarie lärare m. m............423

E. Avlöningsplan för timlärare ...... . ..................... 425

F. Beräkning av individuella löner för vissa lärare vid de allmänna

läroverken ......... 426

G. Särskilda yttranden.................................436

Stockholm 1937, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

370227

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:469 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsansta s. 2 i texten
  2. Rskr. 1937:476 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1937/1938 för viss personal inom den civil s. 15 i texten
  3. BU 1937:81 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilllåmpning av civila tjånstepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsen. s. 1 i texten
  4. SU 1937:197 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1937/1938 för viss personal inom den civila statsförvalt s. 2 i texten